Jiejie/asr_book_lm_v2.3 · Datasets at Hugging Face

text stringlengths 4 591
vad säger du
utbrott patronen och ställde sig med korslagda armar framför sven
blir det aldrig av säger du
är det bondblyghet eller predika vara
ingetdera svarade sven lugnt
men jag menar att jag aldrig 1 världen vill ha manuell petronella
snack och dumheter
inföll patronen
jag vill säga dig sven att du bär dig rätt otacksamt och illa åt du skall icke tro att jag ämnar skänka jordlappen och smedja och de två hundra riksdaler åt en brådskande motvillig tjänare
jag fäster vid min gåva det bestämda villkor att du gifter dig med manuell petronella
du hör nu
skjut icke din lycka egensinnig ifrån dig
jag märker nog att jag måste försaka patron gåva sade sven
patronen stod en stund tyst liksom om han ej väntat sig detta bestämda avslag
spöqvist emot utbrott
är du galen karl
en otacksamma tölp har jag aldrig sett
ja bror spöqvist sade patronen och skakade på huvudet du ser nu själv huru det är när man menar väl med sitt folk
man belönas blott med uppstudsighet och tack
det är en gammal sats att man aldrig bör göra en bonde gott fortgår spöqvist
nej stryk är det enda som hjälper på dylikt folk
sven rätade sig till sin fulla längd och mätte spöqvist med en föraktlig blick
men i trots av den stolthet som vid länsmannens sårande ord framlyste på hans panna var ynglingen hjärta sorgset och bekvämt på vägen mellan maskinen och herrgården hade svaren framkallat åtskilliga dunkla hänsyftningar på vad som nyligen temat mellan patronen och johanna
dessa hänsyftningar inträngd som dolkstyng i sven masmästares bröst men en känsla av stolthet och manlighet förbjöd sven att ställa nyfikna frågor på den av honom djupt föraktade betjäntslusken vars falska ögon lyste av skadeglädje
sven förstod sig föga på list och krokvägar men icke desto mindre började han starkt misstänka att det av patronen ställda och med så lockande fördelar förenade giftermålsförslaget stod 1 samband med vissa andra avsikter
han vände sig nu till husbonden och sade med en stämma som han försökte göra lugn och fast jag ber patron icke tro mig så illa som att vara elak och otacksam
men det är mig
omöjligt att göra som patron vill ty jag har givit johanna brant mitt löfte och det sviker jag aldrig
hi hi hi
skrattade spöqvist
det var mig en löjlig figur
men är du rätt säker på att johanna vill ha dig
frågade brackander i det han med lad munterhet bestämde 1 spöqvists skrattsalva
ja det är jag fullt säker på svarade sven öppet och trohjärtat
men ser du fortgår brackander om det nu hände sig så att en bättre friare än du en rik mycket rik och därtill förnäm man ville göra johanna den äran att taga henne till hustru vad skulle du säga om det
jo svarade sven med återvunnen fasthet jag skulle säga att om den rike mannen förut vet att johanna är min trolovade så bär han sig åt som en dålig karl
hi hi hi
grinade spöqvist
den skämde luren har mål i munnen det hörs väl
brackander blev som ett rödstruket plank 1 ansiktet och hans små ögon började lira på ett sätt som förkunnade ett förestående utbrott
emellertid ansåg han ännu icke tiden vara inne att giva sin vrede ösa tyglar han behärskade sig och fortgår men om du tycker om flickan så skulle du väl icke vilja stå 1 vägen för hennes lycka min vän
menar patron att hon skall bli lycklig bara hon får en rik man
ställ inga frågor på mig karl utan svara själv
då vill jag svara att jag känner johanna bättre än att hon skulle tänka så annars skulle jag icke värdera henne så mycket som en utsliten sko nej då skulle den rike mannen gärna få taga henne sven torkade sig härlig 1 ögonen men se johanna vet att jag kan arbeta och försörja en hustru så bra som någon i min ställning och skulle onda dagar komma så vet hon av guds ord att en hustru skall dela ljuvt och lett med sin man
ja herr patron johanna och jag och
hennes föräldrar ha ofta talats vid om den saken
hon vill gärna slita ont för min skull om gud så vill där sticker läkarens fram
är det icke för löjligt bror brackander
hi hi hi
grymtade spöqvist
sven rodnade och en krampaktig kyckling kring hans läppar visade att han ej var känslolös för den värde kronobetjäntens upprepade hån
svensk naturligt häftiga lynne liksom hans stolta sinne jättelika växt och väldiga kroppskrafter var ett slaktar i hans ådror rann friskt och förfalskat de gamle vikingarnas blod
han kände för ett ögonblick en hjärtinnerlig lust att riktigt gastkrama länsmannen men han sansade sig och höll sitt lynne 1 typen
men att besegra en rättvis och oupphörligt retad har kostar ansträngningar och tager större krafter 1 anspråk än dem sven en gång visade sig äga då han inför de förvånade djäknarne kysste släggan
