text
stringlengths 4
594
|
|---|
jag hörde dig 1 natt prata något sömnen om johanna |
jag medger gärna fast jag icke känner henne att det är den dygdädlaste och skönaste mö som någonsin uppblommat bland nordens fjällar men för fan om flickan bedragit dig så slå henne ur tankarne |
du må tro att jag också det vore bäst om korporalen ville tiga med den saken den är icke rolig att tala om sade sven och rynkade ögonbrynen |
så så inföll montan och stack sin ena arm under svens medan han väldeliga svängde med den andra jag skall aldrig mer tala därom min gosse men jag tillägger blott att svante din dårskap jag aldrig förlåter klagan och suck för en kvinnas skull |
världen tyvärr är av kvinnor full mister du en stå dig tusende åter |
en månad har förflutit efter ovanför skildrade händelser |
under denna tid hava göran och de adolf båda växjödjäknarne strövat kors och tvärs i de småländska bygderna besökt en mängd genom natur minnesmärken historiska tilldragelser eller industriella anläggningar märkvärdiga ställen ökat sina herbarier med sällsynta växter och sina mineralogiska samlingar med stuffer från olika gruvor 0 de hava vidare sammanträffat med originaler av alla stånd och åldrar upplevat små äventyr som ge dem ämne till lustiga historier för hela nästkommande termin bevistat bröllop upptecknat folksagor med ett ord bringat dessa vandringsdagar både nyttigt och angenämt |
adolf sparrfält som är en skicklig tecknare har dessutom haft riklig med sysselsättning att i sitt album föreviga alla föremål som anslagit honom |
man ser 1 detta album blad efter blad utkast till landskapsstycken allmoge nationaldräkter vackra flickansikten iöjliga gubbfysionomier runstenar ättehögar kyrkor och komiska scener ur deras eget vandringsliv scener 1 vilka göran oftast är hjälten så till |
exempel finner man på ett dylikt utkast huruledes göran under jakt efter en sällsynt kärrblomma sjunkit till bröstet 1 dyn och huruledes adolf med bägge händerna fattande i görans hår stretar för att befria sin vän ur hans obehagliga ställning |
det är en vacker söndagseftermiddag |
göran och adolf befinna sig på toppen av det väldiga taberg |
den aktningsvärde och gästfrie inspektorn som har uppsikt över gruvan och masugnarne på stället och hos vilken de båda djäknarne nyss intagit sin middag står vid deras sida med en kikare under vardera armen och talar om ställets märkvärdigheter |
utsikten är utomordentligt skön |
nejden på flera mils omkrets ligger som en stor färglagd karta under deras fötter |
de mörka växta och vidsträckta barrskogarne stå där som djupa legioner av grönklädda krigare mellan vilkas leder här och där kyrkspiror liksom fanor och standarer höja sig och mellan avdelningarne slingrar sig nissan lagan och oräkneliga mindre bäckar i nyckfulla krökningar glittrande 1 solljuset som långa linjer av kopplade gevär |
detta på trenne sidor om den malmdigra bergjätten för den återstående sidan mellan dess nordliga sluttning och sjön vättern utbreder sig ett mera öppet landskap mellan vars kullar man varsnar en skymt av staden jönköping badande sina rader i trenne insjöar av vilka den största vidgar sig till en ofantlig spegel åt sommarhimlen med dess skiftande färgspel och åt de romantiska höjder som följa dess stränder tills den längst 1 fjärran sammansmälter med himlaranden |
aftonsolen |
gyller kullarne på den högra stranden och begjuter dess toppar med skimrande purpur medan den vänstra strandens branter framstå 1 en grå färgton och kasta allt längre skuggor utåt sjön ju mer solen närmar sig de furuklädda bergen i väster |
ett och annat segel svävar över den matt glänsande vattenspegeln på vilken den sköna 1 sagan och historien ryktbara visingsö skönjes som en blå strimma |
genom kikarne kunna djäknarne se de braheska borgruinerna och öns kyrka vars koppartak glimmar 1 solskenet |
