text
stringlengths
4
594
men det var ej till detta jag ville komma utan till något annat
stål var en barnafrom människa och simmade ingen kväll sin bön till gud
det var en kort bön som han lärt av mor sin och han uppläste den av gammal vana med hög och ijudelig röst innan han med känseln under huvudet och geväret vid sidan somnade
det var med ett ord den lilla bönen gud som haver barnen kär se till mig som liten är 0 nu kunnen 1
väl tänka att många av våra kamrater tyckte det vara lustigt att den gamle skäggige stål som var den längste karlen 1 kompaniet kallade sig barn och liten men sådant bekymrade honom föga ty som han sade gud mäter icke människorna med alnmått och guds barn ville han vara om han än bleve aldrig så gammal
korpralen tystnade åter för en liten stund och tycktes försjunken 1 sina minnen
sven mästare torkade med avighanden sina ögon 1 vilka en fuktig glans var synbar
såsom läsaren redan vet hade svens far stupat 1 kriget mot ryssland
när korporal brant hemvände var det han som meddelade posten åt ståls änka som med en femårig son bodde en backstuga och befann sig i yttersta nöd ty hon var sjuklig och oförmögen att arbeta
nu hade brant själv hustru och barn att försörja hade blivit invalid var krasslig av fältlivets mödor och försakelse och kunde således ej så kraftigt som förr sköta plog och spade
men detta hindrade honom ej att åtala sig den övergivna änkan och hennes son och när gumman stål dog tog han hennes son sven till sig som eget barn
han hade själv lärt pojken att läsa och 1 allo vårdat sig om honom med lika stor ömhet som om sina egna barn
dock måste korpralen vid svens uppfostran ofta taga itu med hårdhandskarna ty sven var en styvsint pojke men det bättrade med åren så att korpralen fick heder glädje och nytta av sin fosterson
sven var duktig och ordentlig skicklig både som masugnskarl och smed och den
penning han förtjänt kom nu hushållet väl till pass
den gamle krigsminnen såg med innerlig förnöjelse att sven och hans johanna tyckte om varandra han hade medan de ännu voro barn tänkt sig som ett önskningsmål att se sonen till den oförgätlige vännen stål i äkta förening med johanna
korporal brant sade adolf vill korpralen göra oss ett stort nöje så omtala något för oss från kriget
sommardagen är lång svarade korpralen och stanken ju här till 1 morgon
vi ha således god tid på oss att berätta krigshistorier var stupade stål
frågade adolf som ville förmå gubben brant att genast öppna sin låda
det var vid helsing sade korpralen med en lätt suck
där voro kronobergarne med skolen 1 tro fortfar han i det han rätade sig och ögonen blixtrade
ni vet av historien gossar att bergarne för den dagens arbete blev regementet n i svenska armén och fick rang av konungens garde
lagerbring kommenderade den svenska styrkan ryssarna voro dubbelt så många som vi men vi höllo dem varma under två långa dagar
men så kom gustav adolf och utnämnde en annan befälhavare och så uppstod oreda order och kontraorder gingo om varandra och hela det högre befälet blev likasom yrt 1 huvudena
vad den stackars kungen tog sig till så bar det på tok och så gick det även denna gången
hade vi bara fått hållas såsom vi börjat skulle vi jagat
ryssarna näcken i våld
men så blev det plötsligt befallt att vi skulle inskeppa oss igen
jag vill icke säga er vad vi simpla soldater kände och tänkte då den befallningen blev veterligt
många grät av harm andra mumlade hårda och kanske orättvisa ord om kungen och det högre befälet men då vi kronobergare fingo veta att vi skulle betäcka de övriga trupperna medan de skeppades blevo vi glada som barn
ryssarna som förut hållit sig på vackert avstånd ryckte nu an helt oförskräckt och började skjuta och dundra alldeles rasande
vi svarade duktiga tag
mången tapper karl och god kamrat fick under de timmarna bita i gräset
men ryssarna blevo alltmera närgångna de sågo hu bara en liten hop framför sig ty de andra regementena voro redan till god del ombord på fartygen
den lilla hopen bestod just av oss kronobergare och av oss berodde nu vår lilla härs och svenska ärans räddning
vi fingo orders att taga till bajonetten och kasta ryssarna tillbaka
hej sådant liv det blev i spelet
