Jiejie/asr_book_lm_v2.1 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 594
de vandrade förbi masugnen 1 vilken de först gjort sven mästares bekantskap och den lilla skogsbäcken där de i hans sällskap badat samt återsågo sedan de hunnit genom skogen den vackra dalen där korporalens hydda var belägen det var samma dal samma insjö samma höjder men ändock gjorde det välbekanta natursceneriet på djäknarne ett annat intryck nu än förra gången
de små åkerfältens böljande gröda var avmejad ängarnes och lövträdens grönska mindre saftig vårens blommor ersatta av andra som förkunnade höstens annalkande
det låg en prägel av stilla mande melankoli över nejden men solen göt nu som då sitt gyllne sken över klippor fält och sjö likasom minnet av förflutna iyckliga dagar sprider ett vemodigt återsken över ett framskridet ödsligt och förhärjat liv
se där där är stugan
sade adolf då den
lilla rödmålade boningen framskymtade mellan de kringstående aplarne
men om jag ser rätt är det en stor folksamling utanför henne vad månde stå på
göran förde handen över ögonen och sade du har rätt adolf
vad kan detta betyda
låtom oss skynda på
djäknarne erforo snart vad som var på färde
de hade kommit just 1 lagom tid för att övervara sista scenen av ett bland dessa sorgespel som visserligen ännu ej med vederbörligt konstnamn blivit inregistrerade 1 estetiken men 1 det liga livet äro kända under namn av auktioner
göran och adolf inträngde 1 folkhopen och sågo framför sig trenne män som att döma av deras dräkt tillhörde den så kallade herreklassen och tycktes utgöra de förnämsta skådespelarne i dien
den ene av dessa män erinrade sig djäknarne hava sett en afton då de vilade på en kulle ett stycke från trevnadslösas herregård just samma afton på vilken våra läsare först gjorde bekantskap med göran och adolf det var en liten sätsig bredaxlad karl med ett ansikte som 1 högsta fullkomlighet uttryckte trenne besläktade egenskaper dumhet inbilskhet och råhet
mannen var med ett ord den store järnpatronen nikolaus brackander
men den egentlige huvudaktören var en man med äkta kontrabandsfysionomi
han stod där omgiven av möbler och
redskap klädespersedlar 0 v höll i ena handen en moraklocka och 1 den andra auktionsklubban den han livligt svängde 1 luften under det han utbjöd uret och späckade sitt tal med kvickheter som väckte den närvarande hopens munterhet och i synnerhet tycktes anslå patron brackander
denne herre utbrast nämligen gång efter annan 1 så hjärtligt gapskratt att hela hans lilla lekamen skakade och tårar framsipprade i hans små glå miga ögon
den tredje var en långbent mager och lagd herre som satt vid ett bord och skrev
det var spöqvists biträde länsmansskrivaren risqvist
han förde auktionsprotokollet och det med så djupsinnigt utseende som om han varit sysselsatt med att skriva kommentarier till newtons cipia
risqvist var en bland de få som ej tycktes vara road av spöqvists kvickheter
saken var också den att han ordagrant hört dem minst hundra gånger förut han kunde nu ej ens förmå sig att ex officio skratta åt dem
djäknarne igenkände de torftiga möblerna den rödmålade pinnsoffan det med blommor utsirade skåpet de sågo skarl xi s syn på rikssalen 1 händerna på en bondpojke vars far inköpt denna mystiska och märkvärdiga tavla för att tillfredsställa sonens smak för granna och bjärta färger
de sågo vidare en gammal käring draga bort med en stor bibel under armen
det var ralens familjebibel den han ärvt av sin far och på vars pärm hela familjens släkttavla dess
och dödsdagar var antecknad det var den bok ur vilken den gamle mannen hämtat näring åt sin tro på gud och människosläktets frälsare hämtat ljus 1 livets mörka stunder och styrka då han kände sig digna under ödets slag
en torpare bortledde såsom lättfånget byte ralens enda ko ingrids älskling den hon så sorgsfullt skött och fodrat
en gammal bonde och hans hustru stodo 1 djäknarnes grannskap gripna 1 ett livligt samtal rörande korporal brants helgdagsrock den bonden inropat och den man menade skulle passa bra sedan den röda kragen och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna
nu slog auktionsklubban mot bordet och moraklockan som så länge mätt den stilla förflytande tiden i den lilla boningen anammades nu även av rovgiriga händer och bortfördes 1 triumf
vi vilja ej spilla
några ord på att berätta orsaken till det bedrövliga uppträde till vilket de båda djäknarne med tunga hjärtan här blevo vittnen
det är klart att patron brackander har ett finger eller rättare hela handen med 1 spelet
icke heller vilja vi uppehålla oss vid de medel genom vilka patronen lyckades att på detta sätt få sin hämnd utkrävd
inspirerad av sin vän spöqvist som hade ett horn 1 sidan till korporal brant alltsedan denne en gång vågade kasta honom på dörren hade patronen lätt nog fått saken i gång efter sin önskan
vi nämne blott att auktionen blivit beramad sedan korporalen ej vmed svart på vitts kunde 9
de vandrande djäknarne
bevisa sig hava betalt det förflutna årets summa
så fick han sota för sin enfaldiga och barnsliga tro på människors heder varje praktisk man måste ju finna att den gamle knekten genom el oförlåtlig oförsiktighet förtjänt sitt öde
görans och adolfs blickar överforo folkhopen och de andades friare då de ej funno korporalen hans hustru eller ingrid bland de närvarande
en känsla av dystert allvar hade gripit deras hjärtan
huru förändrat var icke allt sedan de båda narne förra gången voro här
