text
stringlengths 4
594
|
|---|
jag har tvenne ärenden till er |
det ena är att frambära en glad och kär hälsning från sven och johanna |
jag har träffat och talat med dem |
ett glädjesken överfor gubbens anlete |
sven är nästan frisk fortfor göran |
hanna har också vårdat honom med den ligaste omsorg vid dessa ord erfor patron brackander en känsla som om hans hjärta blivit halstrat över en av hans masugnar |
ehuru patronens passion för johanna på senare tider förvandlats till ett lika häftigt hat var detta hat likväl förenat med en svartsjuka som vid minsta anledning uppflammade 1 vild låga |
när därtill kommer att patronen icke förmådde tillräckligt förgylla sina gärningar inför sitt eget samvete utan mer och mer blottades inför detta till en hjärtlös skurk så måste envar medgiva att den rike mannen 1 själva triumfen av sin lyckade hämnd var en ganska eländig och olycklig varelse |
jag har mycket att säga er angående sven fortfor göran men vill spara det till ett mera |
passande tillfälle |
men nu gäller det att framföra mitt andra ärende som på sätt och vis är en bön till er korporal |
jag är nu sedan fjorton dagar myndig äger ett vackert och gott hemman 1 bergs socken och har efter moget övervägande beslutat överge studierna och bliva vad min salig far var bonde |
men jag är okunnig om allt vad till en gårds skötande hörer och äger icke heller någon släkting eller anhörig av vilken jag kan påräkna duglig hjälp och biträde 1 sådana affärer |
min bön är därför att ni korporal brant flyttar hem till mig såsom biträde och rådgivare |
jag är fader och moderlös och har icke heller syskon om därför mor kerstin vill förestå mitt hus johanna sköta min ladugård och ingrid hjälpa till 1 andra förrättningar så vore det mig välkommet |
vad svarar ni på detta förslag |
korporal brant |
alla de närvarande hade med överraskning hört görans ord |
det fanns ingen som ej erinrade sig det gamla goda ordspråket att när nöden är störst är hjälpen närmast och tänkte på guds vakande försyn ingen säga vi utom patron laus brackander som nu plötsligt såg sin hämnd förfelad och sina onda anslag vända till det bästa för dem vilka han med allt det hat varav hans själ var mäktig svurit att förfölja |
korporalen fäste på göran en blick vältaligare än ord den uttryckte huru rört hans gamla hjärta var av glädje ömhet tacksamhet och beundran |
göran kände sig härvid på en gång stolt och blyg fällde sina ögon till golvet och kunde med möda avhålla sig från att trycka gubben 1 sina armar |
följande morgon finna vi de båda djäknarne sittande vid varandras sida på klippan invid viken |
de hava länge samtalat adolf synes ligt dyster och nedslagen |
göran håller hans hand och säger det var icke en uppsvallande känsla ett hastigt väckt medlidande som föranledde mitt beslut |
nej adolf jag har längesedan fattat samma det sorgliga uppträde vi i går bevittnade förmådde mig blott att icke uppskjuta med slutets verkställande |
min åsikt är att människan för sin egen del och 1 materiellt hänseende ej kan eftersträva större lycka än en självständig |
och oberoende ställning |
genom redliga och arbetsamma fäders flit har jag blivit arvinge till en sådan lott och vill ej förspilla den under jagande mot ett framtidsmål som måhända blott är en tom hägring |
hellre än att förslösa mina ringa ägodelar på långa studier för att slutligen inträda på en brödlös bekymmerfull och beroende bana hellre odlar jag förnöjsamt mina fäders torva och lever såsom en man för mig under samma låga tak som de men din håg för vetande göran ditt begär efter kunskaper de bästa kunskaper de oundgängligaste för vår odödliga andes rening och förädling hämtas 1 livets skola min vän |
och för övrigt äro kunskaper och vetande icke ett uteslutande monopol för våra högskolor envar har i våra dagar tillfälle att utveckla sig på egen hand och jag känner ingenting som hindrar en törstande bonde att bliva god teolog filosof eller naturforskare |
