text
stringlengths 0
600k
|
---|
Weston "Wes" Edward Vivian (October 25, 1924 – December 4, 2020) was a Canadian-born American politician and retired engineer. He served as a member of the United States House of Representatives for Michigan's 2nd congressional district from January 3, 1965 through January 3, 1967. He was a member of the Democratic Party.
Vivian was born in Newfoundland, Canada. He studied at Union College, at the Massachusetts Institute of Technology and at University of Michigan at Ann Arbor. Vivian died on December 4, 2020 in Ann Arbor at the age of 96.
References
Other websites
The Political Graveyard
1924 births
2020 deaths
Engineers from Michigan
Massachusetts Institute of Technology alumni
Naturalized citizens of the United States
People from Newfoundland and Labrador
United States representatives from Michigan
US Democratic Party politicians |
A*- P-.y-
.3 TRDTT SGHOTTISCH.
.5 DOTHEYTHINKOFMEATHOME. VAR
• 7 BDNNIE BLUE FLAG QUICK-STEP
.9 BARCAROLLE Hx/ht Siciltiiii
. II
.13
.15
.IT-
. 19^
21 A ,
v 23
4 P
‘f L V U.1 Cj ;
:p I- .
Published by Jacob Enores, 52 fourth St
-is
V ..<* -
.4 GLORY HALLELUJAH. MARCH.
•• B MARYLAND MY MARYLAND VAR
. B MASKED BALL MAZURKA
. ID
. 12
. 14
. IG
. 18
.20
.22
,24
te * a sL
—
3
BONNIE BLUE FLAG
U.UICK STEF.
Morning Dews. No. 7
J . Beliak
♦ y
picryLzc
* -f-f-
g-F
=,
h: i
^ ,_i)r
-'--ILWTMIZ
; i
— . —
T^P P * 7
«« 1.
> —
» # l. ' - 1 : - .
-r-J
✓ , U • V \ J
’■ 1 + 'l ' 1 , 1 3 4 3 + + 1
t'fd
WiM" £
r “ il ^ f M d jrd - -
f f? I ? J* ?« f* * * M *
S -
— B=
tpp
P=Ff
132—3
Etil. acc. to Act of Congress A.D. 1863 by Jacob Endrcss in the Clerks Office of the District Court of Mi
1
V
>1.1 . IH-u . \ t
1 3* —3
vi"
r
+ 1
•r f^=T
a 1 + v- '■ *
f *
3 4 3' T -
p=-i
dot
1(^3^
~ 1. . iH — i — 1 —
Ped *
f --$4— *1
L -^ T
■ h i j jf
Prd *
I f:
_s_ # ®
1 =fcfe= 4
V'^— 3==^-
5 # * #
tt y
* • 3 >
Tl p~
*»■ —
pi t>
1; . z3rn±
•2 * 2 - ^
/a r:tZU\
l , i
^ • T* f + +
• j ■ r :t ■ -
•2 3 2 , 2 l
T r- qcj=
-t — f f B
— * •
1 1 1 1 —
J Prd *
? ? -f :
F-y^
i rf f
1 W 1 -
Ped 4* ^
; r* £
r s
^ 1 f t b
* *
b
■ I -?— . i_=
rF*
1 32 — 3
Mor. D?ws . N< • .f Forti r. ,
>
4
|
<p>I tried this in python shell</p>
<pre><code>>>> from sympy import sqrt
>>> sqrt((-9/10 + 6*sqrt(3)/5)**2 + (6/5 + 9*sqrt(3)/10)**2)
sqrt((-0.9 + 6*sqrt(3)/5)**2 + (1.2 + 9*sqrt(3)/10)**2)
</code></pre>
<p>and when type it in google:</p>
<p><a href="https://i.stack.imgur.com/fW6Zw.png" rel="nofollow noreferrer"><img src="https://i.stack.imgur.com/fW6Zw.png" alt="Google Calculator" /></a></p>
<p>So how do I get numpy to give me a more simpilified result (it won't always be an int so I cant use evalf or N)</p> |
fyi-
AMDDIFFYNIAD Y SAINT
VERSUS
CYHUDDIADAU THOMAS JONES, MERTHYR,
AC EREILL.
Anwyl Ddarllenydd, — Ysgrifenwyd yr amddiflFyniad canlynol ar
y dysgwyliad iddo gael ymddangos yn y Bedyddiwr. Aethom ag ef
i'w swyddfa ef yn Nghaerdyf yn bwrpasol, cynnygiasom ef i'r Golyg-
ydd hwnw a fu ddigon rhydd i gyhoeddi y cara-gyhuddiadau erchyll
hyny, a phob peth dirmygus arall arnom fel enwad, sef yr hwn a
ymffrostia fod ei Fedyddiwr ef yn gyhoeddiad rhydd i bawb amddiffya
eu cymmeriadau. Erfyniasom yn daer a gostyngedig am gael clirio
ein hunain o'r baw ysgeler a ddwbiodd arnom yn ddiachos; ond, fel
arferol, yr atebiad a gawsom ganddo oedd gomeddaid digywilydd ! Do,
druan, brawychodd, glasodd, cochodd, duodd, gwelwodd, brochodd,
ac ymgynddeiriogodd, heb un achos ond cynhyrfiadau maleisus cyd-
wybod euog, nes y siglai ei liniau a'i hoU gorflf yn waeth ua'r eiddo
Be'.sassar gynt. Ac yn ngwyneb pob taerineb, rheswm, a chyfiawn-
der — nid oedd fater beth, gwaeth-waeth yr ysgyrnygai ei ddannedd, y
malai ewin, ac yr haerai j'chwaneg o gyhuddiadau disail ac enwau
drwg arnom, ie, yn ein gwynebau ! Cyhuddai y Saint o fod vvtili
dweyd na chafodd yr William Hughes hwnw a dorodd ei glun gyii-
northwy gan bhvyf Merthyr, a thrwy hyny ddarfod iddynt ffoi-ifelio
eu geiiTviredd ; ac o ganlyniad, na chaent amddiffyn eu hunain ya y
Bedyddiwr. Dywedasom y gellid profi y dynion duwiolaf a fu yn y
byd erioed yn gelwyddog yn ol y resymeg yna, sef credu camgyhudd-
iad gelyn proffesedig, a gwrthod gwrando ar yr ochr arall. Heriasoui
ef i brofi y cyhuddiad gwarthus hwnw arnom fel enwad, neu hyd y
nod i brofi fod cymmaint ag un o'r Saint erioed wedi dweyd y fath
beth a hyny. 0, yr oedd fod rhyw Edward Lewis, o'r Coed-duon,
wedi ysgrifenu hyny i'r Bedyddiwr yn ddigon o brawf iddo ef, ebe efe.
Dywedasom nad oedd y gwr hwnw wedi profi ei eirwiredd yn ddigonol
i ni ei gredu. Ac os gall y gwr hwnw brofi fod rhai o'r Saint wedi
dweyd na chafodd W. Hughes gynnorthwy gan blwyf Merthyr, cy-
hoedded eu henwau i'r byd, a thystion o hyny ; yna galwn y cyfryw
i gyfrif, canys yr ydym ni wedi holi Uawer, a methu cael un a ddy-
wedodd hyny. A phe dywedasai rhyw un, dau, neu dri hyny yn eu
hanwybodaeth, a fuasai hyny yn profi yn agos i fil o bobl yn gel-
wyddog ? A ydym ni, wrth brofi eich gohebwyr erlidgar chwi yn
gelwyddog mor eglur, yn profi drwy hyny fod holl Fedyddwyr Cymru
yn gelwyddog ? Ydym, yn ol eich rhesymeg chwi eich hunan !
Dywedasom fod tystiolaeth Wm. Hughes am y peth hwnw wedi ei
hysgrifenu, a'i geirwiredd wedi ei ardystio gan lawer o lygad-dystion,
ei bod wedi ei hanfon iddo ef, ei fod wedi cyfaddef iddo ei derbyn, ac
wedi gwrthod ei chyhoeddi yn y Bedyddiwr hyd heddyw ! — fod y
dystiolaeth bono wedi ei chyhoeddi i'r byd ar y pryd hyny, yn yr iion
yr addefa Wm. Hughes ei hun ddarfod iddo gael cynnorthwy gan
biwyf Merthyr, yr hyn a brofa yn amlwg nad y Saint a ddywedodd
erioed na chafodd gymhorth gan y plwyf.
Mae brad a dichell y ddyfais wyrgam bono i'w weled yn amlwg.
Dyben gelynion y gwirioncdd yn llunio y cyhuddiad bwnw ydyw,
ceisio profi y Saint yn gelwyddog mewn un peth, fel na choelier fod
Wm. Hugbes wedi tori ei glun na chad iechyd ! A rbyfedd fel y
llwyddant yn eu dyfais enllibus. Sylwer ar eu prawf a'^u sophistry
gystrawiog ! Rbyw Edward Lewis yn dweyd fod [rhyw un, dau, ynte
tri, tybied, ni welodd yn dda i ddweyd, ond] y Seintiau yn y Coed-
duon yn dweyd na cbafodd Wm. Hughes gymborth gan blwj-f Mer-
tbyr, a'r " Quick yn Dwr" celwyddog bwnw yn gwneyd i'r relieving
officer ddweyd ei fod wedi cael. A dyma brawf, medd golygydd y
Bedifddiwr, na thorodd y dyn ei glun, ac na chafodd iecbyd ! ! Pa
brawf yw hyn ? Beth a wyddai y relieving officer bwnw a dorodd y
dyn ei goes ? Pa un ai efe, ynte y " Quirk yn Dwr," a ysgrifenodd
hyny .' Mae'r ddau yr un lleferydd, cbwaetb, a dyben. Cywilyddied
y dicbellwyr ynfyd wrth y fath dwyll-resymeg faleisus ! Ond dyma
yr oreu a allant ddyfeisio yn erb)'n y Saint ; a gwell ganddynt hyn,
nag addef y gwir ii thydnabod gallu Duw yn y peth bwnw. Pe
dywedasai un o'r Saint na cbafodd ddim gan y plwyf, pa fodd yn enw
rheswm y dichon byny brofi enwad ejfan o bobl yn gelwyddog ? A
pbabara y g\Trthodai y golygydd rhagfarnllyd hwn iddynt le i amddi-
ffyn eu cam ? Atebwn, mai oherwydd y rhagwclai ei bun yn ei Uw
priodol drwy byny, sef yn erlidiwr creulon, ac yn athrodwr parhaus.
Meddyliai gadw ei ddarllenwyr dan ei bawenau, a chadw y Saint yn
y baw a ddwbiodd efe arnynt ! Beth ycbwaneg a allai wneyd? Beth
ychwaneg a allasem ninnau wneyd ? Cynnyglasom iddo ddigonedd
o brofion o'u dieuogrwydd, ac yn ngwyneb y cyfan pranciai oddiam-
gylcb fel dyn gwyllt, gan waeddi, *' Pw! pw ! pw ! — twyll, twyll i g>'d."
Ni fynai glywed dim genym, nac edrycb ar ein bysgrif. "iVi ivnof fi
(hhra a chwi," ebe efe; ac ymaith ag ef i'w dwU mewn tymherau dn^•g,
gan slamo y drws ar ei ol ! le, Gyniry, dyma ymddygiad golygydd
y Bedgddiwr crefyddol bwn, er ei boll ymffrost o "ryddid." Rbyddid
un-ocbrog iawn yw hyn — ie, rbyddid iddo ef ganigyhuddo a fyno. a
rbyddid i ninnau oddef y cyfan yn ddiamddiffyn o'i ran ef. Diolchwn
am ryddid y wasg a'r gwirionedd i'n bamddiffyn, a gwnawn yr iawn
ddefnydd o honynt befyd, er ei waetbaf ef a'i blaid enllibus. Drwg
genym fod i ni ddim a wnelom ag yntau ; ei fai ef ydyw byny. Ond
cymmaint a byn wrtho — fod yn rby ddiweddar iddo waeddi, "Ni wnaf
fi ddim a cbwi," yn awr, wedi bod yn ein difenwi a chyhoeddi pob
math o gableddau arnoni am flynyddau. Mor gynted og y dechreuwn
ri ymolcbi, tafl y cawg i lawr, a chan genfigenu gwaedda, " Ni wnaf
fi ddim a cbwi:" ac mor gynted ag y cynllunia rbai o'i gynfFonwyr
ryw ystori ddigon drwg a chehvyddeg i foddio ei cbwaetb ef, allan a
bi yn y Bedyddiwr fel seren wibiog, ac efallai enw rbyw barcbedig yn
gynffon iddi, fel ei cbreder yn hawddacb gan y werin ; ac yn y fan
y dechreuwn amddiffyn, dianc fel y cadno i'w dwll, ben ol yn mlaenaf,
a than ysgyrnygu ei ddannedd oddiyno, gwaedda, " Ni wnaf fi ddim
a chwi !" Beth yw hyn ond dweyd y deil efe ein pen dan ei gesail
tra gallo, ac y gwabodda bob Parch. Mr. Davies o Ddowlais, Parch.
Mr. Tobit ger y Bont, Parcli. T. ab leuan, Parch. D. Winiams o Aber-
canaid, Thomas Jones o Merthyr, Quick yn Dwr anwireddus, Meiviadog
Biresymol, pob mad-dog a chmcards cyfarthlyd ereill drwy'r dywysog-
Sieth, i'n taro yn ein taken, ac yr helpa yntau gyda ei saethau brwyo
bob cyfleu a gaflfo. Mae yn ffiaidd genym fod rhaid i ni ddifwyno
ein dwylaw i drin y fath gadno drewedig, ac ni buasem ychwaith oni
bai fod yn ddyledus i'w ddarllenwyr gael ei weled gerfydd ei gynflfon
o flaen eu gwynebau, fel y gwelont fath un ydyw, a deall pa fodd i'w
goelio ef a'i Fedyddiwr enllibus o hyn allan. Darllener a ganlyn i
ddechreu, a cheir ychwaneg o sawyr ei ymgnofa etto, fel y gallo pawb
ffurfio ei fam ei hun am liw a Hun ei galon ef.
WittiAM Phillips,
William Henshaw,
Thomas Pugh.
l^Cc^i o'r psgrif at Olygydd y Bedyddiwr.]
Mft. GolYgYcd, — Dyledus i chwi, i'r cyhoedd, i'n cymmeriadaU ein
^unain, ac yn enwedig i'r grefydd yr ymddibynwn ami am fywyd tra-
gwyddol, yw amddiffyn ein hunain yi\ ngwyneb y cam-gyhuddiadau
ewarthus a ddygir yn ein herbyn gan ddyn o'r enw Thomas Jones,
Merthyr, ao a -welir yn rhifyn Hydref o'r Bedyddiwr.
1. Cyhudda hi o arferyd enwau rhyw " Ahiram a Joseph Smith wrth
fendithio," yr hyn sydd hoUol ddisail, me^vn gwirionedd.
2. " Y cant feddiannu eu lleoedd yn Nauvoo," &c. Nid yw hyn felly
ychwaith; ond yr 11311 a gredwn mewn perthynas i'r " ymfudiad i'r
America," yw yr hyn a geir yn yr ysgrythyrau santaidd ; a gwyr y gwr
uchod na addawjjd dim meddiant i ni, nac iddo yntau, yn Nauvoo, nac
yn un man nodedig arall ar y cyfandir.
3. " Hysbysem (ebe efe) ein bod yn gweled lesu Grist mewn whis-
kers cochion," &c. Mae y cyhuddiad hwn heb liw na Hun iddo, mewn
gwirionedd, cyn belled ag y mae a wnelo y Saint ag ef. Pa beth a allai
efe fod wedi ei haeru yn debyg i hyny, nis gwyddom ni, ac nid ydym yn
atebol drosto.
4. Mewn perthynas i'r ddj'fais echryslon ein cyhudda 0 honi, sef, ein
bod wedi ffligio cael dadguddiad, yn cyhuddo y llywydd cyntaf 0 fod yn
ddrwg gyda gwraig gwr arail, fel ycaffai dyn arall ei swydd ef, &c. Ei
wefusau ei bun sydd yn ei fwrw yn euog, fel y canlvu — " Bamasom y
gwnai yr olaf yn well," ebe efe. Ac aryr anadliad np ?af, dywed— "Fod
yr olaf yn cael ei ystyried yn brif- ly wydd ' ' eiboes ! Afreidiol manylu,
oherwydd y mae'r celwydd hwn yn ddigon amlwg. hid, mewn sobr*
wydd y dywedwn, fod y cyhuddiad hwn, ie, bob gair o bono, wedi cael
ei brofi yn hoUol anwireddus mewn arholiad manwl a fu yma ar y peth
o flaen cannoedd, pa rai a dystiant hyny hefyd. Profwyd na chafodd y
fath ddyfais ryfygus ac annuwiol fodoliaeth, ond yn unig yii ei galon
genfigenus ef ei hun. Haera fod ereill wedi cyduno ag ef yn hyny.
Erioed o'r blaen ni ddywedodd fod ond un ; ac er cael pob annogaeth
genym i brofi hyny yn yr arholiad manwl a fu arno ef, mcthodd brofi
fod cymmaint ag un o honom yn gwybod dim am y fath £i.bledd ysgeler.
A rhyfedd, os gwir y cyhuddiad, na ddarfu i'r The .-s J^res hwn
ynganu gair am y fath beth am lawer 0 fisoedd wedi yr amser y dywed
iddo gymtoeryd He !
Nid oedd eisieu y fath ddjfais, nac un ddyfais arall, i ateb y dyben jr
8oni;i am dano, oherwydd nad oedd dyfodiad y Uywydd olaf i'r wlad hon
yn (.'fil'itliio dim mewn un dull ar yr hwn oedd yn blaeuori yma o'r
blaeii. Ac — " No object in view, no desiyn." Pe dywedai y gwr uchod
y gwir, gwyr yn dda na welodd gyhuddiad yn cael ei dderbyn yn erbyn
neb o bonom, ond gan lygad-dystion. Am ei waitb yn liaeru ei fod
wedi clywed mi o bonom yn haeru ddarfod iddo gael dadguddiadau na
chaniata gweddcidd-dra iddo eu gosod o flaen y cyboedd, na fydded i
cbwi, Syr, na neb arall, ei goelio. A tbybiwn, pe yr adwaenech chwi y
gwr hwn, fcl ei hadwaenir yma yn ci gartref, na chawsai un o'i baeriad-
au yniddangos yn eicb colofnau, h. y., os oes genycb ryw barcb i'ch cy-
hoeddi:i(l. Nid ydym yn cbwennycb duo cymmeriad y gwr hwn mewn
un modd, oud carasem yn fawr ei adael yn Haw Duw cyliawn. Dyoddef
fel llofruud neu leidr a fyddai bod yn ddystaw yn bwy, yn ngwyneb y
futh gyhuddiadau. Onid yw efe wedi ein gorfodi i ddod allan fel hyn,
i'w ddangos ef yn ei liw priodol, fel y dealloch chwi a'ch darllenwyr
gymmeriad yr unig dyst a saif i fyny yn erbyn tystiolaeth cannoedd o
Gymry, i'w darostwng hwy, a'r oil sy'n werth byw erddo (pe gwir ei
haeriadau), islaw dynoliaetb. Ond mewn gwirionedd, Syr, nid yw ei
gyhuddiadau ef i'n herbyn yn ddim amgen nag effeithiau gwenwynig ei
galon ddialgar ei bun, a hyny ^vedi iddo gael ei esgymuno o'n heylu-yn ni,
ac wedi ei brofi yn euog o bechodau llawer mwy ysgeler nag y dymunem
enwi. Ceisiodd ddod yn ol amryw weithiau ; k, hyd y nod wedi i'w
ysgrif gyntaf ymddangos yn y Bedyddiwr, dywedodd, y byddai yn dda
ganddo ddod yn ol i'n heglwys ni. Y mae cannoedd adystiant iddynt ei
glywed yn dweyd, ar ol iddo gael ei dori allan, "nad oes gan neb arall y
■wir grefydd oud ein heglwys ni." Er hyny, yr oedd ei ymddygiad an-
foesol ac anedifeiriol yn parhau yn gyfryw, fel, pan safai i fyny o flaen
ein heglwys i geisio ei le yn ein plith, na cliodai cymmaint ag un, o yn
ages i dvi chant o aelodau, ei law o'i blaid ! Haerai y pryd hyny nad
oedd efe wedi traethu y cybuddiadau uchod wrth y Bedyddwyr, pan y
gwyddem ei fod wedi gvvneyd hyny eisoes. Pan welodd na chafFai dder-
byniad, ymoUyngodd i'r fath nwydau drwg, nes bygwth ar gyhoedd y
mynai ddial arnom rywfodd, ac y cyhoeddai bob peth a allai yn ein her-
byn yn y Bedyddiwr, &c., j^r hyn a brofodd i bawb nad oedd efe yn wiy
edifeiriol am ei bechodau blaenorol ; ac o ganlyniad, ni chaniataai ein
rbeolau eglwysig iddo ef, na neb arall o'r cyfryw, aelodaeth yn ein plith.
Aeth y dyn hwn mor afreolus, nes gorfod i'r swyddwyr ei droi allan o
uu cwrdd cyn y diwedd. Wedi ei wrthod genym ni, cynnj'giodd ei bun
i'r Bedyddwyr drachefn ; ond clywsom ddarfod iddynt bvvythau ei ■wrthod
mewn mwy nag un eglwys, ac y bygythiai eu haelodau ymadael yn
hytrach na chyfranogi gyda'r fath ddyn. Ac yn ddiweddaf oil, cyssegr-
wyd ef a dwfr santaidd y Pabyddion. Bedyddiodd ei blentyn gyda
hwy, a haera yn awr raai ganddynt hwy yn unig y mae y wir grefydd !
Pabam yr ystyria eich gohebydd groes-baeriadau gelyn proffesedig ac
esgymunedig fel hwn yn deUwng o le mewn cyhoeddiad crefyddol, yn
hytrach na thystiolaeth wirach cannoedd o gymmydogion, yn hollol
groes iddo ? Gwyddai efe o'r goi-eu fod y tyst dialgiir 'nvn yn cael ei
ystyried gan ei frodyr ef yn rhy ddrwg i gael dyfod i'w ilitb hwyut ; ac
etto yn ddigon cywir i gondemnio enwad o ddynion ereill ? A fyddai y
iJath dyst yn ddigonol yn erbyn ei enwad ef, neu yn erbyn rhyw eglwyg
arall, heblaw y Saint, tybied ? Na fyddai yn ddiau, ddim mwy nag
oedd tystiolaeth Judas Iscariot yn erbyn yr eiiwad y perthynai yntau
iddo. Pa ddyn rhesymol a ddysgwylia glywed llawer o wiv gau ddyn
esgvmixnedig, digon drwg i addef ei fod wedi rliyfela yn wirfoddol am
dros dair blynedd yn erbjai Duw a chydwybod ?
Pe gwir "fyddai haeriadau y dyn hwn, na dim o'r cyffelyb, am ein
crefydd, ai tybied y glynai dros banner miliwn o bobl resymol yr oea
oleu bon wrtbi dan bob gwawd ac erlidigaetban, a'r rhan fwyaf o honynt
wedi bod gydag enwadau ereill cyn byny ? Pe twyll a fyddai genym,
ai tybied, mewn difrif, yr erlidiai y twyllwyr byn ni mor arw ? Un-
waitb etto tystiwn, mewn gwirionedd, nad yw y broffes fawr a wna y gwr
uchod am ei cfydwyiodolnvydd i "ddadguddio twyll," &c., namyn rliag-
ritb digywilydd, er cael gan ereill ei gredu. a'i unig ddyben ydyw dial
ar y rbai na allant gyd-ddwyn yn hwy a'i ddrygioni. Cawsom lawer o
drafferth er pan y daeth atom, i geisio ganddo rodio yn fFyrdd cyfiawn-
der ; ond o'r diwedd gorfu arnom ei dori maes, a dyma efe wedi dangos
pwy ydyw, mai " cybuddwr y brodyr," wedi troi yn " angel y goleuni."
Gwir yw y gair a ddywed — "Dyn drwg o drysor drwg y galon a ddwg
allan bethau drwg."
Gan fod eich cyboeddiad yn ddigon rbydd i'r cyhuddiadau gwartbus
liyny, byderwn yn fawr y bydd yn ddigon rbydd i dderbyn hyn o am-
ddiifyniad hefyd. Gallasem roddi i cliwi lawer ychwaneg o enwati dyn-
ion cymmeradwy, ond gobeithiwn y boddlona yr byn a ganlyn yn bres-
ennol, yn ngwyneb un tyst : — Samuel Morris, John Pbillips, David Jobn,
William Morgan, Daniel Williams, David Rees, Tbomas Rees, Tbomas
Smith, Morgan, Morgans, Howell Williams, David Jones, Jenkin
Hughes, Joseph Davies, Edward Edwards, William Hughes, Hugh
Jones, Jenkyn Thomas, John Griffiths, Timothy Wosley.
Yn ychwanegol at yr hyn a ddywedwyd, wele dystiolaeth William
Herishaw ei hunan : — " Gan mai myfi yw y llywydd cyntaf hwnw y
cyfeiria Thomas Jones ato, dyledus yw hysbysu mai anwireddau
hollol yw yr h5'n a ddywed. Ni ddarfu Capt. D. Jones erioed geisio
fy swydd i. Nid yw ei swydd ef yn effeithio dim ar fy nyledswyddau
i ; ac yna ni bu neb o'r Saint yu euog o ddyfeisio y cabledd ofnadwy
y sonia Thomas Jones am dano, ond efe ei hun. Buasai meddwl am
y fath ryfyg yn ein llanw ag arswyd a braw."
Yr eiddoch, &c., William Phillips,
William Henshaw,
Thomas Pugh.
Gwel y darllenydd bellach nad yw tystiolaeth y Thomas Jones esgy-
munedig hwn yn deilwng o'i ymddiried ef, oberwydd ei fod yn dweyd
gormod i fod yn wir, ac yn ei groes-ddweyd ei hun. Mewn rhifyn
blaenorol o'r Bedyddiwr, galwai y dyn hwn y Saint yn dwyllwyr, &c.
Haerai mai ffiig oedd y doniau ysbrydol a broffesant, a dyry enghraifft o
lefaru mewntafodau dyeithr, a'r cyfieithiad, &c., "er pvofi twyll y Seint-
iau." Ac wedi y cwbl, onid profi ein gwirionedd y mae efe yn anwrth-
wynebadwy i bob dyn rhesymol? Sicriawn; canys addefa ein gelyn
profFesedig hwn ein bod yn Uefaru a thafodau, cyfieithu, &c., ac o gan--
lyniad, ein bod yn efelychu yr eglwys apostolaidd, yn ein profFes o leiaf.
Yr oeddynt Imy yn dweyd, " Deisyfwch ddoniau ysbrydol ;" dyma ftdd-
efiad ein bod ni yn gwneyd felly etto. " Byddwch awyddus i brophwydo,
ac na waherddwcli i lefaru a thafodau dyeithr," ebe Paul; addefe
Thomas Jones ein bod ni yn f^wneyd hyny. Etto — " Yr hwn sydd yn
llefaru a thafod dyeithr, gweddied ar iddo allu cyfieithu," oedd y gor-
chymyn apostolaidd ; ac wele ein gelyn penaf yn tystiolaethu fod y
Saint yn gwneyd felly. Ai tybied nad yw hwn yn dyst digon diduedd
gan hyd y nod Olygydd y Bedyddiwr ei goelio ? Yr ydym ni yn preg-
ethu i'r byd, ac yn proffesu ein hunain ein bod yn mwynhau y doniau
ysbrydol hyny yn ein hcglwysi. Mae y byd yn aniinau, ein gclynionyn
gwadu; ond o'r diwedd, dyma iddynt dystiolaeth ddigon cryf, debygem
ni, ein bod yn credu ein bod yn mwynhau y doniau ; a phwy a wyr yn
well na'r rhai a brofasant y rlioddion nefol wrth y cannoedd ? Pe bai
Thomas Jones mor gyfrwys a gwadu nad oeddym yn honi mwynhau y
doniau yn yr eglwys, yna, cyn belled ag y credasid ei air, llwyddasai yfi
ei anican annuwiol. Ond y mac yn rhy ddiweddar i hyny yn a\vr, canys
y mae wcdi addef ein bod yn e\\ harferyd. Mae'n wir fo'd Thomas Jones
yn haeru mai ffug yw y doniau, ond y mae mor wir a hyny hefyd na
chynnyg efe un math o brawf o hyny; na wna, mewn undull, ond ei air
ef yn unig; a pheth yw ei haeriad ef yn ngwyneb cannoedd a wyddant
yn well ? A ddichon rhywun rhesymol gredu y gwnai cannoedd o rai a
funnt yn bregethwyr doniol, yn ddiaconiaid ifyddlon, ac yn aelodau
parchus gyda'r gwahanol enwadau ereill, barhau i fFugio doniau ysbrydol
am flynyddau, mewn undeb a chariad, heb gael un budd, na thai, na lies
trw^hyuy? O na, y mae y fath beth ynanmhosibl; a'r neb a haera
hyn, a haera ar yr un anadliad, mai ffug oedd yr arferiad o'r un doniau
yn yr un fath achosion gan saint y dyddiau gynt. Deistiaethproffesedig
yw y naill wadiad yn ogystal a'r Hall.
CIP-OLWG AR Y DAVID WILLIAMS O ABERCANAID HWNW, SYDD a'i
FYS MOR DDWFN YN Y FRYWES HALLT HON.
Dyma y dyn hwnw a gyhoeddodd ffrwyth ei ymenydd cymmysglyd, a'i
enllib cas, yn erhyn y Saint, mewn traethodyn bychan yn ddiweddar ;
a dyma y dyn a bwyswyd mor deg yn ei glorian ei hun, ac a gafwyd
yn brin o reswm, ysgrythyr, a gwirionedd ; ac y profwyd ef yn ddeist
athrodiis trwy ei lyfryn. Ac yn nesaf peth, yn lie canlyn yn y blaen
mewn brwydr deg drwy yr argrjiffwasg arol dechreu, dialai yn mhob
modd a allai o'r tu ol i'r berth. Nid ydym yn sicrhau mai efe a ber-
swadiodd un o'i aelodau i droi yr holl Saint o'u gwaith a'u tai, ar yt
addefiad mai o herwydd eu crefydd yn unig y gwneid hyny. Ond hyn
a ddywedwn, Os nad efe oedd yr achos cynhyrfiol o'r erlidigaath gy-
wilyddus, a'r creulondeb digytfelyb hwnw, nad y David Williams hwn
a rwystrodd un o'i braidd i wneyd hyny. Onid yw efe yn proffesu
bod yn fugail ar braidd yr lesu addfwyn ? Ond cynddaredd blaidd
y w hyn yn by trach. Dywed y Bibl i nk mai " wrth eu ffrwy thau yr
adnabyddwch hwynt." Hefyd, yr hwn a ddywedo Duw yn rhwydd
wTth y neb a wnelo y fath beth. sydd yn gyfranog o'i weithredoedd
drwg ef. Dywedir hefyd, "Na ddialwch ;" ond y mae dial yn felys
gan hwn. Yn nesaf peth, clywir ef yn y tafarndai ar nos Sadyrnau
yn cynihenu y Saint, yn mhlith meddwon, tyngwyr, a rhegwyr. Cofus
genym y ddiareb, tnai "adar o'r un lliw a ehedant i'r un lie." Clyw-
som fod rhyw bregethwr erlidgar wedi methu cadw ei draed dano, ac
yn mha le y cafodd ei hun, neu y cafwyd ef gan ereill, debygech chwi,
wrth ddychwelyd o bregethu ar nos Sul, ond mewn pwll hwyad ! Nid
ydym ni yn dweyd pwy oedd y truan anffodus hwnw. Ond gwyddom
mai David Williams, o Aberranaid, yw ygohebydd afFurfiodd, aofyn-
odd, a ysgrifenodd, ac a anfonodd atebion y Thomas Jones hwnw i'r
Bedyddiwr, ac addymunai i'w ddarllenwyr goelio ei dystiolaeth unigol
ef, yn erhyn yr hoU Saint a'u crefydd, Ond clywch beth yw barn
David Williams ei hun am eirwiredd a chymmeriad y Thomas Jones
hwnw. Y mae tystion ddarfod iddynt ei glywed yn dweyd mai dyn
drwg a chelwyddog oedd y tyst hwnw, nad oedd ei air yn werth dim
yn ei olwg ef, a bod ei hoU aelodau ef wedi gwrthod derbyn Thomas
Jones yn aelod o'u heglwys hwynt ; ac etto, dysgwylia i'r wlad gredu
ei dystiolaeth yn erhyn y Saint. Ddarllenwyr y Bedyddiwr, beth
meddwch chwi am hwn ? Bydded rhyngoch chwi ag ef. Yn nesaf,
dangoswn y benbleth gelwyddog a wauodd y ddau bartner hyn, a'r
modd y crogant eu gilydd yn yr un rhaff. Y'n ei ragymadrodd i'w
holwyddoreg, yn rhifyn Hydref o'r Bedyddiwr, dywed David Williams
wrth y golygydd — " Ni therfynwyd yr ymddyddan [efo T. Jones] ar
hyny [sef yr hyn a ddaeth allan yn y rhifyn blaenorol], eithr aethom
rhag eiu blaen." Ai " rhag eu blaen" gyda'r hanes a geir yn rhifyn
Hydref? Beth arall a ddichon gyfeirio ato ? Ac os felly, paham y
gofyna yr un D. Williams i T. Jones, yn yr ymddyddan hwnw — " A
ydych yn arcs yn yr un penderfyniad yn bresennol [sylwer, a pha
bryd ?] ag yr oeddych pan y buora yn ymddyddan ar y mater hw^n o'r
blaen ?" Beth ! Oni ddywedodd y fynyd o'r blaen, na therfynwyd yr
ymddyddan y pryd hyny .' Oni ddywed fod ganddo bedwar o dystion
crefyddol, fod yr holl ymddyddan, sef yr hyn oedd yn y rhifyn blaen-
orol, a'r un dan sylw, wedi cymmeryd lie ar yr un " prydnawn gwaith,"
yn yr un Capel y Bedyddwyr ? le, dyna ddywed David Williams.
Ond S3lwer fel yr haera y Thomas Jones hwn yn hollol groes iddo !
Dywed mai rhyw amser arall y bu yr ymddyddan olaf hwn, a'i fod
yutau I'Tk parhau yn yr un penderfyniad gwrol, sef i gablu plant Duw',
ag yr oedd y tro blaenorol. Pa un o'r ddau a goelir ? Anrahosibl
coelio y ddau. Ond ni choelia neb rhesymol yr un o bonynt, debyg-
wn i. Goreu iddo ef po leiaf a fo ganddo o dystion fel hyn, onide t
canys tystion i'w erbyn ei hun yw y rhai hyn. Pwy fyddai mor ffol a
dysgwyl clywed gwirionedd gan y fath gyfeiilion hynaws a'r rhai hyn ?
Gwr cloff yw'r celwydd. Unwaith etto, am y David Williams hwn,
dywed nad oedd yn meddwl y Saint yn werth sylw pellach, oddieithr
i'r " Meiriadog " hwnw ofyn i Thomas Jones, trwy gyfrwng y Bedydd-
iwr, a oedd efe wedi addef wrth Robert Evans mai celwyddau a ysgrif-
enodd efe ar y Saint, a bod yn edifar ganddo. Ac yna, pwy a welwn
yn neidio i'r bwlch, gan na allai gael gan Thomas Jones wadu hyny
yn awr, ond y David Williams hwn, fel teigr yn yspio ei fantais i gra-
fangu ei ysglyfaeth; a'r modd y gwna i atebion blaenorol Thomas
Jones i wneyd y tro yn awr, ac i brofi Robert Evans yn gelwyddog, ac
i gadw yr argrr.ffiadau cyntaf ar feddwl y wlad, ydyw, cyfnewid ei
gwestiwn cyntaf, fel pc buasai yn ei ofyn wedi i gwestiwn Meiiiadog
rldod i mncs, ag fnl y buasai yr atob hwnw yn ateb i Meir'iaoog hefyd.
Dyrua ei.gwdftliio hi yn drwsi^l, onide ? Profasom eisoes^el yr
ym^rogodd yn ei rwyd ei hun, trwy addef yn ei ragymadroddi fod-yr
atebion divveddaf wedi eu rhoddicyn i T. Jones wadu. OncUy m«feya
amlwg mai prwafe at ei bartner anwyl, sef y golygydd, oejra y'rhag-
ymadrodd, ac iddo yntau, naill ai yn ei frys, neu ryw ffjpan auffor-
tunus arall, ei ollwng allan.
Gresyn, er lies eu hachos hwynt, na fuasai y ddau fradwr yn deall
eu gilydd yn well. Gofaled Goliath y cledrwyr o Abercanaid anfon
ei secrets gwenwynig i'w gyfaill ar eu pen eu hun y tro nesaf, rhag ei
gywilydd. Ond pa fodd y gallai ei ohebiaeth ef fod yn atebiad "fko-
majf Jones i Meiriadog, oddieithr eT fod yn- brophwyd, ac ateb cwes-
tiynau cyn eu gofyn ? Ond, er gweled ychwaneg o'r fusiness gywil-
yddus a garia y pregethwr hwn a'i Judas cyflogedig yn mlaen, raor
sly debygasent hwy a'r cwn lladd-defaid, darllener a ganlyn, a chaiff
y Tiew member o'r sanhedrim hon, sef Meiriadog, ei dynu drwy'r felin
etto ar ei ben ei'hun, a gweled ei fod wedi dechreu gwaeth job na'r
frad hono ynghylch lladrata corflF Crist o'r bedd, a'i fod mevvn gwaeth
cwmni na'r celwyddwyr hyny.
ROBERT EVANS YN ERBYN MEIRIADOG.
" Yr ydyra ni yn tystio ddarfod i ni glywed Thomas Jones yn dweyd
wrth Robert Evans y dywediadau hyny a anfonodd Meiriadog i'r
Bedyddhvr, a chlywsom Thomas Jones yn dweyd llawer'ychwaneg ar
y pryd, ac i'r un pwrpas. Gofyuodd Robert Evans i Thomas Jones
dair gwaith drosodd, yn ngwydd dros ugain o ddynion, gan mwyaf
o'r byd, y cwestiynau hyny ac ereill, a chafodd yr atebion hyny. Cy-
faddefodd Thomas Jones mai anwireddau yw y cyhuddiadau hyny a
gyhoeddwyd yn y Bedi/ddiwr yn erbyn y Saint. Cwestiwn gan Ro-
'bert Evans — 'A ydych chwi, Thomas Jones, yn cyfaddef yn ngwydd y
dorf hon fod yn edifar genych achosi i hyny fyned i'r Bedyddiwr .?'
Ateb gan Thomas Jones — 'Y mae yn edifar genyf, ac ni feddyliais y
oaent ymddangos yno.' Cwestiwn gan Robert Evans — ' A ydych
chwi yn caniatiu i mi ddefnyddio eich enw er eu galw yn ol?' Ateb
gan Thomas Jones — ' Ydwyf, a dywedwch fy mod i yn dweyd mai
anwireddau ydynt.' Gwelsom Robert Evans yn ysgrifen*. rhai o
atebion Thomas Jones yn ei ddydd-lyfr yn y fan, yn ein gwydd ni oil;
ac felly y gwyddom mai gwir yw yr hyn a ddywedodd Robert Evans
wrth Meiriadog am y mater hwn." ^
HowEL Philips, John Roberts,
Edward Owens, Hopkin Mathews,
Benjamin Jones, Daniel Williams,
Thomas John, Jenkyn Thomas.
»
•^■;«^
, ,' ARGRAFFWYD gan JOHN JONES, RHYDYBONT.
|
V
EDITION JURGENSO IST_
Cit^l^^C^
1CDVIE1 IE FI. CHOPIN.
REVUES DOIGTEES ET SOIG NEUSEME NT
GORRIGfiES D’APKES LES EDITIONS
DE PARIS, EONDRES ET T.EIPSIC
PAR CHARLES KLINDWORTH
SEULE EDITION AUTHENTIQUE.
Tome I.
1 . Rondeau c moll ....
2. La ci darem la mano, varie
4. Sonate c moll
o. Rondeau a la Mazur f dur
6. Quatre Mazourkas ....
7. Cinq Mazourkas
9. Trois Nocturnes
N- 2. separe Es dur
10. Douze grandes Etudes en 2 Ca-
hiers. " chaque
11. Premier Concert e moll . .
Tome II
12. Variations brillantes sur „Ludo-
vic“ de Herold b dur
19 Grande Fantaisie sur des airs
polonais a dur
14. Krakowiau. Grand Rondeau de
Concert f dur
15. Trois Nocturnes (N5 a srpare JBcop )
Id. Rondeau Es dur
17. Quatre Mazourkas
18. Grande Valsc brillante es dur.
19. Bolero c dur • •
20. Premier Scherzo n moll ....
21. Second Concert f moll
Tome III.
Prix:
Ks K.
— 45
1 -
1 —
— 5(>
— 30
— 30
— 45
— 15
Prix:
Rs.
N2 1. As dur
„ 2. F moll
„ 3. F dur
„ h. A moll
„ 5. E moll
„ 6. Gis moll
„ 1. Cis moll
80
— 45
— GO
— 75
— 4a
— 60
- 35
— 30
- 45
— 50
1 30
Grande Polonaise brillante es. — 65
Ballade g moll — 45
Quatre Mazourkas — 35
Douze Etudes en 2 Cahiers.
cliaque — 90
Separement:
a — 20
K.
15
15
3ft
35
30
45
30
35
3ft
35
50
Op.
N- 8. Des dur
„ !). Ges dur
„ 1ft. 11 moll
„ 11 . A moll
„ 1 2. C moll
Op. 26. Deux Polonaises. NTa j. cis moll,
IVe 2. Es moll
„ 27. Deux Nocturnes
„ 28. Vingt-quatre Preludes ....
Birr. 1 . C dur, A moll, G dur, E moll,
D dur, 11 moll
,, 2. A dur, Fis moll, E dur, Gis
moll, H dur, Gis moll . .
„ 3- Fis dur, Es moll, Des dur,
B moll, As dur, F moll . .
„ 4. Es dur, C moll, B dur, G moll,
F dur, D moll — 45
„ 29. Impromptu As dur ...... — 30
„ 30. Quatre Mazourkas — 45
Tome IV.
„ 31. Deuxieme Scherzo b moll. . — —
„ 32. Deux Nocturnes, .
Na 1. Hdur
„ 2. As dur
,, 33. Quatre Mazourkas . . .
34. Trois Vaises Na l. As dur.
„ *2. A moll .
„ 3. F dur. .
„ 35. Sonate b moll
Marclie funebre tiree de la Sonate — — »
,, 36. Deuxieme Impromptu Fis dur. . — — ”
37. Deux Nocturnes — — «
N'a 1. G moll — — \
, 2. G dur — —
„ 38. Deuxieme Ballade f dur ... — — ”
,, 39. Troisieme Scherzo Cis dur ... — —
„ 30. Deux Polonaises
,, 41. Quatre Mazourkas — —
„ 42. Valse As dur . .
„ 43. Tarantelle As dur — —
„ 44. Polonaise Fis moll
„ 45. Prelude cis moll
Prix de six volumes lib. 15.
46.
47.
48.
49.
50.
51.
52.
53.
54.
55.
56.
57.
58.
59.
60.
61.
62.
63.
64.
66
67.
68.
69.
70.
72.
Tome V.
Allegro de Concert a dur
Troisieme Ballade As dur
Deux Nocturnes .....
Fantaisie f moll . .
Trois Mazourkas. . .
Troisieme Impromptu. Allegro
vivace. Des dur
Quatricme Ballade f moll.
Iluitieme Polonaise As dur.
Quatrieme Scherzo e dur .
Deux Nocturnes
Trois Mazourkas.
Berceuse Des dur ....
Senate n moil ;
Tome VI
Trois Mazourkas. . . .
Barcarolla Fis dur ....
Poionaise-Fantaisie As dur.
Deux Nocturnes n. e. . .
Trois Mazourkas
Trois Vaises
1. Des dur
,, 2. Gis moll
„ 3. As dur .
Fantaisie-Impromptu cis moil.
Quatre Mazourkas
Quatre Mazourkas
Deux Vaises melancoliques .
Trois Vaises
Trois Polonaises. N- 1. D moll
„ 2. B dur .
„ 3. F moll
Nocturne , Marche funebre
Trois Eeossaises. . .
Variations E dur .....
Trois nouvelles Etudes . .
Mazourka a moll • .
„ A moll, a Gaillard
„ A dur, a Mumni .
„ Fis dur
Aralse N2 14. D
Moscou ohez P. Jurgenson.
8f>» Petersbonre «L togensofie
NEW-YORK & PHILADELPHIA, EDVV. SCHUBERTH & C".
Amsterdam, Seyffardt.
Orel, B. Hentschel.
Zytomir, Budkiewicz.
flo3BOjieHO ueH3ypoio. MocKBa, )o a HBapn 1 87’> r.
f Copenhugue, Horneman i(: Erslev.
| Tiflis, P. Lanko.
London, Stanley Lucas, Weber & C".
Kiew, J. Kleibel. Idzikollsky.
I Odessa, A. Zanotti. f Charkow, A. Gerhard, H. Ballin.
Rostow s/Don et Nowotscherkask, P. Birkle.
TiiiioipuKia A. II. MaMOHTOBa 11 K°, .fteoHTbeBCKifi nep., N2 5.
a MHL?* la ComN'&st* E. <1** Flajiauit-
BOLERO.
tirave H i nipt*. ili**2 P. Jnrgreiison ;Y Mo'-t on .
19 0 4
Piu lento. J - HM.
* ‘ltd. * ‘ltd. * ‘iuj. * ‘ltd. * ‘ltd. * *!g>. *
‘ltd. *
19 91
4
Allegro vivace . J =88.
-pJf
f «■«
a
4
m t + —
* . ' f
r v ^
h ■■% —
«• f...
#• • a. — 9 «. a
— 1 — 4 — i — _ - — 1 — t — 1 p — 0. a ..
r f.v -
) Iff f l
—
» 1JL
l it
\ it i ]
*a 1 ^
i ■’fl
LJ
f
C.
e
f * * f «
f :k 1
r f i
F=^
p
-5. — k ...k JL_ # fch .p
1_lU — i — . + — Lj — -
199 i
> dolce
2
f-f-T fn
4 3 2 3
- » .!» • f • • *
2
=^===F=^
\4=r - =
/♦>••! * * *“~*.r*'
F=P~ _ ■-— l-L — 1 H
1_ .[
F^.ii-n r 1 r^;-- H
frsnn
#
-pun
: r 1
poco ritcnuto
a tempo
i r>o "i
f ^ > *r^-b
■* , ; I'f
f » f »•> **
- ^ > - —
T^r¥fw^===
\p--— • "
/Up-
■— ^ 1 “j }. .J
-— r^-T -, -■^... r--~
-^lli.w.^.LJ-,-W- - ====
-4 - ~i
mM r
f 3 f Jif^
cvcsc.
mMm
— L— aa — -■■■■■■—,■. i
1994
199 4
8
ISO 3
<>
1991
rTV ft
poco ritenuto
*5iO.
#£a.
*
10-9 4
1994
|
A stock character is a stereotype fictional character. In a theatre, novel, play or film, the audience immediately knows about him or her without further explanation. All types of fiction use this device, especially comedy.
They have been used in all forms of theatre, right back to the Ancient Greek theatre. The Star Wars movie franchise offers many examples. They are archetypal characters, simplified and "flat". As a result, they may be easy targets for parody, and criticized as clichés. Stock characters help to identify a genre or subgenre. For example, a fairy tale or fantasy is likely to have a knight-errant as hero and a witch as opposition.
One stock character often used is the low-class character(s) who warn the hero of danger to come. Examples:
The witches who warn Macbeth that he will not be defeated "until Birnam wood move to high Dunsinane", and that "no man of woman born" may harm him.
A beggar tells Caesar "beware the Ides of March!".
It seems their function is to introduce the idea of fatalism, the idea that we are not masters of our fate. Human fame and glory is temporary. Even Achilles has his weakness.
As the hero falls, he is usually allowed a final comment. Caesar's was "Et tu, Brute?" meaning "Not you as well, Brutus?" That's known as a valediction (means a farewell comment). Shakespeare has many examples: Another famous example is Richard III's last cry of "A horse, a horse, my kingdom for a horse!"
References
Fiction by topic |
Spearmint is a type of mint. It is also called garden mint, common mint, lamb mint and mackerel mint. It is native to Europe and southern Asia. It is naturalized in northern and southern Africa, North America and South America. It is used as a flavouring in food and herbal teas.
The species and subspecies have many synonyms.
References
Herbs
Oils
Plants of Asia
Asterids |
<p>After looking the official docs at <a href="http://developers.cloudflare.com/" rel="nofollow noreferrer">http://developers.cloudflare.com/</a> and searching cant find, yet, any documentation about the Cloudfare CDN service that allows to set or tweak CORS polices. I know amazon CDN service Cloudfront haves a way, any clues ?</p>
<blockquote>
<p>tweet from @codedit: <a href="https://twitter.com/codedit/statuses/193073220314861568" rel="nofollow noreferrer">https://twitter.com/codedit/statuses/193073220314861568</a></p>
</blockquote> |
SINTRA ESE CIRT NS Xe
+
DA o
CHARACTER GENERICUS.
Dentes Primores utrinque quatuor, approximat,
Laniarii folitari1, longiores, "hinc remoti.
Molares obtufi.
Lin. Syff. Nat. p. 34.
Cl. Mammalia—Ord. Primates.
CHARACTER SPECIFICUS.
SIMIA SEMICAUDATA, ore vibriflato, un-
guibus acuminatis, natibus calvis ?
Lin. Syft. Nat. p. 95.
Simiarum quz communiter Papiones nominantur,
duz funt fpecies adeo inter fe fimiles, ut revera licet
diverfe, plerumque tamen ab auctóribus, qui fuis
oculis vifas fibi invicem collatas non fedulo examina-
verint, pro una eademque fpecie defcripte fint:
Simia nempe Sphinx et Simia Maimon Linn zt.
Precipue diftinguuntur diverfa magnitudine :
Sphinge enim multo minor eft Maimon: fed dif
crepat et vultus color: -Sphinx-enim nafum habet
medium fanguinci ruboris, Maimon obfcure tantum
incarnatum, Sphingis etiam natibus multo vividior
eft
éft rubor, regionique lumborum color omnino cerulegs
‘violaceus, qui in iifdem partibus alterius vix et ne vix
confpici poteft. Ad cætera vero adco funt affines
hie dug fpecies ut non mirum fit fi incertum dif.
crimen plurimos primo vifu fefellerit.
Rariffimus eft Simiz Sphingis in Europa confpec-
tus; Maimonis frequentior, et fere quotidianus,
Utreque Africee calidiores regiones inhabitant. Spe.
ciatim notandum eft nomina et fynonima harım
{pecierum fcriptores communiter permifcuiffe : Lux.
wer enim Maimon multo mclius cum hac noftra
fpecie convenit quam cum ill quam ipfe nomine
Sphingis defcripfit. Sufpicor etiam (ut plane rem
confitear,) hanc ipfam fpeciem hic depictam non
effe Sphingem Lınxzı. Ad altitudinem quinque
pedum et ultra crefcit Sphinx ; Maimon vix tres fü.
perat,
Gr u m
nr
EI ER Te
d HUM, Er
SE pets
2 oes m — y > a
enden Mr Motte Ly MES Aue Ey RN ds Brewer «ot
Ar" + "
THE
VARIEGATED BABOON.
SELES OEE HEED
GENERIC CHARACTER.
Front-Teeth in each jaw 4, placed near together,
Canine-Teeth folitary, longer than the others,
diftant from the remaining teeth, or grinders.
Grinders obtule.
SPECIFIC CHARACTER, Ge.
SHORT-TAILED WHISKERED SIMIA,
bare behind, with pointed nails, and violet-
coloured loins,
GREAT BABOON, |
Pennant Hifl. Quadr. p. 17g.
Amongft the fpecies of Simiz called Baboons there
are two, which though really very diftinct from each
other, haye yet fo great a general refemblance, that
fome authors, not having had opportunities of exami-
ning and comparing both fpecies, have confounded
them with each other; thefe two animals are the Si-
mia Sphinx and the Simia Maimon of Lrxy zus.
The moft ftriking difference is in point of fize; the
Sphinx being by much the largeft of the two; but
- there is alfo a confiderable difference in the colour of
the
the face: the middle of the nofe, which in the Maimon
is merely of a dull flefh-colour, is in the Sphinx of 3
fanguine red: the hinder part of the Sphinx is alfo of
a much more intenfe red than in the Maimon ; and the
{kin round the region of the loins is tinged with a very
{trong and fine violet-colour, which is fcarce, if at al
perceptible in the Maimon. In other particulars, they
fo much agree that it is no wonder they fhould have
been frequently miftaken for one and the fame fpecies,
The S. Sphinx isa much rarer animal than the Mai.
mon, and indeed is but very feldom to be feen in Eu.
rope ; whereas the Maimon is not uncommon in moft
exhibitions ofanimals. Both fpecies are natives of the
hotter parts of Africa, It fhould be particularly ob.
férved that a general confufion feems to take place in,
the defcriptions and fynonyms of authors relative to
thefe two animals; for the defcription given by Lix-
nzzus of his S. Maimon agrees much better with our
fuppofed Sphinx than with the fpecies fo named by
Liwwzus. Tam even inclined to fufpe&t after all
that the S. Sphinx-of Lrnxzeus.cannot be the animal
here reprefented. The Sphinx grows to the height of
upwards of 5 fect: the Maimon rarely exceeds 2 or 3
at fartheft.
|
<p>I've been planning to work on a e-commerce app in android for a while and now I'm stuck at a question that is how do e-commerce apps like Amazon etc. get to know that which item did the user clicked upon to load the next screen(item details).
I know that by using recycler view we can get clicked item's position and then handle it but like for a big app I don't find this approach to be appropriate. So how do others do it?</p> |
The Royal Society of Literature (RSL) is a Learned society in the United KingdomIt was founded in 1820 by king George IV. He create it "to reward people with literary merit and excite literary talent". it is a charity that represents the voice of literature in the UK. The RSL has about 600 Fellows. They are elected from the best writers in any genre currently at work.
List of presidents
References
Other websites
RSL Review magazine
Royal Society of Literature
British literature
1820 establishments |
Floudès is a commune. It is found in the region Aquitaine in the Gironde department in the southwest of France.
Communes in Gironde |
A R T E
D E
GRAMMATICA
PALINGUA BRASILIC A ■
jiJix IN n.
COilMTOST <iA
PeloP.LUIS VINCENCIO MAMIANI^
DaCompanhiadeJ ESU, Miffionario
. nas Aldcas da ditaNa^ao.
T
IMA 'Cinema de
Imprcflbr dc Sua Mag. Anno de i
' ' ' I ■■ \ ■ ■!
CQm todas af nieeJfarUs,.
./ I -'• ■ A-.
.1 ^ S I y »•
cl A D i 4
.■.,)./• 14, AG .
' V C - J '*1 >Ai O v) J
ciu..
obcnf A*st-4 rU J tH s-rjitLtjfiio J ).-J
K-- --r- !■
. -j > *■
,y ^
iVA ■ • '
z W-
X
D lfficultofa empire
pareceo a S. lerony'^
mo emhum fugeito creci-
do na idade aprender no-t
vas linguas com aa re^as;
& Apices com queapretid©
CQ>*
mo confefla, era^lemelhaite
' j tq propofim na prefai?k6
I fobre OS- Ev^figelbos : ^Fei
riculoja pr (tfupfkto eji fenis mt*
tUTS'lingUAm , ^ can^(fpitem
■3
adinitia'trdheye'
Mas efta difficuldade foy '
glariofo Patriarca S.
Xgpacid j qae deidade de
trinta & tre$ annos. come-
§ou o eftudo da lingua La- .
tina entre mininos , para fe
fazerj ihftrupiento da 'glo* .
ria.d& Decs: na eonv.eifao .
das alnias’ >[ ' & com o fen
exemplo pcrfuadio a todos
QS dfeus Filhos , dc emparti-
cular aos que morao entre
Getitios, &-Barbaros, para
qne nao julguem eftudo
indigno dos annos apren-
der
.1
der' d^novo li^iguas barba-
ras , qiiado fa6 necejOTaria’s
para a converfao das almas.
Conhecendd pois a ne*
ceffidade que tern a Na^ a6
dos Kiriris neftaProvincia
do Brafil de fogeitos que
tenhap noticia -da fua liii’*
V ■
gua para trattar de fuas al-
mas , nao julguey tempo
perdido> nem occupa^ao
efcufada , antes muito ne-
ceflaria , format hua Arte
com fuas regras, & precei?
tospara fe aprender mais
facilmente. He verdade q
como os naturaes della vi?
. vem
vein fern regf as,& fetii ley^
M delles fe nao p6de alca- -
.^ar regra algua de raiz, nao
p^recia tao facil poder a-
ceirtar fem Meftre.Mas c6-
tudo procureico o exerci- |
do de algus annos da mef- J
ma lingua, & com o eftudo j
particular della, tirar os fu-
damentos, & regras mais
certas,paraqco elias fe for" I
mafft: hua Arte facil, & cla- |
ra, quanto baftafle par^ os |
nofTosMillionariosdasAl- ' ^
V ft
deas dos Kiriris apredere a ?
lingua.Nao duvido 4 faba- j
rad alguraas propriedades ' j
/
9-
) maisfecretis ,&alguasre-‘
gras mais recSditas , q nao,
I ' fe puderaS airtda Slcan^arj '
■ mas parepeme ^ nas regris
'i geraes , aqui fe apontaS ,
nao havera erro. Pore qua^ .
doohouvefie,naohe para ie
eftranhar emhua lingua , 4
nao he natural ao Author,
4 livros, por onde fe
apr€da: & muito mais f6do
4^0 todas as fuas imperfeir-
9 oes fepre ferd proveitofa
I para que quizer ufar della;
em quato naohouveroutra
I melhor,& copofta co todo
. oacerto, Fde, O' ora pro me,
I " ""iiij LI-
i .
KCNi ^ W Vi/i « CVoSI » b CSf w t^w*} > CV«* C«V
■oj : 4i;«-e?ii>: ^|9.
DaOMem.
P Or ordem do P. Alexandre
de Gufmao, da Companhia
d^ JE^SU, Provincial da Provincia
do BrafiljH a Arte da lingua Kiris
¥1 cotnpofta pelo P. Luis Vincen-
cio Mamiani , da mefma Compas
nlii^ ; & nella nao ' fdmente nao
acliftr coufa , que encontre a no(l
fa Santa , & bons coftitmes ;
nias pela noticia da mefma lingua,
que adquiri em dezafeis annos ne-^
ftas miuoens, admirei o engenho
do Autor em redu^ir com tal cla-
I,
rcziii & diftin^ao a regras certas, ■
&
t
IT'
'if-
I
: •
X
.-Ki
8cpropriashu>arIingaa naS fo po®
fi melma , ma& pdo modo barba-*
ro , & fechado, qae ufam os nato**
raes em.a pronuciair , muito mais
difficultofa,’ pelQ,qHe julgo fer
obra raui nec§fl&d^^'aos Padresi
Miffionarios r de'flj^ N a^ao para
alcan^ar com faciUdade , & bre-
vidade o ufo della ;yi , & melhor
exercitar os minill^rios' perten-
eentes a fua falva^ao j 8c por it
lb muy digna de ie imprimir. Na
miilao de N.Senhora do Soccor-
ro, z/. deMayo de 16^7. ;
^oaSAdatthemFaletto. '
» y •
P Or brdem do Padre Ale-
xandre de Gufmao , Pro-
vincial defta Provincia,revi a Ar-
te da lingua Kiriri compofta > &
orde-
feTdenada peld Padre Luts Vih-
cencio Mamiaui , da Companhia
de J E S U , & pela noticia qne
tenno da mefma lingua alcan 9 a.'
da em dezanove annos que a(H(U
entre os Indies da mefma Ua^aoy
eft^ a Arte bem feita aflim na ex«
plica^ao. das regras, nos modos
comqiie fe ufa dellas , & no c&y
lo.do fallar j & a julgo por digna
de fe poder imprimir aflim para
enfino'dos mefoos. Indies como
para que c6 mais facilidade apren-
dam a mefma lingua os Religio<i
fbs que fe empregam na falva^ao.
daqOellas almas.Seminario deBel*
lemS. de Junhodeidp/,
(
Jofefh Coelho,
i V ./
V '
A
Lexahdre de Gufmao , da
Cotnpanhia de J E S U j
provincial da Provincia do Bra«
111 , por commiflao elpecial, que
tenhp de noflo muito Revei'endo
' Padre Thyrlb Gpnzalez Prepos:
fito Geral dou licen9a , para que
fe pofla imprimir a Arte de Gra-
matica da lingua Braiilica da Na>
^ao Kiriri , compofta. pelo Pas
dre Luis Vincencio Mamiani
da Companhia de J E S U , MiC.
lionario nas Aldeas da dita Nas>
^ao ; a qual toy revifta , .& ap-
provada porReligiolbs della peris
tos na dita lingua^porNos deputas
dos para iffo. E em teftimunho de
verdade dei efta,fublcripta com o
men final , Sr feHada co o tello do
meu officio. Dada no Collegto da
Bahia aos X 7 > dejdnho de 1697,
Alexandre de Gujr/Mfl»
^ ^ ^ ^ ^ ^
^
cSiWi
i«*«WI
V Do Santo Officio.
i
O P. Meftre Francirco
de SantaMaria,Qua-
lificador do Santo Officio ,
veja os livros deque efta
peti9ao trata , & informe
com feu parecer. Lisboa , t
7. de Abril de i<Jp8.
^^aBrOrT>ini^I, C.z5\^oni^.
Fr. Goncalo do C rato.
Vi
1
t ..
V I OS livros juntos, Af-'
te , & Catecifmo na
lingua Brafilica,&c. & naa
tern coufa que feja impedi-
mento para fe. podereim-
primir,' Lisboa, Sato Eloy,| '
jp.de Abril de i6p8.
1 • ' '
Francifco-de Santa z^[daria^
lO, pOi
deni-fe^ imprimir o$
livros deque efta petigao
trata, Sc-depoisde impref-
^ fos
.ou
* 1
I I
r
fos tornarao para fe confe- J
rir, & dar licen^a, que cor-
rao , & fem ella nao corre-
rao. Lisboa iz. de Abril
de i6pS. , V
$
Cajito, L C. aSAdoniTii
V lftas 'as informa-
9oens, podem-fe im-
primir os livros , de que
efta petigao trata , & de- '
pois de impreljbs tofiiardo
parafelhes,dax.lice9a para
correr. Lisboa , z* dp I^lho
de i6pi. FrJT^ifp(>4e^an(i,
Do
t
r ^
l»95gSgi«SgS^»3$gBg&^§ges$|g^f(^
Do Pago.
Q Ve fe pofla impri-
mir , viftas as licen-
^as do Santo Officio , &
Ordinario , & depois de
itnpreflb tornar£ d Mefa
para fe conferir , 8 ? taxar,
& fem iilb nao correr^.Lif^
boa 3 . delulho de f6p8.
^beyrq, Oliveyrai
y
'Ml ' - -
. ■ c'r ' * <
'■•■ ^ rXxa^^ i i^\jk -
» ' ■ —
■g ..
1. •
I ■
' ■' " : • ■ .■"■/V I - '
L'loq v:; -
rxl'jljil iv6 •t.j.jlWV .3? •‘-
■. ’. ’ /--r ' . ^ : .' .• , ’
A * ^ *,
- *^^**r^ r '••*■, ^ ^ A . w M. A •.' »
'^-iUil^5'n€i5 Sw(o2if£jsl.;03
■ ■ ' '•* ' ff', . T. • -- > k ^ ' .V
v^v ' r ,*/ T? -f ■*%'- - •
h ftilM 3D ' 3? me
' • * * ^ • * ■ ‘‘*
^ ,
*. - ■ - 4'
> D
t f U\. .
> .».
V:.^ v;
V- '<
/
t
- - . . ■ * ' -
* • ^ • '. ■^ ^ 'll \ • • ’J^ W"
' "• ft •■ ■ '■^# ■ Sf
< i, J i -4 V -.^
' I ^ * * " ’ * »' * .
' T' *■ ^ '' . ■ ' ‘ 2* , ’ ■• ■
,;■ .. Aya ,i3» J i ■•' ki y.J .i 'v^'‘i.; ^ * i. i.
'■ .. . .i ’ '
«'- ■'; •'H ^ ■ . - ■ *
• 'VT''^' f *4 *•« -t <vfr- r* f’i‘i
r - ^ c f- J
Ik . ' » M . _ • * *
• >.i^
. \
"A
. .
■ K *-
< < ‘
>r*
‘ ^ V - . • V . , . * I
ARTE
1$
ronuncia§ao^
Declina^aq dos Nomes , &
Conjuga^ao dos Verbos,
§. I.
Jetras que fe ufao na In
Prommcia^di.
#
ArtedaVmgm Brafilica ♦
vogaes cntre fi na5 formao diphtongos , mas,
. ie pof fy^^aba
Entto as VGgaes fe contaaqui p aln-
da^qu^sTc. efb'revacomo diphtongo Latino,
^;para-iigfti£i<^ar iua yogal entjrcmeya entrc.
o A, & o Ei fic fepronundacomhufom
divcrfo dife .jbutfas Voga<!^f ou^mo A fe-
chado queparticipa dcu£ oa coioo E lar-
g<y]^mu:ip^ do In.huriip, Fi]hQ^
*X>Xi jQmpr£ le4)x6xiaDlcia afpii'o imnaj
fobre as vogaes A, O, U, como fobrc
gaes o C fere brandamente no Poi'cugucz ;
ra£h:t*GTegP , o i(Stk hi^e-
« a-o Jote todas p ypg^l yi^ g» . K<?9^ , fi-
^rca. Ufarefatfibetn o C corn
^-^^cvm^j.qUaiid a confoante T.
■Vrg43:igate , cortar \ nos mais vocabur
k)s fexilft dt Sy por fer mkis natural o fdii
fibilo a efta lingua. , . .
, 1 ? > as vexes fe pronuncia tam branda-
Aentc, (^c apenas fe conhecc foorioiP neftas
> pMavras Ide, may j UdjC ) legumes. '
* Gs fempre he afpero ibbre todas as i'O-
gacs^dcporifToie efcreve juntamcnte .coni
N I o H,
t
o Hv (^andaporera tcm
flfcxb fbbrefi ^ (eha det pronunciar brkndo
comafpiragaona gargauta^.que malfe'>cn-
xergue‘:}o)mo nefbs/p^vras , Ghyi, fc{^
€hcirado ; doglie x:nsm^a^; PLenghc».vclho;
^ H/rcom)as)Vogacs i^iScconfoantQS-. lciiH
pre h^e: nfpira^adt gattip-al i ^cepto iquan-*
dofe fegiio laa. Cj/ §c jerque ebtao fea
combno Poiftugucz naerfyllffbas Gha^. Chc^
Nhay.'Nl^^ ' Ella afpir^ao he .miaitQ ula*
da nelU lingua * por fer^muitolguttumli:
masrpal-a evitafva multiplriqdade deftutlei
tra em todasas palavras,' quc: podcria caufef
conful&o , ufamos della na efcrit\iratiSpaeaj
te cnerb asVogaes , • & a' deixanros • qm-^
foantes^ y &> p»ra efta^ lii'va de rcgra7ga*al
que as (^foantes &:iP_^ pedem raaij
<)rdinariataente a afpirajiaidq que:^ .ou-<
tras, coinpo ulo, &-a.'praxc cnfinari^me'i
Ihor, f ^ r r-v ' ’■ '■ •• • i
I , nefta I ingua tern quatifo. Jwocalidadesi
du^ devogal, & duas deconfoanteviApri^
mcirahe de vogal comb' no Portiigiaez s
a fegunda deconfoantcycomo tambenr.no
P ortuguez neftas pala\n-pv; Jogo Jandt
la ; .mas-com' fbm mais brarldoj v. g. Atgcj^
quern- j ' Udje , qu^- Ax;teteu*a he derl,.’
tambeinA^bgal*guc|;ui'ai:^ia Author.
A ij res
» *
Arit'daMf^uaBraJllicd
,res da arte dalin^ageral do Brafii chama-
rao .I grolTo, pois te acha tambem neffa '
lingua : & affim como- ellcs o efcrcvem por.
y, para o diffcrcngar do I yogal fimpleXr
tarabemnos o cfcrevemos c6 o. mefmo ca5*
rader , porera coin accento circunflexo
pov citna, aflim, y y para o difFeren^ar dc
outroi-Y con(banto 9 c][ue .fc efcrevc. fem
acccntx>. Pronuricia-ic pois cfta yogal coer
mo' I guttural , & na garganta ^ com. oa
dentes lechados v v. g. Mygby , .cbncas}
Py^capim. A quartaivocalidade, oufom do
I ,-he de I carregado , QU confoante du^
pIcXf Gomo ulao oS' Caltclhanos na fyllaba
fe introduzio tambem na efcritura
Portugueza 9 como neftas palavras^ Mayor*.
Cayar : & por ilTo a. efcrcvemps tambem
neftalingua por .Y lem accento* v.g» Buyc*
grande, Gaya 9 noitc. \
V 9 Yiefta lingua fempre he vogal , nun-,
caconibantc. E‘ porquc em alguns vocabu-
loscdncorrea vocalidadc doU vogal com
avocalidade dcV confoante,. para pronun
ciarcom propriedadc efias duas. vocalidade?
juntas, fc iiitroduzio 6 dublu cara6ter eftran-
ceirn* quc fe cfcrcvcafitm W , & fe pro-
nuncia com hu fom.mifto de dous V V 9 dqs
i^uaeso fegundo'fica. liquido , ^ o prime.ir
.T ‘I A
.y
h - -
I
/Da Ciy
y6cotno confoantej V; g. Ware , -Padrew;
r Otilfcufa fobfc.alguas vogac$ parade**
notar hu fom tncdio eatk*cM, & N ^ & tern
a prpnunciagao como nos vocabralos
Poitiiguezesvaa , faa-'coufa : v.g. Tnpt]
Deos^ Hiet$a,eu. “4 , . ; . . - b
• UiamQS de dous acccrttos , hum agudo
& outrcrcirdumdexo. Q agudo ferve; para
carregarfobreayogali V. g. Sambc paga;,
OrdinariamenteXeachanaderradeira vdgai
dc todosos.vocabulosffle^a lingua , excepto^
a^uas palavras que acabao cm agiida ,
como Baj, De , 6c algun§ poucos voeabulosi^
quea experienciaenGnaiitSobre o tililao
fepoemacccntoagu4ovpara evitar a cpr^'
fulao naefcritura ; maS;.baftaadvertir que 6
til femprc he agudo. Qiiando o vocabulo
apbaem. A, ou M fem aceento j & fern
til , fe pronunciaclla vog^l ameyaboca mal
pronunciada comb E. pj:an.cez. no Gna di
palavra: v.g. Pidc,eft^ Tekiebx, nab veyo.
E havendo outros' kc^ntos agudos na
mefmadicgao, he final q^he compofta , 6c
cada huma das' partes fica na compofigana
com o feu acceiito agudo : v.g. Tgohoheh^-
dc , eftao alguns poucos. ' ^
Do accento circumflcxo ulamos Ibbrc
ds vogaes^que fe liao de pronunciar com Ibni
Aiij
p Arte dM^mBrafuica
gu5rdia^lna)gargat^a'< puicoitiiifomrgro^
•^9603 oajbQugoB^Pscshai^. Defbeihodbl&bre a
Ai>3dfi Q0ta:qu^re'faa'4te’ promsiicuu: icom
iulm^fcwn qucipartid^do jA,-6cq(iiI v ^
fi&^*i>nuiTxaimdb.oUUc6m*'ois/de^
dos: V. g. Samba , cagado. faa
jiufnr.E* c(l:f eitaV&'lc forim iechanddvdo
mcf^.-modd QSDden^ Woydiu; Ta^
pqpf bia.'viasvSoi^rd^’Q fedil^fe rijue for*
fan bum f6m' :^trut^l mbttidofia ^na ga^^-^
gaqtacSobi«e.o;j©^iJ-^f^'‘ta^^ hum 0>
^l(bfeii 33 pronun^ radcfttbm 'OS ^ fecha-j;
dosiLYlgi^Pohoj^v^geV';^' " ^ ^
t- B AdYirto. pdr ^er iiideiro i' que ar; iyUahai>
com tiiLno ttt€yo,Ob no fira;da dicjaojiir
fe pronuncia'ccutf a^tia femdhanrga) ao
fo l?brtugu€z nasp^avfas, Ora^o i^i>Ma6i; ’
aindaiqucoioO^ rr&d fida tarn feiahv^el nefta: •
r.r, i-xjUL ^i. i:u7r]&oJ I.-o . j:'o : :-j .•-• 'l
*> r ^ f ‘
‘•■fr' -frvv M*’, 'j i •' I ’. ' j
i.^osgtntY(^'i%nun^
i\NofHes, - ' ••" ’"i- -
o
SNomes ncfta lingua nao tem pro-
priameute diftinjao de genctros ♦ oiu
; . hunic-i
1 .
I
K:J)a df
finmfr6siou: cafos9ii!bsd)mefnioiip^
mudagaferve de ordinarioao gerieroimalciu-
lino , 6c ferainino aor- n ymero (in^ulay »
& pluralf & em^'tddps os cafosr;v.g)fbfic
Home-Gradao ^ ^(ignifica (Vacca , & Bojr>,
inaicuHtk?.^>&ifcm'minQj V .liein Vdriagio
fcry c ao {jiigular^pliinalific do mefiDO modo
ferve a .todos loa ta^os;:-^ Bdic csradxdy ^hda
vacca 4 ou boy no ifingdldr^ Biiyoi^t^fd,
mudtas vaccas ho plural 'OadadVHi-
nha >'fby iridrca liuihaiyaccai-hiijbb^cp^
xniiD) nonominauvprij^iz pHdzdi^^bbi db
boy V-4io^Qnitjvo.dnudiiO
Os numeros porem fe diftingucm ,;Mca-
tendeiu' <ofu porralgumasf«pariueuks <^i>quc
fign ificab . multidaq v "pii f pek)s , adje6ti«5s
nuineraes^ pelo ffeuDidof, i?widb^;dc
fallar.'^; i d) ^j;? , o.-ion o -../.jir q ; )
: As q>an icu4s ^ qtic ^ i Hgn ifieao : mukidao: »
lao Ai ;fic *-Xe , no fim dq noipe.': €)iA?>dc
ufa com os nomcs: de^ coufis . qfUCi
cem a gcnte , v. g. dViniiai rapazcsyriBo-
chiei , rogas da gema. O Te, fe ufa com
afguns Homes de parehtcfco 6c gdacef ho '
plural : Vi g, Byneote , irmaos mats too»
9 os^ Tidziti , as mulheres j Ifetb^os prioi*
apacs das cafas . t f . . :>
Os adjedivosnumeraes ^ x^uc &rvcm.pif
. 7. A iiij raq
tS Artt tiUitpih Brdjilica
ira’crfingular, fao , Bike , hum: j-Wach^->
ni*^quaado figriifica, (egundo em ordcm ;
rWachahidikie , terceiro em ordem ; Bihe
bdie, hum £c hum ; Bihc cribae^cada hu.^
Os humeraes do plural lao, Wachahi, dous;
' Waehanidikie , tres ; SumaraorobaB^qaa-
' tro 5 My bihe mifa fai 9 cinco ; Myreprt
. bubihe mila fal , feis ; Myrepfl wachaiii
inifa iai, lette j MyiF^ri waehanidikie mw
>la fai 9 oico , Myrepri fiihiara orobse lai9 no-:
.VC j Mycribse mifafaf , dez;- Mycribas mi-
'& Klcho iby faf v vi^te", T coho , oh Buy 6 9^
muitosi Cribje, Cribune 9 todosv W ohoye,
. todldiis, rr’- ' i.:. -
cafbs fe conhecem ou pelacollocagao
^ rdoihoijie 9 ou pclas prepofigoens. <Onomi-;
t'hatLvb'v & genitlvofe conhece peia collo-w
ca'jao ; porque o nomc , que fe fegue irh-
<inediatamente ao verbo fem prepofigaoj he
iiominativo; ut, Sucainhura: dodipadzu,
•odilhoama a feu pay c; 8c o nomc que for
-ininiediatamente depoisdeoutronomelera.-
;terprepofi5ao , he genitivo ; ut 9. Era T u--
pa,-calade Deos. Osoutros cafostodosfc
•conhecem pelas prepofigoaiS 9 porque nc-
ila 'lingua nao ha cafo algum fern prepoll-' -
^ao fora do Nominativo, 8c -genitivo ,co-
ino ic cntendcra mclhor , quandq traur-
J
^ Nacao Kirin.
' . mos das Prepoficoens. - ^ .
s. in.
93^ Pfonomes. ' : '
O Pronome fubftantivo, Ego , ncftalin^i
g^adFaz ho riominat . & geniti vo Hiet-
5a j hos butros cafos todos, Hi, com a prcpo*
^i^ao que Ihe convem pol^ofta : uc , Hidio-
ho , a mim ; Hinha , de mim j como fe dira
«as Prepofi 5 oes.^NopIural cxclulivo fazno
Noininativoj&Gcniiivo Hiet^adc , nos,
de n6s.* & nos outros cafos Hi-de , coma
prepofi^aoquepede ocafo no meyo,ut,
Hidiohode , a nos ; Hicmbohod^ , com' nof-
* CO 5 Hinhade , por nos . N o plural inclufivo
faz no Nbihinativo , 8c Genitivo ketga , ou:
' ket^aa;8c nos outros ca{bsCu,ou Cu-a, com
a prcpoliyao pofpofta, ou cntrepofta,ut Cu-,
d oho , a nos todos j Cuna, de nos todosjCu-
boa , por iioflb amor.
vAdvirtafe que o plural exclufivo fe ufa ,
quandodizendo Nos , excluimos a peflba
Com que fallamos :ac^. Pacri cradzo hinha-
• dc , matatnos hua vacca eU , & outro fem
Vos. O indufivo fe ufa,qjuando fe indue a*
peflba com que fallamos : v. g. , Do pacuna,
to ' ArtedaUfjguaBrdJUica
matetnosambos , eu-^^ vos. AdWrtafeinafc
quealgiias prepoficoes tern diyerfidade na
compoli^ao coii) b rfonpnie : o que fe cx-
plicara melhor , quando le tratar das Prc-
pofigoes. . . ; u-: *, . ' 7
O PronomeTu,faz noNominativo, &
Genitivo do fingularE\yat$ai6cflo$ jnajs cv
fos E,coma prepoCqao pofpottaj^^ox^ojs
difle . po Pronb'iiie Egp. No plural fez
Noiiiihauvo , & Geniuvo Ewatgaa k & ^
inaiscafos E*a<fCQin a pre^ofiga^iW^enif
cntc no meyo , tt. E^ohoa s a j,£naa j
pOT V OS* - • ' j 4 i t ^ J ^ ^ i i ' L
^ Os Prouoihes Rcciprocos nefta. lingua*
iao tresjSublknuvD, AdjedivojScV (SrbaL<^
Subllantivo cQrrefpQnde a Sui, Sibi, SeiQ
Adjediyo a Suus joVcrb^U quandq r.ecrprp-,
CO fubftantivb fica na coaftyuigao defta
lingua por nominatiyo do verbo, Sc <x>rre6
pondcalpfemct, Todos cfl:es tres reciprq-
cosfeformaojcomalguma ieftas tres parti-,
culas D, Di, Du, compollas ou com a$
prepofigoens doscafbs , ie o reciproco he
liabllantivo j ou com os nomes , lep recir
proeo he adje£liv0 VQu.com os ve.rbos , fe o
ncciproco he verbaL A particula Dj fer^Cv
parai 9 :prepofigoeiiSj nomes & verbos da
iogunda^,. pjrecira decUpasap, - O: Pi
■ .Mt . " fer-
II
ifeiye pa'ra^sprepol4gQens , nothes>.&;M.er-
:bosda;priipcira j declina^aS.. Q
Pu, paya os da quinta. Eis.os exemplos d^
todas as tres particulas emcadahum dos.tref
gcnotQs^ck Tccjprocos. 'Po reciproeoriiib>-
ftantivo , ut Didoho., a fi; DembohoV
cpmfigo i' Diboho r'^defi : advertindo que a
efte reciproco fubftantivo ,alem da particula
antecedence , le coltama 'ajuntar , Ho > no
fihi. V ^ arprepofigao nao o tern de feU natu-
ral , V. g.iDinaho , de (i. Do reciproco ad-
jedtivo , ut Dambe , fua paga v Dipadzu 9
feu pay ^ Dub;^r 6 i'ffua barriga. - Dq teci-
pfoco verbal , ut Daracre ,^^lle^ mermo'^
pejo.*, Dinhikianghi far j .tcim’Goiirpaixao dc
fi j Duby , elle meiino ve.’ ■ ‘.'j-S. • . . ' >
Ospronomes relativos Hie, Ifte* IUC’,i
Ipfev Isv'de Tao no^inaidfo do' vcrbo^l fe
explicao corn o artigo proprio. da tPreeira
peflba do verbo, coino fedirLaondefetw .
tar dosverbos: v.g. Suca,elle amaj Icoto , '
die furta. Se eflHrelaiivc^ (ervem ao verbo
em outroscafos, fe explicao com os artigos
ou conforine he o artigo da terceii^
peflbadasprepQfigpens que concprda^com
o cafo ; ut , Idioho , a elle i Serhboho, com
die ; Sai / para elle; ^ Se efte pronome rclati -
vohedemohftrativQjic ufa dasdiegoensfe*
' guineas. Erl,
1 1 Artt Ad lingua BtdjHica
Erf , ou Ighi , cftc *, no . plural fot EHd»
, .eftes ; mas Igh( nao tcm plural \ fervS
para ogenero mafcuUno, & feminiuo, 6c
para todos os cafos.
• Ero; efle; no plural fazEroa, fc falln
dc genre. ; v . . i
Roh6,aquellc; no plural faz Rohoij db
genre. '
Vro , iffo ; nao tcm plural. -
• Coho , ifto , efte , efie ; nao tcm pluraU
Todos fe ufao na mefma i6rma.em. todos os
cafos. r >
* " Gspronomes poflellivos MeuS, Tuus ,
Nofter, Vcfter, fe explicao corn hum. ar-
tigo» ou particula , que fe ajunta aos horn cs,
conforme Ic explicara no paragrafo fe*
guinte.
Dorelativo Qui, Qux, Quod, vcja-
fcna Parte (egunda, onde fe tratadaSyn-
taxedonome relativo. ■ <* .
? § IV. '
.... / ■ ’
^a$ Declinapens Acs Nomes , Verboi%
^ Prepo/ifoent'p^os Pronom^s* ^
O S nomes , Sc -verbos nefta lii^gu anao
tern diverfidade alguma cntre li na ter-
jnina*
. ... . ‘ -
^aNafttoKhriri." ij
miiia^ao dos cafos, & tempos, porquc os no-
piesfervem comamermavoz atodos os ca-
fbs , como diflemos , & os v crbos todos com
a mefma terminagao gcral formao os tem-
pos particularcs. Porem tem algua varied^-
de entre 'fiallim os nomes comoos verbos
em alguns artigos,ou particulas,que fe ajun-
taodiyerfamente, &fervem aos nomes de
pronomes pofleflivos Mens, Tuus » Suus,
& aos verbos de pronomes fubftativos Ego,
Tu ,Ille, A divcrlidade defies artigos he o
fundamento de dividirmos os nomes, & ver-
bosemdivcrfasDcclina^ocs : 8c porque os
mefinos artigos fervfem aflim aos nomes, co-
mo aos verbos , a mefma divifad ferve de rc-
gracommua a buns , 8c a ourros. Ghamo
Declinagoes , nao porque lejad dcclina^oes
dos cafos nos nomes , ou de tempos , 8c mo-
dos nos verbos , mas porq fao quafi declina-
^oesdos pronomes, ou pofleflivos , ou fiib-
ltantivos,compoflos com os mefmos nomes,
8c verbos pelas tres pefToas em am bos os nu-
meros, lingular, 8c plural: 8c pela mefma
razao , 8c por fer regra gcral que abraga ta-
bem os verbos, fe poem juntas as dcclinagocs
’ dos nomes com as dos verbos.
O que fedilfc dos nomes , 8c verbos ,fe
hade entende^ ■
14 Arte idlingua Brdfilica
f6rma6 os calos , & por ifTo concordao tami
betn com os pronoraes fubftantivos Ego ^
Tu V Ille ; & por cfla caufa pedem fem-
pre hum defies artigos< ou parciculas, Oti;
• nuprimeira; ou na fegunda, ou na ter- t
f ceira pefloa, conforme o pronofne - ^
com que concxjrdao , para lignifi- ■>
car aquelle fentido, quc no Por- ^ '
, tuguez fe explica: v.g. com- • ' ' j
, . . , . migo , a ti , por amor - ' « .
, • dellci &c. * -* . V x’
A
Dhifao das 'VecUytM^oens dosjNhmes^ Verhos ^ ffr Pi^pofi^oens petot *>
arJgos dos Pronomes,
Napoo
\
Kirirt,
V.
'■ 1 ■
Ik
*?
ro
I—
h? a
>-i (O
t
V*
V)j
ft
1
V
wo
?»
«/5
«
•
3
uo
•
Ui
^ S ^
1 -
t«
•
W;
C3
(!)
s
j
rt
1
1
<
• *
HI
Inclu'f.
Nos
Noftcr
tt
1 •
3
u
^
y 0 >4
« .
•
3
W;
1
Jf
M
Excluf. i
Nos
Noftcr j
u
“O
a
1
* - -SC
~o
«JI
*T3
a
*
u
*?
a
0
*3
1
3
N
•
P
1 Plur.j
•
u
•
u
•
a
A*
•
u
3
s
0-
t-4
3
"■ — •
Ai
l-I.*
s
s
1
ii
a
- ^
1 “
.U
(/i
/
t
a
Vi
' •
3 3
(S'
a
Hi
'<
t
•
>-*
Ego
Meus
fi
.S .
•S
1
•
1
c
* r
S
FO
£3
*
a
%
0
1 ■'k
*2
, o
»
iS
U
o
VJ
p
P
•
ft
P
p
o*
rl
'4'
Arte da lingua BraJiUca
Dcftes cinco modes de vanar os artigos
dos pronomes affim pollcffivos comp lub-
flantivos cm todas as pefloas le formao as
regras para cinco dcclina^ocns dos nomes^.
& verbos. E* adim como na lingua JLatina
a diverlidade das dcclinagoens k tiradadefi-,
^enciadiverla oudb genitivo nos npmes ^
oudafegunda peflba do fingular nos ver-
bosj de hum modo fcmelhante tambern
nefta lingua tomamos a diverfidadeda pri- *
' meii-a fyllaba, ou letra , que ferve de poi;r.
’ Tcflivo, ou de pronome na tcrceira peflba do .
fingular^porqueeftas terceiras pcflbas fao
todas diverlas , ainda que em alguma das
outras podem humasdeclina^oens fer con-
forme as outras. Deflfas terceiras pefl^fa-
cilmente fc tirap as iegundas 9 & primoras*
pelarcgraqucfe po^ conformefazem tam-
bem os Latinos , que d^s fegundas tirao as
priiTVcitaSj 6c terceiras. Demaneiraqu.ecl-
Ics dao por regra a definencia dos cafos 5 6c
pcflbas i 6c nos o comego das inefmas pef-
Ibas.
Regras das cinco^edinaioens.
A pr imeiraDeclinagao he dos N omes , 8c
Verbos 9 enjo^artigo do pronome poffefliivoj
ou fubftantivo da tcrceira peflba hel •, ut o
' nomc
Va Nafao Kirirt: ' 17
^me Padzu ,-pay ; Ipadzu, feu pay. Verbo,
^oto , rurtar j Icoto, ellefurta.
-A. feganda Declina^ao he , cujo artieo
do pronome na terceira pefToa faz Si u t o no-
me Ambe , paga j Sambe , fua paga. Verbo
Arancre » ter pejo i Sarancre j-elle tern pejo/
A terceira, cujo artigo da terceira pcflba
taz^i ut o nome, Ebaya, unha; Sebaya, fua
unha. Verbo Ei^p, defcanfar; Seico, elledeC*
.canfa. .
A quarta, cujo artigo da terceira pelToa
bi ; ut o nome Bate, rancho, morada ; Si-
bate , fua morada. Verbo Pa, fer morto ; Si-
pa , elle he morto.- *
A quinta, cujo artigo da terceira peflba
S u ; ut o nome Byrd , barriga ; Subyrd ,
luabarnga.VerboUca,amar;SuG^,elleaina.- ♦
^ Conforme as ditas regras darcmos agora
o exemplo de cada huma das cincd dechna- ' - '
^oes dos Nomes, refervando o'exemplo dos
verbosparao paragrafo feguinte.
Exeplo da primeira Dedinagao. Padzh;
pay. Singular. Hipadzu , meu pay. Epadzu-’
^upay. Ipadzu , feu .pay i Plural cxclufivo*
Hipadzude , holTo pay , noflb , mas nao vofl
io. Inclufivo. Cujmdzua, nofro.pay,nofro;
cC V oilo. Epadzua ,.voflb pay . Ipadzua , (cii
pay dalles, ou feus pays. .. .
■ . B ■ U. f-
1 8 Jtrteda}inguaBrafilica
Advertencia. O A , que fe ^unta no plu-
ral no fim ,as vezes fe deixa no plural inclu-
fivo , & fe diz'Cupadzu tambem. Ea mefma>
advertencia ferve tambem para as outras
Declinagoes.
A efta primeira dcclinagao pertenccm os
Homes comegados porl, que naofaorefe-
ridos nas outras declina 5 des,& mais os no-
mes. feguintes. Anha , tia. %dze , fumo. Ba-
kiribii , pente. Bacoba , banana. Badzurii ,
moquem, Babseche,ou Bebetc,efcada. Bse-
ke , fobrinha. Baeru , calcanhar. Baeto , bor-
dgp. Be^heira. Beba ^Bebate , fontes di ea-
be^. Bedze, cabo de inftrumento, Bedzeri,
f adelhas. Behc ,.Behete ,chaga. Bena,eaGo.
lenete* bordadematto. Benhc^orelha. Be-
• si, trifle. Bewojtroncoi Bic6,traque. Bid*»^ .
swncrbjcara.- By, pe. Bydi , cinza. B^k^,
irmaa mais moga. B;^ae, irmaomaismoco.
B6 , bra^o. Boco , algibeira. Bodzb , macha-
do. Bu, efpiga. Buanghet^ , peccado. Bu«
crenk^ , urucii. Bucupy , frecha do milho.
' ’ Bucute,caas.Budewb,fepultura. Btinbicb,
j iiior. Buonhetc , bondadc. Buro , cafea. Bu-
yewohb , corpo. BuyA*, ipuitos. Cadamysi ,
vea. Canghit€,obraboa. Caye , manbaa.
Co , carogo. Cobc , tefla. Gohe , fedoren to.
'if Coneca, toutijo. Goto ivi^rote. Crabu , pei -
to.
I-
^ Va Nagao Kirin. - 1 9
to. Ci'ameinu, caixa/Crasru, torrao. CroQ
beca,_ cuya. Croera^ fccco. Grodi , robu-' ^
Orond, nu. Gf’opobo , guerra. Gro-
te 9 <ienfo liquor. "G?u j Yabo. Crudzav co*^
fp. Crute, pannd Cu , liquor. Cucu, tio;'
Gudu , joelho.^pedehhe , tia/ Deheba , ca-^
vador. De, may. Denhe, guarda no ca-
minho; Dy, cabello. Du , piolho. Du-
be, ay 6 . Dza , dente. Dzaca „ fogro. Dze,
xiome. Hzedze, irmSa mais Vclha. Dzide,
camerada mulher. piaj Dz5j '
fobrinho/ Pzu , agiia. E ,- cai;ga.. Ebcdzii,
fonte: Ebfc^a , caiidla da perna. tie j' tri-
pas. Hcbaru, trohco de p^d.' Hcnaridzi,
cavacp.: Ho , fio. Yacroro , anzol. Yaru,'
priacafrecha. YaehcV fobrinha. ' Y^hta ta-
coara. Kydi, bolor. Kiechi , cdma.^ M - ^
dzd , mllho aflado. Mama , teta ,
paligada. Me, oflb, 6 c ginipapo./'Metl ‘ j
campo. Mctata , fei^ro. Myghy ,^ dental ;
Mu, raiz.- Mucri , embigo. Muhb,' rede dc '
pefcar. Mute, opila^ao. Nacmbi , tiafiz.Ne, .
f^efcoco. Nebalu, hobrd. Neca, eotifaguar-
dada. Nhsehi , rcigate, Nhe , metnbto virili
Nhecara, fanhol o. Nheprb, crifttt de gallo,
Nhike, avd. NJluVmenind. NhuSriha ,foi
brinho. Nunii .lingua. PadZu , pay. Paidc- , ;
nhe, tio. Paye , tio, Psewi , cachimbo. Pe- -
® ii pete
IQ ArtedalingusBrafilicd
pete » pal£pa 4 o pe. Pyca , banco. Pke , rc-
4 ^ Po j.ol,ho. Pohp^ yarge. Ponhc, det*
boneftp., .Popo, irmao jnais ve^
niedonbo, Prebb cuyete. Prenhe, figado.-
Pri , fangne. Puru , floe. Rse 9 macho. Ros "
yeftido. .Runhp., paneija. Sa ,^ gordura.
Sada ,r cfpingarda. Saibo, TobacQ.- $ane,
materi^, Se, Senhor. Si, cora9a<5. Sinha»
fucc^fi , §<imby f pepdap . do ro rlho. Son*
cq , ouHSaw Sonde, te^pulqs, Sopga , pen*
^snpva^.fTjambu ,c^ T^^rero , gai^
ta. * ^ect a m jolios. < X cet 0 , ^^o^^pYadp.
jf^ihc , fei. Tgonca^ j. ponfa. Tgpncup^ ,
caebapor^. Tgoho, homem, geptp.,
fpbrinho , & - netto- , T chate , iUwga^ T ei-
pri ,j arteria. T eke ,• nptta. fobri-^
nlw^Tidzehehobb relampago.vTinghi ^
canafrecha. To , avo. Tu , polparA/Vanhe-
ie,faienda.. Wanhubatga , quinhap. Wa-^
f^a , inftrumento de ranger. Waru^ , pt
pelhb, Wafu , efquerdo. Wb , caminho.
vWbdb , bebado. Woy ej fegq. Wo^ per-
m, ^^Qngherie , ppbre. Wore , brago ,dc
caminho , ,rio 9 ^c. Worb , ePft^. Worow .
re , iprqrp/cte. E todos os nomes compo-
flps dq^bPiPcsrefericlos. • . ^ '
Ppr efta m^fma declihaifao tomabos pro-
homes coin qucconcordao as Prepohgoens
feguin-
® if
fegmntes. Bambu*, ou Beie,‘por de cfpera.
. Bo, de. Dcho, com.^Dczene, por medo. No,
de,porcaula. Peneh6,em prefenga. Wo*
boh6,atras. Worihehe, debaix'o. "
Exemplo da fegunda Declin^gao. Anib^j
paga. Singular. Hiambe , minha paga. Ef-
ambe,tua paga. Sambe , fua paga. Plural
€xdufivo. Hiamb^de , nofla paga , na 5
vofTa. Inclufivo. Cainbe , ou Cambea, nol^
fa , & vofTa paga.’ Eyambea y vofTa paga;
Sambea , fua paga delles , ou fuas pagas,
Advertencia. Nefta Dedinagaojdedous
moHosfeefcreve o plural indufivo. Com
os nomes comegados por A , fe efcreve por
C , ut Cambe* & com osiiomes comegados
por E , fe efcreve por K ^ ut Kenkia,nof^
la criagao.
A 'efta fegunda dedina^ao pertencem os
nomes fe^uintes. Anhi, alma. Ambe , pa-
ga. Ambu, tocaya. Amcpre , por culpa.
Ami, comida. Ampri , fronteiro. Ariba ,
pratd.iEra, folha. Ecridza , vcrilha. Einhe, .
noticia. Enki ,criagao. Efa , cafa. Etfamy^-
parente. Etf6hb,proximo.Ew6, rafto. E as»
prepofi^'ocs fegUintes. Ai , para. A'lhf , de.
Amy,, para. Embohb ,■ com : 6c todos os
compoftos dos nomes acima.*
A eflamefma declinagao fe r^duzem os
' ,.<50fEC?A2:vv,Biij > no-
a 2 Arte da lingua Brafilica
liomes feguintes : Mara , cantiga ; ^iy^S »
inao j Wati , azedo; & a prepofigao Man-
“di, com de carga: com eftadifFerenga dos.ou-
tros, que.depoisdoartigodecadapeflba fe
ajunta hum A ,affim, Hia, cya , saj&c. uc
Hiamyfa , minha mao , Eyamyfa , t\ia mao j
Samyfa, fua mao.
Exemplo da terceira Decjinagao.- Eba^
ya, unha. Singular. Hidzebaya , ' minha
unha. Edzebaya, tuaunha. Sebaya, fUa
unha. Plural exclufivo. Hidzebayaae , nof-
ia unha, naoyofla. Incluhvo. Kebayaa , nofl
Scvoflaunha. Edzebayaa, vofla uhha.
Sebay^ , fua unha delles , ou Idas unhas.
Advertencia. Os nomes defta Declina-
Aefta terceira Declina^5pertencem os
nomies leguintes. Ebaya, unha,. Ecodb , ma-
talotagc. Etudu , juntas do corpo. Eicii ,
culpo. Eyaba , efpado^. Eyeme , balga, E-,
na , barba. Enae , pujib ; Qom os deriva-
dos delles.
, Exemplo da quarta P.^clinaga5. Bate ,
morada. S^i^giilar. Hibatc», .ipiaha
Ebate, tua m©ra4a. Sibate, &a morada, Plu-
ral exclufivb. Hibated^., nofla mo.vada * n‘a6
vof-
" ^ a , Nafao KirtrL
vofla. Inclufiy o. Gubatea^nofla , 8c vofla •
inorada. Ebatea , vofla in oriada. Sibatea,
£lia mo.radadelles> ou fuasmoradas.
A cftaquarta Declinagao pertencem to-^^
dos os nomes derivados dos verbospaflivos^ ‘
& os derivados dos verbos neutros da quarta
declinagao , 8c mais eftes dous nomes , Go %
£ogagem , & Dim^ ^ nodoa.
Exemplo da quinta Declinagao. Byro 9
barriga. Singular. Dzubyrb 9 minlia barri-
ga. Abyro jtuabarri^. Subyro , fuabarri*
ga. Plural exclufivo.Dzubyrbd<^,noira bar-
riga , nao volTa. Indufi vo. Cubyroa , nofTa ,
8c vofla barriga. Abyroa , vofla barriga. Su-
by roa , fua barriga delies , ou fuas barrigas.
. Advertencia. Os nomes defla Declinagaa
comegados em V, perdem o V natural
na compofl^ao dos artigos de todas as tres
pefToas: utUwo, cunhado. Dzuwb , meii
cunhado. Awo, teucunhado. Suwo, feu .
cunhado, 8cc.
A efta quinta Declinagad peftencem to-
dos os nomes comegados em ;Vj 8c os no*
mes feguintes. Andze, pannos vclhos. AwU
agulha. Babafite ,'efpeto. Bad^ , inftrumen-
to deboca. Bad! 9 ornato de pertrtas. Baraj
bala^ro. Beba, collar de oflb. Byrb , barriga;'
Bybyte > palhcta de jugar, Boronunu 9 ef^
cravo„-
I
24 \/irte da lingua BraJHica
• cravo,prefa)Bui>ang^ rabifco de fruita. Bu-
behPj Torno, ou alguidar.Bucunu, capoeira,
ro^ado velho. Bududu , guirajao. Buibu,
catago. Buicu ,• frecha. Burehe , pappas.
• Buruhu , fufo. Goto , comer que fe guarda.
Crayotcjcacimba. Crac , alfangc. Crenii i
marapirao. Creya,alTadoem covas, Creya-
hcj fouce. Cro, pedra. Cronhaha, milho co
zido. Cunubo, p6 que fica da farinha. Cu-
r ote 5 collier. Damy , carga aos hombros.
Datu 9 coufa pizada.-Dedi 9 cerca de pacs*
' Dzitiij embira 9 ou corda. Ecuw6buyc9 Ceo
' fuperior. Eicore 9 efcago. Eyapo , crueiras
'de mandioca. Endijalgodao. Eru 9 i*alo dc
' iralar, Iba , carro. Inghe « crianga. Ipio ,
Ccrtodeferramenta.Yaridzi,efpora. Yawo,
gancho, Keite 9 geito. Keitene , oiligeuke.
Kibii 9 o{To da garganta. 'Kyhiki ,-p€oeira.
Maiba> pareas 9 ou clara de ovo , &c. Mairu,
, farinha de milho frefco. Ma,i*a , inimigo.
S«!leca9finalnocorpo. Merebdjgirao para
moquem, Mymyca 9 'fita. Myte9 genres
Nhupy9 vinho de milho. I^upyte9 inftru^ . <
• memo de tirar fbgo. Pepe I pelade juga^. . ,
Pobeba^ fogaga. Popongm, roca de har.
Pretore* haentirofo.Renglie 9 marido Ri-»
lie* came falgada. Rute9 velha, mulher.
SauhierS * mohte mor de coufa$ comeltu
veis I
/■’ ' ' '
y .
)
Da Nafdo Kiriri, ^2^
vcis. Sasa9 fayade pindoba. Seby , cadeiras.
SckikijCanmL Seridze,arco. Seti, cordap*
SetUjCdlo. Tayu,dinheiro.Tamy, aguilha-
da.Tafi , eixada. T 5a , cou(a moida , pizada.
T9uiru , aflbvio de rabo detatu. Terere ,
corropic. Tinhe,alcofa. Tocracu , marca
de ferrb. Tora, cortczia como pe. Tora-
ra, carta, Uvro. Totonghi , bordao. Wa-
raijdzi , mezinha. Waraero, beju. Warid-
za, boca. Warudu , bolo de mandioca a-
maflada. Werete , prato para fazer louca.
'Wima 9 abano. Wiraparara, engenho^de-
moer. Woncuro , tear. Woroby , novas.
Woroy^ , efpia.
A efta Declinagad fc reduz o nomc Isu ,
fogo ou lenha, que ufando-fe Ordinaria-
mente pela primeira Declimgad , quando
fe quer declarar o pofTcflbr lilenha , (e ufa
porefta quinta Declina^ao, & entao per-
de qi natural nacompofigao com os arti-
gos: v,g. Dzusu , minha lenha ; Asu , ti^ le-
nha ; Susu , fua lenha. E do mefmo modo
fe dedinaialgum nome* feinelhante , quc a
praxccnftnaramelhor. v
t •
)•
V
- ■. ■ .V . •
• at;.’
Va
'a'JA
•MlWaS
a »
2 6 Arte da lingua BraJiUca
Dadmfaoy & cmjugafio des Verbos.
O S Verbos defta lingu.a fedividcm em
duas clafles » Paflivos , 6c Neutros,
Chamo Paffivos aos que tern fignificagao
propria paffiya, nem fao der^vados de ou-
tros a6livos., como cm outras linguas : ut»
. Di , fcr dadoj My, ferlevado. Chamo Neu-
tros aos que tern fignificaqao adtiva, oaneu-
tra , & nao fe podem fazer paflivos : porquc
ainda que alguns tem a fignificagao aftiva $
como Uca , amar > com tudo nao lh& con-
y.em a definiga^dos a^ivosde fe poderem
fazer paflivosljfciem a primeira regra da
cpnftruigao dos a6livos de pedirem o accu-
fativo fem prepofigao j pois todos os verbos
defta lingua pedem prepoflgao j & por ou-
tra parte Ihes convem a definigap dos neu-
tros 9 porque delict nao fe podem format
bs paflivos. E para evitar toia a duvida ,
quem quizer , podera chamalos huns Pal-
fivos 9 & ou tros nao paflivos.
Nao tem efta lingua verbo fubftantivo,
que correfponda a Sum , Es j mas em lu-
I
Da^^Nafoo Kiriri, %j
gar delle ufao dos nomes fubftantivos,8c ad-
jedtivos , que de nomes fe fazem vcrbos ,
como feexplicaranaSyntaxe.
. ' As Conjugagoens dos Verbos nefla lin-
gua naofe podemdiftinguir pela diverfida-
deque tenhao buns dos outros nos mefmos
modes , & tempos ; porque todos os ver-
bos quantos ha , . le coqjugao por hum efti-
lo, &comamefma tgrminajao emcadahu’
dos modes , & tempos; & quern fouber
.xonjugar hum verbo , fabera conjugar a
todos do mefmp mode. A diverfidade toda
que tern huns dps outros, confifte nas trei
pefToas, quefe formao com os artigoscom-
^oftos c5 os mefnios verbos,& correfpodem
a Ego, Tu, Ille, eomo fq apontounopa-*
ragrafoantecedente. Demaneira que todos
os verbos fao de hua conjugagao, & fe di-
videm eracineoDechna^oenspelos artigos
dospronomes , que fa5 varies [conformc a
diverfidade dos Verbos ; 8c por iflb veja-fe a
divifao das cinca Declinagoens polla no
p^ragrafo antecqde^ite, que ferve tambem
aos verbos , 8c la diffemos que he commuiii
aos Nomes, 8c Verbos, Por tanto poremos ‘
aquiosexempk)s de cada hua nos verbos,
apontando foraente oprefente do Indicati-
vo.de cada Pedina^ap > par^ queib coniie-
l' ■' * J - • '
2S Artr da lingua Brajilm ; ^ '
gaadiverfidadc com que fe ufao eftes ^airti-
gos. Edepoisfedaraoasregras para fe for-'
marem os outros tempos , 6c modos para fa-
* bcr a Cqnjugagao geral de- todos os y erbos*
•f '
r-i?,
•' f*'. , Vr
Exemplo da.prmeira T)ecUnafaodo Vcr -
■ bo Goto y furtar, . *V
^ ' Prefente do modoindkatiyo. j
• ‘ t ’ i' ^ ^ '
Singular. : • Plurar " = ^
Hicoio, eu furto. . ' Exclufivo. Hicot q-i ^
Ecoto , tu furtas: - de, nosiurtamos.
' ' Icoto, cllefurta. ' , Tlur. Inclufivo. Gu-
• i."'- Gotoa , nos 6c VOS,
- - fiirtamos. *
Ecotpa, vosfurtais.
r ^ > Icotbayellesfurtao. j
Os Verbos qnc pertencem a eftaprimcira
Declinagaojlab os Neutros {eguintes. .^m-
bure, aprcllarfe. Babanhi j elperar. Bahe »
cnfadarfe. Banare 9 temer. BxiwU cHegar
cornea mao. Be, ter pavor. Beine > yirarfc
,para ^^er. Bcte, chegar com o corpo.Bidzon-
cra^bocejar. Bidzoncrada, ter enqjo. By^
correr. B /dzuVrevero liquor. Bytb*, for-
nicar. Buhb, fSrcarfe. Caha/, defviarfe d^
frcchas. Congo', queimarfc 6 corpo.Goto,
furtar.
/
K
^^aNdcaoKiriri. 7p
furtar, Craraidyb,decer. Cratgewi » emma-
grecer, Crikie, pedir. Qptgaby, confo-
larfe. Cube , impacientaffe., Curaempa, mo-
Iharle roupa.Dena,coalharfe.De, encontrar.
1^169 cntrar. Dzeya, cntriftecer. Dzuwi, irfe
cmbora. Ede, defagradarfe. Eibaru, ter de-
lejo de comer carae,&c. Enewi, viver foltei-
ro. Eriwi , vifitar. Hacks ,rir. Ibbb, relur-
gir, Y^co, enfaftiarfc. Kende, avifar. ]fcc-
tomarchaiDufcoo comer. Myba, pai-
far o rio. Myde , cmburulharfe o eftamago.
J^uduchi , gcmer, Nate, crabalhar. Nabet-.
, efquecer. Neco , Necotb , arrotar. Ne-
.yenta 9 defejar. Netb, Nctonghi’, lembrar-
. le de coula neceflaria. Nha i morrer. Nha-
nhikie,t er.faudades. Nhed e,c fcapar fugindo,
Nhicorojtcr preguiga. Nhichrs,ter votadc.
' Nhikienghi , caufar copaixab. Pe^he , tornar
de prelTa-Peho, eitxurrar.Ponhu,nadar. Pot-
^bjacordar. Re, agaftarfc. Sacre , rafgarle.
^ Tanc, defejar rfumo.Tgicrae, arrepiarleoca-*-
bellq. T^oho , haver. Te, vir. , decer. a-
baixq.Tidacru, fazer cortezia. Titi, trc-
,it|er. Towanhidb , atolar. Tu , praticar.
Tuyokie, paiTear. Wakie, faltar. Wanhi^
do, efeonderfe atrazde hua mouta. Wa-
vada, jejuar. Wonghecri , ehdoudecer ,
fer doudo. Wi , ir. Wine , acenar com a ca-
S o' AriedaUnguaBraJilica
ega. Wodico, brigar. Wodo , embebe--
dar^. Woicracfcavalgarpao. Woicraebah^
aboyar. Wonhu , ter ciumes : 'com todos 6s
verbos derivados deftes. ,
A efta primeira Declinagab pert encem
tambem os verbos paflivos feguintes. Be-
nhe , fer contado. By pi » fer levado. Bohe ,
fer enfinado* Yahi ^ fer concebido. More, fer '
feito. Net^Ojfer fabid6.Netb,fer cotifide-
rado. Nhenetifferlethbrado. E tambem os-
verbos come^ados cm 1* qutf nao fao refe-;
ridos nas outras Declina^oens ; advettihdd
queofeui natural Ihcs Icrve de anigo dac
terceira peflba. . . ; ' ' ' *•
.1
••.•o :
bo Arancreiter pjo,
Prefenf^ do Indiiativo,
do , do Fer--
■ j
Singular.
Plural. '
Hiarancre, eu teiiho Excl. Hiarancred^;,
pe^o.
nostemospejo. ‘
.Eyaranere, tu tens Plui\ Ind. Caran*
pejo.
Sarancre , tfle tem
crea , nos & v6s
tern bs pejo.
E y aran crea,y 6s ten-
des pejo.
Saranerd'A , ellcs tan
' pejo. A
y s -
^aNagao Kiriri. 51
A e£ta fegundaDeclinagao pertencerh os
vcrbos neutros feguintes. Andi, lan^ar cheU^
ro. Arancre, terpejo.Erachihi.folgar. E-
renti^efpirrar. Advirta-fe o que feadver-
tio na fegunda Declinagao dos Nomes , que
o pural indufivo com os verbos comejados
por A » fe forma com C ; & com os verbos '
come^ados por E , com K , ut Keiachi-'
chia,n6s folgamos.
Exemgio da teTceiraDeclinagaoi do
bo Eici, defeanfar. -
Prefente. do Indicativo. ' '
' • » . ■
Singular. Plural
Hidzeicb , eu deC Excl. Hidzeicbde ,
nos delcanfamos.
Edzekb , tu defcan- Plur. Incl. Keicoa ,
n6s & VOS defcan-
Seico , elle defcahfa, famos.
" Edzeieba , v6s def-
, , •' canfais.
- Seic6a,cllesdefcan-
fao.
Advertencia. Os verbos defla Dedina-
^aojcomotodos come^aoporE, perdem
o E natural na compofigao do artigo'da
ylrte dalingua Brajtlica ‘
tcrCeirapeiroa, quehe, Se , porqueo mef^
moartigo o traz comfigo. Algutnas vezes
emlugar doartigo , Se, daterceira pcBoa^
ufao de Idz j ut,ldzeicq,elledefcanfa: 6c
cntao retem o feu E natural. ‘
A ellaterceiraDeclinagao pertenccm os
verbosneutros feguintcs. Ebayasi, aflbviar.
Eicp , farar, pudefcanfar. Enunhc ,.guar-
darfe. O verbo Ebayasi , feufa tambemas
vczcs pela quinta Declinagaojtirando-lhc
Q E. .
Exemph’da quarta Dechnapai, do VerbQ
morto,
• ^rejenle do Indicative.
Singular. ^ Plural v ^
Hipa , eu fou morto. Excl. Hipadp, nos
Epa , tu es morto. fomo^ mortos.
Sipa.elle he morto. Plur. Inch Cupaaj
. • nos & VOS fomos
. , mortos.
• -4^ • Epaa.vosfoismor-
- . ' ' ; tos.
Sipaa, cllesfaomor’^
. ' tos. . >
Amelia quarta Declina9a5 pertenccm to-»
dqs
V
• T)aN^a^ao Rtrirt, \
dbs os verbos paflivos , excepto os oito c^c'
fe puzeraonaprimeiraPeclinagao :5ctam-
bempor ellafe declinao os verbos neutros
Icguintes. Ba , eftar. Bxiwi ,erguerfe. Ba-
^^/v’ ^ciihekiej briftcar. Bypro, cair. ■
, quebrarie. Bype , o melinb* Byriri^
pijdefviarfedasfrechas. Byte, tomar. Cra-
raiwi , correr o^amarrilho. Cropobo , gueri
rear. Daba, repoufar. Dadawi, andar de
cocaras. afl'entarfe. Dahi ,- eflar no
chao. Dapro , deflogarle. Dato , encurvar-
^ Dzi, cair. Encu, ladfar. Enke ,chorar,
Hehe, efcorregar.'Ho, voar. Ibx , fubfE
Jdaba , arribar. Yacre, bocejar. Tacri , ar.
reganhar os dentes* Me*, fallaiv com todo^-
osieus compqftos. Ne , ojhar, com todos
os feus compoftos. Nh'u, maftigar. Pany,
Imtillar. Pe , pizar.-^ Pcbawitgerb , engati-
nhar. Pere, fair., Peto , manquejar. Pi,^
jfeccarferaiz. Pr^wi , caira ar-
®re. Piiipu , fumegar. Sa, nacer. Sada,,
ieccar , ou efklar. Saipri , faltar. Saia*6 ,
arrebentar as plantas. Seb^ v trasbordar.o
que ferve. Scv i, trasbordar rio. Tapri, arv
rebentar fio. T^aho, eflrcparfc.. Te, vir: he
daprimeiraDedinagao, mas tambcm fcu-
fa por cfla, quando Ihe precede^ adverbio.
eudipk'.e, luttar. Tidie , embarrar... Tid- ■
C.r
^4 AyU da lingua Bra/iUca
zo y dioven Tihiwi , alevantarfe, & irfe.
Tinhccu 9 chovifcar. Tpdi , eftar etn pd.
Topro , defmentirfe.’ Wi^ ir. Wire , cam-
bet;ear. Wongheby , perderfe nQ caminho, E
liiiais os outros verbos cpjnpoftos, & dcri-
vados deftes.
pxemplo da quinta Decfimfdo , Jo V
ho Vca y ama r.
Erefente do Indicativo..
PluraJ
Excl.DzucadejHos a*
juamos. •
; Plur- Ind. Cncdi ,
nos, & VOS ama-
4^ ^ , mos. •'
. Aoaa, vosamais.
, . ^ Suc^a , elles amao.
Advertencia. INeftaDeclinajao xds ve|f
toscomegados por V , perdemo feu V na-
tural na compofigao do artigo.de todas as
•tres peflbasj cornofe diffe iiacjuinta Oecli-
nacao dos Nomes, & ac^uiie no verbo
:Vcd.
A efta quinta, Declinagao patenccin to-
-dbs os verbos neutros comecadqs em U,
Singular.
Piuca , eu am.Q.
Aca> tuamas.
Suca.j eUe ^av
l^a Nafai Ktriru ^
,5t maiso? feguintes. Bayasi, aflpviaf. Be#
bajalfeiyoar^^teftaciacrianca^ 3id?:ora, Bid-
^prat 6 ,olharpafmado. Byro, rodear^o mat-
to bufcando ca^a. Bukeri , agourar maL Ei-
c 6 > l\aver miftej:. Ej-ekidi > perguntar. Inio»
tprnar a conqertar. Ipabo , confeflaffe. Kei-
CO, encobrjr* Marid 2 .a, guerrear* Mepedi,
levantarfalfb. iNufi deter minar. Semfmy,
g^jindarfe. Tora , fazer cortefia. Woroby ,
contar. Worpy^nta 5 admirar o que fe vfc. E
mais tpdos os verbos cpmppitos | & deri-
yadps_d?j(j:e§. *
D Oprefente do Indicative de qualquet
deiias cinco Declipajoens fe fdrniap
os outrp? tempos ) & modos para conjugar
todos os verbl>s, que todos geralmeiitc fd
conjugao pqr hum modo , modando fd-
mentcos*artigos dosPrppomes conforme a
l^echna^aoaquecada qtlaldos vei'bos per-
tence, como fe mpdoH no paragrafo rnffa-
co no prefente do Indicative de tod4s asem-
coUedmajpens. Agora, ante^dedar
. C ij eXem-
a 6 jlrie-da lingiia BraJUka '
cxemplo da conjugasao geral , daremos'as
Tegras para formal* •• os outros tempos , ^
modos.
% ■
j,Regradolmperfeit0dolndicativa.
O Imperfeito dolndicalj^o fe forrta do
Prefente do Indicative com aiuntar 6 adver-
^ bio Docoho, ou Dor6> que quer dizer, , -
Mtao : advettindo queo Doro , fe ®
-do verba, & o Docoho, depois ut Icwo d^
coli^, ouDord icotd , elle furtava. Diuca
docohoj eu amaya. ^
z, Regradof reieriitf do Indicativo.
■ OPretdrito do lndicativ'o fof6rma do
PrSente , ajuntandp a
compoera com o mefmo yerbo; ut Icoto-
'cri /ellefurtou. Icotocna, elks furtaiao.
TSTo plural o A, 8cDe,fenoeyn depots do
CrijUtHicotocririe, IcotoTria.
• 5. Regra do Plufqtia perfetto do Indicat.
•• * ‘ ,
• ' O Plurquam perfeito fe ftrma do
. " wo jajuntando o adverbio Pocobb, °
^ comer fediflenqlmperfeito. Ico.o
?v * Cl X
V*.* 'J '
: KWiri, yj
cri docoho, elle furtara, ou tinha furtadp.""
4 . Regra do Futuro do Indie dtivo.
■JC-'y r
- O F(»i?iirodoIndicatiyore forma doPre^
fente , ajuntandg; a particula , Di \ a. tpda a;
vozdo prefente aflim do firigular como do
plural ; & fehaopem cafoyou adverbiode--
pois do verbo o Di fe ajunta no derradei-
TX) da fenten^a: ut .»rcotodi> elle fur .ara ; Ico-
do tayadi, elle furtara dmheiro.
Regra do Modo Impefativo , ^ 5P^r-*
miffivo, ' ' r
O Modo Imperative , & Pcrmiflivo lc>
forma dos tempos doPrelente do Indicat i-*
vo , precedendo a fyllaba , D6 j ut. Do ico-t
tb , fui'te elle. • ^ ‘
Par^aPermiffivofeajtmta^vczeso ad^
verbio Proh : ut , Do icotb proh , furte em>
bora', mas' qiie furtei E, cambem fe ufe no
Preterito.* ut, Do feotocri jiurtafle embo4
rar Dopacri, rnatafle embora.^AV.yezes emf
lugar 4e Do , fe uja de Bo,, cpiando o fentw
dohepedirliceo^a f:omo permilfivamente:^
y.g. Bolti:^i, dcixiymcir. . .V ,.
Ciij
i 2 /-
:4rte da lingua Brajilka] , 1 ; *,
^ : 6. Regra dp ModoOptativo.
OMQdbpptativo fe forma das vQzes do
Indicative , ajuntandb o adverbfo > O-
3^ala ; ut s I coto proh , oxal^ farce* eile. , ; , ; .
I 7 . Regra do Modo^ cmjm5i 'tvo
■ A-f
' Todos'oscettipbs.do ModoConjunftivo
fc formao doa mefoios tempos do li^clo Iri-t
dicativo, precedendo-lhesaconjun§a6 No,
qq^fignifica,Se , Porque , Como ; at , pre**
ientc; No dzuca, comq,.ou porque eu a;*
mo , ou amando eu. Imperfeito : N o dzuci ^
dbeoho, fceU^eata&aitiara:. Pretorito: No
dzucacri', edmo , Ou porque , ou (e eu ameyj.l
Plufquam perfeitp: No dzucacri docohb ,
comd , ou porque eu tinha amado , ou fe eu*
tivera aai^di Futuron J^o dzucadi , fc eu
«mar, ' ■
< . O Imperfeito do Conjunftivo fe iTorma
lambem com ajuntar ambos eftes adverbios,.
Goho » Froh. j ut , Coho pr#h dzuci , eu^
mara. E podefervirparaosoutrbs tempos^
conformcDooncexto.
^ Tpdos 05 tempos do Conjun^ivp fc
demtambem formal^ de outro modo, com
as
i
1
■ * Va Na^^do
is tnefmas voze& do indkativo ^ ajumando
no fim a dicgao IngUi , compofta com o mdt
mo verbo, fignificando tempo : iit , Dsiifc-
cainglii , am'ando eu j, ou quando amavaii
Icono crirtghi , quando elle furcott : Saraih^
^reinghidi, quandoelletiverpejo. E tarti'-
bemdefte modo fe Ihe pode* ajuntar ,
no principio , conforme o primeiro modo
Conjundtivo: v.g. No dzucainghi. ‘
8 . Regra dolnfinito,
V O Irifinito fef6rma c6m asf rticfmas vbzes
do indicativo fern ajuntai: , bu^tirar couf^
alguma ; & fe conhece docontexto , prcce-
dendolheoutrO verboj^v. g. Saerae hicoto",
querofurtar: Bare koto, he mao furtar ,
queelle furte : Suca do Tupadi do hiiire',
eu tenho para mim que amara a Decs,
. ' • i ' . • ■
5>. RegraAosGerundios,^ & Mipinos. I
O Gerundto cm Di , fe forma do‘ liit^fmo
Indicativo , 8c le conhecc por l*h!e preceded
o fubftantivo, fervindo o verbode genitr-
VO : ut , Iwo icoto , modo delle furtar.
O Geruadio em Do , fe vcrte'co'm o prei
fente do Gonjundfcivo : ut. No dzuca , ou
Dzucainghi , am^rido eu. ’ ' '
'Ciiij ‘ : 9
40 Arte da lingua BraJUica
r O Geoundio em Dum , & Supino eitt
Turn , que tern a mcfma fignifica^ao no vul-
gar, le formgo do prefente db'lndicativo,
precedeiido-lho [a prepoiigao'Db , ou 3b ,
conformc os regras que fe darao na Syntax
xc .* ut, Do dzuca, ou Bpidzuca, para cu
amar,.a amar.-NaterceirapefToa, fendoco *
J)b , fe faz rcciproco verbal fempre ut, Db
diica , para clle amar : Db dicoto , pai’a ell^.
furt'ar. Com.o Bb, iegueas regras dos re-
ciprooos. . . ‘
O Supino paflivo em U , nefta lingua he
.proprio fomcntedosverbos paflivos , Sc fe,
forma com o prefente do Indicativo , prect-
•^eridolhe a prepofi^ao Bbi utsBofipa ; ou
dipa,parafer niortb, ou para fpm^tar. Os
verbos naopafllvos , tendo efte fignifica.dp
paffivo do Supino em U , fe formao dp. mcf*
mo mode, p'orem vqltado o fentido co figni-
licagao nftiva; & entab pareQem. mais Su- ’
pino cm Turn, do' que em U. v.'g Can-
ghi.bb fu^aaidiohb , digno para que tqdos.
pamein;qucheo mefmo qujedizer, digno
defer am ado.
A • * i
lo. Regra dosTarticipios ^ & verbaes.
■ O Participio que no Latim acaba em
U ; ' • /
' Va N^a^ao Kirin, '2}.i
Ans, oupns , nefta lingua acaba^em Ri,&
tem fignifica9a5 a6tivacom osNeutros, ou
nao paflivos , & fignifica^ao paffiva com os
paflivo^. Forraa-fe* com a fyllaba Ri, no
fim do verbo fern artigo , 6c ^m lugar do
arcigci reccbe D , ou Di, ou Du , confer*
me aDeclinagao a quepertencem. Os ver-
bosda fegunda, 6c tcrceira Declinaga5 re-.
• cebenrerD, ut, Darancreri , q que tem pe-
jo ; Deicori , o quefara. Osverbos dapri-
meira Declinagao, 6cdaquarta, recebem
o Di ; utjDicotori , o qucftirta;j Dipari , o
qhemorco. Os da quinta Declina^ao rece-
bem o Du ; ut, Ducari , o.queama. ' ^
• Os yerbos Paflivos tem outro Participio
em Ri , coni fignificacao aftiv^, 6c fe for-
ma com o .Ri no fim do verbo fern artigo.
Sc em lugar do arxigo toma D.u^ ut, Dupari
o matador, o. que mata*
^ Do mefmo mOdo lefaz o Participio pre--
terito,. ou futuro, ajuntando fomente
particulasdopreterito, 6c do futuro, Cri
‘ '^•gMOupacriri, o que matofu ; Dips;-
criri , o que foy, ruorto : Dicotoridi, o qinj*
furtara.
O Participio cm Us, do Latim, acaFi .
nefla lingua em.TcfSc he palfivo nos verbf«
paflivos^ 6c nos verbos nao pafIivos.be r e
, 41 ArtedaUnguaBraJ^ica
• Hgnificacao adtiva , ou neutrar 9 con^nld i
verbo , porerfi com fignificagao. cqaivalerl-
te a pafliva, & o chamaremos nos • neu-
tros Participio neutro paffivo. F ornij-fe das
, vozcs do prefente do Indicative com aj u nt ai<
\
Sipate , coufa raorra, qire fe matou. Tam- '
bem fe fa 2 ; preterito , on faturo , com as • ^
^ particulas deftes tempos V comofe diffe do
Participio emRi ; ut, Si pacritef coufa que
fby morta ^ Dzucatedi » coufa, que eii ama^
rey , ou fera amada de mim.
Coma mefmaparticula, Tc, fef6rma5
©s Verbaes i que fignificao caufa y mode,
kigar , inflirumento da ac^aofignificadape-
la verbo , ou (eja PaiEvo ou Neutro: v; g.
■ Sipate, fignifica a caufa, modo, lugar,in-
ftromentode-fbmatar ; 8c fe faz preterito, ^ •
^ & future do mefmomodorcomo iedi'iredos j
^ Participios.
O verbal que (igni flea a ac^a5 do verbo'
cm geral , fe explica com a mefmo prefente
dolndicativo: ut , Dzuca,omeu aniar, o*
ineuamor ; Eyarancre , d Ceu pojo i Icot6 , • ' j
ofeufurtar,ofeufurtot-
Comdlasregras geraes fe^coojugao to-
a. fyllaba , Te , no hm do verbo : ut , Icoto-
te, coufa qu&ellefurta, ou furtada i Dzu-
cate , coufa que eu amo , ou amada de mini ;
N^fdo Kiriri,
dos os vertios defta litigaa pclo mefme
modo,& por iflbtodos Ko dehumaconju-
gagao. Mas para mayor dareza, porey aqui
o excmplo dc hum vcrbo conjugado por
todos os tempos ) 6c modes : 6c para mayor .
b«evidado , apontarey romente a primdi4^
peffba do (ingular em cada tempo 5 que he o
que bafla para fabero modo paravariar ps
tempos 5 pois as outras pellbas dovhngular ,
6C plural fecoHjUgadcpma mermaparticu-*
la, ouadverbiodaprinieira , 6c fomerite fc
j muda6 os artigOs dos pVonomes , como le
ipoftrou tias cincoDcdinagoeris dos verbos,
por todas as pe^feas do pref^ntpdo ludkat^
yo ; 6c quern quizer conjugar todo o verbo
po^ todas as peflbas,tiao>teni.mais fenad ajun-
tar a todas as pelToas do prefente do Indicati-
ro', o^ que aqui^^fe ajunta na pr iUici*
ra pelToa.
• Cmjugagao do verbo Cotb, furtar*
* Modo lndkaUv&4- * i
Prefente. HicotdjCufurtP* i.
Imperfeito. Hicoto docoho , eu furtava.
)Pi*etcfito. HiOotdcri , eu furtey.
Plufquamperfeitp.Hicotocri doCoho, cu tx^
' nhafurtadU. ' ; '
■ ^utc^
*
)■
(
44 . ^jlrtedalinguaBmfilica
Future. Hicotodi j eu furtarey. ,
Modo Imperat'mo.^
• O i l
A^yjj V
, Prefente. Do.hicotb^ furcejsu. ‘ ;• eoi.c
puturp. -Do hicotbdi , furtai-ey eu.r' . , , *
Modo Permifsivo,
■: i
•Prefente. Do jbicotb prbh, Furte cuembo-
r *ra, masquefurte. . ^
Pi'j^cerito. Do hicotberi , furrafle eu ern-
. : bora. ;; . ; ..
P uDuro. Bo hicotodi j dei-^saime ir fui^ap^, -
iModo Optativo.
^ • A.^ «
■■ Ju* i;
f.
' '.-ii
* Prefente, & Jniiperfeito. Hfeptb prphr
iafurteeii, oufurtara. '
Perfeito , 8 c Plufquam-perfeito. Hicoto-
Pri prbh, bxala tivera eu'^furtado.
F uturo. HiQQtb proh di, oxala que furte cu.
Modo Conjuti^fivo. : . I
.V. ■ - . ■ . >
Prefente. No hjeotb , porqjue, como le eu
v' ' furto , 04 furtando cu. . . i
Vcl : Hicotoinghi, quando eufurtp^ipu fur- •
: " taya,
(
jD^ Nacao Kiriri:
‘ ■ tava^liimbem imperfeitq. '
Ijnperfeito. No hicoto docoho', fe eu fur-ta«
• ya,ou furtaflfc.
Vel : Coho proh hicoto , eu furtara , ou far
taria. •
Perfeito : No hicotocri , como , porque, fe
eu furtcy.
Vel : Hicoro cringhi ,• quando eu furtey.
PI ufquam perfeito. No hicotocri docoho
fe eu entao tiverafurtajo.
Futuro. Nohicotodijfeeufurtar.
Vel : Hicotoinghidi , quancjp cu furtar,oii
river furtado; > • . > r
^ . Modolnfinito.
Prefente,8cImperfeito: Hicoto , que eu'
furte , ou furtava.
Preterito. Hicotocri, que eu furtev , ou^er
furtado.
Futuro.. Hicotodi , que furtarey. •
Gerundio em Di. Hicoto , de eu furtar.
Gerundio em Do. No hicoto, ou Hicotoin-
ghi ,furtandoeu.
Gerundio em Dum, ScSupinoemUm. Do
hicot6 , ou B6hicot6 , a furtar , para cii
furtar ; ou haver de furtar. Do dicotd;, •
para elle furtar. .
.Par-
^ 46 Atte da lingua Brafilica
Particlpio adivocm Ri. Prefent^Dicoto-
. xi 9 Q que furta. Preterito ; Dicotocriri ,
o que furtou. Future : Pifoioi idi > o que
' furtara.
Participio neutro paffivo em Te. Prefente.
Hicotoie 5 coul'a que eu furtQ 9 ou furta-
da de mim. Preterito : Hicotperite » cou-
laqeu furtey,oufoy fjirtadade ipiip.Fu-*
^ turo: HicototedijCpufe queeuiujrtarey,
ou ferafurtadade jnitn*
Nome verbal. Hicpto j P xncu fiKto * ou o,
; ipeufurtar*
Outro verbal. Hicotote , capla ^ pipdp^ lu-
gar , inftrumento de eu furtar.
Defte modp fe conjuga6 podos os yerbos
affim Neutros como Paflivos.Porem os I^a^-
fevosit^ al&pa difFerePsa 4 qs
Participios , & Supino : pprque psPaflivos
I enP dous Participios e,m Ri , bupi a^ivo ,
&outropaffivo 5 & alem defies outro pal'
iivoemT.ej Cojuo fedifTe na decimjiR^gr*
dos Partieipips i jSc tpm mais o Supipo paf^
qye jciao teuj os Neutrps. Fisoexe**
plo deltas differen^as no vpcboPaflivo , Pa-
iermorto. . ' p
Partifipio ajftiv.oem -Rit Prefeitp .• pu-
pari^ p qu^ ruatR. Pi'^Kerito : PupaprW » o ^
que matou. i^uturo : Duparidi^ o quema-
pui. ' Par-
.. • (■
’ ^ Nacao Kiriri, ^ 7 *
Parricipiopaflivocm Ri. Prefente : Di-
poi-r , o que he morto. Pretearito : Dipacri-
ri,o que foy morto. Futuro: Diparidi, o'
que fera morto.
Participio paflivp em Te*. Prefente.- S’u
pate , Goufa morta. Pretcrito,: Sipacritp ^
coufa qqe foY morta, Futuro: Sipatedi# cou-
faqueferanjforta.
«^pino{^i3iyo. Bodipa,ouB6 Hpa^pa->
rafematar.
■: vn. .'•■.f ..
I ■ . * .
Dosverhosirregularesi
C Hamoverbosirregulares aquellesque
fe apartao do modo geral de conjugar »
dascincOjDeclina^oens, pu porque nao-
recebem variedade nos artigos 9 ou porque
cm algum tempo, &modo temalgumadi-
verfidadc dos outrbs : 8 c fiefta lingua je»
flcs. Itu, corae^ar, oueftarfazendp. Nu,
podcr. Saeras , querer. T c , vir. Wi, ir. Bro*
ca 9 .apreflate. Wo , caininhar.
Overboltii, comegar , ou ellar fazen-
do , naoadmitte outro tempo 4ena6^o pre^
fente , nem muda os artigos das pefToas, mas
^acomoda em t udo a D'eclmagao « 8 c Con-
jugagao
4S Arte da lingm EraJilica
jugagao doverbo, queo governa, & com
o qual faz fem^re compoiigaj : ur , Hico-
toitu, ellou furtando : £cotoitii,elias fur-
tando : Icotoitu , cllc-eftafurtando. O ver-
bo Nate , quando fignifica ellar fazendo , fc
Hia do mdmo modo.
Nu, poder, tern as mefmas prgprieda-
des que Itii , 6c fe ufa do mefnio modo : uc ,■
Icotonii pode fartai* j Icotoniidy , nao p6-
defurtar. •
Ssera:, poder, ou quere> , nao ad mute
outro arcigo , mas aflim fe tila em todas as
tres pellbas , fe governa com os artigos do
verbo com que concorda : ut , Saerse hico-
tb , quero furtar , Saera; ecotb , quCres
furtar. '
Te , vir , fc conjuga pela Conjugagao ge-
ral dos verbos , excepto na fegunda peflba
doliiiperativo, naqual nao faz , Do cte ,
conforme a Regrageral , mas , Taro , vein,
ca ; no plural , Teroa, vindci
Wi, ir, tambem fe conjuga como os mais^
except/) na fegunda peflba do Cngular,^ na-
primeira & fcgundk doplural do Modo^m-
perativo ; & ailim fe forma : Emby , vayte:
>^Bo cuwia , ou Embycuwia, vamonos : Em*'
.byi jideVos. •*
Broca, heveibbtotalm'entc Defed):ivo|^
, tC
Da Na^ao Kiriri. .
& nap fe ufa fenao na fegunda pelToa do Im-.
perativo, aflim no fingular como no plu-'
ral : uc , Broca ,, vem depreflaj Brocaa 9 vin
dedepirella. v , . .
Wo 9 caminhar , tambem }ie befedivo ,
&nao (biiia knao em j)crguhtas, & rcpo*^
ftas. V. g. Mode ewo , para onde vas ? Mo
bechie hiwo , vou,para a ro^. Mode
ewptd 9 aonde fofte , donde viefte^
' Bo hi era. hiwote , vim de cafa, ‘
- Nem tern outros tempos
ou modos.
I
t
PARTE SEGVNDA.
PA A R TE
DA UNGVA KIRIRL
Da Syntaxe ^ oh confirui^a'3 das oitoioar
Us da Ora^ao, \
S P A R T E S da Oragao l^c
oito>Nome,Pronome, Verbo,
Participio, Prcpoi^o, Adver-
bio, Interjei^ao, £cConj ungao.
De todas eftas oito partes fe trat-
ta nella Segunda Parte ^ 6c comegaremos
do Nome. "
CAP I XV LO 1.
Da confimigao do Nome.
O S Nomes fc dividem em Subftantivos,
& Adjeftivos, &dos Adjedivos fe di-
rivag 9$ C^mparatiyos , 6c Superlativos : 6c
to-
Da Hkj^di Kiriri. . #x
tbdos effcs fera^ a materia defte Capttalo,
Noffft SubJianti^Q , Abfoluto
foBo^^Derhado,
S E.naOragab eftiverem dous Subftanti-
vdscontinuadps,«que pcrtenjao do met
mo modo ao mefmo verbo , o fegundo fc
Ufa com a prepofi^b Do : ut: Logovem
o branco meu amo : Mor6 (k^ Carai do
hipadzii. E fe fbrera mais , affim todos fy
uiao com Do. Tambem (endo muitos , fs
faz enumerajab ddks tomo pronome de-
monfti^ivo , Eri , ou Uro. v. g. TecrJ
Carai, erihipadrii , eri hirendb , cri dubo-
Seri hinhuahii : Veyo o branco meu ‘ amo,
mcucamarada, & meftrc dos meusfiihos.
Sc tia Ora9ao houver dous Subfkniivos
continuados 9 6c okgundo na nofla lingua
for genkjyo 9 tambem nefta lingua fb poctu
no genitivo fem prepofigao : ut , Caia
Deos 9 Era T upS. Irmad mais vclho dc mi*
nha Ipopb hidb. '
Exceigao primcira, Tira-fe dbftaRegra
P kgundo nome , que fendo gemtivo no
Dij noITo
5 :;!' Afte da lingua BraJHica
noITovulg^ir, he ppreo) materia ,6u qu^
materia doprimeiro ^ porque entao poenife
com a pr epofiqao Dp : v>g. Prato de bai4o,
Ariba do bunha : Fapa^de milho, Burene
do malichi.Difle quad materia, parainelulr
cftes. modos de fallar ; Carta de novas^
rara do woroby: Cria^ap de vaccas,Eftki do
cradzo.
. 'Exceiga5 fegunda. Tira-fe , qUando eftq
{cgundo npme , qije he genitiyp i^a noll^
lingua, for I ugar doprimeiro; porque en-^
^ap fe poem com a prepofi^ao M6<,.Vf ig; Ppr-
codo matto , Murawp mo iret§e; J^a^^tado
campo, Ubumanam.piraerai^ • - • ;
Havendb dou? Subftantivosj cont^nua-r
dos, & fendo.piegvudp genitiyp,^^^
{e forma hum nome^sp pompoflpde ambos;
& efta compofi^ao fe faz de dpus mpdps. Q
primfeiro.hetomandpo quehegepitiyo, 6c
pondo-o na primeira parte da compofigaojf
& oprimeiro nome na fegunda: 6c ehama-
remos a eftacompQfiqaplnverfa, como no
iLatim Jurifperitus ; v-.g. Tqambufebe , cu-
berturadacabega , em lugar de Sebe it^am-
bu: Ipocii , lagrimas,em lugar delcu ipo , li^
quor dos oihos. O {^undo mpdoheguar-
dandp amefma ordem dos dous'nomes^ub-
ilantivosno nolib vulgar , & a cbajgiai'emo^
‘"com-
- ' Kagao Kirirt ‘5 j
compoGga5 direita , como no L^tini Pater-
familias, Refpublica: v. g. Icopp,meniik
dos olhos , compoito de Co , carogo , & P6,
oiho : Ideinu, uxor , compofto de Ide, may,
& Nhu, ou Nil , filho; tomo fe dilTcra :
May de feus filhos.
Anftotacaoprimeira. Nacompofigao di-
reira lempre o artigo do Pronome , que fe
mudaconformeaspeflbas, fepoeiii no meyo
dacompofigao, afaber,nopriiicipiodo fe-
giindo nome da- compofigad : ut , Idekinu ,
minha mulher ; Ideenu , ma mulher ; Idei -
nu , (lia mulher, ficando lempre o artigo do
primeiro nome invafiavelilhtcixeirapeiroa.
Mas na compofigao invcfla fe muda fomen-
te o artigo do prihieironomejconforme as
peflbas: ut, Hipocii, minhas lagrimas; Epo-
cu , tuas lagrimas 5 Ipocii , fuas lagrimas. \
Annotagao fegunda. Nacompofigad de-
fies dous npmes, By, pe, Bo, bragb , fe ajun-
ta fempre ao primeiro a fyllaba Ri , & ao fe-
gundo Rp ; ut , Ebayaby, unha do pc , na
compofigao inverfa fe ufa aflim : Bynbaya.
Poibb, olho do bi*ago , idefe cotovelo, na
compofigad , faz , Boropd.
Annotagad tcrceira. Qjia ndo fe compoe;yn
o lubllantivo com oadjedlivo , fempre pre-
cede o fubfeantiyo v. g. Homem alto^^
. Diii
5 4 Brafiiica
£raschi» tompollo de Krz » homem 9
comprido.
Alem dos homes abfblutos ^ ha outros
dcrivados affiin dos verbos comp dos nomes,
Dos verbos nacem os nomes verbaes , como
' Dicotori , o ladrao , do verbo Goto , furt^i
Sirifite » ferra * do Verbo Ri, ferrar. Dos no->
mes feformao tambcm outros nomes aimi**
ta^aodos verbaes nacidos dos verbos. Adim
fe diz , Derari, morador da cafa 9 derivado
do nome Era 9 cafa : Buanghete , maldade 9
de J^uanghejmao..
y
...... V ■§. H. /
^DoNomeAdjedtim* - .
G S Adjeftivos numeraes prcccdcm fern-
pre os feus fubftantivos: ut 9 Bihe T
pa, hum {6 Deos: Wachani ariba9 dous pra-
tes. Tirao-fc deftaRegraosdous, Cnbzj
Gribunc, todos ,que por fazerem comppfi-
cao com o verbo9 fe pofpoem ao mefmo ver-
bo ; uc Tecribz 9 viera6 todos : 6c afllm t 4 -
bem Wohoye 9 todos, que fern fazer compo-
fif a6 fe poem depois do Subftafttivo.
Os outros Adjedkivos nao numeraea do
erdinario fe u&6 pofpoftosikos fous Subftaf»«»
^ livosc
/ ^ Da NapA Kirirh >■ 55
dvo^ : ut y Irocot^o * veftido pretOw Tirao*
£t os Parcicipios Paflivos em Tc ^ quando fa-
jicna as vezes do Adjedfcivo > porque preco*
demcntaoao feuSubftativo ; utSiriyanet^
udza ,faca affiada. £ quando os adje£kivos
fazem as vezes doVerbo Sef^ do mefmo mo-
do precedem ad fubftantivo : ut , Ghede Su-
tu 5 a fruy ca he madura.
. Ha nefta lingua doze particulas, alaber >
Be s Bu , Cro , Cm, Epru, He, H6
ou Hoi , Ya , Mii 011 Mui, Nii, Rd,
Woro , as quaes fecoftuma6 ajuntar a hfis
adjedivos numeraes ,kPu de medidas , ou dd
cores , ou outros , conforme a varieddde da
materia dos feus Subftantivoscom que con*
cordao.
. Os adjedb. aos quaes fe ajuntao as ditas par-
ticulas fao os feguintes. Os numeraes , Bi*
j 'Wachani ,dous i Wachanidikie,
tres PYo , muitos. Osdq medidas , Pi , odi
Pinetd , pcqueno ,• Ye, grande; Mu , on
Munete , curto ; Chi , comprido; Kemp^
fino ; Tii , groflb ; T 6 , ou Toto , redoo>-
do. Os de cores , Cu , branco ; Cotgo ,
preto ; H^ vermelho ; Cutgii , encarna*
do ; Era » verde-, & amarcllo ; Cracu, azul^
Kenke, alvo i limpo; Pzodz6, rcluzcnte ;
Ne , Nil , clara; Cra , fecco ; Tea , (kproi
*4 ■
‘ 5 6 Arte da lingua Brafilica
- Cada hum dos ditos adjeftivos pede orn.
htia » ora outra das doze particulas aponta-
das acima , conf6rme a diverfidadedoSub-
flantivo comqueconcordapelasregras que
aquifedao.
A particula. Be , feufa com os ditos ad-i
je6tivos , quando concordao com os Sub-
flantivos de montes, pratos, bancos, te-
ftas , &c. & {e diz, Bebihe, Bepi , Becu, &c,
Bu , he particula mais univerfal detodas,
& fepode ufarcom os ditos ad j edivos para
os mais Subflantivos ; mas particularmentc
fe forem de calas 9 frechas , vazilhas 9 efpi-
gas 9 & coufas viventes que nao forem avesj
&fcdiz9 Buchi, Bucii, Butga.
Crb , ferve para os ditos adje6tivos, quan-
do concordao cominomesde aves, pedras ,
e(lrellas9 Sccotfe redondas9 como velo-
rios , fruitas , olhos , &c. & fe diz Cropi 9
Croyc, Crokenke.
Cru 9 ferve para os ditos adjeftivos com
iiomes de liquores 9 6c rios j & fe diz Cruye 9
Crune, Cruhe.
Eprii 9 para nomes de mdlhos 9 & eachosJ
v.g. Epruye.
He 9 paraaomesdep_aos9 & pernas, bu
coufas feitas de pao j & fc diz, Heye 9 He-
tii , Hecra. _ ,
Ho,:
t
r Nafao Kiriri,
Ho 9 ou Hoi 9 para nomcs de cbrda$ , ci-
pos 9 fips 9 cobras ; & le diz 9 Hobihe , Hoi-
mu. Advirta-fe que com os adje6tivos nu-
meraes 9 & com os adje£tivos Chi 9 Ne ,
Tsa, fe ufa a particula Ho 5 com os mais
adjedivos referidos fe ufa Hoi.
Y a9 para nomes de cou (as de ferro , offbs 9
ou coufas agudas^&fediz Yand, Yacu.
Mui, ou Mix, com os adje6tivos deno-
mes de raizes comeftiveis: ut, Muichi, Mui-
cu. Advirta-fe que com os adjeftivos nu-
meraes9 & com Ne,feufa Mu , 6c com os
mais Mui. "
Nix , para os nomes de buracos, pogos, bo-
cas 9 campos, varges, cercaios j 6c fe diz,
Nuye, Nuclii, Nucu.
Rb , para nomes de veflidos , pannos , 6c
pelles j ut, Rocu , Roe.
W orb 9 para nomes de caminhos, praticas,
fallas 9 hiftoriasj ut, Worochi , Woroye.
Advertencia primeira. As fobreditas par-
ticulas nao fe ufao fempre com os ditos adje-
ftivos , porque osnumeraes muitas vezesfe
tifao fern particula,como tambem Kempe ,
Cotgb 9 Cutgu 9 Cracu. Mas os outros adje-
6tivos referidos de neceflidade pedem al-
gua dellas.
Advertencia fegunda. Alguns defies ad-
- ^ jedi-
^8 Arte da lingua Brdjilicd
jedivbifazcndocompofifa^com 0 Vcfbo i
ouNome > nao adsflittcm particula alg(ia;
Como Y6, muitos, quando fe compoem
com o verbo ; ut , Tey o , vir muitas vej&es ,
ou virem muitos. Mii^ Munetc', Chi,
do fe compocm com osnomes , v. g. %T3s*>
munetb, homem curto; Tidzichi ,femea
compridaj Honsechi, pefcojoCompridq:* ^
§ III.
V,
2 )^ Nome Relativo,
O Nome Relativo he o que reduxame*.
moriaonome Subftantivo, de que fc
fallou i comd no Latim Qui , Quae , Quod.
Nao ha voznefta lingua, quelhe correfpon*
da ; mas a Oragao que tiver eftes nomes re-
latives no vulgar , ie explica na lingua conir
os ParricipiosjOU c6 os verbaes,ou com mu-
dar a Oragao; & podem fervir para iflbas
regras feguintes.
Seo Relativo for a gente aflim do verbo
Keutrocomo do Pailjvo , fe faz participid -
active em Riaflimde hum compdc outro
veibo. Vig. Deos, quemeamaamirn: Tu*
pa ducari hidiohb. Pedro , que matou. ao
. ' feu '
DaNaptoKiriru '
ieuinimigo: Peroduparidumara*
Se oRelativo for nominativo pacicntc
doverbopaflivo, fe fazParticipio emRi»
ouemTe. v.g. Pedro, aquemmatcy ;Po-
rbdipacriri hinh^ ouSipacrite hinhL
Se o Relativo for paciente do verb. Neti-
tro , ou nao paffivo , qual he no noflb vulgar
o accufativo do verbo a£tivp,(e faz verbal
do Infinito , ou Pariicipio neutro-paflivo
cm Te. v.g. Dey o que me pedio: Dicri icri-
•kie, ouicrikicte. Iftohe o que eu qucro :
Uro dzuci , ou dzucat^.
Se o Relativo nem for agcntc , nem pa-
cientc do verbo , mas outro cafo do verbo ,
entao feformaaOragao como le nao hoiu
vcraRelativojCom dous membros diftintos.
v.g. O branco , com auem eu vim , he mao;
dividefe a Oragao , fcfcdiz: O branco ht
mao , com elle vim ; Buanghe Carai , fem*
bohb hirb. Efte he o negro » a quern dey a
carta: £ri tapanhh, idioho (idi torara hinhat
ideft , Efle he o negro , a elle dey a carta.
\ Se o Relat i vo fe referc a caufa, modo , la*
gar , ou inilrumento da ac^ad (ignificada
•pclo verbo , fe ufa do verbal em Tc. v. g*
Efte he o lugar , em que o matey ; Mo uro
fipacrite: Efta he a cafa , em que eu dormi ^
Mo ighy era dzunutc.
Ou-
So Arte da lingua Brdjilica
Outros ‘ Rdativos ha de perguhtas;,‘ que
cbrrefppndem a Quis , vel C^id..O primei-
ro fe ex plica com Adje , afhm no malculirio
como no feminino : ut , Adje diteri , quern
veyo t O fegundo no genero neutro fe ex^
plica com Uuje , ou 3ode : ut , Udje enate ,
■que fazes ? Sode cmh , quedizes? Porem Ic
oSodeforcom nome, & nao com verbo ,
fe pofpoem ao nome : ut, Woroby Sode^
que novas?
Ilto fe entende, fe o Relativo de pergun-
ta for no nominativo, ou accufativo: porque
fc'forem outrocafo, fe ufa daparticula, De»
pofpofta ao nome , fe o Relative for genitU
VO j ou a prepoG^o , fe o Relative for dati-
ve, ouablativo.Vig*Dequem he eftc ma-
chado ? Bodzode ighy ? A que vem ? Saide
fife ? A quern o deftc Idiohode fidi ena ? De
quern foy feito fjLnhade fi niof
' Aos nomes jEfeclativos fe podem reduzir
eflasduas diegoens , , Utgi, que redur
Zem a memoria o nome ^bllantivo, de que
fefalloUj&naolembra.dEt^i , fe ufa com ^
pcllbas , & fignifica , aquclle de que me nao
lembi*a o nome. Utgi, fe ufa em genero neu-
tro , & he o mefmo , que, aquillo de que me
nao Icmbra. r : "
5 * V
^ r ^
< , ♦»» , i
• *• >iA 4 . v4j
VaNafoo Kiriri, V
§ ry-’-'
« k. . i.i. .
fit
■!
t •- '
.. L
®(? Nome ComparativOi & Supers
lativo.^,
t '-f'
O S Gomparativos,* & Superlativos^ne-
lla lingua nao fe formao dos nomes ab-
folutos , 5c ppfitivos , mas de outros modes,
O printed-ro.mpdo defoEmar o Goparaci-.
VO , he dizer bem de huma coufa , & mal jda
outra : como para dizer , Ifto he melhor que
eftoutroj dizem-: Uro’dicanghiri , urb ibir-
re : ideft , Ifto he bom , eftoutro he mao. .
C) llguildo mbdo4nais proprio de fwiiiar
o Comparative , he qualificando o primeiro
mcmbro da^comparagao ajuntar a iprepofi-
^ao, Bb, a^o fegundomembro. v.g. A car-
ne he rqais^goftola do qiic p peixe : Itacpd-
zb bb m^dze. A:|g]^eJ$ be niais altadc^^i^
a cafado Padre ; "
Ware ., h v r: ^
Pirftfrrrpar q jS.ufPJ^-a^ivp.'tambjyn
de dousitftpdos.-. Opriipcrro he coxft .os adi
yerbiosGrttb^i niujitpr;, jefoa ^ verdadeir^
mente , ajuntando B^b iphocribae, que quer
dizer, Sobretodas'as coufas. Ut, .C^gbii
6 2 jirie da, lingua Brajilica
idzi bo hohocribacjbom fobre tudo ], lieft
optimo. Bure cruby^bo hohocribse, mao
/pbre tudo, ideft pefliino.
Ofegundo mododeformar oSupcrlati-
Yo he ajuntandooadverbio Wrdo ,;ou Wi-
dobacy fern ftiais ouCra coufa, pois fignifica,
s6 , fobretudo y mais que tudo. Ut, Canghi-
widobse, bom lobre tudo optimo. Dzu^
cawid 6 bse do Tupi ^ quero a Deos maisr
que tudo. Advirta-^ic que IdzS 9 & Wide ,
iempre fazemcompofi^ocom aNome on
verbo.
T " M > J
"J ""T
. X >- 1!
•)
>• / o
rf:
C A P I T U L 0 L
%•*-••• • . ^ . 1 . . I • j
* j
Syntaxe da Pronme.
j - i " 1 . t V U. f »
I ' -
D O® Pronomes Subftantivc^f que new
fta lingua la6 euvEwat^fi^
tu^ &c. naahamaiisqu&^zer fenaAqiie as
vezes 4 ufao per aphaerefim 9 comefido a
prlmeffa lctra, ou iyMk: ut9 Titr^ 9 eu
Venho. Dos avtigos qu^bofrefpon^m'a eir
fes Profiomesi fe falloti nas Dediiwfgols 9 8C
le^ara6outrasregl^ BaSyntaaJcLdcMr ver-
o
Nafdo KirirL 6 j
O Pronome relative lUe , Ilia, Illud, fen-
c3o no nominativojfc forma com o artigo
proprio da terceira peffoa do verbo ; & fen*
do cm outrocafoacom O artigo das prepo-
(5§oen$ acomo fe explicou nas einco declina-
goensa&fecxplicara mais adiantc na Syn-
taxe dos. Verbos , Sc Prepgfijoens. Agovu .
trattaremos nefte Gapitulo dos Pronomea
^plTcfliyoa ,8c Rcciprocoa.
• 1
.« • *
SI.
' • »^! e ^
iGos^rQmmis T(>pJms'. t!
'>0 . ' ' .
T^Azem as vezes de Probomes PofTeiSyos
JT 09 ftftigos , ou pwiculas , que fervenj^as
Qnco D^clinaqoens dos No(nes,compidi&-
mp5oa,Primeira Parte^: com quo , veja-ft
laomod© dqfoirmar effes. PofleJKvost Aqui
apontarcy foipcnte alguns (abftantivos, qy c
fibem 66rada Rc^ra gc taj * Sc pedem do -
XXQ modo os ditp$ Pofloffivos, ou cot^pien-*
leosexdUAoa. ,
AprimeiracaftadcTubfentivos be dat
queUes9;qoo nao^reoebemimmediatam entc
cilcs P V o$i ipas inediante algum outf 9
SubftantivogenejricQjSc/aoosfeguiot^^ . .
Os
6 ^^ Arte da lingua Brajilica
1 . Os nomes de-animaes que Te cfiao cm
cafa, nao recebem eftes pofTeflivos em fi,
mas mediante o Subftantivo , Enki , que
quer dizer , Griagao. Affim pafa dizer » Mi-
nha vacca , nao ie diz,Hicradzoi mas j Hien- .
ki do cradz6 j pondo a prepofigao , D6 » ao
nome propriodacriagao. Oquefebadead-
vertir em todos osSubftantivos feguintes.
2. Os nomes de cagas » fruitas do mat->
to, oiidequalquercouiaquefetraz de fora
paracomer jpedem-p^poflcflivo medianteo
Subftantivo, Vapru, que fignifica, tudo iflb;
&fedizDzuapru domurawo, doKenti,o
meu porco , ou mel, que trouxe domatto :
fempre com a prepofigao , Do , como fe diC*
leacima* . i:
3. > Os nomes dc coufas cbfifth^das to^
mao o pblleflivo median te o Siibftaritivo ,
Ude , que fignifica, coufa cofinhadas&*fe diz;
Dzude do ghinhe, 6U do cradz6, bs^us fei-
jpens , ou a miriha carnc cofida. ; '
r 4. Ostioraes decoufas aflada^s tomaoo
pp&fiiyo mediante b Subftantivo y Upodo,
coufa aflada ; & fe diz , Dzupod^ dobuke , o
mbu veado alfado. .
‘ 5> ‘ Os nomesde legumes colhidos na rb-
<g^pisdem os poflcfiivos mediante o Subftan-
tiV<), Udje , legume : ut » Dzudje do ghinhe,
os
m
Nafao Kiriri.
Olf meus feijoens que colhi.
6 . O5 nomes de iavoura de mandioca-'
pedem os poffeiTivos mediance o Subllaiici*
vo,Uaqhi,laVQura:uf, Dzuanhi domuicu, r
a minha mandioca da roja.
7. Os nomes de fruitas que fe colhem
verdes para amadurecerem em cala , tomad ’
os pofTeflivos mediante o Subftantivo,Ub6,
qjie he nome generico detaes fruitas j & (e
' diZjDzubo doucri , do bacoba, as minhas *
mangabas , as minhas bananas.
8. Os nomes decoufasachadas tornados
poffeflxvos mediante o Subllantivo , Uitd ,
couCi achada: ut,Dzuit6 do udza^ minha faca ■
queachey. " . .
9. Os nomes de defpojos de algOa guef- ;
ra , ou prefa no Mocambo , tomao os poilcf-
iivos mediante o Subftantivo Boron unti, ^
preia ; ut , Dzuboronunu do rd , men veiU- ^
do , que me coube de pre^a.
10. 0s nomes de coufas que (e repar-.
tern, como caga dbmatto, frechas, 8c fe- -
melhantes , tomad os poflcllivos mediante
o Subftantivo , Ukifi, repartigad ; v. g.
Ozukifido murawoy .O meuporcodo mac-
ro , que me coube de repar tigad. Para o mef-
moferve tambd’mo nomc , Wanhubatca,-
quinhad , repartigap. •
E Os
66 \Arte dalinguaBrdfilica
II. Os nomes de coufas de dadiVas: >
que coftumao dar os que vem de f6ra,toma5
os pbfleffivos mediante 0 Subftantiyo, Uba,
dadiva^ 6c fe Dzuba do fabuc^ , a mi- /
nha gallinha que me derao. ^ ..
1 z Os nomes de coufas que fe carf ega6,
tomaoospoffeflivos mediante o Subftanti-*-
vo , E, carga j & he muitq ufado ainda com
^osoutros nomes , 8c fe diz : Hid do bacob^, -
docradzb,do muieu, doifu: minhas bana- -
nas , minha came , minha mandiocai minb%-'
lenhaqueeU carreguey. --- '
Annotacao primeyra. Os nomes que to- ;
mao os pofTeffivos mediante eftes cinco der-
radeiros Subftantivos Vit6,BoronUnu,
kifi, UbayE,t0ma6'tambemis vezes im-
iilediatamcnte os poflelHvos os ditos
Subftantivos : mas en'tao tem outro fignifl-
cado. v.g. Hfro , quer diZer meu veftido
mas nao achado , ou tornado por defpojo, ou-:
que mecoubedereparti^aojScc. Gsoutros,
nomes antecedehtes nunca tomam ospoflef*
•fivos, fenao mediante bs fobreditos Subftan-
tivos. . -
Annotagao fegutlda. O s no mes ' referi-
dospodeintomarosfcus'pofleflivos median-^
te diverfos Subftanti VOS » confdyme o di er-
^fentidoj&adiverfa pofleflam -q^ie fe fig.-
... nifica.
ft
I
: m^di Kiriri:^^ 6f
Sabuca pode tomar diverfbs , &
fediz Hienki dorabucS,& fignifica minha
galliiiha quc crib i Di.upod6 do Ikbuca , lini- "
nhagallfnha afladar'Dzude do (abuca ; mi*
hha g^llinlia t ofida : Dzukifi do^abuta , mi*
nha gallinha que me coube de reparti^ao ^
Dzuba! do fabuca j mihha gallinha que me
derao,"6cd.’ " \
' A ftguilda cafta de SubfiafltiVos , qud
fahe da itegra g^al des p6fleili'^s, he doS
nomescorii poll oS cbm compoh^ao direita «
os quafes bad mudao os artigos das peflba^
dos pi^SivoS tib-pt^mcipio da dfc^ao corqjd
os mais » mas no meyo , a faber nb ^rincipi6
do fegundo membro da diegao cohipolla,
ficando fempre feii mucBnga o poficflivo da
terceira peflba do primeiro nome da compo-
figao 9 como fe deeWou no Capitulo primei*
roj ¶gfafb primeiro deftaSegundaPar-
te.^naAnnotagaoprimeira, ^ •
A tiditbira caftadt Subft&tivb$-e*ce^u^
dos na R^^fa dos tollbifivos , he dbs holn^
que nao admitrcm. atgu'm JiblTefliVo, comb
Ceo , Mittto , Hbtrrcm , . Mulher^ &c. bs
quae’s neftalinguaTeitfaofetti artigo'do poi&>
leflivo, pois os ma^ que fao capates dellc
nunca o deixa& ndqutlla peflba com que c6^
cordao 9 aiftda quc n04i6lPo Tulgat fe collu*
* Eij ma
6 8 ArU da lingua BraJiUca
mamuitas vczcs dcixar. v. g. DizcinoSf: Pc-»
dro foy a c^fade P aulo^» & nao a (ua ca^ de
jPaulo : mas nefta lingua lempre fe h'a de ex-
plicar o pofleffivo , ainda que fe nomee o
poflcffor ', 6c fe diz: Wien Perd mg feri
•Paulo. * /V /r
Por remate da doutrina dos Polf^vos
feadvirta que as particulas dos Poffeflivgs
* nunca feufao folirariamente na ora^ao, mas^
femprecompoftascom os feus nomes. v.g,
perguntando-fe, De quern he efta faca , Su-
dzade ighy nao fe refponde , Dzu minha,.^
mas, Dzudza , com o feu nome j
zer : He faca minha. / . . ; ^
>. *
'• Do Tvonome Recipyoj^
• jf '
O S Reciprocos ( qug nefta lingua fao
tres, Subftantiyo, ' Adjedivo ,& Ver-
bal ) fe formao comr as particulas D, Di^
Du jdomodoque fe declarou na Primeira
Parte , Paragr^oterceiro.
O Reciproco Subftantivo ferve , quando
a peflba torna fobre ft , eftando a mefma pcl-
foano nominative. v.g.Parafttrabalha : Na-
th
Va Nagno Kiririv ^ 69
-• te JidoHo. Tem e a (i mefmo : Banare didze-
^ ne. Maroufe por ii* mefmo.- Pacri dinaho^
Casarad entre fi : Picria 'didehd. Defies ex-
0 cmplos fe ve que efle Reciproco Subftan-
li tivo, que correfponde ajSiii , Sibi , Se , fem-
pre fe forma com as prepCfigoens.
laiicao a cftes Reciprocos Subflantivos
05 da terceirapdfoa , huns moios de fallar
as Coal que as prmleiras \ & fegimdas peflbas
g* tornao fobre (i mefmas. Ut; : Dicri hinhahb^ ,
u- Eu mefmo dey, ou foy dado por mim mef-
mo. BdapricriewatQaenilio, Te acoutallc
por ti mefmo. -
O Reciproco Adjedtivo , que eofrefponi
3e a Suus , Sua , S jum, ferve quando a
pefToatorna fobre ^lascoufas ; o queacon-
^ tecenefla lingua fomente quando a pelfoa
que torna fobre a fua coufa efta no nomina-
tivo. v.g. Paulo foy morto em fua cafa pelos
Indios : Pacri Paulo, no Nhiho mo dera,
ao Aqui^efazo Reciproco , Dera , porquehc '
r- a cala de Paulo, que efta no nominativo: '
li, porque fe fora na cafa dos Indios, queaqui
ill eftaono ablativo, nao fe feria Reciproco^
mas fomente Rclaitivo , 8c fe diflera : Mo
(io fera : Na cafi -delles, A’s vezes fe ajunta,
rl* Ho, no fim do Reciproco, a imitagao do
13* . Reciproco Subftantivo .* -ut , Mo derahb ,
. Eiij ^ ns^
/
•jo' Arte da lingua Br^^filica -
na fiia fnermacafa. As parciculas cpm que fb
■fqrma efte Reciproco , Tap as mefmasdos
putros , & fempre fe ufacom os nomes, a(^ ‘
Gomo o primeiro le ufa c6 as prepofi^oes.
O Rcciproco verbal 5 quc fe forma com
as particuias ditas*, que fao gerae? para to-
dos os Rcciprocos , & leajuntao aps verbos,
ferve quandoa peflbadoReciproco Subdan*^
tivo, Sui, Sibi, Se , queaia noifa lingua
Portugueza, 6c na Latina he genitive, ou
dativo, ou accuiativo, fica ncftalinguapor
noininativo pela diverfa conftrui^ap dps
verbos,como acontece nos verbos Pafllvos,
6c em outros Neutros , os quaes pedemno-
iiiinativo o nome , que os noflTps Neutros /
& A£bivQS pedem em outrps calps. $irvao
por exetqplo todos os tresReciproeps dg lin-,
gua Latina^ Sui , S\hi , Sc , feitos Reciprp-
cos verbaes nefta » por ficarem todos tres.
nocafo do nominativo, Petrus te prec^tur^
Ht miferearis fui , ut aupcilium fihi /eras in pnej*
rp port Ando ^ dr fe in amicHm tmm fpifeipUf,
Na lingua fe fazemReciproeps verbaes aL
Icrikie Pe^b eudohp bP dinbikienghi
pyai , bo duriwo ppa , bp dimy ena dp'
crende, Todos eftps Rcciprocos fe fazeip
l^om o verbo , pprque a pedpa que he lua-
do Reciproco ,aqpi dca fempre noncf
PaNafaoKMn./^
minativo , pois o fignificado dos verbos he
caufar coinpaixao fer ajudado , fer acei-
tado.
O melmo Reciproco verbal feu fa tarn-
bem*, quahdo, hayei^d^ous verbos'na Ora-
^ao , concordao ambos com a mefma peflba
.poftano nomindtivo , &' o fcguiidb verbo
depende, & he como cafo do pnmeiro c6 al-
guma prepofigao ; Sc entaoefte fegundofe
faz Reciproco. v.gi Pedro quer fer agouta-
do; SucaPerodo dibyfapri. Foy-fe para o
matarem : ’ Wicri do dipa.
CAPITCfLO III.
Da Syntaxe dos Verbos. ^
O S Verbos nefta lingua dividem-fe em
Subftantivos , Pallivos, ^ Neutros*
Deltes huns fao fimplices, Qutrps com po-
lios , huns Pofitivos 9 outros Negativos.
Todos dies ferao a materia dirfle Gapi-
tulo.
7t ArtedalinguaBrafilicd
§. I -
■ • i. '
‘ ‘ . • *
^os Ferbos Subjlantivos,
N Ao ha tiefta lingua Vcrbo, que pro-.
priamente fignifique, 6c correfponda
ao Vcrbo Subftandvo., Sum ; mas cm lu- ;
gar delle fervem os mefmos nomes Adjedti-
YOSjOu Subftantivos.