vilken kort tid låg dock icke mellan d å och n u
en aning om all mänsklig lyckas ovaraktighet om det falska 1 livets lugn och hoppet på framtiden om det ondas makt bland människorna och de hårda prövningar som vänta envar framförallt den redlige under vandringen genom livets dal hade fattat dessa ynglingar för vilka hitintills världen legat som en blomsterprydd solbeglänst tävlingsbana där endast lagrar och fröjder skulle vänta var och en som med glatt mod och kraftig hand ville erövra dem
göran och adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang
med blickar av outsägligt förakt betraktade de unga djäknarne de båda herrar vilka de på beskrivning igenkände för att vara brukspatron brackander och länsman qvist
och det var icke blott förakt det var harm och ungdomligt uppflammande vrede som ijungade dessa blickar
den lille adolf kände ett häftigt begär att slå in ett par av de tänder som lyste 1 länsmannens vidöppna försmädligt grinande mun hade han varit jätten finn eller åtminstone
den för sina vidunderliga kroppskrafter bekante smålandsdrängen skulle han helt visst jagat patronen länsmannen skrivaren och hela den auktionsbesökande menigheten i alla passens väderstreck men nu kände gossen för väl sin vanmakt och hans vrede upplöstes 1 smärta och vemod
göran sade han till denne följ mig ifrån
låtom oss först endast kasta en blick in 1 hyddan där de goda människorna bodde
tankfull och tigande följde göran sin vän till stugan men de stannade på dess tröskel och drogo sig åter hastigt tillbaka ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet
de hörde honom sucka de sågo tårar över hans fårade kinder neddroppa 1 de gråvita mustascherna och adolf vars känsliga själ genomskakades vid denna syn tryckte sitt ansikte mot görans skuldra och gav fritt lopp åt sina tårar
älskade vän
viskade göran och slog sin arm omkring den lille kamratens hals
när adolf åter sansat sig och göran hjälpt honom att utplåna spåren efter sina tårar blandade sig djäknarne åter 1 folkvimlet de sågo länsman spöqvist upplyfta och visa för hopen korporal brants gamla musköt densamma med vilken han kämpat 1 slaget vid helsinge och den han jänte sin bibel tapperhetsmedalj och sitt vackra
betyg ur krigstjänsten hade haft kärast och barast av all sin egendom
borup går gott folk skrek länsmannen hi hi hi borup går
vem bjuder på den gamla muskedundern
vem vill ge sex skilling för honom
bjudet
det är en märkvärdig dunder gott folk
sju han har varit med överallt där ryssarne piskat oss hi hi hi åtta skilling jeppe andersson bjuder åtta skilling nej nio skilling go vänner nio skilling för muskedundern som var med vid ratan där svensken sprang så tappert ni ijuger ni eländige länsman
hördes plötsligt en fin av harm darrande röst
det var adolf sparrfält han hade ryckt sig lös från görans arm och stod nu ett föremål för hela den bluffade folkhopens nyfikna blickar framför qvist med vredeblixtrande ögon och knutna händer
han hade då han skilde sig från görans sida tappat sin mössa de mörka lockarne fladdrade trotsigt kring hans panna kinderna voro dragna med harmens rodnad och de fina läpparne darrade krampaktigt
ni ijuger fortfor gossen
svensken sprang icke vid ratan ni ärekränkande skurk
och vad särskilt beträffar det där geväret så är ni icke värdig att vidröra det med edra smutsiga händer
det har förts av en god svensk man som kämpat och blött för sitt fosterland länsmannen stod ett ögonblick såsom stenad patron brackander likaledes
den risqvist såg upp från
protokollet och betraktade adolf med oförställd förvåning
men spöqvist upphov sin röst och utbrast vad är du för en liten skällande pojkvalp
varifrån kommer du
vem är du som med ovett vågar överfalla en kronans tjänsteman 1 hans ämbetes utövning
ja vad är du för en pyssling
skrek brackander
övermage
inföll spöqvist landstrykare
återtog brackander
fjärdingsman sade spöqvist till en i heten stående karl hav ögonen på den där tjuvpojken och låt honom icke komma undan
efter auktionens slut skall jag själv tala vid honom
behövs icke sade göran som nu trädde
jag ansvarar för gossen han är min kamrat vi äro djäknar från växjö tyst göran
ropade adolf
behöver du avlägga räkenskap för min person inför det där gemena patrasket
patrask
utbrast nordstjärnekandidaten brackander förbittrad
skäms du icke du lille slyngel
vågar du kalla oss patrask
jag skall lära dig och patronen iyfte sitt med guldknapp sedda bamburör för att ge den oförskämde magen ett duktigt rapps då göran plötsligt trädde emellan och med sin botanikspade avvärjde slaget
akta er min gode man sade göran till patronen
vågar ni våldföra er på detta barn så
kan ni vara fullkomligt övertygad att jag ger er sju för tu
patronen såg förvånad på ynglingen som var så oerhört djärv att kalla honom för vgod man och lova honom sju för tus en sådan het hade brackander aldrig under hela sitt liv erfarit förrän nu
det var ett himmelsskriande majestätsbrott
häpenhet och förundran lästes också på alla de kringståendes dumma gapande ansikten
men sedan patronen närmare betraktat göran och funnit honom vara en högväxt kraftig ung man med ett ganska allvarligt och bestämt seende ansåg han lämpligast att avstå från direkta anfallsoperationer
han intog en så imponerande ställning som möjligt det vill säga han skrevade ut med benen och förde guldknappen till näsan och sade 1 avmätt högtidlig ton vet ni unge man med vem ni talar

