Datasets:

folkopinion

/

government-interpellation-qa-swedish

like 2

Follow

Folkopinion 3

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Jag tackar ministern för svaren på de viktiga frågor Daniel Bäckström ställt.Jag kommer från Skaraborg, och jag vet att ministern, som kommer från Värmland, har levt med vargproblematik under ganska lång tid. Men nu sprider sig otryggheten för barn, hundägare, djurhållare med flera även till andra delar av Sveriges landsbygd.Låt mig ge några exempel. En barnfamilj anmälde till länsstyrelsen att det vandrade varg norr om Skövde och fick till svar att föräldrarna kanske kunde skjutsa barnen till busshållplatsen de två veckorna innan vargen vandrat vidare. Så känner man knappast trygghet där man bor.Förra året gjorde jag och kollegan Daniel Bäckström ett besök hos Kate Mårtensson utanför Skövde, och hon kunde berätta hur stressade djuren varit. De hade alltså lämnat hägnet. Hon kan inte bevisa att det är varg, men det händer saker som hon inte upplevt tidigare. För det krävs det att det kommer någon snabbt och kollar upp det, och det är inte alltid möjligt att få tag på någon från länsstyrelsen eller någon annan som kan komma och följa upp det.I Falköpingstrakten har får skadats, och jag har mött ett antal fårägare som upplever det som oerhört kämpigt att inte veta om de kan hålla djur och då få svaret att de får se över sina stängsel.Vargen sprider sig nu söderut till Skaraborg, Sjuhärad och Jönköping, och jag ser trygghetsfrågan som helt central.Kollegan Bäckström nämnde det tillkännagivande som riksdagen tog beslut om under förra mandatperioden. I underlaget föreslogs att man skulle utse vissa områden till vargfria på grund av viktig djurhållning. Med ett nytt regelverk skulle man där få möjlighet att ta bort den varg som eventuellt etablerade sig.Jag är mycket angelägen om att få höra ministerns syn på vargen kopplat till tryggheten på landsbygden.Ägare till jakthundar och andra hundar vågar inte träna sina hundar i skog och mark norr om Skövde eftersom varg etablerat sig där. Detta begränsar livsutrymmet för många människor.Jag är angelägen om att ministern kan ge besked inte bara om licensjakt utan om hur han avser att arbeta vidare med att skapa förutsättningar för fortsatt djurhållning på svensk landsbygd utan hot från varg.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Jag tackar ministern för svaren på de viktiga frågor Daniel Bäckström ställt.Jag kommer från Skaraborg, och jag vet att ministern, som kommer från Värmland, har levt med vargproblematik under ganska lång tid. Men nu sprider sig otryggheten för barn, hundägare, djurhållare med flera även till andra delar av Sveriges landsbygd.Låt mig ge några exempel. En barnfamilj anmälde till länsstyrelsen att det vandrade varg norr om Skövde och fick till svar att föräldrarna kanske kunde skjutsa barnen till busshållplatsen de två veckorna innan vargen vandrat vidare. Så känner man knappast trygghet där man bor.Förra året gjorde jag och kollegan Daniel Bäckström ett besök hos Kate Mårtensson utanför Skövde, och hon kunde berätta hur stressade djuren varit. De hade alltså lämnat hägnet. Hon kan inte bevisa att det är varg, men det händer saker som hon inte upplevt tidigare. För det krävs det att det kommer någon snabbt och kollar upp det, och det är inte alltid möjligt att få tag på någon från länsstyrelsen eller någon annan som kan komma och följa upp det.I Falköpingstrakten har får skadats, och jag har mött ett antal fårägare som upplever det som oerhört kämpigt att inte veta om de kan hålla djur och då få svaret att de får se över sina stängsel.Vargen sprider sig nu söderut till Skaraborg, Sjuhärad och Jönköping, och jag ser trygghetsfrågan som helt central.Kollegan Bäckström nämnde det tillkännagivande som riksdagen tog beslut om under förra mandatperioden. I underlaget föreslogs att man skulle utse vissa områden till vargfria på grund av viktig djurhållning. Med ett nytt regelverk skulle man där få möjlighet att ta bort den varg som eventuellt etablerade sig.Jag är mycket angelägen om att få höra ministerns syn på vargen kopplat till tryggheten på landsbygden.Ägare till jakthundar och andra hundar vågar inte träna sina hundar i skog och mark norr om Skövde eftersom varg etablerat sig där. Detta begränsar livsutrymmet för många människor.Jag är angelägen om att ministern kan ge besked inte bara om licensjakt utan om hur han avser att arbeta vidare med att skapa förutsättningar för fortsatt djurhållning på svensk landsbygd utan hot från varg.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Jag tackar landsbygdsminister Peter Kullgren. Det är lite svårt att veta var man ska börja med tanke på hur rovdjursproblematiken ser ut i Sverige. Men låt mig börja i ministerns svar. Det är bra att regeringen verkar för att vargen flyttas från bilaga 4 till 5 i art- och habitatdirektivet. Det är mycket eftersträvansvärt och något som många som är berörda av och engagerade i dessa frågor stöder.När det gäller svaren på de tre frågor jag ställde till landsbygdsministern vill jag dock gärna få förtydliganden i dagens debatt.För ungefär ett år sedan tog riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen. Kristdemokraterna var tillsammans med Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna pådrivande i utskottsarbetet och kammarens beslut. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna utgör i dag majoriteten i Tidöunderlaget, och med tanke på det borde tillkännagivandet gälla. Varför säger inte landsbygdsministern tydligt att det gäller och också är regeringens politik? Eller har dessa tre regeringspartier kompromissat och kan därför inte leverera på beslutet de själva fattade för ett år sedan? Det är min första fråga.Min andra fråga utgår från ministerns uttalande i Sveriges Radio för en tid sedan om att halvera vargstammen. Vad innebär en halvering i antal vargar, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vilket antal pratar vi om? Är det i förhållande till förra årets inventering eller den nu gjorda inventeringen? Hur går detta ihop med det beslut Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna tog tillsammans med Centerpartiet i Sveriges riksdag för ett år sedan om att nå det nedre intervallet på mellan 170 och 270 vargar? Det finns en diskrepans här eftersom en halvering innebär ett högre antal vargar än det antal Kristdemokraterna vill ha i en skandinavisk förvaltning tillsammans med Norge.Det vore intressant att veta vad regeringens tydliga position är. Vad är målbilden? Utan målbild är det svårt att nå ett resultat och för de myndigheter som arbetar med detta att veta vad regeringens arbete syftar till.Min tredje fråga är om det går att få en mer uttömmande beskrivning av när regeringen vill se en gemensam förvaltning med bland annat Norge. När ska detta genomföras? Detta är känd politik sedan länge från Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Eller är det så att nu när ni är i regeringsställning kommer denna fråga att beredas med övriga ärenden och ta den tid den tar? Då är frågan om det var så mycket värt att göra ett tillkännagivande för ett år sedan. Nu måste ni ju leverera på ert eget skarpa tillkännagivande med väldigt tydliga positioner.Läget utvecklas, och hela landet berörs snart av en växande vargstam. De socioekonomiska effekterna märks ända nere i Skåne, och vi känner av dem väl i Värmland. Många undrar var regeringen står och vad regeringen gör i denna oerhört viktiga fråga.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Jag tackar landsbygdsminister Peter Kullgren. Det är lite svårt att veta var man ska börja med tanke på hur rovdjursproblematiken ser ut i Sverige. Men låt mig börja i ministerns svar. Det är bra att regeringen verkar för att vargen flyttas från bilaga 4 till 5 i art- och habitatdirektivet. Det är mycket eftersträvansvärt och något som många som är berörda av och engagerade i dessa frågor stöder.När det gäller svaren på de tre frågor jag ställde till landsbygdsministern vill jag dock gärna få förtydliganden i dagens debatt.För ungefär ett år sedan tog riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen. Kristdemokraterna var tillsammans med Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna pådrivande i utskottsarbetet och kammarens beslut. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna utgör i dag majoriteten i Tidöunderlaget, och med tanke på det borde tillkännagivandet gälla. Varför säger inte landsbygdsministern tydligt att det gäller och också är regeringens politik? Eller har dessa tre regeringspartier kompromissat och kan därför inte leverera på beslutet de själva fattade för ett år sedan? Det är min första fråga.Min andra fråga utgår från ministerns uttalande i Sveriges Radio för en tid sedan om att halvera vargstammen. Vad innebär en halvering i antal vargar, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vilket antal pratar vi om? Är det i förhållande till förra årets inventering eller den nu gjorda inventeringen? Hur går detta ihop med det beslut Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna tog tillsammans med Centerpartiet i Sveriges riksdag för ett år sedan om att nå det nedre intervallet på mellan 170 och 270 vargar? Det finns en diskrepans här eftersom en halvering innebär ett högre antal vargar än det antal Kristdemokraterna vill ha i en skandinavisk förvaltning tillsammans med Norge.Det vore intressant att veta vad regeringens tydliga position är. Vad är målbilden? Utan målbild är det svårt att nå ett resultat och för de myndigheter som arbetar med detta att veta vad regeringens arbete syftar till.Min tredje fråga är om det går att få en mer uttömmande beskrivning av när regeringen vill se en gemensam förvaltning med bland annat Norge. När ska detta genomföras? Detta är känd politik sedan länge från Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Eller är det så att nu när ni är i regeringsställning kommer denna fråga att beredas med övriga ärenden och ta den tid den tar? Då är frågan om det var så mycket värt att göra ett tillkännagivande för ett år sedan. Nu måste ni ju leverera på ert eget skarpa tillkännagivande med väldigt tydliga positioner.Läget utvecklas, och hela landet berörs snart av en växande vargstam. De socioekonomiska effekterna märks ända nere i Skåne, och vi känner av dem väl i Värmland. Många undrar var regeringen står och vad regeringen gör i denna oerhört viktiga fråga.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Jag tackar landsbygdsminister Peter Kullgren. Det är lite svårt att veta var man ska börja med tanke på hur rovdjursproblematiken ser ut i Sverige. Men låt mig börja i ministerns svar. Det är bra att regeringen verkar för att vargen flyttas från bilaga 4 till 5 i art- och habitatdirektivet. Det är mycket eftersträvansvärt och något som många som är berörda av och engagerade i dessa frågor stöder.När det gäller svaren på de tre frågor jag ställde till landsbygdsministern vill jag dock gärna få förtydliganden i dagens debatt.För ungefär ett år sedan tog riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen. Kristdemokraterna var tillsammans med Centerpartiet, Moderaterna och Sverigedemokraterna pådrivande i utskottsarbetet och kammarens beslut. Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna utgör i dag majoriteten i Tidöunderlaget, och med tanke på det borde tillkännagivandet gälla. Varför säger inte landsbygdsministern tydligt att det gäller och också är regeringens politik? Eller har dessa tre regeringspartier kompromissat och kan därför inte leverera på beslutet de själva fattade för ett år sedan? Det är min första fråga.Min andra fråga utgår från ministerns uttalande i Sveriges Radio för en tid sedan om att halvera vargstammen. Vad innebär en halvering i antal vargar, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vilket antal pratar vi om? Är det i förhållande till förra årets inventering eller den nu gjorda inventeringen? Hur går detta ihop med det beslut Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna tog tillsammans med Centerpartiet i Sveriges riksdag för ett år sedan om att nå det nedre intervallet på mellan 170 och 270 vargar? Det finns en diskrepans här eftersom en halvering innebär ett högre antal vargar än det antal Kristdemokraterna vill ha i en skandinavisk förvaltning tillsammans med Norge.Det vore intressant att veta vad regeringens tydliga position är. Vad är målbilden? Utan målbild är det svårt att nå ett resultat och för de myndigheter som arbetar med detta att veta vad regeringens arbete syftar till.Min tredje fråga är om det går att få en mer uttömmande beskrivning av när regeringen vill se en gemensam förvaltning med bland annat Norge. När ska detta genomföras? Detta är känd politik sedan länge från Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna. Eller är det så att nu när ni är i regeringsställning kommer denna fråga att beredas med övriga ärenden och ta den tid den tar? Då är frågan om det var så mycket värt att göra ett tillkännagivande för ett år sedan. Nu måste ni ju leverera på ert eget skarpa tillkännagivande med väldigt tydliga positioner.Läget utvecklas, och hela landet berörs snart av en växande vargstam. De socioekonomiska effekterna märks ända nere i Skåne, och vi känner av dem väl i Värmland. Många undrar var regeringen står och vad regeringen gör i denna oerhört viktiga fråga.

Instämmer inte statsrådet och regeringen i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar?

Daniel Bäckström har frågat mig om jag och regeringen inte instämmer i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar. Han har även frågat mig när jag och regeringen anser att den svenska vargstammen ska ha halverats och vilka åtgärder jag tänker vidta för att detta ska uppnås. Slutligen har Daniel Bäckström frågat mig när jag och regeringen anser att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras och vilka initiativ jag är beredd att ta med anledning av detta.Vargen har en stark skyddsklassning, och vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen, som gjordes så sent som för några veckor sedan, beräknades stammen bestå av 450 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.Som Daniel Bäckström lyft upp beslutade riksdagen i maj 2022 om ett tillkännagivande som bland annat handlade om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det under rådande omständigheter, med en alltmer förtätad vargstam, hållas i den nedre delen av spannet, alltså närmare 170 individer.I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år." Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar får fällas vid kommande licensjakt. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes. Som jämförelse beslutades det att 33 vargar skulle få fällas vid licensjakten 2022.Jag har nyligen hållit ett möte med landshövdingarna i de län där licensjakt bedrevs. Det var ett bra möte i konstruktiv anda, och det var särskilt intressant att höra resonemanget om orsakerna till att hela jaktkvoten inte fylldes. Jag har också haft möte med landshövdingarna i övriga län med fast förekomst av varg för att få deras bild av hur förvaltningen fungerar. Detta är viktiga pusselbitar i det pågående arbetet med att få en bild av vad som kan och behöver förändras i förvaltningen. I detta arbete är även samarbetet med Norge angående framför allt vargrevir som delas mellan länderna något som bör beaktas. I det större perspektivet vill regeringen även verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att verka för att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, exempelvis skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.Jag kan avslutningsvis lugna Daniel Bäckström med att jag inte har ändrat inställning när det gäller vargförvaltningen eller vargstammen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till. Men jag ska göra allt som står i min makt för att minska vargens negativa effekter, och det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

När anser statsrådet och regeringen att den svenska vargstammen ska ha halverats, och vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att detta ska uppnås?

Daniel Bäckström har frågat mig om jag och regeringen inte instämmer i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar. Han har även frågat mig när jag och regeringen anser att den svenska vargstammen ska ha halverats och vilka åtgärder jag tänker vidta för att detta ska uppnås. Slutligen har Daniel Bäckström frågat mig när jag och regeringen anser att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras och vilka initiativ jag är beredd att ta med anledning av detta.Vargen har en stark skyddsklassning, och vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen, som gjordes så sent som för några veckor sedan, beräknades stammen bestå av 450 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.Som Daniel Bäckström lyft upp beslutade riksdagen i maj 2022 om ett tillkännagivande som bland annat handlade om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det under rådande omständigheter, med en alltmer förtätad vargstam, hållas i den nedre delen av spannet, alltså närmare 170 individer.I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år." Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar får fällas vid kommande licensjakt. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes. Som jämförelse beslutades det att 33 vargar skulle få fällas vid licensjakten 2022.Jag har nyligen hållit ett möte med landshövdingarna i de län där licensjakt bedrevs. Det var ett bra möte i konstruktiv anda, och det var särskilt intressant att höra resonemanget om orsakerna till att hela jaktkvoten inte fylldes. Jag har också haft möte med landshövdingarna i övriga län med fast förekomst av varg för att få deras bild av hur förvaltningen fungerar. Detta är viktiga pusselbitar i det pågående arbetet med att få en bild av vad som kan och behöver förändras i förvaltningen. I detta arbete är även samarbetet med Norge angående framför allt vargrevir som delas mellan länderna något som bör beaktas. I det större perspektivet vill regeringen även verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att verka för att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, exempelvis skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.Jag kan avslutningsvis lugna Daniel Bäckström med att jag inte har ändrat inställning när det gäller vargförvaltningen eller vargstammen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till. Men jag ska göra allt som står i min makt för att minska vargens negativa effekter, och det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

När anser statsrådet och regeringen att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras, och vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av detta?

Daniel Bäckström har frågat mig om jag och regeringen inte instämmer i riksdagens tillkännagivande om det nedre spannet om 170 vargar. Han har även frågat mig när jag och regeringen anser att den svenska vargstammen ska ha halverats och vilka åtgärder jag tänker vidta för att detta ska uppnås. Slutligen har Daniel Bäckström frågat mig när jag och regeringen anser att en gemensam skandinavisk vargförvaltning ska implementeras och vilka initiativ jag är beredd att ta med anledning av detta.Vargen har en stark skyddsklassning, och vargstammens utveckling i Sverige har under de senaste 20 åren haft en ökande trend när det gäller antalet individer. Vid den senaste inventeringen, som gjordes så sent som för några veckor sedan, beräknades stammen bestå av 450 individer, vilket är betydligt fler än nuvarande referensvärde på 300 individer.Som Daniel Bäckström lyft upp beslutade riksdagen i maj 2022 om ett tillkännagivande som bland annat handlade om att referensvärdet för vargstammen - det vill säga hur många vargar som krävs för att vargstammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus - bör vara mellan 170 och 270 vargar. Enligt tillkännagivandet bör det under rådande omständigheter, med en alltmer förtätad vargstam, hållas i den nedre delen av spannet, alltså närmare 170 individer.I Naturvårdsverkets vägledning till länsstyrelserna inför vinterns licensjakt anfördes följande: "Utifrån vargstammens utveckling de senaste åren anser Naturvårdsverket att det nu kan finnas utrymme att besluta om större uttag vid licensjakten på varg än tidigare år." Länsstyrelserna följde vägledningen och beslutade i september att 75 vargar får fällas vid kommande licensjakt. Detta är den största beslutade jaktkvoten på varg sedan licensjakten infördes. Som jämförelse beslutades det att 33 vargar skulle få fällas vid licensjakten 2022.Jag har nyligen hållit ett möte med landshövdingarna i de län där licensjakt bedrevs. Det var ett bra möte i konstruktiv anda, och det var särskilt intressant att höra resonemanget om orsakerna till att hela jaktkvoten inte fylldes. Jag har också haft möte med landshövdingarna i övriga län med fast förekomst av varg för att få deras bild av hur förvaltningen fungerar. Detta är viktiga pusselbitar i det pågående arbetet med att få en bild av vad som kan och behöver förändras i förvaltningen. I detta arbete är även samarbetet med Norge angående framför allt vargrevir som delas mellan länderna något som bör beaktas. I det större perspektivet vill regeringen även verka för att sänka vargens skyddsstatus genom att verka för att vargen flyttas från bilaga 4 till bilaga 5 i art- och habitatdirektivet. En sådan ändring kan öka möjligheten att vidta åtgärder, exempelvis skyddsjakt, i syfte att minska konflikter mellan människor och varg.Jag kan avslutningsvis lugna Daniel Bäckström med att jag inte har ändrat inställning när det gäller vargförvaltningen eller vargstammen. Vargen ska ha förutsättningar att långsiktigt finnas i Sverige, och vi har EU-rättsliga förpliktelser att leva upp till. Men jag ska göra allt som står i min makt för att minska vargens negativa effekter, och det behöver vara en betydligt mindre stam än i dag.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Vi kan konstatera att möjligheten till en normal skörd redan har passerat. Många lantbrukare har investerat mer pengar än tidigare år i att etablera årets grödor på grund av höga priser på insatsvaror det senaste året. Det är viktigt att vara tydlig: Det finns risk för att det här året blir lika illa som 2018.Jag vill trots allt avsluta med en bild av den handlingskraft som finns ute i våra landsbygder hos de verksamma i alla våra gröna näringar. En lantbrukare som var med både vid den stora skogsbranden 2014 och vid bränderna i Sala 2018 har uppfunnit en lastramp som på en kvart kan förvandla en skotare till en terränggående brandbil. Under det informella ministermötet nu i veckan var han med på plats och visade konceptet för EU:s jordbruksministrar med följe.Jag lovar att vi ska följa denna utveckling noga och vid behov leda arbetet med att lösa de situationer som uppstår.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Jag tackar än en gång landsbygdsminister Kullgren för en god debatt. Även om jag inte har fått svar på alla mina frågor ser jag att det finns ett stort intresse för att jobba med detta. Jag vill avsluta den här debatten med ett litet medskick.Jag var ju kommunstyrelsens ordförande i Västervik under torkan 2018. Vi tillhörde ett av de områden som var väldigt hårt drabbade då. Vid det tillfället försökte vi som kommun att garantera att vi köpte på oss kött om det skulle bli så att man tvingades till nödslakt eller för tidig slakt. Vi försökte också att se till, fru talman, att vi hade mer kött på menyn för skolor och äldre för att se till att det som det tyvärr höll på att gå tokigt med verkligen brukades. Jag tycker att det är bra att uppmuntra till detta från regeringens sida. Det är alltid viktigt att sända sådana signaler.De ekonomiska insatserna är viktiga; vi hörde från tidigare talare vilket ekonomiskt bortfall det blir för många. Det gäller också att få till en god samverkan mellan myndigheter - både länsstyrelser och kommuner - och jordbrukare för att få till en lite snabbare organisation och nyttja det som går att nyttja, till exempel när det gäller bättre bevattningsmöjligheter och att man får använda jord som kanske inte ska brukas i vanliga fall.Därmed vill jag tacka för debatten.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Det som ledamoten beskrev var exakt min mening med referensen till vädret - jag hoppas att det noterades att det var precis detta jag menade.Jag tänkte börja med robustheten, som togs upp här förut. Jag tänkte börja lite mer långsiktigt och sedan försöka att komma ned till de mer konkreta här-och-nu-frågorna.Det är ju helt avgörande att vi har ett starkt lantbruk och lantbruksföretag som har lönsamhet. Lönsamheten gör i sin tur att man kan investera i sin verksamhet och säkra sin verksamhet.Precis som LRF:s vice ordförande sa i medier i dag kommer vi nog att behöva vänja oss vid att det ibland är torrt och ibland är för blött. Vi behöver kunna rusta våra marker både för att bevattna och med diken för att leda bort vatten när vi är i de situationerna. Nyckeln är ju att vi har ett starkt jordbruk med god lönsamhet så att man kan investera i sin verksamhet. Detta råder det inga tvivel om, och jag tror att det råder full enighet om att det är nyckeln till en ökad robusthet.Likadant är det vad gäller skogsbruket. Välskötta skogar, skogar med bra skogsvägar och röjda skogar innebär bra förutsättningar för att man ska kunna hantera skogsbränder tidigare. Vi vet ju att det brinner på flera ställen i Sverige redan nu. Jag vill passa på att skicka en eloge till alla dem - många gånger bönder - som nu ställer upp med sina gödseltunnor, åker runt på skogsbilvägarna och sprutar in vatten. Utan dem skulle det vara en mycket värre situation. Bondekollektivet - om jag får säga så - ser vad som händer och hjälper till överallt där de kan. Detta är helt avgörande och i grunden väldigt fint.Man kan redan nu kalla flera människor på mitt departement beredskapsgeneraler om man så vill. Man kan också raljera hur mycket man vill över att vi har dagliga möten eller över att jag råkade kalla den särskilda gruppen med detta ansvar för en task force. Skulle vi inte ha dagliga möten skulle jag troligtvis få kritik för det. Grunden för att ha en beredskap är att man har en samlad bild av läget och hela tiden är uppdaterad, så att man snabbt kan agera på olika saker som händer.När är det läge att agera? Det har vi ju redan börjat göra, så det handlar inte om när. Vi har redan agerat. Vi har haft dialog med Jordbruksverket, som har pressmeddelat flera olika åtgärder som man de facto redan vidtar för att det ska gå att få in grödor som normalt sett inte tas in. Även näringen själv säger att detta är det mest primära nu, och jag förstår det. Det är såklart oerhört frustrerande om det står vall ute i markerna som man inte får ta in och om man får skicka djuren till för tidig slakt. Så ska vi inte ha det - dessa undantag ska vi se till att man får.Här är dialogen med kommissionen viktig. Det gäller att detta arbete och det som rör kommissionen också går snabbt, så att vi får beslut om det.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Förlåt, men jag blev nästan lite provocerad när ministern sa att det var bra väder när ministrarna var här, för det var ju ett katastrofalt väder för jordbrukets del. Men jag förstår att uppehåll och solsken är bra väder när det gäller att underhålla gäster även om det givetvis är dåligt för det svenska jordbruket just nu. Jag skulle vilja upprepa min fråga kopplat till detta på kort sikt - jag nämnde ju både kort sikt och lång sikt, liksom robusthet, i mitt inledande anförande. Ministern pratar om dagliga möten, och det låter ju väldigt bra. Men vilken handlingsberedskap finns kopplat till dessa dagliga möten? Vad är liksom aktionsplanen? Jag tänker att det ändå är någonting som näringen är väldigt intresserad av. Den blir föga tröstad av dagliga möten, även om jag förstår att man behöver följa detta på det sättet. När är det läge att handla? Ser ministern att han i närtid ska kunna ge tydligare besked till näringen så att den kan känna tillit till att det kommer att finnas möjlighet till stöd?Kollegan Bäckström nämnde nyss att det kostade näringen 6 miljarder och att den fick 1,5 miljarder ur det stöd som fanns. Det är klart att det ska finnas en robusthet i och möjlighet för en näring att möta både med- och motgång, men när är det läge att handla, ministern? Finns det anledning, även om man nu är inne i ett nytt program för det hela, att se över vilka investeringsmöjligheter man kommer att kunna bidra med för att klimatsäkra det svenska jordbruket framöver? Finns det planer på åtgärder att vidta där? Det läggs ju ändå så pass mycket tid på dagliga möten och att skapa möjligheter för det.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Det är bra att det finns en task force inne på departementet hos landsbygdsminister Peter Kullgren, men det intressanta är ju om det kommer att resultera i en konkret beredskapsplan som tar höjd för worst case-scenariot. Det är nämligen det vi måste ha med oss: Vad är värsta tänkbara scenario? Det gäller både utifrån ett skogsbrukarperspektiv, alltså skogsnäringen i dess helhet, och utifrån primärproduktionen. Där handlar det om djurhållning, betesfrågor och följdeffekterna för kommande år. Vi ser nämligen att enskilda jordbruksföretagare fortfarande amorterar på lån som togs för att klara torkan 2018, och det har alltså gått fem år sedan dess. Det har också varit rätt tuffa år. Det är bra att det finns pengar i jordbruksreserven. Men kom ihåg att inkomstbortfallet för näringen uppgick till 6,2 miljarder kronor 2018 och att det betalades ut totalt 1,5 miljarder kronor. I den reserv det hänvisas till finns det vad jag förstår möjlighet till 130 miljoner kronor, och då kan man börja jämföra vad marginaleffekterna blir per lantbrukarenhet eller produktionsenhet i form av stöd. Därför är det viktigt att få till gruppundantaget tidigt så att Sveriges stat får mandat att betala ut statsstöd för att hantera detta. Vi vill se en torkstödsgaranti. Vi vill också att regeringen möjliggör ett tidigareläggande av utbetalningar av de redan beviljade stöden till näringen. Detta gäller utifrån ett likviditetsperspektiv; sedan måste vi även ha beredskap för att tackla konsekvenserna nästa vår, vilket också får följdeffekter för likviditeten. Detta är alltså några perspektiv. Det vore intressant att höra mer om ministerns beredskapsplan. Tack för debatten!

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Tack för svaret, minister Kullgren, även om du inte svarade så mycket på just mina frågor! Men du får kanske fler möjligheter, så vi får hoppas att svaren kommer senare. Som vi var inne på leder klimatförändringarna till värmeböljor, torka och annat, det vill säga extremväder. Det leder som vi alla vet till idealiska förhållanden för skogsbränder, och som vi ser blir bränderna både fler och större. De eldar i sin tur också på de klimatförändringar vi alla är oroliga för. Forskarna är överens om att det är klimatförändringarna som är orsaken till mycket av det extremväder vi nu ser i form av värmeböljor, torka och ökade stormar. Som skogsarbetare eller skogsägare kan man minska riskerna för brand i sin skog en hel del genom att förbereda sig, följa brandriskvarningar och anpassa sina aktiviteter efter dessa. Vi såg också vid krisen 2018 att väldigt många bönder och skogsägare fyllde sina gödseltankar med vatten och hjälpte till med brandbekämpning på olika sätt, och det är naturligtvis viktigt att uppmuntra sådana aktiviteter även den här gången.Som nämndes i Malin Larssons interpellation ser man redan nu hur antalet granbarkborrar ökar i fällorna och att det redan nu finns en stor oro inför sommaren. Om den blir torr och varm, vilket den verkar bli, gynnar det granbarkborrarna, som nu också sprider sig allt längre norrut i landet. Jag tror att det stora problemet kommer att sträcka sig lite längre norrut än det gjorde förra gången. Detta gör stor skada på våra granskogar. Bara för jämförelsens skull kan man konstatera att ungefär 32 miljoner kubikmeter gran har huggits ned eller dödats på grund av granbarkborrarna och att det var 2 miljoner kubikmeter skog som gick åt under skogsbranden 2018. Då förstår man hur stor skada den här insekten gör. Det anslag för skötsel av natur som den tidigare regeringen hade har man nu skurit ned på. Det tycker jag är väldigt olyckligt med tanke på att det var ett anslag som till mycket stor del användes till att förebygga, informera och ta hand om just granbarkborreangrepp och annat. I sitt svar säger landsbygdsministern att regeringen följer utvecklingen väldigt noga, men frågan är hur man har förberett sig och hur man tänker förbereda sig för den värme som kan komma i sommar. Det gäller både förberedelser för att ta hand om granbarkborreangrepp, skogsbränder och annat och förberedelser för att ta hand om kraftigt reducerade skördar för våra jordbrukare. Den 8 juni hade vi en presskonferens från Socialdemokraternas sida. Man vill ha en handlingsplan från regeringen, en beredskapsgeneral och en uppdaterad klimatanpassningsstrategi - samt ökade resurser till länsstyrelserna, inte minst för att ge dem möjligheter att stötta jordbrukarna. Hur ser ministern på dessa krav?

