File size: 192,894 Bytes
443f8be
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
86
87
88
89
90
91
92
93
94
95
96
97
98
99
100
101
102
103
104
105
106
107
108
109
110
111
112
113
114
115
116
117
118
119
120
121
122
123
124
125
126
127
128
129
130
131
132
133
134
135
136
137
138
139
140
141
142
143
144
145
146
147
148
149
150
151
152
153
154
155
156
157
158
159
160
161
162
163
164
165
166
167
168
169
170
171
172
173
174
175
176
177
178
179
180
181
182
183
184
185
186
187
188
189
190
191
192
193
194
195
196
197
198
199
200
201
202
203
204
205
206
207
208
209
210
211
212
213
214
215
216
217
218
219
220
221
222
223
224
225
226
227
228
229
230
231
232
233
234
235
236
237
238
239
240
241
242
243
244
245
246
247
248
249
250
251
252
253
254
255
256
257
258
259
260
261
262
263
264
265
266
267
268
269
270
271
272
273
274
275
276
277
278
279
280
281
282
283
284
285
286
287
288
289
290
291
292
293
294
295
296
297
298
299
300
301
302
303
304
305
306
307
308
309
310
311
312
313
314
315
316
317
318
319
320
321
322
323
324
325
326
327
328
329
330
331
332
333
334
335
336
337
338
339
340
341
342
343
344
345
346
347
348
349
350
351
352
353
354
355
356
357
358
359
360
361
362
363
364
365
366
367
368
369
370
371
372
373
374
375
376
377
378
379
380
381
382
383
384
385
386
387
388
389
390
391
392
393
394
395
396
397
398
399
400
401
402
403
404
405
406
407
408
409
410
411
412
413
414
415
416
417
418
419
420
421
422
423
424
425
426
427
428
429
430
431
432
433
434
435
436
437
438
439
440
441
442
443
444
445
446
447
448
449
450
451
452
453
454
455
456
457
458
459
460
461
462
463
464
465
466
467
468
469
470
471
472
473
474
475
476
477
478
479
480
481
482
483
484
485
486
487
488
489
490
491
492
493
494
495
496
497
498
499
500
501
502
503
504
505
506
507
508
509
510
511
512
513
514
515
516
517
518
519
520
521
522
523
524
525
526
527
528
529
530
531
532
533
534
535
536
537
538
539
540
541
542
543
544
545
546
547
548
549
550
551
552
553
554
555
556
557
558
559
560
561
562
563
564
565
566
567
568
569
570
571
572
573
574
575
576
577
578
579
580
581
582
583
584
585
586
587
588
589
590
591
592
593
594
595
596
597
598
599
600
601
602
603
604
605
606
607
608
609
610
611
612
613
614
615
616
617
618
619
620
621
622
623
624
625
626
627
628
629
630
631
632
633
634
635
636
637
638
639
640
641
642
643
644
645
646
647
648
649
650
651
652
653
654
655
656
657
658
659
660
661
662
663
664
665
666
667
668
669
670
671
672
673
674
675
676
677
678
679
680
681
682
683
684
685
686
687
688
689
690
691
692
693
694
695
696
697
698
699
700
701
702
703
704
705
706
707
708
709
710
711
712
713
714
715
716
717
718
719
720
721
722
723
724
725
726
727
728
729
730
731
732
733
734
735
736
737
738
739
740
741
742
743
744
745
746
747
748
749
750
751
752
753
754
755
756
757
758
759
760
761
762
763
764
765
766
767
768
769
770
771
772
773
774
775
776
777
778
779
780
781
782
783
784
785
786
787
788
789
790
791
792
793
794
795
796
797
798
799
800
801
802
803
804
805
806
807
808
809
810
811
812
813
814
815
816
817
818
819
820
821
822
823
824
825
826
827
828
829
830
831
832
833
834
835
836
837
838
839
840
841
842
843
844
845
846
847
848
849
850
851
852
853
854
855
856
857
858
859
860
861
862
863
864
865
866
867
868
869
870
871
872
873
874
875
876
877
878
879
880
881
882
883
884
885
886
887
888
889
890
891
892
893
894
895
896
897
898
899
900
901
902
903
904
905
906
907
908
909
910
911
912
913
914
915
916
917
918
919
920
921
922
923
924
925
926
927
928
929
930
931
932
933
934
935
936
937
938
939
940
941
942
943
944
945
946
947
948
949
950
951
952
953
954
955
956
957
958
959
960
961
962
963
964
965
966
967
968
969
970
971
972
973
974
975
976
977
978
979
980
981
982
983
984
985
986
987
988
989
990
991
992
993
994
995
996
997
998
999
1000
1001
1002
1003
1004
1005
1006
1007
1008
1009
1010
1011
1012
1013
1014
1015
1016
1017
1018
1019
1020
1021
1022
1023
1024
1025
1026
1027
1028
1029
1030
1031
1032
1033
1034
1035
1036
1037
1038
1039
1040
1041
1042
1043
1044
1045
1046
1047
1048
1049
1050
1051
1052
1053
1054
1055
1056
1057
1058
1059
1060
1061
1062
1063
1064
1065
1066
1067
1068
1069
1070
1071
1072
1073
1074
1075
1076
1077
1078
1079
1080
1081
1082
1083
1084
1085
1086
1087
1088
1089
1090
1091
1092
1093
1094
1095
1096
1097
1098
1099
1100
1101
1102
1103
1104
1105
1106
1107
1108
1109
1110
1111
1112
1113
1114
1115
1116
1117
1118
1119
1120
1121
1122
1123
1124
1125
1126
1127
1128
1129
1130
1131
1132
1133
1134
1135
1136
1137
1138
1139
1140
1141
1142
1143
1144
1145
1146
1147
1148
1149
1150
1151
1152
1153
1154
1155
1156
1157
1158
1159
1160
1161
1162
1163
1164
1165
1166
1167
1168
1169
1170
1171
1172
1173
1174
1175
1176
1177
1178
1179
1180
1181
1182
1183
1184
1185
1186
1187
1188
1189
1190
1191
1192
1193
1194
1195
1196
1197
1198
1199
1200
1201
1202
1203
1204
1205
1206
1207
1208
1209
1210
1211
1212
1213
1214
1215
1216
1217
1218
1219
1220
1221
1222
1223
1224
1225
1226
1227
1228
1229
1230
1231
1232
1233
1234
1235
1236
1237
1238
1239
1240
1241
1242
1243
1244
1245
1246
1247
1248
1249
1250
1251
1252
1253
1254
1255
1256
1257
1258
1259
1260
1261
1262
1263
1264
1265
1266
1267
1268
1269
1270
1271
1272
1273
1274
1275
1276
1277
1278
1279
1280
1281
1282
1283
1284
1285
1286
1287
1288
1289
1290
1291
1292
1293
1294
1295
1296
1297
1298
1299
1300
1301
1302
1303
1304
1305
1306
1307
1308
1309
1310
1311
1312
1313
1314
1315
1316
1317
1318
1319
1320
1321
1322
1323
1324
1325
1326
1327
1328
1329
1330
1331
1332
1333
1334
1335
1336
1337
1338
1339
1340
1341
1342
1343
1344
1345
1346
1347
1348
1349
1350
1351
1352
1353
1354
1355
1356
1357
1358
1359
1360
1361
1362
1363
1364
1365
1366
1367
1368
1369
1370
1371
1372
1373
1374
1375
1376
1377
1378
1379
1380
1381
1382
1383
1384
1385
1386
1387
1388
1389
1390
1391
1392
1393
1394
1395
1396
1397
1398
1399
1400
1401
1402
1403
1404
1405
1406
1407
1408
1409
1410
1411
1412
1413
1414
1415
1416
1417
1418
1419
1420
1421
1422
1423
1424
1425
1426
1427
1428
1429
1430
1431
1432
1433
1434
1435
1436
1437
1438
1439
1440
1441
1442
1443
1444
1445
1446
1447
1448
1449
1450
1451
1452
1453
1454
1455
1456
1457
1458
1459
1460
1461
1462
1463
1464
1465
1466
1467
1468
1469
1470
1471
1472
1473
1474
1475
1476
1477
1478
1479
1480
1481
1482
1483
1484
1485
1486
1487
1488
1489
1490
1491
1492
1493
1494
1495
1496
1497
1498
1499
1500
1501
1502
1503
1504
1505
1506
1507
1508
1509
1510
1511
1512
1513
1514
1515
1516
1517
1518
1519
1520
1521
1522
1523
1524
1525
1526
1527
1528
1529
1530
1531
1532
1533
1534
1535
1536
1537
1538
1539
1540
1541
1542
1543
1544
1545
1546
1547
1548
1549
1550
1551
1552
1553
1554
1555
1556
1557
1558
1559
1560
1561
1562
1563
1564
1565
1566
1567
1568
1569
1570
1571
1572
1573
1574
1575
1576
1577
1578
1579
1580
1581
1582
1583
1584
1585
1586
1587
1588
1589
1590
1591
1592
1593
1594
1595
1596
1597
1598
1599
1600
1601
1602
1603
1604
1605
1606
1607
1608
1609
1610
1611
1612
1613
1614
1615
1616
1617
1618
1619
1620
1621
1622
1623
1624
1625
1626
1627
1628
1629
1630
1631
1632
1633
1634
1635
1636
1637
1638
1639
1640
1641
1642
1643
1644
1645
1646
1647
1648
1649
1650
1651
1652
1653
1654
1655
1656
1657
1658
1659
1660
1661
1662
1663
1664
1665
1666
1667
1668
1669
1670
1671
1672
1673
1674
1675
1676
1677
1678
1679
1680
1681
1682
1683
1684
1685
1686
1687
1688
1689
1690
1691
1692
1693
1694
1695
1696
1697
1698
1699
1700
1701
1702
1703
1704
1705
1706
1707
1708
1709
1710
1711
1712
1713
1714
1715
1716
1717
1718
1719
1720
1721
1722
1723
1724
1725
1726
1727
1728
1729
1730
1731
1732
1733
1734
1735
1736
1737
1738
1739
1740
1741
1742
1743
1744
1745
1746
1747
1748
1749
1750
1751
1752
1753
1754
1755
1756
1757
1758
1759
1760
1761
1762
1763
1764
1765
1766
1767
1768
1769
1770
1771
1772
1773
1774
1775
1776
1777
1778
1779
1780
1781
1782
1783
1784
1785
1786
1787
1788
1789
1790
1791
1792
1793
1794
1795
1796
1797
1798
1799
1800
1801
1802
1803
1804
1805
1806
1807
1808
1809
1810
1811
1812
1813
1814
1815
1816
1817
1818
1819
1820
1821
1822
1823
1824
1825
1826
1827
1828
1829
1830
1831
1832
1833
1834
1835
1836
1837
1838
1839
1840
1841
1842
1843
1844
1845
1846
1847
1848
1849
1850
1851
1852
1853
1854
1855
1856
1857
1858
1859
1860
1861
1862
1863
1864
1865
1866
1867
1868
1869
1870
1871
1872
1873
1874
1875
1876
1877
1878
1879
1880
1881
1882
1883
1884
1885
1886
1887
1888
1889
1890
1891
1892
1893
1894
1895
1896
1897
1898
1899
1900
1901
1902
1903
1904
1905
1906
1907
1908
1909
1910
1911
1912
1913
1914
1915
1916
1917
1918
1919
1920
1921
1922
1923
1924
1925
1926
1927
1928
1929
1930
1931
1932
1933
1934
1935
1936
1937
1938
1939
1940
1941
1942
1943
1944
1945
1946
1947
1948
1949
1950
1951
1952
1953
1954
1955
1956
1957
1958
1959
1960
1961
1962
1963
1964
1965
1966
1967
1968
1969
1970
1971
1972
1973
1974
1975
1976
1977
1978
1979
1980
1981
1982
1983
1984
1985
1986
1987
1988
1989
1990
1991
1992
1993
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
2013
2014
2015
2016
2017
2018
2019
2020
2021
2022
2023
2024
2025
2026
2027
2028
2029
2030
2031
2032
2033
2034
2035
2036
2037
2038
2039
2040
2041
2042
2043
2044
2045
2046
2047
2048
2049
2050
2051
2052
2053
2054
2055
2056
2057
2058
2059
2060
2061
2062
2063
2064
2065
2066
2067
2068
2069
2070
2071
2072
2073
2074
2075
2076
2077
2078
2079
2080
2081
2082
2083
2084
2085
2086
2087
2088
2089
2090
2091
2092
2093
2094
2095
2096
2097
2098
2099
2100
2101
2102
2103
2104
2105
2106
2107
2108
2109
2110
2111
2112
2113
2114
2115
2116
2117
2118
2119
2120
2121
2122
2123
2124
2125
2126
2127
2128
2129
2130
2131
2132
2133
2134
2135
2136
2137
2138
2139
2140
2141
2142
2143
2144
2145
2146
2147
2148
2149
2150
2151
2152
2153
2154
2155
2156
2157
2158
2159
2160
2161
2162
2163
2164
2165
2166
2167
2168
2169
2170
2171
2172
2173
2174
2175
2176
2177
2178
2179
2180
2181
2182
2183
2184
2185
2186
2187
2188
2189
2190
2191
2192
2193
2194
2195
2196
2197
2198
2199
2200
2201
2202
2203
2204
2205
2206
2207
2208
2209
2210
2211
2212
2213
2214
2215
2216
2217
2218
2219
2220
2221
2222
2223
2224
2225
2226
2227
2228
2229
2230
2231
2232
2233
2234
2235
2236
2237
2238
2239
2240
2241
2242
2243
2244
2245
2246
2247
2248
2249
2250
2251
2252
2253
2254
2255
2256
2257
2258
2259
2260
2261
2262
2263
2264
2265
2266
2267
2268
2269
2270
2271
2272
2273
2274
2275
2276
2277
2278
2279
2280
2281
2282
2283
2284
2285
2286
2287
2288
2289
2290
2291
2292
2293
2294
2295
2296
2297
2298
2299
2300
2301
2302
2303
2304
2305
2306
2307
2308
2309
2310
2311
2312
2313
2314
2315
2316
2317
2318
2319
2320
2321
2322
2323
2324
2325
2326
2327
2328
2329
2330
2331
2332
2333
2334
2335
2336
2337
2338
2339
2340
2341
2342
2343
2344
2345
2346
2347
2348
2349
2350
2351
2352
2353
2354
2355
2356
2357
2358
2359
2360
2361
2362
2363
2364
2365
2366
2367
2368
2369
2370
2371
2372
2373
2374
2375
2376
2377
2378
2379
2380
2381
2382
2383
2384
2385
2386
2387
2388
2389
2390
2391
2392
2393
2394
2395
2396
2397
2398
2399
2400
2401
2402
2403
2404
2405
2406
2407
2408
2409
2410
2411
2412
2413
2414
2415
2416
2417
2418
2419
2420
2421
2422
2423
2424
2425
2426
2427
2428
2429
2430
2431
2432
2433
2434
2435
2436
2437
2438
2439
2440
2441
2442
2443
2444
2445
2446
2447
2448
2449
2450
2451
2452
2453
2454
2455
2456
2457
2458
2459
2460
2461
2462
2463
2464
2465
2466
2467
2468
2469
2470
2471
2472
2473
2474
2475
2476
2477
2478
2479
2480
2481
2482
2483
2484
2485
2486
2487
2488
2489
2490
2491
2492
2493
2494
2495
2496
2497
2498
2499
2500
2501
2502
2503
2504
2505
2506
2507
2508
2509
2510
2511
2512
2513
2514
2515
2516
2517
2518
2519
2520
2521
2522
2523
2524
2525
2526
2527
2528
2529
2530
2531
2532
2533
2534
2535
2536
2537
2538
2539
2540
2541
2542
2543
2544
2545
2546
2547
2548
2549
2550
2551
2552
2553
2554
2555
2556
2557
2558
2559
2560
2561
2562
2563
2564
2565
2566
2567
2568
2569
2570
2571
2572
2573
2574
2575
2576
2577
2578
2579
2580
2581
2582
2583
2584
2585
2586
2587
2588
2589
2590
2591
2592
2593
2594
2595
2596
2597
2598
2599
2600
2601
2602
2603
2604
2605
2606
2607
2608
2609
2610
2611
2612
2613
2614
2615
2616
2617
2618
2619
2620
2621
2622
2623
2624
2625
2626
2627
2628
2629
2630
2631
2632
2633
2634
2635
2636
2637
2638
2639
2640
2641
2642
2643
2644
2645
2646
2647
2648
2649
2650
2651
2652
2653
2654
2655
2656
2657
2658
2659
2660
2661
2662
2663
2664
2665
2666
2667
2668
2669
2670
2671
2672
2673
2674
2675
2676
2677
2678
2679
2680
2681
2682
2683
2684
2685
2686
2687
2688
2689
2690
2691
2692
2693
2694
2695
2696
2697
2698
2699
2700
2701
2702
2703
2704
2705
2706
2707
2708
2709
2710
2711
2712
2713
2714
2715
2716
2717
2718
2719
2720
2721
2722
2723
2724
2725
2726
2727
2728
2729
2730
2731
2732
2733
2734
2735
2736
2737
2738
2739
2740
2741
2742
2743
2744
2745
2746
2747
2748
2749
2750
2751
2752
2753
2754
2755
2756
2757
2758
2759
2760
2761
2762
2763
2764
2765
2766
2767
2768
2769
2770
2771
2772
2773
2774
2775
2776
2777
2778
2779
2780
2781
2782
2783
2784
2785
2786
2787
2788
2789
2790
2791
2792
2793
2794
2795
2796
2797
2798
2799
2800
2801
2802
2803
2804
2805
2806
2807
2808
2809
2810
2811
2812
2813
2814
2815
2816
2817
2818
2819
2820
2821
2822
2823
2824
2825
2826
2827
2828
2829
2830
2831
2832
2833
2834
2835
2836
2837
2838
2839
2840
2841
2842
2843
2844
2845
2846
2847
2848
2849
2850
2851
2852
2853
2854
2855
2856
2857
2858
2859
2860
2861
2862
2863
2864
2865
2866
2867
2868
2869
2870
2871
2872
2873
2874
2875
2876
2877
2878
2879
2880
2881
2882
2883
2884
2885
2886
2887
2888
2889
2890
2891
2892
2893
2894
2895
2896
2897
2898
2899
2900
2901
2902
2903
2904
2905
2906
2907
2908
2909
2910
2911
2912
2913
2914
2915
2916
2917
2918
2919
2920
2921
2922
2923
2924
2925
2926
2927
2928
2929
2930
2931
2932
2933
2934
2935
2936
2937
2938
2939
2940
2941
2942
2943
2944
2945
2946
2947
2948
2949
2950
2951
2952
2953
2954
2955
2956
2957
2958
2959
2960
2961
2962
2963
2964
2965
2966
2967
2968
2969
2970
2971
2972
2973
2974
2975
2976
2977
2978
2979
2980
2981
2982
2983
2984
2985
2986
2987
2988
2989
2990
2991
2992
2993
2994
2995
2996
2997
2998
2999
3000
3001
3002
3003
3004
3005
3006
3007
3008
3009
3010
3011
3012
3013
3014
3015
3016
3017
3018
3019
3020
3021
3022
3023
3024
3025
3026
3027
3028
3029
3030
3031
3032
3033
3034
3035
3036
3037
3038
3039
3040
3041
3042
3043
3044
3045
3046
3047
3048
3049
3050
3051
3052
3053
3054
3055
3056
3057
3058
3059
3060
3061
3062
3063
3064
3065
3066
3067
3068
3069
3070
3071
3072
3073
3074
3075
3076
3077
3078
3079
3080
3081
3082
3083
3084
3085
3086
3087
3088
3089
3090
3091
3092
3093
3094
3095
3096
3097
3098
3099
3100
3101
3102
3103
3104
3105
3106
3107
3108
3109
3110
3111
3112
3113
3114
3115
3116
3117
3118
3119
3120
3121
3122
3123
3124
3125
3126
3127
3128
3129
3130
3131
3132
3133
3134
3135
3136
3137
3138
3139
3140
3141
3142
3143
3144
3145
3146
3147
3148
3149
3150
3151
3152
3153
3154
3155
3156
3157
3158
3159
3160
3161
3162
3163
3164
3165
3166
3167
3168
3169
3170
3171
3172
3173
3174
3175
3176
3177
3178
3179
3180
3181
3182
3183
3184
3185
3186
3187
3188
3189
3190
3191
3192
3193
3194
3195
3196
3197
3198
3199
3200
3201
3202
3203
3204
3205
3206
3207
3208
3209
3210
3211
3212
3213
3214
3215
3216
3217
3218
3219
3220
3221
3222
3223
3224
3225
3226
3227
3228
3229
3230
3231
3232
3233
3234
3235
3236
3237
3238
3239
3240
3241
3242
3243
3244
3245
3246
3247
3248
3249
3250
3251
3252
3253
3254
3255
3256
3257
3258
3259
3260
3261
3262
3263
3264
3265
3266
3267
3268
3269
3270
3271
3272
3273
3274
3275
3276
3277
3278
3279
3280
3281
3282
3283
3284
3285
3286
3287
3288
3289
3290
3291
3292
3293
3294
3295
3296
3297
3298
3299
3300
3301
3302
3303
3304
3305
3306
3307
3308
3309
3310
3311
3312
3313
3314
3315
3316
3317
3318
3319
3320
3321
3322
3323
3324
3325
3326
3327
3328
3329
3330
3331
3332
3333
3334
3335
3336
3337
3338
3339
3340
3341
3342
3343
3344
3345
3346
3347
3348
3349
3350
3351
3352
3353
3354
3355
3356
3357
3358
3359
3360
3361
3362
3363
3364
3365
3366
3367
3368
3369
3370
3371
3372
3373
3374
3375
3376
3377
3378
3379
3380
3381
3382
3383
3384
3385
3386
3387
3388
3389
3390
3391
3392
3393
3394
3395
3396
3397
3398
3399
3400
3401
3402
3403
3404
3405
3406
3407
3408
3409
3410
3411
3412
3413
3414
3415
3416
3417
3418
3419
3420
3421
3422
3423
3424
3425
3426
3427
3428
3429
3430
3431
3432
3433
3434
3435
3436
3437
3438
3439
3440
3441
3442
3443
3444
3445
3446
3447
3448
3449
3450
3451
3452
3453
3454
3455
3456
3457
3458
3459
3460
3461
3462
3463
3464
3465
3466
3467
3468
3469
3470
3471
3472
3473
3474
3475
3476
3477
3478
3479
3480
3481
3482
3483
3484
3485
3486
3487
3488
3489
3490
3491
3492
3493
3494
3495
3496
3497
3498
3499
3500
3501
3502
3503
3504
3505
3506
3507
3508
3509
3510
3511
3512
3513
3514
3515
3516
3517
3518
3519
3520
3521
3522
3523
3524
3525
3526
3527
3528
3529
3530
3531
3532
3533
3534
3535
3536
3537
3538
3539
3540
3541
3542
3543
3544
3545
3546
3547
3548
3549
3550
3551
3552
3553
3554
3555
3556
3557
3558
3559
3560
3561
3562
3563
3564
3565
3566
3567
3568
3569
3570
3571
3572
3573
3574
3575
3576
3577
3578
3579
3580
3581
3582
3583
3584
3585
3586
3587
3588
3589
3590
3591
3592
3593
3594
3595
3596
3597
3598
3599
3600
3601
3602
3603
3604
3605
3606
3607
3608
3609
3610
3611
3612
3613
3614
3615
3616
3617
3618
3619
3620
3621
3622
3623
3624
3625
3626
3627
3628
3629
3630
3631
3632
3633
3634
3635
3636
3637
3638
3639
3640
3641
3642
3643
3644
3645
3646
3647
3648
3649
3650
3651
3652
3653
3654
3655
3656
3657
3658
3659
3660
3661
3662
3663
3664
3665
3666
3667
3668
3669
3670
3671
3672
3673
3674
3675
3676
3677
3678
3679
3680
3681
3682
3683
3684
3685
3686
3687
3688
3689
3690
3691
3692
3693
3694
3695
3696
3697
3698
3699
3700
3701
3702
3703
3704
3705
3706
3707
3708
3709
3710
3711
3712
3713
3714
3715
3716
3717
3718
3719
3720
3721
3722
3723
3724
3725
3726
3727
3728
3729
3730
3731
3732
3733
3734
3735
3736
3737
3738
3739
3740
3741
3742
3743
3744
3745
3746
3747
3748
3749
3750
3751
3752
3753
3754
3755
3756
3757
3758
3759
3760
3761
3762
3763
3764
3765
3766
3767
3768
3769
3770
3771
3772
3773
3774
3775
3776
3777
3778
3779
3780
3781
3782
3783
3784
3785
3786
3787
3788
3789
3790
3791
3792
3793
3794
3795
3796
3797
3798
3799
3800
3801
3802
3803
3804
3805
3806
3807
3808
3809
3810
3811
3812
3813
3814
3815
3816
3817
3818
3819
3820
3821
3822
3823
3824
3825
3826
3827
3828
3829
3830
3831
3832
3833
3834
3835
3836
3837
3838
3839
3840
3841
3842
3843
3844
3845
3846
3847
3848
3849
3850
3851
3852
3853
3854
3855
3856
3857
3858
3859
3860
3861
3862
3863
3864
3865
3866
3867
3868
3869
3870
3871
3872
3873
3874
3875
3876
3877
3878
3879
3880
3881
3882
3883
3884
3885
3886
3887
3888
3889
3890
3891
3892
3893
3894
3895
3896
3897
3898
3899
3900
3901
3902
3903
3904
3905
3906
3907
3908
3909
3910
3911
3912
3913
3914
3915
3916
3917
3918
3919
3920
3921
3922
3923
3924
3925
3926
3927
3928
3929
3930
3931
3932
3933
3934
3935
3936
3937
3938
3939
3940
3941
3942
3943
3944
3945
3946
3947
3948
3949
3950
3951
3952
3953
3954
3955
3956
3957
3958
3959
3960
3961
3962
3963
3964
3965
3966
3967
3968
3969
3970
3971
3972
3973
3974
3975
3976
3977
3978
3979
3980
3981
3982
3983
3984
3985
3986
3987
3988
3989
3990
3991
3992
3993
3994
3995
3996
3997
3998
3999
4000
4001
4002
4003
4004
4005
4006
4007
4008
4009
4010
4011
4012
4013
4014
4015
4016
4017
4018
4019
4020
4021
4022
4023
4024
4025
4026
4027
4028
4029
4030
4031
4032
4033
4034
4035
4036
4037
4038
4039
4040
4041
4042
4043
4044
4045
4046
4047
4048
4049
4050
4051
4052
4053
4054
4055
4056
4057
4058
4059
4060
4061
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var �de och tom, och m�rker var �ver djupet, och Guds
Ande sv�vade �ver vattnet.
Och Gud sade: �Varde ljus�; och det vart ljus.
Och Gud s�g att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset fr�n
m�rkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och m�rkret kallade han natt.  Och
det vart afton, och det vart morgon, den f�rsta dagen.

Och Gud sade: �Varde mitt i vattnet ett f�ste som skiljer vatten
fr�n vatten.�
Och Gud gjorde f�stet, och skilde vattnet under f�stet fr�n
vattnet ovan f�stet; och det skedde s�.
Och Gud kallade f�stet himmel.  Och det vart afton, och det vart
morgon, den andra dagen.

Och Gud sade: �Samle sig det vatten som �r under himmelen till
en s�rskild plats, s� att det torra bliver synligt.�  Och det
skedde s�.
Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han
hav.  Och Gud s�g att det var gott.
Och Gud sade: �Frambringe jorden gr�nska, fr�b�rande �rter och
frukttr�d, som efter sina arter b�ra frukt, vari de hava sitt
fr�, p� jorden.�  Och det skedde s�;
jorden frambragte gr�nska, fr�b�rande �rter, efter deras arter,
och tr�d som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt fr�.
Och Gud s�g att det var gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den tredje dagen.

Och Gud sade: �Varde p� himmelens f�ste ljus som skilja dagen
fr�n natten, och vare de till tecken och till att utm�rka
s�rskilda tider, dagar och �r,
och vare de p� himmelens f�ste till ljus som lysa �ver jorden.�
Och det skedde s�;
Gud gjorde de tv� stora ljusen, det st�rre ljuset till att r�da
�ver dagen, och det mindre ljuset till att r�da �ver natten, s�
ock stj�rnorna.
Och Gud satte dem p� himmelens f�ste till att lysa �ver jorden,
och till att r�da �ver dagen och �ver natten, och till att
skilja ljuset fr�n m�rkret.  Och Gud s�g att det var gott.
Och det vart afton, och det vart morgon, den fj�rde dagen.

Och Gud sade: �Frambringe vattnet ett vimmel av levande
varelser; flyge ock f�glar �ver jorden under himmelens f�ste.�
Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande
varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, s� ock alla
bevingade f�glar, efter deras arter.  Och Gud s�g att det var
gott.
Och Gud v�lsignade dem och sade: �Varen fruktsamma och f�r�ken
eder, och uppfyllen vattnet i haven; f�r�ke sig ock f�glarna p�
jorden.�
Och det vart afton, och det vart morgon, den femte dagen.

Och Gud sade: �Frambringe jorden levande varelser, efter deras
arter, boskapsdjur och kr�ldjur och vilda djur, efter deras
arter.�  Och det skedde s�;
Gud gjorde de vilda djuren, efter deras arter, och
boskapsdjuren, efter deras arter, och alla kr�ldjur p� marken,
efter deras arter.  Och Gud s�g att det var gott.
Och Gud sade: �L�t oss g�ra m�nniskor till v�r avbild, till att
vara oss lika; och m� de r�da �ver fiskarna i havet och �ver
f�glarna under himmelen och �ver boskapsdjuren och �ver hela
jorden och �ver alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden.�
Och Gud skapade m�nniskan till sin avbild, till Guds avbild
skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.
Och Gud v�lsignade dem; Gud sade till dem: �Varen fruktsamma och
f�r�ken eder, och uppfyllen jorden och l�ggen den under eder;
och r�den �ver fiskarna i havet och �ver f�glarna under himmelen
och �ver alla djur som r�ra sig p� jorden.�
Och Gud sade: �Se, jag giver eder alla fr�b�rande �rter p� hela
jorden och alla tr�d med fr�b�rande tr�dfrukt; detta skolen I
hava till f�da.
Men �t alla djur p� jorden och �t alla f�glar under himmelen och
�t allt som kr�lar p� jorden, vad som i sig har en levande sj�l,
�t dessa giver jag alla gr�na �rter till f�da.�  Och det skedde
s�.
Och Gud s�g p� allt som han hade gjort, och se, det var mycket
gott.  Och det vart afton, och det vart morgon, den sj�tte
dagen.
S� blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin
h�rskara.
Och Gud fullbordade p� sjunde dagen det verk som han hade gjort;
och han vilade p� sjunde dagen fr�n allt det verk som han hade
gjort.
Och Gud v�lsignade den sjunde dagen och helgade den, d�rf�r att
han p� den dagen vilade fr�n allt sitt verk, det som Gud hade
gjort, n�r han skapade.

Detta �r ber�ttelsen om den ordning i vilken allt blev till p�
himmelen och jorden, n�r de skapades, d� n�r HERREN Gud gjorde
jord och himmel.

D� bar jorden �nnu ingen buske p� marken, och ingen �rt hade
�nnu skjutit upp p� marken, ty HERREN Gud hade icke l�tit regna
p� jorden, och ingen m�nniska fanns, som kunde bruka jorden;
men en dimma steg upp fr�n jorden och vattnade hela marken.
Och HERREN Gud danade m�nniskan av stoft fr�n jorden och
inbl�ste livsande i hennes n�sa, och s� blev m�nniskan en
levande varelse.