vi hade käcka och duktiga officerare kaptener som levat med oss på roten och dem vi älskade som fäder
med sådana officerare går man till döden som till en dans
vi simpla karlar ville genast däran utan att avvakta kommandoordet men ulfsax och rappa bergman lindberg och aminoff lät ej vänta på sig
de ställde sig framför fronten och därpå bar det av under dundrande hurrarop
ryssarnas första linje stod stilla med fälld bajonett tills stålspetsarne korsade varandra men då bröt vi in på dem stuck eller slog
med gevärskolvarne sa att moskoviterna rullade som käglor
andra ryska linjen inväntade oss icke utan tog till harvärjan
det skulle annars gått dem på samma sätt men vi lämnade många på platsen och bland den vår stål gossar
han var vid min sida och den förste ryss jag i avloppet såg falla stupade under ståls gevärskolv
men ryssarna voro knappt på reträtt förrän han träffades av en kula
han sjönk till marken jag kastade mitt gevär för att lyfta upp honom och bära honom bakom linjen men han sade hugg på ryssarna brant och bry dig icke om mig jag dör snart
hälsa till hemmet
och därmed slöt han till ögonen jag lade handen på hans hjärta handen blev blodig kulan hade funnit rätta stället stål var min bäste vän jag tyckte sedan att det var tomt och ödsligt 1 ledet där jag ej längre hade honom bredvid mig ty vi voro han och jag som gamla hästar som länge dragit ihop
men icke sörjde jag egentligen ty stål dog en vacker död han dog för fosterlandet för sverige gossar och jag hoppas med tillförsikt att han är salig
samtalet gick nu över på andra ämnen och djäknarne inhämtade av detsamma att torpet som arrenderade av korpralen tillhörde patron brackander på trevnadslösa
korporal brant hade nu 1 många många år långt innan brackander köpte nämnda egendom varit bosatt på den lilla lägenheten
brackander hade emellertid på senare åren betydligt ökat arrendesumman
av åtskilliga yttranden 1 förbigående fällda av sven 3
de vandrande djäknarne
mästare m en synbarligen ogillade av korpralen slöt djäknarne att varken sven eller någon annan underhavande hade skäl att tycka om patron brackander
sven berättade bland annat med glad uppsyn att den tid under vilken han genom kontrakt förbundit sig att förestå brackanders masugn om några månader vore slut därefter ämnade sven bygga en smedja arbeta för egen räkning och fira sitt bröllop med johanna
djäknarne kvarstannade hos korporal brant till följande morgon
men redan om aftonen togo de farväl av sven masmästare och johanna vilka båda för sina olika sysslor skull ej kunde dröja hemma över natten
och när morgonen kom skakade göran och adolf hjärtligt hand med brant hans hustru och lilla ingrid och drogo vidare men under hela sin vandring tyckte de sig ej ha tillbringat någon trevligare dag än den 1 korpralens hem
adolf märkte under de följande dagarna att göran gärna talade om ingrid och skämtade mycket med honom däröver
emellertid lämna vi djäknarne tills vidare åt sitt öde
vi skola under berättelsens bortgång åter träffa dem
och nu draga vi över sjön som är kortaste vägen till trevnadslösa för att som hastigast göra bekantskap med dess ägare patron brackander
några dagar efter djäknarnes besök hos galen finna vi patron nikolaus brackander vandra av och an med långa steg 1 sitt kontorsrum
patron nikolaus brackander är liten till växten men fyllig och axelbredd bär högt uppkammad tupé har armarna korslagda bakom ryggen går mycket utåt med fötterna som en dansmästare från sjuttonhundratalet och spottar rakt framför sig
vad 1 övrigt hans utseende beträffar vilja vi nämna att patronen skötevän kronolänsman spöqvist på heder och tro försäkrat att han brackander är förvånande lik napoleon 1
vi tillägga blott att herr spöqvist fällde detta omdöme med ledning av ett träsnitt föreställande den store kejsaren tillverkat hos lundström 1 köping
kontoret är ett mörkt rum vars förnämsta möbler äro ett stort skrivbord betäckt med charma dokumenten en piphylla och ett väggskåp det senare patron brackanders speciella husapotek innehållande åtskilliga flaskor med etiketterna punsch arrak roms och konjaks
väggarna äro befängda med piskor av alla slag