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Jag skulle vilja börja med att beklaga att debatten om denna fråga inte blev av vid det tidigare tillfälle då det skulle ha skett. En hel del saker har hänt sedan dess. Situationen vad gäller inte minst torkan har förvärrats. Även om vi inte hade en debatt här i kammaren om dessa frågor kan jag garantera att arbetet har pågått ändå, inte minst på berörda myndigheter. Vi har nu upprättat en kontinuerlig dialog - vi har alltid en dialog - särskilt för dessa frågor. På departementet har vi en särskild arbetsgrupp, task force, som har ansvar för att dagligen se till att ha lägesbilden klar för sig. Det är viktigt att vi noga följer utvecklingen i dialog med myndigheter men inte minst med lantbrukarna direkt i detta fall, primärt genom LRF, och att vi försöker få en gemensam bild av vad som behöver göras i vilket läge. Man har också en beredskap och förberedelse för att kunna skala upp insatser, frekvens på möten och så vidare, vilket är viktigt. Jag känner mig trygg med grundstrukturen och hur vi arbetar och att staten i alla dess delar är på tårna och att också näringen själv är på tårna. Jag kommer kanske inte att hinna besvara alla frågor nu. Men det finns fler möjligheter i senare inlägg. Tidigare denna vecka hade jag den stora glädjen att få välkomna EU:s jordbruksministrar till Sverige. Vi passade på att vara ute väldigt mycket. Det var väldigt trevligt att det var bra väder. Men naturligtvis var det mycket diskussion om den torra natur som de fick se. Med på detta möte var även jordbrukskommissionären Wojciechowski. Jag passade så klart på att ha samtal om situationen totalt sett i Europa. Vi pratade om att det gäller att kommissionen nu är snabb om medlemsstater kommer in med begäran om dispenser för vad det nu månde vara. Vid detta möte fick vi bekräftelse på att det kommer att ske. Vi pratade även om den jordbruksreserv som finns. Det är inga enorma pengar, men kommissionären säger att det ska beslutas om att det som finns nu kommer att aktiveras och betalas ut. Vi har som sagt en löpande dialog med Jordbruksverket. I går hade jag och civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin en pressbriefing där vi gick igenom läget och kunde konstatera att förmågorna har förstärkts sedan 2018. Det finns en dialog med hela samhällets aktörer. Även om brandbekämpning primärt är en kommunal angelägenhet såg vi ju brister i samordningen under 2018, och där har vi förstärkt resurserna så att vi kan ha en bättre samordning. Självklart förs det även en dialog med Försvarsdepartementet och Försvarsmakten om att de behöver vara på tårna och beredda att hjälpa till. Det gäller naturligtvis också Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som har delar i detta. En annan viktig del när man pratar om torka är ju dricksvattnet. Så tidigt som i april har jag ett årligen återkommande möte med SMHI och Livsmedelsverket för att försöka få en bild av hur vattensituationen ser ut när det gäller grundvattennivåer och så vidare.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Jag tackar ministern för svaren på de viktiga frågor som har tagits upp. Det är klart att detta är ett oerhört angeläget ämne. Under förra mandatperioden tog man i miljö- och jordbruksutskottet fram en rapport som handlade om lantbrukets robusthet. Man tittade på detta på kort sikt men framför allt på lång sikt. Det blir många olika frågor för ministern att besvara, både de säkerhetspolitiska och ekonomiska men också de för näringen som helhet viktiga frågorna om robustheten. Vi är många som också minns krisen på 00-talet kopplade till grisnäringen. Det har varit ett antal kriser för den svenska livsmedelsproduktionen under 2000-talet. Då blir det oerhört intressant att ändå få ställa frågan vad regeringen, som nu börjar bli varm i kläderna, avser att göra både på kort och på lång sikt, givetvis kopplat till den krissituation som vi befinner oss i just nu. Men vi vet också att inte minst näringen efterfrågar på vilket sätt man skapar denna robusthet också på lite längre sikt. Då är det otroligt viktigt att det som vi gör på kort sikt inte försvårar för det som vi vill göra på lång sikt. Jag är därför oerhört angelägen om att få ministerns bild av på vilket sätt man kan vara snabbfotad och göra det som behövs nu för att den svenska livsmedelsproduktionen inte ska skjutas i sank när vi ser hur köerna till slakterierna ökar. Kollegan Bäckström nämnde också hur spannmål blir grovfoder och så vidare. Det är därför oerhört angeläget med de snabba svaren. Och jag vet att några har kommit. Men det känns oerhört angeläget att i dagens debatt få höra vad som kommer att göras både på kort och på lång sikt.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Jag vill tacka interpellanten för interpellationen i denna oerhört viktiga fråga. Den skrevs rätt tidigt, i maj månad, utifrån hur prognoserna redan då såg ut. Det visar på vikten av att vara förutseende, och det upplever jag att ledamotskollegan i Socialdemokraterna har varit genom att lämna in denna interpellation. Man har också varit förutseende utifrån lärdomarna från 2018 men även åren därefter. Jag vill också tacka för landsbygdsministerns svar. Det är klart att läget är oerhört bekymmersamt, och jag tror att alla som ser hur det ser ut ute i skog och mark delar denna bild. Därför är det angeläget att i tid vidta åtgärder som ger effekt. Det är bra att regeringen och landsbygdsministern följer frågan och för dialog med näringen, vilket har kommunicerats. Vi vet att detta pågår. Hur ser dialogen ut med EU-kommissionen inför en utökad möjlighet till stöd till det svenska lantbruket och få ett gruppundantag? Och hur ser dialogen ut med myndigheten Jordbruksverket för att möjliggöra förberedelser så att dessa möjliga extrastöd betalas ut till näringen? Det som vi såg efter 2018 års torka är att stöden i många fall kom väldigt långt efteråt. Det är en lärdom som vi alla behöver ha med oss för att se till att framtida möjliga åtgärder får snabb effekt. Utifrån att det är ett likviditetsproblem har kostnadsökningarna sett olika ut under pandemin och under inflationsperioden, som fortfarande pågår men som började extra tidigt för den svenska primärproduktionen. Men nu ser vi att intäktssidan påverkas, inte minst för mjölkproduktionen. Avräkningspriset är betydligt lägre i år än förra året. Det får dramatiska effekter för likviditeten hos många mjölkproducenter. Så är det även i andra näringar. Växtodlare riskerar nu att få hela skörden förstörd i och med att det inte går att skörda eller att de skördar för att få grovfoder. Det är enorma konsekvenser som kan drabba en rad olika aktörer och verksamma företagare inom Sveriges gröna näring. Vi i Centerpartiet var med 2018 och jobbade hårt för att få till de nationella landsläckningsresurserna kopplade till flyget, men vi var även med vid uppföljningen så att vi fick loss beredskap med helikopterförmåga. Vi har sett att det har haft oerhört stor betydelse i år men även förra året och året innan dess. Detta kanske vi också behöver mer av. Då är det också intressant att få veta om det förs samlade samtal med Försvarsmakten och andra myndigheter som har infrastruktur för brandsläckningsresurser om att i detta svåra säkerhetspolitiska läge snabbt kunna agera för att möjliggöra släckning av storskaliga bränder över hela landet.Precis som föregående talare tror jag att vi har sett början på en mycket svår prövning för vårt land denna sommar. Det är en svår prövning för den gröna näringen, för skogsägare och för djurhållare som inte har foder eller beten. Det är svårt för dem att förutse om företagen finns kvar när vi närmar oss årsskiftet. Det är stora frågor i ljuset av att regeringen också har dragit igång en översyn av livsmedelsstrategin enligt vilken vi ska öka produktionen.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

Tack, landsbygdsminister Kullgren, för svaret! Vi har noterat att den värmebölja som nu råder har engagerat dig i presskonferenser och även i TV4 i dag på morgonen. Jag har alltså sett att Kullgren har observerat att det är varmt och att det brinner väldigt mycket.Jag vill börja med att konstatera att vi 2018 hade en värmebölja och en stor brist på nederbörd i hela Sverige, vilket också orsakade helt uteblivna eller väldigt dåliga skördar. Det ledde till många skogsbränder. Det ledde även till en mycket tuff situation för våra bönder. Det handlade väldigt mycket om nödslakt av djur på grund av foderbristen. Till råga på allt fick vi även det stora granbarkborreutbrottet.Det var både torrare och varmare än normalt, och det vi kan se nu är väl att vi är på väg åt samma håll. Jag hoppas verkligen att vi får en förändring. Men jag tycker att det är viktigt att vi nu tar med oss det som den förra regeringen, den socialdemokratiska regeringen, då gjorde. Man gav Jordbruksverket i uppdrag att analysera konsekvenserna av det extrema vädret och ge förslag på åtgärder inför kommande liknande perioder. Det dröjde inte så länge, för nu är vi där igen.För att säkra livsmedelsförsörjningen lade den förra regeringen fram en extra ändringsbudget till stöd för djurägare inom lantbruket som hade drabbats av torkan 2018. Jag tror, fru talman, att det stödet är minst lika viktigt att få till nu. I många områden i Sverige var även förra året ett torkeår. Det finns således inte särskilt mycket i ladorna, i alla fall inte i de sydöstra delarna eller i de östra delarna av detta land. Där är det ganska tomt i ladorna. Det innebär en stor påverkan på lantbrukare och jordbrukare, som faktiskt även kan vara psykiskt påfrestande.Vi fick också till en ganska flexibel tillämpning av regelverket, och det var möjligt tack vare att vi hade en god samverkan mellan jordbruken och ansvariga myndigheter. Jag tror att vi även nu bör ha en liknande situation, där regeringen ger uppdrag till länsstyrelsen och även skickar med medel för att man ska få till en regelförenkling och något som faktiskt kan stötta lantbruket i denna fråga.Men vi behöver också göra långsiktiga saker. Landsbygdsministerns regering styr tillsammans med Sverigedemokraterna, och man har slagit fast att miljöbudgeten tyvärr ska halveras.När det gäller klimatförändringar på både kort och lång sikt kommer vi att få fler värme- och torrperioder. Frågan är hur regeringen tänker hantera dem långsiktigt. Vi behöver verkligen få till en långsiktig omställning av svenskt jordbruk. Jag önskar att ministern talar om och utvecklar vad regeringen har för plan för att hantera denna värmebölja med torka och vattenbrist som följd denna sommar. Jag önskar också att ministern utvecklar hur han ser på detta arbete på längre sikt, eftersom vi behöver öka vår försörjningsförmåga och skaffa bevattningsmöjligheter på lång sikt.

Hur förbereder sig ministern och regeringen, och vilken beredskap finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer har frågat mig hur regeringen förbereder sig och vilken beredskap som finns för jord- och skogsbruket vid en eventuell varm och torr sommar 2023.Risken för vattenbrist och torka har återkommande uppmärksammats de senaste åren. Jord- och skogsbruket är antagligen de näringsgrenar som påverkas allra mest av detta, med stora konsekvenser för berörda företag och för samhället i stort. Regeringen kommer under sommaren att ha löpande kontakt med både berörda myndigheter och näringen för att följa hur situationen utvecklar sig. Regeringen får dessutom regelbundet in prognoser för tillgången på vatten via Livsmedelsverkets kansli för nationell samordning av dricksvatten. Även jordbrukets vattenbehov omfattas av dessa rapporter. Den torra sommaren 2018 brann det mer skog än någonsin under modern tid. År 2018 var också startskottet för det pågående utbrottet av rekordstora skador på granskog orsakade av granbarkborre. Skadorna minskade under fjolåret, men ytterligare en varm och torr sommar gör att skadorna riskerar att få förnyad fart. Regeringen följer utvecklingen noga.Prognoser för sommaren är ännu svåra att göra i sin helhet. Men det finns enligt SMHI risk för en nederbördsfattig sommar, med risk för skogsbränder och torka i vissa delar av landet. Skulle det bli ett år av extrem torka igen är det viktigt att vi använder oss av de erfarenheter som finns från tidigare år. Jag är också mycket mån om att vi fortsätter det arbete som pågår, dels vid våra myndigheter för att utveckla förebyggande åtgärder och motverka klimatrelaterade risker inom både jord- och skogsbruket, dels genom de åtgärder som finns att tillgå till exempel inom ramen för den strategiska planen för jordbruket. Det är viktigt att vi inte slår oss till ro utan fortsätter att jobba för att stärka beredskapen och minimera skadorna.Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav andre vice talmannen att Tomas Kronståhl i stället fick delta i debatten.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Självklart ser vi oerhört allvarligt på den situation som är. Att vi äntligen har ett betänkande på vårt bord och att jag konstaterar att vi ska låta det arbetet ha sin gång betyder inte, Daniel Bäckström, att vi inte ser situationen.Jag har också hört vad Daniel Bäckström och andra centerpartister har sagt i valrörelser. Sedan landar man ändå i att stödja en regering där Miljöpartiet har veto över alla de viktiga landsbygds- och jordbruksfrågorna, och det går tvärtemot vad man har sagt i en valrörelse.Så är inte fallet i detta läge. Vi ska absolut verkställa så mycket som möjligt av det vi lovade i en valrörelse.Hela Sverige ska fungera nu och i framtiden. Därför måste lösningarna vara långsiktigt hållbara och beakta de särskilda förutsättningar som finns för veterinärväsendet i hela landet. Samtidigt behöver vi hitta åtgärder som kan lösa dagens situation. Det finns dialog mellan Jordbruksverket och de privata aktörerna för att man ska försöka hitta lösningar framåt.Med det sagt är det regeringens ansvar att nu få förbättringar för djursjukvården på plats. Arbetet vi har framför oss är omfattande, och det är uppenbarligen ganska komplext.Med detta vill jag tacka båda interpellanterna för denna debatt med extra fint klingande dialekt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Självklart ser vi oerhört allvarligt på den situation som är. Att vi äntligen har ett betänkande på vårt bord och att jag konstaterar att vi ska låta det arbetet ha sin gång betyder inte, Daniel Bäckström, att vi inte ser situationen.Jag har också hört vad Daniel Bäckström och andra centerpartister har sagt i valrörelser. Sedan landar man ändå i att stödja en regering där Miljöpartiet har veto över alla de viktiga landsbygds- och jordbruksfrågorna, och det går tvärtemot vad man har sagt i en valrörelse.Så är inte fallet i detta läge. Vi ska absolut verkställa så mycket som möjligt av det vi lovade i en valrörelse.Hela Sverige ska fungera nu och i framtiden. Därför måste lösningarna vara långsiktigt hållbara och beakta de särskilda förutsättningar som finns för veterinärväsendet i hela landet. Samtidigt behöver vi hitta åtgärder som kan lösa dagens situation. Det finns dialog mellan Jordbruksverket och de privata aktörerna för att man ska försöka hitta lösningar framåt.Med det sagt är det regeringens ansvar att nu få förbättringar för djursjukvården på plats. Arbetet vi har framför oss är omfattande, och det är uppenbarligen ganska komplext.Med detta vill jag tacka båda interpellanterna för denna debatt med extra fint klingande dialekt.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Jo, men jag minns också vad Peter Kullgren sa i valrörelsen, innan Peter Kullgren blev landsbygdsminister, och hur tydlig han som företrädare för Kristdemokraterna var i åtskilliga debatter om synen på landsbygdspolitik och vad som skulle göras i regeringsställning.Kristdemokraterna, regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren kanske inte bara behöver ett år utan två år för att förstå hur allvarligt läget är när det gäller veterinärssituationen. Det har ju snart gått ett år sedan Peter Kullgren blev landsbygdsminister, och man har inte återkommit med skarpa förslag om hur den här utredningens förslag ska hanteras av regeringen. Då går tiden, och läget blir värre och värre.Vi kan titta på de svar från medarbetare inom veterinärverksamheten som har kommit in när enkäter gjorts och presenterats. 38 procent svarar att de upplever en god arbetsmiljö. Bland de statligt anställda veterinärerna vill varannan veterinär byta arbetsplats. Många nyutbildade får i praktiken beredskapstjänst, och efter ett tag i beredskap väljer man att gå vidare till andra arbetsplatser.Om det tar tid att förstå den delen utifrån hur nuläget ser ut och man inte åtgärdar detta funderar jag på var regeringens fokus ligger. Och om ministern säger att det råder delade meningar om vad som ska göras är frågeställningen ännu mer adekvat: Hur tänker man ta sig an dessa frågor i regeringen för att hitta lösningar?Jag vill tacka för debatten och ser fram emot fortsatt dialog i dessa för svensk livsmedelsproduktion och djurhållning viktiga och grundläggande frågor.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Jo, men jag minns också vad Peter Kullgren sa i valrörelsen, innan Peter Kullgren blev landsbygdsminister, och hur tydlig han som företrädare för Kristdemokraterna var i åtskilliga debatter om synen på landsbygdspolitik och vad som skulle göras i regeringsställning.Kristdemokraterna, regeringen och landsbygdsminister Peter Kullgren kanske inte bara behöver ett år utan två år för att förstå hur allvarligt läget är när det gäller veterinärssituationen. Det har ju snart gått ett år sedan Peter Kullgren blev landsbygdsminister, och man har inte återkommit med skarpa förslag om hur den här utredningens förslag ska hanteras av regeringen. Då går tiden, och läget blir värre och värre.Vi kan titta på de svar från medarbetare inom veterinärverksamheten som har kommit in när enkäter gjorts och presenterats. 38 procent svarar att de upplever en god arbetsmiljö. Bland de statligt anställda veterinärerna vill varannan veterinär byta arbetsplats. Många nyutbildade får i praktiken beredskapstjänst, och efter ett tag i beredskap väljer man att gå vidare till andra arbetsplatser.Om det tar tid att förstå den delen utifrån hur nuläget ser ut och man inte åtgärdar detta funderar jag på var regeringens fokus ligger. Och om ministern säger att det råder delade meningar om vad som ska göras är frågeställningen ännu mer adekvat: Hur tänker man ta sig an dessa frågor i regeringen för att hitta lösningar?Jag vill tacka för debatten och ser fram emot fortsatt dialog i dessa för svensk livsmedelsproduktion och djurhållning viktiga och grundläggande frågor.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Tack, ministern, för detta svar också! Men låt mig bara förtydliga: Min fråga var ju inte vad regeringen tänker göra mot bakgrund av utredningens förslag, utan jag undrade mer hur man såg på just förslaget om att beredskapen nattetid skulle upphöra. Det hade varit intressant att höra hur man ställer sig till det - inte nödvändigtvis exakt vad man tänker göra i frågan. Stort fokus i den här debatten har ju hittills lagts på djurägare och deras situation, men det är också viktigt att prata om tillståndet ute på veterinärklinikerna, som ministern också gjorde i sitt anförande. När jag i januari var på praktik hos distriktsveterinärer i Arvika en dag diskuterade vi varför det är så svårt att hitta veterinärer som vill arbeta i den verksamheten och vad som behöver ändras för att man ska kunna locka fler att arbeta som just distriktsveterinär. Några av de av de saker som lyftes fram som problematiska var den obekväma arbetstiden, jourverksamheten och det tunga arbetet med lantbrukets djur. Detta gör att många veterinärer väljer att söka sig till landets smådjurskliniker i stället, för de har oftast öppet dagtid 7-16. Där har man inga obekväma arbetstider och heller ingen jourverksamhet. Distriktsveterinärerna behöver arbeta för att bli en attraktiv arbetsgivare, precis som ministern sa, där veterinärer vill ta jobb. Men för att lyckas med det krävs också politiskt stöd och rätt verktyg. Den veterinära beredskapen gör en väldigt stor samhällsnytta, och de resurser som riktas dit behöver stå i proportion till detta. Jag skulle därför slutligen vilja fråga landsbygdsministern om det finns några tankar eller idéer från regeringens sida när det gäller hur attraktiviteten i distriktsveterinäryrket skulle kunna stärkas.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Tack, ministern, för detta svar också! Men låt mig bara förtydliga: Min fråga var ju inte vad regeringen tänker göra mot bakgrund av utredningens förslag, utan jag undrade mer hur man såg på just förslaget om att beredskapen nattetid skulle upphöra. Det hade varit intressant att höra hur man ställer sig till det - inte nödvändigtvis exakt vad man tänker göra i frågan. Stort fokus i den här debatten har ju hittills lagts på djurägare och deras situation, men det är också viktigt att prata om tillståndet ute på veterinärklinikerna, som ministern också gjorde i sitt anförande. När jag i januari var på praktik hos distriktsveterinärer i Arvika en dag diskuterade vi varför det är så svårt att hitta veterinärer som vill arbeta i den verksamheten och vad som behöver ändras för att man ska kunna locka fler att arbeta som just distriktsveterinär. Några av de av de saker som lyftes fram som problematiska var den obekväma arbetstiden, jourverksamheten och det tunga arbetet med lantbrukets djur. Detta gör att många veterinärer väljer att söka sig till landets smådjurskliniker i stället, för de har oftast öppet dagtid 7-16. Där har man inga obekväma arbetstider och heller ingen jourverksamhet. Distriktsveterinärerna behöver arbeta för att bli en attraktiv arbetsgivare, precis som ministern sa, där veterinärer vill ta jobb. Men för att lyckas med det krävs också politiskt stöd och rätt verktyg. Den veterinära beredskapen gör en väldigt stor samhällsnytta, och de resurser som riktas dit behöver stå i proportion till detta. Jag skulle därför slutligen vilja fråga landsbygdsministern om det finns några tankar eller idéer från regeringens sida när det gäller hur attraktiviteten i distriktsveterinäryrket skulle kunna stärkas.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Båda ledamöterna ställer frågor om vad vi ska göra mot bakgrund av utredningen och så vidare. Men jag tänker inte föregripa den processen. Tvärtom tror jag att det skulle bli mycket uppmärksamhet och synpunkter om jag skulle välja att föregå processen och i dag berätta exakt hur jag tänker och vad regeringen har för avsikt när det gäller hanteringen av utredningen och de remissvar som har kommit in. Den ordinarie hanteringen är ju inte klar än.Jag har väldigt stor förståelse för frågans komplexitet. Regeringen har ännu inte landat i vilka av utredningens förslag man avser att gå vidare med. Beredning pågår.Vi kan dock konstatera att vi lägger alltmer tid och pengar på våra husdjurs vård. En betydande del av kostnaderna för djursjukvården finansieras av försäkringar. Prissättningen är fri på den marknaden. Arbetsmiljön för veterinärer kan som sagt också vara en orsak till den veterinärbrist som råder. Det är viktigt att värna arbetsmiljön för dem som arbetar med att vårda våra djur. Utöver en ibland pressad arbetssituation förekommer det också att djurhälsopersonal får utstå hot, vilket självklart är helt oacceptabelt. Ansvaret för att arbetsmiljön är god vilar primärt på arbetsgivarna, som i alla sektorer. Det gäller såväl inom djurhälso- och djursjukvård som inom andra områden. Det gäller både privata och statliga arbetsgivare. En orsak bakom svårigheterna med att rekrytera veterinärer och djursjukskötare kan förstås också vara att antalet veterinärer som utbildas är för lågt relativt den starkt växande efterfrågan. Som nämnts tidigare har regeringen initierat en utbyggnad av utbildningen av både veterinärer och djursjukskötare på SLU. Min regering avser att fullfölja detta. Det är roligt att vi politiskt har samsyn om detta i alla fall.För regeringens del är det svårt att presentera åtgärder som snabbt löser den här situationen. Det tror jag att det var även för den tidigare regeringen, som Sofia Skönnbrinks parti satt i och som Daniel Bäckströms parti stödde. Man brottades ju i princip med samma problem som vi har i dag utan att hitta någon snabb lösning. Där blir ju de facto tiden avgörande. Lika många år som den regeringen satt, lika många månader har jag haft ansvar för detta område. Och det tar många år att utbilda en veterinär. När det gäller framtiden kan jag säga att vi naturligtvis ska göra allt vi kan för att komma framåt och lösa den här situationen. Det finns många goda tankar och idéer i det betänkande som nu har presenterats, och det kommer vi att återkomma till. Jag kan också säga att vi har en löpande dialog med berörd myndighet, Jordbruksverket. Jag har själv varit hos myndigheten och träffat dem tidigt i min ämbetsperiod, och även min statssekreterare har löpande kontakt för att hålla så bra koll på situationen som möjligt. Men, som sagt, jag kommer inte att kommentera utredningens förslag i detalj mer i dag, utan jag kommer att låta arbetet ha sin gång i Regeringskansliet.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Båda ledamöterna ställer frågor om vad vi ska göra mot bakgrund av utredningen och så vidare. Men jag tänker inte föregripa den processen. Tvärtom tror jag att det skulle bli mycket uppmärksamhet och synpunkter om jag skulle välja att föregå processen och i dag berätta exakt hur jag tänker och vad regeringen har för avsikt när det gäller hanteringen av utredningen och de remissvar som har kommit in. Den ordinarie hanteringen är ju inte klar än.Jag har väldigt stor förståelse för frågans komplexitet. Regeringen har ännu inte landat i vilka av utredningens förslag man avser att gå vidare med. Beredning pågår.Vi kan dock konstatera att vi lägger alltmer tid och pengar på våra husdjurs vård. En betydande del av kostnaderna för djursjukvården finansieras av försäkringar. Prissättningen är fri på den marknaden. Arbetsmiljön för veterinärer kan som sagt också vara en orsak till den veterinärbrist som råder. Det är viktigt att värna arbetsmiljön för dem som arbetar med att vårda våra djur. Utöver en ibland pressad arbetssituation förekommer det också att djurhälsopersonal får utstå hot, vilket självklart är helt oacceptabelt. Ansvaret för att arbetsmiljön är god vilar primärt på arbetsgivarna, som i alla sektorer. Det gäller såväl inom djurhälso- och djursjukvård som inom andra områden. Det gäller både privata och statliga arbetsgivare. En orsak bakom svårigheterna med att rekrytera veterinärer och djursjukskötare kan förstås också vara att antalet veterinärer som utbildas är för lågt relativt den starkt växande efterfrågan. Som nämnts tidigare har regeringen initierat en utbyggnad av utbildningen av både veterinärer och djursjukskötare på SLU. Min regering avser att fullfölja detta. Det är roligt att vi politiskt har samsyn om detta i alla fall.För regeringens del är det svårt att presentera åtgärder som snabbt löser den här situationen. Det tror jag att det var även för den tidigare regeringen, som Sofia Skönnbrinks parti satt i och som Daniel Bäckströms parti stödde. Man brottades ju i princip med samma problem som vi har i dag utan att hitta någon snabb lösning. Där blir ju de facto tiden avgörande. Lika många år som den regeringen satt, lika många månader har jag haft ansvar för detta område. Och det tar många år att utbilda en veterinär. När det gäller framtiden kan jag säga att vi naturligtvis ska göra allt vi kan för att komma framåt och lösa den här situationen. Det finns många goda tankar och idéer i det betänkande som nu har presenterats, och det kommer vi att återkomma till. Jag kan också säga att vi har en löpande dialog med berörd myndighet, Jordbruksverket. Jag har själv varit hos myndigheten och träffat dem tidigt i min ämbetsperiod, och även min statssekreterare har löpande kontakt för att hålla så bra koll på situationen som möjligt. Men, som sagt, jag kommer inte att kommentera utredningens förslag i detalj mer i dag, utan jag kommer att låta arbetet ha sin gång i Regeringskansliet.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Landsbygdsministern svarar inte alls särskilt konkret på hur regeringen ser på det svåra läget. Det är snart två veckor sedan jag vid middagstid var med och förlöste en fölunge hemma. Den förlossningen - eller jag kanske ska kalla det födseln - gick bra. Men ponera att Sunnes veterinärstation hade varit nedlagd och jag hade behövt assistans från någon av distriktsveterinärerna och vederbörande var på insats fyra timmar norrut. Hur i hela världen skulle jag då ha klarat en problematisk födsel eller fölning? Det är detta som djurägare bävar för dygnet runt, oavsett om det handlar om kalvning, fölning, lamning eller valpning. Insatstiderna är helt avgörande, liksom att den grundläggande beredskapen hos veterinärverksamheten finns i alla delar av Sverige, i varje region. Det är en regional fråga. Det är också en helt grundläggande utvecklingsfråga.Om regeringen inte gör några konkreta insatser kortsiktigt nu blir detta ytterligare ett bevis på att man inte lever upp till det man säger sig vilja göra, att värna förutsättningarna för att få igång produktion ännu mer i hela landet. Det kommer inga åtgärder som gör detta möjligt. Osäkerheten hos djurägare är så fundamentalt stor att man väljer att inte satsa på avelsverksamhet eller på att föryngra för kommande generationer i besättningarna. Detta är en helt grundläggande jordbrukspolitisk fråga. Det är en helt grundläggande djurskyddsfråga och en helt grundläggande landsbygdsfråga, landsbygdsminister Peter Kullgren, att denna verksamhet inte bara finns kvar utan också utvecklas och stärks. Det hör ihop med kompetensförsörjning. Men det hör också ihop med att regeringen måste säkerställa att arbetsmiljövillkoren och villkoren för de anställda är så goda så att de väljer att vara kvar på arbetsplatsen - att vara kvar och utvecklas för att ta större ansvar och få fler uppgifter. Det handlar också om att på sikt se hur den statliga delen kan utvecklas i hela landet. Om inte staten tar ansvar, vem ska då göra det? Vem ska då komma när djurägaren behöver assistans klockan fyra på morgonen för att något akut har inträffat? Detta är de grundläggande frågorna. Föregående talare var inne på Västerbotten. Det är ett mycket intressant exempel på hur det ser ut i dag, sedan den 1 april. Vilhelmina, som ligger 11,6 mil från Lycksele, har sedan den 1 april inte längre någon verksamhet nattetid. Avståndet är ungefär detsamma som från Karlstad till Magnor på den norska sidan. Det är perspektivet.Avstånden är helt avgörande, och då måste närheten finnas. Hur ser landsbygdsministern på situationen i Västerbotten rent konkret här och nu? Vad är det för åtgärder som kommer att vidtas för att underlätta så att djurägare i Västerbottens djupaste inland också denna sommar kan räkna med att få den hjälp och det stöd de behöver dygnet runt? Med tanke på alla dessa olika frågeställningar vore det väldigt intressant att få ett svar som blickar framåt och tar fasta på vad landsbygdsministern och övriga regeringen har för ansvar, i stället för ett svar som blickar bakåt och handlar om att regeringen bara har suttit några månader, vilket man ju annars ofta får höra.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Landsbygdsministern svarar inte alls särskilt konkret på hur regeringen ser på det svåra läget. Det är snart två veckor sedan jag vid middagstid var med och förlöste en fölunge hemma. Den förlossningen - eller jag kanske ska kalla det födseln - gick bra. Men ponera att Sunnes veterinärstation hade varit nedlagd och jag hade behövt assistans från någon av distriktsveterinärerna och vederbörande var på insats fyra timmar norrut. Hur i hela världen skulle jag då ha klarat en problematisk födsel eller fölning? Det är detta som djurägare bävar för dygnet runt, oavsett om det handlar om kalvning, fölning, lamning eller valpning. Insatstiderna är helt avgörande, liksom att den grundläggande beredskapen hos veterinärverksamheten finns i alla delar av Sverige, i varje region. Det är en regional fråga. Det är också en helt grundläggande utvecklingsfråga.Om regeringen inte gör några konkreta insatser kortsiktigt nu blir detta ytterligare ett bevis på att man inte lever upp till det man säger sig vilja göra, att värna förutsättningarna för att få igång produktion ännu mer i hela landet. Det kommer inga åtgärder som gör detta möjligt. Osäkerheten hos djurägare är så fundamentalt stor att man väljer att inte satsa på avelsverksamhet eller på att föryngra för kommande generationer i besättningarna. Detta är en helt grundläggande jordbrukspolitisk fråga. Det är en helt grundläggande djurskyddsfråga och en helt grundläggande landsbygdsfråga, landsbygdsminister Peter Kullgren, att denna verksamhet inte bara finns kvar utan också utvecklas och stärks. Det hör ihop med kompetensförsörjning. Men det hör också ihop med att regeringen måste säkerställa att arbetsmiljövillkoren och villkoren för de anställda är så goda så att de väljer att vara kvar på arbetsplatsen - att vara kvar och utvecklas för att ta större ansvar och få fler uppgifter. Det handlar också om att på sikt se hur den statliga delen kan utvecklas i hela landet. Om inte staten tar ansvar, vem ska då göra det? Vem ska då komma när djurägaren behöver assistans klockan fyra på morgonen för att något akut har inträffat? Detta är de grundläggande frågorna. Föregående talare var inne på Västerbotten. Det är ett mycket intressant exempel på hur det ser ut i dag, sedan den 1 april. Vilhelmina, som ligger 11,6 mil från Lycksele, har sedan den 1 april inte längre någon verksamhet nattetid. Avståndet är ungefär detsamma som från Karlstad till Magnor på den norska sidan. Det är perspektivet.Avstånden är helt avgörande, och då måste närheten finnas. Hur ser landsbygdsministern på situationen i Västerbotten rent konkret här och nu? Vad är det för åtgärder som kommer att vidtas för att underlätta så att djurägare i Västerbottens djupaste inland också denna sommar kan räkna med att få den hjälp och det stöd de behöver dygnet runt? Med tanke på alla dessa olika frågeställningar vore det väldigt intressant att få ett svar som blickar framåt och tar fasta på vad landsbygdsministern och övriga regeringen har för ansvar, i stället för ett svar som blickar bakåt och handlar om att regeringen bara har suttit några månader, vilket man ju annars ofta får höra.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Tack, ministern, för svaret! Att diskutera vad den förra regeringen gjorde har varit väldigt populärt bland regeringspartierna under den här första tiden i regeringsställning. Jag sa i mitt inledande anförande att vi utökade antalet utbildningsplatser för både veterinärer och djursjukskötare.Men jag tänker ändå att vi ska försöka komma in lite på hur akut situationen faktiskt är här och nu, vilket min riksdagskollega Daniel Bäckström också talade om.Ministern var inne på att länsstyrelsen i Västerbotten har skickat en skrivelse där man säger att smärtgränsen är nådd. Från och med den 10 april upphörde beredskapen kvälls- och nattetid i Västerbottens inland. Orsaken är att det inte finns tillräckligt många veterinärer att tillgå för att man ska klara att ha beredskap dygnet runt.I Dingle distrikt i norra Bohuslän finns det från och med den 18 maj inte längre någon veterinärberedskap för hästar och lantbruksdjur.Som Daniel var inne på finns det i hemlänet för oss tre, Värmland, planer på att lägga ned Distriktsveterinärernas mottagning i Sunne och i stället flytta verksamheten till Arvika och Säffle. Detta skulle, precis som Daniel sa, medföra att ett stort antal djurägare i framför allt norra Värmland skulle få en mycket sämre tillgänglighet när det gäller veterinär verksamhet. Det skulle också medföra en väldigt mycket högre arbetsbelastning på de befintliga veterinärerna i Arvika och Säffle, i kombination med mycket längre resor i tjänsten. Som ministern har sagt tillsatte Socialdemokraterna i regeringsställning en utredning för att undersöka på vilket sätt vi skulle kunna uppnå en hållbar och långsiktigt välfungerande hälso- och sjukvård för våra svenska djur. Och som ministern också har sagt presenterades detta förslag i höstas och har varit ute på remiss.Det är ett förslag i denna utredning som jag vill att vi går in lite djupare på eftersom det har väckt så oerhört mycket oro bland våra djurägare i Sverige: att beredskapen mellan klockan 23 och klockan 6 föreslås tas bort. Tanken med förslaget är att det ska göra det mer attraktivt att jobba hos Distriktsveterinärerna och säkra tillgången på veterinärer under den tid på dygnet då efterfrågan är som allra störst. Även om jag förstår intentionen med denna rekommendation tycker jag inte att det är rätt väg att gå eftersom det kan få väldigt stora konsekvenser för den enskilde djurägaren och dennes djur. Den svenska djurskyddslagen är tydlig: Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande.En indragning av den veterinära servicen nattetid kommer att medföra ökat onödigt lidande - det är inte så svårt att förstå. En häst som har ett kraftigt kolikanfall eller en ko som kalvar och får komplikationer kan inte vänta på vård till dagen efter. De behöver få vård även mitt i natten, om det inträffar då.Ska vi vara världsledande i djurvälfärd måste vi också ha veterinärer som arbetar nattetid, för konsekvensen blir annars att djur som skulle kunna tillfriskna efter behandling kommer att behöva avlivas av djurskyddsskäl. Man kan också fråga sig vem som ska fatta det beslutet och vem som ska utföra avlivningen.Utredningen menar att digitala lösningar skulle kunna vara ett komplement för bedömning och rådgivning. Men hur lätt är det egentligen att bedöma om familjens ponny kan vänta på vård till dagen efter eller om man ska avliva den omgående?Ministern uppgav i sitt svar att han inte kan ge svar på exakt vilken del av utredningen man kommer att välja att gå vidare med, för det vore att föregå processen. Men, fru talman, jag vill ändå att ministern utvecklar lite hur regeringen ser på det specifika förslaget om att avveckla den veterinära beredskapen nattetid eftersom detta har skapat väldigt stor oro bland våra svenska djurägare.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Tack, ministern, för svaret! Att diskutera vad den förra regeringen gjorde har varit väldigt populärt bland regeringspartierna under den här första tiden i regeringsställning. Jag sa i mitt inledande anförande att vi utökade antalet utbildningsplatser för både veterinärer och djursjukskötare.Men jag tänker ändå att vi ska försöka komma in lite på hur akut situationen faktiskt är här och nu, vilket min riksdagskollega Daniel Bäckström också talade om.Ministern var inne på att länsstyrelsen i Västerbotten har skickat en skrivelse där man säger att smärtgränsen är nådd. Från och med den 10 april upphörde beredskapen kvälls- och nattetid i Västerbottens inland. Orsaken är att det inte finns tillräckligt många veterinärer att tillgå för att man ska klara att ha beredskap dygnet runt.I Dingle distrikt i norra Bohuslän finns det från och med den 18 maj inte längre någon veterinärberedskap för hästar och lantbruksdjur.Som Daniel var inne på finns det i hemlänet för oss tre, Värmland, planer på att lägga ned Distriktsveterinärernas mottagning i Sunne och i stället flytta verksamheten till Arvika och Säffle. Detta skulle, precis som Daniel sa, medföra att ett stort antal djurägare i framför allt norra Värmland skulle få en mycket sämre tillgänglighet när det gäller veterinär verksamhet. Det skulle också medföra en väldigt mycket högre arbetsbelastning på de befintliga veterinärerna i Arvika och Säffle, i kombination med mycket längre resor i tjänsten. Som ministern har sagt tillsatte Socialdemokraterna i regeringsställning en utredning för att undersöka på vilket sätt vi skulle kunna uppnå en hållbar och långsiktigt välfungerande hälso- och sjukvård för våra svenska djur. Och som ministern också har sagt presenterades detta förslag i höstas och har varit ute på remiss.Det är ett förslag i denna utredning som jag vill att vi går in lite djupare på eftersom det har väckt så oerhört mycket oro bland våra djurägare i Sverige: att beredskapen mellan klockan 23 och klockan 6 föreslås tas bort. Tanken med förslaget är att det ska göra det mer attraktivt att jobba hos Distriktsveterinärerna och säkra tillgången på veterinärer under den tid på dygnet då efterfrågan är som allra störst. Även om jag förstår intentionen med denna rekommendation tycker jag inte att det är rätt väg att gå eftersom det kan få väldigt stora konsekvenser för den enskilde djurägaren och dennes djur. Den svenska djurskyddslagen är tydlig: Djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande.En indragning av den veterinära servicen nattetid kommer att medföra ökat onödigt lidande - det är inte så svårt att förstå. En häst som har ett kraftigt kolikanfall eller en ko som kalvar och får komplikationer kan inte vänta på vård till dagen efter. De behöver få vård även mitt i natten, om det inträffar då.Ska vi vara världsledande i djurvälfärd måste vi också ha veterinärer som arbetar nattetid, för konsekvensen blir annars att djur som skulle kunna tillfriskna efter behandling kommer att behöva avlivas av djurskyddsskäl. Man kan också fråga sig vem som ska fatta det beslutet och vem som ska utföra avlivningen.Utredningen menar att digitala lösningar skulle kunna vara ett komplement för bedömning och rådgivning. Men hur lätt är det egentligen att bedöma om familjens ponny kan vänta på vård till dagen efter eller om man ska avliva den omgående?Ministern uppgav i sitt svar att han inte kan ge svar på exakt vilken del av utredningen man kommer att välja att gå vidare med, för det vore att föregå processen. Men, fru talman, jag vill ändå att ministern utvecklar lite hur regeringen ser på det specifika förslaget om att avveckla den veterinära beredskapen nattetid eftersom detta har skapat väldigt stor oro bland våra svenska djurägare.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Det är jättebra och varmt välkommet att utredningens betänkande kom i november. Men man kan ändå fråga sig varför det tog så lång tid för den förra regeringen, som sista året bestod av enbart Sofia Skönnbrinks parti och som hela tiden stöddes av Daniel Bäckströms parti. Problemen hade då varit kända i flera år.Men nog om detta. Nu har vi den här utredningen på bordet. Regeringen arbetar med den, och vi ska framåt.Båda ledamöterna önskar i sina interpellationer och uppföljande frågor svar på exakt vad vi ska göra. Men som ledamöterna mycket väl vet skulle det vara felaktigt av mig att gå in på vad vi ska göra av ett betänkande innan vi har berett det färdigt. Arbetet med att gå igenom remissinstansernas synpunkter pågår som sagt, och i den fortsatta beredningen kommer regeringen att ta ställning till hur vi ska gå vidare med alla utredningens förslag. Jag kan inte föregå den processen.Marknaden för djurens hälso- och sjukvård har sedan en tid tillbaka expanderat ganska kraftigt. Ägarstrukturen har förändrats genom att ett fåtal aktörer har köpt upp en stor andel av de tidigare fristående företagen på marknaden. Efterfrågan på djursjukvård har generellt sett ökat, framför allt när det gäller sällskapsdjur.Det finns numera också betydligt mer avancerade diagnostiska verktyg och behandlingsalternativ, som i princip är fullt jämförbara med dem som används vid vård av människor. Tillgången till mer avancerad vård har inneburit en ökad efterfrågan på mer specialiserad vård för sällskapsdjur.En annan bidragande förklaring till den kraftiga expansionen på marknaden för sällskapsdjurs hälso- och sjukvård kan vara att betalningsviljan hos djurägare, konsumenter, har ökat.De bemanningssvårigheter som finns inom djurens hälso- och sjukvård ser regeringen mycket allvarligt på. Det råder delade meningar om vad som ska göras för att lösa bristen.När det gäller att hitta en långsiktig lösning tittar vi på detta i betänkandet; det arbetet pågår. Utredningen hade i uppgift att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas i syfte att säkerställa en hållbar och långsiktigt välfungerande hälso- och sjukvård för djur. Och syftet är just detta: att vi ska få till ett system som fungerar på lång sikt.Vi vet alla att situationen är särskilt svår i semestertider. Förra sommaren fungerade det ändå relativt väl. Förutsättningarna var bättre än åren före, tack vare att pandemin var över.Jag har fått information av Jordbruksverket om läget vad gäller de utmaningar som finns med att upprätthålla beredskap i sommar och framåt och om hur man arbetar med frågan. En viktig del inför semestertiderna är information till djurägare för att förbereda dem på situationer som kan uppstå. Förra sommaren gick distriktsveterinärerna ut med information till djurägare med just det syftet.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Det är jättebra och varmt välkommet att utredningens betänkande kom i november. Men man kan ändå fråga sig varför det tog så lång tid för den förra regeringen, som sista året bestod av enbart Sofia Skönnbrinks parti och som hela tiden stöddes av Daniel Bäckströms parti. Problemen hade då varit kända i flera år.Men nog om detta. Nu har vi den här utredningen på bordet. Regeringen arbetar med den, och vi ska framåt.Båda ledamöterna önskar i sina interpellationer och uppföljande frågor svar på exakt vad vi ska göra. Men som ledamöterna mycket väl vet skulle det vara felaktigt av mig att gå in på vad vi ska göra av ett betänkande innan vi har berett det färdigt. Arbetet med att gå igenom remissinstansernas synpunkter pågår som sagt, och i den fortsatta beredningen kommer regeringen att ta ställning till hur vi ska gå vidare med alla utredningens förslag. Jag kan inte föregå den processen.Marknaden för djurens hälso- och sjukvård har sedan en tid tillbaka expanderat ganska kraftigt. Ägarstrukturen har förändrats genom att ett fåtal aktörer har köpt upp en stor andel av de tidigare fristående företagen på marknaden. Efterfrågan på djursjukvård har generellt sett ökat, framför allt när det gäller sällskapsdjur.Det finns numera också betydligt mer avancerade diagnostiska verktyg och behandlingsalternativ, som i princip är fullt jämförbara med dem som används vid vård av människor. Tillgången till mer avancerad vård har inneburit en ökad efterfrågan på mer specialiserad vård för sällskapsdjur.En annan bidragande förklaring till den kraftiga expansionen på marknaden för sällskapsdjurs hälso- och sjukvård kan vara att betalningsviljan hos djurägare, konsumenter, har ökat.De bemanningssvårigheter som finns inom djurens hälso- och sjukvård ser regeringen mycket allvarligt på. Det råder delade meningar om vad som ska göras för att lösa bristen.När det gäller att hitta en långsiktig lösning tittar vi på detta i betänkandet; det arbetet pågår. Utredningen hade i uppgift att undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas i syfte att säkerställa en hållbar och långsiktigt välfungerande hälso- och sjukvård för djur. Och syftet är just detta: att vi ska få till ett system som fungerar på lång sikt.Vi vet alla att situationen är särskilt svår i semestertider. Förra sommaren fungerade det ändå relativt väl. Förutsättningarna var bättre än åren före, tack vare att pandemin var över.Jag har fått information av Jordbruksverket om läget vad gäller de utmaningar som finns med att upprätthålla beredskap i sommar och framåt och om hur man arbetar med frågan. En viktig del inför semestertiderna är information till djurägare för att förbereda dem på situationer som kan uppstå. Förra sommaren gick distriktsveterinärerna ut med information till djurägare med just det syftet.

