text
stringlengths 4
591
|
---|
sällan komma besökande från andra orter till denna avlägsna del av nerslagen och man undre därför ej att bergsmännen med en viss nyfikenhet utfrågade våra tjänar vilka de voro och varifrån de komma |
sedan dessa givit gott besked för sig blev det deras tur att fråga och de bingo nu bland annat veta att ägaren till denna maskin liksom till flera andra jämte stångjärnshamrar 0 var den rike och mäktige patron brackander på trevnadslösa |
trevnadslösas karaktärsbyggning var just det vimlade hus som vännerna sett medan de vilade på kullen |
därefter begå sig djäknarne till manhattans nedre våning varifrån |
sången ännu hördes |
1 dörröppningen till samma visade sig en verklig jättegestalt en karl på sina sex fot och lika många tum insvept 1 skinnkläder och med en bredskyggig hatt nedtryckt över det stiga ansiktet vad är ni för slags folk |
frågade han tämligen barsk |
vandrande tjänar svarade adolf och göra på en gång och den senare tillade vi fundera på att stanna här 1 mashyttan över natten om ni gott folk icke har något däremot och sedan fortsätta vi vår resa 1 morgon |
tjänar från välja |
prästgesäller |
fortgår jätten |
har ni gått vilse eftersom ni kommer så här |
här ä just inga bekvämligheter för sådana gäster |
men vill ni sova på en bänk där inne så står det er fritt jag har aldrig sett någon maskin förr sade adolf och är därför litet nyfiken att se hur järnet kommer brinnande som en vitgnistrande ström ja det är rätt lustigt för den som inte är van vid det och vad bekvämligheter angår inföll göra så ha vi många nätter sovit under ett träd 1 skogen med en sten till huvudvärk liksom jakob inföll jätten skrattande |
jaså ä herrarna av det slaget så ä herrarna välkomna |
mannen gick in och djäknarne följde honom |
det var ett stort mörkt rum vilket de inträdde |
i stället för golv hade det ett lager av djup sand dess bakgrund upptogs av ugnsmuren |
bägare och maskineriet som sätter dessa i gång här och där sågs en slägga och mot väggarna lutade sig längre och kortare järnspett |
på en bänk sett tvenne män av vilka den ene sjöng och över sångaren huvud hängde fastspikad på väggen en lampa som spridde ett ganska sömnig och otillräckligt sken |
sångaren var en ålders man stig och klädd 1 skinn liksom de andra de ord han sjöng då djäknarne inträdde voro följande flicka du har en fager hy men du har ock ett ostadigt sin ditt hjärta vill jag likna vid en vinddriven sky som far hela världen tyst nu belle lasso med din dumma visa sade den långe som var ingen annan än masmästaren sven jag gitter icke höra den |
nå jag kan väl tiga eftersom du så vill svarade belle lasso helst som jag ser att du har två herrar med dig och de tycka väl inte om enfaldiga bondvisor kan jag tro |
å fortsätt han med sin visa sade adolf vi höra gärna på |
men jag gör det icke sade masmästaren sven |
belle gör aldrig annat än sjunger ovett och lögn om tiderna om deras trolöshet och sådant snack jag gitter icke höra det |
nej månntro |
sade belle sedan sven fick sig en fästmö tror han alla flickor om gott |
håll munnen |
sade sven |
bevara väl jag tiger masmästare svarade |
belle |
annars ska herrarna tro att jag är den värste hopparen i hela vår församling ni skulle bara höra mig 1 kyrkan klockren skriker så att han är röd som en tuppar 1 synen men mig röstar han icke förtrolighet mellan masugnskarlarne och djäknarne besegrades då dessa senare framtogo vinflaskan och lät den vandra ur hand 1 hand från mun till mun |
en tung slägga det här sade göra 1 det han prövande upplyste en sådan |
ja inte duger en djärve att hantera henne inföll belle lasso |
icke det |
sade göra i det han fattade om ändan av skaftet och höll släggan horisontell med rak arm |
bra bra sade masmästare sven och klappade göra på axeln |
herrn är en svensk gosse det märker jag |
ja sådana ha vi många på gymnasium sade adolf stolt frätande sig |
göra är icke den starkaste bland oss |
ni skall tro att tjänar icke gå av för hackor gott folk |
nå vad säger herrn om den här lilla tingesten |
inföll sven i det han pekade på den största släggan bland dem alla en verklig klubba |
lyft den också om herrn orkar |
göra vågade ett försök som gjorde hans krafter all heder men icke desto mindre lyckades |
jätten skrattade så att de vita tänderna lyste mellan de stiga läpparna varefter han fattade |
släggan svängde den ur hand i hand med dånande hastighet kastade den upp i taket och uppfångade den 1 fallet syfte den slutligen 1 en halvåret över huvudet och lät den sakta nedsjunka mot sin mun |
när detta var gjort slängde han den bort 1 en vrå torrt det där kallas bland oss bergsmän att kyssa släggan |
adolf hade med verklig bävan sett detta atletiska mästerprov |
finnes här någon annan som kan göra detsamma |
frågade göra undrande |
jag ber dem icke försöka sade sven vida de ej vilja ha sina näsor förvandlade till kosmos och svälja sina tänder |