Och HERREN Gud planterade en lustg�rd i Eden �sterut och satte
d�ri m�nniskan som han hade danat.
HERREN Gud l�t n�mligen alla slags tr�d som voro ljuvliga att se
p� och goda att �ta av v�xa upp ur marken, och livets tr�d mitt
i lustg�rden, s� ock kunskapens tr�d p� gott och ont.
Och fr�n Eden gick en flod ut, som vattnade lustg�rden; sedan
delade den sig i fyra grenar.
Den f�rsta heter Pison; det �r den som flyter omkring hela
landet Havila, d�r guld finnes,
och det landets guld �r gott; d�r finnes ock bdelliumharts och
onyxsten.
Den andra floden heter Gihon; det �r den som flyter omkring hela
landet Kus.
Den tredje floden heter Hiddekel; det �r den som har sitt lopp
�ster om Assyrien.  Den fj�rde floden �r Frat.
S� tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustg�rd,
till att bruka och bevara den.
Och HERREN Gud bj�d mannen och sade: �Av alla andra tr�d i
lustg�rden m� du fritt �ta,
men av kunskapens tr�d p� gott och ont skall du icke �ta, ty n�r
du �ter d�rav, skall du d�den d�.�

Och HERREN Gud sade: �Det �r icke gott att mannen �r allena.  Jag
vill g�ra �t honom en hj�lp, en s�dan som honom h�ves.�
Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla
himmelens f�glar, och f�rde dem fram till mannen f�r att se huru
denne skulle kalla dem; ty s�som mannen kallade var levande
varelse, s� skulle den heta.
Och mannen gav namn �t alla boskapsdjur, �t f�glarna under
himmelen och �t alla markens djur.  Men f�r Adam fann han icke
n�gon hj�lp, s�dan som honom h�vdes.
D� l�t HERREN Gud en tung s�mn falla p� mannen, och n�r han hade
somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med
k�tt.
Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit
av mannen, och f�rde henne fram till mannen.
D� sade mannen: �Ja, denna �r nu ben av mina ben och k�tt av
mitt k�tt.  Hon skall heta maninna, ty av man �r hon tagen.�

F�rdenskull skall en man �vergiva sin fader och sin moder och
h�lla sig till sin hustru, och de skola varda ett k�tt.

Och mannen och hans hustru voro b�da nakna och blygdes icke f�r
varandra.

Men ormen var listigare �n alla andra markens djur som HERREN
Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: �Skulle d� Gud hava
sagt: 'I skolen icke �ta av n�got tr�d i lustg�rden'?�
Kvinnan svarade ormen: �Vi f� �ta av frukten p� de andra tr�den
i lustg�rden,
men om frukten p� det tr�d som st�r mitt i lustg�rden har Gud
sagt: 'I skolen icke �ta d�rav, ej heller komma d�rvid, p� det
att I icke m�n d�.'�
D� sade ormen till kvinnan: �Ingalunda skolen I d�;
men Gud vet, att n�r I �ten d�rav, skola edra �gon �ppnas, s�
att I bliven s�som Gud och f�rst�n vad gott och ont �r.�
Och kvinnan s�g att tr�det var gott att �ta av, och att det var en
lust f�r �gonen, och att det var ett ljuvligt tr�d, eftersom man
d�rav fick f�rst�nd, och hon tog av dess frukt och �t; och hon gav
j�mv�l �t sin man, som var med henne, och han �t.

D� �ppnades b�das �gon, och de blevo varse att de voro
nakna; och de f�ste ihop fikonl�v och bundo omkring sig.

Och de h�rde HERREN Gud vandra i lustg�rden, n�r dagen begynte
svalkas; d� g�mde sig mannen med sin hustru f�r HERREN Guds
ansikte bland tr�den i lustg�rden.
Men HERREN Gud kallade p� mannen och sade till honom: �Var �r
du?�
Han svarade: �Jag h�rde dig i lustg�rden; d� blev jag f�rskr�ckt,
eftersom jag �r naken; d�rf�r g�mde jag mig.�
D� sade han: �Vem har l�tit dig f�rst� att du �r naken?  Har du
icke �tit av det tr�d som jag f�rbj�d dig att �ta av?�
Mannen svarade: �Kvinnan som du har givit mig till att vara med
mig, hon gav mig av tr�det, s� att jag �t.�
D� sade HERREN Gud till kvinnan: �Vad �r det du har gjort!�
Kvinnan svarade: �Ormen bedrog mig, s� att jag �t.�

D� sade HERREN Gud till ormen: �Eftersom du har gjort detta,
vare du f�rbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur.
P� din buk skall du g�, och stoft skall du �ta i alla dina
livsdagar.
Och jag skall s�tta fiendskap mellan dig och kvinnan, och
mellan din s�d och hennes s�d.  Denna skall s�ndertrampa ditt
huvud, och du skall stinga den i h�len.�
Och till kvinnan sade han: �Jag skall l�ta dig utst� mycken
vederm�da, n�r du bliver havande; med sm�rta skall du f�da dina
barn.  Men till din man skall din �tr� vara, och han skall r�da
�ver dig.�
Och till Adam sade han: �Eftersom du lyssnade till din hustrus
ord och �t av det tr�d om vilket jag hade bjudit dig och sagt:
'Du skall icke �ta d�rav', d�rf�r vare marken f�rbannad f�r din
skull.  Med vederm�da skall du n�ra dig av den i alla dina
livsdagar;
t�rne och tistel skall den b�ra �t dig, men markens �rter skola
vara din f�da.
I ditt anletes svett skall du �ta ditt br�d, till dess du v�nder
�ter till jorden; ty av den �r du tagen.  Ty du �r stoft, och
till stoft skall du �ter varda.�

Och mannen gav sin hustru namnet <sp�rr>Eva</sp�rr>, ty hon
blev en moder �t allt levande.
Och HERREN Gud gjorde �t Adam och hans hustru kl�der av skinn
och satte p� dem.

Och HERREN Gud sade: �Se, mannen har blivit s�som en av oss, s�
att han f�rst�r vad gott och ont �r.  M� han nu icke r�cka ut sin
hand och taga j�mv�l av livets tr�d och �ta, och s� leva
evinnerligen.�
Och HERREN Gud f�rvisade honom ur Edens lustg�rd, f�r att han
skulle bruka jorden, varav han var tagen.
Och han drev ut mannen, och satte �ster om Edens lustg�rd
keruberna j�mte det ljungande sv�rdets l�gor, f�r att bevaka
v�gen till livets tr�d.

Och mannen k�nde sin hustru Eva, och hon blev havande och f�dde
Kain; d� sade hon: �Jag har <sp�rr>f�tt</sp�rr> en man genom
HERRENS hj�lp.�
Och hon f�dde �ter en son, Abel, den f�rres broder.  Och Abel
blev en f�rherde, men Kain blev en �kerman.
Och efter n�gon tid h�nde sig att Kain av markens frukt bar fram
en offerg�va �t HERREN.
Ocks� Abel bar fram sin g�va, av det f�rstf�dda i hans hjord, av
djurens fett.  Och HERREN s�g till Abel och hans offerg�va;
men till Kain och hans offerg�va s�g han icke.  D� blev Kain
mycket vred, och hans blick blev m�rk.
Och HERREN sade till Kain: �Varf�r �r du vred, och varf�r �r din
blick s� m�rk?
�r det icke s�: om du har gott i sinnet, d� ser du frimodigt
upp; men om du icke har gott i sinnet, d� lurar synden vid
d�rren; till dig st�r hennes �tr�, men du b�r r�da �ver henne.�
Och Kain talade med sin broder Abel; och n�r de voro ute p�
marken, �verf�ll Kain sin broder Abel och dr�pte honom.

D� sade HERREN till Kain: �Var �r din broder Abel?�  Han svarade:
�Jag vet icke; skall jag taga vara p� min broder?�
D� sade han: �Vad har du gjort!  H�r, din broders blod ropar
till mig fr�n jorden.
S� vare du nu f�rbannad och f�rvisad ifr�n �kerjorden, som har
�ppnat sin mun f�r att mottaga din broders blod av din hand.

N�r du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gr�da.
Ostadig och flyktig skall du bliva p� jorden.�
D� sade Kain till HERREN: �Min missg�rning �r st�rre �n att jag
kan b�ra den.
Se, du driver mig nu bort ifr�n �kerjorden, och jag m�ste g�mma
mig undan f�r ditt ansikte.  Ostadig och flyktig skall jag bliva
p� jorden, och s� skall ske att vemhelst som m�ter mig, han
dr�per mig.�
Men HERREN sade till honom: �Nej, ty Kain skall bliva h�mnad
sjufalt, vemhelst som dr�per honom.�  Och HERREN satte ett
tecken till skydd f�r Kain, s� att ingen som m�tte honom skulle
sl� honom ihj�l.
S� gick Kain bort ifr�n HERRENS ansikte och bosatte sig i landet
Nod, �ster om Eden.

Och Kain k�nde sin hustru, och hon blev havande och f�dde Hanok.
Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin
sons namn.
Och �t Hanok f�ddes Irad, och Irad f�dde Mehujael, och Mehujael
f�dde Metusael, och Metusael f�dde Lemek.
Men Lemek tog sig tv� hustrur; den ena hette Ada, den andra
Silla.
Och Ada f�dde Jabal; han blev stamfader f�r dem som bo i t�lt
och idka boskapssk�tsel.
Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader f�r alla dem som
hantera harpa och pipa.
Men Silla f�dde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde
alla slags redskap av koppar och j�rn.  Och Tubal-Kains syster
var Naama.
Och Lemek sade till sina hustrur:
  �Ada och Silla,
      h�ren mina ord;
  I Lemeks hustrur,
      lyssnen till mitt tal:
  Se, en man dr�per jag f�r vart s�r jag f�r,
  och en yngling f�r var bl�nad jag f�r.
Ja, sjufalt h�mnad bliver Kain,
  men Lemek sju- och sjuttiofalt.�

Och Adam k�nde �ter sin hustru, och hon f�dde en son och gav
honom namnet Set, i det hon sade: �Gud har
<sp�rr>besk�rt</sp�rr> mig en annan livsfrukt, till
ers�ttning f�r Abel, eftersom Kain dr�pte honom.�
Men �t Set f�ddes ock en son, och han gav honom namnet Enos.  Vid
denna tid begynte man �kalla HERRENS namn.

Detta �r stycket om Adams sl�kt.  N�r Gud skapade m�nniskor,
gjorde han dem lika Gud.
Till man och kvinna skapade han dem; och han v�lsignade dem och
gav dem namnet m�nniska, n�r de blevo skapade.

N�r Adam var ett hundra trettio �r gammal, f�dde han en son som
var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
Och sedan Adam hade f�tt Set, levde han �tta hundra �r och f�dde
s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Adams hela levnads�lder nio hundra trettio �r;
d�refter dog han.

N�r Set var ett hundra fem �r gammal, f�dde han Enos.
Och sedan Set hade f�tt Enos, levde han �tta hundra sju �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Sets hela �lder nio hundra tolv �r; d�refter dog
han.

N�r Enos var nittio �r gammal, f�dde han Kenan.
Och sedan Enos hade f�tt Kenan, levde han �tta hundra femton �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Enos' hela �lder nio hundra fem �r; d�refter dog
han.

N�r Kenan var sjuttio �r gammal, f�dde han Mahalalel.
Och sedan Kenan f�tt Mahalalel, levde han �tta hundra fyrtio �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Kenans hela �lder nio hundra tio �r; d�refter dog
han.

N�r Mahalalel var sextiofem �r gammal, f�dde han Jered.
Och sedan Mahalalel hade f�tt Jered, levde han �tta hundra
trettio �r och f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Mahalalels hela �lder �tta hundra nittiofem �r;
d�refter dog han.

N�r Jered var ett hundra sextiotv� �r gammal, f�dde han Hanok.
Och sedan Jered hade f�tt Hanok, levde han �tta hundra �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Jereds hela �lder nio hundra sextiotv� �r; d�refter
dog han.

N�r Hanok var sextiofem �r gammal, f�dde han Metusela.
Och Hanok vandrade i umg�ngelse med Gud i tre hundra �r, sedan
han hade f�tt Metusela, och han f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Hanoks hela �lder tre hundra sextiofem �r.
Sedan Hanok s� hade vandrat i umg�ngelse med Gud, s�g man honom
icke mer, ty Gud tog honom bort.

N�r Metusela var ett hundra �ttiosju �r gammal, f�dde han Lemek.
Och sedan Metusela hade f�tt Lemek, levde han sju hundra
�ttiotv� �r och f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Metuselas hela �lder nio hundra sextionio �r;
d�refter dog han.

N�r Lemek var ett hundra �ttiotv� �r gammal, f�dde han en son.
Och han gav honom namnet <sp�rr>Noa</sp�rr>, i det han sade:
�Denne skall <sp�rr>tr�sta</sp�rr> oss vid v�rt arbete och
v�ra h�nders m�da, n�r vi bruka jorden, som HERREN har
f�rbannat.�
Och sedan Lemek hade f�tt Noa, levde han fem hundra nittiofem �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
Allts� blev Lemeks hela �lder sju hundra sjuttiosju �r; d�refter
dog han.

N�r Noa var fem hundra �r gammal, f�dde han Sem, Ham och Jafet.

D� nu m�nniskorna begynte f�r�ka sig p� jorden och d�ttrar
f�ddes �t dem
s�go Guds s�ner att m�nniskornas d�ttrar voro fagra, och de
togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
D� sade HERREN: �Min ande skall icke bliva kvar i m�nniskorna
f�r best�ndigt, eftersom de dock �ro k�tt; s� vare nu deras tid
best�md till ett hundra tjugu �r.�

Vid den tiden, likasom ock efter�t, levde j�ttarna p� jorden,
sedan Guds s�ner begynte g� in till m�nniskornas d�ttrar och
dessa f�dde barn �t dem; detta var forntidens v�ldiga m�n, som
voro s� namnkunniga.

Men n�r HERREN s�g att m�nniskornas ondska var stor p� jorden,
och att deras hj�rtans alla upps�t och tankar best�ndigt voro
allenast onda,
d� �ngrade HERREN att han hade gjort m�nniskorna p� jorden, och
han blev bedr�vad i sitt hj�rta.
Och HERREN sade: �M�nniskorna, som jag skapade, vill jag utpl�na
fr�n jorden, ja, b�de m�nniskor och fyrfotadjur och kr�ldjur och
himmelens f�glar; ty jag �ngrar att jag har gjort dem.�
Men Noa hade funnit n�d f�r HERRENS �gon.

Detta �r ber�ttelsen om Noas sl�kt.  Noa var en r�ttf�rdig man
och ostrafflig bland sitt sl�kte; i umg�ngelse med Gud vandrade
Noa.
Och Noa f�dde tre s�ner: Sem, Ham och Jafet.
Men jorden blev alltmer f�rd�rvad f�r Guds �syn, och jorden
uppfylldes av v�ld.
Och Gud s�g att jorden var f�rd�rvad, eftersom allt k�tt
vandrade i f�rd�rv p� jorden.

D� sade Gud till Noa: �Jag har beslutit att g�ra �nde p� allt
k�tt, ty jorden �r uppfylld av v�ld som de �va; se, jag vill
f�rd�rva dem tillika med jorden.
S� g�r dig nu en ark av gofertr�, och inred arken med kamrar,
och bestryk den med jordbeck innan och utan.
Och s� skall du g�ra arken: Den skall vara tre hundra alnar
l�ng, femtio alnar bred och trettio alnar h�g;
en �ppning f�r ljuset, en aln h�g alltigenom, skall du g�ra
ovantill p� arken; och en d�rr till arken skall du s�tta p� dess
sida; och du skall inreda den s�, att den f�r en underv�ning, en
mellanv�ning och en �verv�ning.
Ty se, jag skall l�ta floden komma med vatten �ver jorden, till
att f�rd�rva allt k�tt som har i sig n�gon livsande, under
himmelen; allt som finnes p� jorden skall f�rg�s.
Men med dig vill jag uppr�tta ett f�rbund: du skall g� in i
arken med dina s�ner och din hustru och dina s�ners hustrur.
Och av allt levande, vad k�tt det vara m�, skall du f�ra in i
arken ett par av vart slag, f�r att beh�lla dem vid liv med dig;
hank�n och honk�n skola de vara.
Av f�glarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras
arter, av alla kr�ldjur p� marken, efter deras arter, skall ett
par av vart slag g� in till dig, f�r att du m� beh�lla dem vid
liv.
Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, s�dant som kan
�tas, och samla det till dig, f�r att det m� vara dig och dem
till f�da.

Och Noa gjorde s�; han gjorde i alla stycken s�som Gud hade
bjudit honom.

Och HERREN sade till Noa: �G� in i arken med hela ditt hus, ty
dig har jag funnit r�ttf�rdig inf�r mig bland detta sl�kte.
Av alla rena fyrfotadjur skall du taga till dig sju par, hanne
och hona, men av s�dana fyrfotadjur som icke �ro rena ett par,
hanne och hona,
sammalunda av himmelens f�glar sju par, hank�n och honk�n, f�r
att beh�lla deras sl�kten vid liv p� hela jorden.
Ty sju dagar h�refter skall jag l�ta det regna p� jorden, i
fyrtio dagar och fyrtio n�tter, och jag skall utpl�na fr�n
jorden alla varelser som jag har gjort.�
Och Noa gjorde i alla stycken s�som HERREN hade bjudit honom.

Noa var sex hundra �r gammal, n�r floden kom med sitt vatten
�ver jorden.
Och Noa gick in i arken med sina s�ner och sin hustru och sina
s�ners hustrur, undan flodens vatten.
Och av fyrfotadjur, b�de rena och orena, och av f�glar och av
allt som kr�lar p� marken
gingo tv� och tv�, hank�n och honk�n, in till Noa i arken, s�som
Gud hade bjudit Noa.
Och efter de sju dagarna kom flodens vatten �ver jorden.

I det �r d� Noa var sex hundra �r gammal, i andra m�naden, p�
sjuttonde dagen i m�naden, den dagen br�to alla det stora
djupets k�llor fram, och himmelens f�nster �ppnade sig,
och ett regn kom �ver jorden i fyrtio dagar och fyrtio n�tter.
P� denna samma dag gick Noa in i arken, s� ock Sem, Ham och
Jafet, Noas s�ner, vidare Noas hustru och hans s�ners tre
hustrur med dem,
d�rtill alla vilda djur, efter sina arter, och alla boskapsdjur,
efter sina arter, och alla kr�ldjur som r�ra sig p� jorden,
efter sina arter, och alla flygande djur, efter sina arter, allt
vad f�glar heter, av alla slag.
De gingo in till Noa i arken, tv� och tv� av allt k�tt som hade
i sig n�gon livsande.
Och de som gingo ditin voro hank�n och honk�n av allt slags
k�tt, s�som Gud hade bjudit honom.

Och HERREN st�ngde igen om honom.
Och floden kom �ver jorden i fyrtio dagar, och vattnet f�r�kade
sig och lyfte arken, s� att den fl�t h�gt uppe �ver jorden.
Och vattnet steg och f�r�kade sig mycket p� jorden, och arken
drev p� vattnet.
Och vattnet steg mer och mer �ver jorden, och alla h�ga berg
allest�des under himmelen �vert�cktes.
Femton alnar h�gt steg vattnet �ver bergen, s� att de
�vert�cktes.
D� f�rgicks allt k�tt som r�rde sig p� jorden, f�glar och
boskapsdjur och vilda djur och alla sm�djur som r�rde sig p�
jorden, s� ock alla m�nniskor.
Allt som fanns p� det torra omkom, allt som d�r hade en fl�kt av
livsande i sin n�sa.
S� utpl�nade han alla varelser p� jorden, b�de m�nniskor och
fyrfotadjur och kr�ldjur och himmelens f�glar; de utpl�nades
fr�n jorden, och allenast Noa r�ddades, j�mte det som var med
honom i arken.
Och vattnet fortfor att stiga �ver jorden i hundra femtio
dagar.
D� t�nkte Gud p� Noa och p� alla de vilda djur och alla de
boskapsdjur som voro med honom i arken.  Och Gud l�t en vind g�
fram �ver jorden, s� att vattnet sj�nk undan;
och djupets k�llor och himmelens f�nster tillsl�tos, och regnet
fr�n himmelen upph�rde.
Och vattnet vek bort ifr�n jorden mer och mer; efter hundra
femtio dagar begynte vattnet avtaga.
Och i sjunde m�naden, p� sjuttonde dagen i m�naden, stannade
arken p� Ararats berg.
Och vattnet avtog mer och mer intill tionde m�naden.  I tionde
m�naden, p� f�rsta dagen i m�naden, blevo bergstopparna synliga.
Och efter fyrtio dagar �ppnade Noa f�nstret som han hade gjort
p� arken,
och l�t en korp flyga ut; denne fl�g fram och �ter, till dess
vattnet hade torkat bort ifr�n jorden.
Sedan l�t han en duva flyga ut, f�r att f� se om vattnet hade
sjunkit undan fr�n marken.
Men duvan fann ingen plats d�r hon kunde vila sin fot, utan kom
tillbaka till honom i arken, ty vatten bet�ckte hela jorden.  D�
r�ckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
Sedan v�ntade han �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �n
en g�ng flyga ut ur arken.
Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, d� hade hon ett
friskt olivl�v i sin n�bb.  D� f�rstod Noa att vattnet hade
sjunkit undan fr�n jorden.
Men han v�ntade �nnu ytterligare sju dagar och l�t s� duvan �ter
flyga ut; d� kom hon icke mer tillbaka till honom.

I det sexhundraf�rsta �ret, i f�rsta m�naden, p� f�rsta dagen i
m�naden, hade vattnet sinat bort ifr�n jorden.  D� tog Noa av
taket p� arken och s�g nu att marken var fri ifr�n vatten.
Och i andra m�naden, p� tjugusjunde dagen i m�naden, var jorden
alldeles torr.
D� talade Gud till Noa och sade:
�G� ut ur arken med din hustru och dina s�ner och dina s�ners
hustrur.
Alla djur som du har hos dig, vad slags k�tt det vara m�, b�de
f�glar och fyrfotadjur och alla kr�ldjur som r�ra sig p�
jorden, skall du l�ta g� ut med dig, f�r att de m� v�xa till p�
jorden och vara fruktsamma och f�r�ka sig p� jorden.�
S� gick d� Noa ut med sina s�ner och sin hustru och sina s�ners
hustrur.
Och alla fyrfotadjur, alla kr�ldjur och alla f�glar, alla slags
djur som r�ra sig p� jorden, gingo ut ur arken, efter sina
sl�kten.

Och Noa byggde ett altare �t HERREN och tog av alla rena
fyrfotadjur och av alla rena f�glar och offrade br�nnoffer p�
altaret.
N�r HERREN k�nde den v�lbehagliga lukten, sade han vid sig
sj�lv: �Jag skall h�refter icke mer f�rbanna marken f�r
m�nniskans skull, eftersom ju m�nniskans hj�rtas upps�t �r ont
allt ifr�n ungdomen.  Och jag skall h�refter icke mer dr�pa allt
levande, s�som jag nu har gjort.
S� l�nge jorden best�r, skola h�refter s�dd och sk�rd, k�ld och
v�rme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upph�ra.�
Och Gud v�lsignade Noa och hans s�ner och sade till dem: �Varen
fruktsamma och f�r�ken eder, och uppfyllen jorden.
Och m� fruktan och f�rskr�ckelse f�r eder komma �ver alla djur
p� jorden och alla f�glar under himmelen; j�mte allt som kr�lar
p� marken och alla fiskar i havet vare de givna i eder hand.
Allt som r�r sig och har liv skolen I hava till f�da; s�som jag
har givit eder gr�na �rter, s� giver jag eder allt detta.
K�tt som har i sig sin sj�l, det �r sitt blod, skolen I dock
icke �ta.
Men edert eget blod, vari eder sj�l �r, skall jag utkr�va.  Jag
skall utkr�va det av vilket djur det vara m�.  Jag skall ock av
den ena m�nniskan utkr�va den andres sj�l;
den som utgjuter m�nniskoblod, hans blod skall av m�nniskor
bliva utgjutet, ty Gud har gjort m�nniskan till sin avbild.
Och varen I fruktsamma och f�r�ken eder; v�xen till p� jorden
och f�r�ken eder p� den.�

Ytterligare sade Gud till Noa och till hans s�ner med honom:
�Se, jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder, och med edra
efterkommande efter eder,
och med alla levande varelser som I haven hos eder: f�glar,
boskapsdjur och alla vilda djur hos eder, alla jordens djur som
hava g�tt ut ur arken.
Jag vill uppr�tta ett f�rbund med eder: h�refter skall icke mer
ske att allt k�tt utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall
mer komma och f�rd�rva jorden.�
Och Gud sade: �Detta skall vara tecknet till det f�rbund som jag
g�r mellan mig och eder, j�mte alla levande varelser hos eder,
f�r eviga tider:
min b�ge s�tter jag i skyn; den skall vara tecknet till
f�rbundet mellan mig och jorden.
Och n�r jag h�refter l�ter skyar stiga upp �ver jorden och b�gen
d� synes i skyn,
skall jag t�nka p� det f�rbund som har blivit slutet mellan mig
och eder, j�mte alla levande varelser, vad slags k�tt det vara
m�; och vattnet skall d� icke mer bliva en flod som f�rd�rvar
allt k�tt.
N�r allts� b�gen synes i skyn och jag ser p� den, skall jag
t�nka p� det eviga f�rbund som har blivit slutet mellan Gud och
alla levande varelser, vad slags k�tt det vara m� p� jorden.�
S� sade nu Gud till Noa: �Detta skall vara tecknet till det
f�rbund som jag har uppr�ttat mellan mig och allt k�tt p�
jorden.�

Noas s�ner, som gingo ut ur arken, voro Sem, Ham och Jafet; men
Ham var Kanaans fader.
Dessa tre voro Noas s�ner och fr�n dessa hava alla jordens folk
utgrenat sig.

Och Noa var en �kerman och var den f�rste som planterade en
ving�rd.
Men n�r han drack av vinet, blev han drucken och l�g blottad i
sitt t�lt.
Och Ham, Kanaans fader, s�g d� sin faders blygd och ber�ttade
det f�r sina b�da br�der, som voro utanf�r.
Men Sem och Jafet togo en mantel och lade den p� sina skuldror,
b�da tillsammans, och gingo s� bakl�nges in och t�ckte �ver sin
faders blygd; de h�llo d�rvid sina ansikten bortv�nda, s� att de
icke s�go sin faders blygd.
N�r sedan Noa vaknade upp fr�n ruset och fick veta vad hans
yngste son hade gjort honom, sade han:
�F�rbannad vare Kanaan,
  en tr�lars tr�l vare han �t sina br�der!�
Ytterligare sade han:
  �V�lsignad vare HERREN, Sems Gud,
  och Kanaan vare deras tr�l!
Gud utvidge Jafet,
  han tage sin boning i Sems hyddor,
  och Kanaan vare deras tr�l.�

Och Noa levde efter floden tre hundra femtio �r;
allts� blev Noas hela �lder nio hundra femtio �r; d�refter dog
han.
Detta �r ber�ttelsen om Noas s�ners sl�kt.  De voro Sem, Ham och
Jafet; och �t dem f�ddes s�ner efter floden.

Jafets s�ner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
Tiras.
Gomers s�ner voro Askenas, Rifat och Togarma.
Javans s�ner voro Elisa och Tarsis, kitt�erna och dodan�erna.
Fr�n dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsl�nder utbrett sig
i sina l�nder, var efter sitt tungom�l, efter sina sl�kter, i
sina folk.

Hams s�ner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
Kus' s�ner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
s�ner voro Saba och Dedan.

Men Kus f�dde Nimrod; han var den f�rste som uppr�ttade ett
v�lde p� jorden.
Han var ock en v�ldig j�gare inf�r HERREN; d�rf�r pl�gar man
s�ga: �En v�ldig j�gare inf�r HERREN s�som Nimrod.�
Och hans rike hade sin begynnelse i Babel, Erek, Ackad och
Kalne, i Sinears land.
Fr�n det landet drog han sedan ut till Assyrien och byggde
Nineve, Rehobot-Ir och Kela,
och d�rtill Resen mellan Nineve och Kela; detta �r �den stora
staden�.

Och Misraim f�dde lud�erna, anam�erna, lehab�erna, naftuh�erna,
patros�erna, kasluh�erna, fr�n vilka filist�erna hava utg�tt,
och kaftor�erna.
Och Kanaan f�dde Sidon, som var hans f�rstf�dde, och Het,
s� ock jebus�erna, amor�erna, girgas�erna,
hiv�erna, ark�erna, sin�erna,
arvad�erna, semar�erna och hamat�erna.  Sedan utgrenade sig
kanan�ernas sl�kter allt vidare,
s� att kanan�ernas omr�de str�ckte sig fr�n Sidon fram emot
Gerar �nda till Gasa, och fram emot Sodom, Gomorra, Adma och
Seboim �nda till Lesa.

Dessa voro Hams s�ner, efter deras sl�kter och tungom�l, i deras
l�nder och folk.
S�ner f�ddes ock �t Sem, Jafets �ldre broder, som blev stamfader
f�r alla Ebers s�ner.
Sems s�ner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram.
Arams s�ner voro Us, Hul, Geter och Mas.
Arpaksad f�dde Sela, och Sela f�dde Eber.
Men �t Eber f�ddes tv� s�ner; den ene hette
<sp�rr>Peleg</sp�rr>, ty i hans tid blev jorden f�rdelad; och
hans broder hette Joktan.
Och Joktan f�dde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
Hadoram, Usal, Dikla,
Obal, Abimael, Saba,
Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans s�ner.
Och de hade sina boningsorter fr�n Mesa fram emot Sefar, emot
�stra berget.
Dessa voro Sems s�ner, efter deras sl�kter och tungom�l, i deras
l�nder, efter deras folk.

Dessa voro Noas s�ners sl�kter, efter deras �ttf�ljd, i deras
folk.  Och fr�n dem hava folken efter floden utbrett sig p�
jorden.

Och hela jorden hade enahanda tungom�l och talade p� enahanda
s�tt.
Men n�r de br�to upp och drogo �sterut, funno de en l�gsl�tt i
Sinears land och bosatte sig d�r.
Och de sade till varandra: �Kom, l�t oss sl� tegel och br�nna
det.�  Och teglet begagnade de s�som sten, och s�som murbruk
begagnade de jordbeck.
Och de sade: �Kom, l�t oss bygga en stad �t oss och ett torn
vars spets r�cker upp i himmelen, och s� g�ra oss ett namn; vi
kunde eljest bliva kringspridda �ver hela jorden.�
D� steg HERREN ned f�r att se staden och tornet som
m�nniskobarnen byggde.
Och HERREN sade: �Se, de �ro ett enda folk och hava alla enahanda
tungom�l, och detta �r deras f�rsta tilltag; h�refter skall
intet bliva dem om�jligt, vad de �n besluta att g�ra.
V�lan, l�t oss stiga dit ned och f�rbistra deras tungom�l, s�
att den ene icke f�rst�r den andres tungom�l.�
Och s� spridde HERREN dem d�rifr�n ut �ver hela jorden, s� att
de m�ste upph�ra att bygga p� staden.
D�rav fick den namnet Babel, eftersom HERREN d�r
<sp�rr>f�rbistrade</sp�rr> hela jordens tungom�l; d�rifr�n
spridde ock HERREN ut dem �ver hela jorden.

Detta �r ber�ttelsen om Sems sl�kt.  N�r Sem var hundra �r
gammal, f�dde han Arpaksad, tv� �r efter floden.
Och sedan Sem hade f�tt Arpaksad, levde han fem hundra �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Arpaksad var trettiofem �r gammal, f�dde han Sela.
Och sedan Arpaksad hade f�tt Sela, levde han fyra hundra tre �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Sela var trettio �r gammal, f�dde han Eber.
Och sedan Sela hade f�tt Eber, levde han fyra hundra tre �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Eber var trettiofyra �r gammal, f�dde han Peleg.
Och sedan Eber hade f�tt Peleg, levde han fyra hundra trettio �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Peleg var trettio �r gammal, f�dde han Regu.
Och sedan Peleg hade f�tt Regu, levde han tv� hundra nio �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Regu var trettiotv� �r gammal, f�dde han Serug.
Och sedan Regu hade f�tt Serug, levde han tv� hundra sju �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Serug var trettio �r gammal, f�dde han Nahor.
Och sedan Serug hade f�tt Nahor, levde han tv� hundra �r och
f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Nahor var tjugunio �r gammal, f�dde han Tera.
Och sedan Nahor hade f�tt Tera, levde han ett hundra nitton �r
och f�dde s�ner och d�ttrar.
N�r Tera var sjuttio �r gammal, f�dde han Abram, Nahor och
Haran.