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Tack till landsbygdsminister Peter Kullgren för svaret! Tack också till Sofia Skönnbrink för en mycket viktig interpellation från hennes sida!Det perspektiv jag tar upp med ministern som regeringsföreträdare är ett landsbygdsperspektiv som bottnar i hela det arbete som pågår, ett arbete som intensifieras framöver men också uppgraderas i och med att regeringen har tänkt revidera livsmedelsstrategin.Det finns många olika grundläggande förutsättningar för god djurhälsa och djurhållning men också för att kunna få tillväxt i hela landet med ökad djurproduktion och djurhållning. Där är veterinär- och djursjukvård, även akut djursjukvård, helt avgörande och grundläggande för djurens hälsa men också utifrån ett ägarperspektiv, som även gäller övriga som berörs i anslutning till djurhållning - familjemedlemmar, intressenter kopplade till hästverksamhet och så vidare. Vi kan se hela spektrumet när vi går varvet runt i landet.Läget är oerhört bekymmersamt, inte bara kopplat till utbildningsinsatser och tillgång till ökad kompetens utan också kopplat till arbetsmiljövillkor. Det är ett faktum att många väljer att avsluta sin anställning och gå vidare till andra branscher eller omprövar sitt beslut att vara kvar. Förutsättningarna är tuffa ur ett veterinärperspektiv men också ur ett djurhållningsperspektiv.Svaren från landsbygdsministern och från regeringen är att vi får vänta och se vad regeringen kommer fram till för synpunkter och så småningom propositioner.Det här är en fråga om både finansiering och hur regeringen i kommande budgetarbete skapar förutsättningar för verksamheten att växa. I grunden är det en finansieringsfråga att få tillräckligt med medel för verksamheten, men det krävs också att organisationen fungerar i praktiken.I länet som vi alla tre är kopplade till är det oerhört bekymmersamt med de planer som finns på att lägga ned Sunnes veterinärstation. Sunne tillhör det västra området, som både Sofia och jag tillhör. Vi kan räkna på avståndet från där jag bor i södra Värmland upp till norra Värmland. Det är över 25 mil. Vi har djurhållare hela vägen. Att inte ha kvar verksamhet i Sunne skapar en ökad osäkerhet dygnet runt för djurhållare.Detta tycker jag ramar in hela den svenska situationen, från inland till kust men också i de yttre glesbygdsområdena. Där ska det finnas möjligheter att utveckla djurhållning och även primärproduktion.Vi vet att det både i Fryksdalen, med mycket mjölkproduktion och köttdjursproducenter, och i nästa dal, upp mot Sysslebäck, finns många djurhållare och inte minst uppfödare, med hundar, hästar, får och andra djur.Det är helt avgörande att regeringen vidtar åtgärder som gör att verksamheter inte läggs ned eller centraliseras, vilket blir en följd av detta och av regeringens politik om inga åtgärder vidtas.Frågorna kvarstår alltså, landsbygdsminister Peter Kullgren. Vad kommer regeringen och landsbygdsministern att ta för initiativ? När kommer förslaget till riksdagen utifrån utredningens förslag? Och blir det en proposition i höst? Det är främst den kortsiktiga planen jag efterlyser. Det långsiktiga målet tror jag att alla är överens om, men vilka kortsiktiga, aktiva åtgärder vidtar landsbygdsministern och övriga regeringen för att få ordning på den akuta situationen?

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Tack till landsbygdsminister Peter Kullgren för svaret! Tack också till Sofia Skönnbrink för en mycket viktig interpellation från hennes sida!Det perspektiv jag tar upp med ministern som regeringsföreträdare är ett landsbygdsperspektiv som bottnar i hela det arbete som pågår, ett arbete som intensifieras framöver men också uppgraderas i och med att regeringen har tänkt revidera livsmedelsstrategin.Det finns många olika grundläggande förutsättningar för god djurhälsa och djurhållning men också för att kunna få tillväxt i hela landet med ökad djurproduktion och djurhållning. Där är veterinär- och djursjukvård, även akut djursjukvård, helt avgörande och grundläggande för djurens hälsa men också utifrån ett ägarperspektiv, som även gäller övriga som berörs i anslutning till djurhållning - familjemedlemmar, intressenter kopplade till hästverksamhet och så vidare. Vi kan se hela spektrumet när vi går varvet runt i landet.Läget är oerhört bekymmersamt, inte bara kopplat till utbildningsinsatser och tillgång till ökad kompetens utan också kopplat till arbetsmiljövillkor. Det är ett faktum att många väljer att avsluta sin anställning och gå vidare till andra branscher eller omprövar sitt beslut att vara kvar. Förutsättningarna är tuffa ur ett veterinärperspektiv men också ur ett djurhållningsperspektiv.Svaren från landsbygdsministern och från regeringen är att vi får vänta och se vad regeringen kommer fram till för synpunkter och så småningom propositioner.Det här är en fråga om både finansiering och hur regeringen i kommande budgetarbete skapar förutsättningar för verksamheten att växa. I grunden är det en finansieringsfråga att få tillräckligt med medel för verksamheten, men det krävs också att organisationen fungerar i praktiken.I länet som vi alla tre är kopplade till är det oerhört bekymmersamt med de planer som finns på att lägga ned Sunnes veterinärstation. Sunne tillhör det västra området, som både Sofia och jag tillhör. Vi kan räkna på avståndet från där jag bor i södra Värmland upp till norra Värmland. Det är över 25 mil. Vi har djurhållare hela vägen. Att inte ha kvar verksamhet i Sunne skapar en ökad osäkerhet dygnet runt för djurhållare.Detta tycker jag ramar in hela den svenska situationen, från inland till kust men också i de yttre glesbygdsområdena. Där ska det finnas möjligheter att utveckla djurhållning och även primärproduktion.Vi vet att det både i Fryksdalen, med mycket mjölkproduktion och köttdjursproducenter, och i nästa dal, upp mot Sysslebäck, finns många djurhållare och inte minst uppfödare, med hundar, hästar, får och andra djur.Det är helt avgörande att regeringen vidtar åtgärder som gör att verksamheter inte läggs ned eller centraliseras, vilket blir en följd av detta och av regeringens politik om inga åtgärder vidtas.Frågorna kvarstår alltså, landsbygdsminister Peter Kullgren. Vad kommer regeringen och landsbygdsministern att ta för initiativ? När kommer förslaget till riksdagen utifrån utredningens förslag? Och blir det en proposition i höst? Det är främst den kortsiktiga planen jag efterlyser. Det långsiktiga målet tror jag att alla är överens om, men vilka kortsiktiga, aktiva åtgärder vidtar landsbygdsministern och övriga regeringen för att få ordning på den akuta situationen?

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Tack, ministern, för svaret!Jag ser att Daniel Bäckström har kommit in i lokalen. Jag blev lite lätt stressad i början när han inte dök upp. Det är kul att vi tre värmlänningar ska ta den här debatten tillsammans. Det är lite extra speciellt.Sverige är känt för sitt starka djurskydd och sitt goda djurhälsoläge och är på många sätt ett föregångsland när det gäller djurhälsofrågor. Men för att vi ska kunna upprätthålla detta goda rykte är det jätteviktigt att det finns en välfungerande hälso- och sjukvård för djur i hela Sverige och att våra djur som ministern sa får den vård de behöver när de behöver den.Den senaste tiden har vi dock kunnat ta del av alarmerande rapporter gällande veterinärbristen i Sverige.Många av oss som har egna husdjur vet hur utmanande det kan vara att få tag på en veterinärtid och hur frustrerande det är när man blir hänvisad till närliggande län, om man har tur, eller blir skickad flera timmars bilresa bort till andra län.I enstaka fall kan det här vara en lösning för oss som har smådjur och tillgång till bil. Värre är det för Sveriges hästägare och lantbrukare, som är direkt beroende av Distriktsveterinärernas ambulerande verksamhet när det uppstår akuta situationer.Distriktsveterinärer är många gånger skillnaden mellan liv och död. Vi kan inte riskera att djur som skulle kunna bli friska efter behandling avlivas helt i onödan för att det inte finns någon veterinär att tillgå.Bristen på tillgänglighet beror på stora bemanningssvårigheter inom djurens hälso- och sjukvård, särskilt när det gäller Distriktsveterinärernas verksamhet.I regeringsställning genomförde vi socialdemokrater en betydande förstärkning av veterinär- och djursjukskötarutbildningarna vid Sveriges lantbruksuniversitet. Den var tänkt att generera ytterligare 40 platser på veterinärutbildningen och 20 platser på djursjukskötarutbildningen varje år. Men trots utökningen av antalet utbildningsplatser kvarstår problemet.Därför är det nu av största vikt att regeringen fortsätter att prioritera frågan och lägger fokus på att formulera förslag på lösningar. I Sverige har staten tagit på sig ansvaret att säkerställa tillgången till veterinärservice i hela landet. Det ska också finnas beredskap vid utbrott av smittsamma djursjukdomar.Tack vare Distriktsveterinärerna finns det i dag tillgång till veterinärer alla dagar på året och alla tider på dygnet. Det här måste vi vara väldigt rädda om, särskilt ur ett glesbygdsperspektiv eftersom privata aktörer ofta lyser med sin frånvaro där. Trots regeringens ansvar i frågan har vi hittills inte hört några konkreta förslag på åtgärder eller hur man ska arbeta för att komma till rätta med veterinärbristen.Det förvånar mig lite att frågan inte är högre prioriterad, för jag vet ju att landsbygdsministern har ett stort engagemang när det gäller livsmedelsstrategin och hur vi ska kunna öka den inhemska produktionen av livsmedel i Sverige. För mig hänger de här delarna väldigt tätt ihop. Vi diskuterar ofta hur vi ska göra det mer attraktivt att producera livsmedel i Sverige och hur vi ska stimulera till generationsskiften inom lantbruket så att fler vill syssla med djuruppfödning eller till exempel spannmålsodling. Och en viktig del i att få fler att vilja och framför allt våga satsa på livsmedelsproducerande djur tror jag är att vi kan garantera långsiktigt välfungerande veterinärservice i hela vårt land. Djurägare runt om i Sverige känner just nu en väldigt stor oro som vi politiker i denna kammare måste ta på största allvar. Därför nöjer jag mig inte riktigt med ministerns svar, utan jag vill också veta vilka förslag på lösningar som regeringen har för att komma till rätta med veterinärbristen. Skulle ministern kunna berätta lite om hur tankarna går och ge i alla fall ett litet svar på hur man tänker att man ska ta den här frågan framåt?