ack sade adolf vemodigt det är således förbi förbi allt vad vi fordom drömde om vår framtid om ett fostbrödralag troget knutet för hela vårt liv |
du går ifrån mig göran du som jag innerligare älskat än om du varit min bror nej adolf vår vänskap är evig |
vad tyder det att ett större eller mindre avstånd skiljer våra personer då ett oförgängligt syskonband förenar våra själar |
förr eller senare måste dock tvenne vänner skiljas deras väg genom livets dal kan ej alltid vara densamma de måste säga |
varandra farväl om icke förr så vid gravens rand men minnet av det förflutna och hoppet om det tillkommande hava de gemensamt och 1 avlägset fjärran vinkar dem slutligen en hamn där ingen skilsmässa mer skall framkalla saknadens tårar där besläktade själar förenas 1 evigt fostbrödralag bevittnat av gud och svuret vid kärlekens källa farväl adolf |
vi återse varandra jag skall ofta hälsa på dig i växjö och när du kommer till akademien så brevväxla vi ofta med varandra och under dina ferier reser du till din vän göran |
djäknarne omfamnade varandra göran sökte visa sig stark och glad men icke desto mindre runno hans tårar då adolf gråtande tryckte sig intill hans bröst |
så stodo de länge men slutligen bemannade sig adolf viskade farväl och skyndade bort |
göran stod kvar och såg med tårfulla ögon efter honom |
hunnen till skogsbrynet vände sig adolf om vinkade med handen ännu ett avsked och försvann därefter bland granarnes stammar |
historien om de vandrande djäknarne är nu slut |
men många år hava förflutit sedan göran och adolf vandrade omkring 1 smålands skogar efter blommor och äventyr de äro nu icke längre ynglingar utan män som på olika vägar genomgått en allvarlig lärokurs 1 livets skola |
många domliga förhoppningar hava bleknat många av deras luftslott sjunkit under synranden mången storm på livets hav skakat deras farkoster och nödgat dem att bärga ett och annat av de segel varmed de i början av sin bana stolt utlupo ur domens hamn men det gläder oss att kunna säga att de aldrig lidit skeppsbrott utan med dygden till lots och kärleken till kompass arbetat sig fram genom bränningar och skär och att de länge åtskilda nu segla tillsammans i lugnare vatten med gott hopp att en gång välbärgade kasta ankar vid den obekanta stranden på andra sidan havet |
under dessa förflutna år hava många händelser tilldragit sig 1 de personers liv vilka vi i vår rättelse skildrat en och annan har även nått målet av den jordiska vädjobanan och försvunnit från åskådarens blickar |
innan vi säga läsaren farväl |
vilja vi i korthet redogöra för dessa personers öden |
sven stål tjänade trenne år vid gardet omtyckt både av förmän och kamrater |
han erhöll ofta brev från fosterföräldrarne från johanna och göran brev som skildrade deras lycka trevnad och det växande välståndet 1 denne sistnämndes hus |
ligen anlände ett brev som underrättade sven om ingenting mindre än att göran ingått en kristlig äkta förening med ingrid och skildrade alla enskildheterna av det storståtliga bröllopet vid vilket bland andra adolf sparrfält då uppsala student fungerade som marskalk |
så lycklig sven kände sig över sina anhörigas och vänners välgång trånade han dock efter hembygden och efter sin trogna johanna |
en olyckshändelse som sven dock 1 sitt hjärta välsignade gjorde att han sharare än han hoppats fick återse dem vid en provskjutning av nya gevär förlorade han nämligen ett finger på vänstra handen fick med anledning därav avsked ur krigstjänsten och återvände full av hopp och glädje till hembygden |
de penningar han genom träget arbete tjänat på sina från tjänstgöringen lediga stunder hade han trogen sin föresats alltid skickat till fosterföräldrarne ehuru han väl visste att dessa nu ej mera behövde dem |