T res fao os fignificados do V erbo Suih , a
faber , Ser, Eftai* , Ter. Para o primeiro
fignificado deSer, ferve o mdmonome o\i
Adjedtivo pu Subftantivo , que coftilma fer
oiegundo Nominativo <lo Verbo Ser ^ 6c
' dos Logicos fe chama Predicado , 6c elle fe ;
poem em‘ primeiro lugar antes 'do primeiro
nominativo, a qosLogicoschamaoSogeito. . (
' V.g. Dcos he bom, CanghiTupa: Paulo
he Padre, Ware Paulo : fervindo de Verbo» )
Ser, no primeiro excplo o nomeAdjedt. Ca- I
ghi, 6c nofegundo exemplo o nome Sub-
ftapti vo Ware, os quaes ambos fao Predica-
db da Oragao. Ella regra de preceder o fe-
giindo nome que for Predicado, leentende
fefor Adjedtivo*, ou Subftantivo abfolurq
feinpofltHivo, ou relative. Poremfe o fe-
«
Da Na^ao Kniru * 7 ^
gundo nomeforSubftantivo com o feu ar-
tigo do pofleflivo , relativo , ou reciproco,
ordinariamentc fe coftuma pot depois d6
primeiro nome, quc he o Sogeito. v.g. Fran*-
cifco he o meu nome, Franbfco hidze: Pau^-
lohe fenhordelle,Pauloife : Pedro he (ea
pay, Pedro dipadzu. Difle, ordinariamente;
porque fe efte fegundo Subftantivo , que he
predkado, river algum genitivo depois de
(i,ainda que fe ponha com o artigo do Relac.
como feuia nerta lingua , fe poeadiantedo
fbgeito. V. g. IfinhaTupa Ware : o Padre
he VigariodeDeos. Sera Tup&rohechi:a-
quclla coufa alta he a cafade Deos , idell: I-
greja. Com qs nomcsDemonftrativos,Uro,
Ighy;ofcguiiJoSabftantivo, ainda que feja
com PoflclHvo, as vezes precede, & as vc^
zes fe pofpoem. v. g. Efta faca he minha; fe
dizi Urd dzudza \ & tambem , Dzudz^-uro.'
Para o fegundo fignificado do verbo ^Su ,
que he Ellar , ferve nefta lingua a particula,
-De,aa*ecenradaaosnomes adjeftivos , qud
afliin fazem as vezes do verbo , Eftar : ut ^
Cunhide.eflafrio ; Canghikiede, efladoen-
te. E tambem baflaomefmo adjedtivo feiH
aparticula, De,afEm: Cunhi , Canghikie:
6c fe poem fempre antes do nome Subilanti-
vo , como fe dille no verbo Ser.
Se
jrx Arte dti lingua 'Brajilica
Se o verbo , Eftar , concorda com dutro .
,verbo,&^fignifica eftar fa^^endo alguma coUf
la , entao fervem os yerbos Itu , & Nate ,
xompoftos com o verbo principal da ac^o
lignilicada : ut , Nhuitii, efta comcndo j Su**
nuitii , efta dormindo ; Inhanate » efta mor^
rendo. Seo verbo, Eftar , Cgnifica algum^
coufaque eftavajafeita, fe ufa do verbo j.
Nib , compofto com o verbo da aegao. v. g,
Eftava ja q^uebrado , By fanib : Eftava ja na-»
(cidojSanio.
Para o terceiro fignifieado do verbo Sum,
que he Ter ,-ou Haver , ferve o verbo T qo^*
hb , 6c pede a prepofi^ao Mb , ou Amy : ut
T^ohb tayu hiamy , tenho dinheiro : Tgo-.
bb ami mo hiera , ha mantimento em ipinha
tafa.
Osadje^tivos alem defazer as vezes da
y erbo Scr , comb fe dilfe , tambem fazem as
yezes do verbo , Parecer , com a prepofi§a5
Ai 9 ouSb,dapeflbaaquem parcce. Ut;
Canghi urb hiai : Ifto me parece bem. Bure .
potb fei : Parecelhe mal o furtar.
i f.
-C.wirrIO.'-
\- -V- i
/• / ,
I i y#
*!Ji
t V* ;
. . ■
Dos
Nagao Kirirh
§. II.
•7J
•f,.
, •
T)os V^rbos Pajffivos , e^- Neutm ,
SimpUces ^&CompoJtos,
M Uicos verbos nefta lingua tem a (igni-
ficagapadiva; mas porquenaofe p 6 -»
depi fazer Pafliyos , & porque nao pedem
cafo (em prcpofigab , oseh^mainosNeu^
ou, Nao Paffivos, pqrqueneixi lao Pal^
fives, nem propriamence Adiv os,
* Porem dosNonaesfcitos.-verbos Subflan-p
tivos , conformc as regras acima , fe pode-
rao form arPaffi VOS, acrpeentadoll^s o cafoj
& a prepofi 5 a 5 dos verbos Paifiyos , que he,
No. v.g. o nome adjediyp Cunhi » frio ,
feico verbo Subflantivo fignifiea fpr fno ; o
qual le fara Paflivo , fc aerecpntarmos a pre*»
pofi9a5 , No , do agente , & fignificara 9 Ser-
esfriado : ut, Do cunhi ena , feja esfriado por
ti.lbuanghcjhe niaoiBudnghpqri nodipopo,
foi pervercido , feito mao pelo feu Irmao^
Nhu 9 filho : Inhude , efta prenhe: Inhucri
inha , foy emprenhadapor elle. *
Afiim tambem alguns verbos Neutrosib
podem faz^r Paflivps , dando a prepofi^ao
pro-
Arte da lingua Brajhicd
^ propria dos Paflivos^ que he No.
pi 5 eftar deitado '; Do bapi ena, feja aeita-
ao por ti. fdib , entrar : Do idio eni , feja
feito entrar porti. Porem nem todoS os
verbosNeutros,(ao capazes defta cdnftfni-
5a5pa{riva,masf6mentc aquelles, caja ac-
^aolignificadapelo verbo po^e fer caufada
poroutrem. Nemainda affimfepode dizer
cm todo o rigor que fe fazein Paflivos ; por-
que para fofmaro verbo Paflivo, femuda a
Oragao, 8Co nome que dantes era nomina-
tivo, fica depots ablativo com a prepoHgao
A , vel Ab , que correfponde ao noilb No ^
porem no noHb cafo o nominativo nao fe
muda, 8c fomente fe acrecentao cafo com
a prepofigao No , que fe poJe chamar mais
propriamente ablativo de caufa , do que
ablativo do agente do verbo Paflivo.
Osverbos flmplices defta lingua fao to-
dos os monofyllabos: 8c fe houvefle quein
podeflb perfeitamente alcangar a forga de
todos os vocabulos , tcnho paramim que a-
. chariaque todaa lingua confiftc em voca-
bulos monofyllabos , q fer vein de raizes p a-
• raformar os compoftos, coino na lingua
Hebi^ea. O certo he que os mais dos No-
ihcs, 8c Verbos que tern mais de duas (ylla-
bas 9 de^ordinario fao compoftos. tNao fc p'6r
VaNa^cw Kir 'tri. \ ' . 77
de dar regra certa para for mar eftes compo-
flosi masocxorcicio, Scapraxeda lingua
a enfinara, aflim pai*a conheceros compo-
ftos de que jd ufao , como para laber f6r-
inar outros de novo: s /
. /
fiv
- § III. ^
* - f
Veybos Negatives^
K
t'i J
• f' . . .
T Odos os verbos Pofiti vos fe fazem Ne-
gativos com acrccentar, aos verbos hu-
madcftasduasparticufas, Dy, ouKierur,
X/Zucaj eu amp: Dzucad^^ j ou Dziicakie^
eu nao amo. Nao fe pbde dar regra geral de
quandofeha deufarhuma, ou outra ddftas
duas particulas , mas com 6 ufo (e aprende-
ra ; & fomente darey huas advertencias par-
ticularesfobreifib.
O Dy, 6cq Kie, fe ulao indifFerentemen-;
te naJndicativ o ; mas nas repoftas ie ula fb-
mente Dy. v.g, Qjereislf.^ l^elponddrNao
quero: Widy.
Kje , fempre he ufado nos Preterites
quo fendo negativos perdem aparticula,
Cri , doPrercrito. v. g. Nab fo^morto :
Pakic : 6c nao fe diz , Pacrikie , porque en-
78 ■ . Arte^da lingtin "Qtafi'ha
taoquerdizer coufa diverlk, a laber , Nao
foy liiorto de todo, ou, Naf foi ao mortos
tedos. Porem nas repoftas do Preterite Ne-
gacivo fe ula Dy , tambem femo Cri: ut,
Tedy, Naoveyo. Aond^ fe ha de-notair que
osverbos acabadosemTe, feguindo-fclhes •
o Dyjajuntao hum til fo^e o E.
C^ando precede ap.veilDo Negative hu
Adverbio , ou hua Prepofigao , he mats ufa-
de o Kie ,do que o Dy. v. g. Chefs o filho ,
porquenaovefuamay : Enke inhur^^ no^
nctgokie dide inha, E.por ife ue Mode Co-
jantfivodeutadekie j porquenelTe Mode
^•ecedefemprehum Advei*bid.
. No future negative he mars ufada’ o Kie, *
deqUeo Dy, • parana5 GoinfuAdif b
gativoGom o I>rdefhtui'tyi tnaS’fe aoA'erbe '
lefeguGoUtf^dife, ohad^^Grbib, fepodera
ufar ^tambeih O' v per ‘ebfao naq hdvd--
ra jequivocagao rut, , D id^' h inhadi , N ao ‘
dafGy* • : A
<Nb Impe^ktivd NGgatJvb^ ft (Jeixk
jJOfigao , Do , ff opna do.'1tfir^>erativ q
mativoi& paranegar ferye affim Dy , .ctV
lubKiej ut j Widy ewatga- , Nao vedts.
Dihie epadij Nao dafas. No PerhiifsiVo po-'
reft>f que rer^trt a prepofigab Do, heoia-
d06 Kie: lit, Dbdikie eira-, N^d6stinboftr"
c. Do
\
DaNafaoKirirl
Do pakie , Nao mates embora.
A’s vezes o Imperat. Negat. fe forma feth*
eftas particulasjou c6 o verbo Prijdcixariut,
Do pri moro , nao fagais affim : Do pri ecb-
tb, nao fortes: ou com outras pardculas,
que fe declarao no fim defte Paragrafo. '
As particulas do plural. A , & De, vain
fempre pofpoftas ds particulas negativasDy,
& Kie. V. g. Icotodya , Nap fortao j Dzu-
cakibde, Nao amamos. O mefino le enten-
de da particula ', Di , do future :.v.e, Ecoto*-
kiedi, Naofurtaras.
Os Nomes , quaijfddfervibm de verbos , ie
fazem do mefmo modo Negatives com as
mcfmaj particulas. Dy, & kie: ut, Hibodzb-
dyurb, Eftdnao fie o meu machado; Can-
ghikie hietjl ; EU hao eftou* bom.
Alem deltas duas particulas , que geraU
mente fazem bs verbos n^gatiyos , ha ou-
tras, que fern algum cafo particular fazem
tambirho verboNegativq. i, Gb, quando
prei^e 5 adyCrbio inafb : ut , Ticri dzb
marbhitecb^6hoycb^ pdrillb nao vim. i;
Te,quadofenega coufaque fe naoefperai
ou fe riaocre : ^1, Ditb ^ Nabda ; qual dar ^
bdmmal quedb.^. NoA-nb,ou per aphaerei
firh , Ri-ne , pondo o verbb no nn^yo, & fer^
^eao Imperative Negative *‘qtiandofe prof-
; ‘ . . . hibc
8o ArtedalingttaBrdJilica
hibe alguma coufa ; 8c correfpohdc ao
Latino , adverbium vetandi ; ut , No- ‘ ’
ripane , N ao mates , guarte nao marcs: No-
ripanetga , Nao me aes. 4. No-dewb j com
Q verbo tambem nomeyo; Sc feula, quaa-
• do fe nega a modo de eniadado : ut ,«Nomy-
dewb, I'e eu nao tomey j Nowidewoj Se
cii nao fuy la; 5. Bo , fignificando , Para
que naoj 6c he o mefmo que no Latim, Ne:
Y.g. Eu vim para queiiao meajoute: Tetga
bohibyfapri.; _ * ’ .
§. IV
/IdverUncias fobre os ^fonomes y
& Tempos dos V^rbos.
D TfTemos que os verbos trazem comfigo
com polios os artigos dps Pronoraes
conforme as cirico Declinagoens. Porem
pao (emprefe; ulam defte modo , mas rece-
bemtambem o Pronome Subftantivo fepa-.
rado : v.g. tjibj^lapri , Eu fou a^outadojfc
podedizer tambem, Byfapri hietga: Ecd-.
to , tu tunas, ou Goto ewat^a. Porem
quando o verbo concorda com a terceira
peflba, ainda quefenomee a pefToa , pede
fejm-
I
w
'i
fpondc so
ut»No-
iarcs:No*
wo, com
&,qua^
,<Nonjy'
ewo, 5c
lo, Paw
tiin,Ne:
f;Tctja
omPigc
)nonje>
porem
ISTCCC-
[fjujOjiC
i:Eco^
pof efli ^
-crceir* ’
■ NafaoRirifL 6 1
feiiipreo artigodaterceir^ peflba: ut, Itiha-*
fipa crad^-b , For quem foy morta a vac-»
ca : aomde nao f6mente fe dcclara a peflba no
nomiriaEivo ,quehe Cradzo, mas tambem .
oaitigd da mefma tcrceira peflba » que he
com o verbo. Ella Regra porbm tern a
fua exceigao nos cafos que le apontarib*
Todosos verbos, excepto os da quinta
Declinacao , de ordinario dcixao o feuarti-
go da tetceira peflba, quando eflaofo?, ou
no principio da Oragao : uc « Paitu cradzo
no carai,* o branco efta matando a vaccai
Tecri, veyo t Eicocri , farou. Mas fe Ihcs -
precedcr adverbio, ou prepofigao j fempre
recebem o artigoda terceira peflba, ainda
que fe nomee a mefma terceira peflba ; v. g,
Morefipa cradzo hinhadi , logo fera morta
avaccapor mim. ,
Ha alguns Verbbs nefla lingua compo-
ftos, que mudao o artigo dos Pronom'es con-
fbrme as peflfoas ^ nao no principio doyerbo
como os mais , mas no meyo ; a fnber , no
principio do fegundo niembrp da cbmpofi-
gao, aflimcomo fe diffe nos Nomes com-
poilo» com compoflgao direita. v. g. Cra^ .
raunii , roncar j le diz, Craradzunu, eu ron- .
co; Craraanu X tu roncas , Crarafunu , etlc
ronca. Paflemos agora as advertencias dos
Modos,& Tempos. F
)
*4
jirte da Mng'aa Brafilica
. Todosps.Preteritos dos verbos noTodi-*
cadvo pei;dem aparticula Cp » qtiando pre-
cede algum adverbip , oucafo, ou prepofi-
§a6: veyopelamanbaaiSc
naofediz, Minehe fiiecri : No carai fipa ,
fpymortodo branco. Diffeno Indicative ^
porque no Copjundivo nao perde o Cri >
ainda que Ibe preceda o adverbio , No. v,g-
Np ieptoeri, ou No icotocrighi, Quando ;
tivernirtado. ,
No Optative a particula, Prob , que fe
coftuma por depois' do verbo , fe preeeder
algum adverbio , ou cafo ao verbo , Ce poem*
depois do dito cafo, ou adverbio antes do
verbo: ut» Doighyprohfite Ware , oxa-
la vieffe hoje o Padre.
Nefte modo de fallar doPreterito do
ejonjun^Vivo, veyo depois que eumefuy f,
fe muda a ordem da Oragao aflim : Eu fuy »
& entao die veyo , antes que die vidfe , ou-
nefte comcnos veyo : Wicri hietga doco-
• ho fite,ou*codorb Gte,ou Sorb Site.Ou tarn-
bemfe dizcon^fignificado mais chegado ao
primeiro vulgar; Tccri iwobohb hiwi, veyo
irazdaminha ida,ideft, depois.
, . Quando ha dous verbos na ora^ao, Sc p-
fegundo he Infinite , .tambern nefta lingua
fe poem noJnfinito: v.g.Querodormir, Sa:-
• VamcaoKmrl ^
fae (feuhu : He mao furtar, Bur^ Coto. Se o
primeiro verbo , cjuerege o Infiaito, pede^
alguma prepoG§aocom os'nomes , a mefma
pede com o verbo Infinito : v. g. Tenho
vontade deir',Nhicraedohiwi. Ellefegun-^
do verbo aindaqueefleja no InEako, lem-
prepedeos cafos com as prcpoGgoens pro-
prms do verbo : ut , Nhicras do hjwi mo be*
che, h^ihujfaer^ T enbo vontade cdc ir a roga.
Havendo Infinitos continuados-, le giiar*
da a regraque fedeo para os Subftantivos
continuados , ulando da prepoG^ao D 6 :
v.g. Quero comer folgar , 6 c dormir , Sec*
rac hinhu 9 do hierachichi , do dtuau. Po-
rcm mais ufado he repetir o verbo: u t , See*
ra; hinhu, Sserae, hierachichi, Saeraediunu.
T irao-fe da regra dos Infinitos os yerbos
de dizer ; porque enta5 6 fegundo verbo naq
fe poem no Infinito, masfe exphca iflb dS
dous modos. O primeirq modo he t*eferin-
do o dito do outro abfolutamente, a}nntan^
do no fim , Diffe , coma no Latim alamos
dc Ait. v.g.. Diz que mates : E>o pa , lime.'
Diz que trouxe : M^t^cn , fime. O-fegun^
do modoheacrecentando ao dito alheyb ik
fyllaba, Dc,quehe omefmoque,Diz,'OU
Dizcm : ut, Wandyde, Diz qub na^hai
^Wieride , Dizem que foy. ^
F ij ►<- 'V 1 ; ,
84 ArU da lingua Brafdica
, Tirao-fetambem os verbos de [Cuidari
&Sonhar, os quaes precedendo a outrd -
verbo , que na nofla lingua fe poria no Infi- ,
nit6 , neita tern diverfa conftruigad O que
fc cuida , & o que fe fonha , fe poem no prin-
dpionolndicativo, Scdcpois os yerbos .de
Cuidar , & Sonhar com a prepofigao Do.;
v.g. Cuidey que chovia,Tidz6 do hime.So-
nhey efuebiaa Cidade : Mo era buy^hiwo
do d^unac.
O Gerundip cm Di , do mpdo quo fe for-
TM naconjugagao dos verbos, fe ufa lomen-
tecombs Subltantivos de modo: ut, Iwo
hieot6 , modo de eu fgrtar. E tambem (k
manda ao Conjundtivo com a conjungao
B6 : ut , Iw6 hb icoto , modo para que ellc
futte. Comosoutros Subftantivos de tem-
po , capfa , lugar , iriftrumento , modo , fe.
ufa do verbal em Te: ut , Db ighy dzunu-
xte,. Agora he tempo de eu* dormir No uro
icotote 9 Efta he acaufa de elle furtar. Mode
(ipatc, Aondefoy o lugar da fua morte. I-
dioeje fipate, Qualfoy o inftruraeto da mor-
tc. Sode finiote, Qualhe omodo de fazer
iflb.
O Gerundio cm Do, {empre fc f6i*ma pc-
IpConjunftivo. v. g.Indo para a roga me
mordeo hiimacobra jNohiwimo becheio
’ * — ^.no yfo.l ,0
. Da Nagao Kiriru , 8^
. B OGerandio eiiiDum,* & Supino em
-UiHj que vcm afer o mefmq nefta lingua*, fo '
. forma com a prepofigao Dq , ou fe manda a6
QonjundivocomaconjungadBb , que he
cquivdente ao Uc Latino. A prepofi-
ga5 Do, , fe ufa principalmente tom os vcr-
bosde movimento^quando o raefmo nomc,
ou a mefma peiToahe , ou jfgente , pu nomi-
nativo em ambos os verbos, aflim do verbo
que rege o Gerun^o ,^^^omo do mefmo Ge-
rundio: lit, Eby do erne lai, vay a fallar com '
die. T ecri do dibyf^iri hinba, y eyp para fer
acoutado de mim*. EWi do ba 'brfcizo ena \
V ay a matar a vacca. Aonde m ve noprimet-
io exemplo a mefnia peflba , Tu^.^ morning
tivo,& agente ife ambos os verbos: no le-
gundo exemplo ,a mefma tercdra peflba he
nomi'nativo em dmbps os verbo? , amda que
fejadiverfo agen^ no t^rceirp' exemplo',
a mefma fegunda pbffoa he agente de aiii b’^
os verbos , amSa biie b horn (eja di-
verfo.i; Advertindb 'que^^n^^^ petfb^
b Geimnc^b fb^:^recip‘rpc^^ verbal V
ut ,T ecri do dicotb , veyb a fuYti*. Com &s
verbos que nao forem de movlmento, fendq
a mefina peflba agente ,& juntaniente no-
minati VO de ambos os verbos , fe pode ular ,
oujdo Gerundio com Do , ou mandar ao
F iij Con-
■* V
86 . Arte daLingitaBrafilidd
Conjunftivo com Bo : v.g.Trabalhopara fi-
car robufto,Hijiate do nicrodi , ou Bohl-
"crodi. Nos outros cafo^ todps fora defies^,
fempre fe riianda ao Conjunftivo com Bo
ut , Eu trabalhgpara ter que comer , Hina-
teboirgoho^mi. Ebyfapri'bo fipri ebuan-
^hete eni> Es acoutadq paradeixar a raal-
4ade, . ; 7; ^
x;* .
I . '.-J ' j.
'%>■ •
§ V: ,
Vvicdfis commuhs dos Verbos.
C Hanief communs aquelle$i que ie
p 6 dem ufer com todps os verbos > qua-
dooientido da Ofagao o pede .-comp tam^
bem najirigua Latina tegras paraa con-?
ftrui^ad cbnimua dos verbos ep ordem aos
eq^ns, nap le pode dar xegta geralpara os car*
fps feqi apontar a B convenientc a,
J. 0 '
i 0 ,
t , V •
'■ C'
f .
-A
i .
• #
J
fi- y
a-
:cs, .
ih:
ina-
lan-
nal-
^ ^^rW^a Nagao Kiriru
Cajb commum do "Lugar 5 Ubi^
QdiP » 3 4 PrepoJi{ao Mb,
T 6dos“o$ verbos quc teia depois de fi na
OrajaoocSafodelugar, quedenou ftatum
in Ioco>;ou^tnotum ad locum , ou* mocum
per locum, 8c cor rcijponde as pergnntasUbi,
Qu6 , Qua , pedem o dito cafo Qom aprepo^
ficao Mb. Ut jPide modera , Efta em fiia ^
ca(a. Wicri mabeche'vFoyparaa ro^l Pe- •
hb i\y od^ mo imera , corrco a agua do rio
pclos campo$. _ . ;
ic fe o Xiajo commum do hugar ,
’ coma Prepficab My. - "
am*' - . . - j, *' ■
on- yloodos bs vetbos que tern dcpois dc fi o
aps cafo do Lugar ,que nb ‘Latim fe ei^plica com'
,tfta verluis , pcdcm o dito qafo com a prcpofi^^o
poll- ’ MjHvpo^bftaao inermomomc com. que:faz
Isci* cqmpdfi9a6j£:i(^.irfro(fi ^liborawonbemyi#
jtca Fica para a minha banda direita. As vezes fe
acrefce^ta tamteoi a,^e^ofi^{^lVtq v.a'utes
do nomc ,aflim : Mo ^bpp>wonhemy.
CafQCommmdoLiigaryUnd^iCom
( * a PrepaJifai Bh
^
Tpdos os verbosjdoq tern depois dc fi o
cafo doLugar , que rcfpQnde 4 perguata"
U^de, & denota motum de loco » Qpdem q
(J itocafocotna prepofigaoBo : Ut t Tccri
b>Q dera » veyo de fua cala. " ;
S ’*
Cafa eommum de Commodo^ Incom^^
fnodo^lnHrumentOy&MaUriay'
^om ^ Prefojifag
!fodo% os verbose, que tern depois dc li o
cafo que denptaCommodo , Inpommodo,
Inftrumento , ou Materia » pedem o dito ca-
fbeom a prepofigad Hb : ut , Nate hidiohb,
.Trabalha^paramim. Bure dzo do ubuma-'
na , A chuvaheroim para as plantas. Pacri
doudza5.Foymorco.com huma faca. Nid-^
cciaribado buuHa^ Fcz-fco,piatode b^Qi
, Cafiigmfnufn^dtCaufdyC^
Todos Of verbos que tern depois de fi hd
Cafb que denptaf cauft da acjao fignifi^^ada
Na^ao Kmru S-j
pelo verbo» pedem o dito calo com a prepo-
• figao N6 ; ut, Bewi inhu inha, fuccedeo q
' movito por fua caufa. Idzcya no dibu^nghc-
te, AfFligcfeporcauJg deleus peccados,
Cafo commum de Companhid , com
• a Trepofi^ao^eho yOu Emboho^^
♦ ^ Todos os ye-rbos qye tcm depois de-fi hu
^fo , que lignifica Companhia ,• qucrem
6 n\efmo cafo com a prepofigao Dehb , oii
- Embohb ; ut, Wicri fembohb dirende,F gy
com o feu camerada.Canghikie ipadzu ide-
ho dinhunhu# Eft a doente o pay com^ os ft-
Jbos. e ,
Cafo commum de Efpera , com Babh »
= ' . ouBetc. .
T odos os verbos que tem depois de (iJiu
cai<i, que he a ; caufa de efp.erar pedem, adi -
to cafo com si prepofi^o BAbu ou ftete:.
Ut 9 Do.todihibabu,* Fioa aqui efperaiido
pormim. Sit6 icu ibabii diterj , Prepara-fe
abanqueteparaosque haode vir. Hinakio
cbete 9 N ao tr^lhey efperando por vps. '
Cafo
go Arte da linguaBraJilka
Tj
\ Cafoxommuindt,MedoyRefpeitol
yergonha , ^ RtigUardo , com ^
a Prepqfi'fao D;^ene. • ^ -
•*’ •
Tpdosos verbos ,»que tern dcpoi$ de G
hum cafo , que he como caufa , materia
demedo ,refpeito, yeggonha , & refguardo, •
pedem o-mefmo calo com a prepofigaoDzer-
ne :ut,Tecri idzene fiby lapri , veyc^op
medodefer agoutado. Sine radamy idzene
W are , Tern os olhos no chao por refpeito ^
ou vergonha do Padre. E)o edzenunhe idfi f
%cne ibuanghete>Guardaiv os dos peccadosi
/ ' - t . , .r . , . • ^
Cafo commum de Saudades , cop$ a
' Wobobo. ,
Todos os verbos, que tern depols de fi
gum eafo,. que deuotafer caufa , ou mateJ'
m^defaudadeiJ, pedem o dito cafo comar
Prepofigao Wobohb ;ut , Enkc vinu iwo^;
bohb d ide , Ghora o menino ponfaudades da*
may. Hiithanhikie ewoboh^f Tenho
dadesdevQS. * . ' '
; Da Na§ao Kirirf.
§. V I.
'o
Dos Cafos fro^riosdos verbos, ^
T Odosos verbos affim.PjiflxJos.com^
Neutrospedemo Nominat.&alem do
Nominative pedem outroscafbs depois de '
iljqi^feformao com diverfas Prepofigpes
conformeadiverfidade dos verbos : por ilTp,
apontareraos as Prepofigoes queipedcea^
/da yerboem particular. ,
Adyirto, que muitos cafos proprios’’ dc
alguji? verbos fepodera tirar dasregras dos-
cafos com mu ns , que fe derao np paragrafo
antecedente ; v. g. parao verbp » Di » Ser da-
do , 0 cafo da peflpa g quern fe da , que hp
propriodefte verbo , facilmejite ie tira do
cafb eommum de comm odpy que fe formor
com a prepofi^ap Dp. Por ilTo nao aponta-{ .
rcyalguns cafos i aijidl queiejao proprios?
dealguns verbos , quando fe ppdem tirap
dos cafos communs'# masfomep^e aquelles*
quede tal maneira fao proprios de algunsj '
verbos, que naofe podcmiabpr pelas re-rf
jrasgerats. - ’ :
Arte da lingua Bridie a
Cafo com a Prepofi^ao No.
Todos os verbos Paflivos querem o abla-J
tivq do agente com a prepofigao No ; ut,
Pacrfnodumaraj Fo^morto do feu inimi-
Cafocom a Prepofi^ao
Alguiis verbos pedem depois dc fi o feu
cafo direito com a Prepoligao Do, & fao
eftes. Beba , affeigoar a crlanca. Bidzoncra-
da 9 ter enojo. Byto , fbrnicar. Ede , defa- .
gradarfe. Yaco , enfaftiarfe.. Mara ,pelejar.
Mepedi , Icvantar alcive. Neyenta , defejar;
teudopor cafp outroverbo. Nhaehi, refga-
tar. Nhicoro , nao ter vontade, Nhicr^, ter
vontade.. Ubete , reconhecer. Ubi , ver ,
cbm todos bs feus compoftos. TJbukeri,
agourar malTUca, amar. Vibb, vomitar.’
Dkembi, tomarerrp, enganarfe em algir-,
macoufa. Una , repartirt Une , fab^r fazer.
. XJpebawi » raftejar , ou recordar comfigq.
Ufe,alegrarfe.Utgotcohb,zombar,Uv^nhj»
ter. mifter. Wi,fazerfe,^Lat. Evadere. Wi-
nb ,|atreverfe. Woryoerit^ ver com admi-
ra guQ. W or one » interpretar. • « * .
^aNagioKiriri. 93
(■
Douscajos ,d^l?oscomaPrepoJifa3
Algunsverbospedera douscafos, ambo&
com aprepofigao Do.ut, Goto, furcar. Cri-
kie, pedir. Erekidi , perguptar. Keico,
cncubrir, Kendc , avifar , Upre , mentir.
Woroby , contar : v. g. Sode aKeicb do c-
buitighct^ do Ware : Porquc encubris 09
pcccadosao Padre,
/ ‘
p
Dous cafos com as Trepojifoes Do ; 1
, & At yov^o. ^
Os vcrbos Ipab6 , conFcfTar, & Me,faIIar,
com todos os feus compoilos , pedem dous
cafos ; o primeiro da copla com a prepofl-
gao Do , & o le^ndo da pefl'oa com a pre-
» pofi^^o Ai, ou So. Ur, Suipabb do dibiiang-
herb so are : Confella os leus peccados ao
Padre. .
9 t
cafos i;om as Prepoji coes Do y a
& No, , . '
Os verbos Nufi , trattar com alguem dc
^Iguma cpufa , 6c Re, agaftarfe, pedem. dous
- - cafos^
9 + ArtidalihgmBraJilica
, cafos ; o primeiro da pellba com a prepofj^ao
Do o fegundo da materfa com a prepofi-
cao No. Ut, Dzunufi do Ware no hipiv^o-
nhe : Tratey com o Padre fobre o meu cafa- I
mcnto. Hireedoho noebuanghete : Aga- I
’ itomecomtigo pelas tuas maldades. Ufa-fb' |
tambera as vci^es o verba N ufi com a pr^o-i J
ligao so 9 em lugar de Do ; & o verbo Re ^ I
. , com a prepofi^ao M6 , em lugar de No.
, CafocomaPrepofifiaAiyOuSk i
Os verbosque fignificao oppofigao , fal-
lal* 5 olhar 5 ou feme^antes acgoens para al-
guma coufa j ou pOToa , que nao feja de c6-
* mpdo , Inllruraento 5 &c. querein ocafoda
meftna coufa ou pelToa com a prepofi^o Ai j
ou Sb. Ut 9 Banhe » fer eftendido ao Sol , ou
\ fogo. Benhe, fer explicad^ Bxwi 9 ou Be-
te 9 chegar com o corpo. By , ir em bufca de
alguem. Ca 9 chamar por alguem. Cube ,
' impaqjpntarfe de alguem.Db, acomcter.De*
Ou Idje 9 encontrar. Ita , fer faborofo. Itu »
ler agradavel. Maridza 9 guerrear contra al-
guem. Mepedi9 levantar falfo. Mynheda*
ler levadorecado aos aulentes. Ne , olhar >
com todos os feus derivados. Neyeiita9 de-
fejar, tehdo por cafp hum Nome. Ncto /
dar
. , ‘ / j
,08
jBe-
llCf
liu,
•aal'
:da,
,ar»
dc-j
109
'ar
fDa Ndgdo Kirlri, 9V
darcuidado.Netongtii,ferneceJ[rano. Nhil
kiei^hijcaufardojcompaixao. Pere, fer
contado. Pereto,fernomeado. Ponhe,an-
dardcamores. Potu, fer medonho. Raebo,*
acenarco a ma6.Toba,fer moftrado c6 a ma6.<
Todi, eliar em campo contra, ou em prel
^nja de alguem. Xuyb , zonibar de algucm •
Unufdoer. Watge, fer bpt^opregao. Wil
ne , acenar com a cabe^a. Wonhu , ter ciu"
mes de aJguem; o qual verbo tambem as ve^
2CS recebe a prepoii^ao Mo, em lugar de So ■
CafocomaPrifoJicaoDeho.
-I * ■ • I
Os verbos que{igni6ca5 acga© quena->
turalmcnte fe faz c6 outro , pedem o cafo di
outra peilba com a Prepofi^ab Dehb. Uc,
Cropobo, pelejar. Inha;hi,fazerpazes. Tu',*
praticar com alguem. Ui , ter copula. Piwo-
nhe,c^zar. Ponhe, fazcr deshoneftidades.'
^larunguwonhe , defpofarlb. Wodico, bri-
gar.
Cafo com a PrepoftgaoMo, - -
Alguns verbos querem o cafo da materia,
ouIugar,comaprepofi9aQ Mb. Ut, Andf, •
lan^ar cheiro,deixarcheiro. Babx , pegar-
le. Badi , edar pegado , grudado., Bahe , en-
• V-' ^ • • '* '. fa-^
1
§6 Arte lingut^ Brafilica
fadarie dealgumacouia. Bohc,fcr cnfinack)
em alguma materia. Tu ,pratitar de algu-
ma materia. Unac , Sonhar. Aqui fe rcduz o
verboRe , agallarle spelocafo damateriai
Cafo com a'TrepoJifao Bo. ' ' ‘
«
Alguns verbos, que (ignificao exclulaA
dealgumacouia, ou peilba, pedem o cafo
comaprepoii^aoBo'Ut , Nabet^e, fer ei-
quecido de alguem. Nembx, mudarfe de
lugar. Nhede ,elcaparde alguem. Suda,en-
treporfe a alguma couia.Ui, ter copula lem
ler com o marido , on mulher , ideft 9 adul-
terar. Woagheby9andar errado do caminho..
CdfocomaTrepofifdoAiby.
O verbo EicbjTer miftcr9 pede o cafo
com a prepofigao Aiby. Ut , Dzueico faib^
bodzb 9 T enho mifter do machado.
Annota^ao. Alguns verbosreferidos ne-
llasRegras eilao em du^ partes *, porquc
pedindo dous cafos diverfbsipertencem
bem''a duas Regras diverias. Affim os verbos
Paflivos pertencem a primeira Re^ra do ca-
fb do Agentecom aprepofi^ao No 9
bem ppdem alguAs ter outro cafo de outra
. matc-k
DaNagav KiHrL
hiateria, ou pcflba , como fepjade vetne-*
lias Regras. Allim T u j praticar , piede o ca- -
fodapellbacom a Prepofigao Dcho j & da..
materia com a PrepaC^'ao Mo. Ui, ter cor
•^ula,pcdco cafo do complice com DehO|
^ o cafo do maridp excluido com Bb.
— - ^
C A P I T U L O IV*
. ' Da Syntaxe dos Tarticipios,
O S verbosPaflivos admittem dotis Pari
ticipios em Ri , hum com {ignificagao.
achva,outro com fignificagao palJiva. 0:jr
verbos Neutros admittem sbmente hum
Participio a£liv6 em Ri : & todof elles Par-
ti cipiosequivalem aos Latinos cm Ans, Sc;
pins. O modode os formar, ja reexplic.o,tii
,na Prin>.eira Parte*
O Participio adlivo em Ri * le forma ta-ȣ
bem dps norhes adjeelivps * Sc Subfl anti vos
fcitos verbos. Afhm.do adje^. Canghi , b.p»
ic formaAican^hiri x que he bom. De E-,
va rcafa)rdp£bxmaJDerar^ , 9_quc hedono da:
cafa.
. - iqqdo.j3,.Particij[^q paj^yo $m
pS ArteJtalingmBrd^ica
Te, fepodcffirmar dos Nomes feitos
qos. Ut:domefnao adje6fcivo Canghi ^ Ic
forma Canghii^ , Coufaboa ; de Buanghe »
tnio»Buanghete , coufa ma As vezes fe
f6rmao ambos os Participios em T e , & Ri, '
juntoscomomcfmonome : ut, Dicanghi-
teri, o quc he bom \ Dibu^ngheteri, o que
he m^o^
Os participios aftivos dos verbos Neu-
tros » 8c os Participios paffivos, pedcm os
mefmos cafos , que pedem os verbos , dos
quaes fao formados. Ut| Pedro ducari do
Tupa : Pedro que ama a Decs. Udza didi-
ri no War^ : A facaque foy dada pelo Pa^^
drc, Adjefipacritc no hirende: Gaga quc foy
morta pelo meu camarada.
Os Participios a£l:ivos dos verbos Paffi-
vos, ficosPaflivos, ou Neutropallivos dos
Neutros,querem depois de (i o gcnitivo.Ut,
Ware dudiri udz^: O Padre que foy o dador,
oudoadordafaca. Icrikiete Paulo: Couf»
pedida , ou petitorio de Paulo.
Emlugardefte Participio Ncutropafli-
vp em Te 9 ferve as vezes o Infinito do ver-
bo. Ut,Didyhicrikic, cm lugar de hicri-
ki^tc : Naofedeopqueeu pcdia 9 ou a mi-
nha‘petigao. ■
(^andp ha Participios tta OrajjfaO) fern*
t)al^a(a^ KirirL 99
pre ominati VO precede ao Participio.Ut,
Ware dudiri : Cradzo dipari : Uro hicri-’
kiet^. .
Os Patticipios cm tli , fe poJem fazer
comparatives « 6c Soperldtivos .* Compara*
tivos com a Prepbfi^ao Bo i como os mais
adjcdtivos ; Superlatives com os Adverbios
Crubyjou Wido. Por^meftes fazemcom*
pofigao com o mefmo Participio antes dd
Ri: V. g. Ducacrubyri* ou Ducawid^ri »
Amantiflimus. '
C A P I T UL O V, ^
^aSyntaxe das Trepofi^oens.
E ScufadoheenGnaros cafbsdasPrepoG-*
§oens j porque como os cafos rtcfta lingua
n^o le diftinguem pela deiinencia do Nomef
fenao pelas mefmas Prepofigoens ^ facilmen«‘
tecada hum podfer^ Conhecer os cafos pelo
fignificado PortUgtiezdas mefmas Prepofi^
^oensi Gomque>bi(l^rii p6raquio fignifi-'
cado y 8c ufo dellas ^ 8c a. variedade dpm quo
tomao os artigOs dOS Pforiomes ^ dc quo
iao capaze’s^ como os Nomes.
G ij As
*100 ‘ArteddJinguaBrajilica
As Prepofigoens que aqui fe apontapfem •
advertencia particular , feguem huma das
Regras das cinco Declina^oens , a qupper-
tencem , como fc pode ver na explica^ao
das ditas Peclinagocns; & na terceira peflba
admittem o artigofempre relativameqte ,
qucrhajaa dita terceirapeflba expreflTa na
Oragao , quer nao, comofe diflb dos No-
nies. As, que fe apartaodeftaRcgra geral,
na explica^ao decadaqual dellas fe declara
6 mode diverfo com que le ulao.
Ai; a, ao, contra. He da fegunda Declina-
f aoj &com os Pronoraes faz no Angular, ’
iiai j Eyal, Sai j mas no plural excluflvo
faz Hiaidei 6c noincliifivo, Kaidza, ou
Rai jEyaidza, Saidza. Quandonaterceira
peflbaAab he relativo,mas fe exprime a mef-
ma peflba , aflim no Angular como no plural
iciiz , , So : Ut , SfST upa , Para Decs. ^
j Aiby: De , Po.:Ufa-fes6mente com (>[
verbo., Eic6 , neceflitar.tle da fegunda Der
clina^ao. • j'i i • ^
; Amy: o mefmo que Apud^ ou Versus,
cbmpeflba. ,hiamy : Ar-
gentpm.apud meeftvi.Spgue a fegunda- De-.i
dina^a^ ..v j: ^ ^
V Ba^ j pu Bete.i.Poi^jParade efpera;; da
primeira peclinajao.. . JJt , Tbdi .9^ :
fiA . .f ‘ ibete
ii
" "'DaNd^aoKiriri. rof
ibete dipopo : Elta ahi efberando por (bu Ir-
mao:
Bend6.- Debaixo. ComosPronomes faz
Hiebendo , ^bendo. Ut , Sobendb hi-
pice: Debaixo daminha rede. ' '
Bo , he o mefmo que Ex , De , Propter :
•tambem Por amor. He da primeira Decli-
na^ao. Uc, Wicribohiera: Foy-fe de mi-
nhacafa. Inhacri cubb : Morreo por amor
dc n6s. Na terceira pelToa,quando fe homea
a pefToa , nao fe faz relativo, Ibo ; mas sbmc-
' te Bb 5 como le vb no primeiro exemplo.
Dehb:Cora decompanhia ou complice,
He da primeira DecUnagab. Ut, Nate idehb
dipadzu : Trabalha com feu pay.
Db : a, as, 0 , ost-Prepofigao dos No^
mcs , que na nolla lingua fao accufativo dos
verbos acfeivos. E tambem fignifica, Para,
De , Do , de proveito , Jnatena , & inftrii-
mento. Cdm os Prpnomes taz Hidiohb ,
Edohb , Idiohb : no plural ,-Hidiohode , ou
Cudohb , Edohoa , Idiohoa ^ & no i^ciprd-
CO , Didohb. Nqnreando^fetta oracao-a ter-
ceira peflba , nab fe faz relativo fdi'ohb , mas
sbmcnte Db. T It , Dicri do ide ; Dcc^ a fu‘a
may. Dicriidiohb : Deoaelie. • ,
Dzenb : Por medo , Por refpeito , oil ver-
gonha. He da primeira Declinagao. Ut, Te-
Gii) cii
i o 2 Arte ds Hngua BrafiUca
cri idzene dupfi^r5:Veyo-(e poy medo doini-
migo.
Embobo ; Co93 d^^companhw- He da fe-«
cunda Declina^ao, Ut > Wicri (eipboha di^,
byrac : Foy cop> feu irm^o majs mo^o,
Mandi ; Conpi de carga i QU cargo, ou cui-
dado. He da (egunda Declinagao,ajuntando
hum , A > aos arcigos proprios della , confor-
ine Ic diffe na exj^icagao das Declinagoens.
Ut , Tecri famandi cramemui ou , Samandi
cabaru; Veyocomhuma cai^a , carregan-»
do-a; oujCrazendohuin'cavallo.
My : Para a parte, V erfus. Nap tem arti-
go , porque fe compoem com o nome ; & fe
pode chamar PofpoG^ao , porque fe ula uo
fim do nome ; ut , Beudomf , para a parte do
puteirp j Hiwordm^, para a parte das ml-
phas coftas, Defta Prepofigao fe deriva a
outra Amy i que fcpozarriba , coino diver-
fa, 5c tem (ignifiq^do pouco difFerente : 6c
quern quizer foxier de ambas huma fo, dira
g ie My gS QsPronomes fe ufa pela fegunda
ecUnaca6 ,ajuntandohum A, aos artigos,
comp fedifle dc Mandi , affim; Hiamy, Eya-
M6 , be Q mcfmQ que In, Ad, Per, Super;
ut , Mo era . Em cafa, ou Para a cafa, ou Pe-
jbcafa, confdrme o verbo refppndc a hua
• das
Da Na^o Kifirt. loj
das perguntas Ubi , Quo , Qua. Com os
Pronomes toma defte niodo os artigos : Hi-
diomo, emmim; £domo,em ci ; Idio-
mo, nelle. Plural : Hidiomode , ou Cudo-
mo , Edomoa , Idiomoa. No reciproco
faz, Didomo. Naterceirapeflba 9 nomean-
do-fe a pcfToa , pu lugar » fe ufa Mo 9 ^ nap
Idiomo relatiyo.
No, he ornefmo que A , vel Ab , ou
propter, de caufa ; ut , Niocri-no carai , foy
feito pelo branco.Com os artigos dpsPronp-
ines fe declina aflim : Hinha , de mim 5, End »
de ti \ Inha , delle. Plural : Ff invade, ou.Cu-
na , de nos ; Enaa, de v6s; Inhaa, ddles.
ciproco; Dinah6. Na lerceira pc 0 ba, haven-
do na Oragaoamefma pelToa nomeada , lb
ufa No , 6c nao Inha relative. .
Peneho, valo mefipd que Coram , Em
prefenga. He daprimcira,Declina§do. Ur,^
InhS^ipenehb Warb: Morr^davifta do^Pa-
drc. '
Prodenhe , Prodenhftmy ; , Ultra 9
T rans . U fa-fe fepii Artigos com os nom6s.
So : vejA-fe Ai.
Wobohb : Apos, Atras : Lat. Poll. He
daprimeira Declina^ao ; ut , Wicri iwobp?
Jib , foy atras delle.
Wonbche : Debaixo , Subttr. He da prir
4. " * G iiij meu:0;
’^tC'4 j^rte dalinguaBraplica '
meira Deelina^ao :ut, Mo iwonhehopj^cia^
debaixo do banco. Advirta-fe queefta Pre-
-pofigaoi Wonhehe, &aoutraacimai, Ben-
do , pedem com figo outra Prepofigao , Mo,
por ierem Prepofi^oens de lugar.
-As Prepofigoens, para as quaes nio feaJ
ponta rcciproco particular . , tomao o reci-
proco pela regra jgeral dos reciprocos , afliiix
corao feguem a regra geral dasDeclina^oens
^qucllas q nao tern advertencia particular,. /
CAP I T y L O VI.
: ^nt axe dos Adverhios*
r'' - ■ f - — : ' ^ ■ V T / •■
.f : - ^ . v-
'icafaidosyidvei'- -
i>w,
o-'’'
jr
O S Adverbios defta lingua* le dividem
crri quatro Clafles, A primeifa ho dos
Adverbios , quefe coftumao por no princi-
pio da Ora^ao. A fegundahe-dos Adverbios,
que feufaonofim dos Nomes .Sc verbos ,
-yi - . V cbm
^aNa^aoKiriri. lo^
com Os quaes fazem compofi^ao. A ccrceira
he dos Adverbios , que fe colt urn ao p6r dc-
.poisdealgumapalavradaora^ao. A quarta
he dos Adverbios indilFercntes. • '
Adverbios da primeira ClaJSe, . j
Os Adverbios feguiutea fc poem no prin-
cipio da oracao. )
• Bihe: Somente. Tantum.
' Bydiro : Logo , Daqui a pouco. Statira i .
IIlico.
Bo : O jdo irofcativo. Q. ’ , :< , ;
Bomode : Donde. Unde.
Codoro : Antes que » ou. Em quantou An^
tequ am , Donee. - •
Coho .-Sim.Ita.
Cohody : Nao. Nequaquam.’ ; *
< 'Dor6;Entao. Tunc. . -
Idiohode : Para que ? Ad quid
Mode: Aondc, Para que parte ^ Ubi^
Quo , ^a.
' Mori , Morine : Affim , Ahi , Defta ma-
ncira. Hujufmodi. ■ . .
No:Se. Si*.
Nori-ne :Lat. Ne , adverbium vetandn ,
Ri-ne.-omefmo.
Saidc : A que ? Ad quid , Quorfum
Sode •
44
to6 Arte da lingua Brajilica
* Sode : Porque. Cur , Quarc.
Sodeyo : Quantas vezes. Quoties. Ka-i
vcndo verho , fe divide aflim : Sodeecotoyo^
Quantas vezesfurtafte.
Soro.-NeftecomcnosiEm quanto i Enx
mentesque.Dum«
AdverbiosddfegundaClaJSe.
Gs Advcrbios fcguintes fazem compod-
cam com Os Nomcs , & vq;bos , no fira del*
les,
iEmpri,ouPribae : Totalmentc. Peni-
tiis. E com verbo Negative em Kie • fi^i-
fica^ Deiienhuamaneirat^ihil penitus. Ut»
Dikiempribap, Denenhua maneira deo
Totalmentenada. Neaempripi; Eftar totals
Inente olhando fern fazer nada.
Bara: : De frcfco,^Rcccrn. Rccentcr. Ut|,
Niobarx , Comegarfe a Fazer.
BeiprirDefubito , Derepente. Subita
Ut , Inhabeipri , Morreo de repen te.
' Bendb: as efcondidas.. Clam. Ut , M^-
bendo , Levar as efcondidas.
Che : Novamente $ De novo. Noviten
Ur , Nioche , fazer-fe de novo.
Chi : Ate la , nao mais. Ufquc> Ut s Mo
roli6fiwichi , FoyatC-14.
• Co.
■ ■ ■
tt
It
T^aNacdiKiriri, 107
CorNao. Non.Ufafe somente, quando
Ihe precede o adverbio Inarp ; uc , Inarb li-
teco , Por ifTo nao veyo,
Coho : Aflim nao mais, Sem qqe nem
• para que. Gratis. Ut , Tecolib, Veyo afTini %
por gofto. Picohoi Par ftin caula , de gra^a.
TambemfignificajDe propofito; ConiuU
to : ut 5 Pacohb, Matar de propofivo.^
Cri : Ja. Jam. Servedc preterito aos ver-
bos; ut,Dicri , Deo ja.
Dedi , ou Didi , ou Ped^ : De perto y
Gbegado. Prope. Ut,Mededi,fallar a ore-
lha : Todidcdi 9 chegarfe para alguem.
Dy : Nao. Non. Ut, Medy,na6 fallar, .
Dinhi: Delonge. Eminus. UtiNetjodi-
nhi , fer vifto de longe.
Hehe; Leyemente , Manfamente , De va-
P ar, Asvezes, Raravez,Pouco.Leniter,
cdetentim , Aliquando. Ut,Wihehe, ir
de vagar : Do tihehd , bota hum pouco.
Ho ; Pe propoHto. Pati opcri. Ut,Pa*
ho , Matar de propofito.
Hone : Direitamente , a fio direito. Re»
dta. Ut , Wihone , ir direitamente.
Idade : Continuadamente , Sempre.
due , Jugiter. Ut,Nateidadc, trabalbar fcm^
pre.
Idza; Verdadeiramente , Totalmcnre,
Pc
io8 Arte da lingua Brajilica
De todo , Simplefmente fem miftura. Ve-
re. Ut, Teidza^ virdetodo.
Idzadza : Sem caufa , Sem que ncm para
que. Gratis. Ut , Poidzadza , fer efpancado
fcmeaufa.
Inghi: Quando. Ciim,(^uum.Ut>Wiin-
ghi » Qpando for. ^
Yewo: De'graga. Gratuitb. Ut, Diyc-
\v6, Dardcgraga.
Y6 : Frequentemente , Maitas vezesi
Crebrb , Saepe. Ut , Teyo , vir frequen-
temente.
Kie ; Nao. Non. Ut , Cotokie , Nj(o fur-
tar.
- Kieho : Prius tempore.Uc , Difakiehorv
O quenaceoprimeiro,
* MaeliEE : Mais. Uiterius. Ut , Wimaehag ,
ir maisadiante.
' Ne : Eis. Ecce. Ut , Ighyne, eilo.
Peipe,ouPepe: Emmigalhas. Fruftu-
latim. Ut, Potepeipe,'corta‘r emmigalhas.
Rere; Pouco. Pariim. Uc,Tirere 9 bo-
-tarpouco.
Rone: Continuadamente. Indefinenter.
■ - • U t ,*Poronc, barer continuadamente fern
ceirdr.,comoroupa, &c.
T.a : Antes que. Pnufquam. Ut , Teta
hibo ^ veyo antes qlie viefle. ' -
Tja:
. Nag do Kkiri. 109 :
Tea : Tefamente , Rijamente, Aperta-
damente. Dure, Preflim. Ut, Tatga , pc*
gar tef^ente.
To : Muicas vezes , Importunamente.’
Saepius. Ut , Meto, fall^rimportuno.
Wonhe : Bern , Perfeitamente. Redte.
U t, Mewonhe , fal iar bem .
Worone : Intelligivelmente, Clarariieii-
te. Perfpicue. Ut > Me worone , fallar da-
ro.
. A^verhios .da terceira ClaJSe.
%
Os Adverbios feguintes nao fe ufa5 no
prindpio da Oragao, mas fempre Ihes ha
de precederalguapalavra.
CrubyiDemafiadamente, Muito. Nimis,
Valde , Admodum.
Cune : Por ventura , Talvez. Fprtafle.
Docohbjou Coho, per aphaercfimiEntao,
Tunc.
Kide: Por ventura , Talvez. jortd,
Adverbio fempre fe ufa no fim da Oragao :
ut, Morefirc mo hiera kide , Talvez que
venha logo para minha cafa. A’s vezes fe Un
fao ambos os Adverbios Cune , 6c Ride jun-
tos : ut , M ore fit e Ride.
Proh.'Oxala. Utinam >.adverbium op-
tandi. .
V. - V f ‘ ' ."tm
1 10 ArU da lingua Brdjilica
AdverbmdaquartaClafe,^
Os Adverbios feguintes fe ufa5 indifFe-
rentemente na oragao*
Bci 6 : Gertaraente , aflim como digo » ja
dirtc. Profe6t6inquam. Ut, Bero wandi
dillequenaoha.
Boighy : Daqui. Hinc.
Boroho : Dacola> Dahi. Inde j Illincj
Ifthinc. ,
Bouro : o meftno.
Cananeki^ : De preffa : Cderiter.
Carat^i : Amarihaa. Gras.
Catgi : Para la , A outra parte. Alio.
Catciho: Para Ga \ dabandadaquein.\
Hue.
Cayade : Altaftoite* No6fceconcubia.
Cayahb : Honteirli Heri.
Cayahoho ; Antehontem,Trefantehon-
tem. Nudiuftertius , Nudiufquartus.
Cayapri : Dediailnterdiui
Cayehoh6: Depois de a manhaa. Peren-
die.
Dama:Longe^Procul. ,
Damajci^ : Perto. Prop6.
Dehetgi : AcoU j Naquella parte, lllicj
Do ighy : Hojc , Agora. Hodie ^ Nunc.
Db
Nagao KirtrL iij
Do ighydi .* Daqui em diante. Deinccps ,
Todhac, & nao for folicario , mas com ou-
- traspalavras, o Di fe poem no fim da \feii-
I ten^,conformearegradosfuturos.
Do igh^chi : Ategof a. Hadenus , Ufque
adhuc,
I Doighydza : Hinda agora , Ha pouco ,
? Logo. Mod6,Dudum,Protinus.
' Homo,Homober6:Bofe,Certamente*
Mehercule.
f
Homodi : Embora » Seja affim. Bene efo’
Homodirodi : Affim ferd, Aflim farei. Ita
plane erit.
Homono ? Affim Jtan^ ? Nunquid
HomOrokidc» Ttdvcz quc feja affim,
FoitafTeitaeft.
Homot^ :Naohcpoffivel: Qual f Sera
# bem ? Qui. Nullatenus.
Ibo ; Dahi. Indc , Ifihinc.
Yemy : Arriba , Em cima. Surfurn , Su-*
pra.
Kenhe : Ancigamentc , Ha muito tem-
po. Antiquitus.
Kieretu ^ A’ boca da noite. Prima no6le.
j Mani: Longe , Diftante. Procul , Emi-
* HUS.
Minehc: Hoje, pelo tempo que ja pafTou.
i ' Ho-
yide, Alclifibife. ^
Antiotagio fegunda: As vezcs os Advef*
bios fert^etn de verbos T^t , Sode cwatja bo
epa» Que iizefteparaiererpancado?
» f •• '
; •>
■LjiS.
■« , ,'^J I,-
• - • r' 4
f ; ! -
1 -
^um4s P^fi^ftlaS f gf^'fe, ujat '
j ; I.
nar.
ua*
H a nefta Linguad!ultta§ I^rticulas <
que fds per (ih&bfignifieaoii ihas Jan*
cas aos V€fbos , 6c nomes 90U bildtidetiS oiigp
nific^O^dos meftnoS V.erboS) dcxiotnes, ou
ihes ajuntid algumi'for^a , & ele^tida; dc
por iub fe ’ p6dem chattiar quafi^^dverbios ,
porque fei chegdo liiuicol d^finigitidos Ad^
verbios ; & por ella'r^^O o feulugar ^
quientreos Adverbiosy^c fao asfeguinces;
A« pofto no fith dos verbos , 6c nomdSySg-*
nificagent^ ut, Wanherca, faiendad'ageki^
tei lcot^a-Zagente furtaAdvitcb ijn que co-
das eftas Particulas ^ fempre £t ^bmpoem
com os mefinos nomcs ^ 6c verbos no fim.
B ae. E%a Particiiia lerve de elegancia no
'em dbs Verbos no Indicacivo « em particular
fe fqrem Negativos ; ut 9 Bydirb biwibaedit
Logo heide ir ; Tekiebac , Nao veyo.
H B6;
^ ^ ^ Z4
ArU da Bfi^ica
Bo 5 no fim do verbo , fignifica;Dei todo §
fctn excei^ao: ut, Fed&bo^ Quebrar^ Cudo
erti pedagos^fem Hear nada inteirojlnhabpi
Morrentodos ftro fioarih^m ( yIyPo u':^ / * .
Chi i fenx de eleganda aos verEos , Sc
Homes de fallar 9#i|ar , ^rguntar : ut, So-
dechi ) que diz ? no^s f Morochi fime:
iC&’^ dis ^feo-
ta propriedader’Ut^^'^&d^ecu , medrofoj
KydicVftem&<?niP^^^ » nhnli-i r
: > IJe § feip accento^^vfeoj’fa as yc.%^%
gaheiaino 6m dos v,erl)Q 5 »em.p^ti^p)ar coni
os verbo5; d^^iftar* jJa?«rr»!:;^cc>^tvPide, t
Eftaahi'LBadci^riftM^ foz.of
^omeavBibos^^tifBseiideiilealYP!.^^
tein dcftp.t^gmpdm<^^ dillaui^g ;
tftde 4 iBph^e,iJbi2£#J9A^
ge?aiu^Jlc;i* Jj t anc wvi;/; .-.o :;1.in . : / j
-grposiiftmaceento itempta df^,pejrgunta?
4it y i&jaifeadp m .» iJte. qnem
•Taml^rp 6gni6ga difp Aih^y.o ^
mo<^®iz^ Q« pi;i^nuJJxWandy4?>
quenaohaj fa . .a^a'ion lornzo ' oj
o. D6jppitpc0mo5xV^fid5O5»6gnif^^^
inento>\ut;, Nb^Jdoedi AJcaboudPA'E^
do ‘Nhadocri iJVlorrcQ.de rodp..:^l mn-tr^}
Hy ifcuftoiuito
" i r ' 'fim
, \,.DdNofaik^ Mf
fini di palayra, quahdoTercfpdnd^eddrahu-
^,pa|avV;ai^:.iii>fDzada^
I^iav;p^a diccaapoTta depbiS db^ vei-b<J
dcnota,,qq^e a ac^ao dgnificada pdlo vetbd
jaeftay^ feita: lUti By(ani6 ; Ja feiftaVa qiie^
bradow-X^ahinid j Ji^avaahi; .* - ^
Ri jc >le ajunca is. .^ezes por^-de^iiciia ii
perguntas jiut.; ^Sodciijicoto i *Pot;qpe fur-i
tou ? Tambem fignificafazcr ciri ^bUtta 'pari*
teaacgao fignifica da pe lb verbo : ut Wiri;
Ir para oiTtra parte : Neri i olhar para outii
^ ‘ ^o { tanfeerd Ae Jrftit^la Je el^gancia^
ut^ Bo hiwiro j Qucrome ir : Sbdcro, Por-
quef - ^ -
que
Rii^ denotahablto; cbftume: iit,Goti
ru ^ Lddra6 qucGbjJumalllrtai'.* Arahcreruj
Yergonboibt ,>
•; I’d ifidia de pltiraV 6i hoi&'e& de pa*^
titf, Ippote bsirindbi
tnaisvelhos. Xidzit^jasmulheres. . 'a
T o ; iidparubulasc^rfe faz b Verbo fre-
quentativb: ut Metb, fallar intlitas vbzcsf
Grikielb^rpedtt thuitasvezeS. ■ '‘1
^ Wa,*; Jhe partkiila-^ que edWp^a ni
bragao denota ehfadamentode dfeiti fdla.*
utySodev^^ qiie inodo*'he eftb rp^cay^t*
gai Sou por Ventura hum cachbrfb.^ ■
' .Hij T“ Oti^
/
^i6 ^ArteddlingmBraJAicd
Out;ras particulas ha ^ que tambehi
Wir fifos na5 {jgnifica6 ^ & com osyerbos,
npmes tem lua fignificagao^ masptrr
tencom a outfas partes <ia Oragab , & ji
fe fallou deltas ou nos Pronomes', & Pof-
lefliVos s ou nos Nomes Adje^fcivOs ^ ou
nos vcrboS , ou nos Participiol L ou nas
^repofigoens , confcwme fe redeem a ca-*
da qu^i deltas^
1 ’
C A P i T y L O VII
* ' . • «
T)a lnteijei{a&.
■ 0l;'O
S Obre efta parte da Oragao nao ha^Uc
dizer^fenao apotttalas por ordcm,poisnao
fe ufao muito na Oragao fenao & sd-
gumas que tem lugar na Oragao, fe poem no
principio della.
Agii Aganori ; Ay da mulher. Lat,’
Heudolentis. ’
Amu : Tiray U, vor tambem de iira*^
Iher. Lat. Apage,execrantis,autrcjicien-
tia cum,faftidio. 7
. , An :) Arrela | voz dp hoaaem* Lat. Apa-
J
\
, ^aNafaaKirki/--
Bo : O. L^t, O t excfemantis,
^ Cube : Oh. Lat. Pape, Vah, admiran*
tis.
. Lat. .Ah, Heu, ingeiniiceiiK
tis.
Hoh6; Oh, vozdamulher, Lat.Pap^ ,
,Vah,admirantis. ^
Hom6r6 : Ay»Lat. Heu, tpifcr^ntis.
Ya: Ea. Lac. Age, Agedum, folUeii
tmk
Yahe: Hay. Lat. Hei, voz do homem,
dolentis.
Yuh . Yuhya , Yubydrece : Huy,-
Lat. Hui , admirantis , aut repcientis^
eum taedio j ou de ^ueip fefteja gracas , §c
ditos. ^ '
Mehi Ora f6s. Lat.^ Age , Agedum,
clamantis* Ef^a Inteijei^ao fe compoem '
fenlpre.com o verba ;ut ,Srocamehi, Ora-
fus vem depreffa.
Nene, ou Ene Ene* diz q 3 cae oa •
cou(a. ■ ,
Raemy ' Ay. Lac. Heu ^ aut Vac , da
mulher miferentis. He p, mefino qpe dizer*
Sodewo, Heus ; Que modo te efte? Lat.J
Hui , refpondencis aim moleftia.
^ Hiij
AE I T U L P' VI II.
A S Conjun^pens^ Copulative
lingua (ao , Bae : E : Lat. Que j 6o
fe compoeiu np ^Ui do npme , ou verbo^
como no Latim, (^e ; ut , Mybae bodzb ^
inybac tafi , &c. Levou^p. machadp > Sc ei-
xada. ^
,D,ehp ^*QU,Nodche , ouper fyncopem
Node • E* 9 Tambem he q mefino qucj
Et r QupqUc. Efta ife poem fempre no
do membra , & fentenga •* ut * Wi *-
cri Paulo UP dehe Foy tambem. PaiHo,
A^s vezes fe divide o No 9 dp Pche 9 affim:r
Siwi nb Paulp dche., • '
Mori,*mori .-Huns 9 & outros. Lat.
r^< ■ ' V •• ’ .*
Cum^ tumj/p . : Ju V
^ Conipngap Disjun6tiva he Bohb . Ou.
Lat. 'Vei.‘ EftaConjungad fe repete duas^
vea^s^ ^|)bi$^e caha 'gnma das dic^oens
que divide .%ut;9 Eras bak£>w9 tidzi bphd 9 - W
inachOjOttfemea.
' A?
As Conjungoens caufaes fto, No.* Por-^
quc. Lat. C^ia, Quoniani* .
Bq : Pa’raqile, pu Para que na6.
yt,veiNO J j T r A. -a
Nori :Porque.Lat. Quoniatn.
As Adyerfativas fa5 a lb6n6.*CQmjiidQr
Lat. TSattieHj NihUfefninUs.
Neru ;^Mas. Lau^Sed, Efta^Cpnjun-?
gap Tempre le poeiwpo fim da OVagao.
Proh : Ai^da queV\lkt> Quamvis,. P-fTa
conjungao fempre pedena fehtenga que (c
Jhe fegue. putra Qon jungao , T » ^jout
Ibono. Ut , Pa proh hiet^ bo
te , ibonbhikehckkie >fmthikendekie-^^
Ainda qqcionc iqatem J hey:'d?
nada. .‘Jpi;-. ■ ^ 'rrr'->^ : p, >
Conjuhfao Colle<5^va i pu lUatiya he
Inarb * PordIT9.:La^; cJC^uapropteryldp^ v;
EftasConjungoens fedividem, cpmcaar:
Larinas, pm Prepo£tivas,'6cSl^]y^a^^;i^>as. ,
As Prepofiti vas /ao as :qie poem ^diante na r
Oragad , . 8c>iaaMorl,i .mori i ;N&j » BA r ■
NprijIbonAse Inarb> 'As^SnbjundViyas faa
as que fe poem depois de algum nome. ^ out i
verbo, ouidepois de<EodaaOraga6
Pehc , B jc, BohA, NQrii6i;Prph/oii ^ :
. O • fi
f 30 ArH dalingm Br^ic4
f’-T-
A»
)
C A P I T U L O IX
V • { _ ^ \
Da Sjntaxe de todas as Par-
tes da Ora^ad enfy
■ tre Jt, . : -■-•'r. '
" f * . ■ • • f
D e ordlnario neffa lingua precede
verbo ao Nominative.
Excei§a5 primeira. Tirafe , quando a
verbo tern por Nominativo o mefmo ar-.
tigo do Pronome comfigoj porque nelle
cafb 6 artigo , que he o Nominati-
vo , precede ao veroQ* ut, Dzuca, Eu
amo* r
Excei^So fegunda. Tira-fe , quando
na Ofa^So ha algum daquelles Adver-
bios , que precedem a toda a Ora9a5 , oti
le devem por logo depois da primeira pa-
lavra , que de ordinario he o verbo ; por-.
que ^entao pr^edC o*. Adverbio .* ut »
More fite. hirend^ V L(Ogo vemo^ meu
amigo.
J^cijlo^erceiira. Tira-fc , quando a
‘“lili" ' ora-
r« .
NafoS Khfifii
bragao he de pergunu 3, porque entio
nos vcrbos Neutros precede o Nominati- ^
VO; ut 9 Adje icotb , (^em fartou? O
mefmo he no Participio : Adje diww
ri » Quern ? Sc o verbo for pa^.
fivo » nas pcrguntas precede o abfatK ,
Vo do Agente com a pirepofigao No 5
ut 9 Inhade fipa , De quern foy mor-*
to ? £ a mefma ordem fe ^arda na
repofta : Hinha (ipa 9 ^y que o
matey, ou, De mim foy morto. O mef*
mojfe hade dizer , fe a pergunta for
ibbre a caufa , indrumento , ou mate* .
ria da ac9ao ; porque entao precede o
dito cafb com a Prepofigam Do ; ut ,
Idiode fipa , com que inftrumento foy,
morto? \
.. Havendo adjeftivo , que concord*
com o Subftantivo , logo fe poem de*
pois do Subftantivo: ut , Dicri udza ya-*
chi : Deo-fe a hica grande. | f
Tira-fe defta regm , qtiando o Ad*
je£fcivo faz as vezes do verbo , Ser ;
porque entao precede o Adjeftivo ao
feu Subftantivo: ut, Yanbudza,, A faca
efta affiada.:: . ' , . '
Depois do verbo , & do nominau*
Yq ie po^ o cafo propriq do verbo ,
f2rjr AritialingudB'if^lcai
^ depois os putros cafos j, que hbu^vcri
ija-'Orapam cqia as Prepois^oeiisi nccefj^:
fe^ias* Advmindo , que nos verbos*
Neutros p xaib proprio , hfe. :p que cor-* '
Tcfppnde ao noffo 4ccufativa fe foci
Neucro a^ivo ; ou aqqeile;pafo ,c quel:
nar nofC^. Jii^a ife poem xm . {irimeira
kigar depois do:, verho, :fe^fcir puro Ncu-i^
trq I ot, ^ IcotQ igora do tayii hidiohoi.
Q negro mc .\fiuri:QU Q dinhScird a miim:
Ire ihidiohd mo/*ftidi^ > Agafta-(c cotn-f
pa%a ^bre q fiaa- faca. E noverboPaf^
fivD o cafct propria que precede aos our-
crdi/eafos ^..he o ablaciyo do agente
^oraw a p4*epoficap N6 ut , Perecri
woroby nq .\Varc hiai , Fprao-ipe conr
tadas humas novas pelp, Pad^e a mini< ;
7; i Gh Adverbios te ham de collocar"
cbnferme; (e cxplicpu na Syntaxe del-#
ksf J.-QS da primcira ClafTe. ,, no princi-*
pio os da f^qnda compoftos com
€Js/vsrhos no fim 5 os. da : terceira , de-
poisri^ dc algumao palavra j .os da quar-
ts ,onb meyo da Oragao, pu aonde quii
serein & oufoi; enfinan' v • * u ‘i
O Mpdo Indicativo de ordinario pre-
cede aos mais'^Modos ; excbpco os Ver-.
bos 'd& movimpptfi que ^umas
^ . ' " ’ * ■ zc»
VaNdfai mrH: ^
WS'fendo no Indipativo fe poem atras^
dos C}erun^^ios^ ut ^ Do- p^ac^e -iwo ^
Foy; a matar ca^a.- po ijwte fite,
ya a trabalhar. " -'I* *
Ajuntando-fe dqus ve^bqs p6^ Quie , n^
meyo, ou fern elle, fendo o fcgundo Infinito
na' no0a- lingii^' I *tambem.
0 feguiTidq vei:j?Q.fe manda^^^o ^n6l^o ,
& iferve comb de Nomc\ ihfinitivo ^
& fegqe as mefmas regras dps Nomes.
Affim que pode fervir de 'Nominati-
vo , & entap^^ rP®®^
bo ; ut ^ Net^a Cwi hiidia Eu fey
que foy j ou^ j A fu^ ida foy 'labida de
mim/E ppde euti^d jeafb com
a Prepoii^o r ^b: Q verfe ^^anteceden-
te pede : ut N,hierae dp mw'i , Tenho
vontade de ir. j Adyir,pp ,^ue o yerbo
pofto affim nq 'tnfihico feitp. nome
infinitivo , ped^'aind^aflim os leus ca-
fbs proprios as ftepofi^oens ^ pro-,
prias , como fe fora puro verbo : ut ^
Nhicrae Carai do icotb do hiwanhere*
O braijco quer furtar a minha fazen-
da. ■ ‘
O modo de coHocar as outras Par-
tes da Oragab , como Participios , Pre
pofigoens > Interjeigoens , & Cpnjun
- ^ ^oeiw
\24t Arte Mngua Bufilical /
goens f ja fe declarou ncjs proprios Ca-
pitulos de cada huma dSellas ; & o ufb
Oa mefma lingi^a ftra a regra mais aeer-.
tada de todaa as putras rcgras defta Ar^
Vfus te plnra docekit, -t
^ LAVS DEO;
l lA
-f
*v
'■'.ivlfr;;’
yL . •
r V
A,'
''5 ^
f •'
V.:
J
, • •^'
>■ - — . •• > . ;■ 1 ,. . * ’2
fc» 5 : ■' ‘
ooby'GoOgfe
'->.
BIBLIOTECA .
|
The Supervisory Control and Data Acquisition (SCADA) is a control system for various industrial processes. It is controlled by a computer to monitor and control all of the processes that exist in an industry. It is a large-scale controlling method which can include several sites over long distance.
Control engineering |
Codognè is a town in Veneto. There are 5300 people living there. It is near Venice and the Dolomite Alps. The beaches of the Adriatic Sea are also nearby.
Towns in Italy
Settlements in Veneto |
Crystal Lake Park is a city in St. Louis County, Missouri, United States.
Cities in Missouri |
<p>I have a simple node server:</p>
<p>//server.js</p>
<pre><code>import express from 'express';
import React from 'react';
...
</code></pre>
<p>When I try to run this using <a href="https://github.com/foreverjs/forever" rel="noreferrer">Forever</a>:</p>
<p><code>forever start -c "babel-node --experimental" server.js</code>
, it errors out due to use of <code>import</code></p>
<pre><code>/Applications/MAMP/htdocs/React/ReactBoilerplates/koba04/app/server.js:1
(function (exports, require, module, __filename, __dirname) { import express
^^^^^^
SyntaxError: Unexpected reserved word
at Module._compile (module.js:439:25)
at Object.Module._extensions..js (module.js:474:10)
at Module.load (module.js:356:32)
at Function.Module._load (module.js:312:12)
at Function.Module.runMain (module.js:497:10)
at startup (node.js:119:16)
at node.js:902:3
error: Forever detected script exited with code: 8
</code></pre>
<p>I have also tried <a href="https://github.com/Unitech/PM2" rel="noreferrer">pm2</a> and <a href="https://github.com/remy/nodemon" rel="noreferrer">nodemon</a>, I get same error there as well.
For pm2, I followed this issue <a href="https://github.com/Unitech/PM2/issues/1167" rel="noreferrer">https://github.com/Unitech/PM2/issues/1167</a>, but it didn't work either. What am I doing wrong here?</p> |
Glycyrrhiza is a genus of about 18 species in the family Fabaceae (Leguminosae). It is found in Asia, Australia, Europe, and the Americas. It is best known for liquorice (British English; licorice in American English), which is the product of G. glabra, a species from the Mediterranean region. Very little G. glabra is grown in North America, but American Licorice G. lepidota is a common native species there. Russian Liquorice (G. echinata) and Chinese Liquorice (G. uralensis, Chinese: gāncǎo, 甘草 lit. "sweet grass" or "sweet herb") are also grown, the latter being important in traditional Chinese medicine.
Species include:
Glycyrrhiza acanthocarpa
Glycyrrhiza aspera
Glycyrrhiza astragalina
Glycyrrhiza bucharica
Glycyrrhiza echinata - Russian liquorice
Glycyrrhiza eglandulosa
Glycyrrhiza foetida
Glycyrrhiza foetidissima
Glycyrrhiza glabra - liquorice, licorice
Glycyrrhiza gontscharovii
Glycyrrhiza iconica
Glycyrrhiza korshinskyi
Glycyrrhiza lepidota - American licorice
Glycyrrhiza pallidiflora
Glycyrrhiza squamulosa
Glycyrrhiza triphylla
Glycyrrhiza uralensis - Chinese liquorice
Glycyrrhiza yunnanensis
Faboideae
Medicinal plants |
Khumukcham is a Meetei Manipuri surname or family name which has Indian origin. People of this family mainly inhabit in Manipur, India.
Other websites
http://www.mychildnames.com/mobile/similar-surname.aspx?surname=Khumukcham
http://www.indiachildnames.com/mobile/similarfamilyname.aspx?surname=Khumukcham
References
Meitei surnames |
QU^ESTIO MEDIC A,
QV °D L 1 B ETARI IS D ISPVTAT10 NIB V S
mane dtfcuttenda , in Scholu Medicorum , die Jovis
detimcL-ottci'vti Fcbvunyii,
_ _ '((GUi&ii'"'
M. DO MINICO DE FARCY, Dodorc
Medico 3 Pnefide.
zAti Aflhmm humido Nicotiana ?
U T perfe&um quodque mixtum perfpirationis , ita mixtum ornne vits
particeps refpiratioms beneficio carcre Illi us j n iU is aut h *
certa fubtilis materix quanutas ; qua intra infiu^ t 1 r
meatus,anguftiores,aut laxiorcs,per acceffioncm aerisdiverfLod*azitarSu^
ducitur cjufdem arvuin aut corripitur. Hums in iftis efficax inftrnmA^ tata pr°-
cujus energeix fpirabilium partium paffivarum in ftirpibus , lLmqScTmuf&'
aamrara m pknfque fenfu pttdirn accommodate ftruaura famulamr. a&
, a nitrofu quibus vcror.miIl.mi gravidas eft par.iculis intima «■„?.
Pcrvadcrc habens peculiar, quo donatur craffiticm inter ac tcnui.atem confi
ftentixmodo premere nonnulla,tandem ab infita libi cliftic^ virtue C ? ’
P urunum rcfilire ubi plan,arum .rad,teas , pifeium braSS
njotum E ’ ° minifqUe P 111 ™ 0 ! 105 fubit ’ nuifculornm diaphragmatis thoracifque
^on mo do, veium - Sc diffitiffimas^quafque propagincs fortillim? compnu'n dufto
a branch, ls & pulmombus opificii iftius exordro. contemns igimr duftuum
mnmm ac fingulorum capacitate fuccus alibilis crebro, aeris ei fubindefe com
0,, ™*.'**™«* dlvlflts ’ tenuiffim e pinfitus risque l'ubadus fluidam afe*.
»IiqunST ’ inC ° lin " ein tamd,u Permanfuram quamdiu refilicntcs particulas
1 ' rm,0 k m r °* ) PotCmia movens f pintus eft, una cum
ne " d,fhlfu *» a ce d cb ;o %naliqu C medulla impetumerc naturali, p er
*ufc2 If T nUm °^ hia . fC fc r P ar ? c r nt « 5 indeque ak nerves diaphragmatis.
rcfpii ° qUL t ! 1 ° iaas oc y ffi ‘ llc ra P l “f* Infcras ea propter oporterc ut machinatio
VEST* ’ a fp! n ’“ pCndCnS & a . cr *» vitium all 'q u ° d feraper faciat, ruinamve
pertinor’ q r UOtlC . S ’.ji C a T° P” mus in ftinftuseft, hie, ad querninftindus executio
A II.
dSTHMATIS igi.ur cxprclIKm percepturus eft idiarn, quifquis cooitare
*. volucnt negato «n ad pulmones aditu, impcdi .5 ejufdem p« pulion«
5 (cm)
teciprocatiotie aniroam > ^J^nali med^iu'pe/dovli
Sic ubi fpiruus ammahs ^erebrc , p f 0 J in is utriufque organo-
lumborumque ncrvos ^ £*“ fiftiSr, quod apoplcfticis ; intercipitur viarum
rum denvandus ipfo m fo q ulfu inficitur, quod fcorbuticis acciditi
X&Si»WaS cjufmodi Sc—« ; XpeS*
ubi dcmum aura mabgmore confpurcatur , f mo lem perni-
folvemiumque , yel aciclorum Co,«.>l>m,«nqu= ™J‘“ LgUtis
ciofiils affligit, exundanm. mde feo E“ ‘^Afthmaus Itiolo.
cruoris ormndum e(ic i ceU'uro in
g,am mft. Xs“itaolm humore vitiato, qucm mucus men acidumve nequam
pulmonis iplms a "™T‘ eBCcint: undc f orta ffis crudum tuber , a cruore mtra
iniqmon perrnmione T rc f I(ie , qU oniam eodem affluxit ubc-
pulmoms vafa commeanuo, q lmanis abfeeflus, eiufdem vomica,
f,;.s,,b,demy= fcrmeniafc.. Wo« pvdJone,, ircuend,
pfeudopolypus, a feio e_vicm j 5 ■ j pucct £ p raV a conformatione
E„dc pU HrJffSKiE libcium redditut pm..
sz.-J£,ilirsz^:sr,fp:i
faquire B aobviameet^M^ette,cj pcMicam , cujus
p ar r advefta ’ T
materia quafi fepulta reviv fJmentefcendo profiliens h vafis.nervea qusdatn
__ ISTINCTIO caufarum Afthmatis perobfeura fat *, prognofis admo-
4 «, pericub m qmdem p ^ ^ hanCjju dicatamquc curationi
non Temper, Qjl /1 ■ j tum c ientibus catharticifve disjicit, vel atte
opportunam v , c ^^ 0 ueb ’ eni?niorum ope difpefeitam reducit ad profluentem.
par virtutibtis xftimanda Nicotiana, penes virum cjus in adminiftratione -tarn
cautura, quam in Afthmatis fpccie cui convenit, internofccnda perfpicaccm j five
integra tritaque in pulvcrem naribus excipiatur , five fruftulum ipfius continea-
turore, dentibus mandendum , feu fumus hauriatur e fiftulis. Folium hoc in
Brafilienfi Peruvianaque regionibus America: crcfcens uberius, in Florida prae-
ftantius j nautis primo turn militibus ac lixis familiareforfan & mendicis , hoc
quo vivimus fxculo , viris & mulieribus, aulicis & plebe'is, oppidanis &rufti.
cis promptum in tnanu mercimonium, cujus in gratiam officinx publicx quo-
tidie rccfuduntur j gravia penduntur vcdigalia, cui quilqnis afluevit tot capitur
illecebris j cjus ut ab ufu nunquam refiliat ant fere nunquam, fale fulphureque
perniciffimis conftat, iftorum principiorum alteropromente primamfingularium
nicotians virium altcro ejufdem cnergcias opificc potiffimo. Hujus
nimirum eft, a nativo caiore protinus excitati, cxplicare fefe latius, atque adeo
falinis qux jundx prius quodammodo erant, particulis copiam facere , quo pro-
rumpant , iifdem adminiculum prxbere neceflarium , quo fcrantur in fublime.
illius eft excufli femel atque a fulphure foluti, fubjedas corporis partes fodere
acriter, quarum quotquot fenfu donantur exquifito , villofarum quibus circutn
veftiuntur membranarum elatcrc ,contradx ab importuna fuccorum farcina fefe
feliciter expediunt.
I V.
P ONAMUS cnimvero quempiam Afthmaticum fuifle fadurn , quoniam
fodinis opificinifvc metallicis addidus , aut uliginoforum incola locorum,
traxerit una cum acre vapores, quorum atrati fuligine fpiritus ,micare fpiflitu-
dine diftenti, volare pro more fuo ncqueant ad motrices fpirabilium organorum
fibras, ctuore quern vcntilationis inopia tunc affligit, crafl'efcente fupra mo-
dum , ado fegnius atque per moram quam nedit intra pulmones , veluti per
quoddam fufflamen, ae'ris reciprocationem interturbaturo. Huic levamen pro-
fedo nullum adcrit cfficacius, quam a Nicotiana. Fumumc tubulis ducito ille,
ftimulatos illico percipict plurimos qui glandulas maxillis appofitas ambiunt
pervaduntve falivx canales , quorum cx ofcillis poft repetitam contradionem
funiculorum quibus ejufccmoai glandulx inftruuntur, ingentem ftupebit evomi
falivx copiam, donee per fucceflivam hanccc vellicationcm ad pulmones ufque
continuatam, vifeosa perfentiat illosexpediri pituita, defideratam A: fanguini 6c
aeris procurari libertatem. Neque minus opportune fadumiri putaveris a Peti
ufu, dum quis haufto peftilentibus in conftitutionibus acre corpufculis roden-
tibus pcrfpcrfo , falibus gravido fermentefeentibus maritimas ad oras, rariori
textura donato editioribus in locis, Afthmate conflidabitur. Spiritibus enim
qui debita cruoris crafi contincri folent, hac eadem per irrequietos fales utcunque
foluta,protinus evanidis, portio fanguinis altera plan£ fubfiftit,orba nempe mo-
toribus , in ferum diffluit altera tota •, utraque pulmonibus incommodum im-
portat, oncrc prior, alluvic pofterior, adeoque difficilcm reddit anhelitum. Ta-
baco igitur in nates immifio ftimulanda membrana varios conveftiens intimof-
que receftiis nafijA: oflium quibus extruitur, ut primum contrahetur ifthxc, con-
fti'ingentur & papillae glandularum quibus intertexta eft , exprimetur cx his
mucus , quo quidem expurgato ferofos latices motum eundem fecutos , e vafis
glandularum turn vicinis rum diflitioribiis evocari videas •, portionem cruoris
in pulmonibus antea ftagnantem , novorum acccdione fpirituum ventilari, flui-
diorifquc fyftafcos poftliminio recrcatam revehi ad communes liquorum alveos,
r cdhibita demum facilitate fpirandi quam vetus Afthma ufuccpifle videbatur.
Sed & quotquot feram in cerebri finubus luxurians, ubertimque dcponendum
in pulmones Afthmati fadurum eft obnoxios prxftabilius fervat nihil, folio
Nicotians ore conrcnto dentibufque manfo , quod fodiens acriufcule referanfque
per vices oftiola vaforum , quae fecundum utriufque partis hujus intcrcapedinem
excurrunt, latices alio derivat; fic fua cerebro libertas alferitur, Sc a ruiturorum
humorum impetu pulmo praebetur immunis.
V.
V E R U M an quo tempore paroxyfmus xgrotantem anguftius urgebit, ae’ra-
quc novum follicitius avebit illc , cujus elaftica vi cruor cxlex ,fub fpiri-
tuum aufpiciis emendetur, an tcmpcftivus erit Nicotians ufus J Ita fan£, mode
venx fedio prxmifla fuerit, itcranda quoque pro viri prudentis arbitrio : fic
quippe fiet ut ad vomitum compcllarur sger accelfionem tnulto maturius fini-
turum. Cave proptcrca confidentius aufcultes monitis aliquorum £ vetcribus,
apud quos inconfidcratifiims temeritatis habetur vomitorium in tam lubrico
rerum concurfu prxfcribcre, arbitrates hoc prsfidio nihil quidquam detradum
iri de Afthmatis causa, quin Sc matcriam impenfius it medicamento agitatam
effrsnate in pulmones ipfos effufum iri, adducendo in prxfentiffimum prxfoca-
tionis diferimen Afthmatico. Quafi vero humor Afthmatis noftri parens , etfi
plerumque cominus in pulmones fefe inferat, eminus tamen e ventriculo , in-
teftinis , jccinorc in quibus alimenta, Iympha cruorque depravantur,cerebro
quod fero circumfluit, cb frequentiffim^ non illabatur. At cuique perfuafifltmum
eft illaudabiles fuccos per vomitum e ventriculo quidem primum exigi, dcin e
reliqttis corporis partibus. Quafi vero magis verendum fuerit Afthmatico quam
apoplcdico, cui vomitus in ipfo fymptomatis infultu valido medicamine cietur,
apoplcdicojcujus pulmonibus fero clam e crebro ftillantc roox fatnris,hocpropius
ftrangulationis pcviculum impendet, quod egerendo ifti diluvio prorlus impares
cos effe conftat, otiantibus Sc foris Sc intro, vcl fatifeentibus admodum fpirabili-
bus ordinis utriufque inftrumentis , a prohibitavel imminuta fpirituum Epirrhoc.
Qnanqnam unum hoc idemque remedium alteropotis eft zgrotantem comtnodo'
beare , dum purgationis locum tenens, dejedis per fcceftum fuccis degeneribus,
arteriarumficdeplebit vcnarumque genus omne , vafis ut pulmonum hocegeftu
per vices exinanitis,Afthmatica multum inde circumcidatur acccffio. Sic medicina
qus fit sgro cum paroxyfmus ipfum anima propemodurn intercludit, eidem fada>
perfeveranter , ubi fruitur mitioribus intervallis, convalefcit ipfc, modo feipfum
cautx vivendi norms, perpetuo , accommodats catharfi fubinde permiferit.
Ergo Ajihmctti humido Nicotiana.
Domini Do&ores difputaturi.
M. Urbantss Leaulte. Af. Nicolaus Badly. M.Bertinus Simon Vietixivoyc
M. Joannes Boudin fercnijftmt
M. Michael Pichonnat. Joannes Daval. Ducifft BurgnndU Mediate
ordinaries , & Bacultatis
• Decanus.
M. Gnilldmus Petit fereniffimi
M. Trandfcus Pi cote de Bel- M. Claudius Quiquebeuf. Delbhini irimarius Medicus-
lefire.
Proponebat Parifiis RAYMUNDUS JACOB F I N OT,Parifinus,
Baccalaureus Medicus. A. R. S. H. 1700.
|
\ .
<366432232900i5 f.?«
<36643223290015
Bayer. StaatsbibHolhek
Digitized by Gc
\ I
i .
Digitized by Google
•I
Pindapitryajna^
das manenopfer mit klössen bei den Mern.
Abhandlung aus dem Vedischen ritual
von
Dr. O. Donner.
Berlin 1870.
S. Galvary & Co.
OlMnraiMir.ltvMM 11.
Digitized by Google
Digitized by Google
Pindapitryajna,
das manenopfer mit klossen bei den Indem.
Abhandlung ans dem Vedischen ritnal
von
Dr. 0. Donner.
Berlin 1870.
S. Galvary & Co. (ß. H. Simon).
Digitized by Google
REGIA
Digitized by Google
In seiner vortreffliehen abhandlong: „Zur kenntmas dea Vedischen
opferritoals'*, in den Indisdi^ Studien Bd. X, erw&hnt professor
Weber mit einigen werten der manenfeier mit Idössen» pii^4^pitr'
ffajna, als* einer einleitang nun nenmondsopfer am nachmittag des vor-
hergehenden tages, ohne anf den ritoa dieser feier niher einsugehen.
Da ieh wShrend eines längeren anfentfaalts in Tübingen dnrdi die
gflte des herm pxof. Both gelegenheit hatte eine dar dortigen sans-
krithandsehriften namens pi94^pitfffßjnav{dki Qt, a. I, 91) sa be-
nntsen, so gab mir diese die Teranlassnng aar folgenden monograpbic
Aber das manenopfer mit Spftter hat mich prof. Weber mit
grosser freondlichkeit .in den stand gesetst mehrere handsciudften der
kSoigl. bibiiothek in Borlin an veii^eichen. Ich beseiohne sie hier
nnten mit folgenden badistaben:
- A, Nr. 101 in Webers verseichniss der saaskrithandschriflen der
königL bibiiothek in Berlin — Chambers Nr. 4, gäükhäjfana*t
vom Big Teda gehörendes ^rautasütra* Im vierten adhydifo,
abschnitt 3 — 5, von foL 35 a an -wird das pinf^apUrffii^a behandelt.
B. Varadattatuta Änartttya'B vollständiger commentar zu
khdyana*8 eben genanntem tütrOt Weber's verzeichniss 106 «
Chamber's 448. Unser g^nstand ist fol. 98a — 102 a besprochen.
C» Oobkiltya gjrhyasütra, zum Säma Yeda gdidrend, in Weber's
verz. nr. 318 = Chamber's 92, vom vierten prapdthaka 2. abschn.
fol. 23 a, geschrieben samvat 1607 = 1551 p. Chr. und
D. Dasselbe s^tra, Weber's verzeichn. 320 as Chamber's 294a,
im vierten adh^dya fol. 45a, geschrieben samvai 1729 s 1673
p. Chr. In den zwei leta^^annten handschriftcn -wird am ange*
führten orte die an den anvash^akd stattfindende opferceremonie
beschrieben, mit der bemerkung aber (C foL 256, D fol. 49a),
dass das manenopfer mit pin<fa8 in derselben weise geschieht, nur
mit denjenigen verinderongen, welche dort angegeben worden sind«
1»
Digitized by Google
4
K Eine handschrift über fräddha'titvLtkl, znm S&ma-Veda gehSrig,
aammt 1679 geschrieben, Weber 324, Chambers 303. In dieser
mangelhaften handschrift wird fol. 96 — 106 die Yerehmng der ver*
storbenen mit pindas näher besprochen {pv^ändm arcoMvidht),
F, Pi^4^P^tryaJnavidhif die sehr fehlerhafte Tfilnnger handschrift,
geschrieb^ samvat 1778 as A. D. 1717. Die zwei leztgenannten
h&ndschr. sind von dersdben gedrungenen kfirze, die sich in meh-
reren solchen kleinen Schriften fiber das ritnal vorfindet und wohl
darauf hindeutet, dass sie, wie unsere geistlichen handbficher, bei
der praktischen ausiSbrang des opfars von den brahmanen ge-
braucht wurden. Aehnliche giebt es in der Berliner handschrift-
sammlung drei:
O. Pif^iapitfV^ijna t Weber's verseichniss nr. 1140, Chambers
209 0 1, ein blatt.
ZT. Pii^4^pitfpajnapaddhaiif Weber 1141, Chambers 6796, drei
biAtter.
X Pi^iapitfifajna^ Weber 1142, Chambers 623«, zwei blStter ^).
Alle diese sind mehr oder weniga^ fehlerhaft.
Die erste hfilfte der folgenden abhandlung bildet, nach einer
Anleitung, die darstellung des manenopftn'S mit pi^4^ nach Kdtfd»
yana und Äfvaldyana in ihren resp. ^rautasütras, wobei ich zu-
gleich die darstellungen hinüber im Sannkdrakaugtubha (von
foL 235 a der in Bombay 1861 litiiographirten ausgäbe) und Ndrd-
ya^bhaita'B Prayogaratna (von fol. 916 der Bombay- ausgäbe)
berücksichtigte. Die darstellung in der letztgenaunten Schrift ist
die bei weitem ausführlichste von allen über diesen gegenständ.
In der zweiten hfilfte folgt der text der betreffenden stelle im pan-
khdjfanafrauta.'infra mit Übersetzung und erklärungen anf? dem
commentar und den übrigen handschriften. Schliesslich füge icli den
text der Berliner handschrift Weber nr. 1140 = Chambers 209 e 1
bei, um eine probe der erwähnten gedr&ngtheit der darstellung zu
geben.
Ehe ich zur darstellung des ^^in^a- opfere gehe, will ich einiges
über die todtengebr&uche der Inder und der verwandten volker im
allgemeinen anführen, um einen ausgangspunkt für die auffassung die-
ser eigenthümlichen sitte und der damit zusammenhfingenden Vorstel-
lungen zu gewinnen.
^) Die abschrift dieser drei handschriften verdanke ich der freund-
lichkeit des herrn £. Kuhn in Berlin. .
Digitized by Google
5
Wie unter den ^do-europfiischen Völkern fiberhaupt, so herrschte
auch bei den Indem von Ältesten Seiten her die dberzeugung einer
möglichst nahen besidbung swischen den verstorbenen and den noch
lebenden , wesshalb man die abgeschiedenen immer ■ in treuem ge-
dXchbiisse hielt nnd ihr wohlwollen zn gewinnen sachte. Mit grosser
Sorgfalt, anter spenden fbn wein und ehrenbezeigungra vielerlei art
fand bei den Griechen die todtenfeier statt Li der Sltesten xdt ist
das begraben wohl nicht anbekannt gewesen, im Homerischen seit-
alter ab^ herrschte schon das verbrumen, wie aach das wort rtitpec
angiebt Der kSrper wurde aar leichenfeier erst gewaschen, dann mit
wohlgerSchen gesalbt und im feaer verbrannt Die gebeine wurden
in der erde begraben und ein erinnerungsseichen auf den grabhugel
gesetst Nachdem alle von der sitte vorgeschriebenen ceremonien aus-
geführt worden waren, wurde ein todtonmahl gehalten, dabei auch
spiele, kämpf und wagenramen, vorkamen. Die griechische geschichte
erzShlt oft von treuen knechten, fireunden und fraaen eines verstor-
benen, welche bei der leichenvm1>rennang sieh selbst augldch opferten, .
indem rie sich entweder in den Scheiterhaufen warfen oder in anderer
weise den tod snchtoi und dann wohl mit verbrannt wurden In
späterer seit wurden die tedten begraben. Weil die verstorbenen
Seelen, die ein schattenhaftes, traumftbnliches lebw fahrt«i, gewisser-
messen als in niherem susammenhang mit den göttem, daher mit
grösseren kenntnissen ausgestattet, gedacht wurden, gab es viele opfer,
wenn man sie aus der Unterwelt hervorrufen wollte, um unbekannte
dinge zu erzSblen oder, wie bei den orakeln, um v(m künftigen
geschicken zu weissagen. Auch sonst feierte man solche opferfeste
um sowolil die geister der verstorbenen .uls die götter der unterweit
gunstig und milde su stimmen. Bei allen diesen opfern worden thiere
geopfert ä).
Mit welchen grossen feicrlichkeiten das begräbniss bei den Rö-
mern stottfand, ist allgemein bekannt. £s war eine uralte, vielleicht
sdion aus Asien mitgebrachte anschau ung, dass das haus und die
ganze familie des verstorbenen unrein blieben, so huige er nicht be-
graben wurde. Bei der beerdigung, welche in späteren seiten sich
^} J. Grimm, über das veibrennen der leichen, kleinere Schrif-
ten II, 335.
') Yf^ G. Goeke, Horner! de morte mortuorumque condicione
sententlae eompnrnntur cum nationum COgnatariun de hac re opinio-
nibos. Uaiis äaxonum 1868, 23—26.
Digitized by Google
6
*
aUgemein xum Terbrennen der iNxStt» f«rwandelte, wurden blamen,
Yögel und ttndere opferthiere reichlich in die flamme gwworfen nnd
mitverbraont, wein und wohlgerSche geaprengt, allea mit dem sweck
nicht nur den ort der beatattong an einem heiligdium, aepnlemm, an
machen, aond^n audi dem geiat dea veratorbenen eine ehre au be*
zeigen» ihn au bemhigen und an einem r^en nnd geiatigen wesen
gleich den übrigen dü manea au machen ^). Wie man aich nSmlich
in Indien verschiedene klaasen der veratorbenen aeeligen dachte, wo-
von eini|^ achon faat nur göttlicher art waren, so hatten auch die
Römer mehrere solche, wie manen, laren, larcen, Imureriy wovon
jene awei ersten als gute, diese als bose betrachtet wurden. Mit der
zeit machte man den anterschied, dass die divi manes die geister der
verstorbenen, die lann die geister der vorfahren bezeichneten wobei
doch alle diese benennungen in der bedeutung schwankten^ so dass
die genannten geist^ öfters mit genien nnd apukgeistem identi&eiert
wurden. Besonders mit den zwei letztgenannten, manes und lares,
Stand der Römer in innigem Wechsel vcrhultniss. Bei der bestattung
wurde das grab mit wein beaprmgt und dem lar d. h. dem geist des
verklärten ein opfer von widdem dargebracht, forner ein eigenes opfep-
mahl für denselben bereitet und an seinem grabe hingesetzt, das so-
genannte silicemium Blumen und bäume schmückten die ruhcstätte,
und als schluss der ganzen feier am grabe folgte eine reinigiing mit
Wasser und feuer und eine räucherung mit lorbecr für alle die am
leichenzuge theilgenomnien. Am neunten tage fand das sarrißrium
novemdiale oder feriae denicales statt, ein letztes sühnungs- und reini-
gungsopfer und damit vereinigt ein todtenschmaus, welche beide ge-
wissenhaft beobachtet und in grosser stille begangen wurden. Dabei
kamen auch spiele vor, vornelimlich gladiatorenspiele, weil nach altem
glauben am grabe eines verstorbenen menschen blut fliessen musste.
Diese feierlichkeiten mit spenden am grabe , bekränzen desselben
u. 6. w. wiederholten sich von zeit zu zeit, namentlich bei der wieder-
L. Preller, Römische Mytliolögie 2. aufl. 1865 s. 72 f. und
überhaupt s. 480 — 500, wo die hier angeführten bestattungsgebräuche
und die todtenfeier ansf&hrlieh behandelt werden.
Preller 1. c. s. 486.
*) Aufrecht sagt, das wort siliceminm bedeute der e^ymologie
nach ein stillschw^^nd eingenommenes mahl; einige lateinische Ver-
fasser bezeichnen es als eine art opfer, das den dahingegangenen dar-
gebracht wurde. Aufrecht, Lat. etjmologieen, in d. Z^chr,/ür vergL
sprach/. VIII, 211.
Digitized by Google
7
kehr des Sterbetages und wurden unter dem Worte parentalia verstan-
den. Ausserdem aber gab es auch eine allgemeine, öffentliche todten-
feier, besonders die woche vor dem 21. Februar, die eine herkömm-
liche zeit der dies parentales war, wo jede familie ihre todten feierte,
bis endlich am 21. der tag der feralia den beschluss dieser todten-
feier zu ende des alten jahres bildete und am folgenden tage das all-
gemeine zum gedächtniss der verstorbenen begangene familienfest der
caristia gefeiert wurde. Die feralia waren ganz den gräbern und den
in ihnen verborgenen divi manes gewidmet, indem man ihnen dann
allerlei speise und fromme gaben brachte und sie auf jede weise zu
beruhigen suchte. Wührcnd dieser alh rseelentage darf man nur der
todten gedenken; nur an den gräbern darf die fackel leuchten, nicht
im fröhlichen gedränge des hocbzeitszuges ; nur dort darf geopfert
werden, den manen und den unterirdischen gottern, nicht den übrigen
göttern, deren tempel in diesen tagen verschlossen wurden, erzfihlt
Ovidios (F. n, 531 f,).
Hit alkfi ^esen feierlichkeiten m «hten der Tfinforbeoeii war
das gemfiih des Bfimers noch nicht befinedigt, er lebte immer noch
mit ihren geistern in dem innigsten Terbende, als wären sie recht
dgentlich die belebenden und beseelenden geister des baoses, welche
an aUem, was die familie traf, antheä nahmen. Daher bildete sich «
der cultos der laren so reichhaltig aus, in seinw wdse ein spredien-
der zeuge des staricen familiengef&hls dieses Tolkes* Iffiemi kam auch
noch, dass nach dem allgemeinen glauben solche todtenfeiern nicht
blos den Terstoibenen, sondern anch den unterirdischen gSttem galten,
bei welchen sich jene befanden« so dass der anstand der seelen we-
sentlich davon abhftngig war, wie die g5tter unter der erde von den
angehörigcn verehrt wurden i). Tiglich mnsste daher die hansfrau
f3r den lar familiaris — der «gentlich der schüttelst der familie
ist, der iur die fortdaner derselben sorgt und gelegentlich anch selbst
seugMid auftritt und £Br die laroi, die verklfirten geister der vor-
fthren, überhaupt sorgen, vor allem den heerd rein halten und, ehe
sie au bette ging, abkehren. Ausserdem bekamen die laren bei jeder
mahlseit ibre bestimmten opfer von speise und trank, die ihnen unter
andaehtSToUem schweigen in kleinen dasu bestimmten schfisselchen
^•lellae) auf den heerd gesetst und in die flamme geschfittet würden,
bis nach dem rufe dü propitiil die mahlseit fortgesetzt werden konnte.
In ausserordentlichen fiUen wurden die laren etwa mit einem opfer-
L. Preller, Römische m^ologie s. 452.
Digitized by Google
8
kuchen verehrt, wie gerade bei der jährlichen compitalienfeier jedes
haus einen opferkuchen steuern muszte. Besonders an den Kaienden,
Iden und Nonen war ein solcher feiertag, wo dem lar fauiiliaris ein
kränz auf den heerd gelegt und ihm dabei nach bestem vermögen
eine spende dargebracht wurde, wozu bisweilen auch das opl'er eines
Schweines hinzutrat. So waren besonders die Knienden jedes monats
ein tag solcher frommen gaben, vor allen übrigen, wie es scheint, die
des Maimonats, welcher tag als tag der laralia bezeichnet wird
Der cultus der laren bildete sich später in mannigfacher weise
aus, wie wohl in vielerlei gebrauchen die Verehrung der Schutzpatrone
und heiligen bei den katholischen Völkern sich oflenbar als eine fort-
setzung dieses larendienstes kundgiebt. Mit dem vordringen des chri-
Stenthums im römischen reich begann das verbrennen der leichen ausser
gebrauch zu gerathen, im dritten Jahrhundert hatte es zu Kom völlig
aufgehört
Diese sitte, den geliebten todten unter grosser feierlichkeit mit
spenden, gaben und ceremonien den flapimen zu übergeben, ist in der
ältesten zeit eine den Germanen gemeinsame, schon aus Asien mit-
gebrachte. So besonders bei den Gothen, Thüringen, Sachsen, Angel-
sachsen; nach der Edda wurden in Skandinavien die könige nnd
helden, wenn sie gestorben, auf schiffe mit vielerlei kostbarkeiten
gebracht und dftnuaeli veibtaiuit Aber auch die Littauer and Letten,
die sUvischen vSlker Wmden, Polen, Böhmen und nach Ihn Fosslan
die Ri)B8en huldigten dies«r sitte; bei vielen opferte sich sugleidb die
frau des verstorbenen den flammen, ein lieblingsknecht, eine magd
oder eine ganze dienerschaft und diiere vrarden getödtet und mitver-
brannt, helme, Schilde und Schmucksachen wurden auf den sch^ter-
häufen gelegt, öfters folgte auch das streitross mit*). Zuweilen
wurden die knechte auch unvobrannt mitbegraben. Nach dem brande
wurden bei den Qermanen die todtenreste entweder auf dem plats»
liegen gelassen und die erde darüber geschfittet, oder in behilter ge-
sammelt Bei dem leichenbrande, während der bügel anfgeschSttet
ward und nach seiner Vollendung finden opfer von feld- und banmr
frfiehten und von thieren statt. Dazu wurden sprfiche und lieder ge-
sagt und gesungen v<m dem leben des abgeschiedenen und voll betie-
hung auf die trauer der fiberlebenden. Der leichensehmaos, der heute
1) L. Preller, 1. c. s. 490, 491, 493.
*) J. Grimm, fibor das verbrennen der leichen, U. schs. II, 231.
*) J. Grimm, fiber d. verbr. d. leichen, kL uehr, II, 241^306.
Digitized by Google
V
0
noch im volkc sich allenthalben findet, wird aach in der heidniacliea
seit die feierlichkeit beschlosaen haben Man darf dies um so mehr
annehmen, da es noch unter mehreren der Indo- europäischen Völker
Bitte ist bei der bestattong und auch spater den seelen speise darza-
reichen. Nach der ermordang des fürsten Michael Obrenovitsch in
Belgrad im verflo<!scncn jähre wurde bei der bestattung, der landes-
sitte gemäss, ein todtenmahl oder „Seelenheilfestessen" im Toptschi-
derpark angestellt „zum andenken und für das Seelenheil des gestor-
benen". Dabei wurden reisspeise, sladky, kuchen, wein und rakija
(schnaps) aufgetischt. Von den aufs grab gelegten speisen und ge-
trunken nahmen die armen der Stadt, nachdem sie gebetc für die
Seele des gestorbenen zum himmcl geschickt Bei den Littauern,
Ostpreussen und Kurländern ward alljährlich schon seit der heidni-
schen zeit die feier der seelenzeit neun tage gefeiert, wobei man den
unsichtbaren speise und getränke vorsetzte Ein leheu von diesen
benachbarten viilkern, vielleicht bezeichnet durch Überbleibsel der ka-
tholischen Seelenmesse, mjig wohl die seelenzeit (ingede aeg) bei den
Esten sein; wenigstens kommt sie bei anderen finnischen völkern nicht
vor. Diese feier dauerte im Fellinschen kreise in Estland beinahe
den ganzen monat November. Am ersten abend der feier wurden die
Seelen mit brei aus mehl oder grütze und Weizenbrot von der diesjäh-
rigen ernte bewirthet. Am letzten uiontag wurden für die abziehen-
den Seelen hühner oder ein grösseres stück vieh geschlachtet und
braten und suppe bereitet. Bei der darreichung dieser speisen, was
ausserhalb der wohnstube geschah, sprach die dirne: „kommt nun,
geister, kommt und esset (tulge, inged, tulge söma)" *).
"Wenn man auch zugestehen muss, dass vieles von dem erwähn-
ten, darunter auch das verbrennen der Icichen, bei anderen als den
Indisch -europäischen Völkern sitte war und wohl mit Vorstellungen
über den tod und das wesen der todten zusammenhängt, welche
als allgemein menschlich aufgefasst werden müssen, so kann doch
andererseits eine durchgehende ähnlichkeit auf diesem engeren gebiete
1) K. W einhold, die heidnische todteubestattung in Deutschland,
1859 8. 88—90.
>) Siehe KSlnUehe ZtUtaig^ Juli 1868.
So enfihlt der polnische dichter Mickiewitz, siehe W. Schott,
die estnischen sagen vom Kalaipoeg in Abh. d. Berliner Akad. 1862
S. 472, anmerk.
Das Inland, jahrg. 1852 nr. 51, ingede aeg oder die seelen-
idt Im FeUiaBehfis.
Digitized by Google
10
nicht gelaugnet werden. Es würde uns zu weit führen diese im ein-
zelnen zu verfolgen, ich will daher hier nur noch einiges hervorlieben.
Wie beim indischen j>it]-me(i)ta das opfer der todtenkuh, anustarani,
gebracht wurde, damit dieselbe den todten über den fluss vaitarani
führe, so hat man ein<* jihnliche sittc bei den Skandinaviern, den Dä-
nen und Friesen gefuiulcii ^). In den Vorstellungen deutscher Stämme
sind das wütheiidc beer Wodans, die elben und elfen ursprünglich die
geister seelig gestorbener menschen, gleichwie die maruts und fhhus
sich dem Indra, die aiigirasas dein Agni gesellen; auch diese alle wa-
ren früher geister der verstorbenen, wie noch jetzt die pitaras bei
Yama Im Völuspa-liede der Edda erzählt der dichter von drei
verschiedenen über einander liegenden himmeln ; in dem obersten, t'ith'
bläirm (der weitblaue), ist der palast gimill, wo die treuen schaaren,
die lichtalfen, die seelen der guten wohnen
Wenden wir uns jetzt zu den Indern, so sehen wir, dass diese
von ältester zeit ihren vorfahren grosse Verehrung erwiesen haben.
Schon im Rig-Veda findet man eine anz^hl hymncn, die bei der todten-
bestattung recitiert wurden; sie bezeugen alle eine pietät und anhäng-
lidbkeit für die verstorbenen, die von wahrem gefuhl beseelt ist Nach
den ausführlichen darstell ungen, welche B. Roth in seiner abhand-
Inng: „die todtenbestattung im indischen alterthum" und Max
Muller m seiner ^die todleabeBtattiiiig bei den Bnlmianen** ^) gege-
bm, kann ich Iderfiber ktin edn. In iltester seit 'ward in der erde
begraben, aber schon frab wurde das Terbrennen allgemein. Der leich-
nam wurde gewaschen, ein stfidc gpld in sanen mnnd, in die nasen-
IScher und obren gelegt; dann trug man ihn zu einw heiligen stelle
im walde oder am wasser und legte ihn anf ein ibupo^lager, das haupt
gegen Süden. Nach nodimaliger Waschung wurde die leiche auf den
▼on den söhnen oder nfichsten verwandten zugerfisteteo Scheiterhaufen
gelegt, nachdem erst der voUsieber der bestattung auf demselben gras
1) Kuhn, Zeitschr. f. vergl. spr. XV, 226; vergl. II, 315.
^) W. Mannhardt, germanische Mythen, forschungen. Berlin
1858 8. 38—49.
*) Mannhardt 1. e. s. 321.
*) In der Zeitschr. d. Deutsch. Morgeiil. Ges. Bd. VIIT, 4G7 ff. • •
') Zeitsch. d. D. Morgenl. Ges. Bd.^lX s. I f(. Vergleii lu> hiermit
das vierte buch von A. F. Stenzler, A<;valdijana'B gfhyasiitrdni In-
dische hausregeln, sanskrit u. deutseh, in den Abhandl. für die Kunde
des Morgenlandes Bd. III u. IV. Daiu auch J. Orimm, das verbren-
nen d» lelchen, kidn. sehr. II, 396.
Digilized by Google
11
und das schwarze ziegenfell ausgebreitet. Nachdem verschiedene ge-
räthe, der becher mit der opferspeise, das zerstückelte opferthier, nach
einigen auch swei kU")Sse, üb< r den todten gelegt wurden, zündete ein
verwandter den Scheiterhaufen an. Während der todte brennt, redtiert
der bestatter die yerse: geh hin, geh hin auf jenen alten pfadcn u. s. w.
Wenn die leiche verbrannt ist, gehn die verwandten um den scheitor»
häufen und kehren dann nach hause zurück, ohne sich umzuschanen,
die jüngsten voran, die ältesten hinterdrein i). Nach reinigung mit
Wasser folgen gebete, opfer und fasten. Erst den '^'•^^hJit'^n tflg n^rh
dem brand, oder wie Apmldijana sagt IV, 5, 1: nach dem zehnten
tage der schwarzen monatshälfte, an den ungeraden tagen geschieht
das sammeln der kuochcn in ein irdnes gefäss. Eine tiefe grübe am
lluss wird mit ku^a-gxB,^ bestreut, mit gelbern gewande bedeckt, dann
das irdne gofäss darin gestellt und erde, dörner und nioos darüber
geworfen. Nachdem die verwandten wieder nach lianse gegangen und
sich gebadet haben, machen sie dem todten allein ein grdddha oder
heiliges opfermahl.
Solche gräddha\ oder fromme Opferhandlungen, speciell mit be-
ziehung auf die verstorbenen vüter, gab es mehrere. Ndrdyana er-
klärt in seinem commentar zu A<;val. grlnjasnlra IV. 7, 1, dass alles,
was mit hinweisuiig auf die väter (indem man dabei die väter im
sinne hat) den brdhmanas mit glauben (fraddhayd) dargebracht wird,
das heisst grdddha. Es gab solche auch für die götter, hier wol-
len wir aber nur die für die vfiter berücksichtigen. Durch das erste
frdddha wurde der verstorbene in den kreis der sapindas versetzt und
gewann so den eintritt zu dem himmlischen aufenthaltsort der väter
Am Sterbetage wurde jährlich das opfermahl wiederholt. Man fasste
dies als ein bedürfiiiss der verstorbenen seelen auf und meinte, es sei
den Vätern zum genuss der vollen glückseeligkeit nothwendig, dass ihnen
zu bestimmten zciten opferspendcti von den söhnen dargebracht wur-
den. Daher die grosse freude des hausvaters, wenn ihm ein söhn
geboren ward, ein söhn als erhalter der familie nicht nur in diesem,
sondern auch im künftigen leben. Die gcsetzbücher sprechen oft da-
von, wie viele vorfahren und nachkommen ein söhn, in gevrisser ehe
geboren, von Sünden reinigt
1) Beim gehen zu der leicbenstätte gehen die Slfeesten voran, die
jüngsten zuletzt. A^. gfhyas. IV. 2, 9.
•) Vgl. Agv, grhyas. (IV. 7. 5 com.) herausgegeben von Steiuier.
*) Vgl Mann*8 gesetsbneh 8,87.
Digitized by Google
12
Ausser den erwähnten opfermahlzeitea zu ehren der gestorbeneiij
wobei immer ein oder mehrere brahmanen eingeladen wurdon, gab es
noch andere frdddhas^ so besonders das monatliche uud das täg«
liehe, bei welchen spenden gegeben wurden, um die vfiter zu sättigen
und gunstig zu stimmen. Es heisst bei Manu: die manen werden einen
ganzen monat gesättigt durch eine spende von sesam, reis, korn,
schwarzen erbsen, wasser, wurzeln oder fruchten, dargereicht unter
den gewohnlichen cercmonien, Manu 3, 267. An einer anderen stelle:
jeden tag möge der, welcher seine pflicht weiss, eine spende (frdddkä)
macheu von reis und anderem kern oder wasser, oder auch von milch,
wurzeln und fruchten, um das woblwollen der vater zu gewinnen,
Manu 3, 82.
Der, welcher stets das ^Taddha am ersten tage der monatshälfte, das
jxirvana^rdddha^ nach den heiligen Vorschriften vollbraclite, konnte
alle seine wünsche erreichen: eine tochter, söhne mit göttlichem glänze,
ausgezeichnete kenntniss, roichtlu'iiner, gesundheit, rühm, das höchste
ziel, ja den In'mmel gewann er, Y djnavalkijadharmcn;o Mra in I, 261 — 267.
Dies alles gewährten nämlich die väter, wenn sie geneigt gemacht
worden waren {Ydjnav. I, 269), und dazu halfen die g()ller Vasu,
Kudra \x\n\ Adi tija, welche nach anschauung der Inder früher selbst
väter gewesen (Manu 3, 284. Ydjnav. I, 268). Als beschützer der
menschen wurden auch die Vi^ve. devas, eine besondere klassc von
-göttern, durch ein zweimaliges tägliches opfer angerufen. Die Inder
scheinen nämlich auch unter diesem nanien ihre vorfahren und ihre
tugenden verehrt zu haben Das letztgenannte opfer ist das yatp-
vadevam grddd h am.
Was den aufenthaltsort der verstorbenen väter betrifft, so sind
die angaben darüber vcrscliieden. In A<;vnhhjana s grhyasi'dra wird in
der darstellung der todtenceremonie (adhi/dya 4, 4) die ansieht aus-
gesprochen, dass der todte, je nachdem die verschiedenen feuer, das
dakskinor, das gdrhapatya- oder dhavaniya-fenary ihn auf dem Scheiter-
haufen erreichten, in die mantishya-, antarikshor- oder cvarjjra- weit ge-
bracht wurde ^). Der commentar zu Kdiydyana^B frautOM&tra (4. 1.
13) redet die väter nach ihren Wohnsitzen verschieden an, dra vater
als ianf der erde seiend, den grossvater als im Inftranm nnd den ur-
grosSTSter als im himmel. Hier scheint also eine gradation gedacht
*) Vgl. Lassen, Indische alterthümer I, 768.
Stenzler, Agval. gfhyas. a. a. o. ; siehe auch M. Müller,
die todtenhestattung, Zeitschr. d. D. M. Ges. Bd. IX s. X.
Digitized by Google
13
gewesen; im Rig Veda heisst es doch in einer der stellen, welche bei
der bestattung reciticrt wurden (X. 14, 8): „geh zu den vätern, weile
dort bei Yama im höchsten himmel, so du's reich verdientest" Wenn
auch gelegentlich die Vorstellung von der wolinung Yanias als in der
mittleren region vorkoniuii 2) , so war doch die allgemeine ansieht,
dass die weit der väter (pitrlo/cam) im höchsten himmel sei, im sud-
lichen himmelsraum, wo Yama sein reich hatte (vergl. Ydjnav. 'A. 11)5,
19G). Dort wohnten sie mit ihm, ein fröhliches leben geniessend, wie
auch die Iranier in ältester zeit den Y'ima als einen leiter und könig
der menschen des goldenen alters auf der erde betrachteten-'). Es
heisst daher im Rig Veda X. 14, 10: „auf rechtem pfad entflieli den
beiden hunden, Saramd's brut, den bleichen, den vieruugigen; dann
wandle weiter zu den weisen vfitern, die sich mit Yama froh vereint
ergötzen**.
Ueber den floss vaUara^ an der grenze dea veiches der lebenden,
in dessen kochenden salzigen Anten die bOsen versinken, gelangen die
geister der vXter znrYama^s weit, hinübergeführt, wie in den BrAh*
roanas «rwfthnt wird, dorcH das opfer der todtenknh muMarari^i
Anf dem rechten w ege kommen sie hin; die beiden weiten sind mit
einander verbanden, wie eine landstrasse zwei dSrfer verbindet*).
Yama ist in der himmlischen wdt der fBrst der seeligen, weil er. der
erste mensch gewesen nnd auch der erste ank5nmiling im rdche der
ansterblichen, er ist so das natürliche haapt aller derer geworden, die
ihm dorthin folgen. Br wohnt in der gemeinschaft der gotter im himmel,
schmaust mit ihnen anter dem dache eines schfinbdaabten banmes
(RV. X, 14, 7—10. — X, 135, 1. — X, 154, 1), oder mit Varu^a an der
fernsten grenze des alls (BY. X, 14, 7), im innersten des himmels. Dort
in den heiligsten räumen der gStterwelt, wo eit^ Inst and fireade ist, ver-
Idht Yama den verstorbenen einen rnheort, geschmfickt mit licht nnd
dankel nnd mit gewfissem (By.X,14,9); dort ist seeli(^eit und genfige*
dort ist heil nnd schmerzaüoses leben. Die gestorbenen sdbst nehmen
eine verkUrte gestalt an, alles onvoUkommene ablegend, und besitzen
daher wie genien wunderbare krifte, segnen nnd schfitien die finommen.
») M. Muller, 1. c. s. XIV. /
') Lassen, Indische alterthumer I. 7fi9. • ' ' ' -
*) Vgl. Roth, die sage von Dscheuischid , Zeitsehr. d. D. M*
Oes. Bd. lY s. 417'--4as.
*) Kuhn, Zeitsehr. f. vergl. spr. II, 815.
*) Ckdndogya Brdhnua^t siehe Weber, Ind. Stud. I, 271.
Digitized by Google
14
geben reichthum und besitz. Alles ist bier freade und lust und wonne.
In der spätem auffassung aber ist Yama ein gefurcbteter hüter deae
weit, welcher im i^fibenden sfiden woluit und dort die Unterwelt re-
ihert Er ist nnn nidit mebr der barmlose kouig der seeligen, son-
dern tan strenger beirscfaer der todten, der in granenhaften gestalten
selbst aof erden erscbeinen kann, nm seine opfer an holen. Tama
übt jetzt die vergeltende gerecbtigkeit aus, und vor seinem seepter
littem die geschöpfe ^).
Jn fibereinstimmung mit diesen spiteren ansdiauungen und weil
die Tftter von dort, wie die g6tter, sum opfor kamen, war es Tor-
gesohrieben, dass der priester bei allen todtengebrflncben, welche be-
zug auf sie hatten, stets nach sfiden blicken und die brahmanenschnor
fiber der rechten und unter der linkoi schulter tragen (prddHäeUf)
sollte.
Im nichsten Zusammenhang mit dem oben erwibnten monatlichen
todtenmahl steht der pi^4^pUfpajna, ein opfer, welches an jedem
neumondstag (eandrakthaff$) Ton dem brahmanen, welcher ein eigenes
Üeuer unterhält, den Tfitem dargebracht werden muss mit |it(i^ oder
' mehlklSssen von der grSsse emer 6tfoa-frucht, d. h. eines grossen
Ifinf^chen apfels, wie ein commentator sie beschreibt Nachdem das
l^i^^a-opfer vollbracht war, mueste nämlich ein todtenmahl mehreren
eingeladraen brahmanen g^ben werden, das den namen pi^^^nvä"
hdrfakant prddäham führte, weil es unmittelbar nach dem ppfufo'
opfer folgte (Ifann 8, 122) *}. Zu jedem opfermahl wurden drei, sechs,
neun oder mebr hrdkma^oi eingeladen, und je grösser die sahl der-
selben war, um so grösser war auch äet lohn f &r das opfer, Äpo, gr,
4, 7, 3. Auch zu dem täglichen prdtfdfta-mahl wurde wenigstens ein
br&hmane geladen, Manu 3, 83
Der hergang bei dem manenopfer mit pi^f^a» ist der folgende.
Die zeit der ausfuhrung ist am nachmittag des ncumondstages, wenn
der mond nicht sichtbar ist. Sowohl Kdiydyam und Äfoalayana, als
die übrigen darsteller des opfere geben diesen tag, den amdvdsj/d.
1) R. Roth, die sage von Dschemschid, in d. Zdtschr. d. D. M.
Ges. IV s. 426—428, 431.
^) Vergleiche hiermit Chambers ms. 679 6, wo es am Schlüsse
heisst: tcUa^f piT}4^nvdhdryakam frdddham drabheU Pi^^dnvdhdryakam
ndma ddr^bam pdrvmafrdddkom,
*) Manu gestattet a. a. o. und 3, 135, dass zu einem frddäku
für die väter ein brdhmarta geladen werden dfirfe. JfOtddyana ver-
bietet dies gfhyat. 4, 7, 3.
Digitized by Google
15
darga, parvan, d. h. den fünfzehnten der ersten hälfte des monats,
als den opfertag an. Weil das p'n^a-opfer immer eine einleitung zum
neumondsopfer ist und am nachmittag vollzogen ^vird, fällt es somit
faktisch zusammen mit den übrigen einleitenden ceremonien dieses
Opfers. Diese nehmen nämlich die drei ersten theile (ampa, pddd)
des fünfzehnten tages (parvan) ein und bestehen in beschränkung
auf gewisse speisen, zulegung von holz in das feuer, bereitung von
brennholz und opferstreu, Umzäunung des feuers u. s. w. und heissen
mit einem gemeinschaftlichen namen vpavdsa. Der vierte theil des
fünfzehnten tages und die drei ersten am^a des folgenden (des ersten
der neuen monatshälfte ra ^/pad genannt) bilden die oigentliche opfer-
zeit, y dg ak dlah, für das Vollmonds- resp. neumondsritual. So stellt
Mddhava die sache im Kdlanirrtaya dar, siehe A. Weber, lyotisham
in den Abhandl. der Berliner Akademie 1861 s. 49, 53. Die angäbe *
der citierten abhandlung s. 59, 62, dass Somäkara die ausfuhrung des
manenopfers auf den scbluss des vierzehnten tages verlege, ist nach
einer von prof. Weber mir mundlich gegebenen mittheilang dabin za
corrigieren, dass auch Somäkara den fSnfzehnten tag für den pt^a-
yajna beatimnit, Skmst könnte man Inermit die lehre PatA^a's sn-
aammeni^flllai, dsM sieh der opfernde am vieridhnten tage der ersten
raonatshflfte (am ersten Tollmondatag) der fkstenoidnang nnternehe
JRci^jfa's aaricht ^rird aber verworfen, und im gesetsboeh dee T4ina'
valkya I, 263 wird voigeselirieben , dass das monatliche ^rddäha, das
opfermahl, welehes nach dem pitryajna gegeben wird, nur denen am
vierzehnten tage dargebracht werden soll, welche mit waffen getSdtet
worden'). Bd ApwUdjfona heisst es: am tage des einlmtnngsfastens
oder am opfertag soll der pitf4apttryajna gefeiert werden» am vierten
thelle des tages, äkiuif ealMrA» bhdge pi^iopUryqina^ kartavifa^ aupaooF'
iotkife 4 hatd yajaiUy« ««ttoal, ÄpxiL p*. 2, 6, 1 comm. Anch wenn die
fibemahme des vraiam, d. i. der fkstenordnang, erst am naehmittag
stattfinde*), würde doch das manenopfer mit pip^ in dieselbe adt
fallen, denn es findet -statt am nachmittag, welcher spedell den manen
1) pürväm pa%un}amd9U» vpaoased iti Poiihgyam, Weber, Jyoti'
tham 1861 s. 60.
• ^) Der Vorschrift in den anmerkungen zu den lehrsprüchen der
Fatpe«Aiü;a- Philosophie (siehe Böer, Zeitschr. d. D. H. G^. XXII,
383): ,|in der nacht des neomondes soll man den vorvitem geben**,
wird im gesetzbnch wiedersprochen.
*) VgL Weber, Ind. Stadien X, 830.
Digitized by Google
16
geweiht ist Im commentar zu Kdtydyana's p-autasutra wird aus-
drücklich erklärt: „das manenopfer mit i^mdas soll am naclimittag
des neumondstages vor dem neumondsopfer geschehen, nachdem am
vormittag die fastenordnung begonnen , die feuer für das neumonds-
opfer ausgenommen 2) und die spende an die trigve devds gemacht
worden ist", comm. zu Kdtij. jt. 4, 1, 27. Die götter essen nämlich
nicht die opfergabe dessen, der sich nicht geweiht hat; darum fastet
der opfernde vor dem neumonds- oder Tollmonds-opfer Dies ist
wohl auch die Ursache, dass das manenopfer mit pi^4^ ^'Bt nach
beginn der fastenordniuig ToUzogen wird.
Zur ausfuhrung des opfers wählt man ^as dbttftvrui-fener, weil
dies gegen sfiden , der gegend Yamas nnd der TSter , gerichtet iBL
Erst nmstreut der odAearj/u-priester das fsaer mit gras und stdlt die
opfergerfithsdiafien aaf, einidn Jedes £5r sich {ekago na dvmuham)
nicht paarweise, wie bei dem voUmondsopfer {dvifa^ pätrd^i tamed'
dayatiy Käty. gr. 2, 3, 6) Kdty. ^. 4, 1, 4 comm. Diese dnd nach
Afodldycfna {grautas, 2, 6, 4) folgende sw81f: der masstopf, die
schwinge (s&rpa\ der spahn, der mörser, die mSrterketile, der lÖffel,
die kelle, das schwane antilopeniell, die grasbSschel, holsscheite, der
rfihrlSffd nnd wasserkrfige. Aach im Prayogaratna fol. 916 and
. Suf^ihdrahauttuhha I6L 2856 werden in d«ii betreffenden abthei-
longeQ fiber den pt^f^tigpitnfefftM diese sw5If gerftthschaften an^sShlt
Kdtjfdifana sagt (4, 1, 4): er stellt die gefösse wie froher, d. h. wie
h&m ToUmondsopfer anf ; an der betreffenden stelle (Kdif» pr* 3, 8, 8)
jpUfndm iti comm. su Käty. pr. 4, 1, 1.
2) Das herausnehmen der fener, uddhoranam oder vitdna,,
vihdra, vistdra, bezeichnet die entnehniung zweier der drei für
eine opferceremonie nöthigen heiligen feuer, des dhavaniya- und
des dakihi^a'fwerBy ans dem dritten, dem gdrhapatya^ das vom
ersten Adhdnam (anzünden) stets zu unterhalten ist. Die beiden, dha-
vanhja und dcil'^^hino, müs?en besonders für jedes karman, opferhand-
lung, herausgenommen werden, da deren eigenschaft als geweihte feuer
je mit der Vollendung der betreffenden ish^i, opferceremonie, stets wie-
der erlischt, wonach sie nar als weltliehe feoer gelten. W^ber, Ind.
Stud. IX, 216, 217 not. 2 und X, 327," 330.
^) Im (^diikh dyana Brdhmana heisst es: na ha rd avrafa/fya
devd havir agnanti, tasmdd upavasaty , uta me devd havir n^-mj/ur iti.
Die götter essen nämlich nicht die opfergabe eines, der sich nicht- ge-
weiht hat Damm fastet er mit dem wnnsche: j^mSchten doch die
götter meine opfergabe geniessen.** Weber, Jyc^ham in d. abh. d.
Berliner Akad. 1861 s. 60, 61.
Digitized by Google
17
werden aVer folgende sdin gerftthacbaften aafgezSUt, wovon einige
bei dem p^ji^-opfer gar Iceine anwendnng finden; f^ägnihotrahavani
(opfergabeiischaufel ) 9phyakapdla<^ (sebSssel) ^amjfä- (kleines schifT-
lein) 'kfah^äjinam ulükhalamvsalcm äfshad- (der untere mfiblstein)
'Upalam (der obere muhlstein). Im commentar werden die zwölf vor-
bergenaimten aufgezählt mit der bemerkung, dass dies die angäbe einer
anderen schule ist (comm. Kdttj. pr. 4, 1, 4) Was den platz be-
trifft, wo sie aufgestellt A^erden sollen, so ist dieser beim voUmonds-
opfer westlich oder nördlich von» feuer {frapanasya pagcdd uttarato
vd, Kdttj. <;r, 2, 3, 9); hier erlclfirt der commentar die nördliche seite
als die richtige stelle und zwar 80, dass die gerfithe in einer reihe
nach Süden aufgestellt sind {agner uttarato dakahityuamstliam comm. 4,
1, 4). Ndrdyanabha{{a bestimmt dazu sudoetseitc des feuers, wo
der priester die gefasse niederlegen soll, der reihe nach wie sie an-
gewandt werden, mit der hohlen seite nach unten gerichtet und jedes
fSr sich in einer reihe nach Südosten (yathdijogya^ ngagbüäny ekaikafa
ägneyauofistbäni, Prayogaratna 912)) auf den ausgestreuten darhha-
balmen, eine Vorschrift, die auch von dem Verfasser des Samskd-
rakauttnbha gegeben wird {prägdakshindpavargdni pdtrdni tsddayet,
Samskdrakaustublta i'ol. 2356). Afvaldyana lässt die wähl offen zwi-
schen der nordost- und nordwestseite {A<;val. frautas. 2, 6, 4), und
das ms. II sagt: pdtrdni sddayet pa^cdd agner dakshinasamsthdni, also
westlich. Wie in dieser hinsieht, so treten überhaupt in den späteren
darstellungeu des opferrituals immer speciellere, bis iti die kleinsten
details gehende hestimimingen hervor. Der commentar zu Kdtydyana
(4, 1, 4) spricht von der rioiitiing, in welche die spitzen der gras-
halrae beim umstrenen des feuers gelegt werden sollen, nämlich gegen
nordosten, indem er seihst gegen osten blickt. Ndrdyanabhalta aber
beschreiht den hergang ausführlicher: nachdem der priester di(? au.s-
führung des manenopfers n)it klössen mit den Worten „ich will es
machen" beschlossen hat, sich gegen Südosten gewandt, des feiier**
gedacht und es zusammengekehrt hat, umstreut er es mit darb/ia-gras,
deren spitzen gegen Südosten gerichtet sind. Darauf streut er noch
andere (/ar/^Äa -grashalme am feuer hin, nnt den spitzen gegen nord-
osten, nordwesten oder Südosten, auf denen er dann die opfergefässe
aufstellt (Pra i/o//(iratna fol. 016). Ganz ähnlich äiud die Vorschrif-
ten im Samskdrakaustxibha fol. 2356.
') Im ms. F sind die aufgeziHilten geräthschafteu achtzehn (18),
in ms. 7/14 und auch in ms. J sind sie 18.
3
Digitized by Google
18
Hiemach nimmt der od^vor^tz-priester, wesflich vom gdrhapntj/a,
das mit rciskürneni nicht ganz gefüllte mussgefäss ') oder einen loffel
dayon und drischt die körner nördlich vom dakahi^a -feuere östlich
vom fjdrJinpafi/a slclicnd. Avobei er das gesicht gegen siidon wendet.
Dies ist Kätt/dijaiia» ansieht. Nach einer anderen schule, sagt der
commcntaT zu Kalt/. 4, 1, öj breitet der adbvaryu das schwarze feil
nördlich vom ilaksJi hia- fener ans» mit dem nacken gegen norden ge-
wandt, stellt darauf den mörser, worin er die kömer wirft und drischt
sie darnach mit der kenle. Bei A^^mJdijana kommt hierbei noch der
opferwagen zum gebrauch. Dieser stellt nach Ndrdjionahhatta auf der
Südseite des dt^shina-fencrfi . von der sudseite soll auch der priester
auf denselben aufsteigen. Dort stellt er <]( n topf in die wanne, füllt
ihn mit reiskörnern und wischt ilin ab. Die körner. welche über
die mundung des topfes fallen, wirft er wieder auf den wagen. A^-v.
p*. 2, 6, 5 — (). PraijOfjaratna 916 und SamskdroJcaustiibha 235 i*. Nach-
dem er sie einmal geputzt, kocht er die ganzen körner (sd ratandu-
lam)-) in der weise, dass der topf nicht gefüllt ist. besprengt sie
mit bnttcr. ninnnt den topf vom teuer heraus und opfert zweimal mit
dem rührlüfi'el mit den worten, Kdtjj. <;r. 4, 1, 7:
Agnoi/e kanjardlioiuhja srdlid
^Heil dem Agni, der den weisen das ihnen gebührende opfer zuführt'',
und
Somdija pifrmofc srd/id
flHeil dem Sonia. von den nianen begleitet . VdJ. Saiiih. 2. 29a.
Diese opl'erspenden geschehen, indem er die schnür auf der lin-
ken Schulter hält ('ipav'itind) und nach osten blickt, «denn an die
götter wird ja geopfert, indem man nach osten sielit. nach der heili-
gen Schrift", heisst es im conim. zu 7\dti/. rr. 4. 1,7. vgl. I, 7, 24.
Weil der rührlöffel nicht mehr gebrauclit wird, naclidein die ein-
leitungsspenden den göttern dargebracht worden sind, wird er jetzt
ins feuer gcwoil'en. Daiui ritzt der oilliruDjii südlich oder westlich
vom daki;hina-iG\wx eine furche oder grübe {karshu) in die erde mit
den Worten:
^) Das wort caru heisst ursprünglich kessel, topf, dann das
darin gekochte. Das charakteristische eines caru ist, dass er aus
gekochten kornern besteht, sei es reis, gerste oder dergleichen,
nidit aber aus mehl. Weber, Ind. Stud. IX, 216.
2) Bei Ndraijoyahhatia heisst es: jh'otandnldn (rnhhi). In
Chambers ras. G796 (NYeber nr. 1141): avahanydt ydcad vrihayo vi-
tushä^ (ohne hülsen) bhavantu
Digitized by Copgl
19
apahafd asurd rakshdmsi vedishadah
r, Weggetrieben seien die asuras und die rakshas, welche auf dem opfer-
aitar sitzen." Vdj. Samh. 2, 29 c.
Und indem er einen feuerbrand vor die furche logt, rccitierti er:
ye rupdni prathnuncomdnd asurdfi santah si'adJiaj/d caranti,
pardpuro nipuro ye hharantij agnish tau lokut praiiuddii] asmdt.
-,x\lle asuras, welche verschiedene, gestalten angenommen und die nach
eigenem belielien iieruniwandeln, die, Avelclie dicke und dünne kürper
tragen, die \m\]iv. A^^ni von dieser stelle forttreiben." Fcy. Samh, 2,
30 1). So Kdlijdijaua(,r. 4, 1 , 8—0.
W'cit ausführlicher aber handeln die übrigen Verfasser über die Zu-
bereitung der rcisk('>rner vor dem kochen, Avohl zum theil weil sie hier
übereinstimnieud im grirc iisatz zu h'dfi/dijana, welcher davon kein wort
spricht, die üattin di s opfernden an der handlung d(!r ceremonie theil-
nebmen lassen. Auf dem westlich vom f/fl/(.s7//«a-feiier ausgebreiteten,
mit dem nacken gegen nordvvesten gcricliteten feil wird der mörser
aufgestellt. Dort drischt die gattin, gegen Südosten bliekend die rris-
körner, reinigt sie einmal ohne sie eigentlich genau zu säubern und
bt'sj)ült sie einmal mit wassrr, wonach das kochen stattfindet. Prayo-
(jaratno 91 h. Auch im Sainakdrakamtuhha fol. 2356 drischt die gattin
des opfernden die n'i.skörner.
Der hergang der ganzen Opferhandlung ist bei A<;roJdi/(!)ni ein
wenig verschieden. Dort ist das allererste, was der cr<7//rc/r'/»-priester
thut. dass er einen feuerbrand aus dem dakshif>a-{\ \n^r nimmt, diesen
in südöstlicher riditung führt und den sprueh ausspricht: ye riipdni
pratimui'icatndnd ^' TV//'. Sdinh, 2, 30 {A(;r. (t. 2, G. 2). Es gescliieht
dies vor dem beginn der opferhandlung. um dadurch versichert zu
sein, dass das opfer von keinen bösen mäeiiten gestört werde. Nach-
dem das muss gekocht ist und wie bei Kdtydyana eine furche vor
dem feuerbrande, resp. dem bei diesem gemachten feuer angezündet^
spricht er als zweites Schutzmittel den Spruch: apahatd (Vdj. Samh.
2, 29 c) aos. Erst darauf werden, nach verschiedenen bespreugungen
der fnrebe und der geschirre und nachdem gras hingestreut und holz
in das fetter eingelegt ist, die zwei spenden von opferbutter den göttcrn
Soma und Agni dargebracht mit den dazn gehörenden Sprüchen.
Die Übersetzung dieses verses ist nach dem conimentar; was
eigentlicli die worle pardpuro und nipuro als epitlicta für die asuras
bedeuten sollen, ist nicht leicht zu verstehen.
2«
Digitized by Google
%
20
Da diese abtheilung im Prayogaratna ain ausführlichsten behan-
delt ist, fuge ich sie hier bei, um zugleich eine probe zu geben von
der minutiösen genauigkeit, womit ein jeder schritt dem adhvari/ri in
den späteren schrilten der liturgic vorgeschrieben ist. Der aui wei-
testen gerückte Schutzposten gt'gen die bösen mächte ist hier das auf
einem viereckigen reinen platze südöstlich vom daksliina mn den feuer-
brand angezündete feuer^). Dies feuer ausnehmend, spricht er: ye ru-
pdni u. S. w. , und es mit grasbüscheln, deren spitzen gegen Südosten
gewandt sind, bestreuend: apahatdh u. s.w. Es heisst dann weiter:
„Zwiscifen dem aupdsana (dem hanslichen) und dem herausge-
nommenen feuer (hier wird das au2>üsanu- statt des dokshina-hnwrs
genannt, weil der Verfasser des Prayogaratna, Ndräyanahha{{a, den fall
voraussetzt, dass der opfernde kein heiliges feuer unterluidt, ein and-
hitdgni ist) macht er mit dam spahn, den er mit beiden bänden
gefasst hat (spJiyena savyotiarui)dnidvayugr]iUena kn^amü-
leiia vd), oder mit einer Awpa-wurzel eine furche in der richtung
nach Südosten, besprengt sie mit wasser und bedeckt sie mit opfer-
streu, 80 viel davon ujit einem mal abgerissen ist {sakrd - dcchinna-
harhishd)^). Ungeklärtes fliessendes opferschmalz {djyam vildpitum)
oder geklärte frische butter in die kelle giesscnd, setzt er sich süd-
lich Tom dakahf^a-iener auf das Arupa-gras, trocknet den löffei ab,
nimmt damit aas dem in der kelle befindlichen opferschmalz und
giesst es fiber das reismass. Das mnss auf die nordliche seite stel-
lend, setzt er sieh selbst auf die westliche des herausgenommenen
feaers, beseht den Tätem sdne yerehrung {arcayttvä) und, die schnnr
auf der rechten tchvlier haltend, legt er schweigend mit dem den
Tfttem geheiligten theile der band (pitrtirthena) f&nfzehn ellenlange be-
sprengte holzscheite in das fener. Nachdem er mit den Idffel opfere
schmalz genommen nnd A&i rührlöffd dabei gelegt, theilt er das Tom
feoer genommene muss in zwei theile, nimmt ans dem ndrdlieh sieh
befindenden theile so viel ab als ein daumenglied nnd, nachdem er
wiedw von dem ersten thdle etwas abgetheilt, besprengt er das, was
im geftss abgetheilt wurde.
Mit den Worten: tomdya pitfmate tvadhd nama^ „befriedi-
gang nnd Terehrnng dem Soma, der von den TStem begleitet ist*'
Carwn anndvdsyaivdgner ekam pradtptam ulmukam gfhitvdgner
dgneyydm di^i kfte guoiatha^^^le ye rUpd^i iti mantre^. Prayoga-
ratna fül. 92 a.
JSkena prayatnena ^innd^ kufd^ sakfd-dcMmd^ Afv. pr.
3, 6, 4 oomm.
Digitized by Google
f
21
(Ath. Veda 18, 4, 72. Taittiriya Samh, 1, 8, 5, 3) opfert er mit der
rBckaeite der hand naeh unten geriebtet {pardeSnapä^ an der 8i|d8eite
des aosgenommenen feuere atehend, Indem er die ipcnde iiingiebt mit
den Worten: «dies dem Sorna, von den vfitem b^leite^ nicht mir.'*
Wiederum, nachdem er in der früheren weise einen theil aus
dem südlich vom feuer stehenden müsse abgetiieilt, opfwt er in der
früheren Aveise an der nordseite mit den Worten: agnaye kavyavdhO'
tidffa svadlid namah nbefriedigxing und Verehrung dem Agni, der den
manen das ilinen gebührende opfer bringt" (Ath. Veda XVIIT, 4, 71,
V^* Samh. 2, 7, G). Und nachdem er die spende gegeben mit den
Worten: ^dies dem Agni, der das opfcr den manen zufuhrt, nicht mir",
legt er 8c>)weigend, die schnür über die linke Schulter haltend, den
rfihrlüffel in das feuer."
Statt der wörler avadhd und namas kann das wort svdhä ge*
braucht werden, wobei das opfer erst dem Agni und dann dem Soma
gebracht wird, indem hierbei der adhvaryu immer die schnür auf der
linken schulter tragt. Prayngaratna fol. 92 a.
Alles, was bisher geschehen, ist nur als eine einleitung zu dem
eigentlichen manenopfer mit piiftfos zu betrachten* Durch die beiden
ersten Sprüche sind alle bösen geisler vom opferplatze ferngehalten,
durch die beiden anderen an Agni und Soma, wie auch durch die
ihnen dargebotenen opferspenden aus dem musstopf, sucht man diese
götter, mit welchen die hingeschiedenen als in so nahem Verhältnisse
stehend gedacht werden, dem opfer und dem opfernden gunstig zu
machen. Jetzt folgt d< r Vorgang, welcher sich direkt auf die verstor-
benen väter bezieht. Diese werden nämlich von jetzt an als leib-
haftig bei der opferceremonie gegenwärtig vorgestellt, daher auch be-
dient und vom priester angeredet. Nach einer uralten, schon im Rig-
Veda ausgesprochenen (RV. X, 16) Vorstellung wurden die väter vom
gott Agni zum opfer geführt, wie er ihnen auch das opfer zubringt.
Ein gemeinschaftlicher verkehr der götter, manen und menschen in
körperlichen formen zum zwecke fröhlicher iabung ist auch an ande-
ren stellen erwähnt. Es heisst in ^at. Brahm. .3, 6, 2, 26, dass die
götter, manen und menschen vormals in sichtbarer weise zusam-
men tranken. Vergl. Ind. Stud. X, 158.
Nachdem nun der priester die schnür wieder auf die rechte
Schulter gelegt giesst er aus einer wasserschaie wasser an drei
*) Diese Vorschrift wird wiederholt, denn wie eben erwähnt,
hält er bei den spenden an Agni und Soma die schnür auf der lin-
Oigitized by Google
22
Terschiedene stellen der furche, nämlich an den anfaag, in die mitte
und an die spitze derselben, durch den den vätern geweihten theil
der band {avanejanam krtam piirürthena lekhdmülamadhi/dgreshu. Ma-
hdd.) die väter auffordernd sich, zu waschen entweder mit den Worten:
„wasclio dich N. N.'* (asdo avanenikshvii, Kdty, pr. 4, 1, 10) oder mit
folgendem sprnchc:
fundhantdm pitarak cundhantdn^ pitamahä^
fundhantäm prapitdmahdh
^Es mögen sich reinigen die väter, es mögen sich reinigen die vor-
yater, es mögen sich reinigen die ahnen!" A^^val. gr. 2, 6, 14. FraiyO'
garatna fol. 92 a. Samskarakaitstublia fol. 236«.
Der ausdruck pitrtiriha (weg der väter), der schon ein paar
mal vorgekomnKni als bezcicluiung eines theiles der band, wird im
coinnientar zu Kdiijdi/ajia erklärt. Die verscliiedenon tlieile der liand
haben nämlich ihi-en besonderen zweck: a<jrena devdiunn homah , ka-
7ii8hthikdprade(,('na manusliijdndm uddharat^iam ; angnsltthapradecinyor an-
tardlam eva pitrndm pari^-ishj/ate -,mit der spitze der band gesclüeht
die spende für die götter, mit dorn theile an der Avurzel des kleinen
fingers das ausscheiden für die iiu iisi-hen ; der zwisclienraum des dau-
mens und des Zeigefingers ^ird al^ den vätern gidiürig bezeichnet."
Kdty. fr. 4, 1, 10 conun. Da.> wassergiessen geschieht hier über die-
sen den vätern geweihten theil, indem die äussere seito der liand nach
imten gerichtet ist, von der linken seite der band zu der recliten oder
wie sich der conmientar ausdrückt: apasai-yam, yatlui sydd dhastasya
savyaprade(,-dd daktihinaprade^'enodakaninayanam yathd sydt tathdhgn-
6h{}iaprade<^inyQr antardlena avanejati „er giesst das wasser aus am
Zwischenräume des duumens und des Zeigefingers, so dass das aus-
schütten von der linken seite der band bis zur rechten geschieht";
dies bedeutet der ausdruck „recbtsliin" {apasai-yam). Die linke und
rechte seite der band erklärt Mahddeva in folgender weise: kanishfhd'
miile savyatd, tena savyenoddharanam pariveshanam ; tarjanimnle -s pasa-
ryatd jdtrtirtliani, tendvanejanam ity arthah „die linke Seite (der band)
ist an der wurzel des kleinen fingers, mit dieser linken seite ge-
schieht das ausscheiden, d.i. aufwarten (der menschen); die rechte
Seite, welche weg der väter heisst, ist an der wurzel des Zeigefin-
gers, da geschieht das wassergiessen."
ken Schulter {yajnopavUt)^ was im SamsJcdrakaustuhha ausdrücklich
gesagt ist: agnaye kavyavdhandyedam na mamety uktcd yajnopaviti
bhüt9ä, foL 236 a. Tergl oben 8. 16.
Digilized by Google
23
Nach dieser wasserspendo maolit der ad/irari/u aus dein rest des
ri'isiiuissrs und dor >?clinialzl)ut(('r drei nielilklösse (piinja) und nacli-
{.h-m vr in die rnrehc f/ar////a - gras gestreut, dessen .si)itZ(Mi gegen süden
gerielitct sind, leg( er sie auf das gras in die furche nirder mit
dem den vätern ge^^■cillten theil dei- liand, so dass der riieken nach
unten gericlitt't ist (pitulihi v/pruij/at pardchutpani/i. A<;v<tl. rr. 2, G, 15.
Der c'ommentar sagt: iiiparaijaiii j)i(r//e)i(tica Urt/iena) ; das liineinlegen
gesc'liielit in der riclitung nach Südosten (dt/riei/i/dpurdri/dn/). Die letzte
bcstinnnung komnit im Prai/ogaratiia vor (fol. 92/>), wo es voigeschrie-
beu ist die furche eben in dieser riclitung zu ziehen. lJa> innh^^en der
pittflas g(^schielit an den drei steHen, wo das ^vasser gegossen wurde
(i/atra yutrdcaitejanam yasija yasjja dattatn tatru tatra pii/ddn daddti.
Kdtij. fr. 4, 1, 11 comm.), mit den Worten: ^dies dir N. X. (asdu)
und jenen, welche dir folgen"; das letzte fügen einige hinzu, sagt
Kdtydyana (4, 1, 11 — 12).
Statt des w'ortes asdu (N. N.) soll man die n;inien der dri'i väler
nennen. Hierzu fügt der scholiast zum Kdiiphpina (4, 1, 12) die eigen-
thümliche, von Weber gelegentlich hervorgeholtene (Collectanea über
die kastenverhältnisse, Ind. Stud. X, 82 note 1) be-,tiimiiuiig, dass num
bei nichtkenntniss des familiennamens die väler :iis Kdr/japayotra zu
bezeichnen habe. Arraldyana und (\iuuaka {Kdtij. ^r. 4, 1. 12 comm.)
uieiiu'u aber, dass man in dem falle bhtss „vater, grossvater und
urgrossvater" sagen soll. In der von Vydyhrapdt gegebenen fonnel
tritt die anschauung von verschiedenen wohnstätten d(n- väter hervor*),
des Vaters auf der erde, des grossvaters im luftraum und des urgross-
vaters im himmel, eine anschauung, die wir oben als mit der Vor-
stellung von verschiedener Wirkung der drei feuer beim verbrennen
der leiche auf dem Scheiterhaufen verbunden gesehen. S<mst unter-
scheidet man auch nach kästen, so dass der hinmiel des bfhaspati
(uttama näka) dem brahmanen und der des Indra dem rdjanya gehört
(Ind. Stud. X, 26).
Eine lebhafte polemik wird an dieser' stelle von A^valäyana
(2, 6, 16 — 23) geführt gegen verschiedene Verfasser, welche abwei-
ehende anftiehten geäussert über das pi'n^ - darreichen in dem fall,
dass einer der Tftter des opfernden noch lebt. Es sind dies die an-
deuten Ton Gdnagäri, Taulvali und Qautama. Der erstgenannte
*) Vydghrapdt: gotrdjudne kd(;y(tpa iti. tuluri a kdi^ ijapdgotra pilah
pfthivishad avaneniksJiva^ pitdmahdntarikshasat, prapitdmaha duuad Ui
prayojyom» Kdty, ^. 4, 1, 12 comm.
Digitized by Google
24
meint, für die hingeschiedenen vätcr müsse man pirulas in die furche
niederlegen und den anwesenden leidenden (vätern) mit p//?(/as aufwar-
ten, weil es im begriff der handhing liegt {tad arthatvdt) die väter
zu sättigen, Taulvali ist der ansieht, dass man ullcn drei pindas in
die furche lege, weil dies bei der opferhandlung wesentlicli ist (krii/ä-
gnnatvdt), und Gautama schliesslich, dass immer drei pincjas nieder-
gelegt werden sollen iür drei verstorbene väter, es mag denn sein,
dass einer von den drei nächaten noch am leben sei, denn die opfer-
handlung ist durch den bestimmten zweck hervorgerufen. Die ansich-
ten dieser drei Verfasser verwerfend, sagt A^valdyana^ dass verschie-
dene bestimmungen über die ausführung des pi/j^fa-gebens gelten, wenn
die v£ter leben und wenn sie gestorben sind. Seine eigene ansieht
fasst er zusammen in § 20 und 21: na parehhyo s nadhikdrät, na prü'
tyaksham, na jivebhyo nipfi^iydt, — na jivdntarhitdthyaJ}^ „man legt nicht
pi^(^a8 nieder fSr die entfemtereni weil sie nicht zu derselben abthei-
lang gehören nicht den «nwesmideii, nielit den lebenden; nicht fSr
die, welche durch einen lebenden TOn ihm getrennt sind." Allee dies»
weil das manenopfer mit IdOeaen fSr die drei veratorbenen nidiaten
▼Ster gemacht werden soll und vom söhne immer far den vater. Da-
gegen opfert man den lebenden (giebt keine j^i^^a«). Hiermit fiber-
einstimmend ist anch die darstdlung im Prayogaratna, Wenn alle drei
Täter des opfernden leben oder wenn vater und mntter leben, werden
alle drei pi^4<^ geopf(nt oder das opfer geschieht bis zum einwerfen
der spende, ohne dass die pitf4<** dargereicht werden; oder man ffingt
das manenopfer gar nicht an. Weiter heisst es: wenn der grossvater
lebt, giebt man dem verstorbenen (vater) einen pi^i^ und opfert fär
die zwei anderen, und wenn der urgroaavater lebt, giebt man den
zwei in der reihe znrfick ersten (vorstorbenen) pi^oi and opfert dem
urgrossvater. Beim opfern hfilt der adhvaryu immer die schnür auf
der linken Schulter. Prayogaratna fol. 93.
In seinen Vorschriften hierüber (4, 1, 33 — 26) sagt Kdtydyana
nnr einfadh, dass man den hing^chiedenen p^f4M giebt, anch wenn
der vat» lebt oder wenn man von den gestorbenen durch einen leben«
den getrennt ist. Dies erklärt der oommentar so, dass der opfernde,
dessen vater noch am leben ist, eben denjenigen giebt, welchen der
vater giebt; oder auch fingt man das manenopfer gar nicht an (weil
es dne pflicht des noch lebenden vaters ist für seine verstorbenen
vorv&ter zu sorg^). Jdt^UUuffifa mdnti der opfernde soll keine pioia^
*) anadhikärdi oy^gyatM ity artka^ Afv, fr, 8, 6, 21 eonun.
Digitized by Google
25
geben, wcmi er (durch einen lebenden) von den vütem getrennt ist
(4, 1. 27), darin mit Apoatamha übereinstimmend, welcher eagt: wenn
der vater lebt, giebt er keine (4. 1. 27 comm.). In der ^ruti heisst
es: man dürfe beim geben einen lebeiiJcii nidit überspringen (4, 1, 27).
Es ist ein kämpf zwischen verschiedenen an.siehten, wie in der ersten
christlichen kirche bei aasbildung der dogmen. Samikdrakaustubha
schweigt hierüber.
Beim niederlegen der jiin^as in die furche, was mit abgewandter
band (pardcinapdtii) geschieht, äussert der opfernde für jeden jtinda:
„dies dir N. N. (amuka^arnuni) vater, grossvater, ahne und jenen,
welche hier mit dir sind." Ä(;vaL fr. 2, 6, 15. Prayofjaratna 926.
In Samskärakamtubha fol. 236a kommt bei dieser anredeforinel ein
ausdruck vor, welcher die schon erwähnte autfassung der eliemaligen
menschlichen natur einiger gütter bestätigt. Die väter werden näm-
lich als vasurtiiia^ r-idra und ddity^'rupa, „in der gestalt von
vasu, rudra nnd dditya erscheinend" angeredet. Nac)\dem die pin^as
gegeben worden sind, resp. dea lebenden Vätern eine libation gemacht,
spricht der adhvaryw.
atra pitaro mddayadiivam yathahhagam dcfsliuyadficam
„Ihr väter, lasset euch hier schmecken, geniesset ein jeder seinen an-
theil" Vdj. Satnh. 2, 31a. Danach wcndi't er sich links herum (Pra'
yngaratna: savyeva pdr^vena) gegen norden und hält nach kräften den
athem zurück. A^r. 2, 7, 2, Prayogaratna 026. Samskdr. 236a. Kd"
tydyana sagt: er fährt damit fort, bis er uthemlos wird, 4, 1, 13. Sich
rechtshin wieder umwendend, so dass das gesiebt gegen die pi^as
gewandt ist (Kdtydyana 4, 1, 14 comm.), murmelt er leise:
amtmadanta piiaro yathdhhdgam dvrshayishata
„Die T&ter haben es sich schmecken lassen, sie haben ein jeder von
sdnem antheil genossen." V4}» Samh. 2, 316.
Nachdem die v&ter in dieser weise, ohne von zaschaaendm Uidnn
gestört aa werden, ihre maUzeit genossen, und der adkoürpi selbst
den fest des mnsses beroehen und den mimd ausgespult hat, j^esst
er (durch den pitTÜrthoy sagt SamikdrokaiiMtvblia) einen krag Wasser
fiber die pin^cu, die Titer wieder anflbrdemd dch naeli dem nuible
an waschen, indem er dabei die drei spreche: ^mdftanfdiji püaro ete.
bnneht Prayogaraina 926, Samk. 236a. Darfiber noch angen- nnd
foszsalbe (^anjamm nnd abhya:^anam, AgoaL fr, 2, 7, 5) hinlegend'),
spricht er: «salbe dicli, vater N. N."
1) Prayogaratna foU 926: pi^f4t9h» abhyan^anam tailarii ghftain
Digitized by Google
26
Darauf wirft or über jeden iiiyuia ein stück tuch oder wollene
flocken oder, wenn der opfernde über fünfzig jähre ist, haor von sei-
nem arm oder von der brüst, sagend:
etad vah j>it(iro rdso ('idhatfa. To/, Satnh, 2, 32h,
md no to 7i;jat jiitaro '/uiid/iccan.
„Nehmet ihr väter dies zum kleid, ziehtet nichts anderes an als dies."
A^v. (T. 2,7, C)-). Einige meinen, dass dazu noch ein kissen und
eine decke gegeben werden müssen (^ka^ipupabarfiaf^e), Frayogarataa
92 A(^T, f?'. 2, 7, () conim.
Die Sättigung, befricdigung {tarpauani) der väter ist somit voll-
braclit, jetzt folgt die anrufung und Verehrung. Sechs mal macht er
mit beiden bänden den anjali , indem er mit folgenden sechs mantraa
den Vätern seine Verehrung bezeugt, Kdlij. (T. 4, 1, 15. Prayog. 926:
7}0)no vah pitaro rasdija, namo vah pUarah {-usZ/d/ja;
71(1)110 vah pitaro ßvdi/a, namo va^ pitara^ svadhdyai;
namo vah pitaro tj/iordi/a;
namo vah 2)itar() iitani/are^ namo vah pitarcü}, pitaro namo oa^.
„Heil eurem saft und eurer dürre, o väter!
Heil eurer lebenskiaft und eurer selbstbcätimmung o väterl
Heil eurem ehrfurchtijebiete'nden wesen!
Heil eurem zorn, Verehrung euch, o väter, Verehrung euchl"*). Väj,
Sa mh. 2, o'I a — /.
Der connnentar zum Kditjaijava (4, 1, 15) sagt, dass der adhvanju^
wenn er auf die häuser, die fiauen oder auf die pi^i4as blickt, noch
dazu den folgenden spruch murmehi soll:
9vä darhheifa dattvä, iSamskdrakauatubha fol. 236a: tato^ phjajeshu
darhhena pitrtirthena tailam, asmat pita^ amukoffarnumn amukoBogotra
Vasurvpd «s bhyamkshveti.
^) to für oto, atas = asm dt.
*) Bei Kdtydyana folgt (4, 1, 16 — 18) das geben der flocken und
des haares erst nach der anruAmg: namo na^ pitaro raadya u. s. w.
Im susammeDhaag damit folgt eine wasserspende Aber pi94^i
mit dem sprach: vrjani «a&mt^ amrtam ghftam payas kildlam pari'
sruiam, svadhd fttiia. tarpayata me pit/n. Vdj. Sainh. 2, 34. „Unsterb-
liche nuhrung biingend, schmalzbutter, milch und süssen trank, seid
ihr Sättigung; sättiget mir die väterl" Kdty. gr. 4, 1, 19.
*) Der commentator erklärt hi^r wadhd = emnam, V^, Samk»
2, 32. •
*) A^-valdyana giebt diese mantras ein wenig anders wieder (2,
7, 7): namo vah pitara ishe, namo vah p)itara irrje; vamo vah pitarah
(l^iahmdya^ namo luih pitaro ghordya} namo va^j, pitaro Jivdyay namo vafy
pitaro ratdffo. Äfv. pr. 2.7,7. Vergl. m8.*A.
Digitized by Google
27
grhdn nah pitaro datta, sato va^ pitaro deshma, V4^. Sa^h. 2, 32
„Ihr väter, gebot uns häuser, wir geben euch von unserer habe"*).
Von einigen (Afvaldyana 2,7,8. Prayogaratna Sattiskarakaust.
236 a — b) werden bei dieser gelegenheit noch drei rerse aoft Big-Yeda
angewendet (RV. X, 57, 3 — 5):
mdno no ä huvdmafie n6rd<;amsena sömeria I
pitf^nd'in ca mänmabhih II 3 II
a ta eiu mdnah pünah krdtve ddkshdya jivdse I
jyök ca suryain dr^e II 4 II
pünar na^ pitaro mdno ddddtu daivyo jdna^ I
jivdm vrdtam sacemahi II 5 II
^Den geist rufen wir an mit hülfe des ndrd^^amsa, soma und mit den
gebeten der väter, — Möge euer geist wieder erlangen verstand und
willen und lebenskraft und nocli lange das liebt der sonne erblicken.
— Möge das güttervolk uns, o väter, deu geist wieder verleihen. Wir
preisen die lebende Versammlung."
Nun werden die väter aus der versanunlung fortgeschickt, indem
der ad/ivar!/u gegen Südosten blickend, mit der ofr(?nen band nach oben
gerichtet {uttdnena hastenajy die pvj.(las eiudial wegstödst ') mit den
Worten:
jmretana pitarah so/iiydso gavddnrebJtilt palhiöhi^ pürvit^hi^ I
dattvdydsmabhyam dravineha bhadram
rayim ca nah sarvai'lram niyacchata II
„Gehet hin, ihr lieblichen väter, auf den alten tiefen wegen; reich-
thum und glück hier uns gebend, verleibet uns einen besitz, voll
von reichthum und männern." Agval. fr. 2, 7, 1). Prayogar. 92 Ä.
Samskdr. 236 &.
Der priester geht jet/t zurück zum daks hina-f ener (wenn der
Opfernde kein eigenes teuer unterhält, zum aupdsana) und spricht
RV. IV, 10, 1:
Agne tarn ^) adyd^vam na stomailf kratunh na bhadram hrdisprgam I
fdhydma ta ohaify II
Der scholiast: he pitaro vo yuahmahhyam satah vidyamdiidt
deshma daddmah I sato dhandd yushmabhyam asmdblnr ddtavyam I
*) SäHukdr, 2866: udvdsayet, er achafffc sie weg, Prayogar.
926: cdlayeU
pUf^OMthan pitfn em pravdhai/et.
^) Praijofjaratna bat y^tcam.''' Sdyana erklärt: tain prasiddham
IIMim fdhydma; kidf^ain tvdni? a^vam na vodhdram a^am iva tathd
kaviiho vdkaisam kfatuiii na kanidnm ioa, upakartdram arCfta^
Digitized by Google
28
,,Dich, o Agni, preisen wir heute mit unseren Hedem wie ein schnelles
ross, wie trefl'liche einsieht, die das herz rührt, wir preisen dich mit
andacht." Ä{v. 2, 7, 10. SarrnkdrakauMt. 23G^».
Darauf kehrt er zum ausgefühiten feuer zurück und spricht, ohne
das wort gdrhapafi/a zu niMinen:
yad atUarikshani pfthicim uta dyärp, ycmmätaratp, pHaram vd ji/iinisima I
AV. VI, 120, la.
agnir md tasmdd enaso gdrhapaiijoh pramuncatu karolu nuhn anenasam \
„Wenn wir himmel und erde, wenn wir niutter oder vater heschädigt
haben, so mcige mich Agni (gdr/iapafi/a) ans dieser schuld befreien, er
mache mich schuldlos." Prayngar. \)'.\a. Areal. 2,7, 11. Samskdr. 236
Wenn er kein eigenes feuer unterhält, geht er zum aupdsana-
feuer und ninrmelt leise:
ayam tasmdd no agnir nd in naijdti sukftasya lokam
„Dies feuer möge uns von hier zur weit der seeligkeit bringen." AV.
VI, 120, Ib.
Hiermit schliesst das eigentliche opfer an die väter mit pitjdas,
worauf der feuerbrand und das abgerissene gras in das dak^/iina -l'euev
geworfen werden. Blicken wir nun zurück auf den verlauf der ganzen
Opferhandlung, so treten ausser dem vorbereitenden unistreuon des
feuers, der aufstell ung der geräthschaften sammt dreschen der reis-
korner und kochen des musses folgende hauptmomente hervor:
1. Die Vertreibung der asuras und der rakshaa durch
Sprüche in Verbindung mit dem ziehen einer furche in die erde und
dem ausführen eines feoerbrandes ;
2. Spenden an die gutter Agni undSoma, um diese gun-
stig zu machen, mit Sprüchen;
3. Die eigentliche opferceremonie, in ▼mchiedeoe abthei-
lungen sorfolleod:
a) maser^esBen zum waseheii fSr die vMlber}
h) machen nnd geben von Dieh]]d6esen;
e) aofinunterang zur mahlseit;
d) snr reinigung nach der maUsdt und rar aalbang, nebat dar-
reichen von waaaer, aalbe, wollenen flocken oder haaren,
die letztgenannten aacben anr kleidang der Täterj
«) aalwarten nnd anrafung;
/) entlaaaang, indem man am glück nnd reichthnm bittet Alle
dieae yerachiedenen bandlangen aind von aprficben and ge-
beten begleitet, welche grosae verehran|; beaeogen.
Digilized by Google
29
4. Gebet an Agni, als den gotf, «liircli wtlclien die heilige
hnndlung ilire weilio erhalten und der allein alles wieder gut raachen
kjinn, wenn man in irgend einer heziehung gegen den genau bestinnn-
teo ritu^, dadurch zngleieli gegen die gotter und viiter, gefehlt hat.
Es folgt hierauf zuweilen noch eine 5te abth e i hing als schluss-
ttct, wenn nämlich die gattin des opfernden einen söhn zu bekommen
wünscht. Dann nimmt sie den mittleren von den drei in der furche
liegenden pindas mit den werten:
virain vie tlhatta pitarafi
^gebet mir einen mann, ihr väter" und isst ihn, indem sie sagt:
d dhatta pitaro garbham kumdraiii pmhkarasrajam^ yatheha purugho
z sat. Vdj. Samh. 2, 33.
