text
stringlengths 4
594
|
|---|
mången kväll lade hon sig till vila sedan hennes sista kopparslant åtgått till dagens behov men den följande morgonen kom alltid med ny hjälp någon av hennes kunder visade sig alltid 1 rättan tid för att hämta sitt slins och betala hennes vackra arbete |
under sin fotresa 1 montans sällskap hade sven häftigt insjuknat och kunde slutligen med möda släpa sig fram vid den bekymrade värvarens sida |
lycka var att karins koja befann sig 1 grannskapet gumman visade ej den nödställde ynglingen på dörren såsom mången kanske skulle gjort utan upplät åt honom sitt enda rum bäddade |
àt honom sin enda säng och vårdade den obekante med samma ömhet som om han varit hennes son |
socknens pastor som hade den hos präster ligen sällsynta vanan att besöka medlemmarne av sin hjord 1 deras hyddor och med dem samtala om både deras andliga och världsliga angelägenheter hälsade även stundom på gamla karin och hjälpte henne med små penningebidrag att bära tyngden av hennes nya kall såsom husmor och sjuk sköterska ävensom han använde sina insikter 1 läkekonsten för att söka återgiva sven hälsan |
sven var i många dagar illa sjuk och yrade mycket men småningom minskades sjukdomens styrka genom de förenade verkningarne av ynglingens starka natur samt karins och pastorns ömma sorger |
när han återvunnit sans och tillräckliga krafter sporde honom pastorn om hans levnads förhållanden och sedan han erfarit dessa skrev han ett brev till korporal brant och underrättade denne om saken |
brevet anlände till den lilla stugan vid insjön samma dag på vilken korporalen återkom från växjö och oaktat den sorgepost det medförde om svens värvning och hans iråkade svåra sjukdom hade det likväl en lugnande inverkan på stugans invånare och framförallt på mor kerstin som alltsedan den morgon då sven avlägsnat sig från hemmet varit offer för en hejdlös förtvivlan |
då ryktet om uppträdet som förefallit mellan patronen och sven kom till kerstins öron hade hennes ångest stigit till det yttersta |
hon fruktade att sven berövat sig livet och denna farhåga förföljde |
henne som en blodig skräckbild under dagens göromål och 1 nattens drömmar |
när korporal brant hemkom fann han sålunda sin forna fulla boning förvandlad till ett sorgehus |
han själv kände sig djupt böjd under ödets tunga slag men såg dock saken 1 betydligt ljusare dager än mor kerstin |
han var fullkomligt övertygad att sven icke begått en så gräslig missgärning som ett mord han sökte således befria kerstin från denna farhåga och på samma gång sätta en damm mot de hårda förebråelser gumman riktade mot sig själv |
två timmar därefter ankom brevet och detta uträttade mer än alla korporalens bemödanden |
det gamla paret överlade nu mera lugnt om vad som vore att göra då i detsamma patronens gigg stannade utanför stugan och han själv och länsman spöqvist sågos inträda under korporalens låga tak |
patron brackander hälsade vänligt |
allvar och en viss sorgbunden högtidlighet tronade på hans panna |
efter en lämplig inledning började han tala om det bedrövliga uppträde som nyligen ägt rum på trevnadslösa 1 det att sven stål utan all begriplig anledning överfallit och illa misshandlat honom husbonden |
patronen avmålade svens förande 1 bjärta färger och teckningen skugglades ännu mer av länsman spöqvist |
patronen säkrade vidare att han av högaktning och vänskap för den hederlige brant som sig ovetande fostrat en orm vid sin egen barm ville låta nåd gå för rätt och avstå från laga åtgärders vidtagande mot brottslingen länsmannen begagnade tillfället för att fråga var sven månde hålla sig dold varpå |
korporalen svarade det han helt nyss erhållit underrättelse om att fostersonen låtit värva sig till gardist och för närvarande befann sig 1 jön köpingstrakten en underrättelse som ögonsken ligen fägnade patron brackander på det högsta |
min vän sade han till korporalen ni finner nu huru bedragen ni blivit 1 ert hopp att av er fosterson få en bra och hederlig karl |