göran hade för dessa penningar på sina ägor byggt och inrett en nätt stuga med bredvidliggande smedja och när sven hemkom var allt 1 ordning för hans och johannas giftermål och bosättning |
vi behöva väl ej säga att de icke onödigtvis uppsköto med studerandet |
av giftermålsbalken utan byggde hjonelag med all skyndsamhet och gamman |
barnbarn uppväxte kring korporal brant och mor kerstin deras ålders sol sken varmt och ijuvligt och kastade innan den sjönk under horisonten ett rosensken över livets höst |
vi vända oss ogärna från denna tavla av trevnad och lycka för att med några ord redogöra för herrarne brackanders och spöqvists senare nadsöden |
det groll som vid utmätningsauktionen uppstått mellan dessa tvillingssjälar växte till öppen fiendskap då bägge angelägna att avkasta ungkarlslivets börda längre fram stötte på andra såsom rivaler om den rika dotterns hand och kapitaler |
brackander slog emellertid spöqvist ur brädet men hatade honom sjufalt djupare just med anledning härav ty nen fann snart att han i sitt hus fått en olidlig xantippa vars hela diktan och traktan gick ut på att låta mannen känna trycket av sin skodda toffel |
sedan de äkta makarne 1 åtskilliga år berett varandra ett helvete på jorden blevo de slutligen för första gången ense om en sak äktenskapsskillnad |
patronen som ännu alltid hade nordstjärneorden 1 tankarne reste därefter till stockholm för att vigilera sig till densamma trädde med stor glans och fick en viss ryktbarhet för sin dumdryghet sina eleganta ekipager och sin stora otur på rulett |
betydligt pungslagen återvände han till sina masugnar småland svärjande över regeringen som räckt honom stenar 1 stället för bröd han hade nämligen fått vasen |
men icke nordstjärnan |
emellertid hade brackander fått smak för stockholmslivet sådant detta är 1 vissa kretsar återvände ofta dit levde överdådigt spelade med raseri vanvårdade sina affärer inlät sig för att upphjälpa dessa 1 äventyrliga tioner och ruinerade sig slutligen totalt |
trevnads lösa med åtföljande masugnar och järnbruk gick under auktionsklubban |
med en obetydlig spillra av sin förmögenhet drog sig brackander undan vet vart i de nejder där han i sina lysande dagar huserat visste man ingenting om hans öde tills han plötsligen många år därefter åter visadë sig därstädes mycket förändrad icke blott till sina yttre villkor utan även till sin inre människa |
han inköpte ett litet pappersbruk beläget en mil från görans gård levde stilla och indraget ja gjorde sig till icke ringa förvåning för dem som förut känt honom omtyckt och aktad av de få människor med vilka han kom 1 beröring |
motgången hade utan tvivel väckt honom till besinning och förmått honom kasta en djupare blick 1 sitt inre sedan han icke längre hade ett ankarfäste 1 rikedomen och ett mål 1 sin fåfängas tillfredsställande hade han för att ej förtvivla måst söka ett annat säkrare ankarfäste och ett annat bättre mål och fann ligen efter hårda strider och djup självför ödmjukelse vad han sökte |
motgången är för sådana karaktärer en god tuktomästare till det goda |
måhända var det begär efter försoning som förde honom tillbaka till den nejd vid vilken de sorgliga minnena från hans förflutna levnad voro fästade då han kort efter sin återkomst föll 1 |
tjugu år hava förflutit sedan de båda narne sade varandra farväl vid den lilla båtviken och skildes åt för att på olika vägar vandra genom livet |
det är en härlig sommarafton dagsarbetet ute på marken är slutat solen sjunker mot horisonten och övergjuter med ett härligt sken den nyss av en lätt regnskur uppfriskade |
nejden |
det doftar från det nyslagna höet och rökpelarne som uppstiga från hyddorna förkunna att aftonmåltiderna tillredas för de trötta arbetarne omgivet av bördiga åkrar och en liten vacker trädgård ser man vid stranden av en bäck ett vitmålat lanthus av det trevligaste och mest idylliska utseende |