„verleihet mir leibesfrucht, vtiter, einen h^tu.sbekriinzten knahen, das»
hier ein mann werde." A^val. 2, 7, 12, 13. Prayogar. 93 a. Kdtyaij.
4, 1, 22. Samskdr. 23Gb.
Nachdem dies geschehen ist, wirft der priester die zwei übrigen
jiiinjas ins wasser oder in das ausgeführte feuer. A^valdyana gieht
zu, dass einer, der zufälligerweise appetit hat, die beiden übrigen
2>in(Ja8 esse, oder auch kann einer, der an schwerer krankheit leidet,
sie essen; dadurch geht es ihm anders'). Kdti/. 4, 1,22 comm.
Von den zwölf opfergeräthschaften sind jetzt, wenn man das
opfergras, das holz und den rührlöffel abrechnet, neun übrig geblie-
ben. Diese werden paarweise weggebracht, wobei gras genommen
vird um das letzte paar zu ergänzen. A^-o. 2,7^21. Prayogar, 93a.
.Samskdr. 236 fr.
Wie an einigen stellen schon angedeutet worden ist, kann der
fall eintreten, dass der, welcher das manenopfer anstellen will, noch
kein eigenes feuer unterhält. Afvaldyana giebt für diesen fall die
rorsclirift, dass er im liäusiicben (aupäsana s beständigen, nitya)
Teuer koeben §oU; dann l&bH er fever ans wnA opfert darin Nord'
yanahha^a bebandelt apeciell diesen fall, .^m scblnaa seiner darsteU
lung bebt er henror, dass der, welcher kein eigenes fener nnterbSlt,
doch immer das cum hfiosUchen gottesdienst bestimmte {aupdsana)
hat Ein soldi«r mag das manenopfer mit pij}4ca in abwechselnder
Terbindang (vyatUhamgenai vyatishamgo ndma chxxyor vieMfya $ahä'
') anyataram gattm gacchati heisst es bei A<,raUiyano 2, 7, 17
und der scholiast erklart ganz naiv: arogo bhavety mriyeta veli, er wird
gesund oder er stirbt.
Afvaläyana 2, 7, 18: andhitdgnir apy evam pii^apHj'yajnani
kttrydt, nityt aupdsana ity artha^
Oigitized by Google
30
nushfhdndtmaltis tantravi^^eshah) mit dem halbmonatlichen todtenmahl
(pdrvanarrddd/unii) niat-licn. Prayogar. 93 6. Dabei wird vom iritr-
yajna zuerst der anfang bis zum einlegen dos holzes auirgeführt, dann
vom p-dddha das, was znm anlang das waschen der brahmanen nnd
zum schluss das bedecken hat; sodann folgt vom pitfyajna das ein-
legen von holz bis zum einwerfen des rührlöfl'els imd wiederum ilaa
^rdddJia und so fort das übrige. Der aber, welcher ein heiiges feuer
unterhalt, macht nach Vollendung des 2''f.''!/"J>'^ ^/rtÄ.sAma - feuer
das pdrvana^rdddha besonders, ob er das einlegen des holzes ins feuer
ganz oder zur hälfte gemacht, mrvddhdny ardhddhani vd = sarva
ddhdni ardha dditani vd. Frayogaratna 936.
Ich lasse hier den pindapitfyajna in tezt und fihersetrang ans dm
zum Rig Yeda gehörigen Qrmaeu^a von Qäükhdyana folgen. Er ist in
der den späteren liturgischen bfichem eigenen kfirze geschrieben« welche
grosse Tertraniheit mit den heiligen gebrünchen Toranssetxt um verständ-
lich zu sdn. Sie sind mehr den kurzen bmerknngen Ähnlich, die sich in
unserer zeit ein lehrer znm mündlichen Vortrag notirt, als eigentliche
Schriften. Dies tritt noch mehr hervor im ms. das ich nach dem
anszug aus Qd^hdyana als eine probe mittheile. Die darstellung
hat möglichste kürze gewonnen, indem sie oft nur eine reihe von sub*
stantiven im nominativ nach einander folgen Ifisst, ohne dass diese
syntaktisch mit einander irgendwie verbunden sind.
A, QdnkMyanasü&re caturtho ^dhydyah 3 — 5.
(Chambers 4, Weber 101.)
f. 35«- Pindajntrynjno^ pardhne 'mdvdsydydm i. Dakshitidgneh piirastdc
clnirpam sthdlhn sphyam pdtrvn idukhalarnusale ca samsddya 2,
gdrhapatijasija j)aicdd dakshiijtdi/reshu ku^eshu sphyam nidhdyo 3,
1. Kariaoya iU vdkyafe$ha^ B f. 98 a. — Andere darstcUungen
lassen erst eine spende an die rigve devds am nachmittage dem
eigentlichen opfer vorangi licn, dar<;e aparalnntb/uige vai<,radera/j k'dryaJi^
J*^ anfang. — Prdtar hoiuaiii kftcd darydpardhne ])ivij<'pitj'y(ijnalj^ J. —
Amäväsydydm apardhne ^dddhapdkdd wafvadevam pdtranirn^anäntam
kftvd prdetndviti nivim bitdhvd dakihif^dmukho 'gnisamnidlidv upavipga
adya pt^apitfr/ajnendharn yalsliye agneyddldakshindntam dalcshindgraih
kufcdh paristiryo pdirdni sddayet pa^rdd agner dakshinasumsthdni. II \ a.
2. Über die zahl der gerätbscbaften siehe oben s. 14. Bemerke
die ungewohnt, form fdffL
s. dwbhethu spbyatji prd^iji nidadhydt B f. 98 a.
Digitized by Google
31
^parislttad rrihhi pafrjjam 4, ^jw/vts/ac clmrpe sthdlhii 5. Äcya sa-
vt/am jthiii nicdmnshfiiid vri-\hin gj-hndti pit/^n d/n/dt/an r„ Yathd {.ibb
\I/iobild(,rtah sa si/dt 7 j^attitjd sakrt phalikridn 8, daks/iindgnau
{'rapayitvd ' bJi i /j hd r i/a lo, jirdli/ancam vdvdsyd 'i'ctsavi parisom-
vhj/a poristirt/a pari/uk.'<//>/(t v2. Dakshinom jdnv dcya 13, yajnopaviti
prdn dsino mekshonena juJioli u II II
Agnai/e karijardhojun/a svd/id, ftomdija j>'itrmate srd/id, yamdyd
*^girasvate pitpnate sväheti i. Alekshatiam anujyrahfti/a 2, dakshi^ä
4. tamudva »pytu^opariahfät pätryädhdrdn vrthfn mäadhjfät B
fol. 98 a.
h. tasmniva sphj/asi/a ptirastdd. B 98 a.
6. dcya bhümaii nipdtya. nicd mush(ind adhomiikliahastamus/iti-
nety arthali B f. 98 a. — koa gfhtidti, Bihdlydm i;ürpasthdydm, sam-
nidhdndt B 2Ba. — pafcdd agner dakshivtdgrai^ ibipai^ khai^Miara-
nam^ tatra ulükhalamusaldsddanam , haviniivapänam, aakpi mushth/d"
vadartham , pHrhhyaft trd jushtam nirvapdmUt nrrvapnnam na dns
tüshfihn. ms. — dak&hh}dbhimukhali savyam Jdnu pdtayet, dakshindgrdn
darbhän dstirya, uWßkaM$ädanam , sakfdüriMmu8/tti(/i) , pitfürihena
piif^hym ivä jushfoijt nirvapdmi, Ui nirw^, JP.
7. yathd sa carur bhavaiii na yavdgvh, sthdlthUdd adha dfrtaf
ca tsliacchfta^ üy artha^, api,n^thdUpdko mandasvimap cety artha^
B f. 98 b.
8. fürpena sakft phalikara^am ms. G. — yadd vituikd}} syu/}
takrd eva suphal^fidn kun^ta, C f. 33 a — b. — iriif^ hftoovahanydi
ydvad vrihayo ritushdh bhavanti tatah {'i'irpcna nhhpnya piinar ulnkhale
nikuliipya sakrt phaltkrtya piniah {iirpe krird iii>ihpinja sodakdydm
canisthdlydm tanduldn opya sakrt praks/idlydgndv adhirrtya aprada-
kshujam mtkshanena cdlayitvd ishat^ftam canim ^rapayet. II iol. l b.
10. ttsamskftena gkrtena earum ahkighdrya. B f. 98 ft.
11. tarn Carum praütoydin^ dUpy vdvdsayeU B f. 98 h. — ^rtam
ahh/ghdrya dnkshhindrdsya na pratyahhighdrnyef . caiikinid prdde^amdtrd
catuninrpdaristdrd daksfimdgrdgrwn sadf\d tikshjdntd karslu'ih khanayet.
Karshrd dak^hiiiatalt savyena bhüsatnskdram krtcd dvat^dttrydgner eka-
de^am grhUvä kanhvdJ^ pafcimen^tftya prdhmukhtnaivdgnipranayanam
bhür bhtwa^ war itiy starar^am. ms. /.
12. avasavi apradakshit^dm ity artha^, paritamuhya gfhyoktena
vidhindj prakftatvdd dakshindgnim B f. 98 b.
u. vakshyamdnd dhuür juhoti , iha yajnopavttUi prdndstna iti
vacandt, sarram prdcinoparUt dakslthjamukhah kurydt. B f. 98 b.
4, 1. svdhdkdrdntais iribbir mantraiJ^ mekahanendngushthaparvamdtram
avaddya dhtUtr JtJioti, B f. 98 b. — Im ms. H ist die darstellung
bedeutend abweichend von den anderen, es heisst nSmlich, dass man
den oben genannten ^I^ n( Ii an Agni grbrant'lit. wenn man nur einen
Veda zur liille nimmt (yadd ekaf^ya reda.^yopakaranani kriyate). Wenn
man alle Vcilas gchraiu'ht, dann ;:t'sclneht dit^ spende mit dem spi Jiclie
der sieben opfeispenden an prajdpati, die decds, fshi^s, ^radd/id, medhd,
Digitized by Google
32
dakshinögner apahatä asurd rakshdmsi vedishada iti sphyeiwnmrjyd 3
^bhyukshya 4. Ye riipdiii pratimuncamdnd a-ttirdh santa si'ad/iayd
caranU\ pardpnro vipuro ye h/iaranty^ afjnis/t (än hkdt pranuddty
asnidd ity nimukam u»mrüfitasija duks/iiiidrdJie uidhaya .s, imVe ku^dn
sakrl lünun unnirslite nidlnhju f., Wi' avaneitika/ira ye ca tvdm atrd
'ni' iti pitnr vdin(ii}iciia\kui^-ef>Jtc apo 7usfiincaty acüvinapdninai 1, ^ratn f. 36»
dakshiiiutah pitä)iui/iasya s, propikitnahasya cd d, 'sdc etat te ye ca
tt'dni atrd 'nr iti pinddn yathdcanejitan nidhdyo 10, 'bhdc! ekasmin
pitjrbhede \\. na jivapUnr asti vi^ na Jicdntarhitdyd yebhyo vd pitd
tadataapaü und ammolu Bann folgt der vers ans J. 18. 6,
tadnsof'pafim adbhutam priyam indrasya kdinyn/n 11 s. w.. worauf <ler
brahniaut; und die übrigen, einen frischen udumbara- und pald^o-zwcig
fassend, die gesuibtcu liukäcbeite einen nach dem anderen ins, feuer
wiifk mit deu Worten; tat stwitw EV, 3. 62. 10. Es folgen weiter
holzeinlegen, spenden, anrufnugen nebst geben von ptif^a», garn-
iSden u. s. w. nis. //.
2. homdnte mekshanam aniipraharet , agnan mekshanam übhydda-
dhdti. B f. 98 b. — aynau mekihaitam nidhdya, ms. G.
t. deikshinasydm digi, dttkaki^dsams^am »akfd unmarjanam^ da-
kshiriäny dffäni pkryd^Ui fonbhdthiUOoit, B f. 98 h, — Dctkshi^grdm
Ukhdm ullikhed cpahatä asurd iti, savyenaiva pd^inolmukam gfhitvd
dakshindrdhe karsfinridm nidadhydd ye rvpdni pratimunccmdnd ity, atha
pitfn dvdhayaty eta pitaraft mmydm ity, atJiodapdtrun kursitüshu nida-
dhydtf savyenaiva pd^inodapdtram gfhttvd ^vatalavi pürvasydm karthifdm
darbheiku nmaytt^ pitur näma gffkttd *9m avanenikahta n. s. w. C f. 24 a.
— avanejandrthapdtratrayapuranamf iAthrnm udakoddnam pfthah ffthok
teshii pdtreshn, jxwah haste tilodakam grhiti'd (/utrapitah amukafarmann
etat te tilodakarn ye eva pdtreshu gandhodakaddnam pfthak udako-
paspar^nam. nis. /.
4. tad tmmf «Afam uddkeno ^pashncet» B f. 98 h,
I. karshva^ purastdl lakshamm kj-tvd 'gnim praifayanty^ aparena
karshvh parydkftya lohthaf^ nidadhydt, takfddehiwMUfi dixrbhamushiim
»tpioti. C f. 23 b,
6. sakj-d dcchinndny upamulam nidindni bhavamiiii ^atapathe^
dindni eAtmufni. B f. 99 a.
7. aväedhastena pitfttrüiena ityartha}^.
9. evam avasthenaiva hastena dakshinatah pvrvas7ndd. B f. 99 b.
10. yathdvanejitam nidhdya. Ii f. lOO a, — asdü esha te pindo ye
cdtra tvdnu yd'*gca tcam anu tasinai te svadfiety, apa upaspfiyairain
etetarayof* Yadi ndmani na vidydt svadfid pitjrbhyah pjcthhtU^adbhya
iti pra^amam pitja^atn nidadhydt, svadhä pUfbkyo *iUarit$ha9adbhya iti
dvithja* Bcadhd pitrbhyo divishadbhya iti trtiyam nidhdya japaty atra
pitaro mdday° u. s. w. C f, 24 b. — Saryena pdiiind darcim dakshine
haste yfhitvd darvydm pin<Jam dddya, savyena anvdrabdhe yvtrapitaf/
amukoformann esha te pitfio n. s* w. ms. /.
II. nbhdv Cpitf^o^J ekamin pitfbhede sthdn$ nidadkydt B f. 100 a.
Digitized by Google
33
tebhya^ putro u homdntam vd is. 'fra pitaro mddayadkvam yathd-
bkdgam pitara dvfshdyadhmm ity u udah parydvftya n, trir d ta»
mandd dsitvd is. 'mtmadanta pitaro yathdihagam avivfthaUH pror
tiparydvjftya 19, tathaivd 'vanejija 20 II Ö II
Namo vah pitaro jtvdya namo vah pitarah foshdya, namo vafy
pitaro ghoräya, namo vah jiitaro rasdya, namo vahi pitaro baldi/a,
namo vah pitaro mrtyave, namo vah pitaro manyave, namo vah
pitarah .wadhdyaij namo vah pitarah, pitaro namo vo ye atra pi-
tarafy pitarah stha. Yüyam teshdrn ^eshthd bhuydstha,*) ya iha
])itaro manushyd, vayam teshdm ^eshthd hhüydsma, yd atra pi-\ tarah, f. 36 b
svadhd yushmdkam sd, iha pitara edhatur, asmdkam «a, (jfhdn nah
pitaro dattety 1. Etad vah pitaro vdso vadhvam pitara iti trini
sütrdny upanyasyo 2, ^rjam vahantir amftam ghftam payah kildlam
parisrutam^ svadhd stha, tarpayata nah pithi ity udakat^.esham ni-
niyd 3, ^vaghrdya pi^^dn 4, avadhdya prdgniydd 5, ördhrnar^dya vd
«s. ytoap%jtafy« tat karma nß bJutoati, präebhifo dadäfi* B 1 100 a.
u. yebkifo fod pü4 pi^^dn daddü leAAy«^ ptUro r pi deidgät
B f. 100 b.
15. homdntam vd pi^apitfyajno hhavati. B f. 100 b.
16. yathdbhdgam agnSUty emitad dheti fatapathafrtUii^. Bf. 100 b»
11, dikta 00a paryävr^fodakmMo bkaiet. B f. 100 h,
u. iNfp^Atndfcfto bMtod, B tlQ^b,
fo. yathdpdrvam avanejanam kftam. B f. 100 &.
5, 1. pitfbhyo namas kurydt pin(jlesJiu pitM manasd ropayan. B (.lOla.
— atkdiyalikfto japati nam^ va?^ pitara}/. pitaro namo va iti^ gjrhdn
aioMiaU gfhdn no^ pitaro datteti, pii^4dn avekshatß sado va^ pitaro
dnAnMfi. Savyenaiva pdnind aütratantum gj-hitvd ^oasalavi purvasydm
karshvdm pin(}e nidadhydt, pitur ndma grhitvd '«<fy etat te vdso ye cd*
tra tvd'nu yd^^ca tvam anu tasmai te svadliety, opa npasprpjaivam
evetarayo^. Savyena pdt/inodapdtram gfhitvd ^vasalavi pir/4dn pariahinced
i&rjam vdkmdr ift n. s. w. C f. 85 a.
>. traydndm api pi7i4dndm ekam sutram upari kshipet, taihd <im-
tiyam, tathd tftiyam. B f. 101 b. In dem zum Säma Veda gehörigen
^rdddha-v\i\xs\ (E) werden die beim pitKjla-opfQT gebräuchlichen Sprüche
mit äusserst wenigen bemerkungen aufgezählt, so dass viele unmittelbar
nach einander folgen. Das pin4a-ge,bea und die fibrigen handlungeu
geschehen dort nicht nnr für die viter, «ondem andi ISr die mSttar,
d. h. für die mntter, grossmutter und urgrossmutter (E fol. 10 a),
wie beim anvashtakya-oipfer {A^v. gr. 2. 5. 5) und anderen.
i, avanejanodakofesham pindasamnidhau ninayet. ß f. 101 b. —
iU vtantrena pi^^4t$k» apo nühicya piv^idn-avadhdya avajighrati. ms. II,
— pitfd^ parMwheL ms. /.
*) Diese form mit aspiriertem t l^ommt in den beiden bandschrif-
ten A mid B vor.
3
Digitized by Google
34
dadydd 6, apo vd ^bhyavaharen 7. Madhyamapindam patnt putra-
kdmd prd^ nhjdt: ddhatta pitaro garhham kumdram pushkarasrajam,
yatheha 2^urusho ^sad ity 8. Ulnmkam agnau krtrd 9, sakfddchinndn
anuprahrfi/fT xo, 'gnihotrayn yavdgvaiva säyam prdtahn, svayamhoma^
ca parva inj 12, etenaiva dfiarme^d ^ndhitdgne^ pi^4^pitj^ajna^ u
kriyeta u Ii H II
Das vierte capitel des ^rautamtra von ptMMoyaiKZ,
abschn. 3 — 5.*)
1 Dm manenopliBr mit piiif4o* geschieht am nachmittage des nen-
mondstagfis. > östlieh vom doifcsJUpa-feuer stellt (der adkoaryu) die
tcbwii^ den mnsstopf, deo spahn, die schfisael, den mörser und die
kenle susammen, s legt westlieh vom gdrhapatya den Spahn nieder
anf Jbf^gras, dessen spitseu gegen siiden gewandt sind,. 4 hinter
jenon reiskömor in die schflssel s nnd vom den topf in die schwinge
(wanne). eDas linke knie hiegend, nimmt er mit der hand, indem
die hohle seite nach unten geriditet ist, die reiskSmer, der vfiter ein-
gedenk. T 80 dass das mnss nicht anm rand des topfes reicht' niid
nnr an-gekocht (nicht gar-gekocfat) ist, • kocht er die von der gattin
einmal reingepntsten reiskömer » auf dem ddbMipa-feaer, 10 besprengt
sie, 11 nimmt das mnss vom fener (nnd stellt es) anf einen plata öst-
lich TOm fener. i> Linkshin kehrt er das fener ansammen, nmstrent
nnd besprengt es. it Das rechte knie biegend, u mit der schnnr auf
5. n ivdpaprade^dd dddya pin^dn pdtre h'adkdya prdgnijfdL £ f. 101 b.
7. apsu vd pin<}dn kshipet. B f. 101 6.
s. dvemdvam pdtrdni prakshälya pratyaühärtfjfet. ms* /.
9. pitf4^ aoaghrdlfd *naiUaram tUnmkam dakshi^ägnau kurjfdtL
B f. 101 h.
10. °kugdn dakshind gndv eva anupraharet. B f, 101 h. — yo
vd teshdm brdhmaT^dndm ucchishtabhdksydd, abhün no düto havisho
jdUmeäd it^ tUmvkam adbhir dbhyukshya dvandoam pdtrdni prdkthdlya
pra^/aühdrajftdy tqttu pio4änt ehddayet, preu^ id *gnatt, brdkma^aifi
vd bhtffayed, gerne vd dadydd, C fol. 25 a.
11. yavdgüm agnihotram juhoüti. — pi^ifapitryajno ^pardhne ^md- .
vdsydydm ity amdvdsyddhikdram upc^jivann dha^ at/td ^mdvdsydydni
yavdgvaivd ^gmhotrofft juhuydl, sdyani prdtdr homadrangatdyam driha^
vaeanam^; warn tm fdkkdntan fnOeüodt. B f. 101 h,
lt. apy andhitdgnind kdryah. B 102 6.
14. pii^iopUfgeigm bhavaHU v^a^ha^ B t 102 b.
*) Die paragraphenzählung ist nach der eintheilung bei VaradcUta-
iiOa Anarüya.
Digitized by Google
35
der linken schulter gegen Osten sitzend, opfert er mit dem rührlöffel,
indem er sagt: II 3 II
1 „Dem Agni, der den weisen das ihrige zuführt, segen; dem
Sorna, von den vätern begleitet, segen; dem Yama, von den angiras
und von den vätern umgeben, segen 1" 2 Darauf wirft er den rühr-
löffel ins feuer und spricht, südlich vom dakshina-fenex: „weggetrieben
seien die asuras und die rakshas, die auf dem opferaltar sitzen*',
8 indem er mit dem Spahn eine ritze (in die erde) macht und sie
besprengt. 4 Mit dem Spruche: „alle asuras, welche gestalten sie
auch angenommen, die nach eigenem belieben herumwandeln, die,
welche dicke und dünne körper tragen, möge Agni von diesem platze
forttreiben" (Vdj. Samh. 2. 30), legt er einen feuerbrand nieder auf
die Südseite der eingeritzten furche e und legt an der wurzel abge-
schnittenes gras, 80 viel man mit einem mal (nicht in wiederholten
handlungen) abschneidet, in diese furche. 7 Mit den Worten: „N. N.
wasche dich und die, welche dir folgen", nennt er den namen des
Vaters, indem er wasser über die /:wj?a-grashalme mit heruntergewandter
band giesst, 8 ebenso mehr südlich (den namen) des grossvaters
(nennend), 9 und des urgrossvaters. lo „Dies dir, N. N., und denen,
welche hier mit dir sind", so sagend, legt er die ptf^j^ nieder, je
nachdem sie sich gewaschen, ii die beiden an derselben stelle der
ritee. IS Diese bandlang geschieht nicht für einen lebenden vater,
IS nicht för den, welcher durch einen lebenden von dem opferndon
getrennt ist; u oder denjenigen, welchen der vater, giebt andi der
folin, 15 oder das pirt^a -op(er gesdiieht nur bis siini «nwerfen der
spende, tt Sidi gegen norden wendend, spricht «Ihr vlter,
lasset eneh hier schmecken, geniesset ein jeder sdnen anfheil**, is da-
mit fortfohrend dreimal bis er athemlos wird, m Sich wieder snrSek-
wendend, sagt er: „die y&ter haben sich gefreut, sie haben von ihrem
anliieil genossen*', » nnd giesst wie frilher wasser ans. II 4 II
1 „Segen enrer lebenskraft, ihr ySter, segaa eurer dOrre, ihr
▼Iter, segen eurem elurfnrehtgebietenden wesen, segen dem saft in
eudi, o Tfter, segen eurer kraft^ eurem tode, eurem som, evaer Selbst-
bestimmung. Segen euch, o vSter, segen euch allen, welche , ihr hier
seid. Ihr möget die besten der dortigen sdn, wir mfigen die besten
mensehlichen Täter seb, welche hier sind; jede befriedigung, die dort
ist, möge euer sein, o Tftter, jedes Wohlergehen hier, o Tftter, möge
unser sein; o viter, gebet uns hftnser", so spricht er. f «Dies,
o Tftter, eudi cum Ueid, ein weib, o vftter**, so sagend, wirft, er drd
faden über (die pi^i^) t und giesst den rest des wassere darüber
Digitized by Google
36
mit den worten: ^unsterbliche nahrang bringend, schmalzbatter, milch
und süssen trank, befriedigung seid ihr, sättiget uns die väter".
4 Nachdem er die pindas beroehen 5 und niedergelegt, verzehrt er sie,
6 oder giebt sie einem brahmanen, 7 oder wirft sie weg ins wasser.
8 Den mittleren pin^a isst die gattin des opfernden, wenn sie einen
söhn wünscht, indem sie äussert: ,,ihr väter, gebet mir leibesfrucht,
einen knaben mit lotus bekränzt, dass hier ein mann entstehe".
9 Nachdem er den feuerbrand ins feuer gelegt lo und das mit einem
griff abgerissene gras danach geworfen, ii opfert er das agnihotra-
opfer mit reisbrei wie abends und morgens i> und seine spende ge-
schieht an dem knochentage. i3 Nach der oben gegebenen darstel-
lung geschieht auch das |jmQ?a-opfer mit mehlklössen von einem , der
noch kein eigenes feuer unterhält, u DieB ist das manenopfer mit
p^f4as. II 5 II
Ms. G. Chambers 309 c. 1. Weber nr. 1140.
(^rxfjanegäya namah, Pindapit]-yajna(h) likhyate. AmävdsydCydJm apa-
rdhne ^rdddhapdkddivai^adevam pdtranirnejandntam vihdya, deamanam
prdndyd ma in , jyrddndvttikaranam^ nivibandhanam,daksh indhhimukhopavi<^ja
dakshindgnaii kugaih paristaranam pdtrdsddanafr carusthäli, krshndjinam.
ulükhalam, TMisalam, gurpam, udakaniy djyam, mekenanam, sphyah, uda-
pdtram^sakjrddchinndnifVrihin (vrihayah), sutrdirU^kjrBhndjinopari ulükhalam
nidhdya, madhye tarf4*tid(n) niksMpya, rmualena sakfi kat^^anam, furpena
sak^t phalikaraifam BthdUm 0 sthdlydm) nidhdya, sakjrt prakshdlaif^at^
earu^peiifam, pr&^A^A^fra^on», caror udväßanam, tnekihanena homaiji,
om agnaye kavyavdhamdya tvdhd, idam agnaye kavyaodhandyat somdya
pitfmaU wdhdf idam somdya pitpnate^ agnau mdcsha^an^ nidhdya,
udakopasparfanam, Apahaiä Üi nqjreria rMäbara^amj uda^ y$ rüpd^
(iti) ulmukani nidhdya, udaipdtT«iiM trir moan^anarn, gotrapitajf, 3 saJcfd
dt^iamdid paritürya, pin4addnam, punaJ^ avanejan(am) nivi(m) visfjya,
namo val} pHaro roidya 6 t^dehädanam , ürjam vakmUtty apo tiisMA-
ettH, pintfodd&Mra^aii^ Movyam dghraha^m, iUm!iika$akfddehHmdny agnau
mkthipya, taoyam deamanani, dar^^däiOiayf^ kftvd brahmdrpa^am aite.
IH pi^4e^tryajna §amdpta^
Buchdnickerei der EgL Akademie der Wissenschaften (G. Vogt).
Digitized by Googl
I
Digitized by Google
Verlag von S. Calvary & Co.
Specialgeacbaft für Philologie und Naturwissenscluift.
BKKLIN, OberwMMT-StnMM 11.
Babtidb, recherchcs snr V L mouille«. 4. 6 sgr.
BAvAHT, E. A., lexicun Thucydideam. 2 voU. 12 thlr.
Cassbl, f., der Schwan in Sage und Leben. 2. A. (Mich o. d. Xitel:) Hiero-
zoicon. L Abschnitt. ]0 age.
— UllMuidaiie (du Kameel). 8 «gr.
CsxcBLiug, Collcctac ud augendam nominum propriorom Saxonicorum et Frisiorum
scientiam spectantes. L Index bonorum et reditnom monasteriorum Wer«
dinensifl et Helmoiutadensie saeenlo X vel XI couMriptuB. 20 sgr.
— dasselbe IIa. Indices antiqninfanl eomm qnae nonMlerio Weidiiieiui per
Wpstfaliam redihaut. 10 sgr.
— dasselbe Illa. Traditiones Werdinenees. Pars L 16 sgr.
Itamu, Mir les qmonymee et la rieheeee dea langoei. 4. 8 «gr.
— sur nne langoe interm^idiiB. 4. 8 sgr.
— sur les traccs anciennes da caractere des natioBS auideniea. 4. 8 sgr.
<— sur la langue Celtiqoe. 4. 8 sgr.
Ebhaii, bevues litteraires. 13 parties. 4. 1 thlr. 10 sgr.
Haag, Fr., Vergleichung des Prakrit mit den romanischen Sprachen. 16 agt.
LoKU, A.» de pronuQtiatione linguae Graecae. 10 agc»
NA«Hn.> 8., ftaacOiiseh-edgliialras e^rmologisehee WSrterlnieh fameifaalb dee La>
teinischcn. Für Stndirende und Lehrer des PraufidwdMn ond Boglildien
an höheren Unterrichts -Anstalten. 3 thlr. ,
Nboe, f., Formenlehre der lateinischen Sprache. 2 Bde. 5 dür. 8 sgr.
NicoLiii, F., über Abstraetionen. 4. 6 sgr.
— (las'isplbe französisch unter dem Titel: sur les abstractions. 4. 6 sgr.
Oelbichs, J. C. C, specimen reliquiarum linguae Slavonicae in nominibus qui-
buadam legionom et loeomm qiiae nune a dennaais et hos inter in piimi«
Marchickis Brandcnburgensibns et Pomeranis possidentur. 4. 10 sgr.
BoTH, E. M., die Fublication des Amasis an die Cyprier bei der Besitznahme
Cypems durch die Aegypter um die Mitte des sechsten Jahrhunderts vor
Christi Geburt. Entzifferong der Erztafel von Idalion in des Herrn Herzogs
von Luynes Numismatique et inscriptions Cypriotes. 2. Ausg. Fol. 2 thlr.
ScHüsBBao, G.f über griechische Cumpusita, in deren ersten GUedem viele
GrammatikOT Verba «kemien. 13 egr.
UsoEB, jota ter accusatum. 4. 4 sgr.
VBaauCHSUS der im Jahre 1863 erschienenen Universitäts- und Schulschriften
als Habilitationsschriften und Dissertationen der philosophischen Facultaten,
Sehnlpnigranituä und Reden, sowie anderer zu diesen Gebieten gehöriger
Monographien. Nobst Angabe des Formates, der Soitenzahl und der Preise,
an welchen dieselben von der Buciihandiung S. Calvary & Co. in Berlin
zn beziehen rind. Beriin 1864« Ö sgr.
' — dasselbe, für 1864. Berlin 18G5. 5 sgr.
~ d. 9lbc tax 186Ö. Berlin 1867. 5 sgr.
— dasselbe flr 1P66. Berlin 1867. 5 sgr.
dasselbe für i8G7. Berlin 1868. 5 sgr.
— dasselbe Oi 1868. Berlin 1869. 5 sgr.
■Veiiag Ton S. Galrary & Co. (G. E. Simon).
Bnckdruckerei der KgL Akademie der Wissenschaften (G. Vogt)'
Berits* UidTsisMtistnsse 6.
Digitized by Google
.V .'
Google
|
fJMW
im
M 3BII
\ í Wjr rM
/'/ ír
\ ^k. \ *1 \ ■ÆiMW ' ' 1
i / //■'
■ W
^■k\V\YVk \ '' ^MM^t^mWWw /SjiWt-^wlmr' H
■ Ætí -*
n ^.^SiJH
Hrin ! ■' 'A\ iF ^Bnf
1 IR > 1 IIÍ ■ Iw iMwwMwm \\\\ '•
Jr ' / /i
fiSfl
I 1oIM/Í i\ V
I V 'f'J JfjHI \p 1
^
Llce\
ISÍ6
íbnovvi Stu.v\ti.«ioTT,,H tv~:
UNGA=SöGTIE
Tom.i.
4/////T/ Á//U C ////: ( /nja/cc,y /////// « Je /nyt/ Aoe/m/r/.
///rur//r//c ////// £
HOLMIÆ,
Excud. Elmén ET GrANBERG,
MDCCCXVI
m*
t »
KONUNGA-SÖGU
AP
SNORRA STURLUSYNX,
Ynglinga Saga
Saga Hálfdanar Svarta
Saga Harallds ens Hárfagra
Saga Hákonar Goda
Saga af Haralldi Gráfelld
oc Hákoni Sigurdarsyni
Saga af Olafi Tryggvasyni
Holmiæ,
Excud. Elmcn et Granberg
MDCCCXVI.
KONUNGA SÖGUR.
FORMÁLINN.
A bók þessi let ec rita fornar frásagnir um höf-
dingia þá er ríki hafa haft á nordrlöndum, oc á
danska túngu hafa mælt, sva sem ec heíir heyrt
fróda menn segia: sva oc nockorar kynqvíslir þeirra,
eptir því sem mer hefir kent verit: sumt þat er
finnz í Langfedgatali því, er Konungar hafa rakit
kyn sitt, eda adrir stór-ættadir menn: enn sumt
er ritat ept.ir fornum qvædum eda sögu-liódum, er
menn hafa haft til skemtanar ser. Nú þó at ver
vitum ei sannindi á því, þá vitum ver dæmi til
þess, at gamlir frædimenn hafa slíkt fyrir satt haft.
þiódólfr enn Fródi úr Hvini var skalld Harallds
ens Hárfagra, hann orti oc qvædi um Rögnvalld
Konung Heidum hærra, þat er kallat er Ynglinga-
tal. Rögnvalldr var son Olafs Geirstadaálfs, bródur
Hálfdanar Svarta. I þessu qvæde eru nefndir XXX.
langfedgar hans, oc sagt frá dauda hvers þeirra oc
legstad. Fiölnir er sá nefndr, er son var Yngvifreys,
þess -«r Svíar hafa blótat lengi sídan: af hans nafni
eru Ynglingar kalladir. Eivindr Skalldaspillir talldi
oc langfedga Hákonar Jarls ins Ríka í qvædi því
1
2 FORMALINN.
er Háleygia-ial heitir, er ort var um Hákon. Sæ-
raingr er þar neíndr, son Yngvifreys; sagi er þar
oe frá daud hvers þeirra oc haugstad. Eptir þiódolfs
sÖgn er fyrst ritin e^fi Ynglinga, oc Bar vid^ukit
eplir sogn fróclra nianna. En fyrsla öilcl er köliut
Bruna-ölld, þá skylldi brenna alla dauda menn, oc
reisa eptir bauta-s'teina; Enn sídan er Freyr hafdi
heygdr verit at Uppsölum, f>á giördu margir höf-
dingiar eigi sídr hauga enn bauta-steina , til min-
ningar eptir frændur sína; Enn sídan er Danr enn
Mikilláti Daiia Könungr let ser haug giöra, oc band
sic þannig bera daudan med Konungs skrúdi oc
herbúnadi, oc hest hans vid öllu södulreidi, ocmik.it
ic annat: enn hans eettmenn giördu margír sva sidan ;
þá liófz þar ITangs Ölld í Danmörku; enn lengi sídan
hellz Bruna-ölld med Svíum oc Nordmönnum. Enil
er Haralldr enn Hárfagri var Konungr í Noregi,
þá bygdiz Island. Med Haralldi voru skalld, oc
kunna menn enn qvædi þeirra , oc allra Konunga-
qvædi þeirra er sídan hafva verit at Noregi, oc
tökum ver þar mest dæmi af því, er sagt er i þcún
qvædum, er qvediií voru fyrir siálfum höfdingiunum,
eda sonum þeirra: tökuin ver þat allt fyrir satt, er
i þeim qvædum finnz um ferdir þeirra eda orustur.
Enn þat er háttr skallda at lofa þann mest, cr þá
eru þeir fyrir; enn engi mundi þat þora, at segia
siálfum hönum þau verk hans, er allir þeir er
heyrdi, vissi at hegómi væri oc skrök , oc sva siálfr
hann: þat væri þá hád enn eigi lof.
FORMA LIN N. 5
Frá Ara presii inum Frúda.
Ari prestr inn Fródi í*orgilsso<n Gellis sonar,
ritadi fyrsír manna her á landi at Norrænii máli
frædi, bæda ibrna oc nya: ritadi hann mest í ivpp-
hciíi sinnar bókar uín íslands bygd oc lagasetning;
sidan frá lögsögumonnum-, hvessu lengi hverr hafdi
sagt; oc hufdi ]pat ára-tal fyrst. til |>fe'ss er kristni
kom á lsland; enn sídan allt til sinna daga. Hann
tók £»ar oc vid mörg önnur dæmi, bædi Konunga
æfi i Noregi oc Danmork, oc sva á Englandi; edr
enn stór-tídindi er giörz höfdu her á landi. Oc
bykir mörgum vitrum mönnum hans sögn öll merki-
ligvvz: var hann forvitri oc sva gamall, at hann var
fæddr næsta \c\v eptir fall Harallds Sigurdarsonar.
Hann ritadi, sem hann siátfr segir, æíi Noregs Ko-
nunga, eptir sögu Odds Kollssonar Hallssonar a£
Sídu: enn Oddr natn at þorgeiri Afrádskoll, þeim
manni er vitr var, oc sva gamall, at hann bió þá
undir Nidarnesi, er Hákpn Jarl enn ríki var drepinn.
I þeim sama stad let Olafr Konungr Tryggyason
efna til Kaupángs, f»ar sem nú er. Ari prestr þor-
gilsson kom VII. vetra gamall í Haukadal, til Hails
þórarinssonar; oc var ]bar XIV". vetur. Hallr var
niadr stórvitr oc minnigr; hann numdi þat er þaög-
brandr prestr skírdi hann þrevetran: þat var vetri
fyrr enn kristni væri lögtekin á Islandi. Ari var
XII. vetra gamall, þá er Isleifr biskup andadiz,
Hallr fór nvilli landa, oc hafdi felag Olafs Konungs
ens Helga, oc fcck af pví uppreist mikla: yar hönum
4 FORMALINN.
J>ví kunnigt um Konungríki hans. Enn er Isleifr
Liskup andadiz var lidit frá falli Olafs Konungs
Tryggvasonar nær LXXX. vetra. Hallr andadiz IX.
vetrum sídar enn Isleifr biskup; þá var Hallr at
vetra tali nírædr oc IIII. vetra. Hann hafdi giort bii
í Haukadal þritogr, oc bió þar LX. oc IV. vetra. ; sva
ritadi Ari. Teitr son Isleifs biskups var med Halli
í Haukadal at fóstri, oc bió þar sídan; hann lærdi
Ara prest, oc marga frædi sagdi hann hönum, þcá
er Ari ritadi sídan. Ari nam oc rnarga frædi at
puridi dótlur Snorra Goda: hun var spök at viti :
hun mundi Snorra födur sinn; enrt hann var þá nær
half-fertugr er kristni korn á Island; enn andadiz
einum vetri eptir fall Olafs Konuilgs ins Helga. pví
var eigi undarligt, at Ari prestr væri sannfródr at
fornum tídindum, bæde her oc utanlands, at hann
var siálfr námgiarn oc vitr oc minnugr, enn hafdi
numit at gömlum mönnum oc vitrum. Enn qvædin
þvkia mer sízt úr stad færd, efþaueru rettqvedin,
oc skynsamliga upptekin.
YNGLINGA SAGA.
CAP. I.
HER SEGIR FRA LANDA SKIPAN.
>-)va er sagt, at kringla heimsins, sú er mannfolkit
byggir, er miök vag-skorin : gánga höf stór ur út-
siánum inn ,í iördina. Er þat kunnigt, at haf gengr
af Niörvasundum, oc allt út til Jorsala-lands. Af
hafinu gengr lángr hafsbotn til landnords, er heitir
Svarta-haf: sá skilr heims þridiungana: heitir fyrir
austan Asia, enn fyrir vestan kalla sumir Evropa,
enn sumir Enea. Enn nordan at Svarta-haíi gengr
Sviþiód in inikla eda in kallda. Svíþód ena Miklu
kalla suinir menn eigi minni enn Serkland hit Mikla;
sumir iafna henni vid Bláland hit Mikla. Hinn
ncyrdri lutr Sviþiódar liggr óbygdr af frosti oc kullda,
sva sem hinn sydri lutr Blálands er audr af sólar-
bruna. I Svíþiód eru stór herut mörg: þar eru oc
margskonar þiódir undarligar, oc margar túngur :
þar eru risar, oc þar eru dvergar; þar eru oc blá-
menn. þur eru dyr oc drekar furduliga stórir. Ur
nordri frá fiöllum þeim, er fyrir utan eru bygd alla,
fellr á um Sviþiód, sú er at rettu heitir Tanais; hun var
fordum köllut Tanaqvísl edr Vanaqvíslj hun kemr ttf
6 YNGLINGA S A G A.
sicívar inn i Svarta liaf. I Vanaqvíslum var þa kallat
Vanaland, edr Vanaheimr: sú á skilr heims þridiung-
ana; heitir fyrir austan Asia, enn fyrir vestan Ev-
ropa.
CAP. II.
FRA ASIA MÖNNUM.
•T yrir austan Tanaqvísl í Asia, var kallat Ása-land ,
edr Asaheimr; enn höfutborgina, er var í landinu,
köliudu þeir Asgard. Enn í borginni var höfdingi
sá, er Odinn var kalladr; J>ar var blótstadr mikill.
J>at var |>ar si'dr at XII. hofgodar voru æziírí skylldu
peir ráda fyrir blótum oc dómum roanna i milli;
3=at eru Díar kalladir edr drottn'ar: J>eim skylldi
Jnónustu veita allt folk oc lotning. Odinn var her-
madr mikill oc miök vídförull, oc eignadiz mörg
riki: hann var sva sigrsæll, at í hverri orustu
feck hánn gagn. Oc sva kom at Iians menn trúdu
því, at hann ætli heimilan sigr i hverri oruslu. þat
var háttr hans, ef hann sendi menn sína til orustu,
edr adrar sendifarar, at hann lagdi ádr hcndur í
höfut |>eim, oc gaf þeim bianac: trúdu |>eir at þá
muudi vel faraz. Sva var oc um lians menn, hvar
sem Jpeir urdu i naudum staddir, á sia eda á landi ,
]?á kölludu J*3Ír á nafu hans, oc þóttuz iaíhaii fá
af bvi fró: Tpar oóíílíz þeir eiga allt traust er hann
var. Kann f'ór opt sva langt í brot. at hann dvalldiz
í ferdinni mörg misseri,
YNGLINGA S A G A. 7
C A P. III.
FRA BRÆDRUM OÐINS.
v-'dmn útti II. brædur, het annar Vc , enn annar
Vilir; þeir brædr hans styrdu ríkinu þá er hann
var í broltu. f>at var eitt sinn, þá er Odinn var
farinn lángt í brot, oc haí'di lengi dvaliz, at Asura
þótti örvænt hans heim: þá tóku brædur hans at
skipta arfi hans; enn kono hans Frigg gengu þeir
bádir at eiga. Enn litlu sidar kom Odiun hi_im;
tók hann |»á vid konu sinni.
C A P. IV.
OFRIDR VíD VANI.
vJdinn fór med her á hendur Vönum; enn þeir ur«
dú ve] vid, oc vördu land siít, oc hafdu ymsir
sigr: heriudu hvarir land annura, oc gördu skada
á. Cnn er þat leiddiz hvarumtveggiiiin, lögdu þeir
milli sín sættar stefnu, oc gerdu frid, oc selldus
gislar; fengu Vanir sina ena agæstu menn, Niö
hin audga, oc son hans Frey; enn Æ,sir þar í mót
þann er Hænir het, oc kölludu hann allvel til hJl-
dingia fallin. Hann var mikili madr oc Jiinn vænsti:
med hönum sendn Æsir þann er Mímir het, liinn
vitrasti madr; enn Vanir fengu þar í mót þann er
spakastr var í þeirra fiocki, sá het Qvásir. Enn er
Hænir kom i Vanaheim, þá var hann þegar Iiöf—
dingi görr; Mítnir kendi hönum rad öli, Enn er
8 Y NGLINGA SAGA.
Hænir var staddr á fúngum edr stefnum, sva at
Mímir var eigi nær, oc kæmi nockur vandamál fyrir
hann, þá svaradi hann æ enu sama: Rádi adrir,
qvad hann. þá grunadi Vani at Æsir mundi hafa
íalsat þa í manna skiptinu: þá tóku þeir Mími oc
hálshiuggu, oc sendu höfudit Asum. Odinn tók
höfudit, oc smurdi urtum þeim er eigi mátti fúna,
oc qvad þar yfir galldra; oc magnadi sva , at þat
mælti vid hann, oc sagdi hönum marga leynda luti.
Niörd oc Frey setti Odinn blótgoda, oc voru þeir
Díar med Asum. Dóttir Niardar var Freya; hun
var blótgydia' oc hun kendi fyrst med Asum seid ,
sem Vönum var títt. pá. er Niördr var med Vönum,
þá hafdi hann átta systur sína; því at þat voru þar
lög: voru börn þeirra Freyr oc Freya: Enn þat var
bannat med Asum , at byggia sva náit at frændsemi-
CAP. V,
ODIN SKIPTI RIKI. OC FRA GEFION.
Jr iall-gardr mikill gengr af landnordri til útsudurs;
sá skilr Sviþiód ena Miklu, oc öimur ríki: fyrir
sunnan fiallit er eigi langt til Tyrklands; þar átti
Odinn eignir stórar- I þann tíma fóru Rumveria
höfdingiar vída um heiminn , oc brutu under sic
allar þiódir. Enn margir höfdingiar flydu fyrir
þeim ófridi af eignum sínum. Enn fyrir þvi at
Odinn var forspár oc fiölkunnigr; þá vissi hann at
hans afqvæmi mundi um nordrhalfu heimsins byg-
YNGLING A S A G A. 9
gia. pk setti hanri brædur sína Ve oc Vila yíir
Asgard; enn hann fór oc Díar allir med honum oc
mikit mannfolk annat. Fór hann fyrst vestr í Garda-
ríki, oc þá sudr í Saxland. Hann álti sonu raarga:
hann eignadiz riki vida um Saxland, oc setti þar
sonu sína til landzgæzlu. pá íór hanu nordr til siávar ,
oc tók ser þar bústad í ey einni; þar heitir nú
Odins ey í Fióni. pá sendi hann Gefion nordr yíir
sundit á landa leitan: þá kom hun til Gylfa, oc
gaf hann henni eitt plógslánd. pá fór hun í Jötun-
heima, oc gat þar IV. sonu vid iötni nockorum ;
hun brá þeira í yxnalíki, oc færdi þá fyrir plóginn,
oc dró landit út á hafit, oc vestr gegnt Odinsey ,
oc er þat land kallat Selund: þar bygdi hun sídan.
Hennar feck Skiölldr son Odins; þau biuggu at
Hleidru. þar er vatn edr síar eptir, þat er kallat
lögrenn. Sva liggia íirdir í leginum í Svíaríki, sem
nes í Selundi. Sva qvad Bragi hinn gamli:
Geíion dró frá Gylfa
glöd diúpröduls audla
sva at af rentii röknuin
rauk datnnavkar anka.
Bárn yxn oc átta
eniii tungl Þar er gengu
fyri vineyar vidti
valröf fiögur höfut.
Enn er Odinn spurdi at gódir lands kostir voru
austr at Gylfa, fór hann þannoc, oc gördu þeir
Gylfi sætt sína, þvíat Gylfi þóttiz eingi krapt til
hafa til mótstödu vid Asana. Mart áttuz þeir Odinn
io YNGAINGA S A G A.
yid oc Gylfi í brögdum oc siönhverfingum , oc urdu
/Esir iaíhan ríkri. Odinn iók ser búslad vid laúginn,
þar sem nú eru kalladar fonio Sigtúnir, oc gerdi
þar mikit hof oc blót, eptir sidveniu Asana. Hann
eignadiz þar lönd sva viit, sem liann let heita Sig-
túnir: hann gaf bústadi hofgodunum: Niördr bió í
Noatúnum? enn Freyr at Uppsölum; Heimdallr at
Himinbiörguni; póv á £>rúdvangi; Balldr á Breida-
iiiiki: öllum feck hann þeim gáda, bólstadi.
CAP. VI.
FRA ATGERVI ODINS.
pa er Asa-Odinn kom á nordr-lönd, oc med hönum
Díar; er þat sagt med sanninduin, at þeir hófu co
kendu ípróttir þær, er mcnn hafa lengi sidan med-r
farit. Odinn var göfgastr af öllum, oc at hönum
námu þeir allir iþróltirnar: þvi at hann kunni fyrstr
allar oc þó ílestar. Enn þat er at segia fyrir hveria
sök hann var sva miök tignadr, þá, baru þessir lutir
til: hann var sva fagr oc göfuligr álitutn þá er hann
sat med vinum sínum, at öllum hló hugr vid; enn
þá er hann var í her þá syndiz hann grimmligr
sínum óvinum, Enn þat bar til þess, at hann kunni
þær íþróttir, at hann skipti litum oc líkium, á
liveria lund er hann villdi: önnur var sú, at hann
taladi sva sniallt oc slett, at öllum er áheyrdu, þótti
þat eina satt; mællti han allt hendingum, sva sem
nú er þat qvedit, er skalldskapr héitir: Hann oc
hofgodar hans heita lióda-smidir, þvi at sú íþrótt
Y NGLINGASAGA. 1 i
hófz af þeim í Nordrlöndum. Odinn kunni sva gera,
at í orustu urdu óvinir hans blindir, eda daufir,
eda óttaíullir; enn vopn |>eirra bitu eigi helldr
enn vendir: enn hans menn fóru brynia-lausir, oc
voru galnir sein hundar edr vargar, bitu í skiölldu
sína, voru síerkir sem birnir eda gridungar: þeir
drápu mannfólkit, enn hvartki elidr ne iarn orti a
|>á: þat er kallat berserks-gangr.
CAP. VII.
FRA IþROTTUM ODINS.
vAlinn skipti hömum; lá £á búkrinn sem sofinn
eda daudr, enn hann var þá fugl eda dyr, fiskr
eda ormr, oc fór á einni svipstund á fíarlæg lönd,
at sínum erindum edr annara manna. þat kUnni
hann enn at gera med ordum einum, at slöckva
elld, oc kyrra siá, oc snúa vindum hveria leid er
hann villdi. Odinn áííi skip þat er Skídbladnir liet,
er hann fór á yílr höf stór; enn |>at mátti vefia
saman sem dúk. Odinn hafdi med ser höíut Mímis
oc sagdi þat liönum mörg tídindi úf ödrum heimum:
enn stUndum vakti hann upp dauda menn \ír iördu,
edr settiz undir hánga: fyrir því var hann kalladr
drauga-drottinn cdr hanga-drottinn. Ilann átti oc
hrafna II. er hann hafdi tamit vid mál: flugu þcir
vída um lönd, oc sögdu hönuin morg tídindi; af
18 YNGLINGASAGA-
þessum lutum vard hann stórliga fródr. Allar þessar
íþróttir kendi hann med rúnum oc liódum, þeim
er galldrar heita; fyrir því eru Æsir kalladir gall-
dra - smidir. Odinn kunni þcá rþrótt er mestr
máttr fylgdi, oc framdi siálfr, er seidr heítir: enn
af þvr máíli hann vita örlög manna oc ó-ordnaluti,
sva oc at göra mönnutn bana edr óhamingiu, edr
vanlieilindi; sva oc at taka frá mönnum vit edr afl,
oc gefa ödrum; enn þessi fiölkyngi, er framit er,
fylgir sva mikil ergi , at eigi þótti karlmönnum
skammíaust vid at fara; oc var gydiunum kend sú
íþrótt. Odinn vissi of allt iardíe, hvar fólgit var ,
oc hann kunni þau Jiód er npplaukz fyrir Jiönum
iördin, oc biörg oc steinar, oc liaugarnir, oc batt
hann med ordum einurn þá er fyrir biuggu, oc geck
inn oc tók þar slíkt er iiann villdi. Af þessum
kröptum vard íiann miök frægr, óvinir hans ótruduz
hann, enn vinir Jians treystuj/' hönum, oc trúdu á
krapt Jians oc á siálfan hann: Enn Jiann kendi
flestar íþróttir sínar blótgodunum; voru þeir næst
Jiönum um allan fródleik oc frölkyngi. Margir adrir
rrámu þó mikit af ; oc hefir þadan af dreifz fiöikyngin
vida, oc lialldiz Jerrgi. Enn Odinn oc þá liöfdingia
XII. blótudu menn, oc kölludu god srn, oc trúdu
á lengi sidan. Eptir Odins nafni var kalladr Audon,
oc lietu menn sva sonu srna; enn af þórs nafni er
kalladr þórir edr pórarinn; edr dregit af ödrum
heitum til, sva sem Steiuþór edr Haí'þór, edr enn
breitt á fleiri vega.
YNGLINGA S A G A. i3
CAP. VI II.
LAGASETNING ODINS.
0('>nn setti lög í Jandi sínu, þau er gengit höfdu
fyrr med Asum; sva setti hann, at alla dauda inenn
skylldi hrenna, oc bera á bál med þeim eign þeirra:
sagdi han sva at med þvilíkum audæíum skylldi
liverr koina til Valhallar sem hann haídi á bál: þess
skylldi hann oc nióta, er hann siálír hafdi i iörd
graíit: Enn öskuna skylldi bera út á siá, edr graía
nidr í iord. Enn eptir göfga \nenn skylldi haug gera
til minningar* Enn eptir alla þá menn, er nokot
mans mót var at, skylldi reisa bautasteina; oc hellz
sá sidr lengi sidan. þá skylldi blóta í móti vetri
til árs; enn at midium vetri blóta til gródrar; et
þridia at sumri: þat var sigr-blót Um alla Sviþiod
gulldu menn Odni skattpenning fyrirnef hvert; enn
hann skylldi veria land þeirra fyrir úiridi, oc blóta
þeim til árs.
CAP. IX.
KVANFANG NIARDAR.
JNiördr feck konu þeirrar er Skadi het, hun villdi
ecki vid hann samfarar, oc giptiz sídan Odni, áttu
þau marga sonu: einn þeirra het Sæmingr, um hann
orti Eyvindr Skálldaspillir þetta:
t>ami skialld blætr
skattfæri gat
1 í
YN G LINGA SAGAl
Asa nidr
-vid jarnvidíu.
þá cr pfiu mcnr
í mannheimum
skattna vinr
oc Skadi bygdu
Sævar beins
oc sonu híargá
öndr dys
vid Odni gat.
Til Sæmings talldi Hákon Jarl liinn Ríki lángfedga
Vyn silt. pessa Svíþkkl kölludu þeir Mannheima,
enn hina Miklu Sviþiód kölludu þeir Godheima; úr
Godheimuni sögdu þeir mörg tídindi, oc mörg undur.
CAP. X.
DÁÚDI ODINS.
v-Aiinn vard sóttdaudr í Sviþíód; oc er hann var
at konrinn bana, let hann marka sic geirs oddi, oc
eignadi ser alla vapnbilna menn: sagdi hann sic mun-
do íara í Godheim, oc fagna þar vinum sínum. Nú
]uigdii Svíar, at hann væri kominn í hinn forna
Asgard,oc mundi þar lifa at eyhfu. Hófz þá at nyu
áttrúnadr vid Odinn, oc áheit. Opt þótli Svíum
hann vitrafc ser, ádr stórar orustur yrdij gaf hann þá
sLimum sigr , enn sumum baLid hann til sin : þótti
hvarrtveggi kostr gódr. Odinn var brendr daudr,
oc var sl'l brcnna giör allveglig. þat var triia þeirra,
at því hærra sem reykinn lagdi í loptit upp, at því
liáleitari væri sá i himninum, er brennuna áttij oc
þess audgari, er mcira fe brann med hönum.
YN G LIN G A S AG A. \j
CAP. xr.
FRA NIRDÍ
l^iiördr af Nóatúnum gerdiz bá vallds-mádr yfií
Svíum, oc liellt lipp blótum; hartn kölladu Svíar |»a
drottinn sinn; tók hann f>á skattgiafir af þeim. A
hans dögum Var fridr allgódr, öc allskonar áf sva
mikit, at Svíar trúdu pví, at Niördr redi fyfir ári ,
oc fyrir fesælu manna. A hans dogum dó Ílestir
Díar, oc voru allir brcndir oc blótadir sídan. Niördr
Vard sóttdaudrj let hann oc marka sic Odrti ádf
liann dó: Svíar brendu hann, oc gretu allir miök
yíir leidi hans.
CAP. Xíl.
DAUDI FREYS.
-T reyr tók þá vid ríki eptirNiörd; var hann kalladr
drottinn yfir Svíum, oc tók skattgiaíir aí'peim ; haiui
var vinsæll oc ársæll sem fadir hans. Freyr reisti at
Uppsölum hofmikit, oc setti f>ar höfutsfad sinn ;
lagdi þar til allar skylldir sínar, lönd oc lausan eyri:
þá. hófz Uppsala audr , oc hefir halldiz æ sídan. A
hans dögum hófz Fróda fridr ; jbá var oc ár um öll
lönd: kendu Svíar f>at Frey. Var liann því meir
dyrkadr enn önnur godin, sem á hans dögum vard
lands fólkit audgara enn fyrr, af fridinum oc ári.
Gerdr Gymis dóttir het kona hans; sonr þeirra
het Fiölnir. Freyr het Yngvi ödru nafni; Yngva
i6 YNGLINGA SAGA.
nafn var sídan haft í hans ætt fyrir tignarnafn: oc
ynglingar voru sídan kalladir hans ættmenn. Freyr
tók sótt; enn er at hönum leid sóttin, leitudu menn
ser ráds, oc letu fá menn til hans koma; enn biug-
gu haug niikinn, oc leto dyr á, oc III. glugga. Enn'
er Freyr var daudr, báru þeir hann leyniliga í hau-
ginn, oc sögdu Svíum at hann lifdi, oc vardveittu
hann þar III. vetr. Enn skatt öllum helllu beir í
hauginn, í einn glugg gullinu , enn í annann Sylf-
rinu, í hinn þridia eyr-penningum. pá. hellz ár
oc l'ridr.
CAP. XIII.
FRÁ FREYU OC DÆTRUM HENNAR.
-T reya hellt |>á upp blótum, þviat hun ein lifdi þcá
eptir godanna , oc vard hun þá hin frægasta , sva
at med hennar nafni skylldi kalla allar konor tignar,
sva sem nú heita fruvor. Sva heitir oc liver freya
yíir sinni eigu, enn sv'i húsfreya er bú á. Freya var
helldr marglynd; Odr het bóndi hennar; dætur hen-
nar hetu Hnoss oc Gcrsimi; þær voru fagrar miök:
af þeirra nafni eru sva kalladir hinir dyrstu gripir.
pci er allir Svíar vissu at Freyr var daudr, enn hellz
ár oc fridr, þá trúdu þeir at sva mundi vera, medan
Freyr væri á Svíþiód , oc villdu eigi brenna hann ,
oc kölludu hann veralldar god, blótadu hann mest
til árs oc fridar alla æfi sídan.
CAP.
YN G LIN G A S A G A. 17
CAP. XIV.
DAUDI FIÖLNIS RONUNGS.
-T iölnir son \ ngvi-Freys red þá fyrir svíum oc
Uppsala undi; liann var ríkr oc ársæll oc fridsæll :
þ i var Fridfródi at Hledru: þeirra í millurn var
vinfengi mikit oc heimbod. pá. er Fiölnir fór til
Fróda á Selund, þá var þar fyrirbuín veizla mikil ,
oc bodit til vída urn lönd. Fródi átti mikinn hásabæ;
þar var gert ker mikit margra álna hátt, oc okat
med stórum timbrstockum: |>at stód í undirskemmu,
enn lopt var yfir uppi, oc opit gólí'þilit, sva at þar
var nidr hellt leginum; enn kerit blandit fullt rnia-
dar; þar var dryckr furdu sterkr. Um kvelldit var
Fiölni fylgt til herbergis í et næsta lopt, oc hans
sveit med hönum. Ura nóttina geck hann út í svalir
at leita ser stadar; var liann sveín-ærr oc dauda
druckinn: Enn er hann sneriz aptr til herbergis, þá
geck hann fram eptir svölunum oc til annara lopt
dyra, oc þar inn , misti J>:í fótom, oc fell í miadar-
kerit, oc t^mdiz þar. Sva segir ^>iódolfr hinn Hvin-
verski :
Vard framgengt
£ar er Fródi bic> .
feigdar ord
er at Fiölai kom :
oc sikling
svigdis geira
vagr vindlaus
of vida skylldi.
i8 YNGLJNG A SAQA,
CAP. XV.
FRA SVEGDL
wvegdir tók ríki eptir födur sinn; hann strengdi
{>ess heit at leita Godheims , oc Odins ens gamla;
hann f 'ór med XII. menn vida um heiminn. Hann kom
út í Tyrkland oc í Svíþiód ena Miklo, oc hitti j?ar
marga frœndur sína, oc var í £essi för V. vetr. pá
kom hann aptr til Svipiódar, dvalldiz hann ]?á enn
lieinia um hríd. Hann haídi fengit konu þá er
Vana het, út í Vanaheimi, var þeirra son Vanlandi.
Svcgdir fór enn at leita Godheims; oc í austan-ver-
dri Svífúód het bær mikill at Steini, þar er steinn
sva mikill sem stórt hús. Um kvelldit eptir sólar
fall, J>á er Svegdir geck frá dryckiu til svefn-búrs ,
sá hann til steinsins, at dvergr sat undir steininum:
Svegdir oc hans menn voru miok drucknir , oc run-
nu til steinsins: dvergrinn stód í durom, oc kalladi
á Svegdi, bad hann J?ar inn ganga, ef hann vilJdi
Odinn hitta. Svegdir lióp í steininn ; enn steimnn
laukz þegar aptr , oc kom Svegdir eigi aptr. Sva segir
Jnódolfr hinn Hvinverski:
Enn dag-sciarr
Durnis nidia
salvördodr
Svegdi velti ;
f>á er í stein
enn stórgedi
dulsa konr
ept dv ergi lióp:
YNGLINGA S A G A. 19
oc salbiartr
J>eirra Söctnímis
jötun-bygdr
YÍd jöfri gein.
CAP. XVI.
FRÁ VANLANDA.
V anlandi het sonr Svegdis, cr nki tók eptir hann,
oc rcd fyrir Uppsala aud: han var hermadr mikill,
oc hann fór vida um lönd. Hann þá vetr vist á
Finnlandi med Sniá hinum gamla, oc feck þar dóttur
hans Drífu. Enn at vari fór hann á brott , enn
Drífa var eptir ; oc het hann at koma aptr á
þriggia vetra fresti ; enn hann kom eigi á X. vetrum.
;þá sendi Drífa eptir Huld seidkonu, enn sendi Vis-
bur, son þeirra Vanlanda, til Sviþiódar. Dnía keypti
af Huld seidkonu, at hun skylldi sida Vanlanda til
Finnlands, edr deyda hann at ödrum kosti. Enn
er seidr var framidr, þá var Vanlandi at Uppsölum:
þá gerdi hann fúsan at fara till Fínnlands : enn vinir
hanns oc ráclam-enn bcnnudu hönum, oc sögdu at
vera mundi fiölkyngi Finna i farfysi hans. £>á gördiz
hönum svefn höfugt, oc lagdiz hann til svefns. Enn
er hann hafdi lítt sofnat , kalladi hann, oc sagdi ,
at mara trad hann. Menn hans fó.ru til, oc villdu
hiátpa hönum; enn er þeir tóku uppi til höfudsins,
|)á trad hun fótleggina, sva at nær broínudu: J>á
tóku þeir til fót.anna, þa kafdi hún höfudit, sva at
J?ar dó hann. Svíartókulik hans, oc var hann brendr
2o YNGLINGA SAGA.
vid á þn, er Skuta heilir. £>ar voru settir bauta
stiinar hans. Sva segir [^iódolfr:
Enn á vit
Vrilia bródur
vitta vettr
Vanlanda kom ;
oc tróll-kund
of troda skyllði
]ids grimhilldr
lióna baga;
oc sá brann
á bedi Skútu
men-glötudr
er mara qv
alldi.
CAP. XVII.
D A U D I V I S B U R S.
Visbur tók arf eptir Vanlanda födur sinn; hann
geck at eiga dóttur Auda ens Audga, oc gaf henni
at mundi III. stórbæi, oc gullmen. þau áttu II sonu
Gisl oc Öndur. Enn Visbur let hana eina, oc feck
annarar konu; enn hun fór til födur síns med sonu
sína. Visbur átti son er Domaldi het; stiupmódir
Domallda let sída at hönum ógæfu. Enn er synir
Visburs voru XII. vetra oc XIII. fóru f>eir á fund
hans, oc heimtu mund módur sinnar; enn hann villdi
eigi giallda. pú. mæltu þeir, at gull-menit skylldi
verda at bana hinum besta manni í ætt hans, oc
fóru í brott oc heim. pá. var enn fengit at seid,
oc sídit til þess, at f>eir skylldu mega drepa födur
sinn. pá ságdi Hulldr völva peim, at hun mundi
YNG LIN GA SAGA. 2l
sva aída, oc þat med, at ættvíg skylldu ávallt vera
í ætt þeirra Ynglinga sidan: þeir iuttu því. Eptir
þat samnodo þeir lidi, oc komo at Visbur um nótt
á óvartj oc brendu hann inní. Sya qvad þiódolfr :
Oc Visburs
Vilia byrdi
sævar nidr
svelgia knátti ,
Þ;í er meinjnof
markar öttn
setr veriendur
á sinn födnr;
oc allvalld
í aren-kiöle
gKkla garmr
glymiande beit.
CiP. XVIII.
DAUDI DOMALLDA.
JL/omalldi tók arf eptir födur sinn Vísbur, oc red
löndum. A hans dögum giördiz í Svipiód sulltr mikill
oc seyra. £>cá efldo Sviar blót stór at Uppsölum; it
fyrsta haust blóludu þeir yxnom, oc batnadi ecki
árferd at helldr. Enn annat haust hófu þeir mann-
blót; enn árferd var söm edr verri. Enn et þridia
haust komu Sviar fiölmennt til Uppsala, þá er blót
skylldu vera: þá áttu höfdingiar ráda giörd sína, oc
kom þat ásamt med þeim, at hallærit mundi standa
af Domallda konungi þeirra; oc þat med, at þeir
skylldo hönum blóta til árs ser, oc veita honum at-
[2,2 YNGLINGASAGA.
gaungu oc drepa hann, oc rióda síalla blódi hansj
oc sva gerdu £>eir. Sva segir Jpiódolfrí
Hitt var fyrr
jf-at folld rndii
svcrdberendur
sínum drottnij
oc land hcr
n Iífs vonann
drærng vapn
Domallda bar,
J>á ár-giörn
Jóta dólgi
Svía kind
of sóa skylldi,
CAP. XIX.
DAUDI DOMARS.
-L/omar het sonr Domallda, er |>ar næst red ríki ;
hann red lengi fyrir löndum, oc vard þá gód árferd
oc fridr um hans daga. Frá hönom er ecke sagt
annat, enn hann vard sóttdaudr at Uppsölum, oc
var færdr á Fyris vÖllu, oc brendr ]bar á ár-backa-
num, oc eru J>ar bautastcinar hans, Sva segir £>io~
dolfr:
Oc ec >css opt
of Yngva hrær
fróda mciin
' " of frc^it hafda,
hvar Domar
;í dynianda
bana hálfs
of borin væri.
YN G LINA SAGA. $5
Nú cc l>at vcit
at verk-bitinn
Fíölnis iiídr
vid Fyri brann.
CAP. XX.
DAUDI DYGGVA.
•^yggvi het son lians, er £ar næst red löndnm
oc er frá hönum ecki sagt annat, en n hann vard
sóttdaudr; Sva segír þiódolfr :
Kvedkat ec dul
jiema D/ggva hi'ær
glitnis gná
at gamni hefir;
t>viat jodís
Ulfs oc narfa
konungmann
kiósa skylldi.
Oc all-valld
Yngva þiódar
loka mær
of leikiun lieíir.
Módir Dyggva var Drótt, dótör Danps konungs ,
sonar Rígs, er fyrstr var konungr kalladr á danska
túngu: hans ættmenn höfdu ávallt sídan Konungs
nafn fyrir et æzta tignar nafn. Dyggvi var fyrstr
konungr kalladr sinna ættmanna; enn ádr voru þeir
drottnar kalladir: enn konur þeirra drottningar, enn
drótt hyrd-sveitin. Enn Yngvi edr Ynguni var kal-
ladr hverr þeirra ættmanna alla æfi; enn Ynglingar
allir saman. Drott drottning var systir Dans ko-
mmgs hins Mikil-láta, er Danmörk er vidkend.
24 YN GLINGA S A G A.
CAP. XXI.
FRÁ DAG SPAKA.
-L/agr het son Dyggva Konunss, er konungdóm iók
eptir hann; hann var madr sva spakr, at hann skil-
di fugls rödd: hann átii spörr einn, er hönum sagdi
mörg tidindi; flang hann á ymsi lönd. þat var eitt
sinn, at spörrinn flaug á Reidgota-land, ábæþann,
er á Vörva heitir: hann ílaug í akr karls, oc feck
|>ar matar. Karl kom |>ar, oc tók upp siein, oc
laust sjiörrinn til bana. Dagr konungr vard illa vid,
er spörrinn kom eigi heim; geck hann há til sonar
blóts, til frettar, oc feck |>au svör, at spörr hans
var drepinn á Vörva. Sídan baud hann út lier núk-
lum, oc fór til Gotlands; enn er hann kom á vörva,
geck hann upp med her sinn oc heriade: fólkít flydi
víds vcgar undan. Dagr konungr sneri herinutn til
skipa er qvölldadi, oc hafdi drepit margt fóik, oc
margt handtekit. Enn er þeir fóro yfir á nockura ,
þar sem heiíir Skiótans-vad edr Vapna-vad; þá rann
fram úr skógi einn verk-þræll á ár-backann, og skaut
heytiuím í ]id þeirra, oc kom í höfut konnngi sko-
tit; fell hann þegar af hestinum, oc feckbana: foru
menn hans aptr til Svíþiódar. I þann tíma var sá
höfdingi gramr kalladr er heriadi, enn hermennirnir
gramir. Sva segir þiódolfr:
Frá cc at Dagr
dauda ordi
ffægtfarfús
of fara skvJldi.
TN G LIN G A S A G A. 25
þá er valteins
til Vörva koni
spakfrömuur ,
spors at hefua.
Oc þat ord
á austr-vega
vísa ferd
frá vígi bar,
at þanu gram
öf geta skvlldi
sleyngu þref
sleipnis verclar.
CAP. XXII.
FRÁ AGNA.
ii-gni Iiet sonr Dags, er konungr var eptir hann,
rikr madr oc ágætr; hermadr mikill, atgervi niadr
mikill um alla luti. þat var eitt sumar, er Agni
konungr fór med her sinn á Finnland, geck þar
upp oc hcriadi. Finnar drógu saman lid mikit, oc
fóru til ortistu. Frosti er nefndr höfdingi þeirra.
Vard J>ar orosta mikil, oc feck Agni konungr sigr;
£ar fell FrosLi, oc mikit lid med liönurn. Agni ko-
nungr íor herskilldi uin Finniand, oc lagdi undir
sic, oc feck stórmikit heríáng. Hann tok oc hafdi
med ser Skiálf dóttur Frosta, oc Loga bródur hen-
nar. Enn er hann sigldi austan, lagdi hann til
Stocksunda; hann setti tiölld sm sudr á, fitina: þar
var £á skógr. Agni konungr átti £á gull-meiiit, þat
26 YNGLINGASAGA.
er Vifbur hafdi átt. Agni konungr geck at eiga
Skiálfj liun bad hann at gera eríi eptir födur sinn.
Hann baud þci til sín mörgum ríkismönnuin , oc ger-
di veitslu mikla; hann var alifrægr ordinn af för
þissi: þá voru þar dryckiur miklar. Enn er Agni
konungr gerdiz druckinn, þá bad Skiálf hann gæta
vel mensins, er hann Jiafdi á hálsi: hann tók til ,
oc batt ramliga menit á hcáls ser, adr hann gengi
at sofa; enn landtialdit stód vid skóginn, oc hcátt
tre yfir tialldinu, þat er skyla skylldi vid solar-hita.
Enn er Agni konungr var sofnadr, þá tók Skiálf
snæri, oc festi undir menit; menn hennar slógu þá
landtialld-staungunum , enn kostudu lykiu snærisins
upp í limar tressins; drógu sídan, sva at konungr
heck næst uppi vid liinar oc var þar hans bani.
Skiálf oc hennar menn liópu á skip, ok reru í brott.
Agni konungr var þar brendr, oc er par sídan köl-
lut Agnaíit, á austanverdum taurinum, vestr frá Stocks-*
sundi. Sva segir þiódolfr:
þat tel ec unclr
cr Agua licrr
Skiállar rád
at skönum í>óttuj
pi er gædirig
iued gulluieni
Loga clís
at lopti hóf.
Hinn er vid taur
temia skylldi
svalan hest
Siguyar vers.
YNGLINGA S A G A. 37
CAP. XXÍII
FRÁ ALREKI OC EIRIKt
iTLlrekr oc Eirikr hetu synir Agna , er konungar
voru eptir hann; þeir voru ríkir menn oc hermenn
niiklir, oc íþrótta-menn. pat var sidvenia þeirra,
at rída hesta , temia bædi vid gang oc vid laup ;
kunnu þeir þat allra manna best; lögdu þeir á þat
et mesta kapp, hverr betr reid, edr bctri hesía átti.
þat var eitt sinn, at þeir brædur ridu tveir frá öd-
rum mönnum hina bestu hesta sína, oc ridu út á
völlu nockora^ oc komu eigi aptr: var þeirra leita
farit, oc funnuz |>cir bádir dattdir, oc lamit Jiöfut
á bcádtim; enn ecki vapn höfdu þeir nema bitlana
af hestonum, oc þat hyggia menn at þeir haíi drepiz
þar med. Sva segir J>i6dolfr:
Fell Alrekr
J>ar er Eiríkí
bródur vapcn
at bana nrdu.
Oc hnack-mars med
höfut fetlum
Dags frændur
of drepaz kva'du.
Fráat niadr ádr
eykia gærvi
Frcys afspríng
í fólk hafa.
CAP. XXIV.
FRÁ ALFI OC YNGVA.
Y
A ngvi oc Alfr voru synir Alreks, er kontmgdóm
tóktt í Svíþiöd þar næst. Var Yngvi hermadr mi-
28 YNGLINGASAGA.
kill oc allsigrsæll; frídr oc íþróttamadr hinn mesti ,
sterkr oc hinn snarpasti í orostiun, milld af fe, oc
gledimadr mikill: af sliku öllu yard hann frægr oc
vinsæll. Alfr konungr bródir han's sat at löndum ,
oc var ecki í hernádi, hann yar kalladr EJfsi: hann
yar madr f>ögull , nklundadr oc ópydr. Módir hanns
het Dageidr, dóttir Dags konung hins Rika , er
Döglingar eru frákomnir. Alfr kouungr átti konu
er Bera het, kveuna frídust oc skörungr mikill, gle-
dimadr hinn mesti. Yngvi Alreksson var þ:i enn eit
haust kominn úr víkingu tiil Un>psala, oc var þcá
hinn frægsti; hann sat opt vid dryckiu lengi um
kvölldum: Alfr konungr geck opt snimma at sofa.
Bera drottning sat opt lengi á kvelldum, oc töludu
{>au Yngvi ser gaman. Alfr ræddi opt um vid hana,
at hun skylldi eigi sitia sva leingi um aptana; had
hana fara fyrr at sofa, sagdi al hann villdi ecki vaka
eptir henni. Hun segir at sú kona væri sæl, er
helldr skylldi eiga Yngva enn Alf: hann reiddiz J>ví
miök, er hun mælti ]bat opt. Eitt kvölld geck Alfr
inn í höllina, þá er þan Yngvi oc Bera sátu í há-
sæti oc töluduz vidr; hafdi Yngvi uin kne ser mæki ;
meiin voru miök drucknir, oc gafu engan gaum at
konungrinn kom inn. Alfr konungr geck at hásæ-
tinu, brá sverdi undan skickio; oc lagdi í gegnum
Yngva bródur sinn: Yngvi lióp upp , oc brá mækin-
um, oc hió Alf banahög, oc fellu ]?eir bádir daudir
á gólíit. Voro þeir Alfr oc Yngvi heygdir á Fyris-
valtaiii. Sva segir þiodolfr:
YNGLINGA SAGA. 29
Oc várd hinu
er Alfr of vá
vördr vestallz
qfveginn liggia;
cr döglingi*
drærgan mæki
öfnnd giarn
á Yngva rand.
Vara í>at bært
at Bera skylldi
valsæfendur
vígs of bvetia;
í>á er brædnr tveir
at bönnra urduz
, óÞnrfendnr
of afbrydi.
CAP. XXV.
FALL HUGLEIKS KoNUNGS.
-Liugleikr het son Alfs, er konungdóm tók yíir Sví-
urn, eptir J>á brædur, þvíat synir Yngva voro f>á
börn at alldri, Hugleikr konungr var engi hermadr,
oc sat hann at löndum í kyrrsæti: hann var audigr
miök, ockalladr helldr sínkr af fe. Hann hafdi miök
í hird sinni allskonar leikara, harpara oc gígiara oc
fidlara; hann hafdi oc med ser seidmenn oc allsko-
nar fiölkunnigt fólk. Haki oc Hagbardr hetu brædur
tveir, oc voru ágætir miök, f>eir voru siá-konungar,
oc höfdo lid mikit; fóru stundum bádir samt, enn
stundum ser hvarr J>eirra: margir kappar voru med
hvarum-tveggium þeirra. Haki konungr fór rned her
sinn til Svi|>iódar, á hendur Hugleiki konungi, enn
5o YNGLINGÁ S A G A.
Hugleikr konungr samnadi her fyrir: f>á komu til
lids vid hann brædir II Svipdagr oc Geigadr, ágætir
menn bádir, oc hinir mestu kappar. Haki konungr
hafdi med ser XII. kappa : Jþar var £á Starkadr hiun
Gamli med hönum; Ilaki konungr var oc hinn me-
sti kappi. í>eir hittuz á Fyrisvöllum; vard £>ar orro-
sto mikil 5 fell brátt lid Hugleiks konungs. jpá sóttu
fram kappamir Svipdagr oc Geigadr ; enn kappar
Haka gengu VI á móti hvarum beirra , oc urdo peir
handteknir: þá geck Haki konungr inn í skialld-
b.org at Hugleiki konungi , oc drap hann þar, oc
sonu hans tvo. Eptir £>at flydu Svíar , enn Haki
konungr lagdi nú lönd undir sic , oc gördiz konungr
yfir Svium. Hann sat |>á at löndum III. vetur; enn
í pví kyrrsæti fóru kappar hans frá hönum , oc í
viking, oc fengo ser sva fiár.
CAP. XXVI.
D A U D I G U D L A U G S K O N U N G S.
Jörundr oc Eirikr voro synir Yngva Alrekssonar;
f>c ir lágu úti á herskipum ]?essa hríd alla, oc voru
hermenn miklir. A einu sumri heriudu þeir í Dan-
mörk, oc þá hilto þeir Gudlaug Háleyia konung, oc
áttu vid hann orostu; oc lauk sva at skip Gudlaugs
var hrodit, enn hann vard handtekinn: þeir fluttu
hann til lands á Straumeyarnes, oc heingdo hann ]?ar:
iirpu menn hans £ar haug eptir hann. Sva segir
Eyvindr Skalldaspillir:
YN GLINGA SA G A. 5i
Eim Gudlaugr
grimman tamdi
vid ofrkapp
austr konunga
Sigai's jó,
er svnir Yngva
meuglöíud
vid meid reido,
Oc uá-reidr
á ncsi drupir
vinga meidr
£ar er víkur deilir.
f>ar er fiölkynt
um fvlkis hrcer
stcini merkt
Straumeyarnes.
CAP. XXVII.
FRA HAKA KONUNGI.
-ELiríkr og Jörundr brædur urdo af verkí þessu fræ-
gir miök, þóttuz f>eir miklu meiri menn enn ádr.
pe-ir spurdo at Haki konungr í Svíþ.iýd hafdi sent
frá ser kappa sína ; ]bá hallda ]>eir til Sví^iódar, oc
draga sídan iier at ser. Enn er Svíar spyria at
Ynglingar eru þar komnir, fer fiölldi lids lil jpeirra.
Sídan leggia |>eir í Löginn upp, oc hallda til Upp-
sala, á hendur Haka konungi; enn hann fer í móli
peim á Fyrisvöllo, oc hafdi lid miklo mínna: vard
J>ar mikill orusta, geck Haki konungr fram sva liart,
at hann felldi alla, ]?á er hönum voru næstir, oc at
lyktum felldi hann Eirík konung, oc híó nidr merki
þeirra brædra. þá flydi Jörundr konungr til skipa , oo
^2 YNGLINGASAGA.
allt lid hans. Haki konungr feck sva stór sár, at
hnnn sá at hanns lífdagar mundo eigi lángir verda:
]bá l.et hann taka skeid er hann átti,~ oc let hlada
daudnrii jnönnum oc vápnom , let |>á flytia út til hafs,
oc leggia styrir i lag, oc draga upp segl, enn leggia
elíd í tyr-vid, oc göra bál á skipinu. Aredr siód af
landi: líaki var f>á atkominn dauda edr daudr, er
hann var lagidr á báíit: geck skipit logandi út um
eyar 1 haf, oc var f>etta allfrægt lengi sídan.
CAP, XXVIII.
DAUDI JÖRUNDAR
Jörundr son Yngva konungs vard konungr at Upp-
sölum, hann red f>á löndum, oc var oplliga á sum-
rum i hernadi. A einhveriu sumri fór hann med
her sinn íil Damnerkur; hann heriadi um Jótland ,
oc tor um haustit inn í Limaiiörd, oc heriadi f>ar;
hann lá lidi smu í Oddasundi. pá kom f>ar med
her mikinn Gylangr Haleyia konungr, sonr Gudlaugs
konungs, er fyrr var getit; hann leggr til orustu
vid Jörund. Enn er iandsmenn urdu f>ess varir ,
drifa þeirtil úr öllom áttom, bædi med stórom ski-
pom oc smám: Verdr |>á Jörundr konungr ofrlidi
borinn, oc hrodit skip hans: liop hann f>á á sund ,
oc vard hann handtekinn, oc leiddr á ]and upp :
let þa Gylaugr konungr reisa gálga, leidir hann Jör-
und f>ar til, oc lætr hengia hann. Lykr sva hans
æíi. iSva segir þiódolfr:
Vard
YNGLINGASAGA. 53
Vard Jörundr
hinn er eudr of dó
li'fs of lattr
í Liinaíirdi.
J>á cr bábióstr
líörva sleipuir
bana Gudlaugs
of bera skylldi ;
oc Hagbarcls
Iiersa valldi
liaudno leif
at háisi geck.'
CAR XXIX.
DAUDI ÁNS RONUNGS.
V-^n edr Ani het sonr Jorundar, er Konungr var yfir
Svíum epLir födur sinn ; liann var vitr madr oc blót-
madr mikill ; engi var liann hermadr, oc sat at lön-
dum. I jpann tíma er þessir konungar voro at CJþþ-
sölum, er nú var frásagt, var yfir Danmörku fyrst
Danr hinn Mikilláti ; hann var allgamall : þá sonr
hans Fródi hinn Mikilláti, edr hirirí Fridsami : |>á
hans synir Hálfdan oc Fridleifr; þeir voru hermenn
miklir. Ilalfdan var ellri, oc fyrir þeim of allt : hann.
fór med her sinn til Sviþiódar ú hendur On konun-
gi, oc átto þeir orostor nockorar, oc hafdi Hálfdan
iafnan sigr ; oc at lyktum llydi Ön konungr í vestra
Gautland : þá hafdi hann verit konungr yíir UppsÖ-
lum XXV vetra. Hann var oc í Gantlandi XXV vetra,
medan Halfdan konungr var at Uppsölum. Halfdan
5
54 YNGLINGA S A G A.
konungr vard sóltdaudr at Uppsöhun, oc er hann por
hcygdr. Eplir T-»at kom Ön kontmgr enn lil Up
sala, þá var hann LX. pá. gcrdi hann blót mikit,
oc blet til lánglifis scr, oc gaf Odni son sinn .
var hönum blótinn. Ön konungr feck foau andsvör
af Odni, at hann skylldi enn lifa LX vetra : Ön var
þá enn konungr at Uppsölum V vetra oc XX. i
kom Ali hinn Frækni mcd her sinn til Sv [piódar,
sonr Frilleifs konungs, á hondur On konungi, oc »
|>eir orustur, oc liafdi Ali íafnan sigr. þá flydi Ani
konungr í annat sinn ríki sitt, oc íór í vestra Gaut-
land. Ali var konungr at Uppsölum XXV vetra^
ádr Starkadr hinn Gamli drap hann. Eptir í'all Ala
fór Ön konungr enn aptr til Uppsala, oc red þar
ríkinu enn XX\ vetra. pá. gerdi hann blót mikit
tii lángliíis ser, ocblótadi ödrum syni sínum : þá sva-
rar Odinn hönum, at Jian skylldi æ lifa, medan Jiann
gæíi Odni son sinn et tíunda hvert ár ; oc |><ut med,
at hann skylldi heiti gefa nockuru lieradi í landi sínu,
eptir tölu sona sinna, þeira er liann blótadi til Odms.
Enn þá er hann hafdi biótat VII sonuin sínum, þá
lifdi hann X vetra, sva at liann mátti ecki ganga ;
var hann þá á stóli borinn. pá blótadi hann enum
"VIII syni sínum, oc lifdi hann þci enn X vetra, oc
lá þá í kör. pá blótadi hann enum IX syni sínum,
oc lifdi tá enn X vetra : þá drack hann horn sem
lébarn. pá. átti liann einn son eptir, oc villdi hann
\á blóta í>eim, oc þá villdi hann gefa Odni Uppsali,
oc þau herud er þar liggia til, oc láta kalla þat
YNGLINGA saga.
ÖJ
tíundaland. Svíar böunudu hönum buf, oc vard £á
ecki blót. Sídan andadiz Ön konungr, oc er hann
heygdr at Uppsölum. þat er sídan köliut Ana-sótl,
er ínadr deyr verklaus af elli. Sva segir þiódolfr :
Knátti endr
at UppsöJum
Ana sótt
Ön of staada;
oc þrálífr
Þiggia skylUií
jóds adal
Ödru sinni.
Oc sveiduds
at ser hverfdi
mækis Iut
enn míávara.
Er ocrcins
áttnnga riódr
lögdis odd
liggiánde drack.
Máttit hárr
Mæki ln'ardar
austr-k'onungr
upp of hallda.
CAR XXX.
FRÁ EGLI TUNNA DOLGI.
-C-'gill het son Öns hins Gamla, er konungr var
eptir födur sinn í Svíþiód; hann var engi hermadr,
oc sat at löndum í kyrrsæti. Tunni het þrællhans,
er verit hafdi med Ana hinutn Gamla, rádagiorda-
madr oc fehyrdir hanns. Enn er Ani var andadr,
56 YNGLINGA S A G A.
|>á tók Tunni of lausaíiár oc grof í iörd nidr. Enn
er Egill var konungr, þá setti hann Tnnna med
þrælum ödrnm: hann kunni |>ví stórilla, oc lióp í
biott, oc raed hönnm margir þrælar, oc tóko |>á
tipp lausafeit er Tunni hafdi fólgit; gaf hann £>at
mönnum sínum, enn £>eir tóko hann til höfdihgía.
Sídan dreif til hans mart illþydis fólk; lágu J>eirúti
á mörkum, enn stundum hliópu ]beir í heröd, oc
rænlu menu eda drápu. Egill konungr spurdi þetla,
oc fór at leita þeirra mcd lidi sínú' enn er hann
hafdi tekit ser náttstad á einni nótt, |>á kom £>ar
Tunni med lidi sínu, oc lióp á þá óvara, oc drapu
lid mikit af konungi. Enn er Egill konungr vard
var vid úfrid, J>á sneriz ]iann til vidtöku, oc selti
npp merki sitt; enn Jid ílydi mart frá hönum, J>víat
þeir Tunni sóttu at diarft: sá í>á Egill konuugr en-
gan annan sinn kost enn ílya. £>eir Tunni ráku £>á
ílóttann allt til skógar; sídan fóro |>eir aptr í byg-
dina, heriudo oc ræntu, oc fengu þá enga mótstödu#
Fe J>at allt er Tunni tók í heradinu, gaf hann lids-
mönnnm sínum; vard hann af J>ví vinsæll oc íiöl-
mennr. Egili konungr saumadi her, oc fór til o-
rosto í móti Tunna; þeir börduz, oc hafdi Tunni
sigr, enn Egill kommgr ílydi, oc let lid mikit. þeir
Egiil konuugr oc Tunni áttu VIII orostur oc hafdi
Tunni sigr í öllum. Eptir f>at ílydi Egill konungr
landit, oc h'ellt til Danmerkur í Selund, til Fróda
hins Frækna: liann het Fróda konungi til lids skatti
af Syíum: fecls; £á Fródi hönum l^er oc kappa sína;
YNGLlNGASdGA. 5>
fór bá Egill konngr til Svíþiódar. Enu er Tunni
spyr f>at, fór hann í móti hönum med lid sitt; vard
f>á orusta mikil: þar fell Tuuni, enn Egill konungr
tók þá vid riki sínu, enn Danir fóru aptr. Egiil
konungr sendi Fróda konungi gódar giaíir oc stórar,
á hverióm misserum, enn gallt engan skatt Dönum,
oc hellz o-j vinfeingi þeirra Fróda. Sídan er Tunni
fell red Egill konungr einn ríkinu III vetur. þat
vard í Svibiódu, at gridungr sá er til blóts var æt-
ladr, var gamall oc alinn sva kappsamliga, at hann
hann var mannygrj enn er menn vildu taka hann ,
þá lióp hann á skóg oc vard galinn, oc var lengi á
vidum, oc hinn mesti spellvirki vid menn. Egill
konungr var veidimadr mikill; hann reid um daga
optliga á markir, dyr at veida. þat var eitt sinni
at hann var ridínn á veidar vid menn sína. Konungr
hafdi ellt dyr eitt lengi, oc hleypti eptir í skóginn
frá öllum mönnum: þá verdr hann varr vid gridun-
ginn, oc reid til, oc vill drepa hann; Gridungrinu
snej-ri í móti, oc kom konungr lagi a hami, oc skar
ur spiótit: Gridungrinn stack Iiornunum á sídu he-
stinum, sva at hann íell þegar flatr, oc sva konun-n
grinn. pk lióp konuugr á íætur, oc vill bregda sverdi
Gridungrinn stack |>á hornunum fyrir brióst hönum,
sva at á kafi stód. pá. komo at konungs menn, oc
drápu gridunginn. Konungr lifdi litla hríd, oc er
hann heygdr at Uppsölum. Sva segir Ipiódolfr:
Oc lofsæl
úr landi flo
58 TN GLINGA S A G A.
tys áttungr
Tunna ríki ;
Enn flæmijig
farra trióno
Jötnus c\kr
á Agli raud
sá er of aust-mörk
ádan hafdi
brúna hörff
o
of borinn lenai.
Enn skidlaus
skilíinga nid
liæíis hiörr
til hiarta stód.
CAP. XXXI.
FRA OTTARI VENDILKRAKU.
vAtar het son Egils, er ríki oc konungdóm tók eptir
hann: hann viijgadiz ecki \id Fróda konung. pci
sendi Fródi konungr mcnn til Ottars konungs, at
heimta skatt , £ann er Egill liafdi heil.it hönum-
Ottar svaradi sva, at Svíar hefdo alldrei skatt goll-
dit Dönuni; segir at hann mundi oc sva gera: fóro
aptr sendinienn. Frodi var hermadr mikill: ^at
var á einu sumri, at Fródi fór med her sinn til Sví-
þiódar; gördi |>ar upprásir oc heriadi; drap mart
fólk, enn surnt hertók hann; feck hann Jbar allmikit
herfang; hann brendi oc vída bygdina, oc gerdi et
mesta hervirki. Annat sumar fár Fródi konungr at
heria i Austrveg; þar spurdi Ottar konungr, at Fródi
konungr var eigi í landino. J>á stíger hann á her-
YNGLINGASAGA. 5o,
skip, oc fer út í Danmörk, oc heriar þar; oc fær
enga aiótstödu. Hann spyrr, at samnadr mikill var
á Selundi; stefnir hann |>:í vestr í Eyrarsund, siglir
]bá sudr tii Jotlands, oc leggr í Limafiörd, oc her-
iar þá á Vendli: brennir þar, oc görir miök aleyda
landit, þar sem þeir komu. Vöttr oc Fasti hetu
Jarlar Fróda, þá hafdi Fródi sett til landvarnar í
Danmörk, medan hann var úr landi^ Enn er Jarlar
spurdn, at Svia konungr heriadí í Danmörk, ]?á
samna þ , ir h<>r, oc laupa á skip, oc sigla sudr til
Limafiardar; koma þar miök á úvart Ottari konungi,
leggia þegar-til orosto; taka Svíar vel i mót, fellr
lid hvarratveggio. Enn sva sem lid fellr af Donum,
kom annat meira þar or herodum, oc sva var tii
lagt öllum skipum þjim er í nánd voro. Lykr sva
orosto, at þar fell Ottar konungr, oc niestr luti
lids hans. Danir tóku hk hans, oc lluttu til íands,
oc lögdu upp á haug einn, oc letu f>ar rifa dyr oc
hrafna hræin. þeir gera af tre kráko eina, ocsen-
do til Svíþiódar, oc segia at eigi var meira verdr
Ottar konungr þeirra, þeir kölludu sidan Ottar Ven-
dilkráko; Sva segir J>iódolfr:
Fell Ottar
«iid ara greipar
duganligr
fyrir Dana vapnom;
"Þann hergammr
nrægum fæti
vitz borinn
á Vendli sparir
£o YNGZINGA SAGA.
þau fra ec verk
Vötz oc Fasta
sænskyi Þiód
at sögum verdaj
at eylands
JarJar Fróda
\íg framad
of vciHhn höfdo.
CAP. XXXII.
KVANFÁNG ADILS KONUNGS.
Adils het son Ottars konungs, er konungdóm tók
eptir hann; hann var lengi konungr, oc vard miök
audigr, var hann oc nockor sumor í víking. Adils
konungr kom med her sinn til Saxlands : þar rcdi
fyrir konungr er Geirf»iófr het, enn kona lians het
Alöf hinn rika ; ecki er getit barna £eirra ; konungr
var eigi í landinu. Adils konungr oc menn hans
runnu upp til konungs bæiar, oc ræntu þar ; sumir
reka ofan hiörd til strandarhöggs. Hiardarinnar hafdi
gætt ánaudigt fólk, karlar oc konnr, oc hafdu þcir
f>at allt med ser. I því lidi var mær ein, undarliga
fögur; sú nefndiz Yrsa. Fór f>á Adils konungr heim
med herfang. Yrsa var ecki med ainbútlum ; Bnitt
íanz þat, at hun var vitr oc vel ordum farin, oc
allra luta vel kunnandi ; fanz mönnum mikit um hana,
oc J?ó konungi mest ; kom þíi sva at Adils gcrdi
brullaup til hénnar. Var Yrsa þá drottning í Sví-
]>ióu, oc þótli hun hiun mesti skörungr.
Y N G LINGA SAGA. 4i
CAP. XXXIII.
DAUDI ADILS KONUNGS.
Helgi
. konungr Halfdanar son rcd þá fyrir Hleidro;
hann kom lil Svífciódar med her sva mikinn, at Adils
konungr sá engan annan sinn kost, enn ilya undau.
Helgi konungr geck £>ar á land nied her sinn, oe
heriadi, feck mikit Jierfang ; liann tok höndum Yrsu
drottning, oc liafdi med ser til Hleidrar, oc geck
at eiga hana ; Jpeirra son var Rólfr Kraki. Emi er
Rólfr var þrevetr, þú kom Alöf drotíning til Dan-
merkur ; sagdi hun þá Yrsu drottningu, at HeJgi
kouungr madr hennar, var oc fadir Jiennar, enn
Alöf módir Iiennar. Fór ]?á Yrsa aptr lil Sví&iódar
1il Adils konungs, oc var |>ar drotning medan liun
lifdi sídan. Helgi konungr fell í Iiernadi ; Rúlfr
Kraki var pá "VIII vetra, oc var £>á til kommgs te-
kinn at Hleidro. Adils konungr átti deilur miklar
vid konung j?ann cr Ali liet Iiinn Upplenski ; liann
var úr Noregi. þeir Adils koimngr oc Ali konungr
áttu orostu á Vænis ísi ; J>ar fell Ali konungr, enn
Adils hafdi sigr. Frá þessarj orosto er lángt sagt
í Skiölldunga Sögu, oc sva frá því, er Rólfr Kra'ki
kom tilUppsala, til Adils ; £á seri RólfrKraki gul-
linu á Fyrisvöllu. Adils konungr var miök kærr at
gódom liestom : Jiann átti ena bestu liesta í þann
tima : Slöngvir het liestr hans, enn annarr Hrafu ;
f>ann tólc hann af Ala daudum, oc þar var undir
alinn annar hestr3 er Hrafu het, £ann sendi hann
42 YNGLINGA S A G A.
til Hálogalands Godgesti konungi ; þeim reid God-
gestr konungr, oc feck eigi stödvat ádr hann fell af
buki, oc feck bana j þat var í Ömd á Hálogalaudi.
Adils konungr var at Dísa blóti, oc reid liesti um
dísar salinnj hesírinn drap fótum undir hönum, oc
fell, oc konungr af fram, oc kotn höfut hans á slein,
sva at hausinn brotnadi, enn heilinn lá á steininum;
jbat var hans bani. Adils dó at Uppsölum, oc er
þar heygdr: köiludu Svíar hann ríkan konung. Sva
segir piódolfr :
þat frá cc enn
at Adils fiorvi
vitta vettr
of vida skvlldi.
Oc dádgiarn
af drasils bógom
Freys áttungr
falla skylldi.
Oc vid aur
ægir hiarna
braguings burs
of blandinn vard.
Oc dádsæll
deya skylldi
Ala dólgr
at Uppsölum.
CAP. XXXIV.
FALL ROLFS KRAKA.
-tLysteinn het son Adils, erþarnæst red Sviavelldi;
a hans dögum fell Rólfr Kraki at Hleidro. I þann
YNGLINGA S A G A. 45
tíma heriudu koimngar miök í Svía velldi, bædi Da-
nir oc Nordmenn. Voro margir sækonungar f»eir er
redu lidi miklu, oc áttu engi lönd: f>ptti sá einn ined
fuJIu heita mega sækonungr , er hann svaf alldri un-
dir sótkum ási, oc drack alldri at arinshorni.
CAP. XXXV.
FRA EYSTEINI OC SÖLVA JOTA
KONUNGI.
Oölvi het Sækonungr, sonr Högna í Niárdey, er
J»á heriadi í austrveg: hann átti oc ríki á Jotlandi;
hanu hellt lidi sínu til Svíþiódar. þá var Eysteinn
konungr at veitzlu í lieradi, þar er í Lofönd heitir:
]?ar kom Sölvi konungr á óvart um nótt, oc tók hús
á konungi, oc brendi Jiann inni med hird sína alla.
pk ferr Sölvi til Sigtúna, oc beidir ser Konungs
nafns oc vidrtökuj enn Svíar samna her, oc vilia
veria hönum landit, oc vard þar orosta sva milkil ,
at |>at er sagt at eigi sleit á XI dægrum. þar feck
Sölvi kónungr sigr, oc var hann þá konungr yfir
Svíavelldi langa hríd, allt ]bar til er Svíar sviko hann,
oc var hann J>ar drepinn. Sva segir þíódplfr:
Veit cc Eysteins
enda fólginn
lokins lífs
á Lofundi;
at sikling
íijpd Svíum kvádu
Jotska mcnn
inni brenna.
44 YNGLINGA SAGA.
Oc bit-sótt
i brand-nói
hlídar túngs
ú hilmi rann.
þ.í cr timbrfastr
toptar neqvi
flotria fullr
of fylki braun.
CAP. XXIVL
DRAP YNGVARS KONUNGS.
JL ngvar het son Eysteins konungs, er þá var ko-
nungr yfir Svíavelldi; hann var hermadr mikill, oc
var opt ú herskipum: þvíat |>á var ádr Svíaríki miök
harscátt , bædi aí Dönum oc Austrvegs-mönnum.
Yiigvar konungr gerdi frid vidDani; tók há at heria
iim austrvegu. A einn sumri hafdi hann her úti ,
oc fór til Eistlands, oc heriadi þar um sumarit, sem
het at Steini; £>á komu Eistir ofan med mikinn her,
oc áttu þeir orostu; var J>á landherinn sva driúgr,
at Svíar fengu eigi mótstödu veitt; fell ]?á Yngvar
konungr, enii lid hans ílydi: hann er heygdr þar
vid siá sialfan; £at er á Adalsyslu. Fóru Svíar heim
eptir ósigr þenna. Sva segir £>iódolfr:
J>at stöck npp,
at Yngvari
Syslukind
of sóat hefdi.
Oc Hós-hömum
vid lagar hiarta
YNGLINGASAGA. 45
lior Eistncskr
íit hilmi vá.
Oc aiist-inair
iofii saeíiskum
gymis liód
at gamni hvcdr.
CAP. XXXVII.
FRÁ BRAUT ÖNUNDI KONUNGI.
vJnundr het son Yngvars, sá er næstr tók konung-
dóm í Svíí>iód. Um lians dagar var fridr godr í
Svíþiód, oc fard hann miök audigr at lausa fe. On-
undr konungr fór med her sinn til Eistlands, at hef-
na födur sins; geck |>ar upp med her sinn, oc her-
iadi vida um landit, oc fecfc herfáiig mikit; fer aptr
um haustit til Sviþiódar. Um hans daga var ár mi-
kit í Svifúód. Önundr konungr var allra konunga
vinsœlslr. Svifúód er markland mikit, oc liggia þar
sva eydimerkur, at margar dagleidir eru ylir. Ön-
undr konungr lagdi á þat kapp mikit oc kostnad, at
rydia markir, oc byggia rudinn: hann let oc leggia
vego yfir eydimerkur, oc funnUz þá vida í mörkonom
skóglaus lönd, oc bygduz par þá stór herod. \ard
afþessum hætti vidt land bygt, þvíat landsfolkit var
gnægt til lands b}rgdarinnar. Onundr konungr let
brióta vego um alla Sviþiód, bædi um markir oc,
myrar oc fiallvego : f yrir f>ví var hann Braut-Önundr
kalladr. Onundr konungr setti bú sinn í hvert stór-
herad á Sviþiódj oc fór um ajlt landit at veizlum.
46 YNG LIN G A S A G A.
CAP. XXXVIII.
FRÁ INGIALLDI ILLRADA.
Jjrant-Önundr átti son er Ingialldr het. |>á var
konungr á Fiadryndalandí Yngvar. Hann áíti sonu
tva vid konu sinní, het annar Alfr, enn anraar \ -
nar. £>eir voru miök iafnalkljter Ingiallds. Vída
um Svíþiód voro í þann tínia herads-konungar Bra-
ut-Onundar, oc red fyrir Tiunda-Iandi Svipáagr
Blindi. j?ar eru Uppsalir; þar er allra Svía þmg;
yoro þar þá blót mikil; sóttu þannpg margir konun-
gar; var þat at midium vetri, Oe einn vetr þá er
komit var al midinm yetri, var íiölmennt komit til
Uppsala; var þar Yngvar konimgr oe synir hans: þeir
voro VI velra gamlir Alfr son Ingvars konungs oc
Ingialldr son Onundar konungs. jpeir etldu til sveina
leiks, oc skylldi hyarr ráda fyrir smu lidi; oc cr
þeir lekuz vidr, var Ingialldr ósterkari enn Alfr, oc
þótti hönurn þat sva íllt, al hann gret af miök sva.
Jpá kom til Gautvidr fóstbródir hans , ocleiddihann
í broLt til Svipdags Blinda fósturfödur hans, oc sagdi
hönum at allilla hafdi atíarit, oc hann var ósterkari
oc óþróttkari í leiknum enn Alfr son Yngvars ko-
nungs. þ>á svarar S.vipdagr, at þat væri mikil sköm.
Annan dag eptir let Svipdagr taka hiarta úr vargi ,
oc sleika á teini, oc gaf sídan Ingialldi konungs
syni at eta; oc þadan af vard hann allra manna
grimmastr, oc verst skaplundadr. Oc er Ingialldr
varroskinn, þá bad Önundr kono til handa hönom,
YNGLINGA S A G A. 4;
Gauthilldar dóltnr Algauta konungs; hann var son
Gautrekskoimngs hins Millda, sonarGauts, er Gaut-
land er vidkent. Algautr konungr þúttiz vita at
hans dóltir mundi allvel gipt, ef hun væri syni ön-
undar konungs geíin, ef hann hcfdi skaplyndi födur
síns: oc var mærin send till Sviþiódar, oc gördi
Ingialldr briiilaup til hennar þegar er tími er til þess.
CAP. X.XXIX.
DAUDI ÖNLNDAR.
Wnundr konungr fór milli búa sinna á einu hau-
sti, med hird sinni oc fór þann veg sem kalladr er
Himinheidr , þat eru fiall-dalir nockurir þraungvir,
enn há fiöll tveim megin; þa var mikit regn, enn ádr
hafdi sniá lagt á fiöllin. þar lióp ofan skrida mikil
med griöti oc leiri, þar vard fyrir Önundr konungr
co lid hans; fær konungr bana, oc mart lid med
hönum. Sva segir jbiódolfr:
Vard Önuiidr
Jouakurs bura
harmi heptr
un<3 Jiimin-íiöJlum:
oc of væg
Eistra dólgi
heipt hrisungs
at hendi kom:
Oc sá frömndr
folldar beiuum
högua hrærs
of horfinn var.
48 YNGLINGA S A G A,
CAP. XL.
BRENNA AT UPPSÖLUM.
pá tók kommgdóm Ingíalldr son Önundar konungs
yílr Sviuui. Uppsala kommgar voru æztir konunga
í Sviþiód, þá er þar voru margir herads-konungar ,
frá því er Odinn var höfdingi í Svíþiód. Voru ein-
vallds höfdingiar þeir er at Uppsölum sátu, um allt
Svíavelldi, lil þess er Agni dó; enn þá kom rikit
fyrst í brædra skipti, sva sern fyrr er ritit: enn sidan
dreifdiz riki oc konungdómr í ættir, sva sem þær
greinduz: enn sumir konungar ruddu marklönd stór,
oc bygdu þar, oc jóku þannug ríki sitt. Enn þá er
Ingialldr konungr tók rikit oc konungdóm, vorumar-
gir hcradskonungar, sem fyrr cr ritit. Ingialldr ko-
nungr let búa yeitzlu mikla at Lppsölum, oc ætladi
at erfa Onundr konung födr sinn; hann let búa sal
ciim; engum nmn minna, edr úvegligra, enn Uppsalr
var, er hann kalladi VJI konunga sal; þar voru í gör
VII hásæti. Ingialldr konungr sendi menn um alla
Svíþiód, oc baud til síu konungom oc Jörlom , og
ödrom merkis-mönnom. Til þcss erfis kom Algauti
kommgr mágr Ingiallds, oc Yngvar konungr af Fia-
dryndalandi, oc synir hans tveir Alfr oc Agnar;
Sporsniallr kommgr af Náeríki; Sigvatr konungr af
Attuudalandi; Granmar konungr af Sudrmannalandi
var eigi kominn. þar var VI konungum skipat í
hinn nya sal. Var þá citt hásæti audt? þat er In-
gialldr
YNGLINGASAGA. 4a
gialldr konungr liafdi búa Iátit. Öllu lidi því er til.
var komit, var skipat í hinn nya sal. Ingialldr kon-
ungr hafdi skipat hird sinni oc öilu li li sínu í Upp-
sal. £>at var sidvenia 1 þann tíma, þar cr eiTi skyll-
di giöra eplir konunga edr jarla, þá skylldi sá er ger-
di erfit, oc til arfs skylldi leida, sitia á skörinni fy-
rir hásætinu, allt þar til er inn væri borit full ,
þat er kallat var Bragafull ; skylldi sá þá standa
upp í móti Bragafulli, oc slrcingia heit , drecka af
fuliit sídan: sídan skylldi hann leida í hásæti þat,
sem átti fadir hans; var han þá kominn til arfs
alls eptir hann. Nú var sva her gört, at þá er Bra-
gafull kom inn, stód upp Ingialldr konungr , oc tók
AÍd einu dyrshorni niiklu, streingdi han J>i heit , at
hann skylldi auka ríki sit halfu i hveria höfut átt ,
edr deya ellaj drack af sídan af horninu. Oc er
menn voru drucknir um kvölldit, þá mællti Ingialldr
konungr til Folkvidar ok Hylvidar sona Svipdags ,
at þeir skylldu vopnaz oc lid þeirra, sem ætlat var
um kvelldit: þeir gengu út, oc til ins nya sals , baru
þar elld at; oc því næst tók salrinn at loga, oc brun-
nu þar inni VI konungar, oc lid þeirra allt : enn
þeir er út leitadu þá vom skiótt drepnir. Eptir
þetta lagdi Ingialldr konungr undir sik riki þessi öll ,
er konungar þessir höfdu átt, oc tók skatta af.
C A P. X L I.
KVANFANG HIÖRVARDAR.
vTrannmar konungr spurdi þegsi tídindi, oc svik
4
5o YNGLINGA S A G A.
J>essi öll; þá jbóUiz liann vita at hönum mundi slíkr
kostr hugadr, ef hann gyllcli eigi varúd vid. þat
sama sumar kemr nied lidi sínu Hiörvardrkonungr,
ev Ylfingr var kalladr, til Sviþiódar, oc lagdi í fiörd
^ann er Myrkva fiördr heitir. EnnerGranmar kon-
ungr spyr £at, sendi hann menn til hans, oc bydr
hönom til veizlo, oc öllu lidi lians. Hann þectiz
fcetta; þvíat hann hafdi ecki heriat á ríki Granmars
konungs. Oc er hann kom tii veizluhnar þa. var
J>ar fagnadr mikill; oc um kvelldit er íull skyiidi
drecka, var £at sídvenia konunga þeirra er at lön-
dum sátu, eda veizlum, er þeir letu göra, at drec-
ka skylldi á kvelldum tvímenning, hvar ser karlmadr
oc kona, sva sem ínniz; enn |>eir ser er ileiri væri
saman. Enn |>at voru víkinga lög, þótt ]?eir vœri
at veizlom , at drecka sveitar-dryckiu Hásæti Hiör-
vardz konungs var búit gagnvart hásæti Granmars
konungs , oc sátu allir hans menn á þann pall. £>á
mællti Granmar konungr vid Hilldigunni dóttur sína,
at hun skylldibúa sik, oc bera öl vikingum; hun var
allra qvenna friduz; £á tók hun silíur-kalk einn
oc fyllti, oc geck fyrir Hiörvard konung oc mællti:
heilir allir Ylfingar at Rolfs minni Kraka! oc drack
af til halfs, oc selldi Hiörvardi konungi. Nii tók hann
kalkinn oc hönd hennar med , oc mællti , at hun
skylldi gánga at sitia hiá hönum. Hun seigr |>at ecki
víkinga sid, at. drecka hiá konum tvímenning. Hiör -
vardr svarar, let jþess vera meiri von, athann mun-
di |>at skipti á gera, at láta helldr vikinga lögin,
YNGLINGA S A G A. 5i
oc drecká tyímenning vid hana. pá. settiz Hilldigudur
hiá hönuni, oc druoku þau bædi saman, oc töluda
mart um qvelldlt Eptir um daginn, er þeir konun-
garnir hittuz, Granmar oc Hiörvardr, þá hóf Hiör-
vardr upp b.'mord sitt, oc bad Hiildigudar. Granmar
kouungr bar þetta mál fyrir konu sina Hilldi, oc adra
ríkismenn; oc srgir at J>eiin niundi vera mikit traust
at Hiörvardi konungi; oc nú vard rómr at; oc þotti
þetta öllum rádligt; cc láuk sva, at Hiildigudr var
föstnod Hiörvardi konungi, oc gerdi hann brullaup
til hennar; skylldi þá Hiörvardr konungr dveliaz
med Granmari konungi, fyrir því at hann átti en-
gan son til ríkis at vardveita med ser.
CAP. XLII.
OROSTA í SVÍ þlÓD INGÍALLDSOC
þEIRRA MAGAGRANMARS OC
H I Ö R V A R D S.
þat sama haust samnadi Ingialldr konungr ser lidir
oc ætlar á hendur þeim mágum; hanu heíir her úti
af öllom jpeim rikiom, er cádr hafdi hann undir sic
lagt. Oc er £>at spyria þeir mágar, samna peir lidi
í síno riki, oc kemr til lids vid þá Högni konungr
oc Hilldir son hans, er redu fyrirEystra Gautlandi:
Högni var fadir Hilldar, er átti Granmar konungr
Ingialldr konungr geck á land upp med öllum her
sínum, oc hafdi lid miklo meira; sígr þá samau o-
rusta, oc var hin hardasta. Enn er litla hríd hafdi
5a YNGLINGA S A G A.
bariz verit, þá ílyia £eir höfdingiar, er rcdu fyrir
Fiadryndalandi, oc Yestr Gautum, oc af Nænki,
oc Atttmdalandi; oc allr Scá her er af Jpeim löndum
hafdi farit, oc fóru til skipa sinna. Eptir itia
vard Ingialldr konungr staddr nauduliga, oc í'eek sár
inörg, oc komst vid þeíta á ílótta tii skipa sinna.
Enn í>ar fell Svipdagr Blindi fóstri hans, oc synir
hans bádir Gautvidr oc Hyldvidr. Ingialldr konungr
fór aptr AÍd sva búit til Uppsala, oc undi illa BÍani
ferd; oc jpóttiz £at frnna , at hönum mundi vera her
sá útrúr, er hann hafdi or síno ríki, £vi er hann
feck med hernadi* Eplir þetta var ófridr mikill tnil-
lum Ingiallds konnngs oc Granmars konungs. Nu er
lángar hrídir hafdi þannug framfarit, kornu vinir
beggia því vid , at þeir sættuz, oc lÖgdu konungar
steíhu med ser, oc hittuz, oc gerdo frid miÍlum sin,
Ingialldr konungr oc Granmar konungr, oc Hiör-
Vardr konungr mágr hans: skylldi fridr sá standa
millum "þeirra, medan £>eir lifdi III konungar; var
£at bundit eidum oc trygdum. Eptir um vorit fór
Granmar konungr til Uppsala at blóta, sem sidvenia
var til, móti sumri, at fridr væri. Fell hönum ]?á
sva spann, sem hann mundi eigi lengi lifva: fór hann
]?á heim í ríki sitt.
CAP. XLIII.
DAUDI KONUNGANNA GRANMARS
OC HIÖRVARDAR.
Um haustit eptir fór Granmar konungr oc Hiör-
YN G LING A S A G Al 53
vardr konungr mágr hans at taka veizlu í ey þeirri
Síli heitir, at búom sínum: oc f>á er f>eir voru
at veitslonni, kemr |>ar Ingialldr konungr med her
Sinn a einni nótt, oc tók hús á f>eim, oc brendi þá
inni med öilu lidi sínu. Eptir £at lagdi hann undir
sic riki ]>at allt, er átt höfdu konungar, oc setti
yíir höfdingia. Högni konungr oc Hilldir son hans
ridu opt upp í Svíavelldi, oc drápu menn Ingiallds
konungs, þá er Iiann hafdi sett yfir £>at ríki er átt
hafdi Granmar konungr mágr þeirra. Stód þarlángá
hrid mikií deila millom Ingiallds konungs oc Högna
konungs: feck Högni konungr þó halldit riki sínu
fyrir Ingialldi konungi allt til dauda dags. Ingialldr
konungr átti II börn vid konu sinni, oc het hit ellra
A a, enn annat Olafr Tretelgia; oc sendir Gauthilldr,
kona Ingiallds konungs, sveininn til Bóva fóstra síns
í vestra Gautland, hann var þar uppfæddr, oc Sasi
son Bóva, er kalladr var Flettir. þat er spgn man-
na at Ingiaildr konungr dræpi XII. konunga, oc svi-
ki alla í gridum : hann var kalladr Ingialldr hinn
Illrádi: hann var konungr yfir mestum lut Svíþiódar,
Asu dóttur sína gipti hann Gudrödi konungi á Ská-
ni, hun var skap-hk fedur sínum. Asa olli £vi er
Gudrödr drap Halfdan bródur sinn. Halfdan var
fadir Ivars ens Vidfadma. Asa red oc bana Gud-
rödi konungi bóanda sínum, oc ílydi sidan til fö-
dur sins; hun var köllut Asa hin Illráda,
6% YNGLINGASAGA,
C A P. X L I V.
DAUDI INGIALLDS ILLRADA.
Ivar hinn Vidfadmi kom á Skáni, eptir fall Gud-
rödar fodur-bródur sins, oc dró þegar her mikinn
saman; fór þegar upp á Sviþiód: Asa hin Illrádavar
ádr farin á íund födur sms. IngiaiJdr konungr var
þá staddr á Ræningi at veizlo, er hann spurdi at
her Ivars konungs var þar nær kominn; þóttiz In-
gialldr engan styrk hafa til at beriaz vid Ivar; hö~
num þótti oc sá synn kostr, ef hannlegdiz á ílótta,
at hvadan æva mundo fiandmenn hans at drífa. Tó-
ku þau Asa þat rád, er frægt er ordit, at þau gcr-
du fólk allt dauda druckil; sídan letu þau leggia
elicl í höllina; brann þar höllin, oc fólk allt, þat er
inrii var med Ingialldi konungi oc Asu. Sva segir
þiódolír:
Oc Ingiallrl
í fiorvan trad
re 'cs rösudr
á RæningK
þá cr Ujji3l>ió&
h}rriar leistum
god konung
i gögnoiii steig.
Oc sá urdr
allri fiódo
siallgæ'astr
med Svíuin pótti,
er ha nn siálí'r
síno fiörvi
frækno f.rstr
of fara villdi.
YNGLINGA S A G A. 55
CAP. XLV.
FRÁ IVARI VIDFADMA.
J-var Vídfadmi lagdi undir sic allt Svíavelldi; hann
eignadiz oc allt Danavelldi, oc mikinn lut Saxlands,
oc allt austr-riki, oc inn fimta lut Englands. Af
hans ætt eru sídan komnir Dana konungar oc Svia
konnngar, þeir er ]par hafa einvalld haft. Eptir In-
gialld inn lilráda hvarf Uppsala velldi ur ætt Yng-
linga, £ut er at langfedgutn mætti telia.
CAP. XLVI.
FRÁ OLAFI TRETELGIU.
v-/iafr son Ingiallds konungs, £á er hann spurdi
fráfall födur síns, bá fór hann med þat lid er ho-
nura villdi fylgia á Næriki; lpvíat allr múgr Svíu lióp
upp med einu samþycki, at rækia ætt Ingiallds ko-
nungs, oc alla hans vini. Enn er Svíar spurdu til
hans, £á mátti hann ecki þar vera: fór hann J»á
vestr mark-leidi, til ár þeirrar er nordan fellr í
Væni, oc Elfr heitir. þar dveliaz £eir; taka £>ar at
rydia mörkina oc brenna, oc byggia sídan. Urdu f>ar
brátt stórheröd, oc kölludu þeir þat Vermaland: þar
voru all gódir lands kostir. Enn er spurdiz til Olafs
i Svíþiod, at hann rydr markir, kölludu £eir hann
Tretelgiu, oc þótti hædiligt hans rád. Olafr feck
kouu beirrar er Sólveig het edr Solva, dóttir Halfdanar
Gulltannar vestan af Sóleyum. Halfdan var son Sölva,
56 TNGLINGA $ A G A.
Söívars sonar, Sölva sonar hins Gamla, er fyrstr
ruddi Sóleyar. Módir Olafs Tretelgiu het Gauthilldr-
enn hennar módir Alof, dóttir Olafs ensSkygna, ko-
rmngs af Nænki. Olaír oc Sölva áttu tva sonu, Ing-
ialld oc Hálfdan; Halfdan var uppfæddr í Sóleyom
med Sölva módnrbrædur sínum; hanli var kailadr
Halfdan Hvítbein.
CAP. XLVII.
BRENDR INNI OLAFR TRETELGIA.
þat var mikill mannfiölldi, <er útlagi fór or Sviþiód
íyrir Ivari konungi; spurdu þeir at Olafr Tretelgia
hafdi lands-kosti góda á Vermalandi, oc dreíf þan-
nug til hans sva mikiíl mannfiölldi, at landi feck
eigi borit; gei'diz þar halíæri mikit oc sulltr; kendu
þeir þat konungi sinnm, sva sem Svíareru vanir at
kenna konungi bædi ár oc hallæri. Olafr konungr
var lítill blótmadr; þat líkadi Svíum illa, oc þótti
þadan numdo standa hallæríl: drogu Svjar þá her
saman, gördu för at Olafi konungi, oc lóku hús á
hönum, oc brendu hann inni, oc gáfu hann Odin,
oc bletu hönum til árs ser; þat var vid Væni. Sva
segir þiódolfr;
Oc vid vág
hinn vv vidiar
llr;v Olafs
huf gylldir svaig
oc glód-íialgr
görvar leysti
FNGLINGA SAGA. 57
sonr Forniótz
af Svía ipfri.
sá áttkonr
frá Uppsölum
Jofda kyns
fyrir laungu hvarf.
CAP. XLVIII.
HÁLFDAN HVITBEIN TIL RON-
UNGS TEKINN.
þeir er vitrari voru af Svíum, fundu at þat olli
hallærinu, at rnannfólkit var meira enn landit mætti
bera, enn konungr liafdi engu um valldit. Taka nu
þat rád, at þeir fara med herinn allan vestr yfir
Eydaskóg, oc koma fram í Sóleyum miök á óvart:
Jpeir drapu Sölva konung, enn tóku höndum Hálf-
dan Hvitbcin ; þeir taka bann til höfdingia yfir sic,
oc gefa hönum konungs nafn: lagdi hann J>á undir
sic Sóleyar. Sidan fór hann med herinn út á Rau-
ma-riki, oc heriar J>ar, oc feck hann fylki þat af
hernadi.
CAP. XLIX.
FRÁ HALFDANÍ HVÍTBEIN.
JTialfdan Hvítbein var konungr ríkr; hann átli Asu
dóttur Eysteins hins hardráda, Lpplendinga konungs;
hann red fyrir Heidmörk: þau Hálfdan áttu II sonu,
Eystein oc Gudröd, Halfdan eignadiz mikit afHeid-
58 YNGLINGA SAGA.
mörk, oc þotn oc Hadaland, oc mikit af Vestfolld:
hann vard gamall madr, oc vard fóttdaudr á potni,
oc var sídan fluttr út á Vestiblld, oc heygdr þar
sem heitir Skæreid í Skíringssal, Sva segir þiódólfr :
þat fra hverr
at Hálfdanar
söc midleudr
sakna skylldn.
Oc hallvarps
Jilífi nauma
Jjiód-konung
á þotni tók.
Oe Skæreid
í Skiringssal
of brynialfs
beinom drupir.
CAP. L.
aÁ INGIALLDI BRODUR HALFDANAR
ngiálldr bródir Halfdanar var konungr í Vermalan-
dij Enn eptir dauda hans lagdi Hálfdan konungr
Vermaland undir sic, oc tók skatta af, oc setti f»ar
Jarla yfir, medan hann lifdi.
CAP. LI.
DAUDI EYSTEINS KONUNGS,
JÍ/ysteinn , sori Hálfdanar Hvitbeins, var konungr ep-
tir hann á Rauma-riki oc á Vestfolld; hann átti
Hilldí dóttur Einks Agnar sonar, er konungr var á
Vestfolld. Agnar fadir Eiríks, var sonr Sigt^ggs
YNG LINGA S A G A. 5g
konungs á Vindli. Eirikr konungr átti engan son,
hann dó |>á er Hálfdan konungr Hvítbein lifdi-
Tóku JJeir fedgar Hálfdan oc Eysteinn f>á undir
sic alla Vestfolld; red Eysteinn Vestfolld medan
liann lifdi. pá var sá konungr á Vörno er Skiölldr
het, hann var allmiök fiölkunnigr. Eystéinii kon-
ungr fór med herscip nockor yíir á Vörnu, oc he-
riadi þar , tók slikt er fyrir var klædi oc adra
gripi , oc gogn bóanda , oc hiöggo strandhögg : lóro
í brott sídan. Skiölldr konungr kom til strandar
med her sinnj var Eysteinn konungr J>á í brottu,
oc kominn yfir fiördinn, oc sá Skiölldr segl þeirra ;
þá tok hann möttuil sinn, oc veifdi, oc bles vid. p í
cr þeir sigldu inn um Jarlsey , sat Eysteinn konuugr
vid styri; skip annat sigldi nær þeim ; báru-skot noc-
kut var í, oc laust beiLi ásinn af ödru skipi konung
fyrir bord; þat var hans bani. Menn hans nádu lík-
inu; var þat ílutt inn á Borro, oc orpinn haugr ep-
tir á rödinni, út vid siá, vid Vödlu. Sva segir |pió~
dolfr:
Enn Eystcimi
fyrir ási fór
til byleistis
bródnr mcyar.
Oc m'i liggr
uncl lagar beinum
reiks lödudr
á radar broddi;
£ar er elkalldr
liiá iöfur Gauzcom
Vödlo straumr
at vajn kenar.
6o YNGLINGASAGA.
CAP. LII.
FRÁHALFDANI KONUNGI MILLDA
OC MATARILLA.
1 J-alfdan het sonr Eysteins konungs, er konungdóm
tók eptir hann; hann var kalladr Halfdan hinn Milldi
oc hinn Matar-illi. Sva er sagt, at hann gaf 1 inála
ir.önnum sínum jam-marga gullpeninga, si m adrir
konungar silfrpeninga ; enn hann sveilti menn at
iuat Hann var hermadr mikill, oc var laungum i
vikingu, oc feck ser fiár. Hann átti Hiíf dóttur
Dags konungs af Vestmörum. Holltar á Vestíbkl
var höfutbær hans; þar vard hann sóttdaudr, oc er
hann heygdr á Borro. Sva segir þiódolfr:
Oc til þings
luidia löfri
Hvedrungs mær
or h'eiroi baud.
þá cr Hálfdan,
sá cr á Hollti bió,
norna dóras
of notit hafdi.
Oc budlung
á Borroe
sigr-hafendr
sídan fálo.
CAP. LIIL
FRÁ GUDRAUDI V E ID I-KONUN GI.
VJudreydr het sonr Hálfdanar, er konungdóm tók
eptir hann; hann var kalladr Gudreydr hinn Mikilláti
YNGLINGASAGA. 8 1
enn sumir kölludu liann Yeidi-konung; hnnn áttí þi
konu er Alfhilldr het, dóltir Alfarins konungs úr
Alfheirniun; oc hafdi med henni halfa Vingulmark.
þeirra son var Olafr, er sídan var kalladir Geirsta-
da-Alfr. Alfheimar vom þá kalladir niilli Raumel-
far oc Gautelfar. Enn er Alfhilldr var öndut, þá
sendi Gudreydr konungr menn sína vestr á Agdir
til lcomings þess er þar red fyrir, sá er nefndrHar-
alldr hinn Gran-raudi ; skylldo þeir bidia Aso dót-
tur hans til handa konungi; enn Haralldr syniadi;
komu sendimertn aptr , oc sögdu konungi sitt eren-
di. Enn noekoro sídar skaut Gudraudr konungr skip-
um á vatn, fór sídan med lidi inikíu út á Agdir;
kom miök á úvart, oc veilti þegar npprás; kom uni
nótt á bæ Harallds konungs. Enn er hann vard var
vid, at her var kominn a hendur hönum , þá geck
hann út med þat lid sem hann hafdij vard þar oro-
sta, enn lidsmunrvar ailmikill: þar fell Haraiidr ko-
nungr oc Gyrdr sonr hans. Tok Gudrödr konungr
herfang mikit; hann hafdi heim med ser Asu , dót-
tur Harallds konungs , oc gerdi brullaup til hennar :
þau áttu son er Halfdan het. Enn þá er Halfdan
var vetr gamall, þat haust fór Gudrödr konungr at
veizlum; hann lá med skipi sínu í stiílusundi, voru
þar dryckiur miklar, var konungr miök druckinn.
Oc um kvelldit er myrkt var, geck konungr af skipi;
enn er hann kom á bryggiuspord, þá lióp madr at
móti hönum, oc lagdi spióti í gögnumhann; var þat
hans banij sá madr yar þegar drepinn. Enn um
62 YNGLXNGA S A G Æ'
rnorguninn eptir er lióst var, Jþá var madr sá kendr ,
var £at skósveinn Asu drottningar; duldi hmi £>á
ecki, at J?at voru hennar rád. Sva segir þiódolír:
Var Gudrödr
hinn göfuglati
lómi bcittr
sá er ]aungu var
oc um rád
at ölom stilli
liöfud heipt rackt
at hihni dró.
Oc jannsigr
hinn lóœgedi
Aso árr
af iöfii bar.
Oc budlungr
á bcdi fornom
Stiflosunds
of stúnginn var.
CAP. LIV.
DAUDI OLAFS KONUNGS.
Vjlafr tók konungdóm eptir födur sinn; hann var ríkr
madr oc hermadr mikill; hann var allra manna frí-
dastr oc sterkastr, oc mikill vexti; hann hafdi Vest-
folld: þvíat Alfgeir konungr tók þá undir sic Vín-
gulmörk alla; setti hann þar yfir Gandalf konung
son sinn. pa. gengu f>eir fcdgar miök á Raumaríki,
oc eignuduz mestan lut f?ess rikis oc fylkir. Hcgni
liet son Eysteins hins Ríka, Upplendinga konungs ;
hann lagdi £á undir sic Heidmörc alla, oc potn oc
YNGLINGA S A G A. 65
Hadaland; þá hvarf oc undan þeim Gudreydar so-
num Vermaland, oc sneruz þeir £á at skalfgiofum
undir Svía konung. Olafr var þá á tvítogs alldri ,
er Gudrödr andadiz: enn er Halfdan bródir hans
geck til nkis med hönum, £á skipto þeir ríkino
medser; hafdi Olafr inn eystra lut, enn Halfdau
inn sydra. Olafr konungr hafdi atsætu á Geirstö-
dum; hann tók fólar verc, oc andadiz ]?ar af- oc er
hann heygdr á Geirstödum. Sva qvad þiódolfr:
Oc nid kvísl
í Noregi
l>róttar pros
of f>róaz hafdi.
Rcd Olafr
ofsa fordum
vídri grund
of Vestmari.
Uns fótvcrkr
vid folldar í>rörn
vígmiditing
of vida skylldi.
Nú liggr gmm-diarfr
á Geirstödum
her-konnngr
haugi ausinn.
CAP. LV.
FRÁ RÖGNVALLDI HEIDUM HÆRRA':
JLVÖgnvalldr het sonr Olafs konungs er konungr var
á Vestfolld eptir födur sinn. Hann var kalladr
64 TNGLINGASAGA.
Heidum hærri; um hann orti ^iódolfr enn Hvinverski
Ynglinga talj £ar segir hann sva:
|>at veit ec bazt
und blam hinmi
kenni-nafn,
sva at kouungr cigi ,
er Rognvalldr
reidar stióri
Heidum-bárr
of heitinu er.
II. SAGA
II.
SAGA HALFDANAR
SVARTA.
CAP. I.
HALFDAN BERZ VID GANDALF
OC SIGTRYGG.
Xlálfdan yar vetr gamall, f>á er fadir hans fell;
Asa niódir lians fór pegar med hann veslr á Agdír,
oc settiz þ.ir þegar til ríkis þess, er átt hafdi Ha-
ralldr fadir hennar. þar óx upp HáJfdan ocvar
brátt niikill oc sterkr oc svarir á hár; hátm var
kalladr Hálfdan svarti. pá var hann XVÍiI vetra,
er hann tók konun'gdóm á Ogdum. Fór liann þegar
á Vestfolld, oc skipti ríki vid Olaf bródur sinn,
sva sem fyrr er rítat. Sama haust fór hann med
lier á Vingulmörk, á hendur Gandálfi konungi, oc
áltu þeir margar orostur, oc höfdu ymsir sigr; enn
at ly&um sættuz f>eir: skylldi Hálfdan hafa Vingul-
mörk hálfa, sem ádr hafdi haft Gudraudr fadir hans.
Eptir þat fór Halfdan konungr upp á Raumaríki,
oc lagdi undir sic: þat spurdi Sigtryggr konungr,
son Eysteias konungs; hann haidi £á atselu á Heid^
66 SA G A HALFDANA R S VAR T A.
mörc, oc hafdi ádr Raumaríki undir sic lagt: Fór þá
Sigtryggr konungr med her móli Hálfdani konungi,
oc var þar orosla mikil, oc hafdi Hálfdan konungr sigr.
liiiii er ílótti brazt, |>á var Sigtryggr konungr lostinn
öru undir höndina vinstri, oc feli hann J>ar. Sidan
lagdi Hálfdan undir sic allt Raumaríki. Eysteinn
het aunar sonr Eystehis konungs, bródir Sigtryggs
koiiLings, hann var £á koiiungr á Heidmörc: Enn er
liálídan konungr var farinn iit á Yestfolld, þá fór
Eysteinn konungr med her sinn út á Raumaríki,
lagdi |>ar J>á vida land undir sic.
CAP. II.
OROSTA HALFDANAR OC EYSTEINS.
Jrlálfdan Svarti spurdi at ófridr var á Raumaríki :
dré hann þá her saman , oc fór á Raumaríki til
mots vid Eystein konung , oc áttu J>eir orustu , oc
hafdi Hálfdan sigr, enn Eysteinn flydi upp á Heid-
möic. Hálfdan konungr fór med her sinn eptir
hömun upp á Heiuinörc, oc áttu þeir þar adra o-
rostu, oc hafdi ííalfdan sigr; enn Eysteinn flydi
nordr i Dala, á fund Gudbrands hersis: hann efldiz
þadan at lidi, fór sídan um vetrinn iit á Heidmörc;
hanu liitti Hálfdan Svarta í eyinni miklu, er liggr
í Miörs; áttu þeir þar orostuj þar fell mart manna
af hvarom tveggia, oc hafdi Hálfdan sigr. þar fell
Guthormr sonr Gudbrands hersis, er mannvænstr
SAGA HALFDANAR S V A R T A. 67
þótti vera á Upplöndum. þá flydi Eysteinn koinrigr
enn nordr í Dala; þá sendi hann Hallvard Skálc
frænda sinn á fund Halídanar kouungs, at leita uin
sættir. Enn fyrir frændsemis sakir, þá gaf Hálídan
konungr upp Eysteini konungi hálfa Heidmörc, sva
sem þeir frændur höfdu fyrr átt. Enn Halfdan lagdi
undir sic jpotn, oc þar sem Land heitir: pá. eig-
nadiz hann oc Hadaland; þvíat hann heriadivída:
var hann þá oc allnkr konungr.
CAP. III.
KVANFANG HALFDANAR SVARTA.
Jníálfdan Svarti feck konu þeirrar, er nefnd er
Ragnhilldr dóttur Harallds Gullskeggs ; hann var
konungr í Sogni: þau áttu son, erHaralldr konungr
gaf nafn sitt, oc fæddiz sá sveinn upp í Sogni med
Haralldi konungi módur-fedur sínuin. Enn er Ha-
ralldr var örvasi at alldri, var hann sonlauss; þá
gaf hann Haralldi dóttur-syni sínom ríki sitt, oc let
hann taka til konungs. Litlu sídar andadiz Haralldr
Gullskeggr. þann sama vetr andadiz Ragnhilldr
dóttir hans; enn eptir um vorit vard sóttdaudr Ha-
ralldr konungr úngi í Sogni; hann var þá X vetra
gamall. þegar er Hálfdan Svarti spurdi andlát hans,
þá byriar hann ferd sína med lidi miklo, oc fer
nordr til Songs; var þar vid hönom vel tekit: taldi
hann þar til ríkis oc arfs eptirson sinn: oc varþar
68 SA G A H ALFDANAR S VAR T A.
eingi vidrstada. Lagdi hann undir sic ríki |>at. p\
kom til hans Alli Jarl hinn Mióvi af Gaulum: hann
\ar tin Hálídanar konungs. Konungr setti Atla Jarl
yíir Sygna-fylki, at dæma þar landslög, oc heimta
saman tkatta til handa konungi. Fór þá Hálfdan
konungr til Lpplanda í ríki silt.
CAP. IV.
OROSTA HALFDANAR OC GAN-
DALFS SONA.
JTlálfdan konungr fór um haustit út á Yingulmörc.
£>at var á einni nátt. þar er Hálfdan konungr var
á vcizlo, at um midnœtti kom til hans madr sá, er
hest-vörd hafdi halldit, oc sagdi hönuni, at her
var kominn nær bænum: konungr stód upp þegar ,
oc bad menn sína vopna sic, gengr {>egar út í gar-
dinn, oc fylkir. jpvi næst kvamo þar synir Gandalfs,
Hysingr oc Helsingr, med lid mikit, vard |>ar oro-
sta mikil. Enn fyrir því at Hálfdan konungr var
ofrlidi borinn, J>á flydi hann til skógar, oc let mart
manna: £ar fell Ölfer hinn Spaki fósturfadir hans.
Eptir þat dreif til lid Hálfdanar konungs: fór hann
£á at leiia Gandalfsona: oc hittuz f>eir á Eydi, vid
Eyna-sker, oc beriaz |>ar; |>ar fell Hysingr oc Hel-
singr, enn bródir þeirra Haki hom á ílótta. Eptir
í>at lagdi Hálfdan konungr undir sic alla Vingulmörc,
enn Haki flydi í Alfheima.
SAGA HALFDANAR SVARTA. 69
CAP. V.
SÍDARA KVANFANG HALFDANAR,
ER HANN FECK DOTTUR SIGUR-
DAR HIARTAR.
wigurd Iliörtr er nefndr konungr á Hringariki; hann
var meiri oc sterkari enn hverr madr annara: allrá
manna var hann oc írídastr synom. Fadir iians var
Helgi hinn Hvassi, enn módir hans Asiaug, dóttir
Sigurdar Orms í Auga, Ragnars sonar Lodbróh.ar.
Sva er sagt, ^at J>á var Sigurdr XII vetra gamall , er
hann drap Hilldibrand berserk í einvigi, oc ]?á XII
saman; mörg vann hann þrekvirki, oc er laung sa-
ga frá hönum. Sigurdr átti tvo börn ; Ragnhilldr
het dóttir hans: hun var allra kvenna sköruligust;
hun var þá á tvítugs alldri: enn Guthormr bródir
hennar, hann var á ungmennis alldri. Enn þat er
sagt frá atferd Sigurdar kongs, at hann reid einn-
saman út á eydimerkur, hann veiddi stór dyr oc
mann-skiæd; lagdi hann á J>at kapp mikit iafnan.
jþat var einn dag at Sigurdr reid einn saman út á
merkur, sem vandi hans var til, oc er hann var
lánga leid ridinn, kom hann fram í ryd nockorr,] í
nándir Hadalandi; j?á kom þar móti hönum fíaki
berserkr, med XXX raaniia, £ar barduz j?eir: fell
|>ar Sigurdr Hiörtr , enn af Haka XII menu, enn
siálfr hann let hönd síua, oc hafdi III sár önnur.
Eptir £at reid Haki vid menn sína til búss Sigur-
7o SAGA HALFDANARSVARTA
dar, oc tók þar Ragnhilldi dóttur hans, oc Guthorm
bródur hennar, oc hafdi hrraut med ser, oc fe mikit,
oc marga dyrgripi, oc hafdi heim á Hadaland: þar
átti hann bú stór. pá. let hann efna til veizio, oc
ætladi at göra brudlaup til Ragnhilldar ; enn þat
dvalldiz, fyrir því at sár hans höfduz illa. Haki
Hada-berserkr lá í sárum um haustit, oc Öndverdan
vetr : Eun of jól var á Heidmörc Halfdan konungr
á veizlo: hann hafdi spurt öll þessi tidindi. þat var
einn morgin snimma er konungr var klæddr, at hann
kalladi til sín Hárek Gand, sagdi at hann skylldi
fára ylir á Hadaland , oc færa hönum dóttur Sigur-
dar Hiartar Ptagnhilldi. Hárekr bióz oc hafdi hund-
rat manna; stillti sva ferdinni , at þeir kvamo yfir
vatnit í ótto til bæiar Haka, tóku dyr allar oc skála,
er húskarlar svafo í: sídan gengo þeir til svefnbúrs
|»éss, er Haki svaf í, oc brutu upp, oc tóku 1 brott
Ragnhilldi, oc Guthorm bródur hennar, oc allt fe
þat er þat var; enn þeir brendu skálann, oc alla
menn |>á er inni voru : þeir tiölldudu vagn einii all-
vegligan, oc settu ]par í Ragnhilldi, oc Guthorm,
fóru sídan til íssins. Haki stód upp, oc geck eptir
J>eim um hrid; enn er hann kom at valz ísinuin,
£á sneri hann nidr hiölltum á sverdinu, enn lagdiz
á blódrefilinn, sva at sverdit stód í gegnum hann:
feck han þar bana, oc er hann þar heygdr á vatz-
backanom. Halfdan konungr sá er þeir fóru um vatz-
ísinn, þviat hann var manna skygnztr; oc er hann
sá vagn tialldadan, þóttiz hann vita, at eyrindi þeir-
SAGAHALFDANARSVARTA 71
ra mundi ordit vera, þat sem hann villdi: let hann
]?k setia bord sitt, oc sendi menn vída um bygdina,
oc baud til sín mörgum mönnum, oc var þar þann
dag veizla gód: oc at þeirri veizlo feck Hálfdan kon-
ungr Ragnhilidar oc var hun sidan nk drottning.
Modir Ilagnhilldar var pyrni, dóttir Rlack Harallds
konungs af Jotlandi , systir pyri Danmarkai bótar ,
er átti Gormr hinn Gamli Dana konungr, er þá rcd
Danavelldi.
CAP. VI.
FRÁ DRAUMÓM R A G NIIIL L D A R.
iVagnhilldi drottningu dreymdi draunia stóra: hun
var spök at viti. Sá var einn draumr hennar, at
hun þóttiz vera stödd í grasgardi sínom, oc taka
þorn einn or serk ser: oc er hun hellt á, þá óx
hann sva, at þat vard teinn einn mikill; sva at an-
nar endir tók í iörd nidr, oc vard brátt rótfastr; enn
annar endir tresins tók hátt í loptit upp , oc því
næst syndiz henni tred sva mikit, at hon feck var-
la sed yíir upp: þat var oc furdu digurt: enn ned-
sti lutr tresins var raudr sem blód; enn þá leggrinn
upp fagr-grænn; enn limarnar hvítar sem sniar.
^>ar voru kvístir á trenu margir oc stórir, sumir of-
arr, enn sumir nedarr: limar tresins voru sva mik-
lar, at henni þóttu dreifaz um allan Noreg, oc enn
miklo vídara.
.72 SÁGA HALFDANAR SVARTA
CAP. VII
DRAUMR HALFDANAR.
.rjLálfdan konungr dreymdi alldrey; hönum þotti þat
undarligí, oc bar þat fyrir jbann mann er nefndrer
pórleifr enn spaki, oc leiladi ráda, hvat at ]?ví myn-
di mega gera. þórleifr sagdi hvat hann gerdi, ef
hanu forvitnadi nockurn lutj at hann færi í svína-*
bæli at sofa, oc bráuz hönum eigi draumar, oc kon-
ungr g'erdi þat, oc birtiz liönom draumr þessi :
Hönom syndiz at hann væri allra manna best
hærdr , oc var hár hans allt med lockom, sumir
sídir sva at tók till iardar: snmir í midian legg, su-
mir á kne, sumir í miodm, eda midia sídu, sumir
á haís; ejm sumir ecki meir enn sprottnir upp or
hausi scm knj^ílar. Enn á lockum hans var hver-
skyns lilr, enn einn lockr sigradi alla vid fegurd oc med
liósleik oc mikilleik. þórleifi sagdi hann J>ann draum;
enn hann Þyddi sva, at mikil afspríngr mundi af
hönum koma, oc myndi hans ætímcnn Jöndum ráda
med miklum veg, oc þó eigi allir med jam-miklum :
enií einn mundi sá af hans ætt koma, at öllum
muudi meiri oc ædri. Oc h}rggia menn þat, at sá
lockr iartegndi Olaf konung hiijij Helga. Hálfdan
konungr var vitr madr, oc sanninda madr oc iaf-
nadar, oc setti lög, oc gætti siálfr, oc þrysti öllum
til at gæta. Oc at eigi mætti ofsi steypa lögunum ,
gerdi hann siálfr saktal oc skipadi bótum, hverium
SAGA HALFDANAR SVARTA 75
eptir sínom burd oc metordum. Ragnhilldr drott-
ning ól son, oc var sá vatni ausinn, oc nefndr Iiar-
alldr; lian var brátt mikilí oc hinn frídasti. Ox liann
{>ar upp, oc gerdiz þegar fþrótla-madr snemma , oc
vel viti borinn: módir hans unni liönum mikit , enn
fadir hans minna.
CAP. VIII.
MATAR HVARF HALFDANAR.
JTXáifdan konungr var á iólavist á Hadalandi; ]par
vard undarligr lutr ióla aptan, þá er menn voru tii
borda gengnir, oc var £>ar allmikit fiölmenni, at |>ar
hvarf vist öll af bordum, oc allt munngát: sat kon-
ungr ryggr eptir, enn hverr annara sótti sín heimili.
Enn.til þess at konungr mætti víss verda hvat þes-
sum at'burd olli, þá let han takafinneinn, er marg-
fródr var, oc villdi neyda hann til sadrar sögu , oc
píndi hann, oc feck |>ó ecki af hönum. Finnrinn
het þannoc miök til hialpar, er Haralldr var sonr
hans, oc Haralldr bad hönum eyrdar, enn feck eigi,
oc hleypti Haralldr hönom þó í brot, at úvilia kon-
ungs, oc fylgdi honom siálfr. þeir koinu J>ar faran-
di, er höfdingi einn hellt veizlo mikla, oc var þeim
at syn þar vel fagnat. Oc er f>eir höfdu þar verit
til vors, þá mællti höfdinginn einn dag til HaralJds:
furdo mikit torrek görir fadir f>inn ser at, er ec tók
vist nockura frá hönum í veír; enn ec mun þer T>at
launa med fegin sögu: fadir J>inn esf nú daudr3 oc
74 S AGA HALFD AN AR SVART A
skalltu heim fara ; muntu fá ríki þat allt, er hann
hefir átt, oc þar med skallto eignaz allan Noreg.
CAP IX.
DAUDIHALFDANAR RONUNGS.
-Llálfdan Svarti ók frá veizlo á Hadalandi, oc bar
sva til leid hans, at hann ók um vatnit Rönd: þat
var um vár, {>á voro sólbrád mikil. Enn er þeir
óku um Rykinsvík, þar höfdu verit um vetrinn nau-
ta brunnar; enn er mykrin hafdi fallit á ísinn, þá
hafdi þar grafit um, í sólbrádinu; enn er konungr
ók þar um, þá braz nidr ísinn, oc tyndiz J>ar Hálf-
dan konungr, oc lid mikit med hönum. þávarhann
fertogr at alldri. Hann hafdi verit allra konunga
ársælstr. Sva mikit gordo menn ser at um hann,
at J>á er {>at spurdiz, at hann var daudr, oc lík
hans var flutt á Hríngaríki, oc var þar til graptar
ætlat, þá fóru ríkismenn af Ranmaríki oc Yestfolld
oc Heidmörk, oc beiddoz allir at hafa líkit med ser,
oc heygia í sínu fylki, oc þótti f>at vera árvænt
þeim er nædi. Enn {>eir sættuz sva, at líkino var
skipt í fióra stadi, oc var höfudit lagit í liaug at
Steini á Hríngaríki. Enn hverir fluttu heim sinn
luta, oc heygdo; oc eru |>at allt kalladr Halfdanar
haugar.
III.
HARALLDS SAGA ENS
HARFAGRA.
CAP I.
OROSTA HARALLDSVIDHAKAOC
GANDALF FÖ.DUR HANS.
AJ.aralldr -tók konungdóm eptir íödur sinn þá er
hann var X vetra gamall: hann var allra manna
mestr oc sterkastr oc frídastr synom, vitr madr oc
skörungr mikill. Guthormr módurbródir hans gerdiz
forslióri fyrir hirdinni, oc fyrir öllum landrádom ;
hann var oc hertogi fyrir hird-lidinu. Eptir líílát
' tnar Svárta gengo margir höfdingiar á ríki
I er hann haídi leift; var þar hinn fyrsti madr
Gandálfr konungr, oc ]>eir brædur Högni oc Fródi,
synir Eysteins konungs aí Heidmörk; oc Högni Rá-
ruson geck vida yfir Hríngaríki. pá byriar ferd sí-
na Haki Gandállsson út á Vestfolld med CCC man-
na, oc fór it efra urn dali nockura, oc œtladi at
koma á úvart Haralldi konungi: enn Gandálfr kon-
ungr sat at löndum med her sinn, oc |>ar ætladi
hann þá at fiytiaz yfir fiördinn med her sinn á Vest-
íblld. Enn er {?at spyrr Guthormr hertogi, samnar
hann her, oc fer nied Haralldi konungi. Fara þeir
76 FIARALDSSAGA
Guthormr móti Haka upp á land, oc finnaz J>eir
í dal nockurum; vard £ar orosta, oc feck Haralldr
konungr sigr, enn £ar íell Haki konungr , oc mikíl
luti lids hans. þar heitir sídan Hakadalr. Eptir
£at venda í>eir aptr Haralldr konungr oc Guthormr
hertogi, enn þi var Gandálfr konungr kominn á Vest-
folld, oc far# nú hvarir móti ödrum; oc er f>eir
íinnaz verdr orosla hord; £adan flydi Gandalfr kon-
ungr, oc let mestan luta lids síns, oc komz vid sva
búit i ríki sitt. Oc er þessi tídindi spyria synir
Eysteins konungs á Heidmörc, vænto þeir ser skiótt
hers; J>eir gera ord Högna Károsyni, oc Gudbrandi
hersi, oc leggia stefno sina á Heidmörk, á Ríngis-
akri.
CAP. II.
HARALLDR KONUNGR VINNR FIM
HQFDINGIA.
H/ptir J>essar orostor ferr Haralldr konungr oc
Guthormr hertogi, oc allt lid ]?at er ]i>eir fa, oc
venda til Upplanda oc fara miök markleidir: þeir
spyria hvar Upplendinga konungar hafa lagt stefnu
sína, oc koma f>ar um midnætti: oc verda eigi vard-
menn fyrr varir vid, enn lidit var komit fyrir f>ci
stoí'u, er inni var Högni Káruson, oc sva |>á er
Gudbrandr svaf í, oc lögdo elld i hvaratveggio: enn
Eysteins synir komuz út med menn sína, oc börduz
of hríd, oc fellu J>ar bádir Högni oc Fródi. Eptir
ENSHARFAGRA 77
fall þessara IV höfdingia, eignadiz Haralldr konungr
mcd krapt oc framkvæmd Guthorms frænda síns
Hringariki oc Heidmörk, Gudbrandsdali oe Hada-
lands , þotn oe Raumariki, Vingulmörk allan hinn
nordra lut. Eptir faat höfdo þeir Haralldr konungr
oc Guthormr hertogi úfrid oc orostor vid Gandálf
konung, oc lauk med ]?ví, at Gandálfr konungr fell
í hinni sídustu orusto; enn Haralldr konungr eigna-
diz ríki allt sudr til Raurn-elfar.
CAP. III.
FRÁ GYDU EIRÍKS DOTTUR.
Jtiaralldr konnngr sendi menn sína eptir meyo ein-
ni, er Gyda het, dóttir Eiriks konungs af Hödalan-
di; hun var at fóstri áValldresi, med rikum bóanda.
Vilidi konungr hana hafa til fridlo ser; þviat hun
var alfríd mær, oc helldr stórlát. Enn er sendimenn
komu þar, ]?á baro þeir upp erindi sín fyrir meynaj
hun svarar á þessa lund: at eigi vill hon spilla mey-
dómi sínom tíl þess, at taka til manns þann konung,
er eigi heíir meira riki enn nockor fylki til forráda;
enn þat £icki mer undarligt, segir hun , er cngi er
sá konungr, sva vili eignaz Noreg, oc vera einvall-
di yíir, sem Gormr konungr at Danmörku, edr Eirikr
konungr at Uppsölum. Sendimönnom þickir huu
svara furdu stórliga, oc spyria hana máls um, hvar
tll sYÖr Jþessi skulu koma? segia, at Haralld.r er kon-
78 HARALLDSSAGA
ungr sva ríkr, at henni er fullrædi í; enn þó at
hun svari á annan veg þeirra eyrindum, enn þeir
mundo vilia, þá siá þeir eingan sinn kost til þess
at sinni, at þeir mundo hana íbrotthafa, nema hc n-
nar vili væri till þess; oc búaz þeir þá ferdar sin-
nar. Enn er þeir ero búnir, leida menn þá úl; þá
mæliti Gyda vid sendimenn: segit þau mín ord
Haralldi konungi, at ec mun þvi at eins iáta, at
geraz eigin-kona hans, ef hann vill þat gera fyrir
nunar sakir cídr, at leggia undir sic allan Noreg
oc ráda því ríki iafnfriálsliga, s( in Eiríkr konungr
Svíavelldi, edr Gormr konúngr Danmörk: þvíat eino
þicki mer, segirhon, hann mega heita þiódkonungr.
CAP. IV.
HEITSTRENGINGHARALLDS KONUNGS.
Oendimenn fara nú aptr til Harallds konungs, oc
segia hanom þessi ord meyiarinnar , oc segia at hon
væri furdu diörf oc úvitr; oc telia þat makligt, at
Lonungr sendi eptir henni med fiölmenni , oc göra
til hennar nockura ósæmd. pá. svarar Haralldr kon-
ungr, at eigi hefdi þessi mær illa mællt, edr gert ,
sva at hefnda vóri fyrir verdt, oc bad hana hafa
mikla þöck fj^rir ord sín, húu heíir mint mik þeirra
luta, segir hann, er mer þickir nú undarligt, er ec
heíi þetta eigi fyrr hugleitt. Oc enn mællti hann:
þess streingi ec heit, oc því skyt ec til Guds þess
er mic skóp, oc öllo rædr, at alldri skal skera hár
mitt ne kemba, fyrr enn oc hefi eignaz allan Noreg,
ENSHARFAGRA 79
med sköltum oc skyllduui oc forrádi, enn deya at
Ödrurn kosti. þessi ord þackadi hönum miök Guth-
ormr hertogi, oc let þat vera konunglict verk at
efna ord sm.
CAP. V.
OROSTA í ORKADAL.
XLptir þetta samna þeir frændur lidi miklo, oc búa
ferd sína á Upplönd, oc sva nordr um dali, oc þa-
dan nordr um Dofrafiall, oc þá er hann kom ofan
í bygdina, þá let hann drepa menn alla, enn bren-
na bygdina. Enn er fólkit vard þessa víst, þá flydi
undan hverr er mátti; sumir ofan til Orkadals, su-
mir til Gaulardals, sumir á markir, sumir leitudu
grida; oc þat fengo allir þeir er cá konungs fund
komu, oc gerduz hans menn. £>eir fengu enga mót-
síödu, fyrr enn þeir kotnu til Orkadals; þar var
samnadr fyrir þeim, oc þar átto þeir ena fyrsto o-
rosto vid konung þann er Grytingr het: Haralldr
konungr feck sigr, enn Grytingr vard handtekinn ,
oc drepit mikit lid af hanom, enn hann geck til
handa Haralldi konungi, oc svardi Jiönum trunadar
eida: Eptir þat geck allt fólk undir Haraild konung
í Orkdæla-fylki, oc gerduz hans menn.
CAP. VI.
LANDS-RETTR HAP».ALLDS KONUNGS.
H
aralldr konungr selti þann rett allt þar er hann
So HARALLDSSAGA
vann ríki undir sic, at hann eignadiz ódol öll, oc
let alla bóendar giallda ser landskylldir, bædi nka
oc úríka; hann setti Jarl i hverio fylki , |>ann er
dæma skylldi lög oc landsrett, oc heimta sakeyri oc
landskylldir, oc skylldi Jarl hafa bridiung skatta oc
skyllda, til bords ser oc kostnadar: Jarl hverr sfcyll-
di hafa undir ser IV hersa edr fleiri, oc skylldi
hverr þeirra hafa XX marka vcizlo. Jarl hver skyll-
di fá konungi í her LX hernianna af sínum einom
kostnadi; enn liersir hver XX manna. Enn sva mi-
kit hafdi Haralldr konungr aukit á lögor oc land-
skylldir, at Jarlar hans höfdu meira ríki enn konun-
gar höfdo fyrrom. Enn er þetta spurdiz um þránd-
heim, þá sóttu til Harallds konungs margir rikis
menn, oc gerdoz hans menn.
CAP. VII.
OROSTA í GAULARDAL.
]3at er sagt, at Hákon Jarl Griótgards son kom til
Harallds konungs utan af Yrium, oc hafdi lid mi-
kit til fulltíngis vid Haralld konung. Eptir þat fór
Haraldr konungr inn í Gaulardal, oc átti þar orosto,
oc felldi þar tva konunga; oc eignadiz sídan ríki
£>eirra: enn þat var Gauídæla-fylki oc Strinda-fylki,
pá gaf hann Hákoni Jarli yíir-sókn um Strinda-
fylki. Eptir bat fór Haralldr konungr inn í Stióra-
dal, oc átti £ar ena jþridio orosto, oc hafdi sigr,
oc
ENSHARFAGRA. gi j
oc eignadiz þat fylki. Eptir þat sömnuduz saman
Inn-brændir , oc voro komnir saman IV konungar
med her sinn: sá einn er red fyrir Veradal; annar
fyrir Skön; þridi á Sparbyggia fylki; íiórdi af Eynni
idri; sá átti Eyna fylki. þessjr IV konungar fóru
med Jier sinrt móti Haralidi konungi; eiia hann faellt
orostu vid þá, oc feck sigr: enn þessir konungar
fellu sumir, enn sumir flydu. Haralldr konungr átti
allz i þrándheimi VIII orostor edr fleiri, oc at fell-
dom VIII konungoin eignadiz hann allan þránd-
heim.
cap. vnr.
HARALLDR VANN NAUMDÆLA-FYLKI.
-iNordr í Naumudal voro brædur tveir konungar ^
Herlaugr oc Hrollaugr; þeir höídu verit at þriú su-
mur at gera haug einn: sá haugr var hladinn med
grióti oc limi, oc vidum gör; enn er haugrinn var
algörr, þá spurdu beir brædur þau tidindi, at Har-
aildr konungr fór á hendur þeim med hen pá let
Herlaugr konungr aka til haugsins vist mikla oc
dryck; eptir þat geck Herlaugr konungr í hauginn
med tolfta mann; sídan let hann kasta aptr hauginn.
Hrollaugr konungr fór upp á haug þann, er konungar
voru vanir at sittia á , oc let þar búa kouungs há-
sæti, oc settiz þar í: þá let hann leggia dynur á
fótpallinn, þar er Jarlar voru vanir at sitia á; þá
velltiz hann or hásætinu oc í Jarls-satfti, oc gaf ser
6
82 HARALLDSSAGA
siálfr Jarlsnafn. Eptir þat fór Hrollaugr móti Har-
allcli konungi, oc gaf hönum allt riki sitt, oc bautl
át göraz hans madr, oc segir hööum alla sma med-
íerd. pá tók Haralldr konungr sverd, oc festi á
linda hönum. pá festi hanri skiölld á háls hönum,
oc gerdi hann Jarl sinn, oc leiddi hann í hásæti:
£á gaf hann hönum Naumdæla-fylki, oc setti hann
þar Jarl yfir.
CAP. IX.
FRASKIPANPIARALLDSK ONUNGS.
aralldr konungr fór í>á aptr til £>randheims, oc
dvalldiz þar um vetrinn, oc kalladi heimili sitt iaf-
nan sídan; þar setti hann hinn mesta höfutbæ sinn,
er Ladir heita. ^ann vetr feck hann Asu dóttur
Hákonar Jarls Griótgards sonar, oc hafdi Hákon
J>á mestan metnad af konunginum. Um varit red
Haralldr konungr ser til skipa. Hann hafdi gera
]átit um vetrinn dreka mikinn, oc búinjn hit veglig-
sta: £ar skipadi hann á hird sinni oc berserkium.
Stafn-búar voru mest vandadir; pvíat ]?eir höfdo
merki konungs: aptr frá stafninum till austrúms, var
kallat á rausn; {>at var skipat berserkiom. peir einir
nádu hirdvist med Haralldi konungi, er aíreksmenn
voru, bædi at aíli oc hreysti, oc allsconar atgörvi:
þeim einom var skipat hans skip, þvíat hann átti
þá gód völ at kiósa ser hirdmenn or hveriu fylki.
Haralldr konungr hafdi her mikinn oc mörg stór
ENSHARFAGRA. 85
skip, oc margir ríkismenn fylgdo Iianom. þcss getr
Hornkloíi í Glymdrapu, at Haralldr konungr haídi
fyrr bariz á Lppdals skogi vid Orkndælinga, enn
liann hafdi leidángr £enna úíi.
Hilmir red á hæidi
liial'dr scíds i>rumu galldra
ódr vid æski meidi
ey vebrantar beya.
Adr gnapsauir gn'nmis
gnyslærandi færi
rausnar samr til rimmo
ridvígs lagar skídum.
Gerdi glamma ferdar
gnvÞroItr í orusto dróttar
liel kaunandi lilenna
lilym ræks um trnd glymia,
Adr út ;í rnar mætir
mannscædr bigar tanna
ræsi nadr oc rausnar
rak vtbrautar nöckva.
CAP. X.
O R O ST A V I D S O L S K E L.
i-j-aralldr konungr hellt lidi síno út or þrandheimí,
oc sneri sudr á Mæri. Hunf>iófr er ncfndr kommgr ,
sá er red fytir Mæra-fylki; Sölíl Klofi het sonr hansj
beir voru hermenn miklir. Enn sá konungr er red
fyrir Raumsdal, er nefndr Nöckvi; hann var módur-
fadir Sölfa. f>cssir höfdingiar drógu saman her mik-
inn, er þeir spyria tii líarallds konungs, oc fara
móti honum, oc hiltaz þeir vid Sólskel; vard Jpar
84 HARALLDSSAGA
orosta mikil, oc hafdi Haralldr konungr sigr. pes-
saiar orosto gctr HornkJofi:
þar sva at bars at bordi
bord Uölkvis rak nordan
ljlífar vaildr til biJJdar
bréggs döglinga tveggia.
Oc aJlsiiæfrir iöí'rar
ordalaust at mordi,
endiz raudra randa
rodd dynscotum kvödduz.
Bádir koiiungar fello, enn Söllvi komz vid flótta
undan ; lagdi Haralldr konimgr jj>á undir sic þessi
tvö fylki, oc dvalldiz þar lengi um sumarit, oc ski-
padi þar rettum med mönnom, oc setti þar forráda
minn, oc treysti ser fólk. Enn Urn haustit bióz
hann at fara nordr til þrandheims. Rögnvalldr
JVIæra Jarl, sonr Eysteins Glumru, hafdi þá of su-
marit görz madr Harallds konungs. Haralldr konungr
setti hann höfdingia yfir Jpessi tvö fylki , Nordmæri
oc Raumsdal, oc feek hönum þar styrk til, bædi af
ríkismönnum oc bóndum, sva oc skipa-kost , at
veria landit fyrir ófrídi: hann var kalladr Rögn-
valldr enn Riki, edr inn Rádsvinni; oc segia menn
at hvartveggia væri sann-nefni. Haralldr konungr
var um vetrinn eptir í þrándheimi.
CAP. XI.
FALL ARNVIDS OC AUDBIARNAR
K O N U N G A.
Xl'ptir u
ptir um varit bió Haralldr konungr her mikinn
ENS HARFAGRA 85
or þrándheimi, oc segir, at hann mundi þeim her
stefna á Sunnmæri. Söllíi Klofi hafdi um vetrinn
legit úLi á herscipom, oc heriat á Nordrnæri, oc
drepit þar marga menn Hirallds konungs, éni suma
rænta, enn brent fyrir sumum, oc gert hit mesta
hervirki; Enn stundum um vetrinn hafdi hann verit
á Sunnmæri med Arnvidi konungi, frænda sinum.
Enn er þeir spyria al Haralldr konungr var á scip
kominn, oc hafdi her mikinn, þá samna þeir lidi,
oc verda fiölmennir; þvíat margir þóttuz eiga Ha •
ralldi konungi heiptir at giallda. Sölíi Kloíi for sudr
í Fiördo á fund Audbiarnar konungs, er þar red
fyrir, oc bad hann Iids, at hann skylldi fara med
her sínum til styrks vid þá Arnvid konung, segir
han sva: Öllurn ©ss er nú siá kostr audsærr, at ver
rísim allir upp í móti Haralldi konuugi; nianoni ver
þá hafa nógan stjrk, oc man þá audna ráda sigri.
Enn hinn er annar kostr, oc er þat þj engi kostr
þeim mönnom, er eigi ero ótignari at nafni en:i
Haralldr, at geraz þrælar hans. pótú födurmínorn
Sci kostr betri, at falla í hardaga í fconungdpmí sí-
nom, enn gánga siálfkrafa í þiónusiu vid Haralld
konung; edr þola eigi vapn, sem Naumdæla konun-
gar gerdo; kom Sölíi sva rædom sinom, at A'id-
biörn konungr het ferdinni; oc dra hann þá her
saman, oc fór nordr til fundar vid Arnvid konung;
höfdo þeir þá allmikinn hcr. ]3eir spurdu þá til
Haralds konungs, at hann var þá nordan komiun'
þeir hittuz fyrir innan Sólskel. ^at var þá sidvani,
86 Í/ARALLDSSAGA
er menn börduz á skipom, at tengia skylldi skipin,
oc beriaz um stafna ; var þar sva gert ; lagdi íla-
ralldr konungr skip sitt móti skipi Arnvidar konungs:
vard sú orosta en snafpasta, oc fell mikitt fólk af
hvarom tveggiom. Oc at lyktum vard Haralldr ko-
nungr sva ódr oc reidr, at hann geck fram á rausn
á skipi síno, oc bardiz |>á sva snarpliga, at allir
frambyggvar á skipi Arnvids Jirucko aptr tiii siglu ,
enn sumir fellu: geck Haralldr konungr jxi upp á
skipit, leitudn þá mcnn Arnvids konungs á ílotla;
enn hann siálfr l'ell á skipi síno. par fell oc Aud-
biörn konungr; enn Sölfi flydi. Sva segir Hornklofi :
Iládi gramr J>ar er gnúdu
gcira Iiregg vid scggi
raud fnysti ben blódi
brvn gögl, í dyn sköglar:
£á er á ransn fvrir ræsi
red eggliíndr seggir
rcfr gall Iwórr vid lilífar
linigo íiörvanir sigri.