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Tack, ministern, för svaret!Jag ser att Daniel Bäckström har kommit in i lokalen. Jag blev lite lätt stressad i början när han inte dök upp. Det är kul att vi tre värmlänningar ska ta den här debatten tillsammans. Det är lite extra speciellt.Sverige är känt för sitt starka djurskydd och sitt goda djurhälsoläge och är på många sätt ett föregångsland när det gäller djurhälsofrågor. Men för att vi ska kunna upprätthålla detta goda rykte är det jätteviktigt att det finns en välfungerande hälso- och sjukvård för djur i hela Sverige och att våra djur som ministern sa får den vård de behöver när de behöver den.Den senaste tiden har vi dock kunnat ta del av alarmerande rapporter gällande veterinärbristen i Sverige.Många av oss som har egna husdjur vet hur utmanande det kan vara att få tag på en veterinärtid och hur frustrerande det är när man blir hänvisad till närliggande län, om man har tur, eller blir skickad flera timmars bilresa bort till andra län.I enstaka fall kan det här vara en lösning för oss som har smådjur och tillgång till bil. Värre är det för Sveriges hästägare och lantbrukare, som är direkt beroende av Distriktsveterinärernas ambulerande verksamhet när det uppstår akuta situationer.Distriktsveterinärer är många gånger skillnaden mellan liv och död. Vi kan inte riskera att djur som skulle kunna bli friska efter behandling avlivas helt i onödan för att det inte finns någon veterinär att tillgå.Bristen på tillgänglighet beror på stora bemanningssvårigheter inom djurens hälso- och sjukvård, särskilt när det gäller Distriktsveterinärernas verksamhet.I regeringsställning genomförde vi socialdemokrater en betydande förstärkning av veterinär- och djursjukskötarutbildningarna vid Sveriges lantbruksuniversitet. Den var tänkt att generera ytterligare 40 platser på veterinärutbildningen och 20 platser på djursjukskötarutbildningen varje år. Men trots utökningen av antalet utbildningsplatser kvarstår problemet.Därför är det nu av största vikt att regeringen fortsätter att prioritera frågan och lägger fokus på att formulera förslag på lösningar. I Sverige har staten tagit på sig ansvaret att säkerställa tillgången till veterinärservice i hela landet. Det ska också finnas beredskap vid utbrott av smittsamma djursjukdomar.Tack vare Distriktsveterinärerna finns det i dag tillgång till veterinärer alla dagar på året och alla tider på dygnet. Det här måste vi vara väldigt rädda om, särskilt ur ett glesbygdsperspektiv eftersom privata aktörer ofta lyser med sin frånvaro där. Trots regeringens ansvar i frågan har vi hittills inte hört några konkreta förslag på åtgärder eller hur man ska arbeta för att komma till rätta med veterinärbristen.Det förvånar mig lite att frågan inte är högre prioriterad, för jag vet ju att landsbygdsministern har ett stort engagemang när det gäller livsmedelsstrategin och hur vi ska kunna öka den inhemska produktionen av livsmedel i Sverige. För mig hänger de här delarna väldigt tätt ihop. Vi diskuterar ofta hur vi ska göra det mer attraktivt att producera livsmedel i Sverige och hur vi ska stimulera till generationsskiften inom lantbruket så att fler vill syssla med djuruppfödning eller till exempel spannmålsodling. Och en viktig del i att få fler att vilja och framför allt våga satsa på livsmedelsproducerande djur tror jag är att vi kan garantera långsiktigt välfungerande veterinärservice i hela vårt land. Djurägare runt om i Sverige känner just nu en väldigt stor oro som vi politiker i denna kammare måste ta på största allvar. Därför nöjer jag mig inte riktigt med ministerns svar, utan jag vill också veta vilka förslag på lösningar som regeringen har för att komma till rätta med veterinärbristen. Skulle ministern kunna berätta lite om hur tankarna går och ge i alla fall ett litet svar på hur man tänker att man ska ta den här frågan framåt?

På vilka sätt avser ministern och regeringen att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen?

Sofia Skönnbrink har frågat mig på vilka sätt jag och regeringen avser att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen, hur jag och regeringen ställer oss till föreslagna åtgärder i betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård (SOU 2022:58) samt vilka föreslagna åtgärder vi avser att ta hänsyn till i det fortsatta arbetet.Daniel Bäckström har frågat mig hur jag avser att på kort och lång sikt lösa den statliga veterinärorganisationen på Sveriges landsbygd.Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang. Sveriges goda situation när det gäller djurskydd och djurhälsa är något vi ska vara stolta över och värna. Att det finns tillgång till veterinär i hela landet är avgörande för djurskydd, djurhälsa och en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Det handlar om att det ska finnas goda villkor för att leva, bo och verka i hela landet. Hela Sverige ska fungera, och alla djur i människans vård ska få den vård de behöver när de behöver den.Som både Sofia Skönnbrink och Daniel Bäckström nämner är läget inom djurens hälso- och sjukvård problematiskt. Det har varit väl känt under lång tid, och det är bra att den förra regeringen till slut tillsatte en utredning. Framför allt inom Distriktsveterinärerna finns svårigheter på grund av veterinärbristen, vilket bland annat påverkar möjligheten att hålla beredskap. Den ansträngda situationen, inte minst i glesbygd, är givetvis bekymmersam. Länsstyrelsen i Västerbottens län har skrivit till mig och beskrivit just den situationen, vilket jag tar till mig. Jag har svarat att vi i regeringen arbetar med att hitta en hållbar och långsiktig hälso- och sjukvård för djur och att betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård, som överlämnades i november förra året, är en del i detta arbete. Från regeringens sida arbetar vi aktivt med förslagen i det betänkande som Sofia Skönnbrink nämner. Jag kan givetvis inte föregå den processen, men jag kan tala om att arbetet pågår och att det är högst aktuellt. Man kan konstatera att intresset från myndigheter, organisationer och andra enskilda som berörs av förslagen i betänkandet har varit stort. Arbetet med att gå igenom remissinstansernas synpunkter och analysera utredningens förslag pågår. Regeringen kommer i det arbetet att beakta remissvaren. Det är ett omfattande arbete vi har framför oss då det är ett omfattande betänkande som rör en mycket komplex och viktig fråga. Jag kan som sagt inte uttala mig om vilka åtgärder regeringen avser att gå vidare med eller hur vi ställer oss till enskilda förslag. Däremot vill jag understryka vikten av att hitta en långsiktig lösning för en fungerande hälso- och sjukvård för djur i hela landet samtidigt som dagens akuta problem behöver hanteras parallellt.

Hur ställer sig ministern och regeringen till föreslagna åtgärder i utredningen, och vilka avser man ta hänsyn till i det fortsatta arbetet?

Sofia Skönnbrink har frågat mig på vilka sätt jag och regeringen avser att arbeta för att komma till rätta med den akuta veterinärbristen, hur jag och regeringen ställer oss till föreslagna åtgärder i betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård (SOU 2022:58) samt vilka föreslagna åtgärder vi avser att ta hänsyn till i det fortsatta arbetet.Daniel Bäckström har frågat mig hur jag avser att på kort och lång sikt lösa den statliga veterinärorganisationen på Sveriges landsbygd.Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang. Sveriges goda situation när det gäller djurskydd och djurhälsa är något vi ska vara stolta över och värna. Att det finns tillgång till veterinär i hela landet är avgörande för djurskydd, djurhälsa och en konkurrenskraftig livsmedelsproduktion. Det handlar om att det ska finnas goda villkor för att leva, bo och verka i hela landet. Hela Sverige ska fungera, och alla djur i människans vård ska få den vård de behöver när de behöver den.Som både Sofia Skönnbrink och Daniel Bäckström nämner är läget inom djurens hälso- och sjukvård problematiskt. Det har varit väl känt under lång tid, och det är bra att den förra regeringen till slut tillsatte en utredning. Framför allt inom Distriktsveterinärerna finns svårigheter på grund av veterinärbristen, vilket bland annat påverkar möjligheten att hålla beredskap. Den ansträngda situationen, inte minst i glesbygd, är givetvis bekymmersam. Länsstyrelsen i Västerbottens län har skrivit till mig och beskrivit just den situationen, vilket jag tar till mig. Jag har svarat att vi i regeringen arbetar med att hitta en hållbar och långsiktig hälso- och sjukvård för djur och att betänkandet Bättre förutsättningar inom djurens hälso- och sjukvård, som överlämnades i november förra året, är en del i detta arbete. Från regeringens sida arbetar vi aktivt med förslagen i det betänkande som Sofia Skönnbrink nämner. Jag kan givetvis inte föregå den processen, men jag kan tala om att arbetet pågår och att det är högst aktuellt. Man kan konstatera att intresset från myndigheter, organisationer och andra enskilda som berörs av förslagen i betänkandet har varit stort. Arbetet med att gå igenom remissinstansernas synpunkter och analysera utredningens förslag pågår. Regeringen kommer i det arbetet att beakta remissvaren. Det är ett omfattande arbete vi har framför oss då det är ett omfattande betänkande som rör en mycket komplex och viktig fråga. Jag kan som sagt inte uttala mig om vilka åtgärder regeringen avser att gå vidare med eller hur vi ställer oss till enskilda förslag. Däremot vill jag understryka vikten av att hitta en långsiktig lösning för en fungerande hälso- och sjukvård för djur i hela landet samtidigt som dagens akuta problem behöver hanteras parallellt.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

Jag tackar Ola Möller för vänliga ord. Jag vill gärna returnera dem genom att säga att jag tycker att det är utomordentligt bra att denna fråga lyfts upp också här i riksdagens kammare och att vi får möjlighet att diskutera dessa angelägna rättssäkerhetsfrågor.Jag vill gärna bekräfta att det inte råder någon tvekan om att hela rättsordningen och hela rättsväsendet är utsatt för ett starkt tryck. Det är framför allt drivet av samhällsutvecklingen, men också från politikens sida vidtar vi åtgärder och tillför nya verktyg till brottsbekämpningen för att kunna få en ökad brottsuppklaring och en ökad lagföring. Detta utsätter hela rättssystemet för ett ökat tryck.Advokaternas roll är oundgänglig för att rätt balans mellan allmänna intressen och enskilda intressen ska kunna finnas i det konkreta fallet. Därför tycker jag att det är utomordentligt viktigt att lyssna på de enskilda ombudens erfarenheter av hur denna modell slår i praktiken och ta med oss det som ett viktigt underlag när vi ska utvärdera modellen för framtiden.Jag kan bredda perspektivet ytterligare. I morgon ska jag ha ett möte med ett antal domare som har gått i spetsen för ett domarupprop. Det är ju ett uttryck för att även domstolarna blir utsatta för en väldig press och ett väldigt tryck i denna situation.Vad detta i grund och botten understryker är följande: Om vi ska klara denna uppgift, som har en enorm magnitud, och vända utvecklingen inte minst när det gäller den grova organiserade brottsligheten måste vi säkerställa att hela rättsväsendet är rustat, ända ned till hanteringen av det enskilda fallet, på ett sådant sätt att det kan göras på ett både effektivt och rättssäkert sätt.Stort tack för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i dag!(Applåder)Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

Det finns ju fler skevheter i detta. Staten flyttar fram sina positioner gentemot den enskilde medborgaren. Till exempel har antalet åklagare ökat med 24 procent sedan 2017, medan antalet domare inte ens har ökat med 7 procent. Det är klart att det skapar en annan balans i systemet när åklagarsidan växer väsentligt samtidigt som vi ser att skyddet för den enskilde i förhörssituationen riskerar att försvagas. Detta gör någonting med balansen i rättsstaten.Jag tror verkligen att detta är någonting som vi måste följa upp över tid. Därmed inte sagt att vi inte ska ha kontroll över kostnaderna, men jag tror att det måste finnas en mellanvariant i det här. Jag har högt förtroende för advokaterna när det gäller deras möjligheter att redovisa detta på ett gott sätt. Sedan får man väl ha en granskningsnämnd eller något annat hittepå för att studera detta, om nu inte domstolarna ska göra det - de har ju annat att göra.Jag tackar för en väldigt konstruktiv och bra debatt. Trots den nuvarande utbyggnadstakten när det gäller de väldigt repressiva åtgärder som regeringen vidtar tillsammans med Sverigedemokraterna hoppas jag att den enskildes legitima behov av skydd fastställs och att de kvarvarande liberala värderingarna i regeringsunderlaget ser till att man håller fast vid detta.Jag är orolig när staten flyttar fram sina positioner så oerhört kraftfullt som man gör nu med denna typ av åtgärder. Hur behjärtansvärd kostnadskontrollen än är måste vi verkligen vara noga med balansen mellan staten och individen i dessa uppgifter. Jag hoppas att justitieministern kommer att följa detta och titta på det. Jag har också fullt förtroende för att ministern kommer att göra det, för jag upplever att han har en god grund i dessa frågor och ofta har en god riktning i det han gör.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

Det är naturligtvis helt riktigt att en helt grundläggande uppgift för vår rättsordning och för staten är att säkerställa en hög grad av rättssäkerhet för den enskilde. En grundbult i detta är att säkerställa att enskilda människor har rätt till ett rättsligt biträde i den här typen av processer.Jag vill ändå nyansera bilden av de regler som nu är på plats. Det är helt riktigt att taxan utgår från en schablon, men det finns ventilregler som gör att man kan begära ersättning för de extra kostnaderna om man kan visa att det har varit motiverat att göra insatser utöver det som kan utläsas av förhörstiden. Det är en taxa med en betydande ventil för att annat arbete som har varit motiverat i det konkreta fallet ska kunna fångas upp.Straffmyndighetsåldern kan skilja sig åt mellan olika civiliserade demokratiska rättsstater. Vi har 15 år. Jag tror att Tyskland har 14. Nederländerna har 13. Man kan se olika på det, men alldeles oavsett var man lägger nivån ger denna typ av rättegångsregler ett särskilt skydd för minderåriga när det gäller tillgång till rättsliga biträden. Det är klart att det är av avgörande betydelse att säkerställa att enskilda i största allmänhet och inte minst barn och unga har tillgång till ett fullgott rättsligt biträde.Jag bedömer att det rimliga sättet att gå framåt är att erkänna att det finns flera legitima intressen samtidigt här. Å ena sidan finns det starka intresset att säkerställa att enskilda har tillgång till ett ordentligt skydd i form av ett rättsligt biträde i en rättsprocess, å andra sidan finns det väldigt legitima anspråket att de offentliga medlen ska användas och följas upp på ett bra sätt.Riksrevisionens bedömning har varit att uppföljningen har varit otillräcklig. Då måste man hitta en modell för att hantera detta. Det är vad Domstolsverket har gjort, och denna modell har nu gällt i några veckor.Vi är fullt medvetna om den kritik som har förts fram från advokathåll. Jag läste senast i går en protestskrivelse med Advokatsamfundet i spetsen, uppbackad av flera hundra advokater. Jag åtar mig att följa utvecklingen på ett mycket noggrant sätt och att återkomma med ett särskilt uppdrag till Domstolsverket att mer på djupet följa upp effekterna och utfallet av detta system. Sedan ska vi dra våra slutsatser av det.Jag är övertygad om att det går att tillgodose båda dessa intressen på ett balanserat sätt. Nu får vi se vart detta för oss. Vi ska lyssna väldigt noggrant på dem som har olika roller i rättsprocessen, på enskilda människor och deras erfarenheter av detta arbete och, för den delen, på den ansvariga myndighetens bedömningar av hur systemet har fungerat. Sedan ska vi dra våra slutsatser för framtiden.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

Jag tackar justitieministern för ett bra resonemang. Jag förstår problematiken kring att en domstol inte kan fastställa kostnaden, och jag delar uppfattningen att vi ska ha kostnadskontroll i offentlig sektor - något annat vore ju närmast sensationellt. Men jag tycker samtidigt att detta är intressant, för det finns en snarlik verksamhet som har varit på tapeten, nämligen konkursförvaltning. Konkursförvaltarna bestämmer mer eller mindre själva sina kostnadsspecifikationer och har i en del fall fått ganska rikligt betalt även för ganska enkla konkurser. Även om det finns domstolar som är inblandade i att fastställa detta kan det alltså finnas brister i systemet, och jag skulle egentligen önska att regeringen resonerade kring någon form av modell för ersättning i detta. De allra flesta advokater, precis som alla andra människor i detta samhälle, vill nämligen göra rätt för sig. Min erfarenhet av advokater är också att de är väldigt sakliga och systematiska; de för bok över sina timmar och liknande. Dessutom finns det en annan part i detta, nämligen utredande myndigheter i form av till exempel polisen. Det är de som håller förhören, och om en klient bryter ihop under ett förhör och man är tvungen att gå ut och lägga tid på att få tillbaka klienten till ett konstruktivt läge får man med det system som har införts inte betalt för detta. Sådana saker borde även regeringen kunna ha lite synpunkter på eller resonera kring. Jag tar det som ett löfte att detta ska in i regleringsbrevet, och jag uppskattar det. Det ska såklart följas upp, men jag tar ministern på orden här. Sedan är det väl så att detta kommer att ta tid. Problemet jag ser framför mig är bland annat den utveckling som regeringens samarbetspartner vill se i detta, nämligen att straffrättsåldern ska sänkas till tolv år. Det svarade ju partiledaren för samarbetspartiet Sverigedemokraterna mer eller mindre ja på i debatten i tisdags. Tolvåringar ska alltså kunna låsas in i fängelse, och jag kan ju bara tänka mig situationen med tolvåringar som kommer in i en förhörssituation med den här typen av styrmedel för advokaternas arbete och de risker som finns inbyggt i detta system. Att lotsa en tolvåring genom ett förhör är ingen lätt sak, och det kommer att vara väldigt problematiskt. Känner man då som advokat dessutom en stress över att kostnaderna inte går ihop finns det risker att jobbet inte blir ordentligt utfört. Då måste man också fråga sig om det finns ytterligare parter som skulle kunna ha någon form av uppföljningsansvar i detta - jag vet inte, en barnombudsman eller liknande - och som kan få i uppgift att granska. Vi måste verkligen se till att det säkerställs att alla får den rätt de behöver. Sedan är det så att andra delar av rättsväsendet har haft en väsentligt kraftigare utveckling när det gäller kostnaderna. Polisen har sedan 2017 haft en kraftigare kostnadsutveckling än kostnaderna för dessa mål; polisen har haft 19 procents kostnadsökning, jämfört med 15 procents ökning i detta. Advokaterna har alltså i så fall varit mer återhållsamma. Detta hänger ju ihop: I takt med att man skickar in fler i rättsväsendet kommer också kostnaderna att öka. Vi bedrev ett starkt arbete under den förra mandatperioden för att lagföra fler, och enligt vad regeringen själv säger har den samma ambition och vill öka antalet lagförda väldigt mycket mer. Då kommer också klienterna att komma in i fler fall, och då är det klart att vi får ökade kostnader i förhörssituationerna. Det är väl också justitieministerns uppfattning att en av statens absoluta kärnuppgifter är att värna medborgarens rätt till en rättssäker process när man står under förhör och sedan eventuellt åtal.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

Jag känner stor respekt för Ola Möllers sätt att ta sig an frågan, och jag vill bara bekräfta de skäl som ledamoten tar upp och som talar för att enskilda människor i samband med en brottsmisstanke ska kunna räkna med ett kvalificerat ombud - en kvalificerad röst - som tar vara på deras intressen. Det är en helt fundamental sak i en rättsstat. Utifrån en hyggligt omfattande egen erfarenhet av att vara ombud för enskilda människor i olika situationer kan jag också bekräfta att jag är mycket väl medveten om att ombudsrollen ofta omfattar ett brett omhändertagande, så att säga. Det handlar om att hantera hela den situation och påfrestning det innebär att vara i kontakt med rättsväsendet. Jag vet också att det är på den grunden som många advokater som arbetar med den här typen av mål har reagerat starkt på reformen och befarar att den ska få negativa effekter. Samtidigt kan man säga att det är ett legitimt anspråk från medborgarna att de offentliga medel vi använder i hela rättsordningen används på ett effektivt sätt. Advokater är och måste vara föremål för kostnadskontroll. När ett fall kommer till domstol är det domstolen som gör den bedömningen - en advokat lämnar in sin kostnadsräkning, och sedan gör domstolen en bedömning av vad som är skälig ersättning givet det arbete advokaten redovisar. I detta fall kommer det ju aldrig till domstol, så det finns ingen domstol som kan göra skälighetsbedömningen, och Riksrevisionen - som ju har i uppgift att granska hur vi använder offentliga medel även på detta område - har påtalat att vi behöver hitta en annan modell. Det är helt riktigt att det är Domstolsverket som myndighet i relation till domstolarna som har den uppgiften. Att använda schabloner för att bestämma ersättningen har byggt på en ganska beprövad modell. Jag tror att alla som är involverade i detta erkänner att det är svårt att hitta en bra och objektiv måttstock för hur man ska beräkna ersättningen, men något man kan mäta är i alla fall den tid som har lagts ned i förhör. Därför har man krokat modellen kring det. Genom att säga detta vill jag understryka legitimiteten i den frågeställning och det problem Ola Möller pekar på här. Jag är också mycket medveten om vad advokater runt om i landet befarar kan bli effekten av denna reform. Med det sagt trädde systemet i kraft för bara ett par veckor sedan, så det går egentligen inte att göra annat än spekulera om effekterna. Men ganska snart kommer vi att se effekterna av detta, och då är frågan vad en justitieminister kan göra utan att kliva över gränsen och ge sig in på ett område som inte är departementets, ministerns eller regeringens utan myndighetens - i detta fall Domstolsverket. Ja, till exempel kan man ge Domstolsverket i uppdrag att följa upp detta på ett systematiskt sätt och redovisa konsekvenserna och utfallet av modellen. Det är min avsikt att göra det när vi så småningom ska skriva ett regleringsbrev till Domstolsverket för nästa år, så att vi inom rimlig tid och baserat på en konkret användning av modellen kan se vad den har fått för effekter och dra våra slutsatser framåt av det.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

Jag tackar justitieministern för svaret. Jag ber om ursäkt för att jag inte var i kammaren när debatten började, men jag hade glömt mina anteckningar på kontoret. Det är sådant som händer. Jag är inte alls jättekunnig på dessa frågor. Och jag är fullt medveten om att detta är ett myndighetsbeslut. Därför är jag väldigt ödmjuk inför denna debatt, vilket kanske inte är mitt starkaste kännetecken i andra debatter. Men i just denna debatt tänkte jag att jag ska vara det. För dem som inte känner till frågan handlar detta om att en advokat kommer att få betalt bara för själva förhörstiden som genomförs om förundersökningen inte leder till åtal. Jag är en av dem som tyvärr har suttit i förhör i min ungdom, och jag vet att det är väldigt mycket utöver själva förhörstiden med unga människor som det handlar om. Det handlar om att man behöver förklara för den unge vad det handlar om. Man behöver ha förberedande samtal med den unge, som ibland nästan behöver psykologhjälp för att klara av det. Samma sak gäller kvinnor som sitter i förhör om sexualbrott och våld i nära relation. De behöver ofta tid för att kunna förbereda sig, men de kan också bryta ihop. Om förundersökningen inte leder till åtal kommer advokaten i dag inte att få betalt för all denna tid. Det innebär att väldigt många advokater tyvärr kommer att välja att inte ta dessa mål. Det innebär också att de advokater som tar dessa mål kommer att vara de advokater som är minst angelägna om att hjälpa sina klienter fullt ut, eftersom de räknar med att de får bara dessa pengar. Då lägger de så lite arbete som möjligt på detta. Detta är ingen utveckling som vi vill ha. Och jag vet att justitieministern delar denna uppfattning. Jag har också respekt för att man inte kan gå in och ändra myndighetsbeslut hur som helst, men det räcker inte att bara säga att man ska hålla ögonen på och följa frågan när justitieministern själv medger att detta riskerar rättssäkerheten. Jag skulle kunna hålla en lång harang om rättssäkerhetsfrågorna, men jag tänker att jag lämnar dem därhän i denna debatt. Jag tycker nämligen att detta är så viktigt. Risken är att vi hamnar i ett läge där det blir en klassfråga - att den som har råd att betala för tiden kommer att få hjälpen medan den som inte har råd inte kommer att få den. Men det måste någonstans vara samhällets skyldighet, eftersom vi har uppfattningen att alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad, att stötta alla på samma sätt i den här processen.Min fråga är därför egentligen: Finns det någonting utöver att bara följa frågan som justitieministern kan göra för att verkligen se till att detta inte innebär att människor inte får den hjälp i rättsprocesser som de faktiskt måste ha? Detta handlar dessutom om de mest utsatta. Det handlar om kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, om barn, om unga människor och så vidare. Jag skulle vilja att justitieministern verkligen gav uttryck för det eftersom jag vet att justitieministern har en bakgrund som gör att han förstår detta fullt ut.

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål?

har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att trygga allas rätt till skäligt och gott stöd i förordnandemål. Svar på interpellationFörordnandemål är brottmål där en domstol har förordnat ett rättsligt biträde, men där förundersökningen inte leder till åtal. Dessa mål utgör i dag ungefär en tredjedel av det sammanlagda antalet brottmål vid tingsrätterna. Under den senaste tioårsperioden har utgifterna för rättsliga biträden i förordnandemål ökat med cirka 155 miljoner kronor. Som Ola Möller nämner har Riksrevisionen varit kritisk till denna kostnadsutveckling. I en granskning av domstolarnas ersättning till rättsliga biträden i brottmål har Riksrevisionen bedömt att tingsrätterna inte utövar en betryggande kontroll över ersättningen till offentliga försvarare och målsägandebiträden. Riksrevisionen lyfter särskilt fram att domstolarna har dåliga förutsättningar att kunna göra en noggrann prövning av dessa ersättningsanspråk.Mot denna bakgrund har Domstolsverket nyligen beslutat att införa en taxa i förordnandemål. Taxan trädde i kraft den 1 juni och syftar till att ge domstolarna bättre förutsättningar att utöva en tillförlitlig kostnadskontroll. Av rättegångsbalken följer att offentliga försvarare och målsägandebiträden har rätt till skälig ersättning för det arbete de lägger ned. Domstolsverket har uttalat att den nya taxan inte står i strid med detta. Eftersom en förundersökning i ett förordnandemål inte leder till åtal har domstolen ofta begränsad insyn i det arbete som har lagts ned av ett rättsligt biträde. Det har därför varit svårt att bedöma vad som är en rimlig ersättning till biträdet.För regeringen är det förstås viktigt att statens resurser används på bästa sätt och att det finns en effektiv kostnadskontroll för rättsliga biträdens ersättningsanspråk. Användningen av schabloniserade ersättningar är ett av Domstolsverket beprövat sätt att reglera ersättningen till rättsliga biträden i brottmål, och taxor förekommer redan i dag i vissa brottmål där åtal väckts. Samtidigt är rätten till ett rättsligt biträde fundamental för en fungerande rättsstat och en viktig del av rätten till en rättvis rättegång. Att försvarare och målsägandebiträden ska kunna utföra sitt arbete under rimliga villkor är en självklarhet. Jag är mycket medveten om att många advokater och Advokatsamfundet har reagerat kritiskt mot denna reform. Och regeringen kommer att följa utfallet av hur den nya taxan tillämpas och återkomma efter det. (Applåder)

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

Tack så mycket till Pontus Andersson för interpellationen!Jag är väl medveten om det intresse som finns till exempel kring gårdsförsäljning både från enskilda personer som vill kunna köpa med sig hem från ett besök på en vingård eller ett mikrobryggeri och naturligtvis också från de näringsidkarna att kunna saluföra sina produkter i samband med den typen av besök.Detta är alltså inte okänt för mig på något sätt, och regeringens ambition är att kunna genomföra detta samtidigt som vi värnar Systembolagets monopol.Medan interpellanten betonar de "roliga" delarna med detta är det klart att det också finns en baksida om det här skulle leda till att Systembolaget inte kan existera. Det skulle sannolikt ge en ökad konsumtion med ökade alkoholskador som följd, personer som på olika sätt åsamkas ett lidande i form av ökat våld och ökad sjukdom.Därför måste man ha båda dessa ben med sig i arbetet, och det försöker både jag och regeringen ha för att värna ett samhälle där människor naturligtvis kan utöva frihet på olika sätt men där vi också värnar dem som är utsatta och dem som drabbas av alkoholens skadeverkningar.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

Tack så mycket till Pontus Andersson för interpellationen!Jag är väl medveten om det intresse som finns till exempel kring gårdsförsäljning både från enskilda personer som vill kunna köpa med sig hem från ett besök på en vingård eller ett mikrobryggeri och naturligtvis också från de näringsidkarna att kunna saluföra sina produkter i samband med den typen av besök.Detta är alltså inte okänt för mig på något sätt, och regeringens ambition är att kunna genomföra detta samtidigt som vi värnar Systembolagets monopol.Medan interpellanten betonar de "roliga" delarna med detta är det klart att det också finns en baksida om det här skulle leda till att Systembolaget inte kan existera. Det skulle sannolikt ge en ökad konsumtion med ökade alkoholskador som följd, personer som på olika sätt åsamkas ett lidande i form av ökat våld och ökad sjukdom.Därför måste man ha båda dessa ben med sig i arbetet, och det försöker både jag och regeringen ha för att värna ett samhälle där människor naturligtvis kan utöva frihet på olika sätt men där vi också värnar dem som är utsatta och dem som drabbas av alkoholens skadeverkningar.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

Tack så mycket till Pontus Andersson för interpellationen!Jag är väl medveten om det intresse som finns till exempel kring gårdsförsäljning både från enskilda personer som vill kunna köpa med sig hem från ett besök på en vingård eller ett mikrobryggeri och naturligtvis också från de näringsidkarna att kunna saluföra sina produkter i samband med den typen av besök.Detta är alltså inte okänt för mig på något sätt, och regeringens ambition är att kunna genomföra detta samtidigt som vi värnar Systembolagets monopol.Medan interpellanten betonar de "roliga" delarna med detta är det klart att det också finns en baksida om det här skulle leda till att Systembolaget inte kan existera. Det skulle sannolikt ge en ökad konsumtion med ökade alkoholskador som följd, personer som på olika sätt åsamkas ett lidande i form av ökat våld och ökad sjukdom.Därför måste man ha båda dessa ben med sig i arbetet, och det försöker både jag och regeringen ha för att värna ett samhälle där människor naturligtvis kan utöva frihet på olika sätt men där vi också värnar dem som är utsatta och dem som drabbas av alkoholens skadeverkningar.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

Tack igen för svaret, ministern!Ja, i vissa frågor får vi väl vara överens om att vi inte är överens. Men jag vill ändå uttrycka min förhoppning att Tidöpartierna tillsammans med Centerpartiet, som vi har med oss i många av dessa frågor, kan göra en del på detta område under mandatperioden.Förändringar i form av liberaliseringar får gärna ta tid - det har jag ingenting emot - framför allt så att vi kan garantera att efterverkningarna blir som vi önskat. Men nu har det gått 68 år sedan starkölet blev tillåtet i Sverige. Det har gått 22 år sedan Systembolaget fick ha lördagsöppet och 9 år sedan alla Systembolag blev självbetjäningsbutiker. Det är dags att ta ytterligare ett steg mot ett något friare Sverige.Vi politiker lämnar alla efter oss ett arv. Om Jakob Forssmed vill kan han bli känd som den som tillät gårdsförsäljning av alkohol i Sverige och den som lät våra skånska vinodlare göra Skåne till norra Europas bästa vindistrikt.Ministern har också chansen att bli den som, låt säga under våren 2026 med genomförande den 30 juni 2026, tillåter att kyld dryck säljs på Systembolaget och som förlänger öppettiderna på lördagar. Det tror jag att väljarna skulle uppskatta.Underskatta inte människors längtan efter frihet. Detta är trots allt väldigt små förändringar, men förändringar som påverkar människors vardag. Förslagen är långt ifrån radikala. Det handlar om exempelvis några timmar på lördagar. Det är små justeringar som skulle göra livet lite smidigare och framför allt roligare för många svenskar.