Och detta �r ber�ttelsen om Teras sl�kt.  Tera f�dde Abram,
Nahor och Haran.  Och Haran f�dde Lot.
Och Haran dog hos sin fader Tera i sitt f�dernesland, i det
kaldeiska Ur.
Och Abram och Nahor togo sig hustrur; Abrams hustru hette Sarai,
och Nahors hustru hette Milka, dotter till Haran, som var fader
till Milka och Jiska.
Men Sarai var ofruktsam och hade inga barn.
Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans
son, och sin sonhustru Sarai, som var hans son Abrams hustru;
och de drogo tillsammans ut fr�n det kaldeiska Ur p� v�g till
Kanaans land; men n�r de kommo till Haran, bosatte de sig d�r.
Och Teras �lder blev tv� hundra fem �r; d�refter dog Tera i
Haran.

Och HERREN sade till Abram: �G� ut ur ditt land och fr�n din
sl�kt och fr�n din faders hus, bort till det land som jag skall
visa dig.
S� skall jag g�ra dig till ett stort folk; jag skall v�lsigna
dig och g�ra ditt namn stort, och du skall bliva en v�lsignelse.
Och jag skall v�lsigna dem som v�lsigna dig, och den som
f�rbannar dig skall jag f�rbanna, och i dig skola alla sl�kter
p� jorden varda v�lsignade.�
Och Abram gick �stad, s�som HERREN hade tillsagt honom, och Lot
gick med honom.  Och Abram var sjuttiofem �r gammal, n�r han drog
ut fr�n Haran.
Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla
�godelar som de hade f�rv�rvat och tj�narna som de hade skaffat
sig i Haran; och de drogo �stad p� v�g mot Kanaans land
och kommo s� till Kanaans land.

Och Abram drog fram i landet �nda till den heliga platsen vid
Sikem, till Mores terebint.  Och p� den tiden bodde kanan�erna
d�r i landet.
Men HERREN uppenbarade sig f�r Abram och sade: ��t din s�d skall
jag giva detta land.�  D� byggde han d�r ett altare �t HERREN,
som hade uppenbarat sig f�r honom.
Sedan flyttade han d�rifr�n till bergsbygden �ster om Betel och
slog d�r upp sitt t�lt, s� att han hade Betel i v�ster och Ai i
�ster; och han byggde d�r ett altare �t HERREN och �kallade
HERRENS namn.
Sedan br�t Abram upp d�rifr�n och drog sig allt l�ngre mot
Sydlandet.

Men hungersn�d uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten
f�r att bo d�r n�gon tid, eftersom hungersn�den var s� sv�r i
landet.
Men n�r han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai:
�Jag vet ju att du �r en sk�n kvinna.
Om nu egyptierna t�nka, n�r de f� se dig: 'Hon �r hans hustru',
s� skola de dr�pa mig, under det att de l�ta dig leva.
S�g d�rf�r att du �r min syster, s� att det g�r mig v�l f�r din
skull, och s� att jag f�r din skull f�r leva.�
D� nu Abram kom till Egypten, s�go egyptierna att hon var en
mycket sk�n kvinna.
Och n�r Faraos h�vdingar fingo se henne, prisade de henne f�r
Farao, och s� blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
Och Abram blev av honom v�l behandlad f�r hennes skull, s� att
han fick f�r, f�kreatur och �snor, tj�nare och tj�narinnor,
�sninnor och kameler.
Men HERREN hems�kte Farao och hans hus med stora pl�gor f�r
Sarais, Abrams hustrus, skull.
D� kallade Farao Abram till sig och sade: �Vad har du gjort mot
mig!  Varf�r l�t du mig icke veta att hon var din hustru?
Varf�r sade du: 'Hon �r min syster' och v�llade s�, att jag tog
henne till hustru �t mig?  Se, h�r har du nu din hustru, tag
henne och g�.�
Och Farao gav sina m�n befallning om honom, att de skulle
ledsaga honom till v�gs med hans hustru och allt vad han �gde.
S� drog d� Abram upp fr�n Egypten med sin hustru och allt vad
han �gde, och Lot j�mte honom, till Sydlandet.
Och Abram var mycket rik p� boskap och p� silver och guld.
Och han f�rdades ifr�n l�gerplats till l�gerplats och kom s�
fr�n Sydlandet �nda till Betel, till det st�lle d�r hans t�lt
f�rut hade st�tt, mellan Betel och Ai,
dit d�r han f�rra g�ngen hade rest ett altare.  Och d�r �kallade
Abram HERRENS namn.

Men Lot, som drog med Abram, hade ocks� f�r och f�kreatur och
t�lt.
Och landet r�ckte icke till f�r dem, s� att de kunde bo
tillsammans; ty deras �godelar voro f�r stora f�r att de skulle
kunna bo tillsammans;
och tvister uppstodo mellan Abrams och Lots boskapsherdar.
Tillika bodde p� den tiden kanan�erna och periss�erna d�r i
landet.
D� sade Abram till Lot: �Icke skall n�gon tvist vara mellan mig
och dig, och mellan mina herdar och dina herdar; vi �ro ju
fr�nder.
Ligger icke hela landet �ppet f�r dig?  Skilj dig ifr�n mig;
vill du �t v�nster, s� g�r jag �t h�ger, och vill du �t h�ger, s�
g�r jag �t v�nster.�
D� lyfte Lot upp sina �gon och s�g att hela Jordansl�tten
�verallt var vattenrik.  Innan HERREN f�rd�rvade Sodom och
Gomorra, var den n�mligen s�som HERRENS lustg�rd, s�som Egyptens
land, �nda fram emot Soar.
S� utvalde d� Lot �t sig hela Jordansl�tten.  Och Lot br�t upp
och drog �sterut, och de skildes s� fr�n varandra.
Abram f�rblev boende i Kanaans land, och Lot bodde i st�derna p�
Sl�tten och drog med sina t�lt �nda inemot Sodom.
Men folket i Sodom var mycket ont och syndigt inf�r HERREN.

Och HERREN sade till Abram, sedan Lot hade skilt sig fr�n honom:
�Lyft upp dina �gon och se, fr�n den plats d�r du st�r, mot norr
och s�der och �ster och v�ster.�
Ty hela det land som du nu ser skall jag giva �t dig och din s�d
f�r ev�rdlig tid.
Och jag skall l�ta din s�d bliva s�som stoftet p� jorden; kan
n�gon r�kna stoftet p� jorden, s� skall ock din s�d kunna
r�knas.
St� upp och drag igenom landet efter dess l�ngd och dess bredd,
ty �t dig skall jag giva det.�
Och Abram drog �stad med sina t�lt och kom och bosatte sig vid
Mamres terebintlund invid Hebron; och han byggde d�r ett altare
�t HERREN.
P� den tid d� Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i
Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung �ver Goim,
h�nde sig
att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa,
konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i
Seboim, och mot konungen i Bela, det �r Soar.
De f�renade sig alla och t�gade till Siddimsdalen, d�r Salthavet
nu �r.
I tolv �r hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde
�ret hade de avfallit.
S� kom nu i det fjortonde �ret Kedorlaomer med de konungar som
voro p� hans sida; och de slogo rafa�erna i Asterot-Karnaim,
sus�erna i Ham, em�erna i Save-Kirjataim
och hor�erna p� deras berg Seir och drevo dem �nda till El-Paran
vid �knen.
Sedan v�nde de om och kommo till En-Mispat, det �r Kades, och
h�rjade amalekiternas hela land; de slogo ock amor�erna som
bodde i Hasason-Tamar.
D� drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma,
konungen i Seboim och konungen i Bela, det �r Soar, ut och
st�llde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen �ver Goim,
Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra
konungar mot de fem.
Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar.  Och konungarna i
Sodom och Gomorra m�ste fly och f�llo d� i dessa, och de som
kommo undan flydde till bergsbygden.
S� togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla
livsmedel d�r, och t�gade bort;
de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans �godelar, n�r
de t�gade bort; ty denne bodde i Sodom.
Men en av de r�ddade kom och ber�ttade detta f�r Abram, hebr�en;
denne bodde vid den terebintlund som tillh�rde amor�en Mamre,
Eskols och Aners broder, och dessa voro i f�rbund med Abram.
D� nu Abram h�rde att hans fr�nde var f�ngen, l�t han sina mest
bepr�vade tj�nare, s�dana som voro f�dda i hans hus, tre hundra
aderton m�n, rycka ut, och f�rf�ljde fienderna �nda till Dan.
Och han delade sitt folk och �verf�ll dem s� om natten med sina
tj�nare och slog dem, och f�rf�ljde dem sedan �nda till Hoba,
norr om Damaskus,
och tog tillbaka allt godset; sin fr�nde Lot och hans �godelar
tog han ock tillbaka, �vensom kvinnorna och det �vriga folket.

D� han nu var p� �terv�gen, sedan han hade slagit Kedorlaomer
och de konungar som voro p� hans sida, gick konungen i Sodom
honom till m�tes i Savedalen, det �r Konungsdalen.
Och Melki-Sedek, konungen i Salem, l�t b�ra ut br�d och vin;
denne var pr�st �t Gud den H�gste.
Och han v�lsignade honom och sade: �V�lsignad vare Abram av Gud
den H�gste, himmelens och jordens skapare!
Och v�lsignad vare Gud den H�gste, som har givit dina ov�nner i
din hand!�  Och Abram gav honom tionde av allt.
Och konungen i Sodom sade till Abram: �Giv mig folket; godset m�
du beh�lla f�r dig sj�lv.�
Men Abram svarade konungen i Sodom: �Jag lyfter min hand upp
till HERREN, till Gud den H�gste, himmelens och jordens skapare,
och betygar
att jag icke vill taga ens en tr�d eller en skorem, �n mindre
n�got annat som tillh�r dig.  Du skall icke kunna s�ga: 'Jag har
riktat Abram.'
Jag vill intet hava; det �r nog med vad mina m�n hava f�rt�rt
och den del som tillkommer mina f�ljeslagare.  Aner, Eskol och
Mamre, de m� f� sin del.�
En tid h�refter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade:
�Frukta icke, Abram, jag �r din sk�ld, din l�n skall bliva
mycket stor.�
Men Abram sade: �Herre, HERRE, vad vill du d� giva mig?  Jag g�r
ju barnl�s bort, och arvinge till mitt hus bliver en man fr�n
Damaskus, Elieser.�
Och Abram sade ytterligare: �Mig har du icke givit n�gon
livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge.�
Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: �Nej, denne skall
icke bliva din arvinge, utan en som utg�r fr�n ditt eget liv
skall bliva din arvinge.�
Och han f�rde honom ut och sade: �Sk�da upp till himmelen, och
r�kna stj�rnorna, om du kan r�kna dem.�  Och han sade till
honom: �S� skall din s�d bliva.�
Och han trodde p� HERREN; och han r�knade honom det till
r�ttf�rdighet.

Och han sade till honom: �Jag �r HERREN, som har f�rt dig ut
fr�n det kaldeiska Ur f�r att giva dig detta land till
besittning.�
Han svarade: �Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall
besitta det?�
D� sade han till honom: �Tag �t mig en tre�rig kviga, en tre�rig
get och en tre�rig v�dur, d�rtill en turturduva och en ung
duva.�
Och han tog �t honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu
och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke
f�glarna.
Och rovf�glarna slogo ned p� de d�da kropparna, men Abram drev
bort dem.

N�r nu solen var n�ra att g� ned och en tung s�mn hade fallit p�
Abram, se, d� kom en f�rskr�ckelse �ver honom och ett stort
m�rker.
Och han sade till Abram: �Det skall du veta, att din s�d skall
komma att leva s�som fr�mlingar i ett land som icke tillh�r dem,
och de skola d�r vara tr�lar, och man skall f�rtrycka dem; s�
skall ske i fyra hundra �r.�
Men det folk vars tr�lar de bliva skall jag ock d�ma.  Sedan
skola de draga ut med stora �godelar.
Men du sj�lv skall g� till dina f�der i frid och bliva begraven
i en god �lder.
Och i det fj�rde sl�ktet skall din s�d komma hit tillbaka.  Ty
�nnu hava icke amor�erna fyllt sin missg�rnings m�tt.�

D� nu solen hade g�tt ned och det hade blivit alldeles m�rkt,
syntes en rykande ugn med flammande l�ga, som for fram mellan
styckena.
P� den dagen sl�t HERREN ett f�rbund med Abram och sade: ��t din
s�d skall jag giva detta land, fr�n Egyptens flod �nda till den
stora floden, till floden Frat:
kain�ernas, kenas�ernas, kadmon�ernas,
hetiternas, periss�ernas, rafa�ernas,
amor�ernas, kanan�ernas, girgas�ernas och jebus�ernas land.�
Och Sarai, Abrams hustru, hade icke f�tt barn �t honom.  Men hon
hade en egyptisk tj�nstekvinna, som hette Hagar;
och Sarai sade till Abram: �Se, HERREN har gjort mig ofruktsam,
s� att jag icke f�der barn; g� in till min tj�nstekvinna,
kanh�nda skall jag f� avkomma genom henne.�  Abram lyssnade till
Sarais ord;
och Sarai, Abrams hustru, tog sin egyptiska tj�nstekvinna Hagar
och gav henne till hustru �t sin man Abram, sedan denne hade
bott tio �r i Kanaans land.
Och han gick in till Hagar, och hon blev havande.  N�r hon nu
s�g att hon var havande, ringaktade hon sin fru.
D� sade Sarai till Abram: �Den or�tt mig sker komme �ver dig.
Jag sj�lv lade min tj�nstekvinna i din famn, men d� hon nu ser
att hon �r havande, ringaktar hon mig.  HERREN d�me mellan mig
och dig.�
Abram sade till Sarai: �Din tj�nstekvinna �r ju i din hand, g�r
med henne vad du finner f�r gott.�  N�r d� Sarai tuktade henne,
flydde hon bort ifr�n henne.

Men HERRENS �ngel kom emot henne vid en vattenk�lla i �knen, den
k�lla som ligger vid v�gen till Sur.
Och han sade: �Hagar, Sarais tj�nstekvinna, varifr�n kommer du,
och vart g�r du?�  Hon svarade: �Jag �r stadd p� flykt ifr�n min
fru Sarai.�
D� sade HERRENS �ngel till henne: �V�nd tillbaka till din fru,
och �dmjuka dig under henne.�
Och HERRENS �ngel sade till henne: �Jag skall g�ra din s�d
mycket talrik, s� att man icke skall kunna r�kna den f�r dess
myckenhets skull.�
Ytterligare sade HERRENS �ngel till henne: �Se, du �r havande
och skall f�da en son; honom skall du giva namnet Ismael,
d�rf�r att HERREN har h�rt ditt lidande.
Och han skall bliva lik en vild�sna; hans hand skall vara emot
var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i
strid med alla sina br�der.�
Och hon gav HERREN, som hade talat med henne, ett namn, i det
hon sade: �Du �r Seendets Gud.�  Hon t�nkte n�mligen: �Har jag
d� verkligen h�r f�tt se en skymt av <sp�rr>honom som ser
mig</sp�rr>?�
D�rav kallades brunnen Beer-Lahai-Roi; den ligger mellan Kades
och Bered.

Och Hagar f�dde �t Abram en son; och Abram gav den son som Hagar
hade f�tt �t honom namnet Ismael.
Och Abram var �ttiosex �r gammal, n�r Hagar f�dde Ismael �t
Abram.

N�r Abram var nittionio �r gammal, uppenbarade sig HERREN f�r
honom och sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige.  Vandra
inf�r mig och var ostrafflig.
Jag vill g�ra ett f�rbund mellan mig och dig, och jag skall
f�r�ka dig �verm�ttan.�
D� f�ll Abram ned p� sitt ansikte, och Gud talade s� med honom:
�Se, det f�rbund som jag � min sida g�r med dig �r detta, att du
skall bliva en fader till m�nga folk.
D�rf�r skall du icke mer heta Abram, utan
<sp�rr>Abraham</sp�rr> skall vara ditt namn, ty jag skall
l�ta dig bliva en fader till m�nga folk.
Och jag skall g�ra dig �verm�ttan fruktsam och l�ta folkslag
komma av dig, och konungar skola utg� fr�n dig.
Och jag skall uppr�tta ett f�rbund mellan mig och dig och din
s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte, ett evigt f�rbund, s�
att jag skall vara din Gud och din s�ds efter dig;
och jag skall giva dig och din s�d efter dig det land d�r du nu
bor s�som fr�mling, hela Kanaans land, till ev�rdlig besittning,
och jag skall vara deras Gud.
Och Gud sade ytterligare till Abraham: �Du �ter skall h�lla mitt
f�rbund, du och din s�d efter dig, fr�n sl�kte till sl�kte.�
Och detta �r det f�rbund mellan mig och eder och din s�d efter
dig, som I skolen h�lla: allt mank�n bland eder skall omsk�ras;
p� eder f�rhud skolen I omsk�ras, och detta skall vara tecknet
till f�rbundet mellan mig och eder.
Sl�kte efter sl�kte skall vart gossebarn bland eder omsk�ras,
n�r det �r �tta dagar gammalt, j�mv�l den hemf�dde tj�naren och
den som �r k�pt f�r penningar fr�n n�got fr�mmande folk, och som
icke �r av din s�d.
Omsk�ras skall b�de din hemf�dde tj�nare och den som du har k�pt
f�r penningar; och s� skall mitt f�rbund vara p� edert k�tt
betygat s�som ett evigt f�rbund.
Men en oomskuren av mank�n, en vilkens f�rhud icke har blivit
omskuren, han skall utrotas ur sin sl�kt; han har brutit mitt
f�rbund.�

Och Gud sade �ter till Abraham: �Din hustru Sarai skall du icke
mer kalla Sarai, utan <sp�rr>Sara</sp�rr> skall vara hennes
namn.
Och jag skall v�lsigna henne och skall ocks� med henne giva dig
en son; ja, jag skall v�lsigna henne, och folkslag skola komma
av henne, konungar �ver folk skola h�rstamma fr�n henne.�
D� f�ll Abraham ned p� sitt ansikte och log, ty han sade vid sig
sj�lv: �Skulle barn f�das �t en man som �r hundra �r gammal?
Och skulle Sara f�da barn, hon som �r nittio �r gammal?�
Och Abraham sade till Gud: �M�tte allenast Ismael f� leva inf�r
dig!�
D� sade Gud: �Nej, din hustru Sara skall f�da dig en son, och du
skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag uppr�tta
mitt f�rbund, ett evigt f�rbund, som skall g�lla hans s�d efter
honom.
Men ang�ende Ismael har jag ock h�rt din b�n; se, jag skall
v�lsigna honom och g�ra honom fruktsam och f�r�ka honom
�verm�ttan.  Tolv h�vdingar skall han f� till s�ner, och jag
skall g�ra honom till ett stort folk.
Men mitt f�rbund skall jag uppr�tta med Isak, honom som Sara
skall f�da �t dig vid denna tid n�sta �r.�
D� Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp fr�n honom.

Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tj�nare, de
hemf�dda och de som voro k�pta f�r penningar, allt mank�n bland
Abrahams husfolk, och omskar p� denna samma dag deras f�rhud,
s�som Gud hade tillsagt honom.
Och Abraham var nittionio �r gammal, n�r hans f�rhud blev
omskuren.
Och hans son Ismael var tretton �r gammal, n�r hans f�rhud blev
omskuren.
P� denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
och alla m�n i hans hus, de hemf�dda tj�narna och de som voro
k�pta f�r penningar ifr�n fr�mmande folk, blevo omskurna tillika
med honom.

Och HERREN uppenbarade sig f�r honom vid Mamres terebintlund, d�r
han satt vid ing�ngen till sitt t�lt, d� det var som hetast p�
dagen.
N�r han lyfte upp sina �gon, fick han se tre m�n st� framf�r sig.
Och d� han s�g dem, skyndade han emot dem fr�n t�ltets ing�ng och
bugade sig ned till jorden
och sade: �Herre, har jag funnit n�d f�r dina �gon, s� g� icke
f�rbi din tj�nare.
L�t mig h�mta litet vatten, s� att I kunnen tv� edra f�tter; och
vilen eder under tr�det.
Jag vill ock h�mta ett stycke br�d, s� att I kunnen vederkvicka
eder, innan I g�n vidare, eftersom I nu haven tagit v�gen f�rbi
eder tj�nare.�  De sade: �G�r s�som du har sagt.�
Och Abraham skyndade in i t�ltet till Sara och sade: �Skynda dig
och tag tre sea-m�tt fint mj�l, kn�da det och baka kakor.�
Men sj�lv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god
ungkalv och gav den �t sin tj�nare, och denne skyndade sig att
tillreda den.
Och han tog gr�ddmj�lk och s�t mj�lk och kalven, som han hade
l�tit tillreda, och satte fram f�r dem; och han stod sj�lv hos
dem under tr�det, medan de �to.

Och de sade till honom: �Var �r din hustru Sara?�  Han svarade:
�D�rinne i t�ltet.�
D� sade han: �Jag skall komma tillbaka till dig n�sta �r vid
denna tid, och se, d� skall din hustru Sara hava en son.�  Detta
h�rde Sara, d�r hon stod i ing�ngen till t�ltet, som var bakom
honom.
Men Abraham och Sara voro gamla och komna till h�g �lder, och
Sara hade icke mer, s�som kvinnor pl�ga hava.
D�rf�r log Sara vid sig sj�lv och t�nkte: �Skulle jag v�l nu p�
min �lderdom giva mig till lusta, nu d� ocks� min herre �r
gammal?�
Men HERREN sade till Abraham: �Varf�r log Sara och t�nkte:
'Skulle jag verkligen f�da barn, s� gammal som jag �r?'
�r d� n�got s� underbart, att HERREN icke skulle f�rm� det?  P�
den best�mda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna
tid n�sta �r, och d� skall Sara hava en son.�
D� nekade Sara och sade: �Jag log icke�; ty hon blev f�rskr�ckt.
Men han sade: �Jo, du log.�

Och m�nnen stodo upp f�r att g� d�rifr�n och v�nde sina blickar
ned mot Sodom, och Abraham gick med f�r att ledsaga dem.
Och HERREN sade: �Kan jag v�l d�lja f�r Abraham vad jag t�nker
g�ra?
Av Abraham skall ju bliva ett stort och m�ktigt folk, och i
honom skola alla folk p� jorden varda v�lsignade.
Ty d�rtill har jag utvalt honom, f�r att han skall bjuda sina
barn och sitt hus efter sig att h�lla HERRENS v�g och �va
r�ttf�rdighet och r�tt, p� det att HERREN m� l�ta det komma �ver
Abraham, som han har lovat honom.�

Och HERREN sade: �Ropet fr�n Sodom och Gomorra �r stort, och
deras synd �r mycket sv�r;
d�rf�r vill jag g� ditned och se om de verkligen i allt hava
gjort efter det rop som har kommit till mig; om s� icke �r, vill
jag veta det.�
Och m�nnen beg�vo sig d�rifr�n och gingo mot Sodom; men Abraham
stod �nnu kvar inf�r HERREN.
Och Abraham tr�dde n�rmare och sade: �Vill du d� f�rg�ra den
r�ttf�rdige tillika med den ogudaktige?
Kanh�nda finnas femtio r�ttf�rdiga i staden; vill du d� f�rg�ra
den och icke skona orten f�r de femtio r�ttf�rdigas skull som
finnas d�r?
Bort det, att du skulle s� g�ra och d�da den r�ttf�rdige tillika
med den ogudaktige, s� att det skulle g� den r�ttf�rdige likasom
den ogudaktige; bort det ifr�n dig!  Skulle han som �r hela
jordens domare icke g�ra vad r�tt �r?�
HERREN sade: �Om jag i Sodom finner femtio r�ttf�rdiga inom
staden, s� vill jag skona orten f�r deras skull.�
Men Abraham svarade och sade: �Se, jag har dristat mig att tala
till Herren, fast�n jag �r stoft och aska.�
Kanh�nda skall det fattas fem i de femtio r�ttf�rdiga; vill du
d� f�r de fems skull f�rd�rva hela staden?�  Han sade: �Om jag
d�r finner fyrtiofem; s� skall jag icke f�rd�rva den.�
Men han fortfor att tala till honom och sade: �Kanh�nda skola
fyrtio finnas d�r.�  Han svarade: �Jag skall d� icke g�ra det,
f�r de fyrtios skull.�
D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag �nnu talar n�got.
Kanh�nda skola trettio finnas d�r.�  Han svarade: �Om jag d�r
finner trettio, s� skall jag icke g�ra det.�
Men han sade: �Se, jag har dristat mig att tala till Herren.
Kanh�nda skola tjugu finnas d�r.�  Han svarade: �Jag skall d�
icke f�rd�rva den, f�r de tjugus skull.�
D� sade han: �Herre, vredgas icke �ver att jag talar allenast
�nnu en g�ng.  Kanh�nda skola tio finnas d�r.�  Han svarade: �Jag
skall d� icke f�rd�rva den, f�r de tios skull.�
Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och
Abraham v�nde tillbaka hem.
Och de tv� �nglarna kommo om aftonen till Sodom, och Lot satt d�
i Sodoms port.  N�r Lot fick se dem, stod han upp och gick emot
dem och f�ll ned till jorden p� sitt ansikte
och sade: �I herrar, tagen h�rb�rge i eder tj�nares hus och
stannen d�r �ver natten, och tv�n edra f�tter; sedan kunnen I i
morgon bittida forts�tta eder f�rd.�  De svarade: �Nej, vi vilja
stanna p� gatan �ver natten.�
Men han bad dem s� entr�get, att de togo h�rb�rge hos honom och
kommo in i hans hus.  Och han tillredde en m�ltid �t dem och
bakade osyrat br�d, och de �to.

Men innan de hade lagt sig, omringades huset av m�nnen i staden,
Sodoms m�n, b�de unga och gamla, allt folket, s� m�nga de voro.
Dessa kallade p� Lot och sade till honom: �Var �ro de m�n som
hava kommit till dig i natt?  F�r dem ut till oss, s� att vi f�
k�nna dem.�
D� gick Lot ut till dem i porten och st�ngde d�rren efter sig
och sade: �Mina br�der, g�ren icke s� illa.
Se, jag har tv� d�ttrar, som �nnu icke veta av n�gon man.  Dem
vill jag f�ra ut till eder, s� kunnen I g�ra med dem vad I
finnen f�r gott.  G�ren allenast icke n�got mot dessa m�n,
eftersom de nu hava g�tt in under skuggan av mitt tak.�
Men de svarade: �Bort med dig!�  Och de sade ytterligare: �Denne,
en ensam man, har kommit hit och bor h�r s�som fr�mling, och han
vill dock st�ndigt upph�va sig som domare.  Men nu skola vi g�ra
dig mer ont �n dem.�  Och de tr�ngde med v�ld in p� mannen Lot
och stormade fram f�r att spr�nga d�rren.
D� r�ckte m�nnen ut sina h�nder och togo Lot in till sig i huset
och st�ngde d�rren.
Och de m�n som stodo utanf�r husets port slogo de med blindhet,
b�de sm� och stora, s� att de f�rg�ves s�kte finna porten.
Och m�nnen sade till Lot: �Har du n�gon mer h�r, n�gon m�g,
eller n�gra s�ner eller d�ttrar, eller n�gon annan som tillh�r
dig i staden, s� f�r dem bort ifr�n detta st�lle.
Ty vi skola f�rd�rva detta st�lle; ropet fr�n dem har blivit s�
stort inf�r HERREN, att HERREN har uts�nt oss till att f�rd�rva
dem.�
D� gick Lot ut och talade till sina m�gar, som skulle f� hans
d�ttrar, och sade: �St�n upp och g�n bort ifr�n detta st�lle; ty
HERREN skall f�rd�rva staden.�  Men hans m�gar menade att han
sk�mtade.

N�r nu morgonrodnaden gick upp, manade �nglarna p� Lot och sade:
�St� upp och tag med dig din hustru och dina b�da d�ttrar, som
du har hos dig, p� det att du icke m� f�rg�s genom stadens
missg�rning.�
Och d� han �nnu dr�jde, togo m�nnen honom vid handen j�mte hans
hustru och hans b�da d�ttrar, ty HERREN ville skona honom; och
de f�rde honom ut, och n�r de voro utanf�r staden, sl�ppte de
honom.
Och medan de f�rde dem ut, sade den ene: �Fly f�r ditt livs
skull; se dig icke tillbaka, och dr�j ingenst�des p� Sl�tten.
Fly undan till bergen, s� att du icke f�rg�s.�
Men Lot sade till dem: �Ack nej, Herre.
Se, din tj�nare har ju funnit n�d f�r dina �gon, och stor �r den
barmh�rtighet som du g�r med mig, d� du vill r�dda mitt liv; men
jag f�rm�r icke fly undan till bergen; jag r�des att olyckan
hinner mig, s� att jag omkommer.
Se, staden d�rborta ligger helt n�ra, och det �r l�tt att fly
dit, och den �r liten; l�t mig fly undan dit -- den �r ju s�
liten -- p� det att jag m� bliva vid liv.�
D� svarade han honom: �V�lan, jag skall ock h�ri g�ra dig till
viljes; jag skall icke omst�rta den stad som du talar om.
Men skynda att fly undan dit; ty jag kan intet g�ra, f�rr�n du
har kommit dit.�  D�rav fick staden namnet
<sp�rr>Soar</sp�rr>.

D� nu solen hade g�tt upp �ver jorden och Lot hade kommit till
Soar,
l�t HERREN svavel och eld regna fr�n himmelen, fr�n HERREN, �ver
Sodom och Gomorra;
och han omst�rtade dessa st�der med hela Sl�tten och alla dem
som bodde i st�derna och det som v�xte p� marken.
Och Lots hustru, som f�ljde efter honom, s�g sig tillbaka; d�
blev hon en saltstod.
Och n�r Abraham bittida f�ljande morgon gick till den plats d�r
han hade st�tt inf�r HERREN,
och blickade ned �ver Sodom och Gomorra och �ver hela
Sl�ttlandet, d� fick han se en r�k stiga upp fr�n landet, lik
r�ken fr�n en sm�ltugn.

S� skedde d�, att n�r Gud f�rd�rvade st�derna p� Sl�tten, t�nkte
han p� Abraham och l�t Lot komma undan omst�rtningen, d� han
omst�rtade st�derna d�r Lot hade bott.

Och Lot drog upp fr�n Soar till bergsbygden och bodde d�r med
sina b�da d�ttrar, ty han fruktade f�r att bo kvar i Soar; och
han bodde med sina b�da d�ttrar i en grotta.
D� sade den �ldre till den yngre: �V�r fader �r gammal, och
ingen man finnes i landet, som kan g� in till oss efter all
v�rldens sedv�nja.
Kom, l�t oss giva v�r fader vin att dricka och l�gga oss hos
honom, f�r att vi m� skaffa oss livsfrukt genom v�r fader.�
S� g�vo de sin fader vin att dricka den natten, och den �ldre
gick in och lade sig hos sin fader, och han m�rkte icke n�r hon
lade sig, ej heller n�r hon stod upp.
Dagen d�refter sade den �ldre till den yngre: �Se, jag l�g i
natt hos min fader; l�t oss ocks� denna natt giva honom vin att
dricka, och g� du in och l�gg dig hos honom, f�r att vi m� skaffa
oss livsfrukt genom v�r fader.�
S� g�vo de ocks� den natten sin fader vin att dricka; och den
yngre gick och lade sig hos honom, och han m�rkte icke n�r hon
lade sig, ej heller n�r hon stod upp.
S� blevo Lots b�da d�ttrar havande genom sin fader.
Och den �ldre f�dde en son, och hon gav honom namnet Moab; fr�n
honom h�rstamma moabiterna �nda till denna dag.
Den yngre f�dde ock en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi;
fr�n honom h�rstamma Ammons barn �nda till denna dag.

Och Abraham br�t upp d�rifr�n och drog till Sydlandet; d�r
uppeh�ll han sig mellan Kades och Sur, och n�gon tid bodde han i
Gerar.
Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster.  D�
s�nde Abimelek, konungen i Gerar, och l�t h�mta Sara till sig.
Men Gud kom till Abimelek i en dr�m om natten och sade till
honom: �Se, du m�ste d� f�r den kvinnas skull som du har tagit
till dig, fast hon �r en annan mans �kta hustru.�
Men Abimelek hade icke kommit vid henne.  Och han svarade:
�Herre, vill du d� dr�pa ocks� r�ttf�rdiga m�nniskor?
Sade han icke sj�lv till mig: 'Hon �r min syster'?  Och likas�
sade hon: 'Han �r min broder.'  I mitt hj�rtas oskuld och med
rena h�nder har jag gjort detta.�
D� sade Gud till honom i dr�mmen: �Ja, jag vet att du har gjort
detta i ditt hj�rtas oskuld, och jag har sj�lv hindrat dig fr�n
att synda mot mig; d�rf�r har jag icke tillstatt dig att komma
vid henne.
Men giv nu mannen hans hustru tillbaka; ty han �r en profet.
Och han m� bedja f�r dig, s� att du f�r leva.  Men om du icke
giver henne tillbaka, s� vet att du skall d�den d�, du sj�lv och
alla som tillh�ra dig.