þar fell or lidi Harallds kommgs Asgautr, oc As-
biörn Jarlar konungs, oc Griótgardr oc Hrollaugr,
mágar hans, synir Hákonar Hlada Jarls. Sölfi var
sídan víkmgr mikill lánga hrid, oc gerdi opt mikinn
skada á riki Harallds kouungs.
CAP. XÍL
BRENNA VEMUNDAR KONUNGS.
JtLptir £at lagdi Haralldr konungr undir sic Sunn-
mæri. Vemundr bródir Audbiarnar konungs hellt
\
ENS IIARFAGRA 87
Fyrda-fylki. ]^etta var sídla um haust, oc gera
uicnn faut rád mcd ííaralldi kouungi, at han skyll-
tli eigí furasudrum Stad. ]pá setti Haralldr konungr
Eiögnvalld Jarl yíir JMæri hvaratveggio oc hafdi hann
£>;i um sic mikit fiölmenni. Haralldr konungr sneri
þá nordr aptr til þrándheims. "þann sama vetc
fór Rögnvalldr Jarl hit idra utn Eid, oc sva sudr
um Fiördo. Hann hafdi niósn af Vemundi konun-
gi, oc koni um nótt þar sem heitir Naustdalr; var
Vemundr konuugr þar á veizlo. Rögnvalldr Jarl
tók hús cá þeim, oc brendi konung inni, med XC
manna. Eptir pat kom Rerdlu-Kári till Rögnvallds
Jarls med lángscip alskipat, oc fóru |>eir bádir nordr
á Mæri. Tók Rögnvalldr Jarl skip þau, er átt haf-
di Vemundr konungr, oc allt lausa fe þat er hann
feck. Berdlu-Kúri fór nordr til þrándheims á fund
Harallds konungs, oc gerdiz hans madr; han var
berserkr mikilí.
CAP. XIII.
F A L L 1 1 Á K O N A R JARLS O C A T L A
JARLS HINS MIÓVA.
Um varit eptir för Haralldr konungr sudr med
landi med skipa her, oc lagdi undir sic Firdafylki;
siclan sigldi hann austr med landi, oc kom fram í
Vík austr, Enn hann setti eptir Hákon Jarl Griót-
gards son, oc feck hönum yfirsókn í Firda-íýlki.
pá sendi Hákon Jarl ord Atla Jarli hinum Mióva,
88 HA RALLDS S AGA
att hann skyldi fara brott or Sogni, oc vera Javl
á Gaulom, sem hann hafdi fyrr verit, en kvad Ha-
ralld konung hafa veitt ser Sygna-fyiki. Atli Jarl
sendi þau orl í móti, at hann mun hallda Sygna-
fylki; oc sva Gaulum, þar til er hann fimír Haralld
konung, Jarlarnir þreylio þetta med ser, þar til
er bádir samna her: þeir hittaz á Fiölum í Stafa-
nessvagi, oc áttu þar orostu mikla, Jpar fell Há-
kon Jarl, enn Atli Jaii vard sárr til ól}fis, oc fóro
nienn hans til Atleyar med hann, oc andadiz hann
£arf Sva segir Eyvindr Skálldaspillir:
Vard IJ4koii
hpgna rnpyar
yidr vapnberp
er vega skvJJdi.
Oc sinu alldr
* qdda gny
Freys áttungr
at Fiölum lagdi.
Oc Þar vard
er vinir fcllo,
jnágar Hallgardg
manna blódi
Stafaness
vid stóran gny
vinar lödurs
vagr of blandinn.
C A P. . X I V.
FRÁ HARALLDI KONUNGI OC EIRIKI
SVÍA fcONUNGI.
tiaraldr konungr kom lidi sinu austr í Vík, oc
ENSHARFAGRA 89
lagdi inn til Tunsbergs; þar var þá kaupstadr: hann
hafdi þá dvaliz í jprándheimi IV velur, oc komit
eigi á þeirri stundu í Vikina. Hann spurdi þar þau
tidindi, at Eirikr Svía konungr, Eymundar son,
hafdi Jagt undir sie Vermaland, oc tók þar skatta
af öilum mark-hygdum: oc haun kalladi Vestra Gaut-
land allt nordr til Svmasunds, oc it vcstra allt mcd
hafi, þá kaliadi Svia konungr þat alit sitt nki, oc
tók skatta af. Hann hafdi þar sett yíir Jari, er
kalladr var Hrani Gauz-;i; hann hafdi nki milli
Svinasunds ok Gautelfar; iiann var ríkr Jarl. Ha-
ralidi konungi var sva sagt frá ordom Svía konungs,
at hann skylldi eigi fyrr af láta, enn hann hefdi
iammjkit riki í Vikiuni, sein fyrr jhafdi Sigurdr,
edr Ragnar Lodbrók son haus; enn þat var Rau-
nianki oc Vestfolld, allt út til Grenmars; sva Vin-
gulmörk, oc allt sudr þadan, Hafdi þá um þessi
fylki snúiz til hlydni vid Svia konung margir höf-
dingiar, oc niikit foik annat. £>etta likadi Haralidi
konungi stór-illa, oc stefndi þegar þíng vid bændor
þar á Folldinni, oc bar sakar á hendur þeim um
landrád vid sic. Bændor qvamo þar sumir syn fy-
rir sic; sumir gulldu fe; sumir sættu refsingum. Fór
hann sva um sumarit of þat fylki. Um liaustit fór
hann upp á Raumaríki, oc fór þar allt at sama hætti,
at hann lagdi undir sic þat fylki. pá. spurdi hann
©ndverdan vetr, at Eirikr Svía konungr reid um
Vermaland at veizlum med hird sina.
90 HARALLDSSAGA
CAP. XV.
KONUNGAR þlGGIA VEIZLO AT AKA,
OC UM DRÁP HANS.
-aralldr konungr byr ferd sína auslr um Eyda-
skóg, oc kom fram í Vermalandi; let hann ]?ar búa
veizlor fyrir ser. Aki het madr, hann var ríkastr
bóndi ú Vermalandi, stóraudigr, oc |>á gamall at
álldri. Hann sendi menn til Haralldz konungs, oe
baud liönum til veizlo. Konungr het ferdinni at
áqvednuiii degi. Aki baud oc Eiríki konnngi til
veizlo, oc lagdi hönum inn sama stefnodag. Aki
átti mikinn veizloscála, oc var f>á íbrn; hann let
jpá gera annan nyan veizloscála, eigt minna, oc
vanda sem mest; hann let |>ann scála- tialida allau
nyum bnnadi; enn hinn forna scála med fornodom
búnadi. Enn er konungar komo till veizlunnar, j?á
var skipat Eiríki konungi med sinni hird í inn for-
na scála, enn Haralldi í inn nya scala med sínu lidí.
þannog var skipt bordbánadi öllum, at Eiríkr kon-
ungr oc hans menn höfdo forn ker oc horn, oc þó
gyllt oc allvel búinn; enn Haralldr konungr oc hans
menn höído öll ny ker oc horn, oc búinn öll med
gulli: £au voru öll líkud, oc skygd sem gler; enn
dryckr var hvartveggi inn besti. Aki bóndi hafdi
fyrr verit madr Hálfdanar konungs Svarta. Enn er
sá dágr kom, er veizlan var öll, þá biugguz konun-
gar til brottferdar, voro £á reidsciotar búnir; |>á
geck Aki fyrir Haralld konung, oc leiddi med ser
ENS HARFAGRA gi
son sinn XII vetra gamlan, sá liet Ubbi. Akiínæl-
ti: Ef ydur þickir, herra, vinattu vert fyrir godvi-
lia minn, er ec hcíi lyst víd ydr 1 heimbodi míöo,
£>á launi þer syni mínuiri; hann gef cc T>er til ]>ió-
nostomans, Konungr þackadi hanom med mörguní
fögrum ordum sinn fagnad, oc het lianom ]?ar i mót
fulikominni sinni \inatto. Sídan groiddi Aki fram
storar giafir, er hann gaf konungi. Sidán mintíz
Aki vid konung. Eptir ]?at geck Aki tii Svía kon-
ungs, var þá Eirikr konungr klæddr, oc búinn til
ferdar, oc var hann helldr úkú!.r. Aki tók þá góda
gripi, oc gaf koaungi. Konungr svarar fá, oc sleig á
liest sinn. Aki geck á leid med konungi, oc taladi
vid hann. Skógr lá nær bænum, oc lá þar vegrinn
yllr. Enn er Aki kom áskóginn, 6á spurdi konungr
hann: hví skiptir í>ú sva fagnadi med ockur ITarall-
di konungi, at Iiann slcylldi haía af öllu inn betra
lut, oc veiztu at ]?ú ert minn inadr. Ec hugda,
segir Aki, at ydr, konungr, oc ydra menn, mundi
engan fagnat skort hafa at J?essi veizlo; enn at þar
var forn búnadr, er ]?er druckut, |>á velidr ]?at
J>ví, at ]?er erut nú gamlir; enn Haralldr konungr
er nú í blóma alldurs: feck ec hönuin af ]?vi nyan
búnat: Enn ]?ar er ]?ú mintir mic, at ec væri |>inn
madr, J>á veit ek hitt eigi sidr, at j?ú ert minn
madr; þá brá konungr svcrdi oc hió hann banahöjjg:
reid braut sídan. Enn cr Haralldr konungr var
búinn at stíga á hest sinn, bad han kalla til sín
Aka bóanda} enn er menn leitodo hans, J>á runno
92 HARALLDSSAGA
sumir þannog sem Eirikr konungr hafdi ridit: fun-
du þeir bar Aka daudan. Fóro þeir aptr, oc sogdo
Haralldi konungi. Enn er liann spyr þetta, heilir
hann á menn sraa at þeir skuli heí'na Aka hóanda ;
ridr {>á Haralldr konungr oe raenn hans þannog,
er ádr haídi ridit Eiríkr konungr, til £>ess er hvarir
verda varir vid adra; þá rída hvarir sem mest mego,
til þess er Eirikr konungr kemr á skóg f>ann, er
skilr Gautland oc Vermaland; £á snyr Haralid kon-
ungr aptr á Vermaland , leggr hann þá land allt un-
dir sic, enn drap menn Einks konungs, hvar sem
liann stód þá. Fór Haralldr konungr um vetrinn
aptr á Raumaríki oc dvalldiz |>ar um hríd.
CAP XVI.
FERD HARALLDS KONUNGS TIL
TUNSBERGS.
Jrlaralldr konungr fór um yetrinn út til Tunsbergs
til skipa sinna; byr hann ]?á skipinn, oc helldr austr
yfir iiördinn, leggr ]?á undir sic alla Vingulmörc;
hann er úti á herscipum allan vetrinn, oc heriar á
Ránriki. Sva segir þórbiörn Hornkloíi:
Uti vill jól drecka,
ef skal einn ráda ,
fylkir inn franunlyndi ,
oe Freys leik heya.
Ungr leiddiz elldvelli
oc inni at sitia,
varma dyngio
*da vöttu dúns fulla.
Gaiitar hofdu saninat fyrir allt um landi.
\ENS HARFAGR A. 90
CAP. XVII.
OROSTA Á GAUTLANDL
Ei
mn um variter ísa leysti, stikudu Gautar Gautelíi,
at Haralldr konungr skylldi eigi mcga leggia skipom
sínom upp í landit. Haralldr konungr lagdi skipom
sínom upp í elfina, oc lagdiz vid stikin, lieriach Bá
á bædi lönd, oc brendi bygdina. Sva segir Hornkloh* :
Grennir frauug at gunui
gunnmás fyrir liaf sunnaii
sá var gramr oc gunmnm
gedvördr, und sic jörclo ;
oc hiálm tamidr hilmir
húhn reidar let ólmau
lindi hiört fyrir landi
lund prúdr vid stic bundimi.
Sídan rido Gautar ofan med her mikinn, oc helldu
orostu vid Haralld konung, oc vard bar allmikit
mannfall, oc lauk sva , at Haralldr konungr hafdi
sigr. Sva sigr Hornklofi:
Ríki í»reifz rciddra eyxa
rymr, knátto spiorglymía
svart skygd bito seggi
sverd J>iód konungs ferdar;
Þá er hugfylldra höllda
hlaut annscoti Gauta
hár var saungr of svíruni
sigr flugbeiddra vigra.
CAP. XVIII.
FALL RANA GAUTSKA.
Haralldr konungr fór vida um Gautland herskilldi,
g4 H A R A L L D S S A G A
oc átti £ar margar orostor, tveim megin elfarinnar;
oc feck liann optaz sigr. Enn í einhverri orosto
fell Rani Gauzci. Sídan lagdi Haralldr konungr land
allt undir sic fyrir nordan elíina , oc fyrir vestan
Vaeni, oc Vermaland allt. Enn er hann sneriz |>a-
dan í brott, f>á setti hann |>ar eptir til landgæzlo
Guthorm hertuga, oc lid mikit med hanom ; enn
Haralldr konungr sneriz þá til Upplanda, oc dvall-
diz f>ar um hríd; fór sidan nord um Dofra íiall til
J^rándlieims, oc var f>ar enn lángar hrídir. Haralldr
konungr tók |>á at eiga börn; þau Asa atto IV sy-
ni : Guthormr var ellztr; Hdlfdan Svarti oc Hálfdan
Hvíti voru tvíburar; Sigfrödr hinn fiórdi. þeir voru
allir uppí'æddir í ]?rándheimi med miklum sóma.
CAP. XIX.
O R O S T A í H A F U R S FI R D I.
þau tídindi spurduz sunnan or landi, at Hördar oc
I-tygir, Egdir oc þilir sömnuduz saman, oc gerdo
uppreist bædi at skipom oc vapnom , oc ficlmenni :
Voru |>eir upphafsmenn Eirikr Hördalands konungr,
Sulki konungr af Rogalandi, oc Sóti Jarl bródir hans,
Kiötvi hirin Audgi, konungr af Ögdorn, oc þórir
Haklángr sonr hans; af þelamörk brædur tveir Róalldr
• ^'TSSr5 oc Haddr hinn Hardi. Enn er Haralldr
konungr vard f>essa tídenda víss, f>á dró hann her
saman, oc skaut skipom á vatn , bióz sídan med li-
dit oc fer mcd landi sudr, oc haídi mart manna or
JENS HARFAG RA 95
hverio fylki. Ean er hann kemr sudr um Stad,
þá spyr þat Eiríkr konungr • hafdi hann þá oc sam-
mankomit |>ví lidi, er hanom var ván. Fer hann
þá sadr í móti því; lidi, er hann vissi at austan
mundi koma til fulltingis vid hann: mætliz þd her-
inn allr fyrir nordan Jadar , oc leggia þá inn tii
Hafursfiardar; þar lá fyrir Haralldr konungr med
her sinn. Tókz þegar orosta mikil; var sú bædi
hörd oc laung: Enn at lyktom vard þat at Haralldr
konungr hafdi sigr, enn þar fello þeir Eiríkr kon-
ungr oc Sulki konungr, oc Soti Jarl bródir hans:
þórir Haklángr hafdi lagt skip sit í móti skipi Har-
allds konungs; var þórir berserkr mikill; var þar
allhörd atsókn, ádr Jpórir Haklangr fell * var þáro-
dit allt skip hans. pá. flydi Kiötvi konungr út í
hólríia nockorn, þar er vígi var gott. Sídan flydi
allt lid þeirra; sumt á skipum , enn sumt liópáland
upp, oc sva it efra sudr um Jadar. Sva segir Horn-
kloíi:
Heyrdir þú í Hafursfirdi
hve lrízig bardiz
konnngr hiun kynstóri
vid Kiötva hinn Audga:
Knerrir komo austan
kapps of lystir
med gínondora höfdom
oc gröfnom tínglom:
Hladnir voro £eir hölda
oc hvítra skillda
vígra Vestrænna
oc Valscra sverda :
9G H ARALLDS SAGA
greniodo berserkir
gudr var í>eim á sinnomy
emiado ulfhednar
oc isarn gullo.
Freistodo hins framráda
er l>eim flya kendi
allvalldz austmanna
ér byrr at Utsteini:
stödom nöckva brá stillír
er bönum var styriar væni?
hlömmon var á hhfont
ádr Haklángr felli.
Leiddiz I>á fyrir Lúfa;
landi at ballda i
bilmi inom báls-digra
bólm let ser at skialldi ;
slógoz und sess I»ilior
er sárir voro,
leto upp stiölo stupa^
stungu í kiol böfdom.
A baki leto blikia
bardir vorn grióti
svafnis salnefrar
seggir h)'ggiandi:
Æstoz audkylfor
oc of Jadar liópo
heim or Hafursílrdí
oc hugdo á miÖddryckío-1
CAP. XX.
HARALLDR KONUNGR VERDR EIN-í
VALLDR ATNOREGI, OC UM EYDI-
LANDA BYGGING.
E
ptir orosto £essa feck Haralldr konungr engá
mót-
ENSHARFAGRA. 97
mótstödo í Noregí ; voro f>á fallnir allir mótstödo-
menn oc hinir mesto fiandmenn hans; enn sumir
flydo or landi; oc var þat almikillmannfiölldi: þvíat
þá bygdoz stór eydilönd: §>á bygdiz Jamtaland oc
HelsingiaJand, oc var þó ádr hvartveggia nockot
bygt af Nordmönnom. I þeim úfridi, er Haralldr
konungr geck til landz í Noregi, f>á funnnz oc byg-
duz útlönd, Færeyar oc Island: |>á var oc mikilferd
aí Nordmönnum til Hialltlands, oc margir ríkismenn
af Noregi flydo útlaga' fyrir Haralldi konungi, oc
fóro í vestrvíking; voru í Orkneyum eda Sudreyum
á vetrom, enn á sumrom heriado |>eir í Noregi, oc
gerdo í>ar mikin landzskada. Margir voru t»eir oc
ríkismenn. er seneu til handa Haralldi konungi oc
gerdoz hans menn , oc bygdo lönd med hanom.
CAP. XXI.
FRA BÖRNUM HARALLDS KONUNGS
OC RVANFÖNGUM.
-LJ-aralldr konungr var nú eínvalldi ordinn alís
Noregs , þá minntiz hann þess er mærin sú hin
mikilláta hafdi mælt til haús: hann sendi bá menn
eptir henni, oc let hana hafa til sín, oc lagdi hana
hiá ser; þessi voro börn þeirra: Alof var ellzt, "jpá
var Hrærekr, £>á Sigíryggr, Fródi oc pórgiils. Ha-
ralidr konungr átti margar konnr oc mörg börn:
hann feck jþeirrar kono er Ragnhilldr het, dottir
98 HARALLDS SAGA
Eiríks konungs af Jotlandi; hun var kölloL Ragn-
hilldr hin Ríka: j?eirra son var Eirikr Blódöx. Enn
áLLi liann Svanhilldi dóLlnr Eysteins Jarls; þessir
voru synir feirra: Olafr Geirstada- Alfr , Biörn oc
Ragnar RyckiIL Enn átti Haralldr konungr As-
hilldi, dóttur Hríngs Dags sonar ofan af Hríngariki;
þeirra börn voro: Dagr oc ííríngr, Gudrödr Skiria
oc Ingigevdr. Sva scgia menn, at þá er Haralldr
konungr feck RagnhiJldar Ríko, at hann leti £>a ui
IX konum sínum. þess getr Hornkloíi:
Hafnádi Holmrygiom
oc Hortla meyoin
liverri hínni Henrverscu
oc iíölga ættar
konungr hinn kynslóri
er túk komina Dóiisko.
Börti Harallds konuilgs voru f>ar hver uppfædd
sern móderni áttu. Guihormr hertogi hafdi vaLni ausit
hinn ellzta son Harallds konungs, oc gaf nafn sitt ;
hahn knesetli þann sveirt oc fóstradi, oc hafdi ined
ser i vík auslr: fæddiz hann þar upp med Guthor-
mi heiioga, Gulhorrnr hertogi hafdi al!a stiórn
landöins um vikina, oc um LppJönd, þá er Haralldr
konungr var eigi nær„
CAP XXII.
VESTRFERD HARALLDS KONUNGS.
ITlaralldr konnngr spurdi at vída um mitt-landit
heriado vikingar, f>eir er á velrum voru fyrir vest-
ENS HARFA G R A.
99
an haf; hann hafdi þá leidangr úti hvert sumar, oc
kannadi eyar oc útscen Enn hvar seni vikingar urda
varir vid her hans> þá flydo allir, oc llestir á ha£
út. Enn er konungi leiddiz þetta starf, þá vard þat
á einu sumri, at Haraíldr konurtgr sígldi med her
sinn vestr u:n haf; koni hann fyrst vid HialJtland,
oc drap þar alia víkinga þá er eigi flydo undan.
Sitlart siglir Haralldr konungr sudr til Orkneya , oc
reinsadi þar alít af vikiiigom. Eptir þat íer hann
allt í Sudreyar. oc heliar þar: hann drap þar raar-
ga vikinga^ þá er fyrir lidi redo ádr. Hann átti
þar niargar orosturj oc hafdi iaíhan sigr. pá. llería-
di hatiil á Skotland, oc átti þar orostur. Enn er
hann koni vestr i Möu bá höfdo þeir ádr spurt livern
hernad hann hafdi giört fyrrum þar i landi, ba íly-
di alit fólk inn á Skotland> oc var bar aleyda af
mönnom: braut var oc ílutt alit fe þat er mátti.
Enn er þeir Haralidr kouungr gengit á land^ þá
fengu þeir ecki herfaiig. Sva segir Hornkioíii
Mení'ergir bar margar
ma gípakr nidar varga
luudr vaim súk.11 á saudi
saiidiueus : b / randir ;
ádr í'yrir æliau í'róduai
allr her scota preirí
lögdis æid3 af ládi
loíbrautaT vard íbeia.
I þessom orostom fell Ivar sou RÓgnvallds Mæía
Jarls, enn i bætur þess gaf Haralldr konungr RögU-
\alidi Jarli , er hann sigjdi vestan, Qrkneyar oc
ioo HARALLDS SAGA
Hialltlánd; enn Rögnvalldr gaf þegar Sigurdi brodnr
sínom bædi löndin, oc var hann vestr eptir. Ha-
ralldr konungr gaf Sigurdi Jarldom, ádr konungr
sigldi austr. £>á þom til lags vid hann þórsteinn
Raudi, sonr Olafs Hvíta oc Audar liinnar Diúpaud-
gu; í>eir heriado á Skotland, oc eignudnz Katanes,
oc Sudrland allt til Eckialsbacka. Sigordr Jarl drap
Melbrigda Tönn, Jarl skotskan, oc balt liöfut hans
vid slagálar ser, oc laust kycqva vödva sínom á
tönnina, er skagdi or höfdino, kom þar í blastr í
fótinn, oc feck hann af því bana, oc er hann
heygdr á Eckialsbacka; f>á red löndorn Guthormr
sonr hans einn vetr, oc dó hann barnlaus. Sidan
settuz í löndin víkingar margir Danir oc Nordmenn.
CAP. XXIII.
SKORIT HÁR HARALLDS KONUNGS.
XJ-aralldr konungr var á veizlo á Mæri, at Rögn-
valldar Jarls; hafdi hann þá eignaz landallt; þátók
Haralldr konungr laugar, oc þá let hann greida hár
silt, oc þá skar Rögnvalldr Jarl hár hans, enn ádr
hafdi verit úskorit oc úkembt X vetur; var hann
ádr kalladr lúfa, enn sídan gaf Rögnvalldr hönum
Kenningar-nafn, oc kalladi hann Haralld hinn Hár-
fagra, oc sögdo allir, er sá, at þat var et mesta
sann-nefni; £víat hann hafdi hár bædi mikit oc
fagrt.
ENS harfagra: 101
CAP. XXIV.
GAUNGU-ROLFR UTLÆGR GIÖRR.
-tvögnvaUdr Mæra Jarl var hinn mesti ástvin Ha-
rallds konungs, oc konungr virdi hann mikils. Rögu-
valldr Jarl áíti Hilldi, dóttur Rólfs Nefiu : synir
þeirra voru ]?eir Rolfr oc þórir. Rögnvalldr Jarl
átti oc friilo syni |>riá; het einn Halladr, annar
Einar, hinn þridi Hrollaugr; þeir voru rosknir, þá
er hinir skírborno brædur þeirra voro born. Rolfr
var víkingr mikill: hanu var sva mikill madr vexti,
at engi hestr mátti bera hann, oo geck hann hvar-
gi sem hann íor: hann var kalladr Gaungo Roifr.
Hann heriadi niiök í Austrvegu. A eino sumri, er
hann kom or víking austan í vikina, þá hió hann
þar strandhögg. Haralldr konungr var J>á í víkinni;
hann vard miök reidr, þá er hann spurdi þetta,
þvíat hann hafdi mikit bann álagt, at ræna innan-
landz. Konungr lysti því á þingi, at hann gerdi
Rolf útlaga of allan Noreg. Enn er þat spurdi Hílldr
módir Rolfs, þá fór hun á fund konungs, oc bad
fridar Rolfi ; konungr var sva reidr, at henni tydi
ecki at bidia. pá. kvad Hilllr þetta:
Iiafnit Ncíio nafna
nú rekit gancl or landi
liorscan höllcla barma.
hví bellit ~því stillir ?
Illt er vid i'ilf at ylfaz
yggs val-bríkar slíkan
muna vid hilinis hiafdir
hógr cf hann rennr til scógn:.
io2 HARALLDS SAGA
Gaungu-Rolfr fór sídan vestr um haf í Sudréyar,
oc f>adan fór hann veslr í Valland, oc heriadi þar,
oc eignadiz þar Jarls ríki mikit, oc bygdi fur miök
Nordmönum oc cr þar sfdan kallat Nordmandi. Sonr
Gaungu-Rolfs var Yilialmr? fadir Ríkardar, födur
annars Ríkardar, födur Rodberts Laungu - spada,
födur VUiabns Bastardar Engla konungs; frá hönom
ero sídan komnir Engla konungar allir. Af Ilolfs
ætt ero oc kornnir Jarlar í Nordmandi. Ragnhtlídr
drotning hin Rika lifdi Hf vetur Sidan er hun kom
í Noreg. Enn eplir dauda Jiennar, fór Eirikr sonr
þeirra Haralids konungs til fósturs í Eiördo til þóris
Jiersis HroalJdsspnar, oo fæddiz hann {>ar upp.
CAP. XXV,
FRA 3YA3A JOTNI OC HARALLDI
K O N U N G I,
.aralldr konungr fór einn vetr at veizlom um
Upplönd, pc let búa ser til jola veizlo á þoptum.
Jola aptan kom Svasi fyrir dyr, þá er koniingr sat
yíir bordum; hann sendi konungibod, at hann scyll-
di útganga til hans; enn konungr bráz reidr vid
þessom sendibodum, oc bar hinn sami madr reidi
konungs út, sem hönum hafdi borit bodin inn. Enn
Svasj bad bera eigi at sídr annat sínn erindit, oc
qvad sio vera í>ann Finnin, er konungr hafdi iáíat
at sækia gamraa sinn þar annan veg breckunnar.
Enn konuogr geck út, oc vard hönum þess játsi at
ENSHARFAGRA. io3
fara heim íned hönum, oc geck yfir breckuna í
gannna hans, med áeggian sunira sinna manna, þótt
snrair íettij par sLód upp Sriæfridr, dóitir Svasa,
qvenna fríduzt, oc byrladi kofrangi ker íullt miadar,
enn hann tók allt sanian kerit oc hönd hennar, oc
þegar vur setn elldz hiti qværai í hörund hönum,
oc villdi þegar haía samrædi vid hana á beirri nótt:
Enn Svasi segir, at £at mundi eigi vera, nema at
Jiónutn naudgum, nerna konungr íesti hana, oc fen-
gi at lögum; Enn Haralldr konungr festi Snæfrídi,
oc feck hennar; oc unni sva med ærslom, at ríki
sit fyrirlet hann, oo alit £ut er konungs tign byria-
di. pau átlu IV sonu; eiun var Sigurdr Risi, Half-
dan Háleggr, Gudrödr Liórai, Rögnvalldr Rettilbei-
ni. Sídan dó Snæfrídr, enn Íitr hennar skipadiz á
engan veg; var hun bá iarariód, sera §ú er hun
var kvik. Konangr sat æ yfir henni, oc hugdi at
hun mundi lifna: fór sva fram III vetur, at hann
syrgdi liana dauda; enn ailr landz lydr syrgdt hanrji
villtan. Enn ]?essa villo at ]ægia kom til læknaj?
þorleifr Spaki, er med viti lægdi þa villo ; fyrst
med eptirmæli, sva raælandi: Eigi er, konungr, kyn-
lict, at fn'i raunir sva frída kono oc kynstóra, oc
tignir hana á dúni, oc á gudvcfi, sera hira b id í>ic:
enn tign þín er þó minni enn hæfir, oc hennar í
því, at hun liggr ofrlengi í sarna fatnadi, oc er mik-
lo sannligra, at hun se hrærd, oc se skipt undir
henni klædora. Enn þegar er hun var hrærd or
reckionni, |>á slær ylldo oc óþefan oc hverskyns
io4 JÍARALLDSSAGA
ilhim fnyk af líkanianom; var þá hvatat at báli , oc
var hon brend; blánadi ádr allr hennar búkr, oc
ullu út or ormar oc edlor, froscar oc pöddor, oc
allzkyns illyrmi; seig hun sva í ösko, enu konun-
grinn steig til vitsko, oc hugdi af heimsco; styrdi
sídan riki síno, oc styrktiz oc gladdiz hann af £eg«-
noin sínom, enn jpegnar af hánom, ríkit af hvaro~.
tveggia.
CAP. XXVI.
FRÁ plÓDOLFI OR HVINI.
4->ptir þat er Haralldr konungr hafdi reynt svik
I ínnunnar, |>á vard hann sva reidr, at hann rak
frá sér sono sína oc nnnnrnar, oc villdi eigi siá þá.
Enn. Gudrödr Liomi íór á fund jjiódolfs hins Hvin-
versca, fóstrfötlör síns, oc bad hann fara med ser
lil konungs; þviat þiódolfr var ástvin Haralids kon-
ungs, enn 'konungr var ]pá á Upplöndum. þeir fóro
Sidan: Enn þeir komo til konungs sid aptans, oc
seítoz nidr utarliga, oc dulidoz. Konungr geck a
gólhnu, oc sá á beckina; cnn hann hafdi veitzlo
nockura, oc var miödr blandinn; þá qvad hann jþetía
fyrir -niunni ser:
Miök ci o mínir reckar
til miöd giarnir fornir,
oc her koinnir búrir
hvi erut xídv inargir?
f á svarar þiódobfr:
ENSIIARFAGR4. io5
Ilöfdom ver í höfdi
Iiögg at cggia lciki
uiod velj-brota vitrom,
varoin at I>ú til m argir.
þiódolfr tók þí ofan höttinn af hofdí seir, oc kcncli
fconungr hami þá, oc fagnadi hömim vel. þá bad
þiódolfr konungj at hann skylldi eigi fyrirlíta sontt
sína-j þvíat fúsir mundi.þeir at eiga betra móderni ,
ef pu hefdir þcim þat fengit. Kommgr iátadi hö-
nom því, oc bad hann hafa Gudröd heim med ser,
sva sem hann hafdi fyrr verit; cnn Sigurd oe Hálf-
dan bad hann fara á Hríngaríki, enn Rögnvalld bad
hann fara á Hadaland. þeir gera sva sem konungr
baud. Gerduz þeir ailvascligir menn, oc \e\ búnir
at íþróttum. Haralldr konungr sat þá um kyrt in~
nan lands, oc var fridr gódr oc árferd.
CAP. XXVIL
UPPHAF TORF-EINARS JARLS í
O R K N E Y U M.
ögnvalldr Jarl á Mæri spurdi fall Sigurdar bródur
síns, oc þat at þá sáto í löndonom víkingar; þá
sendi hann vestr Hallad son sinn, oc tók hann ádr
Jarls nafn, oc hafdi lid mikit. Enn er Jiann kom
til Orkneya, þá settiz hann í löndin; enn bædi á
haust oc um vetr, oc um vár, foro víkingar um
eyarnar, oc námo nesnám oc hioggo strandhogg,
pá. leiddiz Halladi Jarli at sitia í eyonom, velltiz
jo6 HARALL DS SA 6 A
hann þá or Jarldóininom, oc tók höllds rett; fór
hann sídan austr i Noreg. Enn er Rögiivalldr
Jarl spurdi þettaa let hann illa yfir ferd Halladar,
segir at synir hans mundi verda úlikir forellri síno.
þá svarar Einar: Ek hefi litin metnad af þer; á ec
vid litla ást her at skiliaz: mun ec fara vestr tíl
eya, ef þú viiit fá mer styrk nockuru; mun ec þyí
heita þer, er þer mun allmikill fagnadr á vera , at
eo mun eigi aptr koma til Noregs. Rögnvalldr Jarl
svarar, at þat likadi hönum vel, at hann qvæmi
eigi aptr; þvíat mer er lítils ván , at frændom þín-
oui se sænd at þer; þvíat módurætt þin öll er þræl-
borin. Rögnvalldr Jarl feck Einari eitt lángscin al-
scipat. Sigldi Einar um hausti vestr um haf. Enn
er hann kom til Orkneya, þá lágu þar fyrir víkin-
gar tveim skipum, iþórir Treskegg oc Kalfr Skurfa.
Einar lagdi þegar til orosto vid þá, ocsigradiz, enn
þeir fello bádir. pk var þetta qvedit:
þá gaf hanu Trescegg tröllom
Torf-Eiuar drap Scurfo.
Hann var fyrir því kalladr Torf-rEinar, at hann
let skera torf, oc hafdi þat fyrir elldi-vid, þvíat
engi var skógr i Orkneyom. Sídan gordiz Einar
Jarl yfjr Eyonom, oc var hann ríkr madr: hann var
liótr madr oc einsynn, oc þó manna scygnastr.
CAP. XXVIII.
ANDLÁT EIRÍRS KONUNGS EYMUNDAR
SONAR.
vJuthormr hertogi sat optaz í Tunsbergi, oc hafdi
.E N S H A R FA G R A, 107
yfir-sókn allt um víkina, þá er konungr var eigi
nær, oc hafdi þar landvörn; var þar þá iniök her-
scátt af vikingom; enn úfridr var upp á Gautland,
medan Linkr kommgr lifdi, Eynmíidarson ; hann
andadiz þi er Haralldr kommgr iiinn Hárfagri haí'-
di verit X velur konungr í Noregi.
CAP. XXÍX,
DAUDI GUTHORMS II C II T O G A.
Jl/plir Uirík var konungr í Svíþiód Biörn sonr hans
L vetra; hann var fadir þeirra Eiríks ens Sigrsæla,
oe Olafs íödur Styrbiarnar. Gulhormr Jiertogi vard
sóttdaudr 1 Tunsbergi. fa gai' Haralidr konuugr
yíir-sókn ríkis þess alls Guthormi syni sínum; oc
setti ha.no þar höídingia yíir,
CAP. XXX.
BRENNA RÖGNVALLDS MÆRA JARLS
pá. er Haral'dr konungr var XL at alldri, þá voro
inárgir synir lians vel á legg komnir; þeir voru allir
brádgorvir: kom þá sva, at þeir undo illa vid, er
konungr gaf þeim eigi ríki, enn setti Jarl í hverio
fylki, oc þótti þeini Jarlar vera smá-bornari enn
þeir voro. "þá fóro þeir til á eino vári, Hcálídan
Háleggr ok Gudrödr Liómi, vid mikla sveit nianna,
oc korno á úvart Rögnvalldi Mæra Jarli, oc tóku
hús á hönom, oc brendo hann inni vid LX manna.
pá. tók Hálfdan lángscip III oc skipadi, oc siglir
ao8 TIARALLDS SAGA
sídan vestr um haf; enn Gudrötlr settiz £ar at lön<-
dum serg ádr liafdi liaft Rögnvalldr Jarl. Enn er
Haralldr konungr spurdi þetta, þá fór hann f*egar
med iidi miklo á hendnr Gudrödi, oc sá Gudrödr
engan annan sinn kost, enn gefaz upp á valld Ha-
rallds kommgs, oc sendi konungr hann austr á Ag-
dir. Enn Haralldr konungr setti þá yfir Mæri póii
son Rögnvalids Jarls, oc gipti hönom Alöfo dótlur
sína, er köllut var Arbót. þórir Jarl ^egiandi hafdi
|>á ríki \>yí líkt, sem haft hafdi Rögnvalldr Jarl fadir
hans,
CAP XXXI.
DAUDI HÁLFDANAR HALEGGS.
irjUilfdan Háleggr kom veslr til Orkneya, oc miök
a úvart; oc flydi Einar Jarl þegar or eyonom, oc
kom aptr þegar um haustit, oc koni £>á á úvart
Hálfdani. ]^eir hittuz, oc vard skórnm orosta, oc
flydi Hálfdau, oc var þat vid nótt siálfa; lágu jpeir
Einar tialldalausir um nóttina. Enn um morguuinu
er lysa tqk, fóro þeir at leita flóttamanna um eyar-
nar, oc var hverr drepinn þar er stadinn vard. þá
mællti Einar Jarl : Eigi veit ec, segir hann, hvert
ec se lit á Rinans ey, mann edr fugl, stundum hefz
upp, stundum leggz nidr. Sídan fóro ]?eir þannog
til, oc fundo ]?ar Hálfdan Hálegg, oc tóko hann
höndom. Einar Jarl kvad víso þessa um aptaninn ,
ádr hann lagdi til orosto:
ENSHARFAGRA. 109
Sekat ck Hrólfs 01 huuli _
ne •Hrollaugi fliúga
dörr á dólga mengi,
dngir oss födor lieí'iia:
enn í (jvölld I>ar er knyom
ab kerstraiuni rómo
t>cgiandi sitr i>etta
þórir Jaii á Mæri.
þa geck Einar Jarl til Hálfdanar; lian/i reist öriíá
bak honom vid þeima hætti, at liann lagdi sverdi
á hol vid Jirygginn, oc reist riíin öll oían allt á
lendar, oc dró þar út lúngunj var þat bani ííálí-
danar. pá. qvad Einar:
Rekit liefi ec Rögnvallds, dauda,
enn rcdo í>ví Nornir;
nú er fóik-studill fallinn
at íiordungi mínom.
Verpit snarpir sveinar!
pviat sigri vcr rádumk,
skatt vcl cc hönom hardan,
at háfæto grióli.
Sídan tók Einar Jarl at sct örkneyar sem fyrr hafdi
hann haft. Enn er tídindi |>essi spyriaz í Noreg,
|>á kunna ]?esso stórilla brædor Haifdanar, oc köi-
lodo hefhd'a fyrir vert, oc margir söhnudu þat adrir.
Enn er Einar Jarl spyrr þetta, bá qvad hanli:
jEru til míns íiörs margír
menn of sannar deilldir
or ymissom áttom,
ó-smábornir giai'nir.
Enu J>ó vito teigi
£at ádr mic Jiafa fclldaft
laverr iii>orna arnar
undir hlytr at lúta.
lio H AR A L L DS SAGA
CAP. XXX II.
SÆTT HARALLDS KONUNGS OC
EÍNARS JARLS.
ÍTlaralldr konungr baud lidi út, oc dró samail her
mikinn, oc for sídan v\str til Orkneya. Enn er
Einar Jarl spurdí, at Haralídr konungr var austan
komínn; þá íerr hann yfir á nes. pá. kvad hann
viso pessa:
Margf verdr sekr of sauch
seggf íned Fögro skeggi ;
enu eC at úngs í eVoul
allvalíds sonar Fíilíi.
Hætt segia mer liölldar"
vid fltigfullsln stilli;
Harailds liefl ec skafd í skilldi,
stalat tigga p i! , llöggvit.
pá fóro meim oc ordsendingar millora koiiungs oc
Jarls; kom þá sva , at þai' vard á komií stefnulagi,
oc fiunaz |xjir siálfír, oc festi T>á Jarl allt 1 konungs
dóm. Haralldr konungr dænldi á hendur Einari
Jarl, oc öllom Orkneyingom, at giallda LX marka
gulls. Bondurn þóttí gialld ofmikit. pá baud Jarl
þeim at hann mundi einn saman giallda, oc skylldi
hann eignaz þu ódol öll i eýonotm þessu iáludo
f>eir allir, mest fyrir þá sök, at Jiinir snaudu áttu
litlar iardir, enn hinir audgu hugduz mundu leysa
sin ódol, þegar er þeir villdu; leysti Jarl allt giall-
dit vid konung; Fór konuugr |>á austr aptr um
haustit; Var þat lengi sidan í Orkneyom, at Jarlar
E N S 11 A R F A G R A. j i i
átto ódol öll , allt þar til er Sigurdr JUðdyisson gaf
aptr ódulin.
CAP. XXXIII.
F A L L G U T H O II M S O C H Á L F D A N A R
HVÍTA, SONA HARALLDS
K O N U N G S.
vTnthormr sonr Harallds konungs haftli landvorn
fyrir víkinnij oc fór hann med herscipom et ytraj
enn er hann lá i EHVar-kvislom, þá kom |>ar Sölvi
Kloíi, oc lagdi jpegar tíl orosto vid iiaim; f>ar feli
G tthormr. Hálfdan Svarti oc Háíídan Hviti lágo
í hernadi, oc heriado um austrveg. J>eir átto oro-
sto mikia á Eistlandi. þar fell Hálfdan Hviii.
CAR XXXIV.
QVANFÁNG EIRÍKS KONUNGS.
Xlíirikr Harallds son var at fóstri med þóri Hersi
Hroallds syni í Fiördum; hanom unni Haralidr ko-
nungr mest sona sinna, oc virdi hann mest, þá er
Eirikr var XII vetra gamall, feck Haralldr konungr
hönom \ Iángscip, oc fór hann í hernad, íyrst i
Austrveg, oc þá sudr um Danniörk, oc um Frisland
oc Suxland, oc dvaíldiz í þeirri ferdlVvetur. Eptir
jþat fór hann vestr um haf, oc heriadi um Skolland,
Bretland, Irland oc Vallantl, oc dvalldiz þar adra
IV vetur. Eptir J>at fór hann nordr á Finnmörk ,
U2 HAliALLBS SAGA
oc allt til Biarmalands, oc átt.i hann þar ovostii
mikla, oc liafdi sigr. pá. er hann kotn aptr á Finn-
mörk, þá fnndo menn hans í gamma einom kono
eina, þá er þeir höfdo einga sed jamvæna: hnn nefn-
diz fyrir þeim Gunnhilldr, oc sagdi at íadir hénnar
bió á Hálogalandi, er liet Ölzorr Tóti. Ec hefi her
verit til þess,segir hon, at nema kunnosto af Fin-
noni tveim, er her ero fródaslir á mörkinai: nú ero
þeir farnir á veidar; enn bádir þeir vilia eiga micj
enn þeir ero sva vísir, at þeir rekia spor sem hun-
dar, bædi á þá oc á hiarni. þeir kunna oc sva vel
á skídom, at eigi má fordaz þá hvarki menn ne dyr;
hvatki cr þeir skióta til þá hæfa þeir; Sva hafa
J>eir fyrir komit hveriom manni, er her hefr komit
í nánd; oc cf þeir vci'da reidir, snjz iord um fyrir
siónom þeirra; eiin ef nockot (jvict vcrdr fyrir sió-
num þeirra, þá felir dautt nidr. Nii rncgut þer fyr-
ir engan mun verda á veg þeirra; mun ec fela ydr
her í gammanom; skulut þer þá freista, ef ver fám
drepit þá; þeir þeckluz þetta. Sídan fal hon bá ;
hon tók línseck einn, oc hugdo þeir at asca væri
í; hon tófc bat í hendi ser, oc seri bví um gamman
utan oc innan. Litlu sídar koma Finnar heim: beir
spyria hvat þar er komit; hon segir, at þar er ecki
komit. Finnom þickir þat undarligt, þar er þeir
liofdo rakit spor allt at gammanom, enn sídan finna
þeir ecki. ]pá gera þeir ser elld oc matbúa; enn
er þeir voro mettir, þá byr Gunnhiildr reckio sína.
Enn
ENSHARFAGRA. n5
Enn sva hafcli ádr farit ílí nætur, at Gunnhilldr
hefir soíit, vnn hverr þeirra hetir vakat yfir ödrura,
fyrir abrydis sakir. þá tnællti hou til Finna :
farit nú hegat , oc liggi á sína hlid mer hvarr
yekarr. þeir urdu þesso fegnir, oc gerdö sva: hun
hellt sinni hendi ura háls hvarura þeirraj þeirsofna
þegar, enn hun vekr þá; oc enn brdlliga sofna þeir,
oc sva fasí, at huu fær varliga vakit þá; oc enn
fofna þeir; oc fær hon þá fyrir engan tnun vakit
þá; oc þá setr hon þá upp, oc cnn sofa þeir; hun
tekr þá selbelgi tva tnikla, oc steypir yfir höfut
þeim, oc bíndr at steikliga fyrir nedan hendurnar:
þá gerir hon bending konongs monnom, laupa þeir
þa fram, oc bera vapn á Finna oc fá hladit þeiui,
draga þá út or gammanotn. Ura nóttina eptir voro
reidar-þrumur sva storar, at þeir mátto hvergi fara.
Enn at morni fóro þeir tii skips, oc höl'do Gunn-
hilldi med ser, oc færdu hana Eiríki. Fóro þeir
Eirikr þá sudr til Hálogalandz; hann stefndi þá tii
sín Ötzori Tóta; Einkr segir, at hann vill fá dóttur
hatis; Ötzor iátti því: fær þá Eiríkr Gunnhiiidar, oc
hefir raed ser sudr í land.
CAP. XXXV.
HARALLDR SKIPTIR RIKI MED
SONUM SÍNUxM.
Jtiaralldr konungr var þá fimmtogr at. alldri er
synir hans Yoru margir roscnir, enn surair daudir:
8
n4 BARALLDSSAGA
be'.r gerdoz |?á margir ofstopa menn miklir innan-
lands, oc voro siálíir ósáttir. peir ráku af eignum
Jarla konungs, enn suma drápu þeir. Haralldr ko-
mmgr stefnir þá þíng fiolmcnt sndr í landi, oc
baud til öllom Upplendingnm: f>á gaf hann sononi
sínom öilom konnnga nöfn, oc setti þat í lögom,
at hans ættmenn skylldo hverir konungdóm taka
eptir födur sinn; enn Jarldóm sá er kvennsifr væri
af hans ætt kominn. Hann skipti landi mcd þeim:
Vingulmörk, Raumaríki, Yestfolld, þelamörk, þat
gaf hann Olaíi , Sigtryggvi, Fróda, þórgilsi; enn
Heidmörk oc GudbrandzdaH gaf hann Dag oc Hríng
oc Ragnari; Snæfrídar sonum gaf han Hríngaríki,
Hadaland, þotn, oc J>at er J>ar liggr til. Guthormi
hafdi hann gcíit til yfir-sócnar frá Elíi til Svína-
sunds, oc Ránríki; hann hafdi hann sett til landvar-
nar austr vid landsenda, sem fyrr cr ritat. Haralldr
Konungr siálfr var optaz um mitt Iand. Rærekr oc
Gudrödr voro iafnan innan hirdar med konungi, oc
höfdo veizlor stórar um Hördaland oc Sogn. Einkr
konungrvar medHaralldi konungi fedr sínom; honum
unni hann mest sona sinna, oc virdi hann mest;
hönom gaf hann Hálogaland , oc Nordmæri oc Raums-
dal. Nordr í þrándheimi gaf hann yíir-sócn Hálfdani
Svarta oc Halfdani Hvita oc Sigrödi; Iiann gaf sonom
sínom i hverio Jpesso í'ylki hálfar tekior vid sic, oc J>at
med, at þeir skylldo sitia í hásæti, skör hærra enn
Jarlar, enn skör lægra enn hann siálfr. Enn f>at sæti
ætladi scr lwerr sona hans eptir hans dag, enn hann
ENS HARFAGRA. n5
siálfr ætladi bat Eiríkij cnn þrændúr ætlodo þat Háif-
dani Svarta; enn Víkvérir oc Uppleiidingar unnu þeim
best hkis er þeim voro undir Jiendi. Af þesso vard
mikit sundrpycki enn af nyo miílom þeirra brædra.
Eim med því at J>eir þóttnz haia lítit nki, þá fóro
þeir i hernad; sva sem sagt er, at Gulliormr fell í
Elfcirqvíslom í'yrir Sölva Klofa. Eptir oat tók Olafr
vid þvi ríki.ér hann hafdi haft. Hálfdaii Hvíti fell
á Eistlandi. Hálfdan Háleggr fell í Orkneyom.
þeim þórgilsi oc Fróda gaf Haralídr kommgr her-
scip, oc fóro þeir í Vestrviking, oc heriado um Scot-
land oc Bretland oclrland: þeir eignodoz fyrst Nord-
manna Dyllinni. Sva er sagt, at Fróda væri gefimi
banadryckr; enn þórgils var lengi konungr yílr Dy-
flinni, oc var svikinn af Irom, oc fell þar
CAP. XXXVI.
DAUDI RÖGNVALDS RETTILBEINA.
XLirikr Blódöx ætladi at vera yfir- konungr allra bræ-
dra sinna, oc sva villdi Haralldr konungr vera láta;
voro |>eir fedgar laungom á samt. Rögnvalldr Ret-
lilbeini áttt lladaland; hann nam hölkyngi, oc ger-
diz seidmadr. Haralldi konungi þótto illir seidmenn.
A Hördalandi var sá seidmadr, er het Vitgeirr; Ko-
nungr sendi hanom ord, oc bad hann hætta seid:
hann segir, oc qvad víso þessa:
þat cr vá lítil
]?út\ vcr sídim
ii6 HARALLDS SAGA
karla börn
oc kerliuga;
er Röguvaildr sídr
Rc-tfilbeini
hródmögr Haralldz
á Hadalandi.
Enn cr Haralldr konungr heyrdi þetía sagt, þá fór
at hans rádi Eiríkr Blódöx til Upplanda, oc kom
á Hadaland: hann brendi inni Rögnvalld bródur
siiiii med LXXX seidmunna, oc var þat verk lofat
miök.
CAP. XX XVII.
FEIGD GUDRÖDAR HARALLDS SONAR.
G
udröda Liómi var urn vetrinn med þiódolfi í
IiYÍni íóstoiíödor sínom, á kynnis sócn, oc hafdi
rkúto alscipada, oc villdi hann fara nordr á Roga-
}and. pá. lögduz á stormar miklir, enn Gudrödi var
ant um ferd sína, oc let hann illa um dvölina. pá.
qvad þiódólfr:
Farit er ádr fleya
flatvöllr hedan batnar,
verpr geitis vegr griúli,
Gudrödr, um siá stórau:
vindbysna skalltu vísi
vídírægr hedan bída,
verit jned oss uns verdi
vedr, nú er briin fyrir Jadri.
Gudrödr fór sem hann ætladi, hvat sem þiódolfr
mællli. Enn er þeir komo fyrir Jadar , þá kafdi
skipit undir þeim, oc letoz þar allir.
ÉNS HARFAGRA 117
CAP. XXXVIII.
FALL BIARNAR KAUPMANS.
JJiörri sonr Harallds konungs red þá fyrirVestfolId,
oc sat optaz í Tunsbergi, emi vár líLt í hernadi.
Til Tunsbergs sóttu mipk kaupscip, bædi par um
vikina, oc nordan or landi, oc sunnan or Daninörk
oc af Saxlandi. Biörn konungr átti oc kaupscip í
ferdum til annara ianda, oc aíladi ser sva d^Tgrip ,
eda annara fanga jpeirra er hann þottiz hafa f>urfa.
Brædur Jians kölludo hann farmann cda kaupmann.
Biörn var vitr madr ok vel stilltr, oc þótti \æm\ íil
höfdingia; hann feck ser gott kvanfang oc maklict;
hann gat son er Gudrödr het. Eiríkr Blódöx kom
or austrvegi med herscip oc lid mikit; hann beiddiz
af Birni bródur sínum at taka vid sköttum ok skyll-
dum þeim er Haralldr kommgr átti á Vestfolld; enrt
hinn var ádr vandi, at Biörn færdi síalfr konungi
skatt, edr sendi menn med; villdi hann enn sva ve-
ra láta, oc villdi eigi af höndum greida; Enn Eiríkr
bóttiz vista þurfa, oc liallda oc dryckiar. 'þeir brædor
þreytto J>etta med kappmælutn, oc feck Eiríkr eigi at
helldr, oc fór brott or bænom. Biörn fór oc brott or
bænum um qvelldit, oc upp á Sæheim: Eiríkrhvarf
aptr um nóttina eptir Birni, oc kom á Sæheim, er
þeir Biörn sáto yílr diyckio. Eiríkr tók hás á {>eim,
enn ^eir Biörn gengo út oc börduz. þar fell Biörn oc
m art manna med hönom. Eiríkr tók þar herfang mikit ,
n8 H A RALLDS SAG A
oc fór nordr í land. þetta verk lxkadi stórilla Vík-
verium, oc var Eiríkr £ar miök úþockadr. Fóru
þau'ord um, at Oláír konungr mundihefna Biarnar
bródur síns, ef hönom giæíi færi á. Biörn kouungr
liggr í Farmanshaugi á Sæimi.
CAP. XXXIX.
SÆTT KONUNGA.
JtLiríkr konungr fór um vetrinn cptir nordr á Mæri
oc 1ók vcizlo í Sölva, fyrir innan Agdanes. Enn
cr J>at spurdi Halfdan Suarti, fór hann til med her,
oc tók hús á £eim. Eirikr svaf í útiseemmo, oc
komz til scógar vid fimta mann; eun þeir Hálfdan
brendo upp bæinn, oc lid allt bat er innivar; kom
Eiríkr á fund Harallds konungs med þessom tídin-
dom. Konungr vard þessu ákaíliga reidr, oc sam-
úadi her saman, oc fór á hendur £>rændom; enn er
f?at spyr Halfdan Svarti, þá bydr hann út lidi oc
scipom, oc vcrdr allíiölmennr, oc lagdi út til Stads,
fyrir innan þprsbiörg, Haralldr konnngr lá þá lidi
síno út vid Reinslelto. Fóro þi menn iniili þeirra.
Guthormr Sindri het einn göfigr madr; iiann var
f>á í licíi med Ilálfdani Svarta, enn fyrr hafdi hann
vcrit med Haralldi konungi, oc var hann áslvinr
beggia þeirra. Gutliormr var sc'álld uiikill; hann
bal'di ort sitt qvædi um hvern þeirra fedga ;
þeir höfdo honoin bodit laun í'yrir, enn hann
neitti, oc beiddiz at f»eir skylldu veita hanom bæu
eina ; oc höt'do heir J>ví heitit. Hann fór jpá ci
ENSHARFAGRA. 119
fund Harallds konungs, oc bar sættarord millum
£eirra , oc bad §>á hvarntveggia þeirra bænar, oc þess
at þeir skylldo sættaz. Enn konungar gerdo sva mikinn
metnad hans, at af hans bæn sættoz þeir. Margir
adrir göfgir menn fluttu þetia mál med hanom. Var
þat at sætt, at Hálfdan skyildi hallda riki öllu ]?ví
er íldr hafdi hann haft; skylldi hann oc láta óhætt
vid Eirik bródur sinn. Eptir £essi sögu orti Jorunn
scálldmær nockur ercndi í sendibit:
Haralldr frá cc Hálfdau spyria
licrdi brogd eu logdiz;
syuiz svart-lcikr reyni
siá bragr hinn Húrfagra.
CAP. XL.
FÆDDR HÁKON GODI.
JLlakon Griótgardsson Hlada Jarl hafdi alla yíir-sócn
i þrándheimi, í>á er Haralldr konungr var annar-
stadar í landi, oc hafdi Hákon mestan melnad í
þrændalögom af konungi. Eptir fall Hákonar tók
Sigurdr sonr hansriki, oc gerdiz Jarl í þrandheimi;
hann hafdi atseto á Hlödom. Med hanom fædduz
upp synir Harallds konungs Hálfdan Svarti oc Sig-
rödrj enn ádr voro þsir undir hendi Hákonar Jarls
födur hans: þeir voro miök iaínalldrar synir Harallds
oc Sigurdr. Sigurdr Jarl fcck Bergliótar, dóttur
þóris Jarjs þegianda; módir hennar varAlof Arbót,
dóttir HaralJds Hárfagra : Sigurdr Jarl var allra
mauna vítrastr. Enn er Haralldr koiiungr tók at
120 HARALLDSSAGA
elldaz þá setliz hann optliga at stórbúum , er hann
átti á Hördalandi, á Alrekstödom, edr á Sæimi, sl
Fitiom, edr á Utsteini, edr á Ögvalldsnesi 1 Rörrnt*
pá er Haralldr konungr var nær siörædum, gat hann
son vid kono þeirri er þóra er neínd Morstrstaung;
hun var æscod ur Morslr; hun átti góda frænuor ,
oe var í frændsemis tolo vid Hörda Kára: hun var
kvinna mest oc hin fridasta: liun var köllut konungs
ambátt. Voro þá margir þeir konongi lydscylldir,
er vel ^oro æltbornir, bædi karlar oc konor. Sá
var J>ú sidr um göíigra manna börn, at vanda menn
miök til at ausa vatni, oc gefa nafn. Enn er at
]p< irri stundo koni, er ^óro var ván, at hun mundi
barn a]a, þá villdi hun fara á fund Harallds kon-
migs; han var þá nordr á Sæimi, enn hun var í
Morstr; hun fór þá nordr á skipi Sigurdar Jarls.
iþau lágo um nótlina vid land, þar ól póra. barn
upp á helhmni vid bryggiuspord; þat var sveinbarn.
Siourdr Jarl ios sveininn vatni oc kalladi Hákon ep-
tir fedur sínom Hákoni Hlada Jarli. Sá sveinn var
snimma frídr oc mikill vexti, oc miok likr födur
sínom. Haralldr konungr let sveininn fylgia módur
sinni, oc voro þau at konungs búum medan svein-
nin var úngr
CAP. XLI.
ORDSENDING ADALSTEINS KONUNGS.
Adalsteinn het þá konungr í Englandi, er þáhafdi
ENS HARFAGRA 12^
nytekit vid lconungdómi ; hann var kalladr ln'nn sigrsæli
oc hinn trúfasti. Ilan sendi nicnn til Noregs á íund
Harallds konungs, ined þesskonar sending, at sen-
diinadr geck fyrir konung; haim selr konungi sverd
gullbúit med hiölltum oc inedalkaíla, 00 öll umgerd
var búinn med gulii oc silfri, oc sett dyrligum gim-
steinum. Sendimadrinn vendi sverds-hiölllunum til
konungsins, oc mællti: íier er sverd, er Adalsteinn
fconungr sendi þer oc mællli, at þú skylldir vid ta-
ka; Tók konungr medalkaílann; oc þegar mællti
sendunadrinn: Nú toktu vid sverdino, sem varr
k< villdi, oc nú skalltu vera þegn hans, er þú
tí irid sverdi hans, Haralldr konungr skildi nú at
var med spotli gertj enn hann vilidi einskis
þegn vtra: enn þó minntiz hann þess, sem
iis háttr var, at hvert sinn er skiót ædi edr reidi
líóp a hann, at hann stiilti sik fyrst, oc let sva
renna aí' ser reidina, oc leit á sakar úreidr. Nú
gerir hann enn sva, oc bar þetta fyrir vini sína,
oc finna æir aliir samán her rád til, þat et fyrsta,
at lata sendiuienn heimlara úspillta.
CAP. XLII.
FERD HAURS TIL ENGLANDS.
/innat sumar eptir sendi Haralldr konungr scip
vestr til Englands á fund Adalsteins konungs, oc
feck til styrimaun Hauk Hábróc; hann vaí kappi
mikill, oc hinn kiærtsi konungi: han feck í hönd
122 HARALLDS SA G A
hönom Hákon son sinn. Haukr for £u vestr til
Englands, oc fann konung í Lundunom. ]^>ar var £>á
bod fyrir oc veizla virdulig. Haukr sagdi sínom
mönnom, þá er þeir koma at höllinni, hvernog ]?eir
skolo hátta inngongonni; segir, at sá skal síuarst
útgarrga, er fyrst géngr inn, oc allir standa jamn-
fram fyrir bordinu, oc hverr þeirra hafa sverd á
vinstri hlid, oc festa sva yfírhöihina at eigi siái
sverdit. Sídan gánga þeir inn í höllina; {>eir voro
XXX manna. Geck Haukr fyrir konung, och qvad-
di hann; konungr bidr hann vel kominn. \>á tók
Haukr sveininn Hákon, oc setr á kne Adalsteini
konungi; konungr ser á sveininn, oc spyr Hauk',
hví hann fer sva. Haukr segir: Haralldr konungr
bad Jbik fóstra hönom ambáttar barn. Konungr
vard reidr miök, oc greip til sverds, er var hiá
hönom, oc brá, sva sem hann villdi drepa sveininn.
Haukr mællti: knesett hefir f>ú hann nú, oc máttu
myrda hann , ef þú vill; enn eigi muntu nied |>ví
eyda öllom sonom Harallds konungs. Geck Haukr
sidan út, oc allir hans menn, oc fara leid sína til
scips, oc hallda í haf, er þeir voro at þvi búnir,
oc komo aptr til Noregs á fund Harallds konungs ?
oc líkadi hönom nú vcl; þvíat þat er mál manna,
at sá væri útignari , er ödrom fóstradi barn. I í>vi-
líkum vidsciptum konuuga fannz J>at á, at hvarr
beirra vill vera meiri enn annarr, oc vard cigi mis-
deili gert lignar þeirra at helldr, fyrir J>essar sakir;
hvartveggi var ylirkonungr síns ríkis til daudadags.
ENS IIARFAGR A. i ho
CAP. XLIII.
SKÍRDR HÁRON ADALSTEIXS FÓSTRI.
iAdalsteíhn konungr let skíra Hákon, ockennarétla
trú, oc göda sido med allsconar íþróltom. Adalsteírtn
konungr unni hönom sva inikit meira enn öllom
frændom sinum; oc út i Frá unni honom hver madr
er hann kuuni: hann var sídan kalladr adalsteins
Fóstri. Hann var Iiinn mesti íjbróttamadr, meiri
oc slcrkari oc frídari, enn hver madr annara; liann
var vitr madr cc ordsniallr, oc vel cristinn. Adal-
steinn konungr gaf Hákoni sverd þat cr hiölltin vo-
ro or gulli, oc medalkaílinn; enn brandrinn var þó
betri: þar hió Hákon mcd kvernstein einn til nu-
gans; £>at var sídan kallat kvernbítr. þat sverd lie-
fir best komit til Noregs; þat átti Hákon til dau-
dadags.
CAP. XLIV.
LEIDDR EIRÍKR TIL RIKIS.
ÍTlaralldr konungr var £á áttrædr at alldri; gerdiz
hann ]pá J?úngfær, sva at hann þóttiz eigi mega fara
yfir land, edr stiórna konungs málom. pá. leiddi
hann Eirík son sinu til hásætis síns, oc gaf hönom
valld yfir landi öllo. Enn er |>at spurdo adrir synir
Harallds konungs, þá settiz Háifdan Svarti í kon-
ungs hásæti; tók hann £á til forráda allan pránd-
hei^n; hurfo at jþví rddi allir þrændir med hönom.
134 HARALLDS S A G A
Eptir fall Biarnar kaupmans tók Olafr bródir hans
ríki yfir Vestfolld, oc til fósturs Gudröd son Biar-
nar. Tryggvi bet sonr Olafs, oc voro þeir Gudr-
ödr fóstbrædur, oc miök jamnalldra, oc bádir Jiinir
efniligsto, oc atgervimenn miklir. Tryggvi var hve-
riorfl manní ineiri oc sterkari. Enn er Víkveriar
spurdo, at Hördar höfdo tekit til yfirkonungs Eirík,
|>á loko þeir Olaf til yfirkonungs í Víkinni, oc heltt
hann því riki; þetta likadi Eiríki stórilla. Tveim
vetroin sidar vard Hálfdan Svarti brád daudr inn í
þrándheimi at veizlo nockorri , oc var þat mál man-
na, at Gunnhilidr konunga módir hefdi keypt af. íiöl-
kunnigri kono, at gera hönorn bana-dryck. Eptir
þat toko Jprændir Sigröd til konungs.
CAP. XLV.
DAUDI HARALLDS KONUNGS.
Jrlaralldr konungr lifdi III vetur sídan er hann haf-
di gefit Eiríki einvalld ríkis síns; var hann fcá á
Rogalandi, edr á Hördalandi, at stórbtium er hann
átti. Eiríkr ok Gunnhilldr átto son er Haralldr ko-
nungr iós vatni, oc gaf nafn sitt; segir sva, at sá
skylldi konungr vera eptir F.irík födur sinn. Ha-
ralldr konungr gípti flestar dæfur sínar innanlands
Jörlom sínom, oc ero þadan komnar miklar kynkví-
slir. Haralldr koiumgr vard sóttdaudr á Rogalandi,
oc er hann heygdr á Haugum vid Karmtsund. I
Haugasundi stendr nú kirkia, enn vid síálfan kir-
ENS HARFAGRA. 120
kiugardí nn í útnordr er haugr Harallds konungs
ens Hárfagra; enn fyrir vestan kirkiuna liggr leg-
steinn Harallds konungs, sá er lá yfir legi hans í
haugínum, oe er steinninn hálfs fiórtanda fets lángr,
oe nær II álna breidr. I midiom hauginom var'leg
Harallds konungs; þar var settr steiun annarr at
höfdi, enn annarr at fótom, oe lögd þar liellan á
oí'an; enn hladit grióti tveim megin utan undir. peiv
steinar standa nú þar í kyrkiugardinom, er f»á voro
í hauginom, oc nú var frá sagt. Sva segia fródir
menn, at Haralldr hinn Háríagri hafi verit allra
manna fndastr synorn, oe sterkastr oc mestr, hinn
örvasti af fe, oc allvinsæll vid sína menn; hann var
hermadr mikill öndverda æfi; oc þyda menn £>at nú at
vitat hafi um tre þat et mikla, er módurhans syn-
diz 1 draumi, fyrir burds hans, er hmn nedsti lutr
tresins var raudr sem blód; enn þcá var leggrinn upp
frá fagr oc grænn, at þat iartegndi blóma ríkis hans;
enn at ofanverdo var hvítt treit, þi syndiz þat, at
hann mundi fá elli oc liæro; kvistir oc limar tresins
bododo afqvæmi hans, er um allt land dreifdiz; oc
af hans ætt hafa verit iafnan sídan konungar í Noregi.
CAP. XLVI.
FALL OLAFS OC SIGRÖDAR.
Hdríkr konungr tók allar tekior þær sem konungr
átti um mitt land, inn næsta vetr eptir andlát Ha-
rallds konungs; enn Olafraustr um Vikina; enn Sig-
rödr brodir þeirra hafdi allt utn þrændalög. Eiríki
126 HARALLDS SAGA ENS HARFAGRA.
líkadi jpetta stórilla, oc fóro þau ord um, at hann
niundi med styrk eplirleita vid brædur sína, ef hann
mætti fá einvalldsríki yfir landi öllo , sva sem fadir
hans hafdi gefit hönom. Enn er Olafr oc Sigrödr
spyria þetta, þá fara sendimenn milli þeirra* því
næst gera þeir stcfnolug sitt, oc ferr Sigrödrumvá-
rit austr til Víkur, oc finnaz þeir Olafr brædur í
Tunsbergi, oc dvölldoz þar um hríd. þat sama vár
b}'dr Eiríkr út lidi miklu, oc scipom, oc snyr austr
lil Vikur. Eiríkr konungr feck radbyri sva mikit
at hann sigldi dag oc nott, oc fór engi niósn fyrir
hönom. Oc er hann kom til Tunsbergs, f>á gengo
þeir Olafr oc Sigrödr med lid sitt austr or bænum
á breckuna, oc fylkto jpar. Eiríkr hafdi lid miklu
meira, oc íeck hann sigr; cnn þeir Olafr oc Sigrödr
feiío þar bádír, oc er þar haugr hvarstveggia þeirra
á breckunni, sem þeir iágo failnir. Eiríkr konungr
iör þá um Víkina, oc lagdi undir sic, oc dvalldiz
þar lengi um sumarit. Tryggvi oc Gudrödr ilydo
j?á til "Upplanda. Eiríkr var mikill madr oc frídr,
sterkr oc hrcystimadr mikill, hermadr mikili oc sigr-
sæll, ákafamadr i scapi, grimmr, úþydr oc la-
látr. Gunnhilldr kona lians var kvenna fegrstj vitr
oc margkunnig, gladmællt oc undirhyggiumadr mi-
kiil, oc hin grimmasta. þau voro börn þeirra Ei-
ríks konungs oc Gunnhilldar: Gamli var ellstr, þá
Guthormr, Haralldr, Ragnfrödr, Ragnhilldr, Erlingr,
Gudrödr, Sigurdr Sleva. Öll voro börn jpeirra Ei-
riks fríd oc mannvæn.
IV.
SAGA HAKONAR GODA.
CAP. I.
HÁKON TIL KONUNGS TEKIN.V.
ÍTlákon Adalsteins fóstri var J>á á Englandi, erhann
spurdi ancilát Harallds konungs födur sínsj biózliann
í>á þ^gar til ferdar: feck Adalsteinn konungr höríorn
|>ú lid, oc gódan skipa kost, oc bió hans íör aliveg-
liga; oc kom hann um haustit til Norcgs. þá spur-
di hann fall brædra sinna, oc þat med, at Eirikr
konungr var |>á í Víkinni. Sigldi þá Hákon nordr
til þrándheims, oc fór á fund Sigurdar HladaJarls,
er allra spekinga var mestr í Noregi, oc feck þar
gódar vidtökur, oc bundo þeir lag sitt saman. Het
Hákon hönom miklo ríki, ef hann yrdi konungr.
þá leto |>eir stefna þíng iiölmennt, oc á þingino
taladi Sigurdr Jarl af hendi Hákonar, qc baud bón-
dom hann til konungs. Eptir þat stód Hákon siálfr
upp oc taladi; mællto £á tveir oc tveir sín í millí,
at |>ar væri jþá kominn Haralldr hinn Hárfagri, oc
ordinn úngr í annat sinn. Hákon hafdi J?at upphaf
síns máls, at hann beiddi bændor vidlöko oc gefa
ser konungs nafn; oc ]pat med, at veita ser fullting
oc styrk til at hallda konungdóminom, Enn |>ar í
mót baud hann ]?eim at gera alla bændur ódalborna,
128 SAGA HAKONAR G O D A.
oc gefa þeim ódol sín, er byggia. At þessu eyrin-
di vard rómr sva mikill, at allr bónda múgrinn æpti
oc kalladi, at þeir villdo hann til konungs taka, oc
var sva gert, at þrændir tóku Hákon til konungs
uin allt Jand, oc var þá Hákon XV vetra: tók hann
ser þá hird, oc fór yíir land. f-au tídindi spurduz
á Upplönd, at þrændir höl'do ser konung tekit slik-
an at öllo sem Haralldr liinn Háriagri var, nema
þat skilldi, at Haralldr hafdi aJlan lyd í landi áþiád,
enn þ essi Hákon villdi hveriom manni gott, oc baud
aptr at gefa bændom ódol sin, þau er Haralldr ko-
mingr liafdi af þeim tekit. Vid þau tídindi urdo
alíir gladir, oc sagdi hverr ödiom: flaug þat sem
sino elldr aJlt austr til lands enda. Margir bændur
fóro af Upplöndon, at liilla Hákon kt/nung; sumir
sendu menn; sutnir gerdu ordsendingar oc iartegnir;
enn allir til þess, at hans menn viildo geraz. Ko-
nungr tók því þacksamliga.
CAP II.
YFIRFERD HAKONAR KONUNGS.
Jrlákon konungr fór öndordan vetr á Upplönd ,
stefndi þar þing, oc dreif allt fólk á hans fund,þat
er komaz málti. Var hann þá till konungs tekinn
á öllom þíngom: fór hann þá austr til Víkur: þar
komu til hans Tryggvi oc Gudrödr brædra-synir
hans, oc margir adrir er upptölidu harina sína, er
hlotiz
SAGA HAKONAR G 0 D A. 129
hlotiz höfdo af Eiríki konungi bródor hans. Eiríks
úvinsælld óx æ því meir, scm allir menn ger-
do ser ka^rra vid Hákon konung, oc helldr höfdo
ser traust til at mæla sem J>ótti. Hákon konungr
gaf konungs nafn Tryggva oc Gudrödi, oc ríki þat
sem Haralldr konungr hafdi gefit fedrum þeirra:
Tryggvfi gat' hann Ránríki oc Vinguhnörk; enn Gud-
rödi Vestíolld. Emi fyrir því at þeir voro úngir oc
beraseir, þá setti hann til göfga menn oc vitra, at
ráda landi med þeim. Gaf hann þeim land med
þeim scildaga, sem fyrr hafdi verit, at þeir scylldi
hafa helming scylldna oc scaíta vid hann. Fór Há-
kon konungr nordr til tJrándheims er varadi et efra
um Upplönd.
CAP. III.
FERD EIRÍKS OR LANDI.
XjLákon konungr dró saman her mikinn í þránd-
heiini, er varadi, oc red til scipa. Víkveriar höf-
do oc her mikinn úti, oc ællodo til mótz vid Há-
kon. Eiríkr konungr baud oc lidi út um mittland,
oc vard hanom íllt til lids, þvíat ríkisinenn margir
scutoz hcnom, oc fóro til Hákonar. Enn er hann
sá engi efni tii mótstödo í móti her Hákonar, þá
sigldi hann vestr um haf, med því lidi er hönom
villdi fylgia. Fór hann fyrst til Orkneya, oc hafdi
þadun med ser lid mikit. Sídan sigldi han sudr til
Englandz, oc heriadi um Scotland, hvar sem hann
9
i5o SAGAHAKONARGOD M*
kom vid land; hann heríadi oc allt nordr mn Eng-
land. Adalsteinn Engla kommgr scndi ord Eiríki,
oc band hanoin at taka af ser ríki í Englandi; sog-
di sva, at Haralldr konungr fadir hans var mikill vin
Adalsteins konungs, sva at hann villdi bat virdavid
son hans. Fóro þá nienn í millom þeirra konung-
anna, oc sættuz á þat med einka málum, at Eirikr
konungr tók Nordimbraland at hallda af Adalsteini
fconungi; skylldi hann veria þar landit fyrir Dönom
oc ödrom víkingom. Eiríkr scylldi þá láta scíraz,
oc kona hans, oc börn þeirra, oc allt lid hans, þat
er hönom hafdi fylgt þángat. Tók Eiríkr þenna
kost: var hann þá scírdr, oc tók retta trú. Nord-
imbraland er kallat fimtungr Englands. Eiríkr hafdi
atsetu i Jorvík, þar sem menn segia at fyrr hafi se-
1it Lodbrókar synir. JNordiínbraland var mest bygt
af Nordmönnom. Sídan er Lodbrókar synir unno
landit, heriadu Danir oc Nordmenn optliga þángat,
sídan er valld landsins hafdi undan þeim gengit.
Mörg heiti landsins ero þar gefin á Norræna túngo,
Grímsbær oc Hauksíliót oc mörg önnor.
CAP. IV.
FALL EIRÍKS KONUNGS.
-tLiríkr konungr hafdi íiölmenni mikit um sic; hellt
hann þar liöllda Nordmanna, er austan hafdi farit
med hanom, oc enn komo margir vinir hans sídan
af Noregi. Enn er hann hafdi land lítit, þá fór
SAGA H AK ON AR G 0 D A. i3i
hann iafnan í hernad á sumrom: hann heriadi um
Scolland oc Sudreyar, Irland oc Bretland, oc afla-
di ser sva fiár. Adalsteinn konungr vard sóttdandr,
þá hann hafdi verit konungr XIV" vetur, oc VíII
yikur oc III daga. Sidan var konungr í Englandi
Jatmundr bródir hans, var hönom ecki um Nord-
menn; var Eiríkr konungr eigi í kærleikom vidhann;
oc fóro þá þau ord um af Jatmundi kontingi, at
hann mundi annau höfdingia setia ylir Nordimbra-
land. Enn er þat spurdi Eirikr konungr, þá fór
hann í Yestrvíking, oc hafdi or Orkneyum med ser
Arnkel oc Erlend Jarla, sono Torf-Einars. Sidan
fór hann í Sudreyar, oc voro þar margir víkingar
oc herkonungar, oc reduz til lids rned Eiríkr kon-
ungi: hellt hann þá öllo lidino fyrst till Irlandz, oc
hafdi þadan lid slikt er hann feck. Sídan for hann
tii Bretlands, qc heriadi þar. Eptir þat sigldi hann
sudr undir England, oc heriadi þar sem í ödrom
stödom; enn allt lid ílydi undan þar sem hann fór.
Oc med því at Eirikr var hreystimadr mikill , oc
hafdi her mikinn, þá treystiz hann sva vellidisino,
at hann geck lángt á land upp, oc heriadi, oc lei-
tadi eptir mönnom. Olafr het konungr sá, er Jat-
mundr konungr hafdi þar sett til landvarnar; haun
dró saman her úvigan, oc fór á hendur Eiriki kon-
ungi, oc vard þar orosta mikil; fello miök Enscir
menn; enn þar er einn feil, komo III af landi ofan
í stadinn; oc hinn efra luta dagsins snyr mannfall-
inu á hendur. Nordmönnom, oc fellr þar mikit fólk.
i$2 SAGA HAKONAR G 0 D A.
Oc at ly&om £ess dags fell Eiríkr konungr, oc V
konungar med hanom. þessir ero nefndir: Guthormr
oc synir hans II, Ivar oc Hárekr: þar fell oc Sig-
urdr oc Rögnvalldr; J?ar fell oc Arnkell oc Erlendr,
synir Torf-Einars. þar vard oc allmikit mannfall
af Nordmönnom, enn f>eir er ur.dan komuz, fóro til
Nordimbralands, oc sögdo Gunnhilldi oc sonom hen-
nar J>essi tídindi.
CAP. V.
FERD GUNNHILLDAR SONA.
-tLnn er f>au Gunnhilldr urdo f>essa vör, at Eiríkr
konungr var fallinn, oc liann hafdi adr heriat land
Englakonungs, þá þyckiaz Jpau vita, at £>eim mun
£ar vera eigi fridvænt. Búaz iþau |>á ]?egar í brott
af Nordimbralandi, oc hafa scip f>au öll, er Eiríkr
konungr hafdi átt, oc lid f>at allt er J>eim villdi
fylgia, oc of lausafiár, er |>ar hafdi samandregiz í
scöttom á Englandi; enn sumt hafdi fengiz í herna-
di. ]?au hallda lidi síno fyrst nordr til Orkneya,
oc stadfestoz f>ar um hrid; |>á var J>ar Jarl þorfidr
Hausakliúfr, son Torf-Einars. Tóko f>á synir Ei-
ríks undir sic Orkneyar oc Hialltland, oc hofdo
scatta af, ocsáto £ar of vetrom , enn f óro í Vestrví-
king á sumrom, oc heriodo um Scotland oc Irland.
Jpess getr Glumr Geirason:
Ilafdi for til fcrio
fródr scáneyar góda
SAGA HAKONAR G 0 D Á. i33
black rídandi backa
baruuugr fadau l'arna.
Ilógeiso vaun ræsir
rádvandr á Scotlandi;
sendi seggia kindar
sverd bautiu her gautz.
Dólgeiso rak dísar
drott kom mörg á llótta
gumna vinr at gamni
giódom Irscrar fiódar.
Folldar raud oc felldi
Freyr í manna drevra
sunnr á sigr of hliuninn
seggi mækis eggiar.
CAP. VI,
OROSTA AJOTLANDI.
llákon konungr, Adalsteins fóstri lagdi , tmdir sic
allan Noreg, |>á er Eiríkr konungr brodir hans haf-
di brott stockit. Hákon konungr sótti inn fyrsta
vetr vestr í landi, eptir |>at nordr í þrándheim, oc
sat þar. Enn fyrir þær sakir at eigi þótti fridvænlict,
ef Eiríkr konungr leitadi vestan um haf med her
siun, sat hann fyrir J>ví med lid sitt um mitt land,
í Firdafylki, eda Sogni, edr Hórdalandi, eda Ro-
galandi. Hákon setti Sigurd Hlada-Jarl yíir öll
J>rændalög, sva sem hann hafdi fyrr haft, oc Há-
kon fadir hans, af Haralldi konungi enum Hárfagra-
Enn er Hákon konungr spurdi fall Eiríks bródur
síns, oc í>at med, at synir hans höfdo eigi traust í
Euglandi, J>d þótti hönum lítil ógn af ]?eim standa;
i34 SAGA HAKONAR G O D A.
fór þá med lidi sínu á einu sumri austr í Vik. I
þann tíma heriodo Danir miök í Vikina, oc gerdu
þar opt mikinn scadaj Enn er þeir spurdu, at Há-
kon konungr var þar koininn med her mikinn, þá
flydu allir undan, sumir sudr til Jollands edr Hal-
lands; enn þeir er nær meir voro Hákoni konungi
stefndu út á hafit, oc sva sudr til Jotlands. Enn er
Hákon konungr vard þessa var, þá sigldi hann eptir
þeim ölluui herinum. Enn er hann kom til Jotlands,
heriar hann þar, enn er landsmenn urdu vid þat varir,
þá draga þeir her saman, oc vilia veria land sitt, oc
ráda til orosta rid Hákori konung. Vard þar orosla
mikil; bardiz Hákon konungr sva diaríh'ga, at hann
geck fyrir framan merki, oc hafdi liverki hialm ne
brynio. Hákon konungr hafdi sigr, oc rak flótta
langt á land upp. Sva segir Guthormr Sindri í
Hákonar drópo:
Bif'röknum trad bcckiar
blá röst kontiugr áiom
mælr híód inilk'iugr jólom.
niistar ríffs í drifo.
Syaii gædir rak sidau
sciótt Ktifadar ilotta
brot gilia par hylia
hrainn vins at mun sinom.
CAP. VII.
OIIOSTA í EYRARSUNDI.
Oídan hellt Hákon konungr lidi síno sunnan til
Selundar, oc leiladi vikinga; hann reri med II snec-
SAGA HAKONAR G 0 D A. i55
kiam fram í Eyrarsund: £ar hitti hann XI víkinga-
sneckior. oc lagdi þegar til oroslu vid þá, oc lauk
sva, at hann hafdi sigr, oc raud öll YÍkingascipin.
Sva segir Guthormr Sindri:
Almdrósar fór cisu
cl runnr mörom snunan
trióno tíngls «4 græna
tveim einum sel nieina
í>á er ellifu allar
allreidr Dana sceidar
val sendir raud vandar
vídfrægr at pat sídan.
CAP. VIII.
HERNADPv HÁKONAR KONU'NGS
í DANMÖRK.
JLLptir þat heriadi Hákon konungr vída um Seland
oc rænti mart fólk, enn drap sumt, enn sumt her-
tók hann, oc tók giölld «tór af sumum: feck þá en-
ga mótstödu. Sída?i fór Hákon konungr austr fyrir
Sccáneyar sído, oc heriadi allt, oc tók giölld oc scatta
af landino, oc drap alla vikinga, hvar sem hann
fann, bædi Dani oc Vindur. Fór hann allt austr
fyrir Gautland, oc heriadi þar, oc feck f>ar stór
giölld af landino. Sva segir Guthormr Sindri:
Selund nádi £á sídan
sócn heggr und sic leggia
vals oc Vinda frclsi
vid Scáneyar sído.
Scattgillda vann scylldir
scaut Jalfadar Gauta
i56 SAGAHAKONAR G O D Æ
gullskyflir vann giöflaztr
geir vedr í for þeirri.
Hákon konungr fór aptr um haustit med lid sitt oc
hafdi fengit úgrynni fiár; hann sat um veirinn í
Vikinni vid áhlaupom, ef Danír edr Gautar gerdi þar.
CAP. IX.
FRÁ TRYGGVA RONUNGI.
pat sama haust kom Tryggvi konungr, Olafs sonþ or
Vestrvíking; hafdi hann þá ádr heriat um Irland oc
Scotland. Um várit fór Hákon konungr nordr í
land, oc setti Tryggva konung bródur sinn yfir Ví-
kina, at veria fyrir úfridi, oc eignaz slíkt er hann
mætti, af J>eim löndom í Danmörko, er Hákon ko-
nungr hafdi et fyrra sumarit scattgyllt. Sva segir
Guthormr Sindri:
Oc súcn liattar setti
svellriódr at í>ví fliócli
Onars eiki græno
anstr ge'dbæti hiaustan.
J>ann er ádr l'rá Irom
idvatulr oí' kom scídoni
salbrygdandi svegdis
favan vángs lidi I>ángat.
CAP. X.
FRÁ GUNNHILLDAR SONOM.
XTlaralldr konungr Gormsson red þá fyrirDanmör-
ko; hönom líkadi stórilla þat er Hákon konungr
hafdi heriat í riki hans, oc fóro þau ord um, at
SAGA HAKONAR G O D A. 107
Dana konungr mundi liefnaz vilia- enn þat varcl þó
ecki sva brádliga. Enn er þctta spurdo Gunnhilldr
oc synir hennar at úfridr var millora DanraörköP
oc Noregs, þá byria þnu ferd sina vestan; þau giptö
Ragnhilldi dóttur Eirfks konungs Arníinni, syni þor-
íids Hausakliúfs. Settiz þá enn þórfidr Jarl at Ork-
neyom, er Einks synir fóro i brott. Garnli Eiriks*
son var þeirra nockoro ellri, oc var hann þö eigi
roscinn madr. Enn er Gunnhilldr koin til Danmcr-
kur mcd sonom sínom, þá fór hun á fund Harallds
konungs, oc fcck þar gódar vidtekiur. Feck Haralidr
konungr þeim veizlor í ríki sjno, sva miklar, at þau
fengo vel halldit sic, oc menn sína; Enn hann tók
til fósturs Haralld Eiriksson oc knesetti hann; fæd-
diz hann þar upp í hird Danakonungs. Suuiir Ei-
riks synir fóro í hernad, þegar er þeir höído alldr
til, oc öflodo ser fiár; þeir heriado ura austrveg;
þeir voro snemma menn frídir, oc fyrr roscnir
at aíli oc atgervi, enn vetra tali. "þcss getr Giúiur
Geira son í Gráfelldardrápo:
Austr-Jöndom fekz undir
allvalldr, sá er gai' skalldom ,
liann feck gagn ut gunní
gunn hörga lög niöigoin ;
slídr túngr let syugia,
svcrdlciks regin í'erdir
sendi gramr at grnudo
gnllvarpadr snarpar.
Eiríks synir sneroz þá oc med her sinn nordr L
y^kina, oc heriado þar, enn Tryggvi konungr haf-
i58 SAGA HAKONAR G 0 D A.
úi líer úti, oc hellt til mólz vid £á, oc átlu £cir
orostor margar, oc höídö ymsir sigr; heriado Eiriks
synir stundoin 1 Vikina. enn Tryggvi stundom um
Siáland oc Haliand.
CAP. XI.
LUND OC LAGASETNING HAKONAR
KONUNGS,
þá er Hákón var konnngr í Noregi, var íridr gódr
jíjp-í bæudom oc kaupmönnom, sva at engi granda-
di ödfom ne annars íc; f>á var oc ár mikit bædi á
siá oc á laudi. Hákön konungr var allra manna gla-
dastr oc málsniallastr oc lílillátaztr; hann var madr
gtórvitr, oc lagdi mikinn bug á lagasetning. Hann
setti Gulapuigs Jog mcd rádi jpórleifs Spaka; hann
getti oc Frostofúngs lög, med rádi Sigurdar Jarls,
oc annara þrænda, þeirra cr vitrastir voro. Enn
Heidsævis lög hafdi fyrst sett Hálfdan Svarti, sem
fyrr er ritit.
CAP. XII.
7
FÆÐ.ÐR HÁKON JARL HINN RIKI.
I l'ikon konungr hafdi Jólaveizlo í þrándheimi; bessa
vci/slo li-afdi Sigurdr Jarl búit fyrir lianom á Lödom.
Hina fyrslo Jóla-nótt ól Befgliót kona Jarls svein-
barn; Eptir um dáginn iós Hákon konungr sveinn
þaun vatni, oc gaf naiil sitt, oc óx sveinn sá upp.
SAGA II AKO N A R G 0 D A. 1 3g
oc vard sídan rikr madr oc göfígr, oc vard Jarl
e])tir Sigurd födor sinn. Sigurdr Jarl var hinn kær~
sti vin Hákonar konungs.
CAP. XIII.
F II Á E Y S T E í M I L L A.
JLLysteinn Upplendinga konungr, er sumir kalia hinn
Rika, enn sumir hinn líla, hann heriadi í £>ráud-
heim, oc lagdi undir sic Eyna-fylki o<; Sparbyggia-
íylki, oc setti £ar yfir son sinn, er het Onundr,
enn £>rændir drápo hann. Eysteinn konungr fór
annat sinn herför i þrúndheim, oc heriadi þá vida,
oc lagdi undir sic. pá baud hann £>rændom, hvert
þeir villdo helldr hafa at kommgi þræl hans, er het
J^órir Faxe, eda hund, er Saurr het; enn þeir kuro
hundinn, Jþvíat £>eir þóttoz £á mundo sialfráda vera.
£>eir leto sída í hundinn þriggia manna vit, oc gó
hann til tveggia orda, en mællti et þridia. Helsivar
hanom gert oc vidiar af gulii oc silfri. Enn þegar
er saurugt var, báro hirdmenn hans hann á hön-
dom ser. Hásæti var hanom búif, oc hann sat á
haugi sem konungr, oc bió í Eyonni ídri, oc hafdi
atseto, J>ar sem heitir Saurs ha.ugr. pat er sagt at
hönom vard at bana, at vargar lögdoz á hiörd hans,
enn hirdmenn eggiodo hann at vcria fe sitt; hann
lióp af haugiom, oe fór móti vörgonom; enn þeir
rifo hann þegar í sundr. Mörg undor önnor gcrdi
Eysteinn konungr vid þrændi. Af þeim hernadi oc
Mo SAGA I-IAKONAR G O D A.
úíYid ílydo margir höfdingiar, oc mart fólk flydi
ódol sín.
C A P. X I V.
BYGGING JAMTALANDS OC
HELSINGIAL ANDS.
!\.eíill Jamti, sonr Önundar Jarls or Sparabúi, fór
ausír um Kiöl oc mikill mannfiölldi med hönom, oc
liöfdo búferli sín med ser. þeir ruddo markir, oc
bygdo þar stór hercd; þat var sídan kallat Janita-
land. Sonarson Ketils var þónr Helsingr; hann fór
íyrir víga sakir af Jamtalandi, oc austr yíir markir
£>ær er ]par verda, oc bygdi þar, oc sótti jpannog
íjölldi manna med hanom; var ]pat kallat. Helsingia-
land; gengr |>at allt austr til siávar. Helsingialand
bygdo Sviar allt Iiit eystra med haíino. EnnerHar-
alídr konungr hinn Hárfagri ruddi ríki fyrir ser,
|>á slöck enn fyrir hanom fiölldi manna or landi ,
þrændir oc Naumdælir, oc gerdoz J>á enn bygdir
ausir um Jamíaland, oc sumir fóro allt í Helsingia-
land. Helsingiar höfdo kaupferdir sínar til Svíþió-
dar, oc voro þannog lydscylldir at öllo; enn Jamtur
voro miök alls í millom, oc gaf £éim engi gaum?
fyrr enn Hákon setti frid oc kaupferdir til Jamta-
land, oc vingæddiz þar vid ríkismenn. £>eir sótto
sídan austan á hans fund, oc iátodo hanom luydni
sinni oc scattgiöfom, oc gerdoz hans þeguar; pviat
J>eir spurdo gott til hans: villdo Jpeir helldr þydaz
SAGA HAKONAR G O D A. m
iindir hans fconungdóm, enn undir Svíakonung, þvíat
f>eir voro af Nordmanna æt komnirj enn Jiann setíí
þeirri íög oc landsrett. Sva gerdo oc allir Helsing-
iar, f>eir er æscadir voro urn kiöl nordan.
CAP. XV.
KRISTNí-HALLD OC BODAN HÁKONAR
KONUNGS.
Irlákon konungr var vel kristinn er hattn kom í
Noregj enn fyrír f>vi at f>ar var land allt heidit, oc
blótscapr mikil), oc síónnenni mart, en hann þóltiz
lids £urfa niiök, oc alf>ydo vinsælld, f>á tók hann
þat rád, at fara leyniliga med kristninni, hcllt sun-
nodaga oc friádaga föslo, oc minning hinna stær-
sto hátida; hann setti f>at í lögom, at hefia Jóla-
halld þann tíma setn kristnir menn, oc scylldi f>á
hverr madr eiga mælis öl, enn giallda fe ella, enn
hallda heilaft medan jólin ynniz; Enn ádr var Jo~
lahalld heft Höggu nótt, £>at var mids vetrar nótt, oo
halldin þriggia nátta jól. Hann ætladisva, er hann fe-
stiz í landino, oc hann hefdi friálsliga undirsiclagt
allt land, at hafa f>á fram kristnibod. Hann gerdi
sva fyrst, at hann lockadi þá menn, er hanom varo
kærstir til kristni; kom sva med vinsielld hans, at
miök margir leto scíraz, enn suniir leto af blótom.
Hann sat laungom í þrándheimi, þvíat Jbar var mestr
styrkr landsins. Enn er Hákon konungr þóttiz fen-
git hafa styrk af nockorom ríkismönnom at hallda
i4s S A G A H A K O N AR G 0 1) A.
upp krisininnij þá srndi hann til Englands eptir bi-
scn-pi oc ödrom kenniraönno'm; oc er þeir korap í
Noreg, þá gerdi Hákon konungr þat bert, at hann
viilui biócla kris.'ni oí' land állt; ciin Mærir oc Ra-
umdælir scuto þannog síno máli sem £>rændir voro.
Ilákon konungr lct þá vígia kirkior nockorar, oc
scífi þar presta li!. Cnn er liami kom i þrándheim,
þi stefndi hann þmg vid bæudur, oc baud þeim
krislni. þcir svara sva, at þeir vilia þesso máli
scióta til Frosto-þíngs, oc vilia þá at þar komi
iiiiim or öiJom fylkiom, þeim sém ero í þrændalö-
gom; segia at þá rnanö þeir svara þesso vandmæli.
CAP. XVI.
F R Á 13 L Ó T O M.
Oignrdr Hlada Jarl var hinn mesti blót-madr, oc
sva var Hákon fadir Jians; Jiellt Sigurdr Jarl upp
biót-veizlom öllom af hendi konungs, þar í £>ræn-
dalogom. þat var forn sidr, þá er blót scylldi vera,
al allir bændur scylldo þar koma sem hof var, oc
flytia þannog föng sín, þau er þeir sc}dldo hafa me-
dan blótveizlan stód. At veizlo þeirri scylldo allir
menn öl eiga: þar var oc drepinn allsconar smali ,
oc sva hross; enn blot þat allt, er þar kom af, þat
var kallat hlaut, enn hlautbollar þat er blód þat
Stód í; enn hlaut-teinar, þat var sva gert sem stök-
lar; med því scylldi rióda stallana öllo saman, oc
sva veggi hofsins utan oc innan? oc sva stöckva
SAGA HAKONAR G O D A. 1 43
hlaulino á mennina; enn slálrit scylldi siócla tíl
mannfagnadar. Elldar scylldo vera á mulio golfi í
hoíino, oo bar kaliar yíir, oc soylldi full o'f cild
bera. Enu sá er gerdi veizdoua oe höfdingi var ,
£>á scylldi hann si;;na fnlJit, oc allan biót-matina;
seylidi fyrst Odins itill drecka til sígurs oc ríkis
konungi sí'nom; erni sídan Niardan fuii oc Fj'eys lu.ll
til árs oc iriciar. jpa var möigom mönnom títL at
drecka þar hæst BragafulJ. Mcnn drucko oe iuli
frænda sinna, þoirra er göfgir höfdo verit, oc voro
þat iiiinni köllot. Sigurdr Jarl var manna örvastr;
'hann gerdi J?at verk, er frægt var miök, at ha.na
gf-rdi jnikia blóíveizlo at Lödom, oc hellt einn upp
öllom kostnadi. þess getr Kormakr Ogmundar soa
í Sigurdar-drápo:
Hafit madr asc nc esci
afspríng raed ser þíngat
fe færanda at færa
íaz velto god biaza.
Hver mani vess vid valldi
vægia kind of bægiaz
Þvíat fun rögni fagnar
fens vá gramr til ínejiía.
CAP. XVII.
þÍNG Á FROSTO.
ilákon konungr kom tii Frostoþíngs, oc var £ar
komit allfiöimennt af bændom. Enn er þíng var
sett, þá taladi Hákon konungr: hefir þar fyrst, at
J>at væri bod hans oc bæn vid bæudur oc bújþegna,
l44 SAGA IIAXONAB G O D A.
rika oc urika, oc par mcd vid alla alfydo, únga menn
oc gamla, sælan oc Ýe.sæían, konor sem karla, at
allir menn scylldo crislnaz láta, oc trúu á einn Gud,
Christ Mario.son, enn haína blótom öllom, oc heid-
nom Godoœ, hallda heilact hinn VII hvern dag,
vid vinuom öllom, í'asía oc hipo VILda hvern dag.
Enn þegár cr konungr haí'di f>elta uppborit fyrir
aljVydo, þá var þegar kur mikill, oc kurrudo bæn-
dor um þat, er konungr vilidi vinnor taka af í>eim,
oc sva átrúnad, oc sogdo at vid þat mátti landit ecki
byggia, cnn verka-lydr oc þrælar kölludo þat, at
þeir mælti eigi vinna, ef þeir scylldo eigi mat hafa.
Sö.(Tdo oc at |>at var scaplöstr Hákouar konnngs, oc
födor hans, oc þeirra frænda, at þcir voro illir af
mat sínom, þótt þeir væri milldir af gulli. Asbiörn
af Medalhúsom or Gaulardal stód upp, oc svarar
örendi konungs, oc rnællti: þát hugdo ver bændor,
Hákon konnngr, segir hann, at þá er þú hafdir it
fyrsta þíng haí't lier í Jprándheimi, oc hófom þic
til konungs, oc þágom af þer ódol vor, at ver hef-
dim þá liimin höndom tekit; enn ná vito ver eigi
hvert helldr er, at ver munom frelsi þegit hafa,
eda munto nú vilia þrælka oss af nyo med undar-
ligom hætti, at ver manom hafna átrúnadi vorom,
þeim er íedor vorir hafa haft fyrir oss, oc allt fo-
rellri, fyrst um Bruna-ölld, oc ná um Hauga-ölld,
oc hafa þeir verit miklo göfgari enn ver, oc hefir
oss hó dngat þessi átrúnadr. Ver höfom lagt til ydar
sva
SAGAHAKONARGODA. i45
sva mikla ástúd, at ver höíom bic ráda látit med
oss öllom lögom í lanrlino, oc landsrett. Nú er þat
vili var oc samþycki bondanna, at hallda þau log
sem f»ú setlir oss her á Erostabíngi, oc ver iátadom
pcr; viliom vcr allir þer fylgia, oc þic til konungs
hallda medan einnhverr vor er lífs búndanna, þeirra
er her cro nú á þíngino, ef |?ii konungr villt nockot
hóf vid hafa, at beida oss f>ess eins, er vermegom
Veita þcr, oc oss se eigi ógeranda. Enn ef fm villfc
þetta mál taka med sva mikilli íreko, at deila aíli
oc ofríki vid oss, þá liöfom ver bændur gert rád
vort, át sciliaz allir vid b'lc) oc ^aka oss annan höf—
dingia, þann er oss halldi til J?ess, at ver munirn í
frelsi liafa þann átruuad sem oss er at scapi. Nu
scalltu, konungr, kiósa of kosti þessa, ádr í>íng se
slilit. At erindi J>csso gerdo bændor róra mikinn,
oo segia at þeir vilia sva vcra láta, sem nu er sagt-
Enn er hliód féckz, þá svarar Sigurdr Jarl: þat er
vili Hákonar konungs, at samf>yckia vid ydor, bænr-
dor, oc lata alldri sciiia ydra vinatto. Bændor so-
gia, art þeir vilia at konungr blóti til árs |»eim oc
friflar, sva sem- fadir hans gerdi; stadnar þá kurrin,
oc slita j?eir f>ínginb. Sidan taladi Sigurdr Jarl vid
kbnúng, oc bad Iiann ej nemaz mcd öllu at ger.i
scm bændor villdo, segir at eigi mundi annat lyda,
enn svcgia til nockot vid bændor: er þetta, kon-
nngr, sem siálíir þer mattot heyra, vili oc ákaíi Jiöf-
dingia, oc £ar mcd alls fólks. Sculo vcr, konungr,
10
1.46 SAGAHAKONAR G 0 D A.
her finna til golt rád nockot: oc samdiz ]pat med
þeim konungi oc Jarii.
C A P.. XVIII.
BÆNBOR þREYNGIA HAKONI TIL
BLOTA
Utn haiístit at yetri var blót.v- izla á Lödom, oc
sótti £ar lill kc. mngr; hann hafdi iafnan £yrr vcrit
vanr, ef hann var staddr þar er blót voro, at maíaz
í litlo húsi vid fá menn; enn besndor töldo at því,
er hann sat eigi í hásæti síno, þá er mcstr var
mann-íagnadr. Sag'li Jarl, att hann scylldi tigi þá
sva gera. Var þá sva, at könungr sat 1 hasætí sí-
no. Enn er it fyrsta full var skcinkt, þá mællti
Sigurdr Jarl fyrir minni, oc signadi Odni, oc drack
af hornino till konungs. Konungr tók vid, oc ger-
di kross-marc yfir; þá mællti Kár af Gntingi: Hví
fer konungrinn nú sva; vill hann eigi enn blóta?
Sigurdr Jarl svarar: Konungr gerir sva scm þeir
gera allir er trúa á mátt sinn oc megin, oc signa
full sitt ]?ór, hann gerdi hamars-marc yíir ádr hann
drack; Var þar þá kyrt um qvclldit. Eptir um
daginn er menn gengo til borda, þá þusto bændor
at konungi, sögdo at hann scylldi eta þá hrossa-slátr.
Konungr yilldi þat fyri engan mun: þá bádu þeir
hann drecka sodit; hann viildi þateigi: þá badu þeir
liann eta flotit; hann villdi þat oc eigi: oc hellt þá
vid atgöngo. Sigurdr Jarl villdi sætta þá? oc bad
SAGAHAKONARGODA. 1&7
þá lelta storminom: oc bad hann konung gína yfir
Ketil-höddona, er sodreykinn hafdi lagt upp af
hrossa-slátrino, oc var smiörog haddan. f>á geck
konungr till, oc brá líudúk um ketilhöddona, oc
gein yfir, oc geck sídan til hásætis, oc líkadi hvar-
igom vel.
CAP. XIX.
BLÓTVEIZLAÁMÆRI.
Um vetrinn eptir var búit til Jóla-veizlo konungi
inn á Mærinni. Enn er at leid jólonom, þá lögdo
þeir stefno med ser VIII höfdingiar, er mest redo
fyrir blótom í öllom þrændalögom. þeir voro IV
vitan or þrándheimi: Kár af Grytingi, Asbiöru af
Medalhúsom, þórbergr af Varnesi, Ormr af Liox.o.
Enn af Innþrændom: Blotólfr af Olvishaugi, Naríi
af Staf or Veradal, þrandr Haka af Eggio, þórir
Skegg af Húsabæ í Eynni idri. þessir VIII mtenn
bundoz í því, at þeir IV af Utþrændom scylldo eyda
kristindominom í Noregi, enn þeir IV aí ínnþrændotn
scylldo neyda konung til blóta. Utþrændir fóro IV scip-
om sudr á Mæri, oc drápo þar presta III oc brendo
kirkior III, fóro aptr sídan. Enn er Hákon konungr oc
Sigurdr Jarl komo inn á Mæri med hird sína, þá
voro bændor þarkomnir allfiölmennt. Hinn fyrsta dag
at veizlonni þegar herdo bændor at konungi, ocbá-
do hann blóta, enn heto Jianom afarkostom ella.
Sigurdr Jarl bax þá sáttmál í ínillom þeirra, oc kemr
i48 SA GA HAKONAR GOUA.
£á sva at Ilákon konungr át nockora biia af hross-
liíbr, drack hann oc {>á Öll minni krossalaust, þau
cr bændor skenkto Jianom. Enn cr veizlo þessari
var lokit, fór konungr oc Jarl þegar iit á Hladir.
Var konungr allúkátr, oc bióz f>egar í brott med
öllo lidi sino or þrándheimi, ocmællli sva, at hann
scylldi fiölmennari koma í annat sinu í þrándíieim,
oc giallda ]?á bændom |>enna fiandscap, er £>eir höf-
do til hans gert. Sigurdr Jarl bad konung gefa
þrændom |>etta eigi at söc, segir sva, at konungi
ínuni eigi Jáat duga at heitaz, edrheria áinnanlandz
fólk, J>ar sern niestr styrkr erlandsins, sem í þránd-
hcimi var. Konungr var þá svareidr,at ecki máítti
ordom vid hann koma. Fór hanu í brott or pránd-
heimi, oc sudr á Mæri, dvalldiz par um vetrinn, oc
á vorit fram. Enn cr sumradi, dró hann lid at ser:
Voro pau ord á, at hann mundi fara med her £ann
á hendor þrændom.
CAP. XX.
OROSTAÁÖGVALLDSNESI. ,
JtLnn er Hakon konungr var á scip kominn , oc
hafdi lid mikit; ]?á komo hanom þau tidíndi sunn-
an or landi, at synir Eiríks konungs væro komnir
sunnan af Danmörk í Vikina, oc [>at med, at þeir
höfdo ellt af scipom Tryggva konnng OJafsson austr
vid Sótanes; liöfdo J>eir £>á vída Iieriat í Vikinni, oc
höfdo margir menn tindir £á gengit. Enn er Ilakon
S AGA IIAKONAR G 0 D A. i4o,
kommgr spurdi f>essi tídindi, f>á þóttiz hann lida
þurfa; sendi hann ]?á ord Sigurdi Jarli at koma til
sín, oc sva ödrom höfdingiom, J>eim er hanom var
lids at ván. Sigurdr Jarl kom til Hákonar konungs
oc hafdi allmikit lid: voro J>ar |>á allir prændir,
í>eir er um vetrinn höfdo mest gengit at konung-
inom, at pinda hann til blóta. Voro ]?eir £á allir
í sælt teknir, af fortölom Sigurdar Jarls. Fór Há-
kon konungr þá sudr med landi. Enn er hann korr:
sudr um Stad, £>ci spurdi hann at Eiriks synir voro
komnir á Nordr-Agdir; fóro ]?á hvarir í moti ödr-
om; vard fundr þeirra á Körmt: gengo £á hvarir
tveggio af seipom, oc bördoz á Ogvalldsnesi : voro
hvarirtveggio þá allfiölmennir; var þar orosta^ mikiL'
Sótti Hákon konungr hart fram, oc var f>ar fyrir
Guthormr konungr Eiriks soft, med sína sveit, oc
eigaz f>eir höggva scipti vid ; f>ar fell Guthormr kon-
ungr, oc var merki hans nidrhöggvit; fell |>ar f>á
mart lid um hann. því nðest kom flótti i lid Eiriks-
sona, ilydo f>eir til scipanna, oc rero í brótt, oc
höfdo látit mikit lid. þess getr Guthormr Sindri:
Valþögnir let vcgnom
víg ncst saman bresta
liaudar nafs of hofdom
lilym milldingom gilldir.
þar geck niördr af nirdi
nadds há maiia raddar
valbrandz vidra landa
vapnundadom sunda.
Hákon konungr fór til scipa sinna, oc hellt austr
eptir Gunnhilldar sonom: fóro f>á hvarirtveggio sem
i5o SAGAHAKONAR G O D A.
mest mátto, £ar til er |>eir komo á austr-Agdir.
þadan sigldo Eiríks synir á liaf, oc sudr til Jot-
lands. þess getr GutJiormr Sindri:
Alm drogar var a>gis
opt sinn >ess cc minnnnz
barnia ölld fyrir balldri
bcnsícs vita ríkis.
Bödsækir hellt bricar
bredtir síns oc rac fíæda
uiulan allar kindir
Eirecks á haf sncckiotn.
Sídan fór Hákon konungr nordr aptr till Noregs :
enn Eiríks synir dvplldoz pá enn í Danmörk lánga
hríd.
CAP. XXI.
LAGASETNING HAKONAR KONUNGS
-tLptir þessa orosto setti Hákon konungr þat í log-
om um allt land med siá, oc sva lángt á land upp,
sem lax gengr ofarst í vatn, at hann scipadi allri
bygd, oc scipti í scipruidor; eun hann scipti sciprei-
dom í fylki. I hverio fylki var þá áqvr dit, hver-
so mörg scip voro, edr hverso stór scylldi útgera
or fylki hverio, þá er almenningr væri úti: oc scyll-
di almenningr vera scylldr út at gera, f>egar er ut-
lendr her væri í landi. þat scylldi oc fylgia útbo-
di f>ví, at vita scylldi gera á hám fiöllom , sva at
hvern mætti siá frá ödroni. Segia menn sva , at á
VII nóttom fór herbodit frá enom synzta vita, í
ena nörzto J>ínghá á Hálogalandi.
SAGAHAKONAR G 0 D A. i5i
CAP. XXII.
FRÁ EIRÍKS SONOM.
Eiril
iks synir voro miök 1 hernadi í Austrvcgi, enn
stundom heriado þeir í Noregi, sva sem fyrr erri-
tat. Enn er Hákon konungr red Noregi, var þá oc
árferd gód i laudi, oc gódr fridr; hann ">ar oc hinn
vinsælazti. pá. er Hákön hafdi verit kon mgr i No-
regi XX vetúr, komo sunnan or DaimiÖrko synir
Einks, oc höfdo allmikit lid. pat var mikit lid er
þeim hafdi fylgt í hernadi, enn þó var miklo meiri
Dana her, er Haralldr konungr Gormson haídi fengit
þeim í hendor; þ.ir fengo radbyrí mikit oc sigldo
út af Vendli, oc komo u:aii atOgdom: : ' "* ". J n> sidan
nordr med landi dag oc nótt. En.i vitotn var eigi
uppscotit fyrir þá söc, at sú var sidvenia at vitar
fóro austan eptir landí; enn austr þar hafdi ecki
ordit vart vid ferd þeirra. þat bar oc enn til, at kon-
ungr hafdi vidrlög mikil, efvitar væri ráugt uppbornir,
þeim mönnom er kunnir oc sannir urdo at því: fyr-
ir þá söc, at herscip oc vikingar fóro um úteyar oc
lmgdo landsmenn, at þar mundo fara synir Eiríks;
Var þá vitom rángt uppscotit, oc vard herlaup um
land allt; Enn Eiríks synir fóro aptr til Danmörk-
or, oc höfdo engan Dana Iier haft, nema sitt lid.
Enn stundom voro þat annarskonar vikingar. Vard
Hákon konungr þesso miök reidr, er starf oc feko-
stnadr vard af þjsso, enn ecki gagn. Bændor töldo
oc at því fyrir sína hönd, er sva fórj oc var þcssi
IÖ2 SAGA HAKONAR G 0 JD A.
söc til, er engi niósn fór fyrir um ferd Eiríkssona,
fyrr enn peir komo nordr í Ulfasund ; þeir lágo þar
VII nætor, fór £á niósn et efra um eydit, oc nordr
um Mæri. Enn Hákon konungr var ]bá áSunnmæri,
í ey þeirri er Frædi heitir, parsem heitir Birkiströnd,
at búi síno, oc hafdi eigi lid ncnia hird sína oc
bændqr, £á er verit höido í bodi hans.
CAP. XXIII.
FRÁAGLIULLSERC
INiósnar-menn komo til Hákonar konungs, oc sög-
do hanom at Eiríks synir voro med her raikinn fy-
rir sunnan Stad. pá let hann kalla til sín f>á menn
er þar voro vitrastir, oc leitadi ráds vid |>a, hvert
Jiann scylldi beriaz vid sono Eiríks, ]?ótt lidsmunr
se mikill, edr scyldi Iiann fara nordr undan, oc fa ser
Jid meira. Egill Ullserkr cr nefndr bóndi einn er
£ar var; hann var £>á gamladr miök, enn hafdi verit
meirj oc sterkari hvariom manni, oc hiun mesti
orosto madr; hann hafdi lcngi borit merki Harallds
konungs hins Hárfagra. Egill svarar rædo konungs:
var ec í nockorom orostom med Haralldi konungi
fedor ydrom; bardiz Jiann stundom vid meira lidi,
stundom vid miiina; hafdi hann iafnan sigr. Alld-
regi heyrda ec hann leita fess ráds , at vinir
hans scylldo kenna hönom at flya: manom ver
oc eigi J?er f>at rád kenna, konungr, þvíat ver þic-
kiomz eiga höfdingia roscvan: £er sculot oc eiga tra-
SAGA BA KONAR G 0 D A. i53
usta fylgdina af oss. Margir adrir studdo oc £>á
Jjetta mál., Konungr segir oc sva, at hann var f>ess
fusari, at beriaz nied lid þat er tilfengiz. Var þat [>á
rádit; let konungr þá scera upp herör, ocsendaalla
vega frá ser, feck hann brált núkit lid. píi mællti
Egill Ullsercr: þat óttudunz ec of hríd, er fridr
J>essi hinn mikli var, at ec mundi verda ellidaudr
inni á pall-slrátn mínom, enn ec villda helldr falla
í orosto, oc fylgia höfdingia mínom: kann nú oc
vera, at sva megi verda, um ]?at er Jykr,
CAP. XXIV.
OROSTA VI D FRÆDARBERG.
wynir Eiríks helldo nordr um Slad, |>egar er leidi
gaf. Enn er þeir komo nordr um Stad, £á spyria
þeir hvar Hákon konungr var , oc hallda til móts
vid hann. Hákon konungr haídi IXscip; harin lag-
diz nordr undir Frædarberg í Freyarsundi; enn Ei-
ríks synir lögdo at fyrir sunnan bergit; beir höfdo
meir enn XX scip. Hákon konungr sendi £eim ord,
oc bad £á á land gánga, segir at hann hafdi þeim
völl haslat á Rastar-kálfi; þar ero slettir vellir oc
miklir, enn fyrir ofan gengr brecka laung oc helldr
lág. Gengo Eiríks synir þá af scipom sínom, oc
nordr yfir hálsinn, fyrir innan Frædarberg, oc sva
fram á Rastarkálf. pk mællti Egill til Hákouar ko-
nungs, bad hann fá ser X menn oc X merki. Ko«
nungr gordi sva. Gangr £á Egill med menn sína
" i54 SAGA HAKONAR G O D A.
upp undir breckuna ; enn Hákon konungr geck upp á
völlinn med lid sitt, setti irpp merki, oc fylkti, oc segir
sva: Ver sculom hafa fylking lánga, sva at þeir kringi
eigi um oss, þótt þeir hafi lid meira; gerdo þeir
oc sva: vard þar orosta mikil, oc en snarpasta sócn.
Egill Ullserkr let þá setia upp merki þau X er
hann hafdi, oc scipadi sva niönnom þeim er baro,
at þeir scylldo gánga sem næstir breckonni, oc láta
sfundarhríd í millöm hvars þeirra. þeir gerdo sva,
oc gengo fram med breckonni sem næ^t, sva seni
þeii' mundo vilia kotna á bak þeim Einks sonom,
þat sá þeir er efstir stódo í fylking Eiríkssona, at
inerki mörg fóro ódfluga, oc gnæfo fyrir ofan brec-
kuna, oc hugdo at þar mundi fylgia lid mikit, oc
mundi vilia koma á bak þeim, oc milli scipanna.
Gerdiz þar þá kall mikit, sagdi hverr ödrom hvat
títt var: því næst kom llófti í lid þeirra. Enn er
þat sá konungarnir þá flydo þeir. Háko n konungr
sótti þá hart fram med sínommönnom, oc ráko þeir
ílóttann oc felldo lid mikit.
CAP. XXV.
FRÁ GAMLA KONUNGL
vJamli Eiríksson þci er hann kom upp á hálsinn
fyrir ofau bergit, þá sneriz hann aptr, oc sá þá at
ecki lid fór eptir þeim meira, enn þat er þeir höf-
do ádr bariz vidr, oc þetta var prettr einn; þá let
Gamli konungr blása herblástr, oc setia upp merki
SAGA HAKONAR G O D A. i55
sitt, oc scaut á íPyl'kiiíg: hnrfo at því allir Nordmenn,
enn Danir flydo til scipanna. Enn er Hákon konungr
oc hans lid koniþarat, þá vard þar orosta en snar-
pasta í anuat sinn. Hafdi þá Hákon konungr meira
lid; lauk sva at Eiríks synir flydo: sótto þeirþásudr
aí' hálsinom, enn sumt lid þeirra opadi sudrábergit,
oc fylgdi Hákon konungr þeim. Völlr slettr er au-
stan af hálsinom, oc veslr á bergit, oc þá hamrar
brattir vestr af. ^á opodo menn Gamla upp undan
á bcrgit, enn Hákon konungr sótti at þeim sva snarp-
liga, at hann drap smna, enn sumir liópo vestr af
bergino, oc voro hvarirtveggio drepnir: oc scildiz
Hákon konungr sva fremi vid, er hverr niadr var
drepinn.
CAP. XXVI.
FALL GAMLA KONUNGS OC ULLSERCS.
VJamli Eiríksson flydi af hálsinom ofan á iöfno,
fyrir sunnan bergit. pá sneriz Gamli konungr enn
í mót, oc hellt upp orosto: kom þá enn lid tiljians.
pá komo oc allir brædor hans med miklar sveitir.
Egill Ullsercr var þá fyrir Hákonar mönnom, oc
veitti harda atgaungo, oc sciptoz þeir Gamli kon-
ungr höggom vid; feck Gamli konungr sár stór,
enn Egill feli, oc mart lid med hanom. P& ko.n
at Hákon konungr med þær sveitir er hönom höfdo
fy^gT? var*d Þa enn ny orosta. Sótti þá enn Hákon
konungr hart íram, oc hió menn til beggia handa
i56 SAGA HAKONAR G 0 D A.
ser, oc felldi hvern yfir annan. Sva segir Guthormr
Sindri:
Hræddr fór IiiÖrva raddar
her fyrir máhna £verri,
rógeyso geck ræsir
rádstercr framar mcrkiom.
Gerra granlr í sncrro
gcir vífa scr hi'ifa
Linn er yfrimi gat jöfra
óds kvúnar byr m ána.
Eirífcs synir sá menn sma alla vega falla fyrir ser.
pa snúaz bcir á ílótta til scipa sinna; enn £eir er
fyrri höfdo ílyit á scipin, £á höfdo þeir úthrundit
sciponomr enn sum scipin voro jpá nppi fiörot £>á
hliópo allir Eirífcs synir á sund, oc bat lid er þe'un
fylgdi. þar fcll Gamli Eiríksson, enn adrir brœdor
hans nado sciponom, oc helldo brott sídan med f>at
líd cr eptir var, oc helldo sídan sudr til Danmör-
kor, oc dvölldoz bar um hríd, oc undo illa vid sína
ferd.
CAP. AXVII.
HEYGDR EGILL ULLSERCR.
ákön konungr tók þar scíp hau. öll er uppi höf-
do fiarat, er átt höfdo Eiríks synir, oc let draga á
laud upp; J?ar let Hákon konungr leggia Egill Ull-
serc í scip, oc med hanom alla þá menn, er af
þeirra lidi höfdo fallit, let bera þar at iördocgriót.
Hákon konungr let oc íleiri scip uppsetia, oc bera
á valinn, oc ser ]?á hauga enn fyrir sunjian Frædar-'
S AG A HAKONAR G 0 D A. i5j
berg, Eyvíndr Skáldaspillir orti víso þcssa, £á er
Glumr Geirason haeldiz í siimi víso um íall líáko-
nar konungs:
Fýrr rand Fcmis varra
flngvarr koimngr s|iarra,
málmhridar svall nioidoiú
módr í Gamla blódi.
þa' er ústirlin arfa
F.irics oc rac geira
íu'i tregr gæti gmita
grams fall á siá alla.
Háyer bautasteinar standa hiá haugi Egils Uilsercs.
CAP. XXVIII.
HERSAGA TIL HAKONAR KONUNGS.
pá er Hákon konungr Adalsteins fóstri hafdi verit
konungr i Noregi XXVI vetor, sídan er Eiríkrbró-
dir bans fór or landi, þá vard þat til tidinda, at
Hákon konungr var staddr á Hördalandi, oc tók
veizlo í Stord á Fitioni; hafdi hann þar hird sina
oc bændor marsa í bodi sino. Enn er konungr sat
yfir Dagverdar bordi, þá sá vardmenn, er úti voro
at scip mörg sigldo sunnan, oc átto eigi lángt tii
eyarinnar. pá mællti Iiverr vid annan, at segia
scylldi konungi, at þeír lmgdo, at her mundi at
í>eim fara; enn þat Jíótti engom dælt, at segia ko-
nungi hersögo; þviat hann hafdi £ar mikit vidlagt,
hveriom er þat gerdi. Enn þat f>ótti |>o úgeranda,
at konungr vissi eigi §>etta. pk gengr cinnhverr
i58 SAGA HAKONAR G 0 D A.
þeirra inn í stofona, oc bad Eyvind Finnsson gánga
út raed ser seiótt, segir at Iiiii mesta naudsyn var
á. Evvindr geck þegar þannig, er siá tnátti til
scipanna; þá sá hann þegár., at þar fór her mikill;
Geek aplr þegar í stoföno , oc fyrir konung oc
nnvilti: lítil er Iídandi stund, enii laung matináls
stund. Konungr leit móti hanom, oc mælíti: hvat
ferr? Eyvindr qvad:
Blódöxar ti;í ec buida
bryn Þíngs Fctil stinga
oss geras bnupt eus bvassa
befnendr seto eFni :
helldr er vant, enu ec villda
veg Þiun, konungr, segia,
í'avoin til fornra vapna
íliótt hersögo drottni.
Konungr segir: Erto sva gódr drengr, Eyvindr, at
þú mant eigi hérsögo segia, nema sönn se. pá. se-
gia margir, at sú saga se söiin. Let þá konungr
taka ofan bordin; geck hann þá út oc sá til scipan-
na, sá þeir þá at þat voro herscip. Konungr spyr
þá menn sína, hvert rád taka scylldi; hvert beriaz
skuli med lid þar er þeir hafa, eda gánga til scipa,
oc sigla nordr undan. Er oss þat audsætt, segir
hann, at ver munotn nú beriaz vid lidsmon miklo
meira, enn fyrr höfom ver átt, oc heíir oss þó iaf-
nan þótt mikill misiafnadr lids vars þcá er ver ho-
fom orosto átt vid sono Gunnhilldar. Menn veitto
her eigi sciótan orscurd; þá svarar Eyvindr máli
konungs :
SAGAHAKONAR G 0 D A. i5q
Snmira niordr enn nortlar
naddregns livöíom þcgni
vr getom bili at bölva
bordmærar skæ færa:
nú er feat er rekr á rakna
rymleid flota breidan
grípom vcr í greipar
gnunbord Haralldr sunnan.
Konungr svarar: Raustliga er þetta mællt, Eyvíndr,
oc nær scaplyndi míno; enn þó vil ec heyra íleiri
manna úrsciird of betta mál. Enn er inenn þóttoz
skilia hverso kommgr villdi vera láta, bá svörudo
mrtrgir, at helldr villdo falla med drengscap, enn flya
fyrir Dönom, at úreyndo; sögdo al opt höfdo |>eírsigr
fcngit, þá er þeir höfdo bariz vid minna lid. Konungr
þackadi þeim vel ord sín, oc bad þá vapnaz; oc
sva gera menn. Konungr steypir brynio á sic, oc
gyrdir sic med sverdino kvernbít, setr á höfot ser
hiálm gullrodinn, tekr kesio í hönd ser , oc sciölld
á hlid. pá. scipar hann hirdinni í eina fylking, oc
bóndom þar med, oc setti upp merki sín.
CAP. XXIX.
FRÁ FYLKINGU EIRIKSSONA.
ilaralldr konungr Eiríksson var þá höfdingi yfir
þeim brædrom eptir fall Gamla : £>eir brædur
höfdo þar her mikinn sunnan af Danmörk. £>ar vo-
ro þá í lidi med þeiin módorbrædor þeirra, Eyvindr
Screya oc Alfr Ascmadr; þeir voro sterkir menn oc
raustir, oc hinir mesto manndrápa menn. Eiriks
i6o SAGA IIAHONAR G 0 D Al
synir helldo scipom sínom til eyarinnar, oc gengo
á land upp, oc fylkto, oc er sva sagt, at eigj væri
miimi lidsmunr, enn VI menn mundo vera um eimi.
7
aL Eiríks synir ínuudo ílölmennari.
CAP XXX.
FRA FYLKÍNGO IIAKONAR KONUNGS.
ákou. konungr Imfdi þá fylkt lidi síno, oc segia
menn sva, at hann steypti af ser brynionni, ádr o-
roslan tókz. Sva segir Eyvindr Scálldaspillir i Háko-
nar máloin (vid. vers. II. III. IV. Cap. XXXIII).
Hákon konungr valdi menn miök í hird med ser,
at aili oc reysti, sva sem gðrt hafdi Haralldr ko-
nungr Jadir Jians. þórálfr iun sterki Skolmsson var
]bar, oc geck á adra Jilid konungi, Jiann Iiafdi Iiiáhn
oc sciölld, kesio oc svcrd, £at er Icallat var Fet-
breidr. [^at var kallat, at beir Hákon vseri jam-
Sterkir: £>ess getr jpordr Siáreksson, í drápo J>eirri7
er liann orti um þórúlf:
far er bödliardir bördoz
baiuiz ió draugar landa,
lystr gcck her til hiörva
hnitz, í Stord á Fitiom:
Oc gymsleyngvir ganga
gifrs hlpmúna di-ífo
nausta blacs et næsta
Nordmanua gram £ordi.
Vjm er Fylkingar gengo saman, vard £ar orostá
hörd oc mannscæd. Enn er menn höfdo scotit spió-
tom
SAGA H AKON AR G 0 D A. 161
1om, £>á brugdo nienn sverdom, geck |>á Hákon ko-
nungr, oc poraiíV med hauoin, fram ura merkin, oc
hiuggö til beggia luulda. Sva segir Eyvindr Skállda-
spillir 1 Hakonar nialom. (vid. vers. V. VÍ.Cap. XXXIÍI).
CAP. XXXI.
FALL EYVINDAÍV SKREYO OC ALFS ASK
MANNS.
ákon konungr var audkendr, meir enn adrir menn;
lysti oc af hiáhniuom, er sólin skein á: var vapna-
burdr mikill at hanom. pá tók Eyvindr Finnssou
Jj ött , oc setti yíir hiálm konungs. Eyvindr Skreya
kalladi þá iiátt: leyniz Nordmanna konungr nú? edr
heíir hanu ityit, edr h'var er ná gullhiálmrinn? Ey-
vindr geck r~á fráíft, oc Alfr bródir haris med ha-?
nom, oc hioggö til béggiá handa, oc kto sem ódir
eda galnir væri. Hákon konungr mællti hátt til
Eyvindar: liallto sva fram stefnunni ef þu villt íinna
Nordmanna konung. Sva segir Eyvindr Skaildaspiliir:
Badat vaigrindar vinda
vcclr iieyaudi Skreyo
gumnom hollr ne gnlli
gefnar sinni stefiio.
Eí' svipkentíi svinnan
sigr minnigr vilit finna,
frani hallto niótr at nytoni
Nordinanna gram Þannig.
Yar pá oc scaint at bída, ádr Eyvindr kom J>ar oc
reiddi upp sverdit, oc hió til konungs. þórálír scaut vid
hanom scildinom, oc stakradi Eyvindi vid: enn konungr
tók sverdit kvernbít tveim höndom, oc liió til Evvin-
1 1
i6a SAGA HAKONAR G 0 D A.
dar ofan í hiálminn, oc klanf hiálminn oe höfudit
allt í herdar nidr. pá drap þórálfr Alf Ascmann.
Sya segir Eyvindr Skalldaspillir:
Vcit ec at bcit hinn bifri
byggving medal dyggvan
búlca scíds or bádom
benvöndr konangs höndom.
Ufælinn klaní' ála
cldraugr scarar liauga
gullhiölltodom galltar
grandrádr Dana brandi.
Epiir fall þeirra brædra geck Hákon konnngr sva
hart fram, at |>á hröck allt fólk fyrir hanoin. Slær
þá í lid Eiríks sona felmt oc flólta |»ví næst: enn
Hákon konungr var í öndverdri sinni fylkingo, oc
fylgdi fast flóitamönnom, oc hió títt oc IiarS: þá
f'aug ör ein, er fleinn er kalldr, oc koin í handlegg
Hákoni konungi, upp í inúsina, fyrir nedan öxl. Oc
er þat margra manna sögn, at scósveinn Gunuhill-
dar, sá er Kispingr er nefndr, lióp fram í þysinom,
oc kalladi: gefit rúm konungs bananom, oc scaut
fleininom til Hákonar konungs. Enn sumir segia,
at engi viti hverr scaut: má þat oc vel vera, þyíat
örvar oc spiót oc allskonar scotvopn flugo sva þyckt,
sem drífa. Fiölldi inanns fell af Eiríks sonom , bædi
á vigvellinom, oc á leid til scipanna, oc sva i fiö-
runnij oc fiölldi lióp á kaf. Margt komz á scipin ,
allir Eiríks synir, oc rero þegar undar, enn Háko-
nar menn eptir feim. Sva segir þordr Siáreksson^
Vardi varga myrdir
vítt, sva skaJ fiid sh'ta
SAGA HAKONAR G 0 Ð Æ i63
iöfor villdot J>ann elldaz,
pndvcrt fúlk at lo.ndom.
Starf bófz upp t>ar er aiíl
^. ótta vanr á iiótta
guils, cim gramr var fallinn,
'Gunnbilldar kom sunnan.
þróít Var synt l>ar er settoz
sinn ródrs vid t>rö?n stiunan^
madr 'let Önd oc annarr,
ófár búendr sárir.
Afrcks veit fat cr iöfri
allríkr i styr slíkom
göndlar niordr sá er gerdi
geck níest, Imgius dreckoi
CAP. XXXII.
DAUDl-ft-A-Kr01!^AR KONUNGS.
Jrlákon konungr geck út á skeid sína, let f>á bin-
da sár sitt, enn þar rann blócl sva mikit, at eigi
feek stödvat. Oc er áleid dag, þá úmætti konung.
Segir hann þá mönnom sínom , at hann vill fara
nordr á Alrekstadi, til bús síns. Enn er þeir komo
nordr at Hákonarhello, þá lögdo beir f>ar at, oc
var þá konungr nær lifláti; kalladi hann þá til sín
vini sina, oc segir þeim skipan jbá er hann vili ge-
ra of ríkit; hann átti dóttor eina barna, er þ>óra er
nefnd, oc eingan son; hann bad þá senda bau ord
Eíríks sonom, at þeir scylldo konungar vera yfir
landi; enn hann bad af þeim vircta vinom sínom oc
frændom. Enn þótt mer verdi lifs audit, segirhann,
f>:í man ec af landi fara til kristinna manna, oc
i64 SAGAHAKONARGODA.
bæla fat er ec hcfi brotit vid Gud : Enn ef ec dey
her í heidni, f>á veiti mer her gröpt J>ann er ydr
syniz. Littlo sídar andadiz Hákon koiiujogr, bar á
hellunni, sem hann hafdi fæddr Yefit. Hákon ko-
nungr var sva miök harmadr, at bædi vinir oc úvi-
nir greto dauda hans, oc kölludo at éigi mundi iafn-
gódr konungr koma aptr í Noreg. Vinir hans fluttö
lík hans nordr á Sæheim á Nordfhördaland. oc ur-
po þar haug mikinn, oc lögdo þar í konung med
alvæpni sitt, oc hinn besta búnad sinn, ci-n eckí íe
annat. Mælllo þeir sva fyrir grepli hans, sem hei-
dinna manna var sidr til; oc vísodo honom til Val-
hallar.
CAP. XXXIII,
H Á K O N A R - M Á L.
Jl/yvindr Skalldaspillir orti qvædi eitt um fall Há-
konar konungs, oc sva þat, hverso hönom var fag-
nat í Valhöll; þat ero köilot Hákonar-mál, oc er
{jetla Upphaf:
I. Göndol oe Scögol
sendi Gauta Tyr
at kiúsa of konunga,
hverr Yngva ættar
sevlkli med Odni fara,
í Valliöll a.t vera.
II. Bródor í'undo t>ar Biarnar
í brýtiio fara,
konung hiun kústsama
ko/niun iind gnuuiáua; "
SAGAHAKONARGODA. i65
dmpdo dólgar,
t'ini darrar liristiz,
xípp var pá.
JiiJidr of baíin.
III. Ilet á Hólmrygij
sá er her kallar,
Jarla einbani,
fór til orosto.
Gott hafdi'hinn giöíli
gengi Nordmanna,
æigir Ey-dana,
stód nnd ár hiálmi.
I VT, Hraudz or hervádom ,
hratt á völl brynio,
vísi verdungar,
ádr til vígs tæki.
Lek vid liódmÖgo,
scylldi land veria,
gramr iiinu gladværi
stód und gull-hiálini.
V. Sva beit J>á sverd
or Siklings hendi
vadir vafadar
sem í vatn brygdi.
Brökodo broddar,
brotnodo scildír,
glumrudo glym-ringar
í gotna hausom.
VI Tröddoz törgor
fyrir tvs oc bauga
liiallta bardfótoin
hausar Nordmanna.
Róma vard í eyo,
rudo konungar
scírar scialldborgir
í scatna blödi.
166 SAGA HAKONAR G 0 D Ai
VII. Brnnno ben-elldar
í blódgom undomj
luto langbardar
at lyda iiorvi.
Svarradi sár gymir
á sverdaneai;
fell íiód fleina
í íiöro Stordar.
VIII. Blendoz vid rodnar
tind randar hiinni ,
Scöglar vedr leko
vid sc3's um baugaj
mndo odd-lár
í Oclins vedri,
hneig mart manna
fyrir mækis scraumi.
IX. S'áto í>á döglingar
med sverd um togin,
mcd scarda sciölldo
oc scotuar bryniorj
vara sá licr x hngom
er átti til Val-ballar vcga,
X. Gondol f>at mælíi,
studdiz gcir seapti :
vex nú gcngi Goda,
er Hákoni bafa
med ber mikinn
iieim bönd of bodir.
XI. Vísirí>at heyrdi
bvat Valkyrior mælto
inærar af mars buki:
hyggiliga leto,
oc hiánnadar sáto
oe höfdoz hlif.ir fyrir.
XII. Hví Þú sva gunni (qvad, liákon)
sciptír Geirscögol,
'SAGAÍIAKONAR G 0 D Al 167
værom t>ó verdir gagns fra Godomj
Ver þvi völldom (qvad Scögol)
er fú vclli hellz,
cmi þiuir fiandr ílugo.
XIII. Rída ver nu sciilom,
(qvad hin ríka Scögol)
græna heima Góda,
Odni at segia
at nú mnn allvalldr koma
oc hanu siálfan at siá.
XIV. Hcrmódr oc Bragi
(qvad Hropta Tyr)
gángit í gögn gramij
í>víat konuugr ferr,
sá er kappi þyckir,
til hallar hinnig.
XV. Ræsir I>at mælti,
var frá rómo kominn,
stöd allr í dræra drifinn:
illúdigr mrök
jþickir oss Odinn vera
siám ver hans of hugi.
XVI. Einheria grid
skallt £ú allra hafa,
Þigg Þú at Asoin ölj
Jarla bægi,
]?ú átt inni her
átta brædor, (qvad Bragi.)
XVII. Gerdar várar
(qvad hinn gódi konungr)
viliom ver siálíir hafa:
hiálm oc brynio
skal hirda vel;
gott er til geirs at taka.'
XVIII. þá Þat kyndiz ;
hve sá konungr hafdi
i68 SAGA II A K 0 NAR G 0 D A.
vel of Þyroat veom,
er flákon bátlo
héilan konia
rád öll oc regii>f
XIX. GóJo dægri verdr
sá gratur of borinn,
er scr getr slíkan sefaj
bans allJar
æ niuu vera
at gódo getit.
XX. Mata ó-buudinn
á 3rta siót
Fenris-úlfr of fara,
ádr jafu-^ódr
á auda tröd
konnng madr komi.
XXJ. Deyr're,
deya fræudor,
eydiz 1-ind oc iád:
siti Hak'oii
nied beidin gpd:
niörg er ]?iód of Jpi'ád.
V.
SAGA AF BARALLDI KON-
UNGÍ GRAFÉLLD OC HA-
KONI JARLI SIGUÐ-
AR SYNI.
CAP. I
FRA UPPHAFI EIR1K.S SONA, OC EYVIND
SXALLDASPILLF.
XLiriks synir tóko £á fconungdóm yíir Noregi, sídan
er Hákon kónungr var faliinn: Yar í arálldr mest
fyrir ^éúri brædrorn át virdingo, oc hanu var ellztr
þeirra er bn Yii'áo. Gunhilidr módir ^eirra hafdi
miök íandrad med jj?ei:n; Jiou var köilot konunga-
módir. þá voro höidingiar í landino, Tiyggvi Ol-
afsson austr í landi, oc Gudrodr Biarnarson á Vest-
lblld, Sigurdr Hlada Jarl í "þrándhcimi: enn Gunn-
hilldar synir höfdo mitlland hinn fyrsla vetr. pá.
ibro ord oc sendimenn milli Gunnhilldarsona, oc
þeirra Tryggva oc Gudrodar, oc var þar allt mællt
til sætta, at þeir scylldo hafa þvílíkan lut ríkis af
Gunhilldar sonom, sem þeir höfdo ádr haft af Há-
170 SAGA AF HARALLDI GRAFELLD
koni komingi. Glúrar Geirason er madr nefndr, hann
var scálld Harallds konungs, oc reysti-madr mikill ;
hann orti víso ]?essa eptir fall Hákonar konungs:
Vel liefir hefnt, en hafna
hiörs ben draugar fiorvi
folkrackr of vant fylkir
framlícfc, Haralldr Gamla.
Er dockvalir drecka
tlúlg brands, fyrir ver handail
rodinn frá ec raudra benia
reyr, Húkonar drcyra.
pesú visa vard allkær. Enn er þetta spyr Eyvindr
Finnsson, qvad hann víso, er fyrr er ritin :
Fyrr raud Fenris varra &c. (Cap. XXVII. Sag.
Hakon. God.)
Var sú vísa oc miök ílutt. Enn er þat spyrr Har-
alldr konungr, ]pá gaf hann þat Eyvindi at dauda
sök, allt til í>ess er vinir þeirra sætto £>á, med |>ví
at Eyvindr scylldi geraz scálld hans, sva sem hann
hafdi ádr verit scalld Hákonar konungs. Var frænd-
semi ^eirri mikil, sva at Gunnliilldr var módir Ey-
vindar, dóttir Hálfdanar Jarls; enn módir hennar
var Ingibiörg, dóttir Harallds konungs ens Hárfagra.
pá. orti Eyvindir víso um Haralld konung:
Lítt qvádo ]?ic láta
landvöidr er brast Hörda
brynio hágl í beniom
buggoz álmar, ged fálma.
J)á er úfolginn ylgiar
endr or J>inni liendi
Fetla svell til fyllar
full egg, Haralldr, gullo."
OC HAKONI SIGURDAR SYNL 171
Gunnhilldar synir sáto mest um mift land, jpvíat
bædi þótti tat eigi trúlið:, at sitia undir liendi
þrændom, edr Víkveriom, er mestir liöfdo verit vi-
nir Hákonar konungs ; enn SLórmenni mart var i
hvaromtveggia stad. pá fóro menn med sæLtarbodom
í milli þeirra Gunhilldar sona oc Sigurdar Jarls-
£>víat peir fengo engar scylldir ádr or þrándheimi,
oc vard |>at at lyktom, at jpeir gerdo sætt sína kon-
ungar oc Jarl, oc buudo þat svardögom. Scylldi
Sigurdr Jarl hafa ríki slíkt af jpeim í jþrándheimi ,
sem hann hafdi fyrr haft af Hákoni konungi; voro
J>eir þá sáttir kalladir. AHir synir Gunnhilldar voro
kalladir menn sínkir, oc var þat mællt, at ]peir fæli
lausa fe í iördo. Um ]?at orLi Eyvindr Skalldaspil-
ir víso:
Bárom nllr of alla
imoa lanks á hanka
ilöllom Fyrisvalla
fræ Húkonar æfi.
Nú heíir Fólk-stridir FrdJa
fáglyadra í>ya
melldr i múdor holldi
mello dólgs of fólginn.
Oc enn:
Fyllar scein á íiöllom
fallsól braa vallar
nllar kiols of allan
alldr Hákonar scálldom.
Nú er álfrÖdoll elfar
jötna dólgs of fólginn,
rád ero ramrar piódar
rík. í módor líki.
172 SAGA AF HARALLDJ GRAFELLD
]pá er Haralldr konungr spyurdi um vísor þessar
satt, þá sendi hann ord Eyvindi at hann scylldi ko-
ma á sinn fund. Enn er Eyvindr kom á konungs
fund, þá bar konungr sakar á hann, oc kalladi hann
vera úvin sinn, oc satnir þer þat illa, segirhan, at
veifa iner úírúnat, þviat þú hefir ádr gerzt minn
mudr. pá qvad Eyviudr víso:
Einn drottiuq heíi ec úttan,
jöt'r cl yrr , euti í>ic fyrri ,
bellr bragningr tlJi,
bid ec eigi racr ens £ridia.
Trúr var ec tiygia dvrom,
tveim sciölldom lek cc alldri,
fylli ec llock J>inn stillir,
fellr á höud íner elli.
Haraljdr konungr let Eyvind festa ser fyrir mál
þetta sinn dóm. Eyvindr átti gullhríng mikinn oc
gódan, er kalladr var Molldi; hann hafdi verit tek-
inn iaungo ádr or iördo^ hring þann segir konungr
at hann vill hafa, oc var þá eigi annarr kostr á.
pii qvad Ey vindr ;
Skyllda ec skcria folldar
scídrennaudi sídan
þursa bæs fyrir Þvísa
t>iun gódan byr fiuna.
Er valiardar verdom
vcliandi, þer selia
lyngva uiens l>at er Icngi
láltr , minn fadir átti.
Fór þa Eyvindr heim, oc er eigi þess getit, at hann
fiudi Haralld konung sídan.
OC HAKONI SIGURDAR STNt. 170
CAP. II.
FRÁ GUNNIIILLÐAR SONOM OC CIUSTNI-
HALLDI pEIRRA.
vXunnhilldar synir tóko cristni á Engiandi, seni fyrt
var ritit : cnn er beir konio lii forráda í Noreoi ,
|>á fengo beir eigi áíeidis kornit at cris.tna menn í
landino; enn allt þar cr beir kotno því vid,þá bru-
to þeii' nidr hoí', oc spiljto blótoin, oc fengo af því
mikia úvinátto. Var þat. brátt á þeirra dögom, at
árlerd spilltiz í landino, þvíat konungar voro margir,
oc hafdi hverr þeirra hird uni sic; þurí'ío þeir mik-
ils vid oc um kostnad, oc voro beir inir fegiörnzto.
Enn ecki helldo þeir miök lög þau cr Hákon kon-
ungr hafdi sett, nema þat er þeim þótti fellt. þeir
voro allir hinir friduzto menn, sterkir oc stórir, í-
þrottamenn miklir. Sva segir Glúmr Geirason í
drápo þeirri erhann orti um Haralld Gunnhilidarson:
Kunni XII sá er tanna
tídom hallin-scída
ógnar stafr of iofra
íjróttir fram sótti.
Optliga fóro þeir brædor aliír saman, enn stundom
ser hverr: þeir voro menn grimmir oc raustir, oro-
sto-menn miklir, oc miök sigrsælir.
CAP. III.
RÁDAGIÖRD GUNNHILLDAR OC SONA
HENNAR.
vTunnliilldr konungamódir oc synir hennar voro
174 SAGA AF HARALLDI GRAFELLD
opt á iali cc málstefnom, oc redo landrádom. Oc
eitt sinn spyr Gunnhilldr sono sína: hvernig ætli
í>er at láta fara um ríki í þrándheimi? foer berit
konunga nöfn, sva sem fyrr höfdo haft lánjfedgar
ydrir, enn £>er haíit lítit licl oc land, oe erot mar-
gir til scipíis. Yikina austr hafa þeir Tryggvi oc
Gudrödr, oc hafa þeir jj>ar nockora tiííölo, fyrir æt-
tar sakir. Enn Sigurdr Jarl rædr einn fyrir öllom
þrændalögom, oc veit ec eigi hver scyllda bcr tiil
þess, at láta Jarl einn ráda ríki sva miklo undan
ydr. |)ycki mer J>at iindarli#, cr |er farit hvert
sumar í víking á önnor lönd, enn látit Jarl innan-
lands taka af ydr födor-leifd ydra. Lítit mundi
Haralldi konungi þyckia, er ji>ú ert eptir heitinn,
födor-födor þínom, at selia Jarl einn af nki oc lífi,
er hann vann allan Noreg undir sic, oc red sídan
*til elli. líaralidr svarar: þat er eigi sva módir, sag-
di hanu, audvellt, at taka Sigurd Jarl af lífdö^om ,
sem at skera kid eda kálfj Sigurdr Jarl cr ættstór
oc framdmargr, vinsæll oc vitr; vætti ec, ef hann
spyrr at sönno, at hann á úfridar van af oss, þá ero
þar allir þrændir sem hann er. Eigo ver £>ar þá ecki
erindi nema illt eitt. Lítz mer sva sem engom varom
brædra Þycki tryggt, at sit.ia undir hendi þeiin
þrændom. pá segir Gunnhilldr: ver skulom ]?á fara
allt annan veg med varo rádi, gera oss minna fyrir.
Haralldr oc Erlingr skulo sitia í haust á Nordmæri,
má ec oc fara nied ydr: skulo ver ]pá öll sainan
freista Iwat atsysliz. Nú gera £au á jþessa leid.
OC HAKONI SIGURDAR STNI. 175
CAP. IV. .
RÁDAGERD GUNNHILLDAR SONA OC
GRIÓTGARDS.
ródir Sigurdar Jarls het Griótgardr ; hann var yn-
gri miklo þeirra , oc virdr minna, hafdi hann oc
eigi tignar-nafn; cnn hann hellt $ó sveit, oc var í
víking á sumrom, oc feck ser fiár. Haralldr kon-
ungr sendi menn inn í þrandheim á fund Sigurdar
Jarls, med vingiöfom oc vinmælom. Sendimenn sög-
do, at Haralldr konungr vill leggia vid hann þvílika
vinátto, sem ádr hafdi Hákon konungr haft vid Sig-
urd JarL J>at fyllgdi oc ordsendingo, at Jarl scyll-
di koma cá fund Harallds konungs, scylldo þeir þá
binda at fullo vinátto sína. Sigurdr Jarl tók vel
sendimönnom oc vinátto konungs, enn segir at hann
mátti eigi fara á fund konungs fyrir íiölscylldoin.
sínom: enn sendi konungi vingiaíir oc ord gód oc
blíd í móti vinátto hans ; Fóro sendimenn í brott.
þeir fóro oc á fund Griótgards, oc flutto til hans
et sama erindi, vinátto Harallds konungs oc heim-
bod, oc þar med gódar giafir. Enn er sendimenn
fóro heim, í>á het Griótgardr ferd sinni: oc at á-
qvednom degi kemr Griótgardr á fund Harallds kon-
nngs oc Gunnhilldar; var J>ar vid hönom tekit all-
feginsamliga. Var hann þar hafdr í enom mistom
kærleikom, sva at Griótgardr var hafdr vid einka
mál, oc marga leynda luti: kemr {>ar nidr, at sú
ræda var uppi böfd til Sigurdar Jarls, sem £au höf-
176 SÁGA AF HARALLDl GRAFELLD
do ádr sarnit konungr oc drollning: iöildo þau fyrir
Gríótgardi, hvcrso Sígurdr Jarl hafdi 1 iajili lersgi lí-
tinn tnann gervan; edr hvert haim murtdí vilia fara
aL Jarli med þeim brædrom. Enn ef hann vilWi
vera í besso radi med þeihíj þá segir köríurigr, at
Griótgardr scýlldi vera Járl haris- oc hafa ríki þut
allt er cádr hafdi Sigurðr Jai I haftí kom sva, at bau
sömdo þeita med éinká máíöm, at Griotgardr scyll-
di hallda niosn til, nær liTtaz Væri at veita atferdr
Sigurdi Jarlíj Öc gérá á ord Háraildi konungi. Fór
bá Griótgardr iieim vid sva búit, oc þá gódar gialir
af konangi.
CAP. V.
BRENNA SÍGURDAR JARLS.
öigurdr Jarl for um haustit inn í Stióradal, oc var
þar á vcizlom; þadari fór hann út á Oglo, oc scyll-
di þar taka veizlor. Ja, 1 hafdi iafnan mikit íiölmen-
ni med ser, þviat hann trúdi illa konungom. Enn
med því, at þá höfdo farit vinátto mál med þeim
HaralJdi konungi, þá hafdí hann nú ecki mikla sveit
manna. Griótgardr gerdi þá niósn Harallds kon-
ungs, at eigi mundi í annat sinn vænna at fara at
Jarli; oc þegar á sömo nótt fóro þeir konungarnir
Haralldr oc Erlingr inn eptir þrándheimi. oc höfdo
scip IV oc lid mikit; sigla inn um nóttina vid stiör-
noliós; kom þá Griótgardr til móts vid þá; korno
þeir
OC HAKONI SIGURDAR SYNI 177
þeir ofanverda nótt á Oglo , þar sern sigurdr Jarl
var á veizlo. þjir lögdo þar clld í hás, oc brendo
bæinn, oc Jarl inni, med öllo lidi sino : í'óro braut
þegar árdegis um morguninn, út eptir íirdi, oc sva
sudr á Mæri, oc dvölldoz þar lánga hríd.
CAP. VI.
UPPHAF HÁKONAR JARLS SIGURDAR
SONAR.
.O.ákon sonr Sigurdar Jarls, var þá inn í þránd-
heirni, er hann spurdi þessi tídindi. Var þegar
herhlaup mikit um allan þrándheim: var þar á vatn
dregit hvert scip, cr herfpert var. Enn er her sá
kom sarnan, þá tóko þeir til Jarls oc höfdingia yfir
lidit Hákon, son Sigurdar Jarls: helldo þeir lidi
því út eptir t>rándheimi. Enn er þetta spyria Gunn-
hilldar synir, þá fara þeir sudr í Raumsdal, oc á
Sunnmæri' hallda þá hvarir niósnom til annara.
Sigurdr Jarl var drepinn II vetrom eptir fall Há-
konar konungs. Eyvindr Skalldaspillir segir sva í
Háleygia-tali:
Oc Sigurd himi
ef svouóin veitti
hróca biór
haddingia vals;
farma tys
íiörvi næmdo
jardrádcndor
á Ogloc.
12
178 SAGA AF HARALLDI GRAFELLD
Oc ödliugr
i Öluu iartlar
áluar orms
ófælinu vard
lífs of lattr ;
£ar er landrecar
Tys áttung
í trygd sviko.
Hákon Jarl hcllt þráridheimi med styrk frænda sin-
na þriá velr, sva at Gunnhilldar synir fengo engar
tekior í þrándheiini. Hákon átti margar orostor
vid Gunnhilldar syni, oc drapoz marga menn fyrir
hvaromtveggiom. ^ess getr Einar Skálaglam í Vel-
lekio, er hann orti um Hákon Jarl :
Oc oddneytir i'iti
eiilvandr ílota brcidan,
sladr í Göndlar vedrom
gamr svafdi bil, hafdi.
Oc rand mána reynir
rógsegl Hedins bóga
npphóf iöfra kappi
etio lund at setia.
Oc enn qvad hann:
Varat of byriar ó'rva
odda vífs ne drífo
sverda sverri fiardar
svan glyadi at frya.
Brak-rögnir scók bogna
barg ópyrmir varga
bagl or Hlackar seglom
hiörs racJig^a fiörvi.
Mart vard cl ádr ála
austr löud at. nmn banda
raudjir lauks af ríki
ræki lnudr of tæki.
OC HAKONI SIGURDAR SYNI. 179
Enn getr Einar , hvernog Hákon Jarl hefndi födor
síns:
Ber cc f rir licfrul pá cr lirafna
hiióms lof toginn sciórna
þat nam vordr at vinna
vann síns lödor hranna.
Rtgttdi hiörs af hersa
hridrcmmis fiör vída
primlundr ofióc Imndi
jþegns gnótt oc menn regui.
Oc halhlvidr höllda
haf Faxa let vaxa
laufa Vcdr at lifom
lifkölld llárs í drífo.
Eptir þetta fóro milli beggia viflir, oc báro sættar-
ord milli þeirra, þvíat bændom leiddiz hernadr oc
úfridr innanlands; oc kemr sva med rádi vitra man-
na, at sætt var görr milli þeirra, sva at Hákon Jarl
scylldi hafa þvíh& ríki í þrándheimi, sem Jiafdi
Sigurdr Jarl fadir hans; enn konungar scylldo hafa
þvílift riki, sem Hákon konungr hafdi haft fyrir
þeim, oc var þat þá bundit fullom trúnadi. pá. ger-
diz kærleikr mikill med þeim Hákoni Jarli, oc Gunn-
hilldi, oc stundom beittoz f>au velrædom; leid sva
fram adra III Yetor; sat þá Hákon um kyrt í riki síno.
CAP. VII.
FRÁ GRÁFELLD.
xlaralldr konungr sat optaz á Hördalandi oc Ro-
galandi, oc sva £eir flei^i brædorj £eir sáto optliga
i8o SAGA AF HARALLDI GRAFELLD
i Hardangri. fat var á eino sumri, at Iiafscip kom
af Islandi, er átto Islendskir menn; í>at var hladit
aí' varar-felldom , oc helldo £eir scipino iil Har-
dangrs, jbviat |>eir spurdo at |?ar var fiölmenni iiiest
fyrir. Enn er menn komo til kaupa vid £á, þá vill-
di engi kaupa varar-felldina. þá fer styrimadr á
fund Harallds konungs, þvíat hönom var hann ádr
málkunnigr, oc scgir hanom til fæssa vandræda.
Korumor segir at hann mun koma til beirra, oc haun
gcrir sva Haralldr konungr var madr lítillátr, oe
gledimadr mikill; hann kom med scúto alscipa, oc
leit a varning þeirra, oc mællti yid styrimann : villio
gefu mer einn gráfelldinn? Giarna, segir stýrimaar,
pett fleiri væri. þá tók konungr einn gráfelldinn ,
oc sciöi sie ; sídan geck hann ofan í scútuna. Enn
ádr Tpeir rero í Lrotl, hafdi hver hans manna felld
leyptan. Fám dögom sidar kom þar sva mart man-
na þeirra, er hver villdi felld kaupa, at eigi fengo
liálíir þeir er hafa villdo. Sidan var hann kalladr
Haralldr Gráfelldr.
CAP. VIII.
FÆDDR EIRÍKRJARL.
Xlákon Jarl fór einn vetr til Upplanda, oc á noc-
kora gisting; þá vard sá atburdr, at hann lagdiz
med kono einni, oc var sú litillar æitar. Enn þá
er f>adan lido stundir, geck sú kona med barnir ;
enn er bam f>at var alit, var f>at sveinn, oc var
OC HAKONI SIGURDAR SYNI. 181
vatni ausinn, oc kalladr Eirikr. Modirin flutti svei-
ninn til Hákonar Jarls, oc segir at hann var fadi-
riun. Jarl let sveininn uppfædaz med manni þeirn er
kalíadr var pórleifr hinn Spakij hann bió upp í
Medaldal; hann var ríkr madr oc audigr, oc v!n
ínikill Jarls. Var Eiríkr brátt manuvænn, hinn frí-
dasti synoin, mikill oc sterkr snemma. Jarl let íátt
utn til hans. Hákon Jarl var allra manna fridasrr
synom, ecki liárr madr, vel sterkr, oc íbróttaoiadr
mikiil, spakr at viti, oc hermadr hinn mesti.
CAP. IX.
DRÁP TRYGGVA KONUNGS.
pat var á eino hausti at Hákon Jarl fór til Upplanda ,
enn er hann kom út á Heidmörk, J>á kemr bar í
móti hönom Tryggvi konungr Olafsson, oc Gudrödr
konungr Biarnarson, f>ar kom oc Dala-Gudbrandr.
þeir átto stcfnolag med ser, oc sáto lengi á einmæli,
enn ]pat kom upp, at hverr þeirra scylldi vera vin
annars, oc sciliaz sídan ; fór hverr heim til síns rí-
kis. f>etta spyr\r Gunnhilldr oc synir hennar, oc er
í>eim grunr á, at £eir muni hafa gert landrád noc-
kor vid konungana; tala þau optliga sín á milli.
Enn er varadi, þá lysa þeir Haralldr konungr oc Gud-
rödr konungr foródir hans því, at þeir mano fara í
víking um sumarit vestr um haf, edr í austrveg, sem
þeir v oro vanir. pá. draga þeir lid at ser, oc hrin-
da scipom á vatn, oc búaz sídan. Enn er þeir drucko
brottferdar-öl sitt, ]?á voro dryckior miklar, oc mart
i82 SAGA AF HARALLDI GRAFELLD
mællt vid dryckinn; ]pá kom £ar er manniafhadr vard ,
oc þá var rætt liiti konunga smlfa. Mællti madr,
at Haralldr konungr væri framastr þeirra brædra
at öllom lutom. pxí reiddiz Gudrödr konungr
miök) segir sva , at hann scal í engo haía minna
lut, enn Haralldr; segir, at hann er búinn at þeir
reyni þat. Yar rpá brátt hvarrtveggi þeirra reidr,
sva at hvarr baud ödrom til vigs, oc liópo til vap-
na. Enu Jbeir er vitrir voro, oc midr drucknir,
slödvado þá, oc Jiópo í milli jpeirra ; Fóro |>á hvarir
til scipa sinna, enn engi var van þá, at þeir mætti
allir saman fara. Sigldi ]?á Gudrödr austr med lan-
di, enn Haralldr stefndi til hafs út, oc sagdi at
liann mundi sigla vestr um haf. Enn er hann kom
út um eyar, þá stefndi hann austr med landi hafleid.
Gudrödr konungr sigldi þiódleid austr til víkor, oc
sva austr yíir Folldina. pii sendi hann Tryggva
konungi ord, at hann scyödi koma til móts vid hann
oc feri ]peir bádir um sumarit í austrveg at heria.
Tryggvi konungr tok þvi vcl oc líkliga; liann spur-
di at Gudrödr koimngr hafdi lítit lid; fór þá Trygg-
vi kommgr á fund hans med eina scúto. þeir fun-
noz fyrir austan Sótanes vid Veggina. Enn er þeir gen-
go á málstefno, £á liópo at menn Gudrödar konungs,
oc drápo Tryggva konung, oc XII menn med ha-
íiom; oc liggrhaim ]?ar sem núerkallat Tryggva hrer.
CAP. X.
FALL GUDRÖDAR KONUNGS.
Jrlaralldr konungr sigldi miök útleid; hann stefndi
OC HAKONI SIGURDAR SYNL i83
inn í Vikina, oc koin um nótt til Tunsberg , þá
spurdi hann at Gudrödr var á veizlo þar scamt upp
á land. Fóro þeir Haralldr konungr upp þannog ,
komo þar um nóttina, oc taka hús á þeim. £>eir
Gudrödr konungr ganga út; vard þar skÖmm vidr-
taka, ádr Gudrödr konungr feil, oc mart manrtá
med hanom. Ferr þá Haralldr kofiungr í brött til
fundar vid Gudröi konung bródir sinu, leggiu þeir
þá undir sic Vikina alla.
CAP. XI.
FRÁHARALLDI GRENSKA,
VJudrödr konungr Biarnarson hafdi ser fengit gott
qvanfáng oc maLlifl;: þau átto son er Haralldr het;
hann var sendr til fóáturs upp á Grenland til Hróa
ens Hvita, lendsmanns; son H.óa var Hrani hinn
Vidförli; voro þeir Haralldr miök iafnalldrar oc fóst-
brædor. Eptir fall Gudrödar födor síns ílydi Har-
alldr, er kalladr var hinn Grensci, fyrst tíl Upp-
landa, oc med hönom Hrani fostbródir hans, oc
fáir menn med þeim; dvalldiz Haralldr þar uin hrid
med frændom sínom. Eiríks synir leitodo miök eptir
þeim mönnom, er í söcom voro bundnir vid þá, oc
þeim öllom mest, er þeim var uppreistar af Vciu.
^>at redo Haralldi frændor hans oc vinir, at ha.in
færi or landi í brott. Haralldr Grensci fór þá austr
til Svíþiódar, oc leitadi ser scipanar, at koma ser í
sveit med þeim mönnom, er í hernad fóro at aíla
i84 SAGA AF HARLLDI GRAFELLD
ser fiár: Haralldr var hinn gerviligsti madr. TosLi
het rnadr í Sviþiód , er einn var ríkastr oc göfgastr
í því, landi, beirra, er eigi bæri tignarnafn. Hann
var hinn mesti hermadr, oc var laungom í hernadi;
hann var kalladr Scöglar-TosLi. HaraJldr Grensci
kom ser þar í sveit, oc var med Scöglar-Tosta um
sumarit í víkingo, oc virdiz Haralldr hveriom man-
ni vel. Haralldr var eptir uin vetrinn mcd Tosta.
Haralldr hafdi verit II vetor á Upplöndom, enn V
vetor med Tosta. Sigrídr het dótlir Tosta, úng oc
fríd, oc svarkr mikili • Inui var sídan gipt Eiríki
Sviakonungi inom Sigrsæla, oc var £>eirra son Olafr
Sænski, er sídan var konungr i Svíjpiód. Eiríkr kon-
ungr vard sóttdaudr at Uppsölom, X vetrom sídar
enn Styrbiörn fell.
CAP. XII.
HERNADR HAKONAR JARLS.
vJunnhilldar synir budo út lidi miklo or Víkinni,
fara sva nordr mcd landi, oc hafa lid oc scip or
hverio fylki. Gera |>eir ]?á bert, at þeir mano her
þeiin stefna nordr til þrándheims á hendor Hákoni
Jarli. þessi tídindi spyr Jarlinn, oc samnar her
saman , oc rædr til scipa.' Enn er hann s^jr
til hers Gunnhilldar-sona, hverso mikinn f>eir hafa,
|)á helldr hann lidi sino sudr á Mæri, oc heriar allt
|>ar er hann fór. oc drap mikit mannfólk, bædi ri-
ka oc úríka. Sidan sendi hann aptr til prándheims
OC HAKONI SIGURDAR SYNI. i85
bóanda-lidit allt; enn hann fór herscilldi um Mæri
hvaratveggio , oc Raumsdal, oc liafdi niósnir allfc
fyrir sunnan Stad um lier Gunnhilldarsona* oc er
hann spurdi, at f>eir voro kominr í Fiördo, oc bido
byriar at sigla nordr um Slad, þá. sigldi Hákon
Jarl nordan fyrir Stad útleid, sva at ecki sá af lan-*
di segl hans \ let sva gánga haíleidis austr med lan-
di, oc kom fram í Danmörk: sigldi þá í austrveg ,
oc heriadi [^ar um sumarit. Gunnhilldar synir helido
lidi síno nordr til þráridheirns, oc dvöiidoz þar miök
lengi um súinarit* tóko f>ar skatta alla oc skylldir*
Enn er áleid sumarit þá settoz þar eptir Sigurdr
Sleva oc Gudrödr, enn Haralidr oc adrir þeir bræ-
dor fóro austr í land, oc leidangurs lid ]?at er farit
hafdi med ]?eim um sumarit.
CAP. XIII.
FRÁ hákoni jarli oc gunnhilldar sonom
XjLákon Jarl fór um haustit til Helsingialands, oc
setti í>ar upp scip sín, fór sídan landveg um Hel-
singialand oc Jamtaland, oc sva austan um Kiöl of-
an í ^rándheim: dreif þegar lid mikit til hans, oc
red hann til scipa. Enn er f>at spyria Gunnhilldar
synir, |>á stíga £eir á scíp síu, oc hallda út eptir
firdi; enn Hákon Jarl fer út á Hladir, oc sat þar
um vetrinn; enn Gunnhilldar synir sáto á Mæri, oc
veitto hvarir ödrom árásir, oc drápoz menn fyrir.
Hákon Jarl hellt ríki síno í jprándheimi, oc var þar
optaz á vetrom , enn fór á sumrom stimdom austr
186 SAGAAF HARALLDI GRAFELLD
á Helsingialand, oo tók £ar scip sín, oc fór í austr-
veg, oc heriadi f>ar á sumrom. Enn stundotn sat
hann í £>rándheimi, oc hafdi her úti, oc helldoz £á
Gunuhilldar synir eigi fyrir nordan Stad.
CAP. XIV.
DRÁPSIGURDAR SLE'FO.
H,
aralldr Gráfelldr fór á eino sumri med her sinn
nordr til Biarmalands, oc heriadi þar, oc átti o*
rosto mikla vid Biarma á Vinobaeka; þarhal'di Har-
alldr konungr sigr, oc drap mart fólk: heriadi \k
Vida um landit, oc feck ofa niikit fe. pess gclr
Glúmr Geirason:
Austr raud iöfra l>rystir
ordrackr fyrir bv nordan
brand, t>ar er Biarmscar kindir
brennanda sá ec renna.
Gott hlant gumna sættir,
geirvedr í för fceirri
Ödlingi íecz úngom,
ord á Vino bordi.
Sigurdr konungr Slefa kom til búss Klyps hersis, hann
var son þórdar Hörda-Kárasonar; hann var rikr
madr oc kynstór. Klyppr var þá eigi heima, enn
Alof kona hans tók vel vid konungi, oc var þar
voizla gód , oc dryckior miklar. Alof var Asbiarnar
dóllir, systir Jarnsceggia, nordan af Yriom. Hreidar
var bródir Asbiarnar, fadir Styrkars, födor Endrida,
födor Einars þambascelfis. Konungr geck um nót-
tína til hvílo Aloíar, oc lá þar at úviJia liennar;
OC HAKONI SIGURDAR SYNI. 187]
sídan fór konungr í brott. Eptir um haustit fóro
þeir Haralldr konungr oc Sigurdr bródir hans upp á
Vörs, oc stefndo þar þíng vid bændor. Enn á þm-
gino veitlo bændor þeim atför, oc villdo drepa þá,
enn þeir komoz undan, oc fóro í brott sídan. Fór
Haralldr konungr í Hardángr, enn Sigurdr konungr
fór á Alrccstadi. Enn er þat spyrr Ktyppr hersir,
þá heimtaz þeir saman frændor, oc vcita aíferd kon-
ungi , oc var liöfdin^i fyrir lidino Vemundr Völu'-
briótr. Enn er þeir koma á bæinn, veila þeir kon-
ungi atsócn; er sva sagt, at Klyppr lagdi konuug med
sverdi í gögnoin, oc vard þat bani hans. Enn þegar
i stad drap Erlíngr Gamli Klypp.
CAP. XV.