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

Tack igen för svaret, ministern!Ja, i vissa frågor får vi väl vara överens om att vi inte är överens. Men jag vill ändå uttrycka min förhoppning att Tidöpartierna tillsammans med Centerpartiet, som vi har med oss i många av dessa frågor, kan göra en del på detta område under mandatperioden.Förändringar i form av liberaliseringar får gärna ta tid - det har jag ingenting emot - framför allt så att vi kan garantera att efterverkningarna blir som vi önskat. Men nu har det gått 68 år sedan starkölet blev tillåtet i Sverige. Det har gått 22 år sedan Systembolaget fick ha lördagsöppet och 9 år sedan alla Systembolag blev självbetjäningsbutiker. Det är dags att ta ytterligare ett steg mot ett något friare Sverige.Vi politiker lämnar alla efter oss ett arv. Om Jakob Forssmed vill kan han bli känd som den som tillät gårdsförsäljning av alkohol i Sverige och den som lät våra skånska vinodlare göra Skåne till norra Europas bästa vindistrikt.Ministern har också chansen att bli den som, låt säga under våren 2026 med genomförande den 30 juni 2026, tillåter att kyld dryck säljs på Systembolaget och som förlänger öppettiderna på lördagar. Det tror jag att väljarna skulle uppskatta.Underskatta inte människors längtan efter frihet. Detta är trots allt väldigt små förändringar, men förändringar som påverkar människors vardag. Förslagen är långt ifrån radikala. Det handlar om exempelvis några timmar på lördagar. Det är små justeringar som skulle göra livet lite smidigare och framför allt roligare för många svenskar.

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

Tack igen för svaret, ministern!Ja, i vissa frågor får vi väl vara överens om att vi inte är överens. Men jag vill ändå uttrycka min förhoppning att Tidöpartierna tillsammans med Centerpartiet, som vi har med oss i många av dessa frågor, kan göra en del på detta område under mandatperioden.Förändringar i form av liberaliseringar får gärna ta tid - det har jag ingenting emot - framför allt så att vi kan garantera att efterverkningarna blir som vi önskat. Men nu har det gått 68 år sedan starkölet blev tillåtet i Sverige. Det har gått 22 år sedan Systembolaget fick ha lördagsöppet och 9 år sedan alla Systembolag blev självbetjäningsbutiker. Det är dags att ta ytterligare ett steg mot ett något friare Sverige.Vi politiker lämnar alla efter oss ett arv. Om Jakob Forssmed vill kan han bli känd som den som tillät gårdsförsäljning av alkohol i Sverige och den som lät våra skånska vinodlare göra Skåne till norra Europas bästa vindistrikt.Ministern har också chansen att bli den som, låt säga under våren 2026 med genomförande den 30 juni 2026, tillåter att kyld dryck säljs på Systembolaget och som förlänger öppettiderna på lördagar. Det tror jag att väljarna skulle uppskatta.Underskatta inte människors längtan efter frihet. Detta är trots allt väldigt små förändringar, men förändringar som påverkar människors vardag. Förslagen är långt ifrån radikala. Det handlar om exempelvis några timmar på lördagar. Det är små justeringar som skulle göra livet lite smidigare och framför allt roligare för många svenskar.

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

När det gäller tillgänglighet för interpellanten ett intressant resonemang. Men enligt i alla fall WHO, som har gjort stora metagenomgångar av detta, tycks begränsad tillgänglighet vad gäller alkoholhaltiga drycker leda till minskad konsumtion och inte tvärtom. Det går alltså mot interpellantens resonemang om minskad konsumtion om tillgängligheten maximeras och att ingen då skulle planera sina inköp utan att allt skulle ske spontant.Det finns nog relativt lite som tyder på minskad konsumtion genom maximerad tillgänglighet. Men det är alltid viktigt att följa, forska och studera vad som är rimliga verktyg. Och man kan vilja göra andra avvägningar, alldeles oavsett konsekvenser för konsumtionen.I Sverige har vi valt att ha en totalkonsumtionsmodell, att försöka minska eller åtminstone hålla tillbaka konsumtion och konsumtionsökningar på olika sätt men på ett sätt som ändå möter förtroende och överlag gillande hos befolkningen. Vi kan ju konstatera att det finns ett brett stöd för Systembolaget och Systembolagets monopol. Man uppfattar att det är god service och ett gott utbud samtidigt som vi kan ha de här begränsningarna.Det är därför angeläget för regeringen att kombinera tillåtande av gårdsförsäljning av alkohol med att värna Systembolagets detaljhandelsmonopol. I det tillkännagivande som riksdagen har riktat till regeringen ingår också att det är de förutsättningarna som gäller. Det ska vara i begränsad omfattning och med värnande av monopolet.Det är en kort kommentar från min sida till de här resonemangen. Men jag är alltid öppen för ny kunskap och ny forskning. Det har vi också fått på senare år. Den tycks peka på att alkoholen är mer skadlig än vi tidigare trott. De risknivåer finns inte där det är mer eller mindre riskfritt att dricka alkohol. Det finns alltså anledning att ständigt följa frågorna och anpassa olika typer av regelverk.

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

När det gäller tillgänglighet för interpellanten ett intressant resonemang. Men enligt i alla fall WHO, som har gjort stora metagenomgångar av detta, tycks begränsad tillgänglighet vad gäller alkoholhaltiga drycker leda till minskad konsumtion och inte tvärtom. Det går alltså mot interpellantens resonemang om minskad konsumtion om tillgängligheten maximeras och att ingen då skulle planera sina inköp utan att allt skulle ske spontant.Det finns nog relativt lite som tyder på minskad konsumtion genom maximerad tillgänglighet. Men det är alltid viktigt att följa, forska och studera vad som är rimliga verktyg. Och man kan vilja göra andra avvägningar, alldeles oavsett konsekvenser för konsumtionen.I Sverige har vi valt att ha en totalkonsumtionsmodell, att försöka minska eller åtminstone hålla tillbaka konsumtion och konsumtionsökningar på olika sätt men på ett sätt som ändå möter förtroende och överlag gillande hos befolkningen. Vi kan ju konstatera att det finns ett brett stöd för Systembolaget och Systembolagets monopol. Man uppfattar att det är god service och ett gott utbud samtidigt som vi kan ha de här begränsningarna.Det är därför angeläget för regeringen att kombinera tillåtande av gårdsförsäljning av alkohol med att värna Systembolagets detaljhandelsmonopol. I det tillkännagivande som riksdagen har riktat till regeringen ingår också att det är de förutsättningarna som gäller. Det ska vara i begränsad omfattning och med värnande av monopolet.Det är en kort kommentar från min sida till de här resonemangen. Men jag är alltid öppen för ny kunskap och ny forskning. Det har vi också fått på senare år. Den tycks peka på att alkoholen är mer skadlig än vi tidigare trott. De risknivåer finns inte där det är mer eller mindre riskfritt att dricka alkohol. Det finns alltså anledning att ständigt följa frågorna och anpassa olika typer av regelverk.

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

När det gäller tillgänglighet för interpellanten ett intressant resonemang. Men enligt i alla fall WHO, som har gjort stora metagenomgångar av detta, tycks begränsad tillgänglighet vad gäller alkoholhaltiga drycker leda till minskad konsumtion och inte tvärtom. Det går alltså mot interpellantens resonemang om minskad konsumtion om tillgängligheten maximeras och att ingen då skulle planera sina inköp utan att allt skulle ske spontant.Det finns nog relativt lite som tyder på minskad konsumtion genom maximerad tillgänglighet. Men det är alltid viktigt att följa, forska och studera vad som är rimliga verktyg. Och man kan vilja göra andra avvägningar, alldeles oavsett konsekvenser för konsumtionen.I Sverige har vi valt att ha en totalkonsumtionsmodell, att försöka minska eller åtminstone hålla tillbaka konsumtion och konsumtionsökningar på olika sätt men på ett sätt som ändå möter förtroende och överlag gillande hos befolkningen. Vi kan ju konstatera att det finns ett brett stöd för Systembolaget och Systembolagets monopol. Man uppfattar att det är god service och ett gott utbud samtidigt som vi kan ha de här begränsningarna.Det är därför angeläget för regeringen att kombinera tillåtande av gårdsförsäljning av alkohol med att värna Systembolagets detaljhandelsmonopol. I det tillkännagivande som riksdagen har riktat till regeringen ingår också att det är de förutsättningarna som gäller. Det ska vara i begränsad omfattning och med värnande av monopolet.Det är en kort kommentar från min sida till de här resonemangen. Men jag är alltid öppen för ny kunskap och ny forskning. Det har vi också fått på senare år. Den tycks peka på att alkoholen är mer skadlig än vi tidigare trott. De risknivåer finns inte där det är mer eller mindre riskfritt att dricka alkohol. Det finns alltså anledning att ständigt följa frågorna och anpassa olika typer av regelverk.

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

Tack, ministern, för svaret!Åtminstone sedan 1400-talet har makthavare på olika sätt infört olika begränsningar gällande svenskarnas alkoholvanor. Då förbjöd bland andra Sten Sture den äldre försäljning av brännvin i Stockholm. År 1917-1955 var starkölet förbjudet i Sverige. År 1919 infördes motbokssystemet, och år 1982 stängde Systembolaget på lördagar.De senaste 30 åren har lagstiftningen dock liberaliserats - långsamt, men ändå. Den första självbetjäningsbutiken öppnade 1991 på prov, men inte förrän så sent som 2014 var alla systembolag självbetjäningsbutiker. Lördagsöppet infördes på samtliga systembolag 2001. Och riksdagen röstade som sagt 2018 för ett tillkännagivande om införandet av gårdsförsäljning i Sverige. Min förhoppning är att det ska införas så snart regeringen är klar med den utredning som man håller på med.I januariavtalet, som den föregående regeringen hade tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet, fanns förslaget om införande av gårdsförsäljning med, och den proposition som vi nu diskuterar togs fram. Man skulle kunna kalla förslaget för en minimiimplementering av gårdsförsäljning. Jag hade gärna gått ännu längre än det föreslås, men det är helt klart ett steg åt rätt håll.Med minimiimplementering menar jag att vi med detta förslag förvisso får gårdsförsäljning, men man är tvungen att gå en rundtur eller på ett föredrag för att få köpa sin flaska vin. Rundturen ska då helst inte ske en lördag efter klockan 15. Då kommer man nämligen inte att kunna köpa sin flaska förrän på måndag klockan 10, eftersom försäljning enligt förslaget enbart får ske under samma tid som Systembolaget har öppet. Går man till ett bryggeri får man köpa max tre liter öl, efter att ha gått en rundtur och före klockan 15, såklart.Det är dock ett steg åt rätt håll, trots allt. Och sett till den sammansättning riksdagen har i dag och det breda stödet i opinionen för gårdsförsäljning borde regeringen och övriga partier som vill ställa sig bakom detta agera så fort det är möjligt.När det gäller ökad tillgänglighet på alkohol talade jag i mitt inledningsanförande om den paradox som Systembolagets medvetet valda otillgänglighet leder till: att människor behöver bunkra alkohol om de med säkerhet vill kunna ta ett spontant glas vin eller öl till maten.Det heter att man ska planera sina inköp. Detta planerande leder till ökad tillgänglighet på alkohol i hemmet snarare än att ha bra tillgänglighet i butik. Det leder till att människor som planerar sina inköp alltid har alkohol hemma. Det kan öka spontandrickandet, till exempel om man vill ta en kall öl i solen när man grillar. Om det är på det sättet kan vi få svar på när regeringen genomför den utvärdering av den svenska alkoholpolitiken som riksdagen beslutat ska genomföras.Jag tror inte att de som har missbruksproblem blir fler om Systembolaget stänger senare på lördagar, har kortare leveranstider eller exempelvis erbjuder sina kunder att köpa kyld dryck. Jag tror inte heller att det blir så om man efter en rundtur på en vingård får köpa med sig en flaska vin.Vad tror socialminister Jakob Forssmed om denna tillgänglighetsparadox? Kan den dåliga tillgängligheten i butik helt enkelt öka tillgängligheten i hemmet, eftersom människor uppmanas planera sina inköp?

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

Tack, ministern, för svaret!Åtminstone sedan 1400-talet har makthavare på olika sätt infört olika begränsningar gällande svenskarnas alkoholvanor. Då förbjöd bland andra Sten Sture den äldre försäljning av brännvin i Stockholm. År 1917-1955 var starkölet förbjudet i Sverige. År 1919 infördes motbokssystemet, och år 1982 stängde Systembolaget på lördagar.De senaste 30 åren har lagstiftningen dock liberaliserats - långsamt, men ändå. Den första självbetjäningsbutiken öppnade 1991 på prov, men inte förrän så sent som 2014 var alla systembolag självbetjäningsbutiker. Lördagsöppet infördes på samtliga systembolag 2001. Och riksdagen röstade som sagt 2018 för ett tillkännagivande om införandet av gårdsförsäljning i Sverige. Min förhoppning är att det ska införas så snart regeringen är klar med den utredning som man håller på med.I januariavtalet, som den föregående regeringen hade tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet, fanns förslaget om införande av gårdsförsäljning med, och den proposition som vi nu diskuterar togs fram. Man skulle kunna kalla förslaget för en minimiimplementering av gårdsförsäljning. Jag hade gärna gått ännu längre än det föreslås, men det är helt klart ett steg åt rätt håll.Med minimiimplementering menar jag att vi med detta förslag förvisso får gårdsförsäljning, men man är tvungen att gå en rundtur eller på ett föredrag för att få köpa sin flaska vin. Rundturen ska då helst inte ske en lördag efter klockan 15. Då kommer man nämligen inte att kunna köpa sin flaska förrän på måndag klockan 10, eftersom försäljning enligt förslaget enbart får ske under samma tid som Systembolaget har öppet. Går man till ett bryggeri får man köpa max tre liter öl, efter att ha gått en rundtur och före klockan 15, såklart.Det är dock ett steg åt rätt håll, trots allt. Och sett till den sammansättning riksdagen har i dag och det breda stödet i opinionen för gårdsförsäljning borde regeringen och övriga partier som vill ställa sig bakom detta agera så fort det är möjligt.När det gäller ökad tillgänglighet på alkohol talade jag i mitt inledningsanförande om den paradox som Systembolagets medvetet valda otillgänglighet leder till: att människor behöver bunkra alkohol om de med säkerhet vill kunna ta ett spontant glas vin eller öl till maten.Det heter att man ska planera sina inköp. Detta planerande leder till ökad tillgänglighet på alkohol i hemmet snarare än att ha bra tillgänglighet i butik. Det leder till att människor som planerar sina inköp alltid har alkohol hemma. Det kan öka spontandrickandet, till exempel om man vill ta en kall öl i solen när man grillar. Om det är på det sättet kan vi få svar på när regeringen genomför den utvärdering av den svenska alkoholpolitiken som riksdagen beslutat ska genomföras.Jag tror inte att de som har missbruksproblem blir fler om Systembolaget stänger senare på lördagar, har kortare leveranstider eller exempelvis erbjuder sina kunder att köpa kyld dryck. Jag tror inte heller att det blir så om man efter en rundtur på en vingård får köpa med sig en flaska vin.Vad tror socialminister Jakob Forssmed om denna tillgänglighetsparadox? Kan den dåliga tillgängligheten i butik helt enkelt öka tillgängligheten i hemmet, eftersom människor uppmanas planera sina inköp?

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

Tack, ministern, för svaret!Åtminstone sedan 1400-talet har makthavare på olika sätt infört olika begränsningar gällande svenskarnas alkoholvanor. Då förbjöd bland andra Sten Sture den äldre försäljning av brännvin i Stockholm. År 1917-1955 var starkölet förbjudet i Sverige. År 1919 infördes motbokssystemet, och år 1982 stängde Systembolaget på lördagar.De senaste 30 åren har lagstiftningen dock liberaliserats - långsamt, men ändå. Den första självbetjäningsbutiken öppnade 1991 på prov, men inte förrän så sent som 2014 var alla systembolag självbetjäningsbutiker. Lördagsöppet infördes på samtliga systembolag 2001. Och riksdagen röstade som sagt 2018 för ett tillkännagivande om införandet av gårdsförsäljning i Sverige. Min förhoppning är att det ska införas så snart regeringen är klar med den utredning som man håller på med.I januariavtalet, som den föregående regeringen hade tillsammans med Miljöpartiet och Centerpartiet, fanns förslaget om införande av gårdsförsäljning med, och den proposition som vi nu diskuterar togs fram. Man skulle kunna kalla förslaget för en minimiimplementering av gårdsförsäljning. Jag hade gärna gått ännu längre än det föreslås, men det är helt klart ett steg åt rätt håll.Med minimiimplementering menar jag att vi med detta förslag förvisso får gårdsförsäljning, men man är tvungen att gå en rundtur eller på ett föredrag för att få köpa sin flaska vin. Rundturen ska då helst inte ske en lördag efter klockan 15. Då kommer man nämligen inte att kunna köpa sin flaska förrän på måndag klockan 10, eftersom försäljning enligt förslaget enbart får ske under samma tid som Systembolaget har öppet. Går man till ett bryggeri får man köpa max tre liter öl, efter att ha gått en rundtur och före klockan 15, såklart.Det är dock ett steg åt rätt håll, trots allt. Och sett till den sammansättning riksdagen har i dag och det breda stödet i opinionen för gårdsförsäljning borde regeringen och övriga partier som vill ställa sig bakom detta agera så fort det är möjligt.När det gäller ökad tillgänglighet på alkohol talade jag i mitt inledningsanförande om den paradox som Systembolagets medvetet valda otillgänglighet leder till: att människor behöver bunkra alkohol om de med säkerhet vill kunna ta ett spontant glas vin eller öl till maten.Det heter att man ska planera sina inköp. Detta planerande leder till ökad tillgänglighet på alkohol i hemmet snarare än att ha bra tillgänglighet i butik. Det leder till att människor som planerar sina inköp alltid har alkohol hemma. Det kan öka spontandrickandet, till exempel om man vill ta en kall öl i solen när man grillar. Om det är på det sättet kan vi få svar på när regeringen genomför den utvärdering av den svenska alkoholpolitiken som riksdagen beslutat ska genomföras.Jag tror inte att de som har missbruksproblem blir fler om Systembolaget stänger senare på lördagar, har kortare leveranstider eller exempelvis erbjuder sina kunder att köpa kyld dryck. Jag tror inte heller att det blir så om man efter en rundtur på en vingård får köpa med sig en flaska vin.Vad tror socialminister Jakob Forssmed om denna tillgänglighetsparadox? Kan den dåliga tillgängligheten i butik helt enkelt öka tillgängligheten i hemmet, eftersom människor uppmanas planera sina inköp?

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

Jag tackar interpellanten Pontus Andersson för frågorna och möjligheten att ha detta utbyte här i riksdagens kammare.Naturligtvis kommer regeringen att bereda frågan om att göra en bred översyn enligt riksdagens önskemål. Vi kommer att återkomma när vi har ett besked att ge. Tillkännagivandet kom i februari 2022, och sedan dess har vi haft ett regeringsskifte. Det tar lite tid att få sådana här saker på plats. Men självklart är det intressant och viktigt att utvärdera och se vilka alkoholpolitiska begränsningar och verktyg som har störst effekt och kan påverka detta.Det är ett allvarligt samhällsproblem, inte bara i termer av missbruk, som Pontus Andersson säger. I dag vet man också alltmer. Alkohol leder till skador också vid lägre konsumtionsnivåer. Det gäller inte minst ökad cancerrisk, och annat.Det finns verkligen behov av att ständigt förbättra och utveckla de avvägningar vi behöver göra mellan olika typer av begränsningar och möjligheter som ska finnas i samhället. Det ska man göra på ett klokt och rimligt sätt, förstås utifrån olika parametrar.Jag vill peka på att det i Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet bland annat finns uppdrag om att bedöma utrymmet för och behovet av lättnader i regelverket för att få serveringstillstånd. Man ska också överväga om de kraven kan moderniseras, förenklas och förtydligas utan att göra avkall på skyddsintresset. Det gäller också flera andra punkter i fråga om just alkohollagen.Det är förstås inte en bred översyn i den bemärkelse som riksdagen har efterfrågat. Icke desto mindre pågår ett arbete med en del frågor. Där kan man göra just förtydliganden och förenklingar för att göra bättre avvägningar mellan de olika intressen som finns i frågan.När det gäller frågan om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker - direktförsäljning är kanske ett bättre namn, eftersom det inte bara handlar om gårdar - arbetar regeringen med frågan med viss intensitet, inte minst för att belysa de EU-rättsligt komplexa frågeställningarna. Vår ambition kvarstår; vi vill genomföra detta, under förutsättning att vi kan värna Systembolagets detaljhandelsmonopol.

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

Jag tackar interpellanten Pontus Andersson för frågorna och möjligheten att ha detta utbyte här i riksdagens kammare.Naturligtvis kommer regeringen att bereda frågan om att göra en bred översyn enligt riksdagens önskemål. Vi kommer att återkomma när vi har ett besked att ge. Tillkännagivandet kom i februari 2022, och sedan dess har vi haft ett regeringsskifte. Det tar lite tid att få sådana här saker på plats. Men självklart är det intressant och viktigt att utvärdera och se vilka alkoholpolitiska begränsningar och verktyg som har störst effekt och kan påverka detta.Det är ett allvarligt samhällsproblem, inte bara i termer av missbruk, som Pontus Andersson säger. I dag vet man också alltmer. Alkohol leder till skador också vid lägre konsumtionsnivåer. Det gäller inte minst ökad cancerrisk, och annat.Det finns verkligen behov av att ständigt förbättra och utveckla de avvägningar vi behöver göra mellan olika typer av begränsningar och möjligheter som ska finnas i samhället. Det ska man göra på ett klokt och rimligt sätt, förstås utifrån olika parametrar.Jag vill peka på att det i Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet bland annat finns uppdrag om att bedöma utrymmet för och behovet av lättnader i regelverket för att få serveringstillstånd. Man ska också överväga om de kraven kan moderniseras, förenklas och förtydligas utan att göra avkall på skyddsintresset. Det gäller också flera andra punkter i fråga om just alkohollagen.Det är förstås inte en bred översyn i den bemärkelse som riksdagen har efterfrågat. Icke desto mindre pågår ett arbete med en del frågor. Där kan man göra just förtydliganden och förenklingar för att göra bättre avvägningar mellan de olika intressen som finns i frågan.När det gäller frågan om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker - direktförsäljning är kanske ett bättre namn, eftersom det inte bara handlar om gårdar - arbetar regeringen med frågan med viss intensitet, inte minst för att belysa de EU-rättsligt komplexa frågeställningarna. Vår ambition kvarstår; vi vill genomföra detta, under förutsättning att vi kan värna Systembolagets detaljhandelsmonopol.

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

Jag tackar interpellanten Pontus Andersson för frågorna och möjligheten att ha detta utbyte här i riksdagens kammare.Naturligtvis kommer regeringen att bereda frågan om att göra en bred översyn enligt riksdagens önskemål. Vi kommer att återkomma när vi har ett besked att ge. Tillkännagivandet kom i februari 2022, och sedan dess har vi haft ett regeringsskifte. Det tar lite tid att få sådana här saker på plats. Men självklart är det intressant och viktigt att utvärdera och se vilka alkoholpolitiska begränsningar och verktyg som har störst effekt och kan påverka detta.Det är ett allvarligt samhällsproblem, inte bara i termer av missbruk, som Pontus Andersson säger. I dag vet man också alltmer. Alkohol leder till skador också vid lägre konsumtionsnivåer. Det gäller inte minst ökad cancerrisk, och annat.Det finns verkligen behov av att ständigt förbättra och utveckla de avvägningar vi behöver göra mellan olika typer av begränsningar och möjligheter som ska finnas i samhället. Det ska man göra på ett klokt och rimligt sätt, förstås utifrån olika parametrar.Jag vill peka på att det i Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet bland annat finns uppdrag om att bedöma utrymmet för och behovet av lättnader i regelverket för att få serveringstillstånd. Man ska också överväga om de kraven kan moderniseras, förenklas och förtydligas utan att göra avkall på skyddsintresset. Det gäller också flera andra punkter i fråga om just alkohollagen.Det är förstås inte en bred översyn i den bemärkelse som riksdagen har efterfrågat. Icke desto mindre pågår ett arbete med en del frågor. Där kan man göra just förtydliganden och förenklingar för att göra bättre avvägningar mellan de olika intressen som finns i frågan.När det gäller frågan om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker - direktförsäljning är kanske ett bättre namn, eftersom det inte bara handlar om gårdar - arbetar regeringen med frågan med viss intensitet, inte minst för att belysa de EU-rättsligt komplexa frågeställningarna. Vår ambition kvarstår; vi vill genomföra detta, under förutsättning att vi kan värna Systembolagets detaljhandelsmonopol.

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

Den 17 februari 2022 röstade riksdagen för ett tillkännagivande till den dåvarande socialdemokratiska regeringen om en bred utvärdering av den svenska alkoholpolitiken. Varken den dåvarande regeringen eller den i höstas tillträdda har ännu hunnit behandla det. Om eller när regeringen agerar på riksdagens tillkännagivande bör den dock ta sikte på hur vi politiskt kan agera för att nå de personer som har störst alkoholproblem utan att begränsa friheten för den breda majoriteten av konsumenter, det vill säga låg- och medelkonsumenter.Systembolagets socialpolitiska syfte, att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar, är någonting som jag absolut kan ställa upp på. Missbruk av alkohol är ett problem. Men problemen med dagens öppettider på Systembolaget, att man inte kan köpa kyld dryck eller att hemleverans tar minst åtta dagar leder snarare till ett bunkringsbeteende hos konsumenterna vilket tvingar människor att öka tillgängligheten av alkohol i sina hem.Vill jag som låg- eller medelkonsument spontant kunna bjuda hem vänner på middag och en flaska vin en lördag när klockan är 15.01 måste jag ha vin hemma. När solen tittar fram och jag ställer mig vid grillen och känner att det hade varit gott med en kall öl måste jag ha öl hemma stående i kylen - och det har jag ju, eftersom jag alltid planerar mina inköp. En utvärdering av den svenska alkoholpolitiken, något som riksdagen röstat för, hade gett oss svar på frågan om dagens alkoholpolitik verkligen når personer med verkliga alkoholproblem eller om den snarare begränsar friheten och tillgängligheten för låg- och medelkonsumenter.För första gången på åtta år har Sverige fått en borgerlig regering, denna gång med stöd av SD. Tillsammans med Centerpartiet bildar Tidöpartierna en tydlig majoritet i riksdagen som vanligtvis ställer sig positiv till olika former av liberaliseringar av alkoholpolitiken.Ett exempel på vår gemensamma syn är det tidigare nämnda tillkännagivandet om en utvärdering av alkoholpolitiken. Ett annat är förslaget om gårdsförsäljning, som efter många års debatt inom kort förhoppningsvis kommer att bli verklighet, om än i begränsad omfattning.I interpellationen ställde jag frågan till Jakob Forssmed när regeringen kommer att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av alkohollagstiftningen. Jag kan konstatera att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det är positivt.Jag ställde frågan om ministern och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en önskan om detta. Här är svaret, som tidigare när jag ställt en skriftlig fråga, att detta inte är aktuellt för regeringen att genomföra. Det är tråkigt att höra.Jag frågade slutligen när ministern räknar med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige. Vad gäller denna fråga är svaret att regeringen trots att det gått fem år sedan tillkännagivandet och över två år sedan propositionen togs fram ännu inte är säker på om man kan genomföra detta utan att det påverkar monopolet. Det är så jag tolkar svaret, men jag fick inte riktigt något svar på frågan om när.Jag förstår att frågan är komplex, att konsekvenser måste beaktas och att regeringen vill värna monopolet. Men när vet vi om vi kan gå vidare med frågan om gårdsförsäljning i Sverige? När skulle detta kunna införas?