oli storlekar fran del blygsamma tagelpiskan varmed skjutsbonden undfägnar sin tröttkörda kamp till den förnäma chambrièren
patron brackander vurmar nämligen för piskor dock är denna vurm ej så ensidig att den ej även omfattar ridspö av vilka finnes ett ganska utvalt förråd
vi glönde att bland möblerna räkna patron brackanders bokhylla må ingen tillräkna oss detta såsom härflytet från bristande aktning för skap och litteratur
på nämnda hylla befinna sig en bok om hästars sjukdomar en juridisk bok en vbrevställaren en procentuträkningstabell eller s
lathund vidare en statskalender mycket sliten vid förteckningen på riddare av och vasaorden samt några romaner av paul de kock
utom sin vurm för piskor karakteriseras patron brackander av en andra vurm för processer och en tredje för utmätningsauktioner
varhelst patronen under sina transaktioner fann en den ringaste lilla anledning att börja process vips hade han inlagor klagoskrifter och besvärshandlingar färdiga att förelägga behörig eller obehörig stol
denna vurm hade säkert sin rot 1 ett ädelt begär att förkovra lagskipningen och giva juristerna en nyttig sysselsättning
den tredje värmen den för utmätningsauktioner härledde sig lika sannolikt från den hos alla stora själar medfödda böjelsen för det tragiska och dramatiska 1 livet
patronen tycke för dylika förrättningar var till den grad utbildat att han ej blott bevistade alla de bland hans underhavande förekommande talrika
utmätningsauktionerna utan ofta reste långa vägar 1 sällskap med kronolänsmannen spöqvist för att bevittna skådespel av denna art
på senare tider hade patron nikolaus der blivit rov för ännu en fjärde vurm
och likväl var patron brackander i sig själv ingen vurm utan tvärtom en bland de mest vpraktiskav människor på vilka nittonde århundradets sol skinit
synnerlig motsägelser 1 människolivet
denna fjärde vurm bestod däri att patron brackander per fas et nefas ville gifta sig
han hade nu vid fyrtiotvå års ålder i den härliga man av sin mannakraft ledsnat vid ungkarlslivet och beslutat att lyckliggöra någon evas dotter med sin hand
och vilken kvinna kan motstå en man som på håret liknar den store napoleon och därtill äger herrgårdar masugnar hammare och väldiga kapitalet placerade på de säkraste händer
patron brackander var ej blind för sitt eget värde med all sin blygsamhet visste han sig vara oemotståndlig om han särskilt lade an på att fånga en flicka ja han misstänkte att flickorna just lade an på att fånga honom
men frågan var nu vem bland denna uppsjö på feminina varelser skulle han välja till sin ledsagarinna genom livet
det är denna fråga som sysselsätter honom under det han såsom vi nämnde med långa steg mäter kontorsgolvet
patronen hjärta var varken av eller stångjärn långt därifrån det var en mjuk muskel
lätt nog genomborrad av en pil från amors båge detta hjärta ägde hemligheter hemligheter vid vilka de fem världsdelarne skulle häpna om de blevo kända betänk blott den rike brukspatronen napoleons levande avbild vasaordenskandidaten nikolaus brackander förälskad uti gräsliga ning sin ladugårdspiga
sådant var förhållandet brackander var kär johanna brant korpralens dotter
men denna kärlek var naturligtvis av lugn och sansad art ty i stora själar kunna visserligen passioner vakna men de behärskas och hållas inom tillbörliga gränser
hos den praktiske brackander hade även kärleken en praktisk riktning och visade 1 synnerhet när frågan var om en ladugårdsdeja en viss benägenhet att höja sig över tomma av svärmisk idealister påfunna formaliteter såsom vigsel kontrakt och prästerlig välsignelse
men 1 nas hela väsende och framförallt i den rena blicken från hennes klara blå ögon låg en för varje tiskt förstånd oförklarlig kraft som höll patronen på vederbörligt avstånd och kom varje ord som kunnat förråda hans känslor att dö på hans tunga
ingenting förrådde hans hjärtas svaghet om ej det att han efter johannes ankomst till lösa ägnade en ovanlig omsorg åt ladugårds skötseln och gjorde flitigare besök hos sina oxar kor och kvigor än förut
det är löjligt det är befängt mumlade han i det han hastigt gjorde halt framför sitt apotek och tillagade en hjärtstyrkande medicin av konjak och några droppar vatten det är för