D� stod Abimelek upp bittida om morgonen och kallade till sig
alla sina tj�nare och ber�ttade allt detta f�r dem; och m�nnen
blevo mycket f�rskr�ckta.
Sedan kallade Abimelek Abraham till sig och sade till honom:
�Vad har du gjort mot oss!  Vari har jag f�rsyndat mig mot dig,
eftersom du har velat komma mig och mitt rike att beg� en s�
stor synd?  P� otillb�rligt s�tt har du handlat mot mig.�
Och Abimelek sade ytterligare till Abraham: �Vad var din mening,
n�r du gjorde detta?�
Abraham svarade: �Jag t�nkte: 'P� denna ort fruktar man nog icke
Gud; de skola dr�pa mig f�r min hustrus skull.'
Hon �r ocks� verkligen min syster, min faders dotter, fast�n
icke min moders dotter; och s� blev hon min hustru.
Men n�r Gud s�nde mig ut p� vandring bort ifr�n min faders hus,
sade jag till henne: 'Bevisa mig din k�rlek d�rmed att du s�ger
om mig, varthelst vi komma, att jag �r din broder.'�
D� tog Abimelek f�r och f�kreatur, tj�nare och tj�narinnor och
gav dem �t Abraham.  Han gav honom ock hans hustru Sara
tillbaka.
Och Abimelek sade: �Se, mitt land ligger �ppet f�r dig; du m� bo
var du finner f�r gott.�
Och till Sara sade han: �Se, jag giver �t din broder tusen
siklar silver; det skall f�r dig vara en f�rsoningsg�va inf�r
allt ditt folk.  S� har du inf�r alla f�tt uppr�ttelse.�
Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru
och hans tj�nstekvinnor, s� att de �ter kunde f�da barn.
HERREN hade n�mligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus
ofruktsamma, f�r Saras, Abrahams hustrus, skull.
Och HERREN s�g till Sara, s�som han hade lovat, och HERREN
gjorde med Sara s�som han hade sagt.
Sara blev havande och f�dde �t Abraham en son p� hans �lderdom,
vid den best�mda tid som Gud hade sagt honom.
Och Abraham gav den son som var f�dd �t honom, den som Sara hade
f�tt �t honom, namnet Isak.
Och Abraham omskar sin son Isak, n�r denne var �tta dagar
gammal, s�som Gud hade bjudit honom.
Och Abraham var hundra �r gammal, n�r hans son Isak f�ddes �t
honom.
Och Sara sade: �Gud har berett mig ett l�je; var och en som f�r
h�ra detta skall le mot mig.�
Och hon sade: �Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva
barn di?  Och nu har jag f�tt honom en son p� hans �lderdom!�

Och barnet v�xte upp och blev avvant; och den dag d� Isak
avvandes gjorde Abraham ett stort g�stabud.
D� fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna
hade f�tt �t Abraham, leka och sk�mta;
och hon sade till Abraham: �Driv ut denna tj�nstekvinna och
hennes son, ty denna tj�nstekvinnas son skall icke �rva med min
son Isak.�
Det talet misshagade Abraham mycket f�r hans sons skull.
Men Gud sade till Abraham: �Du m� icke f�r gossens och f�r din
tj�nstekvinnas skull l�ta detta misshaga dig.  Lyssna till Sara
i allt vad hon s�ger dig; ty genom Isak �r det som s�d skall
uppkallas efter dig.
Men ocks� tj�nstekvinnans son skall jag g�ra till ett folk,
d�rf�r att han �r din s�d.�

Bittida f�ljande morgon tog Abraham br�d och en l�gel med vatten
och gav det �t Hagar; han lade det p� hennes rygg och gav henne
barnet med och l�t henne g�.  Och hon begav sig �stad och irrade
omkring i Beer-Sebas �ken.
Men n�r vattnet i l�geln hade tagit slut, kastade hon barnet
ifr�n sig under en buske
och gick bort och satte sig ett stycke d�rifr�n, p� ett
b�gskotts avst�nd, ty hon t�nkte: �Jag f�rm�r icke se p�, huru
barnet d�r.�  Och d�r hon nu satt, p� n�got avst�nd, brast hon ut
i gr�t.
D� h�rde Gud gossens r�st, och Guds �ngel ropade till Hagar fr�n
himmelen och sade till henne: �Vad fattas dig, Hagar?  Frukta
icke; ty Gud har h�rt gossens r�st, d�r han ligger.
G� och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall g�ra
honom till ett stort folk.�
Och Gud �ppnade hennes �gon, s� att hon blev varse en
vattenbrunn.  Och hon gick dit och fyllde sin l�gel med vatten
och gav gossen att dricka.
Och Gud var med gossen, och han v�xte upp och bodde i �knen och
blev med tiden en b�gskytt.
Han bodde i �knen Paran; och hans moder tog en hustru �t honom
fr�n Egyptens land.

Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin h�rh�vitsman, och
talade med Abraham och sade: �Gud �r med dig i allt vad du g�r.
S� lova mig nu h�r med ed vid Gud att du icke skall g�ra dig
skyldig till n�got svek mot mig eller mina barn och
efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land d�r du
nu bor s�som fr�mling samma godhet som jag har bevisat dig.�
Abraham sade: �Det vill jag lova dig.�
Dock gjorde Abraham Abimelek f�rebr�elser ang�ende en
vattenbrunn som Abimeleks tj�nare hade tagit ifr�n honom.
Men Abimelek svarade: �Jag vet icke vem som har gjort detta;
sj�lv har du ingenting sagt mig, och jag har icke h�rt n�got
d�rom f�rr�n i dag.�
D� tog Abraham f�r och f�kreatur och gav �t Abimelek; och de
sl�to f�rbund med varandra.
Men Abraham st�llde sju lamm av hjorden avsides.
D� sade Abimelek till Abraham: �Vad betyda de sju lammen som du
har st�llt d�r avsides?�
Han svarade: �Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, f�r att
detta m� vara mig till ett vittnesb�rd d�rom att det �r jag som
har gr�vt denna brunn.�
D�rav kallades det st�llet <sp�rr>Beer-Seba</sp�rr>, eftersom
de b�da d�r gingo eden.
N�r de s� hade slutit f�rbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och
hans h�rh�vitsman Pikol upp och v�nde tillbaka till filist�ernas
land.

Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och �kallade
d�r HERRENS, den evige Gudens, namn.
Och Abraham bodde i filist�ernas land en l�ng tid.

En tid h�refter h�nde sig att Gud satte Abraham p� prov.  Han
sade till honom: �Abraham!�  Han svarade: �H�r �r jag.�
D� sade han: �Tag din son Isak, din ende son, som du har k�r,
och g� bort till Moria land, och offra honom d�r s�som
br�nnoffer, p� ett berg som jag skall s�ga dig.�

Bittida f�ljande morgon lastade Abraham sin �sna och tog med sig
tv� sina tj�nare och sin son Isak; och sedan han hade huggit
s�nder ved till br�nnoffer, br�t han upp och begav sig p� v�g
till den plats som Gud hade sagt honom.
N�r nu Abraham p� tredje dagen lyfte upp sina �gon och fick se
platsen p� avst�nd,
sade han till sina tj�nare: �Stannen I h�r med �snan; jag och
gossen vilja g� ditbort.  N�r vi hava tillbett, skola vi komma
tillbaka till eder.�
Och Abraham tog veden till br�nnoffret och lade den p� sin son
Isak, men sj�lv tog han elden och kniven, och de gingo s� b�da
tillsammans.
D� talade Isak till sin fader Abraham och sade: �Min fader!�
Han svarade: �Vad vill du, min son?�  Han sade: �Se, h�r �r
elden och veden, men var �r f�ret till br�nnoffret?�
Abraham svarade: �Gud utser nog �t sig f�ret till br�nnoffret,
min son.�  S� gingo de b�da tillsammans.

N�r de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham,
byggde han d�r ett altare och lade veden d�rp�, sedan band han
sin son Isak och lade honom p� altaret ovanp� veden.
Och Abraham r�ckte ut sin hand och tog kniven f�r att slakta sin
son.
D� ropade HERRENS �ngel till honom fr�n himmelen och sade:
�Abraham!  Abraham!�  Han svarade: �H�r �r jag.�
D� sade han: �L�t icke din hand komma vid gossen, och g�r honom
intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu d� du icke har
undanh�llit mig din ende son.�
N�r d� Abraham lyfte upp sina �gon, fick han bakom sig se en
v�dur, som hade fastnat med sina horn i ett sn�r; och Abraham
gick dit och tog v�duren och offrade den till br�nnoffer i sin
sons st�lle.
Och Abraham gav den platsen namnet <sp�rr>HERREN utser</sp�rr>;
nu f�r tiden heter den <sp�rr>Berget d�r HERREN l�ter se
sig</sp�rr>.

Och HERRENS �ngel ropade f�r andra g�ngen till Abraham fr�n
himmelen
och sade: �Jag sv�r vid mig sj�lv, s�ger HERREN: Eftersom du
har gjort detta och icke undanh�llit mig din ende son
d�rf�r skall jag rikligen v�lsigna dig och g�ra din s�d talrik
s�som stj�rnorna p� himmelen och s�som sanden p� havets strand;
och din s�d skall intaga sina fienders portar.
Och i din s�d skola alla folk p� jorden v�lsigna sig, d�rf�r
att du lyssnade till mina ord.�
Sedan v�nde Abraham tillbaka till sina tj�nare; och de stodo upp
och gingo tillsammans till Beer-Seba.  Och Abraham bodde i
Beer-Seba.

En tid h�refter blev s� ber�ttat f�r Abraham: �Se, Milka har ock
f�tt barn �t din broder Nahor.�
Barnen voro Us, hans f�rstf�dde, och Bus, dennes broder, och
Kemuel, Arams fader,
vidare Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel.
Men Betuel f�dde Rebecka.  Dessa �tta f�ddes av Milka �t Nahor,
Abrahams broder.
Och hans bihustru, som hette Reuma, f�dde ock barn, n�mligen
Teba, Gaham, Tahas och Maaka.

Och Sara blev ett hundra tjugusju �r gammal; s� gammal blev
Sara.
Och Sara dog i Kirjat-Arba, det �r Hebron, i Kanaans land.  Och
Abraham kom och h�ll d�dsklagan efter Sara och begr�t henne.

D�refter stod Abraham upp och gick bort ifr�n den d�da och
talade s� till Hets barn:
�Jag �r en fr�mling och g�st hos eder.  L�ten mig nu f� en egen
grav hos eder, s� att jag kan f�ra min d�da dit och begrava
henne.�
D� svarade Hets barn Abraham och sade till honom:
�H�r oss, herre.  Du �r en Guds h�vding bland oss; begrav din
d�da i den f�rn�mligaste av v�ra gravar.  Ingen av oss skall
v�gra att giva dig sin grav till att d�r begrava din d�da.�
Men Abraham stod upp och bugade sig f�r landets folk, Hets barn;
och han talade med dem och sade: �Om I tillst�djen att jag f�r
ut min d�da och begraver henne, s� h�ren mig och l�ggen eder ut
f�r mig hos Efron, Sohars son,
s� att han giver mig den grotta i Makpela, som tillh�r honom,
och som ligger vid �ndan av hans �ker.  Mot full betalning i
eder krets m� han giva mig den till egen grav.�
Men Efron satt d�r bland Hets barn.  Och Efron, hetiten, svarade
Abraham i n�rvaro av Hets barn, alla som bodde inom hans
stadsport; han sade:
�Icke s�, min herre.  H�r mig: Jag sk�nker dig �kern; grottan
som finnes d�r sk�nker jag dig ock; jag sk�nker dig den inf�r
mina landsm�ns �gon; begrav d�r din d�da.�
Men Abraham bugade sig f�r landets folk;
och han talade till Efron i n�rvaro av landets folk och sade:
�V�rdes dock h�ra mig.  Jag vill betala �kerns v�rde; tag emot
det av mig, och l�t mig d�r begrava min d�da.�
D� svarade Efron Abraham och sade till honom:
�Min herre, h�r mig.  Ett jordstycke till ett v�rde av fyra
hundra siklar silver, vad betyder det mellan mig och dig?
Begrav du din d�da.�

Och Abraham f�rstod Efron och v�gde upp �t honom den summa som
Efron hade uppgivit i n�rvaro av Hets barn, fyra hundra siklar
silver, s�dant silver som var g�ngbart i handel.
S� skedde det att Efrons �ker i Makpela, gent emot Mamre, sj�lva
�kern med grottan som fanns d�r och alla tr�d p� �kern, s�
l�ngt dess omr�de str�ckte sig runt omkring, blev �verl�ten �t
Abraham till egendom
inf�r Hets barns �gon, inf�r alla som bodde inom hans stadsport.

D�refter begrov Abraham sin hustru Sara i grottan p� �kern i
Makpela, gent emot Mamre, det �r Hebron, i Kanaans land.
�kern med grottan som fanns d�r blev s� av Hets barn �verl�ten
�t Abraham till egen grav.
Abraham var nu gammal och kommen till h�g �lder, och HERREN hade
v�lsignat Abraham i alla stycken.
D� sade han till sin �ldste hustj�nare, den som f�restod all
hans egendom: �L�gg din hand under min l�nd;
jag vill av dig taga en ed vid HERREN, himmelens Gud och jordens
Gud, att du icke till hustru �t min son skall taga en dotter
till n�gon av kanan�erna bland vilka jag bor,
utan att du skall g� till mitt eget land och till min sl�kt och
d�r taga hustru �t min son Isak.�
Tj�naren sade till honom: �Men om s� h�nder, att kvinnan icke
vill f�lja mig hit till landet, m�ste jag d� f�ra din son
tillbaka till det land som du har kommit ifr�n?�
Abraham svarade honom: �Tag dig till vara f�r att f�ra min son
dit tillbaka.
HERREN, himmelens Gud, som har f�rt mig bort ifr�n min faders
hus och ifr�n mitt f�dernesland, han som har talat till mig och
svurit och sagt: '�t din s�d skall jag giva detta land', han
skall s�nda sin �ngel framf�r dig, s� att du d�rifr�n skall
kunna f� en hustru �t min son.
Men om kvinnan icke vill f�lja dig, s� �r du fri ifr�n denna din
ed till mig.  Allenast m� du icke f�ra min son dit tillbaka.�
D� lade tj�naren sin hand under sin herre Abrahams l�nd och
lovade honom detta med ed.

Och tj�naren tog tio av sin herres kameler och drog �stad med
allahanda dyrbara g�vor fr�n sin herre; han stod upp och drog
�stad till Nahors stad i Aram-Naharaim.
D�r l�t han kamelerna l�gra sig utanf�r staden, vid en
vattenbrunn; och det led mot aftonen, den tid d� kvinnorna
pl�gade komma ut f�r att h�mta vatten.
Och han sade: �HERRE, min herre Abrahams Gud, l�t mig i dag f�
ett lyckosamt m�te, och g�r n�d med min herre Abraham.
Se, jag st�r h�r vid vattenk�llan, och stadsbornas d�ttrar komma
hitut f�r att h�mta vatten.
Om jag nu s�ger till en flicka: 'H�ll hit din kruka, och l�t mig
f� dricka' och hon d� svarar: 'Drick; dina kameler vill jag ock
vattna', m� hon d� vara den som du har utsett �t din tj�nare
Isak, s� skall jag d�rav veta att du har gjort n�d med min
herre.�

Och se, innan han hade slutat att tala, kom Rebecka ditut, en
dotter till Betuel, som var son till Milka, Abrahams broder
Nahors hustru; och hon bar sin kruka p� axeln.
Och flickan var mycket fager att sk�da, en jungfru som ingen man
hade k�nt.  Hon gick nu ned till k�llan och fyllde sin kruka och
steg s� upp igen.
D� skyndade tj�naren emot henne och sade: �L�t mig f� dricka
litet vatten ur din kruka.�
Hon svarade: �Drick, min herre� och lyfte strax ned krukan p�
sin hand och gav honom att dricka.
Och sedan hon hade givit honom att dricka, sade hon: �Jag vill
ock �sa upp vatten �t dina kameler, till dess att de alla hava
f�tt dricka.�
Och hon t�mde strax sin kruka i vattenhon och skyndade �ter till
brunnen f�r att h�mta vatten och �ste s� upp �t alla hans
kameler.
Men mannen s�g p� henne under tystnad och undrade om HERREN hade
gjort hans resa lyckosam eller icke.
Och n�r alla kamelerna hade druckit, tog mannen fram en n�sring
av guld, en halv sikel i vikt, och tv� armband av guld, tio
siklar i vikt,
och fr�gade: �Vems dotter �r du?  S�g mig det.  Och s�g mig om
vi kunna f� natth�rb�rge i din faders hus?�
Hon svarade honom: �Jag �r dotter till Betuel, Milkas son, som
av henne f�ddes �t Nahor.�
Och hon sade ytterligare till honom: �Vi hava rikligt med b�de
halm och foder; natth�rb�rge kan du ock f�.�
D� b�jde mannen sig ned och tillbad HERREN
och sade: �Lovad vare HERREN, min herre Abrahams Gud, som icke
har tagit sin n�d och trofasthet ifr�n min herre!  Mig har
HERREN ledsagat p� v�gen, hem till min herres fr�nder.�
Och flickan skyndade �stad och ber�ttade allt detta i sin moders
hus.

Men Rebecka hade en broder som hette Laban.  Och Laban skyndade
�stad till mannen d�rute vid k�llan.
N�r han n�mligen s�g n�sringen och armbanden som hans syster
bar, och n�r han h�rde huru hans syster Rebecka ber�ttade: 'S�
och s� talade mannen till mig', d� begav han sig ut till mannen,
d�r denne stod hos kamelerna vid k�llan.
Och han sade: �Kom in, du HERRENS v�lsignade; varf�r st�r du
h�rute?  Jag har berett plats i huset, och rum finnes f�r
kamelerna.�
S� kom d� mannen in i huset; och man lastade av kamelerna, och
tog fram halm och foder �t kamelerna, och vatten till att tv�
hans och hans f�ljeslagares f�tter.
Och man satte fram mat f�r honom; men han sade: �Jag vill icke
�ta, f�rr�n jag har framf�rt mitt �rende.�  Laban svarade: �S�
tala d�.�

D� sade han: �Jag �r Abrahams tj�nare.
Och HERREN har rikligen v�lsignat min herre, s� att han har
blivit en m�ktig man; han har givit honom f�r och f�kreatur,
silver och guld, tj�nare och tj�narinnor, kameler och �snor.
Och Sara, min herres hustru, har f�tt �t min herre en son p� sin
�lderdom, och �t denne har han givit allt vad han �ger.
Och min herre har tagit en ed av mig och sagt: 'Till hustru �t
min son skall du icke taga en dotter till n�gon av kanan�erna i
vilkas land jag bor,
utan du skall g� till min faders hus och till min sl�kt och d�r
taga hustru �t min son.'
D� sade jag till min herre: 'Men om nu kvinnan icke vill f�lja
med mig?'
Han svarade mig: 'HERREN, inf�r vilken jag har vandrat, skall
s�nda sin �ngel med dig och g�ra din resa lyckosam, s� att du �t
min son f�r en hustru av min sl�kt och av min faders hus;
i s�dant fall skall du vara l�st fr�n din ed till mig, n�r du
har kommit till min sl�kt.  Ocks� om de icke giva henne �t dig,
skall du vara fri ifr�n eden till mig.'
S� kom jag i dag till k�llan, och jag sade: HERRE, min herre
Abrahams Gud, om du vill l�ta den resa p� vilken jag �r stadd
bliva lyckosam,
m� det d� ske, n�r jag nu st�r h�r vid vattenk�llan, att om en
ung kvinna kommer ut f�r att h�mta vatten och jag s�ger till
henne: 'L�t mig f� dricka litet vatten ur din kruka'
och hon d� svarar mig: 'Drick du; �t dina kameler vill jag ock
�sa upp vatten' -- m� hon d� vara den kvinna som HERREN har
utsett �t min herres son.
Och innan jag hade slutat att s� tala f�r mig sj�lv, se, d� kom
Rebecka ut med sin kruka p� axeln och gick ned till k�llan f�r
att h�mta vatten.  D� sade jag till henne: 'L�t mig f� dricka.'
Och strax lyfte hon ned sin kruka fr�n axeln och sade: 'Drick;
dina kameler vill jag ock vattna.'  S� drack jag, och hon
vattnade ocks� kamelerna.
Och jag fr�gade henne och sade: 'Vems dotter �r du?'  Hon
svarade: 'Jag �r dotter till Betuel, Nahors son, som f�ddes �t
honom av Milka.'  D� satte jag ringen i hennes n�sa och
armbanden p� hennes armar.
Och jag b�jde mig ned och tillbad HERREN och lovade HERREN, min
herre Abrahams Gud, som hade ledsagat mig p� den r�tta v�gen, s�
att jag �t hans son skulle f� min herres fr�ndes dotter.
Om I nu viljen visa min herre k�rlek och trofasthet, s� s�gen
mig det; varom icke, s� s�gen mig ock det, f�r att jag d� m�
v�nda mig �t annat h�ll, till h�ger eller till v�nster.�

D� svarade Laban och Betuel och sade: �Fr�n HERREN har detta
utg�tt; vi kunna i den saken intet s�ga till dig, varken ont
eller gott.
Se, d�r st�r Rebecka inf�r dig, tag henne och drag �stad; m� hon
bliva hustru �t din herres son, s�som HERREN har sagt.�
N�r Abrahams tj�nare h�rde deras ord, f�ll han ned p� jorden och
tillbad HERREN.
Sedan tog tj�naren fram smycken av silver och guld, s� ock
kl�der, och gav detta �t Rebecka.  J�mv�l �t hennes broder och
hennes moder gav han dyrbara sk�nker.
Och de �to och drucko, han och hans f�ljeslagare, och stannade
sedan d�r �ver natten.  Men om morgonen, n�r de hade st�tt upp,
sade han: �L�ten mig nu fara till min herre.�
D� sade hennes broder och hennes moder: �L�t flickan stanna hos
oss n�gra dagar, tio eller s�; sedan m� du fara.�
Men han svarade dem: �Uppeh�llen mig icke, eftersom HERREN har
gjort min resa lyckosam.  L�ten mig fara; jag vill resa hem till
min herre.�
D� sade de: �Vi vilja kalla hit flickan och fr�ga henne sj�lv.�
Och de kallade Rebecka till sig och sade till henne: �Vill du
resa med denne man?�  Hon svarade: �Ja.�
D� best�mde de att deras syster Rebecka j�mte sin amma skulle
fara med Abrahams tj�nare och dennes m�n.
Och de v�lsignade Rebecka och sade till henne: �Av dig, du v�r
syster, komme tusen g�nger tio tusen, och m� dina avkomlingar
intaga sina fienders portar.�
Och Rebecka och hennes t�rnor stodo upp och satte sig p�
kamelerna och f�ljde med mannen; s� tog tj�naren Rebecka med sig
och for sin v�g.

Men Isak var p� v�g hem fr�n Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i
Sydlandet.
Och mot aftonen hade Isak g�tt ut p� f�ltet i sorgsna tankar.
N�r han d� lyfte upp sina �gon, fick han se kameler komma.
D� nu ocks� Rebecka lyfte upp sina �gon och fick se Isak, steg
hon med hast ned fr�n kamelen;
och hon fr�gade tj�naren: �Vem �r den mannen som kommer emot oss
d�r p� f�ltet?�  Tj�naren svarade: �Det �r min herre.�  D� tog
hon sin sl�ja och h�ljde sig i den.
Och tj�naren f�rt�ljde f�r Isak huru han hade utr�ttat allt.
Och Isak f�rde henne in i sin moder Saras t�lt; och han tog
Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne
k�r.  S� blev Isak tr�stad i sorgen efter sin moder.
Och Abraham tog sig �nnu en hustru, och hon hette Ketura.
Hon f�dde �t honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och
Sua.
Och Joksan f�dde Saba och Dedan, och Dedans s�ner voro
assur�erna, letus�erna och leumm�erna.
Och Midjans s�ner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
dessa voro Keturas s�ner.
Och Abraham gav allt vad han �gde �t Isak.
Men �t s�nerna till sina bihustrur gav Abraham sk�nker och
skilde dem, medan han sj�lv �nnu levde, fr�n sin son Isak och
l�t dem draga �sterut, bort till �sterlandet.

Och detta �r antalet av Abrahams levnads�r: ett hundra
sjuttiofem �r;
d�refter gav Abraham upp andan och dog i en god �lder, gammal
och m�tt p� livet, och blev samlad till sina f�der.
Och hans s�ner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i
Makpela, p� hetiten Efrons, Sohars sons, �ker gent emot Mamre,
den �ker som Abraham hade k�pt av Hets barn; d�r blev Abraham
begraven, s�v�l som hans hustru Sara.
Och efter Abrahams d�d v�lsignade Gud hans son Isak.  Och Isak
bodde vid Beer-Lahai-Roi.

Och detta �r ber�ttelsen om Ismaels sl�kt, Abrahams sons, som
f�ddes �t Abraham av Hagar, Saras egyptiska tj�nstekvinna.
Dessa �ro namnen p� Ismaels s�ner, med deras namn, efter deras
�ttf�ljd: Nebajot, Ismaels f�rstf�dde, vidare Kedar, Adbeel,
Mibsam,
Misma, Duma och Massa,
Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
Dessa voro Ismaels s�ner och dessa deras namn, i deras byar och
t�ltl�ger, tolv h�vdingar efter deras stammar.
Och detta �r antalet av Ismaels levnads�r: ett hundra trettiosju
�r; d�refter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina
f�der.
Och de hade sina boningsplatser fr�n Havila �nda till Sur, som
ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien.  Han kom i strid
med alla sina br�der.

Och detta �r ber�ttelsen om Isaks, Abrahams sons, sl�kt.
Abraham f�dde Isak;
och Isak var fyrtio �r gammal, n�r han till hustru �t sig tog
Rebecka, som var dotter till aram�en Betuel fr�n Paddan-Aram och
syster till aram�en Laban.
Och Isak bad till HERREN f�r sin hustru Rebecka, ty hon var
ofruktsam; och HERREN b�nh�rde honom, s� att hans hustru Rebecka
blev havande.
Men barnen st�tte varandra i hennes liv; d� sade hon: �Om det
skulle g� s�, varf�r skulle jag d� vara till?�  Och hon gick
bort f�r att fr�ga HERREN.
Och HERREN svarade henne:
  �Tv� folk finnas i ditt liv,
  tv� folkstammar skola ur ditt sk�te s�ndras fr�n varandra;
  den ena stammen skall vara den andra �verm�ktig,
  och den �ldre skall tj�na den yngre.�

N�r sedan tiden var inne att hon skulle f�da, se, d� funnos
tvillingar i hennes liv.
Den som f�rst kom fram var r�dl�tt och �ver hela kroppen s�som
en h�rmantel; och de g�vo honom namnet Esau.
D�refter kom hans broder fram, och denne h�ll med sin hand i
Esaus h�l; och han fick namnet Jakob.  Men Isak var sextio
�r gammal, n�r de f�ddes.

Och barnen v�xte upp, och Esau blev en skicklig j�gare, som h�ll
sig ute p� marken; Jakob �ter blev en fromsint man, som bodde i
t�lt.
Och Isak hade Esau k�rast, ty han hade smak f�r villebr�d; men
Rebecka hade Jakob k�rast.

En g�ng, d� Jakob h�ll p� att koka n�got till soppa, kom Esau
hem fr�n marken, uppgiven av hunger.
Och Esau sade till Jakob: �L�t mig f� till livs av det r�da, det
r�da du har d�r; ty jag �r uppgiven av hunger.�  D�rav fick han
namnet <sp�rr>Edom</sp�rr>.
Men Jakob sade: �S�lj d� nu �t mig din f�rstf�dslor�tt.�
Esau svarade: �Jag �r ju d�den n�ra; vartill gagnar mig d� min
f�rstf�dslor�tt?�
Jakob sade: �S� giv mig nu din ed d�rp�.�  Och han gav honom sin
ed och s�lde s� sin f�rstf�dslor�tt till Jakob.
Men Jakob gav Esau br�d och linssoppa; och han �t och drack och
stod sedan upp och gick sin v�g.  S� ringa aktade Esau sin
f�rstf�dslor�tt.

Men en hungersn�d uppstod i landet, en ny hungersn�d, efter den
som hade varit f�rut, i Abrahams tid.  D� begav sig Isak till
Abimelek, filist�ernas konung, i Gerar.
Och HERREN uppenbarade sig f�r honom och sade: �Drag icke ned
till Egypten; bo kvar i det land som jag skall s�ga dig.
Stanna s�som fr�mling h�r i landet; jag skall vara med dig och
v�lsigna dig, ty �t dig och din s�d skall jag giva alla dessa
l�nder, och skall h�lla den ed som jag har svurit din fader
Abraham.

Jag skall g�ra din s�d talrik s�som stj�rnorna p� himmelen, och
jag skall giva �t din s�d alla dessa l�nder; och i din s�d skola
alla folk p� jorden v�lsigna sig,
d�rf�r att Abraham har lyssnat till mina ord och h�llit vad jag
har bjudit honom h�lla, mina bud, mina stadgar och mina lagar.�
S� stannade Isak kvar i Gerar.

Och n�r m�nnen p� orten fr�gade honom om hans hustru, sade han:
�Hon �r min syster.�  Han fruktade n�mligen f�r att s�ga att hon
var hans hustru, ty han t�nkte: �M�nnen h�r p� orten kunde d�
dr�pa mig f�r Rebeckas skull, eftersom hon �r s� fager att
sk�da.�
Men n�r han hade varit d�r en l�ngre tid, h�nde sig en g�ng, d�
Abimelek, filist�ernas konung, blickade ut genom f�nstret, att
han fick se Isak k�rligt sk�mta med sin hustru Rebecka.
D� kallade Abimelek Isak till sig och sade: �Hon �r ju din
hustru; huru har du d� kunnat s�ga: 'Hon �r min syster'?�  Isak
svarade honom: �Jag fruktade att jag annars skulle bliva d�dad
f�r hennes skull.�
D� sade Abimelek: �Vad har du gjort mot oss!  Huru l�tt kunde
det icke hava skett att n�gon av folket hade l�grat din hustru?
Och s� hade du dragit skuld �ver oss.�
Sedan bj�d Abimelek allt folket och sade: �Den som kommer vid
denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med d�den.�

Och Isak s�dde d�r i landet och fick det �ret hundrafalt, ty
HERREN v�lsignade honom.
Och han blev en m�ktig man; hans makt blev st�rre och st�rre, s�
att han till slut var mycket m�ktig.
Han �gde s� m�nga f�r och f�kreatur och s� m�nga tj�nare, att
filist�erna begynte avundas honom.
Och alla de brunnar som hans faders tj�nare hade gr�vt i hans
fader Abrahams tid, dem hade filist�erna kastat igen och fyllt
med grus.
Och Abimelek sade till Isak: �Drag bort ifr�n oss; ty du har
blivit oss alltf�r m�ktig.�
D� drog Isak bort d�rifr�n och slog upp sitt l�ger i Gerars dal
och bodde d�r.
Och Isak l�t �ter gr�va ut de vattenbrunnar som hade blivit
gr�vda i hans fader Abrahams tid, men som filist�erna efter
Abrahams d�d hade kastat igen; och han gav dem �ter de namn som
hans fader hade givit dem.
Och Isaks tj�nare gr�vde i dalen och funno d�r en brunn med
rinnande vatten.
Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade:
�Vattnet �r v�rt.�  D� gav han den brunnen namnet
<sp�rr>Esek</sp�rr>, eftersom de hade kivat med honom.
D�refter gr�vde de en annan brunn, men om den kommo de ock i
tvist; d� gav han den namnet <sp�rr>Sitna</sp�rr>.
Sedan begav han sig d�rifr�n till en annan plats och gr�vde �ter
en brunn; om den tvistade de icke.  D�rf�r gav han denna namnet
<sp�rr>Rehobot</sp�rr>, i det han sade: �Nu har ju HERREN
givit oss utrymme, s� att vi kunna f�r�ka oss i landet.�

Sedan drog han d�rifr�n upp till Beer-Seba.
Och HERREN uppenbarade sig f�r honom den natten och sade: �Jag
�r Abrahams, din faders, Gud.  Frukta icke, ty jag �r med dig,
och jag skall v�lsigna dig och g�ra din s�d talrik, f�r min
tj�nare Abrahams skull.�
D� byggde han d�r ett altare och �kallade HERRENS namn och slog
d�r upp sitt t�lt.  Och Isaks tj�nare gr�vde d�r en brunn.