brackander delade ej denna gång spöqvists munterhet den lille mannen ställde sig en impotent positiv framför jätten till vars bröst han nätt och jämnt räckte och utbrott med hes röst men om den rike mannen som ämnade göra johanna lycklig vore ingen annan än jag själv ja g s själv hör du
skulle du ändå våga kalla honom dålig karl
svara på den frågan
jag tager ej mitt ord tillbaka 1 det fallet heller svarade sven
men så illa vill jag icke tänka om patron jaså du lymmel du vågar kalla mig dålig karl
stammade brackander blågrön av ilska
det skall du få smälla
vet du skurk att jag är din husbonde
vet du vad det kostar att överfalla sin husbonde med okvädinsord
jag är ditt vittne brackander att drängen kallat dig en skurk och dålig karl inföll spöqvist
det var osanning det har jag aldrig gjort anmälde sven
det var tvärtom patronen som jag är ditt vittne fortgår spöqvist att han beskylla dig för osanning det vill säga kallat dig lögnare och storljugare för dylika okvädinsord då de fällas av tjänare mot husbonde böter dubbelt mot vad 1 lagen stadgat är enligt gärningsbalkens 15 de kapitel
missgärningsbalken du nämnde ett ord bror spöqvist sade patronen i det han med handen for genom sin tupp under densamma hade säkerligen framblixtrat en ljus ide jag har angående missgärningsbalken något vidare att tala med den här go bunkern
för tre veckor sedan
försvann ur storsmedjan en hop smidjärn av bästa kvalitet
jag har ännu icke lyckats upptäcka tjuven men jag misstänker på goda skäl den här mannen
ett gott infall tänkte spöqvist för sig själv
brackander får ljusa ideer åtminstone då han är ilsken
denna skamlösa beskyllning kom så oväntat och bjöd så förfärlig 1 sven stals öron att blodet liksom sades 1 hans ådror han bleknade och fattade så stark han annars var 1 dörrposten för att ej vackla
den som tror att ett rent samvete 1 ett sådant ögonblick som detta är ett barnes mot vilket falska beskyllningar studsa tillbaka som lösa pilar han känner ej människonaturen
ju renare det inre medvetandet är desto större fasa och avsky hyser man för blotta tanken på ett brott desto tyngre ja olidlig känner tanken den oskyldige finner sig smutsa av en dylik anklagelse om boven rodnar bleknar och darrar då hans brott upptäcker sker det blott av häpnad över att se sig blottad eller av fruktan för straff och då han hunnit bliva van vid dylika faciliteter kan han med fräck panna möta vilken anklagelse som helst
icke så den oskyldige innan hans upprörda moraliska natur hunnit komma 1 1 jämvikt skall han ej kunna uthärda blicken från en like som misstänker honom
se bara ropade spöqvist se huru karlen bleknar och darrar
han förråder sig själv hans brott är uppenbart
jag skulle våga svära på att dig erkänt skarpa blick bror brackander träffat
den rätte
ja kanalen har utan tvivel stulit det där järnet jag går ed på det när som helst
patron jag är oskyldig jag lider icke bära en sådan misstanke
tag orden 1 herrans namn tillbaka
sade sven
nej du svarade brackander strålande av glädje nej du
jag är viss om att du är tjuven
du skall svara inför tinget var säker därpå och åka på kronoskjuts och ligga på skalpellen
det skall bli en lustig historia
och kan jag icke fälla dig skall jag åtminstone låta flyta 1 din orlovssedel att du är misstänkt för tjuveri
ha ha ha jag har väl rättighet att misstänka vilket av mina legohjon jag vill
herre gud suckade sven liksom för sig själv icke skall domaren fälla mig för vad jag icke gjort men mitt rykte och anseende inför människorna blir fördärvat
det stannar alltid en misstanke på mig ändå det vore förskräckligt
jo sådana äro läsare bror brackander inföll nu spöqvist idel gudsnådliga och fromma människor på ytan men då man bara kommer underfund med dem äro de idel tjuvar och kanaler
den där göken har nog gått i god skola
den gamle knekten på trebent jag menar hans fosterfar haltebolinken har uppfostrat honom på rätta sättet
har han lärt honom stjäla så har han säkert också lärt honom gömma
du lär aldrig få igen ditt järn brackander då det kommit 1 sådana lurifaxars händer
men jag länsmannen skall hädanefter ha ett gott öga på den där galen och hela läsarepacket
svensk ansikte glödde hans ögon gnistrade ådrorna vid hans tidningar svällde han hade intill med krampaktig styrka fasthållit i sin själ den föreningen att det just är i frestelsen stund en kristen bör taga vara på sitt sinne och aldrig löna ont med ont men hu var måttet frågat han kunde icke längre strida mot sin natur
den ande blick han fäste på länsmannen made denne såsom om han sett ijungelden över sitt huvud den tappre kronobetjänten smakade sig instinktmässigt upp i soffhörnet så långt från sven han kunde komma