medan de betrakta denna tjusande naturtavla och med njutning inandas de friska av barrskogens vällukter mättade fläktar som leka kring bergets hjässa sätter inspektorn sitt medförda valthorn för munnen och blåser med mycken virtuositet drottning hortenses romans |
bergets tusende ekon svara med fyllig röst tonerna rulla likt laviner bland branterna och skrämma de i klyftorna bosatta falkarne som med hesa skri instämma 1 konserten |
men det är icke blott falkarne som ackompanjera valthornet man hör plötsligt en mänsklig röst nästan lika hes som deras stämma en sång som så illa rimmar sig med romansen att inspektorn halvt förargad sticker valthornet 1 fickan |
sångaren var ännu icke synlig men man kunde höra att han närmade sig stället på den branta och besvärliga väg som på södra sidan slingrar sig upp till bergets topp |
sången var den gamla som svenska soldaterna sjöngo efter fälttåget mot norge |
tolvte karl 1 vintern kall trallala marscherade mot fredrikshall trallala döden mötte honom där ack trallera trallerallalallala men hjältens död nu hämnad är hej god dag gode herrar och svenske män sade sångaren som hu plötsligt uppdykade jag lockades hit upp av ett valthorns härliga toner men vägen var rasande besvärlig och jag känner mig torr 1 halsen som om jag hade sväljt en masugn |
ursäkta att jag blandar mig i herrarnes sällskap |
mitt namn är montan min karaktär korporal vid konungens andra livgarde min resas mål jön köping där marknad 1 morgon skall hållas och där jag hoppas träffa några unga friska viljor hågade att inträda 1 krigarens ädla stånd gående den saken har jag något att säga er min unge vän montan som för tillfället var i betydlig mån vad man kallar rökig vände sig härmed troligt till göran först som sist vill ni taga ning |
jag frågar därför att jag tycker om er och vill göra er lycka ty ni må tro att gardisten lever ett avundsvärt liv som själva de olympiske gudarne måste avundas honom göran försäkrade skrattande att korporalens anbud var så begrundansvärt att han göran hövde hela sin livstid för att taga saken 1 vägande och att korporalen före denna tids slut ej kunde påräkna något avgörande svar |
för tusan utbrast nu montan och såg något förlägen ut jag märker att jag fiskat 1 oriktigt vatten |
men saken är att jag av den fördömda och granrislukten 1 skogen blivit liksom litet yr i huvudet jag tål icke den lukten fast jag annars icke är nervsvag |
herrn är någonting 1 den lärda vägen det ser jag nu på herrns hållning och pli |
nej korporal jag och den där gossen min kamrat äro bara gymnasister från växjö |
gymnasister |
sade montan vemodigt även jag har varit gymnasist a u c h ich w a r in a r k a d ien g eb 0 r e n jag skrev grekiska och talade latin så att det stod härliga till och min gamle far komministern likasom mina lärare väntade att jag skulle bli ett stort lärdomsljus |
men så fick jag några skäggfjun på hakan inbillade mig att jag var karl och sökte genom liderliga seder övertyga även andra att jag var det följden blev att jag rättvisligen drevs från läroverket |
min gamle far dog av grämelse och jag grep i tvivlan till musköten |
det är min levnadshistoria |
men vad fan står jag här och pratar |
den dömda lukten av grankådan gör en människa öppenhjärtig |
do n e c e r is feli x m u lto s n u m e r a bis a m i c0 s temp 0 r a si fu erint n u b ila s olu s e ris |
ni hör att jag av gamle naso minnes åtminstone så mycket som den dagliga erfarenheten påpekar |
inspektorn vars rockficka liksom högstsalig kristoffer barkekonungs tycktes vara en bottenlös taska uppdrog ui dess outrannsakliga gömmor en |
flaska körsbärsvin tillagat av hans förträffliga hustru samt några tumlare av järnbleck och manade de närvarande att slå sig ned 1 gräset medan de tömde densamma |