FALL GRIOTGARDS.
aralldr konungr Gráfelldr oc Gudrödr konungr
H
bródir hans draga saman her mikinn austan or lan-
di, oc helldo lidi þvi nordr til ]prándheims. Enn
er þat spyrr Hákon Jarl, samnadi hann lidi at ser,
oc hellt sudr á Mæri oc heriar. þá var þar Griót-
gardr födor-bródir hans, oc scylldi hafa landvörn af
Gunnhilldar sonom; hann baud her út, sva sem kon-
ungar höfdo ord tilsent. líákon Jarl hellt til fun-
dar vid hann, oc til bardaga: þar fell Griótgardr,
oc II Jarlar med hanom , oc mart lid annat. þess
getr Einar Scálaglamm:
llialní grapi vann liilmir
bardr lopz vinar barda
!88 SAGA AF HARALLDI GRAFELLD
Pví kom vöxtr í Vino
Vinheims íiauclor sítia.
Át forsniallir fello
furs xþrottar scúroni
l?at fær piódar snytri
í>rír Jaris synir, tírar.
Sídan sígldi Hákon Jarl út til hafs, oc sva útleid,
sudr med landi: hann kom fram sudr í Danmörk ,
oc fór á fund Harallds Gormsonar Dana konungs >
fær þar gódar vidíökor; dvalldiz med hanom um
vetrinn. pii var oc med Dana konungi madr sá er
Haralldr het; hann var sonr Knúts Gormssonar,
hródorson Harallds konungs: hann var kominn or
viking, hafdi lengi heriat, oc fengit jþar of lausa-
íiár; hann var kalladr Gull-Haralldr: hann fótti vel
til kóminn at vera konungr í Danmörk.
CAP. XVL
FALL ERLINGS KONUNGS.
JLJLaralldr konungr Gráfelldr, oc Jbeir brædor hell-
do lidi síno nordr til þrándheims, oc fengo þar
einga mólstödo; tóko þar scatt oc scylld, oc allar
konungs tekior, oc leto bændor giallda stór giölld;
Jpvíat konungar höfdo f>á lánga hríd lítit fe fengit or
þrándheimáj er Hákon Jarl hafdi þar setit med fiöl-
menni miklo, oc átti úfrid vid konunga. Um hau-
stit fór Haralldr konungr sudr í land, med þat lid
ilest, er f?ar átti heimili; enn Erlingr konungr sat
eptir med síno lidi; hann hafdi þá enn miklar kra-
fir vid bændor, oc gerdi hardan rett £eirra; enn
OC HAKONI SIGURDAR S YNL 189
bændor kurrudo illa, oc báro eigi vel scada sinn.
Oc um vetrinn somnodoz bændor saraan, oc fá lid
mikit; stefna sidan at Erlingi konungi, þar sem
íiann var á veizlo, oc hal'da vid hann orosto : feli
Erlingr konungr J>ar, oc mikil SYeit manna med.
hanom.
CAP. XVII.
HALLÆRI í NOREGI.
pi er Gunnhilldar synir redo fyrir Noregi, gerdiz
haliæri mikit, oc var J>ví meira at, sem þeir höfdo
lengr verit yfir landi; enn bændor kendo ]?at kon-
ungom, oc þat med, at konungar voro fegiarnir, oc
vard hardr gerr rettr bænda. Sva kom umsídir, at
naliga inisti landsfólk vídazt korns oc fisca. A Há-
logalandi var sva mikill sulltr oc seyra, at |>ar ós:
naliga ecki korn, enn sniár lá £ar á öllo landi, at
midio sumri, oc bú allt var inn bundit at midio
sumri. Sva qvad Eyvindr Scálldaspillir; hann kom
út, oc dreif miök:
Snyr á svölnis varo
sva höfom inn sem Finnar
hirki hind of hundit
hrums, at midio snjoiri.
CAP. XVIIL
FRÁ ISLENDINGOM OC EYVINDI
SCALLDASPILLI.
■tiíyvindr orti drápo um alla Islendinga, enn þeir
190 SAGA AF HARALLDI GRAFELD p-c.
launodo hanom sva, at hverr bóndi gaf hanom scatt-
penning jpann er stód III peninga silfrs vrgna, oc
hvitr í scör. Enn er silfrit kom fram á alfúngi, þá
redo menn þat af, at fá smida til at scíra sili'rit:
sídan var gerr af felldardáíkr; enn þar af var greitt
smídarkaupit; þá stód dálkrinn L marca: hann sen-
do þeir Eyvindi. Erm Eyvindr let höggva í sundr
dálkinn, oc keypti ser bú med. pá kom oc þar
um vár þat, vid útver nockor, broddr af silld. Ey-
\indr scipadi ródrarferio húscörlom sínom oc lands-
,búom, oc reri þannog til, sem silldin var rekin;
hann qvad:
Látom híngra nóta
lög sóta ver fótom
at spá t>ernom sporna
spovd fiödrodom nordan.
- Vita ef akar mútor
elldgerdar falar verdi,
it I>ær er upp um róta
nnn sx'm vinom mínom.
Öc sva vendiliga var uppgengit allt lausafe lians, at
hann hafdi keypt til bords ser; hann keypti sílldina
med bogascoti síno ; hann qvad:
Fengom Felldar stínga
fiörd oc gallt vid hiördo.
l>ann er al-bimins utan
oss lendingar sendo
mest sellda ec minar
mæ vid örom sævar,
Hallærit velldr hvaro,
hlaupsílldr egils gaupna.
VI.
SAGA AF OLAFI KONUNGI
TRYGGVASYNI.
CAP I,
FÆDDR OLAFR TRYGGVASON.
ilstrídr het kona sú er átt haftli Tryggvi konungr
Olafsson; hun var dottir Eiríks Biódaskalla er bió
á Ofrostödom, ríks mans. Enn eptir fall Tryggva
llydi Astrídr á brott, oc fór á launungo med lausa-
fe þat er hun mátti med ser hafa. Henni fylgdi
fostorfadir hennar, sá er þorólfr lúsasceggr het; haiui
scilldiz alldregi vid hana, enn adrir trúnadarmenn
hennar fóro á niósn, hvat er spurdiz af úvinorn
hennan, edr hvat peir fóro. Astrídr geck med bar-
ni Tryggva konungs; hun let flytia sic út í vatn
eitt, oc leyndiz |>ar í hólma nockurom vid fá menn.
£>ar fæddi hon barn; þat var sveinn; enn er hann
var vatni ausinn, var hann kalladr Olafr, eptir íö-
dorfödor sínom. ^ar leyndiz hon of sumarit. Enn
er nótt myrcdi, oc dag tók at scemma, enn vedr
at kólna, Já byriadi Astridr ferd sína, oc þóroífr
íned henni, oc fátt manna, fóro þat eina med byg-
dom, er f>au leyndoz of nætor, oc funno enga menn.
£>au komo fram einn dag at qvelldi, til Einks á
192 SAGA AF OLAFI TRYGGVASYNI *
Oprostödom, födor Astrídar ; |>au fóro leyniliga;
Sendi Astrídr menn til bæarins, at segia Eiriki,enn
hann let fylgia þeim i eina scemmo, oc setia £eim
bord vid enom bestom faungom. Enn er J>au A~
strídr höfdo þar dvaliz litla hríd, þá fór brott för-
uneyti hennar, enn hon vard eptir, oc II þiénusto-
konor hcnnar, oc sonr hennar Olafr, ^órolfr lúsa-
skegg oc l^órgils son hans, VI vetra gamall; voro
£au þar um vetrinn.
CAP. II.
FRÁ GUNNHILLDAR SONOM.
JrÍaralldr Gráfelldr oc Gudrödr bródir hans fóro ,~
eptir dráp Tryggva Olafssonar, til bua þeirra, er
hann hatdi átt; enn þá var Astrídr í brott, oc spur-
do þeir eigi til hennar. Sá pati kom fyrir J?á, at
hon mundi vera med barni Tryggva konungs; fóro
£eir of haustit nordr í land, sva sem fyrr er ritit.
Enn er J>eir funno Gunnhilldi módor sína, sögdo
J>eir alla atburdi um |>essi tidindi, er J>á höfdo gerz
i för þeirra. Hon spurdi at vendiliga, £ar sem var
Astrídr; þeir segia slíkan qvitt |>ar af, sem {>eir
höfdo heyrt; enn fyrir |>á söc, at J>at haust et sama
átto Gunnhilldar synir deilo vid Hákon Jarl, oc sva
um vetrinn eptir, sem fyrr er ritit, vard f>á engi ep-
tirleitan höfd um Astndi oc son henar, á í>eim vetri,
CAP.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 196
CAP. III.
FERD ÁSTRÍDAR.
XLptir um vant sendi Gannhilldr niósnar-menn til
Upplanda, oc allt í Vikina, at niósna mn þat, livat
um hag Astrídar mundi vtra. Enn cr sendiinenn
koma aptr, þá kunno þeir Txit hellzt at segia Gunn-
hilldi, at Aslridr mundi vera vid fedr sínom Eiríkij
segia oc þess meiri van, at lion man þar uppfæda
son f*éirra Tryggva konungs. pá gerir Gunnliilldr
þegar sendimenn, oc b) r þá vel at vapnom oc hest-
om , oc liafa jþeir XXX manna, oc var f>ar til for-
ráda ríkr madr, vin Gunnhilldar, er Hákon er nefodV.
hon bad þá fara á Öprosíadi til Eiríks, oc liaía
þadan son Tryggva konungs, oc færa henni; þá fa-
ra sendimenn alla leid sína. Enn er þeir átto scam-
ma leid til Oprosiada, verda varir vid ferd þeirra
vinir Eiriks, oc báro lianom þegar niósn um ferd
sendimanna, at qvelldi dags. Enn þegur 11111 nótti-
na bió Eirikr brottferd Astrídar, feck henni góda
leidtoga, oc sendi hana austr tii Svfþiódar á fund
Hákonar ens Gamla, vinar sins, riks manns; Fóro
|>au í brot, er mikit lifdi nætor; jpau komo at qveli-
di dags í herad £>at er Skön heilir, oc sá þar bæ
mikinn, oc fóro þannog til, oc bádo ser nætor vi-
star; þau dulldoz, oc höfdo vand klædi. Sá bóndi
er nefndr Biörn Eitrqveisa, audigrmadr ocillr þegn;
i5
io,4 saga af olafi tryggva syni.
hann rak þan í brott; fóro þau of qvelldit í annat
þorp scamt þadan, er het í Vizcom: ^órsteinn het
þar bóndi, sá er þau herbergdi, oc veitti þeim gó-
dan fórbeina um nóttina, oc sváfo þau í gódom um-
bi'madi. Hákon oc þeir menn Gunnhilldar komo á
Oprostadi snemma um morgin, oc sp^ria at Astrídi
oc syni hennar. Eiríkr segir, at hun er ecki þar.
þeir Hákon ransöcodo bœinn allann, oc dvölldoz
þar lengi um daginn, oc fá nockora niósn um ferd
Astrídar; Rida þá sömo leid, oc koma sídla um
qvelldit til Biarnar Eilrqveiso í Skön, taka þar gi-
sting. pá spyr Hákon Biörn ef hann kynni hanom
nockot segia lil Astrídar; hann segir, at þar komo
ineun um daginn, oc bádo gistingar; enn ec rak þau
brolt, oo mano þau vera hcrbergd her nockorstadar
í þorpino. Verkmadr þórsleins fór um qvelldit or
scógi, oc kom til Biarnar; þvíat þat var á leid hans;
vard hann var vid at géstir voro þar edr hvert er-
indi þeii a var; haim segir þórsteini bónda. Enn er
lildi þridiuugr nætor, vakti þórsteinn upp gesti sína,
oc bad þau brott fara; mællti styggliga. Enn er þau
voro komin á veg út or gardinom, þá segir þór-
steinn þeim, at sendimenn Gunnhilldar voro at Biar-
nar, oc í'óro at leila þeirra. þau bádo hann hial-
par nockorar; liann i'eck þeim leidtoga, oc vist noc-
kura, oc fyigdi sá þeim fram á scóginn, þar sem
yar vatn nockot, oc hólmi í reyri vaxinn. þau mát-
to vada í hólmann út; þar fálo þau sic í reyrnom.
Snimma dags reid Ilákon frá Biarnar í bygdina, enu
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. ig5
hvar sem hann kom, spnrdi hann eptir Astrídi, enn
er hann kom til þórsteins, £á spyr hann ef þau se
£ar komin; hann segir at þar væri menn nockorir,
oc fóro þegar á mótí degi auslr á scógiiin. Hákon
bad þorsteinn fara med beim er hanom var leid
kunnig edr leyni. þórsíeinn fór med beim; enn er
liann kom í scóginn, vísacli hann þeim þvert frá því
sem Astridr var ; Fóro þeir þann dag allan at lei-
ta, oc funno þau hvergi; Fara aptrsídan, oc segia
Gunnhilldi sitt erindi. Astrídr oc hennar fðroneyti
fóro leid sjna; komo fram í Svíþiód til Hákonar
Gamla; dvalldiz Astrídr þar oc sonr hennar Olafr
lánga hríd, í gódom fagnadi.
CAP. IV.
SENDIFERD HAKONAR TIL SVÍARÍKIS.
vJimnhilldr konunga-módir spyr, at Astrídr oc Olafr
sonr hennar ero í Svíavelldi, þá sendi hon enn Há-
kon, oc gott fÖruneyti med hanom austr til Eiríks
Svíakonungs, med gódar giaíir oc vináttumál. Var
f>ar vid sendimönnom vel tekit, voro þeir þar í gó-
do yfirlæti. Sídan ber Hákon upp fyrir konungi er-
indi sín, segir at Gunnhilldr hafdi til þess ordsend,
at konungr scylldi styrk fá hanom, sva athannhaíi
vid ser Olaf Tryggvason til Noregs; vill Gunnhilldr
fóstra hann. Konungr fær hanom menn, oc rída
£eir á fund Hákonar Gamla; bydr Hákon Olafi at
fara víd ser, med vinsamligom ordom. mörgom. Há-
iq6 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
kon Gamli svarar vel} oc segir at módir hans scal
rádaferd hans; enn Astrídr vill fyrir engan mun, at
svcininn fari : Fara sendimenn í brott, oc segia sva
búit Eiríki konungi. Sidan búaz sendimenn til heim-
ferdar, bidia enn konung at fá ser styrk nockorn,
at liafa sveininn brott, hvart sem Hákon Gamli vill,
edr eigi: fær konungr jpeim enn sveit manna : koma
sendimenn til Hákonar Gamla, oc krefia þá at svei-
ninn fari vid ]peim; enn er því var seint tekit, £á
hafa í>eir frammi mikilmæli , oc heita afarkostom ,
oc láta reiduliga. pá. leypr frammi þræll einn, er
Bursti er nefhdr, ocvill liósta Hákon, oc koma
peir nauduliga í brott óbardir af þrælinom; fara
sídan heim til Noregs, oc segia sína ferd Gunnhilldi,
oc sva at f>eir hafa set Olaf Tryggvason.
CAP. V.
FRA SIGURDI EIRIKSSYNI.
Oigurdr liet bródir Astrídar, son Eiríks Biódascalla)
hann hafdi þá lengi verit af landi á brott austr í
Gardanki, med Valldimar konungi; hafdi Sigurdr
]?ar metnad mikinn: fystiz Astrídr nú at fara jpan-
nog til Sigurdar bródor síns: feck Hákon Gamli
henni gott föroneyti, oc öll faung gód: fór hon med
kaupmönnom nockorom. pá. hafdi hon verit II ve-
lor med Hákoni Gamla; Olafr var þá j^revetr. Enil
er þau helldo austr í haf, J>á komo at £eim víkin-
gar j þat voro Eistir; hertóko fceir bædi menn oc fe}
SAGA AF OLAFI TRYGGVA STNI. 197
enn drápo suma; enn sumom scipto þeir med ser
til ánaudar. þar scildix Olafr vid módor sína, oe
lók vid hanom Klerkon Eistnescr madr, oc þeim
þórolfi oc þorgilsi. Klerkon þótti þórólír ofga'nall
til þræls, þótti oc ecki forverc í hanom, oc drap
hann, enn hafdi sveinana mcd ser, oc selldi þeim
manni cr Klercr het, oc tók fyrir hafr einn vel gó-
dan. Hinn þridi madr keypti Olaf, oc gaf fyrir vest
gott edr slagning; sá het Reas , kona hans het Re~
kon, enn sonr þeirra Rekoni. þar var Olafr lengi,
oc vei halldinn, oc unni bóandi hanoin mikit. Olafr
var Yí vetor á Eistlandi í þessari útlegd,
CAP. VI.
FRELSTR OLAFR AF EISTL'ANDI.
Oigurdr Eiriksson kom til Eistlands í sendiferd Vall-
dimars konungs af Hólmgardi, oc scylldi hann heini-
ta þar í landi scatta konungs. Fór Sigurdr rikuliga
med marga menn oc fe mikit. Hann sá á torgi svein
fridan miök, oc scildihann, at sá mundi þarútlendr,
oc spyrr hann at nafni oc æ-it sinní; hann nefndi
sic Olaf, enn Tryggva Olafsson födor sinn, enn
módor sína Astrídi, dóltor Eiríks Biódascalla: þá
kannadiz Sigurdr vid, at sveininn var systcrson lians.
pá. spurdi Sigurdr sveininn, hví hann væri þar ko-
minn? Olafr sagdi hanom alla atburdi um sitt mál.
Sigurdr bad hann fylgia ser til Reas bóanda. Enn
cr hann kom þar, þá keypti hann sveinana báda
198 SAGA AF OLAFJ TRTGGVA SYNl.
Olaf oc £>órgils, oc hafdi med ser til Hólmgards,
oc let eigi upp víst fyrzt um ætt Olaf s , enn hellt
hann vel.
CAP. VII.
DRÁP KLERKONS.
l^/lafr Tryggvason var staddr einn dag á torgi; var
]par fiölmenni mikit; þar kendi hann Klerkon, er
drepit hafdi fóstra hans þórólf Lúsarscegg. Olafr
hafdi litla öx í hendi, oc setti í höfot Klerkou, sva
at stód í heila nidri; tók þegar á hlaup heim til
herbergis, oc segir Sigurdi frænda sínom, enn Si-
gurdr kom Olafi þegar i herbergi drottningar, oc
segir henni tídindin; hon het Allogia; bad Sigurdr
hana hiálpa sveininom; hon svarar, oc leit a svei-
ninn, segir, at eigi má drepa sva frídan svein, oc
bad kalla menn til sín med alvæpni. I Hólmgardi
var sva mikil fridhelgi, at þat voro lög, at drepa
scylldi hvern, er mann drap ódæmdan. þeystiz allr
3ydr eptir sid þeirra oc lögom, oc leitadi eptir svei-
ninom, hvar hann væri kominn. pá. var sagt, athann
Var í gardi drottningar, oc £ar her mans alvapnadr:
var ]?á sagt konungi, geck hann J>á til med síno lidi,
oc villdi eigi at þeir berdiz, kom þá gridom á, oc
|>ví næst sættom; dæmdi konungr bætor, enn drott-
ning hellt giölldom upp ; sídan var Olafr íned drott-
ningo , oc var hon allkær lil hans. þat voro lög í
Gardaríki, al þar scylldo eigi vera konungbornir menn,
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 199
nema at konungs rádi; þá segir Sigurdr drottningo,
hverrar æítar Olafr var, edr fyrir liveria sök hann
var kotninn, at hann niáttí eigi vera í síno landi
fyrir úfridi; bad hana bclía ræda vid konung; hon
gerdi sva, bad konung hiálpa vid konungs syni f>es-
som, sva hardliga sem hann varleikinn, oc komo sva
færtölor hcnnar, at konungr iátti henni þesso, tók
þá Olaf í siLt valld, oc hellt hann vegliga, sva sem
konungs syni byriadi at vera halldinn. Olufr var
IX vetra, er hann kom í Gardaríki, enn dvalldiz þar
med Validimar konungi adra IX vetor. Olaír var
allra manna frídastr oe mestr oc sterkastr, oc uin-
fram alla menn at íþróttoui, þá er frá er sagt af
Nordmönnom.
CAP. VIII.
FRÁHÁKONIHLADA4ARLI.
JLiákon Jarl Sigurdarson var med Haralldi Gorins-
syni Dana konungi, um vetrinn eptir, er hann hafdi
stockit or Noregi fyrir Gunnhilldar sonom. Hákon
Jarl hafdi sva sterkar áhyggior uin vetrinn, at hann
lagdiz í reckio, oc hafdi andvökor miklar, át oc
drack þat eino, er hann mátti hallda vid styrk sín-
om. pá sendi hann merín sína leyniliga nordr í
þrándheim til vina sinna, oc lagdi þat rád fyrfrþá,
at þeir scylldo drepa Erling konung, ef þeir mætti
vid komaz, oc sagdi, at hann mundi aptr hverfa til
rikis sins, þá er suiuradi. £>ann vetr drápo præn-
2oo SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
dir Erling, scm fyrr er ritat. Med Ilákoni oc
Gull-Haralldi var kær vinátta, bar Haralldr fyrir
Hákon rádagerdir sínar; segir Haralldr, at hann vill
{•á seliaz at landi, oc vera eigi lengr á herscipom;
spurdi hann Hákon, hvat liann hygdi, hvert Har-
aildr konungr mundi vilia scipla riki vid hann, ef
Jiann krefdi. ;þat hygg ec segir Hákon, at Dana
konungr mun engra varna §>er rettinda; ennþóveizto
fcá görr þetta mál, ef hú rædir fyrir konungi; vetti
ec, at þii fáir eigi ríkit, cf fmkrcfr eigi. Brátt eptir
þessa rædo taladi GuII-IIaralldr vid Iíaralld konung,
sva at nær voro margir ríkismenn beggia vinir, oe
krafdi þá Gull Jíaralldr Haralld konung, at liann scipti
nkino vid hann í helminga, sva sem burdir lians
voro til oc ælt, þar í Danavelldi. Vid í>et(a ákall
vard Ilaralldr konnngr reidr miok, segir, at engi
madr krefdi bess Gorm konung íodor hans, at hann
scyildi geraz bálfkonungr yfir Danavelldi; eigi helldr
hans födor Hördaknút, edr Sigurd Orm i auga, edr
llagnar Lodbrók: gerdi sic bá sva reidan oc ódan ,
at ecki mátti vid liann mæla.
CAP. IX.
FRÁ GULL-HAIIALLDI.
vTull-Haralldr nndi þá niiklo verr enn ádr , at hann
hafdi J>á eigi riki helldr enn fyrr, enn reidi kon-
i.ngs; kom haun £á til Hákonar vinar sms, oc kær-
ili síh vandrædi fyri^ lianom, oc bad hann heilla
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 201
ráda, ef lil væri, þau er hann mætfi riki ná; sagdi,
at hann hafdi þat hellz huxat , at sækia ríkit med
styrk ok vapnom. Hákon bad hann þat fyrir engom
manni mæla, sva at spurdiz; liggr þar líf ydart vid,
hugsa þá med siálfom þer, til hvers þú mant færr
verda; þarf til slíkra stórræda, at madr se diarfr oc
uruggr, spara hvarki til góda luti ne ílla , at þá megi
framganga þat er upp er tekit: enn hitt er úfært,
at hefia upp stór rád, oc leggia nidr sídan med ú-
sæmd. Gull-Haralldr svarar; sva skal ec þetta upp-
taka tilkail.it, at eigi skal ec mínar hendor til spara,
at drepa konung siálfan, ef ec kem í færi mcd því
er hann vill synia mer þess rikis er ec á at hafa
at retto: scilia þer þá rædo sína. Haralldr konungr
geck þá til fundar vid Hákon Jarl, oc taka þeir tal
med ser; segir konungr Jarli, hvat ákall Gull-Har-
alldr hefir haft vid hann til ríkis, oc svör þau er
hann veiUi; segir sva, at hann vill fyrir engan mun
mínka ríki sitt. Enn ef Gull-Haralldr viil nockot
hallda |>essQ tilkalli, |>á er mer litit fyrir, at lá(a
drepa hann; þvíat ec trúi hanom illa, ef hann vili
eigi af þesso láta. Jarl svarar: þat hygg ec, al Har-
alldr haíi sva fremi þetta uppqvedit, at hann mu'si
eigi þetta láta nidrfalla; er mer þess van, ef hann
reisir úfrid her í landi, at hanom' verdi gotttillids,
oc. mest fyrir sakir vinsællda födor hans; enn þat er
ydr hin mcsta úhæfa, at drepa frænda ydarn; þvíat
allir menn muno kalla hann saclausan at sva búna.
202 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
Eigi vil ec oc þat mitt rád kalla, at þú gerir þic
sninna konung, enn fadir þinn var Gormr, jók hann
oc miök sitt ríki, enn mínkadi í engan stad. pá.
segir konungr: hvert er þá rád þitt, Hákon, ef ec
skal eigi midla ríki, oc ráda ei af hendi mer ugg
þenna. Vid sculom finnaz nockorom dögom sídar ,
segir Hákon Jarl; vil ec hugsa ádr þetta vanda mál,
oc veita þá nockorn orscurd : Geck þá konungr í
brott, oc allir hans menn.
CAP. X.
RÁDAGERD HARALLDS KONUNGS
OCHÁKONAR JARLS.
J-lákon Jarl hafdi nti af nyo enar mesto áhyggior
oc rádagerdir, oc let fá menn vera í húsino hiá ser.
Fám dögom sídar kom Haralldr til Jarls, oc taka
þeir þá tal ; spyr þá konungr, ef Jarl hafi huxat þá
rædo , er þeir komo á fyrra dags. £>ar hefi ec , segir
Jarl, vakat um nótt oc dag sídan, oc finz mer þat
hellzt rád, at þú hafir oc styrir ríki því öllo, er þú
tókt eptir íodor þinn, enn fáir Haralldi frænda.
þínom í hendor- annat konungs ríki, þat er hann
megi sæmdr madr af verda. Hvert er þat ríki, segir
konungr, er ec má heimliga fá Haralldi, ef ec hefi
úscert Danavelldi. Jarl segir: þat er Noregr; kon-
ungar þeir er þar ero, ero illir öllo landsfólki; vill
hver madr þeim íllt, sem vert er. Konungr segir :
Noregr er laud mikit, oc hart fólk, oc er xllt at
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 2o3
sækia vid lUlendan her: gafz oss sva, f>á er Hákon
...
vardi landit; leto ver lid mikit, enn vard engi sigr
unninn: er Haralldr Eirjksson fóstrson minn oc kne-
setningr. pá segir Jarl: laungo vissa ec þat, at þer
höfdot opt veiltan styrk Gunnhilldar sononi , enn
þer hafa ydr þó engo launat , nema illo. Ver scul-
om komaz miklo lettligar at Noregi, enn beriaz til
med allan Danalur, Sento bod Huialldi fóstrsyni
þ-.nom, oe biód hanom at taka af þer land oc len ,
þat sem þeir hafdo fyrr her í Danmörk: stefn hön-
onj á þinn fund. Nú má Gull-Haralldr þálitlastund
a(la rikis í Noregi af Haralldi konungi Gráfelld.
Konungr segir, at þetta mun kallat íllt verc, at svi-
kia fóstorson sinn. pat mano Danir kalla, segir Jarí,
at betra er þat scipti, at drepa víking Norrænail,
helldr enn bródrspn Danscan ; Tala þeir nú hcr um
lánga hrid, þar til er þetta semz nied þeim.
CAP. XI.
SENDIBOD HARALLDS GORMS-
S O N A R T I h N O R E G S.
VJull-íIaralldr kom enn til tals vid Hákon Jarl , oc
segir Jarl höuom, at hann hefir nú fylg't hans tná-
lom, sva at meiri van er, at nú muni konungs riki
liggia laust fyrir honom í Noregi; skulo vid þá, se-
gir hann, hallda felagscap oekrom, nmn ec þá me-
ga veita þer mikit traust í Noregi, Hafdo fyrst tat
nki; Haralidr konungr er nú gamall miök^ enn haim
2o4 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
á J>ann einn son, er hann ann lítit, oc frillo son
er. Talar Jarl þetta fyrir Gull-Haralldi, f>ar til er
hann lætr ser £etta vell líka. Sídan tala þcir allir
optliga, konungr oc Jarl, oc Gull-Haralldr. Sídan
sendi Dana konungr menn sína nordr í Noreg, á fund
Harallds Gráfellds; var sú ferd búinn allvegliga; fen-
go |>eir gódar vidtökor er þeir finna Haralld konung,
segia hanom í>au tídindi, at Hákon Jarl er í Dan-
mörk, oc liggr banvænn, oc nær örviti, oc þau önn-
or tídindi, at Haralldr Daua konungr baud til
sín Haralldi Gráfelld, fósíorsyni sínom, at taka ]?ar
af ser veizlor, sva sem jpeir brædor höí'do fyrr haft
£ar í Danmörk, oc bad Haralld koma til sín, oc
finna sic á Jótlandi. Haralldr Gráfelldr bar þetta
mál fyrir Gunnhilldi módor sína, oc adra vini sína:
lögdo menn £ar allmisiafnt til; sumom þótti þessi
fór eigi trúlig, sva sem f>ar var mönnom fyrir scip-
at; hinir voro fleiri, er fysto at fara scylldi, þviat
£á var sva mikill sulltr í Noregi, at konungar fengo
varliga fætt lid sitt; f>á feck fiördrinn þat nafn, er
konungar sáto optaz, at hann het Hardángr. Arferd
var í Danmörk at nockori hlyto; hngdoz menn £cá
í>ar mundo faung fá3 ef Haralldr konun'gr íengi f>ar
len oc yfirsócn. Vard þat rádit ádr sendimenn fóro
í brott, at Haralldr konungr mundi koma til Dan-
mcrkr um sumarit, á fund Danakonungs, oc taka
af hanom þcnua kost, er Haralldr konungr baud
Iianom,
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 2o5
CAP. XII.
SVIKR.-EDI HARALLDS KONUNGS OC HA-
KONAR JARLS VÍD GULL-HARALLD.
.aralldr Gráfelldr fór um sumarit í Danmörk, oc
hafdi Ilí lángscip; þar styrdo eino Arinbiorn hersir
or Fiördom. Haralldr konungr sigldi út or Víkinni
oc til limafiíirdar, oc lagdiz þaratHálsi: var hanom
sagt, at Danakoiumgr mundi |>ar koma brátt. Enn
er þetta frá Gull-Haralldr, þá helldr hann þannog
med IX scipom; hann hafdi ádr búit lid þatatfara
i víking. Hákon Jarl hafdi þá oc búit sitt lid, oc
ætladi oc í hernad; hafdi hann XII scip, oc öll stór.
Enn er Gull-Haralldr var brott farinn, þá mælti
Hákon Jarl vid konung: nú veit ec eigi nema ver
róim leidángrinn, oc gialldim leidvítit; nú mun Gull-
Haralldr drepa Haralld GrafeJld; sídan mun hann ta-
ka konungdóm í Noregi: ætlar þú hann þer þá trygg-
vaii, ef £>ú fær hanom sva mikinn styrk? enn hann
mælti þat í vetr fyrir mer, at hann mundi drepa þic,
ef hann qvæmiz i færi um. Nú mun ec vinna Noreg
undir þic, oc drepa Gull-Haralld, ef þú vilt því
heita mer, at ec scyla audvelliga sætraz vid ydr fyr-
ir þat; vil ec þá geraz Jarl ydar, og binda þat svar-
dögom, oc vinna Noreg undir ydr medydrom styrk,
hallda þá sídan landino undir ydart ríki, oc giallda
j'dr scattaj oc erto þá meiri konungr enn fadir þinn,
ef þú rædr II þiódlöndom. pGtt&. semz med þeim
2o6 SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNI.
konungi oc Jarli; fer þá Hákon med lidi síno at
leita Gull-Harallds.
CAP. XIII.
FALL HARALLDS KONUNGS GRAFELLDS
AT HÁLSI.
G,
rull-haralldr kom til Háls í límafiörd; baud hann
þegar Haralldi Gráfelld til orosto. Enn þótt Har-
alldr hafdi.lid minna, þá geck hann þegar á land ,
oc bióz tíl oroslo, oc fylkdi lidi síno; enn ádr fylk-
ingar gengi saman, þá eggiar Haralldr Gráfelldr hart
lid sitt, oc bad þá bregda sverdom, hlióp þegar
fram í öndverda fylkin, oc hió til beggia handa.
Sva segir Glúmr Geirason í Gráfelldardrápo:
Mællti mætra hiallta
málm ódih sá blódi
próttar ord, er þordi
J>iódom völl at rióda.
Vídlendr of bad vinda
verdung Haralldr sverdom,
frægt þótti Þat ilotnom
fylkis ord , at mordi.
par fell Haralldr konungr Gráfelldr: sva segir Glúmr
Geirason:
Vard á vído bordi
viggiom hollr at liggia
gætir glamma sóta
gards eylimaíiardar.
Sendir fell á sandi
sævar báls at Iiálsí;
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 207
olli iöfra spialli
orclhepphin í>ví mordi.
^>ar fell flest lid Harallds konimgs med hanom; þar
fell Arinbiörn hersir. pá var lidit frá falli Hákonar
konungs Adalsteins fóstra XV vetor; enn frá falli
Sigurdar Hlada-Jarls XIII vetor. Sva segir Ari prestr
inn Frcdi, at Hákon Jarl væri XIII vetor Jarl yfir
födorleifd sinni í þrándheimi, ádr Haralldr Grá-
felldr fell; enn VI vetor ena sidorsto, er Haralldr
Gráfelldr lifdi, segir Ari, at Gunnhilldar synir oc
Hakon bördoz, oc stucko ymsir or landi.
CAP. XIV.
DAUDI GULL-HARALLDS.
Xxákon Jarl oc Gull-Haralldr fundoz litlo sídar enn
Haralldr Gráfelldr fell: leggr þá Hákon Jarl til oro-
sto vid Gull-Haralld. Fær Hákon þar sigr, enn
Haralldr var handtekinn , oc let Hákon hann festa á
gálga. Sidan fór Hákon á fund Dana konungs , oc
sættiz vid hann audvelliga, um dráp Gull-Harallds
frænda hans«
CAP. XV.
LANDA SCIPTI í NOREGL
widan bydr Haralldr konungr her út um allt sit rí-
ki, oc fór med DC scipa; þar var þá med hanom
Hákon Jarl Sigurdarson, oc Haralldr Grænsci, son
2o8 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
Gudrödar konungs, oc mart annarra ríkis-manna,
peirra er ílyit höfdo ódöl sín fyrir Gunnhilldar so-
nom af Noregi: Hellt Dana konungr her sínom sun-
nan í Vikina, oc geck landsfólk allt undir hann.
Enn er hann korn til Tunsbergs, £>á dreif til hans
mikit fiölmenni, oc feck Haralldr konungr lid þat
allt í hendor Hákoni Jarl er til hans hafdi komit í
Noregi, oc gaf hanom til forráda Rogaland oc Hör-
daland, Sogn, Firdafylki, Sunnmæri oc Raumsdal
oc Nordmæri. þessi VII fylki gaf Haralldr konungr
Hákoni Jarli til forráda, med þvílikom fonnála, sem
Haralldr hinn Hárfagri gaf sonom sinom. Nema þat
scildi, at Hákon scylldi eignaz þar, oc sva í þránd-
heimi, öll konungsbú oc landscylldir oc hafa kon-
ungsfe sem hann Þyrfli, ef her væri í landi. Ha-
ralldr konungr gaf Haralldi Grænsca Vingulmörk,
Vestfolld oc Agdir til Lídandisness, oc konungs nafn,
oc let hann ]?ar hafa riki med öllo slíko, sem at
forno höfdo haft frændor hans, oc Haralldr hinn
HárfagrÍ gaf sonom sinom. Haralldr Grænsci var
\k XVIII vetra, ocvard sídan írægrmadr: Ferrþá
Haralldr Dana konungr heim med allan Dana her,
CAP. XVI.
FERD GUNNHILLDAR SONA OR LANDI.
Jtj.ákon Jarl fór med lidi síno nordrmed landi: enn
er GunnhiJldr oc synir hennar spurdo {>essi tídindi,
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 209
f>á sarhna þau her, oc varcl |>eim íllt til lids. Tó-
ko þau enn et sama rád sem fyrr, sigla vestr um
haf, med þat lid er þeim vill fylgia, fara fyrst til
Orcneya, oc dvölldoz Jþar um hríd; jbar voro ádr
Jarlar, synir þórfinns Hausnkliúfs, Lödver oc Arn-
vidr, Liótr oc Skúli. Hákon Jarl lagdi þá land allt
undir sic, oc sat þann vetr í jprándheimi. pesa getr
Einar Scálaglainm í Velleklo:
Sio fylkiom kom silkis
simuadr var f>at brúna
gevmir grundar síma
grandvarr und sic landi.
Hákon Jarl, er hann fór sunnan med landi um su-
marit, oc landsfólk geck undir hann, £á batid hann
£>at um nki sitt allt, at menn scylldo hallda upp
hofoni oc blótom, oc var sva gert. Sva segir í
Velleklo:
Öll let senn hinn SYinni
sönn Eindrida mönnom
hcriom kunnr of heriot
hofs lönd oc ve banda.
At veg iótna vitni
valfallz of siá allan
feim styra god geira
gardz Hlóridi fardi.
Oc herþarfir hverfa
hlaccar mótz til blóta,
raud brícar fremsc rækir
, ríkr ásmegi slieo.
N11 grær iörd sem ádan
aptr geirbrúar Hapta
" 1 4
210 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
andrvrir lætr áro
tfhryggia ve byggia.
Nú iiggr allt imd Jarli
íuiou bordz fyrir nordan
vcdr gædis stendr vida
vík Hákonar ríki.
Hinn fyrsta velr er Hákon red fyrir landi, þá geck
íilld upp um allt land, oc adr uni haustit hafdi korn
vaxit, hvar sem sáit hai'di verit; enn um várit öíl-
odo rnenn ser frækorna, sva at flestir bændor sero
iardir smar, oc vard £>at brált cirvænt.
CAP. XVII.
OROSTA HÁKONAR JARLS OC RAGN-
FREDAR KONUNGS GUNNHILLD-
AR SONAR.
Xvagnfrödr konungr sonr Gunnhilldar, oc Gudrödr
annar sonr Gunnhilldar, þeir II voro J>á á liíi synir
Eiriks oc Gunnhilklar. Sva segir Glúmr Geirason i
Gráfelldar drápo:
Fdliimz hálf J>á ei' hilmis
liiördrífa brá lííi.
Bedat oss til andar
íiidvan Haralldz dandi.
Enii veit ec at hefir heitit
iians bródir iner gódo,
siá gctr l>ar till sælo
srggfiöld, bvadartveggi.
Ragnfrödr byriadi ferd sína um várit, f>á er hann
hafdi einn yetr Teril í Orkneyom: hellt hann £á
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI 211
vestan til Noregs, oc hafdi fritt lid oc scip stór.
Enn er hann kom j Noreg þá spurdi hann at Há-
kon Jarl var í þrándheimi. Hellt Ragnfrödr þá
nordr um Stad, oc heriadi um Sunnmæri. Enn sumt
fólk geck undir hann, sem opt verdr, þá er heríloc-
kar gánga ylir land, at þeir er fyrir ero, leita ser
hiálpar, hver þannog sem vænst þickir. Hákon Jarl
spurdi þessi tidindi, at úfridr var sudr um Mæri ;
red Jarl þá til scipa, oc let scera upp herör, byzc
sem hvatligaz, oc hellt út eptir íirdi; vard hönom
gott til lids: vard fundr þeirra Ragnfredar oc Há-
konar Jarls á Sunnmæri nordarliga; liellt Hákon þe-
gar til orosto: hann hafdi lid meira oc scip smærri.
Orosta vard hörd, oc vcitti Hákoni þyngraj þeir
bördoz um stafna , sem þar var sidr til : straumr var
í sundino , oc hóf öll scipin saman inn at landino :
Jarl let oc hamla at landino, {>ar er ' hanotn {>ótti
best til uppgaungo. Enn er scipin kendo nidr, þá
geck Jarl, oc allt lid hans, af scipom, oc drógo upp,
sva at úvinir þeirra scylldo eigi mega útdraga. Sí-
dan fyléli Jarl a vellinom , oc eggiadi Ragnfred til
uppgaungo: |>eir Ragnfredr lögdo at utan, oc skutoa
á lánga hríd; villdi Ragnfredr eigi á land gánga oc
scilldoz at sva búno: hellt Ragnfredr lidi síno sudr
um Stad, þvíat hann óttadiz landsher, ef drifi til
Hákonar Jarls. Enn Jarl lagdi fyrir því eigi optar
til orosto, at hanom þótti borda munr ofmikillj fór
hann þá um haustit nordr lil þrándheims, oc var
þar um vetrinn. Enn Ragnfredr konungr hafdi J>á
5212 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
allt fyrir sunnan Stad, Firdafylki, Sogn, Hördaland,
Rogaland; hafdi hann fiölmenni mikit utn velriijn ,
oc er váradi, baud hann leidangri ut, oc feck lid
mikit; fór hann |>á inn öll þau iylki , al afla ser lids
oc scipa, oc annarra fánga; þeirra cr hanu £urt at
hafa.
CAP. XVIII.
ÖNNOR OROSTA HAKONAR JARLS OC
RAGNFREDAR KONUNGS I SOGNI.
H
-ákan Jarl baud lidi út, pá er váradi, allt nordr
or landi; hann hafdi mikit lid af Hálogalandi oc
Naumodali, sva at allt frá Byrdo til Slads hafdi
hann lid af öllom Siálöndom. Hanom drozc oc her
um Öil þrændalög , sva oc um Raumsdal. Sva er
atqvedit, at hann hefdi her af IV fólklöndom; han-
om fjdgdo VII Jarlar, oc höfdo þeir allir saman
ógrynni lids. Sva segir í Velleklo:
Ilitt yar mcirr at mæra
mordl'íkinn lct nordau
Fólkvcriandi fyrva
for til Sogns ofgiorva.
Ytti frcyr af íiórom
fólk-Jandom s:í Jjranda
uJJr stód af t>ví allri
yrþiód, Iiedins byriar.
Oc til mótz :i mcita
mh'tc lmrdom fram fnrdo
mcd svör gæli svarva
siö landrckar randa.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 2l3
Ghnndi allr t>á er ullar
egg->íngs Hcuius veggiar,
gnótt ilaut nás fyrir nesíom f
Noregr saman fóro.
Hákon Jarl Iiellt lidi þesso öllo sudr um Stad. pá.
spurdi hann at Ragnfredr konungr med her sinu
væri farinn inn í Sogn; sneri Jarl þá þannog síno
lidi , oc vard þar fundr þeirra Ragnfredar ; lagdi
Jarl scipom sinom at landi, oc hasladi völl Ragn-
fredi konungi, oc tók orosto stad; sva segir i Vellekkv
Vard fyrir Vinda myrdi
vídfrægt enn gramr sídan
gerdiz mest at mordi
niannfall vid styr annan.
Hlym Narfi bad hverfa
hlífar flagds oc lagdi
jálcs vid öudort fylki
öndor förf at landi.
£>ar vard allmikil orosta; hafdi Hákon Jarl lid mik-
lo meira, oc feck sigr. £>etta var * pinganesi, þar
er mætiz Sogn oc Hördaland. Ragnfredr konungr
ílydi til scipa sinna, enn þar fell af lidi hans CCC
manna. Sva segir í Velleklo:
Straung vard gudr ádr gunnar
gammi nás und hramma
treyngvi meidr of pryngvi
í>rimr hundrodom lunda.
Knátti hafs at höfdoni
haguadr var £at bragna
fólk eflandi fylkir
fángsæll £adan gánga.
Eptir orosto þessa flydi Ragnfredr konungr or Nb-
si4 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
regi, enn Hákon Jarl fridadi land, oc let fara aptr
nordr her þann hinn mikla, er lianom hafdi fylgt
wn sumarit; enn hann dvaldiz þar um haustit, oc
sva uin vetrinn.
CAP. XIX.
QVANFÁNG HÁRONAR JARLS.
Jrlákon Jarl geck at eiga kono J>á er het póra,
dótlor Skaga Skoptasonar, ríks mans. þóra var allra
qvenna frídoz; þeirra synir voro Sveinn oc Hemingr;
Bergliót het dóttir þeirra, er sídan átti Einar þam-
barscelfir. Hákon Jarl var qvenna-madr mikill, oc
átti mörg börn; Ragnhilldr het dóttir hans; hana
gipti hann Scopta Scagasyni, bródor þóro. Jarl un-
ni póro sva mikit, at hann gerdi ser miklo kærri,
enn adra menn, frændor ;þóro; oc var þó Scopti
mágr hans mest metinn af öllom þeim. Jarl veitti
liönom stórar veizlor á Mæri. Enn hvert sinn er
jpeir voro í leidangri, þá scylldi Scopti leggia scip
sitt næst scipi Jarls, enn aungom ödrora scylJdi þat
hlyda, at leggia nockot scip milli scipa £>eirra.
CAP. XX.
F A L L T í D I N D A - S C O P T A.
£>at var eino snmri er Hákon Jarl hafdi leidangr
úti, þá styrdi þar scipi med Jianom þórleifr Spaki.
Eirikr sonr Hákonar Jarls, var oc £ar i för, var
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL ai5
hann þá X vetra edr XI. Enn er þeir lögdo til
hafnar á qyelldorn, þa let Eiríkr ser eigi líka annat,
enn þeir legdi til lægir næst scipi Jarls. Enn er
þeir komo sudr a Mæri, þá kom þar Scopti mágr
Jarls med lángscip vel scipat. Enn er þeir róa at
flotánom, þa. kallar Soopti, at þórleifr sculi ryma
höfnina fyrír hanom, oc leggia or lægino. Eiríkr
svarar sciótt, bad Scopta leggia í annat lægi. pet-
ta heyrdi Hákon Jarl, at Eiríkr son hans þottiz nú
sva rikr, at hann vill eigi vegia fyrir Scopta; kal-
ladi Jarl þegar, bad há leggia or lagino, segir at
þeim niaihdi annarr kostr vera verri, oc þeir mun-
do vera bardir bráít. finn er þórleifr heyrdi þetta,
het hann á menn sina, oc bad leggia scipit or teng-
slom, oc sva var gert. Lagdi þá Scopti i lagifc, þat
sem hann var vanr at hafa, næst scipi Jarls. Sco-
pti scylldi segia tidindi öll Jarli, þá er þeir voro
bádir samt; enn Jarl sagdi Scopta tídindi, ef hann
spurdi fyrr; hann var því kalladr Tidinda-Scopti. Um
vetrinn eptir var Eiríkr med þórleiíi Fóstra sínom;
enn um várit snimma feck Einkr ser sveit manna;
þórleifr gaf hönoin scúto limtán-sesso, med öllom
reida, tiölldom oc vistom: hellt Eiríkr þá út eptir
firdi, oc sidan sudr á Mæri. Txdinda-Scopti fór med
XV-sesso alscipada millom búa sínna, enn Eiríkr
leggr til móts vid hann, oc til bardaga; þar fell
Scopti; enn Eiríkr gaf grid þeim mönnom er þá stó-
do uppi. Sva segir Eyolfr Dádascalld í Bandadrápo:
2i6 SAGA af olafi tryggva syni.
Meíta fór at móti N
miök síd um dag scídi
úngr med iöfno gengi
tit vers frömorn Hersi.
|>á er ridloga reidir
randvallar let falla
úlfteitir gaf ato
opt blódvöloin Scopta.
Hoddsveigir Ietz hníga
harda rílcr t>á er bardiz
logi-eifiss brátto lííi
landmann kiai's banda,
Stálaegir nam stíga
staftis flet blackar brafna
af dynbeidi daudom
dregr land at ínuu bauda.
Sídan sigldi Eiríkr sudr med landi, oc kom fram í
Danmörk, fór þá á fund Harallds konungs Gorms-
sonar, oc var þar mcd hanom um vetrinn. Enn
éptir um várit sendi Dana konungr Eirík nordr í
Noreg, oc gaf hanom Jarldóm, oc £ar med Ýíng-
uimörk. oc Raumariki til yíirsócnar, med þeim hætti,
sem fyrr liöfdo þar haí't scattkonungar. Sva segir
Eyolfr Dádascalld:
Fólk styrir var fárra
fmnz ölknarrar linna
sudr at siávar nadri
setbergs gamall vetra ;
ádr at yggiar brúdi
elhvctiaudi setia
hilldar liiálmi falldinn
hodd-milldingar villdo.
Eiríkr Jarl vard sidan höfdingi mikil.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYXTL 217
CAP. XXI.
FERD OLAFS TRYGGVASONAR OR
G Ö R D O M.
v>/íafr Tryggvason var J>essar hrídir alíar í Garda-
ríki, oc hafcli þar et mesta ylirlat af Valldimar ko-~
nungi, oc kærleika af drottningo. Valldimar kon-
ungr setti hann höfdingia yfír herlid bat, cr hann
sendi til at veria Jandit: sva segir Hállarsteinn :
Tólf var ellclz at alldri
ysetrs hati vetra
hraustr Þá er hcrscip glresti
Hörda vinr or Gordoni.
Hlódo harndis klæ iom
hiörva gnys oc skvom
liilmis menu sem hiálmom
h!yr vigg enn mól styri.
Atti Olafr |>ar nockorar orostor, oc vard hönom her-
stiórnin vel í hendi. Hellt hann þá siálfr sveit niik-
]a hermanna af sínom kostnadi, f>eim er konungr
veitti hanom. Olafr var örr madr vid sína menn,
vard hann af |>ví vinsæll. Enn |>á vard þat sem
optliga kann verda, þár er útlendir menn heíiaz til
ríkis, eda til sva mikillar frægdar, at ]peir verdi
umfram innlendsca menn, at margir öfundudo þat,
hverso kærr hann var konungi, oc eigi sídr drott-
ningo; mællto menn J>at fyrir konungi, at hann
scylldi' varaz at gera Olaf eigi ofstóran, fyrir f>ví at
slikr madr er £er hættastr, ef hann vill sic til f>ess
liá, at gera ydr mein, edr ydro ríki; er hann sva
búinn att íþróttom oc atgervi oc vinsælld; vitom vfr
2i8 saga af olafi tryggva synl
oc eigi hvat er þau drotlning tala iafnan. £>at var
sidr mikill hinna ríko konunga, í þann tima, at
drottning scylldi eiga hálfa hirdina, oc hallda med
smom kostnadi, oc hafa þar til scatta oc scylldir,
sva sem þyrfti; var þar oc sva med Valldimar kon-
ungi, at drottning hafdi eigi minni hird enn kon-
ungr, oc keptoz þau miök um ágætis menn, villdi
hvartveggia til sín hafa. Nú gerdiz sva, at konungr
festi trúnad á slícar rædor, sem mællt var fyrir ha-
nom , oc gerdiz hann nockot fár oc styggr vid Olaf.
Enn er Olafr fann þat, þá segir hann drottningo,
oc bat med, at hann fystiz at fara í nordrlönd, oc
segir, at frændor hans hafa þar fyrr ríki haft, oc, han-
om þickir hkaz at þar mani þrosci hans mestr verda.
Drottning bidr hann vel fara, segir at hann muni
þar göfigr þickia sem hann væri. Sídan byr Olafr
ferd sína, oc geck á scip, oc hellt sva út í hafit í
Eystra Sallt. Sva segir Mareus Skeggiason í Rek-
stefio:
Scnn öll síJan runno
Snecldo bord or Gördoni
her-mörg liala urgur
hilldíngs und grain milldom.
Vestrlðnd virda kindar
verfákoin let lieriat
aldyggr arfi Tryggva
Olafr, oc klauf stáli.
Enn er hann sigldi austan, þá kom hann vid Borg-
undarhólm, oc veitti þar upprás, oc heriadi, ena
SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNL 219
landsmenn sótto ofan, oc helldo orosto vid hann,
oc feck Olaír sigr oc herfáng mikit.
CAP. XXII.
QVANFÁNG OLAFS KONUNGS TRYGVA-
SONAR.
v-Jlafr lá vid Borgundarhólm, oc fengo þeir vedor
hvöss, oc storm siávar, oc mego þeir þar eigi vid-
fesíaz, oc sigla þadan sudr undir Vindland, oc fá.
þar höfn góda, fara þar allt med fridi, oc dvölldoz
þar um hrid. Burislafr het komungr í Vindlandi >
hans dætor voro þær Geira, Gunnhilldr oc Astrídr;
Geira konungs dóLtir hafdi þar valld oc riki, sem
þeir Olafr komo at landi; Dixin er sá madr nefndr,
er mest forrad hafdi med Geiro drottningo. Enn
er þau höfdo spurt, at þar voro vid land komnit ú-
kunir menn, þeir er tíguliga leto yfir ser, oc þeir
fóro þar med fridi, þá fór Dixin á fund þeirra med
ordsending Geiro drottningar, þá, at hon vill bióda
þeim mönnom til vetr vistar, er þar voro komnir
þvíat þá var miök lidit á sumarit, enn vedrátta hörd,
oc stormar miklir. Enn er Dixin kom þar, þá vard
hann brátt þess varr, at þar red fyrir ágætr madr,
bædi at æt oc á synom. Dixin segir þeim, at drott-
ning baud þeim til sín med vinátto bodi; Olafr þek-
tiz bod þetta, oc fór um haustit til Geiro drottnin-
gar, oc syndiz hvart þeirra ödro afarvel, sva at
Olafr hefir uppi ord sín, oc bidr Geiro drottningar,
22o SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
oc verdr £at at rádi gert, at Olafr fær Geiro drott-
ningar bann vetr; gerdiz hann þar £á forráda-madr
Jpess ríkis med hennl. Hallfredr Vandræda-scalld
getr J>ess í drápo £eirri er hann orti um Olaf ko-
nung :
Hilmir lct at hólmi
hræscód rodin blódi,
hvátt of dylldi l>ess hölldar,
hörd, oc austr í Gördom.
CAP. XXIII.
HÁKON JARL GELLDR EI SKATTA.
Jrlákon Jarl red fyrir Noregi, oc gallt engan scatt,
fyrir bá sök, at Dana konungr veitti hönom skatta
a!la, þá er konungr átti í Noregi,til starfs oc kost-
nadar, er Jarl liafdi til at veria landit fyrir Gunn-
hilldar sonom.
CAP. XXIV.
ÚTBÓD HARALLDS KONUNGS MOTI
ÍUSTIÍIBÖDI OTTO KEISARA,
vJ'i ' kiisari var "þá í Saxlandi: hann sendi bod
Haralldi Dana-konungi, at hann scylldi taka skírn
oq trú retta, oc £>at landsfólk allt, er hann styrdi:
enn at ödrom kosti, segir keisari, at hann mundi
fara med her á hendor hanom. pá let Dana kon-
nungr búa Iandvarnir sínar, let ]?á vel upphallda
yirki, ce búa herscip sín. jpá sendi hann bod í
SAGA AF OLAZI TRYGGVA SYNL 221
Noreg Hákoni Jarli at liann scylldi koma til hans
snimma nm várit, med allan her bann, sem hann
fengi. Baud Hákon Jarl her út um vúrit aí öllo ri-
ki síno, oc vard hann allfiölmedr, oc hellt hann
lidi þvi til móts vid Dana-konung; Tók konungr
allsæmiliga vid hanom. Margir adrir höídingiar vo-
ro ]bá med Danakonungi, þeir er hanom veitto licl -
hafdi hann £ú allmikinu lier.
CAP. XXV.
HERNADR OLAFS KONLNGS TRYGGVA-
SONAR.
vylafr Tryggvason hafdi verit um vctrinn í Vind-
landi, sem fyrr er ritat: hann fór um vetrinn til
þeirra herada þar á Vindlandi, er legit höfdo un-
dir Geiro drottningo, oc höfdo þá undan horíit alí-
ri hlydni oc skattgiöfom þannog. þar heriarOIafr,
oc drap marga menn, enn brendi fyrir sumom, tók
fe mikit, oc lagdi undir sic f>au ríki; fór sidan aptr
til borgar sinnar. Snemma um várit bió Olafr scip
sín, oc sigldi sídan í haf; hann sigldi undir Scáni,
veitti par uppgaungo, enn landzmenn sömnodoz sa-
man, oc helldo orosto, oc haidiOIafr sigr, oc feck
herfáng mikit. Sidan sigldi hann austr til Gotlands;
f>ar tók hann kaupscip, er Jamtar átto; |?eir veitto
vörn mikla, oc lauk sva, at Olafr raud scipit, oc
drap mart manna, oc tók fe allt. þridio orosto átti
222 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNl,
hann á Gotlandi; hafdi Olafr |>ar sigr, oc feck mi-
kit herfáng, Sva segir Hailfredr Vandrædascaiid;
Endr ]et Jamta kindir
allvalldr í styr falJa,
vandiz hann oc Vinda
Veggrímmr á í>at snimma.
Hættr var liersa dróttiim
hiör diarl'r Gota íiörvi
gullscerdi í'rá cc gerdo
geir-£ey á Scáneyo.
CAP. XXVI.
OROSTA VID DANAVIRKI.
VJlta keisari dró saman her mikinn; hann hafdi
lid af Saxlandi, oc Fracklandi, oc Fríslandi, oc Vind—
landi. Fylgdi hanom Burisleifr konungr med mikinn
her, oc í lidi var med hanom Olafr Tryggvason ,
inágr hans. Keisarinn hafdi ridclara her mikinn,enn
miklo íleiri fótgaungo her; hann hafdi oc af Hollt-
setalandi mikinn her. Haralldr Danakonungr sendi
Hákon Jarl med Nordmanna her £ann sem hanom
fylgdi, sudr til Danavirkis, at veria £ar landit. Sva
segir í Velleklo:
Hitt var auc at eykir
aurbords á vit nordan
und sigr runni svinnom
suunr Danmarcar runno.
Oc hóhnfiötrs hiálmi
Hörda valldr of falldinn
Dofra Danscra iöfra
drtfttinn fnnd of rótti.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 225
Oc vid fyrst at freista
femilldr konungr villdi
myrk foIJdyniar marcar
niord álfs I>ess er kom nordan;
l>á er valserkiar virki
vedr hirdir bad stirdan
fyrir hlynniiördorn Hörda
Hagbarda gramr varda.
Otta keisari koni med her sinn sunnan til Danavir-
kis; enn Hákon Jarl vardi med síno lidi borgar vegg-
ina. Danavirki var sva háttat, at firdir II gánga í
landit, sínom megin lands hvarr, enn milli fiardar-
botna höfdo Danir gert borgarvegg mikinn af grióti
oc torfi oc vidom, oc grafit dyki breitt oc diúpt
fyrir utan, enn kastalar fyrir borgar hlidom. þá
vard orosta mikil. £>ess getr í Velleklo:
Vara í gogn fótt gerdi
gard rögnir styr hardan
gengilict at ganga
geir rásar her I>eirra.
J»á er med Frísa fylki
fór gunnvidor sunnan
qvaddi vígs oc Vinda
vags blackridi Fracka.
Hákon Jarl setti fylkingar yfir öll borgarhlidin, enn
hitt var f>ó meiri lutr lids, er hann let fara allt med
borgarveggionom , oc veria |>ar sem hellz var at
sótt: fell þar mart manna af keisarans lidi; enn þeir
fengo ecki unnit atborginni: Snyr þá keisari í brott
oc leitadi í>ar ecki lengr til. Sva segir í Velleklo:
þrym vid logs par er logdo
lcik midiungar Jþridia
S2í SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
arngfeddir vard odda
andvígr, saman ratidífi
Sund faxa kom Söxom
sæki J>rótlr á ílótta
l>ar er sva gramr med gnmnom
gard yr t»iódom vardi.
Eptir ]>cssa orosto fór Hákon Jarl apir til scipa
sinna, oc ætladi þá at sigla nordr aptríNoreg, emi
höuom gaf ccki byr, oc lá hann þá úti í Limaíirdi.
CAP. XXVII.
SKÍRDR HARALLDR KONUNGR GORMS-
SON OC HÁKÖN JARL.
vJtta keisari snyr f>á þegar her sínom til Sles, dregr
hann bar at ser scipa herin, flytr £ar lidit yfir fiÖr—
dinn á Iótland. Enn er fcat spyrr Haralldr Dana
konungr, £á ferr hann í móti med her sinn, óoyerdr
§>ar orosta mikil, oc at lyöom færr keisarinn sigr,
enn Dana konungr flydi undan til Limafiardar, oc
fór út í Mársey. Fóro f>á menn milli þeirra kon-
ungs oc keisara, oc var komit gridom á oc stefno-
lagi, íundoz þeir Otta keisari oc Dana konungr í
Mársey. Enn £á bodadi Poppo biskop heilaga trú
fyrir Haralldi konungi, oc hann bar iárn glóanda í
hendi ser, oc syndi Haralldi konungi hönd sina ó-
brunna. Sidan let Haralldr konungr scíraz med allan
Dana her. Haralldr konungr hafdi ord send Hákoni
þá er hann sat í Mársey, at Jarl scylldi koma til
lidveizlo
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL. 225
lidveizlo vid hann; var Jarl þá kominn til eyarinnar,
er konungr hafdi sciraz látit; ,.mdir þá konungr ord,
at Jarl scylldi korna til fundar vid hann; enn er
þeir hittaz, þá naudgar konungr Jarli til at láta scí-
raz var þá Há'r on Jaii scírdr, oc í>eir menn aliir, er
]>ar fylgdo hanom, feck f>á konungr í hendor hÖno n
presta oc adra lærda menn, oc segir at Jarl scal
láía scira allan lyd í Noregi. Scilldoz þeir þá; fer
Hákon Jarl út tii hafs, oc bídr þar byriar.
CAP. XXVIII.
HÁKON JARL KASTAR TRÚ SINNI, BLOTAR
OC HERIAR Á GAUTLAND.
XLnn er vedr f>at kemr, er hanom þótti sein hann
mundi í haf bera, ]?á scaut hann á land upp öllom
lær-dom mönnom, enn hann sigldi þá út á haf, enn
vedr ge'ck til útsudrs oc vesturs, siglír Jarl bá austr
í gegnom Eyrarsund, heriar hann þá á hvartveggia
land. Sidan siglir hann austr fyrir Scáneyar sído
oc heriadi þar, hvar sem hann kom vid land. Ena
er hann kom austr fyrir Gautascer, |>á lagdi hann
at landi : gerdi hann J>ar blót mikit. pá. komo jþar
íliúgandi hrafnar tveir oc gullo hátt, þá þickiz Jarl
vita, at Odinn heíir þegit blótif, oc þá mun Jarl
hafa dag-rád til at beriaz. þá brenírir Jarl scip sin
öll, oc gengr á land upp med lidi síno öllo, oc fór
allt herscilldi, pá. kom á móti hönpm Öttar Jarlj
lú
226 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
hann red fyrir Gautlandi; átto þeir saraan orosto
mikla, fær £á Húkon Jarl sigr, enn OtLar Jarl fell,
oc mikill luLi lids med hönom. Hákou Jarl fær um
Gautland hvartlveggia oc allt med herscilldi, til þess
er hann kemr í Noreg; fer sídan landveg allt nordr
í þrándheim. Frá þesso segir í Vellekio:
Flotta geck til frettar
felli niördr ú velli
drangr gat dolga sogo
dagrád Hedins váda ;
oc hald bodi liilldar
bræ gamma sá ramma
tyr villdi I>á tyna
tein hlautar íiör Gauta.
Hádi Jarl par ei adan
engi mannr und ranni
hyriar ííng at heria
hiör lautar kom SörJa.
Bara madr língs cnn lengra
lopt vardadar barda
allt vann grammr of gengit
Gautland, frá siá randir.
Valföllom hlúd völlo,
vard rögna konr gagni
bridar ass at hrósa,
hlaut Odinn val, Fróda.
Hver se if nema iöfra
œtt ryri god styra
ramm aukinn qved ec riki
rögn Hákonar magna.
CAP. XXIX.
HEIMFERD OTTOKEISARA.
Otta keisari fór aptr í Saxland í riki sitt. Scilld-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 227
oz £eir Dana konungr med vinátto. Sva segia menn,
atOtta keisari gerdi gudsifiar vid svein, son Harallds
konungs, oc gaf liönom nafn sitt, oc var hann sva
scirdr, at hann het Otta-Sveinn. Haralldr konungr
hellt vel kristni allt til daudadags. Burislafr kon-
ungr íór þá til Vindlands, oc med hanom Olafr mágr
hans. ^essarar orosto getr Hallfredr Vandrædascalld
í Olafsdrápo:
Böd serkiar bió birki
barklaust í Danmörko
hlcypi meidr fyrir Heida
lilunu viggia bæ sunnan.
G A P. XXX.
FERD OLAFS KONUNGS AF VINDLANDI
vjlafr Tryggvason var III vetor á Vindlandi, ádr
Geira drottning tók sótt, þá er hana leiddi til bana.
Olafi þótti £>at sva mikill skadi, at hann festi eigi
yndi á Vindlandi sídan: red hann ser ]pá til hersci-
pa, oc fór ]?á enn í hernad: heriadi fyrst um Frís-
land, |>ar næst um Saxland, oc allt í Flæmingia-
land. Sva segir Hallfredr Vandrædascalld : ,%
Tíd böggvit let Tiggi
Tryggva sour fyrir styggvaa
leiknar hest á lesti
Jiotvaxin bi'æ Saxa.
Vin bródigr gaf vída
vísi margra Frísa
blöeko brúnt at drecka
blód qyelldrido stódi.
22% SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
Rógs bar recka lægir
ríkir valkæra líki ,
herstefnir let hröfnom
holld í'læmingia golldit.
CAP. XXXI.
HERNADR OLAFS KONUNGS TRYGGVA
SONAR.
S;
ídan liellt Olafr Tryggvason til Englands, oc her-
iadi vída ura landit; hann sigldi allt nordr til Nord-
imbralands, oc heriadi þar; þadan hellt hann nordr
til Skollands, oc heriadi þar vída: þadan sigldi hann
til Sudreya, oc átli þar nockorar orostor; sídan hellt
hann sudr til Manar, oc bardiz þar; hann heriadi
oc vída um Irland; þá hellt hann til Bretlands, oc
heriadi vída þat land, oc sva þar er kallat er Kum-
raland: þadan sigldi hann vestr til Vallands, oc he-
riadi þar; þá sigldi hann vestan oc ætladi til Englands;
þá kcm hann í eyar þær er Syllingar heita, vestr í
haf frá Englandi. Sva segir Hallfredr Vandræda-
scalld :
Gordiz nngr vid Engla
ofvægr kohungr bægia
uaddskúrar red nærir
'Nordimbra sú mordi.
Eyddi i'ílfa greddir
ógn blidr Scútom vída
gerdi seíms med sverdi
sverdleik í Mön scerdir.
Ydrógar let ægir
SAGA AF OLAFJ TRYGGVA SYNI. 229
eyverskan her deya
tyrr var tiörva dyrra
tírargiarn, oc Ira.
Bardi Brezkrar iardar
b' ggvendr oc liió tiggi
grádr fvarr gcirá hrídar
giódi Kunskar Þió.lir.
Olafr Tryg<ivason var IV vetor í þessom hernadi ,
sídan er hann fór af Vindlandi, til þess er hann
kom í Syllingar.
CAP. XXXII.
SKÍRDIZ OLAFR KONUNGR TRYGGVA-
SON í SYLLINGOM.
(^Jiafr Tryggvason, þá er hann lá í Syllingom spur-
di hann at þar i eyonni var spámadr nockorr, sá
er sagdi fyrir úordna luti, oc þótti mörgom mönnom
þat miök eptr ganga. Gerdiz Olaíi forvitni á at
reyna spádom mans þessa. Hann sendi þann af
mannom sinom, er fridastr var oc mestr, oc bió
hann sem vegligaz, oc bad hann segia at hann væri
konungr ; þvíat Olafr var þá frægr ordinn af því
um öll lönd, at hann var frídari oc göfugligri oc
meiri, enn allir menn adrir. Enn sídan er hann fór
or Gardaríki, hafdi hann ei meir af nafni sino, enn
kalladi sic Ola, oc qvadz vera Gerzcr. Enn er sen-
dimadr kom til spámanzins, oc sagdiz vera konungr,
þá feck hann þessi andsvör: ecki ertii konungr^
enn þat er rád mitt, at þú ser irúr konungi þínomj
25o SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
eigi segir hann íleira £essom manni: fór sendimadr
aptr, oc segir Olafi, oc fysti hann f>ess at meirr at
finna þenna mann, er hann heyrdi slík andsvör hans,
oc tók nú ifa af hanom, at hann væri eigi spámadr.
Fór £>á Olafr á hans fund, oc átti tal vid hann, oc
spurdi eptir hvat spámadr segdi Olafi fyrir, hvernog
lionom mtmdi veite. at ganga til ríkis, edr annarar
hamingio? Einsetomadrinn svarar med helgom spá-
dómi: J?ú mant verda ágætr konungr, oc ágæt verk
vinna, þú mant mörgom mönnom til tráar koma oc
skírnar, manto bædi ^>er hialpa í J»ví oc mörgoni
Ödroin; oc til J>ess, at J>ú ifir eigi um f>essi mín
andsvör, £>á mátto þat til marks hafa, f>ii mant vid
scip þin svikom mæta ocfíockom, oc mun á bardaga
rætaz, oc manto tyna nockuro lidi, oc siálfrsárfá,
oc manto af £>ví sári banvænn verda oc á scilldi til
scips borinn; enn af f>esso sári mauto þó heiil verda
innan Yíl nátta, oc brátt vid skírn taka. Síclan fór
Olafr ofan til scipa sinna, oc |>ar mætti hann áfri-
darmannom J>eim er hann villdo drepa oc lid hans,
oc vard þar bardagi, oc fóro þeirra vidscipti sva sem
einsetomadr hafdi sagt hönom, at Olafr var sárr
borinn á skilldi á skip út, oc sva, at hann vard
heill á VII nóttom. þóttiz þá Olafr \ita, at þessi
madr mundi Iianom sanna luti sagt hafa, oc £at at
hann var sannr spámadr, hvadan af .semhann hefdi
J>ann spádóm. Fór f>á Olafr annat sinn at firina
J>enna spámann, taladi ]?á mart vid hann, spurdi
vendiliga, hvadan hönom kom sú speki, er hann
SAGA ÁF OLAFI TRYGGVA SYNL 25i
sagdi fyrir ú-ordna luíi. Einsetomadr sagdi, at siálfr
Gud kristinna manna let hann vita allt f>at er hann
forvitnadiz, oc sagdi hann ]pá Olaíi mörg stórmerki
almáttugs Guds, oc af þeim fortölom játti Olafr at
taka scírn, oc sva var, at Olafr var scírdr |>ar, oc
allt foroneyti lians. Dvalidiz hann |>ar miök lengi ,
oc nam retta trú, oc hafdi med ser presta, oc adra
lærda menn.
CAP. XXXIII.
OLAFR FECK GYDO.
ijlafr sigldi or Syllingom um haustit til Englands,
3ci þar i höfn einni , oc fór þar med fridi , þvíat
England var krístit, oc hann var oc kristinn ord-
inn. Enn þar fór um landit þíngbod nockot , oc
allir menn scylldo till J>íngs koma. Enn er þíng
var sett , pá kom J>ar drotLning ein er Gyda er
nefnd, systir Olafs Kvarans er konungr var a Irlandi
í Díílinni; hon hafdi gipt verit á Englandi Jarli
einom rikom, var Scá þá andadr, enn hon hellt ep-
tir ríkino. Enn sá madr var í ríki hennar, er nefndr
var Alfvini, kappi mikill, oc hólmgaungo-madr; hann
hafdi bedit hennar, enn hon svarar sva, at hon vill-
di kiör af hafa, hvern hon villdi eiga , afþeim rnön-
nom er i hennar ríki voro , oc var fyrir J>á söc þíngs
q\att, at Gyda skylldi ser mann kiósa; var þarkom-
inn Alfyini, oc búinn med hinom bestoklædom, oc
margir adrir vo.ro j?ar vcl búnir. Olafr var Jþar
202 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
kominn , oc hafdi vas-klædi sín , oc Jodkápo ytzta , stód
hann nied sína syeit út ífrá ödrom mönnom. Gyda
geck oc leit á serhvern mann, þann er henni þótti
nockot mans mót at vera. Enn er hon kom þar
sem Olafr stód, oc sá upp í andlit hanom, spurdi
hon, hver rnadr hann er; harrn nefndi sic Ola; em
ec úl'endr madr her, segir hann. Gyda mællti :
v'ilto eigia mik, þá vil ec kió.a þic. Eigi vil ec
neita þvi , segir hann. Hann spurdi , hvert nafn
þeinar kono var, ætt edr ödli. Gyda heiti ec,segir
Jion ; dóttir konungs aí Irlandi; var ec gipt hingat til
lands Jarli J>eim , er her red ríki. Nú sídan er hann
andadiz , þá hefi ec styrt ríkino , menn hafa bædit
mín , oc engi sá er ec villda giptaz. Hun var úng
kona oc állfrió*. Tala |>au sídan þetta mál,ocsemia
J>at sín á miUi ; festir Olafr ser Gydo.
CAP. XXXIV.
HOLMGANGA ALFVINA OC OLAFS
K O N U N G S.
ixlfvina h'kar nú afarilla, Enn þar var sidr á Eng-
landi, ef II keptoz um eiun lut, at þar sylldi koma
til hólm-gáugn; bydr Alfvini Olaíi Tryggva syni til
hólmgaungo uni þetta mál. í eir leggia med ser stef-
noiag til bardaga, oc sculo vcra Xíí hvarir. Enn
er þeir fmnaz, mælir Olafr sva vid sína menn, at
þeir g<5ri sva sem hann gerir; Iiann hafdi öxi micla:
e*in er Aiívini \illdi höggva sverdi til konungs, þá
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 2o3
laust hann sverdit or höndom hanom, oc annat högg
siálfan hann, sva at Alfvini feli; sídan batt Olafr
hann fast: Fóro sva allir rnenn Alfvina, at þeir vo-
ro bardir oc bundnir, oc leiddir sva heim til lier-
ber°ia Olafs. Sidan bad hann Alfvina fara or landi
brolt, oc koma eigi aptr; enn Olafr tók allar eigor
hans. Olaír feck þ*á Gydo, oc dvalidiz á Englandi,
enn stundom á Irlandi.
CAP. XXXV.
OLAFR KONUNGR TRYGGVASON
FÆR HUNDINN VIGIA.
pá. er Olafr var á Irlandi, var hann staddr í her-
ferd nockorri, oc ióro þeir med scipom; oc þá er"
þeirþurfío strandhöggva, þcá gánga menn á land upp,
oc reka ofan fiölda bú-smala: |>á kemr þar epLir
bóndi einn, oc bad Olaf geia ser kyr þær, er hann
átti. Olafr bad hann hafa kyr sínar, eí hann niætti
kenna, oc dvel eigi ferd vora. Bóndi hafdi bar mi-
kinn hiard-bund; hann visadi hundinom í nauta
ílockana, oc varo þar rekin mörg hundrot nauta;
Iiundrinn lióp um alla nauta tlockana, oc rac í brolt
jam-mörg naut, sem bóndi qvads von eiga, oc voro
þau öll á einn veg mörcot; þóttoz þeir þá vita,
at hundrinn mundi rett kent hafa. þeirn þótti
hundr sá furdovitr. þá spur Olafr, ef bóndi vill
selia hanom hundinn? at lielldr, segir bóndi, at
3DÍ SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
cc.vil giarna gefa þer. Olafr gaf hönom £egar í
stad gullhríng, oc liet hanom vinátto sinni. Sá hundr
Iiet Vígi, oc var allra hunda bestr* átti Olafr hann
Iemá sídan.
CAP. XXXVI.
FRÁ HARALLDI KONUNGI GORMSSYNI OC
HERNADI HANS TIL ISLANDS.
k~l aralldr Gormsson Dana konungr spurdi at Hákon
Jarl haídi kastat crislni, enn heriat land Dana ko-
Ðúngs vida. £>á baud Haralldr Dana konungr her
irt, oc fór sídan í Noreg; oc er hann kom i þatrí-
ki, er Hákon Jarl hafdi til íorráda, þá heriar hann
Jar oc eyddi land allt, oc kom lidino í eyar þær er
Sólimdir heita. Fimm einir bæir stódo eptir í Læ-
radal, enn fólk allt flydi á fiöll oc markir, med lau-
safe £at allt er med matti komaz. pá. ætladi Dana
kommgr at sigla lidi J>ví mikla til Islands, oc hefna
rúds fcess, er allir Islendingar höfdo níddan hann.
l^at yar í lögom haft á Islandi, at yrkia scylldi um
Dana konung nídvíso fyrir nef hvert, er var á lan-
dino. Enn sú var söc til, at scip £at er Islendzkir
menn höído átt, braut i Danmörk ; enn Danir tóko
vpp fe allt, oc köllodo vagrec, oc redfyrirþví bryti
kcnungs, er Birgir het; var nídit ort um £á báda.
pc'da. er í nídino:
J>á cr sparn á mó mörnis
tnordkunnr Haralldr suuuan,
SAGA AF OLAFl TRYGGVA STNL #55
vard þá viiida rnyrdir
vax eitfc í ham Fa.ra.
Enn bcrgsalar Birgir
böndom rækr í landi
y>ú sú ölld í iolldo
úríkr fyrir líki.
CAP. XXXVII.
HARALLDR KONUNGR SENDIR KUNGAN
MANN HAMFÖROM TIL ÍSLANDS.
Jrlaralldr konungr baud kungom manni at fara í
hamförom til Islands, oc freista hvart hann kynni
segia hanom: sá fór í hvals líki. Enn er hann kom
til landsins, þá fór hann vestr fyrir nordan landit;
hann sá at íiöll öli oc hólar voro fullir af landvætt-
om, suml stórt enn sumt smátt. Enn er hann kom
fyrir Vapnafiord, þá hellt hann inn á íiördinn, oc
œtladi á land at gánga; jpá fór ofan or dalnom dre-
ki mikill, oc fylgdo hanom margir ormar, pöddor
oc edlor, oc bleso eitri á hann; enn hann lagdiz f
brott, oc vestr fyrir land, allt fyrir Eyafiörd; fór
hann inn eptir þeim firdi; þar fór móti/hanom fugl
sva mikill, at vængirnir tóko út íiöliin tveggia veg-
na, oc íiölldi annara fugla, bædi stórir oc smáir.
Braut fór hann þadan, oc vestr um landit, oc sva
sudr á Breidafiörd, oc stefndi þar inn á fiörd ; |>ar
kom móti hanom gridungr mikill, oc ód á sæinn út,
oc tók at gella ógurliga; fiölldi landvætta fylgdi ho«
256 SAGA AF OLAFJ TRYGGVA SYNl,
nom. Broít fór hann þadan, oc sudr um Reykianes,
oc vJlldi þar gánga upp á Vikar-skeidi. ^>ar kom
vi móti hanom bergrisi, oc hafdi járnstaf 1 hendi oc bar
höiudit hærra enn Fiöllin, oc margir adrir jötnar med
hanom. þadan fór hann austr med endilaungo landi;
varþa ecki, segir hann , nem sandar öræfi, oc brim
ínikit fyrir utan; enn haf sva mikit millom landan-
na, segir hann, at ecki er þar fært lángscipom. þá
var Brodd-Helgi í Vapnafirdi; Eyolfr Valgerdason í
Eyafirdr; þordr Gellir í Breidaíirdi; þóroddrGodi
i Olfusi. Sidan sneri Dana konungr licfi síno sudr
nvd landi, oc fór sídan til Danmerkr; enn Hákon
Jarl let byggia land allt, oc gallt enga skatta Dana
konungi, medan hann lifdi.
CAP. XXXVIII.
FALL HARALLDR GORMSSONAR.
Oveinn sonr Harallds konungs, sá er sídan var kal-
iadr Tiúguscegg, beiddiz nkis af Haralldi konungi
tödor smom; enn þá var enn sem fyrr, at Haralldr
konungr villdi eigi tviskipta Danavelldi, oc vill ecki
riki fá hönom. pá. aflar Sveinn ser herscipa, oc
segir, at hann viil fara í víking; enn er lid hans
korn alit saman, oc þá var kominn til lids vid hann
af Jomsvikingom Páinatókí, þá hellt Sveiini til Siá-
3ands, oc inn í Isafiörd; þa var þar fyrir med sci-
pom suiom Haralldr konungr fadir hans, oc bióz at
fara í leidángr. Sveinn la^di þegar til orosto vid
SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNI. 237
hann; vard bar bardagi mikill. Droif þá lid sva
mikit til Harallds konungs, at Sveinn vard ofr-
lidi borinn oc ilydi. þar feck Haralldr kohungr sár
þau, er hann leiddo til bana. Sidan var Sveinn til
konungs tekinn 1 Daninörk. pá. var Sigvalldi Jarl
yfir Jomsborg á Vindlandi: hann var son Strút-Har-
allds konungs, er rádit hafdi fyrir Scám: Brædor
Sigvallda voro þeir Hemingr oc þórkell eon Háfi.
pá var oc höfdingi yfir Jomsvíkingom Búi Digri af
Borgundarhólmi oc Sigurdr bródir hans. "þar var oc
Vagn son þeirra Aka oc "þórgunno, systorson þeir-
ra Búa. Sigvalldi Jarl hafdi höndom tekit Svein ko-
nung, oc iluít hann til Vindlands til Jomsborgar,
oc naudgadi hanom til sælta vid Burislaf Vinda ko-
nung, oc til þess at Sigvalldi Jarl scylldi gera sætt
milli þeirra. Sigvalldi Jarl átti þá Aslridi, dóttor
Burislafs konungs. Enn at ödroin kosti segir Jarl,
at hann mundi Svein konung fá í hendor Vindom.
Enn konungr vissi þat, at þeir mundo qvelia hanu
til banaj játti hann fyrir þvi sættargerd Jarls. Sig-
valldi Jarl dæmdi þat, at Sveinn konungr scylldi fá
Gunnhilldi dóttor Burislafs konungs, enn Burislafr
konungr scylldi fá þyri Harallds dottor, systor Sveins
konungs; enn hvartveggi þeirra scylldi hallda nki
síno, oc scylldi vera fridr milli landa. Fór þá Sveinn
konungr heim í Danmörk med Gunnhilldi kono sína.
þeirra synir voro þeir Haralldr oc Knútr hinn Rí-
ki. 1 þann tíaia heitodoz Danir miök at fara ined
her i Noreg á hendor Hákoni JarlL
238 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
CAP. XXXIX.
HEITSTRENGING JOMSVIKINGA.
^veinn konungr gcrdi mannbod ríkt, oc stefndi til
sín höfdingiom öllom, |>eim er voro í ríkino. Hann
scylldi erfa Haraildr fodor sinn. pá. hafdi oc andaz
litlo ádr Strút-Haralldr á Scáni, oc Veseti í Bor-
gundarhólmi, fadir þeirra Búa Digra. Sendi Sveinn
kommgr þíi ord f>eim Jomsvíkingom, at Sigvalldi
Jarl oc Búi, oc brædor þeirra scylldo |>ar koma, oc
erfa fedor sína, at þeirri veizlo, er konungr gerdi.
Jomsvíkingar fóro tii veizlonnar med Öllo lidi sino,
£ví er fræknaz var. þeir höfdo XL scipa af Vind-
iaudi, enn XX scip af Scáni. ]?ar kom saman all-
mikit fiölmenni. Fyrsta dag at veizlonni, ádr Sveinn
konungr stígi í hásæti födor sins, f>á drack hann
minni hans, oc strengdi heit, ádr III vetor væri lid-
nir, at hann scylldi vera kominn med her sinn til
Englands, oc drepa Adalrád konung, edr rekahannor
landi. pat minni scylldo allir drecka, þeir er at er->
fino voro. pví næst var skcinkt fyrst höfdingiom
Jomsvíkinga hin stærsto horn af enom sterkasta
dryck, cr þar var. Enn er |>at minni var afdruckit,
|>á scylldi drccka Cristsminni allir menn, oc var
Jomsvíkingom borit æ-fullast oc sterkastr dryckrinn.'
Hit þridia var Michials minni, oc drucko f>at allir.
Enn eptir J>at drack Sigvalldi Jarl minni födor síns,
oc strengdi heit sídan, at ádr III vetor væri lidnir,
scylldi liann vera kominn í Noreg, oc drepaHákoi|
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI 2jCf
Jarl, eda reka hann or landi. Sídan strengdi heit
þórkell Háíl bródir hans, at liann scylídi fylgia
Sigvallda bródor sínom til Noregs, oc ílya eigi ol-
orosto sva at Sigvalldi berdiz f>á eptir. pá. strengdi
lieit Blu' Digri, at hann mundi fara til Noregs mei
peim, oc ftya eigi or orosto fyrir Hákoni Jarli. pá.
strengdi heit Sigurdr bródir hans, at hann mundi
fara til Noregs, oc flya eigí medan meirilutr Jonis-
víkinga berdiz. pk strengdi heit V'agn Akason , at
hann scylldi fara med £eim til Noregs' oc koma,
eigi aptr, fyrr enn hann hefdi drepit þórkell Lei-
ro, oc gengit i reckio hiá Ingibiörgo dóttor hans ,
ut.an frænda rád. Mareir höfdinaiar adrir stren&do
heit ymissa luta. Drucko menn {>ann dag erlit. Enn
eptir um morguninn, f>á er Jomsvíkingar voro ú-
drucknir, þóttoz f>eir hafa fullmællt, oc hafa málstefn-
nor sína, oc ráda rádom, hvernog þeir sculo tilstilla
um ferdina; ráda £at af, at búaz f>á sem scyndiligaz.
Búa |>á £egar scip sín oc herlid: Vard |>at aiiírægt
yída um lönd.
CAP. XL
HERBOD þEIRRA EIRÍKS OC HAKONAR
JARLA.
.ELiríkr Jarl Hákonar son spyrr þessi tídindi; hann
var þá á Raumariki; dró hann þegar lid at ser,
oc ferr til Upplanda oc sva nordr um Fiall til
á þrándheims, fund Hákonar Jarls födor síns. þess
getr þórdr Kolbeinsson i Eihks-drápo :
24o SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
Oc sannliga sunnan
sásc vid bóendór básca
stríd of Stála mcida
Stór hersögor fóro.
Súdlaungom frá cc Sveida
sunnr aí' drcgnom hlitniii
vangs ;í vatn of ^rángit
viggoleid Dana sccidoin.
Hákon Jarl oc Eirikr láfa scera upp herör urrl 611
þrændalÖg; senda oc bod á Mæri hvaratveggio , oc í
Raumsdal, sva nordr í Naumodal oc á Ha ogaland.
Stefna sidan út ölloin almenning, bæai at lidi oc
scipom. Sva segir í Eiríksdrápo:
Míök let inargar sneckior
JMærder örr sem knörro ,
ódr vex scállclz , oc skeidar
scialld lynr á briin dynia.
Jjá er ólitin ntan
ellierdir fór gerda ,
möig var lind fyrir landi ,
lönd síns födor röndo.
Hákon Jarl licllt jþegar sudr á Mæri í niósn, oc í
lid samnat; enn Eiríkr Jarl dró saman herinn oc
flutti nordan.
CAP. XLI.
FERD JOMSVIKINGA í NOREG.
Jomsvíkingar helldo lidi sino til Limafiardar, oc
sigldo þadan út á hafit oc höfdo LX scipa, oc
komo ulan at Ögdtm; hallda £egar lidino nordr á
Rogaland,
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 24i
Rogaiand, taka þá at heria þegar er þeir koma í
ríki Hákonar Jarls, oc fara sva nordr med landi, oc
allt vid herscilldi. Geirmnndr er sá madr nefndr,
er fór med hleypiscúto eina, oc nockirir menn med
hanom; hann kom fratn nordr á Mæri, oc fann þar
Hákon Jarl, geck inn fyrir bordit, oc segir Jarli
tídindi, at her var sudr í landi, kominn af Dan-
mörk. Jarl spurdi, ef hann vissi sannindi á því.
Geirmundr brá upp hendi annari, oc var þar af-
höggvinn hreifinn, segir , at ]?ar voro iartegnir, at
her var í landino. Sídan spurdi Jarl inniliga utn
her þenna. Geirmundr segir, at £ar voro Jomsví-
kingar, oc höfdo drepit margamenn, oc vída rænt;
fara £eir J>ó, segir hann, sciótt oc allákafliga; vætti
ec, at eigi muni ádr lángt lída, enn peir muni her
nidr koma. Sídan reri Jarl alla fiördo inn med ödro
Jandi, enn út med ödro, oc feck ser lid, fór dag oc
nótt, oc hafdi niósn et efra um Eid, sva sudr í
Fiördo; s\a oc nord, |>ar er Eiríkr fór med herinn.
pess getr í Eiríksdrápo:
Setti Jarl sá er'atti
ógnfródr á log stódi
hrefnis báfa stafna
hót Sigvallda at mótí.
Margr scalf hlnmr enn hvergi
huggendr bana ugdo
>eir er gato siá slíta
sárgamms blödom ára.
Ferr Eiríkr Jarl med heriiin sudr sem snúdoligaz,
16
2i2 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
CAP. XLII.
FRA JOMSVIKINGOM OC þEIRA
HERNADI.
öjgvalldi Jarl hellt lidi síno nordr um Stad, lagdi
fyrst lil Hereya. þólt víkinga finni landsmenn, þá
sögdo þeir alldri satt til livat Jarlar liöfdoz at. Joms-
víkingar heriado hvar sem þeir fóro- þeir lögdo
utan at Höd , runno þar npp oc heriado, ráko til
scipa bœdi menn oc bú, enn drápo karla ]?á er vígt
var at. Enn er þeir fóro ofan til scipa , Jxi kom þar
til þeirra gángandi bóndi einn: enn þar fór nær sveit
Búa. Bóndinn mællli: J>er farit óhermannliga, rekit
till strandar kyr oc kálfa, væri ydr mciri veidr at
taka biörninn, er nú er nær kominn á biarnbásinn.
Hvat s°gir karl, segia ]?eir, kanto nockot segia oss
lil liákonar Jarls? Bóndi sagdi: hann fór í gær inn
í Iiiörundar fiörd, hafdi Jarí eitt scip eda tvö, eigi
voro fleiri, enn III, oc hafdi ecki till ydar spurt.
þeir Búi taka þegar á hlaup til scipanna, oc láta
laust allt herfáng. Búi mællti: Niótoin ver nú, er
ver höfom fengit niósn af Jarli oc verom næstir
sigrinom. Enn er ]?eir koma á scipin, róa J>eir þeT
gar út. Sigvalldi Jarl kallar á þá, oc spurdi tídinda.
peir segia at Hákon Jari var j?ar inn í fiördinn.
Sidan leysir Jarl ílotami oc róa fyrir nordan eyna Höd.
CAP. XLIII.
, l PPTIAF JOMSVIKINGA O R O S T O.
ákon Jarl oc Eiríkr Jarl son hans lágo í Ilaljk
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 2 ±3
kellsvík; var þar saman kominn her þeirra allr;
höído þeir liálft annat hundrat scipa, oc höfdo þá
spurt, at Jomsvíkingar höfdo lagt utan atHöd: rero
þá Jarlarnir sunnan at leíta þeirra. Enn er þeir
koma þar sem heitir Hiörunga-vágr, þá finnaz beir:
scipa þá hvarirtveggio lidi síno til atlögo. Var í
midio lidi merki Sigvallda Jarls framborit: þar í mót
scipadi Hákon Jarl til atlögo; hafdi Sigvalldi Jarl
XX scíp enn Hákon Jarl LX scipa. I lidi Hákonar
Jarls voro þessir höfdingiar: þórir Hiörtr af Hálo-
galandi; annar Styrcár af Gimsom. I annan fyl-
kingar-arm var Búi Digri oc Sigurdr bródir hansT
med XX scipom. pav lagdi í mót Einkr Jarl Há-
konar son med LX scipa, oc med honom þessir
höfdingiar: Gudbrandr Hvíti af Upplöndom, oc þor-
kell Leira, Wikverscr madr. I annan fylkingararm
lagdi fram Vagn Akason med XX scipom; en bar í
móti Sveinn Hákonar son, oc med hanom Skeggi af
Yriom af Upphaugi, oc Rögnvalldr or Ærvík af
Stadi, med LX scipa. Sva segir í Eíríksdrápo:
Enn í gcgn at gunui
glæheims skrido mæar
rendi lángt mcd landi,
leidángr, Dana skeidom,
þær cr Jarl uud árom
ærins gulls á mærí
Barms rac vigg und vormom
valkesti, raud flestar.
Eyvindr Skalldaspillir segir oc sva í Háleygiatali:
þar vard minztr
mein vinnöndom
244 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
Yngvi Freys
önvcrdan dag
i'agna fundr,
cr ílota pcysto
iardrádcndor
at eydöndom.
pá er sverd-álfr
stinnan knydi
lagar sttSd ,
at lidi feirra.
Sídan lögdo þeir satnan flotann, oc tókz [par enn
grimmasta orosta, oc fell mart af hvaromtveggiorn ,
oc mikló fleira a£ Hákonar lidi, þvíat Jomsvíkingar
bördoz bædi hraustliga oc diarfliga oc snarpliga oc
scuto allt í gegnom sciölldona. Oc sva mikill vapna-
burdr var at Hákoni Jarli, at brynia hans var slitin
til ónyts, sva at han kastadi af ser. þess getr Finr
Hallkelsson:
Varda Gíms sem gerdí
gerdr biiiglimom lierda
gnvr óx Fiölnis fnra
farlig sæing Jarlí.
Jjú er hríngfám Iiánga
hrynserc vidorr brynio
hrudoz ridmarar roda
rastar vard at kasta.
þars í sundr á sundi
Sorla hiós fyrir Jarli
J>css hefir seggia sessi
serc hríngofin merki.
CAP. XLIV.
FLÓTTI SIGVALLDA JARLS.
Jomsvikingar höfdo scip stærri oc bordmeiri, enn
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 245
hvarirtveggio sólto et diarfasta. Vagn Akason lagdi
sva hart fram at scipi Sveins Hákonarsonar , at
Sveinn let á hörnlo síga undan, oc he]lt vid flótta*
p'x lagdi þannog til Eiríkr Jarl oc fram í fylking
nioti Vagni. pá. let Vagn undan síga, oc lágo sci-
pia sem í fyrsto höfdo legit. þá red Eiríkr aptr
1il lids síns, oc höfdo þá hans menn undan hamlat:
enn Búi hafdi þá höggvit tengslin, oc ætladi at re-
ka flóttann. pá lagdi Einkr Jarl síbyrt vi 1 scip
Búa, oc vard þá högg-orosta en snarpasta, oc lögdo
þá II edr III Eiríks scip at Búa scipi eino; |»i ger-
di illvidri oc el sva mikit, at haglkorn eitt va eyri.
jpá hió Sigvalldi teugslin, oc sneri undan seipi sino',
oc villdi flya. Vagn Akason kallar á liaiin, oc vl
hann eigi llya; Sigvalldi Jarl gaf eingan gaum at,
hvat hann sagdi; þa scaut Vagn spióti at hönom,
oc laust þann er vid styrit sat. Sigvalldi Jarl reri
í brott med hálfan fiórda tug scipa, enn eptir lá
hálfr þridi tugr.
CAP. XLV.
BÚI DIGRI STEYPTIZ FYRIR BORD.
pá lagdi Hákon Jarl sitt scip á annat bord Búa;
var þá Búa mönnom scamt höggva í millom. Vig-
f ús Víga-Glumsson tók upp nefstedia er lá á þilion-
om, er madr hafdi ádr hnodit vid hugró á sverd
síno; Vígfús var allsterkr madr; hann kastadi sted-
ianom tveim höndom oc færdi í höfot Asláki Hólm-
sqalla, sva at geirin stód í heila riidri. Aslák höf-
346 SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNI.
do éigi ádr vapn bitit, enn hann hafdi höggvit til
beggia handa; hann var fóstri Búaroc stafnbúi. Enn
annarr var Hávardr Höggvandi: hann var enn ster-
kasti madr oc alJfrækn. 1 þessari atsócn gengo upp
Eiriks menn á scip Búa, oc aptr at lyptingunni at
Búa. pá. hió þórstcinn Midlángr til Búa um þvert
nefit í sundr nefbiörgina, oc vard þat allniikit sár;
enn Búi hió til þórsteins utan á sídona, sva at í
suudr tók manninn í midio. pá. tók Búi úpp kistor
tvær fullar gulls, oc kalladi hátt: fyrir bord allir
Búa lidar! sleyptiz Búi £>á utan bords med kistur-
nar, oc inargir hans menn hliópo f>á fyrir bord , enu
sumir fello á scipino, þvíat eigi var gott grida at
bidia; var þá hrodit allt scip Búa med stöfnom,
enn sídan hvert at ödro.
CAP. XLVI
EUNDNIR JOMSVÍKINGAR Á STRENG.
Oidan lagdi Eiríkr Jarl at scipi Vagns, oc var £>ar
allhörd vidrtaka. Enn at ly&om var hrodit scip'
jpeirra, enn Vagn handtekinn, oc XXX manna med
hönoin, oc fluttir á land upp bundnir. pá. geck til
J3Órkell Leira, oc mællti: Jpess strengdir þii heit
Vagn, at drepa mik; enn mer £>ikir hitt nú líkara,
at ec drepa þik. Jxeir Vagn sáto á einni lág allir
saman: þórkell haldi eina mikla öxi', hann hió f>ann
er yztr sat á láginni. £>eir Vagn voro sva bundnir,
at einn strengr var snúinn at fótom |>cim ÖJlom,
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SVNL 2^7
enn lausar voro hendor þ?irra. ^á mællti ein þeirra :
dá'k heíi ec í hendi, oc mun ec stínga í iördiua, ef
ec veit nockot, J>á er höfot er af mer höggvit: höfot
var af hönotn höggvit, oc fell nidr dálkrinn or lien-
di lianom. pá sat madr allfrídr oc hærdrvcl, hann
sveipti hárino fram yíir höfot ser, oc retti fram hál'-
sinn oc mælti: gerit eigi hárit í blódi. Einn madr
tók hárit í hönd ser oc hellt fast. þórkell reiddi
at öxina; vikingrinu kipti höfdino fast, laut sá eptir
er harino hellt, enn öxin reid ofan á bádar hendor
hönom, oc tók af sva at öxin nam í iördo stad; þá
mællti Vagn Akason oc hló: eigi ero enn allir Joms-
vikingar daudir. pá kom at Eiríkr Jarl oc spurdi:
hverr er þessi madr hinn frídi? Sigurd kalla vnik
sveinar, segir haun, oc em ec kenningarson Búa:
Eirikr segir: J>ú munt vera at vísso sannr son
Bua, villto hafa grid, segir Jarl. £>at sciptir hverr
bydr, sagdi Sigurdr. Sá bydr, segir Jarl, er valld
hefir till , Eiríkr Jarl. Vil ec |>á, segir haun:
var hann þá tekinn or strenginom. píi mællti j^ór-
kell Leira: villto, Jarl, í>essa menn alla láta grid ha-
fa, þá scal alldrei med líii fara Vagn Akason; hleypr
J>á fram med reidda öxina, enn vikingr Skardi reid-
di sik til falls í strenginom, oc fell iyrir fætor [jór-
kelli; þórkell fell flatr um hann. pá. greip Vagu
öxina, oc hió ]?órkel med bana högg. þá mællti
Jarl: Vagn, villtu hafa grid. Vil ec, segir hann, ef ver
höfom allir. Leysi ]pá or strenginom, segir Jarl, oc sva
var gert. XVIII voro drepnir, enii XII &igo grid
248 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
CAR XLVII.
DRÁP GISSURARAFVALLDRESL
JnLákon Jarl oc margir menn med hanom sáto á
treeino, þá brast strengr á scipi Búa, enn ör sá kom
á Gitzor af Valldresi, lendanmann; hann sat næst
Jarli, oc var búinn allvegliga. Sidan gengo menn
á skipit iit, oc fundo par Hávard Höggvanda, oc
stód hann á kniám vid bordit út , Jpvíat fætornir
voro af hönom höggnir; hann hafdi boga í hendi.
Enn er þeir komo á scipit út, |>á spurdi Hávardr:
hverr fell af láginni? þeir sögdo, at sá het Gitzor.
pá vard minna happit enn ec villda, segir hann.
Ærit var óhappit, segia þeir, enn eigi skallto vinna
íleiri, oc drepa hann. Sídan var vallrinn kannadr,
oc borit fe til lutsciptis , hálfr þridi tugr scipa af
þeim Jomsvíkingom. Sva segir Tindr Hallkelsson;
Vann á Vinda Sinni
verd biódr hngins fcrdar
beit solgagar scilar
sverds eggia spor Ieggi.
Adr hiör meidar hrióda
hælting var í>at mætti
lidar lángra skeida
lids hálfan tog Þridia.
Sídan skilia þeir her þenna; fer Hákon Jarl til
þrándheims, oc líkadi stórilla , er Eiríkr Jarl hafdi
grid gefit Vagni Akasyni. £>at er sögn manna , at
Hákon Jarl hafi í þessari orosto blotit til sigurs ser
Erlíngi syni sínom, oc sídan gerdi el , oc J>á sneri
SAGA AF OLAFI TRYGGVA STNj. 04
9
inanníallino á hendor Jomsvíkingom. Eirifcr Jarl
fór þá til Upplanda , oc sva austr í ríki sitt , oe l'ór
Vagn Akason med hanom. pá. gipti Eiríkr Jarl Vag-
ni Ingibiörgo dóttor þórkels Leiro , oc feck hanoni
lángscip gott med öllom reida , oc feck Jianom sci-
pan til. Scilldoz þeir inir kærslo vinir : fer þá Yagn
heim sudr til Dannmerkr, oc vard liann sidan á-
gætr madr, oc er mart slórmenni frá hönom komit.
CAP. XLVIII.
DAUDI HAR ALLDS KONUNGS GRÆNSKA.
Jrlaralidr Grensci var konungr á Vestfolld , sem fyrr
er ritit, hann feck AsLo dóttor Gudbrands Kúlo.
Eitt sumar, þá ^r Haralldr Grænski fór í Austrveg
í hernat , at fá ser fiár , þá koin hann í Sviþiód.
píi var þar konungr Olafr Sænski ; hann var son
Eiríks konungs ens Sigrsæla, oc Sigrídar, dóttor Scög-
lar-Tosta; var Sigrídr þá eckia , oc átti mörg bú oc
stór í Svíþiód. Enn er hon spurdi at þar var kom-
inn vid land scamt í brott Haralldr Grænski fósl-
bródir hennar, þá sendi hon menn til hans , oc baud
hanom til veizlo. Hann lagdiz þá ferd eigi undir
höfot oc fór vid mikla sveit manna til Sigridar. þar
var allgódr fagnadr; sat konungr, oc drottning i ])á-
sæti, oc drucko bædi samt um kvelldit, oc var veitt
allkappsamliga öllom mönnom hans. Um kvelidit ,
er konungr fór til hvílo, þá var þar sæng tiólidot
pellora, oc búinn dyrligom klædom; i því htrbergi
25o SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
var fátt manna. enn er konungr var afklæddr oc kom-
inn í hvílo, |>á kora drottning ]par til hans, oc skenk-
ti hanom siálf, oc lockadi hann miök til at drecka,
oc var hin blídasta: konungr var allmiök druckinn
oc bædi £>au. p\í næst sofnadi hann; enn drótt-
ning geck þá til svefns. Sigrídr var hin vitrasta
kona, oc forspá um marga luti. Eptir um morgun-
iun, var veizla enn hin kappsamligsta. Enn þar vard
sem iafnan verdr, þar er menn verda allmiök druck-
nir, at liinn næsta dag epíir varaz flestir menn vid
dryckinn. Enn drottning var kát, oc töludo J>au
konungr sín á milli. Sagdi hon sva, at hon virdi
eigi minna eignir |>ær oc ríki, er hon átti í Svíþiód,
enn konnngdóm hans í Noregi oc eignir. Vid jpessar
rædor vard konungr ógladr, oc fannz fátt um allt,
cc bióz i brott, oc var allhugsiúkr; enn drottning
var hin kátasta, oc leiddi hann í brott med stór
giöfom. Fór þá Haralldr ura haustit aptr til No-
regs, var heima um vetrinn, oc allókátr. Eptir
um sumarit fór hann í austrveg med lidi síno, oc
liellt jpá til Svíþiódar. Hann sendi ord Sigridi drott-
ningo ^au, at hann vill finna hana: hon reid ofan
á fund hans, oc talaz þau vid ; hann vekr brátt þat
mál, ef Sigrídr villdi giptaz hanom. Hon segir, at
þat var hanom hegóma mál , oc hann er ádr sva vel
kvangadr, at hanom er filllrædi í. Haralldr segir ,
at Asta er gód kona oc göfog, enn ecki er hon sva
stórborinn sem ec. Sigrídr svarar: vera kann þat,
at þú ser ættstærrí enn hon; hitt mundi ec ætla,
SAGÁ AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 25i
at med henni mundi v ra nú beggia yckor hamingia.
Litlo sciptoz J>au flcirom ordom vid ádr drottning
reid í brott. Haralldi konungi var þá helldr scap-
J>úngt. Hann bióz at rída upp á land, oc fara enn
á fund Sigrídar drottningar: margir hans menn lötto
hann f>ess, enn eigi at sídr fór hann med mikla sveit
manna, oc kom til £ess bæar er drottning red fyrir.
Hit sama kvelld kom {>ar annar konungr, sá het
Visavalldr, austan or Gardaríki; sá fór at bidia Sig-
rídar drotlningar. þeim var scipat bádom konung-
unom í eina stofo mikla , oc öllo lidi þeirra; stofan
var gömol, oc eptir £vi var allr búnadr stofunnar ,
enn dryck skorti þar eigi um kvelldit, sva áfengan,
at allir voro fulldrucknir, oc höfutverdir oc útverdir
sofnodo. þá let Sign'dr drottning um nottinna veita
þeim atgauugo, bædi med elldi oc vapnom; brann
J>ar stofan, oc þeir menn sem inni voro; enn þeir
voro drepnir sem út komoz. * Sigrídr sagdi, at sva
scylldi hon leida smá konungom at fara af ödrom
löndom, til bess at bidia hennar. Sídan var hoti
köllot Siarídr hin Stórráda.
CAP. XLIX.
FEDDR OLAFR KONUNGR HARALLDS-
SON.
£>ann vetr ádr var Jomsvíkinga orosta á Hiörunga-
vági. Hrani bafdi verit eptir atscipom, þa er Har-
alldr hafdi gengit á land upp, med £vi lidí er epíír
var, til forráda. Enn er £eir Hrani spurdo at Har-
252 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
alldr var af lííi tekinn, J>á fóro þeir í brott sem tí-
daz oc aptr til Noregs, oc sögdo þessi tídindi. Hrani
fór á fund Asto, oc segir henni allan atburd um
för þeirra, oc sva hverra erinda Haraildr fór á fund
Sigrídar drottningar. Asta fór jþegar til Upplanda
til födor síns, er hon hafdi spurt þessi tídindi, oc
tók hann vell vid henni, enn bædi þau voro miök
reid um þá ráda ætlan , er verit hafdi í Svíþiód , oc
{>at er Haralldr konungr hafdi henni ætlat einlæti.
Asta Gudbrandsdóttir ól sveinbarn £á urn sumarit ;
sá sveinn var nefndr Olafr , er hann var vatni au-
sinn; Rani iós hann vatni. Var sá sveinn þarupp-
fæddr fyrst med Gudbrandi oc Asto niódor sinni.
CAP. L.
FRÁ HÁKONI JARLí.
JtTákon Jarl red Noregi allt et ytra med siá, oc
hafdi hann til forráda XVI fylki. Enn sídan er Har-
alldr hinn Hárfagri hafdi sva scipat, at Jarl scylldi
vera i hverio fylki, |>á hellzt þat lengi sídan. Há-
kon Jarl hafdi XVI Jarla undir ser. Sva segir í
Velleklo:
Hvar viti öllcl und einorn
jardbyggvi sva liggia;
J>at skyli hcr of huxa
liiarl oc XVI Jarla.
J>ess rídr furs íned fiórom
folk leikr Hedins reikar
lögscundadar liudar
lofkcndr lumins cndom.
SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNL 253
Medan Hákon Jarl red fyrir Noregi var gód árferd
í landi, oc gódr fridr innanlands med bændom. Jarl
var vinsæll vid bændor lengsta stund æfi sinnar; enn
er áleid, þá gerdiz J>at miök at um Jarl, at hann
var úsidugr um kvenna far; gerdiz f>ar sva mikit at,
at Jarl let taka ríkra manna dætor, oc flytia heim
til sín, oc la'hiá f>eim viko eda tvær, enn sendi
J>ær heim sídan; feck hann af því óþocka mikinn
af frændom kvennanna, oc tóko bændor at kurra
illa, sva sem þrændir ero vanir um allt, er þeirn
er í móti scapi.
CAP. LI.
FERD ^ÓRIS KLÖCKO AT LEITAOLAFS
TRYGGVA SONAR.
XT-ákon Jarl fær nockorn pata af því, at sá madr
mun vera fyrir vestan haf, er Ali nefndiz, oc hall-
da £eir hann þar fyrir konung. Enn Jarl grunadi
af frásögn nockorra manna, at vera mundi nockor
af konunga ætt Norrænni: hanom var sagt, at Ali
kalladiz Gerskr at ætt , enn Jarl hafdi þat spurt , at
Tryggvi Olafsson hafdi átt son, þann er farit hafdi
austr í Gardaríki úngr, oc f>ar uppfædz med. Valldi-
mar konungi, oc het sá Olafr: hafdi Jarl oc miök
at spurningom leidt um þann mann, oc grunadi, at
sá hinn sami mundi vera kominn T>ar í Vestrlöndom.
Madr er nefndr pórir Klacka, vin mikill Háko-
nar Jarlsj hann var laungom í víking, enn stundom
254 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
í kaupferdom, oc var vída kunniéfc fyrir. þenna
^jpóri sendi Hákon Jarl vestr uin haf, bad liann fara
kaupferd tii Dyflinnar, sem þá var mörgom títt, enn
skynia þar reyndar hverr madr Ali þessi væri: enil
ef hann spyr þat til sanns, at þar væri Olafr Trygg-
vason, edr nockr annarr af konunga ætt Norrænni,'
þá skylldi þórir koma vid hann svikrædom nockr
orom, ef han mætti.
CAP. LII.
OLAFR TRYGGVASON KOM í NOREG:
Oídan for pórlr vestr til Irlands til Dyflinnar, oc
spurdi þar til Ala; var hann þar med Olafi konungi
Kvaran, mági sínom. Brádliga kom þórir ser í tal
vid Ala; var þórir madr ordspakr. Enn er þeir höf-*
do opt oc miök lengi talat, þá tók Ali at spyria a£
Noregi, fyrst frá Upplendinga konongom, oc mörgo
stórmenni, hverir þeir voro þá á lífi, edr hvat ríki
þeir höfdo: hann spordi oc um tLákon Jarl, hver
vinsæltd hans var í landino. pórlr segir: Jarl er
sva rikr madr, at engi þorir annat at mæla, enti
hann vill. Enn þat velldr því, at hvergi er í an-
nan stad til at gánga. Enn þer satt til at segia,
þá veit ec margra göfigra manna scaplyndi, och sva
alþydunnar, at þess væri fúsastir oc búnastir, at
nockor konungr kæmi þar til ríkis, af ætt Harallds
ens Hárfagra. Enn ver siám nú engan þann til; oc
mest fyrir þá söc, at þat er nú reynt, at illa dugir
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 255
at beriaz vid Hákon Jarl. Enn er þeir töludo þetta
opt, J>á lætr Olafr í liós fyrir þori nafn sitt oc ætt,
oc spyr hann ráds, hvat hann hyggi, ef Olafr ferr
til Noregs, hvært bændor mundi vilia taka vid ha-
nom at konungi. þórir eggiadi hann ákaíliga f>es-
sar ferdar, oc lofadi hann miök, oc atgervi hans.
Tók Olafr J>á at fysaz miök at fara til ættleiídar
sinnar. Siglir Olafr þá vestan med V skiporn , fyrst
til Sudreya; þórir var par í for med hanom; ]badan
sigldi hann til Orkneya. Sigurdr Jarl Lödvisson lá
J>á í Rögnvalldsey í Asmundarvogi, med eitt láng-
scip, oc ætladi at fara yfir á Katanes. pá. sigldi
Olafr síno lidi vestan at eyonom, oc lagdi |>ar til
hafnar, ^víat Petlandsfiördr var eigi færr. Enn er
konungr vissi, at Jarlinn var þar fyrir, £á let hann
Jarl kalla til tals vid sik. Enn er Jarl koni á scipit
til tals vid konung, J>á haufdo t>eir fátt talat, ádr
konungr segir, at Jarl scylldi scíraz láta, oc allt
landsfólk hans- enn at audrom kosti scylldi hann þá
deya {>egar í stad; enn konungr qvezc rnundo fara
med eld oc usla yfir eyarnar, oc eyda land |>at,
nema landsfolkit cristnadiz. Enn sva sem Jarl var
J>á vid kominn, |>a kaus hann {>ann af, attakascírn;
var hann J>á scírdr, oc allt |>at folk, er £ar var
med hönom. Sídan svardi Jarl konungi eida, oc
gerdiz hans madr; feck houom son sinn til gislingar,
er het Hvælpr eda Hundi; oc hafdi Olafr konungr
hann med ser til Noregs. Sigldi Olafr f>á austr í
haf, oc kom af hafi utan at Morstr; gcck |>ar fyrst
s56 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
á land upp í Noregi; oc let konungr þar messo syn-
gia í landtialldi; enn sídan var í þeim sama stad
kirkia giör. þórer Klacka sagdi konungi, at þat
eina var lionom rád, at gera eigi bert um, hverr
hann var, oc láta enga niósn fara fyrir ser, oc fara
sem ákaííigaz á íund Hákonar Jaris, oc láta hann
óbúinn vid verda. Oc sva gerir Olafr konungr , at
hann forr nordr dagfari oc náttfari, sva sem leidi
£af, oc gerdi eigi landsfólk vart vid ferd sína,
hverr þar fór. Enn er hann kom nordr til Agda-
nes, J>á spurdi hann, at Hákon Jarl var inn í firdi-
noni, oc þat med, at hann var ósáttr vid böndor.
Enn er £>órer heyrdi þetta sagt, þá var miök annan
veg, enn hann hugdi; þvíat eptir Jomsvíkinga oro-
sto voro allir menn í Noregi fullkomner vinir Háko-
nar Jarls, fvrir sigr þann er hann hafdi fengit, oc
frelsat land allt af úfridi. Enn nú var sva illa at-
borit, at höfdingi mikill er kominn i landit, enn
böndor voro ósatter vid Jarlinn.
CAP. LIII.
FLÓTTI HÁKONAR JARLS,
Xlákon Jarl var á veizlo í Gaulardal at Medalhú-
som, enn scip hans lágo út vid Viggio. OrmrLyrgia
er madr neindr, ríkr bóndi; hann bió á Bynesi j
hann átti kono þá er Godrún er nefnd, dóttír Berg-
þórs af Lundom; hon var köllot Lundarsól: honvar
qvenna
SAGA AF OLAFI TRÝGGVA SYNI. 257
qvcnna frídoz. Jarl sendi jbræla sína til Orms, þeirra
örenda, at hafa Godruno kono Orms tilJarls; þræ-
laj' báro upp Öréndi sín; Ormr bad þá fyrst fara til
nattverdar, enn ádr þrælar höfdo mataz, þá voro
komnir til Ornis niargir menn or bygdinni, er hann
hafdi ord send. Let Ormr þá engan kost at God-
ri'm föri med jprælonom. Godrun mællti, bad þræla
sva segia Jarli, at lion mundi eigi tii hans koma ,
nema hann sendi eptir henne jpóro af Runol; hon
var húsfreya rík, oc einn af unnöstom Jarls. £>ræ-
larnir segia at þeir skolo þar sva koma audro sinni,
at bóndi oc húsfreya mundo £>essa idraz skambrags,
oc heítaz þrælarnir miök, oc fóro brott sídan. Enn
Ormr let fara herör fiogurra vegna um bygdína oc
let því bodi fylgia, at allir scyldo med vapnom fara
at Hákoni Jarli oc drepa hann; oc sendi til Halld-
ors á Skerdingstedio; enn Halldor let þegar fara herör.
Litlo ádr hafdi Jarl tekit kono þess manns er Bry-
niólfr het, oc var J>at verk allmiök úþockat; oc var
þá vid siálft, at her mundi upplaupa; eptir þesso
aurbodi lióp upp múgimanns, oc sótti til Medalhúsa;
enn Jarl feck niósn, oc fór af bönom med lid sitt,
oc í dal diúpan þann er nú er kalladr Jarlsdalr; oc
leyndoz þeir þar. Eptir um dagin hafdi Jarl niósn
af bóndaherinom. Böndor toko vego alla, oc ætlado
hellzt at Jarl mundi hafa farit til scipa sinna; enni
fyrir sciponom red |ȇ Erlendr son hans, hinn mann-
vænsti madr. Enn er náttadi þá dreifdi Jarllidino,
17
258 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
oc bad fara marc-leidi út til Orcadals, oc mun ydr
cngi madr mein gera, ef ec em hvergi í nánd : görit
ord Erlendi, at kárín fari út eptir firdinom, oc hitt-
nmz vid á Möri. Enn ec mun vel fá leynt mer fyrir
böndom: Fór Jarl þá oc þræll hans vid honotn, er
Rarkr er nefndr. Iss var á Gaul , oc ratt Jarl þar
út á hesti smorn, oc þar let hann eptir möttol sinn.
Enn þeir fóro í helli þann er sídan er kalladr Jarls-
hellir. pá sofnado þeir; enn er Karkr vaknadi, þá
segir hann draum sinn, at madr svarLr oc illiligr fór
hiá hellinom, oc hræddiz hann, at hann mundi inn-
gánga, en sá madr sagdi honom, at Ulli var daudr;
Jarl svarar, at Erlendr son hans mundi drepinn.
1 nn sofnar Karkr audro sinni, oc lætr illa ísvefni,
sem fyrr; enn er haun vaknar, segir hann draum
sinn, at hann sá þá enn sarha mann fara ofan aptr,
oc bad þá segia Jarli at þá voro lokin sund öll.
Karkr sagdi Jarli drauminn; hann grunadi at sliftt
mundi vera fyrir scam-lifi síno; sídan stód hann upp,
oc gengo þeir heim á böinh Rímolj þá sendi Jarl
Kark á fund þóro, bad hana koma leyniliga til sín;
hon gerdi sva, oc fagnar vel Jarli. Jarl bad hana
feia sik um nockorra nálta saker, þar til er böndor
ryfi samnadinn. Her mun þín leitad, segir hon ,
ura bö minn, bædi úti oc inni; þvíat vito margir,
at ec mun giarna hiálpa þer, allt þat er ec má.
Einn stadr er her sá á minom bö, er ec munda eigi
kunna lcita sjíks manns, þat er svína-bæli nockot.
þau komo þannog tilj þá mællti Jarl, her skolo ver
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 25g
usn báaz; lífsins skal nú fyrst gæta. pá. grófþræll-
íiin þar gröf mikla, oc bar í brot molldina; sídan
lagdi harin þar vido yfir. f>ora sagdi Jarli tidiudi
þau, al OJafr Tryggva^on var kominn utan í fior-
clinn, oc haídi hann drepit Erlend son hans. Sídan
geck Jarl i grófrna , oc bádir þeir Karkr, enn £>t>ra
ge.di yfir med \idom, oc sópadi yfir molldo oc ray-
ki, oc rak þar yíir svinin. Svínaböli þat var undir
stemi eiuom mikloui.
C A P. L I V.
DAUDI ERLENDS.
vJlafr Tryggvason hellt utan í ílördin med V láng-
scipom; enn þar reri innan í móti Erlendr son Há-
konar Jarls, med scipom; enn er scipin nálgadoz ,
þa grunadi þá Erlend, at úfrídr mundi vera, oc
snúa at landi. Enn er þeir Olafr sá lángscipinn
eptir firdinom fara, oc róa í móti ser, þá hugdi
hann þar mundo fara Hákon Jarl, oc bad róa eptir
þeim sem ákafast, enn er þeir Erlendr voro komnir
miök at landi, rero þeir þegar á grunn oc liópo þe-
gar fyrir bord, oc leitodo til lands; þá rendo at
scipin Olafs. Olafr sá hvar lagdiz madr forkunnnar
frídr; Olafr greip Vipp hialmunvölinn, oc kastar at
þnim manni, oc kom höggit í höfot Erlendi syni
Jarls, sva at haussinn brotnadi til heila; let Erlendr
þar lif sitt. þeir Olafr drápo þar mart manna, enn
sumt kom á flótta, enn sumt tóko þeir oc gáíb grid,
260 SA-GA AF OLAFI TRYGGVA STNI.
oc höfdo af tidiöda sögn; var £á Olaíi sagt at bön-
dor höfdo rekit Hákon Jar], oc hanii var farílotti
fyrir £eim oc dreift var öilom flocki Jians.
CAP. LV.
DAUDI HÁKONAR JARLS.
wídan koma böndor á fund Olafs, oc verda hvarir
audrom fegnir, oc taka Jxgar samlag sitt; taka bond-
or hann til konungs yfir sic, oc taka allir eitt rád,
at leita sídan aliir samt eptir Hákoni Jarli; fara
upp í Gaulardal, oc þickir þat líkaz at Jarl mnni
vera á Rímo3, ef hann er nockot at böiom; þviat
jpóra var £>ar kærstr vin hans í f>eim dal. Fara
Jbeir bannog, oc leita Jarls úti oc inni, oc íinna
hann eigi. pá átti 0]afr húsþíng úti í gardinom;
liann stód upp á stein þann inn mikla, er J>ar stód
hiá svinaböiiuo; þá taladi Olafr fyrir mönnom, oc
vard þat í rödo hans at hann mundi ]?ann mann
göda bædi fe oc virding, cr Hákoni Jarli yrdi at
scada. £>á rödo heyrdo £>eir Jarl oc Karkr £>ræll;
|>eir höfdo liós liia ser; j?á mæliti Jarl, hví ertú sva
bleikr, enn síundom svartr sem jord? er eigi þat
im, at £ú vilir svikia mic. JBigi, segir Karkr. Vid
voroin föddir á einni nótt, segir Jarl, oc mun scamt
verda milli dauda ockars. Jpá fór Olafr konungr á
brott, er qvelldadi. Enn er náttadi, þá heilt Jarl
vöko yfir ser, enn Karkr sofnadi, oc let illiliga; þá
vaki Jail iiann, oc spurdi hvat hann dreymdi? liann
SAGA ÁF OLAFI TRYGGVA SVNL 261
segir, ec var nú á Laudom, oc lagdi Olafr Trygg-
vason gullmen á háls merj Jarl svarar: þar mun
Olafr láta hríng raudan um háls þer, ef þú finnr
hann; vara þú þic sva; enn af mer muntú gott ht .óta,
sva sem fyrr heíir verit, oc svík mik eigi. Sid:>n
vokdo þeir badir, sva sem hvarr vekdi yfir audrom.
Enn í móti degi þá sofnadi Jarl brátt oc iet hanu
illaj oc sva mikit vard at því, at Jarl scaut höiono n
under sik, oc hnackanom, sva sem hann mundi
vilia upprísa, oc let liátt ocli ógnarliga. Enn Karkr
vard hræddr, oc felmsfullr, oc greip kiiif mikinn af
linda ser oc scaut í gögnom barka Jarli oc skar út
or; var þat bani Hákonar Jarls. Sídan sneid Karkr
haufot af Jarli, oc lióp í brot med, oc kom eptir
um daginn inn á Lader, oc fördi haufot Jarls Olafi
Konungi, segir oc þá alla þessa atburdi oc um fer-
dir þeirra Hákonar Jarls. Sídan let Olafr konungr
leida hann í brot oc hauggva höfot af.
CAP. LVI.
GRÝTING HÖFUDS HAKONAR JARLS.
þá fór Olafr konungr út til Nidarhólms, oc fiöldi
bönda med honom, oc hafdi med ser haufot þeirra
Hákonar Jarls oc Karks; sá hólmr var þá hafdr til
þess, at drepa þar þiófa oc illmenni, oc stód þar
gálgi, oc let han þar tilbera haufot Hákonar Jarls,
oc sva Karks; geck þá til allr herinn, oc öptí up,
oc grytti þar at, oc mællto, at þar scylldi fara
262 SAGA AF OLAFI TRYGGVA ÓTN/.
nídingr med audrom nídingom. Sidan láta £eir
fara upp í Gaulardal, oc taka búkinn. Vard her
sva mikill máltr at íiandscap þeim er þröndir geido
til Hákonar Jarls, at engi madr mátti hann nefna
anuan veg enn Jarl hinn illa; var þetta kall haft
lengi sídan. Enn hitt er f>ó satt at segia frá Há-
koni Jarli, at han hafdi til f>ess marga luti at vera
höfdingi; fyrst kynqvislir stórar, ]par med speki oc
könleik, at fara med ríkdóminom, röskleik i oro-
stom at vega sigrinn, oc |>ar med hamingiona at
drepa fiandmenn sína. Sva segir þorleifr Kaud-
felldarson:
Hákon ! vitom hvergi ,
hafiz hclir rnnnr af gunni
fremra Jarl und ferli
folk ranar per niána.
{?ú hefir audlinga Odui
etr hra'n af ná getnoin
vera mátto af £ví vísi
vídlendr, nio senda.
Manna örvastr var Hákon Jarl; enn hina mesto oham-
ingio bar slíkr höfdingi til dánar dögor síns. £>at
bar mest til er sva vard, at þá. var sú tíd komin,
at fyrirdömaz scylldi blótscaprinn oc blótmennirnir,
enn í stad koma heilog trúa oc rettir sidir.
CAP.XVII.
OLAFR TRYGGVASON TOK KONUNG-
DÓM YFIR NOREGI.
(Jlafr Tryggvason var til konungs tekinn í Jpránd-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 260
heimi á allzheriar þíngi, um land allt, sva sem haft
hafdi Haralldr liinn Hárfagri; hlióp þá upp múgr
oc margmenni , oc villdi engi annat heyra enn Olafr
Tryggvason skylldi vera konungr. For Olafr þá utn
land allt, oc lagdi undir sik; sneroz þá til lydni vid hann
allir menn í Noregi; samt þeir höfdingiar á Upplön-
dom oc í Vikinni, er ádr höfdo land halldit af Dana
konungi, þá gerdoz þeir menn Olafs konungs, oc
helldo land af honom: Fór hann sva yíir land hinn
fyrsta vetr oc eptir um sumarit. Eirikr Jarl Hako-
narson oc Sveinn hródir hans , oc adrir frœndor
þeirra 00 vinir, ílydo landit, oc sótto austr 1 Svia-
velldi iil Olafs konungs hins Sönsca, oc fengo, þar
gódar vidtökor. Sva segir þórdr Koibeinsson:
Meinrenner brá manna
margs i'vsa skpp varga
lióda litlo sidar
læ, Hákonar æfi.
Eiih til lands Þess er lindar
hidstafr vegit hafdi
hraustr I>á er her fór vestati,
hygg ec qvæini son Tryggva.
Oc enn:
Hafdi ser vid særi
slíks var váu at banoni
ands, enn npp um qvædi
Eiríkr í hug meira.
Sótti reidr at rádom
rann engi t>ví maiiua
lu'ályndi fecz þrondom,
þrænscr Jarl konung Sænskan,
264 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
CAP. LVIII.
KVANFANG LODINS.
JL/odinn er madr nefndr Vikverscr audígr oc ættadr
vel. Han var optliga í kaupferdom, enn slundoin í
hernadi. ;þat var eittsumar, at Lodinn fór í kaup-
ferd, átti hann einn scip þat oc hafdi mikinn kau-
peyry. Hann hellt til Eistlands oc var ]?ar í kaup-
stefno um sumarit. Enn bá er markadrinn sted,þá
var þángat fluttr margskonar kaupskapr; þar kom
mann mart falf; L>ar sá Lodinn kono nockora, er
selld hafdi verit mannsali, oc er hann leit á kono-
na, |>á kendi hann at þar Aar Astridr Einks dóttir,
er átt hafdi Tryggvi konungr, oc var hon þá úlík
f>ví sem fyrr, er hann sá hana: hon var bá faul oc
grannleit oc illa klædd. Hann geck til hennar oc
spnrdi hvat rúds hennar var; hon segir: þúugt er
frá því at segia, ec em selid mansali enn hingat
haufd til saulo. Sidan kaunnodoz þau vid, oc vissi
Astríd skyn á honom; bad hon sídan ef liann villdi kau-
pa hana, oc hafa heirn med ser til frænda hennar.
Ec man gera þer kost á £>ví, segir haun, ec mau
flytia J>ik til Noregs, ef þú vill giptaz mer. Eun
med J>ví, at Astrid var þá naudoliga vid komin , oc
f>at annat, at hon vissi Lodinn var madr slórættadr,
vaskr oc audigr, þá heitir hon lionom þesso til út-
lausnar ser. Sídan keypti Lodinn Astrídi, oc hafdi heini
med ser til Noregs, oc feck hennar £>ar þá med frænda
rádi. þeirra börn voro £>au þorkell Nefia, Ingiridr oc
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 265
Ingigerdr: dötor Astrídar oc Tryggva konungs, voro þær
Ingibiörg oc Astridr. Synir Eiríks Biódaskalla voro |>eir
Sigurdr Karlshaufot, Josteinn oc þórkell Dydrill ;
jþeir voro allir gaufgir menn, oc audgir, oe átto bú
austr í landi. Brædor tveir bioggo í Vík austr, aud-
gir oc kynstórir ; het annarr þorgeirr enn annarr
Hyrningr, þeir fengo dötor Lodins oc Astrídar, In-
girídr oc Ingigerdr.
C A P. L I X.
OLAFR KONUNGR KRISTNADI VIKINA.
Jrlaralldr Gormson Dana konungr, þá er hann
hafdi vid krislni tekit, sendi hann bod uin allt
ríki sitt, at allir menn scylldo sciraz láta, oc snuaz
til rettar trúar. Fylgdi hann siálfr því bodi, oc
veitti þar styrk oc refsingar, er eigi gengi vid ella.
Hann sendi tvo Jarla í Noreg med lid mikit, er sva
heto, Urguþriótr oc Brímilskiar; |>eir scylldo boda
kristni í Noregi; þat geck vid í Vikinni, J>ar er ríki
Harallds konungs stód yfif, oc skírdiz J>ar mart
landsfólk. Enn brátt eplir dauda Haralldz, |»á fór
Sveinn Tiúguscegg sonr hans 1 hernad, bædi í Sax-
land oc Frísland, oc at lyctom til Englands. Enn
J>eir menn í Noregi er vid kristni haufdo tekit, þá
hurfo þeir aptr til blóta? sva sem fyrr, oc sva ger-
do menn nordr í land. Enn er Olafr Tryggvason var
konungr ordinn í Noregi, þá dvaldi hann lengi um
sumarit í Víkinni; komo £ar til hans margir fræn-
266 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
dor hans, enn sumir mágar: enn margir höfdo verit
iniklir vinir fedr hans, oc var honorn þar fagnat
med allmiklom kærleik. pk kallar Olafr til tals vid
sik módrbrædor sína, Lodinn stiúpfödr sinn, mága
sína þorgeirr oc Hyrning; bar sídan fyrir þá med
enom mesta alhuga þat mál, at þeir scylldo siálfir
under taka med honom, oc fylgia sidan med öllom
krapti, at hann vill kristnibod uppheíia um allt nki
sitt; segir, at hann skal því áleidis koma at kristna
allt i Noregi, edr deya at audrom kosti; ec skal
gera ydr alla mikla menn oc ríka, þvíat ec trúi ydr
best , fyrír sakir frændsemis oc annarra tengda. Allir
þeir jálado þcsso, at gera hvat sem hann baud, oc
fylgia honom til þess allz er hann villdi , oc allir
þeir menn er þeirra rádom vilia fylgia : Gordi {>á
Olafr konungr þegar bert fyrir alþydo, at hann vill
bióda kristni öllom mönnom í riki síno; toko þeir
þegar fyrstir undir at játa þesso bodi, er ádr höfdo
undir gengit; voro þeir oc rikastir af þeim monnom
er þá voro vidst.addir: oc þa gerdo allir at þeirra
döniorn ; voro þá scírdir menn allir austr um Víki-
na : Fór þá konungr nordr í Vikina, oc baud ölloin
xnönnoLii at taka vid kristni; enn þeir er í móti
mællto veitti hann stórar refsingar , drap suma , su-
ma let hann hamla, suma rak hann aflandi á brott;
kom þá sva at um þat ríki allt er fyrr hafdi styrt
Tryggvi konungr fadir hans, oc sva þat er átt haí-
di liaralldr Grenski frændi hans geck þat fólk allt
SAGA AT OLAFI TRYGGVA STNL 267
undir kristnibod, þat er Olafr bodadi , oc vard þat
íuniar oc eptir uin vetrinn alkristit um Vikina.
CAP. LX.
F R Á H Ö R D O M.
(jlafr koímngr fór snemma uin várit út í Víkiha 06
hafdi lid mikit; fór hann þá nordr á A'gdér, enn
hvar sem hann átti þíng vid bændor, £cá bÖdatíi
hann öllom mönnom at láta scíraz, oc gcngo meiirt
undir kristni; þvíat engi fekz upreist af bondoiii
móti konungi, oc var íolkit skírt hvar sem hann lór.
Menn þeir voro á Hördalandi margir oc göfgir , er
komnir voro af ætt Hörda Kára ; hann átti fióra sono;
einn var þorleifr Spake, annarr Augmundr fadir
þórólfs Skiálgs, födr Erlings :af Sóla, þridi var þordr
fadir Klyps hersis, er drap Sigurd konnng Slevo
Gunnhilldarson; fiórdi Ölmódr fadir Askels, födor
Aslács Fitiascalia; þessi" ættbogi var þá mestr oc
göfgaztr á Hördalandi. Enn er þeir frændor spurdo til
vanqvædis þessa, at konungr fór austan med landi oc
hafdi 'lid mikit, oc braut forn lög á mönnom ; enn
allir sætto refsingom oc afarkostom, þéir er í móli
mællto; þá gerdo þeir frændor stefnolag milli síri ,
oc skolo gera rád fyrír ser, þvíat þeir vita at kon-
ungr mun brátt koma á fund þeirra; oc semz þat
med þeim, at þer scolo korna allfiölment tíl Gulaþíngs.
oc stefna þar fund vid Olaf konung Tryggvason.
268 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
C A P. L X I.
RPiISTNAT ROGALAND.
(Jlafr konungr stefndi þíng þegar er hann kom á
Rogaland; enn er böndom kom þíngbod, þá samnaz
þeir fiölment saman oc med alvæpni; enn er þeir
koma saman, taka þeir tal oc rádagerd, oc ætla til
þess þriá menn, |>á er málsniallastir voro í þeirra
ílocki, at svara Olaíi konungi á þíngino, oc tala
móti honom; oc þat med, at þeir vilia eigi gánga
undir olaug, þótt konungr biodi þeim. Enn er bæn-
dor koma til þings, oc þíng var sett, J>á stód Olafr
konungr upp, oc taladi fyrst blidt til bænda, fannz
þat þó í hans máli, at hann vill, at þeir taki vid
kristni, oc bad þá til med fögrom ordom, enn at
Iyöom let hann þat fylgia, vid jþá er í mótimællto,
oc eigi villdo undergánga bod hans, at þeir mundo
sæta af honom reidi oc refsingom, oc hördom afar-
kostom, hvar sem hann mætli vidkomaz. Enn er
hann lauk máli síno, þá stód upp sá madr af bön-
dom er einna var málsniallastr, oc fyrst var til þess
tekinn, at svara scylldi Olafi konungi. Enn er hann
villdi til málstaka, þá setr at honom hósta oc þrönga
sva mikinn, at hann feck engo ordi uppkomit; oc
setz hann nidr. þá stendr upp annarr bóndi, oc
\ill sá eígi fallaz láta ansvörin, þótt enom fyrra
hefdi eigi vel tiltekizj enn er sá hefr upp mál sitt,
þá var hann sva stamr, at hann feck engo ordi upp-
komit; tóko £á allir at hlæia, er áheyrdo, settiz |>á
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 269
bóndi nidr. pá. stód upp enn í>ridi, oc viil tala
í móti Olaíi konungi; enn er sá tók til máls, var
hann sva hás oc ramr at engi madr heyrdi þat er
hann taladi, oc settiz hann nidr : þá vard engi til
af böndom at mæla í móti konungi; enn bændor
fengo engan til ansvara vid konung; |>á vard engi
uppreist þeirra til mótstodo vid konung; kom f>á sva,
at allir játto jþví er konungr baud; var þá skirt allt
Jat þmgfolk, ádr konungr scildiz £ar vidr.
CAP. LXII.
QVANBÓN ERLINGS SKIALGSSONAR.
Vylafr konungr steíndi lidi síno til Gulaþíngs; þviat
bændor hafa honom f>au ord send, at ]?eir vilia £ar
svara máli hans. Enn er £ar koma hvarirtveggio
til þings, I>á vill konungr fyrst eiga tal sitt vid
landshöídingia. Enn er £eir koma á stefno allirsa-
man, f>á berr konungr upp örendi sín, oc bydr þeim
at taka vid scírn eptir bodi hans. pá. segir Olmódr
hinn Gamli: rött hofom ver frændor um mál þetta,
oc mano ver frændor allir hverfaat eino rádi. Med
J>ví, konungr, at £ú ætlar at pynda oss írændor til
slikra luta, at brióta log var, oc brióta oss undir
£ik med nockorri naudung, þá mono ver í móti stan-
da med öllo afli, oc fái þeir sigr, er audit verdr.
Enn ef £ú vill, konungr, leggia nockora íarsælliga
luti til var frænda, £á mátto f>at gera sva vel, at
ver manom allir hverfa til |>ín med fidlkominni
270 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
þiónosto. Konungr segir, hvers vilit þer mik beida,
til þess at sætt var verdi seni bezt. pá svarar 01-
módr: þat er et fyrsta, ef þú villt gipta Astrídi systr
þnm Erlitigi Sciálgssyni frænda varom, er ver kol-
loin mandvamztan allra úngra manna í Noregi. Olafr
konungr segir, at honom þickir líkligt, at þat gia-
lörd nmni golt vera, segir, at Erlingr er ættadrvel,
oc madr hinn líkligsti synom; enn þó segir hann at
Astnd á svör þessa máls. Sidan röddi konungr þetta
vid systr suia; lítt nyt ec nú þess, segir hon, at ec
em konungs dóttir oc konnngs systir, ef mik scal gipta
útignom ínanni; man ec enu helldr bida nockora
vetor annars giafordsj oc scildo þau rödina at sinni.
CAP. LXIII.
KRISTNAT HÖUDALAND.
(jFlatr konnngr let taka hauk er Astrid átti, oc let
plocka af fiadrar allar, oc sendi henni sídan. \>á
mæilli Astríd: reidr er bródir minn nii; sídan stód
hon upp oc geck tit konungs, hann fagnadi henni
vel; þá mællti Astrid, segir, at hon vill at konungr
sæi fyrir hennar rádi, slíkt sem hann vill; þat hug-
da ec, segir konungr, at ec munda íá valld til , at
gera þann tíginn mann, sem ec vil, her í landi.
Let konungr þá kalla til tals Ölmód oc Erling, oc
alla þá frændor; var þá talat bónord þe tta ; lauk sva,
at Astríd var fauslnot Crlingi. Sídau let konungr
setia þíngit, oc baiid bændom kristai, var þá Öl-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 271
modr oc Erlingr forgángsmadr at ilytía þrtta kon-
ungs mál, oc þar med allir frændor þeirra; bar þá
engi madr traust til at mæla í moti; var þa scírt
þat allt folk oc kristnat.
CAP. LXIV.
BRULLAUP ERLINGS SKIALGSSONAR.
jtlirlingr Skiálgsson gerdi um sumarit brullanp sitt ,
oc var þar allmikit fiolinéniíi 5 þar var Olaír kon-
ungr; þá baud konungr at gefa Erlingi Jarldóm.
Erlingr segir sva: hersar hafa verit frændor mínir,
vil ec ecki hafa nafn hærra cnn þeir; liitt vil ec
þiggia, konungr, af ydor, at þer látit mik vera me-
stan med því nafni her í landi; konungr játti honom
þat; oc at ^cilnadi þeirra veitti Olafr konungr Er-
lingi mági sínom nordan frá Sognsæ oc austr til
Lídandisness, med þvílíkom hætti sem Haralldrhinn
Hárfagri haídi veitt sonom sínom, oc fyrr er ritat.
CAP. LXV.
KRISTNADIR FIRDIR OC RAUMDÆLIR.
þetta sama haust stefndi Olafr konungr íiögra fylkna
þíng nordr á Stade á Dragseide; þar scylldo koma
Sygnir oc Firdir, Sunnmörir oc Raumdölir: Fór
Olafr konungr þannog med allmikit fiöhnenni , er
hann hafdi austan or landi, oc sva þat lid er þá
hafdi komit til hans á Rogalandi oc HordalandL
Ena er Olafr konungr kom þar til þíngs. þá boda-
272 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
di hann £ar kristni sem í audrom stödom;enn fyrir
£ví, at konungr hafdi |>ar styrk mikin fiölmennis,
óttudoz þeir £at; ehn at ly&um £ess máls , þá baud
konungr jpeim tva kosti: annat hvart at þeir tæki
kristniocleitiscíraz; edr enn at audrom kosti, at £eir
scylldi hallda vid hann orosto. Énn er bændor sá
eigi faung til at beriaz vid konung, ]?á var hitt rád
upptekit, at allt fólk kristnadiz. Enn Olaír konungr
fór ]?cá med lidi síno á Nordmöri; oc kristnar hann
£at fylki. Sídan siglir hann inn á Lader, oc lætr
brióta ofan' hofit, oc taka allt scraut oc fe or hofino,
oc af Godino. Hann tók gullhríng mikinn or hofs-
hurdunni, er Hákon Jarl hafdi látit gera. Sídan let
Olafr konungr brenna hoíit, enn er bændor verda
£essa varir, þá láta ]?eir fara heraur um öll fylki,
oc stefna her út, oc ætla at konungi. Olafr kon-
ungr hellt þá lidi síno út eptir íirdi, oc stefnir sí-
dan nordr med landi, oc ætlar at fara nordr á Hálo-
galand oc kristna bar: Ennerhannkom nordr í Biar-
nau, |>á spyr hann þat af Hálogalandi, at þeirhafa
þar her úti, oc ætla at veria land fyrir konungi: Ero þeir
£ar höfdingiar fyrir lidi , Hárekr or þiótto oc þórer
Hiortr or Vagom, Eyvindr Kinnrifa. Enn er Olafr
konungr spurdi þetta, J>á snyr hann leid sinni, oc
si<dir sudr med landi. Enn er hann kom sudr um
o
Stad, þá fór hann allt tómligar? oc komJ>ó öndver-
dan vetr allt austr i Víkina.
BÓNORD
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 273
CAP. LXVL
BÓXORD OLAFS KONUNGS TIL SIGRIDAR
DROTTNINGAR STÖRRADO í SVÍ^ÍOD.
öigríd drottning í Svíþiód, er köllot var enn Stór-
ráda, sat at búom sínom; þann vetr fara menn milli
Olafs konungs oc Sigrídar, oc hóf Olafr konungr þar
upp bónord sitt, oc bad Sigrídar, enn hon tók því
líkt; oc var þat mál fest med einka málom. pk
sendí Olafr konungr Signdi drottningo gullhríng
þann hinn mikla, er hann hafdi tekit or hofshurdin-
ni á Hlaudom, oc þótti þat höfod gersemi. Stef-
nolag skylldi vera til þessa mála eptir um varit í
Llfinni, vid Landa-mæri. Enn er hríngr þessi er
Olafr konungr hafdi sent Sigrídi drottningo, var sva
miök lofadr af öllom mönnum, þá voro med drott-
ningo smidir hennar, brædor tveir. Enn er þeir
höfdo hrínginn med höndom, oc handvetto, oc mæla
einmæli milli sín, þá let drottníng kalla þá til sin,
oc spurdi hvat þeir spottadi; þeir dylia þess; hori
segir at þeir scolo fyrir hvern mun láta hana vita hvat
þeir hafa atfunnit; þeír segia at fáls se í hríngi-
ginom; sídan let hon briáta í sundr hrínginn, oc
fannz þar eyr í innan; þá vard drottning reid, oc
sagdi, at Olafr mundi at fleira falsa hana, enn þesso
eino, penna enn sama vetr fór Olafr konungr upp
á Hríngaríki, oc kristnadi þar.
18
g74 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
CAP. LXVII.
SKÍRDROLAFRHARALLDSSON.
ilsía Gúdbrandsdóttir giptiz brútt eptir fall Har-
allds Grcnsca, þeiin ínanni er nefndr cr Sigurdr
Syr; liann var konungr á Rínganki. Sigurdr var
son HAlfdanar, enn hann var son Sigurdar Hrísa ,
Haralldssonar ins Háríhgra. pá var þar med Asto
oc Sigurdi Olafr son þeirra Harallds Grensca; hann
fóddiz upp í ösco med Sigurdi Syr stiúpfödor sínom.
Enn er Olafr konungr Tryggvason kom á Hringariki
at boda þar kristni, þá let sciraz Sígurdr Syr oc Asta
kona hans, oc Olafr son hennar; oc gerdi Olafr
Tryggvason gudsiítar vid Olaf Haralldsson; þá var
hann |>revetr: Fór Olafr konungr þú enn út í Ví-
jiiíia, ec var þar um vetriun; þann var hann hinn'
þridia vetr konungr yfir JSoregi.
CAP. LXVIII.
TAL þFJRRA OLAFS KONUNGS OC
SIGRÍDAR STÓRRÁDO.
Dnemraa um varit fór Olafr konungr austr til ko-
nunga-hello, til stefno móti Sigridi drottningo; enn
er þau funnoz, þá tölodo þau þat mál er rött hafdi
verit ádr um vetrinn, at þau mundo gcra samgáng
sinn; oc fór þat mál alt líkliga. pá. mælltí Olafr
konurigr, at Sigrldr skylldi 'taka soím oc retta trúj
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 270
hon sagdi sva: ccki roan ec ganga af trú þeirri, er
ec heíi fyrr haft oc frændr rnínir fyrir mer; man ee
oc ecki at £>vi tclia, þótt þú tfáir á þarin Gud, cr
þer líkar. pá. vard Olafr konungr rcidr miök, 00
mællti brálliga: hvr mun ec vilia eiga J>ic afgamla
oc hundheidna, oc laust í andlit henni med glófa
sínom, er hann hellt á: Stód hann upp sídan, oc
bædi |>au. pú mællti Sigrídr: £etta mætti verda
vel f>inn bani. Sídan scildo þau; fór konungr nordr
í Vikina, enn drottning austr í Svíaveildi.
CAP. LXIX.
SEIDMANNA BRENNA.
v-/Jafr konungr fór þá til Túnsbergs, oc élti þar
þá cnn þíng, oc taladi á þíngino, att J>eir menii
allir, er fcunnir oc sannir yrdi at |>ví, at færi med
galldra oc gerningar, edr seidmcnn, þá scylldo allir
fara af landi ú broit. Sídan ]et konungr ransaka
eptir þcim mönnom, um þær bygdir, er £annog voro
í námunda, oc boda þeim öllom til sin. Enn er
£eir komo til £ings, |>á var einn madr af J>eim, er
nefndr er Eyvindr Kellda; hann var soilarson Rögn-
vallds Rettilbeina, sonar Harallds Hárfagra. Eyvindr
var seidmadr oc allmiök íiölkunnigr. Olafr konungr
let scipa þessom mÖnnom öllom í eina stofo, oc let
J>ar vel utn búaz; let gera þeim þar veizlö, oc fá
þcim sterkan dryck. Oc £>á er £eir voro miök druck-
nir, lct Olafr konungr leggia elld í stofuna, oc brann
276 SAGA AF OLAFI TRTGGVA SYNI.
stof'a sú, oc allt þat fólk er þar var inni, nema Eyvindr
Ktllda; hann komz út um liórann, oc sva t brott.
Enn er hann var langt í brott kominn, iann hann
menn þá á leid sinni, er fara ætlado til konungs, oc
had þá sva segia konungi, at Eyvindr Kellda var
brott kominn or elldinom, oc mun aldri sídan koma
á valld Olaí's konungs; enn hann niun allt fara á
sömo leid, sern' í'yrr gerdi liann, um alla kunnusto
sina. Enn er þessir nienn komo á fund Olafs ko-
nungs, þa segia þeir slikt frá Eyvindi, sem hann
hai'di þeim bodit. Konungr lætr illa yíir er Eyvindr
var eigi daudr.
CAP. LXX.
DRÁP EYVINDAR KELLDO.
i-/lafr konungr fór, er varadi, út eptir Vikinni, oc
tók veizlor at stórbúom sínom, oc sendi bod allt
ura Vikina, at hann vill lid hafa úti um sumarit ,
oc fara nordr í land. Sídan fór hann. nordr á Agdir,
oc er á leid lánga fösto, þa sótti hann nordr á Ro-
galand, oc kom Páska aptan nordr í Körmt, á Ög-
valldsness; var þar búin fyrir hönom Páskaveizla; hann
hafdi nær CCC manna. pá sömo nótt kom þar vid
eyna Eyyindr Kellda, hafdi lángskip alskipat; voro
þat allt seidmenn, oc annat fiölkyngis fólk. Ey-
vindr geck upp af skipi, oc sveit hans öll, oc mög-
nodo fiölkyngi sína: gerdi Eyvindr þeim huliz hiálm
oc þoko myrkr sva mikit, at konungr oc lid hans
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 277
skylldo eigi mega siá þá. Eiln er þeir komo rniök
sva til bæarins á Ögvalldsnesi, þá gerdiz liós dagr;
vard þá miök annaii veg enn Eyvindr hafdi ætlat;
koin þá myrqvi sá, er hann hafdi gert med fiölkyn-
gi, yfir hann oc hans föroneyti, sva at þeir sá eigi
helldr augom enn hnacka, oc fórq allt í hring mn
eyna. Eun vardmenn konungs sá þá, hvar þeír íbro,
oc visso eigi hvat lid þat var; var þá sagt ko-
nungi; stód han þcá upp, oc allt lidit, oc klæd-
diz. Enn er konungr sá hvar þeir Eyvindr fóro, bad
han sina rnenn vapna sik, oc vita hvat mötmofii
þat væri. Enn er konungsmenn kendo þar Eyvind,
þa toko þeir hann höndom, oc alla þá, oc leiddo
þá til konungs. Sagdi þá Eyvindr allan atburd um
sinar ferdir. Sidan let konungr taka þá alla, oc
flytia í flædi-sker, oc binda þar: Let Eyvindr sva
lif sitt, oc allir þeir. Er þat sidan kallat Skratta-
sker.
CAP. LXXI.
FKA OLAFÍ KONUNGI OC VELOM ODIXS.
Ova er sagt, þá er Olafr konungr var á veizlonni
á Ögvaldsnessi, at þar kom eitt qvelld madrganiall
oc ordspakr miök, hafdi hött sidan; han var ein-
synn; kunni sá madr seiga af öllom löndom. Hann
kom ser í tal vid konung; þötti konungi gaman mi-
kit a!t rædom hans, oc spurdi hanu margra luta >
ena gestrinn feck orlausn til allra spuruinga, oc sat
278 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNl.
koniingr lengi um kvelldil, þn spyr könungr, ef
hann vissi, hverr Ogvalldr sá hafdi verit, er nesit
oc bæriun var vidkendr? Gestrinn segir, at Ogvalldr
var konungr, oc hermadr mikill, 00 blet kú cina
nlest, oc hafdi hann hana med ser, hvargi er hann
fór, oc þótti hönom þat heilncemlikt, at drecka iaf-
rian miolk -hennar. Ögvalldr kommgr bardiz vid ko~
nung þáVm er Variriii het. I $eirri orrosto fell Ög-~
valldr konungr: var hann her heygdr skamt frá hæ-^
nom, oc sellir upp bautasteinar, þeir er enn standa
her. Enn í annan haug, skamt hedan, var lagin
kyrin. Slika Inti sagcli hann, oc marga adra, frá
konungom eda ödrom íorntidíndom. E.nn cf lengi
var seíil, 11111 nóttina, þá minnti biskop konung á,
at mál væri at gánga atfc sofa: gerdi konungr pá oo'
sva. Enn er hann var afkUeddV,. 00 hafdi í reekio.
^'gSj í*'1 seítiz gestrinn á íoísköri'na, oe taladi eun
lengi vid konung. þótli konungi æ ords vant cr'
aunat \ar mælt. pi\ inælli bi&kop, íil konungs, segir,
at niál \æri at soía; gerdi konungr |>á sva, enn ge-
strinn geek út. Litlo sidarr vaknadi konungr, oc
spurdi þá. eptir gesliiiom, ec bad hann kalla lil sínj
enn gestr fannz ]pá hvargi. Kptir um morgininn let
konungr kallu til sín sleikara, 00 þann mann er
dryckiun vardveitti, oc spyr ef uoekorr úkunnr madr
hcfdi komít Ul þeirra. peir segia, at J>á er £eir
skyildo matbúa kom £>ar madr noekorr, qc sagdi a.t
furdo illt elátr sudo þeir til konungs bortls; sídan
fcek hann þeim tvair nautz-sídor di^rar oc feitar, 00
SAGA AF OLAFI TRYGGVA STNI. 279
sudo £eir þær mcd ödro slúLri. pá. segir konungr, at
]pá vist alla scylldi ónyla; segir, at þetta mundi eingi
annarr madr verit hafa, cnn sá Odinn er heidnir
inenn höfdo lengi átrúat; sagdi, at Odimi scylldi þá
cngo áleidis koma at svikia bá.
CAP. LXXII.
£>ÍNG í þRANDHEIMI,
(Jiafr konungr dró þá saman lid mikit auslan or
landi um sumark, oe liellt litli J>ví nordr til pránd-
lieims oe lagdi fyrst inn til Nidaróss. Sídan let hann
fara þíngbod um allan íiördiun, oc stcfndi VIII fylk-
na þíng á Frosto, enn bændor sneyro þíngbodi í he-
rör, oc stefndo saman £egn oc þræl um allan £>ránd-
heira. Enu er konungr kom til þíngs, £á var, kom-
•inn bænda múgrinn med allvæpni. Enn er £íng var
sett, þá taladi konungr fyrir lydnom, oc baud í>eim
at taka vid kristni. Enn er hann hafdi litla hrid
talat, þá köllodo bænder, oc bado hann ]?egia , se-
gia, at ella mundo þeir veita hanom atgaungo , oc
reka hanu í brott; gerdo ver sva, sÖgdo þeir, vid
Hákon Adalsteinsfóstra, í>á er hann baud oss þvilik
bod, oc virdo ver ]bik eigi meira enn harrn. Enn
er Olafr konungr sá ædi bændanna, oc J>at med ,
at £eir höfdo her sva mikinn, at ecki mátti vidstan-
da, þá veik hann sva rædunni, at hann sneri til sam-
þyckis vid bændor, segir sva: cc vil at ver gerim
sœtt vora, sva sem vcr hafom ddr lagt med oás; vil
98© SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNI.
ec fara þar til, er þer hafit it mesta blót ydart, oc
giá þar sido ydra; tökom J>á rád vart um sidona ,
hveria ver viliom hafa, oc samþyckiom f>á £at alíir.
Enn er konungr taladi linliga til bænda, f>á mykdoz
hugir þeirra, oc fór sidann allt talit likliga oc sátt-
giarnliga; oc var þat rádit at lykdom, at vera scyll-
di midsumars blót, inni á Mærinni, oc scylldo f>ar
til koma allir höfdingiar oc rikir bændor, sva sem
sidvandi var til; |>ar scylldi oc koma Olafr konungr.
CAP. LXXIII.
FRÁ JÁRN-SKEGGIA.
ðkeggi er nefndr rikr bóndi; hann var kalladr Jarn-
Skeggi; hann bió á Upphaugi á Yriom. Skeggi ta-
ladi fyrst á f>íngino ímót Olaíi konungi, oc var niest
fyrir tjændom, at mæla ímóti kristninni. þeir slito
pingino med þessom hætti; foro ]?á bændor heim ,
enn konungr á Hladir.
CAP. LXXIV.
VEITZLA ÁHLÖDOM.
Olafr konungr lá scipom sínom í Nid, oc hafdi
XXX scipa, oc frítt lid oc mikit, cnn smlfr kon-
ungr var optliga á Hlödom med hirdsveit sina. Enn
er miök leid at því, er blótit scylldi vera inn á
Mærinni, ]>á gerdi Olafr konungr veizlo niikla á
Lödom; sendi bod inn á Strind, oc upp í Gaular-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 281
dal, oc út í Orkadal , oc baud til sín höfdingiom oc
ödrom stórbændom. Enn er veizla var búin, oc
bodsmenn höfdo til sótt, þá var þar et fyrsta kvölld
veizla fögr, oc veitt allkappsammliga; voro menn miök
drucknir. Enn eptir um nóttina sváfo allir menn
þar í ró. Um morguninn eptir er koungr var klæddr
let hann syngia ser tídir , oc er messo var Iokit, þá
let hann blása til húsþíngs: gengo þá allir menn
hans af scipom, oc fóro til þings. Enn er þíngvar
sett, stód konungr upp, oc mællti sva: ver áttom
þíng inn á Frosto, baud ec þá bnandom , at jþehj
scylldo láta scíraz; enn þeir budo mer þar ímót, at
ec scylldi hverfa til blóta med þeim, sva sem gert
hafdi Hákon konungr Adalsteins fóstri; kom þat á-
samt med oss, at ver scylldim finnaz inn á Mæriuni,
oc gcra þar blót mikit. Enn ef ec skal til blóta
hverfa med ydr , þá vil ec gera láta et mesta blót ,
þat sem títt er, oc blóta raönnom; vil ec eigi til
þess velia þræla edr illmenni; skal til þess vclia, at
fá Godonnom ena ágætosto menn: nefni ec til þess
Orm Lygro af Medalhúsom, Styrkár af Gimsom ,
Kár af Grytingi, Asbiörn jpórbergsson af Ærnesi ,
Orm af Lyxo, Halldor af Skerdingstedio; oc þai'
med nefnir hann adra V, þá er ágætastir voro ; se-
gir sva, at hann vill þessom blóta til árs oc fridar,
oc let þegar veita þeim atgaungo. Enn er bændor sá,
at þeir höfdo eigi lidskost vid konungi, þá bidia
þeir ser grida, oc bióda alit mál sitt a valld kon-
ungs: Semz þat á milli þeirra, at allir bændor, þeir
282 SAGA 'AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
er f>ar voro komnir, leto scíraz, oc veitto konungi
svardaga til f>ess at hallda retta trú , enn leggia nidr
blótskap allan: Hafdi konungr f>á menn þessa alla
í bodi síno, allt þar til er J>eir fengo sono sína , eda
brædor, edr adra náfrændor, í gisling til konungs.
CAP. LXXV.
FRÁ ÞÍNGI í þRÁNDHEIMI,
C_/lafr konungr fór med öllo lidi síno inn í þránd-
heini; enn er hann kom inn á Mséri, f>á voro f>ar
komnir allir hofdingiar þrænda, f>eir er f>á stódo
niest í móti kristninni , oc höfdo j?ar med ser alla
stórbændor, f>á er fyrr höfdo halldit upp blótoin í
f>eitn stad ; var þar f>á allíiölment af bændom , sem
yandi var til, oc eptir því sem fyrr hafdi verit á
Frostofángí : Let f>á konungr kreíia f>íngs, oc gen-
go hvarirtveggio med alvæpni til f>ings. Enn er
|>íng var sett, f>ú taladi konungr, oc baud mönnom
kristni. Járnskeggi svarar máli konungs af hendi
bænda, segir , at bændor villdo enn sem fyrr, at
konungr bryti eigi lög á f>eim; viliom ver, kon-
uíigr, segir hann, at f>ú blótir, sem her hafa gert
adrir konungar fyrir f>er. At hans rædo gerdo bæudor
mikinn róm, oc sögdo, at f>eir villdo allt vera láta ,
scm Skeggi mælti. þá segir konungr, at hann viJI
fara i hoíit med f>eim, oc siá sido f>eirra, er f>eir
blóta. Bóandom líkar £at yelj fara J>á til liofsins
hyarirtYeggio,
SAGA AF ÖLAFI TRYGGVA STNI. 283
CAP. LXXVI.
KRISTNADR ÞRANDHEIMR;
(Jlafr konungr gengr nú í liofit, oc fáir menn med
lianorn , oc fúir af bændom. Enn er konungrkom
£ar scin Godin voro, |»á sat þar þór, oc var mest
tignadr aföllom Godom, búinn gulli oc silfri. Olafr
konungr hóf upp refdi guilbúit', er hann liafdi í hen-
di, oc laust t>ór sva at liann fell af stailinom. Sid-
an lippo at konungs menn, oc svipto ofan öilom
Godom af stöllouom. Enn medan konungr var inni
i hofino, j?á var drepinn Járnskeggi úti fyrir hofs-
dyronom, oc gerdo J>at konungsmenn. Enn erkon-
ungr kom út til Uds sins, J>á baud hann bændom
tva kosti, annan þann, at J>eir scyHda þá állir vid
kristui taka, enn at ödrotn kasti , hallda vid hann
bardaga. Eun eptir lát Skeggia, þú yar engi fór~
gángsmadr a.t, í bonda lidi, til at reisa merki ímót
Olafi konungi: Vard hinn kostr upptekimi, at gán-
ga til handa konungi, o.c lyda því er haun baud.
pá let Olafr konungr scira fóllc ailt, ]?at er £>ar var,
oc tók gisla af bóndom til þess, at þeir scylldo hali-
da kristni sina. Sidan let Olafr kaoungr fara menn
sína íim öli fylki í prándheimij mællti |>i engi madr
ímót krislninni: Var í>á scírt alU fúlk í Þræ.-ldalögorn.
CAP. LXXVIT.
B.EAR GERD.
Olafr konungr fór Udi síno út til Nldaro&s; ha. let
284 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
hann reisa þar hús á Nidarbacka, oc scipadi sva, at
þar scylldi vera kaupstadr; gaf mönnom þar toptir
til at gera ser þar hús, enn hann let gera konungs-
gard upp frá Scipa-krók; let hann þannog ílytia um
haustit öll faung, þau er þurfti til vetrseto , oc hafdi
þar allmikit fiölmenni.
CAR LXXVIII.
KVANFANGOLAFSKONUNGS,
vJlafr konungr gerdi stefnolag frændom Járnskeggia,
oc baud þeim bætor. Enn þar voro til svara mar-
gir göfgir menn. Járnskeggi átti dóttor, er Gudrún
er neíhd; oc kom þat at lyktom í sáttmál þeirra, at
Olaír konungr scylldi fá Gudrúnar. Enn er brul-
laups stefna sú kom, þá gengo þau í eina reckio
Olafr konungr oc Gudrún. Enn hina fyrsto nótt ,
er þau lágo bædi samt, þegar Gudrúno var grunr
á at konungr væri sofnadr, þá brá hon kniíi , oc
villdi leggia at hanoni; enn er konungr vard þessa
varr, tók hann kníflnn frá henni, oc steig upp or
hvilunni, oc geck til manna sinna, oc sagdi hvat
ordit hafdi: Tók Gudrún þá oc klædi sin, oc allir
þeir menn er henni höfdo þannog fylgt; fóro þau í
brott leid sína, oc kom Gudrún eigi sídan í sama
reckio Olafi konungi.
CAP. LXXIX.
GIÖRR TRANINN
þetta sama haust let Olafr konungr reisa lángscip
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 285
mikit út á cyronom vid Nid; þat var sneckia; hafdi
hann |>ar til sniidi marga: enn öndverdan vetr var
scipit algert; var þat jbritugt at rúmatali, sfafnhatt
oc ecki mikit í ser; þat scip kalladi konungr Tra-
nann. Eptir dráp Járnskeggia var lik Jians flutt út
á Yriar, oc liggr hann í Skeggiahaugi á Austrátt.
CAP. LXXX.
þÁNGBRANDR FOR TIL ISLANDS.
pá. er Olafr konungr Tryggvason hafdi verit II ve-
tor konungr at Noregi, var med hönom Saxneskr
prestr, sá er nefndr er þángbrandr; hann var ofsto-
pa madr mikill oc víga madr; enn klerkr gódr, oc
madr vaskr; enn fyrir sakir úspektar hans, þá villdi
konungr eigi hann med ser hafa, oc feck hanom
sendiferd þá, at hann scylldi fara til Islands, oc
kristna landit; var hanom kaupscip fengit , oc er f rá
hans ferd £at at segia, at hann koin til Islands í
Austfiördo, í Alftafiörd hinn Sydra, oc var eptir um
vetrinn med Halli á Sído. jpángbrandr bodadi krist-
ni á Islandi, oc af hans ordom let Hallr sdraz, oc
hión hans Öll, oc margir adrir höfdingiar, enn mík-
lo fleiri voro hinir, er ímóti mælto. þórvalldr Veili
oc Vetrlidi skálld orto_ níd um þángbrand, enn hann
drap þá báda. þángbrandr dvalldiz II vetor á
Islandi, oc vard fcriggia manna bani ádr hann fór
í brott.
286 SAGA AF OLAFT TRYGGVA SYNI.
CAP. LXXXI.
FRAHAUKI OCSIGURDÍ.
Oigurdr er madr nefndr, enn annar Haukr; f>eir
voro Haleyskir, oc liöfdoz miök í kaupferdom. þeir
höfdo ferit eitt sumai* vestr til Englands; enn er
J>eir komo aptr til Noregs, þá sigldo þeir nordr med
landi ; enn á Nordmæri urdo £eir fyrir lidi Olafs
konungs. Ehn er konungi var sagt, at £ar voro
komnir nockorir menn Háleyskir, oc voro heidnir ;
J>á let konungr kalla styrimenn til sín. Hann spur-
di {>á ef þeir villdi sciraz láta; enn |>eir qveda J>ar
nei vid. Sídan taladi konungr fyrir f>eim á marga
vega, oc stodadi |>at ecki. pci hct hann f'eim dauda
edr meidslom; þeir scipadoz ecki vid þad. þá let
hann setia þá í iárn, oc hafdi med ser nockora hríd,
oc voro þeir í fiötrom halldnir. Konungr taladi
optliga fyrir í>eim, oc tydi J>at ecki. Oc á eirmi
nótt hurfo §>eir á brott, sva at engi madr spurdi til
þeirra, edr vissi med hveriom hætli J>eir komoz í
hrott. Enn um haustit komo þcir fram nordr med
Háreki í .þiótto; tók hann vel vid £eim; voro þeir
J>ar um vetrinn med hanom í gódo yGrlæti.
CAP. LXXXII.
FRÁ HÁREKI í þlÓTTO.
pat var um varit einn gódan vedrdag at Hárekr
var heima, oc fátt manna á bænom, oc í>ótti han-
SAGA 'AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 287
om daufligt. Sigurdr mælti vid hann, ef hann vill,
at þeir rói nockot, oc skemti ser? þat líkar Háreki
vel; gánga sídan til strandar, oc draga fram sexæ-
ring einn; tók Sigurdr or naustino segl oc reida , er
fylgdi scipino, sva sem þeir voro oplliga vanir at
fara , at hafa segl er þeir fóro at skemta ser. Há-
rekr geck á scip, oc lagdi styri í lag. þeir Sigurdr
brædor fóro med alvæpni, sva sem þeir voro vanír
iafnan heima at gánga med bóanda ; þeir voro bá-
dir manna stcrkastir. Enn ádr þeirgengi útáscipit,
köstodo þeir út smiörlaupom nockorom, oc braud-
kassi, oc báro milli sín mikla munngátz bytto d sci-
pit. Sídan rero þeir frá landit ; enn er þeir voro
skamt komnir frá eyonni , þá færa þeir brædor segl
upp, enn Hárekr styrdi; bar þá brátt frá eyonni.
þá ganga þeir brædor aptr , þar til er Hárekr sat.