han har illa belönat er för era omsorger och er kärlek |
varje band mellan er och honom bör från denna stund vara slitet framförallt kan ni väl aldrig mer tänka på att giva johanna åt en sådan förtappad varelse |
således är nu avlägsnat det enda hinder som er samvetsgrannhet lade i vägen för mittoch johannas giftermål och ehuru jag blivit djupt kränkt av ert förra avslag kommer jag nu att för andra gången anhålla om ert och er hustrus bifall till vår skapliga förening |
jag är övertygad att under nuvarande omständigheter intet hinder från nas egen sida skall möta men vill för övrigt lämna henne lång betänketid |
min avsikt är nämligen att med ert tillstånd skicka johanna till någon bättre familj för att erhålla en bildad uppfostran och därigenom bliva värdig den samhällsställning jag erbjuder henne vilken ädel man den brackander |
sade spöqvist beundrande |
men korporalen och 1 synnerhet mor kerstin som på senare tider fått helt andra tankar 1 ämnet tycktes alldeles icke benägna att nappa på kroken |
kerstin tog med stor häftighet svens parti och förmenade att gossen alldeles icke var en så |
tappad varelse som patronen kallat honom fast hon icke kunde försvara hans beteende mot sin husbonde |
sven måste blivit mycket retad ansåg kerstin annars skulle han aldrig burit sig åt på det sättet men i alla fall bad hon patronen förlåta och hysa bättre tankar om honom ty det tjänade han |
korporalen sade ungefär detsamma som kerstin men på ett lugnare förståndigare och därtill beständare sätt |
patronen kunde till sin outsägliga förbittring väl förstå att han oaktat allt sitt krångel icke kommit ett steg närmare målet |
han gav spöqvist en blick av hemligt förstånd varvid denne steg upp och talade som följer bror brackander jag förstår icke huru du med lugnt sinne kan fördraga en dylik otacksamhet och uppstudsighet |
du har med ett ädelmod utan like behandlat dessa ovärdiga människor som öppet våga håna och trotsa dig du har erbjudit dig att skona missgärningsmannen som bar hand på sin husbonde och därmed gjorde sig skyldig till fängelse och spöstraff |
nej min vän måttet är rågat om du är stenhård mot dödliga ningar är jag det icke jag kan icke uthärda att höra sådant längre |
du måste taga itu med hårdhandskarne måste efterspana och häkta kanaljen måste draga honom för rätta icke allenast med anledning av övervåldet mot dig utan även emedan han efter all sannolikhet begått den där stölden 1 storsmedjan |
1 samma ögonblick korporal brant hörde |
sven beskyllas för tjuveri rynkades hans yviga ögonbryn på ett ganska hotande sätt |
hans sinne uppbrusade såsom det från hans ungdom aldrig gjort ty hans övertygelse om fostersonens redlighet var ika starkt rotad som hans tro på bibeln och att angripa svens heder var att angripa hans egen |
han fattade den stortalige länsmannen hastigt 1 armen och sköt honom tämligen omilt ut genom dörren som genast tillstängdes mitt för den snopne kronobetjäntens näsa |
då patronen såg detta ansåg även han tiden vara inne att slå till reträtt 1 synnerhet då kerstin med tårar och skarpa ord började ge luft åt sin harm över den skamlösa beskyllningen |
han mumlade något om att korporalen skulle skylla sig själv för töljderna av sitt handlingssätt och gick |
strax därpå rullade giggen bort längre fram på aftonen kom johanna till föräldrarnes stuga |
så snart nämligen patronen väl åter befann sig hemma hade han kallat flickan till sig betalat henne resten av årslönen och befallt henne att genast lämna trevnadslösa |
johanna emottog sitt avsked med större glädje än ledsnad och sedan brevets innehåll blivit henne bekant tackade hon hjärtligen gud för det att hon utan nu att vara hindrad av sin tjänst kunde skynda dit hjärtat kallade henne det vill säga till svens sjukläger |
hon meddelade föräldrarne sitt beslut att ännu samma kväll begiva sig på väg korporalen ville att hon skulle invänta morgondagen så att några de nödvändigaste anstalter kunde träffas i och för resan men kerstin talade mot varje uppskov |