montans ögon följde med stort intresse värdens rörelser när denne fyllde tumlarne men den stackars korporalen kunde knappt dölja smärtan av sitt gäckade hopp när han med konsterfaren strupe övertygat sig att det oskyldiga vinet ej förrådde ringaste skap med den sorgdövande alkoholen |
emellertid kom samtalet i gång och föll bland annat på tans värvareaffärer |
ja mina herrar sade han 1 det han tände sin vandringspipa jag har gjort tämligen goda affärer |
på värnamo marknad uppsnappade jag fem priser här och där 1 bygderna påträffade jag några andra som likaledes läto övertala sig att tjäna krigets gud |
i jönköping hoppas jag även kunna göra ett gott kap |
dit har jag också stämt möte med alla mina klienter och sedan jag väl fått dem samlade beger jag mig medmin smålands drift upp till stockholm |
samtliga gossarne äro raska krabater som hålla gardesmålet och skola bli prydnader i ledet |
men den bäste av dem sammans min guldgosse en liten en på sex fot och en hel hop tum är en masugnsdräng från nadslösa som av särskilda anledningar lät värva sig |
med den saken hänger det tillsammans på följande sätt |
och montan omtalade nu sven ståls historia |
göran och adolf åhörde den med spänt intresse |
de funno alltför sannolikt att hjälten i montans |
herättelse var deras gamle vän och bekantskap masmästaren och vi överdriva icke då vi säga att de båda djäknarne kände sig djupt bedrövade över den olycka som drabbat honom |
adolf frågade livligt var sven nu befann sig |
ack go herrar sade montan med drövlig uppsyn den stackars gossen har påträffat en annan värvare som nu med all makt slites med mig om honom |
jag har visserligen laglig rättighet till rekryten men min medtävlare är en farlig karl som icke frågar efter lagstadganden och kungliga förordningar det är med ett ord död en |
utbrast adolf är sven död |
nej jag sade ju att jag och döden ännu slitas om honom |
gossen fick för vid pass tre veckor sedan ett anfall av febern som går här 1 trakten och jag inkvarterade stackarn hos en gammal backstugugumma som bor en fjärdedels mil härifrån |
sedan har jag under mina strövtåg ej haft tid att se till honom förrän 1 dag får jag behålla honom kan jag för en så vacker rekryt påräkna en extra gratifikation |
jag önskar bara att han snart måtte få sina krafter igen så att han på utsatt tid infinner sig på mötesplatsen |
adolf och göran ville göra sig underrättade var den nämnda backstugukvinnan bodde men montan på vilken ruset och sommarvärmen gjort allt större verkan gav endast orediga svar och tillkännagav snart genom högljudda snarkningar att han fallit i sömn |
inspektorn och djäknarne anträdde nu vägen nedför berget lämnande krigsmannen kvar |
att i frid och sova bort ruset |
oaktat enträgna bjudningar att stanna kvar över natten framställda av inspektorn hans fru samt framförallt av barnen 1 huset vilka djäknarne haft lyckan att synnerligt behaga togo de samma afton farväl av de gästfria människorna och ställde kosan söderut |
ferietiden var nu för de båda vännerna 1 det närmaste slut |
de hade beslutat att efter sitt besök på taberg utan krokvägar begiva sig till växjötrakten göra ett par dagars påhälsning var och en i sitt hem och därefter på höstterminens första dag mötas i deras gemensamma kammare 1 växjö |
nu ändrade de såtillvida sin plan att de överenskommo om ett kort besök hos korporal brant för att höra efter huru det ligen stod till därstädes ty den gamle krigarens bild stod livligt för deras sinne och de hade under sitt korta besök 1 hans fridfulla hem emottagit intryck som ej så snart skulle utplånas |
gubben brant sade adolf under det han vid görans sida vandrade framåt på den beströdda vägen genom skogen är i mitt tycke en typ av den äkte svensken sådan vår herre väl egentligen ville ha honom tapper avgudiskt kär 1 sitt fädernesland och dess krigsära fruktig sinneslugn rättfram och bottenärlig |