Sigurdr mællti til íláreks bónda: nú skallto kiósa
her um kosti nockora: sá er enn fyrsti, láta ockor
brædor fyrir ferd varri ráda oc stefno; hinn er ann-
ar, at vidmanom binda þik; sá er inn þridi , at vid
manom drepa þik. Hárekr sá þá hvernog komit
var hans máli; hann var andvígr ecki beír enn öd-
drom þeirra brædra, ef þeir væri iamnbúir; kaus
hann því þann af er hönom þotti nockoro villdastr,
at láta þá ráda fyrir ferdinni: batt hann þat svar-
dÖgom vid þá, oc selldi þeim trú sína til þess. Sí-
dan geck Sigurdr til stiórnar, oc stefndi sudr med
landi: gæta þeir brædor þess, at þeir skylldo hvar-
gi menn ftnnaj eun byri gaf sem tyest: Letta þéir
288 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
ferdinni eigi fyrr enn þeir koma sudr í þrándheim ,
oc inn til Nidróss, oc finna þar Olaf konung. Sí-
dan let Olaír konungr kalla Hárek á tal vit sik, oc
baud hanom at láta scíraz; Hárekr mælti ímóti.
þetta tala þeir konungr oc Hárekr marga daga, stun-
dom fyrir mörgom mönnom, enn stundom i cinmæli,
oc kemr her eigi asamt. Enn at lyktom segir kon-
ungr Háreki: nú skallto fara heim, oc vil ec eigi
granda þeir at sinni; helldr þat til, at frændsemi er
mikil milli ockar. oc þat annat at þú munt kalla ,
at ec hafa med svikom fengit þik. Enn vit f>at til
sanns, at ec ætla mer í sumar at koma nordr þan-
nog, oc vitia ydar Háleygianna; scolot þer þá vita,
hvart ec kann refsa þeim er neita kristninni. Há-
rekr Iet vel yfir því, at hann qvæmi sem fyrst þa-
dan í brott. Olaír konungr feck Háreki skúto gó-
da, oc rero á bord X menn edr XII ; iet þat scip
búa sem best at öllom faungom. Konungr feck
Háreki XXX manna vaskra drengia oc velbúinna.
CAP. LXXXIII.
DAUDI EYVINDAR KINNRIFO.
I J-árekr or jpiótto ferr þegar í brott or bænom sem
fyrst mátti Jiann, enn þeir Haukr oc Sigurdr voro
med konungi, oc leto scíraz bádir. Hárekr fór leid
sína, þar til er hann kom heim í þiótto. Hann
sendi þegar ord Eyvindi Kinnrifo vin sínom, oc
bad
SAGA AF OLAFI TRTGGVA SYNL 289
bad sva segia hanom, at Hárekr or p>iótto hafdi
fundit Olaf konung, oc hafdi eigi kúgaz látit til þess
at taka vid krislni; hitt annat bad hann segia han-
om, at Olafr konungr ællar iiin sumarit at fara nordr
þannig med iier á hendr þeim; segir Hárekr, at. þeir
mano þar verda varhuga vid at giallda; bad Eyvind
koma sein fyrst á sinn fund. Enn er þessi erindi
voro borin Eyvindi, þá ser liann at yfrin naudsyn
mun til vera , at gera f?ar fyrir þat rád, er þeir
verdi eigi uppnæmir fyrir konungi : Perr Eyvindr
sem skyndiligaz med letti-skúto, oc fáir menn á;
enn er hann kom til þiótto, fagnar Hárekr hanotn
vel, oc þegar skiótt gánga f>eir á tal Hárekr oc Ey-
vindr annan veg frá bænom. Enn er ]?eir hafa litla
hrid talat, þá koma þar menn Olafs konungs, þeir
er Háreki höfdo nordr fylgt, taka ]?á höndo.n Ey-
vind, t)c leida hann til scips med ser, fara sídan í
brott med Eyvind: Letta þeir eigi fyrr sinni ferd,
enn þeir koma til þrándheims, oc finna Olaf kon-
ung í Nidarósi : Var |>á Eyvindi fyigt til tals vid
Olaf konung: Baud konungr hanom at taka skírn
sem ödrom mönnom. Eyvindr qvad £>ar nei vid ;
konungr bad hann blídom ordom at taka vid kristni,
oc segir hanom marga skynsemi , oc sva biskop;
Eyvindr skipadiz eigi vid þat. pá. baud konungr
hanom giaíar oc veizlor stórar: enn Eyvindr neitti
öllo j?ví. pk het konungr hanom meizlom edr dau-
da; eigi skipadiz Eyvindr vid £at. Sidan let konuugr
39
290 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
bera inn munnlaug fulla af glódom, oc setia á qvid
Eyvindi, oc braz brátt qvidrinn sundr. þá mællti
Eyvindr: takit af mer munnlaugina, ec vil mæla ord
nockor ádr ec dey; oc var sva gert. pá spurdi kon-
ungr: vilto nú, Eyvindr, trúa á krist? nei! segir haun:
ec má enga skirn fá; ec em einn andi, qviknadr í
manns likam, med fiölkyngi Finna, enn fadir minn
oc módir fengo eigi f}Trr barn átt. Sídan dó Eyvindr,
oc Iiafdi verit hinn fiölkunngasti madr.
CAP. LXXXIV.
CHRISTNAT HaLOGALAND.
JCLnn um várit eptir let Olafr konungr búa skip sín
oc lid; |>á hafdi hann siálír Trönona; hafdi konungr
þk mikit lid oc írítt; enn er hann var búinn, hellt
hann lidino út eptir íirdi, oc sídan nordr fyrir Byr-
do, oc sva nordr á Hálogaland. Enn hvar sem hann
kcm vid land edr eyar, £>á átti hann þíng, oc baud
hann £ar öllo fólki, at taka skírn oc retta trií; bar
jbcá engi madr traust til at mæla ímóti, oc kristnadiz
þá land allt |>ar seni hanri fór. OJafr konungr tók
veizlo í ]piótto at Háreks, |>á var hann skirdr oc
allt lid hans; gaf Ilarekr konungi stórar giarir at
skilnadi, oc gerdis hans madr, oc tók veizlor af
konungi, oc lendsmanns rett.
CAP. LXXXV.
FALLpORIS HIARTAR.
ivaudr hinn Rammi er nefndr bóndi einn, er bió
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 291
í Firdi þeim er Salpti heitir, í Godey. Raudr var
madr stóraiidigr, oc hafdi marga húskarla; hann var
rikr raadr; íylgdi banom mikill ílöldi Finria, ]?f>gar
er hann þurítu Randr var blótmadr mikill, oc miök
fiölkunnigr; hann var vin inikill f>ess mans, e.r fyrr.
var uefndr, þórir lliörtr: Voro þeir bádir höfditi-
giar miklijí. Enn er þeir spurdo at Olaí'r konangr
fór med lier manns sunnan um Hálogaland, þá satn-
na þeir her saman, oc bióda scipom út, oc fá lid
inií.'it. Raudr JiaícÍi dreka mikinn oc gullbúinn höfot
á, var f>at scip XXX at rúmatali, oc mikit at því.
þórir Hiortr hafdi oc mikit skip; £eir hallda lidi
£ví sudr ímóti Olaíi konungi, oc þegar er fæir hit-
tai3, leggia þeir til orosto vid kouung; vard þar mikili
bardagi, oc gerdiz brált mannfall, oc sneri því í lid
Ráleygia, oc rudoz scip þeirra: oc f>ví nsest sló á
þá felmt oc ótta: Reri Raudr med dreka sinn út
til hafs, oc pví næst let Iiann draga upp segl sitt.
Raudr hafdi iafnan byr, hvert er hann yilldi sigla,
oc var þat af fiÖlkyngi hans; er þat at segia skiótaz
af ferd Rauds, at hann sigldi heim í Godey. jþórir
Hiörtr flydi inn til lands, oc liópo þar af scipom.
Enn Olafr konungr íylgdi |>eim; liópo beir oc af
scipom oc rako þá oc drapo : Vard konungr enn
íremátr sem iafnan, þá er slikt skylldi þreyta; kon-
ungr sá hvar t>órir Hiörtr lióp ; hann var allra man-
na fóthvatastr; konungr rann eptirhanom, oc fyl-jdi
hanom Vígi hundr hans. pá. mæjti konungr: Vígi!
tak hiörtinn; Vígi lióp fram eptir ]?óri, oc f>egar
2g2 SAGA AF OLAFI TRYGGVA STNI.
npp á háxin. póriv nam stad vid, þá skaut kon-
imgr kesio at þóri; þóri lagdi sverdii til hundsins,
oc veitti honom sár mikit, enn iamskiótt fló kesia
kommgsins undir hönd ]Póri, sva at út stód um adra
sídona; let þórir þar líf sitt, enn Vígi var borinn
sárr til scipa. Olafr konungr gaf grid öllom mön-
nom þeim er bádo, oc kristni villdo taka.
CAP. L XX XVI.
FERD OLÁFS KONUNGS TIL GODEYA.
Olafr konungr hellt lidi síno nordr med landi, oc
kristnadi allt fólk. , þar sem hann fór; enn er hann
kom nordr a| Salpti, ætladi hann at fara inn í fiör-
dinn, oc fmna Raud; enn hret vedrs oc stakastormr
lá innan eptir firdi, oc lá konungr þar til viko, oc
hellz et sama hreggvidri innan eptir firdinom, enn
et ytra var blásandi byrr at sigla nordr med land:
Sigldi ]bá konungr allt nordr í Ömd, oc geck bar
allt folk undir kristui. Sidan snyr konungr ferd sinni
aptr sudrj enn er hann kom nordan at Salpti, £á
var hregg vedrs út eptir íirdi oc siádrif; konungr lá
par nockorar nætor, oc var vedr et sama. pá ta-
ladi konungr vid Sigurd biskop, oc spurdi eptir, ef
hann kynni þar nockot rád tilleggia. Biskop sagdi
at hann mundi freista, ef Gud vill sinn styrk til-
leggia, at sigra J>enna íianda krapt.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 2g5
CAP. LXXXVII.
FRÁ SIGURDI BISKUPÍ OC PINÍNGO RAUDS.
►igurdr biskop tók allan messo skrúda sinn, oc geck
iVam í staíh á konungs skipi, let tfendra kerti, oc
bar reykelsi; setti rodokross upp í stafninn ; las þar
Gudspiall oc margar bænir; stökdi vígdo vatni uin
allt scipit; sídan bad hann taka af tiölldin, oc róa
inn cá . ilördinn. Konungr let þá kalla til annara sci-
pa, at allir skylldo róa inn á fiördinn eptir hanom.
Enn er ródr var greiddr á Trönunni, þci geek hort
inn áíiordinn, oc kendo þeir eingan vinJ á ser, er
því skipi rero, oc sva stód toptin eptir í varrsima-
num, at þar var .logn. Enn sva laust siárokan brott
frá tveggia vegna, at hvergi sá fiöllin fyrir : Iícri
J>á hvert skip eptir ödro þar í logniuo; fóro jbt:ir sva
allan dag, oc cptir um nóttina; kotno litlo fyrir dag
inn í Godeyar. Enn er þeir komo fyrir bœ Rauds
J?á ílaút þar íyrir landi dreki hans sá hinn mikli.
Olafr konungr geck þegar upp til bæarins med lid
sitt, veitti þar atgaungo lopti því, er Raudr svaf í,
oc bruto upp; hliópo menn þar inn; var þá Raudr
handtekinn oc bundinn; enn drepnir þeir menn ad-
rir er þar voro inni, enn sumir handteknir. pá geu-
go konungs menn at skála þ'eim er húskarlar Rauds
sváfo í, voro þar sumir drepnir, enn sumir bundnir,
snmir bardir : Let þá konungr leida Raud fyrir sik,
oc baud hanom at láta skíraz; mun ec þá, segir kon-
ungr, eigi taka af þer eigo þína, yara helldr vin
529^ SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
£inn, ef jbú kant tiJgæta. Raudr æpti á móti |>ví ,
segir, at alldri scylldi hann á krist trúa, oc Gudla-
stadi miök; konungr vard |?á reidr, oc sagdi, at Ra-
iidr skylldi hafa liinn versta dauda. þá let konungr
taka liann oc binda opian á slá eiiia, let seiia keíli
á millom tanna hanom, oc lúka sva upp munninn:
pá let konungr taka lyng-orm einn,ocbera at mun-
ni banom, enn orminn villdi éigi í munninn, oc
reykliz fiá í brótt, ^vi Raudr bles ímóti hanom.
jpá let kbnungr' íaka hvann-nióla irumho, oc setia
i munn' Raudi; enn sumir mcnn segia, at konungr leiti
lúdor sinn setia í mimn hanom, oc let J>ar í orminn;
let sídan bera at utan slá-iárn glóanda; rökdiz ]?á
ormrinn í munn Raudi, oc sídan í hálsinn, oc skar
út um sidona; íet Raudr £ar líf sitt. Olafr konungr
tók f>ar ofa mikit fe í gulli oc silíri , oc ödro lau-
safe, í vapnom oc margskonar dyrgripom. Enn menn
alla, þá er fylgt höído Raudi, let konungr skíra,
enn |>á er ]?at viildo elgi, Jet hann drepa edr qvelia.
pá. tók Oíaí'r konungr dreka þann, er Raudr hafdi
átt, oc styrdi siálfr, f>víat þat var miklo meira skip
,oc fridara, enn Tranan; fram var á dreka höfot, enn
aptr krókr, oc fram af sem spordr: oc hvartveggi
svirinn, oc állf stafninn var rned gulli lagdr: þat
fckip kalladi koriurigr orminn; þvíat £>á er segl var
á lopti, skylldi £>át vera fyrir vængi drekans: var
{>etta scip frídaz í Noregi öllom. Eyar J>ær'erRaudr
bygdi heto Gilling oc Hæring, enn allar saman heita
I>ær Godeyar, oc Godeya-straumr fyrir nordan, oc
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 293
milli meginlands. Olafr konungr kristnadi íiörd f>ann
alian ; ferr sídan leid sina sudr med landi, oc vard
í þeirri ferd mart til tídinda, í>at er í frásögn er
faert, er tröll oc illar vætt.ir glettoz vid menn hans,
oc stuundom vid hann siálfan. Enn ver viliom hit
helldr rita urn f>á atburdi, er Olafr konungr krist-
nadi Noreg, edr öntior Jpaulönd,, er hann kom krist-
ni a. Olafr konungr kom lidi síno þat sama haust
í jþrándhcim, oc hellt til Nidaross, oc bió ser bar
til vetrseto. £>it vil ec nú næst rita láta, at segia
írá Isleudskom mönnom.
CAP. LXXXVIIL
FRÁ ÍSLENDINGOM. %
jpetta sama haust komo til Nidaróss útan af Is-
landi Kiartan Olafsson Höskuildssonar, oc dóttor-
son Egils Skallagrímssonar, er einn heíir kaliadr
verit mannvænstr madr, þeirra er fædz haíi á Is-
landi. þar var J>á oc Halldor son Gudmundar á
Mödrovöllom, oc Kollbeinn son þórdar Freysgoda ,
bródor Brenno-Flosa; oc Svertingr son Runolfs Go-
da: jpessir voro allir heidnir; oc margir adrir, su-
mir ríkir, enn surnir úríkir. pá. komo oc af Islandi
göfgir menn, er kristni höfdo tekit af Jpángbrandi,
Gissor Hvíti, son Teits Ketilbiarnarsonar; enn mó-
dir hans var Alöf, dóttir Bödvars Hersis, Vikinga-
Kárasonar; bródir Bödvars var Sigurdr, fadir Eiriks
Biódascalla, födor Astrídar, módor Olafs konungs.
396 S4& A AF OLAFI TRYGGVA SYNL
Hiallti het madr Islendzkr Skeggiason; hann átti
Vilborgo dóttor Gissora Hvíta; Hiallti var oc kri-
stinn madr, oc tók Olafr konungr feginsamliga vid
þeim mágom Gitzori oc Hiallta, oc voro þeir med
hanom. Enn þeir íslendskir menn er f^TÍr scipom
redo, oc heidnir voro, þá leitado þeir til brott-
siglingar, þegar er konungr var í bænom; þvíat þeim
Var sagt, at konungr naudgadi öllom til kristni; enn
vedr geck í þrá þeim, oc rak þá aptr undir Nidar-
hólm. £>eir redo þar fyrir scipom þórarinn Ne-
fiiilfsson, Hallí'redr Skálld Ottarson, Brandr hinn
Örvi, þórleikr Brandsson. þetta var sagt Olafi ko-
nungi, at Islendingar voro þar nockorom scipom , oc
heidnir allir, oc viildo flya fund konungs. pá. sendi
konungr menn til þeirra, oc bannadi þeim braut
at hallda; bad þá leggia inn til bæar, oc gördo þeir
sva, enn báro eigi af scipoin sínom. jpeir átto kaup-
stefno, oc helldo torg vid konungs bryggior, Um
várit leitodo þeir til brautsiglingar þrysvar, oc gaf
þeim alldri, oc lágo vid bryggior. þat var einn gó-
dan vedr dag, at margir menn fóro á sund, oc
skemta ser; einn var sá madr, er þar bar lángt af
ödrom of allir íþróttir. Kiartan mælti vid Hallfred
Vandrædaskálld, at hann skylldi reyna sund vid þen-
na mann; enn hann telz undan. Kiartan mælti: ec
scal bá freista; kastar af ser klædonom, oc verpr
ser á sund; legdz at þessom manni, oc grípr um
fót hánom, oc færir hann nidr; koma upp; oc höf-
doz engi ord vid: fara nidr ödro sinni oc ero myklo
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 297
lengr nidri, enn hit fyrra sinn; koma enn upp, oc
þegia: fara þegar nidr þridia sinni, þar til er Riar-
tani þickir allt mál upp, oc er þá eigi þess kostr,
oc kennir þá aflsmunar; ero nidri, þar til er Kiar-
tan er miök þrotinn; koma þá upp oc leggiaz at
landi; spyrr hinn Norræni madr, hverr Isleridingf
væri at namni? Kiartan nefnir sik; hinn mælti: þú
ert vel sundfærr; edr ertu íþróttamadr at íleirom
hitom? Kiartan svarar : þat er litil íþrótt. Hinn
Norræni mælti: hví spyrto eingis ímót? Kiartan
svarar: ec ætla mik eingo skipta, hverr þú ert, edr
hvat þú heilir; hinn svarar: ec mon þá segia þer ;
her er Olaí'r Tryggvason. Hann spurdi Kiartan margs
af Islandi; enn hann segir allt of lettliga. Sidan
ællar Kiarlan braut at gánga sciotliga. Konungr mæl-
ti: her er skickia, er ec vill gefa þer Kiartan, enn
Kiartan þá skickiona, oc þackadi hanom forkunn-
ar vel.
CAP. LXXXIX.
SKÍRDIR ÍSLENDSKIR MENN.
"þá kom Michialsmessa; let konungr þá hallda
miök til, at syngia messo hátidliga. Islendingar gen-
go til oc lyddo saung fögrom, oc klucknahliódi.
Enn er þeir komo til scipa sinna, sagdi hverr þeir-
ra hverning hkat hafdi atferd kristinna manna. Kiar-
tan let vel yfir, enn flestir adrir löstodo. Enn sva
fór þar, sem mælt er, at mörg ero konungs eyro :
298 saga af olafi tryggva syni.
Var konungi þetta sagt. pá. gerdi hann þegar um
daginn mann eptir Kiartani, oc bad hann koma til
sín. Kiartan geck til konungs med nockora menn;
konnngr fagnadi lianom vel. Kiartan var allra man-
na mestr oc frídastr, oc vel ordi farinn; enn er
þeir konnngr hÖíclo fcám ordom vidsciptz, |>á baud
kotrangr Kiartani at taka vid kristni. Kíartan segir,
at hann viil f>ví eigi neita, ef hann skal f>á hafa
vináíio konungs; konungr heitir hanom vinátto sin-
ni fnllkominni, oc semia jpeir Kiartan bá sáttmál
milii sin. Annan dag eptir var Kiartan skírdr, oc
Bolli pórleiksson frændi hans, oc allt föroneyti þeir-
ra : Var Kiartan oc Bolli í bodi konungs, medan
|>eir voro í hvítavadom, oc var konungr allkærr til
þeirra, oc þólto f>cir ágætir menn, hvar sem J>eir
kojno.
CAP. XC.
SKÍRDR HALLFREDR VANDRÆDA-
S K Á L L D.
lafr konungr geck einn dag úti á stræti, enn
menn nockorir gengo ímóti hanom, oc sá er fyrstr
geck, fagnadi konungi. Konungr spurdi þann mann
at nafni; sá nefndiz Hallfredr. pá. mælti konungr:
erto skálldit? hann sagdi: kann ec yrkia. pá. mælti
konun.gr: í>ú mant vilia taka kristni, oc geraz sídan
minn madr? hann segir: kostr skal á £>ví vera, at
ec man scíra ■ láta, ef |>ii, konungr, veitir mer siálfr
gudsifiarj af engom manni ödrom vil ec J>at þiggia ;
SAGA ÁF OLAFI TRYGGVA SYNI. 290.
konungr svarar: ec vil þat gera: Var þá Hallfredr
scírdr, oc hellt konungr hanom undir scírn. Sídan
spurdi konungr Hallfred: villto nú geraz minn madr?
HaJlfredr sagdi: ec var fyrr hirdmadr Hakonar Jarís;
nú vil ec eigi geraz þer handgenginn, oc engom ö-
drom höfdingiom, nema þú heitir mer bví, at mik
hendi enga bá luti, er bú rekir mik frá þer. Sva
at eino er mer sagt, segir konungr, at þú. er eigi
sva vitr eda spakr, at mererörvænt, at þú gerir þá
luti, er ee vil fyrir engan mimvidsæma; drepto mik
þá, segir Hallfredr; konungr mælíi: J?ú ert Vand--
rædascálld, enn minn madr scallto nú vera. Hall-
fredr svarar: hvat geír bú konungr mer at nafníesti,
ef ec scal heita Vandrædascálld. Konungr gaf ha-
nom sverd, oc fylgdi engi umgerd. Konungrmælli:
yrk nú víso um sverdit, oc lát sverd vera í hverio
yíso ordi. Hallfredr qvad:
Eitt er sverd £at er sverda
sverdaudgan mik gerdi
fyrir svip-niördom sverda
sverdótt niun nú verda.
JNIana van-sverdat verda,
verdr cm ec Þriggia sverda,
iardar leggs ef yrdi
umgerd at l>ví svcrdi,
þá feck konungr hanom usngerd oc mæiti : eigi
er sverd í hverio víso ordi; Hallfredr svarar: tveir
ero oc í eino: sva er þat, segir konungr. Af Hall-
fredar qvædom tökom ver hellz vísindi, oc san-
nindi, þat er sagt er frá Olafi konungi Tryggva-
syni.
Soo SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
CAP. XCI.
Í>ÁNGBRANDR KOM APTR FRA ISLANDI
TIL OLAFS KONUNGS.
^>elta sama haust kom ^þángbrandr prestr aptr af Is-
Jandi til Olafs konungs, oc sagdi sinar farar eigi
sleííar; segir, at Islendingar hef di gert níd um hann,
enn sumir villdo drcpa hann, oc let enga ván, at
f>at land mandi kristit verda. Olafr konungr vard
sva ódr oc reidr, at hann let blása öllom Islendskom
mönnom samau, þeim er þar voro í bænom, oc
mæiti sídan, at alla skylldi drepa. Enn Kiartan oc
Gissor oc Hialiti, oc adrir þeir er þá höfdo vid kristni
tekil, gengo til hans, oc mælto: eigi manto, konungr,
vilia sva gánga á bak ordom þínom, þvíat þú mælir
sva, at eingi madr skal sya mikit hafa gert til reidi
I>iunar3 at eigi villto þat uppgefa, þeim er skíras
vilia, oc láta af heidni. Nú vilia þessir allir Islend-
skir menn, er her ero nú, scíraz láta. Enn ver
manoín finna bragd f>ar til, erkristni mun vidgáng-
az á Islandi. Ero her margir nkra manna synir af
Islandi, oc mano fedor jpeirra mikit lidsinni veita
at þesso máli; enn þángbrandr prestr fór f>ar, sem
her med ydr, vid ofstopa oc manndráp , oc þoldo
menn hanom þar ecki shkt : Tók þá konungr at
lyda á shkar rædor: Voro þá skírdir allir Islend-
skir menn þeir sem £>ar yoro þá.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA STNI. 001
C A P. X C 1 1.
FRÁ íþRÓTTOM OLAFS KONUNGS,
(_Jlafr konungr var mesír íþrótta rnadr í Noregi,
þeirra er menn hafa frásagt, um alla luti; hverioiH
mantii var hann stcrkari oc fimari, oc ero of þat
margar írásagnir riiadar. Ein sú, er bann geck i
Smalsarhorn, oc festi bar upp skiölld sinn í ofan-
verdt biargit; oc enn þat, er hann halp hirdmanni
sínom, þeitn er ádr hafdi klifit biargit, sva at hverki
matti hann komaz upp, ne ofan; enn konimgr geck
til hans, oc bar hann undir hendi ser allt ofan á
iöfno. Olafr konungr gsck eptir árorn útbyrclis, er
menn hans rero á Orminom. Oc hann lek at þrimor
handsöxom, sva at iafnan var eitt á lopti, oc hendi
æ medalkaflan; hann geck fyrir bard á scipi síno;
hann var iafntamr bádom höndom, oc skaut II spio-
tom senn. Olafr konungr var allra manna gladasír oc
leikinn miök, bhdr oc Ltillátr, ákafamadr mikill of
alla luti, stórgiöfull, sundrgerda madr mikill; fyrir
öllom rnönnom um fræknleik í orosto; allra manna
grimmastr, |>á er hann var reidr, oc qvaldi úvini
sína miök; suma brendi hann 1 eitrti; suma let hann
ólma hunda rifa í sundrj suma lemia edr kasta fyrir
hábiörg: voro af f>eim sökom vinir hans ástúdgir
miök vid hann, enn úvinir hans hræddoz vid hann;
var I>ví mikill framqvæmd hans, at sumir gerdo
hans vilia med blído oc vinátto, enn sumir fyrir
rædslosakir,
502 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
CAP. xciii.
S K í R D R LEIFREÍRIKSSON.
-L'cifr son Eiríks Rauda, þess er fyrstr bvgdi Græn-
land, var jþetta sumar kominn af Grænlandi til No-
regs; fór hann á fund Olafs konungs, oc tók vid
kristni; oc \ar um vetrinn med öiafi konungi.
C A P. X C I V.
ÍALL GUDRÖDAR KONUNGS GUNNj
IIILLDAR SONAR.
VJudrödr son Eiríks Blódöxar, oc Gunnhilldar kon-
unga módor, hafdi verit í hernadi í Vestrlöndom
sídan er hann ílydi land fyrir Hákoni Jarli. Enn
á J>esso sumri er nú er ádr fráságt, þá er Olafr kon-
ungr Tryggvason hafdi IV vetor rádit fyrir Noregi, þá
kom Gudrödr til Noregs, oc hafdi mörg herscip; hann
hafdi þíi siglt út af Englandi; oc er hann kom í
landvon vid Noreg, þá stefndi hann sudr med lan-
dino, |>ángat er hanom var minni van Olafs konungs ;
siglir Gudrödr til Víkurinnar. Enn J>egar er hann
kom til lands, tók hann at heria oc brióta undir
sik landsfólk, enn beiddi ser vidtöko. Enn erlands-
menn sá at her mikill var kominn á hendcrr f>eim,
J>á leita menn ser grida oc sætta, oc bióda konungi,
at þíngbod skuli fara yfir land, oc bióda hanom
helldr vidtöko, enn |>ola her hansj oc væri þar lögd
frest á , jnedan Jpíngbod færi yfir ?- kraídi J>á konungr
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 5o5
viáta giallds, medan sú bídandi scylldi vera. Enn
bæudor kiósa hinn kost lielldr, at búa konun&i vciz-
lor, £á stund alla, er hann þnrfti til þess; oc tók
konungr fcann kost, at liann fór um land at veiz-
lom med sumt lid sitt, enn sumt gætti skipa hans.
Enn er fetta spyria Jpeir brœdor Hyrningr oc póv-
geirr, mágar Olafs konungs, þá samna jþeir ser Kdij
oc ráda ser till scipa; fara sídan nordr í Víkina, oc
koma á einni nótt, med lidi síno, þar sem Gudrödr
konungr var á veizlo; veita þar atgaungo med elldj
oc vapnom; fell f>ar Gudrödr konungr, oc ílest alít
lid hans. Enn þat er á skiponom hafdi verit , var
sumt drepit, enn surnt komz undan oc flydi víds
vegar. Voro J>á daudir allir synir Eiríks oc Gunhilldar.
CAP. XCV.
GIÖRR ORMRINN LANGI.
þann vetr eptir, er Olafr konungr liafdi komit af
Hálogalandi, let hann reisa scip mikit inn undir
Ladhömrom, £at er meira var miklo, ennönnorþau
skip, er þá voro í landino, oc ero enn |>ar backa-
stockar, sva at siá má; f>at var at lengd IV álnar
hins átta tigar, er graslægt var. þórberg Skafhögg
er nefndr sá madr, er stefna-smidr var at scipino ;
enn f>ar voro margir adrir at; sumir at fella, sumir
at telgia, sumir saum at slá, sumir til at ílytia vido:
voro ]?ar allir lutir vandadir miök til: var skipit bædi
lángt oc breidt, oc bordmikit, oc stórvidat. Enn er
5o4 SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNL
þeir báro skipit bordi, þá álti ]?órbergr naudsynia
erindi at fara heim til bús síns, oc dvalldiz þar
miök lengi. Enn er hann kom aptr, þá var skipit
íullborda : Fór konungr £egar um qvölldit, oc þor-
bergr med hanom, oc siá þá skipit, hvernog Ordit
var: oc mælti hverr madr, at alldri hefdi sed Iáng-
scip jammikit, edr jamfntt: ferr fsá konungr aptr
í bæinn. Enn snemma eptir of morguninn, ferr
konungr enn til skipsins, oc f>eir þórbergr; voro f>á
smidar þar ádr komnir; stódo þeir allir, oc höfdoz
ecki at. Konungr spurdi: hví þeir færi sva? þeir
segia, at spillt var skipiuo, oc raadr mundi gengit
hafa ödro megin frá srafni til lyptingar, oc sett í
bordit ofan hvert skyli Jiögg at ödro : Geck konungr
þá til, oc sá.at satt var; mælti |>egar, oc svaradi
um, at sá madr skylldi deya, eí konungr vissi, hverr
fyrir öfundar sakir hefdi spillt skipino : enn sá er
mer kann £at segia, skal mikil gædi ef mer lióta.
pá. segir þórbergr: ec mun kunna segia ydr konungr,
hver þetta verk mun gert liafa. Mer er eigi f>ess
at ödrom manni meiri von, segir konungr, at Jpetta
iiapp muni henda, enn at f>er, at verda þess vís, oc
kunna mer segia. Segia mun ec f>er konungr, sag-
di hann, hver gert hefir : ec hefi gert. pá svarar
konungr: þá skallto bæta, sva at iamvel se sem ádr
var; þar skal lif £itt vid liggia. Sídan geck póv-
bergr til oc telgdi bordit, sva at öll gengo or sky-
lihoggin. Konungr mællti £á, oc allir adrir, at
skipit
8AGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 3o5
skipit væri miklo frírlara á þat bord er l^órbergr
liafdi skorit; bad konungr ]iann þá svra gera á bædi
bord, oc bad hann hafa mikla þöck fyrir : Var þá
þórbergr höfotsmidr fyrir skipino, J»ar til er algert
var; var J>at dreki, oc gerr eptir því scm dreki sá,
er konungr hafdi haft af Hálogalandi; enn þstta scip
var miklo meira, oc at öllom hlutom meir vandaí.
Konungr kalladi jpetta scip Orm hinn lánga, enti
hinn, Orm inn skanuna. A orminom lánga voro IV
rám oc XXX. Höfudit oc krókrinn var allt gullbáitj
sva voro há bordin sem á hafskipom. þat heíir skip
verit best gert, oc med mestom kostnadi í Noregi.
cap. xcvr.
FRAElRIKIJARLIHÁKONARSYNr.
H/iríkr Jarl Hákonar son oc brædor hans, oc mar-
gir adrir göfgir menn, frændor þeirra, ioro af landi
á brott , eptir fall Hákonar Jarls : Fór Eiríkr Jarl
austr í Svíþiód , á fund Olafs Svia konungs, oc fengo
J»eir þar gódar vidtökor : Veitti Olafr konungr þar
Jarli fridland, oc veizlor stórar, sva at hann mátti
í>ar vel hallda sik í landi, oc lid sitt. þess getr
£>ór<Ir Kolbeinsson:
Mein rennir brá manna &c.
Haí'di sex' vit særi &c. '
Lid mikit sótti af Noregi til Eiríks Jarls, |>at er
landflótta vard fyrir Olafi konungi Tryggvasynij tófc
20
3o6 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
Eírikr Jarl bá í>at rád, at hann red ser til scipa ,
oc fór i hernatl, at fa ser íiár oc lidi síno. Hann
hellt fyrst til Gotlands, oc ]á £>ar vid lengi um su-
marit, oc sætti þar kaupscipom, er sigldo til land-
sins, edr vikingom; stundom geck hann upp á landit,
oc heriadi þar vida med siánom. Sva segir í Ban-
dudrápo:
Mærr vann miklo fleiri
múlin hríd iöfurr sídan,
áúr fragom Þat, adra
Eiiíkr und sik g<ii aj
I>á er gard vala gerdi
Gotland vala strandar
Virvils vítt of heriat
vedrmilldr oc senir hilhli.
Sídan sigldi Eiríkr Jarl sudr til Vindlands, oc hitti
hann fyiir staurinom vikinga-skip nockor, oc lagdi
til orosfo vid þá: foar feck Eiríkr Jarl sigr, enn
drap víkingana. Sva segir í Bandadrápo:
iStærir let at stauri
stafn vigg í höfn liggia,
gramr vælti sva gmnna,
gunnhlídr oc red sídan.
Sleit at sverda móti
svörd víkinga hördo
nnda már fyrir eyri;
Jarl Gud vördo hiarli.
CAP. XCVII.
HERNADR EIRIKS í AUSTRVEG.
Jiirikr Jarl sigídi um haustit aptr til Svíbiódar, oc
var bar vetr annan; enn at vári bió hann her sinn.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL Zoj
oc sigldi sídan í Austrveg. Enn ]>á er hann kom í
ríki Valldimars konungs, tók hann at heria oc drepa
mannfólkil, oc brenna allt þar sem hann fór, oc
eyddi landit; hann kom til Aldeigioborgar, oc settiz
þar iini, þar til er hann vann borgina, drap þar
mart fólk, enn braut oc brendi borgina alla, oc aí^
dann fór hann vída herskilldi um Gardaríki. Sva
segir í Banda-drápo:
Oddhrídar fór eyda,
óx hríd at J>at sídan,
log fágandi lægis
laud Valldimars brandi.
Aldeigio brauzt ægir ,
os nunnaz skil, gunna,
sú vard hitldr mcd hölldom
hörd, komto anstr i Garda.
Eiríkr Jarl var í þessom hernadi öllom samt V su-
mor: enn er hann kom or Gardaríki, fór hann her-
skilldi um alla Adalsyslo oc Eysyslo, oc f>ar tók hann
IV víkinga-skeidor af Dönom, oc drap allt af. Sva
segir í Banda-drápo:
Frá ec hvar fleina sævar
fur herdir styr gerdi
endr í Eyasundi
Eiríkr und sik geira.
Raud fur giafall fidrar
fólk meidr Dana skeidar,
ver frágom Þat, vaga
vedr milldr oc semr hilldi.
Attot hialldr £ar er hölldar
hlunn viggs í bæ runno
gæti niÖrdr vid Gauta
gunnblídr oc red sídan,
So8 SAGA AF OLAFl TRYGGVA SNYl.
Ilui'skilkli fór hilldar ,
haim þverdi frid iuaniia,
áss of allar syslor,
Jarl Gud vördo hiarli.
Eiríkr Jarl fór til Damnerkor, J>á er hann hafdi
einn vetr verit í Svíavelldi; hann fór á fund Sveins
Titiguskeggs Dana konung , oc bad til handa ser
Gydo dóttor hans, oc var £>at at rádi gert; feck þá
Eirikr Jarl Gydo. Vetri sídar átto |>au son er Há-
kon het. Eiríkr Jarl var á vetroin í DanmÖrk, enn
stundom í Sviavelldi, enn í hernadi á sumrom.
C A P. X C V 1 1 L
KVANFÁNG SVEINS KONUNGS.
wveinn Dana konungr Tiúguskegg átti Gunnhilldi ,
dótlcr Burislafs Vinda konungs. Enn í £enna tíma,
sem nú var ádr frásagt, var þá þat til tídinda, at
Gunnhilldr drottning tók sótt oc andadiz: Erin litlo
sídar feck Sveinn konungr Sigrídar hinnar Stórrádo ,
dóttor Sköglar Tosta, módor Olafs ens Sænska, Svía
konungs : Tókoz {>ar £>á med tengdom konunga kær-
leikar, oc med öllom Jþeim Eiríki Jarli Hákonarsyni,
CAP. XCIX.
KVANFÁNG BURISLEIFS KONUNGS;
JDurislafr Vinda konungr kærdi mál f>at fyrir Sig-
vallda Jarli mági sínom, at sættargerd sú var rofin,
er Sigvalldi Jarl hafdi gert milli Sveins konungs oc
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 5
09
Burislafs konungs, er Burislafr konungr skylldi fá
£>yri Harallds dóttor, systor Sveins konungs ; enn
þat rád hafdi ecki framgengit, þvíat þyri setti þar
þvert nei fyrir, at hon mundi giptaz vilia konungi
heidnom oc gömlom. Nii segir Burislafr konungr
Jarli, at hann vili heijnta þanu máldaga, oc bad
Jarl fara til Danmerkor, oc hafa £>yrí drottningo til
sín. Sigvalldi Jarl lagdiz £>á ferd eigi undir höibt,
oc fer á fund Sveins Dana konungs, oc ber þeUa
mál upp fyrir hann; oc kemr Jarl sva fortölom s'm-
om, at Sveinn konungr fær í hendor hanom pyri
systor sína; oc fylgdo henni konor nockorar, oc
fóstrfadir hennar, er nefndr er Qtzorr Akason, rikr
madr, oc nockorir menn adrir; kom þat i einkamál
med konungi oc Jarli, at eignir þær í Vindlandi ,
er átt hafdi Gunnhilldr drottning, skylldi þá hafa
£>yri til eiginords, oc þar med adrar stórar eignir í
tilgiöf sína. þyri gret sárliga, oc fór miök naudig.
Enn er þau Jarl komo í Vindland , þíí gerdi Buri-
slafr konungr brullaup sitt, oc feck þyri drottnin-
gar. Enn er hon var med heidnom inöunom, þá
villdi hon hvarki þiggia mat ne dryck at þeini , oc
fór sva fram VII nætor.
CAP. C.
OLAFR KONUNGR FECK þYRI DROTT-
NINGAR.
XLnn þá var þat á einni nótt, at þyri drotlning oc
5io SAGA AF OLAFI TRYGGVA SÝNl.
Ötzorr liópoz í brott í nátt-myrkri, oc þegar til
skógar; er þat skiótaz af þeirra ferd at segia, at
þau koma frain i Danmörk, oc þorir pyri þar fy-
rir engan mun at vera, fyrir þá sök at hon veit ef
Sveinn konungr bróclir hennar spyr til hennar þar,
at hann mun sciótt senda hana aptr til Vindlands :
Fara þau allt huldo höídi, þar til er þau komo í
INoreg; lctti ^Pyii eigi ferdinni, fyrr enn þau koma
á fund Olafs konungs: tók konungr vidþeim vel, oc
voro þau þar í gódom fagnadi: Sagdi þyrikonungi
allt utn sín vandrædi, oc bidr hann hialpráda, oc
fridar í hans ríki. £>yri var kona ordsniöll, oc vir-
diz konungi vel rædor hennar : Sá hann, at hon
var fríd kona, oc kemr í hug, at þetta mani vera
gott qvanfáng, oc víkr þannog rædunni, oc spyr ef
hon vili giptaz hanom. Enn sva sem þá var hen-
nar rádi komit, þóLLi henni vandi mikili or at ráda;
enn í annan stad sá hon hvarso farsælligt giaford
þetta var, at giptaz sva ágælom konungi, oc bad
hann ráda fyrir ser, oc síno rádi. Oc sva sern um
þelta var talat, þá feck Olafr konungr þy" drott-
ningar. þetta brullaup var gert um haustit, þá er
konungr hafdi komit nordan af Hálogalandi : Yar
Olafr konnngr oc Þyri drottning í Nidarósi urií ve-
trinn. Enn eptir urn várit, þá kærdi pyri drottning
opt fyrir Olafi konungi, oc gret sárliga, þat er eig-
nir hennar voro sva miklar í Vindlandi, enn hon
hafdi eigi fiárlut þar í landi, sva sem drottningo
sæmdi : stundom bad hon konung fögrom ordom, at
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 011
hann skylldi íá henni eign sína; segir, at Burislafr
konungr var sva mikill vin Olafs konungs, at þegar
er beir fynniz , mundi konungr fá Olaíi konungi allt
bat er hann beiddiz. Enn er þessar rædo urdo va-
rir vinir Olafs konungs, þá lölto ullir konuug þes-
sarar farar. Sva er sagt, at þut var einn dag sniin-
ma um várit, at konungr geek eptir stræti , enn vid
torg geck madr ímóti hauom med hvannir margar,
oc undarliga stórar þann tima várs. Konungr tók
einn hvann-nióla roikinn í hönd ser, oc geck heim
til herbergis pyri drottningar; £>yri sat inn í sto-
funni , oc gret er konungr kom inn. Konungr mælli:
se her hvann-nióla mikinn, drottning, er ec gef þerj
hou laust vid hendinni , oc mælti : stærrora gaí iíur-
alidr Gormsson , enn midr ædradiz hann ut íara af
landi , oc sækia eign sína , enn þú gerir nú; oc re-
yoidiz þat þá , er hunn fór hingati Noreg, oc eyddi
mestan luta lands þessa , enn eignadiz allt at skyll-
dom oc sköttom ; enn þá þorir ei at fara í gegnom
Danavelldi fyrir Sveini konungi bródor mínom. Ol-
afr konungr lióp upp vid , er hon mælti þetta, oc
mælti hátt , oc svardi vid : alldri skal ec hræddr fa-
ra í'yrir Sveini konungi bródor þínom , oc ef oekrir
fundir verda , þá skal hann fyri-r láta.
CAP. CL
ÓTBOD OLAFS KONUNGS.
vJlafr konungr stefndi þíng í bænom litlo sídar;
5i2 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
hann gerdi ]?á bert fyrir allri al|>ydo , at hann mun*
di ieidángr úti hafa um sumarit fyrir landi , oc hann
vill ncfnd hafa ©r hverio fylki , bædi at skipom oc
lidi : segir hann hverso mörg skip hann vill |>adan,
hafa or lirdinom. Sídan gerir hann ordsending bæ-
di nordr oc sudr nied landi , et ytra oc et efra , oc
lætr lidi útbióda. Olafr konungr lætr J>á setia fram
Orminn lánga , oc öll önnor skip sin , bædi stór oc
siná : Styrdi hanr síáifr Orminom lánga. Oc |>á er
menn voro f>ar rádnir til scipanar , þá var J>ar sva
miök vandat lidit oc valit, at engi madr scylldi vera
á Orminom lánga ellri enn sextogr , edr yngri enn
tvítogrj enn valdir miök at aíli oc hreysti. þarvo-
ro fyrst tilskoradir hird-menn Olafs konungs, þvíat
J>at var valit af innanlands mönnom oc útanlands,
allt J>at er sterkast var oc fræknast.
cap. cir.
M A N N T A L Á ORMINOM.
LJlfr Raudr het madr , er bar merki Olafskonungs,
oc í stafni var á Orminom , oc annar Kolbiörn stal-
lari, þorsleinn Uxaíotr, oc Vikarr af Tíundalandi ,
bródir Arnlióts Gellina. þessir voro á Rausninni
i Söxom: Vakr Elfski Raumason, Bersi hinn Sterki
Bollason, An Skyti af Jamtalandi, þrándr Rami af
^elarnörk, oc Uþyrmir bródir hansj þeir Háleygir:
þránder Skiálgi oc Ögmundr Sandi, Lödver Langi
or Salltvík, oc Hárekr Hvassij þeir Innan- fcrændir:
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 3i5
Ketill Hani, þorfinnr Eisli, Havárdr, oc £eir bræ-
dor or Orkadal. þessir voro í Fyrirrúmi : Biörn af
Studlo , Börkr or Fiördom , þórgrímr or Hvini plá-
dolísson, Asbiörn oc Ormr, þórdr or Mardarlög,
þórsteinn Hvíti af Ofrostödom, Arnór Mærski, Hall-
steinn oc Haukr or Fiördom, Eyvindr Snákr , Bergdórr
Bestill, Hallkell af Fiölom, Olafr Drengr, Arníinnr
Sygnski, Sigurdr Bildr, Einarr Hördzki, oc Finnr;
Ketill Rygski , Griótgardr Röskvi. þessir voro í
Krapparúmi: Einar Jpambarskelíir, hann þótti þeim
eigi lutgengr, þvíat han var XVIII velra; Hallstcinn
Hlífarson, þórolfr, Ivarr Smetta, Ormr Skógarnefj
oc margiradrir menn iniök ágætir voro á Orminom,
Jpótt ver kunnom eigi at nefna. Atta menn voro í
hálf-rymi á Orminom, oc var valit einom manni oc
einom. XXX manna voro í Fyrirrúmi. þat var mál
manna, at þat mannval er á Orminom var, bar eigi
minna af ödrom mönnom um frídleika oc aíl oc
fræknleik, enn Ormrinn lángi af ödrom scipom. þór~
kell Nefia, bródir konungs, styrdi Orminom SkammaJ
þórkell Dydrill, oc Jósteinn, módorbrædor konungs,
höfdo Trönona; oc var hvartveggia |>at skip allvel
skipat. Ellifo stórskip hafdi Olafr konungr or þránd-
heimi, oc umfram Tvítogsessor oc smærri sktp oc
vistar byrdinga.
CAP. CIII.
KRISTNAT ÍSLAND.
X-mn er Olafr konungr hafdi miok búit lid sitt or
3i4 SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNI.
Nidarósi, þá skipadi hann mönnom um öll þrænda-
lög í syslor oc ármenningar; þá sendi hann til Is-
lands Gitzorr Hvíta oc Hiallta Skeggi&son at boda
kristni á Islandi, oc feck med þeim prest þann er
þormódr er nefndr, oc íleiri vígda menn ; enn hafdi
eptir med ser í gisling IV Islendzka menn, þá er
hönom þótto ágætastir, Kiartan Olafsson , Halldor
Gudmundarson, Kolbein þórdarson, Sverting Run-
olfsson. Oc er þat sagt af ferd þeirra Gitzorar oc
Hiallta, at þeir komo til Islands fyrir Alþmg, oc
fóro til þings, oc á því þíngi var kristni í lög tekin
á Islandi, oc þat suma* var skírt allt landsfólk.
CAP. CIV.
KRISTNAT GRÆNLAND
(jlsiir konungr sendi oc þat sama vár Leif Eiríks-
son til Grænlands, at boda þar kristni , ocfórhann
þat sumar til Grænlands; hann tók í hafi skipsögn
þeirra manna, er þá voro ófærir, oc lágo á skips-
flaki, oc þá fann hann Vínland it góda; oc kom
um haustit til Grænlands, oc hafdi þannog med ser
prest oc kennimenn, oc fór til vistar í Brattahlid til
Eiríks födor síns. Menn köllodo hann sídan Leií
hinn Heppna. Enn Einkr fadir hans segir, at þat
var samskullda, er Leiír hafdi borgit skipsögn man-
na í hafi, oc þat er hann hafdi flutt ske-mannin
til Grænlands, þat var prestrinn.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 3i5
GAP. CV.
FRÁ SIGLING BIARNA HERIIJLSSONAR.
JLleriúlfr var Bardar son , Heriúlfssonar : hann var
frændi Ingolfs landnámamans. þeim Heriolfi gaf In-
golí'r land á milli Vogs oc Reykianess. Heriúlfr bió
fyrst á Drepstocki; þórgerdr het kona hans, enn
Biarni son þeirra; oc var hinn efniligsti madr. Ilann
fystiz utan þegar á únga alldri: vard hönom golt,
bædi til fiár oc mannvirdingar, ocvarsinn vetrhvert
utanlands edr med fedr sinom. Brátt átti Biarni
skip i förom. Hinn sidasta vetr, er hann var í No-
regi, þíi brá Heriúlfr til Grænlands ferdar med Ei-
ríki, oc brá búi síno. Med Heriúlíi var á skipi
Sudreyskr ffladr kristinn, sá er orti Hafgerdingar-
drápo; £>ar er þetta stef í:
Míhar bidr ec mnnka reyni
xnema lausan farar bæina ;
hæidis hatldi hattar folldar
ballar drot.tinn yfir tner stalli.
Heriulfr bió á Heriúlfsnesi , oc var hinn göfgasti
madr. Einkr Raudi bió í Brattahlíd; hann var þar
med meslri virdingo, oc luto allir lil hans, þessi
voio börn Eiriks: Leifr, þórvalldr oc þórsteinn ;
euu Freydis het dóltir hans: hon var gipt þeim
maimi, er porvalldr het, oc biuggo þau í Gördom,
þar sem nú er Biskops stóll. Hon var svarri mik-
ill, enn þorvalldr var litil menni: var hon miök
geíin til íiár. Heidit var folk á Grænlandi í þann
5i6 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
tíina. þát sama sumar kom Biarni skipi sínoáEy-
rar, cr fadir hans hafdi brott siglt um vorit: þau
tídindi þótto Biarna mikil , oc villdi eigi bera af
skipi síno. pá. spurdo hásetar hans hvat er hann
bæriz fyrir? enn hann svarar, at hann ætladi at
hallda sidvenio sinni, oc J>iggia at fodr sínom vetr
vist, oc vii ec hallda skipino til Grænlands , ef þer
vilit mer fylgd veita. Allir kvádoz hans rádom fyl-
gia vilia. þá mælti Biarni: úvitrlig mun þyckia vor
ferd, þar sem eingi vor hefir komit í Grænlands
haf . Enn T>ó hallda þeir nú í haf , þegar þeir voro
búnir; oc sigldo III daga, £ar til er landit var vat-
nat; enn þá tók af byrina, oc lagdi á norræni , oc
£©kor, oc visso þeir eigi hvert þeir fóro , oc skipti þat
mörgom dægrom. Eptir f>at sá þeir sól , oc mátto
J>á deila áttir; Vinda nú segl , oc sigla þetta dægr,
ádr þeir sá landj oc ræddo um med ser , hvat landi
þetta mun vera. Enn Biarni qvedz hyggia , at ]pat
mundi eigi Grænland. þeir spyria , hvert hann vill
sigla at þesso landi, edr eigi? þat er mitt rád at
sigla í nánd vid landit; oc sva gera þeir ; oc sá þat
brátt , at landit var ófiaullott oc skógi vaxit , oc
smá hædir á landino. ]3eir leto landit á bakborda,
oc leto skaut horfa á land: Sídan sigla þeir II dæ-
gor, ádr þeir sá land annat; þeir spyria, hvert Biarni
ætladi þat enn Grænland ? hann qvadz ei helldr
ætla þetta Grænland, enn et fyrra; þvíat jöklar ero
mikiir sagdir á Grænlandi. "þeir nálgudoz brátt þetta
land, oc sá þat var slett land oc vidi vaxit. pá
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 5ij
tók af byr fyrir þeim; ræddo hásetar þat at jpeim
þólti þat rád, at taka þat land. Enn Biarni vill
þat eigi; þeir þóttoz bœdi þuria yidoc-vatn: at ein-
go ero þer því úbyrgir, segir Biarni; enn þó feck
hann at því nockot ámæli af liásetom sínom, Hann
bad þá vinda segl; oc sva var gert ; oc setto fram-
stafn frá landi , oc sigla í haf útsynnings byr III
dægor ; oc sá þá land it þridia. Enn þat land var
hátt oc fiöllot , oc joklar á. £>eir spyria þá , ef Biar-
ni vill at landi láta þar ? enn Jiann qvadz ei þat
vilia ; þvíat mer lítz þetta ógagnvænligt. Nn lægdo
þeir eigi segl sitt ; hallda med Jandino fram , oc sá,
at þat var eyland ; setto enn slafn vid því landi ,
oc helldo í haf hinn sama byr ; enn vedr óx í
hönd , oc bad Biarni þá svipta , oc eigi sigla meira,
enn bædi dygdi vel skipi þeirra oc ræida : Sigldo
nú III dægor ; þá sá þeir land hit fiórda ; þá spurdo
þeir Biarna , hvert hann ætladi þetta vera Græn-
land, edr eigi ? Biarni svarar : þetta er líkast því,er
mer er sagt frá Grænlandi. Her munom ver at
landi liallda. Sva gera þeir, oc taka land undir
einhverio nesi , at kvelldi dags, oc var þar bátr á
nesino. Enn þar bíó Heriúlfr fadir Biarna á því
nesi 5 oc af því hefir nesit nafn tekit , oc er sídan
kallat Heriúlfsnes: Fór Biarni nú tii faudr síns, oc
hættir nú siglingo , oo er med faudr sínom medan
Heriulfr lifdi ; oc sídan bió hann þar , eplir faudr
sinn.
3i8 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
CAP. CVI.
FRÁ LANDA FUNDI LEIFS EIRIKS SONAR.
þat er nú þesso nœst, at Biarni Heriulfs son koin
utan af Grænlandi á fund Eiríks Jarls; tók Jarl vid
honom vel : Segir Biarni frá ferdom sínom, er hann
hafdi lönd sed: oc þólti hann verit hafa úforvitinn,
er hann hafdi eigi aí' þeim löndom atsegia; oc feck
hann af því nockot ámæli. Biarni gerdiz hirdmadr
Jarls, oc fór út til Grænlands um sumarit cplir, oc
var ná mikil umræda um landa leitan. Leilr son Ei-
riks Rauda or Brattahlid, íór á fund Biarna Heri-
úlfssonar, oc kaupir skip at honom, oc red þar til
háseta , sva at þeir voro hálfr fiordi togr manna saman^
Leifr bad Eirík födr sinn, at hann mundi enn fy-
rir vera fórinni. Eirikr taldiz helldr undan: kvedz
{>á vera hníginn í alldr, oc kvedz minna mega vid
vosi öllo, enn var. Leifr kvad hann enn mundo
mestri heill styra, af f>eim frændom: oc þetía let
Eirikr eptir Leifi, oc rídr heiman, þá er þeir ero
at öllo búnir; oc þá skamt var at fara til skipsins,
drepr Jiestrinn fæti, sá er Eiríkr reid, oc fell hann
af baki, oc lestiz fótr hans. pá. mælti Einkr: eigi
mun mer ætlat at finna lönd fleiri enn þetta, er nú
byggiom ver; munom vær nú ecki lengr fara allir
samt: Fór Eiríkr heim í Brattahlíd, enn Leifr redz
til skips, oc felagar hans med honom, háifr fiórdi
togr manna. þarvar sudrmadr einn í íerd, er Tyr-
ker het. Nú biuggo þeir skip sitt? oc sigldo í haf;
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 5ig
þá er þeir voro búnir; oc fundo þá þat land fyrst,
er þeir Biarni fundo sídarst. þar sigla þeir atlandi,
oc köstudo ackerum, oc skúto báti, oc í'óro á land,
oc sá þar eigi gras. Jöklar miklir voro allt it efra;
enn sem ein hella væri allt til jöklanna frá siónomj
oc syndiz þeim þat land vera gædalaust. pá. mælli
L'eifr: eigi er oss þat nú ordit um þetta land, sem
Biarna, at ver hafom eigi komit á landit; oc mun
ec nú gefa nafn landino, oc kalla Helloland. Sídan
fóro þeir til skips, oc sigldo í liaf, oc íinna land
annat; sigla enn at landi, oc kasta ackerom; skióta
sídan báti, oc gánga á landit; þat land var slett oc
skógi vaxit, oc sandar hvítirvída, þar semþeirfóro,
oc ósæbratt. pá mælti Leifr: af kosiom skal þesso
landi nafn gefa, oc kalla Markland ; Fóro sídan ofan
aptr til skips sem fliótast. Nú sigla þeir þadan aptr
i haf landnyrdings vedr: oc voro úti II dægor, ádr
þeir sá land; oc sigldo at landi, oc komo at ey ein-
ni er lá nordr af landino, oc gengo þar upp, oc sáz
um i gódo vedri, oc fyndo þat, at dogg var á gra-
sino, oc vard þeim þat fyrir, at þeir tóko hondom
sínom í doggina, oc brugdo í munn ser: oc þóttoz
eigi iafnsætt kent hafa, sem þat var. Sídan fóro
þeir til skips síns, oc sigldo í sund þat, er lá milli
eyarinnar oc ness þess er nordr geck af landino j
stefndo í vestr átt fyrir nesit. þar var grunnsævi
mikit at fioro sióvar, oc stód þá uppi skip þeirra : oc
var þá lángt til sióvar at siá frá skipino. Enn þeim
var sva mikil forvitni á at fara til landsins, at þeir
5ao SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNL
nento eigi £ess at bída, at siór felli undir skip £eir~
ra: oc runno til lands, £ar er á ein fell or vatni
eino. Enn þegar siór f ell undir skip |>eiri a , þá tó-
ko £eir bátinn, oc rero til skipsins, oc ílutto |>at
upp í ána, sídan upp í vatnit, oc köstudo þar ac-
kerom, oc báro af skipom húdföt sín, oc gerdo þar
búdir: tóko £at md sidan, at búaz þar um £ann vetr,
oc gerdo ]?ar liús mikil. Hvarki skorti þar lax í
ánni, ne í vatnino; oc stærra lax, enn ]?eir hefdi
fyrr set. þar var sva gódr landskostr, at £ví er
£cim syndiz, at ]>ar mundi eingi fenadr fódr þurfa
á vetrom: þar komo cingi frost á vetrom, oc lítt
rcnudo þar gros. Meira var þar iafndægri, enn á
Grænlandi edr Islandi; sól hafdi þar eyktar stad oc
dagmála stad, um skamm-degi. Enn er þeir hofdo
lokit húsgerd sinni; þá mælti Leifr vid föruneyti
sitt : nú vil ec skipta láta lidi voro í II stadi , oc vil
ec kanna láta landit j oc skal helmingr lids vera vid
skála heima; enn annar helmingr skal kanna landit:
oc fara eigi lengra enn jpeir megi koma heim at
kvelldi , oc skiliz eigi. Nú gerdo þeir sva um stund.
Leifr gerdi ymist , at hann fór med þeim , edr var
heima at skála. Leifr var mikill madr oc sterkr,
skörugligr at sia, vitr madr, oc gódr hófsraadr um
alla hluti. .
GAP.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 5si
CAP. CVII.
LEIFR ER Á pVÍ LANDI UM VETRINN,
OC KALLADÍ £AT VÍN-LAND; SIGLíR
SÍDAN HEUI TIL GRÆNLANDS APTR,
OC HIALPAR SKÍP-BROTZ
MÖNNOM.
eino hverio kvelidi bar þat til tídinda, at mans
varvant af lidi þeirra, oc var þat Tyrker sudrmadr.
Leifr kunni þvi stórilla: þvíat Tryker hafdi miök lengi
verit med þeim fedgout, oc elskat miök Leif i barn-
æsko. Leifr taldi nú miök áhendr föronautom sínom,
oc bióz til ferdar at leita hans , oe XII menn med hö-
nom. Enn er þeir voro skamt komnir frá skála ,
þá geck Tyrker ímót þeirn; oc var hönom vel íag-
nat. Leifr fann þat brátt, at fóstra hans var skap
gott: hann var bratt-leitr, oc laus-eygr, smáskilligr
í andliti, Jítill vexti oc vesalligr; enn íþróttéi-madr
á allzkonar hagleik. pá. mælti Leifr til liaus : hví
varto sva seinn, fóstri minn, oc fráskili foruneytino?
hann taladi þá fyrst lengi á þyrsko, oc skaut marga
vega augunom, oc gretti sik; enn þeir skildo eigi
hvat hann sagdi. Hann mælti þá á Norræno, er
stund leid: ec var genginn eigi miklo lengra enn
þit; kann ec nockor nynæmi at segia: þviat ec fann
Vinvid oc vínber. Mun þat satt, íóstri minn? qvad
2 1
522 SAGA AF OLAFX TRYGGVA SYNL
Leifr. At visso erþatsatt, qvad hann; £víat ee var
þar fæddr, er hvarki skorti Vínvid , ne vínber. Nú
svoíb þeir a£ |>á nólt ; enn nm morguninn mællti
Leifr vid háseta sína: nú skall hafa tvennar syslor
fram, oc skal sinn dag hvert; lesa vínber, eda högg-
va vínvid, oc felia mörkina, sva at J>at verdi framr
til skips míns; oc þetta var ráds tekit. Sva er sagt,
at eptir bátr þeirra var fylldr af vínberiom. Nú
var högginn íarmr á skipít. £>ar voro oc hveitiak-
rar siálfsánir, oc |>au tre er mosor heita: oc höfdo
|>eir af öllo þesso med ser nockor merki; sum tre
sva mikil, at í hús voro lögd. Oc er vorar, £á
biuggoz þeir, oc sigldo brott, oc gaf Leifr nafn lan-
dino eptir landkostom, oc kalladi Víhlánd: Sigla nú
sídan í haf, oc gaf jbeim vel byri , J>ar til er þeir
sá Græuland, oc höll undir joklom. J?á tók einn
madr til máls , oc mælti vid Leif: hví styrir þú sva
miök undir vedr skipino ? Leifr svarar: ec h}'gg at
stiórn minni , enn |>ó nú at lleira , edr hvat siái
J>er til tídinda? J>eir qvadoz eigi siá, |>at er tidin-
dom sætti. Ec veit eigi segir Leifr , hvart ec se
skip , edr sker. Nú siá þeir , oc qvodo sker vera.
Hann sá því framar enn í>eir, at hann sá menn í
skerino. Nú, vil ec, at ver beitim undir vedrit, se-
gir Leifr, sva at náim til þeirra , ef menn ero þurf-
tugir, at ná vorom fundi; oc er naudsyn á at duga
f>eim. Enn med því, at þeir se eigi fridmenn ,
þá eigom ver allan kost undir oss : enn þeir eigi
undir ser. Nú sækia þeir undir skerit, oc lægdo segl
SAGA AF OLAFX TRYGGVA SYNL 5^5
sitt , oc kös'tudö atkeri , oc skuto litlom báti ödrom
er þeir höfdo hafi flried ser. tJcl spyrdi Tyrker:
hver þar redi fyrir lidi ? sá kvez þórir heita, oc ve-
ra Nerænn nvadr át kynni : edr hvert er þitt nafn ?
Leifr seígir til sín. Erto son Eiríks Rauda or Brat-
tahlíd? segir hann. Leifr qvad sva vera. Nú vil
ec, segir Leifr, bióda yÖr öllom á mitt skip , oc
femunom þeim er skipit mávidtaka. f>eir þágo £>ann
kost; oc sigldo sídan til Eiriksfiardar med þeim far-
mi, þar til er þeir komo til Braltahlídar; báro far-
minn af skipi. Sídan baud Leifr jpóri til visíar med
ser, oc Gudridi kono hans , oc þrim mönnom ödrom;
enn feek vistir audrom hásetom, bædi JÞóris oc sí-
nom felaugom. Leifr tók XV menn or skerino.
Hann var sídan kalladr Leifr hinn Heppni. Leiíi
vard nú bædi cott till fiár oc ínannvirdin^ar. t>ann
vetr kom sótt míkil í iid þóris ; oc andadíz hann
]?órir, oc mikill hláti lids hans. þann vetr andadiz
oc Eirikr Raudi. Nú var umræda mikil um Vín-
]ands för Leifs, oc þótli J>6rvaldi bródr hans of
úvida kannat hafa verit landit. pá. triælti Leifr vid
þórvalld: þú. skallt fara med skip mitt , bródir, ef
þú vill til Vínnlands: oc vil ec þó , at skipit fari ádr
eptir vidi J>eim er þórir atti í skerino. Oc sva var gert.
CAP. CVIII.
FRÁ ÞÓRVALLDI EIRIKS SYNI BRODR
LEIFS OC SKRÆLINGIOM I VÍNLANDÍ.
IMú bióz Jjórvalldr til £>eirrar ferdar med XXX
524 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
manna , med umrádi Leifs bródor síns. Sídan biug-
go þeir skip sitt , oc helldo í haf. Oc er engi frá-
sögn um ferd þeirra , fyrr enn þeir koma til Vín-
lands, til Leifs búda, oc biuggo þar ura skip sitt ,
oc sato um kyrt þann vetr, oc veiddo íiska til uiatar
ser. Enn um vorit mælti þórvaldr, at þeir skyiido
báa skip sitt, oc skylldi eptir-bátr skipsins , oc nock-
rir menn med, fara fyrir vestau landit , 06 kanna
þar um sumarit. peim syndiz landit fagurt oc skó-
gótt; oc skamt milli skógar oc sióvar : oc hvitír
sandar. £>ar var eyott miök oc grunnsævi mi-
kit. þeir fundo livorki manna vistir ne dyra ;
emi í eyo einni vestarliga, fundo þeir kornhiáhn
af tre : eigi fundo þeir íleiri manna-verk j oc fóro
aplr oc komo til Leifs búda at hausti. Enn at
sumri ödro fór ^órvalldr fyrir austan med kaupski-
pit, oc hit nyrdra fyrir landit. þá gerdi at þeim
vedr hvast fyrir andnesi eino ; oc rak f>á þar upp ,
oc bruto kiölinn undan skipino , oc höfdo þar tof
lánga , oc bætto skip sitt. pá mælti þórvalldr vid
förunauta sina : nú vil ec at ver reisim her upp
kiölinn á nesino , oc kallim Kialarnes : oc sva gerdo
þeir. Sidan sigla þeir þadan í braut , oc austr fy-
rir landit , oc inn í Fiardarkiapta þá þar ero næstir,
oc at höfda þeim er þar geck fram : hann var allr
skógi vaxinn. Þá leggia þeir fram skip sitt i lægi,
oc skióta bryggiom á land ; oc gengr £>órvalldr þar
á land upp , med alla förunauta sína. Hann mælti
þéi : her er fagurt , oc hcr vilda ec bæ minn reisa:
SAGA AF OLAFI TRYGGVA S Y N I. 3s5
gánga sídan til skips , oc sicá á sandinom , inn frá
höt'danom þriár hædir, oc fóro til þángat oc siá
þar húdkeipa þriá oc í>riá menn undir hveriom.
pá skipto þeir lidi síno , oc höfdo hendor á þeim
öllom ; nema einn komz í brott med keip sinn. þeír
drepa hina VIII, oc gánga sidan aptr á höfdann ,
oc siáz þar um ; oc sá inn í fiördi nn hædir nocko-
rar , oc ætludo þeir þat vera bygdir. Eptir þat sló
á þá höfga sva miklom , at þeir mátto eigi vöko
hallda , oc sofna þeir allir. pá kom kall yfir þcá ,
sva at þeir vöknudo allir ; sva segir kallit: vaki þú
þórvalldr, oc allt föruneyti þilt, ef þú vill lif þitt
hafa ; oc far þú á skip þitt , oc allir menn þínir,
oc farit frá landi sem skiótast. þá for innan eptir
íirdinom útal húdkeipa, oc lögdo at þeim. ^orvaldr
mælti þá : ver skúlom færa út á bord vígfieka , oc
veriaz sem best ; enu vega lítt ímót. Sva gera þeir.
Enn Skrælingiar skuto á þá um stund; enn llya
sídan í brott sem ákafast , hver sem mátti. ^á spurdi
þórvalldr menn sína , ef þeir væro nockot sárir?
þeir qvodoz eigi sárir vera. Ec hefi fengit sár un-
dir hendi, segir hann , oc íló ör milli skipbordsins ,
oc skialldarins , undir hönd mer; oc er her örin ,
oc mann mik þetta til bana leida. Nú ræd ec , at
þer búit ferd ydra sem íliótast , aptr á læid ; ena
þer skolot færa mik á höfda þann , er mer þótti
byggiligr vera ; má þat vera , at mer hafi satt á. munn
komit, at ec muni þar búa á um stund : þar skulo
þer mik grafa , oc setia krossa at höfdi oc fótom ;
526 SAGA AF OLAFX TRYGGVA STNL
oc kallit |>at Krossanes iafhan sídan. Grænland var
J>á kristnat, eun þó andadiz Eiríkr Raudi fyrir krist-
ni. Nú andadiz þórvalldr, oc gerdo þeir allt eptir
£ví scm hann hafdi mælt: oc fóro sídan , oc hitto
fbrunauta sína ; oo sögdo hvorir ödrom slík tidindi
sem visso : oc biuggo þar £>ann vctr , oc fengo ser
vínber oc vinvid til skips síns, Nú buaz f>eir þadan
um vorit , aptr til Grænlands ; oc komo skipi síno
í Eiríks fiörd , oc kunno Leifi. at segia mikil tídiudi.
CAP. CIX.
FRA þORSTEINÍ EIRIKSSYNI BRODR
LEIFS, OC HANS VINLANDS FERD.
J?at hafdi gerz til iídinda medan á Grænlandi , at
þórsteinn í Eiriksfirdi hafdi qvongaz , oc fengit
Gudrídar þórbiarnar dóttor, er átt hafdi þórir Austr-
madr , er fyrr var frásagt. Nú fystiz þórsteinn
Eiriksson at fara til Vinlands , eptir líki þórvalids
bródr síns ; oc bió skip hit sama : oc valdi hann lid
at afli oc vexti , oc hafdi med ser hálfan þridiatog
manna , oc kono sína Gudridi; oc sigla í haf þegar
£au ero búin , oc or landsyn. J>áu velkti úti allt
sumarit , oc visso eigi hvar ]pau fóro; oc er vika var
af vetri , þá tóko f>eir land í Lysoíirdi á Grænlandi,
í hinni vestri bygd. þórsteinn leitadi {>eim um vi-
stir oe feck vistir öllom hásetom sínom ; enn hann var
vistlaus oc kona hans. Nú voro £>au eptir at skipi
tvao nockorar nætor. þá var enn úng kristni á
Grænlandi. þat var einn dag , at menn komo at
tialldi þeirra snemma; sá spyrdi er íyrir £eim var,
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 327
hvat manna væri í tialldino ? þórsleinn svarar: tveir
mcnn , segir hann ; cdr hver spyr at? pórsteinn hciti
ec, oc cr ec kalladr þórsteinn Svartr; enn þat er
erindi mitt híngat, at ec vil bioda yckor bádoni
hiónom til vistar til mm. þórsteinn qvaa vilia hafa
umrædi kono sinnar ; enn hon bad hann ráda , oc
nú iátar hann þesso. pá mun ec koma eptir yckor
á morgin med eyki ; þvíat mik skortir eigi lil, at
veita yckor vist: enn fásinni er mikit med mer at
vera; þvíat tvö erom vid þar hion ; |>víat ecerein-
þyckr miök ; annan sid heíir ec oc , enn þer haíit ;
oc ætla ec þann þó betra er þer haíit. Nú kom
hann eptir þeim um morgininn med eyki, oc fóro
þau med þórsteini Svarta til vistar; oc veitti hann
þeim vel. Gudrídr var skörulig kona at sicá , oc vitr
kona, kunni vel at vera med ókunnom mönnom. ]^at
var snemma vetrar, at sótt kom i lid pórsteins
Eiríkssonar oc andadiz þar margr förunautr þórsteini.
Hann bad gera kistor at líkom þeirra er öndudoz,
oc færa til skips, oc búa þar um ; þvíat ec vii lata
ílytia til Eiríksíiardar at sumri öll líkin. Nu er þ s
skamt. at bída , at sótt kemr í hibyli þórsíéins , oc
tók kona hans sótt fyrst, er het Grímhildr ; hon var
ákaíliga mikil, oc sterk sem karlar, oc þó kom sóttm
henni undir. Oc brátt eptir þat tók sóttina þór-
steinn Einksson, oc lágo þau bædi senn; oc andadiz
Grímhilldr kona jpórsteins Svarta. Enn er hon var
daud , þá geck þórsteinn fram or stofunni eptir íiöi
at leggia á likit. Gudrídr raælti þá: vcrtolitla hríd
328 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
i brott, þórsteinn minn , segir hon : hann qvad sva
vera skylldo. f>á mælti þórsteinn Eiríksson : med
undarligom hætti er nú um húsfreyo vora; þvíat nú
örglaz hon upp vid ólnboga, oc þokar fótom sínom
frá stocki , oc breifar til skúa sinna. Oc í því kom
Jpórsteinn bóndi , oc lagdiz Grímhilldr nidr í J>ví ;
oc brakadi þá í hverio tre í stofunni. Nú gerir
pórsteinn kisto at líki Grímhilldar, oc færdi í brott
oc bió um: hann var bædi mikill madr oc sterkr , oc
þurfti hann þess allz , ádr hann kom henni brott af
bænom. Nú elnadi sóttin þórsteni Eirikssyni , oc
andadiz hann. Gudrídr kona hans kunni því lítt :
J>á voro þau aull í stofunni. Gudridr hafdi setit á
stóli frammi fyrir becknom , er hann hafdi legit
þórsteinn bcmdi hennar. þa tók |)órsteinn bóndi
Gudndi í fáng ser af stólinom , oc settiz í beckinn
annan med hana , gegnt líki £>órsteins , oc taladi um
fyrir henni marga vega , oc huggadi hana , oc het
henni J>ví , at hann mundi fara med henni til Ei-
ríksfiardar , med líki þórsteins bónda hennar , oc
forunaula hans : oc sva skal ec laka híngat hión
fleirí þer til hugganar oc skemtunar, Hon þackadi
honom. þórsteinn Eiríksson settiz þá uppocmælti:
hvar er Gudrídr ; J>ríá tima mælti hann f>etta ; enn
hon þagdi. pá mælti hon vid þórstein bóanda: hvert
skal ec svör veita þesso máli , edr eigi? hann bad
hana eigi svara. þá geck þórsteinn bondi yíir gólfit?
oc settiz í slólinn ; enn Gudrídr sat i kniámhonom;
oc þá mælti þórsteinn bóndi : hvat viltu nafni ? se-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 029
gir hann ; liann svarar, er stnnd leid : mer er ant
til þess , at segia Gudridi fórlaug sín , til þess at
hon kunm þá betr andláti míno ; þvíat ec er kom-
inn til gódra hvilldar stada. Enn þat er þer at se-
gia, Gudrídr , at þú munt giptaz Islendskom manní,
oc muno lángar vera samfarar yckar , oc margt man-
na mun frá yckor koma þroskasamt, biart oc ágætt,
sætt oc ilmat vel ; muno þit fara af Grænlandi til
Noregs , oc þadan til Islands , oc gera bú á Islandi;
þar muno þit lengi búa , oc munto honom lengr liía;
þú muntutan fara , oc gánga sudr , oc koma út aptr
til Islands til búz þms : oc þá mun |>ar kirkia reist
vera , munto þar vera oc taka nunno vigslo , oc þar
munto andaz ; oc þá hnígr þórsteinn aptr , oc var
búit um lík hans , oc fært til skips. £>órsteinn bón-
di efndi Yel vid Gudrídi , allt þat er hann hafdi hei-
tit, Hann seldi um vorit iord sína oc kvikfe , oc
fór til skips med Gudrídi , med allt sitt : bió skipit,
oc feck menn til , oc fór sídan til Eiríksfiardar: Vo-
ro nú líkin iordot at kirkio. Gudridi fór til Leifs í
Brattahlíd ; enn þórsteinn Svarti gerdi bú í Eiríks-
íirdi , oc bió þar medan hann lifdi : oc þótti vera
hixin vaskasti madr.
CAP. CX.
FRÁ þÓRFINNI KARLSEFNI ER HANN
KOM TIL VÍNLANDS, OC FRA
SKRÆLINGIOM.
pat sama sumar kom skip af Noregi til Grænlands^
5oo SAGA AF OLÁFl TRTGGVA SYNL
sá rnadr het þórfinnr Kallzefni , er f>ví skipistyrdi;
hann var son þórdar Hesthofda, Snorra sonar, þór-
dar sónar frá Höfda. þóríinnr Kallzefni var stórau-
digr atfe;oc var um vetrinn í Brattahlíd, medLeiíi
Eiríkssyni. Brátt felldi hann hug til Gudridar , oo
beiddi hennar; enn hon veik til Leifs svörom fyrir
sik. Sidan var hon honom föstnot, oc gert brújl-
kaup þeirra á beim vetri. Hin sama var umræda
á Vinlauds för, sem fyrr, oc fysto menn Kallzefni
miök peirrar ferdar, bædi Gudrídr , oc adrir menn.
Kú var rádin ferd hans , oc red hann ser skipveria
LX karla , oc konor V. ]?ann máldaga gerdo "þeir
Kallzefni oc hásetar hans , at iöfnom höndom skylldi
f>at hafa , allt þat er J>eir fengi til gæda. þeir höfdo
med ser allzkonar fenat; þvíat jpeir ælludo at byg-
gia landit, ef þeir mætti þat. Kallzefni bad Leif
húsa á Vínlandi ; enn hann qvadz liá mundo húsin,
enn geía eigi. Sídan helldo jpeir í haf skipino , oc
koma til Leifs búda med heilo oc hölldno, oc baro
J>ar upp húdföt sin. I?eim bar brátt í hcndor mikil
föng oc gód ; |>víat reidor var f>ar upprekin , bædi
mikil oc gód; fóro til sídan, oc skáro hvalinn : skor-
ti |>á eigi mat. Fcnadr geck í>ar á land upp : enn
þat vard bnítt , at gradfe vard úrigt , oc gerdi mikifc
um sik. þeir höfdo haft med ser gridung einn„
Kallzefni let fella vido , oc telgia til skips síns ; oc
lagdi vidinn á biarg eitt til þurkanar. £>eir höfdo
óll gædi af landkostbm , þeim er þar voro , bædi af
vínberiom, oc alizkonar veidom oc gædom. Eptir £ann
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 55i
vetr hinn fyrsta kom sumar ; þá urdo þeir varir vid
Skrælingia , oc fór þar or skogi fram mikill ílockr
manna. þarvarnær nautfe þeirra ; enn gridungr tók
at belia oc gialla ákaíliga hátt : enn þat hræddoz
Skrælingiar, oc lögdo undan med byrdar sínar ; enn
þat var grávara oc safali oc allzkonar skinna vara ;
oc snúatil bæar Kallzefnis , oc vildo þar inn í húsinn.
Enn kalJzefni let veria dyrnar. Hvorigir skildo ann-
ars mál. pá. tóko Skrælingiar ofan bagga sína, oc
leysto, oc budo þeim , oc villdo vopn hellzt fyrír.
Enn Kallzefni bannadi þeim at selia vopnin. Oc
nu leiíar hann ráds med þeim hætti , at hann bad
konor bera út búnyt: þá vildo þcir kaupa þat , enn
eigi annat. Nú var sú kaupför Skrælingia , at þcir
báro sinn varning í brott í mogom sínom ; enn
Kallzefni oc förunautar hans höfdo cptir bagga
þeirra oc skinnavöro ; foro þeir vid sva búit í brott.
Nú er frá þat at segia , at Kallzefni lætr gera scip-
gard ramligan um bæ sinn , oc biuggoz þar um. I
þaim tima fæddi Gudrídr sveinbarn , kona Kallz-
efnis , oc het sá sveinn Snorri. A aundverdom
ödrom vetri , komo Skrælingiar tii móts vid þá ;
oc voro miklo íleirri enn fyrr , oc höfdo slikan var-
nat sem fyrr. £>á mælti Kallzefni vid konor: nú
skulo þer bera út shkan mat , sem fyrr var rífastr ,
enn ecki annat. Oc er þeir sáþat, þa köstudo þeir
böggunom sinom inn yfir skipgardinn. Enn Gudrídr
sat i dyrom inni med vöggo Snorra sonar síus : þá
bar skugga á dyrin , oc geck þar inn kona í svör-;
352 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
tom námkyrlli , helldr lág , oc hafdi dregil um hö-
fot , oc liósiÖrp á hár, f ölleit , oc miök eygd: sva at
eigi hafdi iafnmikil augo set, í einom rnanz hausi :
hon geck þar at er Gudrídr sat , oc mælti : hvat
heitir þú? segir hon; ec heiti Gudrídr; edrhvert er
þilt heiti? ec heiti Gudrídr , segir hon. pá. retti
Gudrídr húsfreya hönd sína til hennar, at hon sæti
hiá henni ; enn þar bar allt saman , at þá heyrdi
Gudrídr brestmikinn, oc var þá konan horfin ; oc í
því var oc veginn einn Skrælingr af einom húskarli
Kallzefnis, þvíat hann hafdi viliat taka vopn þeirra. \
oc fóro nú í brott sem tídazt ; enn klædi þeirra lá-
go þar eptir oc varningr. Eingi madr hafdi kono
þessa set utan Gudrídr ein. Nú munom ver þurfa
til ráda at taka , segir Kallzefni; þvíat ec hygg at
þeir moni vitia vor hit þridia sinni, med úfridi oc
fiölmenni. Nú skulom ver taka þat rád, at X menn
fari fram á nes þetta oc syni sik þar; enn annat
lid hvart skal fara í skóg, oc höggva þar ri^dr fyrir
nautfe vort, þá er lidit kemr fram or skóginom. Ver
skulom oc taka gridung vorn oc láta hann fara fyrir
oss. Enn þar er sva háttat, er fundr þeirra var
ætladr , at vatn var ödromegin, enn skógr á annan
veg. Nú voro þessi rád höfd, er Kallzetni lagdi til.
Nú koino Skrælingiar í þann stad, er Kallzefni hafdi
ætlat til bardaga. Nú vard þar bardagi, oc fell höl-
di af lidi Skrælingia. Einn madr var mikill oc vænn
i lidi Skrælingia; oc þótti Kallzefni at hann væri
höfdingi þeirra. Nú hafdi einn þeirra Skrælingia
SAGA A F OLAFI TRYGGVA SYNL 553
tekit upp öxi eina, oc leit á um stund , oc reiddi
at í'elaga sinom, oc hió til hans: sá fell þegar daudr.
pá tók sá hinn mikil madr vid öxinni , oc leit á
um stund , oc varp henni sidan sem lengst mátti á
sióinn: enn sídan flya þeir á skóginn, sva hver
sem fara mátti; oc lykr þar nu þeina vidskip-
tom: Voro þeir Kallzefni þar þann vetr allan; erm
at vori þá lysir Kallzefni, at hann vill eigi þar vera
lengr; oc vill fara til Grænlands. Nú búa þeir ferd
sina, oc höfdo þadan mörg gædi , í vínvidi oc beri-
om oc skinna vöro. Nú sigla beir í haf, oc komo
til Eiríksíiardar skipi síno heilo, oc voro þar um
vetrinn.
CAP. CXT.
FRÁ FREYDÍSI EIRIKS DOTTOR, OC
VINLANDS FERD HENNAR, OC
ÚDÁDOM.
TVf,
1^1 u tekz umræda at nyo um Vínlands ferd; þvíat
sú ferd þótti gód, bædi til ficár oc virdingar. ^at
sama sumar kom skip af Noregi til Grænlandz , er
Kallzefni kom af Vínlandi; því skipi styrdo brædor
tveir, Helgi oc Finnbogi, oc voro þann vetr á Græn-
landi: þeir brædor voro Islendskir at. kyni, oc or
Austfiördom. þar er nú til at taka, at Freydis Eí-
nks dóttir gerdi ferd sma heiman or Gördom, oc
fór til fundar vid þá brædor Helga oc Finnboga ,
oc beiddi þá , at þeir færi til Vínlands med farkost
sinn, oc hafa helming gseda allra vid hana, þeirra
554 SAGA AF OLAFI THYGGVA STNL
er f>ar fengiz. Nú iáttö £eir J>vi. £>adan fór hon á funcl
Leifs bródor síns , oc bad at hann gæfi henni hús
|>au , er hann hafdi gersi látit á Vínlandi. Enn hann
svarar hino saina; qvez liá- nmndo hú.3 , enn gefa
eigi. Sá var máldagi med ]?eim bræárorti cc Frey-»
dísi , at hverir skylldo liafa XXX vígra manna á
skipi , oc konor uinfram. Enn Freydís brá af jpví
þegar, oc hafdi fiimn mönnom fleira, oc leyndi þeim:
oc urdo £eir brædor eigi fyrri vid £>á varir , enn
£eir komo til Vinlands. Nú leto þau í haf, oc
liöfdo til þess mælt ádfj at |>au mundi samflota hafa,
ef sva villdi verda : oc var þess lítill munr. Enn
J?ó komo peir brædor nockro fyrri , oc höfdo upp-
borit faung sín til hása Leifs. Enn er Freydís koni
at landi, þá rydia þeir skip sitt , oc bera upp til
Juiss faung sín. pá mælti Freydís: hví báro þeir
inn her faung ydor? fníat ver hugdom, segia þeir,
at halldaz muni öll áqvedin ord med oss. Mer ledi
Leifr búsanna, segir hon , enn eigi ydor. pá. mælti
Uelgi : jbrióta mun ockor brædor ilisko vid f>ik : bá-
ro nú ÚL faung, oc gerdo ser skála, oc setto |>ann
skala íirr siónom, á Vatnsströndom , oc biuggo vel
iim; enn Freydís let fella vido til skips síns. Nú tók
at vetra, oc tolodo t>eir brædor, at takaz mundo upp
leikar oc veri höfd skemtan. Sva var gert um stund,
J>ar til er menn bároz verra í milli ; oc f>á gerdiz
sundrf>ycki medf>eiin, oc tókoz af leikar ; oc eingar
gerdoz komor milli skálanna: oc iór sva fram ltngi
vetrar. þat var einn morgin snemma at FreydiS
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 535
stód npp or rúmi síno , oc klæddiz , oc fór eigi í
skóklædin; enn vedri var sva farit , at dögg var
fallin mikil. Hon tók kápo bónda síns oc fór í ;
enn sídan geck hon til skála þeirra brædra , oc tíl
d^rra; enn madr einn hafdi útgengit litlo ádr , oc
Jokit hurd aptr á midian klofa: hon lauk upp hur-
dinni, oc stód í gátt um stund, oc þagdi; enn Finn-
bogi lá innstr í skálanom oc vakti. Hann mællti .
hvat hvillto híngat Freydís? hon svarar: ec vil at
£ú standir upp, oc gángir út med mer, oc vil ec
tala vid £ik. Sva gerir hann. þau ganga attre,er
lá undir skála vegginom, oc settoz J>ar nidr. Hver-
so likar þer? segir hon. Hann svarar: gódr þyki
mer landskostr ; enn illr þyki mer þústr sá , er vor
i millom er; þvíat ec kalla eigi hafa til ordit. pá.
segir J?ú sem er, segir hon; oc sva þicki mer. Enn
J?at er eyrindi mitt á í>inn fund; at ec villda kaupa
skipom vid yckor brædor; þvíat f>it hafit meira skip
enn ec, oc villda ec í brott hedan. f>at mun ec
láta gángaz, ef |)er líkar J>á vel Nú skilia J>au ,
vid J>at; gengr hon heim, enn Finnbogi til hvílo
sinnar. Hon stígr upp í rúmit kölldom fótom , oc
vaknar hann þórvalldr vid , oc spyr, hví at hon
væri sva kölld oc vot? hon svarar med miklom £ió-
sti: ec var gengin, segir hon, til þeirra brædra, at
fala skip at þeim, oc villda ec kaupa meira skip :
enn £eir urdo vid þat sva illa, at þeir bördo mik
oc leko sárliga: enn J>ú, vesæll madr, munt hverki
yilia reka ne retta mimiar skaramar ? ne £innar : oc
556 SAGA AF OLAFI TRYGGVA STNL
mun ec þat ná finna , at ec er brotto af Grænlandi:
oc mnn ec gera skilnat vid þik , utan þú hefnir
|>essa. Oc nú stódz hann eigi átölor hennar, ocbad
inenn uppstanda sem skiótazt, oc taka vopn sín :
oc sva gera þeir, oc íara þegar til skála þeirra
brædra, oc gengo inn, at f>eim sofandom , oc tóko
þá , oc færdo í bönd , oc leiddo sva út hvern sem
bundinn var. Enn Freydís let drepa hvern sern út
kom. Nú voro þar allir karlar drepnir; enn konor
voro eptir, oc vildi eingi þær drepa. pá inælti Frey-
dís: íái mer öxi í hönd j sva var gert. Sídan vegr
hon at konom þeim fimm er þar voro , oc geck af
þeim daudom. Nú fóro þau til skála síns eptir þetta
it illa verk ; oc fanzt þat eitt á , at Freydís þóttiz
allvel hafa unírádit, oc mælti vid felaga sína: ef oss
verdr audit at koma til Grænlands, segir hon , þá
skal ec þann mann ráda af lífi, er segir frá þessom
atburdom. Nú skulo ver þat segia, at þau búi her
eptir , þá er ver fórom í brott. Nú biuggo þeir
skipit snemma um vorit , þat er þeir brædor höfdo
átt, med þeim öllom gædom , er þau mátto til fá , oc
skipit bar : sigla sidan í haf , oc urdo vel reidfara j
oc komo í Eiríksfiörd skipi síno snemma sumars.
Nú var þar Kallzefni fyrir , oc hafdi albúit skip sitt
til hafs, oc beid byriar : oc er þat mál manna, at
eigi mundi audgara skip gengit hafa af Grænlandi ,
enn þat er hann styrdi. Freydís fór nú til búss
síns; þvi þat hafdi stadit medan úskatt: hon feck
mikinn
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 55j
mikinn feng ílár öllo íoróneyti síno; þvíat hon vildi
leyna láta údádom sínoni : Sitr hon nú í búi síno.
Eigi urdo allir sva halídinordir, at þegdi yíir údá-
dom þeirra edr illsko , at eigi kæmi upp um sídir
í}TÍr Leifi bródor herinarj oc þótti honom þessi
saga allill. pá. tók Leifr þriá menn af lidi þéTirra
Freydisar, oc píndi þá sagnar á, uui þsnna atburd
allan iaíh saman: oc var med eino móti sögn þeirra.
Eigi nenni ec, segir Leifr, at gera þat at vid Frey-
dísi systor mína ? sem hon veri verd ; enn spá mun
ec þeim þess, at þeirra afkeini mun Iítt at þrifom
verda. Nú leid J>at sva fram, at eingoin þótti um
þau vert þadan ífrú , nema íllz.
CAP. CXII.
FRÁ þÓRFINNI KARLSEFNI, OC HANS
ÆTTBOGA.
■INú er at segia frá því, er Kallzefni byr skip sitt,
oc sigldi brott or landi: honom fórz vel , oc kom
tii Noregs med heilo oc hölldno , oc sat þar um ve-
trinn, oc seldi varning sinn: oc hafdi f»ar gott yíir-
læti, oc þau bædi hión , af hinom göfgaztom mön-
nom í Noregi. Enn um vorit eptir bió hann scip
sitt til Islands; oc er hann var albúinn , oc scip
hans lá til byriar fyrir bryggionom, þá kom þar at
þeim sudrmadr einn, ættadr af Brimom or Saxlandij
hann falar at Kallzefni húsasnotro hans. Ec vil
358 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
eigi selia, sagtíi hann. Ec vil gefa fær vid hálf
mörk gullz, segir sudrmadr. Kallzefni þótti vel vid-
bodit; oc keyplo sídan: Fór sudrmadr brott med hú-
sasnotruna: enn Kallzefni vissi eigi hvat tre var.
Enn f>at var mausor, kominn af Vinlandi. Nú sig-
lir Kallzefni í haf: oc kom skipi smo fyrir nordan
iand í Skagafirdi ; oc var þar upp sett skíp hans
um vetrinn. Enn um vorit keypti hann Glaumbæ-
iar land , oe gerdi bú á • oc bió þar medan hann
liídi, oc var hit mesta göfugmenni , oc ^r margt
manna frá hönom komit oc Gndrídi kono hans, oc
gódr ættbogi. Oc er Kallzefni var andadr, tók Gud-
rídr vid búss vardveizlo, oc Snorri son hennar, er
fæddr var á Vínlandi. Oc er Snorri var qvongadr,
þá fór Gudrídr utan , oc geck sudr; oc kom út aptr
til búss Snorra sonar síns , oc hafdi hann £á látit
gera kyrkio í Glaumbæ. Sidan vard Gudrídr nunna,
oc einseío-kona: oc var f>ar medan hon lifdi. Snorri
átti son þann, er pórgeir het; hann var ladir Ing-
velldar , módor Brauds Biskops. Dóttir Snorra Kall-
zefnissonar het Hallfrídr: hon var módir Runolfs ,
födor þórláks Biskops. Biörn het son Kallzefnis oc
Gudrídar; hann var fadir þórunar, módor Biarnar
Biskops. Fiöldi manna er frá Kallzefni komit, oc
er hann kynsæll madr ordinn. Oc heíir Kallzefni
gerst sagt allra marina, atburdi um farar þessar, er
nú er noekot ordi ákomit.
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 55g
CAP. CXIII.
RÖGNVALLDR JARL SENDI MENN TIL
OLAFS KONUNGS.
VvJafr konungr oc 'þyri drotfníng sáto í Nidarósi
um vetrinn, cr konungr hafdi kristnat Halogaland.
£>yri drottning hafdi um sumarit ádr fædt svein-
barn, er þau Olafr konungr átto: Scá sveinn var
bædi mikill oc efniligr, oc kalladr Haralldr eptir
módor-födr sínom: Unno f>au konungr oc drottning
f>eim sveini mikit; oc lmgdo gótt til , at han
mundi fædaz upp, oc taka arf eptir födorsinn; enn
hanii lifdi eigi fullt ár, fVcá þvi er hann var fæddr:
þótíi £eim bádom þat mikill skadi- paxm vetr var
mart Islendskra manna med Olali konungi, sem fyrr
er ritat, oc margir adrir göfgir menn. pá. var oc
med hirdinni Ingibiorg Tryggva-dóttir, systir Olafs
konungs: hon var fríd synom, lítilát oc blíd vid
alþydo, fastræk oc drenglundot í scapi, oc allvinsæl.
Hon var vel til Islendskra manna, þeirra er ]?ar
voro: enn Kiartan Olafsson var henni kærastr; f>víat
hann hafdi lengst af þeim verit med konungi: þótti
honom oc opt skemtiligt at tala vid hana; f>víat hon
var bædi vitr, oc sniöll í máli. Olafr konungr var
iafnan gladr, oc kátr vid sina menn; oc leiddi miök
at spurningom, um hátto oc höfdingskap rikra man-
na, af hinom næsto löndom, ef men komo til hans
af Danmörk edr Svíþiod, Hallfredr Vandrædaskalld
hafdi komit um sumarit austan af GauLlandij hafdi
o4o SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI
hann verit med Rögnvaldi Jarli Ulfssyni, er ]?á var
kominn til rikis í vestra Gautlandi. Ulfr fadir
Rögnvalds var bródir Sigrídar hinnar Stórrádo: voro
J>eir syskina-synir Olafr konungr Sænski oc Rögnvaldr
Jarl: Segir Hallfredr Olaíi konungi margt af Jarli;
sagdi, at han var hraustr höfdingi oc stiórnsamr, örr
af penningom, drenglyndr oc vinhollr: sagdi Hall-
frédr f>at oc med, at Jarl vildi hallaz til vinátto vid
Olaf konung; oc hafdi þat talat, at hann villdi bidia
Ingibiargar Tryggva-dóttor. A þeim vetri komo
auslan af Gautlandi sendimenn Rögnvalds Jarls, oc
fundo Olaf konung nordr í Nidarósi; báro þarfram
eyrindi Jarls fyrir konung, öll slík sem Hallfredr hafdi
ádr orcli á komit, at Jarl villdi vera fullkominn vin
Olafs konungs; oc bar med mælti Jarl till mægda
vid, konung, oc vildi fá Ingibiargar systor hans :
Flutto sendimenn her med konungi berar iarteignir
af Jarli, at J>eir fóro med söunom hans eyrindom :
Tók konungr vel þeirra máli; enn segir, at Ingibiorg
mundi miklo ráda siálf um giaford sitt. Sidan taladi
konungr þetta mál vid systor sína, oc spurdi, hver-
so henni veri uni þetta geíit? hon svarar sva: ec
heli verit med ydr um hríd, oc haíi f>er veitt mer
bródrliga unisiá, oc elskuliga sæmd í alla stadi, sí-
dan er J>er komot i land tetta. Fyrir f>ví vil ec
iátta ydvarri forsió um giaford mitt: vænti ec at
J>er giptit mik eigi heidnom manni, Konungr segir
sva, skylldi vera. Atti konungr £á tal vid sendi-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 54 1
menn; oc var þesso rádit ádr f>eir færi brott, at
Rögnvalldr Jarl skylldi koma til motz vid Olaf ko-
nung um sumarit au,str í landi, ef hann villdi gera
vid hann vinátto fullkomna; skylldo þ ir þá siálfir
tala med ser Jbessi rad, er þtir fynduzl: Fara þá
sendimenn Jarls austr aptr jned þcssom eyrindom,"
enn Olafr konungr sat um Vetrinn i Nidarósi med
mikilli rausn oc íiölmeiini.
CAP. CXÍV.
OLAFR KONUNGR BYRIAR FERD SÍNA
TIL VINDLANÐS.
v-/|afr konungr fór um sumarit, med lidi síno sudr
med landi, um Stad. "þar í ferd var med Iiano'n
þyri drottning oc Ingibiorg Tryggvadóttir, sy-stir
konungs : Sótto ]pá til fundar vid hann vinir hans
margir oc rikis-menn, J>eir er til ferdar voro búuir
med konungi : Var þar hinn fyrsti madr Eriingr
Skiálgsson mágr bans, oc bafdi hann skeid ena
miklo: hon var XXX at rúoiatali, oc var £at scip
allvel scipat. £>á komo oc til konungs mágar Iians
Hyrningr oc þórgeirr, oc styrdi hvartveggi miklo
scipi. Margir adrir rikismenn fylgdo hanom : Fór
hann ÖHom hernom sudr med landi; enn er konungr
kom sudr á Rogaland, dvalldiz hann £>ar; þviat Er-
lingr Skíálgsson hafdi búit hanom YÍrddgliga vcitzlo
á Sóla. pé. kom austan af Gautlandi Rögnvalldr
Jarl Ulfsson? á fund Olafs kouungs, at vitia -cmka-
542 SAGA ÁF OLAFI TRYGGVA SYNL
mála Jpeirra, er ord oc sendibod hafdi í raidlom fa-
rit um veírirm, at hann skylldi fá Ingibiargar, sy-
stor konungs; tók Olafr konungr £á vel vid hanom:
Var þá talat um petta mál; sagdi Olafr, at hann
villdi hallda öll sín ord ]?ar um , oc gipta hanom
Ingibiörgo systor sína, ef hann villdi taka trúrettaj
oc kristna allt sitt undirfólk, þat er hann var yíir-
skipadr. Jarl játti £>ví : var hann £>á skirdr, oc allt
hans föruneyti: var £á aukin veitzla sú er Erlingr
liafdi giöra látit; geck Jarl at þeirri veitzlo, at eiga
Ingibiörgo Tryggva dóttor; hafdi Olafr konnngr J>cá
gipt allar syslor sínar: bióst Jarl til heimferdar, oc
Ingibiörg; feck konnngr Jarli kennimenn, at kristna
fólk á Gautlandi, oc kenna ]?ví retta sido: skildo
J>eir konungr oc Jarl med hinom mesta kiærleik.
CAP. CXV.
FERD OLAFS KONUNGS TIL VINDLANDS.
JtLptir gipting Ingibiargar systor sinnar, bióst Olafr
konungr sem hvatligast or landi med lid sitt; hafdi
hann frídt líd oc mikit; hann hafdi LX lángscipa,er
hann fór or landi, oc sigldi sudr fyrir Danmörk
gegnom Eyrarsund, oc sva til Vindlands. Hann
gerdi stefnolag vid Burislaf konung, oc funnoz í>eir
konungarnir: tölodo þeir J>á um eignir í>ær, er
Olafr konungr heimti, oc fóro allar rædor likliga
milli konunga, oc var gódr greidscapr ger á {>eim
eignom er Olafr konungr J>óttiz {>ar eiga: Dvalldiz
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYXI. $43
Olafr konungr þar lengi um sumarit oc fann þai
marga vini sina.
CAP. CXVI.
SAMTÖC SVÍA- OC DANA-KONUNGA OC
EIRIKS JARLS IMOT OLAFI KONUNGI
TRYGGVA SirXI
wveinn konungr Tiúguskegg átti þá Sigrídi hina
Stórrádo, sem fyrr er ritit. Sigríd var hinn mesti
úvin Olafs konungs Tryggvasonar, oc fann þat til
saka, at Olafr konungr haí'di slitit einjtamálom vid
hana, oc lostit hana i andlit, sva sem fyrr var ritit.
Hon eggiadi miök Svein konung til at hallda oro-
sto vid Olaf konung Tryggvason, oc segir, at þat
vœri ærin sök vid Olaf konung, er hann hafdi lagz
med fyri systor hans at ólofi ydro, oc mundo eigi
hinir fyrri frændor ydrir slikt þola; liafdi Sigríd
drottning slikar íortölor optliga í munni, oe kom
hon sva sínom fortölom, at Sveinn konungr var
fullkominn at gera þetta. Oc snimma um várit sen-
di Sveinn konungr menn austr í Svíþíód til Olafs
Svía konungs mágs síns, oc Eiríks Jarls, oc let se-
gia þeim, at Olafr Noregs konungr hafdi leidángr
úti, oc ætladi at fara um sumarit til Vindlands:
Fylgdi þat ordsendingo Dana konungs, at þeir Svía
konungr oc Eiríkr Jarl scyíldo her úti hafa, oc fara
til móts vid Sveinn konung; skjdluo þeir þá allir
samt leggia til orosto vid Olaf konung Tryggvason.
544 SA&A AF OLAFI TRYGGVA SYNl
Enn Svía kommgr oc Eiríkr Jarl voro þessarar fer-
dar albúnir, oc drogo £á saman scipa her mikina
a'f Sviavelldi, oc foro £>ví lidi sudr til Danmerkor,
oc komo þar sva, at Olafr konungr Tryggvason haf-
di ádr austr um siglt þess getr Halldorr Ukristni
í drápo , er hann arti um Eihk Jarl:
XJt þuud iöfra hneiíir
ehnódr af Svíi>iódo ,
sfiimir hellt gramv til gnnnj>r>
guunblics lidi mikloj-
hverr villdi pá höllda
hræ gæitunga fcitir, ♦
már fcek á siá sára
sylg, Eiríki fylgia*
pcir Svia konungr oc Eiríkr Jarl helldo til móts vid
Öana konung, oc höfdo £á allir saman úgrynni hers.
CAP. CXVIL
SVIKRÆDI SIGVALDA JARLS.
Oveinn konungr, £>á er hann liafdi sendt til Svíþió-
dar eptir herinom, þá sendi hann Sigvallda Jarl til
Vindlands, at niósna um her oc ferdir Olafs kon-
ungs Tryggvasonar, oc gilldra sva til, at fundr þeir-
ra Sveins konungs mætti verda oc Olafs kcnungs :
Ferr J>á Sigvalldi Jarl leid sína, oe kom fram á
Vindlandi; fór til Jomsborgar, oc sídan á fund Olafs
konungs Tryggvasonar; voro J>ar mikil vinátto mál
í>eirra á milli: kom Jarl ser í hinn mesta kærleika
vid konung. Astríd kona Jarls, dóttir Burislafs ko-
ungs, var yin mikill Olafs konungs Tryggvasonar ,
SAOA AF OLAFI TRYGGVA SYHI. 545
oc var í>at miök af hinom fyrrom tengdom, er Ol-
afr konungr hafdi átt Geiro systor hennar. Sigvalldi
Jarl var madr vitr oc rádugr: enn er liann kom ser
í rádagerd vid Olaf konung, dvalldi hann miök ferd
hans austan at sigla, oc fann til þess miok ymsa
hlnti. Enn lid Olafs Ijpmtngs let geysi illa; oc vo-
ro mennirnir miök heim-fúsir, er þeir lágo albúnir,
enn vedor byrvænlig. Sigvalldi Jarl feck niósn lc-yn-
iliga af Danmörk, oc J>á var austan kominn her
Svia konungs; oc Eirikr Jarl hafdi J>á ocbúinnsinn
her; oc þeir hÖfdingiarnir mundo þcá koma austr un-
dir Yindland, oc þeir höfclo áqvedít, at þeir mun-
clo bída þar Olafs konuugs vid ey þá er Svolld hei-
tir; sva J?at, at Jarl skylldi sva tilstilla, at þeir mætti
|>ar íinna Olaf konung.
CAP. CXVIIL
FERD OLAFS KONUNGS AF VINDLANDL
pá. kom pati nockr til Vindlands, at Sveinn Dana
konungr hefdi her úti, oc gerdiz brátt sá knrr, at
Sveinn Dana konungr mundi vilia íinna Olaf kon-
ung. Enn Sigvalldi Jarl segir sva Olaíi konungi :
ecki er £ at rád Sveins komuigs, at leggia til barda-
ga vid í>ik med Dana-her eiim saman, sva mikinn
her sein þer halit. Enn ef ydor er nockr grunr á
J»vi, at úfridr muni fyrir, þá skal ec fylgia ydor med
míno lidi , oc þótti þat enn styrkr hvar sem Joms-
yíkingar fylgdo höfdingiom; man ec fá {>er XI scip
yel scipot. Kontmgr iátadi þesso; var £á lítit yedr
546 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
oc hagstædt; Jet konungr þá leysa flotann, oc blása
til brotllögo ; drógo nienn f>á segl sín, oc gengo
meira smáscipin öil, oc sigldo þau undan á hafit út*
Enn Jarl sigldi nær konungs scipino , oc kalladi til
Jpeirra, bad konung sigla eptir ser; mer er knnnaz,
segir hann, hvar diúpaz er um eya-sundin: enn |>er
manot ]pess fmrfa med f>au hin stóro scipin : Sigldi
J>á Jarl fyrir , med sínom skipom; hann hafdi XI
scip , enn konungr sigldi eptir hanom med sínom
stórscipom; hafdi hann oc þar XI scip, enn allr
annar herinn sigldi út á haíit. Enn er Sigvalldi Jarl
sigldi utan at Svöld, f>a reri ímóti þeim skúta ein;
]?eir segia Jarli, at her Dana konungs lá |>ar í höf-
ninni fyrir J>eim. pá let Jarl hlada seglonom á sci-
pom sínom, oc róa Jpeir inn undir eyna. Halldorr
UCristni segir sva:
Ona fór oc eino
unnviggs konungr sunnan
sverd raud mætr at mordi
meidr siötigom skeida ;
Jjá er hun lagar hreina
hafdi Jarl ofkrafda
sætt geck seggia ættar
sundr skánunga fundar.
Her segir, at |>eir Olafr konungr, oc Sigvalldi Jarl
höfdo LXX scipa, oc eino meirr, f>á er f>eir sigldo
sunnan.
CAP. CXIX.
s
FRA TALI KONUNGANNA.
veinn Dana konungr oc Olafr Svía konungr, oc
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SNYl. 5Í7
Eiríkr Jarl , voro þar þá med allan hersinn; þávar
fagrt vedr oc biart sólskin , gengo þeir mi á hólm-
inn allir hofdingiar, med miklar sveitir manna, oc
sá er scipin sigldo út á hafit, miök mörg saman, oc
nú siá þeir hvar siglir eitt mikit scip oc glæsilikt;
þá mælto bádir konungarnir: þetta er mikit scip oc
ákafa fagrt; þetta mun vera Ormr hinn lángi. Eiríkr
Jarl svarar: ecki er þetta Ormr hinn lángi; oc sva
var sem hann sagdi; þetta scip átti Eindridi af Gim-
som. Litlo sídar siá þeir, hvar annat scip sigldi ,
miklo meira enn it fyrra. pá. mælti Sveinn kon-
ungr : hræddr er Olafr Tryggvason nú, eigi þorir
hann at sigla vid höfudin á scipi síno. pá segir
Eiríkr Jarl: eigi er þetta konungs scip , kenni ec
þetta scip oc seglit, þvíat stafat. er seglit; þetta er
Erlingr Skiálgsson, látom sigla þá; betra er oss skard
oc missa í flola Olafs konungs, enn þetta scip þar
sva búit. Enn stundo sidar sá þeir oc kendo scip
Sigvallda Jarls, oc viko þau þannog undir hólmann.
pá. sá þeir hvar sigldo III scip, oc var eitt mikit
scip; mælti þá Sveinn konungr, bidr þá ganga til
skipa sinna, þvíat þá ferr Ormr hin lángi. Eiríkr
Iarl segir: mörg hafa þeir önnor stórscip oc glæsilig,
enn Orm hinn lánga; bidom enn. pk mælto miök
margir menn: eigi vill Eiríkr Jarl nú beriaz, oc hef-
na födor síns; þetta er skömm mikill, sva at spyriaz
mun um öll lönd, ef ver liggiom her rned jam-mik-
lo lidi, enn Olafr konungr sigli á haíit út her hiá
oss siálfom. Enn er þeir höfdo þetta talat utn hrid,
548 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNl,
f>á sá þeir hvar sigldo IV scip , ok citt af þeim var
dreki alltnikill, oc miök gull-búinn. pá. slód upp
Sveinn konungr , oc mællti : hátt mun Ormrinn bera
mik í kvölld , þvi hanom skal ec styra. pá. mælto
margir at Ormrinn var furdo mikit scip oc frílt , oc
rausn mikil at láta gera slikt scip. pá mælti Eiríkr
Jarl , sva at nockorir menn heyrdo : þott Olafr kon-
ungr liefdi eigi meira scip enn þetta, þa mundi
Sveinn konungr þat alldri fá af hanom med cinom
saman Dana-her : Dreif þá íólkit til scipanna, oc
ráko af tiölldin, oc ætlado at búaz skiotliga. Enii
er höfdingiar ræddo þetta milli sín, sem núersagt,
þá sá þeir hvar sigldo III scip allmikil, oc et íiórda
sídast, oc var þat Ormr hinn Lángi. Enn þau hino
stóro scip , er ádr höfdo siglt, oc þeir hugdo at
Ormrinn væri, þat var it fyrra Tranan, enn it sí-
dara Orm hinn Skammi. Enn þcá er þeir sá Orminn
Lánga, kerido allir; mælti þá eingi ímót, at þar
mandi sigla Olafr Tryggvason: gengo þá til scipanna,
oc scipado til atlögunnar: Voro þat einka mál þeirra
hördingianna Sveins konungs oc Olafs konungs oc
Einks Jarls, at sinn þridiung Noregs scylldi eignaz
hverr þeirra , ef þeir felldi Olaf konung Tryggvason ;
enn sá þeirra höídingia^ er fyrst gcngi á Orminn ,
scylldi hann eignaz oc allt þat lutscipti, er þar fekz,
oc hverr þcirra þau scip er siálfr hrydi. Eiríkr Jarl
hafdi barda einn geisi mikinnj er liann var vanr at
hafa í viking; þdr var skegg á ofanverdo bardino
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 0Í9
hvatotvcggia; enn nidr frá iárnspaung þyck , oc sva
breid sem bardit, oc tók allt í sid oí'an.
CAP. CXX.
FRÁLIDIOLAFS KONUNGS.
pá. er þeir Sigvalldi Jarl rero inn undir hólmann ,
þá sá þeir þat þorkell Dydrill af Tröiionni, oc adrir
scipstiórnar menn, f>eir er íned hanom fóro, at Jarl
sneri sínom scipom undir hóhnann; £>á h!ódo þeir
oc scgloin, oc rero eptir hanom, oc kölludo til
þeírra, oc spurdo, hvi þeir fóro sva. Jarl segir, at
liann vill bída Olafs konungs, oc er meiri von at
úfridr se fyrir oss; leto jþeir þá flióta scipin , þar
til er þorkell Neíia kom med Orminn Skamma , oc
J>au III skip , er hönom fylgdo , oc voro þeim sogd
enn sömo tídindi. Hlódo þeir þá oc sínom seglom ,
oc leto flióta , oc bido Oiafs konungs. Enn |>á er
konungrinn sigldi inn at hólmanom , í>á reri allr
herinn innan fyrir þá , oc út á sundit. Enn er þeir
sá þat, þá bádo þeir konunginn sigla leid sína,enn
leggia eigi til orosto vid sva mikinn her. Konungr
svarar hátt , oc stód upp i lyptingunni : látit ofan seg-
lit; eigi skulo mínir menn hyggia á flótta j ec heíi
alldri ílúit í orosto ; rádi Gud fyrir Líi míno , enn
alldri mun ec á flótta leggia : Var sva gert , sem
konungr mælti. Sva segir Hallfredr :
Geta skal máls pess er mæla
znenn at vapna senno
dólga fangs vid dreugi
dáclöflgan grain qvado;
35o SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
badat her tygdar hyggia
hncckir sína recka,
l>ess lifa Þiódar sessa
trótíar ord , á ílóWa.
CAP. CXXI.
LAGT SAMAN SKIPOM OLAFS KONUNGS.
wJafr konungr let blása til samlögo öllom skipoin
sínom; var konungs skip í midio lícii - en þar á an-
nat bord Ormr hinn Skammi, enn á annat bord
Tranan. Enn þá er þeir tóko at tengia stafnana, þá
bundo þeir sanian stafnana á Orminom Lánga oc
Orminom Skamma; enn er konungr sá þat , kalladi
hann hátt, bad þá leggia fram betr it mikla skipit,
oc láta þat eigi aptaz vera allra skipa í herinom.
þá svarar Ulfr hinn Raudi: ef Ormrinn skal því
lengra framleggia, sem hann er lengri en önnor skip;
f)á mun ávint verda um söxin í dag; konungr sva-
rar: eigi vissa ec, at ec átti stafnbúan bædi raudan
oc ragan. Ulfr svarar: ver þú eigi meir baki lyp-
tinguna, enn ec man stafninn. Konungr hellt á bo-
ga, oc lagdi ör á streng, oc sneri at Ulfi; Ulfr mælti:
skiót annan veg, konungr, þannog sem meiri er þör-
fin; þer vinn ec þat er ec vinn.
CAP. CXXII.
FRÁ OLAFI KONUNGI.
Wlafr konungr stód í lypting á Orminom; bar hann
hátt miök; hann hafdi gylltan skiölld oc gullrodin
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 55i
hiálm; var hann miök audkendr fráodrom mönnpm;
hann hafdi raudan kyrlil stutlan yfir brynio. Enn
er Oiafr konungr sá at ridlodoz ílockarnir, oc upp
voro sett merki fyrir höfdingiom, þá spurdi hann:
hverr er höfdingi fyrir lidí því, er gegnt oss er?
hanora var sagt, at þar var Sveinn konungr Tiúgu-
skegg, med Danaher; konungr svarar: eigi hrædomz
ver bleydor þær; eingi er hugr i Dönom: enn hverr
er fyrir lidi því, er hægra veg er frá Dönom; ha-
nom var sagt, at þar var Olafr konungr med Svíaher.
Olafr konungr segir: betra væri Svíom heima, oc
sleikia um blótbolla sína, enn gánga á Orminn lán-
ga undir vapn ydor. Enn hvarir eiga þau stóro skip,
er þar liggia út á bakborda Dönom. £>ar er, segia
J>eir , Einkr Jarl Hákonarson. pá svarar Olafr ko-
nungr: hann mun J>ickiaz eiga vid oss skaplígau
fund , oc af jþví lidi er oss van snarprar orrosto ;
þvíat þat ero Nordmenn, sem ver erom.
CAP. C XX III.
UPHHAF OROSTUNNAR.
^idan greida konungar atródrinn: lagdi Sveinn ko-
nungr sitt skip móti Orminom lánga, enn Olafr
konungr Sænski lagdi þar út frá, oc stack stöfnom
at ytzta skipi Olofs konungs Tryggvasonar, enn öd-
rom megin lagdi at Eiríkr Jari: Tókz þar þá hörd
orosta. Sigvalldi Jarl let skotta vid sitt skip, oc
lagdi ecki til orosto. Sva segir Skúli þórsteinsson
hann var þá med Eiríki Jarli:
552 SAGA 'AF ÖLAFI TRYGGVA STNI.
Fylgdak Frísa dólgi
feck cc imgr Jþar cr spior súngo,
lm ficlr ö]ld at cc elldumá,
alldr bót oc Sigvallua.
|>ar cr til móts vid mæti
málm J?íugs í dvn liiíUma
jsnnnr fyrif Svolldrar mynnt.
sár latic rodiun bárom.
Oc enn segir frá fressom tidindom Hallfredrí
J>ar hyck vist íil niíök niisto
mörg kom drott á flólta,
grain fcann er gunni íramdi
gcn^is þræuskra drcngia.
N*fr vá einn vid iöíra
allvalldr tva snialla
frægr er slíkt at scgia
sidr cnu Jarl hinu í>ridia.
CAP. CXXIV.
FLOTTÍ SVEINS KONUNGS OC OLAFS
KONUNGS.
þessi orosta var hin snarpasta , tíc aÍJmartnskæcl,
Frambyggiar á Orminom lánga óc Orminom skamma
oc Trönortni færdo akkeri oc stafnliá í skip Sveins
konungs; enn átto vapnin att bera á £á nidr undir
fætor serj lirudo þeir öll {>au skip, er ]j>eir fengo
halldit. Enn konuugrinn Sveinn, oc þat lid erundan
komz, ílydi á önnor skipin : oc J>ví næst lögdo J>eir
frá or skotmáli. Oc fór £essi her, sva sem gat
Olafr konuugr Tryggvason. pá lagdi þar at i sta-
dinn Olafr Svía Lonungr; oc J>egar er |>eir komo nær
stor-
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 555
stórskipunom, j?á fór þeim sem hinom, at þeir leto
lid nrikit, oc sum skip sín, oe lögdo frá vid sva
búil. Enn Eiríkr Jarl sibyrdí bardanom vid it yzta
skip Olafs konungs, oc raud þat oc hió þegar þat
or tengslom: enn lagdi þá at því, er þar var næst,
oc bardiz till þess, er þat var rodit: Tók þá lidit at
hlaupa af hinorn smærrom skipunom, oc upp á stór-
skipin. Eun Jarl hió hvert or tengslom, svá sem
hrodit var. Enn Dunir oc Svíur lögdo þá í skotmál
oc öllom megin at skipoin Oiafs konuug.s: enuEiríkr
Jarl lá avallt sibyrdt vid skipin, oc átti höggorosto.
Enn sva sem menn fello á skipom lians, þ:i gengo adrir
upp í stadin, Danir ocli Sviar. Sva segir Halldórr :
Gerdis snarpra sverda
slito drengir Frid lengi
t>ar gnllin spior giiHo
giíngr oí' Orm hinn hínga :
dolgs qvádo í'rani fylgia
fráns leggbita hanom
Sænska menn at senno
sunnr oc Dauska runtia,
]pá var orosta hin snarpasta, och fell þá miök lidit,
oc kom sva at lyktom, at öll voro rodin skip Oiafs
konungs Tryggvasonar, nema Ormrinn lángi; var
þar þá allt lid komit, þat er vígt var hans manna.
J>á lagdi Eirikr Jarl bardanom at Orminom sibyrdt,
oc var þar þá enn höggorosta; sva segir Halldórr:
Fiörd kom helldr í harda
hnito reyr samman dreyra,
túngl skároz t>á tingla
tángar, Ormr hinu lángi;
25
55i SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
í>a er borcl niikinn Barda
brynflagds rcgin lagdi
Jarl vánn hiálms at hólmi
hríd vid Fal'nis sído.
CAP. CXXV.
FRÁ EIRÍKI JARLI.
H-inkr Jarl var i fyrirrámi á skipi síno, oc var þar
íýlkt med skialldborg : Var þar þá bædi höggorosta
oc spiótom lagt, oc kastat öllo því er til vapna var:
enn sumir skuto bogaskoti edr handskoti: Var þá
sva mikill vapnaburdr á Orminn, at varla mátti
hlífom fyrir sik koma, er sva þykt ílugo spiót oc
Örvar; þvíat öllom megin lágo þcá herskip at Ormi-
nom. Enn menn Olafs konungs voro þá sva ódir ,
at þeir liópo upp á bordin til þess, at ná med
sverdshöggom at drepa fólkit. Enn margir lögdo
eigi sva undir Orminn, at þeir villdo i höggorosto
vera. Enn Olafs konungs menn gengo ílestir út af
bordonom: oc gádo eigi annars, enn þeir berdiz á
slettom velli, oc sucko nidr med vapnom sínom.
Sva segir Hallfredr:
Sucko nidr af nadri
naddfárs í böd sárir
baugs gerdot vid vægiaz
verkendor megin serkiar;
va.ir inun Ormr t>ótt ormi
alldyrr konungr styi'i
hvars hann skrídr med lid lyda
lcngi slíkra di'engia.
SdGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL 555
C A P. C X X V í.
FRÁ EINARÍ þAMBARSKELFI.
XLiiiar þambarskelfir var á Orminom aptr í Krap-
parúmí : hann skaut af boga; oc var allra nianna
hardskeytastr. Einar skaut at Eiríki Jarli, oc ]aast
í styris hnackann, fyrir ofan höfot Jarli; oc geck
alít upp á reyrböndin. Jarl leit til, oc spurdi, ef
J>eir vissi hverr f>ar skaut? enn jain^kióLt komönnor
ör, sva nær Jarli, at flaug milli sulunnar oc handa-
rinnar, oc sva aptr í höfdafiölina, at lángt stód út
broddrinn. pá mælti Jarl vid þann mann, er sumir
nefna Finn, enn sumir segía at hann væri Finnskrj
sá var hinn mesti bogmadr: skiótto maun bann hiun
mikla í Krapparúmino! Finnr skaut; oc kom örin á
boga Einars midian, í ]?ví bili cr Einar dró it þn'-
dia sinn bogann: brast þá boginn í tva luti. pá mælti
Olafr konungr: hvat brast þar sva hátt? Einar sva-
rar: Noregr or hendi £>cr, konungr! eigi mun sva
mikill brestr ordinn, segir konungr: tak boga minn,
oc skiót af: cc kastadi boganom til Jians. Einar
tók' bogan, oc dró ^egar fyrir odd örvarinnar, oc
mæUi: ofveikr, ofveikr allvallds boginn, oc kasíadi
aptr boganom: tók þá skiölld sinn oc sverd, oc bar-
diz röskliga.
CAP. CXXVII.
OLAFR KONUXGR FÆR MÖNNQM SINOM
SKÖRP SVERD.
wlafr konungr Tryggvason stód í lypting á Orm-
356 SAG A AF OLAFI TRYGGVA SYNL
inom, oc skaut optaz um daginn stundom bogaskoti,
enn stundom gallokom; oc iafnan tveim senn. Ko-
nungr sá fram á skipit, oc sá sína menn reida sver-
dm, oc höggva títt, oc sá at illa bito: mælti þa hátt:
hvart reidit þer sva sliáliga svcrdin, er ec se at
ecki bita ydor? Madr svaradi: sverd var ero slæ,
oc brútin miök. pá. geck konungr ofan í fyrirrú-
mitj oc lauk upp hásætis kistuna; tók þar or morg
sverd hvöss, ©c feck mönnom sínom: enn er hann
tók nidr inni hægri hendi, þá sá menn at blód rann
ofan undan brynstúkunni; enn engi veit hvar hann
var sárr.
CAP. C XX VIII.
UPPGANGA Á ORMINN.
JVlest var vörnin á Orminom, oc mannskædoz af
Fyrirrúms mönnom , oc slafnbúom; þar var hvar-
tveggia valit mest mannfolkit, oc hæst bordin. Enn
lid fell fyrst um mitt skip. Oc þá er fátt stód upp
mannanna um siglo skeidit, þá red Eiríkr Jarl til
uppgaungunnar, oc kom upp á Orminn med fimtán-
da mann. pá kom imóti hanom Hyrmngr, mágr
Olafs konungs, med sveit manna, oc vard þar hinn
hardasti bardagi, oc lauk sva, at Jarl röck ofan
aptr á Bardann: enn þeir menn, er hönom höfdo
fylgt, fello sumir, enn sumir voro særdir. þess getr
t>órdr Kolbeinsson:
þar var hiálmads heriar
hroptz vid drærgar tóptir;
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 55?
ord feck gott er gerdi
grams vör oc bláni hiorvi ,
höll bilar hárra íialla
Hyrningr adr fat fyrniz.
;j?á vard enn hin snarpasta orosta, oc fello þá mar-
gir menn á Orminom. Enn er þyntiz skipan á Or-
minom til varnarinnar, þá red Eiríkr Jarl i annat
sinn til uppgaungo á Orminn: vard þá enn börd
vidtaka. Enn er þetta sá stafnbúar á Orminomjþá
gengo þeir aptr á skipit, oc snúaz til varnar móti
Jarli, oc veita harda vidtöko. Enn fyrir því, at þá
var sva miök fallit lid á Orminom, at vída voro
aud bordin; tóko þá Jarlsmenn vída upp at gánga :
enn allt þat lid, er þar stod upp til varnar á Or-
minom, sótti aptr á skipit, þar til sem konungrvar:
oc sneriz jþá enn til varnar. Sva segir Halldórr
Ucristni, at Eiríkr Jarl eggiadi þá sína menn:
Het á heiptar nyta
hngreifr raed Oleiíí
aptr stöck £iód á fóptor
fengill sína drengi.
þá er haf vita höfdo
Hullands of grani sniallan,
vard fyrir Vinda mvrdi
vapneidr, lokit skeidom.
CAP. CXXIX.
RODINN ORMRINN LANGI.
JSLolbiörn Stallari geck upp í Jypting till konungs;
þeir höfdo miök likan klædabúnad oc vapna. Kol-
558 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI.
biöni var oc allra manna mestr ocli frídastr: Vard
m'i enn i Fyrirrámino hin snarpasta orosta. Enn
fyrir þá sök, at þá var sva mikit fólk komit upp á
Orminn af lidi Jarls, sem vara mátti á skipino; enn
skip hans Iögdo at öllom megin utan at Orminom,
enn lítil fiöimenni til varnar, móti sva miklom her>
mi þótt þeir menn væri bædi sterkir oc fræknir;
þá fello nú ílestir á lítilli stundo. Enn Olafr kon-
ufngr siálfr, oc þeir Kolbiörn Stallari bádir, liópo
þá fyrir bord, oc á sitt bord hvarrj enn Jarls menn
liöfdo Jagt at utan smáskútor, oc drápo þá er á kaf
liópo. Oc þá er konungr siálfr hafdi á kaf laupit>
villdo þeir taka hann höndoin, oc færa Eiríki Jarli.
Enn Olafr konungr brá yíir sik skilldinom, oc steyp-
tiz í kaf ; enn Kolbiorn Stallari skaut undir sik skill—
dinom, oc hlífdi ser sva vid spiótom, er lagt var af
skipom. þeiin, er undir lágo, oc fell hann sva á siá-
inn, at skiölldrinn vard undir hancm; oc komz hann
þvi eigi í kaf sva skiótt: oc vard hann handtekinn,
oc dreginn upp í skútona, oc hugdo f>eir, at þar
væri konungrinn: \ar hann þá leiddr fyrir Jarl ,
emi er þess vard Jarl varr, att þar var Kolbiörn,
enn eigi Olafr konungr, þá voro Kolbirni grid ge-
fin. Enn í þessi svipan liópo allir íyrir bord af
Orminom, þeir er þá voro á lifi, Olafs konungs
menn; oc segir Hallfredr sva, at l-órkell Neíia, ko-
nungs bi ódir, lióp sídast allra manna fyrir bord :
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 55g
Ugrædir sú auda
armgrióts Trqno ilióta,
hann raud geir at gunni
gladr, oc báda Nadra.
Adr hialldr fóiinn hclldi
hugframr í böd ramri
suotr íif snæris vitni
sunds þórketill undan.
CAP. CXXX.
E Y A-S Ö G N.
Ova
a var fyrr ritat, at Sigvalldi Jarlkom til föroucy-
tis vid Olaf konung í Víndlandi; oc hafdi Jarl X
skip; enn pat ellifta, er á voro menn Astridar kon-
ungs dóttor kono Sigvallda Jarls. Enn þá er Olafr
konungr hafdi fyrir bord laupit, f>á æpti herihn allr
sigr óp: oc |>á lusto þeir árom i siá Sigvalldi Jarl
oc hans menn, oc rero til bardaga. pess getr Hall-
dórr Ukristni:
Drógoz vítt at vagi
Vinda skeidor oc gíndo
Þridia haudrs á tiódir
t>unn galkn í iárn-inuunom.
Gnyr vard á siá sverda
sleit Örn gera beito
d/rr vo drengia stióri
drótt koin mörg á flótta..
Enn sú Vinda sneckian, er menn Astrídar voro á
reri brott, oc aptr undir Vindland ; oc var £at þe-
gar ræda margra manna, at Olafr konungr mundi
steypt hafa af ser brynionni í kafi. oc kafat sva út
36o SAGA AF OLAFl TRYGGVA SYNI.
undan lángskipunom; lagz sídan til Vinda sneckion-
nar, oc hefdi menn Aslridar flult Jiatin til Vind-
lands; oc ero |>ar margar frásagnir um ferdir Olafs
konungs gerdar sídan af suniom inónnotn. Enn á
£>essa leid segir Hallfredr:
Veit ec eigi liitt hvart heita
húugrdeyfi skal ec leyí'a
dynsædinga daudan
dyr bljks dda ]?ú kyqvan.
Alls sounliga segia
sárr inun graoir at hvaro
hætt er til hans at fretta
hvartveggia mer seggir.
Enn hvarnog sem þat hefir verit, þá kom Olafr kon-
ungr Tryggvason alldrigi sídan til ríkis í Noregi.
Enn þó segir Hallfredr Vandrædaskálld á þessa leid:
Samr var árr of æfi
ódbragds hinn er J>at sagdi
at lofda gramr lifdi
læstyggs sonar Tryggva.
Vera qvedr öld or eli
Olaf komiuu stála;
menn geta mali sönno .
miök er verr enn sva, ferri.
Mundot "þess alls Þegnar
l>rótthardan gram sótto
frá ec med lyda lidi
land her £ar sköp verda.
At mundiökuls mundi
margdyrr koma styrir
geta ]?ickiaz J>ess gotnar
glíkligs or styr slíkom.
Enn segir audar kenni
austr
SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNI. 36l
austr í málma gnaustan
seggr frá sárom tiggia
sniiir eda brot of komnom.
Nú er sann íregit sunnan
siklings or styr miklom
kann ec eigi mart vid manna
inord veifanar ordi.
CAP. CXXXI.
FrVÁEIRÍKI JARLIHÁKONARSYNI.
-tLiríkr Jarl Hákonarson eignadiz Orminn lánga
med sigrinom, oc lutscipti mikit; oc styrdi Jarl Or-
minom írá fundinom. Sva segir Halldórr:
Hiálmfalidinn bar hilmi
hríugs at miklo Þíngi ,
skeidor glæsto pá Jþiódir,
í>;íngat Ormr hinn híngi.
Enn sudr at gny gunnar
gladr tók Jarl vid nadri
ádr vard egg at rióda
ættgódr Hemiugs brodir.
Sveinn, son Hákonar Jarls, hafdi £á fest Hólmfrídí,
dótlor Oiafs Svía konungs. Enn er þeir skipto No-
reíis velldi milli sín, Sveinn Dana konungr oc Olafr
c* 7
Svia konungr, oc Eiríkr Jarl, £á hafdi Olafr kon-
ungr'lV fylki í frándheimi oc Mæri hvaratveggiö ,
oc Raumsdal, oc austr Ránríki frá Gautelfi oc til
Svínasunds. þetta riki feck Olafr konungr í hendor
Sveini Jarli, med þvíííkvm fonnála, sem fyrr höfdo
haft skattkonungar edr Jarlar, af yfirkonungom.
Enn Einkr Jarl hafdi IV fylki í í>rándheimi, oc
2-db
562 SAGA AF OLAFI TRYGGVA SYNL
Hulogaiand, oc Nauinedal, Fiördo oc Fialir , Sögn.
oc Hördaland, oc Rogaland, oc Nordan Agdir alit
tii Lidandisness, Sva segir þordr Kolbeinsson:
Vcit ec fyrir Erling utan
:tr at hcrsar váro
lofak Fasta ty-ílcstir
Farlands vinir Jarla;
Emi ept víg frú veigo
vcl cc ord at styr nordan
land eda lengra stuudo
lagdjz sndr til Agda.
Allvallds nuto alldir
uaa likar vel slíko
skylldr letz hendi at hallda
hanu of Noregs mÖunotn.
Enn' Sýejnn konungr siumart
sagdr er daudr hinti audi,
fátt bilar ílostra yta,
fár hans byir v&ro.
Sveinn Dana konungr hafdi Jpá enn Víkina,' sva sera
hann hafdi fyrr haft; enn hann veiti Eiríki Jarli
Raumanki oc Heidmörk. Sveinn Hákonarson tók
Jarldóm af Olaíi enom Sænska. Sveinn Jarl var allra
nianna frídaslr, er menn hafa sed. Eiríkr Jarl oc Sveinn
Jarl leto bádir skiraz, oc tóko'retta trúj enn medan þeir
redo fyrir Noregi, leto £eir gera hvern sem vildi um
kristnihalldit: enn forn lög helldo þeir vel, oc alla
lands sido; oc voro menn vinsœlir oc stiórtfsamir ;
"Var Eiríkr Jarl miök fyrir þeim brædrom um for-
rád öll.
/
Jf*
3
Cvi
C\i d •
H vO
MH
0 tO
fa
w o
B
•H •
<D Tj
§ s
w So
3:o
H CO
p ítí
-P W)
co g
ti s
r °
u w
2 H
c •
m >
a> c>vo
° ^ h
HvOCO
>-} CO H
V
ð
o
University of Toronto
Library
DO NOT
REMOVE
THE
GARD
FROM
THIS
POCKET
Acme Library Card Pocket
Under Pat. "Ref. Index File"
Made by LIBRARY BUREAU
— BBWBBB
|
Rigdon Osmond "Rick" Dees III (born March 14, 1950) is an American radio personality, stand-up comedian, actor, voice artist, and comedian. Dees is a People's Choice Award winner, Grammy-nominated performing artist, and is in the Broadcast Hall of Fame. He wrote two songs that appear in the film Saturday Night Fever and performed the title song for the film Meatballs. He co-founded the E. W. Scripps television network and Fine Living Network. He has hosted Rick Dees in the Morning at 102.7 KIIS FM and Hot 92.3 in Los Angeles. Today he continues his own daily radio show, Daily Dees.
References
Other websites
1950 births
Living people
American stand-up comedians
Actors from Jacksonville, Florida
National Radio Hall of Fame inductees
Musicians from Jacksonville, Florida
People's Choice Award winners
Comedians from Florida |
Island Nights' Entertainments is a book of three short stories by Robert Louis Stevenson. It was published in 1893. It is also known as South Sea Tales. The stories are "The Beach of Falesá", "The Bottle Imp", and "The Isle of Voices". The book was one of the last books Stevenson wrote. He died in 1894.
References
1893 books
Books by Robert Louis Stevenson
British short stories |
Mr. G. Newport on new species of Myriapoda. 263
Parmelia Fahlunensis. Not unfrequent on Glyder, but in fruit only
on Cader Idris.
encausta. Glyder. :
sinuosa. Rather plentiful on a wall behind a small inn at
the foot of Snowdon, between Carnarvon and Beddgelert.
incurva. Not uncommon upon the walls about the foot of
Snowdon.
Collema fasciculare. Below Aber waterfall near Bangor.
muscicola. In fruit at Cwm Idwal (in company with Mr.
Borrer) and at Machynlleth.
Peltidea aphthosa. In fruit on the Brecon Beacon in South Wales.
Nephroma parilis (resupinata, [3 papyracea). More abundant than re-
supinata on a wall by the road one mile from Dolgelley to Bala.
Cetraria sepincola. On the largest of the stones called the Giant’s
Pebbles by a small pool on the road from Dolgelley to Tal-y-llyn.
Cornicularia bicolor. Ditto.
XXXIV.—<A List of the species of Myriapoda, Order Chilognatha,
contained in the Cabinets of the British Museum, with descrip-
tions of a new Genus and thirty-two new Species. By GEORGE
Newport, F.R.C.S., Pres. Ent. Soc. &c.
Turis list of Myriapoda completes the enumeration and descrip-
tion of species in the cabinets of the British Museum, and in-
cludes the whole of the vegetable feeders, as my former list did
the carnivorous and mixed feeders.
The Chilognatha have usually been regarded by naturalists as
the first order of Myriapoda, partly in consequence of the more
compact form of the head, and its similarity to that of the larva
state of hexapod insects, and partly from the general form of their
bodies being similar to that of those larve. This was the view
taken of these animals by Latreille, Leach, Gervais, and some
others, and very recently even by Lucas. But a different, and,
as I believe, more, correct view and arrangement have been fol-
lowed by Professor Brandt, who regards the Chilopoda as the first,
and the Chilognatha as the second division of the class. Although
I cannot entirely agree with Brandt in his division of the Chilo-
gnatha into masticating and sucking species, because, as Lucas
has recently remarked, there are species, even among the Chilo-
poda, which have the external organs of nutrition fitted only for
taking liquid food, as in the little Scolopendrella, I fully agree
with him in the superiority of the Chilopoda, as an order, over
the Chilognatha, notwithstanding the less compact structure of
the head in the former. The general characters of the Chilopoda
certainly point them out as the most perfect animals of this oscu-
lant class of Articulata. The more compact form of body, the
reduced number of the organs of locomotion, the greater activity,
264 Mr. G. Newport on new species of Myriapoda.
and the predaceous habits of the higher species, approximate the
Chilopoda to the predaceous insects on the one hand, and to the
Arachnida on the other. The form of the head, in the two di-
visions of Myriapoda, seems to have reference chiefly to the par-
ticular habits of the species. Thus, in those which seize their
prey, and subsist, like the Arachnidans, on living objects, those
segments which in reality compose the whole head are not all
anchylosed together, but are in part freely moveable on each
other, and thus allow of a more prehensile function to the large
forcipated foot-jaws, the true mandibles of the Articulata. Some
naturalists have believed that these foot-jaws in the Chilopoda are
not the true analogues of the mandibles of insects and of Chilo-
gnatha; but I am satisfied by recent examinations that this is
really the case. In the Chilognatha the foot-jaws have the form
of true mandibles, because the habits of the species require that
compact form of the organ which alone can be subservient, not
to the seizing and piercing of living prey, but to the grinding
or comminuting of more or less solid vegetable matter, on which
most of the genera of Chilognatha entirely subsist. In all other
respects, both in their internal as well as their external anatomy,
and in their physiology and mode of growth, the Chilognatha are
decidedly inferior to the Chilopoda. They seem to conduct us
down to the Annelida from the vegetable-feeding Crustacea, as
the Chilopoda do from the Arachnidans to the same class.
Class MYRIAPODA.
Order II. CHILOGNATHA.
Genus Gitomeris, Latr.
1. G. limbata, Latr.; G. marginata, Leach. England.
2. — annulata, Brandt; G. marginata, Gervais. Spain.
3. — transalpina, Koch. Sicily.
4. — pustulata, Fabr. (sp.); var. b. G. microstemma, Brandt. Spain.
This is a very distinct species, but is subject to great variety.
There are several specimens from Portugal in Mr. Hope’s collec-
tion, which most decidedly mark the varieties pointed out by
Brandt in his recent revision of this genus.
Genus ZEPHRONIA, Gray; Spuzrovevs, Brandt.
Antennæ six-jointed, clavate, truncated.
1. Z. ovalis, Gray. Java. Spheropeus insignis, Brandt.
2. — glabrata, mihi. Whitish ash-colour, polished, with the front
of the head deeply and thickly punctured; the anterior margin of
the first dorsal ring with a free elevated border. Length 4 lines.
Philippine Islands.
Mr. G. Newport on new species of Myriapoda. 265
3. Z. castanea, mihi. Dark chestnut-coloured, roughened. Length
l inch. Philippine Islands.
4, — innominata, mihi.
5. — heterostictica, mihi. Dull fuscous, with the rings mottled
irregularly with small and large blackish confluent spots; head
= and collar polished, brown; labial margin blackish, deeply punc-
tured; antenne black. Length 14 inch. India.
I have adopted the name Zephronia for this genus on the autho-
rity of the figure of Z. ovalis by Mr. Gray in Griffith’s ‘Animal
Kingdom’ (1832), where the characters of the genus, the form of
the eyes, and the form and number of joints to the antenne are
delineated, although no letter-press description of the genus or
species was then given. Professor Brandt claims to have first
described this genus by the name of Spheropeus, in a paper
read to the Academy at St. Petersburg in August 1831; but no
abstract of this paper was published till 1833. While, therefore,
I would not pretend to decide on the priority of these two natu-
ralists, I have restricted the genus Zephronia to those species
which have but six jomts to the antenne, and regard those with
seven joints to the antenne as constituting Brandt’s genus Sphe-
rotherium.
Genus Pottyxenus, Latr., Leach.
1. P. lagurus, Linn., Fabr. (sp.)
Genus Fonraria, Gray.
1. F. virginiensis, Drury, (sp.)
2. — ?
3. — dilatata, Brandt. (sp.)
Genus PoLypesmus, Latr., Leach.
. P. complanatus, Linn (sp.)
. — canadensis, mihi. Light chestnut-coloured, polished ; with two
rows of broad, scutiform, very slightly raised tubercles on the
posterior half of each dorsal plate, four in the anterior and six in
the posterior row; posterior border of each plate slightly waved.
Albany river, Canada.
N =
This species very closely approaches the common P. compla-
natus of this country, but differs from it in colour, and in the
anterior half of each dorsal plate being smooth and entirely desti-
tute of tubercles; and also in the number of tubercles on the
posterior half.
3. P. acutangulus, mihi. The posterior angles of all the dorsal plates
elongated and very acute; antennz pubescent, with the head and
266. Mr. G. Newport on new species of Myriapoda.
body jet-black, polished ; lateral plates bright yellow; legs brown.
Length 14 inch. Philippine Islands.
4. P. elegans, Gray.
5. — bifasciatus, mihi. Dark olive, with the antenne, margins of
the lateral plates, and two longitudinal dorsal lines, yellow; an-
tennz short, lateral plates declined. Length 2 inches. Philip-
pine Islands.
6. — Afer, Gray. Body a al reddish brown, legs yellowish ;
dorsal plates with three transverse rows of minute tubercles; la-
teral plates elongated, tetragonal, with an elevated curved mar-
ginal line. Length 25 inches. Africa.
7. — Leachii, Gray. North America.
8. — Grayii, mihi. Body smooth, depressed, brown, with the lateral
plates subtetragonal, rounded, with an elevated marginal line,
which on each alternate plate is waved and thickened. Length
22 inches. Sierra Leone.
9. — Drurii, Gray. Brownish ash-coloured ; dorsal surface of the
body convex, thickly covered with minute rough granulations ;
lateral plates subtetragonal, with the posterior angles acute; an-
tenn short, joints roughened, obconic. Length 23 inches. De-
merara.
10. — margaritiferus, Gervais. Philippine Islands.
Genus Stroneytosoma, Brandt.
1. S. monilis, (sp.) Bonelli.
2, — trilineata, mihi. Body convex, polished, yellowish gray, with
the legs, antennæ, and two broad lateral longitudinal fasciæ and
one narrow median fascia, brown; legs elongated. Length 14
inch. New Holland.
Genus CAMBALA, Gray.
Eyes disposed in a single, semilunar, transverse row on each side of
the head; antennæ short, subclavate, joints equal; lateral plates
very short, spheroidal, reaching only half way along each segment,
and terminating posteriorly in a simple raised line.
1. C. lactaria, Say, (sp.) North America.
I have derived the characters of this genus from the specimens
originally sent by Say to Dr. Leach. The only characters given
by Mr. Gray, in Griffith’s ‘Animal Kingdom,’ are in the descrip-
tion of the plates, vol. ii. Insecta, page 784: “135. 2. Cambala
lactaria, 142. Brown, with the front edge of the rings dotted.
Allied to Tulis (Iulus?), but the head is furnished with a row of
minute okelli (ocelli) on each side.” There is also an indistinct
representation of these ocelli on the plate.
Genus Puators? mihi.
Head short, very small, and truncated on the frontal surface ; flat-.
tened or slightly excavated; eyes subtriangular; antenne elon-
Mr. G. Newport on new species of Myriapoda. 267
gated, slender, with the sixth joint clavated ; body both anteriorly
and posteriorly very much attenuated, the second, third and fourth
segments narrower than the head; legs slender.
1. P. rugulosa, Gray (sp.). Body dark brown, with a single median
light-coloured line; head, eyes, and distal portion of each joint of
the antennz, black ; segments with numerous elevated longitudinal
strie terminating in acute points; segments sixty-one. Length
14 inch.
2. — lineata, Gray (sp.). Dark brown,with a single median red line,
and one lateral one on each side; posterior half of each segment
short, with longitudinal elevated striz ; prothorax small, with the
anterior half smooth and the posterior marked with elevated striz ;
segments sixty-one. Length 1,3, inch. North America.
3. — Richii, Gray (sp.). Yellowish brown ; antennz pubescent, with
the third joint elongated ; the posterior half of each segment with
numerous elevated longitudinal lines; those on the side united
into an arch, including the foramina repugnatoria; segments forty-
eight. Length 2 inches. Malta.
4. — Xanthina, mihi. Body polished, ochraceous, slightly com-
pressed, with the posterior half of each segment with numerous
slightly raised lines; antenne very long, with the third basilar
joint longer than the second; occipital portion of the head exca-
vated, front flattened ; legs elongated; segments forty-eight.
Length 5 inches. Valley of the Xanthus, Asia Minor.
5. — Hardwickei,Gray (sp.). Ash-coloured, polished; segments sixty-
one, smooth, with the posterior half bordered with little triangular-
shaped plates; head with the occipital surface excavated, and the
front with a broad cup-shaped surface; eyes subtetragonal, elon-
gated, with the internal angle acute and formed of five rows of
ocelli; legs elongated; segments sixty-one. Length 13 inch.
This genus reminds us strongly of the characters given by
Risso of his genus Callipus, with which indeed it agrees in the
form and length of the antennz and legs. But the characters
given by Risso apply equally well to many species of the true
Tuli, while no notice is taken by him of the very marked struc-
ture on which I propose to found this new genus, Platops, the
short and flattened frontal surface of the head, and the narrow-
ness of the anterior segments. I am not acquainted with Risso’s
species, and until then I shall propose to consider the two genera
as distinct.
Genus Iuuus, Linn.
1. J. terrestris, Linn.
. — pilosus; segments fifty-six, hairy, Newp. Hampstead.
. — niger, Leach. '
. — sabulosus, Linn.
. — canadensis, mihi. Reddish flesh-coloured, with black lateral
spots beneath a longitudinal series of whitish patches; segments
fifty-three, smooth, polished, without striæ on the dorsal surface ;
TAa Co bo
268 Mr. G. Newport on new species of Myriapoda.
penultimate segment with a strong, curved, acute mucro. Length
13 inch. Canada.
6. I. parvipes, mihi. Bluish black, polished; segments sixty-six ?,
with.the posterior half of each with very faint longitudinal strie ;
legs very short and slightly hairy; penultimate segment with a
straight, elongated, acute point; lateral anal plates with deep
hairy punctures. Length 2 to 2} inches. Valley of the Xanthus,
Asia Minor.
7. — londinensis, Leach.
8. — pilipes, mihi. Colour of dried specimen white ; segments sixty-
three, longitudinally striated, with the posterior margin black, or
reddish ; legs rather short, fuscous, densely ciliated, penultimate
segment with a very short, acute apex; the foramina repugnatoria
minute, black. Length 34 inches. Country
9. — punctatus, Leach.
10. — pusillus, Leach.
11. — Sayii, mihi; J. pusillus, Say. Flesh-coloured, with a black
patch at the side of each segment; eyes black, arranged in a trans-
verse arched line, with the concavity forwards; antennz short,
clavate ; segments smooth, without striz, the penultimate one with
the apex rounded. Length 6 lines. North America.
This description is taken from Say’s original specimen, which,
however, is not an adult. It has but forty-five segments, the
three antepenultimate of which are apodal.
Genus Bianiu.us? Gervais.
1. B. pulchellus, Leach, (sp.)
Although I have placed this species in a separate genus, accord-
ing to Gervais, it yet seems doubtful whether it ought not rather
to form only a section of the Tuli, with which it agrees in every
respect except in the absence of eyes.
Genus Spirosouvus, Brandt.
1. S. olivaceus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 1, a, Brandt) Body short,
thick, dark olive, with the prothorax subferruginous; legs dark cho-
colate; front convex, smooth, with a median labial sulcus; segments
forty-four, smooth, with the posterior half of each very short and `
distinct, with obsolete striz; preanal scale triangular, with the
apex acute, with a deep transverse depression at its base. Length
8 inches. Odajaca, Mexico.
This species ought perhaps to form the type of a distinct sub-
genus, since the second, third, fourth, fifth, six and penultimate
segments each bear only one pair of legs.
2.8. pulvillatus g. mihi. Front of the head flattened, with the la-
bial margin dilated and acute at its angles, with a median sulcus ;
segments fifty-seven, smooth, the posterior half of each without
striæ; legs strong, with the distal or third joint of the tarsi more
Q9
- m
Mr. G. Newport on new species of Myriapoda. 269
than three times as long as the second, with a soft pulvus on its
under surface. Length 63 inches. Cape Coast Castle, Africa.
. S. simillimus 9, mihi. Segments fifty-eight; front subconvex,
smooth, without punctures on the labial margin, subquadrate, with
the external angles rounded; sides of the prothorax triangular,
very acute; legs very short, slender, with the joints of the tarsi
equal, without pulvilli. Length 64 inches. Fantee, Africa.
— nigerrimus, mihi. (Div. 1l, b, Br.) Jet-black, shining, front
convex, labial margin deeply notched; prothorax smooth, with
the sides triangular, rounded ; segments smooth. Length 2 inches.
. — ruficollis, mihi. (Div. 1,5, Br.) Black, with the head, pro-
thorax, penultimate and anal segments and a broad median dorsal
line bright red; legs castaneous ; segments fifty-two, smooth, with
the posterior half of each short and elevated. Length 12 inch.
New Holland.
. — caudatus, mihi. (Div. 1, b, Br.) Dark olive, with the antennz
and legs chestnut-coloured; front mottled, with a median sulcus ;
segments forty-two, polished, without striz, the penultimate seg-
ment with a long, acute, recurved mucro; body short and thick.
Length 3 inches. Demerara.
. — marginatus, Say, sp. (Div. 2, b, Br.) North America.
. — annulatus, Say, sp. (Div. 2, a, Br.) North America.
Genus SPIROSTREPTUS, Brandt.
. S. gracilipes, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, c, Br.) Chestnut-coloured ;
legs naked, slender; front convex, with the labial border deeply
emarginated, with a triangular elevated line; prothorax smooth,
with the sides narrowed and rounded anteriorly, with a single ele-
vated marginal line; segments sixty-four, with the posterior half
of each substriated; anal mucro short. Length 44 inches. Phi-
lippine Islands.
. — curvicaudatus, mihi. (Div. 1. Subdiv.2, b, Br.) Colour of dried
specimen fuscous; segments sixty-one, with the posterior half of
each smooth, with the margin reddish ; penultimate segment with
a recurved, acute mucro ; labial margin of the front nearly straight;
prothorax with the sides tetragonal, with the anterior angle sub-
acute, and the posterior surface with faint striz. Length 44 inches.
. — nigrolabiatus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, d, Br.) Fuscous brown;
front of the head ferruginous, convex, with the labial border
blackened, emarginated, and armed with three distinct teeth ; legs
yellowish ; sides of the prothorax very much narrowed, with an
elevated border, but not striated or plicated ; segments fifty-nine,
smooth, polished, penultimate segment with a short, acute, re-
curved mucro. Length4inches. East Indies.
. — vittatus, mihi. (Div.1. Subdiv. 2,a, Br.) Dark brown, with
the head, first seven segments of the body, and a ring around the
posterior half of each segment, red; legs annulated, with the three
tarsal joints pulvillated; the superior and posterior part of the
head with a partially concealed elevated transverse band of closely
arranged longitudinal striz; prothorax with a broad, flattened,
270 Mr. G. Newport on new species of Myriapoda.
falcated margin; segments eighty-one; mucro of the penultimate
segment short. Length 9 inches. China?
5. S. maculatus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, a, Br.) Reddish orange ;
head, prothorax and antenne chestnut; segments sixty-nine, with
a black spot on each side; prothorax with its anterior margin fal-
cated, and its posterior angle produced and acute. Length 8 inches.
Calcutta.
6. — fasciatus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, a, Br.) Dark chocolate,
with the front of the head mottled with black, and a black trans-
verse fascia around the posterior half of each segment; anal mucro
short, black; legs orange. Length 10 inches. China?
- 7. — cinctatus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, b, Br.) Ferruginous, with
a narrow black ring around the middle of each segment; legs fus-
cous, with a broad black annulus around the middle of each joint;
segments seventy-five. Length 9 inches. India.
8. — rubripes, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, b, Br.) Colour of dried
specimen whitish, with the posterior border of each segment black ;
head and legs red; segments fifty-nine, smooth, polished. Length
33 inches. Country y
” 9, — quadricollis, mihi. (Div.1. Subdiv.1, b, Br.) Chestnut-coloured;
front very convex, with the labial border red ; segments sixty-three
to sixty-five, smooth, with the posterior half of each very short,
with the margin elevated ; sides of the prothorax broad, quadrate,
with a deep fossa on the anterior portion, and the posterior angle
acute and elongated. Length 8 inches. ? Fantee, Africa.
10pm punctilabium, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, c, Br. ) Colour of
dried specimen grayish, the posterior border of each ring chestnut ;
front convex, smooth, with the labial portion deeply emarginated
with a series of deep and closely arranged punctures; segments
fifty-nine, with very faint obsolete striæ; anal mucro short. Length
? Philippine Islands.
11. — microsticticus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, c, Br.) Orange-yel-
low; segments sixty-six, the posterior margin of each irregularly
marked with numerous minute black points; front convex, smooth,
with the labial margin dark chestnut; legs with the basilar joints
compressed at their upper surface, and the inferior surface of the
tarsal joints armed with stiff hairs. Length 64 inches. Cape
Coast Castle.
12. — annulatipes, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, c, Br.) Fuscous, with
the posterior margin of the rings dark chestnut; segments sixty-
eight, the anterior portion of each segment with numerous deli-
cate transverse plicæ, the posterior half smooth; legs with broad
flesh-coloured annuli. Length 74 inches. Fantee, Africa.
13. — obtusus, mihi. (Div. 1. Subdiv. 2, c, Br.) Chestnut-coloured ;
body short,. very thick and obtuse, becoming suddenly enlarged
posterior to the tenth segment ; legs very short and slender, com-
pressed and hairy; segments sixty. Length 6 inches. Congo,
W. Africa.
14, — flavoteniatus, Brandt.
15. — antipodarum, Newp.
|
Shere Hite (born as Shirley Diana Gregory; November 2, 1942 – September 9, 2020) was an American and a German feminist and sexologist. She was known for her research on women's orgasms. The Hite Report: A Nationwide Study of Female Sexuality was published in 1976. The report is Hite's most famous work.
Early life
Hite was born in St. Joseph, Missouri. She received her masters degree in History from the University of Florida in 1967. She then moved to New York City.
Personal life
In 1985 Hite married Friedrich Horicke, a German concert pianist. The couple divorced in 1999.
She moved to Germany in 1989 and became a German citizen in 1996. She isn't an American citizen anymore.
Hite died on September 9, 2020 in London from problems caused by Alzheimer's and Parkinson's disease, aged 77.
References
1942 births
2020 deaths
American feminist writers
Columbia University alumni
German writers
Sexologists
University of Florida alumni
Writers from Missouri
Deaths from Alzheimer's disease
Deaths from Parkinson's disease |
, also known as Wuji li, was a Japanese lunisolar calendar (genka reki). It was developed in China; and it was used in Japan in the mid-9th century.
History
The Goki-reki system corrected errors in the Taien calendar which was used in Japan in the first half of the 9th century. The corrections were the work of Akasuga Manomaro.
Related pages
Japanese calendar
Sexagenary cycle
Genka calendar
Gihō calendar
Taien calendar
Semmyō calendar
References
Other websites
National Diet Library, "The Japanese Calendar"
Calendars |
Gurkhas (Gorkhas) are Nepali citizens of Khas origin recruited into the British Army, and now also recruited into the modern Nepali and Indian Armies. They come from the mountains of Nepal and are best known for their courage, honesty, and loyalty.
The Brigade of Gurkhas are a part of the British Army. They have fought with the British for the past 200 years. The Gurkha unit in the British army has won 26 Victoria Cross medals and many other medals. The Gurkhas also work in the security forces of Brunei, Singapore, India and other countries.
Their symbol is the kukri or khukuri, the curved knife which they use as a weapon and a tool.
Their name in English mean "cowboys".
Nepalese people |
Emmerting is a municipality in Altötting in Bavaria in Germany and member of the administrative association of the same name.
Geography
Geographical Place
Emmerting is in the southeast of Upper Bavaria.
Structure
Emmerting is divided into four parts:
Bruck
Oberemmerting
Seng
Unteremmerting
There are also the subdistricts Altöttinger Forst, Alzgerner Forst, Emmerting and Holzfelder Forst.
References
Other websites
Homepage der Gemeinde |
_-
للا
--
0ن
2
-
0
9
ع
7
لله
-
د
1 ع و سس ممم جوعوه م سمجددا
عن عه عاج 411 164 6 > دالوا )كس د 1
/1ا 0ع ١01 0م عكفعغام
200 1215 خألروجم؟ ؤطلاذ 08 05م
لالخ ةا 101801010 018 ,77 ااكاع/االانا
و1312134ن 1 112 ١411 و201ته زعتنال-1ع )25
66
51-5533104 31-15
005 1935233831 31-5333314 31-5211
13/6
علالطعءكم أعمععتما عط لزه 01011120
0]! 10110انا؟ اننا 2011 ما
0م10 أ0 لإأأواع/ااصلا
0 زانا 02100 الا/ا2 21215 /إأطاة/ 0125 010.ع ٠١ أحاع 2 .الالانالنا//: احا
/
2 د 3
ليت
3
العلامة
!
ا
0
26
ها
-
المدين الر!
م ك4 قّ
الحم واا
0
5
لحن
؛ء-لىين
ال:
5
9
هامذااة
0
بلا
2
الفأضل
جانى
على
ممصم
يبي نيرب حي ط> لاحي
3 > >
اد د 7
>
-
لحك جل يري
#تلالجي.
4
]5
28
0
1 0
2
و7 ٠
زه ١
2 8
١ ,
7 .
4 3
7 > 0
ك١ 2
21
٠ --
03 1
1 22
/ 2
85
3 20
2 7 5
)76 7
5 7
ا 7
4
22 حي
0 2
1 5
. 6-0
1-1 5
'
2001
117
1 4
0 2 --
02
واج -
م[ -
4 أحم -
آي|
د
6
2-001
9 2
2
0
١ 8
ل
02
كين اط
6
|
لضم ىر 5
ذمكت وت )07
:
5
<> 00اااجي جه حي <>
“وجل حي <ي حي /1
ا 0
0
ا ا | 41
*الالصي كز ررحي <> <هههه !!!| حك
2
ل ,بد
314
دود ١ 0
الوك
3-0-١ 3 2
١ -/52 ] -/0- 41 -
١ 23 5 ئ : 2 ع م 7
ر 1111-11 20111" 1 >2 كنت لا
00
(
5 [إمملرا م كما ىم 31 ج00 77 مزه (ه _ لمحم 22:2 6
ابستسسبصسبب)بيي-ي ا 1”””””""ل0 57557٠ 7 7 )-)- :.. حسككك حدم -
||“ ع
للك عا
م 53
توي ررززا ١ ١ ١
4 11 ' 0 دير 7 0 1 211
7 م م لطر 3 1 - : 5
1 / 320 - > |
إ إ |
بس يسيس سسا د اس سسسسس :33د لاللسسطلنلسصة 7ك اوببلبللبنبئببددب#ب ليبي02 _257ْ2بجبجاللباُْهااتْتّْ8©”2الُ-ُلُهّللللللاببيبيبيبي ا ددر الالال
بحدع وح 2 تاححدت ا العا داك سات كا 2ت 05 2 رت خا 2ه 25 1
لا ولاس حو لأ املك 0ت حك لدجم ولاب كله أي اب 20-0 ولاج !
الهدلوليه والص-لاة علىنديه (ثوله) ورتبتهءلىمقدمة وثلاثمةالاتوناةة (أقول)
هكذاوحدناعيارةالمنفى كتيرمن| لذ«خ والهوابانافظة ثلاثهو :ازا دوقءعت.مهوا
من ل اأناءطين بدله_لىذلك قولالمصاف فهما عد وآتاالةالاتنثلاث (ذوله)
فأولاهافى ا ثمردات (أقول) قديط اق الممفرد ويرادهمابها بلالمثنىوالجموعأعنى
الوا<ى وةاد نطأوو براديه مأنعسا مل ا أضاف فية أ لهذ |مغرد أى دس عض .اف وود يطاق
ءلى ماه دل المركب وسب, أن فى ميا حث الأافاط و5 ديطاقءلىماا دل الحواة فية ا لهذا |
كرد أى لسك هلة وهو مذ ا|المعنى بتذاول ا مركيات| لتقيبدية أيضاوالمراد.الغرداتهي:ا
هوه_ذا المع-ى الاخيرفيندرجفم! الكاءاتالممس والتعر يات أيذا لالحا ص كيات |
1 :م..دية والدليلع_لىد لكانه د «عسل أاهمر دات فىمعابلة |المضاباحيث قال المقالةا لمان :
اند انا (نوله) أوءنالمركبات (أقول) أراديماالمركباتا2امةسشاءعفىماذ كرناه
|| ذلا اشكال ىكلامااشارحأيضا (قوله) لانماعبان يعرف !نطق (أقول) #للعايه
| انماعب انيعم فى المنطى كور نحز من لان ماهوخار جء:هلاعز فيهقطعا وحرنثذ يلزء
ظ أنتكونا اقدّههحزأءن ا انطووهوباطرلا:فمانهم على! ن مقدمه الشسرو عف العلوخار ح<ة
هس صصص . مجع عسي ع ع جمد جه ٠ موه سجن لصي لد لصم جوم ١
غنه
3
ا
1
ظ وك حنيد 0 0 مة حرا ملكا قرو عخهاتر عاق اكه للقي
لاشروع شه الااادر وعفىخزءمن ا حرائه وال مغر وض ان الشر و ع ف ا1غط ومُودوقف
ع-لى المقدمة و,وحكون الشروعفالماطوموقوةا 6 ىالسر وع ف امعدمه قطعأة دول
]| الأمر وغفالدمةشر وعفاااطووااشروعفالاطقءوةوف على اشر وعفالقدعه
5 فلزم ان.كون! اشرو عف ادم موةوفاعلى| اشروع ف امقدّءة وذلكمحاز وا لموابانق
1 مكلام مضافاتذ وتاأى ماع بان على ف كتّت المذطىذ لز حينئذ أنتسكون المدّمة حزا
أ ّْ 0 من كتب الذن لاحزأء نه فاندفع اللو رانمغ أوالداءلعلى:عديرهذا المضا فأ المةصود
سأن اغتصارالرسالة فىالاث_ماءا ناهوس لا سان اغدصارااءم فاصل!! كلام انهذهالر سالة
' اكثاتفىهذا الغن وكل؟:ابى هاا امن دلوق نه انرس على هزه الأشماءا ؤم سذول ه
ْ الرسالة .ارق مان ترب عام أماااك خرى نطاه, رة وما الخسكتيرى ذلان ماعب ان عمق !
كدب هذا الة نال (قوة) أوء نخيثالنادّةوهى 3-111 (أتول) أو ردعاءهان
ةكد كرت ولا مشغلة على المسادّة وأ جزاءالعلوم ما وماذ كريه فى المصر يدل ءلى
و 1 أ الهاءلى المادهة ودط وأحر ب بأنالةصودهن . الداعدة والمادةو<د هاو أما أ حزاء
71 ْ علوم فائماذ كرت مها تدهأ اذلامد ل اهاف الادهال الذى هوامةصودذلا ذورف خرو دهأ
عن هذاا مر (قوله) وا راد بالمعدمةههءا (أقول)اغاقالدن: :لان لمق مناحث
ْ . : القناس7طاىع_لىقضرة دلت < قرا س أو زود نظاىو ترادماماءةوةف كد الدا مل
ْ علنهةمةةا وله2دماتالادلةوممرا: اتطها كانتا 'صغرى وفعليت ا وكاءة ١| كبرى فى|ا لكل
آ الأولمثلا (قوله) قلانااممر يب (أقول) ررق 441 1ن عل وخاز داوب
أأد بعبارة أخرى تطويق الداء ل على ونى المدعى (دوله) و م العلم فى مفمتع | كلام (أقول) أواد
برهم ا:طفى-يتقال ورتهوهواا. رادمفتع الكلام أوائل السكتانقيل! اشرو عف التضوةأ
1 ع الفن كانه قال | ذ المهه ود . أن سين ت'براد رصأ نطىفىاثنساءالمقدمة وأجابءن . هذا
ا ااذظ راعضهمبآن1! رادهوا ادير ر بو جهمار لمر دب لانه !ناو ب التصثر روو <هما
ولاعكن قدءله الافىذ» ن نعو تزه لو حداف وض امناو الدتسي اده وار عماس تارافة
أأهوالوا<بت م رو جه مالاخةد وده وكون غيروهس “زم لذ لاك الوا حب لادهدح
: فى احده. أرمكن ن شه له ط ران موسلان الىمطلوه فانه أ رحد هها بعيزءوات كان الآخر
مود يا ليها بها دف عار ةامر حاشارة الى ذلك حمثقال فالأ ولول .دل فالصواب (نوله)
الأول ان هال (أقول) الو -ه!اسا بق بدزء_لىو<و ب| :هبر ربو <هماوامة باح
الثمر و.عمظاها يدوه وفذا ١ لو حه يدل على انهلا بدا اشرو عءلى ادسعرة هن تدير رالءعم
بر-م»>ولايدل 0 اود 515 (نوه) وف على جبا مسائله | جالا
(أقول) أراد به أنمن تصر راالمه ودءلا اعد ليه ول بمرقةتهبا ا وال أو خرا لكام
من حدث الاعرانوا ليناءحصلء:د همقدّمة كانةوهى ان كله لوه نئل العواما
|«دخل فى تلك المعرفة تاذ أو رد عليهه- له معينةمما :ةسكن بذلكم نأ نيعل انها من الخو
اقول هذه ءسئلة اهمد خلفىمعرذةاعرا اب١ كام ةو , دائه! وكلل سد |ة كذلكذهسىم من
اهو هله أ لأس ]د مزه وكذااذائصو راامران أنه 1 تلؤنية نعهمم هس اعانم ١ الذدنءن
الليطأفى| 1ك رحدصلعئ-دههعدمة رشان كلهسمّاده:-هلهامد# ل فى :لا" ل | أعدمه
5 ن بذلءمن أن بها مسائلهو عنزها عن غبرها كا ناماو باملةاذا لصو رعطارعمه
عراست وهل ات جل نب يمه لماه يحل لماك لازو بذلك قد راذا أوردعل '
د 4 أن يعم اغامنهقدرويامةة كانه قدءل ذلك أؤلاول يدانه ع ارال يمنا ّْ
صل له بالععل اع أرة رمس | لهم نغيرها <ى بردءا انه خلاف الواقعاذااسكلمن :هو ظ
عا ليما كرنا لجسل له لعل بالفعل بكل مس كلدمنهنو ردعلمداغمام:ه (فوة) دكات
ط|. 7 مم (أفول) ددني ان| امروع فى الع -ل فعل أ ختيارى فلامدمن نيعم ألا أن اذلك
اعمخائدةتماوالالامتنعا لش و عمطاقافيه كأدنفىمو عه ولاددٌّمنأن:-كون ”لك اافائدة
معتداعانظر| الى 1251م فى تسكون لشت غلن ف تخصيل ذلك الع-لم والاأكان سر وعهقءة
و »لدعا يهدعيهاعرفاو انيم حددفرء قطعا ولاددأن:سكون :لك الغا ئدةهى الا ئدة
١ ات تثرةب على ذلك | اعل اذلو سكن اناهالر عازالاءتمادهعد الثر و ع فبداعدمال:اسية
سه فيه_برسعيه فى طليمع, .فى نظ ردوأمااذاعل الغائدةالمعتديها ار ده علره قانه تسكمل
رعيدهفيهو دبأ اغؤفى ته مسيله كأهودقهوبزد ا دذلاك الا عرّماد نهدا لمرو عبواسطة م:أسية
مسائله اتلك الغائدة (قوله)ذلان تايا لعلوم سب ايزا مووعات (أ.ول)وذلثلان
ااه ودم ن العسلوم سانأ 0 ناك لوي لامها قاذا كان طاثفةءن الاحوال
والا "حكاءمتعلقة سوا حدآر تأشراءم تأسرةو طائقة أ خر ىمْهامتعلفة 1 خرا وأشماء ظ
9 اسبة أخرى كان كلو احنت م ناعل) برأسوا عتازةعن صاحيتهاول وكات متعاة:ن سئ |
واح دأو بأشياء متذاسبة من <وة واحددة ل-كازراعيذ| واحد اول إس؟ه نع دكل وا حلي 0
ل ل ارعف كلعل أنيتضو رفو نجادنا والالومة 00 0 0
١ وآمائه نو رابرءههفا مسا عب ايكون سرهم رعسه فيه على بصيرة وان بعتةد أن ذلك ل ورد ة!