de vandrade förbi masugnen 1 vilken de först gjort sven mästares bekantskap och den lilla skogsbäcken där de i hans sällskap badat samt återsågo sedan de hunnit genom skogen den vackra dalen där korporalens hydda var belägen det var samma dal samma insjö samma höjder men ändock gjorde det välbekanta natursceneriet på djäknarne ett annat intryck nu än förra gången

de små åkerfältens böljande gröda var avmejad ängarnes och lövträdens grönska mindre saftig vårens blommor ersatta av andra som förkunnade höstens annalkande

det låg en prägel av stilla mande melankoli över nejden men solen göt nu som då sitt gyllne sken över klippor fält och sjö likasom minnet av förflutna iyckliga dagar sprider ett vemodigt återsken över ett framskridet ödsligt och förhärjat liv

se där där är stugan

sade adolf då den

lilla rödmålade boningen framskymtade mellan de kringstående aplarne

men om jag ser rätt är det en stor folksamling utanför henne vad månde stå på

göran förde handen över ögonen och sade du har rätt adolf

vad kan detta betyda

låtom oss skynda på

djäknarne erforo snart vad som var på färde

de hade kommit just 1 lagom tid för att övervara sista scenen av ett bland dessa sorgespel som visserligen ännu ej med vederbörligt konstnamn blivit inregistrerade 1 estetiken men 1 det liga livet äro kända under namn av auktioner

göran och adolf inträngde 1 folkhopen och sågo framför sig trenne män som att döma av deras dräkt tillhörde den så kallade herreklassen och tycktes utgöra de förnämsta skådespelarne i dien

den ene av dessa män erinrade sig djäknarne hava sett en afton då de vilade på en kulle ett stycke från trevnadslösas herregård just samma afton på vilken våra läsare först gjorde bekantskap med göran och adolf det var en liten sätsig bredaxlad karl med ett ansikte som 1 högsta fullkomlighet uttryckte trenne besläktade egenskaper dumhet inbilskhet och råhet

mannen var med ett ord den store järnpatronen nikolaus brackander

men den egentlige huvudaktören var en man med äkta kontrabandsfysionomi

han stod där omgiven av möbler och

redskap klädespersedlar 0 v höll i ena handen en moraklocka och 1 den andra auktionsklubban den han livligt svängde 1 luften under det han utbjöd uret och späckade sitt tal med kvickheter som väckte den närvarande hopens munterhet och i synnerhet tycktes anslå patron brackander