Och Abimelek begav sig till honom fr�n Gerar med Ahussat, sin
v�n, och Pikol, sin h�rh�vitsman.
Men Isak sade till dem: �Varf�r kommen I till mig, I som haten
mig och haven drivit mig ifr�n eder?�
De svarade: �Vi hava tydligt sett att HERREN �r med dig; d�rf�r
t�nkte vi: 'L�t oss giva varandra en ed, vi och du, s� att vi
sluta ett f�rbund med dig,
att du icke skall g�ra oss n�got ont, likasom vi � v�r sida
icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig
annat �n gott och hava l�tit dig fara i frid.'  Du �r nu HERRENS
v�lsignade.�
D� gjorde han ett g�stabud f�r dem, och de �to och drucko.
Bittida f�ljande morgon svuro de varandra eden; sedan l�t Isak
dem g�, och de foro ifr�n honom i frid.
Samma dag kommo Isaks tj�nare och ber�ttade f�r honom om den
brunn som de hade gr�vt och sade till honom: �Vi hava funnit
vatten.�
Och han kallade den Sibea.  D�rav heter staden Beer-Seba �nnu i
dag.

N�r Esau var fyrtio �r gammal, tog han till hustrur Judit,
dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten
Elon.
Men dessa blevo en hj�rtesorg f�r Isak och Rebecka.

N�r Isak hade blivit gammal och hans �gon voro skumma, s� att
han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin �ldste son,
och sade till honom: �Min son!�  Han svarade honom: �Vad vill
du?�
D� sade han: �Se, jag �r gammal och vet icke n�r jag skall d�.
S� tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din b�ge, och g� ut i
marken och jaga villebr�d �t mig;
red sedan till �t mig en smaklig r�tt, en s�dan som jag tycker
om, och b�r in den till mig till att �ta, p� det att min sj�l m�
v�lsigna dig, f�rr�n jag d�r.�

Men Rebecka h�rde huru Isak talade till sin son Esau.  Och medan
Esau gick ut i marken f�r att jaga villebr�d till att f�ra hem,
sade Rebecka till sin son Jakob: �Se, jag har h�rt din fader
tala s� till din broder Esau:
'H�mta mig villebr�d och red till �t mig en smaklig r�tt, p� det
att jag m� �ta och sedan v�lsigna dig inf�r HERREN, f�rr�n jag
d�r.'
S� h�r nu vad jag s�ger, min son, och g�r vad jag bjuder dig.
G� bort till hjorden och h�mta mig d�rifr�n tv� goda killingar,
s� vill jag av dem tillreda en smaklig r�tt �t din fader, en
s�dan som han tycker om.
Och du skall b�ra in den till din fader till att �ta, p� det att
han m� v�lsigna dig, f�rr�n han d�r.�
Men Jakob sade till sin moder Rebecka: �Min broder Esau �r ju
luden, och jag �r sl�t.
Kanh�nda tager min fader p� mig, och jag bliver d� av honom
h�llen f�r en bespottare och skaffar mig f�rbannelse i st�llet
f�r v�lsignelse.�
D� sade hans moder till honom: �Den f�rbannelsen komme �ver mig,
min son; h�r nu allenast vad jag s�ger, och g� och h�mta dem �t
mig.�

D� gick han och h�mtade dem och bar dem till sin moder; och hans
moder tillredde en smaklig r�tt, en s�dan som hans fader tyckte
om.
Och Rebecka tog Esaus, sin �ldre sons, h�gtidskl�der, som hon
hade hos sig i huset, och satte dem p� Jakob, sin yngre son.
Och med skinnen av killingarna bekl�dde hon hans h�nder och den
sl�ta delen av hans hals.
Sedan l�mnade hon �t sin son Jakob den smakliga r�tten och
br�det som hon hade tillrett.
Och han gick in till sin fader och sade: �Min fader!�  Han
svarade: �Vad vill du?  Vem �r du, min son?�
D� sade Jakob till sin fader: �Jag �r Esau, din f�rstf�dde.  Jag
har gjort s�som du tillsade mig; s�tt dig upp och �t av mitt
villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�
Men Isak sade till sin son: �Huru har du s� snart kunnat finna
n�got, min son?�  Han svarade: �HERREN, din Gud, skickade det i
min v�g.�
D� sade Isak till Jakob: �Kom hit, min son, och l�t mig taga p�
dig och k�nna om du �r min son Esau eller icke.�
Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och n�r denne hade
tagit p� honom, sade han: �R�sten �r Jakobs r�st, men h�nderna
�ro Esaus h�nder.�
Och han k�nde icke igen honom, ty hans h�nder voro ludna s�som
hans broder Esaus h�nder; och han v�lsignade honom.
Men han fr�gade: ��r du verkligen min son Esau?�  Han svarade:
�Ja.�
D� sade han: �B�r hit maten �t mig och l�t mig �ta av min sons
villebr�d, p� det att min sj�l m� v�lsigna dig.�  Och han bar
fram den till honom, och han �t; och han r�ckte honom vin, och
han drack.
D�refter sade hans fader Isak till honom: �Kom hit och kyss mig,
min son.�
N�r han d� gick fram och kysste honom, k�nde han lukten av hans
kl�der och v�lsignade honom; han sade:
  �Se, av min son utg�r doft,
  lik doften av en mark,
      som HERREN har v�lsignat.
S� give dig Gud
      av himmelens dagg
  och av jordens fetma
  och s�d och vin i rikligt m�tt.
Folk tj�ne dig,
  och folkslag falle ned f�r dig.
  Bliv en herre �ver dina br�der,
  och m� din moders s�ner falla ned f�r dig.
  F�rbannad vare den som f�rbannar dig,
  och v�lsignad vare den som v�lsignar dig!�

Men n�r Isak hade givit Jakob sin v�lsignelse och Jakob just
hade g�tt ut fr�n sin fader Isak, kom hans broder Esau hem fr�n
jakten.
D�refter tillredde ocks� han en smaklig r�tt och bar in den till
sin fader och sade till sin fader: �M� min fader st� upp och �ta
av sin sons villebr�d, p� det att din sj�l m� v�lsigna mig.�
Hans fader Isak fr�gade honom: �Vem �r du?�  Han svarade: �Jag
�r Esau, din f�rstf�dde son.�
D� blev Isak �verm�ttan h�pen och sade: �Vem var d� den j�garen
som bar in till mig sitt villebr�d, s� att jag �t av allt, f�rr�n
du kom, och sedan v�lsignade honom?  V�lsignad skall han ock
f�rbliva.�
N�r Esau h�rde sin faders ord, brast han ut i h�gljudd och
bitter klagan och sade till sin fader: �V�lsigna ocks� mig, min
fader.�
Men han svarade: �Din broder har kommit med svek och tagit din
v�lsignelse.�
D� sade han: �Han heter ju Jakob, och han har nu ocks� tv�
g�nger bedragit mig.  Min f�rstf�dslor�tt har han tagit, och se,
nu har han ock tagit min v�lsignelse.�  Och han fr�gade: �Har du
d� ingen v�lsignelse kvar f�r mig?�
Isak svarade och sade till Esau: �Se, jag har satt honom till en
herre �ver dig, och alla hans br�der har jag givit honom till
tj�nare, och med s�d och vin har jag beg�vat honom; vad skall
jag d� nu g�ra f�r dig, min son?�
Esau sade till sin fader: �Har du d� allenast den enda
v�lsignelsen, min fader?  V�lsigna ocks� mig, min fader.�  Och
Esau brast ut i gr�t.
D� svarade hans fader Isak och sade till honom:
  �Se, fj�rran ifr�n jordens fetma
      skall din boning vara
  och utan dagg fr�n himmelen ovanefter.
Av ditt sv�rd skall du leva,
  och du skall tj�na din broder.
  Men det skall ske, n�r du samlar din kraft,
  att du river hans ok fr�n din hals.�

Och Esau blev h�tsk mot Jakob f�r den v�lsignelses skull som
hans fader hade givit honom.  Och Esau sade vid sig sj�lv:
�Snart skola de dagar komma, d� vi f� s�rja v�r fader; d� skall
jag dr�pa min broder Jakob.�
N�r man nu ber�ttade f�r Rebecka vad hennes �ldre son Esau hade
sagt, s�nde hon och l�t kalla till sig sin yngre son Jakob och
sade till honom: �Se, din broder Esau vill h�mnas p� dig och
dr�pa dig.
S� h�r nu vad jag s�ger, min son: st� upp och fly till min
broder Laban i Haran,
och stanna n�gon tid hos honom, till dess din broders
f�rbittring har upph�rt,
ja, till dess din broders vrede mot dig har upph�rt och han
f�rg�ter vad du har gjort mot honom.  D� skall jag s�nda �stad
och h�mta dig d�rifr�n.  Varf�r skall jag mista eder b�da p�
samma g�ng?�

Och Rebecka sade till Isak: �Jag �r led vid livet f�r Hets
d�ttrars skull.  Om Jakob tager hustru bland Hets d�ttrar, en
s�dan som dessa, n�gon bland landets d�ttrar, varf�r skulle jag
d� leva?�

D� kallade Isak till sig Jakob och v�lsignade honom; och han
bj�d honom och sade till honom: �Tag dig icke till hustru n�gon
av Kanaans d�ttrar,
utan st� upp och begiv dig till Paddan-Aram, till Betuels, din
morfaders, hus, och tag dig en hustru d�rifr�n, n�gon av Labans,
din morbroders, d�ttrar.
Och m� Gud den Allsm�ktige v�lsigna dig och g�ra dig fruktsam
och f�r�ka dig, s� att skaror av folk komma av dig;
m� han giva �t dig Abrahams v�lsignelse, �t dig och din s�d med
dig, s� att du f�r taga i besittning det land som Gud har givit
�t Abraham, och d�r du nu bor s�som fr�mling.�
S� s�nde Isak �stad Jakob, och denne begav sig till Paddan-Aram,
till aram�en Laban, Betuels son, som var broder till Rebecka,
Jakobs och Esaus moder.

N�r nu Esau s�g att Isak hade v�lsignat Jakob och s�nt honom
till Paddan-Aram f�r att d�rifr�n taga sig hustru -- ty han hade
v�lsignat honom och bjudit honom och sagt: �Du skall icke taga
till hustru n�gon av Kanaans d�ttrar� --
och n�r han s�g att Jakob hade lytt sin fader och moder och
begivit sig till Paddan-Aram,
d� m�rkte Esau att Kanaans d�ttrar misshagade hans fader Isak;
och Esau gick bort till Ismael och tog Mahalat, Abrahams son
Ismaels dotter, Nebajots syster, till hustru �t sig, ut�ver de
hustrur han f�rut hade.

Men Jakob begav sig fr�n Beer-Seba p� v�g till Haran.
Och han kom d� till den heliga platsen och stannade d�r �ver
natten, ty solen hade g�tt ned; och han tog en av stenarna p�
platsen f�r att hava den till huvudg�rd och lade sig att sova
d�r.
D� hade han en dr�m.  Han s�g en stege vara rest p� jorden, och
dess �vre �nde r�ckte upp till himmelen, och Guds �nglar stego
upp och ned p� den.
Och se, HERREN stod framf�r honom och sade: �Jag �r HERREN,
Abrahams, din faders, Gud och Isaks Gud.  Det land d�r du ligger
skall jag giva �t dig och din s�d.
Och din s�d skall bliva s�som stoftet p� jorden, och du skall
utbreda dig �t v�ster och �ster och norr och s�der, och alla
sl�kter p� jorden skola varda v�lsignade i dig och i din s�d.
Och se, jag �r med dig och skall bevara dig, varthelst du g�r,
och jag skall f�ra dig tillbaka till detta land; ty jag skall
icke �vergiva dig, till dess jag har gjort vad jag har lovat
dig.�

N�r Jakob vaknade upp ur s�mnen sade han: �HERREN �r sannerligen
p� denna plats, och jag visste det icke!�
Och han betogs av fruktan och sade: �Detta m�ste vara en helig
plats, h�r bor f�rvisso Gud, och h�r �r himmelens port.�
Och bittida om morgonen stod Jakob upp och tog stenen som han
hade haft till huvudg�rd och reste den till en stod och g�t olja
d�rovanp�.
Och han gav den platsen namnet Betel; f�rut hade staden hetat
Lus.
Och Jakob gjorde ett l�fte och sade: �Om Gud �r med mig och
bevarar mig under den resa som jag nu �r stadd p� och giver mig
br�d till att �ta och kl�der till att kl�da mig med,
s� att jag kommer i frid tillbaka till min faders hus, d� skall
HERREN vara min Gud;
och denna sten som jag har rest till en stod skall bliva ett
Guds hus, och av allt vad du giver mig skall jag giva dig
tionde.�

Och Jakob begav sig �stad p� v�g till �sterlandet.
D�r fick han se en brunn p� f�ltet, och vid den l�go tre
f�rhjordar, ty ur denna brunn pl�gade man vattna hjordarna.  Och
stenen som l�g �ver brunnens �ppning var stor;
d�rf�r pl�gade man l�ta alla hjordarna samlas dit och v�ltrade
s� stenen fr�n brunnens �ppning och vattnade f�ren; sedan lade
man stenen tillbaka p� sin plats �ver brunnens �ppning.
Och Jakob sade till m�nnen: �Mina br�der, varifr�n �ren I?�  De
svarade: �Vi �ro fr�n Haran.�
D� sade han till dem: �K�nnen I Laban, Nahors son?�  De svarade:
�Ja.�
Han fr�gade dem vidare: �St�r det v�l till med honom?�  De
svarade: �Ja; och se, d�r kommer hans dotter Rakel med f�ren.�
Han sade: �Det �r ju �nnu full dag; �nnu �r det icke tid att
samla boskapen.  Vattnen f�ren, och f�ren dem �ter i bet.�
Men de svarade: �Vi kunna icke g�ra det, f�rr�n alla hjordarna
hava blivit samlade och man har v�ltrat stenen fr�n brunnens
�ppning; d� vattna vi f�ren.�
Medan han �nnu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin
faders f�r; ty hon pl�gade vakta dem.
N�r Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med
Labans, hans morbroders, f�r, gick han fram och v�ltrade stenen
fr�n brunnens �ppning och vattnade sin morbroder Labans f�r.
Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gr�t.
Och Jakob omtalade f�r Rakel att han var hennes faders fr�nde,
och att han var Rebeckas son; och hon skyndade �stad och
omtalade det f�r sin fader.
D� nu Laban fick h�ras talas om sin systerson Jakob, skyndade
han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och f�rde
honom in i sitt hus; och han f�rt�ljde f�r Laban allt som hade
h�nt honom.
Och Laban sade till honom: �Ja, du �r mitt k�tt och ben.�  Och
han stannade hos honom en m�nads tid.

Och Laban sade till Jakob: �Du �r ju min fr�nde.  Skulle du d�
tj�na mig f�r intet?  S�g mig vad du vill hava i l�n?�
Nu hade Laban tv� d�ttrar; den �ldre hette Lea, och den yngre
hette Rakel.
Och Leas �gon voro matta, men Rakel hade en sk�n gestalt och var
sk�n att sk�da.
Och Jakob hade fattat k�rlek till Rakel; d�rf�r sade han: �Jag
vill tj�na dig i sju �r f�r Rakel, din yngre dotter.�
Laban svarade: �Det �r b�ttre att jag giver henne �t dig, �n att
jag skulle giva henne �t n�gon annan; bliv kvar hos mig.�
S� tj�nade Jakob f�r Rakel i sju �r, och det tycktes honom vara
allenast n�gra dagar; s� k�r hade han henne.

D�refter sade Jakob till Laban: �Giv mig min hustru, ty min tid
�r nu f�rlupen; l�t mig g� in till henne.�
D� bj�d Laban tillhopa allt folket p� orten och gjorde ett
g�stabud.
Men n�r aftonen kom, tog han sin dotter Lea och f�rde henne till
honom, och han gick in till henne.
Och Laban gav sin tj�nstekvinna Silpa �t sin dotter Lea till
tj�nstekvinna.

Om morgonen fick Jakob se att det var Lea.  D� sade han till
Laban: �Vad har du gjort mot mig?  Var det icke f�r Rakel jag
tj�nade hos dig?  Varf�r har du s� bedragit mig?�
Laban svarade: �Det �r icke sed p� v�r ort att man giver bort
den yngre f�re den �ldre.
L�t nu dennas br�llopsvecka g� till �nda, s� vilja vi giva dig
ocks� den andra, mot det att du g�r tj�nst hos mig i �nnu
ytterligare sju �r.�
Och Jakob samtyckte h�rtill och l�t hennes br�llopsvecka g� till
�nda.  Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
Och Laban gav sin tj�nstekvinna Bilha �t sin dotter Rakel till
tj�nstekvinna.
S� gick han in ocks� till Rakel, och han hade Rakel k�rare �n
Lea.  Sedan tj�nade han hos honom i �nnu ytterligare sju �r.

Men d� HERREN s�g att Lea var f�rsm�dd, gjorde han henne
fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
Och Lea blev havande och f�dde en son, och hon gav honom namnet
Ruben, ty hon t�nkte: �HERREN <sp�rr>har sett till mitt
lidande</sp�rr>; ja, nu skall min man hava mig k�r.�
Och hon blev �ter havande och f�dde en son.  D� sade hon:
�HERREN <sp�rr>har h�rt</sp�rr> att jag har varit f�rsm�dd,
d�rf�r har han givit mig ocks� denne.�  Och hon gav honom namnet
Simeon.
Och �ter blev hon havande och f�dde en son.  D� sade hon: �Nu
skall v�l �nd� min man <sp�rr>h�lla sig till</sp�rr> mig; jag
har ju f�tt honom tre s�ner.�  D�rav fick denne namnet Levi.
�ter blev hon havande och f�dde en son.  D� sade hon: �Nu vill
jag <sp�rr>tacka</sp�rr> HERREN.�  D�rf�r gav hon honom
namnet Juda.  Sedan upph�rde hon att f�da.

D� nu Rakel s�g att hon icke f�dde barn �t Jakob, avundades hon
sin syster och sade till Jakob: �Skaffa mig barn, eljest d�r
jag.�
D� uppt�ndes Jakobs vrede mot Rakel, och han svarade: �H�ller du
d� mig f�r Gud?  Det �r ju han som f�rmenar dig livsfrukt.�
Hon sade: �Se, d�r �r min tj�narinna Bilha; g� in till henne,
f�r att hon m� f�da barn i mitt sk�te, s� att genom henne ocks�
jag f�r avkomma.�
S� gav hon honom sin tj�nstekvinna Bilha till hustru, och Jakob
gick in till henne.
Och Bilha blev havande och f�dde �t Jakob en son.
D� sade Rakel: �<sp�rr>Gud har skaffat r�tt</sp�rr> �t mig;
han har h�rt min r�st och givit mig en son.�  D�rf�r gav hon
honom namnet Dan.
�ter blev Bilha, Rakels tj�nstekvinna, havande, och hon f�dde �t
Jakob en andre son.
D� sade Rakel: �<sp�rr>Strider</sp�rr> om Gud har jag stritt
med min syster och har vunnit seger.�  Och hon gav honom namnet
Naftali.

D� Lea nu s�g att hon hade upph�rt att f�da, tog hon sin
tj�nstekvinna Silpa och gav henne �t Jakob till hustru.
Och Silpa, Leas tj�nstekvinna, f�dde �t Jakob en son.
D� sade Lea: �Till <sp�rr>lycka</sp�rr>!�  Och hon gav honom
namnet Gad.
Och Silpa, Leas tj�nstekvinna, f�dde �t Jakob en andre son.
D� sade Lea: �Till <sp�rr>s�llhet</sp�rr> f�r mig!  Ja,
jungfrur skola prisa mig s�ll.�  Och hon gav honom namnet Aser.

Men Ruben gick ut en g�ng vid tiden f�r vetesk�rden och fann d�
k�rleks�pplen p� marken och bar dem till sin moder Lea.  D� sade
Rakel till Lea: �Giv mig n�gra av din sons k�rleks�pplen.�
Men hon svarade henne: ��r det icke nog att du har tagit min
man?  Vill du ock taga min sons k�rleks�pplen?�  Rakel sade: �M�
han d� i natt ligga hos dig, om jag f�r din sons k�rleks�pplen.�
N�r nu Jakob om aftonen kom hem fr�n marken, gick Lea honom till
m�tes och sade: �Till mig skall du g� in; ty jag har givit min
sons k�rleks�pplen s�som l�n f�r dig.�  S� l�g han hos henne den
natten.
Och Gud h�rde Lea, s� att hon blev havande, och hon f�dde �t
Jakob en femte son.
D� sade Lea: �Gud har givit mig min <sp�rr>l�n</sp�rr>, f�r
det att jag gav min tj�nstekvinna �t min man.�  Och hon gav honom
namnet Isaskar.
�ter blev Lea havande, och hon f�dde �t Jakob en sj�tte son.
D� sade Lea: �Gud har givit mig en god <sp�rr>g�va</sp�rr>.
Nu skall min man <sp�rr>f�rbliva boende</sp�rr> hos mig, ty
jag har f�tt honom sex s�ner.�  Och hon gav honom namnet Sebulon.
D�refter f�dde hon en dotter och gav henne namnet Dina.

Men Gud t�nkte p� Rakel; Gud h�rde henne och gjorde henne
fruktsam.
Hon blev havande och f�dde en son.  D� sade hon: �Gud <sp�rr>har
tagit bort</sp�rr> min sm�lek.�
Och hon gav honom namnet Josef, i det hon sade: �HERREN
<sp�rr>give</sp�rr> mig <sp�rr>�nnu</sp�rr> en son.�

D� nu Rakel hade f�tt Josef, sade Jakob till Laban: �L�t mig
fara; jag vill draga hem till min ort och till mitt land.
Giv mig mina hustrur och mina barn, som jag har tj�nat dig f�r,
och l�t mig draga hem; du vet ju sj�lv huru jag har tj�nat dig.�
Laban svarade honom: �L�t mig finna n�d f�r dina �gon; jag vet
genom hemliga tecken att HERREN f�r din skull har v�lsignat
mig.�
Och han sade ytterligare: �Best�m vad du vill hava i l�n av mig,
s� skall jag giva dig det.�
Han svarade honom: �Du vet sj�lv huru jag har tj�nat dig, och
vad det har blivit av din boskap under min v�rd.
Ty helt litet var det som du hade, f�rr�n jag kom, men det har
f�r�kat sig och blivit mycket, ty HERREN har v�lsignat dig,
varhelst jag har g�tt fram.  Men n�r skall jag nu ocks� f� g�ra
n�got f�r mitt eget hus?�
Han svarade: �Vad skall jag giva dig?�  Och Jakob sade: �Du
skall icke alls giva mig n�got.  Om du vill g�ra mot mig s�som
jag nu s�ger, s� skall jag fortfara att vara herde f�r din hjord
och vakta den.
Jag vill i dag g� igenom hela din hjord och avskilja ur den alla
spr�ckliga och brokiga s�v�l som alla svarta djur bland f�ren,
s� ock vad som �r brokigt och spr�ckligt bland getterna; s�dant
m� sedan bliva min l�n.
Och n�r du framdeles kommer f�r att med egna �gon se vad som har
blivit min l�n, d� skall min r�ttf�rdighet vara mitt vittne;
alla getter hos mig, som icke �ro spr�ckliga eller brokiga, och
alla f�r hos mig, som icke �ro svarta, de skola r�knas s�som
stulna.�
D� sade Laban: �V�lan, blive det s�som du har sagt.�
Och samma dag avskilde han de strimmiga och brokiga bockarna och
alla spr�ckliga och brokiga getter -- alla djur som n�got vitt
fanns p� -- och alla svarta djur bland f�ren; och detta l�mnade
han i sina s�ners v�rd.
Och han l�t ett avst�nd av tre dagsresor vara mellan sig och
Jakob.  Och Jakob fick Labans �vriga hjord att vakta.

Men Jakob tog sig friska k�ppar av poppel, mandeltr�d och l�nn
och skalade p� dem vita r�nder, i det han blottade det vita p�
k�pparna.
Sedan lade han k�pparna, som han hade skalat, i r�nnorna eller
vattenhoarna dit hjordarna kommo f�r att dricka, s� att djuren
hade dem framf�r sig; och de hade just sin parningstid, n�r de
nu kommo f�r att dricka.
Och djuren parade sig vid k�pparna, och s� blev djurens avf�da
strimmig, spr�cklig och brokig.
D�refter avskilde Jakob lammen och ordnade djuren s�, att de
v�nde huvudena mot det som var strimmigt och mot allt som var
svart i Labans hjord; s� skaffade han sig egna hjordar, som han
icke l�t komma ihop med Labans hjord.
Och s� ofta de kraftigare djuren skulle para sig, lade Jakob
k�pparna framf�r djurens �gon i r�nnorna, s� att de parade sig
vid k�pparna.
Men n�r det var de svagare djuren, lade han icke dit dem.
H�rigenom tillf�llo de svaga Laban och de kraftiga Jakob.
S� blev mannen �verm�ttan rik; han fick mycken sm�boskap,
d�rtill ock tj�narinnor och tj�nare, kameler och �snor.

Men han fick h�ra huru Labans s�ner talade s�: �Jakob har tagit
allt vad v�r fader �gde; av det v�r fader �gde �r det som han
har skaffat sig all denna rikedom.�
Jakob m�rkte ocks� att Laban icke s�g p� honom med samma �gon
som f�rut.
Och HERREN sade till Jakob: �V�nd tillbaka till dina f�ders land
och till din sl�kt; jag skall vara med dig.�
D� s�nde Jakob och l�t kalla Rakel och Lea ut p� marken till sin
hjord;
och han sade till dem: �Jag m�rker att eder fader icke ser p�
mig med samma �gon som f�rut, nu d� min faders Gud har varit med
mig.
Och I veten sj�lva att jag har tj�nat eder fader av alla mina
krafter;
men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio g�nger
f�r�ndrat min l�n.  Dock har Gud icke tillstatt honom att g�ra
mig n�got ont.
N�r han sade: 'De spr�ckliga skola vara din l�n', d� fick hela
hjorden spr�cklig avf�da; och n�r han sade: 'De strimmiga skola
vara din l�n', d� fick hela jorden strimmig avf�da.
S� tog Gud eder faders boskap och gav den �t mig.
Ty n�r parningstiden kom, lyfte jag upp mina �gon och fick se i
dr�mmen att hannarna som bet�ckte sm�boskapen voro strimmiga,
spr�ckliga och fl�ckiga.
Och Guds �ngel sade till mig i dr�mmen: 'Jakob!'  Jag svarade:
'H�r �r jag.'
D� sade han: 'Lyft upp dina �gon och se huru alla hannar som
bet�cka sm�boskapen �ro strimmiga, spr�ckliga och fl�ckiga.  Jag
har ju sett allt vad Laban g�r mot dig.
Jag �r den Gud som du s�g i Betel, d�r du smorde en stod, och
d�r du gjorde mig ett l�fte.  St� nu upp och drag ut ur detta
land, och v�nd tillbaka till ditt f�dernesland.'�
D� svarade Rakel och Lea och sade till honom: �Hava vi numera
n�gon lott eller arvedel i v�r faders hus?
Blevo vi icke av honom aktade s�som fr�mlingar, n�r han s�lde
oss?  Sedan har han ju ock f�rt�rt vad han fick i betalning f�r
oss.
Ja, all den rikedom som Gud har avh�nt v�r fader tillh�r oss och
v�ra barn.  S� g�r nu allt vad Gud har sagt dig.�
D� stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur p�
kamelerna
och f�rde bort med sig all boskap och alla �godelar som han hade
f�rv�rvat, den boskap han �gde, och som han hade f�rv�rvat i
Paddan-Aram, och begav sig p� v�g till sin fader Isak i Kanaans
land.
Men Laban hade g�tt bort f�r att klippa sina f�r; d� stal Rakel
sin faders husgudar,
och Jakob stal sig undan fr�n aram�en Laban, s� att han icke l�t
denne m�rka att han �mnade fly.
S� flydde han med allt sitt; han br�t upp och gick �ver floden
och st�llde sin f�rd mot Gileads berg.

Men p� tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
D� tog han med sig sina fr�nder och satte efter honom sju
dagsresor och hann upp honom p� Gileads berg.
Men Gud kom till aram�en Laban i en dr�m om natten och sade
till honom: �Tag dig till vara f�r att tala n�got mot Jakob, vad
det vara m�.�
Och Laban hann upp Jakob.  Denne hade d� slagit upp sitt t�lt p�
berget, och Laban med sina fr�nder hade ock sitt t�lt uppslaget
p� Gileads berg.
D� sade Laban till Jakob: �Vad �r detta f�r ett tilltag, att du
har stulit dig undan fr�n mig och f�rt bort mina d�ttrar,
likasom vore de tagna med sv�rd?
Varf�r dolde du din flykt och stal dig undan fr�n mig?
D�rigenom att du icke l�t mig veta n�got d�rom hindrades jag att
ledsaga dig till v�gs med jubel och s�ng, med pukor och harpor.
Du f�runnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina
d�ttrar.  Du har handlat d�raktigt.
Det stode nu i min makt att g�ra eder ont; men eder faders Gud
sade till mig i natt: 'Tag dig till vara f�r att tala n�got mot
Jakob, vad det vara m�.'
Och d� du nu �ntligen ville fara, eftersom du l�ngtade s� mycket
till din faders hus, varf�r skulle du stj�la mina gudar?�
D� svarade Jakob och sade till Laban: �Jag fruktade f�r dig, ty
jag t�nkte att du skulle med v�ld taga dina d�ttrar ifr�n mig.
Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke f� beh�lla
livet.  I v�ra fr�nders n�rvaro m� du se efter, om n�got �r ditt
av det jag har i min �go, och i s� fall taga det.�  Ty Jakob
visste icke att Rakel hade stulit dem.
D� gick Laban in i Jakobs t�lt, d�refter i Leas t�lt och i de
b�da tj�nstekvinnornas t�lt, men fann intet.  Och n�r han hade
kommit ut ur Leas t�lt, gick han in i Rakels t�lt.
Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och
satt sig d�rovanp�.  Och Laban s�kte igenom hela t�ltet, men
fann dem icke.
Och hon sade till sin fader: �Vredgas icke, min herre, �ver att
jag ej kan stiga upp f�r dig, ty det �r med mig p� kvinnors
vis.�  S� s�kte han efter husgudarna, men fann dem icke.

D� blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och
sade till Laban: �Vari har jag d� f�rbrutit mig eller syndat,
eftersom du s� h�ftigt f�rf�ljer mig?
Nu har du genoms�kt allt mitt bohag; vad har du d�r funnit av
bohagsting som tillh�ra dig?  L�gg det fram h�r inf�r mina
fr�nder och dina fr�nder, s� att de f� d�ma mellan oss b�da.
I tjugu �r har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter
hava icke f�tt i otid, och av v�durarna i din hjord har jag icke
�tit.
Intet ihj�lrivet djur f�rde jag till dig; jag m�ste sj�lv
ers�tta det; du utkr�vde det av mig, evad det var stulet om
dagen eller stulet om natten.
S�dan var min lott: om dagen f�rt�rdes jag av hetta och om
natten av k�ld, och s�mnen flydde mina �gon.
I tjugu �r har jag nu varit i ditt hus; jag har tj�nat dig i
fjorton �r f�r dina b�da d�ttrar och i sex �r f�r din boskap,
men du har tio g�nger f�r�ndrat min l�n.
Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som
ock Isak fruktar, s� hade du nu s�kert l�tit mig fara med tomma
h�nder.  Men Gud s�g mitt lidande och min m�da, och han f�llde
domen i natt.�
D� svarade Laban och sade till Jakob: �D�ttrarna �ro mina
d�ttrar, och barnen �ro mina barn, och hjordarna �ro mina
hjordar, och allt det du ser �r mitt; vad skulle jag d� nu kunna
g�ra mot dessa mina d�ttrar eller mot barnen som de hava f�tt?
S� kom nu och l�t oss sluta ett f�rbund med varandra, och m� det
vara ett vittne mellan mig och dig.�

D� tog Jakob en sten och reste den till en stod.
Och Jakob sade till sina fr�nder: �Samlen tillhopa stenar.�  Och
de togo stenar och gjorde ett r�se och h�llo m�ltid d�r p�
r�set.
Och Laban kallade det <sp�rr>Jegar-Sahaduta</sp�rr>, men Jakob
kallade det <sp�rr>Galed</sp�rr>.
Och Laban sade: �Detta r�se vare i dag vittne mellan mig och
dig.�  D�rav fick det namnet Galed;
men det kallades ock <sp�rr>Mispa</sp�rr>, ty han sade:
�HERREN vare v�ktare mellan mig och dig, n�r vi icke mer se
varandra.
Om du behandlar mina d�ttrar illa eller tager andra hustrur
j�mte mina d�ttrar, s� vet, att om ock ingen m�nniska �r
tillst�des, s� �r dock Gud vittne mellan mig och dig.�
Och Laban sade ytterligare till Jakob: �Se, detta r�se och
stoden som jag har rest mellan mig och dig --
detta r�se vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag
icke skall draga till dig f�rbi detta r�se, och att icke heller
du skall draga till mig f�rbi detta r�se och denna stod, med ont
upps�t.
Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han
vare domare mellan oss.�  Och Jakob svor eden vid honom som hans
fader Isak fruktade.
Och Jakob offrade ett slaktoffer p� berget och inbj�d sina
fr�nder att h�lla m�ltid med sig.  Och de �to och stannade sedan
p� berget �ver natten.
Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst
sina barnbarn och sina d�ttrar och v�lsignat dem, for han sin
v�g hem igen.

Men n�r Jakob drog sin v�g fram, m�tte honom Guds �nglar;
och d� Jakob s�g dem, sade han: �Detta �r Guds skara.�  Och han
gav den platsen namnet <sp�rr>Mahanaim</sp�rr>.

Och Jakob s�nde budb�rare framf�r sig till sin broder Esau i
Seirs land, p� Edoms mark;
och han bj�d dem och sade: �S� skolen I s�ga till min herre
Esau: Din tj�nare Jakob l�ter s�ga: Jag har vistats borta hos
Laban och dr�jt kvar d�r �nda till nu;
och jag har f�tt oxar, �snor, f�r, tj�nare och tj�narinnor.  Och
jag har nu velat s�nda bud f�r att l�ta min herre veta detta, p�
det att jag m� finna n�d f�r dina �gon.�

N�r sedan budb�rarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: �Vi
tr�ffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra
hundra man.�
D� blev Jakob mycket f�rskr�ckt och betogs av �ngest; och han
delade sitt folk och f�ren och f�kreaturen och kamelerna i tv�
skaror.
Ty han t�nkte: �Om Esau �verfaller den ena skaran och sl�r den,
s� kan dock den andra skaran undkomma.�

Och Jakob sade: �Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud,
HERRE, du som sade till mig: 'V�nd tillbaka till ditt land och
till din sl�kt, s� skall jag g�ra dig gott',
jag �r f�r ringa till all den n�d och all den trofasthet som du
har bevisat din tj�nare; ty jag hade icke mer �n min stav, n�r
jag gick �ver denna Jordan, och nu har jag f�r�kats till tv�
skaror.
R�dda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han
kommer och f�rg�r mig, utan att ens skona m�drar och barn.
Du har sj�lv sagt: 'Jag skall g�ra dig mycket gott och l�ta din
s�d bliva s�som havets sand, som man icke kan r�kna f�r dess
myckenhets skull.'�
Och han stannade d�r den natten.

Och av det han hade f�rv�rvat tog han ut till sk�nker �t sin
broder Esau
tv� hundra getter och tjugu bockar, tv� hundra tackor och tjugu
v�durar,
trettio kamelston som g�vo di, j�mte deras f�l, d�rtill fyrtio
kor och tio tjurar samt tjugu �sninnor med tio f�l.
Och han l�mnade detta i sina tj�nares v�rd, var hjord f�r sig,
och sade till sina tj�nare: �G�n framf�r mig och l�ten ett
mellanrum vara mellan hjordarna.�
Och han bj�d den f�rste och sade: �N�r min broder Esau m�ter dig
och fr�gar dig: 'Vem tillh�r du, och vart g�r du, och vem
tillh�ra djuren som du driver framf�r dig?',
d� skall du svara: 'De tillh�ra din tj�nare Jakob; de �ro
sk�nker som han s�nder till min herre Esau, och sj�lv kommer han
h�r efter oss.'�
Och han bj�d likaledes den andre och den tredje och alla de
�vriga som drevo hjordarna: �S�som jag nu har sagt eder skolen I
s�ga till Esau, n�r I kommen fram till honom.
Och I skolen vidare s�ga: 'Ocks� din tj�nare Jakob kommer h�r
efter oss.'�  Ty han t�nkte: �Jag vill blidka honom med de
sk�nker som g� f�re mig; sedan vill jag sj�lv komma inf�r hans
ansikte; kanh�nda tager han d� n�digt emot mig.�
S� kommo nu sk�nkerna f�re honom, medan han sj�lv den natten
stannade i l�gret.

Men under natten stod han upp och tog sina b�da hustrur och
sina b�da tj�nstekvinnor och sina elva s�ner och gick �ver
Jabboks vad.
Han tog dem och f�rde dem �ver b�cken och f�rde tillika �ver vad
han eljest �gde.
Och Jakob blev ensam kvar.  D� brottades en man med honom, till
dess morgonrodnaden gick upp.
Och n�r denne s�g att han icke kunde �vervinna Jakob, gav han
honom ett slag p� h�ftleden, s� att h�ften gick ur led, under
det han brottades med honom.
Och mannen sade: �Sl�pp mig, ty morgonrodnaden g�r upp.�  Men
han svarade: �Jag sl�pper dig icke, med mindre du v�lsignar
mig.�
D� sade han till honom: �Vad �r ditt namn?�  Han svarade:
�Jakob.�
Han sade: �Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har
<sp�rr>k�mpat</sp�rr> med <sp�rr>Gud</sp�rr> och med
m�nniskor och vunnit seger.�
D� fr�gade Jakob och sade: �L�t mig veta ditt namn.�  Han
svarade: �Varf�r fr�gar du efter mitt namn?�  Och han v�lsignade
honom d�r.
Men Jakob gav platsen namnet <sp�rr>Peniel</sp�rr>, �ty�,
sade han, �jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har
mitt liv blivit r�ddat�.
Och n�r han hade kommit f�rbi Penuel, s�g han solen g� upp; men
han haltade p� h�ften.
F�rdenskull �ta Israels barn �nnu i dag icke h�ftsenan som
ligger p� h�ftleden, d�rf�r n�mligen, att han gav Jakob ett slag
p� h�ftleden, p� h�ftsenan.

Och Jakob lyfte upp sina �gon och fick se Esau komma med fyra
hundra man.  D� f�rdelade han sina barn p� Lea och Rakel och de
b�da tj�nstekvinnorna.
Och han l�t tj�nstekvinnorna med deras barn g� fr�mst, Lea med
hennes barn d�rn�st, och Rakel med Josef sist.
Och sj�lv gick han framf�r dem och bugade sig sju g�nger ned
till jorden, till dess han kom fram till sin broder.
Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och f�ll honom
om halsen och kysste honom; och de gr�to.
Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se kvinnorna och
barnen, sade han: �Vilka �ro dessa som du har med dig?�  Han
svarade: �Det �r barnen som Gud har besk�rt din tj�nare.�
Och tj�nstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.
D�refter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig.
Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.
Sedan fr�gade han: �Vad ville du med hela den skara som jag
m�tte?�  Han svarade: �Jag ville finna n�d f�r min herres �gon.�
Men Esau sade: �Jag har nog; beh�ll du vad du har, min broder.�
Jakob svarade: �Ack nej; om jag har funnit n�d f�r dina �gon, s�
tag emot sk�nkerna av mig, eftersom jag har f�tt se ditt
ansikte, likasom s�ge jag ett gudav�sens ansikte, d� du nu s�
gunstigt har tagit emot mig.
Tag h�lsningssk�nkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har
varit mig n�dig, och jag har allt fullt upp.�  Och han bad honom
s� entr�get, att han tog emot dem.

Och Esau sade: �L�t oss bryta upp och draga vidare; jag vill g�
framf�r dig.�
Men han svarade honom: �Min herre ser sj�lv att barnen �ro
sp�da, och att jag har med mig f�r och kor som giva di; driver
man dessa f�r starkt en enda dag, s� d�r hela hjorden.
M� d�rf�r min herre draga �stad f�re sin tj�nare, s� vill jag
komma efter i sakta mak, i den m�n boskapen, som drives framf�r
mig, och barnen orka f�lja med, till dess jag kommer till min
herre i Seir.�
D� sade Esau: �S� vill jag �tminstone l�mna kvar hos dig en del
av mitt folk.�  Men han svarade: �Varf�r s�?  M� jag allenast
finna n�d f�r min herres �gon.�
S� v�nde Esau om, samma dag, och tog v�gen till Seir.

Men Jakob br�t upp och drog till Suckot och byggde sig d�r ett
hus.  Och �t sin boskap gjorde han <sp�rr>l�vhyddor</sp�rr>;
d�rav fick platsen namnet Suckot.

Och Jakob kom p� sin f�rd ifr�n Paddan-Aram v�lbeh�llen till
Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt l�ger utanf�r
staden.
Och det jordstycke d�r han hade slagit upp sitt t�lt k�pte han
av Hamors, Sikems faders, barn f�r hundra kesitor.
Och han reste d�r ett altare och kallade det
<sp�rr>El-Elohe-Israel</sp�rr>.

Men Dina, den dotter som Lea hade f�tt �t Jakob, gick ut f�r att
bes�ka landets d�ttrar.
Och Sikem, som var son till hiv�en Hamor, h�vdingen i landet,
fick se henne, och han tog henne till sig och l�grade henne och
kr�nkte henne.
Och hans hj�rta f�ste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan
blev honom k�r, och han talade v�nligt med flickan.
Och Sikem sade till sin fader Hamor: �Skaffa mig denna flicka
till hustru.�

Och Jakob hade f�tt h�ra att hans dotter Dina hade blivit
sk�ndad.  Men eftersom hans s�ner voro med hans boskap ute p�
marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
S� gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob f�r att tala med
honom.
Men n�r Jakobs s�ner kommo hem fr�n marken, sedan de hade f�tt
h�ra vad som hade h�nt, blevo de f�rbittrade och vredgades
h�geligen �ver att han hade gjort vad som var en galenskap i
Israel, i det han hade l�grat Jakobs dotter -- en otillb�rlig
g�rning.
D� talade Hamor med dem och sade: �Min son Sikems hj�rta har
f�st sig vid eder syster; given henne �t honom till hustru.
Och befrynden eder med oss; given edra d�ttrar �t oss, och
tagen I v�ra d�ttrar till hustrur,
och bos�tten eder hos oss, ty landet skall ligga �ppet f�r eder;
d�r m�n I bo och draga omkring och f�rv�rva besittningar.�
Och Sikem sade till hennes fader och hennes br�der: �L�ten mig
finna n�d f�r edra �gon; vad I fordren av mig vill jag giva.
Beg�ren av mig huru stor brudg�va och sk�nk som helst; jag vill
giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till
hustru.�
D� svarade Jakobs s�ner Sikem och hans fader Hamor med listiga
ord, eftersom han hade sk�ndat deras syster Dina,
och sade till dem: �Vi kunna icke samtycka till att giva v�r
syster �t en man som har f�rhud; ty s�dant h�lla vi f�r
skamligt.
Allenast p� det villkoret skola vi g�ra eder till viljes, att I
bliven s�som vi, d�rigenom att allt mank�n bland eder omsk�res.
D� skola vi giva v�ra d�ttrar �t eder och sj�lva taga edra
d�ttrar till hustrur; och vi skola d� bo hos eder och bliva med
eder ett enda folk.
Men om I icke viljen lyssna till oss och l�ta omsk�ra eder, s�
skola vi taga v�r syster och draga bort.�
Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de
beg�rde.

Och den unge mannen dr�jde icke att g�ra s�, ty han hade f�tt
behag till Jakobs dotter.  Och han hade st�rre myndighet �n
n�gon annan i hans faders hus.
S� tr�dde d� Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och
talade till m�nnen i staden och sade:
�Dessa m�n �ro fredligt sinnade mot oss; m� vi allts� l�ta dem
bo i landet och draga omkring d�r; landet har ju utrymme nog f�r
dem.  Vi vilja taga deras d�ttrar till hustrur �t oss och giva
dem v�ra d�ttrar.
Men allenast p� det villkoret skola m�nnen g�ra oss till viljes
och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mank�n
bland oss omsk�res, likasom de sj�lva �ro omskurna.
Och d� bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras
dragare v�r tillh�righet.  M� vi f�rdenskull allenast g�ra dem
till viljes, s� skola de bo kvar hos oss.�
Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde
inom hans stadsport; allt mank�n, s� m�nga som bodde inom hans
stadsport, l�to omsk�ra sig.

Men p� tredje dagen, d� de voro sjuka av s�ren, togo Jakobs tv�
s�ner Simeon och Levi, Dinas br�der, var sitt sv�rd och
�verf�llo staden of�rt�nkt och dr�pte allt mank�n.
Ocks� Hamor och hans son Sikem dr�pte de med sv�rdsegg och togo
Dina ut ur Sikems hus och gingo sin v�g.
Och Jakobs s�ner kommo �ver de slagna och plundrade staden,
d�rf�r att deras syster hade blivit sk�ndad;
de togo deras f�r och f�kreatur och �snor, b�de vad som fanns i
staden och vad som fanns p� f�ltet.
Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor f�rde
de bort s�som byte, tillika med allt annat som fanns i husen.

Men Jakob sade till Simeon och Levi: �I haven dragit olycka �ver
mig, d� I nu haven gjort mig f�rhatlig f�r landets inbyggare,
kanan�erna och periss�erna.  Mitt folk �r allenast en ringa hop;
man skall nu f�rsamla sig mot mig och sl� mig ihj�l; s� skall
jag med mitt hus f�rg�ras.�
Men de svarade: �Skulle man d� f� behandla v�r syster s�som en
sk�ka?�
Och Gud sade till Jakob: �St� upp, drag till Betel och stanna
d�r, och res d�r ett altare �t den Gud som uppenbarade sig f�r
dig, n�r du flydde f�r din broder Esau.�
D� sade Jakob till sitt husfolk och till alla som voro med
honom: �Skaffen bort de fr�mmande gudar som I haven bland eder,
och renen eder och byten om kl�der,
och l�t oss s� st� upp och draga till Betel; d�r vill jag resa
ett altare �t den Gud som b�nh�rde mig, n�r jag var i n�d, och
som var med mig p� den v�g jag vandrade.�
D� g�vo de �t Jakob alla de fr�mmande gudar som de hade hos sig,
d�rtill ock sina �rringar; och Jakob gr�vde ned detta under
terebinten vid Sikem.
Sedan br�to de upp; och en f�rskr�ckelse ifr�n Gud kom �ver de
kringliggande st�derna, s� att man icke f�rf�ljde Jakobs s�ner.
Och Jakob kom till Lus, det �r Betel, i Kanaans land, j�mte allt
det folk som var med honom.
Och han byggde d�r ett altare och kallade platsen
<sp�rr>El-Betel</sp�rr>, d�rf�r att Gud d�r hade uppenbarat
sig f�r honom, n�r han flydde f�r sin broder.
Och Debora, Rebeckas amma, dog och blev begraven nedanf�r Betel,
under en ek; den fick namnet Gr�toeken.

Och Gud uppenbarade sig �ter f�r Jakob, n�r han hade kommit
tillbaka fr�n Paddan-Aram, och v�lsignade honom.
Och Gud sade till honom: �Ditt namn �r Jakob; men du skall icke
mer heta Jakob, utan Israel skall vara ditt namn.�  S� fick han
namnet Israel.
Och Gud sade till honom: �Jag �r Gud den Allsm�ktige; var
fruktsam och f�r�ka dig.  Ett folk, ja, skaror av folk skola
komma av dig, och konungar skola utg� fr�n din l�nd.
Och det land som jag har givit �t Abraham och Isak skall jag
giva �t dig; �t din s�d efter dig skall jag ock giva det landet.
Och Gud for upp fr�n honom, p� den plats d�r han hade talat med
honom.
Men Jakob reste en stod p� den plats d�r han hade talat med
honom, en stod av sten; och han offrade drickoffer d�rp� och g�t
olja �ver den.
Och Jakob gav �t platsen d�r Gud hade talat med honom namnet
Betel.
Sedan br�to de upp fr�n Betel.  Och n�r det �nnu var ett stycke
v�g fram till Efrat, kom Rakel i barnsn�d, och barnsn�den blev
henne sv�r.
D� nu hennes barnsn�d var som sv�rast, sade hj�lpkvinnan till
henne: �Frukta icke; ty ocks� denna g�ng f�r du en son.�
Men n�r hon h�ll p� att giva upp andan, ty hon skulle nu d�, gav
hon honom namnet <sp�rr>Ben-Oni</sp�rr>; men hans fader kallade honom
<sp�rr>Benjamin</sp�rr>.
S� dog Rakel, och hon blev begraven vid v�gen till Efrat, det �r
Bet-Lehem.
Och Jakob reste en v�rd p� hennes grav; det �r den som �nnu i
dag kallas Rakels gravv�rd.

Och Israel br�t upp d�rifr�n och slog upp sitt t�lt p� andra
sidan om Herdetornet.
Och medan Israel bodde d�r i landet, gick Ruben �stad och
l�grade Bilha, sin faders bihustru; och Israel fick h�ra det.

Och Jakob hade tolv s�ner.
Leas s�ner voro Ruben, Jakobs f�rstf�dde, vidare Simeon, Levi,
Juda, Isaskar och Sebulon.
Rakels s�ner voro Josef och Benjamin.
Bilhas, Rakels tj�nstekvinnas, s�ner voro Dan och Naftali.
Silpas, Leas tj�nstekvinnas, s�ner voro Gad och Aser.  Dessa
voro Jakobs s�ner, och de f�ddes �t honom i Paddan-Aram.
Och Jakob kom till sin fader Isak i Mamre vid Kirjat-Arba, det
�r Hebron, d�r Abraham och Isak hade bott s�som fr�mlingar.
Och Isak levde ett hundra �ttio �r;
d�refter gav Isak upp andan och dog och blev samlad till sina
f�der, gammal och m�tt p� att leva.  Och hans s�ner Esau och
Jakob begrovo honom.

Detta �r ber�ttelsen om Esaus, det �r Edoms, sl�kt.

Esau hade tagit sina hustrur bland Kanaans d�ttrar: Ada, hetiten
Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till
hiv�en Sibeon,
s� ock Basemat, Ismaels dotter, Nebajots syster.
Och Ada f�dde Elifas �t Esau, men Basemat f�dde Reguel.
Och Oholibama f�dde Jeus, Jaelam och Kora.  Dessa voro Esaus
s�ner, vilka f�ddes �t honom i Kanaans land.

Och Esau tog sina hustrur, sina s�ner och d�ttrar och allt sitt
husfolk, sin boskap och alla sina dragare och all annan egendom
som han hade f�rv�rvat i Kanaans land och drog till ett annat
land och skilde sig s� fr�n sin broder Jakob.
Ty deras �godelar voro s� stora att de icke kunde bo
tillsammans; landet d�r de uppeh�llo sig r�ckte icke till �t
dem, f�r deras boskapshjordars skull.
Och Esau bosatte sig i Seirs bergsbygd.  Esau, det �r densamme
som Edom.

Och detta �r ber�ttelsen om Esaus sl�kt, hans som var stamfader
f�r edom�erna, i Seirs bergsbygd.
Dessa �ro namnen p� Esaus s�ner: Elifas, son till Ada, Esaus
hustru, och Reguel, son till Basemat, Esaus hustru.
Men Elifas' s�ner voro Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas.
Och Timna, som var Elifas', Esaus sons, bihustru, f�dde Amalek
�t Elifas.  Dessa voro s�ner till Ada, Esaus hustru.
Men Reguels s�ner voro dessa: Nahat och Sera, Samma och Missa.
Dessa voro s�ner till Basemat, Esaus hustru.
Men s�ner till Oholibama, Esaus hustru, dotter till Ana och
sondotter till Sibeon, voro dessa, som hon f�dde �t Esau: Jeus,
Jaelam och Kora.

Dessa voro stamfurstarna bland Esaus s�ner: Elifas', Esaus
f�rstf�ddes, s�ner voro dessa: fursten Teman, fursten Omar,
fursten Sefo, fursten Kenas,
fursten Kora, fursten Gaetam, fursten Amalek.  Dessa voro de
furstar som h�rstammade fr�n Elifas, i Edoms land; dessa voro
Adas s�ner.
Och dessa voro Reguels, Esaus sons, s�ner: fursten Nahat,
fursten Sera, fursten Samma, fursten Missa.  Dessa voro de
furstar som h�rstammade fr�n Reguel, i Edoms land; dessa voro
s�ner till Basemat, Esaus hustru.
Och dessa voro Oholibamas, Esaus hustrus, s�ner: fursten Jeus,
fursten Jaelam, fursten Kora.  Dessa voro de furstar som
h�rstammade fr�n Oholibama, Anas dotter och Esaus hustru.
Dessa voro Esaus s�ner, och dessa deras stamfurstar.  Han �r
densamme som Edom.

Dessa voro hor�en Seirs s�ner, landets f�rra inbyggare: Lotan,
Sobal, Sibeon, Ana,
Dison, Eser och Disan.  Dessa voro hor�ernas, Seirs s�ners,
stamfurstar i Edoms land.
Men Lotans s�ner voro Hori och Hemam; och Lotans syster var
Timna.
Och dessa voro Sobals s�ner: Alvan, Manahat och Ebal, Sefo och
Onam.
Och dessa voro Sibeons s�ner: Aja och Ana; det var denne Ana som
fann de varma k�llorna i �knen, n�r han vaktade sin fader
Sibeons �snor.
Men dessa voro Anas barn: Dison och Oholibama, Anas dotter.
Och dessa voro Disans s�ner: Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
Och dessa voro Esers s�ner: Bilhan, Saavan och Akan.
Dessa voro Disans s�ner: Us och Aran.
Dessa voro hor�ernas stamfurstar: fursten Lotan, fursten Sobal,
fursten Sibeon, fursten Ana,
fursten Dison, fursten Eser, fursten Disan.  Dessa voro
hor�ernas stamfurstar i Seirs land, var furste f�r sig.

Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan �nnu
n�gon israelitisk konung var konung d�r:
Bela, Beors son, var konung i Edom, och hans stad hette Dinhaba.
N�r Bela dog, blev Jobab, Seras son, fr�n Bosra, konung efter
honom.
N�r Jobab dog, blev Husam fr�n teman�ernas land konung efter
honom.
N�r Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
som slog midjaniterna p� Moabs mark; och hans stad hette Avit.
N�r Hadad dog, blev Samla fr�n Masreka konung efter honom.
N�r Samla dog, blev Saul fr�n Rehobot vid floden konung efter
honom.
N�r Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom.
N�r Baal-Hanan, Akbors son, dog, blev Hadar konung efter honom;
och hans stad hette Pagu, och hans hustru hette Mehetabel,
dotter till Matred, som var dotter till Me-Sahab.

Och dessa �ro namnen p� Esaus stamfurstar, efter deras sl�kter
och orter, med deras namn: fursten Timna, fursten Alva, fursten
Jetet,
fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar,
efter deras boningsorter i det land de hade tagit i besittning
-- hans som ock kallas Esau, edom�ernas stamfader.
Men Jakob bosatte sig i det land d�r hans fader hade bott s�som
fr�mling, n�mligen i Kanaans land.

Detta �r ber�ttelsen om Jakobs sl�kt.  N�r Josef var sjutton �r
gammal, gick han, j�mte sina br�der, i vall med f�ren; han f�ljde
d� s�som yngling med Bilhas och Silpas, sin faders hustrurs,
s�ner.  Och Josef bar fram till deras fader vad ont som sades om
dem.
Men Israel hade Josef k�rare �n alla sina andra s�ner, eftersom
han hade f�tt honom p� sin �lderdom; och han l�t g�ra �t honom
en fotsid livkl�dnad.
D� nu hans br�der s�go att deras fader hade honom k�rare �n alla
hans br�der, blevo de h�tska mot honom och kunde icke tala
v�nligt till honom.
D�rtill hade Josef en g�ng en dr�m, som han omtalade f�r sina
br�der; sedan hatade de honom �nnu mer.
Han sade n�mligen till dem: �H�ren vilken dr�m jag har haft.
Jag tyckte att vi bundo k�rvar p� f�ltet; och se, min k�rve
reste sig upp och blev st�ende, och edra k�rvar st�llde sig runt
omkring och bugade sig f�r min k�rve.�
D� sade hans br�der till honom: �Skulle du bliva v�r konung, och
skulle du r�da �ver oss?�  Och de hatade honom �nnu mer f�r hans
dr�mmars skull och f�r vad han hade sagt.

Sedan hade han �nnu en annan dr�m som han f�rt�ljde f�r sina
br�der; han sade: �H�ren, jag har haft �nnu en dr�m.  Jag tyckte
att solen och m�nen och elva stj�rnor bugade sig f�r mig.�
N�r han f�rt�ljde detta f�r sin fader och sina br�der, bannade
hans fader honom och sade till honom: �Vad �r detta f�r en dr�m
som du har haft?  Skulle d� jag och din moder och dina br�der
komma och buga oss ned till jorden f�r dig?�
Och hans br�der avundades honom; men hans fader bevarade detta i
sitt minne.

D� nu en g�ng hans br�der hade g�tt bort f�r att vakta sin
faders f�r i Sikem,
sade Israel till Josef: �Se, dina br�der vakta f�ren i Sikem;
g�r dig redo, jag vill s�nda dig till dem.�  Han svarade honom:
�Jag �r redo.�
D� sade han till honom: �G� och se efter, om det st�r v�l till
med dina br�der, och om det st�r v�l till med f�ren, och kom
tillbaka till mig med svar.�  S� s�nde han honom �stad fr�n
Hebrons dal, och han kom till Sikem.
D�r m�tte han en man, medan han gick omkring villr�dig p�
f�ltet; och mannen fr�gade honom: �Vad s�ker du?�
Han svarade: �Jag s�ker efter mina br�der; s�g mig var de vakta
sin hjord.�
Mannen svarade: �De hava brutit upp h�rifr�n; ty jag h�rde dem
s�ga: 'L�t oss g� till Dotain.'�  D� gick Josef vidare efter
sina br�der och fann dem i Dotan.
N�r de nu p� avst�nd fingo se honom, innan han �nnu hade hunnit
fram till dem, lade de r�d om att d�da honom.
De sade till varandra: �Se, d�r kommer dr�mmaren.
Upp, l�t oss dr�pa honom och kasta honom i en brunn; sedan kunna
vi s�ga att ett vilddjur har �tit upp honom.  S� f� vi se huru
det g�r med hans dr�mmar.�
Men n�r Ruben h�rde detta, ville han r�dda honom undan deras
h�nder och sade: �L�t oss icke sl� ihj�l honom.�
Ytterligare sade Ruben till dem: �Utgjuten icke blod; kasten
honom i brunnen h�r i �knen, men b�ren icke hand p� honom.�  Han
ville n�mligen r�dda honom undan deras h�nder och f�ra honom
tillbaka till hans fader.
D� nu Josef kom fram till sina br�der, togo de av honom hans
livkl�dnad, den fotsida kl�dnaden som han hade p� sig,
och grepo honom och kastade honom i brunnen; men brunnen var
tom, intet vatten fanns d�ri.
D�refter satte de sig ned f�r att �ta.  N�r de d� lyfte upp sina
�gon, fingo de se ett t�g av ismaeliter komma fr�n Gilead, och
deras kameler voro lastade med dragantgummi, balsam och
ladanum; de voro p� v�g med detta ned till Egypten.
D� sade Juda till sina br�der: �Vad gagn hava vi d�rav att vi
dr�pa v�r broder och d�lja hans blod?�
Nej, l�t oss s�lja honom till ismaeliterna; m� v�r hand icke
komma vid honom, ty han �r ju v�r broder, v�rt eget k�tt.�  Och
hans br�der lydde honom.
D� nu midjanitiska k�pm�n kommo d�r f�rbi, drogo de upp Josef ur
brunnen; och de s�lde Josef f�r tjugu siklar silver till
ismaeliterna.  Dessa f�rde s� Josef till Egypten.

N�r sedan Ruben kom tillbaka till brunnen, se, d� fanns Josef
icke i brunnen.  D� rev han s�nder sina kl�der
och v�nde tillbaka till sina br�der och sade: �Gossen �r icke
d�r, vart skall jag nu taga v�gen?�
Men de togo Josefs livkl�dnad och slaktade en bock och doppade
kl�dnaden i blodet;
d�refter s�nde de den fotsida livkl�dnaden hem till sin fader
och l�to s�ga: �Denna har vi funnit; se efter, om det �r din
sons livkl�dnad eller icke.�
Och han k�nde igen den och sade: �Det �r min sons livkl�dnad;
ett vilddjur har �tit upp honom, f�rvisso �r Josef ihj�lriven.�
Och Jakob rev s�nder sina kl�der och svepte s�cktyg om sina
l�nder och s�rjde sin son i l�ng tid.
Och alla hans s�ner och alla hans d�ttrar kommo f�r att tr�sta
honom; men han ville icke l�ta tr�sta sig, utan sade: �Jag skall
med sorg fara ned i d�dsriket till min son.�  S� begr�t hans
fader honom.

Men medaniterna f�rde honom till Egypten och s�lde honom till
Potifar, som var hovman hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna.
Vid den tiden begav sig Juda �stad bort ifr�n sina br�der och
sl�t sig till en man i Adullam, som hette Hira.
D�r fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua,
och han tog henne till sig och gick in till henne.
Och hon blev havande och f�dde en son, och han fick namnet Er.
�ter blev hon havande och f�dde en son och gav honom namnet
Onan.
Och hon f�dde �nnu en son, och �t denne gav hon namnet Sela; och
n�r han f�ddes, var Juda i Kesib.
Och Juda tog �t Er, sin f�rstf�dde, en hustru som hette Tamar.
Men Er, Judas f�rstf�dde, misshagade HERREN; d�rf�r d�dade
HERREN honom.
D� sade Juda till Onan: �G� in till din broders hustru, �kta
henne i din broders st�lle och skaffa avkomma �t din broder.�
Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans
egen, l�t han, n�r han gick in till sin broders hustru, det
spillas p� jorden, f�r att icke giva avkomma �t sin broder.
Men det misshagade HERREN att han gjorde s�; d�rf�r d�dade han
ocks� honom.
D� sade Juda till sin sonhustru Tamar: �Stanna s�som �nka i din
faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.�  Han
fruktade n�mligen att annars ocks� denne skulle d�, likasom hans
br�der.  S� gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

En l�ng tid d�refter dog Suas dotter, Judas hustru.  Och efter
sorgetidens slut gick Juda med sin v�n adullamiten Hira upp till
Timna, f�r att se efter dem som klippte hans f�r.
N�r man nu ber�ttade f�r Tamar att hennes sv�rfader gick upp
till Timna f�r att klippa sina f�r,
lade hon av sig sina �nkekl�der och bet�ckte sig med en sl�ja
och h�ljde in sig och satte sig vid porten till Enaim p� v�gen
till Timna.  Ty hon s�g, att fast�n Sela var fullvuxen, blev hon
likv�l icke given �t honom till hustru.
D� nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sk�ka; hon
hade ju n�mligen sitt ansikte bet�ckt.
Och han vek av till henne, d�r hon satt vid v�gen, och sade:
�Kom, l�t mig g� in till dig.�  Ty han visste icke att det var
hans sonhustru.  Hon svarade: �Vad vill du giva mig f�r att f�
g� in till mig?�
Han sade: �Jag vill s�nda dig en killing ur min hjord.�  Hon
svarade: �Ja, om du giver mig pant, till dess du s�nder den.�
Han sade: �Vad skall jag d� giva dig i pant?�  Hon svarade: �Din
signetring, din snodd och staven som du har i din hand.�  D� gav
han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande
genom honom.
Och hon stod upp och gick d�rifr�n och lade av sin sl�ja och
kl�dde sig �ter i sina �nkekl�der.
Och Juda s�nde killingen med sin v�n adullamiten, f�r att f�
igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.
Och han fr�gade folket d�r p� orten och sade: �Var �r
tempelt�rnan, hon som satt i Enaim vid v�gen?�  De svarade: �H�r
har ingen tempelt�rna varit.�
Och han kom tillbaka till Juda och sade: �Jag har icke funnit
henne; d�rtill s�ger folket p� orten att ingen tempelt�rna har
varit d�r.�
D� sade Juda: �M� hon d� beh�lla det, s� att vi icke draga
sm�lek �ver oss.  Jag har nu s�nt killingen, men du har icke
funnit henne.�

Vid pass tre m�nader d�refter blev s� ber�ttat f�r Juda: �Din
sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit
havande.�  Juda sade: �F�ren ut henne till att br�nnas.�
Men n�r hon f�rdes ut, s�nde hon bud till sin sv�rfader och l�t
s�ga: �Genom en man som �r �gare till detta har jag blivit
havande.�  Och hon l�t s�ga: �Se efter, vem denna signetring,
dessa snodder och denna stav tillh�ra.�
Och Juda k�nde igen dem och sade: �Hon �r i sin r�tt mot mig,
eftersom jag icke har givit henne �t min son Sela.�  Men han kom
icke mer vid henne.