دوصةه تترتت ع مهسو وا صصح از ذلك الاءتقادجازما أوغيرجازم مطابةا لاوا تع أولاوآما
الاءثةاد»اهونائدتهوغر. هف الوافع فابما عدب ذلك اذ لامكون سعره فىة#صيله م ارددّء, 1
ع اويل ورد ادسعه مهف تده مله اذا كانتثلكا لمأ ند ومومة لوأ ما معركته بألدا رد ( ها حلي
أى "دّهوفادست واحبة ادر وعدلصن لرٌ نادةًا لبصسيرة فى اللشرو ع ذهولهلم سيراعم |
المطلورء ةده تكن ةق طلرداً راديه انه اتيز ز نادة يزو يكن ن لديز نادة بصيرة لان
الميزوابصيرة قد-صلاله,تستر رمرمعه وقد ةق عاتقر رانيةّدمة العلااذ كورةههنا ظ
ولا نه
ظ )6(
: 7ل“ب<“”<"ابجبلااا لله
|| ثلاثة]شياء أ حدهاتد:ٌ رااه - نو حدما أوبرعوه وثانما ا لتصديق. غأثدنهوناام|اتصديى
: | و وشوعيةموذوعهوالا “وى أن #عل. ماح تال 1 شام نالم_دمة لتودف اسدفادة
العم وافادتةعلىمعرفة أ وال الألفاط الكان اه ا م لك ولوود
إ دل من الةسدّمة أيضاء أن ص ١: اعم فعاءين!اعلومو , دآائة “مرقهءو بأنواضعهو سان
وح سهيتّه بأ هسه والاسّارةالىمسا اله احجالافهذهأمو رتسعةةٌ انرة مممأم: تعلقة بالعل
الالوبرموحبة أ بدتمزوء: تدااطأ اب ولرباد #تصيريه فى طل,ءوو ا حدةممّاه:عامة بطر بق
افادنه واستؤادته أعنىه., يأحث الأاذاط والا<سن فى1اءءام انيد كركاها أولاو:د كتقى
معضوأولاء< رف مئْمن ذلك اذلاضرورةهةال الافى اا:هير ربوجمما و اتصديىءهأ 0
! 1-6 دناه و اذ لك قال بعضهم الا ولى أت شرا امد م عا يعن فى صمل لذن (قوله) وا
' كان سأ ن11!ة الى | نطق ساق الى معر رجه (أقول) وذلكلا ن سانا لماءة الى
ْ | 0 ان دين اث١! 20000 ئثه ا <ون المدذذ لك“ أسى <١. ا ناه
ا بد لاك مع رفة العا بغار مسا هوشي لصو ا به العل رسمهؤلا: :رم بأ ناللاحة
لوا زآن مكونرسه ردي اخردودغاءته ا 1 ناطا<ة أملامتضم تألبسان ا افيه
١ رمع هأ اذ لك] وردهما المء :ف فى عدت والحد رواسا أبديانا ةفش رع فىنة_ يمال الى
همه أعنى التصترر والتصديق لتوقفمعايه فانةا تلا حاحةذ. هالىهنا التمسم 5-5
أن مالا عدبم 0 م الى ضمرورى ونظرى الى آخرا 11د نات لي سان اذا <ة الى
“ل لقعي أ لوس ل الى التصتور والموس-ل الىالتص_ديقى ف لول يسم العل ولا
ّْ الى ١21دور وا اتصددق وم سينأ نفى كل واحد مم مأذيرور نأ ونظر اع نا كتسأبهمن
ْ ااخر ورى ذا زأن :يسك ون التي راتبأسرهاء ةلاشرور ؛ 49 فلاحا<ةاذن الى الموصل الى أ
: شد روغار ان كرن تسد ما ت,أسرها ترز ر دتفلاحا < ةاذن الى المودلالىاةصددقى
' ولاه نت الا<تما ج الى حزأى المنطقمعاوقدء رقتث| 3 الدصوددلك (دوله) العل امانصس ور
ذدط (أقول ( هذأاامهو رقددكونةهررراوا- دا كمه رالانس تود .كونمئّءددا
|| نلانسسية كتصر رالانساد وا!-كاتباومعأسيةغيرتامة أضااماتةيردية كاليوانااناطاق
: أواضاة لش خوغلا دز بدوامانامةغ_يرخير به كقولك ار بوااخير دة رش كفم انان
ا كل ذ لان منة قبل التصر رات|اساذحةطلوهاءن| أ كم وأمااجزا *الأمرطية فلاس فهها حكم
أيضا الاذرضا نادرا كوا لدستصد ذه بالفعل بل بالموهااعر دية كسح حسىء[ دوا لدوام) تدج ر
معه حلام (أةوا ل) هذا اامصو رلا د أن.كونهتّعددا ولاقام كان راله_كومعليه
| واللحسكوميهوال.ة11 10 لانت كمه كاسيأق (توله) امناالتصورالح
0 عول) الهم الا وَلسبْعَلَءل شنأ حذهما التصرٌ ر وا| مُسانى كونه دلا< مم والعدم
لثاىمثة. ل أيضاء_لىشيئين| اتصود وكونهمع السك م وأدمم الى سان التصو رالذى هو
لمشترك بين الفسعين والى ان اسلدكم فانء_دء اللدكم ورف بالته|يسسة اليه ووحيةزنتضم
العسمان رم مامعا (ثوله) فز لكا لخمتراة|انيعود (أقول) فا ثقيل لا دون
بشودالىالء -ل تلنا فلامعى أ.وسط ؟ ذعر به بين ةسهنه بل ينجن يدم عام هفان قلت مطاق
| الدفرا رص ادف لاعلم كسيد جه اا لقائدةفى الافتتاح هسم العم نتعر دقفا ص أدفه
الذى هوتعر دغدىالةرقة قلتالمًا لاك الب محل بلع دوااءمدة فى سان
الخأحددوت: دعر د نده لاه معلوم بو <ءماودلك افق .مه أ والتك مف لان 01' لعل
لاي رف عطاق مد ربهابغ-مم انه م اد فه كأعمرحيد لك ف قوله د باع_لىان
٠ القص و رما يطلق الح فان قلت:ة تقسيم لعل الى تسيو زخقط وتصثر رمعه حكم ندل على ان فءنى
التصر رم مشثرل دين هذ ين | لفسعين يده د تأرة ترات سكم وتارة بغ ا تقدعم
بدلاكان!!تدوور «طلقع لى مابرا له-0 5 ما لنصدنىذلاعا<ة فى ذ لك الىان يعرف
قطلق التصوَر دونائضة: رؤدط رتنا طلاق السو رعلماا دل اتصد بىفذ لك معلؤم ءن
المتعازف المشهور ولامد دل ق.ه للدهر د 5 ودوط أ هر ولا لأتعسم اذم عل منه الا اطلا:»على :
المعتى المشترلة دون أطلاقهء_لى خصوصسيةا ادم الاؤل ذا تّالمالذ حكرت امكن
فى التعر هثثييه على ماندلعليه |01 فليم اذرعا ةفل عتدولهز | التيدهفائد فس:ظهرءعن
ورد 5-5 (دوله) 20 مذو واب :اد أ مام زأخول) ذذايهم ا“ م اأولى والا :سال
والانذسالى انا با وسليا (قوله) 1006 د رالا متهومالتكائب
عا دراك الانسان 2-3 6 لس أصس اواحءادل هوس اس تس الى نان الاولى ان
يلاءظ الذات أوَلامْمةووم! أصذات وأتتاادراك لنارة مو تالك “نه الى الا :. ان فلايذ أن
ار أذزا كومامعا (دوله) عذى ادراك انالنسيةواقعة أواست فواقعة (أقول)
بر يدنه ا تالاتعتى بادرالك وقوعالنسية أولاوقو: موا ان يدرك مَذَى الودوع أواللاؤتوع مانا
لا انان كما نمدا المعتى ليس -<كم] . ال هنوادرا لدم سكب نيد منة. ل الاضافه
دلتعتى بادرالٌ الودوعانندرلان النسيةوافعةو: (خميع ى هد االادراك حكاحا. -أوبادرال
عد مالوةو عانبدرلك انالنسية ادس تنواقعةو سعى هذا الادرالٌ 0 أولاث أن
ادر الار: قوعالنسسية أؤلاوتوءها تحب أن تأ خر عنادراك النسيةالكمرة ماعب تأ خر
ادرا كواعن ادراكط رفما(قوله)رر باتصل الأول لاخذاء فايرا دراك حلا
وادراك مفهوما! سكانب وادراك الغسية سه اوائمسا الا لتباس دمن ادراكٌ النسية أ كم
و نالادراك الذى-م, اه حك فاذ ك1 شار الى تازههاذةا لرعاعءه_لادراك النسبة |
ادكو ءة يدون | .كم ان المتشسكك فى النسءة الحكمية مترد دين وقوءها أولاوةوعها ذقد
<ه إ لهادراك النسية المسكويةقطهاولخص_رله الادراك المدمى كم فوماءةغايران.
حزماوكذات.ن طَنّوووعا لفسية ونوهم عدم وقوغهافانه قد <ه لله اد راك النسمها 1
0
روي ااا ااا ل يز زةذزذدةت تت كك ااا د
ا انب داب تو يراجو حاولم عه ل لهالحكم الى تادراك النسية المسكمية |
' [امغار الهكم الى واذاطّعد موقوعها ونوهم وتوءهاذةدحدلهادراك النسبةالممكمية
أ وتحو يجانب الاحساب شو بزام بدو حاولمعص ل ها سكم الاحانى تادرالك القب_بة
الحسكمية مغايرألعكم الاحانى أ يضا (قوله) وعندمتأخرى الماطتيين (أذول) 5 توه.واان
الحسكم ذه لى من أ فا ل ا لنفبس |اصا درةعم ابذاءء_لىان الألفاظ الى يعبر بهاعن لمكم
ندل على ذ اث كلاسا دوالا بتاع والانتزاع والا جاب واابساب وغيرهاوا لق انه ادرا للا فعل
لان اذارده: الىو<دانتاعلنا انعدادرا كثا|اتية| لسكممة الحماية أوالاتصااة
أوالانفصا لية > صل لناسوىادرالاً ان تلك لفسديةواقعة أى مطا بت لما نفس الاح
أوادرالام! لست ووائءة أىغبرمطابمَة لمافى :ةس الام (قوله) لانالادرا كا نمعال
والفعل لامكونا زوالا (أفول)وذلائلان! اذه لهوالنا فس و احادالاثر والانفعالهوا لبأ
وقول الاثر ذلا نصد ق أ <دهماءلىمارهد وعاليه الآخر نااضر ورةوأ اا نالادراكانفوال
ماما نص اذ افسرالادراك بانتماشالنفس بااصو را لحاصلةمن الى وما ا ذافر أاعدورة
الحاصلةق النفس شسكونمنمقولة الكيففلابكونذه_لاأيضا (ذوله) وأماعلىرأى
السك والتصديق هوا-كم فقط ( أقوا ل)هذاهوا اقلا تعسيا اعم الىهذ ن ا أعسعين اج
هولاه:.ازكل واد ممْها عن الاخر نطريق خاص دس عه ل نه تم ان الادرا الى بالح-كم
ردنطر غاص نوصل اليه وهواعةة المذقبمة الى أة-امها وماعداهذ |الادراك لهطريق
روسل ]انه وهوالقول|شارح فيصو رالسكوعءلرءوتصو راجسكوم نه وتصو الشف
الأسكمرة يشارك سائرااةستوراتف الاسةسال .ادو ل الشارحفلافائدةفينهها الى ا كم
وحهل الم وعقس_ماوا حداءن الهل المدمى باأتصد يولانهذا الجموعادسلهطردى
خاص ذن لاحظ «تمصودالةن أعنى سان لطر يق الموسلة الى العلل باتدسعليه انالواحب
ىتقشعه ملاحظةالامتياز فى طرق فيكون المسكم أحد قب_ميه المدعمى بالقص ديق لك
مدير وط فىوحوده الىذم أموره:عددة من افرادالةسم الآخر واذاعرقتهذ انول اذا
أردت:ةسم ااعلعلىه_ذا المذهبنلت الل آى الادراك مطاما اما أنيكونا.را كلان
الفسديةواّءة أو لس توواقه-: وام أن .كونادرا كالغرذلك فالاؤل!-مىتصديةا والثانى
تسو نراواذا أردت :سمه على ذهب الامامةات لعل انكو ادرا كالاموز أربءةهئ
ال كومعليه وال كوم به والنسية ال-كم.ة وكون :كا لنسبةواةعة أوغيروائ»: واتما أن.كون
ادرا كاهو_يرذلك الادراك اذ كو رالا لهوااتصدنووا اءانىهوالاصر ر وأمائةسم
امدصذف فلاندم على زهب ارك قطعالان التصديقء:د هم هوا نكم وحدهلا صر ر
اذى مء ها سكم ولاعلى مذ هب الاماءا دضاو سان ذ ايا نحاصل ماذ كرهالمصف ان أ<د
|| نحى الع هوادراك غ بر مداءم للسكم وا اسم الثانىهوادرال' امع للسكم وير دعليهأن
الس
ل*للصص777ص لس بف يمه صصص ممم سوس ينات سسسب بيس-اي سس سس سس سم
3
0 / 0
- . 3
: 1 عجري د و 3 0 1 2 عت
4 . : 3 ع داع 9 ١ ١ م مد 3 م
2
تو زالحسكومعاهو_دوادراك محاءع لإلدكم فبلزم انر جعن التسمالاوّلو دخل
ىا لمان فمكون تصو را سكومءا.>وحد وتصد تاوكد اكونتدوٌ را لمسكومنه و<_ده
22 5 آخرو ككون هرا رالنية المشارن العكم تصد يقاثالةاو ,مسكون > مو عهذه
الوصو رات المأ ره للعكم نهدي ارانعأ و يكون كل اتنئمن هذها :هر رات تهدءةا ا خر
فعرئقغددا لتصدات فمثْلةولكالانسان كات علىهةتضى:ةسيهه السبعةو يكوث
الأسكمفى كل وا حدمم | خارماءن اله د يق ا معاله ذلا بكوك تتس.هه منطبةاءلىثئْمن
اأذهيين للا مكون كا .هلان | تسد دوع لىه-21 | التعسير دكونه ستقادامنا أهول
الشار حو نكونماءامعه و بترن أعنى اللسكم مما دامن الخ وهذا ,ا ل وهم ءن
قالمعنىهذا الدةسم انالادراك انم ,سحن مءر وشا للسكم فووااة-مالاوّل وان كان
معروثسالهفهوا لتصد يق وبحرا ئذلا.لزم أنمكون :صر رالحمكومعلهوحسده أوتص ير
الحسكوحه و ده ولاه وعوما معاولا أ حدهماءع النس.بة المدكمية تصدية لمكن لزن
يكوك مو عالدسو راتثأااملات تصسلريهأ لانه ادرال معر وض لإعكم دل دلزم أن نكون
ادراك الأسية وحدها تصديًا لان ال-كم عارض له حقيقة و بلزم أبضا أت طون السكم خارجا |||
عنأاده دق عارش اله فانقلت قد دمح المصنف ,أن الحمو عالمركبمن الادراك واكم
لمع أ أمتصد ذى ودلك م ذهب الامام هينه قلت ذ لك لاعدد به نفع لانااقسما اثانى انار ج
عن! لتَقسي هوالاد راك المامع للعسكم لاالج_منوعالمركبمْمانان كن التصديوعيارة
عنا سمأ لنناف والهسالعلىما عرات من عدمانطيأ قدعلى2ئمن المذ هومن ونس أده فى نفسةه
وان كانء.ارة عن امهو عالمركسممّها 5سمرجنه نكن التصد بق تهامن الع بل مركي
من] < لأس هيه مع أهس1 خرء ةا رن لهأع_نى | لمحسكم وذلك اط وأاضا :صدقعلى نهر :
الك حم علءه واطسكم :عا أنهجموع ربمن ادرا لوحكم ذ.لزم أن.كون تس ديتاوكذا
كونتصو را ل سكومءه مع الحسكم تصد يها 1 خر وهكذا تصتورالنسية مع المسكم تصد راثالا
وكذا الحه وع المركبمن هذه ااتصتوراتالثلاثةواط كم ته بقارارهاو ده لمن
تركيس اأذين من امع السكم ثلاثة أخرى نيرت ىع ددا لتصدبةات الىسيءة أ يضاالا أن اد
هلء | أسبعة هوم هب الامام تخلاف السبعه السايفة [كوله) انان يكون ا( أقول) تسم
اهما كان متدرحاءةهوا خص ممه وفسيم | شَئْهوما كانمةا بلا لدوم د رجا .عه كدت
مي خرمملا] داس_مت المنوان الى <موان ناطق و<يوانغيرناطى كان كلواحدمهما ْ
مهف الواقع وقدحعاتهتسيهالهومغنى كونةسي الشيٌقسماء:ءءكسذلك (قوله) لان
التصسد يوان كانءبسارةعن التستورمع اسأسكم (اقول )هذا بناءء_لى أن لتصسد نو عبارة
عن الاد زا لك لامع لبعكم أوالمروض لأسكم كيدل علء_مطاهر بازةصاحب الكث_ى ||
عم ب
سح مح حو و لع جو ا لسع علط سحن سك لط اي سحل عت "100017 انا ولاك .> .76> اك . .الا ست ات ص الع علس ل د اللو ا جور يلير جردا ل لج 0 حب تيمم سسا
واثباءه
, 7 8 ل" 1 8/ ٠.
0 اله مود لاورس :
وأتياغه كلاف وغيره فت م العم كانثادساءةا وأمااذا ار يدرااتص_ديقماهو
مزهب الامام أغ-نى ادوع المركبمن التسوزات!اثلاثوا ميسكم فلارظهرأن
التصديق نذا المعنى ةسم من 1لته تاذلا لزم أن يكون الل مو عالمركب مندئوا خر |
عت اق علرس لك التدى يكون مها مهو ندر ماقت الارى إن 2 مو عدار
ّ والسدف لامكو ةا ولاك دارا دل كأ ج حمذ :ذا لى أن عاذ ك رهفىالته_ دق
: ظ معن المسكم فيا ل التصد يق معتى الهموع المركب نسم اتصوركاأنه عدن لمكم سلجم
ٍْ هما وود دلت فى 11: دعجم قسنهأ من | لعل الدىهوده ال كفي تك
١ : منه (فوله) وهلا الاعتراضاابرداوة. م العم الىمطان التسور وا لنس ديق كاهو المشهور
ٍ ظ ظ (أقو ل)من شن العلم الى مطاق! اه ور والتصدددق إن درااتهّرمهنىعاماشاملا للته_دنى
لأ راديا هه بق ادر الك أت النسسيةوافعة أولدستووااءة وأراد,التصئ رادرالماءد اذلك
: ظ ولاش د آن هين | لعسين مدقا . دلان اهس ل أحدهما مننا ولا لاآخرأ- لاحى. درم أنيكون :م
ل اديفم الهوةسم اليا وآمًاائتهرور معنى الادرا لمطاةا أءنى ماخوصا دف
3 اهل فه ومع ىآ خرواذظ القخور دطاى,الاشتراك الافظى علىهف- ذا المعمى أءنىالادراك
3 اللااوعل العستى الا لأعىالادر الغا رللادرا الاي المصحكم ذلا رم عئمن
ْ مأعد | داك ذلا عه نور الات التصديق ةي لتسور الى الس وفس من التهور
اكغ-ى الاعم فلات تال على مأشوصى ادا قوم صلا نعم طاهرء بأرتمم بوهم التما سأر ول
: ْ يرهم التصددووااء >دورا رالمأ لله كاررناه “دو ه) ذلا ورد لهلاناغةة ارال (أقول)هذا
]| التكلاميد لعل ى أن الاع_تراض موه ءلى:2-مم | انف أرضا للكنه متدفع الجوابالذى
قرتره الس شارح واتناءلى نتفي الم هورف وؤاودءليء غبرء د فع عزموةدغرفت | ندفاءه
أرضاع ات زرناء الا أن اندفاغه عن الات “ف أطهره نا بدفاعهعن | امعسم السو ل 6
الاعذى (ةنوله) وا لافى أن اراد الخ( قول) قل هه ذاءنى كلام اصنف ]رشنا «أن نت الان
اراديا لتدور ذقط الحضور الذهى مط امار : انقسام الى الىةفسءوا الغ ره كاذ كره ولرْم
أِضا أن يكوبةولهذقط لغوالاحاجة اليه أصلاوان أراديه اليد دما سكم لزمامتناع
اغتمارا لتصورفتط فى ا :صرق نون ماذ حك رهم مم فانقاتقولة وجواءها شارةالى<وات
الاعتراض الها ناذا اوردءلىتف الصنف لفاصل كلاه ءلى 5 ,اسن مانم فى الاءتراض
3 الاو ل أن الاءتواض| دانى اما مموحه على ع يأرة العاف الاآنهم:دفععمذا المواب 1-5
علىء بأزةالقومفهو وز عار تخوطت 2 ا واب كاند ؤم الاعترا ص ١١ اع عن كلام
أأضاف بدقءهء ن كلا مالقوم )ا نضابله و كلامو أ:سلان كوناذظ التم و رمة-ثر كا
لت و نا طذورالاهىمطامناا ءا ذظورهن كااءوم دوث ااه
1 يبسءك
نا
ند رواا لتسورفىمةا دإه التصد دووا رادوانه مع :ة|بله قطعا م أخم رطاة ون النصتور
على ما كان ض ادنلا -ل أعنى الادراك مطلةا اللمصوء' 0 ندا نوما كلام ساف
فلاءةةذى الا أن ,كوت للتصوّر مهنىوا 3 :أول1:هورنقط ولاتدثررهعال-كم واماان :
التصور تطلق على مانا دل لصد يق عن مااءتعرؤ .هعد 110ل لانه
حلأ الصورؤذمط ما دلالاتصد ون اعت رارع دم الحمكم مد طايف دمن قد ذوط وادس دا+لاى 2
«عوومافظ امع ر نل هوه مةهلل عدنى الادراكمطاماوندذ ذعااءه فيدرا: ودهل! فد
فسديهأ للتصديق 'لاتصورء:ددمعنى وا خدفا١كم عاذ كر 3 ا أوظ الأسورات ا
«ظهرم نكلامهم دوت كلامه وعهدا الاشتراك سدفعالاءترات ضانمعاعلى اهم المشهور
إداتاا اعيياة نتقسم المصدف فا ماهوا لمواب ال وللانالمها بل لات دوقعذ ده كأ دمرح
ندهوا! «ضورفوط وأه سن | أتصد دىه عن مده دل قوهت هم من الصو رمط اها وأ دفع الاءتراضص.
الاولولا دارم أن «كون سم | لتدئ قسء .وألهر حكت نا الء: ابر فى التصددىة رطااظ8 راهو
ان ا و دما لحسكم انمااءة_مرف ال صورفةط لاق1اثم ورمطلة ا |
أفاشفعالاعتراض الثانى أ يضا (قوله) وأنه ال (أقون )وذلثلانه يلزم تركب الثئءن ||] .
|| انعضي على مذ هب الامام واشتر اط النئيطة رضهعلىمذهب ا لهك (قوله) وااءتيرق |
التضديق دس ظفوالاوٌ ل دل! لدان الىةوله وااءة_رق اله ددوش رطا أوشطراه واا:دور ||
لاش رط مئذلاا شكال ال . (أقول) فيه عثلانا لعتيرف التصد يق رطا أوثطراهوتصور ||
الحسكومعاء ده صو را ح-كوء نه وتصو را افسبة السكمية وكل واحد هن هذه ا لتصوّرات :دور |] .
خاصم.: م ةنا لعول' أ أر حاذا كان!ظر 0 مكو نكل وأ <دممائصوراساذ جامة .١ دلا أل
للتصد دقوم د رجاغةت مطاق|ل#صورؤعد اعدبر فى !اتصدين تمرط | اوشطرا ١ اادمهورالدى )
اعتيرفي عدم الحسكم قاذ شكال راق > 'لهوا وا تان.هم ال اتعدما لمسكي معت 213 7 : ظ
| ساذج على أنصذ: لدوة.د فيه والمءتير فى التصد يق هوذاث الصو را لاذجلاسفةء وقى_ده || .
فان المودوف اذاكاك حزان لش ئلا بلزمأ ن«كون صنةه حزم ئه ألاترى أنقطع للشب أحزاء ||
لاسربر ولس كون:لكالقط حزأم:_موكذا اال ف الشرط فانالموصوفاذا كان شعرطا |
لنذئ لاعدب ات كوت صغةء ترط الهفاذ اقلت الا دان كاب فزؤه انه ديأو قر عور
تصورالانسانوهذا اانه ثور فىنه-هموصوف يعدم ا سكم لان الم مر ضله نلانما ||
عرض شأ هو عالادرا كاتالءلاث لمكن هذا لصف غار ةم ن مأهمة التصدنق رمودوذه ا
وهوذاث ذلك التصتررداخلقهفلا لزمت ركب اأتص دوقم ن لكاو عيضة بدن نالحدكم |
وا مومسوقمهء دق هولااءتالة ف ذلك أن كل وا فد من] زا بدت توصوف ةرش ا50
وكذاموك وذواث رط لتق الحسكم دون الصؤة فلايلرْم اشتراط الذئيدةيضهبل ,امود وف
نذهدضءه ولا اس الةفى ذلك أبشأءان اه الصلاة اطه ارة الامو وق ,أنه ليس بصسلاة
لل
هذ الهو نمق لذ فاده الث 0 ره فى سر لإطالع واغنانى الكلام غوثاءق
ماهوطاهرا الحال فى١ اوس دهاتم نأت العتر ىكل قم هومورد ا لسلهة ثم قرا د |الىنهم
| المنقدى ل دنه 3 مر مال هدخ الوا مع تطشن جز خاو سال أ ولمفه من انطو
اعتقاد رفع ةشأنه بز ددفامه اله (دوله) امايد م عى وهوا الذىلاءدوةف حصوهء -لىذظار
و وكسب (أقول )البديه-ى بهذا لمعئى م ادف لاغرو رى الما دللل:ظرى وود يطاو الدعحسى
|| على المعدّمات الاؤلية (ةوله)كتصور الهرار :(أفوا ل)مثلا-كل وا حدمن!ابدمسى واا: ظارى
شور والاسباد يزاعت التسو بععسم الى ليدع وام بظرىوان1:ه_ددى
أرضا مقس المهما وسءأفى م.ق ذلك الأليلولااث-كال فتعر دق اليدمسىوالنظرى من |
التسورؤانالندعسئ 6ه مالا شوةف على ذظ ره وكسب اعلاواااظ ركامذه ماده ودف ءاءه وامّأ
١ التصدنوةقنعر بق تمده ا شكال وذ اثولان كم ولد ونعر#ةا جالىذظرو دكون :هر
اكوم ءايه والحكومه اجا اارهومثلهذا التصديق!ممى ند هيا كا سكم بان الممكن
ْ ماج الى مؤي رلا مكاته مع انه دص د ف علب دانه بوةفب على ذظرة ف -د + لف ١ ندر د 52 نظرى ْ
: ودر جء ن تعر دب |امدعسى فيرطل| أدعر : ذان طرداوءوكم.ا وا وابان التصديق|
عنارةعن ع الب كم وأذا كان مما فىذانهء ن النظركانيد يماد الاق تعر دقهلاءه م ودف
ف ذانه على نظر وهذاهوااراده اذ كرفتعر ذذهوأماوةفهعلى!انظرق أطراذءةل لاكنوقف
أ بالواسطةواذا<ه_ل!لتصددقع,ارةعن امهمو عالمر سكب اهومذه الامامفوى هذا
الاشسكال (قوله) ذ:قول لد سكل واحد (أقول) يريدانه لل سكل وا<دمن!!تصوراث
: يداولا كل وا ددم انظ ر نا <تى دترم أن بعض النصمو راتدم ني ونعظهانظرى وكذ لك"
اد سكل وا <بده اليد طاتيد ناولا ليوا حدم ازظرنا<دى تلان يعضو ابد ى
وبع شه ا نظرى لكزه نجع رين التصتو رات والتضديةات الختس ارا فى العبارةمع الاث_تراا'
أ ف الدايل والمرادماذ كرناهفكانه فال ادس جرع التص را تبدمءا والالا|<تد:ا الى:ظر
[أافى + سسيلةىءن التهه زراتوهو نال ل قطعاوكذ ادسج ع الة تصسد يقمات بد ناوالا
1)|<ه أ فى ع هس ءل مى - من النصد ده دأ ثالىنظر وهم رأدضاناطلقطءعا (قوله) رو.ه نظار
(أذول)هذاا! زظروارد علىطاه هلها سا رنوت كان المسذنةدفيسرها مر ع الكثف
ش بعلم الا حم اج الى الذظرقال وض الافأضل فىنوحممهذ | الم بريد ى1ا كات تمئمن الاشماء
دو ولا لذاجولاكو جاالىاظرة فكات مالاعدنما ج الى نظرمعلوم لناشَأَءّ ل (قوله) ولانظريا |
(أغول) عطف علىةوله يدم .ا وود جع هومًا أدضابين الهم رات والاطابا يعات والجط عه
بانحال كل واحدمْماءلى حدة أىادس 2 تلوا حدمن! انعم رات:ظررااذو كان كل
عياط أ لكان سمل لصيو رات,ط ردىالدومآو ااتسالوكذلك لد سكل واد
ْ من التصديغاتنظر ااذلو كاك كل واحسدمهنانظاز اي ا 0 لي
0 (؟)
الدورآوالتسا-لىوا انماجمننهما الاشتراا: الدايلء الاحاسان ا أ عراف
جازأن:كون جسع اس راتنظار ا ونفم-ىسط!- الا كت أب الى تصد دق يدع -ى زلا لازم
الاو رولاالتسا-ل وحازأديا أن: نجميسع ا لصدبتات افا رناوتتم ل ا أن
لىتصوّر بذع ى ذلادور ولاؤس ابلأ دض فلت هذا البرهانموةوف علىامّزاع كاب
لصت واتم ن التصبد بقاتو بالعكس فانم م السكلام والافلاعلى ان البءان فى الته رات
ع بدون ذلك أ دش الان اد ىا مم - -ى اذى د الها كثساب الثصر رات ءوقوف
على تسترا لكوم عله-ه واله_كوميهوا لنسيةال1كمية وكل دلك: نظارى على ذلك١(22دك ر
0 والتابل فانةاتعلىته درا عر 0 راتوالتص_دومات
نظر نا ون قولك ل وكاذكاوانظر الم الدورأوالةلسل:ه_ديقانظر ناوبكون كلوا<د
ال رات الذ كو رةه أش انظرنا و بكو أرشاةولكواللازء لهل واللز, وممثله
تسد نعازظ رناوالتصكّرات! لذ كورةفيهأيضانظر بقع تاج فى #2 مل هذ ها لتصد.عات
2 رات الى الدورأوااة اسل اللا ان ذيكون الاء:ةدلالءمذهالةدمات#الا قاتهزه
المقدّمات وتصر را عا أمو رمءلومة!: :أ لاش جة فى د لك فيج لاس ل مأ فط عاذعم يلم أ يض
م نكوعامعلومة :ا أنلا بون ح. بسع السو راتوااتصديةاتنظر نافى 'لوافعوه ذاءئ بد
اطلويا (قوله) فلانه.فذى (أفول) اذا كان الدور جرتبةوا <دة كا ذاتوةف ( ) ءلى
(ب) و (ب) لى ( ) يلم أن دكون (1)مة دماعلى :غ »وجاء لاقبل <ه وله ب ررددين وكذ لك
يكون[ب)مدماءلى تبه وحاء لاقل <همولهء رئنةين وذلاكلان )١( سادق على سادقهوا إوكان
فى ص يد سأ دده أ-كا نمه د ماعلىنةٍ -ه عرديةوا ج-ده فأذاس ىكل دا مق دود م على نقبه
عرناة ىوس عله حال أب) (قوله) وأن عدم ثم (أنول) عامل أأب وال نامصفار
أهو رغيرمة ذاهيةفزمانواحبد اوى ازمنة مت اه ة ال ومست ضارما فىازمه: غير
م::أه.ة فلس عدال فاذافرض ان تحص_يل الادر | كاتبطرنقااة-لسلقاناديج انه 9 1
حرنةن|#قدضا رمالاخانلهاتنادفعةوا <-دة أوفزرانمدناهم: 0-9 الملازمة وانا دع انه بازم
حنة ل استدشا رمالا نجاءة فى أزمنةغ -يرء: زأه 53 :اا الارمه ودنع :أ:طلان اللارم و ازآن
0
7 تبلل بخ _ 0
تسكون!1: لس لل هه لوعرء انه غر اه ,> ماض به ونح سل لهأ فى تلك الارء ل 16
١ عار ماه في ه_ل اها الآن الادرا 3 الطلوب!أوةوف على: تلك الادرا كات أي لا ددم أهى
ْ وله ون الامو رالغبرالتناه.ة.عدا تحصو ااطلوب (أقول) يلءارهاتالامو رالغير
ْ [لمء أهرة هو :اه ا لعلوم والادرا كات الت تمة نما طركات الفكر بدأعى الا:: تغالات الذهدمة
1 الواقعسة باء:- دترتدا فاذل اذا أردت ة صل الطلوب ا! :ظط رفلانده نال من غلوع بل [لة
أعايسهوه نرم اوالا: "لمن هيمها الى عض نا لعلوم || ا هات مون ةلا لال لا|
' تدا معسه تان لعل , راحزاءالمء نام المع رف والع_إررالمة د مات دامع الهل د الثتهة
ذاو
ين ييا ا وو
ظ ذلك الاعتراض متمهاغ برس انط وثتاحا الىالحوابالذىذ سح رداا ارح 1
1ْ ادراك النفس دف لامو رغبرمة نا هيه مم إةغير>الوا #4 الادرا كوأ انا دادتعة
ٍ مقصالة قدو زأنحصل || را رعيرمة: اه ادف رامغ يرمة :اه 4 وتكرم نك
]الامو 0017 اها الآنأىء:د <صول امطلو يارو دف لما مده لة على نانول كاحارآن أ
ا أاعر دبة فلابد ىهنا الموازه ند لهل (فوله) هذا الدليلمينى على حدوث النفس ( أ تول)
3 1
ذلوكانت العسلوم 1 ماش تمعد اث للطلوى ا 0 نما معتها اناءلات المعدّو جب الاستوداد
للد واسةعداداسئّ هوكونهه ودود انالهوٌة! اقرسبةءن ن لهل أ والبعيدةفعتنع ان امع
وحوده بالفعل نعم الا الات انواق»: فى :لك | لعلوم عددترتما معدّات لاطلو بلا قداءء» .ل |!
اعماعملل الطلوبءد_دانقطاعهافااعلوم١! سايقةاماءعالهو <مة لاط_لو ا مر وط |!
ل1دوله فلاردإآن أكون حاط_ل دده ءة معاء:_د -صول المط_لوبوان كانت الا كار
والانتهألاثالوائعة فمأغي رحا |تعذد <هول ا لطلوب: بازم حنالا مال ارون تأمو رغر
متناهةدفعةوا ح_دة وهرثا ل في الداءلو سعط الاءتراض وأ حدب بأنه لاءء_لك ان ْ
ا 12 دكمءدّات دول اأطاو ب#: نع الاجتماع معهواتامابشم فيه تلك المعد ات
أعنىلعلوم والادرا كات ران معد نع اها عو امع المطلو ب كمالس ث ماعب | <دّماعها
بأسرها معه دفعة فاناغك_دءن زف :اف القراسات ١م 58 كثرة لق مات وا واانتائ التى |
1 شُوص- لعا الى المطلوب|نانْذهلءزد حصول المطلوبءن بره ن لاك ادم تالساشخمه
١ اميا اطلوب ال رعانغدل (ع-دماحصل! :ا الاطلو ب نالهدماتااعر دمةااىما دصل
إ :أ ااطلو أده 5 مع ملا 9 الم لوب وصوله ب لعل وذلكطاهرقى!! سأ دل | اهددس 2: ١
َ الكتيرةا لت مات د طمن زا لهاجل اله جزد عاك ] لذ ال ده ل إى ا اطلو ب:ْلك11 سائل أ
دذهلعن المَدّمات البع.دة ذهولا ناما بلاارتياب فى ذلك!اتصد يق وعلأ؛ ضااله يلاحظ
امن للبمائق' عمدت حصواء او زح ها حزما نام الختلذ عن المندمات! لمن ديأ نشازسم
يهلم اجالاانهناك مب مات بقينيةنو حبالرة_ينبم_ذا| لتصدد بق ذظهران! لهلوم
والادرا كات اا أدعه لاع ب اديه أعهامع ا اطلو بدفعة دل دكى <صواهاء معأ قرةو< ل
متصيعة اند
واقاحك معلى لك الامو رالغيراائزاه.ة,سكونهاهه_داتلا| #ال” المج داتاوق
0 فىء_دءلز وم الا<تماع ف الى حود وان كانت #تازةعنالمعدات فحوار ||
الا<تماع فا مله فاتوات | اعيلو. ماأسنايقة وان معدب ١ <دتماعهامع ا مطلو بمقص له أى
باعل امكنها ب ان كا مع عملة أى بالقيَةاامر دءة كاذ كرتفالمسا تل اله :دسمة قلتت |
لا:.كون :لاك الا دو رعاصزة ا اف ولء حورل ااطاؤ ب عار له أن لات؟ رن عاءالة بأ أعيره 1
فد سوه معدم ابتذا ته عاردلان١ا: طبر أغسيل المطلو باذانو جدالءهفلايد ان > صل عنده |
1 بعدماقصداليءوةول تعمل لهج يسعما: دروف عل م كات نااعلوم والادرا نان !
)١(
وتعأوع»» ادصم وف ار ريا نوف ادهنلاهرلان <سول الاطلو ببطر بق ْ
ظ اند فيل ستاو ا السكونة لك الاموراس لل باد وار مداق بل آرم غرمنا بنرالا 1
اذانو <-» الى تةصرل المطلو ب بالاظر ذلاعد بي علءه الام لاحظة ماهوميادقن د ةلهاءتمكن أ
نَلمد ظرواماملا حظه |1 بأدى اليعمدةفلا عم نكب أن دكون ةل حصل لهة ,ذلك تلك ا بادى 1
|| ابعيدةوالاتظاراواتهة قمااىء تسم ر< سول المنادى١| افر دبة لههذاوالا ول آنيةاللدس ْ
جع التديو رات والتصددمات:ظر ْ لان.عمض'اتصو رات كّصو راك رارةوا ابرودة ْ
واءمااهماو عض التصديعات كال صسديق بانالننى والاثرا تلاعتمعان ولايرةةعاتوبان
السكل] عظمه من اطخزء ونظائرهواعاضلةل:ا بلانظر وا كتيياب 0 6 اناأتيكون جيمع
النستو راتوالتصديةات(أفول) ددنىات'انصو راناماأن:؟ ون كاه بدع.ءا أوكاها نظر َ
أو كون بعضهانظر أو و د#ذهايد همأوة بد يطلا اعب_وآن الاؤلانفتعيينااتسم اله ااث ا
وكذلك هالا ل:صددةا: تلاعخلوءن هذه الاةسام٠! علا ده فأند فع مارهأ ل من ان الافامت م ١
جاصاة هن دمن أ: سام الصو راث فى أفسام التصدءهأت ونأ كاك!ل#صوراتو الت دمَات
أموراموحودة لدان .ةا لجاز انلا دكونثئ من التصرات والتصد يقا تيدع ,ولا نظر] |
وأن1ا* ظرىععنى الالابدعسى ارات ا ا اولالايدعهءا كز بدالمءدوم ذأنه
ادس كاتبا ولالا كاتيار قوله) لانمنء-/ زوم امم لخر (أقول)ا ورد الداولءلى١ كناب أ
|| التصدءةا تقانه أعس كدق لادذ .جلا <دان دشل فيه دلاف!!:تصوراتنان١! 2 اجالوؤل.
عن ودءة! لشهة كيف وتدذهب الامام الىان التهرات كاه بد سيره لاعدرى فبهاا 14 اب ْ
وف الثمد.ا لو رح !ل لس روهة :“الا لاتصد بىنوضهها (نوله) > - يط لق عامجا - م الواحد
أفول) 12 ممه والوا حد فالا ضافة مانية (كوله) ودكون ايها وذ بحس لوه
والتأخر اقول أهذاداخ ل مهو اترئدب اصطلاحاوه: اس للد الاغوى وائنا١ اتا لدف
د جحل الاش أ» :عل ده ك. حت رط ا لمهأ ام الوا <_ دوا ته تبر فى مقع ومه | أن 1 بأامه ددم
والتأخر والقر تدرا وقنها اتأليفف (قوله) وامااء:يرالهه-لفىالمطلون (أتول (
م.أدى المطلو بلا بد ان أسكون. > -لومة اى حأد له فل اااي رتنا 3 اذاذلك
فالترتدب أمورهعلومة واتنا طاو ب فمتمغى انلا: ون مع لوماوحادلامن الو <ءالذى رطان
دن النظرقةه_يله وان وجب انيكونمه_اويارو جه 1 خر<تى ءكن طاره الا غت. ا دام (قوه)
إأوا اما لحولا لصي رى فا كتسادمن الامورا صر ده (ادول) دعىان لل ان
|الدَهر رمنالتهرراتوط ردىا كنساب تنه ديق من التص ديت تم علومانواتاطر لى
ديات خذا رمن التصدهَاتَاوبالعكس ذ. لخدنو <ود دوان 4 يهم بره ان ا يضاعلى
|امتناعه (قوله) انهمت ل على العل, ل لسع (ادول) كل سكب صا درعن فاعل غذ أن
لاد لههن علءَ ماددة وعلدّص ور نتوهماد|+اةاذفيه ومن علةّفاعا دوءلةغانةوههأخارح:ان
)16(
أعنسهوةديهر ف لدي قراس الى علد واد ةاولتيناوثلاثواذاعرف الار ٠ مكانذ لك
١ كل ةن اق الا قسام ولدسام رادم نالتعر دف العلل انك ونهى دوس دع رفةلانا ٍ
ميا ةلله لول بل المرادانه رفخ لإداول الت راس الى العلل ولا تعلءهؤة.ءرقماوماذ 0
ندر كن فا ء ل زط رشواار: دبا ذااروأتغاتءهوا تأدى الى > وول فهوةول م.ق وأماأن
الامو رالمه_لوهة ماددةوات|اوءئةااعارضة 21ل الامورهورءة فهووثول ءلىسدمل! اتشد.ه أ
ظ لان النظرمن الاعراض | انفسانيةوالادةوالصورة :كوك للا <سام[قوله)ةااترددب ||
|اشارةالى العلةالصورية الطايفة (أقول) اءترض عليده .انصو رةالة.كرمااءترف
بدهى | أ4ء بم الاحدتماء دولات_لذ الجا لدت :فس لغرتدب بل هى معأولة لهة, جك ون دلا له
الترقتبعلها التزا مءة كدلالته علىالرات وعك أت بال اندلالةا يتبعل لوقا
||| هى المدلولةإه أ طورم ندلالتمعدلى ارتب الذى هوا ءله لان: دلالةااء-ادَ غلىمهلونهاأ نوى
وأو رمندلالة المعلول علىعلةءلان الع_لةالهرئة نهل على معلولمعن واءلول المع نلا يدل |
ظ على عله مافا, اذا أعلمءء .> علىد إن فعبر الطاضه ونع 3231ل ارب على لوء 0
فى اظهوز (قوله) لاننءض العتلاء.ناةض «ضا (أفول) دل مذاعلى ان الشسكر ا
دكون خطأوا بداهةاله-ةل اثفى:: همير تلطه الصواب والالمناوقءالخط من امد أ
الطا ابي لاصى ابالهار بنء ن اخلط أوا تماقال دل الانسان الوا < ل إعاوض نف ه فى وةة ين ||
لانه أ شور ها العادل أله ؟ واد س2 ن| <واله ود دأنه به: قد مو اعتنا عه عكدية
أوقات #تلغة أى بذ .كر ففوقت و يعتقد حكام: حك رق رقث1 خرو يدتةد <ك 1 خرأ|
نا قضالك-كم الاول نالوةةاتاغ اهم الافسكر ن وام التتدران ذه ثم اتان ءلى! تاد الزمان
المتدر فى لا قضوا قتصرء-كى سان اناطأفى الافكارا ا-كاسبة لاتصد بّات!اءدء وو رأ
ذلك فالتصورات (توله) تت الحا<ةالىقالون (أقول) 51 د انالمةّهودوزان كان أ
'معرفة:اصمل أ <وال الانظاراطرئية! ب اسكتها مهد وة فلايد من قالؤتير 35 دمع الوه فق رفة
أحوالأى نظرآر بدمن الانظا اليرت (قوله) منذرورناتعها (أقول) لردان||
| كتسابالذظرنات اتمادكونمن! لتم ور ناتاتتداءيلارادات! كتساعااادة:دالى
الضرور ناتاماا بتماءأو بواسطة لوازأن كات قار ى ءنأظرى 1 خرو ,كتسن ذلك
المظوى الاسخرصن: أظرى ثالث ومكذا سكن لابدء ن الانتهاءالى! اذضرور أت دفهالادو و
أوالتساسل (هوله) أى 9 رصع وأى ا رقأسد (أقول) «دعرذت ان لكر مادوقى
الاهورااةأوءة وصور رةهى | اورئة الا <تماعية اللازءة للترتس ناذاصءا كان ااة كر حصا |
أوف دنامعا وف دتاخد اهما كان فاس_دافاذ ا أريدا كتسات:صورر م ذلك س1 ا
تصوركان :ل لابدله من:هى رات لها مناسبة#صوصة الىذلك التصرررااطاوبوكذا الال
فى ١ ةصد نات اسكلمط و من المط] لب | لقصو ر ءةوا ا:صديقية مرادء عرئة كتدبمغْ ا
احصمحم- 2
1 0 / [
ءانا كتسادمن ئلا نان يكون :أىطر دق كاتفل لايده م طعا
وص له شمرائط #خصوصة فصا فى كل مطلوب الى ش يثنأ <د هماسزه ياد بمعنغيرها |
والشافىمعرةةااطر بق الصو ص الواقع فى :لك : نأدى مع ثرا (طدفاذا <ه_-ل ميا ديهوسلك 1
فماذلاةااطر ىأصدب الى امامو ان وقم خطأ امافى ام مادى أزق ١ اط رإد اهب اتكدر|
«تدصيل هذين الاخص/ بن كأبذجىهوه_نا الفن (كوله) لان طهو رالةثرةالنطقية ( (أنول) ْ
التطق يطاو على النطى! اظاهرى وهوااة-كا , وص النظق] اطع رهزلارالة. الاعقولات 1
الأوهذا القن هوى الولو سلكيا! ل 2 و ظهركاامعنى
ااقطى لاؤس الا اتبةالمسعاة اا اذا طم هناش ٠م من الاطق (قوله) لان أثرا اد
اليغددةلا ده ال المعلول (أفول) ترليء إلا 0 | لعلة المعددة
فلاتسكون العلةالمتوسطةواسظةبين الفاغل ومئفعلذ لك الذاعلال:-كونو اسطة بين نعلو
|ومنفعلها كا مر نه أؤلاو<ننئزلاع: اح فى اخرا <واءن ندر يف الآلة الى اليد الاخخير
نل م ى شارحسة .وله ومثفعله أىم: :غل ذلك ا لذاعر وا وات انا اذافرضناان(١) ا
(ت)و (ب) أو<د (ج) فلاشلتان(1)همدخلفوحود (ج) واءس ذلك الالكونه
تاعلاله اذلاعكنوحود. (ج) الانانيصير (1)فاعلا(لت)لسكزه قاع ل يميد لم سل آثره الى ]| .
ج( فيذون ) جِ( أيضاءئتعلاله بعند افد قعلى ) ب حمةةذانة واسطه ين القاغل ّ
ومتفعله فى الل فصتاج ج الى اخراجه بااه. د الاخسير والىماذ 5 رنادءفد_لاأشار حنالا
وله اد علوّغلة ا لدئْءلةله بالواسطهة:امل ار واأةانون اص كلى (أفول) اذاةات |أ
مسلا كل فاعلل ص ذو عفالفاعل أه سكلى أى مدو ومكا لىلاعاع نفس تو رهءن وفوخ الشمرة ا
3 فهوله حزرات::«ددة عمل هوء 6 ووه ذهااهض نضااص كا ىأىقضية كانةقد :
١ م مهاع_لى .ع حرثما ت«هوضوعو اواها فذروغهى الأحكاء الواردةغلى خصوصدات لا ظ
الرنا ت كقولكزندفقالر دص ذورع ور وقى نيرب هر وصرفوغالىء_بردلاكوه_ذه /
الفر وع مزدرحة ت! لقض-ية | لسكارة المشده لتعلما بالقرةا لقر دبةمن الفعلوالقاون ||
والاصل وااقاعدةوااضاءط امعاءاهذدااةض م | لسكاءة بالتماس الى 1|7” ناافر وعالمأدر<ة || .
| ها واسقذراحها منا الى انعنم رما رذلك انهل من وعها عق الفاعلءلى || .
زيمملا فدلةة- هه ودع ل صغرى اماس ولك العض. -5, كبرى هكذاز بدقاعل ١
وكل فاءل صر فوع فبنتع انزيداسر فوع فتدخرجءذا العمل هذ | اذر ع من الي الى الذعل ْ
ودس على ذلكغمرهفةوله هس كنى أى قضية كا. وقولهم: طرق أى مشدل بالقة على حر انه | 0
| أىعلى حيرعا حكام جرئيا تموضوءه وقوله لبتعرف أ حكاءواء زه أى ,الفعل على الوحهالذى | 1
#رارناه (ةوله)لانهو اسسطة بعن| لدثرة | لها ل( أقول) قل عليه ان القوةالعاقلة قال لأطااب 0
لمك ةلأفاعلة لها وأحيب نأنا سكم ان كات ذعلافلا اشكال فى ل:صد.قاتوات كك ]| .
0
الي 2 5 2 ١ حرو < 37 2
: ادراهحتا ا
0 8 000 م خمياا 0 1 1 0-1
١ 3) 3 ٠. نك 1 . 1 0 110
00 فد [
ادزا كافكونه؟ لةاماماء على الظاهرا المنادرالىانهام امد تعنم نكوث العا الماع لة
لادرا كاتهسا كاذ كره واتماذاءءسلى أنه لة من القوة العائلةو بين الم هلومات|لتىترتيما
|الاكتاب الو ولاتفانالاثرااص_لى ما بتر تنب ااعاة لة اناهاعلى و جه ااصوانانماهو
بواسطة هذا الغن 9 له) أنحقيةة كل ءلم مسا ئلذلك العم | (أقول) أ*مساءالعلوم
الدوعة ا نطقوأ نمو والفةه وغيرها تطاقنارةعل المعسلوماتالمخصوصة فدةال مدلا
ذلات يهل اأكدو أى ده تلك؛ اعلومات ا عرئة وأخرى على العم أالوات الو وجل هر
ذعلى الا وله قة كلعل ع المكاذ كره أ ؤلاوعلى ال أفى ةمه كل عل اأتصده ماتمسائه
4 مه نان واءترض عايه بأد أحزاءا .لوم قاس مق زه فةانلاعة ثمة ثلاث الموضوعوا!. أدى
وامسادل وأحءب نانالمة- ود,الذات.ن هذه اللا ثةهواا سار وآماا وشو عفان ا احم
اليلرتيط فيه عض الما تل معض ارثا طاعب_ نمع جعل :لك المسائل اكمس 55
111 وكذا لببادى انا احتع الها | قف تلك الم اتيز تعلمسا دالا انارق
أن تمع لك الما لعل <د وونسمى باسمكن جع[ الموشوعوالمبادىه ن أحزاءالعلومفلءل
ذلكم:ه تا موساء ملوسدواه اجا عا ه أذخرزلا منزلة الاحزاءمع أنه مدو أنيعة- ير
المهههود بالذات أعنى ١١ 1د معما ماعدتا جاايه اع الموشو ع وا عاد ا يأ ى نام
فيكونان حينئذ من أحزءا لعلوم كن الاو لأولى #لاق زقوله) لاله قدصا تتلاث
المسا كل أ دلا كموضعا *م العم بارا نا 5 لىعا.ه ان مسا ثل١ علوم تزايديوماذومافان العلوم
والهناءاتانماكامل تلا ىالا كار سكيف يت ال ان السائ قد حصات ولام وضع
اع انما وأحيب بأنرضعالا. ما على توافت علية صيلدق اتادار ع لق الذعن
فلم ردن هءر 5 ائل أ ولاامااسم ردت ودو: ونث امع سه يت با- عم العاردل أرا ادن
تلك المساثل لودظات حج_الاو-م تيلاة الا 7 أن يان عضهوا مسر جانااة_علو لعضهأ
حأ صلا نا لميوهلا شكال( ان رو در . “ول )لانه لوقالذ لك نكن تتا وأو
قالوه 00 دلك القساهون أوقالوءرفوه لكان دص كزمعارعن! :نيه المذ كور (فوله)
اأعله هوال:هديقاتناا-ا دل اقول )هذ اهوامءى | اثانى الذىد ؟ رناأنهه رح ثانرال: وله)
ل ن ترا اعم تحدهر: وف (أثول) لا كان حةيقة العلوشى التصديعاتاا سأ ذل ور بد :
أه كوره عه احتيع الى أن,: :> ولاك لتصدءهات لبىغى وتنا دور ا "صددقات
بأسرها تمع :ذقد <ه ل تدرا الع عد اذلامعى اهوز الى عد و١١ اللعالائشء رحد 05
أحزائه والتدو راملا تقرفه::» ودكلدى حى أنه وز أن ةئر ااه ور وافء: “مور
الذس_د:و لكو أيه سدم اله رولا نامر ممع "لكا اتصديقات مرا
متعذرا لك يكن 2ه ترا نعل ذه قد اشر وع فيه( قوله )اشارة الى حوابمعارضة دوا 6
اذااسة: ل على مطلوب بد ل فالخصم انمنع مه دهده عينة من مةَدمانه أو كل وا<دةم نا
)14+(
على لتعين ذلك شعىه ع ومثاقضة ونفضاتثس يلي ولاضدتاج ف ذلك الى انه نان
سى 522 نه المع سهى سد للع وأنم نوهدم ةغسيرمعيئة بأن يول لس دايلاك > م.-م أ
مهب ماته كما ومع: .أه ان نما خلا ةذ اك ي*عمى اقضا احالءا ولاددهنا من شاه_دع الى
الا+دلالو ان لعن شيئا مَل المت دما تلامعرئة وا لاغ برمعء'سه دل أوردداءلامةا بلالدال
امد [دالاء_لىنة.ض م_دّعاهة لك نسم لام (دوله) الذطى#موعتوانن
لا كتساب (أقول) وذلثلانالا كتسااتاللتسور واثتالتصديوالاولانماهو الول
الكار ح وا اثافى ناطيةفوا نمن الا كتس اب لس تالاقوانينم:»1ةة بأحده ما وهى القوانين
1 طعيسة الله | كتساتاللدوزاتو التصدرئمات فلس هنا ل قانون ممعاق ,الا 1
خار جعن الماطق انوله) دل عض أحزائه بدهسى كالش-كل الاوّل (أقول) انا تتا حه
نمأ ته بي لاحتاج الى سانأ ه_لادل كلمن تصوه وي نكاء:م علىهيدٌة | لضربالاول
0 والسور او دا نل الى لتاب + اس_دلرامه_ه أاناهاأ '
ودسكذاحال نافى! لغمروب وكذ لك دياس الاستثا منص لفان من عسل الالارمءوء-م
وحود الملر ومع وحودا للازم قطهاوعل بديهة أثالمة -دمتين المل كور نأءنى المقسدمة
المدالةعلى الملازمة والمة-دّمةالد الةءلى و <ودااماز وم'دلزمان:لك لنتدووهكذا الخال اذا
لوه “ذى تدمض || اهالىوكذا اماس ال د فى الام ل مينىئ اشاح وت مناجن
ااعكومر والّناةض بدعى أنضافان قات اذا كانت هذه الما <ثْ,دعءة فلاحاحة الىندونها
فى الكت كاتفىيدو اق لكا نان احداقمأ اارالةماعدى أن دكون 0
من خفاء كو ج الى | اتنبيه وثانموها أن توصلما الى الميسا<ث الاخر ى السكسبية[قوله)
اتساب غادمن البعض! امديمسى (أقول)تان قي ل استقادةالبعض ال كسمن ا لبعض
الإتمتئاء تكون رطر ىااءظ ر كتاج فىمهرفة ذلك | انظرالىقالؤنخرفيعود الحذورقا:ا
دلاائظ رأدضايديع.ى اكوم ن المنطقه_تفاده ن الردعجى منسه بطر دو بديهى فلا
حا<ة الىقالون1 خرأصلا(ةوله) فا مذ كور ف معر ضالمعارشة؛ بص للعارضة (أقول): 1
عاب اتا بلزمذ لك اذاقر ركلام المعارضعلىماو <ه»به وائا أن نر رههكذ الو كن 1ل: نطى
0 تأجاا لها كان اتابدم ناا وكسددا وكلاهما ناطل اما اول ذفلأنه بلزم الاس#» “غ0 “عن
#لمهوليس كذ لك وأْمااائانىذلاز ومالدور أوالت-اسل فى 2ص يله وعلىه_ذاءةددات
المعاوشة على فى الا<ةءاج الى المنطونفسه وحينئذ عاب يذلك1وابوردبانانطال كونه
دع!! رج بال اناق 1 مرا 1د بوره 252 اجااليب» اوغير> تاج اليه
اذيصع أن بة ليس النطقم الاتاجا لبه والالكانامابدعءااو وكسدا وكلاهماءاطل
ذو حسان.كون2:اجاالبهنظهرأنهذهشسبة همال فى فى هذا الع سواءاحتعاليسه
اولمعت واناايذاادنةولف تقر بر المعاوشة المنطى كسب ةلاحتاجاليدهىاصسكذ_اب 0
)9(
يي
[ النظريات اللة]اجة الى المنطقاثناا لاو ل ذلا نهلولم كن كديا ا-كان بدم .| وهو اط لوالا
]| لا تذعن تعله واماالافىفلانه لواحت اليهمعكونه كسم ارم اللدوراواة ل ول نات
الشار حالىهذا التق ريراذ كن الناسبدينئ ان قرم المدس:فذ كرا :ظرىوان,2_ير
الىازومالدوراواات!سلفى١ كتابال:ظر بات اللتاحة الى انط لاات.ة ةمير على زو
[[أف صمل فى نم هو عكن أن يقسال لابين 'لمه_نفف الاحتياجالىالمنطقنفسه اراداث سين
أنحاله ماذ اهل هو بدعى كممعا حزانه <ىى استغنى عن بدو دق لان ارهىى اي
1 واه لي نودبي فطلاض :دو نمورين شاد ال مريظام زان الات
نا ستغ عدو بذه ولام امائع تخصسيله وندو همع كونه حناجاا ليد فو حي انبدرّنى
االكتب وا لذت لشارحايضا الىهذا التوحيدلانااثهور فى كتسالئن ابر اد المعارئة
فىهذا امود على الاضاعالنه ( قوله)لام) الما دلة على سمل الممانعة (اثول) يعنىان
المخارضة مها هلالد ليل يد الى | خرمانع للاو لفى:.وتمة:ضاهوماذ كرتم لس حكز ع
:وأ له لا رغد ا لعول الارعد المج عوخو عداى لا شميرْع دا لعهل عبراناماوا لا حصن لهر 0
رسير: فى الشروع فى العلٍ الابعد العلم نانءوث وعهماذا اعنى التصد ب بان| شيا لفلانىمةل
.وشضوع اهذاا لعل 6 أثس الي سابةا(قوله)ولا كانموث وع انط اخصضمنءطاق الوذ وع
زاقو ل( هذا كلامااغو 1 قباد رمذه الى افهم ان المقصود صمو رالموضو عناذلكاء_ثر ضْ
عليه بان ااهل بخاص يوق بالعل باأعاما ذا جتمع هذا لْشيئات أحدهماانكونالء_
لماص علداءه بالكنه ونأانهماان: ود العامذائ. بخاص وكلاهها تمنو عفصور :التزاع
واحيبعن ذلك أن اخاص ههناعى موث وع النطىمة.دوالعام اعنىموض وع لعل ..طاق
ولاده و رمعرفةالة-ءد الابعد معرفةالمظطاقو اتضهامهالىماقيديه ور دهذا 1ل
, واب بان
المطلو ههذا لدس تصورمقهوم موضوع ا مذطى حى اصع نوةف» على معرفة مغ هوم الموضوعدر
المطلوب مع رفة ماصد ق عليهمغهوم مو و ع المذط ىكللعلومات النصيور بة والتصديقرة ولد
أذلك»2.دافسقط ماذ كرتيل اانه كاد المت صودالتصديق ان|! 6
٠.
1 : سئا اعلانى موطدوع
فى وذلك لاعكن الا بعد معرفةممووع المو: و علانه رع #ولا فىهذ ١ التصديق سارل
. الحاصل انا أطلوبى هذا ا مقاع كان 3ه تزرمادد و عليه هوم موذوع المنطى ل عوج
الىمعرفةمةهوءالموضو عامسلا لابه عارص له لاذانى له را ما ادا حكان المطلوب| اتصدق
الموذوعية امع الى سان مفهومهسواءجعل ف التصديو موشوعاوةم ل مو ا عالطر م1
ذا اوحءل ت#ولاوق لهذ اموضوع المغطى (دوله) اق اا هوهو (افول) افظة
ماء.وصولة وأ<د اهبر بنراجمع الى والاخر لى الثدئاى تمن الدئْ لاه اللذى هواى
ذلك الا وى ذلك المْئوحا ص له الحا للد انه(قوله) كالتدب اللاحقلذاتالا: ان
أفول ( فأنفات العأرض لذي مادكوت #ولاعاسه بغار “تدب ادس مولاعلى
1 ١
و
مح مم ست جح ٠ حت سم اس
٠: + 1 م 2< بهت
- 07 َ
اله
الانسآن أحيب انم منة ا نونف العيارا تكثيرافيذ كرون ميد الحمول كالتتمب وا اطق
والضخ لك والركة |بذوغ_برداو بريدون ما مولات1ث:ةةهجساواءل انااءوارض التى
وو الاشماءلذانم الامكون ها ومن تلك الاشياء واسطه فى بوتا اها عست ننس الام وآما
العلم شوتهالها تكساب زه س ألا مس 1 توله) كالطركة بالارادة الا -عة
للانسانواءط> انه حيوان ( 'قول) ط رعها تأخر ينالمم ءاف اللاحقبواسطة ار .
الاءممن الاء راض الذ انث عن اف ا علوم وأمست (سمة ان اق انالاء راضخ
الذائمةما دق ليلذ انه أو! امه ويهسواءكان خز أله أوخارجاء: ه (دوله)لساذهاء ن الغرانه
ياس الى المءر وص (أخول) ددنى ات الملا ثه الأولمن الاء راضك استددت الى الذات
فى اله لة:-دت الى الذات وننمى ذاتمة وأمااا املا نه الا خيره ذهسى وان كانت عأركه لإذات
المعروض الا انهاليست مستندة ال اوفماغر ابه لياس اال 0 فلتب الما
دل معدت اعراضاغر ده (شوله أو او لابدث ما الاءن ع الاعراض اذا > لوشموعاا
(أنول)وذاثلان القس ود! علوم انأ <وا الموضوعقاوالاعراص الذائءة اشئ أحوا
له اللعقة وأمّاالاعراض'ااغر د.ه ذوسىيق هيده أحواللاش. ا" أخره ى أله ياس المأ
اعراص ذانمة قدب ان لسعم افى | علوما أءادممء نآحدوا تلك الاث -ماء ةلا رك
لاس الى الاسضءعرضغر يب وااقياس الىالخ.م عرضذالفىفدعحث ا
فى ا لعل اذى موث الحم وقسر علماعد اها (فوله ).ول موضو ع الماطوالمعلومات
التصتوردةوالتصديقية(أةول )لس المراد الح امطلةاموضوع الماطق دل هى معدله !2ه
الادسالموضوعلهوذلك لانالمذطقلادث عنحم ءا <وال المه_لومات الاصر رءة
راائه_دة.ةمطلةا بل ع نأحوالواناءة اردكب:ة| رصا اها لى#هول ولك الا<و لهى
لاصتال وما تو علد الأوصنالو انا وال اللماوما لامن هذا 2111
الادصال كتذوءاموجودة قادهن 1 نو حودة وكوامطاشة1 .اهبات لاه أ*
فى أنفسهاأوغ_برءطاءءةاها امغر ذلك من أحوالهاذلاء للاطنى م ادلسغرضه
عا | اشوا لطن مد شصثالا دنا اليش الاصالوالا لامع البتُعن نفس
لادداللا نه لد س حمن ةد من الاعرا أ صالداه مه دل قم لون رع: دل الادصال وماد اتودمعط.ه
اء راضذا:: هه م شع ها ىهن ١١ الهم( قوله )لانه بحت عهامن <يث انها تود الى ت>هول
تمدو رىأو#وول:عديق (أقول) أحوالاله_لومات!اتصور دهالئى>ت عما ف المنظى
ثلاثء أفساءأ <دها الايصال الىعهو لور ىامارالك: ه كاف الحسدالتام واتالوح»تنا
دانى أوعرةىكاق ١ط دا لنأقخص والره م التساءوالرسمالناةص وذلث فى.ابالنه رهفا-
وثانهاماءوة عليه الادصال ا الجوول! :صر رئنودفا قريسا كسكونالمعاوات
الصو زبة كامة وحزئية وداتدةوعرضهة وعدا وفسلا وخاصةفان امول الى| لتصر
«رحكن
0 ظ ل ظ ل 210
ر هما لاوا زوالا:هالء:وةفعلىهذهالاحوالدلاواسطة.د كرا رم د. :أ
السام ل الاسةطر اد والدئعءنهذهالاحوالق نا الكاءاتا مس ونااماماموةةم
بإ الانصال إلى الو ول التصد يِوْ نوا دعيد اأىنو اسطد ككون اله اونات| صر ر.:
ل عاتوةةوا لات والثءمافى تعن نأبالهضا أو أمالجوا الالمع_لوماتالتصد همةالتى
همش عنها ف المنطى ودلا نضا أحدها الانه.ال ل الخوو ل اتصدف بق همنا كات وغ |
د جاز أرغرجازم وذلك»باحث! اقباس والاسةةراءوالةة,ل!انىهى أنواع الله
انها ماوت ف علب الانصال الى الهو ل التصد يونا قر دا وذ اميا حث|اقشانا
27 ماتو:فعا.-هالابصال الى المهول| !تس ديق نوما بعيدا أىبواء-طة كسكون
اأعلومات!ا:صد :ةمه 2د مات ونوا لىفان'21-دم واامالى ديات اديه لغر ديهءنالمقءل
ذههامعدودانف!اعلومات!::صد بدمه د وك١ 21و رءة لاف الموضوع والمحمولتامماهن
قل الهو وات (قوله)وهذه الاحوال: قو ل)اشارةافى الاؤ-الوالاحوالااى يدراف
علما الادصا لمعا( دوله) والمههول. امانه ورى وامانهد بق( | قول)لااغصر العم اوور
وااتصدى مرا علوم فى اله و روا اصدق»تطهاوامراكوو لأضافا تصورى
والتصه بق لان ما كاب و ولا اما أنيكونءت اذاعم وادرك كان ادرا كدتصر راواماآن
يكون يدث اذاعم وادرك كاذادراكهتصديتًا (5وله) ذلاه ف الاغاب سكب (أثو ل)
لان الهدا انام سكب قطعا واعأد ا اذا قص قد يكونسكيا وه دلا يكونء:دهن حور
14
المدالنا وص نأل هلى و<ده والرم السام مكب قطعاوالرسم التأقص قد يكونضي؟ ياوه و
التصتوى دطر يق انظ رو ود ةد مات ال:ظرترتت أمورمع لومة فكبف > وز ايكون امول
شار حءبرس صحكي فلت ءن جو زالحذائا قص با لقصل ود دوالرسم الناقص بالخاصه
والذظوا اعردب وحو ”5 دمر ها نالهه لل و<د ووانلاصةو<دها :وله )لا نالموم_ل الى
اذ واراائه و راتوا مود ل الى اتصديق التصديعات(أةول)وذاكلانالموسلااهر يب
إلىالتمثررهو الحسدو ارم وه هأ من مل اند رات سواء كثامةردن أوه سكين
1 ادر سالى التصديقهوأنواع اعذة أعنى! اتعياس والاسنةراءوا مهيل وهى صركبة
5 انا بكاما من قبل انتصديقات (نوله) ولاكو_علةله[أقول) أكلادكونهلةموثرةفيه
ل سوه ون الاج الره اناس_مقن صمل اماج كانم62دماعلمه ره دمانااعلة
سكتتدم حركةا ليد ءلى حركة المة اح وان لزسةقل بدلاك كان »2 3 ماعل مُقدمارااطي-ع 22م
الوا <_دعلى الا : من وت-دم الصو ر على ا لتصد يق تدم رالطبع كأبدئهواسانيت! ناوهلا
انوع أعنىا لتصورات:دمارا لطبسع ع-لىا انو ع الآخرأعى | لتصد يتا تكن الأولى أن لع
تمكون ناح ثالتعلقة ,الأول مقدمة ف الوضع على المباحث المتعلقة با لثانى (قوله) أحدهما أأهاً
أن اس تدعا التصديق اح (أقول) كان التصديولايستدى تصتر الى كومعله ركزه الاذ
سدقة 2ه دل اسل عى لو روه ماسواء كانيكنه حق هته او بأمص- ادق كذلكلابترع أ
نسو 1 1 ه ا ال ِ 0 0 ش 1
قنكلا تدع نس رالنسيةا ل كميه لابو حهما- وا" #انديكهها اود مالك |
أحكاما شن نظرءة أوبدعية كامل ونفسب اشياء!!,أخرى ولانعرف كثه ما ثق المحكوم ألا
أعلهاولا ا لحسكومعار لاالنسبة ل بينماءلىملا عن (قوله) والا (أتول)أى .ميعن
الأول لنسسية اللسكمية و بالثافىا بتاع لنس#ءةوانتزاعها قائناأنيريد.ا كمف الموشعين |
٠ النسسرة اللسكمية ف لز أنلامكوك لقولهلاءتناع الحسكم دن جول أحدهزهالامورمه-نى وذلك 1
ٍْ لانقوله واسكم ان كانمعطوفا على قوله ا ح-كوءعلبه كان المعنى ولا ,دف التصديق-ن ”سور /
المكم أى النسبة المسكمية لامثتاع لفنسية المسكمرة و الوامع بدو نتصئورها وه_داباطل ||
وان كتمع طوؤاءلى: سجر را لكوم عليه كان المعنى ولا بد ا لتطديقمن النسية الحكمية ||
لامتناع الننسيةاطكميةو هذا أطهرفاداوائنا أثير يدا 1 كم فى الموث يمن اماع النسية ا
وانتزاعها كود المهى ولا دف التصد رومن :صر رالا رتاع والا نتزاع لامتناع الا بقاع ألا
والانتزاعيد ون تدثر رهماوءلىه ذا دلرم أن وكااتص_ل نىمءوقها ع-لى تسو رالا رماع !
| والانتزاع وهو باطل كا<ةةهفان قلت هثا لو جيرا دع وهواتيراد الاو ل الا يماع ون امانى |
النسيةالطحكمءة قات فملزم أن دكون المعى ولاددق التصدرومن تصى الاهاعلاءةزاعا'نسية |
|| المكمةمن حول الابقاعوهو اطلقطعامع انالمةسود وهو ان سكم نطلق على النسية
المسكوءةوع_لىارةاءوا حا صل علىه | الوحها رذا (فوله) قال الامامف الملخص ( أ قول) ْ
اله ود من هذا | اكلام اراد اعتراض على مانهد مم ن قولهة هو[ دولهلان كل 5سمد نو لايد
فب ها ودفع ذلك الاعتراضآمات ربرالاءتراض ذه وأن يتها لان لصاف ويد رلا نكل 7س ديق
| يد 4.3 من له ور المسكم دتى يه حدمت ذمافرعةهعليه من ان المسكم لوأريديها بتاع النسية ١
اكات :ضور الاتاعداخلافماف->ااتصديقو راد احرءااةه_ددقى ل آر اعسة دل قال ظ
لان كل تصد بيولا يدّفيه منتص ورا لحكومعليه والى.كومه واكم وهدها لعيارة 2دهن
وكين أحدهما أن ع لقوله واكم معطو فأعلىا لحسكوم عليه فركون المعنى ولا ندّفيهمن لأ
تصورا 1_كم وحرفة د يتم ماذ كرنهوا لثُابى انهل 5ولهوا لمكم معطوقاء لى دصو را لمكن ا
علءه فمكون المعنى ولادذ فيه من نفس السكم ذلو جعر لمكم معنى الادتاع والا نتراعلمبازم
#ذوراًسلا بل كان ا سكم نفسهحزاً من التصد يو لاتصي وهأهم ماذ كرته بج ى عيارة
|| المخخص <يث صرح فهها بان المعنير فى الاصديق:ه ورا ط-كم فلوكان الحسكم عن الارقاع لزاد
احراء
1
0
| ألى | تعد
الا د لم
مأ احزاءا أتصد بقعلىأر اف لاءة] لاعلا لامام حعل! لمكم قهى الابقاع اذرا 314 هوم لهت
أالاوا اتلوءهأه :ضور انادّممان كل تضد دق لا دف.هم نلا ثتصو رات تست را لكوم ا
إأعانهوه والاتصو رالذىهواط-كم و.ةئ لفلا يماد كارهالثار حفعيارة|المخص آزضا ||
ألانانتقوله_ذهب الامامانالابتاع ذه_للاادراك خودت انير درا سكم ق :لك العيارة '
النسءة السكممةلا الاشاعو الالراد احزاءالتصديقعئدهع ىأر اءة وأتاتقر برالدفعتان |
ظ بعاللا م أن يكونةوا لهو ال سكم معظطواء ىصو را حكومءل.-هوالالو<بآتةول ْ٠
ا لا مئاع الطسكم من دهل أ <د هين الام سين .كو معاءه 0 وأو جل الا هو رءلىمعى آٌ
[الامين كاف تعر دفاته-_دا لخن اظهرااةسادمن وده] خر وهوعد مانطبأق الدايل ْ
ا أعلى المدَّعى لان الداء للا شت الا أعسبنوا ال مدع سكسم نأمو رثلاثةواًضا دلزم أ ندكوت |
| ذكراه-كم فى امد لغوالا مدخلله قماهوا المقصودهونا من:قدمالتضو رعلى!!تصدإى '
|(توله) لاشغر للنطى من ديث هومةطقىبالالها د (أقول) انما اعتيرهذه ةلات اطق
| اذاكاتكو اأرشافله شغل,الألضساط لكنلامن حيثهومنطق :لمن حيت انه وى
|| (توله) ولسكن اسازوةف افاد: المعسافى واسةّفادتماعلى الأاغاط(أقول)ناانطق اذا أرادأن
ظ لم غمره#هولا :هود اأوتصديةيانالةوا ل ااشار حأواحدة ذلا يدلهه نال من الا لاط
ظ
ا
ا
|
ا
لكا ذلك وأمنااذاأرا دان خصلهوانةسءأسد المووان بأحدااطر بن فلس الذ اغاط
دذااء أه اشرو را اذمصتت:ء تعقل العا ىرد ةعن الأافا عالكزهعسير<د اوذلكلان
النفس دتعي دث :للا 001 الألفاط عدرثاذاار ادت تقل الفافى ولا دظها ظ
تمل الا لفط وتئةلىمم]! الى المعسانى ولوأرادت تقل الءانىدمرفة دعب عاءاذ [لْصغوبه
|| ناءة كا بشمديه الردوع الىا لو حدانبلنغول من اراداءمة|دةاانطىمن _عرهاوافاذته
اناها<ماج الىال لاط وكذا الحال فى سائرا لء_لوم ناد لكعدتمءا دث الأافاط معدمة
اشر وع فالءم كا أثمرناا ادهشم ان المنطى يدث ءن الالقاط على الو <! اكاى المتناول
اللغات اتسكونهذهالياحثمئاسية لأباحث!إنطفيةفانما أمورقانونيةمتناولة
0
كم.-
ممم الوومات ور جابوردعلى! لادرة احوالتخصومة بال يدون ما هذا القن لز بادة
الاعتناعما (قوله) بلزممن اعلربه الع ندىا خر (أنول)ير دا لعل الادرالك اعم من أن
بكوك 7و راأوتصدبقاءةءتيا اوغبره (قوله) دلا لها لط والعدد (اخول)وكذ لك دلالة
الذصب والاشسارةوهذه الدلالاتغبرافظية كنا وضعية وثدذ_كون دلالةغبرا لافظرعهابه
ْ كد لا لة الأثرعلى الموئر (ثوله) والوشع <هلالافظ انزاءالمعثى (اقول )هفنا تعر دقوع
الافظ واماثعر بف الوضسعالمطاى اتناو ل له ولغبرهذهوحءل مي بازاء2ى 1 خريت اذافةم
الأأؤل فهم! أثانى(قوله)كدلالةاخ(اهول)هو بشتع الو زه وانلاءالمجمةو اماأح دشت الههرة
و ذمواواطاء|لوملةندالةء_لىوجعالهدى يقال أح الر<ل أحااذاسهل( قوله) فانطبمع
5.
اللاذظ هتذىااتافظ عر عر وضالنهة نول مذا الاتذاءسارةومأ الاذظ دالا | ظ
على ذلك المعستى أعنى الو<دم ذتسك ون المدلالةمتسو به الى! اطينع كا قمدورالاتة منسوب]].
الىالطبمع ايا (فوله)من وراءا1دار (اقول)!ااعتيرهذا القءد أءظو ردلا لهالافظ على | ْ
و<وداللاذظ عقلافان! أ#موع من المشاهد يل وحودلا فظه بالكاهدة لادلا ل الادظ عليه |
عدلا وامّاالمهو عمن وواء امد ارذلا يعارو حودلافظه الايدلالةالافظ علسهءة لاوا ما | |||
| لدلالةفى الافظ.سةوغ_يرها أه م: ولاشيبمةفيه وأمااغصا, الدلا له الافظءة ف الوث عمه |
والطيهمةوا اعقل-ةؤ.الاسدة راء لا را صمرااع_لى الد ائر دين|انفى والاثناتفان دلالةالاذظط أ ظ
اذالم تكن تند الى الوشع ولا الىا اطبسعلا لازم أن تك ون« ستئدة الى عمل تطعا امكاادا |
[استمر شاذى خرالاهذهالا قسامالثلاثة (قوله) مىاطان (أول)أى كاءااطاقتات ١
الدلالةالمءتيرهفىهذاالغنما كانت كلءة وماد ؛ افهم من الادظ معىق دعض الاوقاتبواسطه ١
9 ر .ةنادا نهذ اا نلاغدكه.ون أذ لِك الادظ دال على ذلكالمءنى ذلاف كان لعر ِ 1
والاصول(ةوله إلاعل بوضعه (أول ) احترازعن المدلالة الطبعية والعقلية واغاقال لعل بوضعه ٌ
أى وفء ذلك الننا ولرية- ل لل وشعدله أى معناء اكلاعتتص .الدلالة المطا نشي واغسار |
الدلالةالانظلة الوذعمةفى أت ادها | لثلائةالمذ كورة أ اضرا اءةلى لات دلالة الاذظط الوضع |[
امار تححكون على نفس المعى الموظو ع له أوعلى حزئه أوعىخار حه (*وله ) وعلى الامكان ْ
اأوامندهم:ةا (أكول)ير بدأن افظ الامكان <ين يطاىء_لى الامكان | :4ض بد ل على لامكان ١
العامدلالةتغم:._ةوذلءلا. دا فىدلام عر الا مكان المأ أدضادلالةمطا دمهوذ لكلا نه هع ْ
قَالامكانا امنا شيثا نأ جدهه) كونه زا لم الموضوع له أعنى الا مكان! لاصوا اانا :
ا
ظ
كونه موضوعالهفلايد أن ,دل افظ الاهكا, معادلا من من ند تا وين واذا اءتمرنادلالةه
التفعنيةه دقعلا أ ادلالة الاذظ علىة.ام المعى الموضوع لهفاذا تمد ناحدّالطاة :|]
شد ا لتوسط خر حت تلك اللد؛ لا لتذمزيةعن حدالمطابقة (قوله) لكفقها (انول)||
أى ادق :لك المدلالةالتضمء مك فاعاثاءة دوا سطةوذسعالاذظ للا مانا :1اص ولاءد خل 1
تبس الوشعه للاممكان العام لى لوده للامكان العام يس دلالة خرى عليه مطايقة (قوله)وعلى
ا لدوءالتزاما (أول) ل كان اضوءمشملاءلى حون احداههأ عر لازنالا ارد 3
له أعى اموا اثانية كونه مو وعاله فلفظ الشتعس بد لعلرهدلااتن ا«داهمامطابقة |]
والاخرى النزامو ؛ 90 قء_لى هذه الدلا لهالا أبرامه -ة اغادلالةا لافظ على المعى الموذوع 1
لهؤم ةض حد اأطأ . ده نالا لتر موادا اعتيرف نايد |اتوسط عض زكوله) كات
أأع نمطا قمر أتول)يعنى أت هنا لثدلالةمطابة. ءة وان كاك هذا لكا بضادلالة تفهارة اعرات
فملك المطا. ,م دل فى دك | لنضه نان مده د بدلك الة.د واذافيد فلاا:2اض (فوة)
| د“نى ييه لضو 6كاندلالتهعلءءمطأ بع (أقول ( وهنا أ يضا دلا لةالتزاممة لباعر: فت فتأمل ا
(هية)
6)
2 يللي 22252222272 55 1 1 1 ةلات
(قوله) ولاخخاء أن الافظلاءدلعلى كل أمخار جعذه (أخول)أىءن ع الى الموضو عله |
|| والالزم أنكوت كل اذظ ونع لعدنىد الاعلى معان غسيرهةاهيةوه وطاهرالرطلان(ةوله)
فلادا-دلالةعلى الخار جءن شرط (أنول) وأمنا الدلالة-لى المعستىا! وضوعهأع-ى
الطأية صصح فيا الل الوه فأنااساه ٠ع اذاعل أنالاذظ المعو ع موضوع أعى ذلاد )
أفينتةلذهذه من سماع الاذضا المملا<ظة ذلك المعنى وهذاهوالدلالة|اطاتبةوكذا اذا
عل عل أن ذلك للذط موضو عأعانهتعددة فأنهءتدءمساءه لد ال ملكت لتكوة الباق ٍ
باسسرها ف كوزدالاء_لى كل واحدمهاء «ط أ نقسة وان 0يع-ل نم اد المنسكام ماذا.ن ع داك 1
المعسافى وان كون المعنى ىا دا لكام لس مءتمرا فى دلا له الاظ عله اذم بى أ عنى دلا لةا فضا
#لى ا مءنىء.آرةء نكونه معوومامن اللفظ سواء كان هش اداللتسكام أ ولاواتنا الدلالة التضعمدية
فلاعدا جأشا الىاثتراط لأنالافظ اذاوضعاءنى سكب كاندالاءلى كلوا <دمن
احزائهدلا00مزرةلان ذهم 1+ لازم اغهم! لكل ولا نآن كون الاظ هوش وءانآأصوصءة
دن ه ىكب من أحزاءغ#مرمة:اهرة حى : لرم دلا لةالادظ الوا<د على أمورةغ بره ناهية دلالة
دعدمة ولا محسكن أإضا أنبودع انظ وا<دبازاء كلوا<دءن معان عيرهةنأه ءة بأوضاع
عنرمة ناهية حت يلزمك ونهد الانااطا. 2 مالانا أ فى (دوله) أولاحل انه بلرمهن ذهم المعى
ار لا عشهمه (أقول) اللدلالةالتغم: متداخلةفىهذا | اقسلا نالمعنى التضمى وان
توش عله اللفظ لكنه بلز من فوم الى الموش وخ لهفو مه قطعا (قوله )و|اعدمالمضاف الى اليضر
07 الدمرارياعيه (أول) الاضأفاذا ةدر كه هوههّاف 6 1 د
داخلةف.ه والمضافااءهخارجاءنهواذا أخذمن حر ئذانه كانت الاضافة أرضاغار حةءته
وَمَدْهَو ما أهمى د والع_دءااضاف الى ال :ععردن <دث هوه ضاف::كون الاضافة الى ا لبهم
دأخلةفىمفهومالعمىو دكون! مدير خارحاء: 4 (نوله )لوا زأتيكون الاذظ مود وعالعس
اسءط (أقول)عذا ادا دل أ نضا يعرف ان الا لنزاملابس-مَلرْم | تضهن أن المعنى الدسءط ادا
مفلا ذه كانه زا لما لعرام: بلا تضهن (دوله ) فغيرهةءءن ( اقول )5د : دع لعل تفرم
المطا اتن و كندل عليميا» لاعوزانيكون لكلمعىلا زمذهى والالزمءن
(صورمهى وا<د ندو رلا رمهردن 0 ورلازمه تهورلازملازمه وهكذا الىغبراامأ: دهفارم :
من سور معنى واحد ادرا ل امورغ رم ناهرةدذعة ؤا<د ةوهوث>ال ذلايدا ن يكونه تالمعى
لاه دكون لازم ذهتى تأد اوضع الاذظ بازاءذلاك المدنى دل عله مط أدمسه ولاا لتزاءورددلا لح وار
كن نان لمعن ذلا عه كس فرك و كلمع دما 3 .اللآخر ولا اسحالة 5 ذلك
كاف الماضا بغ مل الابوهوا! ,نوه ود لان التلارمءنا رؤ انلا اسأر لو «لودف كلمهما
ظ ل التق اوحور عالاوضؤ ,من 0 يناعم تطعا صوار عاق
اين لخن ” مع الذهول رع .سع ماد ادذ ةق ه اك الطاءه رع 3 انام فان ”عم ذلك
2-7 3
ليم
ذقد م مااذعاهه عد مالاسملرام (قوله) وزعم الامام (أقول)مر :اه ءلى ا نساب الغيرلارم ١
ذهنى سكل معى من المعانى رت بلزم من حصولهف الذهن <ص وله فده ولدس هسم فاناناه ور |||
كثيرامن المعافى مع الغذلةء و سلب غيرة ام | ولوصع لاد نارم كلامو رمد هار هو 11
قطعا عم سلب | ا+برلازم دن المه-نى الاعم وه وأن .كونتصو رالماز وممع دصو را للا ركاف
ف ارم بالاروم وا معئير ف الا لتزام هوا للاززما بين .الهنى الاخص وهوآن,حكون :سورلا |
اللزوم مسةفزمااةدر راللازغ(: ووله) )ل نعلا يض وحودلازمذهى | كل ماه هص م2 (أخول) 0
فد نتوقم ان مغهوم السكاية وا ازنية دل مقووع الث ركم بلا رمد دنى الكل نع لت ! ون |1 ١ ]
المكعنه_دلزْماللالتزاموهو اط للا ناقد نر رمع ى سكا .أمعالذهولءن كيه عسل كد ا 1 ٌْ
وعن مقع وما اءكا. .4 وا ردمهفلدشس عئ مما لازماده ممأ يلرْم دن تصو را لز وم : دصي رهوةد 0
ندعى ههدا أ يض انا زم كوا ن»ةلى عض امعانى المرصكر مع الغفلةء ىمع المقهومات || ٠١
الذار<ءةعلى قياس ماقيل ف المطابقة ذلا بك ون التكون ه..#ةلزمالاالتزام( ثوله)لانا 5
فى ا اصغرىانكة,د را لشةم تعناها (أثول) وذ لك لان اذافات الةذمننا دعمن ن <اءت دو
نامع نان أردث ان التضسمن:غسمفووم ل أدعكانقوم من ه لدااعء بأرة كات كاذ باقطعا
لان ا لنضمن فردمن افراد الا دعلا:فس مغهوومه وان أردت٠ءني؟ خرفلا يد من:ه تر روحى || ١
يسكام عله (قوله) ومن ن أن حا بعزه أن | شه فى السكترى لست تدا لالاوسط دل للعكم ١
ذمأ الس اناده اشرب هرا 3 كا وس ل 000 ظ ا
المتنو عمتهاق ,ال ونه أعنى لابوحد لاباحسكوم عليه الذىهوا التأدمعدى: دم كر رأزا أ
الاوسط الشتر المكلام ةعكر التضمن نا سعوكل نا سعلابو جدبدوده: أموعدهن ع دمت
هويام ضع , أن لمن لاوحديدونهتبوعء الذىه والمطا ءء دهدم نحي نادم ولاعيو 1 ا
ع1 تان قد الحيثية فى السكبرى لامو زآن 7 ون تع للعسك و. عليه لانت اذاةات!: 0 تعمت 5
دده مت هو باع لادو<ديدون متبوعه ودعلتة ولك من -. 0 ياسع متعلقا بالتادعفان أردت ئ
الما سعمن حيث هو اسع مشهوم || نمعكان المعنى ان مفهوم التسادعلانو جديد ون المتبوع فلا إٍْ
تسكون القضية كا دل طرمهمة ذلانصصح كبرى لاش-كل الأو ل, دللا يكون اها .معني هل وان
رده تملءل اتصافذات!1 ا اسع لوصف الديع تله اط.ة ود موك همأ ل .لاو
داللتى نتية ودرقا- دأ نضا قفن أ 11 2 ةمهلم بالك مندق .كونالمعنى انكل ناسح
لاوح ديد وك متروعه موص ص وفانالة بعمة ذلك المتبو ع فلايردالتابسع الاعم ذانه لابو <د يدون
:2 وعطد يونا ) لعل لين ن ده حيذة ل ماذ > ره اسرح منات الاي دن الول ش
التضهن والالتزاءلاهو اك ون لطا صوذن دصفةا لتبعرة لأطاشة را مقصودا ها ||
لابو <دانبدونم! مطلعا ومهم هن قالصفة التبعرة لازم ناهر التض من والالتز اءقاذا
2 0 0 ة المة.دة ملزومة للقضية المطلوبه والأول
2
086 ظ
ق- آنا تامهم للطايقة اتبشالههابستلزمان الوشع لمستلر لأطابقة فبستلزمام! تطعا
١5و له) وتكهو ع المعثدين معتى رائى ال أرة (أثول)يعنىانهنا الجموع معنىءطا بق اهذا
الادط بدلعاءه «طارةةوذلكلا تلطا . دود دلالهَا لاذظ علىالمءنى الموضوع له سواء كانهنال ا
وشعوا<-د كدلالةالا.انعلى هيوان الناطق أوأوضاعمتء -ددة تست ]حرا “الادظ
والمعنى كرائى اأحارة .ملاقأن1 لآ ءالاول:*هموضو علعىو اللرّءاا كانىاءى) راذا أ خذ
شكموع المعزمين معأ كان تكموع الافظ.موضوعا هو ع المعنى لاوضععين اللذظ اعم المعنئبل
واع احزائه لاحزائه والمطاءقة تعم القبيلينمعا (قوله) وهوااعيودية كما لدست <زءالمءنى
المتصودأىالذاتالتدهة (أذول) انام بودية صق ة راث الشخصة. ولبست
داخلةفما. الخار حدعما وك ذلك لظ المبدلع_لىمغعنى لمكن ادس ذلك المعنى رض ا حرا
| للذاتالتخصة وهوظاهر واتافال كعردا نعط الانه اذالم 5 نعطلا كان سكا اضافيا
كرائى اسار وكذا الميوان التشاطق اذالميك نعلا كان مركياتة. ا ارت رف
واأصعةه (دوله) وهى حزءمعى الاعظ الأمدود 5١ ول) أىالمساهية الانسانية حزءالمعنى
المتصودة 0 وان نضا حكئذلك المعنى المقصودلانحزءالمكجزء (قوله) وانما
اعتبر فى الم (أقول) أى اعتير فى لهسم المطابةو<دهاول يعتيرالدلالةمطاةًا عديث
اذى ج فيا التضمن والالتزام أنضاواماا عت بارا تضم ن والالتزاءيدونالطايةفمالايذهب
اله وهم م اذ اعتيرمطاى الدلالةنائاا نبشتر ط فىااض ك, ,سد لالةحرءالاذظ على <زء. عناه
المطا فى وجرعمع ناه التضمنىو حزعمعزاهالالتزائىجيعا < تاذ قصد صر زعانافظ الدلالةعلى
احؤاءمها:._هالدلانة كص باو اذا ان الدلالاتاللاث,ااة.اس الى احزاء ع هذه
أعسانى أورااة.أس الى«غضها كانمغردا واّاان.كةى فى اتركر ب .,الدلالةءلى جزءمن أحزاء
هله فسان وحرنئك تمق ا لتر كرب اانظراق!أطابمةوحدنها وبالذظرالغترهاأيضا
وكذ لك عدو الافراد.الفظرالل 00 امدلالات اللا ثلانه عدمااثر كب اذا شق ٠
|| تركب نظرا الى التَضْهنمئلا كانهناك افرادنظرا الءهوالا وَلمستبءد حسدافلذلك
لنت عرض لهو دين ان ااثافى د لزمكون| لامظ معردا ص ,رامعا نظرا الىدلااة نواعت ص
ظ عامهنانه لاذورف 3 لكدلهذاأول بالموازة احوز وهمزثر كيب اللفظ وافرادهنظرا الى
ظ مهتين مطأ دينوةديهتذرءن ذ لك بان الث .كيس والافرا فوع اط اعا انا فحااتى
]أو تكساب وضعين ف لفن فايس هنا اك را رادهاك..اس دين الاهسامعة_لاف ماعن ع فه فا ن
ظ الثر كيب والافرادفب» وان كنا اعتياردلالنينامكنهها ف حالةواحدةو حب وشح واحد
|| وتلتدس الاقس امن با بادةااس (نوله) والاوك انال الافراد والتر كارب ,النسبيةالى
|[أآخره (أقول) ذ كرالافرادهع ناءلى ماف دعض الخ اسةط رادوا لتصيوتر أ اذالةضود
انالتركسناءتارالدى التضدهنىوالا انزائيلا ةن الااذاعةق اعتيارامءتى ا اطانى
لمع
ش' | مالا رادفيا لوكس انه اذاءقق اءتبارالمء-ى الطايق عون اعثياراماعىالتة مى |
والااتزاىهن غيرعكس لموازةة قالافرادنظرا الىالتض_من والالتزاءلا الى المطايمة 6 || ١)!
فالالينااذ كو رين لمكن ع | مركم ب هوا لفهوم ا أو -ودق واعةه .أره عست المعنى اطأ ىق
لعغى عن لعشا دعسي آله دين الأخرين ؤاذاكاء: ممرااط] بده وحد قاو دلءت الىمانة :ضيه
الاو رادم الاكتماءبةرامطاءة: (قوله) وماق الا ازا مفلانه ادادل - زءالادظط على حرء 0 ْ
المعنى الا اتزائى 4 (أقول) واءثرض عاءه بان الدلا لة الا لتزاممة ولن اتا اطا ده
الا اثثر كءسالافظ دب الا ! لمزام لاد مَلرم بر كيه كدب ب المطأ 24 هه وا أن :كوا د العنى
ا الااتزاى هس كء لك »ناذا وى - رتعزلا ك رن الحا لطليق كرات لا دن ذلك
اذم يلزم حينئ ندلالة الالتز بلا مطابةة وللزمتر كيب ا دلول الااتزائىدونال_دلولالمطابق
ولاداء .ل ندلع_لى اسح ] لةذلك ورده_ذا الاء راض ان <زء الاءظ اذادلء_لى حرءيعناء
الا لتزائى,الالترام ذلا .دان .كون اوذا١ لز م نالاعظ مد لول مطا بق والالزم ث.وت الالتزام د ؛
1 زْء الآخرمن الافظ لايكون ل والالميكن هناك نر كيب لشم ل
| المهس”عمل واذال :كن مهم لال موشوعالمعى ذلك المءنىلا؛ 3 ودعي المدلول المطا دق السمزء
الاوّل والالمكاناافظ:نمترادةء نيدل كل منهها علىمابدل عليه الآخرفلاتر كب هناك أيضا.
|| دليكونمعنىءغابرا اط الاولذةد<ه-ل لطْزَْى الاذظ مد لولان مط بان طعا رلزم
1 التر ا ارالطاّةأضا قأنقات اذادل حرْءالافظ على < المدنى الالتزاى لادارم أن
]اد كون :لك الدلالة ,الالتزام لان المهنى الالتزاى وآن كانها راء نامعن المطا يق الال درم
أنتكون احرًا اءالمءنى الا اتزانى عار حةءن 50 ى الما دق وذلاكلان١ 1 رحسكري هن الداخل
||وانفار جخار ج قا تدلااتهء-لى < ز:اللخنى الالتزاى اما أن سكوك | تراغ 2 راط ” ظ
بك 4 >»
أوطاءة.ةوء_لى التَةاديرالالاث يت اذلك! رْء من الاذظ هدلول طابق ولابدّأبذاآن
يكون ألسزء ء الاخرمن الاتظا ه_داول مطايق اشركانناء ذيلرّم الثر كيب عالطا 7
ظ قطعا قوله) ) ان !صم لان تبره وحدهفووا الاداه. رألول)بشكل هذ اعئرا اسه ائرالتضلة
كلااف شمر باوالواو فىذمرووا زالكاناق درك را ناه 2 لاقنت لاله ه_ذه
ااشمارلاام لانتخير له و<ده ور عاععاب عئه راث 1م راذمن لم سام الا 0
أاء اوحدها اب لاتص لذلثلابمةها ولاعا برادنها ولك الضمائر ص لان عير عا رادفها
ذأ الالف ف تمريام»ىهه أوالواوف رامع ىهم وا| ا د عدي الاك مأء
02 فغلاىعهنى أناره ذهام رادنات ”صل لان عبرم او<دها وادس انظةفى هم ادفة لاظر: فم
ع برداعلا (حسكون اداة دا وذلكلاناذظ ااظ رقدةمعتأها مطاقى|ااظره فده ولد
فى.» :اها طرفية #صوصة مءة بره دن <ه ول ز بدو دين اللدار وهذه|اظا رذية امخصوسة المعتيرة
دلى هذ االو حهلانه لملا بر م أنقاا خلا ني لذن فءة المط هه فانه صالل لهها ونس
9 عدار يك ا ول اعت ص شي ع و ل اد
إوع)
ئ ا عل ذ لك معن لمن وفعسى أدظ ادا" ولوةلالاا سلا اضرع أو عا ظ
١ ردأ ا هاثرااىو "غك هراء) كلاف والواووا لكا ار دثلء معدا جف فتر دك
وغلاىالىا أو دل امد كور ولوة.-ل لاه هرد امنا أنلاند ع :أ دلت ع-زرية وعنه
وحدهةهووالاداةم >2 ا لل فأن اا ما 1ك الك كور اند مه هلان كير به
و<د دوانل 5د لرنة ها للاخيار به (5وله) ولادخلافى ف الاخبارية (أقول) قبلعلءه
اد س المةه ودهر زبدف الدارالاخبارءنه الخدولمطاةأ ال.الصولف الدارفلايذاً ندكون
ل سن الخيره فى الى ما نلالى ز بدلا عر ع م نأ < زاءا مره ذلافرق: سما
وها كلام«وا- 5 ن الشارخ نظ رالىجانب الاذظ فو <د الرغالذىهو<قالى_برهفى ||
ض )ركس الاق 1ن» 2 الاأخرامةدرة. .ركاف فك م ان الؤيريه قل عم ة, مأع أوو<د الرفغ ؛:
فلار عادصلا رود لاه ده له -. رامن الْخيربه (توله) دى انهم وس هوا الادؤاتالىزمادءة مه وعدز :
رمافيه (أُول) نعنى ان الهو فى اول باب لضا ياذ كر وان الراط العامة
اداةوةس هوا الراءظة الىغعرزمانية وهى مالا يدل على : زمان أص-لا كهوفى: ولك ز.دهوقاتم والى
زمااءة وهى مابد لاي هككات فيز بدكان اج ا ذد لذ لتعنى امهم عد وا الافغالالناةهة أدوات
(قوه) ونظرااكاذفها من حيثالافظ نفس »(أقول) لانمةهوده 00
الافمال]ا تار ْ ماعد اها من الاخفعا ل العهأةاتامة أعامعاممناغنها كلاماق
كُيرمن ا لعلاماث والا< وال ا للذظية »لوه أ فعالا وأماا لقومةة_دوحدوهاأننعانها
نوائقمعافىالادواتقء_دم صلاحية الاخبازماوسدها أذرحوفاق الادو 3-2
ممتازةع نسائرالادوا ت,الدلالةعلى الرمان ولذ لك »اهأ بعذ» م كنات و<ؤديةلان )ندل على
.1 وت ومن "م" ل الاك ان فك مع ا أعسوة و يمال الافظ امه رد اما أنمكون معنا هغبرياعأى ٍ
لاده ل خوسدة ولاخ واث يكنا ىده لاحدهما أواهمامعا والاوّل ١|
أءنى! اغيرا لتاماماآن لاد لغلزمان أصلافووالاداةوامّاأن.دلعايهوهوالافعال النافضة ||
والانى]أضا انل يدل على زمات بم يمد ذه الامو ان دل فهوا ككامة رقد يها لأ دشا الاناء |
ا مأوصوله لاه لان عدمر بها و<_دها دل ع ماج الى الصدلةفذا تا فذه ب أن:-كون أدوات :
واب بان ]صا ةلذ لاك كب الابمامها حا ج الموصاة نيم انا ل 9 عبهوةايءهوالمودول
وا اصاةخاردةعزه مبدثة له (ذوله) وا نض لان بر نهوحدة الح (أقول) هذا العم
لوم ةموقه رونا كن أوق' تدع من| سما أذى ةدّمسهلسكون هفو ومه عدم.ا ١
اسكنه_ذاالة سم الو حودى أقسم الى قد مين ذلوةد مفاما أن رقم الىقته» أ ولا ميد كر
مأهو فيان ”7 هأ راغد الصسعين وذ كبو <ب الا دارفا اذهم وام أت يذ > زماهوةسههفى
عقيه تم بعسادالىتقسعه ثانا وذ لبو جب :كر اوافىذ ك رالقسم الو <ودى كافىء. مأرة
السكاقية فى:ه-مماا- 1ك 1 عام مهافا<تره_وناتعد ما اعد ىاحتر ازاعن الهذو رين"
)م
وأمافى :دس ع أععم الدااعى بعسم مانه” لان تير به وحده الى عه فمد روح نودم
الوحودىاءنى|! سكامة على | لعدى أ عى الاسم اذلاذور دوذ (ذوله) كؤمربو زضيرت
شْ (أقول) والاولممال لابدلممة :هع لى الزماناللافى والةانى 1سادلم. لنهع_لىالحاذغر
وعلى الْمان المي لأ نضا لسكو: مشر كابدم ها (قوله) :ل عب <وهره ومادّن هكالزمان ال
|| (أنول) يردي داكا ن وهر وحد دذالءلى تلك الارم: 2< جىبردانه بلزم ن ذلك أن يكون
تمأ لء دب الرّمَان أ نرهادالةء_لىمابد لعل اْظ الزمان وهوراطل 5طعادل آرادانالخوهرا إه
| مد خل ماف الدلالةع_لى الزمان 2لاف السكامةفان الهئة هنال مسدَّقَإةَ بالد لالةعلى الزمان؟ ||
|| سد كرة. واعترضعايهباندلالة! لسكلمة ءلى لمان .ا اصبعة انصعت نان اتصعى لغة
الغرس دون أغْدا نعم فان كوأ امد وايدمعدانفى!اصرة و#تلغانفى الزمانوة_دتهدمان
ظراافى ف الالقانا على وحه كالى عير صوص : دون أخرى وأح, ب بان الاهعام بالاخه
اأغر ءالتدوت عا لذن غالبا فزمانناا كثر فلا دف اختصاض مض آلا وال مده
|| الاد: كشيربو نشيرب (أنول) ردعليهراد صيسةالمامىقالة-كام واللطابوااغييسة
دده قط هأ ولااخ+ةلاف فى الزمان دل نعولصغ-#اجهولءى الماذى ااه امرغةالمه_لوم
ومسيغة هن الثلاثى الحردوا ام بدوالرباعى 2 ةةافةبلا اشتياه ولس هناك ا<تلافزيان
: فلدس ا :لاف| ارال “لاف الرزمان <دى: دعب وادنه على اث الد العلى لرما نهو
الضيغة (دوله) واتعادالزمانء:داغدادااص.عغة ة (أقوا لار دعليها دشأ باثصمةةالمذضارع
تدلءلى الالو الاسةةبالع_لى الادعوليس هناك ا +ةلافصيةة فالاوك أن ,تال ما يصليٍ
لان مر نه وده اماان؛ص! لان تيرء: -ه أ دضاأرلا والاول لاسموا لثانىا 0
منة أث أت يكون أسمساء الافعال كات قات لاب د ىذل لان همات اذا كان معنى بعد
ذغى أن تكو نكلمة مله معدا لخداةاباها اسماء ذلاءورافظيةوباساملة كل مالا تصامءء"اه أل
شرق لان تخير نه وحده 14 عندااقوماداةسواء كانعئدا لخاءذءلا كالافءال1 انا قصة |أ
أواسما ئذاونظائره ا وكل مانصا لانعيريه وحد هولا!ص ع لان ةبرع هفو وعندهم كأمه
وان كان ءذد ا لكاةمن الا سساء:ءلى هذ | كرت امتماز الاداءعن أخو عابةيدعدنىوامتياز
الكامة عمد و<ودى وعن الاسم قردع_دىواءة.ازالا »ممعم ماءة, د بنو<وددن
0 4 مموعة (أ قول) أىصرتبة فى المع ران لسمع بعضهاة بل وبعة ها بهد( قوله) فى اغاط
أوحروف (أقول) أراديالالفاظ ماب ركبمن ار وف كز يدقاتم والمر وفمادها يلها
ك ولك دك فانه هس كتّءن اداةواسم وكل وا<_د مهما حرفوا-_د ووا كتنى بالالفاط
لسكا ه21 واه الإعر وف أيذا (قوله) لبستمذه المثابة( أ قول)وذلكلات! اناده وااهرئة ||
هدم وعمان مها (قوله ) هذ :اشارة الىتقسسم الاسم بالقياس الىمعناه (أقول) جع لهذه ]|
غك كك7كك 53333 شم
الممدهة
جب وسب 1
7 "
: الاغة كا همرت | له الاشارة (فوله) دواده ا خدلاف الرمانء: 1 دثلاف الهممه دوان|#2دت . : ١
انه
اأقسمة غمودة الاسملان! نقسامالافظ الىالحزىواكلى ان هوب اتصافمءتناء |
الحرئية وااكا. ءةومعى الاسم من حت هوم»: “أدمعى مت ل ال نمدا فيد افأنامعى ر ربد ْ
من حرث هومعنأ معدن مس ةل ده ولا نتوصف باحر و ذو كم ماعاء 4 وكذامءنى'لازان :
هد
- لان كم عله بالمكاءة 2 ا م نأدءن -< مث هومه أه لس مع-ى مسةعلا
| صآط لان دكون 2ك اوماعات اسلا لات لاناد عن من مزلا لطر اند اتخصوص ملحوط دين السير ||
نارم وح سكونهوا تالا حل هنارض؟ :تعر هماه تمافلاك وهنا ||
الاعتيارمه وا فص_د افلا دصل لان ركون حكوماه نضلاء نأنيكون كر ماعلهوكذا ْ
ا أفعل! انام كضربممّلا دسم لءلى حدث كالظيرت وعلى اسرة #ُصوصة يدهو «١ دمن فاعله تلك ١
النسسيةمطوظة سؤماءلى ام 1 اتللادظهما لاسي لحرا وها الجموع ||
أعنى الدثهم الفسبة الممموطة بدك الاءة بأردءىغترهسةقل بالمقهوهمةذلاام لانعكم :
لاض لت رسسات رزو تهى الار] سعاقت 1 1 ْ
العل باعتيارحتمعزاهحكوماه وأماناعترارموعمعنادفلانكون#كوباءل.ء ولاءه أملا
تالفعل انما امتازءن احرف باءتباراشممالمءنأه على ماهوهب._:د الىءغس ملافا حرق اذ ||
د س ل مى ولاجزمعنى ود ل لان بكونمسند ابه أومب: ل ,»وان سنت تضاح هذ والمءسانى ُ
ْ عد لقعي عن معنى من دافظه ثم انظ ره كل :ود رأن 2-كم عليهأو دولااًط:_ك أن:كونف
أ عنمن ذلك وكذاء_يرء نمع شرب« اءظت «ث مرفي ناك قد لئ الك جفات اضرب ا
مسرّداالى ثئور عساصر<ت,ه أوأومأتالءه وأناءتمو عا افر بوا لشت بره دده ||
و دمن غير فم الاتصبر>كوماء اي ولانه وكذا 00 اا ْ
لانت معلءهو بدص_ أو حالاشبة فيه قطع اذظوراً نمع الاسم مر ن عد تاه ومع 'أه وص
للانصافاللكاءة والزئيةوا 51 م مماعا امع الكلمةوالادا من حيث هوه تاهما
ذلا بعل لمن ذلك أ سلا اسكن اذا عبرعن معنا همانالاسم كأن يا لمعنى من أومءنى شرب |
دم أن سكم علييما | كاءة أواطزئيةو ذا الأعش ارلا مكونان معنى | لدكامة والاداة بل
|| معنى الاسم ف نضح بد لك نالا م اهلان لهسم الى الى والسكاى انتم الى المتواطى
وال مشسكك كلاف | ل-كامة والاداةواما الانةسام الى المشترك والمنهو لأا والىااه.ةة
ْ والكار فلاس عات صن ,اله عم رحد هفأن لمعل ددركونهشث رك ؟ لذاىععنى ا ود وا وترى
وع-ءسعءمى أة .-ل ودر وك دكونم' ولا كصلى وذ دكون <وممة 5-1 اذا ا تعمل ||
فىمعناهوةديكون محازا كقت#ل ممعنى عرب شير راشديدا وكذا الارف] ءضاءكونمشتر 5
كن دين الا ند اءوا لتبعرض وةديكون حتيقة كق اذا استعمل معنى الظرفءة وئدك ون# ازا
كىاذااسةدولء:نىيع_ فى وا مرق حر نانهذه الانهامات ف الالقاط كاواان الاشترال ||
والنروالةيقة والخاز كاواصذاتالاافاط بالقراس الى مهانم اوحرءالالشاط متاو به
يما
5
الاقدامفىتة1 12" م ماماوما وآمنااامكاءة واسكزئية العتيربان فىااةهسسمالاول 00
أله رمةه ررصفات.ءالى !لا ]اط كاسمأق وتدعرةت أنمعىالاداوا الكامةلا زد طان
لانعوضة) شي فانقات المث_ترلٌ ونظائرهوان كانتمنصغاتالااهاطحميعة لمكن تمعن
صكات اخرى لاع افى نان الا اذا كانم شت كادي المدانى كانت لك العاد يع كر و0
ف لمزم من خربانه_دهالاة. أمفى! لكام والاداة تساف معنيهما, لك | أصها, تَ هوعد
تبين بطلاند لاك ولت | ]تسم فس لرم اعد مأرالصفاتاادر #دواءتبارا لأوسكمءاءلى
ااا تالدنات لدمد يفرعا لابلتفت الجاعال ال:قسم واذا ار بدالالتهات
امهناوا سكم م اءلى دع الكاءةوالاداةعبرء ها لادافظهم] دل نلغظ] خ رك أثمرنااليه
[أذلاء»#ذور ( قوله )من غيرنظ رالى الم الال (أقول)دعنى أن المعتبر فى الاشترا انلا .لا حظ
فى أحد الوشعين الوضمع الخ واء كانا فى زمان واحد أ ولاوسواتكان يدمحا مناب : د أولااتوله ء
كرا ريع (أذول) زقدل الا لفرض عاسواعر أنا كرف دل! لكلى ذلا
تامع شيشامن نس امه و أت المتواطىٌ والمث كك رده رلانذلاعةعانفثَىْ وآ مال شار فود
دكون جرث.] تسب كلامعرسهكر ز نداذاسعى بم شخصانوقديكون كاي اسه 4 كالءبين وود
مكون كاءٍ 55 -ك دعدنه موك دبالا ركافظ الانسات اذاحع_ل علا لمخص
أضااذا اعتعرمءةاه ٠ لمكلى اتا أن يك ونم وا طْثا أومثٌسك-كاوةس على ذ لك حال نول تأنه
توزحر نان هذه الاقسامفيه قحو زأن حك رن ال معنا ن ال تقول عنهو اقول الء-ه حرئيين
أو كاءن أوأحد هما حرا والآخ ركاءانء م تقول والمثترل متا بلان فلاعة معان وكذا
امال يبن 11م كةو ا ناز (ولم) نان اس ركاف السك (أقول)والاوكأن. حال لد 3
0 سى ةو له) الىترب الاأثرعلى مالدكاو ح العايه (أقول) كترتب الاسهال على شرب
السهمونءاوز تب الخرهةعلى الاسكار (ذوله) وأماالمقيعة فلاخ الم (أقول) <ه_ل اذظ
الطهيقة فعملةععنى الممعول مأ خوذامن دى المتعدى: «أ<د المعنيين وحرنئز حب ان تعر اتاء
أله ىهن الوصؤية الى الاسمية كاف الذ بد وزظائرها أو>ء ن لفظ الحتيقةفى الاد جار ء 3
على «وصوفء نث + برذ كوركاف :ولام رت,ة دعبيلة نى ذلان وجا أن وخذمن <قاللازم
عدن | أهاّةفلا شكال فى ا لناءقوله) فهو سال تان (أقو ل) هذا اشارةالىالمعى
الاوّلوةولهمعلوم الدلالةاشارةالىالمعى الانى (قوله) فةدجارمكانه | أخول)فعلىهذا ون
الجازمه درادعيا استعم لعدنى اسم الفاعل م نمل الى لاذظ المد كور وده بان الةكام
حاز فىهذا الافظ عن معنا هالاه_لى الىمعدى 1 خرذوو# ل الأوار (قوله) وم نالئاس
(أقول) فيه كه برهم بْأ* على طوورة-اد طم فأن المأ شومر ا ا
ْ النطونو ما نادف ااءنىوانه_دمقا على ذا توا<ده م صدق الم ناطق على ذات اخرى
بدون! لدم وكذا ال.فه موس وف الصارء والصارمعءنى| لماطع صفقله معأ نايف
اعم
أعم منه فييع د :طن الترادف فىهذزين الما امنو أبعد ممه أنو: هما امرا دففها دين س من سما ظ 1
#وم وه وص من و<هكا .وان والاءض واماطنّ| تراد ف بين الموصوفوااصفة الساورة.
له كلا نساتوااءكا تت بالامكان ذهو زات كان ناطلا أ دضا الاأنه لاس يذ لك١! يعديا لكلية وان
منشاًا اظن ف المتداو دان لوهم اتعكاس المو حية ة كلمة كنْؤسهافلماو<دوا أن كل مترادفين
تكد انفى!لذات ياوا أنكل مخلين ف الذا تسترا دنانواذ اوطو التآى #1 و عن
«طلائه ىغير لطي (قوله) ل ا ا
(اقول) الاطوراتةال لاأنها مان يرف الا طب فا د ةنامةاى دصم ١١ سكو تعاءء فدهل ||
كعه ااسكوت تف سير للغائد ذا ززاءة-تىلادوهم ان المرادااء اندها جام الهائدةالمسديدة
ابى ةسل احبذاط يون المركب| اتام فياز. 1 وتمول! لمعا عفوة ذا وغمرهمن الا<. ار
لعلو ة اجشاطبهكياتاتنا ذلاسرم: .2 احشاطب ذا ثدة جد يدة(قوله) ولامكونهة تمعاأ
1 زافول, هذا :سير أرشالهةا أنه 3 و تاذفيهو ع اجامايضا كأنه قال ا راد 5ه برجسكوت
١ لكام على ال كب انلامكون ذلك الم ركس ةداع ملاظ ١ خراسسةدعاء لكوم عله 452 :
أحيسكومه أو , ناا سفلامكون الا ا رالادظ ١ ١خ ركانتظاره للجسكوم به عذد
1 راله-كوم عليهوا: تظارا يك ومعاءهءندد ست رالحسكوحيه ا اد
بالامتتياع اى الاسةد عاءوالا تتظاواائة.:زماذ كرةنوله؟اذاةرر بد الجو<مندل لاه ظ
||| أن بقال بر انلامكونمة-ل ةربن دص ياتامالان الا طبمنتظ رالا نبين!اخى وب|]
و «تسالعمرا الىغبرذلاك» نا لقيود كالزماث والم-كان (قوكه) ع رداائظ رالىمذهوء الاذظا 3
|| (أقول) الاح دما رالىءذهوءالمركب و يقطع الاظ 0 دعن ||
| <ه وصسية ذلا المةوومو ينظ رام خص-لمذهومهوماهيته كانعند العسوّل ملا لاصدق ||
وا اسكاذب ذلا بره د ان خبراللهتهالى وكذ اخمر رسولهلاكةل! كاذب لأنااذاقطع:االنظرعن
ارو ابام ولاترنا ]4ه ل: “مووء ذلك اللسيرو حب نأها ما دء عونب » 0 ٠ك عه | !
ودلك تملا اصدق وأا كذيء ندا ال وكذ الاردان» مل قوائنا | ادكلاعط مهن الْرْء
وعبره د ناابدميات| اى عرم العمل ماعندةتصورط رذ امع النسية لاعدة 1
احلا دل هو جارم دص دقهوحا كم أهء ذاع كذه تطعالا نااذاقطعناالذظرء ير ْ
ااا سول فور اتا رماهيا تماو<دناه اماموتدى سى اوس لبه عئه وذلك
عتهلى| أصد ف وا !كدب عند | اعتول دلا اشقياهوا لاد ليان الخبرمات ةمل الصدق وااسكذىن
عدا أعمل كه ١ الىمات. يدمفوومه مع قطع ا لنظرعه اعداها <تى عن خصوصسيةمة ووم ذلان
الامروحيذة نفلا -كال في 'ت الا خيار تأعير ها ماة لاد دوواا_كذبوههنا-ؤالمتهور
وهوانةر يف الخسير با<ت .ال لصد ق وا اكز ب سمَلرْم الدورلان! لد قمطايقة الخمرا
لأواءم والكذبعدمءطا, 00 قع وا واب ان ذلك اتمايردعلى من ذسيرااصد ف والكزن
م
0 نمم لل
8 9
6
عاذ كرتو داك اطق بطلا 5 انسية الا تقاعيةو الانترن اء.ة لواقم والكنب يعدم
| مطابمّها للوافعفلاورودلهألا(ةوك )احترار راعن الاخ, أرالدا على ابا لعل (أ ذول)
اع دهناثا اكلام فى :2م الانشاءفلائتكون تلك الاخاردا لفو ردالصممة
ظ كرف كر جدثة ميد الدلالة,الوشع و عكن أن حا بعنه بان المرادالاحترازء ن :لك الاخبارأً
اذا استعهات فىطاب الذعل بطر بق الانشاء سيل المحازةتسكونواخلة فى الانشاء سكن
دلاتهاءلى المدى الانث اق از . دفلا عدأ م الان ألا طهافى الاسل أ باروات كات معانما
هذا الاستعقال طلبا (توله) سكن المس:ف آدر جالاسدفهام تحت التذبيه (أغرل)
١ لعا نه كيف ندج ادر سه فى التفبرهمع ات الاسستغهامد اللع-لى ا لطلب دلالةوة ضعية ||
وال الول عل ال لالت وف نوات بس بأن الاسة مهام واندل الوش تع لل
الهم! امكنم لايدل بالوشضع على طلس ب! أفعل ذلا مدر جفى!ا تسم الاو ل الذىهوالدال بالوضع
على طاب الفعل دل در جفى! 0-6 مالاءدل على طاب! لقع ل دلا لةوشعمءةوافائل
أنيقول الهو ؤانم:كن ذعلاعة سب اللميعة لهو ا وفعال أوك فل5: له اعد قى عره فالاخءه
من الأذهأل! أصادرةء ن القلب والمش ادرو ن الااقاط مها با المذهومة ماع ب الاغة
.مدق على الاستها آله بذل الوشع على طابا لف دل ذلا . ددر جفالتنييهوا أضاالطلوب
الاسخهاممن لاطب هوةفوم الخاطب للك ملاالثهم الذى هوفعل ١ سكام والةذم مذ هل
لا'شة.أه فلم ماد كرءأ «نانقلت الهم ليس فه_لامن أ فعال الوار حوالمةيادرمن لفظ
المعل اذا طاقهوالافعال ا اصادرةء نالأوار حةاثذهلى هذا : درم ات لاد وندوولك ذهمى
وعانى وماأشره ما أهم اوهو باطل قطها ل قوله )ول عبرال ا ساسبة اللغو به (أفول) وقد ال
الاستشهام"ديده للد ذااب على مافى ذهيرا 1: :-كأم م نالا ستعلا مقالمنأ»ء 0 2 ضص © 71 وبر
بأنالتمص ود الا سلىمن الاسغهام هم ام 1 ممافىذميرا خا طسلاتنيموه علىماىذهير| ا كام
من الاستتعلام قاذ لوخطالم#صود الاءلى لمك ن :لك المناسبة مس عية والامص ف ذلك ول (ة.وله)
وااله-ى تت الامريناء على ان |اثرل هوكف |: نفس (أقول )ذهب ج.اعةمن الم كام ىن
الىات! اطلوب نالهسبى تدس هوع دما لهل كا هوا ,ادر الى لمهم لانعدمه عسقرضن الا زل |
الىالابد قلا دكون٠2_دورا للعرد ولا اسلا :همل دل المطلؤ بيه #وكف النفسعنالثءعل
وحمنةل يش ارك الهسى الام ف أن المطلو بم-ها هوالقعلالاان طاو ببااجنى تمل
خصوص دوا !كف عن ذعل 1 خر و<يذئزعكن ادرا<هف الاص كاذ كرهو عكن اخراحه |
عنه رأن تيد الاح يانه لب فعل غيركف كافه_لمبعشهم وذهب جاءة أخرى م الىات
المطلو ب بالهبى هوعدم | أقعل وهوههدورللعيد اعت ارام راره اذله ات بيعل لفعل فيز ول
| سع رارع دم4رلها ذلا قعل قفر (قوله )ولوأردنا (أفول) جع ل | أبس اراح طفن
أعم من طلب الذه رلانه جعله .ناولا اطلب الوم وطابغيره أعنى طالب الع لوط !بتر كر
زهم)
مد الي ل سمي ماع سسمع م موي صم > :مت د عسوت د 0 732 4 > امه ادعام اماد عمد سيك جد م تله سوه تسا موود ا ننه :
وقد عرفت انالاسةغهام رض ايدلء_لى طاب| لمعلل وكيف لاوا مط لو بهن لغسيراثافعله ||
لط على رأى وامافعلهمرءدمهعل رأى 1 حروا وادس ااطلو لعالاستتوام موالد رم 12 ْ
يكونهوا افعل اذلاءة.د ورغرهما اتغاقاةالاو ل أن ,تال الانةا»اذادلء-لى طاب اقول أ
| دلالةوئعءة تأمازة كون تسود جه لم فىالدذهنمن حت هو<دولةئة- نهو
ظ الاسةذها مواتناان.حسكون ام#صود <هو لدي فى انكار ج أوعدم <صولهف.ب-ه تالاو لمع |
الاستعلاء أه الور ااعانىمعالاستعلاءمسى المواتائ,د:االاستقهام ا1.ثية اثلا بءترض
ظ نوعط ونومى ان المقصودممْ ها حصو ل التعلسممو رالنفهممفىالذار ج- 539 ن خصوصءة
الفعل اوتضت «صولا تردفى !أذ هن وهراا أغرى د شرى > اج الىةاأ لل صأدق مع نوذيق! لهى
واللهالموذق( "وله ) المعافىهى ااطور لهند ويب ضع ازا تأ الااغاط (أتول) المعى
امامفعل كاه وااطاهره من عنى دهنى اذا قصدأى ا اةصدوا 5*5غءقامم ي اند بدا جر
ممهاى المددود وأناما كانذهولا دطاقء_لىا كبية ا للخوي عدرل عت د عو لون دده مت
المأنةه دمن الافظ وذلك انمسايكون,الوشءلانالدلالةالاخظءة العقلية أوالطريعية لبت
متيرة كاصرت اله الاشارةذاذ لقال من حدث وضع بازاثها الالفاط وقد :فى فىاطلاق
المدنى على | لصورةالذهزيةعدرد سلا حرم لانةةصد الافظ سواءوضعاو الذظ أملاوالةاسب
هذاا أعام هوالارٌ لان المءنى باع ارهاة صف .ا لاه رادوا [مرحسك, ب ,ااهل وعلى| أ 3
مصلاحية الافرادوا ات ركيب( قو )قن عير “جما أ قول) يعسن وس ارا اذههزام نالمءى
رت مط لاحزء 0 دل ام رادمن المعتى!؛ أ يحعا؟ لون
لذظ-همةرد اومن المع المركب مامكون لذظه مي كاف الافراد وا لت ركم بس مان للالخاط
اصالةو اسان مات ال المي المهُردمادمةادءن الافظ المردوااهنى امراب
مايستغادمن اللفظ المركبو بعيارة أخرى المدنى المركب مادسة اد جزؤهمن جز افظه والمعنى
المفردمالاس_ةفادحزؤه منحزء افظمسواءكان هنال لل ىوالاءظ <رءأولا تكوناسى
مم ماحز أو بكون لاحددما حزء دونالآخر (5وه) فسكلء:هومالح رأقول) ملخص
الدكلام انما <صل فى الع ل فهو - ردحصولهذءه ان امم ف العدل فرص صد مه على كميربن
ذوواطزق كذاتز بدفأنه اذاحص_ل عئدا لعل اس تا لان دغرض صدفهعلى كير بن والا
أى وان( تع زد حصولهفيسه فرض سدته على كدير بن ذه وا لمكلى فالسكارة امكات فرض ||
الاشتراك والزئيةا-هالتء (قوله) أىمنحيث انهمةتصور (أفول) لما كانطاهر
العبارةيدلع__لى انال تومن | لشمركة هونةس سير ره لم» على ان المرادم نع ذلك المه.رم من
حءثانه مَهررر (فوله) وقدوع فى بعض النسح الح (أذول) من شأ هذ اا سووانلقوم
فدرصقونالافظ السكاى وا ىوان كان نالعرض:. .عولون الاوط اما أنعنم دوش ذه وار
معذادهن ونوع ااشيركةفيهفهواط رق أولاءنع نهوا ا-كلى دوله) وانادو كب اتصور
دس مس معد سس سح سوه سم ست مسبج سهد سو تور
| (أقول) بر بدانهلوة.ل كلهذهوم اماأن مزع دن الشمركة لهم ان المقصود من« من|: و
دين كثير بن فى نفس الاح أى اماع اشترا كمد سكين فى نس | لامي ذ,لزم أن يكون
ممهوء واحب الووحود داخلافدداسا رق فلا..درالتصو رع انار 000 > فى اعدلل هن
الأسيراك أ دمع | لعهلى م ن اشع »هله .شت ر كا و جه 0 نه ذلك فلاءك ن لأعدل فرضص! 0
ولا دلرمد خول مقهوم واحب الو حودق ددا حرق وأعا النةريد ئ1ل: ردس و لكلا “وهم دول
مقووموا<ب الو حودة.2اذالاحظها لعهلمع ملاءظةرهانالتو<ء_دتان! اعمل<رنئذ
لاء عكزه رض اشثرا كرا 0 . هلأ الامتناع مدهل خردةه ب رهؤ-صوله فى العمل ديه
و علاحظة ذ لك المرهان وأماع- رأدتطي رهو<هوله فى العه لفك ادك ترض أت جام
دو له) وكالمكاء 0100001 ب أنول)هى الى لاع إن صك لهأ فى ره س الاح على شمن الا شما
امار حمةوالذهئية كللا ات 1 ماغرض فق الذار جذووةئق الأار رداول
مادفرض ف الذه., فهو فى اذه ندم ورةفلا؛ صدق ف نفس الاعس ءلى” ممأ أنه لامي
وكاللاع؟ ن نالامكان | لعا مفان كل مةووددصد عليه فى نس الاعس انه كن ا
نقيضه فى نفس ا لاحر على مدع وم» ن الأمهومات وكللا مو<ودتان كلماهوفى ارج 'صدق .
عليه انه.وحودقيه وكل ماهوق الذهن يص_د ق عاءب» أنه مو ودف الذهن ذلاءكن صدق ا
نقرضهءلىمىُ أص_لالسكن هذ ها اسكارات الغرظ ممع امت ناعص_د فها على م ئلا مزع العدل
7 سواه فده رارض الجا «ل>كنه فرض اشترا كهاع هرد <صو لها فيه مع قطع
|! :ا 3 وقول هاشهاله بسع الاشماء وانلا جر لموهق سدم الى |١ كوا طرق
حال 1ةوومات فى ا اعف لأ عنىاء :ا عهاءعن فرض ان دل لاس كواوعدماءتنا عهاعنه 1
لدعلوا أ مثالممهوما لواحب ونةائض الههومات|! اهل للميسعالاشراءالذهد, مهوانلًا 0 0
المهةةوااة دروداخة فى!1 0 ما تدون | در ثنأت وده ير واحالا1ة4و, مان فى| ا 1
أءنى امتناءعهاعن الاشترا فى : 2 رو مامتذاعواعذه فيه وم هلوا لك امد كيذ -
دا<-لةفى ارثا تماء ع-لى أنممه ودهم التوص-لمبمءض ال مةوومات الى١»ض ود لِك
ابماهو راءة.ارحدواهاف الذهن قاءتياراً وا لها الذهنيةهوا! أس ب لاهو غرظهم (ثوله
ومن هه :ا نعم (أفول)أى ؤم نأ <ل انمغهوم الوا جب الو <ودومةهومات اللاثئْراللا من |
واللاموحود كلرات:«لماناذرا أداادكلى ال ى نكدةق ما كات هلامك ب'ن رصدقاللكلى علا
فىدة س | لاص دل من أذ ع 0 س الام فان مهْووم الوا <ب الوحود
كم ع سل قه فى نفس | لاص علىا كثرمن وا 55 والسكاء ءأت!أه ركسيةءة:عصدةوأفى :فس |
الاهمرء! لىثئواحدذة لاع.اهوا كيذه اصرق ازرانالكن اءكانفرض ضدفهعلمااذ
مما المعدا رهق كاء 2 وكون: ل ّالاذرا ادا: راداله دده فىنة سا لام غترلازم! كاه | ْ
ما كان فرد ا للمكلى فى نة من الاهس فلا بد أن يصد فى عليه ذلك لمكي فنفس الأمسأوامكن |
صد ةمعليدة 1 وستظورفائ هذه الكدًا اىعنات ههذا من توه فمراحث مر قهفهوبات أ
القضاباالخصو رة(قوله) فلوميءتبر نفس التسر (أقول) متعلق:قولهلانهن! اكانات
ماعئع اا ركذا( قو له)غاار |(أ.ول) اشارة الى ان بعض!! تبات ابش حرا ربا سكا مسا|
والعرض العام وآمًاالملاثةالياقية فوس أحزاء, وتاع انان اطسو اذم سلى حرار ات1اهرة
2 وا :وع حزللشخص من <دث هوض وان كات ام ماهيةد( وله ) وكايةا لشئْ |"
تس كون يا انسبة الى از ةالح (أقول) لاعذنى انهذا المءنى اا رظهرف! اكاى نأاتةياس الى ||
مرق الاضافى فان كل واحدمم-_ماءثضاءف الآخزاذمدى ارق الاضاففهواا:_درج
تخت ثى وذلك اأذئ ضكونهتنا ولالذلك الحزق واغتيره فا!-كلءةوالزة.ةالاضافة ||
معهوماك متضايان لارثعةر أح_دهما الامعالآخر ركلا لوةوا لبدو وما ار" ا
دشانن الي ةادا لتر العدء ان اللدازئءة ام فرض الاستراكٌ بان يسدق |أ
على كتير بن والدكاءة عاك م : سع فالأولىانيذكر وح القسعرةف الكلى والزى ّْ
الانساف ميا لواقهامة ارقا تي قيضا جتبالانه أ خصمن الزن الاضاف ناطلق ظ
|ام العامع_لى الخاض وقيد باحقيق5-_:حكره (ثوله) وهىلا :ماص بالطْزئيات
|(أقول) وذلك لانالمزئيات اتاندركٌ «الا<حساساتاتاءالواس الظاهرةأوالباط:_: ||
ولس الا<-اس ا ؤدى اانظ رالىا<-اسن1 خزيان دس 2م ؤساتم::_ دده وتتردت |
على وح ه يوذى الىالاح_اس معسوش [ خر دللابداذلاك ا ل-وس الاخر من <أس |
1 خرانة_داء وذلك طاه 0 دأنه وكذ لك ليس ترترب الس وا تمئوة .الى |
دراك اللكلى وذلك أطورا ار دمات ت مالا مع فبها! اظر ولاة كرأ أصلاولاهى اهل
شكرونظر: ذلست ك5 سسرة للكت .5 ذلاغرض لا طق متعلق باازئيات فلاعد تله ءمها : سل [
لادددث غرة 5 مات فى العاوم1_-كممءة أد_لاوذلك لان1له ودمن: لك | اعلوم غخصول ظ
نفس الانا' نية سق مةاثهاواطزئياثمةخبرة مر لةقل عيض لها من ادرا كه
كاله دق بمةاءالنخس وأ: ضااط ردهأ تغبره تشيلة كرتاو سدماعها أرها فىعددنى دوه
الفحات مفاصيله فلاحت الاءعن الي اتفانقاتةدذ كرهونا لزيا ميق وسيذ كر
ارق الامافى وال ب ]تعن عن ا طرق اقيق قات اماذ آروهي: 0 سوير
أقووم الى اه فىايتضع همهو المكاى وأاسان 1 به ددن المعم معن بذ ن ةا لتصوبر
ادمع رفه النسيه دن معد معن لكش ةانن 0 شاف وآ ما حزق الا 30 كاء |
فااحثءع انه لكوي تجار وات كات حرام باحقيقيا أذلا:دتعنسه وأمائصو برءغهومهالشامل
قهرم الس عم عنه لان اأحث مانا حوال ليوأ أحكامه لاسانمشو .ون ) ور ؟ عا
ال الذاقعلمالاش كام ) أنول) أىءن ن الحأ هعطقم مةثاول الذانىعذاا المعى المساهية
لاما لست خار. حةعن نف وأو سناو ن لجس ل مدال السو الفصل وما الذانى .الى
ذوعا
الارّلأى الداخرف الماهمة فطذ:ص بالا <زاء وفىةولدر جا اشارة الىان! طلاق الذاتقىءلى [
المع الاو لأشهر (توله) الابعوارضمشطصةخار حةعثه بماءةا زخصءن“عص ١
الخو ل )ددن انا فراد الاند انلا شه الاء_لى الا اذيةوءوارض مهمو حبة للثم ا
عنةبولفرض الاش تراك ولست:لك١!«وارض معتيرة فىماهمة:لكالاذراد.لف كوتها
ألكاماءء - ازا »ضوأعن :عض ذيكوت ال نسأنية تام ماهبية كل خرد م تلك الاخراد أ ا
(توله) و تولنامكتن الما نتن ارج انس (أ أفول). هذا ااة ,در جا نس مطلةا
11 ردو ترجااء-رض!ا لعاء أيضامطاةاو در بالغدولالبعردة كا اس وال نانى.
وقائل الابعادو خرجأيضا خواص الاح:اأس كالاتى فانهوان كاتعرة.اعاما بالقيأس أ
الى الا نانملا [.كنهخاصة رالةراس الى اليوان وما لقيدالاخبرأعى قحو انماهو قأنه
رج القدولمطلعا ٍ ا اك بدو عدر جالآ واص| أبضسامطلماسواء كانت | 1
خواص الاواع أوالا<: اس كان اسئاد اخراج امه ول وا موا ص الى لبا الاخسيرا أولى أ ظ
وأمًا ا خراج | لعرض العام ف دق -ل اسسذاده الى الاوّل أ ولى وانمااس :د الى لشافىرعاية !|
لادراجه مع الخاسة السّا ركاناهفى العرضية ف ساك الاخراجيةيد واحد (دوله عادخل 3
فى <وابماهو (أقول) ما عرض العام ذلاه الف حوايماه ولا نهلدس تمامماهية لما
هوعرضعاءله ولافىحوابٍى *ئّهولانه لدس مءزالماهوءرض عاءله وما افصل والخاسة |
ذلاءة )لانو حواب ماهولامَما ل ساتام ماهية1ا كانافسلاوغاصةلهو يةالانف حوابأى'!)
دُئهولاغ-داعسيزانه فالفصسل نلف حوات!ىدُئٌ هوق حوهره والخادة <وابأىثئ ||
هوف عرضه وأمّاالنوع وا فس فيةالانفى حوابماهوامناالذوع ذلانه تام المساهية الم ترك ||
دعن الافراد الممعْقَةاأقيقة وأماا فس فلانه تا مالماهيةالمشت ركددن الافرادا ل ةلفة لعيمة ||
وسعردءا لك تاصيل هذه المعانى (ذوله ) دل لظ الكلى؟ دضانان الممولءلى كثير من بشنئعذه
(أقول) وذ لان مغهوم!اسكلى قوممهوء المةول على كين دعرئه الا ان افظ الكلى ند لعلءه ْ
ا حبالاواةظ المشدولع ىكدبرين ته .لالاية ال مقهوم! امكاى هوا اصالهلانءةاليااغرض عل | .
د ان وممهو. مالمقو ل غك 3-6 بن ما كانمة وا لا 12 تعر بن بالفعل فلا غنىعنه لا ندلالة ظ
المقول بالغسعلع_لى الصالان بال على كير بر لقزام ودلالةاالتزا الث نعةبرتفى 1
التعر دةاثلانانقول مر داقو على كدر بنفى تعر دف ١ دكا أت الاالصالج لان.ةالءلى أ
كدير بن اذلوار يده امول بالغ+ عل لز بوعل دما لكات مشاوءات كلدضة لاس لها |
1 اللو سوددف خلا جولاف ااذه ن فاخ الاتسكون»قولةناافءل بل بالصلاحية فيكون 1
المعول على كمعرين جمعدنى | كا شيخ عند( قوله)تالخخصيص بالنوع الشارج . ناف ذلك (أذول) ْ
فانقات ماهودة الع الشية اث ولاستدايةفب الالو تبودات لاز جد ارما لتو ) ان ل
اانوعانذار حىوطع.ا قلت ماهو وال عن ااه وهى أعم من أن :كونام و حودة ف ا
000 مسسمصةخصمة
دنه" 1 1
سه سس ممه ممص -.
م :
0و
| انذار جأم لاوكيف كوزاادةه.ص النو ع الخار ج ممع وحوباغصارااءكى فى الله ||
فان ا1:هومات التى لجو حد ىم آفرادها الئىهى اع ماهيم| كالءنقاء. لالا ندر جفغير
ْ 11 و عقطعا ذلواخر جعت هل إخصراا- لى ف الا سام الكمس_ةولا>وزأن :مال العتيرقى
ظ لله أى أن حك ونمو <ودافى لحار ج ولوف 2ءن فردوا <د لانماسمومن مفووم الكلى
ٌْ دنزاولالمو<ودوالمعدوم والممكنر الممتئع وسآ ىنتسم ال- -كلى سب الو حودفى اللبارج
6ْ ح لى لقيواام 1 معرذة أ<والااو <ود ا تاذلا كال يعتده فىمعرفة
حوالا معد وماتالا أن ةواعسدا اشام ةطيع امفهو جات مسقاو قر لمك أو <ودة
ظ 0 كانت أ وفتتعة وااتصو هالا ضد من هذا الع ن أن تس تعمل فق معرفة أحوال
الموحوداتالةيقءة وقد :عمل فمعرفة المفهومات الاعتيار ندومانا حوااهافانهذه
المعرفة ة يحتاجالهافى.» رفة أ<والالمو حودات! ديدم وإذ لك 5 ,ل لولا الاءتيارات لرطات
الممكمة (قوله)و بمنوع؟ خر (أقول) هذاااقدرأءنى كونا لكام ترك بين
اأساهرةو مندوع؟ خرةةط كاف فى كونه ح أتاه اذا انالك متش كادي المساه.ة يكو دن
بوع اخرووط وكانة ام المشترل بيهما كان فسا ة قر د 5 لهاواذا كاتا 0 بسن الماهية
و ممذؤءين] خرين أوأنؤاع أخر وكانةنامالشسترلين لمماهيةو دنالذوءين الآخرين
أوالااواع الاخرَ انأ نضاحنساقر لاا ام مكوات كان عام المشترك دمأ وبين أحد الذوعين
أوالااواع كات حنسا بعرد الهافالمعتير فىمطاقالمنس أنيكو تتام ااك_ثرك دن الماهية
و مننوعآ ا خرسواء كأنتساء المثترا” اناس الى كل مادثاركٌ المماهرة فى ذلك المذس أو لا
وسةط لع ع نار سعلى هذا الب او بكر نام ال زءلامكون سام المشترلة دن
الأساشيةو دن و ع مامن ن الادواع دلا (دوله ( أى حؤكمثترللاكون حزءمث_تره خارحا مه
(أقول) تفيرلقوله الح الشترك الذىلايكونوراءء حزم شرل يرما (نوله) وهذا
اكلام وةوفىا لين (أقول) إ#نىقولهورعاءةالوأءما:فسيرة برا مالمشرا دعاد كرهاولا
ذه لايد مزه قطعا (كوله )لان معول على واحدة. عالهذاز بد (أفول) رار ل
متولاءلىوا<دانماهو سب الظا هرواماعد ب اطقرةة وا رن اقيق لا ,حك ونمهدولا
وتكولاءلى مي أصلاءل .ةالو دول علمهالمفهومات|! سكاية ذهومقول ءليهلاءق وليه و بف ||
لاوحله على :فس هلاب:صئورةطعا اذلاددّ فى الحمل المذى هوا التسيمده ن أهس بن متغ اب رنن وحمله
ولىغبيره أندأ را مدنع أيضاواماتو'كه -ذان دفلا يدفي»من الأو دل لانه_ذا اشارةّالل
الشخص المعينذلابرادير يدذلاك لص والافلا لمن <يثالمءنى كما رقت دل برأ اذه
عمس الي المفووخ كلى وانفرض اغداروفى” خض واد
داه ول أعى المقولعلىغبرهلا : بكون الا كايا (ثوله)و نقواناء ةلهن ,الحا وير جالنوع
(أقول) ودر جنه أيضافصول الانواع وخوامهااحكن ااه بد الا خسبرأع ىق حوات
>-ب ب
0
سم جسم جب جد
عر جالانااقيف الاخير (كوله) ااقومرثبوااكاءات (أثول)لاخىء!.ن أنااقواعد:
كا ةلا دم ءثد المتدى الآادالاة ثارث فلذ لكترى كبا أقوم مس ونه الا ممه اسم للا
أعلى ادهل التتدئ تأ ضار هذا لذن ذ كر وافىمباحة- أمثئلة حزئية سملا ةأوردوافىم.ا حت
|الكانات مما من ا لدكاءات الصودة وفترتب الانؤاعوالا<:|سكاءات تخصوصةصىكدة
كاسنه (قوله) فتقولا نس افر دب أو نهمد أ فول ) #دعرفت أن الس تب أن ركو
تام الكل د نالمساه-ةو دين غنره هاما ان ونام المشترا كا اف.اس الى كل مانشارك
ْ اللا همةفرسه أولاوا لا ولايد أن مكوت حوا اع ناما هموعن جم ع مشاركاتم ا قدسه ذمكون.
ْ الموادعنالساهيه وءن عض مثا ركاتها شههوا واب عمْاوعن جسع مأ نشاركهاف.ه وهل ١
حو اراعن اأاهةوعن بض من اركتمافءءدون بعض؟ خرف كوت الحواب عن الاهرةوء . '
||| نءضمارشاركهافيهغ_برا واب ع +اوعن البعض الآخر وهذ ا سعى حنسا هر داوااضادط]
مادق فو وص تبسة | لبعد وال أن الخسم ا لنانى حنس بعيد للاثس انه رتبة واحدة وجنس |
:| المذى هوا !اس المت رك الارادةوآن 1م المطاق حنس للاسان ع دعردن وللدروان
عرئسة واحدةو دنس قر ب العسم النانى وا نالخوهو حدس للادس ان عرد ثلاث مانت
ا (أقول)اىلااخص مط اغاولا ».نوه والاخاز وحود سام المشعرك المذى هوا !-كل بدون حزثه ,
ظ ظ الذىهواً خصمئهمطاةاارمنوحه واذ لمكن أخص من وح ل نكن أعم من ورحها يضاولاع ْ
أنثةو لولاا خصاىمطاهاوغعر ولا ا عممةئاولا للاعم مطاها وهن و<هازضاوااصل.
0 لرزممن الاص مطلعا وهو- ازوحودا ادكل يدون از وان شت اعدمرتعومه وحعلته
مودودا أيشافهذا النوعو يكون :عض تام المشترلك عم هزه اصدقه على تام المشترلك
وهلىهذا النوع فمكونكهذردانواتناتساءالمشترك فلارسد ف على:ف#» اذلايكون 'لدئْفرد |
أرعسه
أماهو عذر جا اذه ول وا نأواص مط لمأ فلذ |ك اس:د اخراحهما اليه وماالءرض العاء:_لا |
دمعي اسأر ناوا لءانى أ ءني مالا مكونّام المشترل الانالتشاس الى عض مايش ركوا فيه يم أ
أ نعرم انب البعد أت يعتبرعدد الاجو ب ةالشماملة مي المشاركات و دمص مئهوا حد || أ
در يب للحيو انفانهنو عاشاىص يكب دن انس اأقر سالذىهو الخدم النأىومن ذمل أل
واإعروانعرتةير وللدسم النائىعرئبة واحدةوحنس ثريب إعسمكل ذلك طاهر بالتأمل أ
الصادق واعل أنضاانترت ب الاحجناس# لاع بل يو أن ركب ماهية من جزس قر يب |[
لايكونفوقه حنس ولا ته حنس #س.ءافىعءنقر دب هل ه المع فى مغصلة ( دوا ه)و لاأخض |
ْ و1 و اءتبار و42و مناع تي أرفان شت لاخطت خ+صوصه وأدر ا
,ارك للاعه مطاتا فهالزم» من وجودهيدون اما اشترل («وله) اسكانموحودافوع؟ خر .
بدوناءالمثيترلةه ه.هالمعى العموم ( اقول ) تي لعايهعهيوقمعنىالعهوم لاندوةف على أن 0
لامكونتسام ال ترمو جودافيالنوع الآخرالذىهو بازائه +واز أنيكون .ام الشترلا أل
لنفسه بل يصدق علىهذا الاوع فيكونلكهفردوا<دفيكون أ خصو احيب ,انان را لمكلام
ْ هكذاحزء المماهيةا مما أن .كون جام المشترا سهاو مروعما من الانواع المءابنّة لوااوا لاوالاول
هوا نس والانى ام أن لامكون مث ترك أصلاددم| ومنيو ع : مها بن لوأ فيكونةه لالأساه ة
ميا اماعن بسع الميا ناتوا مماانيكونمثتر كانيهاو نوع آحرعباين ها وحينئذلاحوز
انكو نت سام الث كرك بهم ا لأنه خلاف المقدر بولا بدأن,كون عضاء نام المشترل سسم|
فنا تام م#ترلهو بغضهو حرو فوا البعض ١اتناانلا مكو مشتركادن نام اجرلا
أو سينبوع مباينك4اويكونمث_تركفالاوّل.كون هبز امام الممرلعن جرع المساهرات
|| المي شدله يظون فص لا نس الماهية الذىهوة اما شترل ذمكون فه_لا لإساهرةفى املد
: أوالثانفى أع-نىماءكودث_تركا من تام الشترا لو دب وو عتنامباينله لامحوزأن,كون ام
: المظ مرك بين !لاه ودلاك الو ع المباين هسام المث تر والالكان :ادا خلافى تسم الاوّل
ا اذ لكالذو ع مباين للاهية أيه افلايدآن, ون بعضامن مالمترل ده مافههئات.ا
تر ثان ولاعوزان,صحكونهوتماء ال دترلالارٌ للانهزا النوعالذىدوازاء
: عام شرك مياءن ل فلو و <دؤيها-كار #ولاعاء هلان | اسكلام فى الاحزاء لحمو دفلا يكون
ااال ناد فع يدلا كون تام الشتركا اثافى بعر:ه هو سام لمن ترك الاولا-كن اذاقء لان
| بض تام الم_تَر ل الذى كلاه ذمه :تم أن .كون متت ركادينساءالمشترلك اثانىو دين لو
| هبام له أولا فالنافى يكون تاذ لسر الذىهوتام تمرك الدانىوالار لاما أن يكون ام
١ اشمرك دين الماهرةو ينهد ||انو عالذىهوازاء م امالمشترلكالءانى وهو خلاف امغروض
عرفت واماأن يكون .عط من تام المشترل فون التساممثتر ثالث اغده أن يقال للاعوزا
| 'ك نكودهذا الما لت بعر:ههوالا و لدأنبكو ب بالراءالمساهية بوعان .| سان وميا دان للا هرة
ادخأيشاركوا كلممهافى تام ااكترا لين ال1اه.ةوذلكالزو عولانو حدذلكاىةيام
المعرك الذ كور فى الذو عالآخر و يكود المزء لذى هوبءض تام الشترل.و
حوداف
كلهن الأوعين وأعم دن كل واح دمن تنسام امرك فلادكون فصل <نس وهذا الاءنراض
أ ممسالاءدفعلك الااذائت أنه لاو زان يكون1اهبة واحدة نان لاك
الاخر وأددت هون افلايدم ترك هذا الداولوااه لم ْيدايل؟ خر وهوات .هال حزءالاهة
اذ لمكن تام المشترك سهاو ينوع امن الانواع المبسابمة لو فا أن لابكون مسشترسكاءهما
و ينوع مبانناها كان مسيزا لها عن جع لمات واماأن.كونء _ن ركم
ونأ <ده-ما حر
دملا و دن غمره]
ااا وت عا الشترل نس مائهدا المزءلامكن أنيكونمشتر كاين الماهيةو من
رسع ماعداهاادمن جبإةالمناهيانماهية اسوطة لاحزءاواذ سه
اللاهيةءن الماغ.اتااتىلا: شاركهافىهذا امك ذيكونذهلالماه.ة فانقاتفع_ىهن)
ٍ اهمر أحزاءالساهيةفى| له لى وحد هلان حرّءانانا هي ةلا>وزآن يكون-زا لمع ماع اها
000
ونهذا الدرء كيزا
3 دلت
--
(+غ)
وموس ب د
1-1 ذ كرحم فكون مبزاللاهيدع_الارثا ركهاذيهف.ك وك تصلا لها فلتلا .كىفى كون ال ع1
ذسلاالأناهية عردتميزه اهافى اله .ل لابد أن .كونعنا مالمشترل بدأو دمن لو ع1. خر (دوله)
أو ننم ى ال دءض تمام الث ترلاءاوله(أ دول) اظاهرف الع.اره أن يعال أو ينهى الى ام 1
1 0 به ده ص عام اس تل (ة وله)وان كن أ دنس (أقول) ولك احما كنا ْ
الماه_ةمثلامنأمرينمة-او دين وهب أو ين لأناهبة ف كن كل واحدممْ ما ذه لاما ْ
رد را لخدف لاس وا قشل .انكر وديا ختار بعضها ذه لا أو يكون
كا ا فصولارس .أ ىذ كرهذهالمساهية (قوله) الكلام فى أحزاءالمغردة (أ قول) ةد ا
<ةة فى أنه كرف يعدا لآ سم الناغىمن نأ لاحزاء المشرد ةمع كونه كبا (قوله)لان الال |
0 يطلب يه ماعمزا لشف لهل (أعول) اذاسئ لعن الاثاناى مهو كان
العالوب ماعيزه فى الم لةسواعميزه بع عن حسم ماعد أه أوعن عض وسواءميزهتمييزاذانيا أو
غرصه دي أفيهم إن داب بأاىفصل! ربدقر دبا كان أو بح دا | ا وا. أن واقاى ره هس 1
الايعاد وان عا ب بالطادةأ يشا 00 2 "ىهو فى <و: غير مادخ 3 لمواب انلكا ص وصم |
الول الذ كورة كوا وكذ الذاة ل أكحوه رهوفذانمدح الآ واب >كمسع: لكا أمطول
وامااذاة .لاى سمهو فى ذانه لصم دوا بالا عماعدا القاء دل للا عا دااملانه واذاف. لىأاى
حسم نأ هود ابه ادح الو وات امغر له ادوا! زان أيضا واذاقلاى <. وانهو ودانه
تعمن |لئأ طى لبوا اب (نوله) كأهرة! نس | لع أ لىوا اغصل الاخس (أذول) اعامملم-ما
لان :اع ركتهمامن انس وا لص لمعا والالمركن ادس العا فى حتساعا ا اولا التضل ||
الا يرقصلا أ خبرافا د افرضرتر كيمجه من حرا (اموحب أكون لك الا زاءمتأويه نهزدوله)
وانما اعتمرالة ربوا لبعد (أغول)اعترض عله ران قواءدالغنا2: أملة كم ,ع المقهومات
سواء كا نت 3 الو<ودا ولافلادكون ةو الو -ودءة: ضما لقخصيص الحثبه نا لصواب
ان سال اعتبارالانةسام الىا قر ببواابعدلا صر فى |اْصول الممنزةءعن المشاركات
الوحودءةفانا اهرة اذاتر ركيت من اءورمتساوة كان بركل واحد مم اللداهية كمميزالاخر
اوأفلاءكن عد يعض وسار يباو بهشها بعيداولاءازم| لتر جيم يلام جم فلذ اك خص اعتبار
الاناءالىالة ربوا البعيد ناهول الممعزهء نالمشاركات الفسمة وبر دعلءهان الانهسام
ْ مهأ ده رف :لكا لفصولاإضا فأنااذافرة:اماه.ة هسركبةون <نس وؤذهلى وذرت._:ا ذلك
الإذسهيكياه ن اضرينءتساو بينفان كل وابحدمين الاهرين المأساو بين نل مزلا
انس عن جيم المشاركات الو -ودية مرا لك امسأ همدع ن نعض المشاركاتالو<وديةةة_د
وحد أ حوال !افصو ل المههزةعن المشاركات الوحودية :1ف امير فيئل»؟ نأفقال
الفصلالمميزلاهية عا بشاركهاف الو جود اميزهاءن سيمع الشاركات ةوفه لر دب
أو أوان ميزهاءن هضوا ذه وذهل يع وك أها فالا ولى الاة:ه أرعلى ماذ 1 رهالشأر ح نان عمق
الو<ود
5 وسو جيم -
ْ الو حودءهةتذىوزر زادة الاعتنامدذر جسابن ضرق :هش ١ ما <ي علىماذ ؟ زهو كال معرةة ا
| ماعد اهعلى الم دسسةبه وأ ما لتعر مات قالاو نما هواها الكل (ضمة) من ما رع أ
| الاذ كياء يا (أنول)يعنىأ نالا دلا لءلى 2 عردو الخد بر ركبةهن أهرين متاو بين لأ
ممسايلة. » الاذ كياء فعسأ سسهسمو «طر+ و نعايه أضشكارهم أىهومن المباحثالدقيقة الي
أوعتتىاالاذ >. اغو. 3 رون انمو بها أودفهوا أو ا 0
| فى الغلط يانه عن اده زا ل فا اقدام أذهاغم والمقه ودالا شارة الىمافى الد اءلنهمن الانظار
| اماق الاول فبان, تاللا فلو حوبا -ة .اج نفض أحر اءالمساهية ميقي الى لبعض مطلقا
الى أ تسا حب ذلك فى الاحزاء الذار - به القسايزة فى الو حود العرنى وامافى الاحزاء اهمولةذلا
لأا أحزاء ذهنةلاتسايرز دنا فى الو <ودان1ارج قطعاو أن بعال جازا<:,اجكل ممما الى
|الأخرمدن حون 1 معدن فلايازم الدور وجازأن» :اجأ حدهما الى الخردون! لعكس
ولاثذ وراذلا.لؤم ب التساوىفى!اصدق ال:-اوىف الترةة ذا زأن سكو بامخالقن
بالماهيسة فلا م من الادميا باج من أ حد الط رفيندون الأخرتر حم من عبر ص < 3 وأما
ض ف الدا. دل !| اف أشيتالاننارأت أحدا ا زأنيصد ؤعليه الموهر وأن اوه رخارج
00 لاذلا ب" دوك اأعارض هده امهعارمًا وآنه عدال ها أسكااتمم: و ات اعارص
لدَىّوعنى امار جعذه لاح ب أن يكوز خار جاء: ده تكهه بسع آحرًا انهفان الانساناذاق سس الى
الناطقل يكن عنته ولاحزأه دل خار جاء:ه ولاس ينات ار جاعزه هم ااعارض اد ئْعع-ى
ْ لا سور اتلا كوب يغامد مار الهو دين المع: مين وشاع بد( و 1 له) كالم رد نه لاملا نه الح
أوقوله الك أنه بالقسعل للا نسانوهة 1 رَكَى هدهمن مر سا #اتالمثوورهفى
عباراتم-م و الامدلة المطأ ب #هى الفردوا لسكاتب بالةسعلو الاسودلأن! للكلامفى! ا-كلى
| الخارجءنماه.سة أذرادهفلايد أن دكون# ولاءلى :لك الاهمة وأ فرادها! كبام باخرا ظ
| نك كزاواء. ذا المحمو ل يدل اعماداءلى فهم المتعلم من سراق مكلام ماهوالمه ودهزه وس
| على ماذ كرناك ائرماتد امحوافا من أمثلةالكاءا ت(قوله)فانمامتنع افك كدعنالماهيةفى
الها ال[ أ قول)في ل عليه انةولهفى اه لة ان اسه بهولهءةئع كنالمعبىاناللازم
ماعمنع فى الله انغسكاكدعن الماهرةو-م:ئذ يد +ل ف اللازم كل عرض مغارق اذلا :دَام,ونه
0 همةغن ع-إدقاذا اعثمرت تلك العله كانذلكالعرصم: مدع الانة كاك ع6 ن المأهمةفى تلك
الطالةوان كنممعاةا بالمساه ,على ماقويهسم م يكن لدمءنى أ ص لاالاانءةالاارا اديه المساهية
من عسبر لاس ذيرد ان المناهية٠ن عبر ميد ئهى المأهءههن<ءتفى هى ف رف
عدم انا على عوية واي أن هده مرل ل متيحى ٠ فى هالاو ان ال المراد بالساهية
فاعر 53 اللارم المساه.ه المو وده واللازم ماع ذع1ضهكا كوء نالماه.هالمو<وده|
|| وماوتئع انة 200 . الماه 0 دة اماأد ملت انك اكدءن الماه.سةمن-.ث شى شى
35
| للازم ماعتيع + وم كمعن |« يال (أقول )اتمالم مل الى ف ذلك أنه سم 41 القناس
الىماه هه أ رادءثلاةةأتساء أحدهأ ان دكون! لدكلى 2007 ونام امابكون
ع زألها وثالتهاماء؟ ونخارحاءم اهمحر ااه به بالنسية! لما الى حنس وفصسل اراد
ا مالس ى الخار جعنها بالةياس الما الىلازم وغلازم لان ذلك هومةتذى- وق اكلام
مهمأ 1 فى الزمواماأن .هال تصورهماب: نغى تصورالسنبة وا 1زم معا(قولة) كن أوى
هناك زاو انماما نفى !امغر وااكس فا اصغرى تسعى مادةرا!_كيرىمزةر<ة هكدا
0 وأمالااث:ووااذىعءط هثلاث خطو ط مسعدوووكز|
ار
2 اوى الزواءاا ثلاث ف 11 لت للا مدن لازم ألأه امات سوا ميحد دف اذه 1
هأ ومن زعم انمة سودهم منسع الله لاالانةفصال١لة مق مد بأتعادهة_دءهلغوات
الانضراط حرذةٌ د [قوله ) لخوازنوةههعلىة ع اخحر (أقول):ه-نى انلازعالمماه امك ن
تصرّ رهمأ كافءافى ارم الازومسهما وجب أنبعوةف الزديه على أحسمغايراة سي رهما
5 رقبه فى اارءنه نه كونةضه -مة أ وا مةذ-كانهقال لاز ومالذى مين المساهرة ولازمهأ امايدع دي
ود واماحسكسى نظ رىفورد انه و زأنلايكو:ظر اولاأوًا ماين ونيدييت انه 7
0 كالمدمىوال: 0 أداد ري اام 0
تس را 0 كفنا ف زم الاو ونطءتشديظوجا 00 بي
: ء١ 2
أولافالا وللازماماه .ةوهو اذى لزمهامطامااىف الذهن وانطاار جمعأ و ما فىلارء ١
الو<وداىلازءالساهية المو حودةًاى فىانأار جاو الذهن >دة1اومةدرا١ دوله) ولوقال 1
0004| | |[ |[ [ز[ز [ ز ز ز 7 07777
)رامذ ل تصكرر مار ومه فى حرا لعفل بالازوع بدهما (أنول) لادف|]
احْرْم من ذه ورا َس 4 قطعأداما أن ع ألارا اداث١ (صوره دع لد ورمار ومهوده و را رالا-نيد ٍ
5 :دل البرهان ااه :دسىء-لى ان الرواياا تاق الترتيوك؟ و دراو ددن ع2 مستالي :
كار جك نحم العل باللز ومنت مالاعةهلل تسرد :هورا! ملت وتصورة-أوىالر واءا ١
لاه تين دللا يد هنال دن برها ه:دمى (قوله ) وههذاذظر (أفول) حاصله ان النفسيم الى :
الدن وقمرا ليبن ءلى ماد كيره لدس كام رمع ان 1< تمأدره 0 ان لار. المناه.ة+#صر 2-89
ولاعدب أن يكون ذلك الام الوقوف عليه هوالو-ط لدو زأن ,كون شيا 1 خركا دس |
واحوا نه وتوضحدما نالل اع الى الوسط المعى! ل ار كتياه :ةوالذى يكى تصور 1
الروايا (أكول) اذاوفع خط مس دم على مله تك ب دف نّء ن<اده زاودّات: :ساو دان ظ
كلو ماما دع فاعةوهماقاتانهكذا ْ واداتودم درت مودت ا
[ ا
أظارئ بد رالى الوسط والى يد عسى دهده رالى أ خآ خر. سوى أه وز ااطرؤينوالوئط (قو 6
وقد يقال البيئعلى اللازم (أخول) هذاءواللازم الذهنى المعتبرفى الدلالة الا لتزاموة ذانلزوم
ددم اماأن .كون عسبالو حودا ارس عدلىمع-ىانهءة نع و<ودالدىلدانىفى
لسار جم:فكا عن الدىّالاول كالحددوث حسم فانوحودا اسم ءدنع بدون !1د وث
فالسدوثلازمخارسى العسم و مى لزوماغاررحيا وام أن ركوس بالوحودالذ هي على
معسنى أنه عتئع حص ول ادا امافى فى الذهن مذة-كاءن <صول الى الاوّل فيسه وحاءله انه
عمئع ادراك اامافىبدونادرالك الاولو إيمى أزو ماذهنءاو اماأن كونالاظر الى امساه.ة
من حت هى هىع_لى معى اما عتم أذنو<_دبا <دااو حو دنم نةسكةء نذ لك اللاز مدل
أغساو<دت كانتمعءموصوذةه ودسعى ه-ذا اللازءلازم الماهرة فان:لتلازمالماهية
من <.ث هى هى كب أن تكو نلا زماذة.الانالماهية اذافد_دت ف الذهن و< ب أنو<د
دكا للازمنبه أرضا فكوا نلاي مالماه .تلاز مأذهرءأ وطعا فيكو نسنأ الله لاص ذلا
حو زانةسامه الى' للارما ليحن ,المعتى الاعم وغبرالرينولت الوا بف لازءالماه. أن يكون
ع شاذاو<دث الماهب: فى الذهون كانتءتصذةه ولاللرّمء ذلك أنكون اللازء مدرك
ا فا نساهة التات اذا وتحدت ف الذه كانت وضوظ كرك رزاناها الات أوية
لها مدن ومع ذلك كن أنلادكون اهن شعو رعفووع ال1-اواةالمذ كورةفض_لاءن ال,
شبوتهالماهرة ا ءات فلم سكلما كان عاصلا للساهرةالمدركةفى الذهن> ب أن يكون در
٠ أأفات كونالماه.ةمدركةصفةحاسلةاهاهناك معانهلا > بالشدو ر بهوالالزم منادرال
أعروا<د ادرا ل أمورغسء::اه.ةدل حو زأن«كونلازم المساهية عر ث يلزء من تصرّ رهمأ
الحسزءناللز ومسدها وأ نلاءكونكذ اك فصع الانتهامالى لين المع الاعم وغي لان |
ووز أندكونحيث بلزممنتصثر رالملزومأىالمساهة7صوره فيكون بون لمءى | لاص
وألادكونعمذها ل.ة.ة (قوله)ر المءنى الا ول عم (أقول) اءترضعاءء نأن العدر قَالاوّل
دوكون:در ربهها كائدنق١1-ر: مالار وءوا مء:سبر فى١اءانىهوكون تدر رالمار ومكافم
ىدصو راللازموم-ذا المةُ-دارطءتين كونالاقلأعماذر مما كنتصو راز وم تف.
