text
stringlengths 4
591
|
|---|
jag har ett ärende att uträtta långt norrut och vi få kanske icke träffa varandra på länge |
adjö med dig |
lngrid frågade vad det var för slags ärende men väntade ej på svar innan hon med en blick på sven utbrott vad du ser besynnerlig och blek ut käraste sven |
vad kommer åt dig |
det är ingenting lngrid hör du då du träffar johanna och far så hälsa dem mycket mycket ifrån mig |
och sven tryckte flickans hand vände sig om och gick bort med hastiga steg |
häpen och kryllar stannade lngrid 1 ladugårdsdörren och såg efter den norrgående |
sven gick med kortväxt ansikte förbi stugan men då han hunnit ett litet stycke därifrån kunde han ej avhålla sig från att kasta ännu en sista blick på sitt kära barndomshem och därmed taga ett tyst farväl av alla de föremål vid vilka hans ljuvaste minnen voro förbundna |
det hände sig så att mor versten just nu såg ut genom fönstret och hennes och svensk blickar möttes |
hon varseblev med förvåning att sonen hade tårar i ögonen och det blev nu plötsligt klart för henne huru allt stod till |
det var som om svensk blick hade bränt henne in 1 själen hela den ömhet hon i sitt hjärta hyste för honom vaknade med ny styrka |
herre jesus vad har jag gjort |
utbrott hon och skyndade ut för att kalla fostersonen tillbaka |
men sven var icke längre synlig han undanskymdes av den täta furudungen som befann sig bakom besviken |
mor versten sprang så fort hennes gamla ben förmådde ned mot sjön och ropade med tanke röst sven sven kom tillbaka |
klipporna i skogen svarade henne men foster sonen syntes ej |
hade han lyssnat till huru detta rop tonade av ömhet ångest och rörelse skulle han kanske återvänt vid kerstins rop skyndade lngrid dit från ladugården hon fann sin mor sittande på en klipphäll med bägge händerna tryckta mot pannan |
mor mot vad är det |
frågade flickan för skräck |
barn svarade versten snyftande olyckan har kommit över vårt hus och det är jag som nedfallet den |
sven fördjupade sig 1 skogen |
han gick och gick utan att veta till vad mål men han valde instinktmässigt de mörkaste och mest avlägsna delarna av skogen vandrade framåt genom marker där inga stigar voro banade om icke av de flitiga myrorna som här levde 1 sina gamla samhällen eller stiftade nya utan att någon historieskrivare vet att berätta om dessa kvällens öden fast de kanske i sig hava samma märkvärdigt som de gamla myrstackarne maten kort och teve och deras nybyggda kring medelhavet |
svensk tankar och känslor voro som dödade hans själs strängar hade slappnat och kallade icke längre av smärta |
icke heller berattade han sig med att tänka på sitt öde eller vad han skulle företag utan vandrade outtröttligt framåt såsom om hela hans kraft varit förflyttad 1 hans gångmuskler |
det enda han hade klart för sig själv var att om han råkade ut för sina förföljare skulle han ej låta sig fångas utan svara sig till sista blodproppen därför hade han också laddat sitt gevär med grova varghagel noga rengjort fängpannan och slagit nytt krut medan |
han sålunda strövade omkring |
kom han 1 skapet av maskinen vid vilken han så länge arbetat och när han hörde slagen av dess maskin och bruset av skogsströmmen stannade han för första gången och djupt vemod intog honom åter |
han tyckte sig 1 detta buller höra en hälsning och kände innerlig lust att innan han vandrade vidare säga farväl till belle lasso och de andra kamraterna |
men då han 1 sådan avsikt närmade sig skogsbrynet och såg maskinen på avstånd framför sig varseblev han en hop folk som just kom ut från hettan och bland vilka han igenkänd patronen länsman spöqvist i full form med sabel vid sidan länsmansskrivaren betjänten svaren och några fjärdingsmän |
utan tvivel voro dessa män ute på spaning efter sven |
sedan de nu en stund samtalat med varandra såg han dem anslå vägen som förde till korpralen topp sven ansåg roligast avstå från det tillägnade besöket vände maskinen ryggen och fördjupade sig åter i skogen |
sedan han med iver och sammet fortsatt sin irrfärd 1 nordlig riktning och solen redan uppnått middagshöjden kände han sig hungrig och trött och kastade sig ned på marken för att vila |
skogen hade på flera ställen varit avbruten dels av och häradsvägar dels av uppradade odlade och byggda sträckor och dessa hade passerat av sven med stor ska emedan han ej ville bli sedd av någon fiska |