vem vet om icke gossen möjligen dör innan hon hinner fram sade gumman med tårar 1 ögonen |
tänk bara om han lämnade denna världen med den tro att jag velat driva honom från hus och hem och att johanna icke varit honom trogen |
det kom aldrig till någon förklaring mellan johanna och sven ja de hava icke ens sett varandra alltsedan patronen fick det olyckliga infallet att fria till flickan |
det är just den saken som gått johanna mest till hjärtat det vet jag väl och det är gud nåde mig min skuld |
nej kära flicka gå du genast och tag de pengar med dig som du har kvar av lönen de kunna nu väl behövas |
stackars johanna hon har lidit lika mycket som jag |
gå du barn och måtte du komma tillbaka med ett sådant budskap som är i stånd att lugna både ditt hjärta och mitt samvete |
anstalterna voro snart träffade med ett litet knyte på armen lämnade johanna stugan |
hon gick denna kväll en halv mil och vilade över natten 1 byn fågelvik hos en bonde som var besläktad med kerstin |
tidigt följande morgon fortsatte hon sin väg |
hon vandrade ensam genom ensliga okända trakter men tanken på sven gav henne mod och bevingade hennes steg stundom hände att någon beskedlig vägfarande lät henne sitta upp 1 sitt åkdon och sålunda förkortade hennes vandring stundom mötte hon 1 de djupa tysta skogarne kringstrykande vagabonder och rusiga lösdrivare som ej skulle tvekat att plundra henne om de vetat att hon haft en liten penningsumma |
med sig stundom åter var hon utsatt för råa mäns plumpa skämt och ogrannlaga frågor men hon dövade varje fruktan och gick med lätt hjärta genom alla vedervärdigheter livad av tanken på det mål mot vilket hon vandrade |
så hände det att några dagar efter brevets avgång en ung kvinna inträdde till den gamla karin |
hon sade sitt namn och karin igenkände det ty hon hade ofta hört sin sjuke gäst under yrseln nämna detta namn |
med den ömhet och outtröttlighet varav endast en älskande kvinna är mäktig vakade nu johanna över sven och vårdade honom såsom en moder sitt sjuka barn och karin fick nu för första gången på länge själv njuta någon nattro |
en dag yrade sven mycket orediga bilder av de händelser han nyligen levat föresvävade honom johanna hörde åter sitt namn från hans bleka läppar det låg kärlek och även klagan 1 den sjukes osammanhängande ord |
då föllo på hans panna tvenne tårar tvenne sorgens daggpärlor från flickans ögon och de tycktes hava en förunderlig verkan på den sjuke en verkan sådan som det friska aftonregnets på den i hettan smäktande blomman |
ett klarnande vetande återspeglade sig i hans blick den uppslogs sakta och häftades på johanna och utan att veta om åsynen av de kära dragen var villa eller lighet sträckte ynglingen sina matta armar mot sin barndoms älskade sin första och enda kärlek |
snyftande tryckte johanna hans bleka ansikte till sitt bröst |
den gamla karin stod bakom och traktade de unga med tårade ögon |
johannas närvaro bidrog mer än allt annat att påskynda svens återställande |
ynglingen hade knappt någonsin känt sig så lycklig som hu på sjukbädden vi återkomma nu till djäknarne johanna bytte med dem ett tecken som betydde att hon väl igenkände dem och ett annat att de borde iakttaga tystnad emedan sven sov |
men då han snart därefter vaknade och varseblev de nykomna gästerna smålog han glatt och räckte dem till hälsning sin avmagrade hand |
efter en stunds samtal lämnade de båda kvinnorna rummet sven frågade då de bägge djäknarne om de på vägen ämnade besöka nejden kring trevnadslösa vartill djäknarne svarade att de just mit att 1 förbigående hälsa på hos korporal brant |
vad det var roligt |
sade sven |
i skolen då hälsa far och mor och ingrid från mig och omtala att det är ingen fara med mig och att jag lugnt avvaktar kommande dagar |
ni göran skall säga far och mor att jag ej tog värvning förrän jag fått veta att man i stockholm har utsikt till god arbetsförtjänst såsom smed och att jag ämnar mycket ordentligt skicka mina hopsparade penningar till dem så att de ej bli utan hjälp fast jag är långt borta |