denne herre utbrast nämligen gång efter annan 1 så hjärtligt gapskratt att hela hans lilla lekamen skakade och tårar framsipprade i hans små glå miga ögon

den tredje var en långbent mager och lagd herre som satt vid ett bord och skrev

det var spöqvists biträde länsmansskrivaren risqvist

han förde auktionsprotokollet och det med så djupsinnigt utseende som om han varit sysselsatt med att skriva kommentarier till newtons cipia

risqvist var en bland de få som ej tycktes vara road av spöqvists kvickheter

saken var också den att han ordagrant hört dem minst hundra gånger förut han kunde nu ej ens förmå sig att ex officio skratta åt dem

djäknarne igenkände de torftiga möblerna den rödmålade pinnsoffan det med blommor utsirade skåpet de sågo skarl xi s syn på rikssalen 1 händerna på en bondpojke vars far inköpt denna mystiska och märkvärdiga tavla för att tillfredsställa sonens smak för granna och bjärta färger

de sågo vidare en gammal käring draga bort med en stor bibel under armen

det var ralens familjebibel den han ärvt av sin far och på vars pärm hela familjens släkttavla dess

och dödsdagar var antecknad det var den bok ur vilken den gamle mannen hämtat näring åt sin tro på gud och människosläktets frälsare hämtat ljus 1 livets mörka stunder och styrka då han kände sig digna under ödets slag

en torpare bortledde såsom lättfånget byte ralens enda ko ingrids älskling den hon så sorgsfullt skött och fodrat

en gammal bonde och hans hustru stodo 1 djäknarnes grannskap gripna 1 ett livligt samtal rörande korporal brants helgdagsrock den bonden inropat och den man menade skulle passa bra sedan den röda kragen och de blanka uniformsknapparne blivit borttagna

nu slog auktionsklubban mot bordet och moraklockan som så länge mätt den stilla förflytande tiden i den lilla boningen anammades nu även av rovgiriga händer och bortfördes 1 triumf

vi vilja ej spilla

några ord på att berätta orsaken till det bedrövliga uppträde till vilket de båda djäknarne med tunga hjärtan här blevo vittnen

det är klart att patron brackander har ett finger eller rättare hela handen med 1 spelet

icke heller vilja vi uppehålla oss vid de medel genom vilka patronen lyckades att på detta sätt få sin hämnd utkrävd

inspirerad av sin vän spöqvist som hade ett horn 1 sidan till korporal brant alltsedan denne en gång vågade kasta honom på dörren hade patronen lätt nog fått saken i gång efter sin önskan

vi nämne blott att auktionen blivit beramad sedan korporalen ej vmed svart på vitts kunde 9

de vandrande djäknarne

bevisa sig hava betalt det förflutna årets summa

så fick han sota för sin enfaldiga och barnsliga tro på människors heder varje praktisk man måste ju finna att den gamle knekten genom el oförlåtlig oförsiktighet förtjänt sitt öde

görans och adolfs blickar överforo folkhopen och de andades friare då de ej funno korporalen hans hustru eller ingrid bland de närvarande

en känsla av dystert allvar hade gripit deras hjärtan

huru förändrat var icke allt sedan de båda narne förra gången voro här

vilken kort tid låg dock icke mellan d å och n u

en aning om all mänsklig lyckas ovaraktighet om det falska 1 livets lugn och hoppet på framtiden om det ondas makt bland människorna och de hårda prövningar som vänta envar framförallt den redlige under vandringen genom livets dal hade fattat dessa ynglingar för vilka hitintills världen legat som en blomsterprydd solbeglänst tävlingsbana där endast lagrar och fröjder skulle vänta var och en som med glatt mod och kraftig hand ville erövra dem

göran och adolf hade genast gissat hela sakens sammanhang

med blickar av outsägligt förakt betraktade de unga djäknarne de båda herrar vilka de på beskrivning igenkände för att vara brukspatron brackander och länsman qvist

och det var icke blott förakt det var harm och ungdomligt uppflammande vrede som ijungade dessa blickar

den lille adolf kände ett häftigt begär att slå in ett par av de tänder som lyste 1 länsmannens vidöppna försmädligt grinande mun hade han varit jätten finn eller åtminstone

den för sina vidunderliga kroppskrafter bekante smålandsdrängen skulle han helt visst jagat patronen länsmannen skrivaren och hela den auktionsbesökande menigheten i alla passens väderstreck men nu kände gossen för väl sin vanmakt och hans vrede upplöstes 1 smärta och vemod