vad säger du

utbrott patronen och ställde sig med korslagda armar framför sven

blir det aldrig av säger du

är det bondblyghet eller predika vara

ingetdera svarade sven lugnt

men jag menar att jag aldrig 1 världen vill ha manuell petronella

snack och dumheter

inföll patronen

jag vill säga dig sven att du bär dig rätt otacksamt och illa åt du skall icke tro att jag ämnar skänka jordlappen och smedja och de två hundra riksdaler åt en brådskande motvillig tjänare

jag fäster vid min gåva det bestämda villkor att du gifter dig med manuell petronella

du hör nu

skjut icke din lycka egensinnig ifrån dig

jag märker nog att jag måste försaka patron gåva sade sven

patronen stod en stund tyst liksom om han ej väntat sig detta bestämda avslag

spöqvist emot utbrott

är du galen karl

en otacksamma tölp har jag aldrig sett

ja bror spöqvist sade patronen och skakade på huvudet du ser nu själv huru det är när man menar väl med sitt folk

man belönas blott med uppstudsighet och tack

det är en gammal sats att man aldrig bör göra en bonde gott fortgår spöqvist

nej stryk är det enda som hjälper på dylikt folk

sven rätade sig till sin fulla längd och mätte spöqvist med en föraktlig blick

men i trots av den stolthet som vid länsmannens sårande ord framlyste på hans panna var ynglingen hjärta sorgset och bekvämt på vägen mellan maskinen och herrgården hade svaren framkallat åtskilliga dunkla hänsyftningar på vad som nyligen temat mellan patronen och johanna

dessa hänsyftningar inträngd som dolkstyng i sven masmästares bröst men en känsla av stolthet och manlighet förbjöd sven att ställa nyfikna frågor på den av honom djupt föraktade betjäntslusken vars falska ögon lyste av skadeglädje