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

Den 17 februari 2022 röstade riksdagen för ett tillkännagivande till den dåvarande socialdemokratiska regeringen om en bred utvärdering av den svenska alkoholpolitiken. Varken den dåvarande regeringen eller den i höstas tillträdda har ännu hunnit behandla det. Om eller när regeringen agerar på riksdagens tillkännagivande bör den dock ta sikte på hur vi politiskt kan agera för att nå de personer som har störst alkoholproblem utan att begränsa friheten för den breda majoriteten av konsumenter, det vill säga låg- och medelkonsumenter.Systembolagets socialpolitiska syfte, att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar, är någonting som jag absolut kan ställa upp på. Missbruk av alkohol är ett problem. Men problemen med dagens öppettider på Systembolaget, att man inte kan köpa kyld dryck eller att hemleverans tar minst åtta dagar leder snarare till ett bunkringsbeteende hos konsumenterna vilket tvingar människor att öka tillgängligheten av alkohol i sina hem.Vill jag som låg- eller medelkonsument spontant kunna bjuda hem vänner på middag och en flaska vin en lördag när klockan är 15.01 måste jag ha vin hemma. När solen tittar fram och jag ställer mig vid grillen och känner att det hade varit gott med en kall öl måste jag ha öl hemma stående i kylen - och det har jag ju, eftersom jag alltid planerar mina inköp. En utvärdering av den svenska alkoholpolitiken, något som riksdagen röstat för, hade gett oss svar på frågan om dagens alkoholpolitik verkligen når personer med verkliga alkoholproblem eller om den snarare begränsar friheten och tillgängligheten för låg- och medelkonsumenter.För första gången på åtta år har Sverige fått en borgerlig regering, denna gång med stöd av SD. Tillsammans med Centerpartiet bildar Tidöpartierna en tydlig majoritet i riksdagen som vanligtvis ställer sig positiv till olika former av liberaliseringar av alkoholpolitiken.Ett exempel på vår gemensamma syn är det tidigare nämnda tillkännagivandet om en utvärdering av alkoholpolitiken. Ett annat är förslaget om gårdsförsäljning, som efter många års debatt inom kort förhoppningsvis kommer att bli verklighet, om än i begränsad omfattning.I interpellationen ställde jag frågan till Jakob Forssmed när regeringen kommer att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av alkohollagstiftningen. Jag kan konstatera att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det är positivt.Jag ställde frågan om ministern och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en önskan om detta. Här är svaret, som tidigare när jag ställt en skriftlig fråga, att detta inte är aktuellt för regeringen att genomföra. Det är tråkigt att höra.Jag frågade slutligen när ministern räknar med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige. Vad gäller denna fråga är svaret att regeringen trots att det gått fem år sedan tillkännagivandet och över två år sedan propositionen togs fram ännu inte är säker på om man kan genomföra detta utan att det påverkar monopolet. Det är så jag tolkar svaret, men jag fick inte riktigt något svar på frågan om när.Jag förstår att frågan är komplex, att konsekvenser måste beaktas och att regeringen vill värna monopolet. Men när vet vi om vi kan gå vidare med frågan om gårdsförsäljning i Sverige? När skulle detta kunna införas?

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

Den 17 februari 2022 röstade riksdagen för ett tillkännagivande till den dåvarande socialdemokratiska regeringen om en bred utvärdering av den svenska alkoholpolitiken. Varken den dåvarande regeringen eller den i höstas tillträdda har ännu hunnit behandla det. Om eller när regeringen agerar på riksdagens tillkännagivande bör den dock ta sikte på hur vi politiskt kan agera för att nå de personer som har störst alkoholproblem utan att begränsa friheten för den breda majoriteten av konsumenter, det vill säga låg- och medelkonsumenter.Systembolagets socialpolitiska syfte, att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar, är någonting som jag absolut kan ställa upp på. Missbruk av alkohol är ett problem. Men problemen med dagens öppettider på Systembolaget, att man inte kan köpa kyld dryck eller att hemleverans tar minst åtta dagar leder snarare till ett bunkringsbeteende hos konsumenterna vilket tvingar människor att öka tillgängligheten av alkohol i sina hem.Vill jag som låg- eller medelkonsument spontant kunna bjuda hem vänner på middag och en flaska vin en lördag när klockan är 15.01 måste jag ha vin hemma. När solen tittar fram och jag ställer mig vid grillen och känner att det hade varit gott med en kall öl måste jag ha öl hemma stående i kylen - och det har jag ju, eftersom jag alltid planerar mina inköp. En utvärdering av den svenska alkoholpolitiken, något som riksdagen röstat för, hade gett oss svar på frågan om dagens alkoholpolitik verkligen når personer med verkliga alkoholproblem eller om den snarare begränsar friheten och tillgängligheten för låg- och medelkonsumenter.För första gången på åtta år har Sverige fått en borgerlig regering, denna gång med stöd av SD. Tillsammans med Centerpartiet bildar Tidöpartierna en tydlig majoritet i riksdagen som vanligtvis ställer sig positiv till olika former av liberaliseringar av alkoholpolitiken.Ett exempel på vår gemensamma syn är det tidigare nämnda tillkännagivandet om en utvärdering av alkoholpolitiken. Ett annat är förslaget om gårdsförsäljning, som efter många års debatt inom kort förhoppningsvis kommer att bli verklighet, om än i begränsad omfattning.I interpellationen ställde jag frågan till Jakob Forssmed när regeringen kommer att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av alkohollagstiftningen. Jag kan konstatera att frågan bereds inom Regeringskansliet. Det är positivt.Jag ställde frågan om ministern och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en önskan om detta. Här är svaret, som tidigare när jag ställt en skriftlig fråga, att detta inte är aktuellt för regeringen att genomföra. Det är tråkigt att höra.Jag frågade slutligen när ministern räknar med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige. Vad gäller denna fråga är svaret att regeringen trots att det gått fem år sedan tillkännagivandet och över två år sedan propositionen togs fram ännu inte är säker på om man kan genomföra detta utan att det påverkar monopolet. Det är så jag tolkar svaret, men jag fick inte riktigt något svar på frågan om när.Jag förstår att frågan är komplex, att konsekvenser måste beaktas och att regeringen vill värna monopolet. Men när vet vi om vi kan gå vidare med frågan om gårdsförsäljning i Sverige? När skulle detta kunna införas?

När kommer regeringen att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen?

har frågat mig när regeringen kommer att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen. Pontus Andersson har även frågat mig om jag och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor. Slutligen har Pontus Andersson frågat mig när jag räknar med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige.Riksdagen tillkännagav i februari 2022 för regeringen det socialutskottet anfört om en utvärdering av alkoholpolitiken. Utskottet ansåg att regeringen borde genomföra en bred och gedigen utvärdering av alkoholpolitiken. Enligt utskottet behövs en bred och gedigen utvärdering för att söka svar på hur effektiva politikens olika styrmedel är och hur dessa sammantaget fungerar samt i vilken utsträckning det alkoholpolitiska målet nås (bet. 2021/22:SoU10 sidan 20, rskr. 2021/22:150 punkt 2). Den nuvarande regeringen tillträdde i oktober 2022, och frågan bereds inom Regeringskansliet.Pontus Andersson frågade mig i november 2022 om jag och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågan om längre öppettider på Systembolaget. Nu har frågan ställts på nytt, och mitt svar är detsamma som tidigare.Systembolaget innehar i Sverige ensamrätten till detaljhandel med spritdrycker, vin, starköl och alkoholdrycksliknande preparat. Ensamrätten har ett socialpolitiskt syfte, att begränsa alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar, vilket är en central del i den svenska alkoholpolitik som riksdagen har ställt sig bakom.Ett av de viktigaste medlen för att genom monopolet nå detta syfte är möjligheten att begränsa tillgängligheten. Systembolaget får därför enligt alkohollagen (2010:1622) inte sälja alkoholhaltiga drycker till personer under 20 år och har enligt ett avtal med staten kontroll över butiksetableringar och även öppettider inom ramen för de riktlinjer som bestäms av riksdagen. Att begränsa tillgängligheten till alkohol är enligt Världshälsoorganisationen, WHO, en av de mest effektiva åtgärderna för att minska alkoholskador.Systembolaget har tidigare lyft frågan om utökade öppettider utifrån generellt ändrade köpbeteenden och bolagets legitimitet. Frågan om en utökning av öppettider måste dock ses utifrån den svenska alkoholpolitiken och dess socialpolitiska syfte, då en sådan utökning skulle innebära ökad tillgänglighet.Sverige och flera andra medlemsstater har i fråga om införsel, smuggling och gränshandel framfört till EU att referensnivåerna för privatinförsel är för höga och därför bör justeras nedåt. Regeringen har fokus på att komma åt den illegala införseln av alkohol.Mot denna bakgrund är det i nuläget inte lämpligt att ta initiativ till att Systembolagets öppettider på lördagar ska utökas.Slutligen avseende Pontus Anderssons fråga om gårdsförsäljning: Gårdsförsäljningsutredningens (S 2020:15) betänkande En möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker (SOU 2021:95) har remissbehandlats, och ett stort antal remissinstanser har svarat på remissen. Det sedvanliga arbetet med att bereda remissinstansernas synpunkter pågår. I detta arbete behöver bland annat frågans komplexitet och tänkbara konsekvenser beaktas. Regeringen ser positivt på att möjliggöra småskalig gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker under förutsättning att detaljhandelsmonopolet värnas.

Kommer ministern och regeringen låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor?

har frågat mig när regeringen kommer att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen. Pontus Andersson har även frågat mig om jag och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor. Slutligen har Pontus Andersson frågat mig när jag räknar med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige.Riksdagen tillkännagav i februari 2022 för regeringen det socialutskottet anfört om en utvärdering av alkoholpolitiken. Utskottet ansåg att regeringen borde genomföra en bred och gedigen utvärdering av alkoholpolitiken. Enligt utskottet behövs en bred och gedigen utvärdering för att söka svar på hur effektiva politikens olika styrmedel är och hur dessa sammantaget fungerar samt i vilken utsträckning det alkoholpolitiska målet nås (bet. 2021/22:SoU10 sidan 20, rskr. 2021/22:150 punkt 2). Den nuvarande regeringen tillträdde i oktober 2022, och frågan bereds inom Regeringskansliet.Pontus Andersson frågade mig i november 2022 om jag och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågan om längre öppettider på Systembolaget. Nu har frågan ställts på nytt, och mitt svar är detsamma som tidigare.Systembolaget innehar i Sverige ensamrätten till detaljhandel med spritdrycker, vin, starköl och alkoholdrycksliknande preparat. Ensamrätten har ett socialpolitiskt syfte, att begränsa alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar, vilket är en central del i den svenska alkoholpolitik som riksdagen har ställt sig bakom.Ett av de viktigaste medlen för att genom monopolet nå detta syfte är möjligheten att begränsa tillgängligheten. Systembolaget får därför enligt alkohollagen (2010:1622) inte sälja alkoholhaltiga drycker till personer under 20 år och har enligt ett avtal med staten kontroll över butiksetableringar och även öppettider inom ramen för de riktlinjer som bestäms av riksdagen. Att begränsa tillgängligheten till alkohol är enligt Världshälsoorganisationen, WHO, en av de mest effektiva åtgärderna för att minska alkoholskador.Systembolaget har tidigare lyft frågan om utökade öppettider utifrån generellt ändrade köpbeteenden och bolagets legitimitet. Frågan om en utökning av öppettider måste dock ses utifrån den svenska alkoholpolitiken och dess socialpolitiska syfte, då en sådan utökning skulle innebära ökad tillgänglighet.Sverige och flera andra medlemsstater har i fråga om införsel, smuggling och gränshandel framfört till EU att referensnivåerna för privatinförsel är för höga och därför bör justeras nedåt. Regeringen har fokus på att komma åt den illegala införseln av alkohol.Mot denna bakgrund är det i nuläget inte lämpligt att ta initiativ till att Systembolagets öppettider på lördagar ska utökas.Slutligen avseende Pontus Anderssons fråga om gårdsförsäljning: Gårdsförsäljningsutredningens (S 2020:15) betänkande En möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker (SOU 2021:95) har remissbehandlats, och ett stort antal remissinstanser har svarat på remissen. Det sedvanliga arbetet med att bereda remissinstansernas synpunkter pågår. I detta arbete behöver bland annat frågans komplexitet och tänkbara konsekvenser beaktas. Regeringen ser positivt på att möjliggöra småskalig gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker under förutsättning att detaljhandelsmonopolet värnas.

När räknar ministern med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige?

har frågat mig när regeringen kommer att agera på riksdagens tillkännagivande om en utvärdering av den svenska alkohollagstiftningen. Pontus Andersson har även frågat mig om jag och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågorna om förlängda öppettider på lördagar och utökade leveransfönster för hemleverans, med anledning av att Systembolagets styrelse har uttryckt en vilja om förändring i dessa frågor. Slutligen har Pontus Andersson frågat mig när jag räknar med att gårdsförsäljning blir lagligt i Sverige.Riksdagen tillkännagav i februari 2022 för regeringen det socialutskottet anfört om en utvärdering av alkoholpolitiken. Utskottet ansåg att regeringen borde genomföra en bred och gedigen utvärdering av alkoholpolitiken. Enligt utskottet behövs en bred och gedigen utvärdering för att söka svar på hur effektiva politikens olika styrmedel är och hur dessa sammantaget fungerar samt i vilken utsträckning det alkoholpolitiska målet nås (bet. 2021/22:SoU10 sidan 20, rskr. 2021/22:150 punkt 2). Den nuvarande regeringen tillträdde i oktober 2022, och frågan bereds inom Regeringskansliet.Pontus Andersson frågade mig i november 2022 om jag och regeringen kommer att låta riksdagen pröva frågan om längre öppettider på Systembolaget. Nu har frågan ställts på nytt, och mitt svar är detsamma som tidigare.Systembolaget innehar i Sverige ensamrätten till detaljhandel med spritdrycker, vin, starköl och alkoholdrycksliknande preparat. Ensamrätten har ett socialpolitiskt syfte, att begränsa alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar, vilket är en central del i den svenska alkoholpolitik som riksdagen har ställt sig bakom.Ett av de viktigaste medlen för att genom monopolet nå detta syfte är möjligheten att begränsa tillgängligheten. Systembolaget får därför enligt alkohollagen (2010:1622) inte sälja alkoholhaltiga drycker till personer under 20 år och har enligt ett avtal med staten kontroll över butiksetableringar och även öppettider inom ramen för de riktlinjer som bestäms av riksdagen. Att begränsa tillgängligheten till alkohol är enligt Världshälsoorganisationen, WHO, en av de mest effektiva åtgärderna för att minska alkoholskador.Systembolaget har tidigare lyft frågan om utökade öppettider utifrån generellt ändrade köpbeteenden och bolagets legitimitet. Frågan om en utökning av öppettider måste dock ses utifrån den svenska alkoholpolitiken och dess socialpolitiska syfte, då en sådan utökning skulle innebära ökad tillgänglighet.Sverige och flera andra medlemsstater har i fråga om införsel, smuggling och gränshandel framfört till EU att referensnivåerna för privatinförsel är för höga och därför bör justeras nedåt. Regeringen har fokus på att komma åt den illegala införseln av alkohol.Mot denna bakgrund är det i nuläget inte lämpligt att ta initiativ till att Systembolagets öppettider på lördagar ska utökas.Slutligen avseende Pontus Anderssons fråga om gårdsförsäljning: Gårdsförsäljningsutredningens (S 2020:15) betänkande En möjlighet till småskalig gårdsförsäljning av alkoholdrycker (SOU 2021:95) har remissbehandlats, och ett stort antal remissinstanser har svarat på remissen. Det sedvanliga arbetet med att bereda remissinstansernas synpunkter pågår. I detta arbete behöver bland annat frågans komplexitet och tänkbara konsekvenser beaktas. Regeringen ser positivt på att möjliggöra småskalig gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker under förutsättning att detaljhandelsmonopolet värnas.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Tack till interpellanterna för debatten! Jag måste dock börja med att konstatera att Jamal El-Hajs påstående att Moderaterna aldrig varit för rösträtten självfallet är fullständigt felaktigt. Så är det naturligtvis inte.I år är det 75 år sedan staten Israel bildades. Att det judiska folket några år efter Förintelsen fick sitt eget hemland är en händelse av central historisk betydelse. Sverige röstade 1947 för FN:s delningsplan, som möjliggjorde Israels bildande året därpå. Vi gläder oss över den goda och breda relationen mellan våra länder, som vi vill befästa och fördjupa ytterligare under kommande år.Samtidigt som Israel firar sin 75-årsdag upprätthåller palestinierna minnet av det de kallar al-nakba, katastrofen. Det är ett faktum att FN:s delningsplan inte accepterades av palestinierna och inte heller av de kringliggande arabiska länderna. Konflikten mellan befolkningsgrupperna i det brittiska mandatet Palestina eskalerade, och efter Israels självständighetsförklaring den 14 maj 1948 inledde de arabiska staterna ett anfallskrig mot Israel. Omkring 700 000 palestinier förlorade sina hem i dessa händelser, som är en del i den konflikt som israeler och palestinier lever med än i dag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDenna historia är föremål för olika perspektiv i Israel respektive Palestina. Omvärlden bör ha respekt för detta. Vår roll är inte att skriva under på det ena eller det andra historiska narrativet, att ta parti för den ena eller den andra sidan, utan att vara ett stöd för både Israel och Palestina i att få ett fredligt slut på den konflikt som varat under så lång tid.Mot denna bakgrund är det inte aktuellt för regeringen att ta några initiativ som högtidlighåller nakba. Däremot representerade Sverige, som jag nämnt, på teknisk nivå vid FN:s högtidlighållande av nakba. Detta gjordes tillsammans med ett flertal EU-länder.På samma sätt som FN:s delningsplan är vi än i dag övertygade om att lösningen står att finna i en överenskommelse som innebär att två stater, Israel och Palestina, kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Tack till interpellanterna för debatten! Jag måste dock börja med att konstatera att Jamal El-Hajs påstående att Moderaterna aldrig varit för rösträtten självfallet är fullständigt felaktigt. Så är det naturligtvis inte.I år är det 75 år sedan staten Israel bildades. Att det judiska folket några år efter Förintelsen fick sitt eget hemland är en händelse av central historisk betydelse. Sverige röstade 1947 för FN:s delningsplan, som möjliggjorde Israels bildande året därpå. Vi gläder oss över den goda och breda relationen mellan våra länder, som vi vill befästa och fördjupa ytterligare under kommande år.Samtidigt som Israel firar sin 75-årsdag upprätthåller palestinierna minnet av det de kallar al-nakba, katastrofen. Det är ett faktum att FN:s delningsplan inte accepterades av palestinierna och inte heller av de kringliggande arabiska länderna. Konflikten mellan befolkningsgrupperna i det brittiska mandatet Palestina eskalerade, och efter Israels självständighetsförklaring den 14 maj 1948 inledde de arabiska staterna ett anfallskrig mot Israel. Omkring 700 000 palestinier förlorade sina hem i dessa händelser, som är en del i den konflikt som israeler och palestinier lever med än i dag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDenna historia är föremål för olika perspektiv i Israel respektive Palestina. Omvärlden bör ha respekt för detta. Vår roll är inte att skriva under på det ena eller det andra historiska narrativet, att ta parti för den ena eller den andra sidan, utan att vara ett stöd för både Israel och Palestina i att få ett fredligt slut på den konflikt som varat under så lång tid.Mot denna bakgrund är det inte aktuellt för regeringen att ta några initiativ som högtidlighåller nakba. Däremot representerade Sverige, som jag nämnt, på teknisk nivå vid FN:s högtidlighållande av nakba. Detta gjordes tillsammans med ett flertal EU-länder.På samma sätt som FN:s delningsplan är vi än i dag övertygade om att lösningen står att finna i en överenskommelse som innebär att två stater, Israel och Palestina, kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Tack till interpellanterna för debatten! Jag måste dock börja med att konstatera att Jamal El-Hajs påstående att Moderaterna aldrig varit för rösträtten självfallet är fullständigt felaktigt. Så är det naturligtvis inte.I år är det 75 år sedan staten Israel bildades. Att det judiska folket några år efter Förintelsen fick sitt eget hemland är en händelse av central historisk betydelse. Sverige röstade 1947 för FN:s delningsplan, som möjliggjorde Israels bildande året därpå. Vi gläder oss över den goda och breda relationen mellan våra länder, som vi vill befästa och fördjupa ytterligare under kommande år.Samtidigt som Israel firar sin 75-årsdag upprätthåller palestinierna minnet av det de kallar al-nakba, katastrofen. Det är ett faktum att FN:s delningsplan inte accepterades av palestinierna och inte heller av de kringliggande arabiska länderna. Konflikten mellan befolkningsgrupperna i det brittiska mandatet Palestina eskalerade, och efter Israels självständighetsförklaring den 14 maj 1948 inledde de arabiska staterna ett anfallskrig mot Israel. Omkring 700 000 palestinier förlorade sina hem i dessa händelser, som är en del i den konflikt som israeler och palestinier lever med än i dag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDenna historia är föremål för olika perspektiv i Israel respektive Palestina. Omvärlden bör ha respekt för detta. Vår roll är inte att skriva under på det ena eller det andra historiska narrativet, att ta parti för den ena eller den andra sidan, utan att vara ett stöd för både Israel och Palestina i att få ett fredligt slut på den konflikt som varat under så lång tid.Mot denna bakgrund är det inte aktuellt för regeringen att ta några initiativ som högtidlighåller nakba. Däremot representerade Sverige, som jag nämnt, på teknisk nivå vid FN:s högtidlighållande av nakba. Detta gjordes tillsammans med ett flertal EU-länder.På samma sätt som FN:s delningsplan är vi än i dag övertygade om att lösningen står att finna i en överenskommelse som innebär att två stater, Israel och Palestina, kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Tack till interpellanterna för debatten! Jag måste dock börja med att konstatera att Jamal El-Hajs påstående att Moderaterna aldrig varit för rösträtten självfallet är fullständigt felaktigt. Så är det naturligtvis inte.I år är det 75 år sedan staten Israel bildades. Att det judiska folket några år efter Förintelsen fick sitt eget hemland är en händelse av central historisk betydelse. Sverige röstade 1947 för FN:s delningsplan, som möjliggjorde Israels bildande året därpå. Vi gläder oss över den goda och breda relationen mellan våra länder, som vi vill befästa och fördjupa ytterligare under kommande år.Samtidigt som Israel firar sin 75-årsdag upprätthåller palestinierna minnet av det de kallar al-nakba, katastrofen. Det är ett faktum att FN:s delningsplan inte accepterades av palestinierna och inte heller av de kringliggande arabiska länderna. Konflikten mellan befolkningsgrupperna i det brittiska mandatet Palestina eskalerade, och efter Israels självständighetsförklaring den 14 maj 1948 inledde de arabiska staterna ett anfallskrig mot Israel. Omkring 700 000 palestinier förlorade sina hem i dessa händelser, som är en del i den konflikt som israeler och palestinier lever med än i dag. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDenna historia är föremål för olika perspektiv i Israel respektive Palestina. Omvärlden bör ha respekt för detta. Vår roll är inte att skriva under på det ena eller det andra historiska narrativet, att ta parti för den ena eller den andra sidan, utan att vara ett stöd för både Israel och Palestina i att få ett fredligt slut på den konflikt som varat under så lång tid.Mot denna bakgrund är det inte aktuellt för regeringen att ta några initiativ som högtidlighåller nakba. Däremot representerade Sverige, som jag nämnt, på teknisk nivå vid FN:s högtidlighållande av nakba. Detta gjordes tillsammans med ett flertal EU-länder.På samma sätt som FN:s delningsplan är vi än i dag övertygade om att lösningen står att finna i en överenskommelse som innebär att två stater, Israel och Palestina, kan leva sida vid sida i fred och säkerhet.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag beklagar dock att utrikesministern inte har besvarat mina frågor. Faktum är att ockupationen är orsaken till att det sedan 2006 inte genomförs val i Palestina. Israel vill inte tillåta Jerusalems invånare att delta i valet. Det är den största anledningen till att val inte har skett. Jag skulle vilja och önskar att det var val redan i morgon. "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat." Vem säger detta? Jo, Moderaterna i sitt mycket kritiserade idéprogram. Alla vet att det är falskt och att det inte stämmer. Moderaterna har aldrig varit en drivkraft vare sig för rösträtt eller mot apartheid.Men Moderaterna har nu en ypperlig chans att stå upp på rätt sida av historien genom att agera för palestiniernas rättigheter och för deras rätt att återvända till sitt hemland i Palestina i enlighet med FN:s resolution 194, som Sverige har röstat för och erkänt, i stället för att ångra sig senare och försöka förfalska historien så som Moderaterna tidigare gjort med Sydafrika.Sverige har alltid spelat en balanserad roll i Mellanöstern, och även den moderate tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt har kritiserat Israels ockupation.I ett tal 1997 på Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket bekräftade Nelson Mandela sitt stöd till Palestina. Han sa: "Vi vet alltför väl att vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet." Jag hoppas att Billström och regeringen står upp för det.

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag beklagar dock att utrikesministern inte har besvarat mina frågor. Faktum är att ockupationen är orsaken till att det sedan 2006 inte genomförs val i Palestina. Israel vill inte tillåta Jerusalems invånare att delta i valet. Det är den största anledningen till att val inte har skett. Jag skulle vilja och önskar att det var val redan i morgon. "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat." Vem säger detta? Jo, Moderaterna i sitt mycket kritiserade idéprogram. Alla vet att det är falskt och att det inte stämmer. Moderaterna har aldrig varit en drivkraft vare sig för rösträtt eller mot apartheid.Men Moderaterna har nu en ypperlig chans att stå upp på rätt sida av historien genom att agera för palestiniernas rättigheter och för deras rätt att återvända till sitt hemland i Palestina i enlighet med FN:s resolution 194, som Sverige har röstat för och erkänt, i stället för att ångra sig senare och försöka förfalska historien så som Moderaterna tidigare gjort med Sydafrika.Sverige har alltid spelat en balanserad roll i Mellanöstern, och även den moderate tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt har kritiserat Israels ockupation.I ett tal 1997 på Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket bekräftade Nelson Mandela sitt stöd till Palestina. Han sa: "Vi vet alltför väl att vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet." Jag hoppas att Billström och regeringen står upp för det.

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag beklagar dock att utrikesministern inte har besvarat mina frågor. Faktum är att ockupationen är orsaken till att det sedan 2006 inte genomförs val i Palestina. Israel vill inte tillåta Jerusalems invånare att delta i valet. Det är den största anledningen till att val inte har skett. Jag skulle vilja och önskar att det var val redan i morgon. "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat." Vem säger detta? Jo, Moderaterna i sitt mycket kritiserade idéprogram. Alla vet att det är falskt och att det inte stämmer. Moderaterna har aldrig varit en drivkraft vare sig för rösträtt eller mot apartheid.Men Moderaterna har nu en ypperlig chans att stå upp på rätt sida av historien genom att agera för palestiniernas rättigheter och för deras rätt att återvända till sitt hemland i Palestina i enlighet med FN:s resolution 194, som Sverige har röstat för och erkänt, i stället för att ångra sig senare och försöka förfalska historien så som Moderaterna tidigare gjort med Sydafrika.Sverige har alltid spelat en balanserad roll i Mellanöstern, och även den moderate tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt har kritiserat Israels ockupation.I ett tal 1997 på Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket bekräftade Nelson Mandela sitt stöd till Palestina. Han sa: "Vi vet alltför väl att vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet." Jag hoppas att Billström och regeringen står upp för det.

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag beklagar dock att utrikesministern inte har besvarat mina frågor. Faktum är att ockupationen är orsaken till att det sedan 2006 inte genomförs val i Palestina. Israel vill inte tillåta Jerusalems invånare att delta i valet. Det är den största anledningen till att val inte har skett. Jag skulle vilja och önskar att det var val redan i morgon. "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat." Vem säger detta? Jo, Moderaterna i sitt mycket kritiserade idéprogram. Alla vet att det är falskt och att det inte stämmer. Moderaterna har aldrig varit en drivkraft vare sig för rösträtt eller mot apartheid.Men Moderaterna har nu en ypperlig chans att stå upp på rätt sida av historien genom att agera för palestiniernas rättigheter och för deras rätt att återvända till sitt hemland i Palestina i enlighet med FN:s resolution 194, som Sverige har röstat för och erkänt, i stället för att ångra sig senare och försöka förfalska historien så som Moderaterna tidigare gjort med Sydafrika.Sverige har alltid spelat en balanserad roll i Mellanöstern, och även den moderate tidigare stats- och utrikesministern Carl Bildt har kritiserat Israels ockupation.I ett tal 1997 på Internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket bekräftade Nelson Mandela sitt stöd till Palestina. Han sa: "Vi vet alltför väl att vår frihet är ofullständig utan palestiniernas frihet." Jag hoppas att Billström och regeringen står upp för det.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Jag tackar återigen ministern för svaret. Självklart är det viktigt att även Palestina står upp för mänskliga rättigheter och genomför ett antal reformer, men man måste ändå se vad som är den grundläggande orsaken till konflikten: Israels ockupation och ovilja att respektera de mänskliga rättigheterna och ständiga övergrepp gentemot folkrätten. Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Sedan det stod klart att Israels nya regering utgörs av en koalition bestående av mycket starkt ultraortodoxa högerextrema partier har våldet eskalerat drastiskt. Det är tydligt att såväl bosättare som israeliska soldater tar den nya politiken till intäkt för en ökad brutalisering. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningar av palestinier från östra Jerusalem ökar. Tänker ministern i sina kontakter med Israel tydligt kräva att Israel står upp för en tvåstatslösning? Det gör man ju inte i dag. Man har tagit avstånd från det, medan den palestinska staten står upp för tvåstatslösningen. Tänker ministern tydligt protestera mot det ökade våld som nu utförs av Israel? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningar och den annektering av palestinska områden som nu pågår samt stå upp för folkrätten? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har varit ju mycket tydligt när det gäller Rysslands ockupation av delar av Ukraina. Borde regeringen inte vara lika tydlig när det gäller Israels illegala ockupation av Palestina? Jag tycker inte att jag hör den tydliga kritiken framföras. Här behöver Sverige på ett ännu tydligare sätt stå upp för Palestina, för folkrätten och för en fredlig lösning av konflikten.