kasta vi en blick genom staketets spjälor skall vår blick falla på ansikten som måste förekomma oss bekanta 1 trots av de tjugu år som förflutit sedan vi senast sågo dem |
en medelålders kvinna av särdeles friskt och vackert utseende går omkring och vattnar gårdsrabatterna |
en högväxt man står 1 ärmarne under ett äppelträd och nedskakar frukt de vackra äpplena regna på marken men plockas snabbt och under friska skrattsalvor av en hel skara rödkindade barnungar |
vi se framför oss göran ingrid och deras barn |
göran är den mest ansedde mannen 1 sin samling emedan han allmänt är erkänd såsom den förmögnaste driftigaste och kunnigaste |
hans gård som förut var ett vanligt gott bondhemman har genom ihärdigt arbete och klokt användande av nyare rön och upptäckter inom agrikulturens område drivits till en avkastning som överträffar de vida större herregårdarnes 1 nejden |
bredvid sina egna göromål försummar han icke kommunens han är förste mannen 1 sockennämnden och alla slags kommunala inrättningar |
ingenstädes äro väsendet och fattigförsörjningen bättre ordnade än 1 hans församling |
han synes utan att någonsin överlasta sig med göromål hava tid till allt |
hans |
sinne är lika spänstigt hans hjärta lika varmt hans lynne lika glatt som 1 ungdomen |
i hans hem äro trevnad och familjelycka gamla gäster som ej synas ha för avsikt att någonsin flytta därifrån |
nu höres bullret av en vagn som närmar sig och stannar utanför porten barnen skynda nyfiket fram för att betrakta densamma |
det är en sufflett förspänd med stolta eldiga hästar |
en medelålders man 1 elegant resdräkt men blek mager och av dystert utseende stiger ur |
göran går honom till mötes |
deras blickar mötas |
göran står ett blick villrådig och tvekande men främlingen fattar livligt hans hand och säger du misstager dig icke jag är din gamle vän adolf sparrfält göran och adolf hade ej sedan många år sett varandra brevväxlingen dem emellan hade även längesedan upphört endast av tidningarne och rykten kände göran något av adolfs senare liv |
i sitt hjärta hade göran alltid haft en liten plats särskilt helgad åt minnet av sin ungdomsvän och tänkte ofta med vemod på förgängligheten av de känslor som 1 ungdomen häva vår barm med en kraft som synes kunna trotsa tidens skiften |
men de båda männens banor hade fört dem i så olika riktningar att få beröringspunkter mellan dem kunde uppkomma |
adolf sparrfält tillhörde dessa naturens så vällottade älsklingsbarn hos vilka förståndet och känslan den praktiska blicken in 1 livets den och det poetiska åskådningssättet som kastar en gyllene slöja över det mörka gruset äro på ett |
harmoniskt sätt förenade |
och likväl måste dessa naturens gunstlingar just till följd av denna harmoniska själsbildning förr eller senare komma 1 ett missförhållande till världen 1 en strid med den existerande verkligheten som skall beröva dem deras lugn och förbittra deras liv medan vardagsmänniskorna vandra sin bana i fred och förstå att begagna varje omständighet som möter dem till sin fördel och bekvämlighet |
för de förras tankeskärpa framstå tidens alla lyten 1 dagen och deras rättskänsla deras strävande efter idealet förstora måhända dessa lyten och göra dem odrägliga |
en inre oemotståndlig kraft driver dem då att uppträda såsom världsförbättrare och reformatorer 1 ungdomens första häftighet innan de ännu lärt uppskatta sina krafter kasta de sig med ridderlig iver 1 striden utan att räkna sina motståndare de kämpa med öppet visir och rikta lansen mot allt som enligt deras uppfattning är ont och falskt |
men få äro de vilkas styrka består provet och de starkaste kunna dock i bästa fall blott nedgöra e n fiende bland de tusen mot vilka de känna sig manade att uppträda dessa få individer överlämna sina namn åt historien och framståför kommande släkten såsom firadë hjältar eller hånade martyrer |
Subsets and Splits