sven förstod sig föga på list och krokvägar men icke desto mindre började han starkt misstänka att det av patronen ställda och med så lockande fördelar förenade giftermålsförslaget stod 1 samband med vissa andra avsikter

han vände sig nu till husbonden och sade med en stämma som han försökte göra lugn och fast jag ber patron icke tro mig så illa som att vara elak och otacksam

men det är mig

omöjligt att göra som patron vill ty jag har givit johanna brant mitt löfte och det sviker jag aldrig

hi hi hi

skrattade spöqvist

det var mig en löjlig figur

men är du rätt säker på att johanna vill ha dig

frågade brackander i det han med lad munterhet bestämde 1 spöqvists skrattsalva

ja det är jag fullt säker på svarade sven öppet och trohjärtat

men ser du fortgår brackander om det nu hände sig så att en bättre friare än du en rik mycket rik och därtill förnäm man ville göra johanna den äran att taga henne till hustru vad skulle du säga om det

jo svarade sven med återvunnen fasthet jag skulle säga att om den rike mannen förut vet att johanna är min trolovade så bär han sig åt som en dålig karl

hi hi hi

grinade spöqvist

den skämde luren har mål i munnen det hörs väl

brackander blev som ett rödstruket plank 1 ansiktet och hans små ögon började lira på ett sätt som förkunnade ett förestående utbrott

emellertid ansåg han ännu icke tiden vara inne att giva sin vrede ösa tyglar han behärskade sig och fortgår men om du tycker om flickan så skulle du väl icke vilja stå 1 vägen för hennes lycka min vän

menar patron att hon skall bli lycklig bara hon får en rik man

ställ inga frågor på mig karl utan svara själv

då vill jag svara att jag känner johanna bättre än att hon skulle tänka så annars skulle jag icke värdera henne så mycket som en utsliten sko nej då skulle den rike mannen gärna få taga henne sven torkade sig härlig 1 ögonen men se johanna vet att jag kan arbeta och försörja en hustru så bra som någon i min ställning och skulle onda dagar komma så vet hon av guds ord att en hustru skall dela ljuvt och lett med sin man

ja herr patron johanna och jag och

hennes föräldrar ha ofta talats vid om den saken

hon vill gärna slita ont för min skull om gud så vill där sticker läkarens fram

är det icke för löjligt bror brackander

hi hi hi

grymtade spöqvist

sven rodnade och en krampaktig kyckling kring hans läppar visade att han ej var känslolös för den värde kronobetjäntens upprepade hån

svensk naturligt häftiga lynne liksom hans stolta sinne jättelika växt och väldiga kroppskrafter var ett slaktar i hans ådror rann friskt och förfalskat de gamle vikingarnas blod

han kände för ett ögonblick en hjärtinnerlig lust att riktigt gastkrama länsmannen men han sansade sig och höll sitt lynne 1 typen

men att besegra en rättvis och oupphörligt retad har kostar ansträngningar och tager större krafter 1 anspråk än dem sven en gång visade sig äga då han inför de förvånade djäknarne kysste släggan

brackander delade ej denna gång spöqvists munterhet den lille mannen ställde sig en impotent positiv framför jätten till vars bröst han nätt och jämnt räckte och utbrott med hes röst men om den rike mannen som ämnade göra johanna lycklig vore ingen annan än jag själv ja g s själv hör du

skulle du ändå våga kalla honom dålig karl

svara på den frågan

jag tager ej mitt ord tillbaka 1 det fallet heller svarade sven

men så illa vill jag icke tänka om patron jaså du lymmel du vågar kalla mig dålig karl

stammade brackander blågrön av ilska

det skall du få smälla

vet du skurk att jag är din husbonde

vet du vad det kostar att överfalla sin husbonde med okvädinsord

jag är ditt vittne brackander att drängen kallat dig en skurk och dålig karl inföll spöqvist

det var osanning det har jag aldrig gjort anmälde sven

det var tvärtom patronen som jag är ditt vittne fortgår spöqvist att han beskylla dig för osanning det vill säga kallat dig lögnare och storljugare för dylika okvädinsord då de fällas av tjänare mot husbonde böter dubbelt mot vad 1 lagen stadgat är enligt gärningsbalkens 15 de kapitel