ni skall också säga dem att jag väl vet huru många de frestelser äro som 1 en stor stad och bland lättsinniga kamrater lura på en människas väg men att jag med guds hjälp icke skall låta fånga mig |
jag skall taga vara på mitt lynne och hämta styrka av guds ord och 1 minnet av mina kära anhöriga |
träffar |
ni patronen och länsmannen eller någon annan som talar illa om mig så tro dem icke ty jag vill behålla den goda tanke ni har om mig jag har intet ont och intet ohederligt gjort |
för övrigt har jag i mitt hjärta längesedan förlåtit dem som brutit mot mig och känner gudi lov icke det ringaste agg eller bitterhet inom göran 1 bröstfickan på min tröja ligga några sedlar som jag dels fått av värvaren dels erhållit som summa för ett skjutgevär |
räkna av hälften och lämna de pengarne till min far den andra hälften skall den goda karin ha |
göran gjorde såsom sven begärde och lovade framföra hälsningen och berätta allt vad sven sagt längre fram på aftonen sedan djäknarne talat med karin och johanna och av dem tagit ett hjärtligt farväl lämnade de den lilla kojan för att söka ett lämpligare nattkvarter |
regnet hade hört och solen gick ned omgiven av purpurröda och guldglänsande skyar det doftade friskt ur skogen de blåögda som växte 1 landsvägsdiket de ijuvt rodnande linneorna och de blågula styvmorsblommorna nickade åt rarne med kalkar tyngda av regnets svalkande pärlor |
men det mörknade mer och mer och lille adolf kände sig trött och sömnig efter dagens mödor |
fast nejden genom vilken de vandrade just icke var glest bebodd lågo dock få boningar vid själva landsvägen och när djäknarne slutligen funno en sådan och klappade på dess dörr öppnades denna blott för att utsläppa en arg och morrande gårdvar som de först förmedels |
nagra käpprapp lyckades att hålla på vederbörligt avstånd från sina ben |
från denna ogästvänliga hydda avlägsnade de sig nu men funno strax 1 grannskapet en hölada 1 vilken de inkröpo genom en öppen glugg |
här utsträckte de sig 1 det luktande höet och voro inom några ögonblick flyttade till de glada drömmarnes brokiga värld |
de stego följande morgon upp med solen och fortsatte sin väg under allvarsamma samtal |
såväl av den lilla erfarenhet jag under våra vandringar inhämtat som av min egen medfödda böjelse tycker jag mig finna och känna sade göran bland annat att de människor äro lyckligast som tillbringa ett verksamt och på samma gång intelligent liv 1 naturens sköte |
lyckan är ligen icke beroende av yttre förhållanden utan alstras ur vårt eget hjärta men detta slår sundare och kraftigare då det klappar mot modern naturens friska barm |
jag förstår ej de människor som frivilligt nedgräva sig som mullvadar 1 de stora städernas mörka stinkande gränder och dö där utan att de kanske någonsin sett en blå himmel en sorlande skogsbäck en skön soluppgång utan att någonsin hava andats en ren upplivande luft utan att hava hört den ijuvaste av all musik naturens evigt omväxlande stora pastoralsymfoni |
och vad hava dessa mullvadar vunnit 1 utbyte mot de offer de gjort av allt detta |
de hava måhända med obeskrivliga bekymmer samlat en rikedom som de vid gravens rand måste lämna och av vilken de aldrig kunnat njuta mer än naturmänniskan njuter genom tillfredsställandet av |
sina små behov |
och den som 1 enlighet med högre plikter lever icke blott för sig själv utan i sin lilla mån söker verka som medlem av lighetens stora familj för mänsklighetens stora mål han har sannerligen tillräckligt fält för sin verksamhet varhelst han lever på landet eller 1 staden 1 hyddan eller palatset emellertid är det väl att människorna ledas av olika böjelser de stora städerna äro lika nödvändiga som de spridda hyddorna |
djäknarne gjorde just icke långa dagsmarscher och uppehöllos ofta på vägen av än en än en annan orsak |
först på femte dagen hunno de därför till trevnadslösas ägor |
Subsets and Splits