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Jag tackar återigen ministern för svaret. Självklart är det viktigt att även Palestina står upp för mänskliga rättigheter och genomför ett antal reformer, men man måste ändå se vad som är den grundläggande orsaken till konflikten: Israels ockupation och ovilja att respektera de mänskliga rättigheterna och ständiga övergrepp gentemot folkrätten. Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Sedan det stod klart att Israels nya regering utgörs av en koalition bestående av mycket starkt ultraortodoxa högerextrema partier har våldet eskalerat drastiskt. Det är tydligt att såväl bosättare som israeliska soldater tar den nya politiken till intäkt för en ökad brutalisering. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningar av palestinier från östra Jerusalem ökar. Tänker ministern i sina kontakter med Israel tydligt kräva att Israel står upp för en tvåstatslösning? Det gör man ju inte i dag. Man har tagit avstånd från det, medan den palestinska staten står upp för tvåstatslösningen. Tänker ministern tydligt protestera mot det ökade våld som nu utförs av Israel? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningar och den annektering av palestinska områden som nu pågår samt stå upp för folkrätten? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har varit ju mycket tydligt när det gäller Rysslands ockupation av delar av Ukraina. Borde regeringen inte vara lika tydlig när det gäller Israels illegala ockupation av Palestina? Jag tycker inte att jag hör den tydliga kritiken framföras. Här behöver Sverige på ett ännu tydligare sätt stå upp för Palestina, för folkrätten och för en fredlig lösning av konflikten.

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Jag tackar återigen ministern för svaret. Självklart är det viktigt att även Palestina står upp för mänskliga rättigheter och genomför ett antal reformer, men man måste ändå se vad som är den grundläggande orsaken till konflikten: Israels ockupation och ovilja att respektera de mänskliga rättigheterna och ständiga övergrepp gentemot folkrätten. Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Sedan det stod klart att Israels nya regering utgörs av en koalition bestående av mycket starkt ultraortodoxa högerextrema partier har våldet eskalerat drastiskt. Det är tydligt att såväl bosättare som israeliska soldater tar den nya politiken till intäkt för en ökad brutalisering. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningar av palestinier från östra Jerusalem ökar. Tänker ministern i sina kontakter med Israel tydligt kräva att Israel står upp för en tvåstatslösning? Det gör man ju inte i dag. Man har tagit avstånd från det, medan den palestinska staten står upp för tvåstatslösningen. Tänker ministern tydligt protestera mot det ökade våld som nu utförs av Israel? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningar och den annektering av palestinska områden som nu pågår samt stå upp för folkrätten? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har varit ju mycket tydligt när det gäller Rysslands ockupation av delar av Ukraina. Borde regeringen inte vara lika tydlig när det gäller Israels illegala ockupation av Palestina? Jag tycker inte att jag hör den tydliga kritiken framföras. Här behöver Sverige på ett ännu tydligare sätt stå upp för Palestina, för folkrätten och för en fredlig lösning av konflikten.

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Jag tackar återigen ministern för svaret. Självklart är det viktigt att även Palestina står upp för mänskliga rättigheter och genomför ett antal reformer, men man måste ändå se vad som är den grundläggande orsaken till konflikten: Israels ockupation och ovilja att respektera de mänskliga rättigheterna och ständiga övergrepp gentemot folkrätten. Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket inte bara fortsätter utan blir dessutom allt grövre. Sedan det stod klart att Israels nya regering utgörs av en koalition bestående av mycket starkt ultraortodoxa högerextrema partier har våldet eskalerat drastiskt. Det är tydligt att såväl bosättare som israeliska soldater tar den nya politiken till intäkt för en ökad brutalisering. Antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, och fördrivningar av palestinier från östra Jerusalem ökar. Tänker ministern i sina kontakter med Israel tydligt kräva att Israel står upp för en tvåstatslösning? Det gör man ju inte i dag. Man har tagit avstånd från det, medan den palestinska staten står upp för tvåstatslösningen. Tänker ministern tydligt protestera mot det ökade våld som nu utförs av Israel? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningar och den annektering av palestinska områden som nu pågår samt stå upp för folkrätten? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige har varit ju mycket tydligt när det gäller Rysslands ockupation av delar av Ukraina. Borde regeringen inte vara lika tydlig när det gäller Israels illegala ockupation av Palestina? Jag tycker inte att jag hör den tydliga kritiken framföras. Här behöver Sverige på ett ännu tydligare sätt stå upp för Palestina, för folkrätten och för en fredlig lösning av konflikten.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Hur den dystra utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten ska vändas är inte en fråga som har något enkelt svar. I grunden handlar det om att man på israelisk och palestinsk sida måste komma till insikt om att en framförhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen och att den ligger i både Israels och Palestinas intresse. Regeringen tror på vikten av diplomatiskt engagemang och arbete för att nå dit. Sverige och EU, liksom det internationella samfundet i stort, behöver hålla fast vid en tydlig folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till bägge parter. Vår bedömning är att dialog och konstruktivt engagemang är vägen framåt, inte sanktioner eller avbrutna samarbeten. Vi ska värna den dialog vi har med Israel, och Associeringsrådet EU-Israel är en värdefull plattform för att framföra tydliga budskap och diskutera viktiga frågor i EU:s relationer med Israel. Det var ett viktigt steg att associeringsrådet äntligen kunde återupptas 2022, och jag välkomnar att den förra regeringen var pådrivande för detta. Under det tiotal år dessförinnan då associeringsrådet inte ägde rum kan det hävdas att EU hade sämre möjligheter att påverka Israels agerande i förhållande till konflikten med Palestina. Vi ser fram emot att hålla ett nytt associeringsråd före årets slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerPå motsvarande vis stöder vi EU:s ansats att ha en regelbunden högnivådialog med Palestina. Ännu ett sådant tillfälle planeras till hösten, vilket regeringen välkomnar. För att stärka förutsättningarna för en återupptagen fredsprocess är det angeläget att Palestina tar itu med den brist på demokratisk legitimitet och nationell enighet som i många år utgjort ett hinder för framsteg. Nationella val har inte hållits sedan 2006, och den palestinska splittringen mellan Västbanken, som styrs av den palestinska myndigheten, och Gaza, som kontrolleras av terrorlistade Hamas, består. Sverige och EU behöver fortsätta att konsekvent och med stor tydlighet framhålla vikten av att Palestina genomför nationella val och uppnår inompalestinsk försoning. Det finns också ett stort behov av palestinska reformer för att stärka rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Vidare har Israel en skyldighet att medverka till att palestinska val kan genomföras i östra Jerusalem, i enlighet med Osloavtalet. Samtliga palestinska grupper bör ta tydligt avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida ingåtts med Israel. För Israel är det en styrka att vara en levande demokrati. De goda relationer som EU och Sverige har med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och rättsstatens principer. Jag tänker inte kommentera eller föregripa resultatet av den inrikespolitiska debatten i Israel om de omfattande förändringar av rättssystemet som den israeliska regeringen har föreslagit. Vi - Sverige och EU - utgår från och förväntar oss att rättsstatens principer kommer att respekteras i Israel även i fortsättningen.

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Hur den dystra utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten ska vändas är inte en fråga som har något enkelt svar. I grunden handlar det om att man på israelisk och palestinsk sida måste komma till insikt om att en framförhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen och att den ligger i både Israels och Palestinas intresse. Regeringen tror på vikten av diplomatiskt engagemang och arbete för att nå dit. Sverige och EU, liksom det internationella samfundet i stort, behöver hålla fast vid en tydlig folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till bägge parter. Vår bedömning är att dialog och konstruktivt engagemang är vägen framåt, inte sanktioner eller avbrutna samarbeten. Vi ska värna den dialog vi har med Israel, och Associeringsrådet EU-Israel är en värdefull plattform för att framföra tydliga budskap och diskutera viktiga frågor i EU:s relationer med Israel. Det var ett viktigt steg att associeringsrådet äntligen kunde återupptas 2022, och jag välkomnar att den förra regeringen var pådrivande för detta. Under det tiotal år dessförinnan då associeringsrådet inte ägde rum kan det hävdas att EU hade sämre möjligheter att påverka Israels agerande i förhållande till konflikten med Palestina. Vi ser fram emot att hålla ett nytt associeringsråd före årets slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerPå motsvarande vis stöder vi EU:s ansats att ha en regelbunden högnivådialog med Palestina. Ännu ett sådant tillfälle planeras till hösten, vilket regeringen välkomnar. För att stärka förutsättningarna för en återupptagen fredsprocess är det angeläget att Palestina tar itu med den brist på demokratisk legitimitet och nationell enighet som i många år utgjort ett hinder för framsteg. Nationella val har inte hållits sedan 2006, och den palestinska splittringen mellan Västbanken, som styrs av den palestinska myndigheten, och Gaza, som kontrolleras av terrorlistade Hamas, består. Sverige och EU behöver fortsätta att konsekvent och med stor tydlighet framhålla vikten av att Palestina genomför nationella val och uppnår inompalestinsk försoning. Det finns också ett stort behov av palestinska reformer för att stärka rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Vidare har Israel en skyldighet att medverka till att palestinska val kan genomföras i östra Jerusalem, i enlighet med Osloavtalet. Samtliga palestinska grupper bör ta tydligt avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida ingåtts med Israel. För Israel är det en styrka att vara en levande demokrati. De goda relationer som EU och Sverige har med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och rättsstatens principer. Jag tänker inte kommentera eller föregripa resultatet av den inrikespolitiska debatten i Israel om de omfattande förändringar av rättssystemet som den israeliska regeringen har föreslagit. Vi - Sverige och EU - utgår från och förväntar oss att rättsstatens principer kommer att respekteras i Israel även i fortsättningen.

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Hur den dystra utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten ska vändas är inte en fråga som har något enkelt svar. I grunden handlar det om att man på israelisk och palestinsk sida måste komma till insikt om att en framförhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen och att den ligger i både Israels och Palestinas intresse. Regeringen tror på vikten av diplomatiskt engagemang och arbete för att nå dit. Sverige och EU, liksom det internationella samfundet i stort, behöver hålla fast vid en tydlig folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till bägge parter. Vår bedömning är att dialog och konstruktivt engagemang är vägen framåt, inte sanktioner eller avbrutna samarbeten. Vi ska värna den dialog vi har med Israel, och Associeringsrådet EU-Israel är en värdefull plattform för att framföra tydliga budskap och diskutera viktiga frågor i EU:s relationer med Israel. Det var ett viktigt steg att associeringsrådet äntligen kunde återupptas 2022, och jag välkomnar att den förra regeringen var pådrivande för detta. Under det tiotal år dessförinnan då associeringsrådet inte ägde rum kan det hävdas att EU hade sämre möjligheter att påverka Israels agerande i förhållande till konflikten med Palestina. Vi ser fram emot att hålla ett nytt associeringsråd före årets slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerPå motsvarande vis stöder vi EU:s ansats att ha en regelbunden högnivådialog med Palestina. Ännu ett sådant tillfälle planeras till hösten, vilket regeringen välkomnar. För att stärka förutsättningarna för en återupptagen fredsprocess är det angeläget att Palestina tar itu med den brist på demokratisk legitimitet och nationell enighet som i många år utgjort ett hinder för framsteg. Nationella val har inte hållits sedan 2006, och den palestinska splittringen mellan Västbanken, som styrs av den palestinska myndigheten, och Gaza, som kontrolleras av terrorlistade Hamas, består. Sverige och EU behöver fortsätta att konsekvent och med stor tydlighet framhålla vikten av att Palestina genomför nationella val och uppnår inompalestinsk försoning. Det finns också ett stort behov av palestinska reformer för att stärka rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Vidare har Israel en skyldighet att medverka till att palestinska val kan genomföras i östra Jerusalem, i enlighet med Osloavtalet. Samtliga palestinska grupper bör ta tydligt avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida ingåtts med Israel. För Israel är det en styrka att vara en levande demokrati. De goda relationer som EU och Sverige har med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och rättsstatens principer. Jag tänker inte kommentera eller föregripa resultatet av den inrikespolitiska debatten i Israel om de omfattande förändringar av rättssystemet som den israeliska regeringen har föreslagit. Vi - Sverige och EU - utgår från och förväntar oss att rättsstatens principer kommer att respekteras i Israel även i fortsättningen.

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Hur den dystra utvecklingen i den israelisk-palestinska konflikten ska vändas är inte en fråga som har något enkelt svar. I grunden handlar det om att man på israelisk och palestinsk sida måste komma till insikt om att en framförhandlad tvåstatslösning är den enda hållbara lösningen och att den ligger i både Israels och Palestinas intresse. Regeringen tror på vikten av diplomatiskt engagemang och arbete för att nå dit. Sverige och EU, liksom det internationella samfundet i stort, behöver hålla fast vid en tydlig folkrättsbaserad politik som grund för fortsatta ansträngningar i förhållande till bägge parter. Vår bedömning är att dialog och konstruktivt engagemang är vägen framåt, inte sanktioner eller avbrutna samarbeten. Vi ska värna den dialog vi har med Israel, och Associeringsrådet EU-Israel är en värdefull plattform för att framföra tydliga budskap och diskutera viktiga frågor i EU:s relationer med Israel. Det var ett viktigt steg att associeringsrådet äntligen kunde återupptas 2022, och jag välkomnar att den förra regeringen var pådrivande för detta. Under det tiotal år dessförinnan då associeringsrådet inte ägde rum kan det hävdas att EU hade sämre möjligheter att påverka Israels agerande i förhållande till konflikten med Palestina. Vi ser fram emot att hålla ett nytt associeringsråd före årets slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerPå motsvarande vis stöder vi EU:s ansats att ha en regelbunden högnivådialog med Palestina. Ännu ett sådant tillfälle planeras till hösten, vilket regeringen välkomnar. För att stärka förutsättningarna för en återupptagen fredsprocess är det angeläget att Palestina tar itu med den brist på demokratisk legitimitet och nationell enighet som i många år utgjort ett hinder för framsteg. Nationella val har inte hållits sedan 2006, och den palestinska splittringen mellan Västbanken, som styrs av den palestinska myndigheten, och Gaza, som kontrolleras av terrorlistade Hamas, består. Sverige och EU behöver fortsätta att konsekvent och med stor tydlighet framhålla vikten av att Palestina genomför nationella val och uppnår inompalestinsk försoning. Det finns också ett stort behov av palestinska reformer för att stärka rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Vidare har Israel en skyldighet att medverka till att palestinska val kan genomföras i östra Jerusalem, i enlighet med Osloavtalet. Samtliga palestinska grupper bör ta tydligt avstånd från våld och terrorism, erkänna Israels rätt att existera och hålla fast vid de avtal som på palestinsk sida ingåtts med Israel. För Israel är det en styrka att vara en levande demokrati. De goda relationer som EU och Sverige har med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och rättsstatens principer. Jag tänker inte kommentera eller föregripa resultatet av den inrikespolitiska debatten i Israel om de omfattande förändringar av rättssystemet som den israeliska regeringen har föreslagit. Vi - Sverige och EU - utgår från och förväntar oss att rättsstatens principer kommer att respekteras i Israel även i fortsättningen.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Jag tackar utrikesministern för svaret och förtydligandet. Faktum är att den nya högerregeringen i Israel inte vill ha fred. Det är palestinierna som har strävat efter fred under alla dessa år. Sverige bör uppmärksamma nakba. I Sverige i dag finns det omkring 7 000 personer födda i Palestina, och över hundratusen människor har palestinska rötter. Många av dem är partivänner till utrikesministern.Faktum är att det sedan 1967 har pågått en långsam annektering av de ockuperade områdena genom det som kallas bostadsrörelsen. Om inte en fredsprocess som på allvar står upp för en tvåstatslösning där ett självständigt Palestina respekteras och illegala bosättningar omedelbart upphör riskeras en katastrof i regionen. Bosättarna är beväpnade med den israeliska statens goda minne och trakasserar sina palestinska grannar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLångsamt trängs palestinierna bort från sina hem och marker. I östra Jerusalem tas kvarter efter kvarter över av israeliska bosättare med hjälp av juridiska manövrar varigenom israeler blir ägare av fastigheter som av hävd bebos av palestinier. De gamla hyresgästerna drivs bort, och husen rivs. Nya bostadskvarter skapas. Ingen högerregering baserad på stöd av ultranationalister och ortodoxa extremister kan lösa Palestinafrågan. Deras lösning går ut på att införliva de ockuperade områdena i Israel och att både dessa och Israel förväntas bestå av endast israeler medan palestinierna ska drivas bort. Redan i dag pågår ett krig som inte minst drabbar palestinska barn och unga, som tvingas växa upp i en vardag präglad av diskriminering, förtryck och våld. Barn skjuts med gummikulor i demonstrationer och misshandlas av både bosättare och soldater. Hur länge ska detta få fortsätta medan Sveriges utrikesminister fördömer palestiniernas agerande men bara beklagar det israeliska agerandet? Så fungerar det inte. Så tappar Sverige sin ställning i världen som ett land som alltid stått upp för människovärde och demokrati och mot ockupation. Israel måste kompensera de fördrivna palestinierna för deras egendomsförluster eller låta dem återvända i enlighet med FN:s resolution 194. Sverige har röstat för den resolutionen. Bör inte Tobias Billström, som är Sveriges utrikesminister, stå upp för denna resolution som Sverige har erkänt? FN har uppmärksammat 75-årsminnet av nakbadagen. Bör inte regeringen i Sverige, som är medlem i FN, följa FN:s exempel och uppmärksamma nakbadagen? Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Dessa ord kommer från pastor Martin Luther King. Låt oss följa Kings ord när det gäller Palestinas lidande och utsatthet sedan 75 år!

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Jag tackar utrikesministern för svaret och förtydligandet. Faktum är att den nya högerregeringen i Israel inte vill ha fred. Det är palestinierna som har strävat efter fred under alla dessa år. Sverige bör uppmärksamma nakba. I Sverige i dag finns det omkring 7 000 personer födda i Palestina, och över hundratusen människor har palestinska rötter. Många av dem är partivänner till utrikesministern.Faktum är att det sedan 1967 har pågått en långsam annektering av de ockuperade områdena genom det som kallas bostadsrörelsen. Om inte en fredsprocess som på allvar står upp för en tvåstatslösning där ett självständigt Palestina respekteras och illegala bosättningar omedelbart upphör riskeras en katastrof i regionen. Bosättarna är beväpnade med den israeliska statens goda minne och trakasserar sina palestinska grannar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLångsamt trängs palestinierna bort från sina hem och marker. I östra Jerusalem tas kvarter efter kvarter över av israeliska bosättare med hjälp av juridiska manövrar varigenom israeler blir ägare av fastigheter som av hävd bebos av palestinier. De gamla hyresgästerna drivs bort, och husen rivs. Nya bostadskvarter skapas. Ingen högerregering baserad på stöd av ultranationalister och ortodoxa extremister kan lösa Palestinafrågan. Deras lösning går ut på att införliva de ockuperade områdena i Israel och att både dessa och Israel förväntas bestå av endast israeler medan palestinierna ska drivas bort. Redan i dag pågår ett krig som inte minst drabbar palestinska barn och unga, som tvingas växa upp i en vardag präglad av diskriminering, förtryck och våld. Barn skjuts med gummikulor i demonstrationer och misshandlas av både bosättare och soldater. Hur länge ska detta få fortsätta medan Sveriges utrikesminister fördömer palestiniernas agerande men bara beklagar det israeliska agerandet? Så fungerar det inte. Så tappar Sverige sin ställning i världen som ett land som alltid stått upp för människovärde och demokrati och mot ockupation. Israel måste kompensera de fördrivna palestinierna för deras egendomsförluster eller låta dem återvända i enlighet med FN:s resolution 194. Sverige har röstat för den resolutionen. Bör inte Tobias Billström, som är Sveriges utrikesminister, stå upp för denna resolution som Sverige har erkänt? FN har uppmärksammat 75-årsminnet av nakbadagen. Bör inte regeringen i Sverige, som är medlem i FN, följa FN:s exempel och uppmärksamma nakbadagen? Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Dessa ord kommer från pastor Martin Luther King. Låt oss följa Kings ord när det gäller Palestinas lidande och utsatthet sedan 75 år!

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Jag tackar utrikesministern för svaret och förtydligandet. Faktum är att den nya högerregeringen i Israel inte vill ha fred. Det är palestinierna som har strävat efter fred under alla dessa år. Sverige bör uppmärksamma nakba. I Sverige i dag finns det omkring 7 000 personer födda i Palestina, och över hundratusen människor har palestinska rötter. Många av dem är partivänner till utrikesministern.Faktum är att det sedan 1967 har pågått en långsam annektering av de ockuperade områdena genom det som kallas bostadsrörelsen. Om inte en fredsprocess som på allvar står upp för en tvåstatslösning där ett självständigt Palestina respekteras och illegala bosättningar omedelbart upphör riskeras en katastrof i regionen. Bosättarna är beväpnade med den israeliska statens goda minne och trakasserar sina palestinska grannar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLångsamt trängs palestinierna bort från sina hem och marker. I östra Jerusalem tas kvarter efter kvarter över av israeliska bosättare med hjälp av juridiska manövrar varigenom israeler blir ägare av fastigheter som av hävd bebos av palestinier. De gamla hyresgästerna drivs bort, och husen rivs. Nya bostadskvarter skapas. Ingen högerregering baserad på stöd av ultranationalister och ortodoxa extremister kan lösa Palestinafrågan. Deras lösning går ut på att införliva de ockuperade områdena i Israel och att både dessa och Israel förväntas bestå av endast israeler medan palestinierna ska drivas bort. Redan i dag pågår ett krig som inte minst drabbar palestinska barn och unga, som tvingas växa upp i en vardag präglad av diskriminering, förtryck och våld. Barn skjuts med gummikulor i demonstrationer och misshandlas av både bosättare och soldater. Hur länge ska detta få fortsätta medan Sveriges utrikesminister fördömer palestiniernas agerande men bara beklagar det israeliska agerandet? Så fungerar det inte. Så tappar Sverige sin ställning i världen som ett land som alltid stått upp för människovärde och demokrati och mot ockupation. Israel måste kompensera de fördrivna palestinierna för deras egendomsförluster eller låta dem återvända i enlighet med FN:s resolution 194. Sverige har röstat för den resolutionen. Bör inte Tobias Billström, som är Sveriges utrikesminister, stå upp för denna resolution som Sverige har erkänt? FN har uppmärksammat 75-årsminnet av nakbadagen. Bör inte regeringen i Sverige, som är medlem i FN, följa FN:s exempel och uppmärksamma nakbadagen? Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Dessa ord kommer från pastor Martin Luther King. Låt oss följa Kings ord när det gäller Palestinas lidande och utsatthet sedan 75 år!

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Jag tackar utrikesministern för svaret och förtydligandet. Faktum är att den nya högerregeringen i Israel inte vill ha fred. Det är palestinierna som har strävat efter fred under alla dessa år. Sverige bör uppmärksamma nakba. I Sverige i dag finns det omkring 7 000 personer födda i Palestina, och över hundratusen människor har palestinska rötter. Många av dem är partivänner till utrikesministern.Faktum är att det sedan 1967 har pågått en långsam annektering av de ockuperade områdena genom det som kallas bostadsrörelsen. Om inte en fredsprocess som på allvar står upp för en tvåstatslösning där ett självständigt Palestina respekteras och illegala bosättningar omedelbart upphör riskeras en katastrof i regionen. Bosättarna är beväpnade med den israeliska statens goda minne och trakasserar sina palestinska grannar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLångsamt trängs palestinierna bort från sina hem och marker. I östra Jerusalem tas kvarter efter kvarter över av israeliska bosättare med hjälp av juridiska manövrar varigenom israeler blir ägare av fastigheter som av hävd bebos av palestinier. De gamla hyresgästerna drivs bort, och husen rivs. Nya bostadskvarter skapas. Ingen högerregering baserad på stöd av ultranationalister och ortodoxa extremister kan lösa Palestinafrågan. Deras lösning går ut på att införliva de ockuperade områdena i Israel och att både dessa och Israel förväntas bestå av endast israeler medan palestinierna ska drivas bort. Redan i dag pågår ett krig som inte minst drabbar palestinska barn och unga, som tvingas växa upp i en vardag präglad av diskriminering, förtryck och våld. Barn skjuts med gummikulor i demonstrationer och misshandlas av både bosättare och soldater. Hur länge ska detta få fortsätta medan Sveriges utrikesminister fördömer palestiniernas agerande men bara beklagar det israeliska agerandet? Så fungerar det inte. Så tappar Sverige sin ställning i världen som ett land som alltid stått upp för människovärde och demokrati och mot ockupation. Israel måste kompensera de fördrivna palestinierna för deras egendomsförluster eller låta dem återvända i enlighet med FN:s resolution 194. Sverige har röstat för den resolutionen. Bör inte Tobias Billström, som är Sveriges utrikesminister, stå upp för denna resolution som Sverige har erkänt? FN har uppmärksammat 75-årsminnet av nakbadagen. Bör inte regeringen i Sverige, som är medlem i FN, följa FN:s exempel och uppmärksamma nakbadagen? Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad. Dessa ord kommer från pastor Martin Luther King. Låt oss följa Kings ord när det gäller Palestinas lidande och utsatthet sedan 75 år!

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Tack, ministern, för förtydligandet!Det kommer aldrig att bli fred så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.Jag tycker ändå att det är bra att ministern säger att man måste ingripa mot Israels bosättningspolitik och att Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och stå upp för folkrätten. Men då måste den svenska regeringen bli mycket tydligare med det budskapet och föra fram det tydligt och klart till den israeliska regeringen. Jag tycker ändå att det är väldigt märkligt att prata om att Israel är en stat som står upp för rättsstatens principer när man begår så stora brott mot folkrätten som man konsekvent gör på en mängd olika områden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi ser tyvärr hur utvecklingen går åt helt fel håll. I februari genomfördes en rad åtgärder som folkrättsjurister och flera EU-länder, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har betecknat som en annektering eller stora steg mot en annektering. Kommer Sverige att sälla sig till de stater som kritiserar de steg som tagits mot annekteringen, eller gäller FN-stadgan bara vissa stater?Bosättningar som byggs får retroaktiva tillstånd av Israel trots att de är illegala enligt folkrätten. När det gäller palestiniernas rätt att bygga visar statistiken att 98 procent av dem som ansöker nekas tillstånd. Nya siffror från EU och FN pekar på en kraftig ökning under 2024 med rivningar av 290 palestinska byggnader, varav 28 var finansierade med bistånd från Sverige och EU. Tänker den svenska regeringen protestera mot att ockupationsmakten medvetet förstör svenskt och EU-finansierat bistånd?Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. Sverige kan som ordförandeland i EU spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för försöken att bygga en palestinsk statsbildning i dag.EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationsmakten. Samtidigt är avtalet villkorat med respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område samt suspendera det nuvarande associationsavtalet.När ministern talar om att Sverige och Israel delar värderingar undrar jag vilka värderingar ministern tänker på. Gäller det till exempel godkännandet av illegala bosättningar? Det hörde jag visserligen att det inte var. Är det fängslandet av barn i militärdomstolar utan rättegång där tortyr är vanligt, eller rätten att riva palestinska byggnader som finansierats med hjälp av svenskt bistånd? Eller är det den förändring i rättsväsendet som gör att domstolarna i praktiken blir tandlösa?Jag skulle vilja höra lite mer om detta.

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Tack, ministern, för förtydligandet!Det kommer aldrig att bli fred så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.Jag tycker ändå att det är bra att ministern säger att man måste ingripa mot Israels bosättningspolitik och att Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och stå upp för folkrätten. Men då måste den svenska regeringen bli mycket tydligare med det budskapet och föra fram det tydligt och klart till den israeliska regeringen. Jag tycker ändå att det är väldigt märkligt att prata om att Israel är en stat som står upp för rättsstatens principer när man begår så stora brott mot folkrätten som man konsekvent gör på en mängd olika områden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi ser tyvärr hur utvecklingen går åt helt fel håll. I februari genomfördes en rad åtgärder som folkrättsjurister och flera EU-länder, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har betecknat som en annektering eller stora steg mot en annektering. Kommer Sverige att sälla sig till de stater som kritiserar de steg som tagits mot annekteringen, eller gäller FN-stadgan bara vissa stater?Bosättningar som byggs får retroaktiva tillstånd av Israel trots att de är illegala enligt folkrätten. När det gäller palestiniernas rätt att bygga visar statistiken att 98 procent av dem som ansöker nekas tillstånd. Nya siffror från EU och FN pekar på en kraftig ökning under 2024 med rivningar av 290 palestinska byggnader, varav 28 var finansierade med bistånd från Sverige och EU. Tänker den svenska regeringen protestera mot att ockupationsmakten medvetet förstör svenskt och EU-finansierat bistånd?Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. Sverige kan som ordförandeland i EU spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för försöken att bygga en palestinsk statsbildning i dag.EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationsmakten. Samtidigt är avtalet villkorat med respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område samt suspendera det nuvarande associationsavtalet.När ministern talar om att Sverige och Israel delar värderingar undrar jag vilka värderingar ministern tänker på. Gäller det till exempel godkännandet av illegala bosättningar? Det hörde jag visserligen att det inte var. Är det fängslandet av barn i militärdomstolar utan rättegång där tortyr är vanligt, eller rätten att riva palestinska byggnader som finansierats med hjälp av svenskt bistånd? Eller är det den förändring i rättsväsendet som gör att domstolarna i praktiken blir tandlösa?Jag skulle vilja höra lite mer om detta.