N�r hon nu skulle f�da, se, d� funnos tvillingar i hennes liv.
Och i f�dslostunden stack den ene fram en hand; d� tog
hj�lpkvinnan en r�d tr�d och band den om hans hand och sade:
�Denne kom f�rst fram.�
Men n�r han d�refter �ter drog sin hand tillbaka, se, d� kom
hans broder fram; och hon sade: �Varf�r har du tr�ngt dig fram?�
Och han fick namnet <sp�rr>Peres</sp�rr>.
D�refter kom hans broder fram, han som hade den r�da tr�den om
sin hand, och han fick namnet Sera.

Och Josef f�rdes ned till Egypten; och Potifar, som var hovman
hos Farao och h�vitsman f�r drabanterna, en egyptisk man, k�pte
honom av ismaeliterna som hade f�rt honom ditned.
Och HERREN var med Josef, s� att han blev en lyckosam man.  Och
han vistades i sin herres, egyptierns, hus;
och hans herre s�g att HERREN var med honom, ty allt vad han
gjorde l�t HERREN lyckas v�l under hans hand.
Och Josef fann n�d f�r hans �gon och fick betj�na honom.  Och
han satte honom �ver sitt hus, och allt vad han �gde l�mnade han
i hans v�rd.
Och fr�n den stund d� han hade satt honom �ver sitt hus och �ver
allt vad han �gde, v�lsignade HERREN egyptierns hus, f�r Josefs
skull; och HERRENS v�lsignelse vilade �ver allt vad han �gde,
hemma och p� marken.
D�rf�r �verl�t han i Josefs v�rd allt vad han �gde, och sedan
han hade f�tt honom till sin hj�lp, bekymrade han sig icke om
n�got, utom maten som han sj�lv �t.

Men Josef hade en sk�n gestalt och var sk�n att sk�da.
Och efter en tid h�nde sig att hans herres hustru kastade sina
�gon p� Josef och sade: �Ligg hos mig.�
Men han ville icke, utan sade till sin herres hustru: �Se,
alltsedan min herre har tagit mig till sin hj�lp, bekymrar han
sig icke om n�got i huset, och allt vad han �ger har han l�mnat
i min v�rd.
Han har i detta hus icke st�rre makt �n jag, och intet annat har
han f�rbeh�llit sig �n dig allena, eftersom du �r hans hustru.
Huru skulle jag d� kunna g�ra s� mycket ont och synda mot Gud?�
Och fast�n hon talade s�dant dag efter dag till Josef, h�rde han
dock icke p� henne och ville icke ligga hos henne eller vara med
henne.
Men en dag d� han kom in i huset f�r att f�rr�tta sina sysslor,
och ingen av husfolket var tillst�des d�rinne,
fattade hon honom i manteln och sade: �Ligg hos mig.�  Men han
l�mnade manteln i hennes hand och flydde och kom ut.
D� hon nu s�g att han hade l�mnat sin mantel i hennes hand och
flytt ut,
ropade hon p� sitt husfolk och sade till dem: �Sen h�r, han har
f�rt hit till oss en hebreisk man, f�r att denne skulle locka
oss till l�ttf�rdighet.  Han kom in till mig och ville ligga hos
mig; men jag ropade med h�g r�st.
Och n�r han h�rde att jag hov upp min r�st och ropade, l�mnade
han sin mantel kvar hos mig och flydde och kom ut.�
Och hon l�t hans mantel ligga kvar hos sig, till dess hans herre
kom hem;
d� ber�ttade hon f�r honom detsamma; hon sade: �Den hebreiske
tj�naren som du har f�rt hit till oss kom in till mig, och
ville locka mig till l�ttf�rdighet.
Men d� jag hov upp min r�st och ropade, l�mnade han sin mantel
kvar hos mig och flydde ut.�
N�r nu hans herre h�rde vad hans hustru ber�ttade f�r honom,
n�mligen att hans tj�nare hade betett sig mot henne p� detta
s�tt, blev hans vrede uppt�nd.
Och Josefs herre tog honom och l�t s�tta honom i det f�ngelse
d�r konungens f�ngar sutto f�ngslade; d�r fick han d� vara i
f�ngelse.
Men HERREN var med Josef och f�rskaffade honom ynnest och l�t
honom finna n�d hos f�rest�ndaren f�r f�ngelset.
Och f�rest�ndaren f�r f�ngelset l�t alla f�ngar som sutto i
f�ngelset st� under Josefs uppsikt; och allt vad d�r skulle
g�ras, det gjordes genom honom.
F�rest�ndaren f�r f�ngelset tog sig alls icke av n�got som Josef
hade om hand, eftersom HERREN var med denne; och vad han gjorde,
det l�t HERREN lyckas v�l.
En tid h�refter h�nde sig att den egyptiske konungens munsk�nk
och hans bagare f�rsyndade sig mot sin herre, konungen av
Egypten.
Och Farao blev f�rt�rnad p� sina tv� hovm�n, �verste munsk�nken
och �verste bagaren,
och l�t s�tta dem i f�rvar i drabanth�vitsmannens hus, i samma
f�ngelse d�r Josef satt f�ngen.
Och h�vitsmannen f�r drabanterna anst�llde Josef hos dem till
att betj�na dem; och de sutto d�r i f�rvar en tid.

Medan nu den egyptiske konungens munsk�nk och bagare sutto
f�ngna i f�ngelset, hade de b�da under samma natt var sin dr�m,
vardera med sin s�rskilda betydelse.
Och n�r Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de
voro bedr�vade.
D� fr�gade han Faraos hovm�n, som med honom sutto i f�rvar i
hans herres hus: �Varf�r sen I s� sorgsna ut i dag?�
De svarade honom: �Vi hava haft en dr�m, och ingen finnes, som
kan uttyda den.�  Josef sade till dem: �Att giva uttydningen �r
ju Guds sak; f�rt�ljen dr�mmen f�r mig.�

D� f�rt�ljde �verste munsk�nken sin dr�m f�r Josef och sade till
honom: �Jag dr�mde att ett vintr�d stod framf�r mig;
p� vintr�det voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott,
s� slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.
Och jag hade Faraos b�gare i min hand, och jag tog druvorna och
pressade ut dem i Faraos b�gare och gav Farao b�garen i handen.�
D� sade Josef till honom: �Detta �r uttydningen: de tre rankorna
betyda tre dagar;
om tre dagar skall Farao upph�ja ditt huvud och s�tta dig �ter
p� din plats, s� att du f�r giva Farao b�garen i handen likasom
f�rut, d� du var hans munsk�nk.
Men t�nk p� mig, n�r det g�r dig v�l, s� att du g�r
barmh�rtighet med mig och n�mner om mig f�r Farao och skaffar
mig ut fr�n detta hus;
ty jag �r med or�tt bortf�rd fr�n hebr�ernas land, och icke
heller h�r har jag gjort n�got varf�r jag borde s�ttas i
f�ngelse.�

D� nu �verste bagaren s�g att Josef hade givit en god uttydning,
sade han till honom: �Ocks� jag hade en dr�m.  Jag tyckte att
jag bar tre vetebr�dskorgar p� mitt huvud.
Och i den �versta korgen funnos bakverk av alla slag, s�dant som
Farao pl�gar �ta; men f�glarna �to d�rav ur korgen p� mitt
huvud.�
D� svarade Josef och sade: �Detta �r uttydningen: de tre
korgarna betyda tre dagar;
om tre dagar skall Farao upph�ja ditt huvud och taga det av
dig; han skall upph�nga dig p� tr�, och f�glarna skola �ta ditt
k�tt.�

P� tredje dagen d�refter, d� det var Faraos f�delsedag, gjorde
denne ett g�stabud f�r alla sina tj�nare.  D� upph�jde han, bland
sina tj�nare, s�v�l �verste munsk�nkens huvud som �verste
bagarens.
Han insatte �verste munsk�nken �ter i hans �mbete, s� att han
fick giva Farao b�garen i handen;
men �verste bagaren l�t han upph�nga, s�som Josef hade sagt dem
i sin uttydning.
Men �verste munsk�nken t�nkte icke p� Josef, utan gl�mde honom.
Tv� �r d�refter h�nde sig att Farao hade en dr�m.  Han tyckte
sig st� vid Nilfloden.
Och han s�g sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och
de betade i vassen.
Sedan s�g han sju andra kor, fula och magra, stiga upp ur
floden; och de st�llde sig bredvid de f�rra korna p� stranden av
floden.
Och de fula och magra korna �to upp de sju vackra och feta
korna.  D�refter vaknade Farao.
Men han somnade �ter in och s�g d� i dr�mmen sju ax, frodiga och
vackra, v�xa p� samma str�.
Sedan s�g han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av
�stanvinden;
och de tunna axen uppslukade de sju frodiga och fulla axen.
D�refter vaknade Farao och fann att det var en dr�m.

D� han nu om morgonen var orolig till sinnes, s�nde han ut och
l�t kalla till sig alla sp�m�n och alla vise i Egypten.  Och
Farao f�rt�ljde sina dr�mmar f�r dem; men ingen fanns, som kunde
uttyda dem f�r Farao.
D� talade �verste munsk�nken till Farao och sade: �Jag m�ste i
dag p�minna om mina synder.
N�r Farao en g�ng var f�rt�rnad p� sina tj�nare, satte han mig
j�mte �verste bagaren i f�ngelse i drabanth�vitsmannens hus.
D� hade vi b�da, jag och han, under samma natt en dr�m, och v�ra
dr�mmar hade var sin s�rskilda betydelse.
Och j�mte oss var d�r en ung hebr�, som var tj�nare hos
h�vitsmannen f�r drabanterna.  F�r honom f�rt�ljde vi v�ra
dr�mmar, och han uttydde dem f�r oss; efter som var och en hade
dr�mt gav han en uttydning.
Och s�som han uttydde f�r oss, s� gick det.  Jag blev �ter
insatt p� min plats, och den andre blev upph�ngd.�

D� s�nde Farao och l�t kalla Josef till sig; och man skyndade
att f�ra honom ut ur f�ngelset.  Och han l�t raka sig och bytte
om kl�der och kom inf�r Farao.
Och Farao sade till Josef: �Jag har haft en dr�m, och ingen
finnes, som kan uttyda den.  Men jag har h�rt s�gas om dig, att
allenast du f�r h�ra en dr�m, kan du uttyda den.�
Josef svarade Farao och sade: �I min makt st�r det icke; men Gud
skall giva Farao ett lyckosamt svar.�
D� sade Farao till Josef: �Jag dr�mde att jag stod p� stranden
av Nilfloden.
Och jag s�g sju kor stiga upp ur floden, feta och vackra, och de
betade i vassen.
Sedan s�g jag sju andra kor stiga upp, avfallna och mycket fula
och magra; i hela Egyptens land har jag icke sett n�gra s� fula
som dessa.
Och de magra och fula korna �to upp de sju f�rsta, feta korna.
Men n�r de hade sv�ljt ned dem, kunde man icke m�rka att de hade
sv�ljt ned dem, utan de f�rblevo fula s�som f�rut.  D�refter
vaknade jag.
�ter dr�mde jag och s�g d� sju ax, fulla och vackra, v�xa p�
samma str�.
Sedan s�g jag sju andra ax skjuta upp, f�rtorkade, tunna och
svedda av �stanvinden;
och de tunna axen uppslukade de sju vackra axen.  Detta omtalade
jag f�r sp�m�nnen; men ingen fanns, som kunde f�rklara det f�r
mig.�

D� sade Josef till Farao: �Faraos dr�mmar hava en och samma
betydelse; vad Gud �mnar g�ra, det har han f�rkunnat f�r Farao.
De sju vackra korna betyda sju �r, de sju vackra axen betyda ock
sju �r; dr�mmarna hava en och samma betydelse.
Och de sju magra och fula korna som stego upp efter dessa betyda
sju �r, s� ock de sju tomma axen, de som voro svedda av
�stanvinden; sju hunger�r skola n�mligen komma.
Detta menade jag, n�r jag sade till Farao: Vad Gud �mnar g�ra,
det har han l�tit Farao veta.
Se, sju �r skola komma med stor ymnighet �ver hela Egyptens
land.
Men efter dem skola sju hunger�r intr�ffa, s�dana, att man skall
f�rg�ta all den f�rra ymnigheten i Egyptens land, och
hungersn�den skall f�rt�ra landet.
Och man skall icke hava n�got minne av den f�rra ymnigheten i
landet, f�r den hungersn�ds skull som sedan kommer, ty den skall
bliva mycket sv�r.
Men att Farao har haft dr�mmen tv� g�nger, det betyder att detta
�r av Gud best�mt, och att Gud skall l�ta det ske snart.
M� nu allts� Farao utse en f�rst�ndig och vis man, som han kan
s�tta �ver Egyptens land.
M� Farao g�ra s�; m� han ock f�rordna tillsyningsm�n �ver landet
och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land under de
sju ymniga �ren.
M� man under dessa kommande goda �r samla in allt som kan tj�na
till f�da och hopf�ra s�d under Faraos v�rd i st�derna, f�r att
tj�na till f�da, och m� man sedan f�rvara den,
s� att dessa f�do�mnen finnas att tillg� f�r landet under de sju
hunger�r som skola komma �ver Egyptens land.  S� skall landet
icke beh�va f�rg�s genom hungersn�den.�

Det talet behagade Farao och alla hans tj�nare.
Och Farao sade till sina tj�nare: �Kunna vi finna n�gon i vilken
Guds Ande s� �r som i denne?�
Och Farao sade till Josef: �Eftersom Gud har kungjort f�r dig
allt detta, finnes ingen som �r s� f�rst�ndig och vis som du.
Du skall f�rest� mitt hus, och efter dina befallningar skall
allt mitt folk r�tta sig; allenast d�ri att tronen f�rbliver min
vill jag vara f�rmer �n du.�
Ytterligare sade Farao till Josef: �Jag s�tter dig nu �ver hela
Egyptens land.�
Och Farao tog ringen av sin hand och satte den p� Josefs hand
och l�t kl�da honom i kl�der av fint linne och h�ngde den
gyllene kedjan om hans hals.
Och han l�t honom �ka i vagnen n�rmast efter sin egen, och man
utropade framf�r honom �<sp�rr>abrek</sp�rr>�.  Och han satte
honom �ver hela Egyptens land.
Och Farao sade till Josef: �Jag �r Farao; utan din vilja skall
ingen i hela Egyptens land lyfta hand eller fot.�
Och Farao gav Josef namnet Safenat-Panea och gav honom till
hustru Asenat, dotter till Poti-Fera, pr�sten i On.  Och Josef
begav sig ut och bes�g Egyptens land.

Josef var trettio �r gammal, n�r han stod inf�r Farao, konungen i
Egypten.  Och Josef gick ut ifr�n Farao och f�rdades omkring i
hela Egyptens land.
Och landet gav under de sju ymniga �ren avkastning i �verfl�d
och under dessa sju �r som kommo i Egyptens land samlade han in
allt som kunde tj�na till f�da och lade upp det i st�derna.  I
var s�rskild stad lade han upp de f�do�mnen som man h�mtade
ifr�n f�lten d�romkring.
S� hopf�rde Josef s�d i stor myckenhet, s�som sanden i havet,
till dess man m�ste upph�ra att h�lla r�kning p� den, eftersom
det var om�jligt att h�lla r�kning p� den.

Och �t Josef f�ddes tv� s�ner, innan n�got hunger�r kom; de
f�ddes �t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera, pr�sten i On.
Och Josef gav �t den f�rstf�dde namnet
<sp�rr>Manasse</sp�rr>, �ty�, sade han, �Gud har l�tit mig
f�rg�ta all min olycka och hela min faders hus.�
Och �t den andre gav han namnet <sp�rr>Efraim</sp�rr>, �ty�,
sade han, �Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land�.

Men de sju ymniga �ren som f�rst hade kommit i Egyptens land
gingo till �nda;
sedan begynte de sju hunger�ren, s�som Josef hade f�rutsagt.
Och hungersn�d uppstod i alla andra l�nder; men i Egyptens land
fanns br�d �verallt.
Och n�r hela Egyptens land begynte hungra och folket ropade till
Farao efter br�d, sade Farao till alla egyptier: �G�n till
Josef, och g�ren vad han s�ger eder.�
N�r nu allts� hungersn�d var �ver hela landet, �ppnade Josef
alla f�rr�dshus och s�lde s�d �t egyptierna.  Men hungersn�den
blev allt st�rre i Egyptens land;
och fr�n alla l�nder kom man till Josef i Egypten f�r att k�pa
s�d, ty hungersn�den blev allt st�rre i alla l�nder.

Men n�r Jakob f�rnam att s�d fanns i Egypten, sade han till sina
s�ner: �Varf�r st�n I s� r�dl�sa?�
Och han sade vidare: �Se, jag har h�rt att i Egypten finnes s�d;
faren ditned och k�pen d�rifr�n s�d �t oss, f�r att vi m� leva
och icke d�.�
D� foro tio av Josefs br�der ned f�r att k�pa s�d i Egypten.
Men Benjamin, Josefs broder, blev icke av Jakob s�nd �stad med
sina br�der, ty han fruktade att n�gon olycka kunde h�nda honom.
S� kommo d�, bland de andra, ocks� Israels s�ner f�r att k�pa
s�d; ty hungersn�d r�dde i Kanaans land.

Och Josef var den som hade att befalla i landet; det var han som
s�lde s�d �t allt folket i landet.  D� nu Josefs br�der kommo
dit, f�llo de ned till jorden p� sitt ansikte inf�r honom.
N�r d� Josef fick se sina br�der, k�nde han igen dem; men han
st�llde sig fr�mmande mot dem och tilltalade dem h�rt och
fr�gade dem: �Varifr�n kommen I?�  De svarade: �Fr�n Kanaans
land, f�r att k�pa s�d till f�da �t oss.�
Och fast�n Josef k�nde igen sina br�der, k�nde de icke igen
honom.
Men Josef t�nkte p� de dr�mmar som han hade dr�mt om dem.  Och
han sade till dem: �I �ren spejare, I haven kommit f�r att se
efter, var landet �r utan skydd.�
De svarade honom: �Nej, herre, dina tj�nare hava kommit f�r att
k�pa s�d till f�da �t sig.
Vi �ro alla s�ner till en och samma man; vi �ro redliga m�n,
dina tj�nare �ro inga spejare.�
Men han sade till dem: �Jo, I haven kommit f�r att se efter, var
landet �r utan skydd.�
De svarade: �Vi, dina tj�nare, �ro tolv br�der, s�ner till en
och samma man i Kanaans land; men den yngste �r nu hemma hos v�r
fader, och en �r icke mer till.�
Josef sade till dem: �Det �r s�som jag sade eder: I �ren
spejare.
Och p� detta s�tt vill jag pr�va eder: s� sant Farao lever,
I skolen icke slippa h�rifr�n, med mindre eder yngste broder
kommer hit.
En av eder m� fara och h�mta hit eder broder.  Men I andra
skolen stanna s�som f�ngar, f�r att jag s� m� pr�va om I haven
talat sanning.  Ty om s� icke �r, d� �ren I spejare, s� sant
Farao lever.�
D�refter l�t han h�lla dem allasammans i f�ngelse under tre
dagar.

Men p� tredje dagen sade Josef till dem: �Om I viljen leva, s�
g�ren p� detta s�tt, ty jag fruktar Gud:
�ren I redliga m�n, s� m� en av eder, I br�der, stanna s�som
f�nge i huset d�r I haven suttit f�ngslade; men I andra m�n fara
eder v�g, och f�ra hem med eder den s�d som I haven k�pt till
hj�lp mot hungersn�den hemma hos eder.
F�ren sedan eder yngste broder hit till mig; om s� edra ord visa
sig vara sanna, skolen I slippa att d�.�  Och de m�ste g�ra s�.
Men de sade till varandra: �F�rvisso hava vi dragit skuld �ver
oss genom det som vi gjorde mot v�r broder; ty vi s�go hans
sj�ls �ngest, n�r han bad oss om misskund, och vi ville dock
icke lyssna till honom.  D�rf�r hava vi sj�lva kommit i denna
�ngest.�
Ruben svarade dem: �Sade jag icke till eder: 'F�rsynden eder
icke p� gossen'?  Men I lyssnaden icke till mig; se, d�rf�r
utkr�ves nu hans blod.�
Men de visste icke att Josef f�rstod detta, ty han talade med
dem genom tolk.
Och han v�nde sig bort ifr�n dem och gr�t.  Sedan v�nde han sig
�ter till dem och talade med dem; och han tog Simeon ut ur deras
krets och l�t f�ngsla honom inf�r deras �gon.

Och Josef bj�d att man skulle fylla deras s�ckar med s�d, och
l�gga vars och ens penningar tillbaka i hans s�ck, och giva dem
kost f�r resan.  Och man gjorde s� med dem.
Och de lastade s�den p� sina �snor och foro d�rifr�n.
Men n�r vid ett vilost�lle en av dem �ppnade sin s�ck f�r att
giva foder �t sin �sna, fick han se sina penningar ligga �verst
i s�cken.
D� sade han till sina br�der: �Mina penningar hava blivit lagda
hit tillbaka; se, de �ro h�r i min s�ck.�  D� blevo de utom sig
av h�pnad och s�go f�rskr�ckta p� varandra och sade: �Vad har
Gud gjort mot oss!�

N�r de kommo hem till sin fader Jakob i Kanaans land, ber�ttade
de f�r honom allt vad som hade h�nt dem och sade:
�Mannen som var herre d�r i landet tilltalade oss h�rt och
behandlade oss s�som om vi ville bespeja landet.
Men vi sade till honom: 'Vi �ro redliga m�n och inga spejare;
vi �ro tolv br�der, samma faders s�ner; en �r icke mer till, och
den yngste �r nu hemma hos v�r fader i Kanaans land.'
Men mannen som var herre i landet svarade oss: 'D�rav skall jag
veta att I �ren redliga m�n: l�mnen kvar hos mig en av eder, I
br�der; tagen s� vad I haven k�pt till hj�lp mot hungersn�den
hemma hos eder, och faren eder v�g.
Sedan m�n I f�ra eder yngste broder hit till mig, s� kan jag
veta att I icke �ren spejare, utan redliga m�n.  D� skall jag
giva eder broder tillbaka �t eder, och I skolen fritt f� draga
omkring i landet.

N�r de sedan t�mde sina s�ckar, fann var och en sin penningpung
i sin s�ck.  Och d� de och deras fader fingo se penningpungarna,
blevo de f�rskr�ckta.
Och Jakob, deras fader, sade till dem: �I g�ren mig barnl�s;
Josef �r borta, Simeon �r borta, Benjamin viljen I ock taga
ifr�n mig; �ver mig kommer allt detta.�
D� svarade Ruben sin fader och sade: �Mina b�da s�ner m� du
d�da, om jag icke f�r honom �ter till dig.  Anf�rtro honom �t
mig, jag skall f�ra honom tillbaka till dig.�
Men han svarade: �Min son f�r icke fara ditned med eder.  Hans
broder �r ju d�d, och han �r allena kvar; om nu n�gon olycka
h�nde honom p� den resa I viljen f�retaga, s� skullen I bringa
mina gr� h�r med sorg ned i d�dsriket.�
Men hungersn�den var sv�r i landet.
Och n�r de hade f�rt�rt den s�d som de hade h�mtat fr�n Egypten,
sade deras fader till dem: �Faren tillbaka och k�pen litet s�d
till f�da �t oss.�
Men Juda svarade honom och sade: �Mannen betygade h�gtidligt och
sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte, med mindre
eder broder �r med eder.'
Om du nu l�ter v�r broder f�lja med oss, s� skola vi fara ned
och k�pa s�d till f�da �t dig.
Men om du icke l�ter honom f�lja med oss, s� vilja vi icke fara,
ty mannen sade till oss: 'I f�n icke komma inf�r mitt ansikte,
med mindre eder broder �r med eder.'
D� sade Israel: �Varf�r gjorden I s� illa mot mig och ber�ttaden
f�r mannen att I haden �nnu en broder?�
De svarade: �Mannen fr�gade noga om oss och v�r sl�kt; han sade:
'Lever eder fader �nnu?  Haven I n�gon broder?'  D� omtalade vi
f�r honom huru det f�rh�ll sig.  Kunde vi veta att han skulle
s�ga: 'F�ren eder broder hitned'?�
Och Juda sade till sin fader Israel: �L�t ynglingen f�lja med
mig, s� vilja vi st� upp och begiva oss �stad, f�r att vi m�
leva och icke d�, vi sj�lva och du och v�ra kvinnor och barn.
Jag vill ansvara f�r honom; av min hand m� du utkr�va honom.  Om
jag icke f�r honom �ter till dig och st�ller honom inf�r ditt
ansikte, s� vill jag vara en syndare inf�r dig i all min tid.
Sannerligen, om vi icke hade dr�jt s� l�nge, s� skulle vi redan
hava varit tillbaka f�r andra g�ngen.�
D� svarade deras fader Israel dem: �M�ste det s� vara, s� g�ren
nu p� detta s�tt: tagen av landets b�sta frukt i edra s�ckar och
f�ren det till mannen s�som sk�nk, litet balsam och litet
honung, dragantgummi och ladanum, pistacien�tter och mandlar.
Och tagen dubbla summan penningar med eder, s� att I f�ren
tillbaka dit med eder de penningar som I haven f�tt igen �verst
i edra s�ckar.  Kanh�nda var det ett misstag.
Tagen ock eder broder med eder, och st�n upp och faren tillbaka
till mannen.
Men Gud den Allsm�ktige l�te eder finna barmh�rtighet inf�r
mannen, s� att han tillst�djer eder andre broder och Benjamin
att �terv�nda med eder.  Men skall jag bliva barnl�s, s� m� det
d� ske.�

D� togo m�nnen de n�mnda sk�nkerna och togo med sig dubbla
summan penningar, d�rtill ock Benjamin, och stodo upp och foro
ned till Egypten och tr�dde inf�r Josef.
D� nu Josef s�g att Benjamin var med dem, sade han till sin
hovm�stare: �F�r dessa m�n in i mitt hus; och l�t slakta och
tillreda en m�ltid, ty m�nnen skola �ta middag med mig.�
Och mannen gjorde s�som Josef hade sagt och f�rde m�nnen in i
Josefs hus.
Och m�nnen blevo f�rskr�ckta, n�r de f�rdes in i Josefs hus; de
sade: �Det �r p� grund av penningarna vi f�ras hitin, de
penningar som f�rra g�ngen kommo tillbaka i v�ra s�ckar; ty han
vill nu st�rta sig p� oss och �verfalla oss och g�ra oss sj�lva
till tr�lar och taga ifr�n oss v�ra �snor.�
Och de tr�dde fram till Josefs hovm�stare och talade med honom
vid ing�ngen till huset
och sade: �H�r oss, herre.  N�r vi f�rra g�ngen voro h�rnere f�r
att k�pa s�d till f�da �t oss
och sedan kommo till ett vilost�lle och �ppnade v�ra s�ckar, d�
fann var och en av oss sina penningar �verst i sin s�ck,
penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu f�rt tillbaka
med oss.
Och vi hava tagit andra penningar med oss f�r att k�pa s�d till
f�da �t oss.  Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i v�ra
s�ckar.�
D� svarade han: �Varen vid gott mod, frukten icke; det �r eder
Gud och eder faders Gud som har l�tit eder finna en skatt i edra
s�ckar; edra penningar har jag f�tt.�  Sedan h�mtade han Simeon
ut till dem.
Och han f�rde m�nnen in i Josefs hus och gav dem vatten till att
tv� sina f�tter och gav foder �t deras �snor.
Och de st�llde i ordning sina sk�nker, till dess Josef skulle
komma hem om middagen; ty de hade f�tt h�ra att de skulle �ta
d�r.

N�r sedan Josef hade kommit hem, f�rde de sk�nkerna, som de hade
med sig, in till honom i huset och f�llo ned f�r honom till
jorden.
Och han h�lsade dem och fr�gade: �St�r det v�l till med eder
fader, den gamle, som I taladen om?  Lever han �nnu?�
De svarade: �Ja, det st�r v�l till med v�r fader, din tj�nare;
han lever �nnu.�  Och de bugade sig och f�llo ned f�r honom.
Och n�r han lyfte upp sina �gon och fick se sin broder Benjamin,
sin moders son, fr�gade han: ��r detta eder yngste broder, den
som I taladen om med mig?�  D�rp� sade han: �Gud vare dig n�dig,
min son.�
Men Josef br�t av sitt tal, ty hans hj�rta uppr�rdes av k�rlek
till brodern, och han s�kte tillf�lle att gr�ta ut och gick in i
sin kammare och gr�t d�r.
D�refter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han �ter ut
och betvang sig och sade: �S�tten fram mat.�
Och de satte fram s�rskilt f�r honom och s�rskilt f�r dem och
s�rskilt f�r de egyptier som �to tillsammans med honom; ty
egyptierna f� icke �ta tillsammans med hebr�erna; s�dant �r
n�mligen en styggelse f�r egyptierna.
Och de fingo sina platser mitt emot honom, den f�rstf�dde fr�mst
s�som den f�rstf�dde, sedan de yngre, var och en efter sin
�lder; och m�nnen s�go med f�rundran p� varandra.
Och han l�t b�ra till dem av r�tterna p� sitt bord, och Benjamin
fick fem g�nger s� mycket som var och en av de andra.  Och de
drucko sig glada med honom.
D�refter bj�d han sin hovm�stare och sade: �Fyll m�nnens s�ckar
med s�d, s� mycket de kunna rymma, och l�gg vars och ens
penningar �verst i hans s�ck.
Och min b�gare, silverb�garen, skall du l�gga �verst i den
yngstes s�ck, tillika med penningarna f�r hans s�d.�  Och han
gjorde s�som Josef hade sagt.
Om morgonen, d� det blev dager, fingo m�nnen fara med sina
�snor.
Men n�r de hade kommit ett litet stycke utom staden, sade Josef
till sin hovm�stare: �St� upp och s�tt efter m�nnen; och n�r du
hinner upp dem, s� s�g till dem: 'Varf�r haven I l�nat gott med
ont?
Det �r ju just den b�garen som min herre dricker ur, och som han
pl�gar sp� med.  Det �r en ond g�rning I haven gjort.'�

N�r han nu hann upp dem, sade han detta till dem.
D� svarade de honom: �Varf�r talar min herre s�?  Bort det, att
dina tj�nare skulle g�ra s�dant!
De penningar som vi funno �verst i v�ra s�ckar hava vi ju f�rt
tillbaka till dig fr�n Kanaans land.  Huru skulle vi d� kunna
vilja stj�la silver eller guld ur din herres hus?
Den bland dina tj�nare, som den finnes hos, han m� d�; d�rtill
vilja vi andra bliva min herres tr�lar.�
Han svarade: �Ja, vare det s�som I haven sagt; den som den
finnes hos, han skall bliva min tr�l.  Men I andra skolen vara
utan skuld.�
Och de skyndade sig att lyfta ned var och en sin s�ck p� jorden,
och �ppnade var och en sin s�ck.
Och han begynte att s�ka hos den �ldste och slutade hos den
yngste; och b�garen fanns i Benjamins s�ck.
D� revo de s�nder sina kl�der och lastade �ter var och en sin
�sna och v�nde tillbaka till staden.

