Datasets:

Jiejie

/

asr_book_lm_v2.0

like 0

stockholm albert bonnies förlag

stockholm albert bonnies förlag

stockholm albert bonnies förlag

stockholm albert bovniers förlag

stockholm all

bonnies boktryckeri 19 1 5

kom afton sänk dig neder

du ger oss mödans lön

vad lugn du oss bereder

natur vad du är skön

se aftonrodnan vilar 1 dalens svala famn från fästet solen ilar bort till en annan hamn

tyst tyst är allt som andas blott näktergalens ljud med kvällens vindar blandas han kallar på sin brud refrängen taget om igen tyst tyst är allt som andas jo vackert tyst inföll adolf den av de båda djäknarne som sjöng första stämman hör du då icke huru inspektorn eller vad karlen är för något gormar och svär där nere med sitt arbets folk

är det näktergalens ljud det

nog hör jag det adolf svarade den andre djäknen men då man befinner sig 1 sångens högre regioner lyssnar man icke till människornas tomma

välan nere 1 gruset nå vill du icke sjunga mera

nej göran jag vill dricka

jaså är du törstig du lille skälm

nå jag säger ingenting därom dagen har varit varm och man måste skölja ned landsvägsdammet låt se vad är 1 flaskan som din pappa godhetsfullt gav oss till reskamrat

ännu något ser jag

skål adolf

gutår långe göran

ja g blir icke otörstig därför att du dricker ur alltsammans

lugna dig gosse

jag lämnar kvar så mycket som jag med användande av tionsteorien kan beräkna att din lilla korpus tål

p a vu m p a r v a d e c e n t smått höves en liten säger vår oförgätlige vän håkan sjögrens

glöm icke göran att du har dåligt betyg i algebran

så stopp nu

de båda samtalande voro tvenne ynglingar från gymnasiet 1 växjö djäklar som allmogen ännu kallar dem

de voro ute på botanisk sion efter vad deras portörer och botanikspadar visade åtminstone begagnade de botaniken såsom förevändning för att under sommarferierna ströva omkring på landsbygden och söka äventyr

dylika strövtåg hava sedan gamla tider legat gossarnas smak och bland bönderna 1 nejden gå många historier om kringvandrande djäknars tyr och upptåg

de bägge vännerna hade slagit sig ned 1 gräset på en kulle under en lummig ek

de hade därifrån utsikt över ett härligt småländska landskap

med små insjöar slingrande bäckar furumoar och lövdungar

göran den äldre av dem var en högväxt kraftig yngling med jovialisk ansiktsdrag och anläggning till polisonger

han hade sina tjugu år på nacken och stod nu färdig att med den skatt som bestås 1 växjö och icke så litet utöver som han på egen hand samlat begiva sig till akademien

adolf hans kamrat var en spenslig finhyad gosse med skälmska ögon

son av den rike och allmänt aktade baron spärrfält på odensvik hade han slutit ett fast vänskapsförbund med ägaresonen göran ett förbund som likheten 1 deras ålder endast bidrog att göra ännu aktigare de bodde under terminerna tillsammans delade sina lärares och kamraters tillgivenhet och hade allt till och med sina små oskyldiga upptåg gemensamt

ack du göran vad detta varit en lustig dag

sade adolf 1 det han makligt sträckte sig 1 gräset och såg upp mot den blå himmelen

jag glömmer aldrig de här äventyren

ja nog har du haft pojkstreck för dig sade göran

än du då

har du varit ett uns bättre än jag

ha ha då jag tänker på den snåle prästen hos vilken vi 1 dag åt middag kan jag skratta mig fördärvad vad var det för roligt att du drack ur allt hans öl

stackars man han följde med ängsliga blickar var droppe du slukade

och vad var det för roligt att du tog fatet med fläskpannkaka och lät hela avrättningen ett tu tre försvinna 1 ditt glupska ginungagap innan den beskedlige mannen hann sucka

ha ha ha

då hade vi en bättre tillställning hos den rike nämndemannen 1 lomaryd sade göran

ack den vackra stina hans dotter som du ville kyssa men icke fick i trots av ditt snutfagra ansikte adolf och som du fick kyssa göran 1 trots av dina fula röda polisonger

säg icke i trots av utan smed anledning av mitt manliga 1 aftonrodnadens sköna färg skiftande kindskägg du förstår dig icke på flickor nas smak

att kyssa dig eller en annan liten fröken kan komma på ett ut men jag jag är en m a n och det är sådana flickorna vilja ha

skryt lagom göran

om du ej förstått dig på svartkonsten skulle stina ej bevärdigat dig med en blick

ja svartkonsten är en märklig konst

du märkte väl att det rika nämndemansfolket i början ej ville undfägna oss med annat än svagdricka

de önskade oss på dörren det märktes tydligt

men då frågade mig händelsevis mansmor vad jag studerade i växjö och jag skyndade mig att svara att du studerade svartkonsten var infallet icke gott vara

strax blev det annat ljud 1 pipan

betraktade mig med vördnad nästan med fruktan och bullade upp ett frukostbord med skinka värst och öl och jag smorde kråset medan du lille adolf sökte visa dig på din älskvärda sida för dottern i huset men du misslyckades min gosse

du känner icke bondtöserna de ha icke öra för sådana grannlåten som du lärt dig att prata till de förnäma fröknarna