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Tack, ministern, för förtydligandet!Det kommer aldrig att bli fred så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.Jag tycker ändå att det är bra att ministern säger att man måste ingripa mot Israels bosättningspolitik och att Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och stå upp för folkrätten. Men då måste den svenska regeringen bli mycket tydligare med det budskapet och föra fram det tydligt och klart till den israeliska regeringen. Jag tycker ändå att det är väldigt märkligt att prata om att Israel är en stat som står upp för rättsstatens principer när man begår så stora brott mot folkrätten som man konsekvent gör på en mängd olika områden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi ser tyvärr hur utvecklingen går åt helt fel håll. I februari genomfördes en rad åtgärder som folkrättsjurister och flera EU-länder, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har betecknat som en annektering eller stora steg mot en annektering. Kommer Sverige att sälla sig till de stater som kritiserar de steg som tagits mot annekteringen, eller gäller FN-stadgan bara vissa stater?Bosättningar som byggs får retroaktiva tillstånd av Israel trots att de är illegala enligt folkrätten. När det gäller palestiniernas rätt att bygga visar statistiken att 98 procent av dem som ansöker nekas tillstånd. Nya siffror från EU och FN pekar på en kraftig ökning under 2024 med rivningar av 290 palestinska byggnader, varav 28 var finansierade med bistånd från Sverige och EU. Tänker den svenska regeringen protestera mot att ockupationsmakten medvetet förstör svenskt och EU-finansierat bistånd?Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. Sverige kan som ordförandeland i EU spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för försöken att bygga en palestinsk statsbildning i dag.EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationsmakten. Samtidigt är avtalet villkorat med respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område samt suspendera det nuvarande associationsavtalet.När ministern talar om att Sverige och Israel delar värderingar undrar jag vilka värderingar ministern tänker på. Gäller det till exempel godkännandet av illegala bosättningar? Det hörde jag visserligen att det inte var. Är det fängslandet av barn i militärdomstolar utan rättegång där tortyr är vanligt, eller rätten att riva palestinska byggnader som finansierats med hjälp av svenskt bistånd? Eller är det den förändring i rättsväsendet som gör att domstolarna i praktiken blir tandlösa?Jag skulle vilja höra lite mer om detta.

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Tack, ministern, för förtydligandet!Det kommer aldrig att bli fred så länge Israel vägrar att respektera palestiniernas mest grundläggande mänskliga rättigheter. Genom sina konsekventa brott mot folkrätten framstår Israel som genuint ointresserat av att upphäva den ockupation av palestinsk mark som pågått i årtionden och som är nyckeln till en varaktig fred i Mellanöstern.Jag tycker ändå att det är bra att ministern säger att man måste ingripa mot Israels bosättningspolitik och att Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och stå upp för folkrätten. Men då måste den svenska regeringen bli mycket tydligare med det budskapet och föra fram det tydligt och klart till den israeliska regeringen. Jag tycker ändå att det är väldigt märkligt att prata om att Israel är en stat som står upp för rättsstatens principer när man begår så stora brott mot folkrätten som man konsekvent gör på en mängd olika områden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi ser tyvärr hur utvecklingen går åt helt fel håll. I februari genomfördes en rad åtgärder som folkrättsjurister och flera EU-länder, till exempel Frankrike, Belgien och Luxemburg, har betecknat som en annektering eller stora steg mot en annektering. Kommer Sverige att sälla sig till de stater som kritiserar de steg som tagits mot annekteringen, eller gäller FN-stadgan bara vissa stater?Bosättningar som byggs får retroaktiva tillstånd av Israel trots att de är illegala enligt folkrätten. När det gäller palestiniernas rätt att bygga visar statistiken att 98 procent av dem som ansöker nekas tillstånd. Nya siffror från EU och FN pekar på en kraftig ökning under 2024 med rivningar av 290 palestinska byggnader, varav 28 var finansierade med bistånd från Sverige och EU. Tänker den svenska regeringen protestera mot att ockupationsmakten medvetet förstör svenskt och EU-finansierat bistånd?Samarbetet mellan EU och Israel är omfattande och ger EU en möjlighet att sätta press på Israel att respektera folkrätten. Sverige kan som ordförandeland i EU spela en avgörande roll både för en framtida freds- och försoningsprocess och för försöken att bygga en palestinsk statsbildning i dag.EU:s associationsavtal med Israel innefattar förmånliga handelsavtal som ger det israeliska näringslivet stora ekonomiska fördelar. På så vis bidrar EU till att stärka den ekonomiska basen för ockupationsmakten. Samtidigt är avtalet villkorat med respekt för mänskliga rättigheter. Sverige bör motsätta sig att EU fördjupar sitt samarbete med Israel på något område samt suspendera det nuvarande associationsavtalet.När ministern talar om att Sverige och Israel delar värderingar undrar jag vilka värderingar ministern tänker på. Gäller det till exempel godkännandet av illegala bosättningar? Det hörde jag visserligen att det inte var. Är det fängslandet av barn i militärdomstolar utan rättegång där tortyr är vanligt, eller rätten att riva palestinska byggnader som finansierats med hjälp av svenskt bistånd? Eller är det den förändring i rättsväsendet som gör att domstolarna i praktiken blir tandlösa?Jag skulle vilja höra lite mer om detta.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Tack för inläggen från interpellanterna!Det är naturligtvis ytterst beklagligt att utvecklingen i konflikten mellan Israel och Palestina går i fel riktning. Antalet dödsfall på bägge sidor har ökat kraftigt sedan början av 2023. Flera palestinska terroristattacker mot israeler har utförts.Sverige och EU fördömer alla terroristattacker, utan undantag. Det finns inget som rättfärdigar terrorism. Vi fördömer likaledes den urskillningslösa raketbeskjutningen mot Israel av terroristorganisationer i Gaza. Den måste få ett slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom jag nämnde tidigare står Sverige och EU upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Samtidigt är vi tydliga med att Israel som ockupationsmakt har ett folkrättsligt ansvar för befolkningen under dess kontroll, och åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet måste vara proportionerliga och i linje med folkrätten inklusive de mänskliga rättigheterna. Risken för att oskyldiga drabbas måste minimeras, och det innebär att dödsfall måste utredas.Vi ser också en oroväckande ökning av det våld som israeliska bosättare på Västbanken riktar mot palestinier. Det är viktigt att Israel ingriper mot våldet och att de skyldiga hålls ansvariga.Konfliktytan mellan israeliska bosättare och palestinier fortsätter att växa i takt med att bosättningarna på ockuperat område expanderar. Sverige och EU påtalar konsekvent att Israels bosättningspolitik strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och leva upp till sina folkrättsliga skyldigheter som ockupationsmakt. Vi kommer att fortsätta att uttala kritik när brott mot folkrätten begås av någon part i konflikten.Israeler och palestinier har lika rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Med den negativa utvecklingen i konflikten kommer vi allt längre ifrån detta. Sverige, EU och det internationella samfundet är övertygade om att det är endast genom en framförhandlad tvåstatslösning med fast förankring i folkrätten och med Jerusalem som huvudstad för båda stater som Israel och Palestina kommer att kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.Vi behöver fortsätta att arbeta mot det målet. På kort sikt är det angeläget att bägge sidor avstår från agerande som eskalerar det spända läget. Att åtagandena som gjordes vid mötena i Akaba och i Sharm el-Sheikh tidigare i år nu respekteras och implementeras är viktigt för att möjliggöra en utveckling i rätt riktning.På längre sikt krävs återupptagna fredsförhandlingar som adresserar grundorsakerna till konflikten, och även om utsikterna för det är begränsade för närvarande får vi inte ge upp förhoppningen om att det en dag kan bli möjligt. Sverige stöder de ansträngningar som görs av EU:s höge representant Josep Borrell och av andra för att långsiktigt främja förutsättningarna för en hållbar fred. Ett uthålligt internationellt engagemang är nödvändigt för detta.

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Tack för inläggen från interpellanterna!Det är naturligtvis ytterst beklagligt att utvecklingen i konflikten mellan Israel och Palestina går i fel riktning. Antalet dödsfall på bägge sidor har ökat kraftigt sedan början av 2023. Flera palestinska terroristattacker mot israeler har utförts.Sverige och EU fördömer alla terroristattacker, utan undantag. Det finns inget som rättfärdigar terrorism. Vi fördömer likaledes den urskillningslösa raketbeskjutningen mot Israel av terroristorganisationer i Gaza. Den måste få ett slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom jag nämnde tidigare står Sverige och EU upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Samtidigt är vi tydliga med att Israel som ockupationsmakt har ett folkrättsligt ansvar för befolkningen under dess kontroll, och åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet måste vara proportionerliga och i linje med folkrätten inklusive de mänskliga rättigheterna. Risken för att oskyldiga drabbas måste minimeras, och det innebär att dödsfall måste utredas.Vi ser också en oroväckande ökning av det våld som israeliska bosättare på Västbanken riktar mot palestinier. Det är viktigt att Israel ingriper mot våldet och att de skyldiga hålls ansvariga.Konfliktytan mellan israeliska bosättare och palestinier fortsätter att växa i takt med att bosättningarna på ockuperat område expanderar. Sverige och EU påtalar konsekvent att Israels bosättningspolitik strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och leva upp till sina folkrättsliga skyldigheter som ockupationsmakt. Vi kommer att fortsätta att uttala kritik när brott mot folkrätten begås av någon part i konflikten.Israeler och palestinier har lika rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Med den negativa utvecklingen i konflikten kommer vi allt längre ifrån detta. Sverige, EU och det internationella samfundet är övertygade om att det är endast genom en framförhandlad tvåstatslösning med fast förankring i folkrätten och med Jerusalem som huvudstad för båda stater som Israel och Palestina kommer att kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.Vi behöver fortsätta att arbeta mot det målet. På kort sikt är det angeläget att bägge sidor avstår från agerande som eskalerar det spända läget. Att åtagandena som gjordes vid mötena i Akaba och i Sharm el-Sheikh tidigare i år nu respekteras och implementeras är viktigt för att möjliggöra en utveckling i rätt riktning.På längre sikt krävs återupptagna fredsförhandlingar som adresserar grundorsakerna till konflikten, och även om utsikterna för det är begränsade för närvarande får vi inte ge upp förhoppningen om att det en dag kan bli möjligt. Sverige stöder de ansträngningar som görs av EU:s höge representant Josep Borrell och av andra för att långsiktigt främja förutsättningarna för en hållbar fred. Ett uthålligt internationellt engagemang är nödvändigt för detta.

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Tack för inläggen från interpellanterna!Det är naturligtvis ytterst beklagligt att utvecklingen i konflikten mellan Israel och Palestina går i fel riktning. Antalet dödsfall på bägge sidor har ökat kraftigt sedan början av 2023. Flera palestinska terroristattacker mot israeler har utförts.Sverige och EU fördömer alla terroristattacker, utan undantag. Det finns inget som rättfärdigar terrorism. Vi fördömer likaledes den urskillningslösa raketbeskjutningen mot Israel av terroristorganisationer i Gaza. Den måste få ett slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom jag nämnde tidigare står Sverige och EU upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Samtidigt är vi tydliga med att Israel som ockupationsmakt har ett folkrättsligt ansvar för befolkningen under dess kontroll, och åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet måste vara proportionerliga och i linje med folkrätten inklusive de mänskliga rättigheterna. Risken för att oskyldiga drabbas måste minimeras, och det innebär att dödsfall måste utredas.Vi ser också en oroväckande ökning av det våld som israeliska bosättare på Västbanken riktar mot palestinier. Det är viktigt att Israel ingriper mot våldet och att de skyldiga hålls ansvariga.Konfliktytan mellan israeliska bosättare och palestinier fortsätter att växa i takt med att bosättningarna på ockuperat område expanderar. Sverige och EU påtalar konsekvent att Israels bosättningspolitik strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och leva upp till sina folkrättsliga skyldigheter som ockupationsmakt. Vi kommer att fortsätta att uttala kritik när brott mot folkrätten begås av någon part i konflikten.Israeler och palestinier har lika rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Med den negativa utvecklingen i konflikten kommer vi allt längre ifrån detta. Sverige, EU och det internationella samfundet är övertygade om att det är endast genom en framförhandlad tvåstatslösning med fast förankring i folkrätten och med Jerusalem som huvudstad för båda stater som Israel och Palestina kommer att kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.Vi behöver fortsätta att arbeta mot det målet. På kort sikt är det angeläget att bägge sidor avstår från agerande som eskalerar det spända läget. Att åtagandena som gjordes vid mötena i Akaba och i Sharm el-Sheikh tidigare i år nu respekteras och implementeras är viktigt för att möjliggöra en utveckling i rätt riktning.På längre sikt krävs återupptagna fredsförhandlingar som adresserar grundorsakerna till konflikten, och även om utsikterna för det är begränsade för närvarande får vi inte ge upp förhoppningen om att det en dag kan bli möjligt. Sverige stöder de ansträngningar som görs av EU:s höge representant Josep Borrell och av andra för att långsiktigt främja förutsättningarna för en hållbar fred. Ett uthålligt internationellt engagemang är nödvändigt för detta.

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Tack för inläggen från interpellanterna!Det är naturligtvis ytterst beklagligt att utvecklingen i konflikten mellan Israel och Palestina går i fel riktning. Antalet dödsfall på bägge sidor har ökat kraftigt sedan början av 2023. Flera palestinska terroristattacker mot israeler har utförts.Sverige och EU fördömer alla terroristattacker, utan undantag. Det finns inget som rättfärdigar terrorism. Vi fördömer likaledes den urskillningslösa raketbeskjutningen mot Israel av terroristorganisationer i Gaza. Den måste få ett slut. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom jag nämnde tidigare står Sverige och EU upp för Israels legitima säkerhetsbehov. Samtidigt är vi tydliga med att Israel som ockupationsmakt har ett folkrättsligt ansvar för befolkningen under dess kontroll, och åtgärder för att upprätthålla ordning och säkerhet måste vara proportionerliga och i linje med folkrätten inklusive de mänskliga rättigheterna. Risken för att oskyldiga drabbas måste minimeras, och det innebär att dödsfall måste utredas.Vi ser också en oroväckande ökning av det våld som israeliska bosättare på Västbanken riktar mot palestinier. Det är viktigt att Israel ingriper mot våldet och att de skyldiga hålls ansvariga.Konfliktytan mellan israeliska bosättare och palestinier fortsätter att växa i takt med att bosättningarna på ockuperat område expanderar. Sverige och EU påtalar konsekvent att Israels bosättningspolitik strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Israel måste upphöra med bosättningspolitiken och leva upp till sina folkrättsliga skyldigheter som ockupationsmakt. Vi kommer att fortsätta att uttala kritik när brott mot folkrätten begås av någon part i konflikten.Israeler och palestinier har lika rätt att leva i fred och säkerhet och att åtnjuta mänskliga rättigheter. Med den negativa utvecklingen i konflikten kommer vi allt längre ifrån detta. Sverige, EU och det internationella samfundet är övertygade om att det är endast genom en framförhandlad tvåstatslösning med fast förankring i folkrätten och med Jerusalem som huvudstad för båda stater som Israel och Palestina kommer att kunna leva sida vid sida i fred och säkerhet.Vi behöver fortsätta att arbeta mot det målet. På kort sikt är det angeläget att bägge sidor avstår från agerande som eskalerar det spända läget. Att åtagandena som gjordes vid mötena i Akaba och i Sharm el-Sheikh tidigare i år nu respekteras och implementeras är viktigt för att möjliggöra en utveckling i rätt riktning.På längre sikt krävs återupptagna fredsförhandlingar som adresserar grundorsakerna till konflikten, och även om utsikterna för det är begränsade för närvarande får vi inte ge upp förhoppningen om att det en dag kan bli möjligt. Sverige stöder de ansträngningar som görs av EU:s höge representant Josep Borrell och av andra för att långsiktigt främja förutsättningarna för en hållbar fred. Ett uthålligt internationellt engagemang är nödvändigt för detta.

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Tack, utrikesminister Tobias Billström, för svaret! Inte heller jag är nöjd med svaret. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen 15 maj var det 75 år sedan al-nakba, den stora katastrofen 1948 då omkring 750 000 palestinier fördrevs och tvingades på flykt. Över 400 byar avfolkades och jämnades med marken. Israel har sedan dess nekat dem som fördrevs rätten att återvända. Än i dag lever flera miljoner palestinier i flyktingläger runt om i världen, och fördrivningen pågår fortfarande.För israelerna var det ett självständighetskrig. För mig och över 12 miljoner palestinier är staten Israels tillkomst och historia en historia av kontinuerligt pågående övergrepp mot palestinierna, senast i Gaza och östra Jerusalem.Vi har bokstavligen fördrivits från vårt land, och många av dem som flyttat dit hänvisar till religiösa berättelser som grundval för sin rätt att ockupera vårt land. Det möjliggjordes också av den brittiska kolonialmaktens beslut i Balfourdeklarationen 1917 att ge judarna ett nationellt hem i Palestina.Palestina hade 1914 en befolkning på runt 800 000 personer varav 60 000, cirka 7,6 procent, var judar. Under den brittiska mandattiden skedde en stor judisk invandring, och enligt FN:s undersökningskommission Unscop fanns det 1946 i Palestina cirka 1,9 miljoner invånare, varav 33 procent var judar, 58 procent muslimer och 8 procent kristna.Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle judarna, som utgjorde en tredjedel av befolkningen, tilldelas drygt 55 procent av Palestina och palestinierna, som utgjorde majoritet, knappt 45 procent.Krig utbröt. Omkring 750 000 palestinier fördrevs. Israel genomförde flera massakrer; den mest kända är Deir Yassin-massakern. I Deir Yassin mördades mellan 100 och 250 personer - äldre, barn och gravida kvinnor - av judisk milis tillhörande Irgun och Sternligan. Sternligan var också de som senare mördade den svenske medlaren Folke Bernadotte.I sitt svar på min interpellation fördömer utrikesministern terroristattacker mot Israel liksom den återkommande urskillningslösa raketbeskjutningen i Gaza. Ingen i den här kammaren ifrågasätter detta. Däremot uttrycker ministern att han beklagar att civila dödats eller skadats i samband med den senaste eskaleringen i Gaza i maj 2023.Hur kan ministern fördöma attacker mot Israel men bara beklaga dödandet av civila, barn, kvinnor och äldre i Gaza? Varför kan inte ministern fördöma båda sidor? Varför kan inte ministern fördöma Israels konfiskering av palestinsk mark, isoleringen av 2 miljoner Gazabor och dödandet av hundratals barn de senaste åren? Varför kan inte ministern fördöma annekteringen av de ockuperade palestinska områdena i strid med internationell rätt och Genèvekonventionen IV?

Avser regeringen att vidta några diplomatiska åtgärder i syfte att motverka den auktoritära utvecklingen i Israel?

Tack, utrikesminister Tobias Billström, för svaret! Inte heller jag är nöjd med svaret. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen 15 maj var det 75 år sedan al-nakba, den stora katastrofen 1948 då omkring 750 000 palestinier fördrevs och tvingades på flykt. Över 400 byar avfolkades och jämnades med marken. Israel har sedan dess nekat dem som fördrevs rätten att återvända. Än i dag lever flera miljoner palestinier i flyktingläger runt om i världen, och fördrivningen pågår fortfarande.För israelerna var det ett självständighetskrig. För mig och över 12 miljoner palestinier är staten Israels tillkomst och historia en historia av kontinuerligt pågående övergrepp mot palestinierna, senast i Gaza och östra Jerusalem.Vi har bokstavligen fördrivits från vårt land, och många av dem som flyttat dit hänvisar till religiösa berättelser som grundval för sin rätt att ockupera vårt land. Det möjliggjordes också av den brittiska kolonialmaktens beslut i Balfourdeklarationen 1917 att ge judarna ett nationellt hem i Palestina.Palestina hade 1914 en befolkning på runt 800 000 personer varav 60 000, cirka 7,6 procent, var judar. Under den brittiska mandattiden skedde en stor judisk invandring, och enligt FN:s undersökningskommission Unscop fanns det 1946 i Palestina cirka 1,9 miljoner invånare, varav 33 procent var judar, 58 procent muslimer och 8 procent kristna.Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle judarna, som utgjorde en tredjedel av befolkningen, tilldelas drygt 55 procent av Palestina och palestinierna, som utgjorde majoritet, knappt 45 procent.Krig utbröt. Omkring 750 000 palestinier fördrevs. Israel genomförde flera massakrer; den mest kända är Deir Yassin-massakern. I Deir Yassin mördades mellan 100 och 250 personer - äldre, barn och gravida kvinnor - av judisk milis tillhörande Irgun och Sternligan. Sternligan var också de som senare mördade den svenske medlaren Folke Bernadotte.I sitt svar på min interpellation fördömer utrikesministern terroristattacker mot Israel liksom den återkommande urskillningslösa raketbeskjutningen i Gaza. Ingen i den här kammaren ifrågasätter detta. Däremot uttrycker ministern att han beklagar att civila dödats eller skadats i samband med den senaste eskaleringen i Gaza i maj 2023.Hur kan ministern fördöma attacker mot Israel men bara beklaga dödandet av civila, barn, kvinnor och äldre i Gaza? Varför kan inte ministern fördöma båda sidor? Varför kan inte ministern fördöma Israels konfiskering av palestinsk mark, isoleringen av 2 miljoner Gazabor och dödandet av hundratals barn de senaste åren? Varför kan inte ministern fördöma annekteringen av de ockuperade palestinska områdena i strid med internationell rätt och Genèvekonventionen IV?

Avser ministern och regeringen att verka för att suspendera det nuvarande associeringsavtalet mellan EU och Israel?

Tack, utrikesminister Tobias Billström, för svaret! Inte heller jag är nöjd med svaret. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen 15 maj var det 75 år sedan al-nakba, den stora katastrofen 1948 då omkring 750 000 palestinier fördrevs och tvingades på flykt. Över 400 byar avfolkades och jämnades med marken. Israel har sedan dess nekat dem som fördrevs rätten att återvända. Än i dag lever flera miljoner palestinier i flyktingläger runt om i världen, och fördrivningen pågår fortfarande.För israelerna var det ett självständighetskrig. För mig och över 12 miljoner palestinier är staten Israels tillkomst och historia en historia av kontinuerligt pågående övergrepp mot palestinierna, senast i Gaza och östra Jerusalem.Vi har bokstavligen fördrivits från vårt land, och många av dem som flyttat dit hänvisar till religiösa berättelser som grundval för sin rätt att ockupera vårt land. Det möjliggjordes också av den brittiska kolonialmaktens beslut i Balfourdeklarationen 1917 att ge judarna ett nationellt hem i Palestina.Palestina hade 1914 en befolkning på runt 800 000 personer varav 60 000, cirka 7,6 procent, var judar. Under den brittiska mandattiden skedde en stor judisk invandring, och enligt FN:s undersökningskommission Unscop fanns det 1946 i Palestina cirka 1,9 miljoner invånare, varav 33 procent var judar, 58 procent muslimer och 8 procent kristna.Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle judarna, som utgjorde en tredjedel av befolkningen, tilldelas drygt 55 procent av Palestina och palestinierna, som utgjorde majoritet, knappt 45 procent.Krig utbröt. Omkring 750 000 palestinier fördrevs. Israel genomförde flera massakrer; den mest kända är Deir Yassin-massakern. I Deir Yassin mördades mellan 100 och 250 personer - äldre, barn och gravida kvinnor - av judisk milis tillhörande Irgun och Sternligan. Sternligan var också de som senare mördade den svenske medlaren Folke Bernadotte.I sitt svar på min interpellation fördömer utrikesministern terroristattacker mot Israel liksom den återkommande urskillningslösa raketbeskjutningen i Gaza. Ingen i den här kammaren ifrågasätter detta. Däremot uttrycker ministern att han beklagar att civila dödats eller skadats i samband med den senaste eskaleringen i Gaza i maj 2023.Hur kan ministern fördöma attacker mot Israel men bara beklaga dödandet av civila, barn, kvinnor och äldre i Gaza? Varför kan inte ministern fördöma båda sidor? Varför kan inte ministern fördöma Israels konfiskering av palestinsk mark, isoleringen av 2 miljoner Gazabor och dödandet av hundratals barn de senaste åren? Varför kan inte ministern fördöma annekteringen av de ockuperade palestinska områdena i strid med internationell rätt och Genèvekonventionen IV?

Vilka andra diplomatiska åtgärder överväger regeringen för att bidra till en lösning på konflikten och ett slut på Israels ockupation av Palestina?

Tack, utrikesminister Tobias Billström, för svaret! Inte heller jag är nöjd med svaret. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen 15 maj var det 75 år sedan al-nakba, den stora katastrofen 1948 då omkring 750 000 palestinier fördrevs och tvingades på flykt. Över 400 byar avfolkades och jämnades med marken. Israel har sedan dess nekat dem som fördrevs rätten att återvända. Än i dag lever flera miljoner palestinier i flyktingläger runt om i världen, och fördrivningen pågår fortfarande.För israelerna var det ett självständighetskrig. För mig och över 12 miljoner palestinier är staten Israels tillkomst och historia en historia av kontinuerligt pågående övergrepp mot palestinierna, senast i Gaza och östra Jerusalem.Vi har bokstavligen fördrivits från vårt land, och många av dem som flyttat dit hänvisar till religiösa berättelser som grundval för sin rätt att ockupera vårt land. Det möjliggjordes också av den brittiska kolonialmaktens beslut i Balfourdeklarationen 1917 att ge judarna ett nationellt hem i Palestina.Palestina hade 1914 en befolkning på runt 800 000 personer varav 60 000, cirka 7,6 procent, var judar. Under den brittiska mandattiden skedde en stor judisk invandring, och enligt FN:s undersökningskommission Unscop fanns det 1946 i Palestina cirka 1,9 miljoner invånare, varav 33 procent var judar, 58 procent muslimer och 8 procent kristna.Enligt FN:s delningsplan 1947 skulle judarna, som utgjorde en tredjedel av befolkningen, tilldelas drygt 55 procent av Palestina och palestinierna, som utgjorde majoritet, knappt 45 procent.Krig utbröt. Omkring 750 000 palestinier fördrevs. Israel genomförde flera massakrer; den mest kända är Deir Yassin-massakern. I Deir Yassin mördades mellan 100 och 250 personer - äldre, barn och gravida kvinnor - av judisk milis tillhörande Irgun och Sternligan. Sternligan var också de som senare mördade den svenske medlaren Folke Bernadotte.I sitt svar på min interpellation fördömer utrikesministern terroristattacker mot Israel liksom den återkommande urskillningslösa raketbeskjutningen i Gaza. Ingen i den här kammaren ifrågasätter detta. Däremot uttrycker ministern att han beklagar att civila dödats eller skadats i samband med den senaste eskaleringen i Gaza i maj 2023.Hur kan ministern fördöma attacker mot Israel men bara beklaga dödandet av civila, barn, kvinnor och äldre i Gaza? Varför kan inte ministern fördöma båda sidor? Varför kan inte ministern fördöma Israels konfiskering av palestinsk mark, isoleringen av 2 miljoner Gazabor och dödandet av hundratals barn de senaste åren? Varför kan inte ministern fördöma annekteringen av de ockuperade palestinska områdena i strid med internationell rätt och Genèvekonventionen IV?

På vilket sätt kommer den svenska regeringen att agera mot det ökade våldet mot palestinier?

Jag tackar ministern för svaret på min interpellation även om jag inte är helt nöjd med det. Ministern visar, tycker jag, en brist på lyhördhet när han svarar: Israel är en levande demokrati. EU:s och Sveriges goda relationer med Israel grundas på gemensamma värderingar om demokrati och respekt för rättsstatens principer. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÄr Israels övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, folkrätten och det palestinska folket något som överensstämmer med rättsstatens principer? Ser inte ministern att sedan Israels nya högerregering tillträdde har våldet eskalerat drastiskt? Det är en regering som stöds av starkt ultraortodoxa och högerextrema partier.Anser ministern att det är förenligt med rättsstatens principer att blockaden mot Gaza fortskrider och även byggandet av den mur som sedan länge fördömts av FN, att antalet illegala bosättningar på ockuperad mark växer obehindrat, att fördrivningen av palestinier från östra Jerusalem ökar eller att Israel fängslar tusentals palestinska barn i militärdomstolar och att Israel förstör byggnader på palestinskt område som betalts med svenskt bistånd? Är det förenligt med rättsstatens principer?Några dagar efter att den israeliske utrikesministern besökt Sverige aviserade Israel planer på att fördubbla antalet bosättare på Västbanken och legalisera 147 informella bosättningar - ett tydligt folkrättsbrott och knappast förenligt med en stat som står upp för demokrati och respekt för rättsstatens principer.Samtidigt pågår en allvarlig nedmontering av demokratiska rättigheter inne i Israel. Regeringen har gått fram med ett lagstiftningspaket som innebär stora förändringar av rättsväsendet. Det handlar bland annat om att parlamentet får makt att upphäva domar från landets högsta domstol. Förslaget har mött stora protester både inne i Israel och i omvärlden.Vänsterpartiet är djupt oroat över utvecklingen, där Israel nu tar stora kliv mot en mer brutaliserad och alltmer auktoritär regim. Ockupationen av Palestina har länge varit ett bevis på att man inte bryr sig om vare sig mänskliga rättigheter eller internationell humanitär rätt.Den svenska regeringen har visat ett begränsat engagemang för den humanitära situationen i Palestina. Exempelvis har man valt att drastiskt skära ned på biståndet till landet med så mycket som mellan 40 och 60 procent. Den svenska regeringen och dess partier i riksdagen betonar Israels rätt till säkerhet men säger mycket lite om Palestinas rätt till säkerhet och att ens kunna existera i fred.EU:s högste representant, Borrell, konstaterade nyligen att medan den palestinska regeringen erkänner tvåstatslösningen gör den israeliska regeringen inte det.Tänker ministern, i sina kontakter med Israel, kräva att Israel står upp för tvåstatslösningen samt protestera mot det ökade våldet? Tänker regeringen kraftfullt fördöma de illegala bosättningarna och den annektering som nu pågår av palestinska områden och på det sättet stå upp för folkrätten?