Och Juda och hans br�der gingo in i Josefs hus, d�r denne �nnu
var kvar; och de f�llo ned till jorden f�r honom.
D� sade Josef till dem: �Vad haven I gjort!  F�rstoden I icke
att en man s�dan som jag kan sp�?�
Juda svarade: Vad skola vi s�ga till min herre, vad skola vi
tala, och huru skola vi r�ttf�rdiga oss?  Gud har funnit dina
tj�nares missg�rning.  Se, vi �ro min herres tr�lar, vi andra
s�v�l som den som b�garen har blivit funnen hos.�
Men han sade: �Bort det, att jag skulle s� g�ra!  Den som
b�garen har blivit funnen hos, han skall bliva min tr�l.  Men I
andra m�n i frid fara hem till eder fader.�

D� tr�dde Juda fram till honom och sade: �H�r mig, herre; l�t
din tj�nare tala ett ord inf�r min herre, och m� din vrede icke
uppt�ndas mot din tj�nare; ty du �r s�som Farao.
Min herre fr�gade sina tj�nare och sade: 'Haven I eder fader
eller n�gon broder �nnu d�rhemma?'
Och vi svarade min herre: 'Vi hava en �ldrig fader och en son
till honom, en som �r f�dd p� hans �lderdom och �nnu �r ung; men
en broder till denne �r d�d, s� att han allena �r kvar efter sin
moder, och hans fader har honom k�r.'
D� sade du till dina tj�nare: 'F�ren honom hitned till mig, s�
att jag kan l�ta mitt �ga vila p� honom.'
Och vi svarade min herre: 'Ynglingen kan icke l�mna sin fader,
ty om han l�mnade sin fader, s� skulle denne d�.'
Men du sade till dina tj�nare: 'Om eder yngste broder icke
f�ljer med eder hitned, s� f�n I icke mer komma inf�r mitt
ansikte.'
N�r vi d�refter hade kommit hem till din tj�nare, min fader,
ber�ttade vi f�r honom vad min herre hade sagt.
Och n�r sedan v�r fader sade: 'Faren tillbaka och k�pen litet
s�d till f�da �t oss',
svarade vi: 'Vi kunna icke fara ditned; allenast p� det
villkoret vilja vi fara, att v�r yngste broder f�ljer med oss;
ty vi f� icke komma inf�r mannens ansikte om v�r yngste broder
icke �r med oss.
Men din tj�nare, min fader, sade till oss: 'I veten sj�lva att
min hustru har f�tt �t mig tv� s�ner,
och den ene gick bort ifr�n mig, och jag sade: f�rvisso �r han
ihj�lriven.  Och jag har icke sett honom sedan den tiden.
Om I nu tagen ocks� denne ifr�n mig och n�gon olycka h�nder
honom, s� skolen I bringa mina gr� h�r med j�mmer ned i
d�dsriket.'
Om jag allts� kommer hem till din tj�nare, min fader, utan att
vi hava med oss ynglingen, som v�r faders hj�rta �r s� f�st vid,
d� bliver det hans d�d, n�r han ser att ynglingen icke �r med;
och dina tj�nare skulle s� bringa din tj�nares, v�r faders, gr�
h�r med sorg ned i d�dsriket.
Ty jag, din tj�nare, har lovat min fader att ansvara f�r
ynglingen och har sagt, att om jag icke f�r denne till honom
igen, s� vill jag vara en syndare inf�r min fader i all min tid.
L�t nu d�rf�r din tj�nare stanna kvar hos min herre s�som tr�l,
i ynglingens st�lle, men l�t ynglingen fara hem med sina br�der.
Ty huru skulle jag kunna fara hem till min fader utan att hava
ynglingen med mig?  Jag f�rm�r icke se den j�mmer som d� skulle
komma �ver min fader.�
D� kunde Josef icke l�ngre betvinga sig inf�r alla dem som stodo
omkring honom.  Han ropade: �M� alla g� ut h�rifr�n.�  Och ingen
fick stanna inne hos Josef, n�r han gav sig till k�nna f�r sina
br�der.
Och han brast ut i h�gljudd gr�t, s� att egyptierna h�rde det;
ocks� Faraos husfolk h�rde det.
Och Josef sade till sina br�der: �Jag �r Josef.  Lever min fader
�nnu?�  Men hans br�der kunde icke svara honom, s� f�rskr�ckta
blevo de f�r honom.
D� sade Josef till sina br�der: �Kommen hitfram till mig.�  Och
n�r de kommo fram, sade han: �Jag �r Josef, eder broder, som I
s�lden till Egypten.
Men varen nu icke bedr�vade och gr�men eder icke d�r�ver att I
haven s�lt mig hit: ty f�r att bevara m�nniskors liv har Gud
s�nt mig hit f�re eder.
I tv� �r har nu hungersn�d varit i landet, och �nnu �terst� fem
�r under vilka man varken skall pl�ja eller sk�rda.
Men Gud s�nde mig hit f�re eder, f�r att I skullen bliva kvar p�
jorden och beh�llas vid liv, ja, till r�ddning f�r m�nga.
S� haven nu icke I s�nt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig
till Faraos h�gste r�dgivare och till en herre �ver hela hans
hus och till en furste �ver hela Egyptens land.
Skynden eder nu och faren hem till min fader, och s�gen till
honom: 'S� s�ger din son Josef: Gud har satt mig till en herre
�ver hela Egypten; kom ned till mig, dr�j icke.
Du skall f� bo i landet Gosen och vara mig n�ra, du med dina
barn och barnbarn, dina f�r och f�kreatur och allt vad som
tillh�r dig.
Jag vill d�r f�rs�rja dig -- ty �nnu �terst� fem hunger�r -- s�
att varken du eller ditt hus eller n�gon som h�r dig till skall
lida n�d.
I sen ju med egna �gon, ocks� min broder Benjamin ser med egna
�gon, att det �r jag, som med egen mun talar till eder.
Ber�tten nu f�r min fader om all min h�rlighet i Egypten och om
allt vad I haven sett, och skynden eder att f�ra min fader
hitned.�
S� f�ll han sin broder Benjamin om halsen och gr�t, och Benjamin
gr�t vid hans hals.
Och han kysste alla sina br�der och gr�t i deras armar.  Sedan
samtalade hans br�der med honom.

N�r nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs br�der hade
kommit, behagade detta Farao och hans tj�nare v�l.
Och Farao sade till Josef: �S�g till dina br�der: 'Detta skolen
I g�ra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
h�mten s� eder fader och edert folk och kommen hit till mig, s�
skall jag giva eder det b�sta som finnes i Egyptens land, och I
skolen f� �ta av landets fetma.'
Allts� bjuder jag dig nu att s�ga: 'Detta skolen I g�ra: tagen
eder vagnar i Egyptens land f�r edra sp�da barn och edra
hustrur, och h�mten eder fader och kommen hit.
Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det b�sta som finnes i
hela Egyptens land skall h�ra eder till.'�
Israels s�ner gjorde s�, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos
befallning, och gav dem kost f�r resan.
Och han gav �t dem alla var sin h�gtidsdr�kt, men �t Benjamin
gav han tre hundra siklar silver och fem h�gtidsdr�kter.
Och till sin fader s�nde han likaledes g�vor: tio �snor, lastade
med det b�sta Egypten hade, och tio �sninnor, lastade med s�d
och br�d och andra livsmedel �t hans fader f�r resan.
D�refter l�t han sina br�der fara, och de beg�vo sig �stad; och
han sade till dem: �Kiven icke p� v�gen.�
S� foro de upp fr�n Egypten och kommo till sin fader Jakob i
Kanaans land;
och de ber�ttade f�r honom och sade: �Josef lever �nnu, och han
�r en furste �ver hela Egyptens land.�  D� greps hans hj�rta av
vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
Men n�r de omtalade f�r honom allt vad Josef hade sagt till dem,
och n�r han s�g vagnarna som Josef hade s�nt f�r att h�mta
honom, d� fick deras fader Jakobs ande �ter liv.
Och Israel sade: �Det �r nog; min son Josef lever �nnu.  Jag
vill fara och se honom, f�rr�n jag d�r.�
Och Israel br�t upp med allt vad honom tillh�rde.  Och n�r han
kom till Beer-Seba, offrade han slaktoffer �t sin fader Isaks
Gud.
Och Gud talade till Israel i en syn om natten; han sade: �Jakob!
Jakob!�  Han svarade: �H�r �r jag.�
D� sade han: �Jag �r Gud, din faders Gud; frukta icke f�r att
draga ned till Egypten, ty d�r skall jag g�ra dig till ett stort
folk.
Jag skall sj�lv draga ned med dig till Egypten, jag skall ock
f�ra dig �ter upp d�rifr�n; och Josefs hand skall tillsluta dina
�gon.�

Och Jakob br�t upp fr�n Beer-Seba; och Israels s�ner satte sin
fader Jakob och sina sp�da barn och sina hustrur p� vagnarna som
Farao hade s�nt f�r att h�mta honom.
Och de togo sin boskap och de �godelar som de hade f�rv�rvat i
Kanaans land och kommo s� till Egypten, Jakob och alla hans
avkomlingar med honom.
Sina s�ner och sons�ner, sina d�ttrar och sond�ttrar, alla sina
avkomlingar, f�rde han med sig till Egypten.

Dessa �ro namnen p� Israels barn som kommo till Egypten:

Jakob och hans s�ner.  Jakobs f�rstf�dde var Ruben,
och Rubens s�ner voro Hanok, Pallu, Hesron och Karmi.
Simeons s�ner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
den kananeiska kvinnans son.
Levis s�ner voro Gerson, Kehat och Merari.
Judas s�ner voro Er, Onan, Sela, Peres och Sera -- men Er och
Onan dogo i Kanaans land -- och Peres' s�ner voro Hesron och
Hamul.
Isaskars s�ner voro Tola, Puva, Job och Simron.
Sebulons s�ner voro Sered, Elon och Jaleel.
Dessa voro Leas s�ner, de som hon f�dde �t Jakob i Paddan-Aram;
tillika f�dde hon �t honom dottern Dina.  S�ner och d�ttrar
utgjorde tillsammans trettiotre personer.
Gads s�ner voro Sifjon och Haggi, Suni och Esbon, Eri och Arodi
och Areli.
Asers s�ner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
var Sera; men Berias s�ner voro Heber och Malkiel.
Dessa voro s�ner till Silpa, som Laban hade givit �t sin dotter
Lea, och dessa f�dde hon �t Jakob, sexton personer.
Rakels, Jakobs hustrus, s�ner voro Josef och Benjamin.
Och de s�ner som f�ddes �t Josef i Egyptens land voro Manasse
och Efraim; de f�ddes �t honom av Asenat, dotter till Poti-Fera,
pr�sten i On.
Och Benjamins s�ner voro Bela, Beker och Asbel, Gera och Naaman,
Ehi och Ros, Muppim och Huppim och Ard.
Dessa voro Rakels s�ner, de som f�ddes �t Jakob, tillsammans
fjorton personer.
Dans s�ner voro Husim.
Naftalis s�ner voro Jaseel, Guni, Jeser och Sillem.
Dessa voro s�ner till Bilha, som Laban hade givit �t sin dotter
Rakel, och dessa f�dde hon �t Jakob, tillsammans sju personer.
De som kommo med Jakob till Egypten, de som hade utg�tt fr�n
hans l�nd, utgjorde alla tillsammans sextiosex personer, f�rutom
Jakobs sonhustrur.
Och Josefs s�ner, vilka f�ddes �t honom i Egypten, voro tv�.  De
personer av Jakobs hus, som kommo till Egypten, utgjorde
tillsammans sjuttio.

Och han s�nde Juda framf�r sig till Josef, f�r att denne skulle
visa honom v�gen till Gosen.  S� kommo de till landet Gosen.
Och Josef l�t sp�nna f�r sin vagn och for upp till Gosen f�r att
m�ta sin fader Israel.  Och n�r han kom fram till honom, f�ll
han honom om halsen och gr�t l�nge vid hans hals.
Och Israel sade till Josef: �Nu vill jag g�rna d�, sedan jag har
sett ditt ansikte och sett att du �nnu lever.�

D�refter sade Josef till sina br�der och sin faders folk: �Jag
vill fara upp och ber�tta f�r Farao och s�ga till honom: 'Mina
br�der och min faders folk, som hittills hava bott i Kanaans
land, hava kommit till mig.
Och dessa m�n �ro f�rherdar, ty de hava idkat boskapssk�tsel;
och sina f�r och f�kreatur och allt vad de �ga hava de f�rt med
sig.'
N�r sedan Farao kallar eder till sig och fr�gar: 'Vad �r edert
yrke?',
skolen I svara: 'Vi, dina tj�nare, hava idkat boskapssk�tsel
fr�n v�r ungdom �nda till nu, vi s�v�l som v�ra f�der.'  S�
skolen I f� bo i landet Gosen; ty alla f�rherdar �ro en
styggelse f�r egyptierna.�
Och Josef kom och ber�ttade f�r Farao och sade: �Min fader och
mina br�der hava kommit fr�n Kanaans land med sina f�r och
f�kreatur och allt vad de �ga; och de �ro nu i landet Gosen.�
Och han hade bland sina br�der tagit ut fem m�n; dem st�llde han
fram inf�r Farao.
D� fr�gade Farao hans br�der: �Vad �r edert yrke?�  De svarade
Farao: �Dina tj�nare �ro f�rherdar, s�som ock v�ra f�der hava
varit.�
Och de sade ytterligare till Farao: �Vi hava kommit f�r att bo
n�gon tid h�r i landet; ty dina tj�nare hade intet bete f�r sina
f�r, eftersom hungersn�den �r s� sv�r i Kanaans land.  S� l�t nu
dina tj�nare bo i landet Gosen.�
D� sade Farao till Josef: �Din fader och dina br�der hava allts�
nu kommit till dig.
Egyptens land ligger �ppet f�r dig; i den b�sta delen av landet
m� du l�ta din fader och dina br�der bo.  M� de bo i landet
Gosen, och ifall du vet om n�gra bland dem att de �ro dugande
m�n, s� s�tt dessa till uppsyningsm�n �ver min boskap.�

Sedan h�mtade Josef sin fader Jakob och f�rde honom fram inf�r
Farao, och Jakob h�lsade Farao.
Men Farao fr�gade Jakob: �Huru h�g �r din �lder?�
Jakob svarade Farao: �Min vandringstid har varat ett hundra
trettio �r.  F� och onda hava mina levnads�r varit, de n� icke
upp till antalet av mina f�ders levnads�r under deras
vandringstid.�
Och Jakob tog avsked av Farao och gick ut ifr�n honom.
Men Josef l�t sin fader och sina br�der bo i Egyptens land och
gav dem besittning d�r, i den b�sta delen av landet, i landet
Rameses, s�som Farao hade bjudit.
Och Josef f�rs�rjde sin fader och sina br�der och hela sin
faders hus, och gav var och en underh�ll efter antalet av hans
barn.

Men ingenst�des i landet fanns br�d, ty hungersn�den var mycket
sv�r, s� att Egyptens land och Kanaans land f�rsm�ktade av
hunger.
Och f�r den s�d som folket k�pte samlade Josef till sig alla
penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land; och
Josef l�t f�ra penningarna in i Faraos hus.
Men n�r penningarna togo slut i Egyptens land och i Kanaans
land, kommo alla egyptier till Josef och sade: �Giv oss br�d;
icke vill du v�l att vi skola d� i din �syn?  Vi hava ju inga
penningar mer.�
Josef svarade: �F�ren hit eder boskap, s� skall jag giva eder
br�d i utbyte mot eder boskap, om I icke mer haven n�gra
penningar.�
D� f�rde de sin boskap till Josef, och Josef gav dem br�d i
utbyte mot deras h�star, f�r, f�kreatur och �snor.  S� underh�ll
han dem det �ret och gav dem br�d i utbyte mot all deras boskap.
S� gick detta �r till �nda.  Men det f�ljande �ret kommo de �ter
till honom och sade till honom: �Vi vilja icke d�lja det f�r
min herre: penningarna �ro slut, och den boskap vi �gde har
kommit i min herres �go; intet annat finnes nu kvar att giva �t
min herre �n v�ra kroppar och v�r jord.
Icke vill du att vi skola f�rg�s inf�r dina �gon, vi med v�r
�kerjord?  K�p oss och v�r jord f�r br�d, s� vilja vi med v�r
jord bliva Faraos tr�lar; giv oss allenast uts�de, f�r att vi m�
leva och icke d�, och f�r att jorden icke m� l�ggas �de.�
D� k�pte Josef all jord i Egypten �t Farao; ty egyptierna s�lde
var och en sin �ker, eftersom hungersn�den s� sv�rt tryckte dem.
S� blev jorden Faraos egendom.
Och folket f�rflyttade han till st�derna, fr�n den ena �ndan av
Egyptens omr�de till den andra.
Allenast pr�sternas jord k�pte han icke, ty pr�sterna hade sitt
best�mda underh�ll av Farao, och de levde av det best�mda
underh�ll som Farao gav dem; d�rf�r beh�vde de icke s�lja sin
jord.
Och Josef sade till folket: �Se, jag har nu k�pt eder och eder
jord �t Farao.  D�r haven I uts�de; bes�n nu jorden.
Och n�r gr�dan kommer in, skolen I giva en femtedel �t Farao;
men fyra femtedelar skolen I sj�lva hava till uts�de p� �kern
och till f�da f�r eder och dem som I haven i edra hus och till
f�da f�r edra barn.�
De svarade: �Du har beh�llit oss vid liv; l�t oss finna n�d f�r
min herres �gon, s� vilja vi vara Faraos tr�lar.�
S� gjorde Josef det till en stadga, som �nnu i dag g�ller f�r
Egyptens jord, att man skulle giva femtedelen �t Farao.
Allenast pr�sternas jord blev icke Faraos egendom.

S� bodde nu Israel i Egyptens land, i landet Gosen; och de fingo
sina besittningar d�r och voro fruktsamma och f�r�kade sig
storligen.
Och Jakob levde sjutton �r i Egyptens land, s� att hans
levnads�lder blev ett hundra fyrtiosju �r.
D� nu tiden n�rmade sig att Israel skulle d�, kallade han till
sig sin son Josef och sade till honom: �Om jag har funnit n�d
f�r dina �gon, s� l�gg din hand under min l�nd och lova att visa
mig din k�rlek och trofasthet d�rmed att du icke begraver mig i
Egypten;
fastmer, n�r jag har g�tt till vila hos mina f�der, skall du
f�ra mig fr�n Egypten och begrava mig i deras grav.�  Han
svarade: �Jag skall g�ra s�som du har sagt.�
Men han sade: �Giv mig din ed d�rp�.�  Och han gav honom sin ed.
D� tillbad Israel, b�jd mot s�ngens huvudg�rd.
En tid h�refter blev det sagt till Josef: �Din fader �r nu
sjuk.�  D� tog han med sig sina b�da s�ner, Manasse och Efraim.
Och man ber�ttade f�r Jakob och sade: �Din son Josef har nu
kommit till dig.�  D� tog Israel styrka till sig och satte sig
upp i s�ngen.
Och Jakob sade till Josef: �Gud den Allsm�ktige uppenbarade sig
f�r mig i Lus i Kanaans land och v�lsignade mig
och sade till mig: 'Se, jag skall g�ra dig fruktsam och f�r�ka
dig och l�ta skaror av folk komma av dig, och skall giva �t din
s�d efter dig detta land till ev�rdlig besittning.'
Dina b�da s�ner, som �ro f�dda �t dig i Egyptens land, innan jag
kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och
Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
Men de barn som du har f�tt efter dem skola vara dina; de skola
b�ra sina br�ders namn i dessas arvedel.
Se, n�r jag kom fr�n Paddan, dog Rakel ifr�n mig i Kanaans land,
under resan, d� det �nnu var ett stycke v�g fram till Efrat; och
jag begrov henne d�r vid v�gen till Efrat.�  St�llet heter nu
Bet-Lehem.

D� nu Israel fick se Josefs s�ner, sade han: �Vilka �ro dessa?�
Josef svarade sin fader: �Det �r mina s�ner, som Gud har givit
mig h�r.�  D� sade han: �F�r dem hit till mig, p� det att jag m�
v�lsigna dem.�
Och Israels �gon voro skumma av �lder, s� att han icke kunde se.
S� f�rde han dem d� fram till honom, och han kysste dem och tog
dem i famn.
Och Israel sade till Josef: �Jag hade icke t�nkt att jag skulle
f� se ditt ansikte, men nu har Gud l�tit mig se till och med
avkomlingar av dig.�
Och Josef f�rde dem bort ifr�n hans kn�n och f�ll ned till
jorden p� sitt ansikte.
Sedan tog Josef dem b�da vid handen, Efraim i sin h�gra hand,
till v�nster framf�r Israel, och Manasse i sin v�nstra hand,
till h�ger framf�r Israel, och f�rde dem s� fram till honom.
Men Israel r�ckte ut sin h�gra hand och lade den p� Efraims
huvud, fast�n han var den yngre, och sin v�nstra hand p�
Manasses huvud; han lade allts� sina h�nder korsvis, ty Manasse
var den f�rstf�dde.
Och han v�lsignade Josef och sade: �Den Gud inf�r vilken mina
f�der, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min
herde fr�n min f�delse �nda till denna dag,
den �ngel som har f�rlossat mig fr�n allt ont, han v�lsigne
dessa barn; och m� de uppkallas efter mitt och mina f�ders,
Abrahams och Isaks, namn, och m� de f�r�ka sig och bliva talrika
p� jorden.�
Men n�r Josef s�g att hans fader lade sin h�gra hand p� Efraims
huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand
och ville flytta den fr�n Efraims huvud p� Manasses huvud.
Och Josef sade till sin fader: �Icke s�, min fader; denne �r den
f�rstf�dde, l�gg din h�gra hand p� hans huvud.�
Men hans fader ville icke; han sade: �Jag vet det, min son, jag
vet det; ocks� av honom skall ett folk komma, ocks� han skall
bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva st�rre �n
han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk.�
S� v�lsignade han dem p� den dagen och sade: �Med ditt namn
skall Israel v�lsigna, s� att man skall s�ga: Gud g�re dig lik
Efraim och Manasse.�  S� satte han Efraim framf�r Manasse.

Och Israel sade till Josef: �Se, jag d�r; men Gud skall vara med
eder och f�ra eder tillbaka till edra f�ders land.
Och ut�ver vad jag giver dina br�der giver jag dig en s�rskild
<sp�rr>h�jdstr�cka</sp�rr> som jag med mitt sv�rd och min
b�ge har tagit fr�n amor�erna.�

Och Jakob kallade sina s�ner till sig och sade: F�rsamlen eder,
p� det att jag m� f�rkunna eder vad som skall h�nda eder i
kommande dagar:

Kommen tillhopa och h�ren, I Jakobs s�ner;
  h�ren p� eder fader Israel.

Ruben, min f�rstf�dde �r du,
  min kraft och min styrkas f�rstling,
  fr�mst i myndighet och fr�mst i makt.
Du sjuder �ver s�som vatten,
  du skall icke bliva den fr�mste,
  ty du besteg din faders l�ger;
  d� gjorde du vad sk�ndligt var.
  Ja, min b�dd besteg han!

Simeon och Levi �ro br�der;
  deras vapen �ro v�ldets verktyg.
Min sj�l inl�te sig ej i deras r�d,
  min �ra tage ingen del i deras samkv�m;
  ty i sin vrede dr�pte de m�n,
  och i sitt �verd�d stympade de oxar.
F�rbannad vare deras vrede, som �r s� v�ldsam,
  och deras grymhet, som �r s� h�rd!
  Jag skall f�rstr� dem i Jakob,
  jag skall f�rskingra dem i Israel.

Dig, Juda, dig skola dina br�der <sp�rr>prisa</sp�rr>;
  din hand skall vara p� dina fienders nacke,
  f�r dig skola din faders s�ner buga sig.
Ett ungt lejon �r Juda;
  fr�n rivet byte har du dragit ditupp, min son.
  Han har lagt sig ned, han vilar s�som ett lejon,
  s�som en lejoninna -- vem v�gar oroa honom?
Spiran skall icke vika ifr�n Juda,
  icke h�rskarstaven ifr�n hans f�tter,
  till dess han kommer till Silo
  och folken bliva honom h�rsamma.
Han binder vid vintr�det sin �sna,
  vid �dla rankan sin �sninnas f�le.
  Han tv�r sina kl�der i vin,
  sin mantel i druvors blod.
Hans �gon �ro dunkla av vin
  och hans t�nder vita av mj�lk.

Sebulon skall bo vid havets strand,
  vid stranden, d�r skeppen ligga;
  sin sida skall han v�nda mot Sidon.

Isaskar �r en stark �sna,
  som ligger i ro i sin inh�gnad.
Och han s�g att viloplatsen var god,
  och att landet var ljuvligt;
  d� b�jde han sin rygg under b�rdor
  och blev en arbetspliktig tj�nare.

Dan skall <sp�rr>skaffa r�tt</sp�rr> �t sitt folk,
  han s�v�l som n�gon av Israels stammar.
Dan skall vara en orm p� v�gen,
  en huggorm p� stigen,
  en som biter h�sten i foten,
  s� att ryttaren faller bakl�nges av.
HERRE, jag bidar efter din fr�lsning!

Gad skall tr�ngas av <sp�rr>skaror</sp�rr>,
  men sj�lv skall han tr�nga dem p� h�larna.

Fr�n Aser kommer fetma, honom till mat;
  konungsliga l�ckerheter har han att giva.

Naftali �r en snabb hind;
  han har sk�na ord att giva.

Ett ungt frukttr�d �r Josef,
  ett ungt frukttr�d vid k�llan;
  dess grenar n� upp �ver muren.
B�gskyttar oroa honom,
  de skjuta p� honom och ans�tta honom;
dock f�rbliver hans b�ge fast,
  och hans h�nder och armar sp�nstiga,
  genom dens h�nder, som �r den Starke i Jakob,
  genom honom som �r herden, Israels klippa,
genom din faders Gud -- han skall hj�lpa dig.
  genom den Allsm�ktige -- han skall v�lsigna dig
  med v�lsignelser fr�n himmelen d�rovan,
  v�lsignelser fr�n djupet som utbreder sig d�rnere,
  v�lsignelser fr�n br�st och sk�te.
Din faders v�lsignelser n� h�gt,
  h�gre �n mina f�rf�ders v�lsignelser,
  de n� upp till de eviga h�jdernas h�rlighet.
  De skola komma �ver Josefs huvud,
  �ver dens hj�ssa, som �r en furste bland sina br�der.

Benjamin �r en glupande ulv;
  om morgonen f�rt�r han rov,
  och om aftonen utskiftar han byte.�

Alla dessa �ro Israels stammar, tolv till antalet, och detta �r
vad deras fader talade till dem, n�r han v�lsignade dem; �t var
och en av dem gav han sin s�rskilda v�lsignelse.

Och han bj�d dem och sade till dem: �Jag skall nu samlas till
mitt folk; begraven mig bredvid mina f�der, i grottan p� hetiten
Efrons �ker,
i den grotta som ligger p� �kern i Makpela, gent emot Mamre, i
Kanaans land, den �ker som Abraham k�pte till egen grav av
hetiten Efron,
d�r de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, d�r de ock
hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och d�r jag sj�lv
har begravit Lea,
p� den �kern som j�mte grottan d�r k�ptes av Hets barn.�
N�r Jakob hade givit sina s�ner denna befallning, drog han sina
f�tter upp i s�ngen; och han gav upp andan och blev samlad till
sina f�der.

D� f�ll Josef ned �ver sin faders ansikte och gr�t �ver honom
och kysste honom.
Och Josef bj�d l�karna som han hade i sin tj�nst att de skulle
balsamera hans fader; och l�karna balsamerade Israel.
D�rtill �tgingo fyrtio dagar; s� m�nga dagar �tg� n�mligen f�r
balsamering.  Och egyptierna begr�to honom i sjuttio dagar.

Men n�r gr�todagarna efter honom voro f�rbi, talade Josef till
Faraos husfolk och sade: �Om jag har funnit n�d f�r edra �gon,
s� framf�ren till Farao dessa mina ord:
Min fader har tagit en ed av mig och sagt: 'N�r jag �r d�d,
begrav mig d� i den grav som jag har l�tit gr�va �t mig i
Kanaans land.'  S� l�t mig nu fara ditupp och begrava min fader;
sedan skall jag komma tillbaka igen.�
Farao svarade: �Far ditupp och begrav din fader, efter den ed
som han har tagit av dig.�
D� for Josef upp f�r att begrava sin fader, och med honom foro
alla Faraos tj�nare, de �ldste i hans hus och alla de �ldste i
Egyptens land,
d�rtill allt Josefs husfolk och hans br�der och hans faders
husfolk; allenast sina kvinnor och barn, och sina f�r och
f�kreatur l�mnade de kvar i landet Gosen.
Och med honom foro ditupp b�de vagnar och ryttare; och det var
en mycket stor skara.
N�r de nu kommo till Goren-Haatad, p� andra sidan Jordan, h�llo
de d�r en mycket stor och h�gtidlig d�dsklagan, och han
anst�llde en sorgefest efter sin fader i sju dagar.
Och n�r landets inbyggare, kanan�erna, s�go sorgefesten i
Goren-Haatad, sade de: �Det �r en h�gtidlig
<sp�rr>sorgefest</sp�rr> som <sp�rr>egyptierna</sp�rr> h�r
h�lla.�  D�rav fick st�llet namnet Abel-Misraim; det ligger p�
andra sidan Jordan.

Och hans s�ner gjorde med honom s�som han hade bjudit dem:
hans s�ner f�rde honom till Kanaans land och begrovo honom i
grottan p� �kern i Makpela, den �ker som Abraham hade k�pt till
egen grav av hetiten Efron, gent emot Mamre.
Och sedan Josef hade begravit sin fader, v�nde han tillbaka till
Egypten med sina br�der och alla dem som hade farit upp med
honom f�r att begrava hans fader.

Men n�r Josefs br�der s�go att deras fader var d�d, t�nkte de:
�Kanh�nda skall Josef nu bliva h�tsk mot oss och vederg�lla oss
allt det onda som vi hava gjort mot honom.�
D�rf�r s�nde de bud till Josef och l�to s�ga: �Din fader bj�d
oss s� f�re sin d�d:
'S� skolen I s�ga till Josef: K�re, f�rl�t dina br�der vad de
hava brutit och syndat, i det att de hava handlat s� illa mot
dig.'  F�rl�t allts� nu din faders Guds tj�nare vad de hava
brutit.�  Och Josef gr�t, n�r de l�to s�ga detta till honom.
Sedan kommo ock hans br�der sj�lva och f�llo ned f�r honom och
sade: �Se, vi vilja vara tj�nare �t dig.�
Men Josef sade till dem: �Frukten icke.  H�llen I d� mig f�r
Gud?
I t�nkten ont mot mig, men Gud har t�nkt det till godo, f�r att
l�ta det ske, som nu har skett, och s� beh�lla mycket folk vid
liv.
Frukten d�rf�r nu icke; jag skall f�rs�rja eder och edra kvinnor
och barn.�  Och han tr�stade dem och talade v�nligt med dem.

Och Josef bodde kvar i Egypten med sin faders hus; och Josef
blev ett hundra tio �r gammal.
Och Josef fick se Efraims barn till tredje led; ocks� av Makir,
Manasses son, f�ddes barn i Josefs sk�te.
Och Josef sade till sina br�der: �Jag d�r, men Gud skall
f�rvisso se till eder, och f�ra eder upp fr�n detta land till
det land som han med ed har lovat �t Abraham, Isak och Jakob.�
Och Josef tog en ed av Israels barn och sade: �N�r nu Gud ser
till eder, f�ren d� mina ben h�rifr�n.�
Och Josef dog, n�r han var ett hundra tio �r gammal.  Och man
balsamerade honom, och han lades i en kista, i Egypten.