emellertid kom mansmor till mig och berättade jämrande att hennes ladugård var förhäxad att kalvarna dö och korna ej ge mjölk hon frågade mig om råd och du svarade

att hon skulle fodra och sköta kreaturen väl

hon tyckte naturligtvis att det var ett för simpelt råd ja visst hon lät mig förstå att ingenting annat än svartkonsten torde hjälpa och bad mig anlita mina kunskaper 1 den vägen

jag gjorde många invändningar men därav blev gumman ännu enträgnare till slut sedan jag tagit löfte av henne sade jag att hon skulle taga ögat av en vessla hjärtat av en örn framtassen av en björn och tungan av en tre och tre kvarts år gammal vit orm inse dessa lemmar i skinnet av en ödla samt nedgrävd alltsammans en kväll under ladugårdströskeln sägande hon u s bok us filioku gumman blev hjärtinnerlig glad tackade mig för det goda rådet och bad mig lämna de där trollsakerna hon tog för givet att jag hade dem 1 portören så skulle hon hederligt

betala dem

jag svarade att mitt förråd var slut och rådde henne att skaffa sig dem själv

och hu blev gumman ännu enträgnare inföll adolf

jag såg huru hon viskade och trasslade med dig

ja hon var 1 synnerhet bekymrad för huru hon skulle finna en jämnt tre och tre kvarts år gammal orm

jag rådde henne att fånga en mängd och syna dem 1 munnen såsom man gör med hästar ha ha ha

medan gumman anfäktade mig med sina böner hade jag ögonen på lilla stina

jag fann att hon var en alltför täck flicka med en mun liknande en frisk rosenkalk

nå tänkte jag innan jag lämnar stället skall jag ha kysst stina bara för att förarga dig och göra dig svartsjuk adolf hör mor sade jag jag vet ännu ett medel som kan hjälpa jag har medlidande med er och vill upptäcka det för er

ni skall taga sex snubbar och spika dem 1 ladugårdsgolvet men nubbarne skola först vara signade

hur går det till

frågade hon

ingenting är enklare det behövs bara en flicka som icke fyllt tjugu går icke stina an

hon är bara sjutton sade gumman

å jo män

jag min kamrat och stina ställa oss på golvet ni mor och fader nämndeman sätten er på var sin stol hållen er alldeles stilla under tiden och mumien för er själva

stina skall säga h 0 k u s och taga en näbb mellan tänderna så att blott själva spetsen sticker fram jag säger puku s och tar nubben med min mun ur hennes min kamrat bugar sig därefter och säger filiokus som är det kraftigaste ordet och bekräftelse på det övriga

på det sättet signas var näbb särskilt och det är hela saken nåväl saken blev snart arrangerad och stina gick gärna in på att vara med därom ja för kornas skull inföll adolf

för kornas och kalvarnas skull det medger jag ty jag är för anspråkslös att uppliva mitt hyggliga ansikte såsom bevekelsegrund

ligen rodnade hon och var litet förlägen men allt gick efter önskan och jag fick mina sex kyssar

vad jag hade svårt att hålla mig för skratt när jag såg gubben och gumman sitta och vagga med huvudet och mumla a e i o etc

allvarsamt talat adolf lille spelade du själv den ömkligaste figuren

det gjorde mig riktigt ont om dig

du fick stå och bevittna huru jag

tog den ena kyssen efter den andra sant buga dig och säga filiok u s tala icke därom

det var ett elakt påhitt av dig göran för vilket jag i sinom tid skall utkräva vedergällning

men hör på vi måste stiga upp och marschera vidare för att söka

de båda vännerna lämnade kullen arm i arm och deras friska röster genljudande 1 skogen

djäknarne hade visserligen icke behövt gå långt för att finna nattkvarter ty på obetydligt avstånd framför sig sågo de en vit buggning av ståtligt utseende men de föredrog att gästa 1 och bondgårdar och då de nu händelsevis från kullen varseblivit röken från en på andra sidan skogen belägen masugn och hörde gnisslet av dess väldiga bälgar beslöt de begiva sig dit och tillbringa natten 1 hyttan bland männen

de inslogo således den väg som förde genom den gamla ärevördiga granskogen det mörknade hastigt och masugnen var längre bort belägen än de förmodat men de förkortade vägen med muntert glam och glada sånger

för övrigt hade det ett eget behag att vandra i de allt tätare skuggor som föllo över skogen att lyssna till kvällvindens suckar och betrakta stjärnorna som tindrade så klart över granarnas bugande toppar

och ju mörkare det blev desto livligare målade sig på en viss fläck av himmelen ett rödaktigt fladdrande återsken av masugnens lågor

det var en eldstod som förde dem rätta vägen 1 skogens labyrint

och de hörde allt tydligare huru forsen brusade huru bälgarnes jättelungor flåsade och hamrarnes slag genljudande bland skogens klippor

nu glesnade skogen och de bägge vandrare sågo framför sig ett öppet fält 1 bakgrunden gränsar ett berg på vars vilda stupande avsatser de över masugnstaket uppstigande eldtungorna kastade en fantastisk belysning svarta gestalter visade sig kring elden och tonerna av en vemodig enkel visa sjungen av en okonstlad röst blandade sig med det buller som den arbetande maskinen och de lika ivrigt arbetande människorna orsakade

adolf och göran gingo uppför den långa bro som förde till mashyttans övre våning och på vilken och kalkstenslaster brukade uppröras för att kastas 1 ugnen vilda gap