vad som särskilt fäste min uppmärksamhet var det fina och sant aristokratiska som just i det lade hjärtliga och naturliga röjde sig både hos honom hans döttrar och hos själve sven mästare |
det aristokratiska skicket består ej i lyckad salongdressyr utan däruti att karaktärens |
inre ädelhet och det fulla uppskattandet av eget och andras människovärde okonstlat och av sig själv framlyser i den yttre människan hennes ord åthävor och hållning |
sådant fann jag förhållandet vara hos denna familj och sådant har jag även funnit det 1 andra hyddor där icke brännvins superi nöd eller en rå och fördärvad herreklass olater smittat folket |
det är blott hos den falskade svenske bonden och den gamla adeln av äkta svenskt blod man finner naturlig ädelhet |
skandinaverna äro av bestämda till nernas adel fast de vansläktats och förlorat sin ursprungliga prägel det är min fars åsikt och det är min egen tillade adolf sparrfält med mycken bestämdhet |
göran förde samtalet på ett annat ämne han skildrade med en ynglings entusiasm lyckan av att äga en koja och ett hjärtas denna åsikt delades alldeles icke av adolf den tvärtom retade honom på det högsta |
skulle du utbrast han vilja avbryta dina studier och självmant kullkasta dina planer att såsom präst eller läkare gagna dina människor och samhället blott för att i spiselvrån få kuttra med en öm hustru och endast leva och verka för din egen värda persons iycka |
nej göran så eländigt kan du aldrig tänka |
huru ofta hava icke du och jag drömt oss en framtid i vilken vi såsom tvenne trofasta kämpar vid varandras sida bryta oss genom världen kämpande som karl den tolvte mot allt falskt lumpet och nedrigt helst det anträffas |
se det är ett liv värdigt att eftersträva det är ett mål värdigt att dö för |
göran var blott tjuguett år och hans hjärta således ännu icke tillräckligt skrumpet och kallnat för att tillåta honom komma fram med gensägelser av det slag varmed den så kallade mognade erfarenheten hånar det friska och varma sinnets känslor |
han fattade sin lille ivrige väns arm och vandrade stillatigande framåt |
emellertid började himmelen småningom mulna |
digra moln hopade sig över skogen och djäknarne sågo sig om efter en hydda under vars tak de måtte kunna härbärgera sig tills den hotande regnskuren gått över |
det dröjde länge och de voro genomblötta av regnet innan de funno en sådan |
det var en liten grå koja med lutande skorsten vid sidan av vägen omgiven av några åldriga granar just en sådan där koja som tager sig så pittoresk ut avtecknad 1 tusch på velängpapper men 1 verkligheten är ganska ruskig och obekväm att bebo |
det var en sorglig tavla som uppenbarade sig för de båda djäknarne när de stigit in genom den låga dörren |
1 ett mörkt rum av högst torftigt men likväl renligt utseende satt en gammal kvinna 1 en stol vid det lilla blyinfattade fönstret och 8 |
de vandrande djäknarne |
krusade ett så kallat lin det vill säga ett slags huvudbonad som ärbara madammer ännu 1 dag bruka |
det sorgliga låg ej häruti ty gumman såg hjärtans välvillig och fryntlig ut men i rummets bakgrund skymtade en säng och på dess huvudgärd ytterlinjerna av ett likblekt ansikte med tillslutna ögon |
bredvid sängen satt en annan kvinna böjd över den sjuke hon vände sig långsamt om då djäknarne inträdde och dessa igenkände johanna brant |
ödet hade fört djäknarne till samma koja 1 vilken den sjuke sven stål blivit inkvarterad |
karin så hette den åldriga ägarinnan till densamma var änka efter en torpare och försörjde sig ligen genom att krusa lins åt nejdens kvinnliga befolkning |
det var en from och gladlynt gumma som 1 all sin livstid varit fattig och ändock aldrig känt fattigdomens ty n g s ta börda nämligen fruktan för framtiden ty hon ansåg att den samma och fromma människan tryggt kan lita på guds försyn |
Subsets and Splits