men uppe 1 norra nerslagen 1 varnar och månar finnas flera som förstå sig på samma lek tag spaden belle lasso slaget skall ut |
belle lasso biträde av de tvenne andra karlarna grävde en bädd 1 sanden från öppningen till dörren och sedan bädden var färdig fattade sven ett spett tryckte hatten djupare över ansiktet gick fram till ugnsöppningen och gjorde med spottet några väldiga stötar |
ett ögonblick därefter kom slagen brinnande som en ström av gnistsprutande eldsvådor och fyllde den gräva bädden upplysande rummet med ett starkt artigt sken och utredande en hetta som förekom de båda djäknarne nästan odräglig |
det var en vacker men snart försvinnande anblick ty slagets livliga hudfärg mörknade hastigt några vattenämbar |
tömdes över detsamma varefter det sönderslogs med järnspetten och utförs styckevis ur hettan |
järnet kommer icke förrän on en timme sade sven och under tiden ska vi äta vår vard |
vilja herrarna vara med om den fast det bara är sill och potatis och svagdricka som vankas |
men potatisen är god vill jag lova den kokas icke utan vi steka den här i den heta sanden |
göra och adolf voro ganska hungriga och mottog således bjudningen med mycket nöje |
den simpla avrättningen var snart färdig och fick en strålande utgång |
göra och adolf visade att tjänar ej äro så oräknade ifall sot och aska jämte hungern äro de enda kryddorna på maten |
jag vet icke varför men jag tycker om er gossar sade sven under måltiden förtroligt till djäknarne vart ämnen taga vägen 1 morgon |
åt öster väster söder eller norr svarade adolf |
vi gå vart vinden blåser |
i morgon är söndag märkte sven och det är min tur att vara ledig från arbetet den dagen |
hör på gossar om vinden skulle blåsa åt det håll där far mins stuga ligger skulle ni vilja följa med |
vi komma att gå förbi vackra ängar där många slags blomster växa och jag kan tänka att ni liksom andra tjänar egentligen äro ute för att samla blommor vad säger du om förslaget adolf |
frågade göra |
topp svarade denne jag för min del antagen det |
de vandrande djäknarne |
gott sade sven skolen då få se en gubbe som luktat krut i sina dagar |
har er far varit 1 krig |
jag vill tro det |
han stupade 1 kriget mot ryssarna |
jag tyckte ni talade som om han levde inföll göra |
ja saken är den att min salig far blev ihjälskjuten men min fosterfar korpral brant han lever nog mån tro och det är den gubben jag menar |
han har som jag sade luktat krut i sina dar och kan berätta er många krigshistorier om ni tycker att det är roligt att höra sådana |
ni följer således med gossar |
ja sven |
men då väcker jag er klockan tre i morgon innan fåglarna börjat sjunga ären i med om det också |
ja visst |
nöja icke behöver jag vara rädd att ni ska försova er ty ni får bara var sin träben att ligga på med min och belle parsons tröjor till huvudvärk |
tiden gick fort under muntra samtal |
nakne berättade äventyr om karl ii och folket dukade upp lustiga folksägner om mellan som i vår allmoges mun gäller för att vara den listigaste hovar som någonsin nycklar med ett krönt huvud samt trovärdiga berättelser om jungfrur bergtroll säckar tomtegubbar och mera sådant |
belle lasso påstod att han mången mörk höstnatt då han sett vid kolmilan och lyssnat till |
vindens tjut 1 skogen sett skogsjungfrun med högtidliga steg vandra förbi och en annan av arbetare som förut varit bergsprängare vid berg visste att berätta om tabergsgumman och hennes slott djupt inne 1 bergets sköte man hade en gång sade han beslutat spränga ett valv tvärs igenom berget men då man hunnit några famnar in 1 detsamma bjöd inifrån en röst som förbjöd arbetare att fortsätta ty de hade nu hunnit nära gumman sängkammare |
men det påbörjade valvet finnes ännu kvar och kan ses av var och en som besöker berg |
det led nu långt in på natten och djäknarne kände behov av vila |
de lade sig på de anvisade bänkarna och trötta av dagens vandring slumrade de snart 1 oskuldens och ungdomens lugna sömn |
upp gossar bjöd en röst i djäknarnes öron |
de vaknade |
strömmen brusade bägare flåsade hammare knackade det var den gamla musiken som oupphörligt år ut och år in bjuder på ett sådant ställe men framför våra vänner stod sven masmästare med ett bytte 1 ena handen och sitt stora pinsbacksur 1 den andra |
ni sov så gott att jag tyckte det var synd att väcka er förr men nu är klockan fyra och vi måste bege oss på väg sade han |
göra och adolf voro inom några ögonblick färdiga |
de sade farväl åt de övriga arbetare och följde sven |
visst voro de 1 början litet olustiga ty många timmar hade deras sömn ej räckt och ej heller voro de vana att sova med sängkläderna på sig men denna olustigt vann snart ty morgonvinden blåste så friskt och upplysande luften var så ren himlen så blå |
det var en ljuvlig svensk sommarmorgon |
trasten och andra små tvingade sångare fyllde fejden med gälla drillar daggpärlor glänste på varje grässtrå och det doftade så friskt från ungarna de gamla granne och linjerna som växte 1 deras skugga |
Subsets and Splits