göran sade han till denne följ mig ifrån

låtom oss först endast kasta en blick in 1 hyddan där de goda människorna bodde

tankfull och tigande följde göran sin vän till stugan men de stannade på dess tröskel och drogo sig åter hastigt tillbaka ty vid en blick in i det tomma rummet hade de varseblivit den gamle krigaren stående orörlig med pannan tryckt mot fönsterposten och händerna sammanknäppta över bröstet

de hörde honom sucka de sågo tårar över hans fårade kinder neddroppa 1 de gråvita mustascherna och adolf vars känsliga själ genomskakades vid denna syn tryckte sitt ansikte mot görans skuldra och gav fritt lopp åt sina tårar

älskade vän

viskade göran och slog sin arm omkring den lille kamratens hals

när adolf åter sansat sig och göran hjälpt honom att utplåna spåren efter sina tårar blandade sig djäknarne åter 1 folkvimlet de sågo länsman spöqvist upplyfta och visa för hopen korporal brants gamla musköt densamma med vilken han kämpat 1 slaget vid helsinge och den han jänte sin bibel tapperhetsmedalj och sitt vackra

betyg ur krigstjänsten hade haft kärast och barast av all sin egendom

borup går gott folk skrek länsmannen hi hi hi borup går

vem bjuder på den gamla muskedundern

vem vill ge sex skilling för honom

bjudet

det är en märkvärdig dunder gott folk

sju han har varit med överallt där ryssarne piskat oss hi hi hi åtta skilling jeppe andersson bjuder åtta skilling nej nio skilling go vänner nio skilling för muskedundern som var med vid ratan där svensken sprang så tappert ni ijuger ni eländige länsman

hördes plötsligt en fin av harm darrande röst

det var adolf sparrfält han hade ryckt sig lös från görans arm och stod nu ett föremål för hela den bluffade folkhopens nyfikna blickar framför qvist med vredeblixtrande ögon och knutna händer

han hade då han skilde sig från görans sida tappat sin mössa de mörka lockarne fladdrade trotsigt kring hans panna kinderna voro dragna med harmens rodnad och de fina läpparne darrade krampaktigt

ni ijuger fortfor gossen

svensken sprang icke vid ratan ni ärekränkande skurk

och vad särskilt beträffar det där geväret så är ni icke värdig att vidröra det med edra smutsiga händer

det har förts av en god svensk man som kämpat och blött för sitt fosterland länsmannen stod ett ögonblick såsom stenad patron brackander likaledes

den risqvist såg upp från

protokollet och betraktade adolf med oförställd förvåning

men spöqvist upphov sin röst och utbrast vad är du för en liten skällande pojkvalp

varifrån kommer du

vem är du som med ovett vågar överfalla en kronans tjänsteman 1 hans ämbetes utövning

ja vad är du för en pyssling

skrek brackander

övermage

inföll spöqvist landstrykare

återtog brackander

fjärdingsman sade spöqvist till en i heten stående karl hav ögonen på den där tjuvpojken och låt honom icke komma undan

efter auktionens slut skall jag själv tala vid honom

behövs icke sade göran som nu trädde

jag ansvarar för gossen han är min kamrat vi äro djäknar från växjö tyst göran

ropade adolf

behöver du avlägga räkenskap för min person inför det där gemena patrasket

patrask

utbrast nordstjärnekandidaten brackander förbittrad

skäms du icke du lille slyngel

vågar du kalla oss patrask

jag skall lära dig och patronen iyfte sitt med guldknapp sedda bamburör för att ge den oförskämde magen ett duktigt rapps då göran plötsligt trädde emellan och med sin botanikspade avvärjde slaget

akta er min gode man sade göran till patronen

vågar ni våldföra er på detta barn så

kan ni vara fullkomligt övertygad att jag ger er sju för tu

patronen såg förvånad på ynglingen som var så oerhört djärv att kalla honom för vgod man och lova honom sju för tus en sådan het hade brackander aldrig under hela sitt liv erfarit förrän nu

det var ett himmelsskriande majestätsbrott

häpenhet och förundran lästes också på alla de kringståendes dumma gapande ansikten

men sedan patronen närmare betraktat göran och funnit honom vara en högväxt kraftig ung man med ett ganska allvarligt och bestämt seende ansåg han lämpligast att avstå från direkta anfallsoperationer

han intog en så imponerande ställning som möjligt det vill säga han skrevade ut med benen och förde guldknappen till näsan och sade 1 avmätt högtidlig ton vet ni unge man med vem ni talar