nu såg han även en väg stryka förbi helt nära den plats där han lagt sig ned men emedan han redan var långt borta från trevnadslösas |
råd tyckte han sig ej behöva iakttag samma försiktighet som förut |
hungern är en ovälkommen gäst då man ej vet huru man skall kunna avspisa honom |
ja denne gästs lockande fordringar låta höra sig hos den mest svärmiske romanhjälte och komma denne någon gång på rent allvar att tveka 1 valet mellan att äga sin kärleks ideal eller en god materiell avrättning exempelvis skinka med potatis att detta förhållande även träffade in på sven mästare är därför icke underligt helst han ligen icke var svärdfisk utav sig utan rätt och slätt en ofördärvad naturmänniska |
medan han således tänkte på huru bittert det var att skiljas från hjorten utan att ha sett och tagit farväl av johanna och korpral brant och många andra trevliga tankar rörande dessa för honom så bara personer korsade varandra 1 hans hjärna funderade han också uppå huru han skulle kunna stilla sin hunger |
hans enda utväg var att sälja sitt gevär han beslöt därför att bjuda det 1 de hyddor han under sin vandring komme att passera förbi |
sedan detta beslut var fattat steg han upp för att fortsätta sin marsch då hans het i detsamma fäster på en man som kom gående framåt landsvägen och hastigt stannade då han i sin ordning varseblev sven |
mannen var klädd 1 grann militäruniform 9 olik de vanliga lantsoldaternas |
han bar sådana epåletter som sven sett att målande ståtliga grenadjärer brukade men bröststycket på hans frack var av rött kläder och upptagen kragen 7 de vandrande djäknarne |
och ränderna på hans byxor vita |
vid hans vänstra sida dinglade en kort sabel eller hugga föga större än en förskärarekniv |
mannen hade en rak och ståtlig hållning och hans rödbrusiga ansikte prydde av eviga mustascher |
såsom vi nämnt stannade han då han fick öga på sven masmästare och betraktade honom från fotabjället upp till hjässan liksom han 1 timtal velat beräkna jättens längd |
därefter hälsade han militäriskt med handen förd till släpmössan alldeles som sven sett korpralen göra när denne på kyrkbacken träffade någon gammal officer eller underofficer av sina forna krigskamrater och utbrott under livliga rörelser med armarna träd närmare du värdige son av den hög resa tallskogen 1 såvida du ej är en korsande en gengångare från rimtussetiden utan barn av en dödlig moder så träd närmare |
vad vill ni mig |
frågade sven som började tro att mannen antingen var drucken eller rymt från hospitalet |
vad jag vill dig |
se och beundra skaparens verk som då han gjorde dig helt visst hade för avsikt att tillvara en livdrabant åt vår nådigaste konung |
vad är ditt namn du höge yngling den ingen utom tornväktaren kan se över axeln |
jag heter sven stål och vem är ni |
jag min gosse svarade mannen med en högtidlig störd jag är p min c e ps pro to r ii det vill med andra ord säga korpral vid konungens andra liggande och mitt namn är väntan |
sedan |
vi nu gjort varandras bekantskap vill jag fråga dig om du ej har samma väg som jag vi kunna 1 sådant fall få njuta av varandras sällskap ty jag bekänner uppriktigt att jag är livligt intresserad av allt stort och högt här 1 världen av allt som höjer sig minst sex fot över jordens låga liga grus |
min väg går genom skogen sade sven |
men åt det hållet finnes ingen krog märkte väntan |
följ mig min vän och jag bjuder dig på en middagsrisp |
nej tack |
du är lika kort och tvär 1 dina ord som du är lång till din kropp min vän |
men jag släpper dig icke to va le i na upp m s tu r du hus inse kapell m min själ har fäst sig vid dig såsom himlen vid humlestången men varför gapar du på mig så där du levande kyrkstapel |
tycker du kanske att jag är grann |
är jag icke |
jag är rädd för att ni är litet vriden 1 huvudet svarade sven |
åh du tycker att jag pratar tok |
däri har du visserligen rätt men ser du en artist är en så lycklig överfall människa att hela världen som leker för honom i sin oövervinneliga het vet han knappt på vilken fot han skall stå mycket mindre att hålla sin tunga |
ja jag säger dig gosse att artisten är en avundsvärd varelse den yngling som kan få en plats 1 gardets leder hans lycka är gjord |
tänk på det min vän |
under yttrande att middagsvärmen var |