missgärningsbalken du nämnde ett ord bror spöqvist sade patronen i det han med handen for genom sin tupp under densamma hade säkerligen framblixtrat en ljus ide jag har angående missgärningsbalken något vidare att tala med den här go bunkern

för tre veckor sedan

försvann ur storsmedjan en hop smidjärn av bästa kvalitet

jag har ännu icke lyckats upptäcka tjuven men jag misstänker på goda skäl den här mannen

ett gott infall tänkte spöqvist för sig själv

brackander får ljusa ideer åtminstone då han är ilsken

denna skamlösa beskyllning kom så oväntat och bjöd så förfärlig 1 sven stals öron att blodet liksom sades 1 hans ådror han bleknade och fattade så stark han annars var 1 dörrposten för att ej vackla

den som tror att ett rent samvete 1 ett sådant ögonblick som detta är ett barnes mot vilket falska beskyllningar studsa tillbaka som lösa pilar han känner ej människonaturen

ju renare det inre medvetandet är desto större fasa och avsky hyser man för blotta tanken på ett brott desto tyngre ja olidlig känner tanken den oskyldige finner sig smutsa av en dylik anklagelse om boven rodnar bleknar och darrar då hans brott upptäcker sker det blott av häpnad över att se sig blottad eller av fruktan för straff och då han hunnit bliva van vid dylika faciliteter kan han med fräck panna möta vilken anklagelse som helst

icke så den oskyldige innan hans upprörda moraliska natur hunnit komma 1 1 jämvikt skall han ej kunna uthärda blicken från en like som misstänker honom

se bara ropade spöqvist se huru karlen bleknar och darrar

han förråder sig själv hans brott är uppenbart

jag skulle våga svära på att dig erkänt skarpa blick bror brackander träffat

den rätte

ja kanalen har utan tvivel stulit det där järnet jag går ed på det när som helst

patron jag är oskyldig jag lider icke bära en sådan misstanke

tag orden 1 herrans namn tillbaka

sade sven

nej du svarade brackander strålande av glädje nej du

jag är viss om att du är tjuven

du skall svara inför tinget var säker därpå och åka på kronoskjuts och ligga på skalpellen

det skall bli en lustig historia

och kan jag icke fälla dig skall jag åtminstone låta flyta 1 din orlovssedel att du är misstänkt för tjuveri

ha ha ha jag har väl rättighet att misstänka vilket av mina legohjon jag vill

herre gud suckade sven liksom för sig själv icke skall domaren fälla mig för vad jag icke gjort men mitt rykte och anseende inför människorna blir fördärvat

det stannar alltid en misstanke på mig ändå det vore förskräckligt

jo sådana äro läsare bror brackander inföll nu spöqvist idel gudsnådliga och fromma människor på ytan men då man bara kommer underfund med dem äro de idel tjuvar och kanaler

den där göken har nog gått i god skola

den gamle knekten på trebent jag menar hans fosterfar haltebolinken har uppfostrat honom på rätta sättet

har han lärt honom stjäla så har han säkert också lärt honom gömma

du lär aldrig få igen ditt järn brackander då det kommit 1 sådana lurifaxars händer

men jag länsmannen skall hädanefter ha ett gott öga på den där galen och hela läsarepacket

svensk ansikte glödde hans ögon gnistrade ådrorna vid hans tidningar svällde han hade intill med krampaktig styrka fasthållit i sin själ den föreningen att det just är i frestelsen stund en kristen bör taga vara på sitt sinne och aldrig löna ont med ont men hu var måttet frågat han kunde icke längre strida mot sin natur

den ande blick han fäste på länsmannen made denne såsom om han sett ijungelden över sitt huvud den tappre kronobetjänten smakade sig instinktmässigt upp i soffhörnet så långt från sven han kunde komma