tryckande och att landsvägsdammet väl behövde sköljas med slog sig därefter gardeskorporalen ned 1 gräset ett stycke från landsvägen framtid en flaska och bjöd sven att supa sig till |
då sven avslog detta anbud emedan han aldrig smakade brännvin förklarade väntan sin missbelåtenhet därmed att det fanns absolut nyktert folk i världen emedan detta dödade andra att för den politiska jämvikten bibehållande supa desto mera |
bland dessa andra för den politiska jämvikten sig offrande varelser tycktes väntan själv vara ty han tog en väldig klunk ur flaskan och så ännu en |
därefter öppnade han sin resväska och uppslukade för svensk lystna ögon åtskilliga viktualier bland vilka några kakor av inriktad råg rökt skinka medvurst m |
han inbjöd sven att deltaga 1 måltiden och denne lät ej bedja sig tvenne gånger såsom det annars hör till goda tonen bland mogen utan grep verket genast an |
det skulle bliva alltför långtråkigt att giva de båda männens samtal nog av korpral väntan började tala som en ganska förståndig karl och visste snart att vinna sin långe gästs förtroende så att denne för honom yppade sina levnadsförhållanden och nuvarande belägenhet |
väntan frågade honom om han ville låta värva sig till artist och började ånyo anmäla karlen lyckliga lott i de mest lysande färger |
först och sist sade han vill du bli artist |
jag frågar det därför att jag tycker om dig och vill dig väl |
grip lyckan 1 flykten min gosse annars vinner du henne aldrig till en början bjuder |
hon dig genom mig tio rör 1 handlingar sedan följer du mig till stockholm och får se den stora huvudstaden och kungen själv med alla prinsarna |
vidare får du sådana här kläder som ha den förunderliga verkan att alla flickor skola löpa som galningar efter dig |
betänk vilket härligt liv |
att marschera att manövrera på ladugårdsgärdet samt för konung och fosterland gå på post vid karl den trettonde staty |
jag menar allvar gosse jag leker ej med dina känslor |
nej jag vill skapa dig en lycklig framtid och fordrar ingenting därför på sin höjd en tacksamheten tår ur dina ögon |
ah nu börjar korpral väntan prata skapar igen anmälde sven jag är icke så enfaldig att jag låter norra mig av en lockfågel |
jag vet nog hurdant gardeslivet är hm sade väntan något förlägen min sikt är icke att norra dig |
vad jag nyss yttrade är en gammal läxa som jag kan utantill och varmed jag lockar enfaldiga korsar att bita på kroken |
dig vill jag icke lura hör på korpral avbröt honom sven jag vill blott att ni samvetsgrann skall svara på en enda fråga har man såsom gardeskarl även tid till nyttigt arbete så att man kan göra sig extra förtjänster |
ja den som vill har visst tid att arbeta |
jag känner flitiga och ordentliga karlar som efter kapitulationstidens slut samlat sig ett litet kapital tillräckligt att grunda en oberoende framtid |
men sådana äro ej många de flesta äro släktingar eller supa de upp sina förtjänster |
du sade mig att du |
förstår dig på smedsyrket om så är skall du aldrig sakna lönande arbete och jag tror mig kunna försäkra att du 1 stockholm har utsikt att förtjäna mer meningar vid städet och bälten än någonsin här nere sven tvekade nu icke längre och 1 hans belägenhet skulle få gjort det |
hans största bekymmer hade varit att han genom sin nödtvungna flykt från hjorten skulle lämna fosterföräldrarna utan hjälp och stöd men kontant försäkran jagade denna farhåga och sven följde under dagens lopp väntan till närmaste gästgivaregård där denne granskade hans papper lämnade honom handpenningarne och fick det behöriga dokumentet undertecknat |
trygg åtminstone 1 sin egen tanke under gardeskorporalens vingars skugga mot varje förföljelse från patron brackanders sida fortsatte sven jämte hans nya bekantskap följande morgon sin väg 1 nordlig riktning åt jönköpingshållet |
väntan var en munter och i det hela godhjärtad kurra med en liten böjelse för melankoli mot vilken han dock hade ett palliativ 1 sin flaska och 1 ett fattat liksom de sju grekiske vises i form av tänkespråk sådana som st a g dag e n s 0 m h a n k 0 m m e r eller m a n b ö r vid mig s ö r ja v ä är e ä n a t t m a n m e d h ju utan s du s t k a n d a n s a e n slå n g polsk a 0 med dylika tänkespråk och citatet ur åtskilliga poeters arbeten sökte han även fastän förgäves att muntra sven |
kära du sade han vid ett tillfälle du ser |
precis ut som en vilken sålt smöret och tappat penningarne |
Subsets and Splits