فىتضتوراللازء ولا يكون !لسر رانمعا كافدين ف زم بالازوم ذلابد !فى ذلكمن: ايل أعم
لوفسرالبين باللعنىالدانى عسا ركون صو را از ومكاذءا فى تصو واللازم معازم بالاز ومكان
المدئى ا لسافى أخص من الاوّل«لاشبةالكنل نشت هذا ١ اتغسيرف كلاءوم (توه) ففوانا
ففط عدر ج انس والعرضاء سام (أنول) وكلااعار ج قصولالا<:اس كالإسياس
رمافوةه لحسكن ااة.رد الاخر عذر جالغهولمطاتا أعنىذه ول الانواع والا ناس اذ لاك
اسسند اخرا جالغصولاليه (قوله) وغترهاعتر جالنوعاخ(أنول)خر و جالنوع+ذا
القرد ف الاشيةفيء وكذاخر و جذصل !لذو عكالناطى و أمافصول الاخحما سأع_ى الذه ول
ج٠صبف تب تت فم بمب ممت :222222551011 تتا ا 10ل
):7(
00 : البعيده “للانواع فم كر ج نااةيدالاخر (دوله ( واغناأ انتهذهالتعر شات زوالا ١
المناهرات امنا -قرةية أى موحودةف الاعرانواااعتبار يدَأى م وحودةف الذهن 6 1 :
أمااقية.اث فالميز بينذا:.اتمهاوعرضماتم! فىقابةالاه_كاللااتباس انس بالعرض |
الماع وانةه لتلا 7 وتعسمرا مر بين <دوددا ورسومهاالءما 5.الح-دودوا لرسوم ْ
|"! اأقرةسة وأمّاالاء :ار ناتفلا شكال ةما لان كل باهود| خل فمتهونهانهو ةا 1ها ْ
زٍِ سان ا را واتمافصل ان كان مميزاوا كرك 0 وكل مالس داخلافىمقهومها
٠ أ وعرقى لواف اس ا 0 د ودوالرسومالا*همسة (فوله) ْ
حداتمةهوما” عا أ ولارو دعت ماوعا أرا: يه | (أقول) كار ميد ك١ شخ الرئسى ْ
ظ م (توله) نتسكونهى-_دودا (أفول) أىهذه
: التهسر قات الى جىهى تغأص_مل لَتَلاك المقفهوماتالتىوضهت الامعماء انا» أدد وداأمقية ْ
3 لكام تلارسومااءعية لها نعم لوكا نت تلك الا“ماءموضوءة انمهوومات أ خرء ملزوءة مسأو :
لوده المدهومات| الى كورةفىه_ذها!:هر غات اسكانت رسوماانه :هلوا (دوله) وفعسدل ُْ
||اسكءات (أقول ) تدسسيى انهم قددنتا >ونةيذ كر ونالأطىم ملاو بريدونءهااذاطق
(أوااصفترلك المساءكة تنم على تلك الفائدة (قوله/والطووالةهكرالمتىلاده دو على
||اذ رادا لانساث بالمواطاه (أقول). دل! !نطق يددق عل اذراده أءى نطق زبدوثطق م روونطق
خالد ,المواطاً 3 لاون كاماناا أه يس امأو أمارااة .أس الى افراد الانسانخلان»م ١د اسموومة ْ
ا |! ناطق أور كس ويج لاضف 2 ب كام ناا .أس الى اذ رادالانسان طه_لهعلما
؛ الواطاً 3 ؛ وس غللةالحكلك والمتى وزظائرهء! 9 بعضهم دعل اهل ثلا أ سامحل
واطاة وحدل ألا سم :تاق وحمل ا أت ركيب وما كان مثدى الاخير بنوا ح_دا كان جعلوها |
لصاوت لوال (فوله )ف ون ةسام الكلى لقص م بعة على مة تش ندشتعه لا ننج أثول)هذا :
فعابة الظوو رلانالتسم حب أن يكونم»: تمرافى كلوا دمن أ امه فاللازم اداقسم الى 1
ا وعرض عاءفالة مانهما اللازء الذىهوخامة واللازءالذىهوعرص عام وااةارق
اداسم الها كات1 لمم فاتك 4 نأرق اأذىهوخاصة والمفأرف الذىهوءرض عام نا لخاصة
ْ والعرض العام الادذ انود شمن لاز غير نياضه والغرض الع مالاذين وعأوس_ مين .
|الانارقنا: ساعا لكاى الخارجآأر مد اه وم نأرادجديرها ىكل
أأو<سعامهانتبمه أوّلا الى ا تخاصة والعرض العام ثم نقسم اده جما الى اللاز. :
والمغارقة.ظورا اراك ىفخسة ةسام رقديءة -ذرلاص: نف بان اللارم انعسام الى
| انخاص_ةوااعرضالعامراءةيارا للاتساص ما سةواحدةوع_دمالا+تصاصعا ||
والمقارق ىا تعسمالميه اع ذاالاءةيا ر أبضاغعر انمفهوم الخاصةف اللازمم االمغارق ماخقص
عاهيه و ل م 0 ل يوم | 0 0 5-5
)2(
١ ١ دول الاقسام الار عه إلى د.» رين مطأةينبو حد كل مهاف اللازم والتارقو ضار الى ا
7 الذار ج عن لماه : 4و مرافهم او 1 1 أه والتقس يمك الاةا مأر بعةوان لو-ظ
أ كدل تلكا لاقادر هت الى تمنفااث سأر م : إظر 3 ! الظاه لأضسكم بودمكعةا ادر !يم
ا وا مصزف كانه نظرا لان بدة الاقساءف 111 ل فاذلك فرعءلىتةس.مهالانخصار قا لهم
| | قوله)ق مباحثاللكلى واطزق(أنول)ذ كرا لق ههناءرسبيلالتبع يفاتنس بان
|أانس لصاحبه ذا الفنغ غزضمتعاق اط زئافلا > ثلهءنا - والالر 702
0 ليها عن اتن الدع مدك والاضاقالدى مدت كرم.و دين النسية دين مم ومره ثقهرهأ ظ
[الاتصو رور عسابين النبء به بين الادافى واادكلى ل ضانوت> الهو بره (وله) اماأنيكون
1 نم الى <ود فى انذار ج أو نالو حودفه ه(أشول)هذا الامكانهوا الامكان| لعاممع.دا ْ
٠ مانب الو حودفية| دل اللمتنع كاذ كرهو يتناو الواحب كاس_يل كره أعنىةولهوالاوّل ||
٠ || كاليارى فلا :ته انيتال ان أرادالا مسحان العامكانمة:اولاللهنملا.1 .لاله وان أراد
الامكانا ناص فلا._در جةهالواخبوا امل انا لكلى امد ومفى انار ج وهو
|| مان متئع الو حودفيهوتمكن الو حودقيهو امامو حودغيرم:»ددالاة راد وه وأيضا :.هان |أ
|| واتامو جودم تعد د الافرادوهواً يضا قسمانةا دمر أقسام السكلى فسةة رةوله) كاا-كوكب ||
]| الساروةوله كالنفسااناطمة رأ ذول)هنان.م لان 0 الناهى الافرادوغيرال:ناهى
الافرادوم'وثع ف المنهن اليكوا كب |السسيعة السيارة والتفوس النا طَمَد مالا نلاذراد ||
المكاءينالاذ كور بن (قوله)ءلى هذهب يعض ( أ ةو ل)يعنى على ذه بهن قاليةدم العالوفان ا
انيوس المهر دعن الايد انغيره” أه, ره ا لعددعةده كو ) فاه لو كن الممهوم من أحدهما
(أذول)أىال. معواثوا! وا اد اونا 2 بر ديز هته وه ممهماطو رااة+اردءنكلممماودن :
الجموع المركبممْما أيضا واكام لاذمةهوماط. وانأعنىالموهرا اأغايل للادعادا لثانى ظ
|| الساسالعرك بالارادة أ د«رضهفىااءةلحالة اعبار : وم 021 رمائع من اشمركة ||
[أفنف.ةه_ذا الء ارضالم#مى بالكلءة الى ذلك المدر وض ف لعل كنسسرة الييأض العارض ||
|| لاثوىفاللار جال_وفاذا اشتىمنالءٍ مساض الاسض الممول الوا طأة على اامو بكان ||
ظ هناك معرو ض دوااةو ب وعارض دوءقووم الابءض ومو ع المركب من المعر وض ||
||| رااعارض كذلك اذا ا سسدوىمن الدكاية لكأ ى الحهيول الوا طأةء-لى ا روات كانهنا١*
أتشامعر وضهومةوومال اله دا عزنا لاد دوعا ركب من ااعر وض |
]| والعارض وكااتمههومالاسض” ن يت هولوسعسينمفهوم الأوب ولاجزأله .له ومغووم ا
٠ وخار جعنبه صاحلان حم على!! *.وب وءلىع: بره كذلكممهوم! ادكلى لدس عين مت ووم ٠
ظ الحم وان ولاحزألهيل هومغهوومخار جع صا لانملع_لىا .وات وعسلى عسبره هن '
' اشهوماتااتى تعرضها | اسكاءةفى العهل (قوله)فالاول ال( أقول)بع-نىمغهوء اليوا أنمن ١|
1 (+غ)
ْ درت دو هوه فيلىعاءهاذا كاك معهو مال أنهنح.ث هوكاء| طييعياتولى هذ ااا اساذا 3
قلت .وان <نس كانمنهوم الم وانءنحيث مو حناطييعيا فلافرقاذنمنءةووم ||
هوم ا لدكلى أو مسال لسكونه معزوشاله كلى ط.نعى ومن حيثُهومهر وض ا ثهوم الحنس || .
أوصالح اكونه مع روضاله حنس طبيسةة د اتير فى ا لطبنهى سلاحية ا عارص معااعر وض
فلااشكل واذ! اعتيرالعارضمع_هرطر وي والقيديةدون ازئية 6ف العةلى فلا لما تحاد || ا
|ااطبريى والءلى أيضالثوا له )لان المنط اتسايهثع:: ( أخول ) يعن انه بأخذمقووع الدكاى |] .
من يهو دلااشارة الىمادة تخصوصة ودو ردعليه أ حكا مالتكينتلك لا كام ءامةشاملة || '
ميسعمأرصد و عليه متمهوما ل.كلى ( ذوله) اذا لسكلية انمساهى مود أء(أ ول) أى ميد اا لكلى [ 1
وأراديالمءداً المكدىمذه فاننسية! لمكاءة!لى! لكلى كنسية الضيرب وامضار دة الى اضارب|!] "
طممى مو<ود فى الخار جاذمن|ا-كاناتالطبمعية مأهومة:ع الى جود كش دثاليارىوما 38 1
شومعد و ممك نكالع ةا“ (قوله )وه ذامث_ترا لد (أقول)ر يديه انا لحث عن وحودا ادكاى 1
الطبيجى أ يضاغار ج عن لذن وهوء نمس اثلا لمسكمة اذلهية (قوله)ذلاوه زا قول]ثير || '
الوحهانسان و<ودا!-كلى الطبيعى دكي أدنى اشارةمع انمعرنة وحودهنافعةفالامدل || '
الموفعة ل واعد ا لمن كذلاف! لأقيين اذهناك نطو لا اكلام ولانفع ذلذلك| تكسن ابراد
الاوّلوترك الاخبرين(ةوله) فانم :صدقاءلىءىْ أصلافوم أمتبا::ا ن (أقول) اعترض عله ||
انا لامي وا للاثمكن بالامكات العاعلانصدقات علىميْ أسلالافى 1 رج ولافىالذهن نان ملا |
4 ينين ودس أن .كون ننه ,ضهماتها ن حرْع-لىماء .أن وهو باطل لان لشئواامكن ٍْ
ند امءتسا وبانوان م عته_لاءن المتبادئىؤهددت-ل فى ندر دة4هأماالدس مم ها راح 8
قاض المدعوى نا سكارات| اصادقةفى نفس الامءع_لى ىأ وأ شسماء أواانى عكن صدتها
كذلك فضر ا امكاءات|افرضية| ان ىعتنع صدةهأ فى نفس الا على دمن الاشاءخار حا
وذ هذافكانه قبل الكاءان لادان :سدق كل مها ءلىثيْعسب نفس الام بخصران ||
ف الاةساءالار نع وتعمم القواع انماعدب ع سبالطاقة| اشر بتو بالأغراض
المطلونه من المغن ولاغرص لهم فى'لكاء' تالفرضسية بل فى !كايا تالمو <ودةاصالةأو
ااصاددة نفس الاصع_لىديُ نيعا ولاعكن أيض ا ادرا<وا ىه_ذهالافاممعرعارة لك
الاحكام (ثوله) تنس اهمامتهاو ان (أقول) المعديرفييه اصدق كلم مماعلىجي-م ||
افرادالآخر ولابلزم ٠ن ذلك ان!ص_دقاءعافى زمان واحدفاتا لنام وال ترهظ متساو بأنهع ظ
امتناع احتماعهما فزمان راحدور م ابعال الف وى اتساهو بين| انام فى مله وا استيوظ 1"
فى امل انام فى حال ومه نص دق عل هانه مستءظ فىا ملهو ان م نه دق عايه انهمستيةظ 5
امم 7ل ٠1٠
صت
(وغ)
أ أفخال اتوم وكذااا-ةةظا دصدوعاءه فى حال ظتهان نا فا همل فالتساو ا ١
| | سك لمن ما على جسع ا فراد الآ خرف زمانم_د ق الآخرعايه ونس على ذلك الصدق اده ظ
] فالعهوم طلا والعموممنو <ه (توله) واتمااعةيرالنسببينالسكايين(أقول) ب«نى ان أ
ْ الكايت اضةىنهما الدب لاز لسع على م "ى انه بو <د كا أت صوصان بدهما تباي وكليان
[أآخران مها تاو وعلى هذانةد تو فى اامحكليين م طلا الا._ام الار بد وأمالتكلى
إأو المرق فى فلارو<د فرما الات مان ةط وفى ار مين الاسم واد فلوقال المفهومانالمنساوبان
الىآخرا 2 يما نوهم حر ران حيسعهذه الا قسامالار بعةفى كل وا حدمن الا ساءالثلاثة
ظ فاساقال الكايانءم اتليس حال اله »مين الاخسير بن كذ لك والا!-كان الخخصص لوا نان
أفات دعم ماذ ك وعد عجرا بان القب الار مع نجه لكن ابعل ماد اهما من :لك الب
ظ ولت يهلم دلاك المةا بس ,أدفى الات على أن الم#صود الاصلىمعرفة احوال النسب اللكا. 6
ا نعضه امع عض (ذوله) فاجمالا يكو نان ا لاممما؛: ين( أول)نان ةلت هذا اضاحك وهبذا
1 المسكاتب حزثيان ه#صادقان ذلا ١ دكونانمتيا::_بنةاتان كان ااشارا أبهعذاااضًا <لاْر يدا
الأمثلاو مذاا! كتبعرانه نالا حجرت انمتا بنانوان كن ااشارا ايهبمماز بداء مثلانلدس
: هنال الاحرنى حديق وا<د هوداتَر بد اجسك: ذه اءتمرمعه ارةا تصافه ,الك وأخرى
اتصا فه رااكة أنهو بد لكل يتهدد الزنى احميقته ددا حميم اومن مغ يرثا ير] <ددمة.ا ادل
0
ا هه | أنه تعد دوتغابر كس الاء: .أياتوا سكلا فى ارئيين ااتغاير بنتغاراميميا كاهو
' المتماذرهن العيارةلافى رفوا 0-5 ّهداء تمارا تمع دده ولوء دز واحد ساي المهات
٠ 1 والاعثارات نر مات متعددة لزع أت يكون لزنا له بق كا مافانا اذا أشرنااليز ددا
| السكاتب و بمسذاا لضاحك وهذا الطو يلوه ذا التاعسد كان هناك على ذلك لد رأ
| ارات عند ة كدق كرامند مم على ماع د أوه نال ءات المت#كثرة فلا مكون مانع| أ
]دن فرض اشسترا كدي نكثير ين فيك ون صسحايا قطعا وأ مثا هذه الاسئلةخ يلات يتعظم
1 بهاعزدا اعامة ويفتضم يها ءئدالخاصة نعوذ الله من شسروراً نمس :أوميب_نئات اعما لا فوله
| والا لسكا عض املا نسان ابس سلا ناطىةيكون يعض اللاانساتَباذمَا ( أقول) أورد عليه
ا انصدق عض اللاا نسان لبس بلاناط وىلا:-: لاك مركن الاباك اب رايا
ْ من أن السأاءةالمسد ولةالمحمولأء مهن الموحةا سل امول ألائرى ا نصدق قولك لس ل
[إز دملا كا لابسستا سدق وا بداب وات ونيد مهدوالزكوت بارا
ا الاصكائراواسرق ذ لك أنالاحاب؛تازعو <ود ال كوم عليه ضر ورةأتثبوت مغهوم |
أر-ودىأوء-دى لدذى تارمو ح ودذاك الدئفان قات اذا كا الموشوعهوحوداةالسالية
| المعدولة والموحية المحصلةء:لازمان كس .فى وا الال فسا تكن فيه كذ لكلا نالاذا نساندادق
1 على هوحوداتعةمة كالفرص وغسيره قات ذلائلاع ددك نمع اذلدسر اكلام ىهم وص :
00 ميمه إلى
403
هذا امثال ير دل فىنة بش المتساو ممطائاناذ الوه سدق تقيضاهماءىثيْ أ لافهزا لثلا. 0
المرهانقطعا كزة رذ الَئْوالممكن العامةان الدئوا ممكن العام اوح ب صدتهماءلى
كل مغووم دسب الام امنعوص دق اللاثى واللامك 0 ا أفهومات
فاذاقات لولم ده دق كل دكن ن لصا فى نعم + وهو بعص الااسى لد بس دلا 2ك ن فمكون ْ
بعض اللاثمئمسكا اتح المنعا ل ذكور دلت مهو لمكن تخرض لهو لمكن ع فأ ذالم |
«صدقأ -ددما ءلى ىوح بآن نص دق عليه الآخر والالارتقع|| ب 2- نانم« أوهوة ال ظ
ددسم :ذان أوردءل.-» النع حسكان مكارة غ_يركعوعة فلت هذاناللفهومانمننا قضان اذا ا
اء “بر ى! ا وك امنغردين م نغسبراعها رصدةوهاءلىثئو ا مااذا اءتمرصدةهواعل ظ
1م 0 قشي نذمى نتن ا حدهما امدولة والأخرى هله كةولكز ' دكن |
0 ا 0 على سات د مدعل لاد وال ظ
أوسه ولاش كانالةاو دمن اعنه - بوصد قه مأ ع_لى نى ادص دما لأ وى الىهو-<يةين
م معن وأ ط راف لضا يا عير .| الصد قعل ذات الموضو عناذاة !تكلا نان نالو كل
1 ى ١ أت :د اعتعرت ص د قهوما على اذ رادهماوكذلكاذاناتك ل لاا_انلا ناطق قد
اءتعرتص دق اللاناط-ى علىذات اللاافء انقاذ ا أخلتنقيضه ذا الاعتياركانهوساب
| صدق اللانالاى عله وهومعنى قولءا دض اللا نان لس بلاناطقلاصد قا اناطقعارءلان
الناطقى مض اللاناطىفجالة الافرادءن ع عسر أ عام .أرالصدقءلى * ئلا فى حا لداعد, بأرصدة»
عله امف | شقره عا لت فعرض ه باعة يارالصدق نذةيضه لاباعميا ل رااصدق فونء ت اجادقها :
مكأن التي لاد : والخاض انط انان كام يشى امتبا و دين باعتا رالددق
على م فيكون :ديضاههاسلبيينهكذا كل مالدس اسان ذهول منبا أووكل مالبين لق
أهواهس با نسان فوضل اسان موت ما تساليًا الط رذن والمو<بة|اساإيةااط رفنلاتتفى
وودالموذ وع خلاف العدولةا اطرفين وةد حدق ذاءفىموضعهوا ١: أدضا ان غخص الحتما
ا ذالرصتحنامة-اوبانشاءلين لمر .م الاشراءذهنا وعارجانان ضع احيةنيسدقاناء[ |
أو حود ابا غارج ىأ وذهني:ة. 25 لمرهان بلااشد, بأ هلا ال: ب زم عنهيوص القواء دلا ناهول
اتعميها اماهو ضيين الناسد وابين اذار بادةغرض ف معرذ: ] <وا ال :ها نض الاهور
العامة اذلديس ف لماوع المكمية قضيتموضوعها أوعمولها ايض الامو | اشادرتوهة 1
5 لة نك علوم فلا أس باخرجاء نقواعدهدلاءتبارهاو<ب اثلا لافىحه مرا لنس ب كص
وف تساوى عرض لأسأو بين كاد 5ك را :غاوفى كون نض الاخص أعم من نت ض الاعم ١
| الىغس برذ اث واصلاح هذ |الاختلالبوجب تكافات برد ة(قوله)اماالاول ذلانه لولدم - _دق أ
ندءض الا +*ص على كل مابصد عليه نمض الاعم أصدقءين الا خص على دض ما يمدق
اا هوض الاغم 0 ف.ه د قالا+ص بدو الاء م [اقول) بردعاء »الاءتراض الوودعل تبذى
المتساو دين 5) اناا لءهفاذا قات لولم نصدق كل لاتمئّلاا :أن لصد وق .عض |للاثى لدس دلا
انسأنة لزم-_دق نعض الا ىا نساناتحهآن قال السالةااعدولةا مولا عم من
الموحبة الحصلة الحمول فلات تار أرم) اص وان سكت بأن الانسانمثلانة.ض اللاا: أ نناذا ||
لونصدق أ حذهما عَلى ىد ف الآخرعليه والاأرةمعا لنمضانرةساءرفته. نأدنة. .ص ْ
مشهوع فى ندسه لعأ رذةء مناه أعَدء تأ رص دقدوا خا ض مام ةتامل(: وول له)ذرص_دق الا ص على ٠
كلالاءم عاكلس) لةض (أنول) فى على أر ده [أهد ماءوه ى أناعل نمض أنه ول ْ
شراط وند شن وشت ع اتمولا مانا لموحيةأ لكات 2ع سس كتنفسها على هذه اطر يقة ||
والاشسكال المذ كورمتوحهعامه ا رشانانقوانا كل 00 لا مكانالعاممو<رة كاء ولا 1
إصدد و عكدوأموحبدلا كا.ة ولاحر: ا الام ارس فرح اميا 1 ْ
| :2ص على هر اا اطر يو تمالو يقل المصزف كاس,أفى مكيف سد له ءلىا يات ماادعاه ا
وأيضا الاستدلاله انع الينينب» -دواً- بت بأنالشار ح نظ رالى الواقم وقوك 4 تلاك ْ
الطر نقة ول نكنف أيضاءه هكس |انقرض ف الاستدلاليل ادل ما نصع الم لمْيهء: -د )|
يف1 شاو ماقولك هذا. انتما ل :بين يعد غواءه انا اك من مك كوريكر ا العام ن | اطبسع ١
مكف يداد ف تتنيه (قوله) تسامج (أقول) أجيب ,أن الادعى كونةفرض الاعم مطامًا خض
|مطاة امن نة,ض الاخص وما<ه_له حرا من الد ابل هوةغسسير وثعر دف لادعيلاعيتهفهو ا
باطقرةة أ تدلال يبوت الدعلىثبوت الحدودومابعده اسةدلال على ثبوت ال دولا فى ْ
ع1 كأ تالمقصود ذه .ل المدعى الى حزأنن لبستدلء -لى كل واحد ممه اعلى د ةفالاولى | ١
0 تقسيراله و على دعسن الاخصع_لى كل مانصد ؤعلءهنقيض الاعم ١١
منغ-برع؟ س فى أمكلامآسام عل | لتمسير عازلة حزء #الدا «ل كوه (قوله) واتٌساقيد
التباينا| -كلى (أدول) حاصله أنه لواطاق ال.انن ولورمرد || -كلى دارم منثبوت التبائ |
دن 0 زلاؤاف وخران دن عه جنا سن هوم |
الما لامي لا تال أن كون ذلك اله اننا لثَادت م مأةيا. اح 3 0 ْ
عدامع العم ومه من و<-دلانه أحد فردنه (فوله) فيئدفع الاشكا 0 ل)لان المدع انتما
1 )ادغ د بوت الءهوم فى 2ل وا<دلا -افىانتماءالار: وملوارا 0 :
محل؟ خر ذلابكون! اعهوملازمالانقيضنا اذ رينمطاةا 9 له) أونةول (أقول) نعنى |
07 نسمه أ لعهوم ين : 5 بماد عوى موب ةسبحاية ناذا أوردالدلبهونا كاترفها
للا ان | تكلى ك ونسأ أءه < رمه وضد هالا . سأفى سد و المو<ة ار 24 (نوة) اعرآت |
السمة ناا ار (أغوك) اها لفان من ذلك أثلانغصرالف-: بكدين الكاماث
فى الار دعلا نانقول ال ابل الطزئية مخصيرةف الما شد امكاءةوالعدهو سوجتانا|
فاضا لنسيةه ناك هى ايا ةاارئية كات حادله انا لنل. 38 0 اصورهيا . ده كامة أ
ع
حار سويد قد
عست م د ١ سما
سس موي
(عة) .
نباف وروي ان جاتب 0 دعن الار مع هوأ لان :د قط
لاط * بل دده ا ٠و 06 ا خرساعيه بأنمعنى كلام المصاف اك احدالمام مين إصاد دمع فض
الا خرفقط أى لانصدق مععين الآخر فرص دق أعد المتيا < سين مع عض اليلد صدقآأحة
ضير بدون| امه.ض الآخر و بعسدم سدق حدال اين مع عين الاخر” طورصدفق
ن#يضهمع عين الخ رذن مدهو خكلاء المصنف طهرصد ق كلمن نه شى المنيا .ين يدون الا
ذقمد فُمَط لايد مده وادس معناه انال ابن الآرا لااصسدق معنهرضالاو ل الالمكاتفاسدا ْ
لاالماعن عامط ولاخ ءاءكانهذا الو<.سه وانكاندثٌءةامهم للطاو اذ
حاصسله ان قيدققط منكعسا الى ماتقدم شد مع صدق كلمن اانا شينمعنهيض الآخر
الاأنترلثاءظ كا ىءء حسكونه مذ دا للعنى المقصودافاءةطاهرة الى ا رادهذا القءدالغهو ج
الىيدة .ىااذظر ول الافظ على لاف الم :ادر سكاف طاهرل-كن ن الخال حية_أرم على
#زودوت مدي (قوله) وأنت تعل أن المدعوى الخ (أخول) أحبغن ذلك أن مم
قواهم نتمظأ ام يأ سعن ميا . سان يأ ساحزثيا أن النسية دين ونين |( ضسينهى الدّراءن! رد ى
كردا عن خصوصية كل واحدمن فردههأعنى التياان!للكلى والقموممنوحهاذلوكان
١ لدباين ارد ئى سمه أ فى جسم الصون فىنمن | حدى اصوصن كاله. .أن ! اسكلى ملا كان
النسية بيهماهى :لك الأصوصءة اذلاءة الات النسية نين اغرس و الانسا نأو دن ال.وان
والانض دوا لتباءن اأزق معثوتهه :ال تطعا يل يقال الفسبةبين الا لنهو الثتياين|| 7
و دمن الاخمر بر بنهوالءهوم من وحهو 0 من ذلك فوت الم 5 رقف اوضع ولاشك
أنالمعىمذا المءنى للا يالا بآن.. عن ننه رضى ال بسن ودلا دّادتانأسلاوةدتصادقان
فلايكونالتياين ارق اميد اعخصوص| نيان لكا ى فى سمسع| لصور ولاعةه. وص
القهوممن و سهقسيههأ دليددتف بعضها ضهن الم امنا ادكايةوفى دهضهافى معن العموم
من و<ه فالنس_مة ددن نةيذى الم انين هى ال امن مزق مره داعن خصوصية كل واحدمن
فرديهوهوااطلوب وهدا الكلاملاشيةف. نه 9 تل ات المصدف بن ان نتمرضى الاين الاين
بها جموم من وحه قد يديا . نانف يدض لصورة.ا . ا كام وطاه رات دما -دبكون توم 1
من وحء كاللاحبوان والاذا أ فاذاخم ذلك الىماذ كر دفى نع ىألم يهتنن من سدق
عب نكل وا حدفد م أ مع نهد ض الا خرفانه جا رفهماا إضاطورآن الفسبة هما ل:باين انرق
ترد اعن *صوصسىه كلمنة رديه أونقول فى أ ولا أن,سكون الل يهَسومأ هى أأءهوم
عه برجو لانالوهم شنادرا 3 أ نا لدمسية دن ع نمضن ى ١ ىااعموممن و<سها أرضافبالغ ق
نقيهحيت شم اله فى العموع «طاةاو :عرض لانسية هماهتال لاا نه لماذ كره
فى تعمذى المأ . عون ابه :هلان تق يضم-ه أ انم:* هاده ا الا 1 .ض الاعموءين
الاخسن كت د ماما كابة وا نص ادقا كان يدم هأجموم من وغمنيرورة سدق كل وادد
3-0
من اله ينم :بض الآنخز وآراماسكان”ان ا بن الزيى ذلا لز أتالم ا أهم لالس
بها وهو رصددساما (فو له) و ازاثهالكلى اميق وذو لدوءائراثه السكلى الاضافى الخ
نادت البادرها: كرهأن| أسكل ىا نضا لهمهنرانعة: ارام مسي والآخرأً
! اضافىعلىة.اس | 0 وفمه كدت لان الاه: ناز دين مع"ى | لمزفوكون أحدههادقية.ا |
١ ارات افا اس مك شوق عل مادزه وأماانكلى فلس يتل را 2 نما نمتمايزان كذ لك
فانمهناء معدم الذى سعاءدن لا يار الصا اغرضالائ_تراك من كتير نْ
ولاثل انه أغس نسبى لا ده ل للش الارالةأاس الى كيين فان أراد ,ا كا ى الاضافىهذاالمعى
ا ذليس للسكلى اذنمعنيان وان أراديه معن ىآخر 306 ا لف ل ىآخر ووك دده دقوأ وله
ظ وهوالاءم من ثئوءعناء انه المذى سدر جعمهمى 1 خرولا نعنى الا ندراج ما كونم: :درحا أ
لإ بمسردالرضدتى يرمع الى المعنى الأول بعء:ه بل ماركون حب :نس الام فا ل-كلى ةي
ماصام لان در 2 حدمي أنغر عن ترط لال ساك يكن الاهرا جف نس الام أولا
والكلى الا مناؤمااءدنر ج #تهدى ١ خرق:ةس الام ةك ون] ص من ا كلى البق
قطها بد رحن الأولى أن ١١-كا ىاللةيق قدلاء مكن اندر اث شت مكافى السكاءات| امرضمة
ولاءده ترذاكف الاضافىو الثانةأت|! كلى التق رما مكن ندراج شي تتدهوان ل
در ج الف هلل لاذه :اولاخارجارلا دف الاضافى عوالاعرا ااه راغ انبسح ذا
لمستىيالاض فلات الاشاف فيه أطورمن الان.اذق الءنى الال وى الأول با ةبق اكونه
مدأ بلا لدرنىااة قءلى أنه لا<مءة فرض الاث ثرا ل دين كمس ند سا نش فى كوم ا
اثاذ .>وان كاثتعة اها موةوفاءلى تقل | اغ كأ أن تعمل المذم من فرض الاشترال” دين كمترين
: هقوف غلى تعةلى ا لغبرءع انه لس اذا ف الان مه لاشوةف على قددى! لغبر ولك كن
ددم .> اسه بق طاه ردوءلىه1افاطزىالاضافىمااندر ج بالفعل تخت عدرهو لوطا الحرنى
الاهافى مامكن اندراحهتدت شم كان الكلى الاضافى ماأمكناندارج ثئ2تهفك ا
تمن الى اأعرق 1 نبدرجة واحدةولااصح أن .مال المز الاضاف ماأمكن
اندرا حه تمي 1 شردتى لمزم أن الكاى الاضاف ماأمكن فر خرض !نداش ته ريه خم
الى المعتىالحميق اس" وانمسالراصم ديرا لجز الاضا فى اذ كرئالانه لاماللاغرس انه
حزق اضف للا انمع امكان فرض الاندراج فنا تل ابتضم لك أن اق انال-كلى أضاله
مدهومان أحدهها <قيق يقابل مَدهوم از ناي تار العدم الب وايستو ف مدق
ع تعمل الغترمسلزمااسكونه اشاة. كاف ارق احقيق بعيثهعلى ماعرذت: انها اضاى
بابل اق الاضافى:ةابل! لتضا.ف وان اال دين| لسكلمين فى لنب ةع س مادين ارين
أ! مكلى الاشا فى أخصء ن افق كامس" و الحزق الاضاف أعمء نمقي قكاسنيينه(نوله)
وف تع ريف الرْ لاضافىنظ ولا اع ارق الاها فراعلا" دا بين 2111 نقى
ظ (غ5)
[ ارق الاساف امخاص ومع !ا كان الامساف ا'عام (أقول) وذلك ألاعرفت أنذمى
1 الم نىالاذافىهوا الملذرج يجنعير موه داهو مدى لاص لعءف هو مدى اكاى الاشاق
: هوا اءدر 86 هئ آخروه - ذاهومع-ى العاملعه: :هنا خاضوا درق الاضا فىعء-ى
وا<د وكذلك العاءواا-كلى الاشافىعع_تى واد ولاث ك أن لاصوا لعاممتضا١فات
مشهوران كالاب والانوانالأصوص و لههوءمتضافان<ة.ميان كالانوه وا لمموة
: والمتضا يما نلازءة لانالا.عا ذلا حوزأن,ذ كر اًحدقماقتعر نف الآخروالالكانتءةل4
ربل نه 4 شر ورة نشل ادر فكو سرائهءة سدم على تعمل امع رد ففاندات١] كا كووق
تعر بف از الانافىهوالاعملاا لعام الذىهو عدنى! [-كاى الا افى-تى بازمذ كرأ حد
الاضاية-ينفى هر يش الأخرقات::_قل الاءم شوقف عل تعمل اعأم الذى هوااضا ,ف
مع أن المقصود بالاعم والاخص هه ةاهوا لعاء وا اص لامعنى|اتَمْضْمِلٍ وال نادة ف العهوم
وانام.وص اسك نء_لىه_ذ ارلز م تعر دف الرْق الاذافى ,الخاصالذىهو ععناء |||
فب رم تعر يف الدئيف هو عضا هدمعا وعلى الأول نلرْم تعر بقهبالاخص الذى:دوئف
"قله على نعة_ل ا ]ص و لرم تعر دف أامى جنا بمو 3ف على مغر فدهو عساتوةفءلى معرفة
مها يفا ةل فى لتعر دمن ودوين أحده_ماأتعر دفالذئدةسه أو مائثوةف على
معرةسهوالافى تعر نشهعضاءةه أوعاتوةفعلىءعرفةمضاءفهولاشك أنات لال الأول
أقوى من | لثانى فالأ ولى أ لايم صرءلى الدانى وده وًإضا بلزم أنلامكون تع ريفهبالاخص
هنم كاذ كرها اشارحكد _الاشة الدة_لى الال الأول قطه.اهذاوة- دكي لف حوات
النظر أذامه:فذ كرالةضاشينمعا أعني الاخصوالاءم فىتغر .ف2ئُوا<دفوا !رق
الاذساؤ ولاكزورقذل كولس شءئُلانّه_ذا العاث لاست انمعنى از الاشافىهو
|| الخاص ومن لكا الاضاىهوا! اعامكاذ كرهااشسارجنالنظرواردمعزنادة كاعرفتران
مدنا . 1 واتهوذال لاماذ كر رهوم)مه من قال برد امد :ف عاذ كرهزه ردف ارق الاضافى
دل أرادذ > رسكم من أ <كاءهعكن ن تل مط مه له تعر دف وح ينان دفع الاش.كالان
هما الا أن امه امد لعن تصدالتعر : علطام رار خوله) وهذامنموصوا حت الوحوة (أقرك)
أى يذاه المخصوصة امد سةلاعغهومهفانه كلى 1 و حءب عن .هذا ١آ.ه دض »/ تناع
سكا هوا يهو لوجوذ الذهنىىاصرح.ه ولدس عن شأن الموحود المع الذى هوا لوالجب
الو<ودلذانهأن>ه-لرفالذه ن ع ننصف بأ لجزت_ةدل لابدة_ل الاو <وه:ةرض كاده
دمر ف “دص ورد . دنأنهءىاطزْق هوم كان > تلو صل ف | أذه ن لع وهذامعنى قولهم
كل مغهوم اما أن مع لاتير ندوايمكونه مغو وما را لعل وذ لشلابتوةف على ا هولب الفعل
أفى الذهن ولاعلى! كان حصواه فوا مزق الم يق نا لامع سادق مو الراك
وأيضا الممةم الخدولف الذخن هوك ذه ذ انهلا ذانهءلى ود صوص :عرض له ا ره( دوله)
(أمه/
فالهعدنع أنيكون كلءا(ا فول ) قد للوزعساذ كرهالنسية. 37 ردن و عاذ ؟ رثّالنسيةنئن
المكلمينوا ما انسية دن الوق اقيق و مين كل واد من!|! لات 1" ,ةلات ارق نع
والكا لى لاجنع وآ ماالنسبة بين ار الاشاقو, دي نكل و احادمن دما فا اعموخ من ووجه اضدق'
الزن الاشافىءلى ارقا ةق لارام مأبد ونه فى المع ومات| لامر وتصادق
المكلىءلى السكاءا تالمتوسطة (قو له)لانبوء يمه امساهى بالنظرالى <ةرهةو احدة(اقول)
وعيةهذا النوع نسيهواضافة ساهو دن افرا اده فلوس يعتسبرةما الاحمية# أو رادهة
ومنثآها اتاد المة.ة. سق : لك الاذرا اد ل ى اقيق وأماا! وا الآخراءنى الاضافى
5 ولا دف وعيته من ابدرا <همعو ع ( بترت كن مكو اهار سسا ند لكا نانس
سا كان تام المساهرةا شت ركد دين ماه.:ين 22 لة :ين فى اد ع ومة ولاعلمم! فجوابماهو
: 000 تدو<ةن ده موصوفةءاً ن مالعا وعلى
: ع-يره ا ةس ف -واب ماهو وشذ البيكة نات سهان اعباس الى اللنس! لذ ابدرييت
ا مه كا أن سعة ا لنسسمة ناه ادنس الةماسالىماايدر جكتدهءن الساهيات! اتىهى أواع
| لهذا نس والنوعالمادر جغتهمتضاءنان كلابوالاان (كوله)لانه حنس الكاياتفلاتم |
حدودها الايد كرة (أقول)هذا اشارةالىماس ,ومن أنالمذ كور فى تعر بئات اإمكايات
ا جدوداءمب> والارسوم كانوهم واذا كانت <سدودا كانت نامة كأهوالظاهرذلابدحينئن
357 كران سأءنى الى هونا رعادةاطر نقها قوع فى تعر دف اللكلءاتواذااعتيرا! على
1 شوو التوعالاضاى كات فبندانم اتات ندا هما :اعباس الى ناتيتهمن أ قراد ملكو
حكاا والاخرى را اقياس الى انس الذى فوته كادبناوالئو ع اقيق ذيهاضافة واد دة
تياس الىماتدته فم طكاء رفت ( قوله) فانالذسلا يصالعلي أوءلىغيرهافى <وار ماهو
(أقول) ادس كاسليوا ادْممُلاوان كاذمةولاو#وا لاءلى ا فصل كالناطى وعلىاللاصة
ْ كااضا< كوعلىا لعرض الهسام كالماتمى اك رلافى .دوا ابماهواذ؛ساأووان كسام
. امدترلولاذا: نأ ادها ل-لاثةوكل واحدهم-اوانكان ماه مه وكاء 1 ها لعلءه وعلىغ بره
١ انرس لحن لا فى سيراب ماهو كر جعن حذالذوع الا ضافمذا العيد زه وله)رهواائوع
المقيد با اتتخص (أقول) أىالتخصهوا النوعالحقيق الم.دعساعنم دن وقو عا لشمر كاذه
فى ر ندملا الناهمة الانساة. و1 خر دصار ندما نعاءن وقوع الشركة فيه وذ لاك لاحل
(نكبى العم ذأوهها ( توله)يكون نجل ااعا لى عليه بواسطةحل!!.. سأفلءلءه قأن وان اغا
اعدو ءلى زر يدأ وعلى الترىبواسطةل الانا تعام ما (أ.ول) وذلثلاناروان ادر
انسازالم بت نتجولاءلىز ندفا المروانلذى ل س باذسا نلا دم لعاءه + (قوله)
فياءتوارالاوليةفى| اقول عر جالء معن .اد (أخول) هذاا له ,وان أخر ج ااصئففت
من |1 د أخر ج النوعء نه أ يضاء الهأ من إلى الا حئاس البعر كوه ذ.لزء أذلادكون الا نسانوعا
| انيار فى امن سأ يضساوالالويكن مضا بةالهفيلزم أنلاتكون الاجناس البعيدةأحتاسا || '
| للساهدة ا لتىهى دسدة,الة اس ١ لم١ فالا ولى أن بتر تيد الاواية وخر جالص:ف,فيد1 خرأً] '
١ 0
أو عالالنو عالاضاف كلى مةول ف سدواب ماهو يقال ء له وعلىغيره الم سف حوابماه 0 ّ
| (قوله) والالكان الاو عالحةيق حنسا (أقول) وذلكلان لنو عا ليق 1لا كادقام | ا
/
ل 0
م 1
م 5
| ماه ةجي ع أفراده فلوذرضنا أنفوته كاءا 5 خرهو أ يضاء.اممادية أفسرادهلم#كن أن || '
كون ام الماهرةبالتمياس ال ىكل فردم ن أفرادهوالالكان الكل الذىختد_هالملقن || "١
علءهموزبادةمشقلاءلى أمم زائد على حقيةة أ فراده فلايكونيؤعا قي ةي بلسنفاهذا خلف || )١
فنعين ان تكون الغوانى تام اللاهية | ءترصحة لاالختصة فيكونحفاوتدفرك_تامنوعا ||[ ١
' يتما وانه كال وتوضحه أن الانسان لا كات سام ماه.ة كل فردء نأنرادهفلو فوذ_:اان
الحموانمة._لا كذلكلو<ب أنمكون الحرواتامماهية كلذردمن أفرادالا:. انيلم
أن كوت لكل فردماهء: ان امتان كل واد ةمم اام المساهءة المتصة هه وذ لك ا للان
عام ماهيةديّو اددلادهو ردمهلههدلا نه ان نكن اداه ماحز لاخر ىل دكن شمئ مهما عام |
| ماهءة يل زا نهاوانكنت احد اها زا للاخرى يكن امزء تسام المماهرة وحينئذ انكان |
| المدوات وحدهتمامالماهية كان الانان ال تمل على لحروا ن و نادةس: فالا شتمالهعلى
ْ أركل ز ارُدعلىماهءة افرادهو ان كان الازانو<د ءام الماهرة الخ صةم 55 الح.وان
الاتمامالماهيةالمشاركةه, ون حن| وقد فرشا هنوعا <ةية,| فظه رأناأنون !ةي لامكون آ
فوثمبوع -فيق ولاتدده وآغاالنو عالطقيق بلقا س الى الاضافى فهو زأن سك ون 2:_ ظ
سلا: إن قدت ال1. وان ولاعدوزأن يكون فوقه لان التو ع الاضافىا منوع -قيق واما<نس |
والنوع الة.ق لاحو زأن يكون فوقثَى منهه أ صو حوزأيضا أدلابكون التوعاناصميق
غدت نوع اشاف أصلا كالعقلءلىماسيأىالنوع اهة. ىمسا الى النو عاسلةيىلايكون
الامغرداومقسأ الى التو عالاضافامامفردواماسافل والاضافمة سا الى ديق امامغرد
ظ رجه نفل ختهوع-ق.ق نضا كلانانواماعال كالح.وان واماالاضافىمةيا الى
| الاشاقفراتيهأر بع واتمساجعل المغردمن المراتب وان لمكن واتعاف الرتءة نظرا الىان
: ! الافرادياءةبارعدم |العرندب ذه ملا - ةا لترتبعد ما #اان فى غسيره ملا <ظه ا لترتدب أ
ظ وحودار قوله )ان قلنا انالموهر دنس (أتول) هذا الثسالانمايم شن أهدهما انأ '
| العقول ا لعشرةمتفقة رالة.ةةوثانهسهاان الموهر جنس اا (توله) كناك الاحناس ةدا
أتترتسمتصاءدة (أقول)اشاريافظة دا انالترتبف الاحناسمالاجب»لاعب || ٠...
أ الانؤاع ايا فكايكوننوع اشافلانوع فوته ولايوعغت»فيكونيؤعامةرداغير واقم |[ '
ف
س0
' قرفن
وسصص سس وي
١ فيس ا- ةا لتردب كذ لك مكو نحنس لاحذس فوة»ه ولاغدتهفمكون امثير دادس وافهافى 1
سلله! أتريب كدله_ذاشنى] نلادهدمن! ارا انب وعدهل ا رانب*#>صمرةف ثلا به كاذعله ١
| بعضوسمالاأعم تساأءواةه_دودمن المرا انب نط را لىماة؟ رناءن اناعد اراخراد. يو ج [
الىملا<ظه ١اعرنب عدما .واساقال و .الا 2< :أزله وفى الا دناسم ماعب ولانترتب]
الانواعه واننكوذه ال توعوبو ع وعووعنوعو عوه شل ادوع انوع كونغ2ه '
لاذنوعبة! لسى بالقياس الى مافوةسهقالدَىْ اتا .كور و عنوعاذا جمد ْ
ومكذا يكو الترتب على سيل ااتسازل 04
0-7-0
أ ا رتس سدق سديل نت ساعد من حاص الى عام ماعل انا ل.وع' الل من صىاتب
ظ
ِ اليدوم من وجهلسوات.:»م من دلكردهواوموس< نشعنالاسى يا ونااارد ذواهم ى سورة ا
ْ دع وى ءمء من ةولوم وذل لاع م روا ان الا ضاف اعمعطاءاذ ردهذا الةولهوآن قال :
الاضاقاء م مطاعالو<ودااه.ى يدوه كافى اهما ثىالدسءطة وامهاصردماهوأءم هن ظ
فواهموهوا اكا لنسية يها العموم مطلةافهال لس رع اا 0
ماهواعم هن ثولهم دطل هولوم لاذالاعم لازءللا+حصو بطلان| للازمعم_دارم 2
ْ ؤاء!اختاراام:ف فردةواوم هف ها اطر تمه مبااغة فى الرد كأنه قال ادس* “سه أعم هن
الأخرفة_لاعن ن أت دكاون افا ورد ناك اندع" حدماتيانا لهأءم 2
الاواعء.ان حم.عصياتب الاداس فأنه لا بكوذالا بوعاحةمسقيا فس كين أن دكون حفسا
واب اسلدس الءالى إساءن حم ص ادب الا بوعلا نلا مكوت فو دوس اد حاتم دل أت يكو نووعا
و دمنكل واحد كن النوعااعالىوامتو_ط و .دن كل وا<د نانس ا1:وسط والسافل
مموممنوجه وعليك بأ سخراج الامالة (قوله )لا بعال( اقول) #5 دعرفت ان الهمئن الاول
مي على اتقاق العةول العشيرة ف امه وكوثا وهر <نسأااواواأمة.ن!امسانىءوةوف
على اد لافها فى امام وصسك ون اوه رلس <اسااوا فس كين صم مامهاوا لحوابان
المقصودءن العتءل هوالتةه_مقات طا» دق الوا١مفذالواد ضعراد يكف هعردا رمن 1
<ه وصاف مامو<دله مالف الو<ودطاهرا ١ زدوله) لاسمع_لى أن لاء نوع معدي (أدول)
لام ةا نال ذف أراد أت دين انا لفسمة دين امعد ب هى ا لعهوم من وحه لسكن لا ودث! (هدماء ظ
وهووا اانالاضافى آعم مطاماء ن احهءق ردآ ولا دولوم فد ورةدءوى أعم من قواه-م
م بعن اتا لنسيه بدههأ هه بى أ أعموم من و حهههونا يل ده آشيا «أحدهاسان أتالتسيه نيما
| عى! أءهوم من وجده وه ذا هوا مه ود الاسل وثانيهاردةوا وأه-م صر ث -- اوداك للاحهام |
| مذ الردوللءالغةفيه<ستىلا:: :وهم كون ثوأو-م صصحا ولوا كسا تام فى
د
6
ْ وك اك عوك ان شى أعم من مذههم وتو رهر كتفت الور يز الامو أ ّ
حىأعم وتولهان لسن أىهذا :ىلا الى فانه رد للك الدعوىلاعمما (قوله | كاف الماثق
الدس.طة (أقول) دعى الما ثى السميطةااتىهى تماءمادءةافرادها (دوله) كالء-هل )
ا 03 (أقول) هذا امسايدع اذالميكن الموهر سا اومادى :صو ركو هاب.طين
ومء ذلك فلايد أنيكون كلممّها تسامماهيةافرا أدذهوهم تى يكون نوعاقرق اغير مزدر ج كت
|[|حنس ذلا مكونوعااضافءا وةد اف س فى كلااا كلامين ذكوث | ودر حندالساعتهو كونهما
على الاذراد فى اطقيةة (ذوله) والو<دةوال:قطة( أقول)هذا أيضا اغنابصماذا كت كل
مما سام ماهية افرادهه اول ندر اث نس ]صلاوة تاوضع أذ (دوله) ||
الأول فى -<واسماهوهوالدال على الماهرة الول عنها بالمطابةة (أقول) يعتى اذاسئل
عن الماه.دعاكى عابافظ داعام مطابةةولاحوز أن حاب جايدل علها:ضمنا فلابقال ا
ٍ الهك :قي فوندوات ماز بدولاعسايد لعا مها الثر مادلا يقال اسكانبملافى <وابماز يد كل|] '
ذلاك الاسد.اط فى الأوات عنالسئالعاهواذر عأ تتم ل الذهن من ن ادال بالتكمنع_لى ْ
المساهمة الى الزء الأخرمنمغووء ذلك ادال ف.ثون المةهودوكذارعا انتم لالذهءن 5-5
ادال بالا لتزام علما الى لازم خرله فيغوت ا #صود ولائعتمد فى فوم امثده ودعلى! اقرمة وار
خذا ثهأعلى ١اسامعوهذا المةداركان ,عدا على الاء ظلاحع_لى اثلا يد ك اي
ماهوالا لوط دال عاب تامطاهة ماحز المقول فى جوابماهوفذ |اثلا:ه ورالااذا كانت
المناه.ة اأسولعما ص مساة فصو رأن.دلعلهمطابهة وهوطاهر و انندلعل.سه نكم 9
ولاذور قنه لات جممع الاحزاءمصودةولاكوزان,دلعليها نزاما هوا زالاثتال من ذلك
اللد ال على ا سزء رالا اتزام الىلازم! خرلهولا يعمد على افر نة1لاعرفت «ظورانالطابقة
معدمرة فى دواب ماهو سسكلار حزاً وانالتغون موجهو دكلاءةت يرا وان الا اتزام
ا موجموي كلا وحزاً ه_ذافى-<واسماهر وآماا! تعر بات فقدةيل ان الا لتزام ممسسورفيا
ا
أهًا كافى<وابماهووذلكا لضاللا-ده, اط تباوالا "وف حوازه فوا مع طوو رالقر - به
المعرنة لود (وا له) واتماسمىواقعا(أخول ل)غتصرص الو اقم ىالطر يقءا!زءالدلول
ع1 حيبي ده وكا دص الد ات لف اعلوات ناك زعالمدلولعاءه:2م: اصطلاح وام “أسدنهفى
التسورة صرعدة فان الواقمأ: نندت ب بالحد لول م طلا :د ذهه امداخ ل نسب بالد لول :تهنا وان كان امكل
مهمأ مناسيةمع كلمن اا زأين (توله) فاه مقسم ل أى صل قسهله ا #ول): فويع ره
|| أطوملا نهم | سموان الىةسه ين ناطق وغبرناطى واأهم وق انه ةس له جعنى أنه مصل
قم للا مده لى5سمين فأ غير الأ طى :دمر من اطأروان حاص لمن انظ مأمعدم ا انطقااءه
اانا ]طق قشم هذه حاصل بانضه أمالنطىاأء 4 فاذاقسس ال عوات الى هذين الّسوين كان
: هزال أص انم مان له كلواحدمئّه صل سم واحددله وَكانٌَمن قال ان || ناطق يقسم ا
سمي الجا كد 0ج عسي مما لح عه عل اخ خسحبا انققا لجسو وس مجنت عمتسم مسحصيهيم
|| يوان لىةسمين نظرالىان روا اذاقس الىااناطقو<وداوعدماحصل همان 6 ||
ظ انمنعد المغردءن الانواع والا حماس ف المرائب نظرالى مدل ذلك (ةوله)والمة سطات سواء ||
كانت أنواعا أو <ناسا (أقول) يكرا انوع العالى لابدراحهفى1إذسالتوسط
ولاالنس! !فل لاندرا<هف النوع التوسط (قوله)وكل قل بهد مالنوعالعالىأوالحنس
العالى ( أقول ) اراديا لءالىهو:ا! لموقافىو بااسافللقانى لاماهمن انلها لىماهوفوق
الأميع وا اسا ذل ماه وت الو..ع (قوله) لانه ددنت انجم .عم ةتومات! اه الىمدتومات
السافل (أقول) وذلكلان الع الى سا كانمة ومالاسافل كان ج.عمةومانه فصولا كانت ||
أ حئاس امةومات لأساف ل قطعا (توله) فل وكان جيسعمقتوماتالسافل (أقول) أىجيسع
الفدول الوم ة لهلان السكلامفمسا فان قات فعلىه الا ممع دما ارق بن ١ اسافل والء الى
| موا أن كونفى اس .افل سوى!لشصول المةومة ا مشتركة بدنهو ددن العالىذرثشا أمس] خر
نه عدأ عن عا لى قات لس فى لسافل وراعماهية! لعالى الا الفصول المقوءة لا افلفانفرضت ||
مثثر 2115تك_را اذل وااعال ماهرةم: لالس في الانسانو راءاوهرالاةهولمةومة
اللانسان ومقسمة وهر وهى قأ دل الا بعادالملانة والاساىوا لاس واارك بالارادة ظ
والناطى وكذ اليس ف الانسانوراءاطسم الافصولمعومسة للا انوءقسهة للع.م هى
الثلاثةالاخيرة ولدس فيه آبضاوراء اسم النامىالافه_لانمةومانلهومة- مان اسم
النائىهما الاخمران واس فيه أدضاو راءاموا انالاذهلوا<دهواائناطونانه اذائرتدت
الا ناس كان اذى تدت انس |العالىمكيام:» ون ذصل وهكذا فلانعيا اسافلءن
الذىذوةه الاعساهوذه_ل مةترء له فاذافرض كونه مشر كلدب ددم ماف رق ألا (قوله)
فالقول الشارح هوالمءرف وهومانس :لمزم الم (أقول) أعىمابكونتصوره:طر يقاانظ
موصلا الىنه وراك ىأوامتياز دعن حسع ماعد ادوهذ || لقددنغهم اعترا زه ما تعدمءنان
الموسل بالنظرالىالتهيرر نسعى تولاشارحا وكدف لا بكونم»تهراواللةه ودمن ادن سان أ
طرق | كتسابالتدر راتوا اتصدتات ومعجذا الةمدلانةض,انتصثر را اعرف دازم
1
3
أنضاتطورمعرفهف ناض جد المعرف دولا نان تصورا 1 ناهيات سَلرَم تسو رلوازمها اليرنة |
المعتمره ف دلا له الا لمزام أد اس تمن هذين الاس_تلرامت ) ردق اانظروالا كتساب ا
| (ةوله)وادسالمرادءتصورالدىّال (أفول):دتبينانتصورالةئالمكنسسمن الول |
الشار حقد يكونا كه كافى ادا اتام وقد يكون نغعرا اسكنمكافىغيرا د الام وآمانسوراً
امععرف! لسكاسب فأ ن كان حدا| تامافلا بد أنيكون با اسكنه لانتستر را مساهية لكك لاع مل |
الام ن "ضور مع اجزا ثه| رالسكنه وا نكنغيرا دا لتامذا زأن.كون .الكنهوالايكون 1
وممْسم من نوهم اناد لنام قدي صل نغمرتصئر رات الاحزاء,الدكنه فانميكى فيه تصورأً
الا حزاء مفصلة اتنا لسكنه أ ورخيره ولدس ندْئفانه اذالم .كن بءض ا لاحزاءمعلومارا لسكنه لم سكن
,
|الداهيةعاوية 01> طعا قوق )والا كان الاعم من الي أوالاخصمنهمعر” نم (أذول) ' :
اعم انالتأخر بن اءتمر وافى المعرف أن يكون موهلا الى كنه المعرف أو يكون ميا لأءرف |
عن بسع ماعسدأهمن غبرانيوسل الى كذه_ه ولوذا حكه وان الاءم والا+ص لايس كاز 01
لاتعر بف أص_لا والصوابانامعتسعر فى المعرف كونه ٠» وسسلا ا لىتصو رادي امانالمكنه ||
ظ و ناوا" كام التمئ بوتت من جسهنا د أومل لتر لجنا 1711|
أندكونالشئُء:صورا مع ع دمام “أ زه عن نعضماغد اه وأَماالام .ازعن الكل ذلاعءب 1
0 6 نكون تصي واه شي بالكزه ك-وراشحناجا الىء هرف صسكذ اك تصى رهنو حه
مأسواء كان مع تمدع نيع ماعداهأوءن ن اعم د كوت كاف :تر ردبو حهأعمأواً 00 0
/ اا كان كسالا كال الاجم اريك «صهان لاتعر يففىالحملة ١ىه)
أوام.ازدعن جمدسعماء_د اه (أقول) قدعرفت انذلكغيروا حب الاان ال تأخر, بلارأواا] .
انااتمرالذىءتازءءء المتصتورءن دعض ماعد ا فى عارة | صسان ل اممو المموكمرة طواا
المسساواة دين المءسرف وال معرف وأخر دوا الاءم والا +صعنس_لاحبة الته ريفم-.ا)
واماالمباين فك اكات أندناة ن الأعم والاخص كات أ ولى رانلا يغيد عير اناما معاثااظاهرأ آنه
ْ الانغيدةسيزًا اصلاوان حمل احهالا رهز أت متزا فى |لملة وأ بع دمئ_هافادته مما
1 مابان بك وت دعنالني.أ سين خصوصسية فى الانغالمن دهم اك الآخر (قوله) |
1 ولا أخص لكونه أن / نهدل وجود افى العمل قأن وحودا :1ا صق | لهل مس لمزم لو<ود
| العام [أثول)هذاءوقوف هل ىأ تيكوب العامذاتم لاصو تكوب نؤاص معقولاءا لدكنه |
وامااذ لميكنذا:.ا أوكادذاشعاوم دكن اتماص معةولاءالكن »ل بلرم من وحودهق اله ل |
و<ودالعامفيه . (كوله)وأبضائروط قد الخاص (أفول)هذاع_بالو< ودانطارى || .
مس رفانه كإساتةى الخاص ف لحار ج تقد العام فيه وأ ماعب الو حودالذهىفلا اذجاز] .
| ان عمل الخاص ولا يعمل اعامكاص؟ :ذا ذوله )تأنه اذاص دق قولنا كل ماصد وعليه المعرف
صد ق عاءه ا مغرف وكن مام نض دق عل المع رف َم نفد ق عليه المعرف (أقول) ودلكلان
الموحسة!-كارة|| مأ زء» علس نه «ض ا موحمة | اسكا._>الاولىءلىطر ذى لمعب مين (ثو4)
و نااعك مر (أ*ول)وذ لك لانالاولىايضاء عكسنةءض الثانية على ار سم ذ كوا حل له
مها مسدّلة للاخرى وفائدة:وله ورااءكساثياتاللزوممن ااطرفالآا درا ةنبا الازءة
لسكاءة الى ادعاهايعوله وهوملازء لا-كاءةالثافية (دوله)وهولا شعماله على الذاتياتمانعءن
دخول الاغارالا<ندية فيه أقول) وذلك لان فذ اثبات سكل ماده وعيزه من جع |||
مأعدادة يكون اكد اتا ءيوا-طة اشقاله على الذاتوات الممعزة مائ.اعن د خول] غرا رالهدود ش
فيه وكذا | د اانا 6ص يد كر فه الذالىا المهمزةيكون ماثعاءن دخول الاغمارفيه. والعمود ||
ان الناسية بين المعى الاسطلاح والاخوى ذلا يرد أن الرء مم أيشافبةمنع عند خول الاغنار ظ
ره ميق أن يسعى جد اواءم أثازبات| لعر :وا صول:-:عملون الخدمدنى اعرف وكميرا
ظِ مءا لغاط سئب الْعَْة له عن ادةلا فالادطلا دن وا ليها انا طقاثق المو<ودة تعسر
الاطلاع علىذاتماتماوالقبيز .هاو «منعرضماتأث» سما ناماواصلا الى حد التعذرفانالمنس
دشتءه بالعءرض العاموالمصل 0 1 لك برى, اس القوم!- :صعب كه -دبدالاشاء
واماالممهومات الاغويهوالامطلا<مة فاص هاسرز فانالافط اذارضعف الا أو الامطلاح
تنج وح صصص مكب فا كاندا_لافسه كان د تله وما كان خارحاء: 2 كانعر شما لهذكديد
الأماثىفىعانة | أصعويهو<د ودهأورسومهانفى - دوداورسوماً سب اميه (دوله)
لات ااغرضمن ااتعر يف اماالقريز أوالاط_لاعع_لىاله اتيات (أةول) أىالةصودمن
الثعر دفاماتيزا معرف © .اءداهفااءعرص الحاولاد عل لدفى | أميزلا: سم معرفاولا-رء
معرف لوا الغسرضواماالاطلاععارهعاهوذافى له أى معرفةه» اهوذ افى له سواء كان |
حبسم الذاثيات أو نعضهاوا اعرض ااعاملا مد خلله قءه رذ الي عاهوذاق ل ثلا و
مه رفاولا حزءمعرف اوذا الغرض الا خرفةطالعرضالعامذن الاعتبارق ناب التعريقات
واتمساذ كرفى .اب السكامات لا ميةا*أ 5 اما لكا واءا! نس ذهووانل كن همدخ رف القرا] .
50 ن4 مد خرف الا طلاعءلى الماه. هع م اهوذ الى أوا فلك لك اعتمرمع القصل وانلاصةهاه: ١
عدت وهوآن عير الى فك فكوتاعى تبن اعد [موكق ونءن بعضهوا أعرض العام ود ده : ١
الما لكافى: اميجى أت دع ترف التعريف فان وات المعتيرهو العمزالاوّلم »على اشتراط ا1-أوا
التّتد عرفت انالكلامءل ذا ءالا دترا ان اللازم حينةذأنلا يكون| اعرضالء
م ا ساس سردا سات كر لزان ئْءعأهوءرشىلهءهطاو ١ 1
وان كا_ هذا الا طلاع عليهدونالاطلاععاء عاهوذا فىلهفاء تصرر راكئقد يكون بوحوه
ممما ونه هذه كلمن نءضفالصوابان المركسمن العرض العام والللاصةرءم ناص
لها توكس اللاضة وحدهاوات امرك هته ومن لمضق حد باص لكت | كرءن الدضل
وبحده وكذا المركسمر الفصل وانلامة سد ناقص وهواً ك-لءن اركب دن! عرص
العاءوالك صل وأماةوله ذلاحاحة الى نضهعام الخاصة اليم قدو ع نأَن مما لاص رز مهما
معااً قوىمن الْعَير الخاصن بالقدلوحدهناذا أر يدهذا الميزالا :وى | <مع الىههم اعلا شاه
الىااةدل (قوله ) كتعر ؛ ال ركةعالدس سككونا ماف سرتبةواحدةمن العل وا مول
(أذول) ارم اسكود قشعا نعرف! ركد عرف السكوثو بالعكس
وهذا ا :دم اذالم عل لسكوتعرا دعن عدم الطركدوالالكان ا لكونا فى 0
لاهأو الها فأدااممئعتعر دف |اسئعاساو هفالمعرفةوالموالة كانامتزاع تعر يتمه
ماه وأ منه أوك(: وة) و نسهى دوراءصرحا( أقول وذلث اظوور ابروا 'رادث
| التهدل علا لظ هوو>موءوما بد على وشعالنسية الساويةفيكون الخموعرا بطاللمهكوم
ل 3 |
لمرتية على واحدة استثر المدوره ناك فاذلك دسعى دوراهتهعراوضادالدورا هرأ كسثراذفى ْ 1
اللذو رالمصر خ نلزْمتقدم الدئعلىنف_هعرتيين وق الممهر عراتب فكان فش (وله)
اسطةس (أقول) هوأصل!!رسسكب واتما-عى العناصر الارءءة اسطةاتلا ا أصول |
المركبات»ن اأيواناتوالثبانات والمعادتواء_لم أناستعمال الااذاط الحاز به أردأمن
استعهال الالقاط المشتركة اتيادر الذهنممأ الغ برالمعانى11ةصودةلولا ار ةوق
الاث تراك تردد سين التصود و دنمالدسعةهوداءكن>ة-ل أنه لالاذظ علئغ-ير
المةضودفمكون أرداً من استعمالالالقاط الغر دبةاذلادئهم هناك ثيئ اصلاءالحللقمه
هو الاحتراج ال ىالاسستقبالةتطول!سافة بلاط اال (5وله) واسانوةف معرفتهاعلىمعرفة
القَضانا (أقول) كاانلاتولالشار حمبادى :وف علم او حعب:ةدعواءا.» وهى مبا حث أي .
الكاءات اموس لتركبالمعرف مها كذ العيدةمادتثر كسمهاو دوتفمهرفماءلى
معرفة تلك المبادى وهى مرا -ث العَضا بافلذ لك قدمهالإقوله)اماالمقدمة فى تعر بف الةضرة |
وأتسامها الاولية (أقول)أماالتعر يضف فلابدءمننه دعه وأماالتقسي الى الا قساءالاوليسة
نكا نه من نه اذين لك التقسم سكشف الدئّز نادة! ذكشاف و سعينه اقسامهالاؤليةااى |
يراد سانا -والها (قوله)فىا تقض المافوظة( أقوا ل)ءنى ان! لعضية تطاقنارةعلى المافوطة
وتارةعلى المعولة اما رالاشسترالك اواسةيقة والهازوا مانى أولىلانالمه:مرهوا اقضية المعقولة
وام الملفوطةفاتما اعتيرت إدلاات على المعقولة فسهيت قضية ل-همة مدال اسم المد لول وكذ لاك
افظ اقول يطاو على امام وطوالمغةول فالقولالملفوط <نس لاهضءة الملفوطه والقور المعمول
حفس للعضْمة المعقولة م | لقضية المدةولةهى المفهوما لءهلى المرصسكب من الله_كوم عليهو نه
والحسكمعهنى وو عالنسية أولاوقوءوافهذها ا ءللوماتمن<ءث الما حاصلةف الذهن سعى
قضية معقولة والعلم ماه تصديقاء:_د الامام وأماعند الاوائل فا لتصد دىهوالعل ,المعلوم
املذىهو وشوع النسيةاولاوقوعها تعر فت وقد نطلق| لتصد دق ععى المصد ويهعلى | لعضية
لان لعل التصديق لا بتعاق الابما ماجميع احزاتماأو بيعضها (قوله)اماان؛>ل(أقول)
القمسيةلاندفم امن 11_كملانه الح لاص دق والكزبوا سكم لايدلهةن الم كومعليه
امكو مه ذه أاعى السكومءايهو معتزلة المادةلاةضيةواط-كم الذىبهير تط أحددها |
بالأخر عخْزلة الصورة لها واغلال! لقضيةهو :طلانصورتاوانةكاك أحراثها الماديةبعضها
عن نعض (ةوله) ولدسهوالدالعلى النشية السلبية(أقول) كلةلدس لرفع النسية الاصاىر:
عدم سداد
للك د د ةذ ذز ز زذزذز]([(ن !)0
نه بالحسكومعليه بالنسبة السلبية لإقوله) طرداوعكت ا (أقول) فتعر بف الشسرطيةغ برمطرد
لد خولغيرا لد ودفيه وتعر دف اللماءةغيره :كس روج نض الهد ودعةه (قوله) فالاول
أنكسذف .دالا خلال (أفول)هذا القندذ كردص <بالكةفومن تاههوالاوق ترك |
مع هك
ل
,)3(
وحسلل الع راع لى مأدهم ألأه ردبااعءلو بأ أعيره كاذ كره ومن أنصفمن نفس هعرف ان كل
جليةء؟ ن أن نهبرعن طوذجامع ملاحظة الارتبام 2 ردت واك|اسعرط. ةلا ن فم ذلك
(ذوة) فلو رود:ءض التتموض ال ذكورةعليه (أقوا ل( وهوهوا ا مدعا يضادهز يدليس
بعالم وتوانا لدم س طاأءة بلزمه |أمأرموحود (قوله)ذلان! لال العامة الىمامنه رك يمأ
ظ (أقول) لان المركت انما بحل الىا<را انه الموحودةة.ه ماعرفت م نأن|أكل_لهو انطال
ٍ. الصورةة_لادق الاالا<را : اءالماديهة به ثم اناط راف! لبمرط..ه ة يست قضا الان لضي لانم
الااذا اعتمرفيا المسكماياعاوانتراعا ومااعديرفيهد 2 ّلابرديط بغيرهضرورةفانك 3 |
العس طالعة وأوقعت | لأسية بنط رمه هوّر ررطه دي 1 حر بأناصبرع_كوماعل.ه
أوبه فال رد أقضرةءن السكم معكن -علها- وعة سيدا حرى ماد !حر فتاوو تالمرط]
|| واسلراءيق النتمس طالعة ا لنها رموحوديد لك المءنى لذ ىكان عار حال الارتيا طفاته يهلد | المعى
كانم وحودافىا لدمرطية قلا دكون قضءة مالم يخم اليها 5 اد نذلا كون ذلك عاء لاوط
الى ككاء_لا الى الاحرًا' و2م” مت 4 راماوسر بت الها لدف الادوات ددا لتر
1 فالاطرا اف نس داغطأ وكبيفاء: :وهم ذ اك فى مئال ةوك ان ححازز يدجارا كاثناهةا
مع اعم يكذبااط رذن وصد ف ا لسر طرةلابه ال الادوات كانتمانغفةعن المكم تأذازالت
|إعادالحكملانز 0 ل زوالالمائع
ْ 0 16 ور وانأردت أخملا نتكح نه عل عاك إطال وأسمع لا نهول
القضمة ان غبوحد فى ىهن ط رجيانسة وى طانه مولن الر شان خنوان وانو<دت كفات
: بعالا «صع أن مكونتامة بأن تسكون: ا 2 يماك ده ندَذوسى أ اضساحجارة كقوا دا .وات
| كوتس مساب وان كانت م يصع أنتسكوننامة ناما تو حد ا حد ل رقم افيكون
أقضسمها أضاجلءة كهواءزيداً بوهقامواما انتوحدة.هومامهاما ماأن تكونمحوظة احالا
: اناده سرلدز ندقائ شافرهز بد ادس بساح واماأن: لكوي م ل بالا
فتكون|لفضسءةرطية 2 وأناان كانت التمعسطا لعة هالوتارمو خود ةفر رأناطراف
ٍْ المملية امامغردةااةسعل أو بالعيوه ان اسه لع_لى النسرة ا لتميرد به مط اما أوا نإبرية اذا
كانت مله ونطة ا-جالاءك أن أندونعموظسعه مغردلانّدلااته اجاليةوان| طراف الدرطي-ة
لاع عللن وضع الله رداتق مواضعها اذلاءك ن أن تغاد من المغرداتملا<ظة حسكومعا. 4
: ويه والنب_بةاله مكميةءلى الذفس ل ان شت ةلت فى تسيا أعضيهدط رفاهااماأن كوا
مغردن با لمع لأ و بالةترةأولا وانسثت قات كل وا جسدمن رفوا اماأتيكون ملاعل
اك و لسشعص لا أولا ويا تمن تاللا امسن به اناا تالى نضدةن أرادان كل واد ظ
من طرفم | َضية بالةصطدو” طه :صملا فك وان قط يه بالعوها لعز دء بةمن الفعل فيدع التعسم
مدا الوجه أ إضساواعل أن الشعرط. مو جد فى مئمن طرذما 525 ورد هداق 1 له
روا ماق المصلَام)بظورفرض الممك اذا اذالوءظا فها هله اللازمةاها نان تولك هذا 1 ْ
العددامز وجواماذردقووه نولك انكانهدذا الار حالم حكن ؤرداوان كان فردا
2 جاوء لىة 1 اه اس مأعد (٠١ قوله ) اماه له هئ انَى حكم ذمأ اصدقةضمةاولاسدتها
(أقول) فالاتصلة المووحبةهى! الى تدكم :مها :ذه ال ةو قضرة دده قضية آخر». فان١ كثفى
عطلقهذا الاتصصالمهءت لقان انة.دالاقه ال بكونه أزوميا مع.ت :صل لزومية
ظ أو يرنه | اتفاف أ سهءت متصلءاثفا 5 هده والماص له | أساليهم ى الى > :كم ذها :ساب ذلك الا أصال ٌْ
١ مامطلةاأولزْوماأوائفاة.اوالاةص ل ةالموحيةهشى الى عك قها اتنا فاط اتن اطق 1 !
الصمن والاتداءميا ارف 1 عد همافان | كتنى طلقا لتنا فى-عءتم' مه مطاف وانقد
التنافى دكونه داتراسعيت منقصلةء نادي وان قبد الاتقاق-عيتمئةصإة اتفافيةوالمئفدلة
الا لية هى الت حك فاب ابذاك 31 تثاق امامط لفسا أومة دا بالعدادأو الاتمانوسعره
8 لتنا صمل هذه المعافى ف المت صلة والمنهُهاة فى مرا حث ا لذمر 5 لت (قوله) ومشهوماتم ا
السالا عت ديق مل كردا تتسسدقءلىالوااب (أقول) لاتّمقهوما لحلية || '
:]|| امطلاحاهوا اةضمةالنى.كونط رقاه ا مقردى امايااةسعلأو, القتوهذا المثهوممبصدق ||"
اأعليز يدقاتمه_دؤعوز دلدس يق ثم نلا ئفاوت وحسكز لك الال فىمذووىى المته-لة
را: دمه له اصطلا عا دل ذةول! طلا قال مرطم على ال صل أرضاعهب المفهوم الامطلاى ا
كاطلاهها على الاته له وان يكن معى الشرطية عب اللغهفى ال فص طاهراوقد.:وهم
من :وله لدس احراء هذه الاساىءبىال- الب سب مةهوم الاغذة ان احراءهاءن المودبات
:. الك مسي ووم اللغ-ة واس صحح د لك در احراه زه الاسائى ءام مامعاحسب المفعوء .
ال طلا طم .فالاطهرف! اعبار أنيتسال لرس اطلاقهزهالاسساىءلى هذه القضانا
|| حب مقهوء اللغة (خوله) واماف السوااب فلك اهما اناهساف الاطراف (أ كول )تدبتوهم
د هذه العيارةاغم-م أطاةواهذ الاساني على الموحيات ت أولا ات يالمعافى الاغوبدَفْهاحُ
]|| :لوعامنها الى الوا اساث.اممالأو<ياتف الا طراف وااظاه رام نواه زهالاسائىمن
[أاعانى لاغوةالىالمفهوناتالامطلاح.ةبناء على وحودالذاسيةفىدهض افراده ذه
!]| المفهوماتآأءنىالمو<بات فانه_ذاالةدرءنااناسية كتيل لقو لا ا
الذه لمي نان (توله) وأماذك رأفسامااشرطيةفهافالعرض ال( أقول)الاقامالأولي ة 3
فى الداءةوالشرطية واتماذ كرالموحةوالت الو ا ا ظ
ادم كيرد هما وكذاذ كراائه لءوالمتفص هونا لانم _ماحمءةتان متلفةان |
مددر<ه اتا اشرطرة ذلا نتفصل مشهومها الام اواعةير 1 نص أ الاعم اب وااساب.
اذ كرنافى اساملية ود كرف انهاه أنواعها الختافة :نضيط وأش-يرالىالاءابواللب
ئ اانا كرنا وا عسل آنا نمام القضيةالىا لدملة م رفحي غه_لىو أما |
طأمسة هَ الىا لتصسلة |
القرةااقى ببسةهن الفعل اديه 1ك مدرلا وض ا -ها |
هدق الاخر ب رلاممآن كود عثا ل تب غيزا امل ولا لز أكون الفسبة ال هى غير
| الممل”42صرةفى الاتصالوالانفصال وا زأنتكون وحه؟ خر هذه القسمة استقرائ,ة |
اذمنو<_د ف العلوم ومّعا رف الاغةسسيةوو<ه اجزرممء تسيرة مضاظطرا لوجلا ناا | (دوله))!
| واتماةدهجاء-لى!!5مرطمات لساطما (أقول) اناما وان عالت ف كدف سنا ْ
لمات اش بكرتب يطة ,اباس الباأى كرد قرا - راءعمم أولادهى ْ
: أنالمماية جمرع أحز تفع - زألاذمرط.ةاذة_دء رفت أناط-راف الشسرط.أ تلاحكم :
: هسابل يعن أن اله لية اذا 3 ماكر الغو ةقر دبة من الغ سعل أى مط وطة دتف ا صمل ١|
اعرزا] سه ضوى 1 2 زأمها نكأ ا هامهاحزهمن ا ناسوت ||
دك تعد مم اماع ميا حث الثشر طرات (قوله) وسعىموشوعا (أقول) هذاءتناول
اا لو ا امل ياد زد لكيه مرشرع رار تر لان عسلده تأدز 10
|| دول ف الزماءالمانى (قوله )وا ساصل اناجرا زاءالخلية أر .ه-ة(أةول)هى المتكو عله
و هواانت-يةنم-هاو وقوعواأ رلاوقوءواوهذهالار بعة م هلومات وادرالك الملانة
الاول مخ سامنةءل الاسوا رات لت وش ةا نكسن الول الشار حوادراك الاخير
أءنىادراك ودوح النسءةأولاوقوعهاهوااء؟ بى با لتدددوالذىهءن ل
و سعىه ذا الاذرائ -كاوتدد«عىهذالمد رأعىوةو عالنسية أولاوتوعما كبا
ولذ اث رلا بدّفىالقضية. نا سكم (قوله) فانالافظ الدالعلىوقوعالنسسبةدالعلى
|| النسيةا لا (أتول)دلالنواهة م ردةوا نكانت التزامية (وله)وضى غبره قله اموةفها
لى ال 1 عليه وبه (أقولإنعنى اث النسبة التىيهابرتيط الله سكومنه بالمجسكو معايهمعقولة
د وتوا ليا حال سزهاوة لد تعر ف حالهمأذلا تون نم لستلاات لان: كون دكن م
| عليه أوبه هالافظ الدالعامنا بكوناداة( قوله)!كنها سد :سكون فى قاب الا -مكو وف المثال
: المذكو ر (أدول) قد. قش فذ لك دان لظ هوق ر بده وعال يد لءلى نر يدلانهة؟ بر راجمع
| اليه فلا بكونراطةو يا لالرا طت ها النضاب فى حر ار: فعلا ماد الةعلى الارتياط
إ سنا والدلملعا. دان المفردا تاذاد ك رب منوةوفة الاواخ ركو رز يد لمخصل تركيس
١ ولادةمدالاسةادوه دكونفقالت ب ا لكامة كسكان! انا قضةومانتصرف مئاوت فق عابي
لدلا اتباءلى! لمان لاف لفظ هوواخوا تما اذلا دلالة اواءلى الزما نا دلا وة دهوش هونا
ذا اند اولصح ان زرا: دل على مد لول الرا. ط ةإدلالة ون على ا ارما ن الدى لامدخكىلهفى
|الر نط قوله ) اشارهالىانا لاغات 2 :أن فى اسستع ال الرابطة (أقول) “دلوخةا الضيط ان
ظ دعا لهوةا ثلاثة أش.اءالو حو بوالامة: نناعوااوازتضى با فىدلا نه خرى هى خبموع
ظ السام | ال
9 سيم و أن
3 ' )33( ْ
9 -اسبباسبستمت0ر00؟©؟؟؟ت؟ب؟؟ت_؟ب؟؟ب6©؟؟اب؟ت؟ت ”ا __”ب”_؟إب؟بب؟ب؟ب 2 ا7االسسلا_لالاللل ا
الرا مز معاوالرا دطة الزماتية ود هأوغيرا لرمانيه وحدهاوفءه بعد لاق (دوله) واغة ٠
اندم لاتستعمل القضمةخاايةعما (أقول) تقض ذلك عل :ووم زيددسراست ومخم فان
أكو أ م وفدم قضرة خا لمةء الرادطه (قوله)وهدالا تمل لقضااالكذية[أقول) قبل عليه
الا شهلهاا: حلت !سرع رما ماهوف نفس الاصى وأا اذاهاتء-_فىماهواً أعمه 0007 و
لاس اذه سالا ضصوماهو سبرء, م |اةائل فسهلهاقطعاواً نت ته -لم ان ألم :.أدرم, عدا
| أصزف دوا لى ةف تةسر الامرواامعر دأ تحب ججاهاء_لى مها نما المتبادرةمعا(ثوله )لان
البعضغيبرمعين (أةول) هذا كلام طاهرىو العمرى فيه انك اذاقلت لبس دءض اليو ان
نات اذفان أردث رذ فالسامسي ات ال-_مولء نالموضوع كاتسلءاحزئيا وأثآروته
شلب | عض يءه ل تار أل ييل هس الام كانس ابا كاء الان سل الاعماب
ار ال كلى فعلىه_ذ ا لدسكل >م_ل أن ون سلمأ كاما را نيةصد رف
1-11 ساب الههولءن امود وعلمذ كور وهوكل وادوا<د اكت بأحز .ا ران
لالش كا حقمه (قوله) كموا واما الحيوات حنس والانسأنتوع (أقول)زءم ئ
إعضهم انمث هذه التشايا تنحى عامةلات الموضموعنماهوا أطميعة ,عمد | لعموم أن !ليوات | 8
|أدنحدث انه عام موصوف ناافب_ءة والانبان.ة.د مومه موصوف بالنوء ده ومئلوا للطبيعمة
تحوقواء |الانساتحموان ناطوقخرا زادواق|ادضااسماغام.ا والحق انثلاك! اقض] نضا ش
طيرعرةلا نالحسكومعايه بالمنسية هوطبيعة الل .واتو<دهاوكيف لاوا لحسكوم عليههونا || .
00 المدواد وهوااط, عه و<دهاوا نكا ثبوت المنسرة لهافى :فس الام اعت ار
كاءتها انال 6 معل._ه رالك ل فى قو انا الانسا نضاحك هوطبيعةالا:.انوان كان
#موت| شاك اوافى ننس الاعس باع , ركونا ممع بك فان| لق المعتسير فى د درو تال دكومه
ظ لأههع كوم عليه فى :5 سن الام لاتب اندلا١ظ فاك م ونه له وانلو<ظ لاخميرا اقضية |
21 تراس نالو لخر مف دعب ركد و ره فىعءددنا ان | خصارالئضيةفى 1
الاقاءالار بع ةر لعشم اللذ كو رف! لسر بحس نم افيالمان (دوه) وااطبيعيات ||
لا اعتمبا راهافىالعلوم (أقولوذلثلاتالمو حودات المتأصادهى الاذرادوا اطر.مة اء.ا توحد
فى ذم اوامةهودمن العبلو ممعرفةاً- والالموحودا تالمتأس_لةفان قلت الشخصءة لدست
٠ أدضامءتيرة فى ا لعلوم اذلابحت فماءن . لاه “داص فاته ى معدي رةفى دم ن الههورات خلا
ا الطبيعية فاع اليس معت_برولافىذا تاولافىةهن! 4 دورا اتلانا لك مفهاء_لى الافراد
لاءلى الطبأ دعو : أضا! لمتخدصية قد تعومف! اظأهرمعام! لك قنتعى كبرى الشكل الال
غدوه 9 ازيدوز دخبواتةهذا حيوات لاف الط. مهمه ذا نما لا : ع فى كيرى ااث.كل الاؤل (
كمولاكز داذ_انوالا فسان نوع مع انهلا يصد ور بدنوع [كوله) وثاذ.سما (أذول)هذه ا
الفائدة حكن عس.لها ,ادال كل ءوضو ع تقولاب كن شروت اخ 2041412 صا رفظ مع ْ
العاد.دتن
0 0
م ك0
اللرللل نرب »م
كح ب7”>907 33313919505 ) 555555-92 ااه
الغا ثدتيناختاروا (جب) (قوه) كاأم فى قسم التسرات اخذواءةهومات دا اتكلنات
من غير شارة الى مادّةمن المواذ (أقول) تعنى اخذ وامةهوما لذو عواأنس وغرههامطامًا أ
رخات عأوة الى طرمهة اس وعرة أو عطدرة كلانس انوا أنوانودعلواهدهالفوومات
!| الردة نما وات الطبايع الشاملة انمه ا سر هاتحكوماء انها وسست ون الاندكام
للقراره- علينا م2 وله 1نمدسعطْ ماع الاش_ماء ذاذلك صمارتهمأ 13م روات دوا ددن
منظيقة»لى از" رثات وكذلك أخذوامذوئ أت لضا باو حردوهاء نالأضودء اتاج وا
ْ عام الا + هام ذمارتم .اتا لتقضد قات أ نشاقوانن منطبةة على المزئ.ات فصازت
[أمناحثآلذن كأوأ'وا ين دء رفم ما حكام جز ثناتما (قوله) فلسمعناهان»ةووء(ج)
|أأهوهثهوم(ب) (أقول) د ترس فعاسيق ان لظ كل سور دين كرة الافرادفاذائيل كل
|[أ(ج) علان١! زاذقاض انق عاء همهو (ج) مناة رادهلامذهوم (جوالا كان اذظة كل
ْ حهل حدس ب امه مي دل تكب ب الاظ ولائعى .ها ضاانمةهوم زج( مأذصد قعامدهةهوم
||| اب )والا كانت ذضية طبيعيةغيرمعتيرةى | اعلوم دل نى.ه ان ماصد ق عليه( ج )من الافراد
ظ بصدؤعليه (ب) » (نوله) ذاثقاث كاان (خ) (أقول) فدعرفت ان كل كلىله
[ والةانىانمام_دقعاس»ه (ج( من اله راد ندت لهمقهوم اب وهوا! رادوالةاات| 03
فىا أضامة حلى تسب المعنىلاتادالموشوعوالحمول-رن ذف القيةة ولذلك قالخ رو ره
كنوت لدَئائةسهقلتهماواناقغ_دادميقة ندهمااختائامن <وةانالافراداعتيرت
فيجانب الموضوع من حيث الما بصد ق عام( ج)وؤ ف اومن عتما ساق عله
(ت). وهسذا المةسدار من الاختلافوااتخاي ركاف ف مدةانامل سبالمءنى وأمااءةبار
التغار ف مهو م زاحدراء: وأا لدلا له عليه فظن ذغير 01 تغت|اءسه ذا ذلك قال هناك يعدم
ْ اله دون اغتصسارا مانا ا لغمزورءة | لراء.عانه 6 ج)ماصدق عايه(ب)وهو
]اضنا لدس من الةض ا باالمءئيرة1اعرفت من| نا.؟ ' م على الاة اد دون الط.معةوا ادل
ماد ق عليه (ج )هن الاذ رادهوماسد وعليه( بَ) ووأ رضا راط ل لان ماصدوعاء »الموذ وع ْ
هو تعره مأصد قعل ,سه الهو لشواءاصرماصد قعاء .ه الحهولفعاصد وعلءهالوضوع :
أو :> همرواذا قد مأصد قأعاره كاك مذي وما لهضية؛ .وت ااسئ انمه قم ونصدقاذغر ورنا"ا
ولصرا اتضاناف! اضر ور به فأن قا تع_لى :ةد براراذة الاة رادمنمامعا تلخت لامكوث ٠
نوه
ظ زائدهلافائدهفمأ الاان. راذعامءى! ادكلى وى كل(ج) 3 كلىهو ( ج( وهو فبعد ]|
: خداتالاو ل انال اذاقلئا (جب) فلانعتىيه انمفهوء(ج)مذووم(ت)والالم تكن هنال أ
: دصدقعاءه ب واداورن زع( بلفظ كل كان المعى كل نارصدق عليه(ج) من الاذراد |
ظ مذهوم وماصد قٌعايه من الاذراذةادكلواحدءن اخ و (ب)مغهوموماصد قعاء->هن ١
ٍ الافرادقةهر ره:ال معان أر بعة الا ول اذمههووم (ج) مقووع 6 وودعرؤت بطلانه ْ
0
ا ان مرق الور عهوالافر قات لكر لهوالقوو هذا التضابال: ره
فى العلوماذ1اةه ودءا كاعرفت احرا ءالا حكامء._لى المذوات المتأسلة فى الو خود نأحواله|
والذوات اله إتهي الافراد والا<والم ىا امات (نوة الابشال اخ[ أتول)عمشية
لما فى ا رطال اهل (قوله) ملم ماذ كرتم هن أن الم ل لا.؟ وتمقيدا (أخول) اذلامل
دب المعتى يز كب الاذظ ققط (قوله) لانه عاب أو ل)هذاالمواتمعارثة لك
| ااشهةتمريرها انمدعا كم وهوةو|لكم الحمل ا ل راط ل لامشل على صعةا 1ه لى اذور مل ظ
ْ 0 4ه الحا ل على امل مكونمدعا كم .بطلا لنفسه وناسكانميطلالنة._سكات ,طلا ذلو كاك 11
2 0112 بأطألامعا وهو ال وردا! شارحهذ! ا واب يانه انمانصح اذا كانمدى '
الأصمءو حرة وآمّااذا كان مدعا دسا ليةفلا نصمهذا اموا قطها. بل تعبات يعالمةهوما |] .
(ع) و (ب)شغاررادولا تعس ى حمل (ب)م ل (ج)اتمقووم (ج) موعن مشهوء(ب)فبارع ||
25 م رغاد ام غاير بن بل نعنىكا عدم انماصد عليه مفهوم ( )من الاذراد«صدقعليه
مذهوم (ب) وصدق الامو رال:ةابرةفى11ةهومع-لىدات وا<_ددمائ كصد قالانسان
والضا حك والماثمى وغسيرذلاءمن الممهومات المتغايرة عليز بدو للدم أن بهو ل5_دحات
متهوم (ب) ع وهوءلى ماد دق عليه (ج)فنول ماصد عليه (ج) اما أن مكون عبنمغهوم
الإاسن ماسو الى وغيره فبارم ا سكم راثآ د المتغاير , بن هوا لاخروهو ناطلدل تعول | '
ددقمهووم زج اعلى مافرضت صد قهعليهاً نضا ناط لامها ان ادافلامدق سب المعءى 1
وانثغا رالإيعم اتيمال حدهما هوالآخرلاتقييدا ولا اخبارافة_دتضاعنت الشهة ||
بدلك1 ك1 لمواب الخو ولا تحسم ماذتهأ الاعةيقمعنى!اص_دق واطملة :وللاءدفىا لهل ١
من تنا برطرفر بدد دسا والا م :صور سما حلأ لاولا بد أيذا ان عداو <ودا سب ا
الأعار جشواء كان عةةا أوموهومالانال غير بن فى الو حودا نسار سج المأ والموهوم 2
كيل ا نيعملا <ر هماع الآخر هوهو بهد سواء رضن نم 4 محال 200 3
ذع_نى الو لا قاذ اا تابر تن هر ذأفى الو <ودالطيار حى هما أوموهوما كاحم قف موشضعه |
(قوله) ااعنوان تدتكونءينالذاتوة قد يكو نح زا لها وقد بكونخار جِاعما (أقط). وذلك |
لإنالعدوات اكلىذاذا نس الى ماه اماد هارو نافراده ذلابدّأن.,رحكون! <_د ١|
الافساءماثلاثة كام فى ااسكاءاتان1اهس (ثوله) لاناتصاف الطبيعة!ازوعية الههول
تدس بأ لاستولا ل دللاتهسافتعصءن الخاصهايه اذلا و حوداها الافى عن 4#دصءن ئ
أضاتنا (أثول) ذلواعثيرا اطبيعة النوعية مع الا عضا ض كان ذ لك سب المعنى كرارا 1
لانه إسااءة مردبوت المخمول طه. سع الا 22ص تسد اندي ج ذه د بوبه لاطبرهدا لم عية نيازم 1
التكرا زلانة الا نما يلزم ا راراذال: يك ن للطبيعة النوعية حكم عنص جباوذلك منوع |1 ١
اذلا: 4 2 مده الافشمسنة تطاسها أل تود أحكم ضرمي 5
3
فا
لا
ا ١
2 . ّي
ف جين 04
٠ 4
]| فان طمءة الا نا كلءةوعاه-ة الىغسيرذلكءن الاحوالا اتىلانشاركهاهم ا الخاصيها
لانا تقول الدكلامفىا عتيارا لطبيعةمع الا مخاص فى قضرة واحد دفلا بد أن ,سك ون الكم
| الذى بكوث ةما مشت ركابدج مافههنااً عنى فى الاحكاء | مششنكة بارع الد.كرار (قوله )و باافعل
عند الشخ (أقول) شل اناعد ل الشيزءنم ذهب الغا رافىواع يرمع الامكان الثبوت نامعل
لان الاةةصارء_لى#>رد الامكان كا اف اعرف والاغة فان الاسوداذا أطلق/ نموم مهعرقا ||
وعْمَدَيَ/ بد ف#,السوادأزلاوأيداوان أمكنالصافهيه (نوله) الخار جعنامشناء
(أثول) هىالشوى الداركة جسعدث_عر نشت الم أوكسرها أى موضع لدعو رأوا لنه |
(قوله) وانما ة.دالافراد.الامكات (أقول) :»ىاع تبرااصنفامكاتو جود أفراد | أ
الموضوع فى القضسية الإقية,ةلانا سكم فهائناول الافرادالمتدرةف الخار هومن هلم ا
| مالايكوتمكن الو حودفيه فلامكون المسكم سواء كاتا حا ا أوساء اصاداعليه فلا تصدق
قضية كلءة ألا ل تصسدق فى كل ماذةتفرض مو حبةحزئرة وسااية حزئيةكاقر رهوه_ذا
القيدأعنى امكانو حودالافراد انما اج اليهاذا لهنهةمرامكان مدق وصدف الءنوانىء-لى
ذا تالموذو ع حسب ننس الاصبل بكتفى جدرد فرض صدةهعلءء أ وامكان ذرض صد قه
عليه كاف صدق الكلى على حرئيانه <تى اذاوقع| اسكلى موضوعالاقضمةالكاءة كانءةئأولا
ميم افراده ااتىهو كلى ناله.اس الما سواءامكن ص دنه علوا أولاوامااذا اعتيرامكان |
| صددقوصف العزوافنىيء-لىذاتالموشوع فى نفس الامركاهوء ده الفارانى أواءةبرمع
الامكان الصد ق بالفعل كأهوم ذهب الح فلاحا<ة الى اع:,,|رامكان وحود الافراد وال ذور
مد فعفان الاثس أن الذى لدس روا نلابه_؛ قعاءه الا نسانفى :نه سالا مر ؤلايد + لفى
فوانا كلا نسان روات وكذا الا نان اعرىلادط_د ق عله الا نسان فى نفس الاعس ذلا
يدخل فى 3وا:الائ من الانسان عدر (قوله) ونا اعتيرفى عةد الوشع الاذه آل ركذ افى ||
ءةّداطمل (أقول) هذاعسب الظاهرمنالدسارةنانةولكلوو حد كان(ج)متصلة
وكذافواك لوو<د كان (ب) متصاةأخرى وأتاحسب الى قينيتى أتلابتصدهنال ||
اتصال قطعالان هذهالعبارة :سير للةضية اأماءة وة-دعرفت انعفد الوضعفجاتر كيب
#بددى نكيف دصر رآ ,كونمع:اهءته_إوانعةد ا لحمل ها كيب خيرئ ا-كنهىلى
لااتص الى فادس فى مشهوم الغضمة ا قرم ةمع_تى الاتص بال أه_لافسك. ف يفسر هنى
مصاين بلى عدب اندم لعبارةالشرط على قص_ دأ لتعههم فىافرادا لوو ع عدت ددج
فهالافراد الهم وامقدرة تانلْاذاقات كل (ج) (ب) بأبادرم:سهانالحكمعلى كل
ماهو (ج)فى امارج مها تأورد كلة! اشترط اله برتنيجا ءىدخول الاذرادامةدرة
أرضاف لمكم فا ن كامة الشرط :-:ءملفالهةماتوااةدرات كةولكف الهاران كانت |
الدع س طالعفالهارءو حودوكتولك ف اللبل ا ن كانت الهس طالعة فالهارهو <ودفاتن )
"#الطس تي ته 1 الالقط طلا مص سه
0
قلت تعلىهذ | يك اير ادا شير ط فى جانب الموضو ع وبلغوايرا دهف جاذب الهموللانامةصود 1
٠ه المفهوم لاالافزادةلتةد يقصد ,امول الافراداذ! كانت العضية +فرذة هى أن تكون
اورمد كوزا فيغانت الحمولسواء ذصكر ف رجانب الموشوع أولانارا اد ارط
ف اللهول -مع فى الله رفات ( قوله) لان مالمبود ؤ اذارج أزلاو بدا (أتول)هذاتهليل
انولهوا-كم فيه على ا ل وحودفى انيار ج يعنى لا كان المراد كل مامد قعليه(ج) فى امارج
تُعمناط1> معل. الموحودالخارضى :ةا ذقط لانمل بوحداًلالم :د و عليه (ج)فى الخارج
9 52000 لعل م (أدول) أىدقعه اذ ؟ ردذ لكا لوهم اسكونه باطلا
اك م ادس ءنى وصف ايا لم إنوله)لابفالهى: :أ قضا بالامكن أخذ ها (أقول) نعنىان
مءلقوآء اعت سبدو 211 ادها جار توق لام رادلبس افراد دالموذو ع
موحودةفى ا كارب عمهاولا<مة.ةاذلاعكن وحودأة رادهفىالخار جوةداء: :عرق ا أعددية
امكانو -ودالاة راد كر وأجاب ران١1دفودث يط القذساا المب2ههلة فى | علوم ف الاغات
ل ل :واااهادمء هم ادرا-< هف الهو هدنس هولةومهمء نَ
حعل آم الهذه الةضاءاذه: مه مسال معنى ه ولك كل عم :ع معد وم أن مكل مارص دقعاءه
فىالذه نانهمتزوف انذار جبصدقعليبهف الذه ن انه معدوم فى اتذان ج .دعل | اقضأءاثلاثة
أقسام يق يننا ول السكم ذمها حم اناك مه اهدده وااقدرة وخارحيةة: 'أول
فم الافراء انار حمة المحهقة ذقط وذهرمة مه اول الاذر اد المو حودةفى!أذهنفمط الأول
أن مال حوال الاشياءء على ثلاث أقامتسم: «5:أول الافراد الأهنيةوالكار حية| 24
والأمد ره وهل االقسم تسم لوام ااه أت كالز وعدمةللآر بعه 3 واامرديةاثلاثةوتاوى ْ ف
ار واءاالثلاثاقاعدن للهاتوفمعد. ار خود لأسا رسكا ركذو ا لسكون والاضاءة || :
والاحراقو:- م2 ختص امو -ودا أذهى ا مه والذاثيهوا طنسءة وغمرها فيفيجى ان عدر
تلات هأ اد أه ان يكون | 4ك م في أ على جيسع افراد الموضوع ده نا كان أوعار .ا يد 3
كان ود ارا كالتضانا ااه دسم ةواطسا به ونم لى هذه خةيقية وبانن انيكونانل-كم
ا ادا لأسارحيةءط لاحم أوممدَرا كلةضا ا الطبيعيةون-هى هذه #ضءه
خار -. ةوالع .ا أن يكون السك ذهها ع سوسا , الاة رادالذهنيةو دكى قضمه دهة نية كالقشايا
امس وله فىالمنطى 9 له) تأذت كن وها مره وس وم ىوه (أقول) العموع
والأه وص ف ااعردات وماق دكمهاه المرصكت, بأث| ليف عليه امناهو سب !اصدق
أعنى امل على الذي كار واماىا لع ذا نافلا د مامد ها ل 3001 لان الهضية : ظ
كقول از دقام لاعده ل على مئمفرد ل كد تأخرىةالعموي راسو ص وسازاني| :
الأذ كو رةفماء_ي و امابءة_يرفى القضاباءء دب صدتها أىغدةها ف الوافع فالعضيتا صكئان
المساو: .انهه اال ارد ميق 11ت د عيماق» س الام متا ادق ْ 2
ىرخالا
ب
ظ ظ الاخرقفهار وكا لاسن وسار لقان ل على مال
لكات نادوه والانساناى جرلعل: و له دق عهنى | له ىوالو حود اس همل ١ 5
لاض فاهدء ا لدضيه ف الواتة( قوله) و على هذا تسكون الس ال ا لكاءة اهار 2
(أخول), وذلاكلاتزة.ض الاخص أعم فلا كانت امو ةا ازا شار حلة ادم 2
نقيضها أعنىالسالية المكلية كار حمةأء م (قوله) وممنالساليةن الث زمياتة
حزمة أنول) ودلك1ماء رتم ادالاحرك لذن ددم اتوم من ونخهدكون دمر
تيضم هاميا:» حرام لم كان د حيةين | لمكاء: +#من توم من و- <ه كات دين نت ,مها
اعنى الا لبتسين ادن أ باب حزنيسة (قوله) درف معهوومها (أفول) أى ودب
: اختلافمشهوم القضية مطلةا فان قولكز بد كاتب قض-ةوةولاذز ندلا كاتب قضءة
أخرى باافمةو وه مادا فى الي وائاا لاف لعذوانبالعدول وا لتحصيل فلابوجب
اهلان فى مفووع القضية فانهاذا كاء لذات وا--دةودفان أدهماوحودى 6 .لاد
| والآخرعدىكاللاحجوءسبرءماتارة بالوجودى واخرى بالعدنى وحكم ءلم ساف الا لين
5 مواحد مص هناك 0 مية قيقع ( 5و له )ضر 0 ان ادا 6ل
ال لخيرهفرع*لى وجود ميته أقول) سوا كات ذ لكا دئاص ا وجود نا أوعدميا
ظ فاتثبوت اللا كتاءةلز يدف رع ودودهكا أت يوت الكناءةهسسكزلك (قوه) لاناتةول
السكمفى ال ساليةع_لى الافرا ادالمو<ودة (أتول) وذلكلان !ساس رفع الاعداب فادا كان
| الاعابهتعاةابالاذراد ا موود حا نرفعه أ رضامةءلقابها فيكون الاعابٍ والساب
واردءنءلىا لو جود ات أى بعت برذ لكفى مفو الموجبة والسالبة سكن دن 1 ا ا
1 وصدتهالاتوتف على و دود هالان هلها انتغاءالشئْء نمي أى اننهاءالمهمولءنذات
الموشوع وذاك امابأن يكون الموضوعموجودا وى المولعةدوامابانلانو <د
الوشوعنيتنى عه موا لأنضافطعا وهل الموحبة توت الخصوا ل لإلوضوع وا 31 0
1 ذلك الا بآن بكون الموضو ع موحود اثاتاله اله ول والمخرصسه انانتغاء: ىء ن ا موضو ع و
: كوت نانتغائ» فى نفسه وددلا كونواماثيوتالسى نفلاك ن الابآن. يكونه وجود ا(قوله)
أأنا! - أليةلانستدى و-ودالموضوععلى ذلك التغهيل (أقول) يعنى ان الا لبة انلاررحية
| لانقتذى ودود ال موشوع فى اهار تحقة ا وااسا ليةاسلة رقي >لا:ة:ذى وحودهف انسار ج
|| هتما أ ومقدر فاتقلت اذا أ خذت| لقضيةعلىو حهتئاوات الافرادالخاردرة الَممَةٍ وامءبدرة |أ
|| والافرادالذه:.َِ] رضا كاذكرتهفلاعكن أن .الامو -. سب ها وى ولحو نوش وإترنا
ٍ. الخار ج. :فى وجودهفى الت سواء كنف الخار ج شةة! أومةدرا وى الددن والسالبة أ
م :متذى و <ودهفى1<ه_لة أنصا الادطهرا تغرف :ات الاابيةتذى و ودالموضوعفى | ظ
| الذهن من حبثاله <؟ م ذلابد من تصور نحسكوم عليسهو مذي دقو حوده أ إضالان 1
واعا ممم
١
2 11 ارد عفر اه وااقر لاحر دن أن الوجود المذى
وعم مي ا يون تع ب تو نات ونع اف” 0
,“لاوان الو<ودا اذى يندشي رار عار 1 انداعمان داعا
وانساءةنساع.ة وانخارحانذار جاوانذهنانزهنا وأا سأاءسة تشارك الموحيةفى!23ضاء
الو<ودالاوّلدونالدانىوكذلكاطال فى الفرقسنااو<ية وااساليةاذا أخزتذفنية
واللاس ]ان 122:1 الممذولء ن الوشوع لاستجي جود هوان تق الود رع 0 000
واماا هكم نالا:2ذاءوا1-كم بالثبوت فلافرق :مهما فى اقضاءالو+ودالذهى(توله) نسية
امهمو ل(أقول)اذاقاتر بدقاتم ذوناك أسمةهى أسية اله اءالرز دلاا-يةز الى التيام
فانز بداأر بده ا لذات وى أرسلنة ومسلا تقواررياف اف والقامأن ه ند يه
المجهوعتقسم واحدر , اعى (توله) والقضيةالمركبةهى الى دفيةم1 تسكونملءمةمن
اعها ب وساب (أقول)اذاحكءت نايحا المحمول للوشوع ولام حكمت هأ ساب
ل 1 بأرةمسةقلة هل بع بأروع سردب د الهعلى كمومة تلاك افسية الاعا ب يعد الهو عقضية
3 رس داكولا كا تدان كل ادا الاننر ا إشلاد امسايدلءلى ان لك| لنسبة
الاسا ِ هما ل لست يد ائة فيكون | اسلمب واقعايا لمعل والاا كان الاحابدا عون حيث
|أدلالت على كيفيةًا انسبةيكون جهة لاقضرة ومن حرثدلاائه على ا سكم السلمى يكونموحيا
تركب الْةضْهِ مةوائسا لثالابع.ارةمسةةإتلانه اذاعير عن اك عار 000
والى. ول كان > نامان ا ا راوسليا لاف اللاشرورة واللادواملاع-ماو<يان حي" خر
الما للحكم انانف الاعابواا سل سكاس مأ فى 2 قيقه نوه (الستي اناد ررد
(أوك) ترعرت ان النسب الار مع "فق ببن الةضا راع ب صدةها وتحةةها فى الوائم
0 (أذول) خاسله ان التعروطة اذا امت :شمرط الوص ف كان نمرورة1.ة امول انحا باأأوسلء 1
قاس اليذاتالموضوع ما +ودامع وصهه فا اخ مرورة أعاه ىبالهساس الى >موعااذات
51 نسب اليسه الغمرورة والالرم اعم ا 01 1 حي
: ضيه 1ك م اتمسا بع مرحال 5.1١ م أى »2د ارماك مانا كم ,اكه ول على المونو عكلدظاة
ل تضسمان ا ا امم ات تمركت ركذا الالاذا حكمت أولارا! حلت نم هأ
محكمت بالاححاب على :ل الطريقة ف -كلةض م ص كب وامو<ههوادس كل تو تجا 1ه ْ
ذاناعتيا رااضروره والدواءلابو<بتر كيبا ال ب ا 0 ظ
لاعسب جلواءلىمىْفادذ لخد وص /المشردات وماف حكموا (توله)رالغرق بن المعثرين أ
والودف واذا اء:يرتمادا م لوصف كان الوه ف هذا مه تبراعفي اله رف لاضمرورة لا جز ىا ظ
1 ٌ
1
متووفة الذئاية ذى ارتيا) : بره ذلذلك قال نسبة امول الى الموضوع وانكانت النسسية ا ا
, ره ددن بدن (نو) ومن جوة أخزى (أقول)يعنى اتتتسيمكيشرة النسسبة الى لضعروررة ْ 0
و ا ضمروره سم برس ثنافى ودعسهوا الى الدواءوا للادوام تسم خرناى أيضالاأن ْ !
لطة ا
[أطرنالاةمر ورة فرصبرامءدنى ان نس.ة اله ول شرور «اجموع ذاتالموث وعمع وصغه فى يسع
أوفات وصذه ولافائدةلاءةيارااظرفهوئأة ين اله اذا اعميرت مادام الوصف كانضمر 0
:ةالح ول الىذ ات الموش و عةقط وحينئذ ان رست ن الوصف الذى لهم دخ لف ع
ترون الذات اموت وخ حال ونه له كالسكةاءتصدةت الممروطة ارط اي
دوت مادا الو صف وا نكانتعرور نالف زمان ثُبونه #صد قت المشمروطة بالمه:.ين دعا كت ولاع
كل هظ ف فو ومظ_ل مادام مكاسة أسواءأر بدمذه شرط كونه مك ذا أومادام .ذا رلا
اعترارا لاشتراط.زاءءلى أن الاغة اف شير ورى اشه رف وقت معين وهووةت د يلولة الارض
ذهو نان الشقس فان !نت الاطلاءا لحمو عالعور ووص ف الاك ساف ين
2 0 الهو ان نسيته الىذاث! لمر كان مسأ زمر ور باله فوت الا خسان لانَااىر ف
ذلك | لوقت استدمل و <ودهدلا اخ اف على مازموا :ذا تالعمره_:َلرْم أحدهو عم ذانه ْ
ووصف الاغسساف وهذا المع مسدلرم للاطلام وهس ةارع الم لرم هب لزع فذات القهر
ىذ لك الوقثمس ةلزع الاطلامفطور بدلك أن١ انسبةبينه مني المرو لد شى | أعهوم من وحه
وهذا اكلام ةقر دا خطأذ.صسكيرونوز 03 أن الأ-يةسهما العهوم مطاةالان
مادام الود ف ]عم مطاةأ دوه ( والعرفرةالعامه (أقول) 24 8 مع:.انءلى قراس
ْ معت الم مروطة لان امول اذا كان دا تا جموع الذا توالوص ف كاندا لازا تف زمان
الوسفلانمهنى الدواءا-تمرارةوعدم| نكا كدوهوحادل بالقياس الى اهمو عوبااة.ياس
ْ الى الذ اتو<د هف زمان الوص فسواء كان للوصف مد خل فد وام الجهول اس" فى ءال
|| امد كو رأوم كن الى قواث كل كاتبحيوات (قوله) والممكاة العساءة (أدول)الامكان
لا رار سا1 ب !لخر ورةالذاتيسةعر اسلانب الخا'ف العسكم كاذ كرةوتارة سات
الامتذاع الذافى عن الذانب الموافى فاءكان الاتابمه:هعسدمامتناع الانحا بأ وءدء
دمرورة لساب ركذا المسالفىامكان ا للب وال يرانماساو بان كالامن رقوه)وانما
| قبداللادوام بحسب الذاتلات الشروطة العامة مى لضرورة سب الوصف (أذول)اءل
آنا شر وطةً لعامةعكن مد ها باللأشر ورة الذائءة -كنهت ركيب غبرمعتروعكن:2..دهأ
|أأنا للادوامالذ افىكاذ كرولا عكن تقيرذهأ اللاذمروره الود فيةوشوطاهرولا باللادو ءارس
| ولابسا بالا طلاق!اعاءولا:اب الانكان العاملالمها أعم من الخعرورة الوم خية ولا حوز
تمد انلها ص داب العام انه 6..: خمرجعيم ودس على ماذ كرناحا ل سات را مركياتذ.ظه رلك
ْ أ نلاتركءب اك وحوه.ا كبرو ممه مالس نه وهمهأماهوت. اكنهغبرمعة_يرومنها
داه وكيم ومعتبرل ذوله ) ودصدق الوةةءة كاف المثال المذ كور (أقول )««نى ةوله كل ذرم ف
1 قت لولةالارض فان الانتخسناف ليس شير ور راتس بوصف | أقهر دُولاد متايه
ذلا اصدق كلقره_ف ماذاعقرا (قوله) وأمااذ اسمرناها يااضم ورةمادام الوص ف سكون
نا 1 صمذأت
حم ؟
5 +
(غ”)
اللأسروطة امخاصة أ خص من الوقترةمطاتا (أفول) وذلكلان! لغمرورة المعتيرةفىالممروطة
اعلاه ةذ را أه ماش ال ذا تالوشو ع فيزمات الوم ودلك ونب معن ذه دق ا لؤمرورة ظ
الوتشمة هناك أأيضالالم! المي اسالى الذات ف وقت مغين وكلسا صدةت الششروطة الخاصة |||
ّْ العنى المذ كو رصدةت الوةة. .كوندذ نالو مةفىالمثال11اذ كور بدون| ا .روطة انلاصة ||
فتكوت الوةة.ة]ه ممم مطلعًا وأماا اشروطة :]اده شمرط الوص ف ذمكن ع صد قهأ يدوك ا لوقدمة |
ٌْ كاق ال انك أنه ودر 8 الاسانسعفان اله_مول هذال' دس ضر و ركالس_.هالىدات أ
الموضو عفر زمانالوس ف لهوشر ورىالنسسية نال بأ الى لذاتمأخوذا معالوصف 5
200 وم عنى الوةةء | أغير ورة فى وقت معين با له امن الى !لذا تت وخدهةلا7 (صد قشم 3 قوله)
لانالمءنىاذا أطاق شادرن :سه المفهوع الطاب (أنول) هذا كلام صجيع و وحوازتةسم
مءنى الافظ الىالمطا ىوا لتخي والا اتزامى لا . دا فى ماذ كرد ه مأن الو-ودادا أطلق:ة.ادرمزه
|| الودودا ارج معانه!دح تسمه الىالذارج والذهى (ثوله) اعلاقةبيئمانويذلك||] "
(أقول) اذا اعدبرل ا .كم ,الاذهسال كو الاتصالاعلاقة ااذه ةلز ومء-ةواناعتمر
كونه لا لعلاقةقالماه لاذه أقيه وان ل بع تعرئ مهمأ فالمتصلة مطاةة كات الاشارة الىذلك ||[ '
ازفوله) دل عهردسدقااتالى (أقول) يعنىانالالىاذا كإنصادقافى :نس الام نهوأ| ”
جلدق معجرسع الإأمورا أصادة 4 فى نفس الااص ومع بسع مانته_د رصد قه فى نوس الاحس
كمولكات كاذز بدفرسافاط-مارنافى (فو له) لل لدس ص اده م بالمذافاة فى احم
الإعدءالاحتماع فالوحود (أقول) يءعىفاله_دووااتةولافى امل واام_دق
علىذ ا تواحددوهد! كلام لاشهةة. هلا شال قد :كك ونام :أفاةس المقه ومن فى لصدو على ٍْ
ذا تواحده كأدمنمعهوى الوا <دواا تعرلا ناذهو للانراع ف ذلك الاأن الفضية المشتهلةءلى
هذه اانافاة لستء نفع إة دل هى حماية دم بال نقص ]ناذا قلتهذا اماو ١<دواما كبر فأن
أردتاا نأفاة ينهذ ا واد وهذا كأبرفالةط مه هسل كبس ة من قضدئين ومنع ادمع ١
1
باءة بأ رالصدووا ليدهق دن ااعذ: باقر وان أ ردت المناناةدين مغو وبى الوا <د وا سكير
إْ دق وا لول علىه -ذ اذالقضيةحجلبة م ىكبة هن موضو ع وا <دد الاانه قدردق#واها
فصسارتشبمة بالمافداة فلار حايةلبأنلامنعج.عف الصدق على ذايّوا< د هد لقال ١
ميم الممع المعتيرف المتصلات ماهو ب الوجودلاا لجل و مكون سنمة مومينمناغا|
فى الو<ودفى مكل واحسد كااسوادوا ابياض فأنعيرتعممماعة-ل دوا لاما تمكون نالسواد ا
يما بع ةا
207 يقد
مو<ودافىه_ذا الحل أو دكون١!. داض موحوداة يه كانتا عضر مذفصاة وانعيرتعمْما
مدل تولك الموحود فىهذا الول اما وادوا ابا ض كانت القضية جلرةشدهة بالمنخصلة ورا لحهاة
كاانالهل-ة ود تشارك المملةفماهوجاط_ل المءى وم] آله كقولك طاو عا نس ملزوم ْ
لو <ودااسار ولاددأن:-كون كا امة اوافى عر يعهالمفهوم مبها كذ لك] لهليةة بلاشارل!
ل ل ا سم
اله
(5ث)
المنغه #إدفى#هو لالمعنىوما لهوا نكن المذهوءوالصر كمضا لغافمماوالنآناةة_دتعرير
ْ فى ا لضا نأعس ب الصد ووا أذهووضى هه لات واضد تعتمرف المدردات عب صد وها
ل ذا ت واد وخئ كمايا تالشّهمة بالتفصلات وقدذء مرف المفرد ان > سب الو <ودقى
> لوا<دفانعيرت عم دل 5ولك السوا أد والدناضم:.افءان هنالو <ودفى#2 ل واد
فهذه ليه دمرفه وان عمرت عم ا عل وولك اماأنمكونهذا الدئ أسؤدواءاأن:؟ ون أ .دض
5 :هه ذه وان عيرتعمأ عمل تولك ذا ادي اما سود وام عض قعل منهليه شدعه
بالمتقصلةو ار نانك سر وان افك خا ةق الخو مالصر ي#(ذوله )
ا م ذممأ دلوم !ساب موحبة لزومءةلاساارة (أقول) كا أن١اسابقاامليات
دسب سلب الحمسل لاباعه مارطرماغ_دولا ونده.لاذر عا كن طرة فأاطكها رهم اين
لانن وشكون|لتسيد مو شد واذا الاآدجلاعالم كذ لكا اساب فالصلات
والمفه لات ساي الاتصال وبوعية أعنى الازوم والاثغاق و سب انالا ت#صال
ونؤعبه أعنى| لعناد والاتغفاق ولااءةياز باط راف| انير طيات ف ساهاواعدام ابل الاه- أم
الار لمر حبدين وما | عن وكون امد مم وحية والتاليساليةو يالمكس
200 ال التضافتر التنفسلات (نوله)وهوناعثر أقول)هذاحق
زع اللضلات المطادة أعنى الى ا كتقفها يمد رادا كم رالا تصال من غبرأن :ددر 0
تمأ أووا ثيأناءة؛ ع كماع نصادقن وء 1 ولت 3 وله) قا مو<
المي تصدق عن ساد قوذب (أقول) امو. حمة ا طأهمقمة العذادءة لاو سار كر
حزأنعتنعمدةهه| وكذم_ماءعاو<بآن: تكودر بياس دس و ليه ها[ ا
ا كرا لأهذا الع -دداماز و جواثالاز وج وقولئاه_ذا اأ«ذدامازو جوامافرد
و المسائعة اليمعا لعنادية انا رحب تر كيهان أن عدو سد ةو مافط و<ب أن,سعكون
ترك مان ضسية ويماه وا خص من نهرضوا كقواناه-نا اأشئا ما تحر واماء>رفان كل
واحدمن الشعر واعدرأأخصمن نض الآخرو الممائعة الوا لعناد كلاو <بث ركيم أمن
انتم كتامما فيا و<ب أن.كوثثركيماءن ١ك مدوم اهواء ممن تقرضها دوا 0
8 يمالا “عر وامالا تخ رفان كلل منهها أعمم دن نهءض الآخرون | دو د نارالمعنى
الاخص وآمااذ | اعتيرناءالمءنىالاء سدق "كل والخداة ها عاض وماءتزكبم نه اللغرقية
ذوة)رفى الاوضاعاء ى كد لقنم يب افترانه ,الذا و رالءكنة الاجتاعمعه (أقول)
ظ أراد الاوضاع الا حوال الخا ص تسيب اجشاع مع الِأه ورا لممكذة الاخساعمء#»ذان
كوكانسانيةز بدمعار مامه أوةهوده أوطلو م المغير ذلك لوال انلها
من احم ا عوامعه هذه الأم ورامك الا<تماعمعها فا كل وَالخدم ن التمعين هلله
حال با !ه.أ الى لاخر وهوكونه ماوع الامقار تأارأة ناه وانما اءتعرامكن الاجتماع مع المقدّم
ال شظ ا
أدونامكان :لك الأمورى1 اسم الات :لك لاون ر عسا كانت مدنعة فى نفس لأمرل-كما |||
كوت مكنة الا ماع مع المعدّمنانك اذاقلث كلا دز بدحارالئن<دها كانء»نادان || .
الحسميةلازه مار ره الاو شاع الممكنة الاجماعمم جار , ده كسكونه ناهةامثلا || .
مع ا ثكون ز دناه أدس مك فى نس الاجر وان كاك ممكن ن | لا جما عمع مار ده وك تعمر غ
فى كدت | نطق الاوضاع الخاصاة من الأمو رالممكنة الاحماع مع امقدم بالنتات الطاسلةءن || .
المدّممع المقسدمة الممكزة!اص دومعهناذائلن] كنائنز ندا انا كان حموا ناتالتتمة
الكامء عن زيد ا نس أن مع قوا تأوكل| ان ناطو فاع كنز دناعة ا سد وتها بن دا ْ
المقدم حاصلامن أمممكن الا ماع معهوهوةولنا كل! نان ناطق سكن الشارحلبلئفت
اليدلان فهههع.د ولاحاحة اليهلان الأمو رالممكنة الاحتماعمعالمقدمسواء كانت قضاءا || '
أوغيرها ته ل للتّدمراء: أرقا حالانتَم بى كوه مقارنا لهذا اله أ ولذ لك الذي أواغرهما 5
وهذها طالاتمغارة : ذلك الم ورماان ذيربز ندهر |صعرميد امار نةز يدومةرو ' سه ||
جمرووهه اوصغان مغايرا انللضربةالاوشاع هى الخالات الخاصاء للد مبواسطة الاحتماعمع
تلك الامورف,ذ لاك بد قع مأة «له ن اذكو ز بدقاماأوقاعدا أوكوت ا لدعس طالعة أكون
الما اها ليست أ وضاعاحاصلةعن أمو رمك:ة الا ماع معامة دم نلشى أمورموافقة ١
الو<ود لل دءؤالله مالا أعيمر هو | لنتحة ا +1اصلة 7 12 فان دم اذافرضعلىثىئ
من هذبن الوشعين ست لرْم عدم التالى أ وء -دءاز ومالءالى ر أذول) الاطورق العيارةآن |||
شال اذافرض المةدمعلىثمىّمن هن الوضعين لم دلرما! :ىأ ماعلى تةدى احتماعء دم
التالى معه فلا لواس رم 0 الى <مةئذ كان عدم لازم > معامعالملزوم وهوت>كال واماعلى
:د برعدم آر ومالتالىتظاهر (قوله) 1سا كانت| انامرط.ةهسكبة من تضدتين والقضية اما
حجاءة (أل) قسدعرفت ان اه لءة ثث ركس من المثرد دات أ وماهئ فى جكم المزرد | وار
الشرطي ةر كب من ةيدن تأدنى ماهر من ب اكوب |اشير طيس ةبر لكيه امن 1 من واذا
الدب ءن غبراك.! مات فلا بدأ ن تحر لخر الى الملا ات امك رةالى اله ردات! ذلو لم نفدل
ل حراء اشير 4 الىا طملء يات لم ركيم امن أجوا زاءغس متناهرةفالم ايه امار زءااشسرطءة ظ
أوحزءحزها وهكذا النأن:نتهبى («دوله) وهواخةلاف تضيتن (أقول )نانتهلت | آ
التنافض 5 دعر ى فى المفردات وآط رافالتضانا امف مبا<ت النسالار ادعمن || ١
تقيشى المآ أو دين وغير لوا رداق فهك س الاش فلانصعقذه. يصسه بالقضسانا
| تالمقصود هونا ::ساةض التضايا لانالكلام فى<كامها وأناتناقض المغردات
الوائعة اط راف القضناا فير ف« السايسةفلاها <ة الىادرا<حهفى:هر ف
ااتنافضههينا و له) وحدة ا هاااةدماء انين اتنانش (أكو 06 يعد لانت
00 انض وان لان 0 مةو<- دمأ 0 00
ل
7 أو ديه
ظ [30 |
ا الموحية وم ناختلافالسكمية ف التشانالمهورة كاس.أى (توله)نانودةالموشوع |أ
ا دو جفمساوحدة !١ 1 الم (آذول) ذل تخصيص اعض الود ات بالائد راج 2ت وحدة :
]| اللأوضوع | وه يص نعضوانالاندراج تحت وحدةالحمول2؟ك م فان! اعضببة اداه ل '
ادف ل 1
||[أمير وره ة ذلك الموضو ع #ولافى العكس ودارت الوحدات1 :در+ة فى و<دة ا مولهناك '
من#دربة ف وجدةالموشوع اصيرورةذاثالهولمون وعانا اصوار أن .ةا لهذهالوددات أ
| مذ رحه ففو-- ق الموث وعوالمولمطلةامنغيرته, ين وهذا حدق الاأنا له ص كانه
2 راعىمادوا اظاهره نأنر <و ع ده ا لتر وو ا زءالىوحدةالوضوع
ور حوعالءواق!لىو-_دةاك-هو لأ طورلاناءتيارااشرط والكلوا زف الموضوع
واعت.ار الزمانوامبئنوا آنا دوأ لعوهوا افعلف الحمول| أسب وأولىكالاحى (دوله)
الزئيئان اتا ءتصادقان (أقول)ندنى أنانتغاء! اتناقض ف الزئيتين كانه مةارن لعدم
الا<:لاف فىا| -كمرة حت زاك مقار ناعدم الاةادى خصوصميةاأو. ضوعراذا اعتير]
الا+ءلاف معسائرا عر تط حصلى ام “أقض كذ لك اذا اءعثيرالاعادفى خصوص.ةالموضوع ْ
جع الى السمر انط <هلى ادن وض أرضا فل ليكوت الاشحادف الموذ ع2 رطادونالاءةلاف :
فى ااسكمية أجاب دأنه 1 1 ماامض أن ااتماهومةو ومأتمها وخصودمة البعضخار حدعن ١
مذهومالفضسية ار زكيةفلا مكن آعم رارزا الاتدادفم اوالا لكان اتناقض ف المزئيات
باءميار أمرخار عا لذ لكل بعةمر لاف لسكممةفانم اداخلةفى»ذهومات ن١ اقضاءا
فو <ماعة بأرالاخ:_لاف فا ايعهى١ا: نأض (دوله) فان قلت ألدس اع راودا ّْ
شرع 0 #ول) هذا |اسؤاله: تعاى اط وابع نالب وال الاو لعنىأناغصارالاظر
فى أ كام | أمكاءافىمغهوما الاتحد نفع فيعدم اعتبا رود ا موضو ع كاذ كرتل" عم
ود أعتسير واو<-دهالموضوع :2د مسواء كانذ داعا را نار جء نمعهوم القضاباق
الجا أولاومعاعتبارهالاحا<ة الى اعد.ارالا+:لاففى!الكم ةف عضا بااسلزئية اذم
ادا موضو عنخدقا لتزاقض مم مأبلااءتياج الى اختلاف!للكمرة جاب أن1] رادا :
عير وهو-د:الموذوعفىالذ كر وهذ هالو د مامت يق ا اض وأايدمن
اعتيار * 5 ط ا خرهواء: دلاف! أكومة كأبرنا ادلي ! اسؤال الاول م اعممر ا “لاففى
امد ول أعتسعرالات>ادف الموشوع مع أنه مغن غن الاد:لاف أجاببأنهلاعكن اعتبار
الاتحاد لانه اع” بأ راض خاز ج وحامسل الب الا امانى أن!اتمومقداء تسير وا الاغادسواء
فلثانهاءتبار سار ج: ذ.لرم رطلانماذ ؟ رهن أن١| نظارف أحكام التضاءالىمذه رمات!
أ وقلات انه أي سكل لاشرة ...صا ط-ل ماد كرتمنآناء:, تأرداء: بارا م خار ج ا بأدهم :
الاقادفق١ ١! وذو علاحا<ة الىاستراط الا ةلاففىاابكه ا تقض ادر م كت خاب 5
35-8 600
ْ رانمااعةبروه الات ادفىا لعذواندون +صوصية الذاتوةددتوهم أن حاصلا ل وال امانى
انهم اعتبر واوحدةاوضوع فكي ف به #نرون الاخ :لاف فى!!-كميةقانه يو حبءد مالاتحاد
فى الموضوع اذنصيراموذوعف احدىا عَضيدين الممم.ع وف الاخرىالبءض وءلىه ناذوله
هاا <ة ادس هلى ماشيقى ال حب أن ,قال يدله 5088 دشترط الا<:_لاف فالكمددة
ومائرنادفى تق حيها!-ئوال الثافىهوامطا رىاء أرعوعز ترا شار ح 9 وله)اعم
: ولا أن:ةءض )30 "ئرفعة (أخول) مما وثلان| اسابمى ونقدضه الاعذاب وادس
الادانرؤعااسابواك كاده تلز الميل تلب رفم الاحاب الاوك أن بقار رفع 50 2
(ة.ط-+4 الاأنير بدالرفع ماهوا عم من الرفغ <عيعة وماه وما وله و ر|ا: 2 ع و0 ان
: التقدض -هنه-هوما ناو يدفرظورحينة_ذددفةولهنة.ض كل سئرفعه (كوله) : تعيض
الغمر وري المطاةة المضكنة العامة (أقول) الامكان! لعاموان كان :ةا قية .ا لاضرورة
ٌْ ل ات نالا مان ن لام ساب |أؤمز و رةالذادهمن نانب اللا اف
37 هن حيثاءترارا لكهءة حكن الممكزة العامة مسأو د ور ده |
0 عرلا خسيها ل فر رمم ل د كن ونس رفعواءنمقووما! سدأامة! زر اه ظ
ىه ولازممساولقهوما! ستأامة لطر اماه ة وعلسهفةس ش اث را لحخدورا تنا لحرن ال
فيهذا| امل ابس الاملكوت لاز ماهساو با لمساهوالزة,ض اللة.قى لاأ<دالامين كازعم
محمد لف تعيسين تقاض الغضاءا ذم ع ال مد ورات د الالب اشرو 1
المخصورات الار دء لا 01 اءدسا لنا قض ققد نقرض|لمو نجبة المكلية ا أضرون ده
| أسا أيه اسكردء . نه لعامدو بالعكس ونة.رض اا أاية ا لسكاية| اضروز هلو حرة ادر ده
21 لوكس وزقوض المو <ية|أز: نه الفمرزز :15 اشالبة الله المكة
العامةونا لعكسونة,ض! لسالبةاسلزثرةاالضر وربة ا لوحي العا دالمكة الم ودر بالعكس
وكذا الخال بننالداج هوا مطاةة العامة ودين كل فاو ل ال ا لما (دوله) 1
لتروظةا نعاء لشي لمك نأ قول ) هذ مقضية ب#. لمع تعرفى | لعضايا! استرطة 1
الشهورة و احمج اإموافى :قيض نعض! انسائط المشهورة فا اقض.ة|لغمرو ر ده الذانية ونقيضها ١|
أعتى لمكن العاغة كتاهدهامن السائظ المثهور ركذا الداكة والظ انها لعاعة وما |
المشمر وط-ة العامة فلدس نقيضها من العضاءاالمكهورة وكذانعرضالعزفية! لعاههواس .4
الحمشة الممكئة الى الممروظ: العامة كنبسيةاللمكنة العامة الى | افر ووءةفىآع انفيض
المدشروطة دوم فة ست! هدونس.ة اللمفة! لظام الىا لعرفءه العامة 6 كنسمة المطلعدا لوامه
الىالداممةفى ام الست نض اعرف حقرة-ة سب اطهة بلق ىلازمة مسأو نه
انعدص| لعرفية وأماعسب! 0 ادع تن لمانا ييا كاعر: وت (دوله) َك
اننعيض الو حوددءة اللاداعةاماالدا؟ 1 ذا له أوالداءةالموا ههة (أذول) وأ-اعدوءت
د ادنع موصي حساع اعو سيو محمد م عدم اسع يموحد عه 2 بك ص سي وم جع بج سمي حي وو باتعو ودرمد مومحم يد جتن 372212 عقن اتيك + جعروت برتجنيويم بوص
١
:
الكذا
أن الوحودةاللائس ور دن مطامةعائة هوا فلاسلا ادضيةف ا لكف وعك: 4
عام#ةمخا لف وان نفيض امطلة-ة العامة الموافةة الداءٌة الخالفة وتشمض المكة المالقة )
الذمر ور الموافةة ذنتءض الو حودءةاللاشروريةامماالهام: الخاافة أوااخر و دّالموافقه
وعلى هذ اذ:ة.ض ار وطسة الخاصة ااا لحمنرسة الممكةة الا لقة أوالدا مه المواههةونرض
العرفية الخاص ماما ليذب المطلقسة الخخا لف-ة أوالد ام الموافقة ونقءض الوقدية اتنا الممك:ة ||
الوق-ة وهى ماساب ذيسا| اضر ورة الوةةةولايد أن ”كوت ااه الاصلف!! لحفة
واماالداعهاأوافده ونعدض لمنقششرة اتنا الممكةة الداع وشى الى ا احا اا شه ره
المنتشيرةوتسكون غذا اءٌ: للاصل واماالدامّةالموافعة و رض المكنة الك سانا اشر وني
الحا ام ةأوا اضرور د اأواددة صل ههنا قضما نسرطة #أنههأنة رضنا أن الا ولينءن ا
الوتندسة والم مير أعسنى الوةث,#ة المطلقة والمئةشسرةالمطلةةولدسثئمنهذهالار اع من ا
القضانا المشهورة فد تست أضا رادرطةغيرءشهورةهذهالاد موا الحيئءة الممك: ذه والينية
اأطادة(ة وله) العكس المسدو ك(أنول) كان شكس المستوق :طاقءل المانى اله در
| اذكو روهوة.ددل الأزكالاؤلمن الةضمة را لدافىوااه فالالا لت بطاوعق
|الفضءة الخاصلةبااة اكع عاسو رظنا عن و واي في وا لا
المغ-نى الاوّل دون الثانىو يعرف !| امححك سن بامءنى الثانفى نا بلاحط شد لازم ا ئ)
اط دلق اعرد دل موا ذعة لها فى١ل-5. فوا اصدق فلايدفى اثباتالعاسء نأ ىنأ دن هما ْ
انهذه ااقضيدلازمة للاصل وذلك ,البرهان!1 تطمق على المواد كا ا وا لسانى أنماهواًخص
منَثلكا اعضية لستلازمءة اذلاك الاصلو «ظهرذلك را أضخاففى بءضص! أصوروا اضااط 9
ااشواات اناس البة الحزئيةلا تنعكس الافى انما صستين انما عكسان عرقءةخاصةوأما ||
اإشالية الكايسةفان دص دق ءلم الدوا مالوسق اعنى العرفالعامفلا::>ك سأسلاوهى ||
السوااب 0 0 رةوانصدقعابها الدوامالودى نان صد قعاما المدوام الذالنى ||
||أضاائعمكست ت كلمة الى الدواء الذاق والا انك تكاء ,الى الدواملوسى ان مكنم عردة أ
ظ اللادوا م وان كانتمةدةيه اتعكست كلرة الى الدوا ,الوص مع تس دا الادوامف البعض ٍْ
[أواذا وا لاد اضية والا مل سدق 1اء س معه والااصد ق:مضهمعه أرد ناانه > ب مدق
ل س معص دق الال والالامكن صدق يض معهو زم مده امكان الخال وه وال
فانة._ ل نيا زأن يكون الساللازما ل موع الاصل ونقوض اله-كس لالهرء.ة| اتركرب |أ
]| ولالخصوصية شيم مافلا يلزم استدالدا لتفيض ا لاترى ان اجقساعقراءز بدمععدمقياءه :
ابستلزء ادتماع النقوضين وادسمُيّْمْما ئها لاقانا المراد استالة اجتساع نعرض ا لعكس مع |أ
| الاسل وذلك حا ولاسنازا مها حال وجاز مع ذلك أنيكون:2. عض العكس أهى ا مكاق نفسه :
أنى؟:ومسيم 48 الا<تماع 2101 :م مع الاهللوهوااطلو نوااضا! ١طا!
تج
(ما
ف المو ءات علىماذ كر انمالا:_د قغلءءالا طلاق العام وهوالممكنتان خالهجمرمعلوم
ونازهدقعاء > الاطلا قالءامفانم بصدق عليه الدوا م الوص انعكس موحي ة حزثة مطاقة
عام سواء كان الاهسلى كا ,أو حزث اوهى +#س 5ذأناوانص دقعل هالدوا مالوصق دان
9
ه] تعس ا
فى ا اسكمكا .اوه واً+خصه ن نةءض الادل (أفول) أىهوأأخصمن نة.ض الاسل>سب
مهمك أ ب اللادواءا كسمو حر < زثية حيتيةمطاعة وهى آر سعتضاباوان كانهةمدا
هك رة حينية م طلة ذلادا وهم ةضيان (ةولم)! يذ س | لتعدضص >
اذا > كان أ لاص-لى <ر: 7 (قوله )وا تافى الد اعذين وا أعسامين وا لخاصةنفلان يا
1 وه العاءة وما ال1ادةن فااعرة ما لخامةم ى نقدض المزالاولءن عكسهماواتما
0 برعلمها فى الخاطةينلان قدأ للادوامسالبهحره به مطافةعا.ة لاك ناثباتمناطر دى
لمكن (توله) وحى:ذهكس الى| لء رفة العام لان عا ا ل ار تمائضم(أقول)وذلك
العام2 اام هى :قي ضالداعة وأخصه ن ا منية المكنة والخينرة المطلقة الاتنهها نمضا
د داري ا 1 :مضا 4اءة بن أع-ى الم صاةذات الاحرا و|ءالسللا نه
3 فتكون العز هااعنامه أخص من أ خص من :نضى الام 0-7 (8وله) وا ماف الوقنن
الك حود تين ذلان :فيض مكو واسا أمدداجة محدها! م نه بضْها (أقول)عكس
المنالنها الداعةسناليةد اكه وه 00 ا كه الودةء# الى هى نعيض ار : “الاول
أخصه مزالا غ*ص وأشافى الى حدودندن يس تنا لز انالا ف وت ا م 0
قد وهأ (دوله) واه-إ انااذا اعتعرراا موث وعبالفعل (أقول)اذا اعيرناا تسافدات
د : فىد خرىالاوّل والشالت بلااشئيأه و يكون اقيض الال المغر وض مند فعأ
اذلاصدقءدلىهذهبه ان كل مادو سكو بز يدرس بالذمرو رةواذااعتيرنا تصافه
به الذعل اذا رج صسكماهوء ذهب الشيخ زعم المتأخر بن عدب اثلا ستدىئءن هسه
الاحكامة:وةف المصنف حينئذ فى المكنة بن لاحاه_للله (فوله) فانةدماء المنطقيينزأقول)
كين 0 فض المستغمل فى اله لمومهوء؟س النقيضمسذا المعى وأما مهن الذىذ كره
المداحرورن"
الكدية لان تيش سالبةجزئية والكية أخص من اسلزثية وهذاجار فى الجمبيعوف غير أ] .
ااطاقة العامة يكوك ذلك العكسأ خص من يض الأمل منسدثالمهةاً سا كايلر رقا || |
رة.سةعامة (أقول) ذا فى الد اعد والعاءتين لماه ادك ا :
لاتااعر 0 قيه| لعامه أخص من اللمكنةا لعامة | اجىهى زةءض | لذمروى دهوأخصءن امطلقة 5
العسامةنواً خص من تميخى انك أصدن لانهمأ تمرضأا أن الاوان ميهأ قٍ مكونان أ خص
ن لولمه 4 وأخص كه الداعسة الى هى نمض | أرء *الا ولمن المتحسرة كر 3
الموضوع اله "وات الا مكانالءسامء على ماهوه_ ذهب اغا راف باع اأعوستح اس الالءة ١
اله ودرب كهها واتعكاس المو َيه الممكنة فور جيه جره 3 15 عامةة الا ا
111 1[ [ | | | | | [ |[ [|ز[0 212110100010010
ا[ ز[ 011 011
م4١
الاتأخرون قغيرم عمل فها زدوله) قالالتأخر وثلانل انه ودس دق العكس أممدق نوص ظ
مالس (بٍج) تاةماقى ا ليات ا (أفول) تددو ذلكلاناناجن : نمذى| ااط رذفنعهي
اسان لاعه_نى العدول وتدعرفت انالمو <رة السالبةالخمولمساوية لساليدفةولنا كل
مالس (ب) هوايس( ج).و حمةسااءة الطرؤين ف حكم !١ سااةفىع_دماةةضاءو حود
الموض وعناذ ال :صدق ذل كصدق لدس بءض مالس ( ب) لدس © وكنمع :أ هساسساب
(ج)ءن :عض ماصدقء ليه ساب (ب) ذلا د أن:«صد وعف ذلك الع ضأى ددض ماادس
(بج )ورم لد لول فالسالية المعد ولةالحجمول واتكانت أعم من امو حرة اله إءا-كنالسااءة
ااسالب-ةالمهولاست أعممها دل هىم-أو ماماو اذا اداه لعل لنعواس الو حسية
الكاية كزههها م للد[ .ل أ إضاءلى | تعض اسا ليه رسا ليةجر نمه به لا يدنا نه على | نءكاس
5 5 سكاءة كذة-هاولذلاء! كتف الرد على ا له دح فداءل اثعكاس ا مو ح, >السكامة
17 نفسهافانه قدح ق المدا. ملعن مع اهلك ادب <وم فى تكاس الوايات وأماااة دح فى اتعكاس
الشرطءات ذه أت اللا" تسل ان ادماءاللازء ستلرماندغاءالملروم واعباستلرمد لكادا
كذالازوم اكياعلى :هديرا ند ماءا للازعوهو:و ع ملاعو رأن؛ دكون! نذا اللازم أعي!
#الافى نمس ههاذا ل فرضصوا قع الوبق لاز وممعه فان ال حال از نيترم لجال (دوله) لعى
| تأخذا جز الثانىمن الاصل وشعل از الاوّلهنه أى من لعكس نةرضاله (أقول)انسافسر
عبارةالمكم_فهاالمعىدونات شونا <لل فت ل عا اتانيه نَالإبل وت عله الحزء الاؤل
من العكس لان اافهول الاول للعو هوا. تدأ الذىبراده الذاتوامثعولا لثانىهوا امير ْ
الدىرا أديه الإن توم عراززة! لمن هوان علا زءالاوّلءن أأء سس هموص و دونه
ضار > سانىم نالاصبل وذ لادلا.:هو بالانانيوخذاار: ءا اشانى من الاصل ليعين
تعدضه فجعل الليزءالاول» ن اله ل ا كونهنةءضًا للجزء زعا امانيمءن
الا صل ولوفسسرت عل تقيض المزء! ام.انىمن الاص لجز أؤلمنالعكس لزمأتراد
الهو ل الاؤل الوسفو اتا ناأه. برهذا الم ملا 1 مذ رهالشارح( 7 1
لان لساليةالء 8 0 17 دل » م ر إن دذمذلك.انتاك
| كارك ولخ رلريى ع زمه لأو -. 70-1 وم ذا ندم أيضافولهولئن-اناه
اسكزلا نسل اه راملا “ىّمن (ج )ادس (ب)با لمر ورةادكل (جب)بالضر ودة(قوله) وأما
الما لثفلانا لا اسحالةدواناقد كون اذالم يكن (جد 6 الج(أقول) تدر رفهذا
المقام كنة وهى أنءتال أحد الا 3 رالثلاثقوائم تطعا ناهد استازام مكل ايرء واما أ
عدمانتاج الكل الثالثمن الشسرطيات1م نه لةواماقدوت | الازمةالحزيرة ددن أى أ سن 1
كانافلزم أنلاتصد وسااية كاء هلرُْوسة فى دمن الموادوذلك لانا! كلان اسان لزه
همام لى
ري دم
(عم)
هَذَاكَ هوالاص الاول وان اس لزمه اناا نلا بتع الشسكل الات وَدَلاك 6 والاض!اءانفى وان 0
نحرذة_دا2ط اي ا وي له دمن أى شددن كان ول وكانانة يضمن ران
5 كاهاثنت #2 مو عالامرين ن ثدثأح لهه | وكاما* ددت ت مجموعالامسنن نت الآخر
د نكن اذائيت أحدالاممننئيت الآخرفلاتصدق١ا سأأرها لكاءة اللزوه.ة اصدق
اها أعى الموحبة اأزثة لاز وه.-ة فى حم عالمواد (دوله) لقص دالاقمىوالمطاب
الاء_لىهن! امن السكلام فى القيأس (أقول) وذ ل لان متاسد ااعلوم المدوند هى مسا ثلها| لتى
ادرا تا تصدد نعأت قالمةصود فى تلك الء_لمومهوالادرا تالت دمي وأتا لادزا يل
الور ةناما تطاس فا لك ونا وس كل الى :لاك ا ل:صديهاتوااسرفى ذلك ان التصدشات
المكاملةه الو وسات رمد مز وهدهء عن عه ملها بالانظارا أسده فى ا ظ
القطهءةفصارتمطلو بد فى الع -لموماأميفة وا كفس تعر ر أنناو تال الى كه
اعأفرةة وذ لاك م:عسر لم :ادرفم تطلب السك رات فى ااه لوم المتمقية الالت.كونوسسائل
الىالتسبدمًا تالمطلو باوب ذالم:ذردا اص راتبا اتدوينو 36 ذلك لاف ندوبن
ااتصد ةا تردةعن الهم رات فانه تالو أضااته_دماتادرا كات نامددة: تعالنغفس
بعادون اله و راث فاذ لك سمارتهطلويهفى!اعلوم المدونه دون١ 2ه وراتوادا ا
الام_لى' هوااع ل اهدبك نااهثفه ذا الذنءنالطريوالموه_راله-هأدخل
فى ا ةصد نا اناس الى| أعن المود_لالىا أنهو رلان حال الموسلين فى هذا !أن فل
المولى| لمهما فى الهلموم الهسكمية م ان الوه لى الى له ديق تم الى قاض واستةراءوتمثيل
١ لمكن العسّهدةماوا لمغرد ألعل ا ليقن هوالقيا سفصارا مكلام ذيهمةص دا أتهى ومطلبا
أء_لىفىه ذا الءن نالقياس الى الكلام الو صل الى اله ور و. اك ال 11 8 رماو ل الى ]|
الته-د بوذا حهلالاستقر عوا ثم أ ل» هن لوادق | أه ,أ س ونوا بعه(ثوله) 'قأاقول (أقول)
ددى انا لفاس ا ماءه دول وشو ص كب 7 الةضااالمعهوله واماسهو عوهو صكبهن 1
القُضاءا !ل لغوطة والاول هوااةياس حةيةة والمافىاتمال-هى قا الدلالتهء_لى الاوّل وهذا |
ال دكن ان هل حد ا امكل واحدممْما فا نعل ل الاعياض المعو ل يراد بالول وا لضان ]أ
الْأْموّراء2 وَلةَوا عل حد الامسهو ع رادم سما الاءورامافوطةوع_لىالدةدير , ينتراد
بالهول الاخرالذى هوا انتحها له ول المءهول لانا اتافظ ااتتسةغيرلاز ملاقاس المدةولولا ظ
للم موع (ثوله) أ. ,ندر جفىاساذ قياس الصادق لدم تدكاذم!(أتول )يريد انهلوةيلهو ٠
دول هثواف هن قضاءالزمء ما لذاتماذولآخر لاد رالودم الىان لك القضا ناسادةةفى أنفسها
مع مأبلره مها من انمه فدر عن اسلد اراس الكاذب القدمات فز مدكوله لوسبات لدّذا وإوها ظ
حجيعا فان ادا | أسشسرط تتذاولالهقى واللغير (5وله)لانانهول لمر اديدلك ( (أخول) هذاهو
قفرا وال_ه لاك نأ تتكونمد كورويه .ها فى | اقباس لا على انتكونعى | حدى ظ
(عم)
||| المقدمتن ولا أنتكون حزان اد اهه اوالا لكان ا اعل بالنتص: مد ماءلى العل الما ص عرئية |
أوعر: مين وكذلك:ه .الاك ند كرد« تند كو راف قراس وال عن 1201|
ظ تر لاقل ماعلا لقراسروهم الام ديو نقيت هالاتمتورالتصدينبهنا (فوله)وكل
قمر فى لايد ف من» د من الى خره لد :ول) كل :اص اتكرانى لا بد ذمه من فصو ين
ودلِك لا اشاس لاهدأن:ثمر على أ :سب اهمع المطلوبواتتالاحزا 0
هوا .اس 'الاتعااق كاسما فى فلا يد فره أجسامن معد ممّينوا لمافىهوا لا قمرانى ذلايد ةمه
ّْ أدضامن أمرمكوتك :.ة لى كل واحدمن طرق ااطلوب فصل مقّده:|نتطعا- واء كانتا
||| حاءة ين ملازةولة) كوشو ع المطلو ب سهى أ- غرلانه يكون ف الاغل بخص (أقول) أ رف
1 ظ لماك هوائوت. دة]اسكاية ومتوشوعها حتَضن من #واوافى الاغلاب وان از أن دكون
فساوالهأيضا ذو له )سسأ .نك سا افى فهك الةلطات ( اقول)واتماافرد اشرا'ط ب
ظ المهةفةلاءلى حدة ايكون سه لل الضيط اباححثهلتسكثرة الشغعب (نوله) لكن اشتر ام
]| الام الاول اسقط عاد :4 أهَمرب (أكول) قراط وذ اط ناوا لاسرا وأتاار نع
افصل ذووأن قال التغرى عو صبتانمع الدكاءتن ف الكبرى فده_ل أرعة فس أ
إاء-لى دلك هال لامكال راج -ل ادحام رالشكل الاوّلهواندراج الامغر كلهأو تممه
]] فى الاوسط اكوم عا#ةه كاءا بالا كمرنحا باأو لمياة كوت الاصغر كاه أو بعضه أاضا |أ
|أاء؟ وماعاء ه يالا كمراما ارا أوسلبا فبتع الهس ورا ثالار سع وذ اكه نخواصةقات ماعدا. أأ
02 بع اعانا كا ,أوات حاصل الشكل! امالىانالادغر والا كيرء ناف ان فالاوسط اعداءا |
. وسلبافد فيان قطفافيكوت, الا كعرمب_لونا عن الادءّر كأنأار ره : فلات الك كل
الثانىالاشااءة ذضر ران مده بنتهانسائبة كل ةو خراتساابة - رهزا نحامد_ل
الشكل الااث ان الاصغرا لاق الاوسط انكاءا والا كير لافاه امااعتانااوسليافرةلاةيان
فىاطولة امااعنانا اليا فلاح التمجرا! ما اث الا ره فلاخم وب0:- هتنت
مو حبةَرْئية وثلاثةا خرئساليجرئيةو أتماااك كل الى عق فلج موجبة حر وات
97 نه (فوله) أتماا سكل الا ول نسمرط مناعه. بأراطعة أن وذاادط-عرى
| فعلية (أذول) اشستراط ذل ميءى أن العبرف الو ف ا لعن وانى أثيكون ,المع لب
االمارج وأتااذ اكت عد رد الامونكهومذهب الغارافى نالهك" تت فى مغر ىالشكل
|الاول وكذافىه-غرى الشسكل اله ااثوا! 20007 :د فم اذلا تصق
حمنل الأهدمة الال كلض كو ز يد قرس (دوله): بلاحدى ا!-يمع كانت حوة النتم:
حوة! اسكبرى به ها (أتول) فيه ع ثُلان!اسغر ىا نكانت| حدى الدامةين والسكرى
لك كذ عامة فع_لى الضابط المذ حك وركون النتدةمطاءة عامةوا- !ف أن النتكة مطاة:
حينءة وفص له (طاب من شرح المطأام (قوله) اتمما»م ى لها أى باطلا (أذول ) هذا
)6(
الو سح 0 هوالذىارتضاءالأموور وهل انمساسعى خاةالان الف_له يميت
مطلو هاظالمف 0 0 نهنأ مطاو هه لاع سديل الاستقامة دل من خلغ هو بده |
5-3 تس الذى يناف الى ا اطلو بامّداءأىمنء غبراعر ضلابطال نقيضهبالسسةة
كاله «أفى مظ لوبهم ن 5د امه على الاس_دمامة (دوله) وهو ص كب ةن ما ين
(أذول) وده عثال أن هالفر: :ا دوقو :ا كل(ج ب) باافعل م نول دب أن
أددق فى كه نعض (بج)بالفعلمأسةدل على صدقهذا اعكس ماس انلا فوكذا
أومنصدق هذا المكسعلى :ةد يرسد و الادل اصدق نة.ضممع الاصلةهذهمةدمسةمتصلة |
عاد اهالول عدو مطاو شاوهو يعض باج بالودل امد ولانئ ين ب ذاقنا ايا
كل ج ب نالف عل نشم الىهذهالماصلةءةه إه أخرى د كذ اوكاهاصذ ؤلاثئهن
(دج) داعاممةو :ا 3 ) جَ ب بأأةعل صدقه ول“الاثئمن( جع )داعنافهدا
قرسا ص | ؤمرانى ص ىكب من» :انين الى لزه د قعص ب ج القع لاص دقلا دهن
) ج ج داعام دل هذه انتصمة متدهة فى | اراس الاستثناقونة ول لوا :ص د ق .عض
ل بأله- فل د ل (جج) داعسااك ناما لىباطل فالمدعمه_له قد
اتىعدمه-د قعص رجع) بألفهلى عينص وه قد دص_ل ا طلوب بطار دىانلاف
من ن 5 أ سين اةمرانىو اماق أذ كر وو وس على مأأوذهنا وقىأ س اناف فىانمات|لنها ١
(:وله) و!11-دس هو سرءةالا22.ال (أكول) .عمسا هادف لعرارةهوا اه للن أن
السمرعةمن الاوصاف الءارةة للم ركولابوم فم اغيرهاوةد مر حبأنلاحركة فاطاهرشس
ذلانكونه :اك سرءة حدمقة [ 1 تمل كرنالا: :أل جفيياسر 46 والاحص هين
(قوله) وفى كون ار ات حزاءن العلومءلى<د: نظر (أثول) قدا عب عن[ لم 5
6ع امير وهوانالاز يد مكون الموشوع حزاً أن تصوره< من الءلمحتى. درج اليادى
التصوربةولاان النهدبىمكونه موضوعالاعم زه :هاعردأنهذا الدّهذروخارجعءن ع | لعي
انغافافكيف يعد دزا مه دلتر بدمكوته < أن المأ التمدين حو اموي عحزء
من العل وه ذا الحواب ع دودلان اشع الس قد صس حع ىال ا *يأن 11س د يق «وحود
الموشو عم نالمرادى !لتصف قم ذلا مكون أدضاحز أ ءلى حدة در دجا
فى اليادى التصديقية واللهالموفقلاصواب واليهالمرحموالمآب
يه زيهن لاه .2 ييا .له بااط بع الوهييه احدى اأطابع الهم به على »>1 كوم
الحزأ حر الاءء ىا بنءث مان لازالمكو: طا اعينع أ به ا لاك المنان وكان سام
ط.هيأ أواخرر عا اثافى دتو رعام وما تلاثوبعين
وماد نين ادا مم د ربه علىساحماأز كىصلاة وأجسى تيه
عاد ابد
'
شض
6
ا
ا م ١
ص
0
لنا
/االارا
|
Krishan Kant (28 February 1927 – 27 July 2002) was the tenth Vice President of India from 1997 until his death. Previously, he was Governor of Andhra Pradesh from 1990 to 1997.
References
1927 births
2002 deaths
Punjabi people
Vice Presidents of India
Governors of Andhra Pradesh
Governors of Tamil Nadu |
<p>I have to develop a widget that will be used by a third party site. This is not an application to be deployed in a social networking site. I can give the site guys a link to be used as the src of an iframe or I can develop it as a JavaScript request. </p>
<p>Can someone please tell me the trade offs between the 2 approaches(IFrame versus JS)?</p> |
DEO OPTIMO MAX-
UNI ET TRINO.
VIRGINI DEIPAR/E, ET S. LUC/E,
Orthodoxorum Medicorum Patrono.
QJV OV L I BETA RIIS D IS PI) TA TI 0 ATI BVS
mane difcutienda in Scholis Medicorum die Martis Viyifima Quart*
Januarii M. D C C. X L I.
M. NICOLAO ANDRY, Regis Confiliario, Le&ore,Profef-
forc, ac librorum Cenfore Regio , Do&ore Medico, &c
Antiquo Salubcrrim.xFacultatis Decano, Pnefide.
An ab impulfu [angmnis in artcriam pulmonalem , infpiratio fpontanea ?
I.
T H O R A C E prills dilatato, pulmoncs ab acre expand!, infpirationeni fieri; hoc vul-
gatiflimum fyftema. Quod ut plerifquephrcnomenis feliciter accommodaturn,fic om¬
nibus phyficis acceptiiTitnum. Explorata thoracis ftrudtura, indufifquc in ipfo pulmoni-
bus in promptu fimplicifltma fe offerc rem in medio ponens comparatio. Follis parietibus
diduttis, vcficam in ipfo inclufam , mox illabens expandit ac'r. Sicfavere videturexpe-
rientia. Ea phyficis in rebus, magiftra. Hxcautem ipfaprimasin mentem dubitationes
injecit, qua- ported certis argumentisj:onfirmati funt. Perforentur follis parietes , nulla
jam inclufx veficx fietdilatatio, nullis tunc repagulis acrem exteriorem removentibus:
in empyemate perforatur thorax , refpiratio pergit *, pluribus fxpiffime vulneribus pariter
aperitur; infpirationis nihilominils perfeverat motus. Idcirco illud fyftema explicandx
refpirationi impar, & aliud neceftario inveftigandum. Hie autem non contendimus,
tlevatis • coftis, acrem in pulmones introduci non pofte ; nullum fuper ea re dubium: hxc
infpirationis voluntarix caufad nobis quoqueagnofeitur. Sedaperto chorace, non cellar
ideb refpiratio , immo utroque thoracis latere perforato, etiam aliquandid animal fpi-
rare compertum eft. Ergo altera exiftit fpontancarum refpirationis viciffitudinjum caufa.
Nos illam affecutos nemo diftitebitur, fi quid a mufeulis diverfuin oftendimus, quod
pulmoncs dilatarc valeat, d quo pendet infpiratio.
I I.
P U L M O hinc & indc unus, dexter in duos , fmifter in tres, ut plurimdm, dividitur
lobog. Pulmonum fubftantia tota vafculofa, membranacea , fungofa. Dudus lym-
phaticos, fanguineos, tnembranas, net vos in ipfis fic ut in ctrteiis vilceribus, reperiag.
A
A
Alios tamSinfibi peculiares vindicat canales. Bronchia vocant. A trachxa arteriatanquam
a flipi.ce ducunt originem. Ilia fetme hac ft-.udhica giudct. Annuli cartilaginei pofte-
rius deficientes , in toco ipfius traftu per xqualia intei valla difponuntur. Horum omnium
membrana mufculofa, glandulifque diftin&a, complementum Sc communevinculum eft.
A larynge ad quartam pe&oris vertebram defcendit. Illic bifida dextrorsilm & fintftror-
fum utrjque pulmoni confulens, protenditur. Mox totos pnlmones, ininnumeras-divifa
propagines, penetrat. lllx, formam trachxx ubique referunr. Hac arte conftritta,
autcxplicata intercalari membrana , breviores longiorefve, nonmutata diametro , pof-
funt fieri. Singulx in lacculum quemdam membranaceum , vcficulam pncurnonicam , defi-
nunt, E dextro cordis chalamo emergit magna arteria, pulmonalis dida. Ea trachxx fe fe
componens, bifariam quoquepergit ; huic que multiplicatis eodem ordine furculis ,fide-
lem te comitem addit. tJbi ad lacculos perventumeft, ibi trachxx, Sc pulmonalis arteriae ,
varia conditio eft. Ilia patulo orificio hiat imr& ipfam veficubm. Hxc ftiperiils vagatur,to-
tamque veficulx fuperficiem externam,reticulari opere obvolvit. Turn luos ramulos ma~
jorcs in truncos recolligens, venaque fafla, denuo trachxx afleclam fefe prxftat, donee
c pulmortibus evadens, fangui'nem ad'finiftram cordis auriculam afportet. Hacinfabrica
quxdani annotare cave negligas. Horum omnium vaforum nulla divifio, ad angulum maxi,
me acut-um non proficifcitur. Trachxa per totuin fuum traftum arteriam Sc venam pnlmo-
nalcrn urrimque fatellites obtinet. Tandem vaforum (anguiferorum in puJmonibus, ac in
aliis partibus diverfus ordo eft ; immb invertitur. In pOlmonibus, fecus ac in aliis organis,
venx ab arteriis capacitate, numeroque vincuntur. Totum vifeus 7rXiup« per thoracem
expanfa ita compleditur, ut fui duplicatura , effbrmato mediaftirio, altcrum ab altero
pulmonem diftinguat. Quis hac perfpe&a dfpgfitione, jam idoneam dilatationi ftrudu-
ram non agnofeat ? Quorfum vaforum veftcularumque membranx fllexiles admoddm
nifi ut cedant facillimc; ciuicumque in Phyfica nec peregrinusnecnovus acris proptieta-
res perfpedas habebit, acri aditum pulmonis omnino efle occlufum concedet, nih prills
ampliato ipfius cavo, minor prementipotentixofferaturrefiftentia. Caufamdilatationis
bronchiorum rimaris} Cogites quanta vi in arteiix pulmonalis parietes nftatur fanguis
c dextro cordis finu erumpens.
I I L
C OMPLANATO diaphragmate, elevatis coftis, cavitas thoracis fit amplior ; acr
baud mora datum occupat locum. Viciflim preflione mufculorum abdominis, dix-
pliragmate intrape&us trufo , depreftis coftis, cavitas anguftatur -, acr expellitur. Omncs
lllx: potentix , noftrx morem gcrunt volunt ui. Ilinc pro atbitrio licet aeiis ingreftum
exituniquecomponere; cantus, tufifes, vocifcrationcs See edere; acrem mode ptofundiilj
infpirare , modo aliquandiu inclufum , coercere. Ycrum hie in re noftro imperio limu
te , impofuit natura. Diutius, e& invita, acri prxpedias iter jbrevi ftimulus quidani prx.-
cotdia follicitans, tux tc monet impotentix. Pertinacius infiftisi Vana conamina. Jam
frxni impatiens natura , tcmcrarios aufus reprimere (atagit. Contra&ionum cordis ordo
corriunpitur fubito jinfolenter micantarteri.v -, vires dcficiont •, urget inclu&abilis poten-
tia. Tandem natura vidlrix, negatum acri iter, recludit ipfa. Refyiratione crcbii &
anhcloHl, muldlaris. Invindiujus infpirationis quam ftupenda caufa ! Quorfdm inter-
ceptH rsfpiratione illi cordis infoliti motus! Involuntarix hujus infpirationis, fanguis
impulfus in arteriam puhnonalcm , caufa forct ! Rem feveriils indagare opera-certc pre-
tium. Adfit jamexpofita pulmonum anatome. Vaforum fanguincorum , trachxarum que
flrudburam , (hum , vcficularum parietes arteriolis venulis que contextos, uno intuitu
flomple&amur.Certa quadam fangufnis quantitate aliquoccordis idlibus in atterias fufs art-
fradtibus occlufas-, impulsl V nlncvafa clongari: ticcre : trachxolas Ciblannexas tra-
bcre:ampliaricapacitas:anguli vaforum a(Turgerc:fubftantiam intrafua later^comprchai-
fam, tpuali totidem follesdiftraliere: veficulatum p.uietes diducere: ampliilsindicavum':
dfatatio: vacm m : ergo acr perpetub pravitanstrachxarumqueadittisobfideni ftatim lx-
fiiicur, pixeepsque iexuic. Totus proinac pulmo ddatatur. Oiftcnfn pulmonibus, parum-
per propelluntur coftx ; diaphragma deprimitur, fic perficitur xnfpiratio. Quid poftea ?
Elongate & explicate arterix fanguini elonganti & explicanti, viam ipfe pandunt. Sua
elafticitate priftinum afFedantes ftatum, languinem premunt, propellunt, deplentur
canales, ac'rem quem mox allexerant, ipfae exprimunt. Ardantur «rgo veficulx, colla-
buntur pulmones ; ipfaque membrana exteriori, propria concra&ionis vi premente,
brevi totus expellitur acr: fit expiratio. Nihilominus interea fanguis a corde vibrator.
Ille in collapfa vaforum latera, angulos que minores arietans, renixumexperitur majo-
rem,,aggetitur, cumulatur.Turgentuerum,elongantur, rigefcunt vafa. Eadem ac prius
phxnomena prodeuntnova infpiratio. Hos per totum vita: curriculum alternos peren-
nare motus neceffuxneft. His vicibusconftituitur fpontanca refpiratio. Circulatio fangui¬
nis omnium fundionum perfedrix. Hxmatofis, fecretiones, nutritio See ab ea pendent.
Quidni Sc refpiratio ? Unde nam hxc circulationem inter & refpirationem tarn intima
connexioconfenfufque,non nificaufam inter Sc efFedum,reperiendus; Cordis languente
motu, debilitatur fanguinis nifus ? Statim refpiratio omnino fere deficit. Urget irritato
corde violenter adus fanguis ? Quam feftinanti motu fanguinis velocitati parere properat
refpiratio ! In puerum curfu lufuve nimio xftuantem conjiciantur oculi, ipfius faciei ru¬
bor crebrius fortiufque fanguinem a corde protrudi declarat. Quam crebris fubfultibus.
totum concutitur pedus! febricitantis pulfum interroga: Quam jufta proportione illi ref--
pondent altcrni refpirationis motus!
I V.
H IS fiquis redamet: litem ipfa dirimit experiantia. Jacebat fra&ura duarunrcofta-
rum vir graviter xgrotans. Harum unacarie exefaa Chirurgo lublata fuit, hujus.
ego ttftis operatlonis imminens fufFocationis periculum fummoperc pertimefcebam. Tbo-
race ex uno latere , maxima plaga debifcente , refpiratio faltemfemi- abolita corrup-
taque, (mentem communis error occuparat), videbatur. Felix tamen opinionem fefcllit>
eventus ; prxterfpem convaluitxger. Refpirationem In ipfa operationedixillesfere fofpi-
tem & incolumem; quo perculfus illud experimentis fpecialibus in vivis animalibus non.
femel repetitis confirmare conatus fum. In his. non nulla vitanda. Acri ne via ligaturis-
occludatur, cavendum. Sternum, ut folent, auferendo, pedus aperire nefas. Tunc
enim refpirationem peflum-dari non ixiisum. Quanta hac in lanionill fedione ftragesl,
Diaphragma, mediaftinum, mammarix , & intcrcoftales arterix difrumpuntur. Quam
copiofa fanguinjs effufio! Cor fibi relidum temerc fluitat intra pedus, iuo muneri rite
obeundoimpar •, proprio pondere deprelFum , annexa fibi vafa torquet., plicatque ad
minimos angulos. Nullus fere fanguis mittitur ad pulmones. Hoc ergo vifcus fuomotore
defraudatum iners fopitumque jacere; Quid mirum? His adhibitis cautionibus, ftc
expcrimentum tentatum eft. Felis ita ligatx., ut libcre refpirare, & clamores edere
liccret i pedus, fcprem auferendo coftas ex uno latere, referavi. Pulmo ftatim denudiitus
plures, attonids oculis, infpirationis'vices exhibuit; novo qlie hoc fpedaculo tan'diii fum
ft uitus, quandiil fufficiens quantitas fanguinis ad pulmones appulit. Alterius autem lateris
adioni luperftiti, horumce motuufn alternorum caufam ne qtiis tribueret, utrumque-
latus alterius animalis , introduda utrimque fiftula, acri pervium reddidi, ea res, fan¬
guinis exigua cqpia effluence, felicids adhuc fucceftir. Integri fere refpiratione , adhuc
vitam duxit animal, non minimis interea vocibus miferc cjulans, Vix credible procftl
dubiophxnomenon. Apcrtohinc Sc indc thorace, ducitur adhuc fpiritus? Quanam igitur
caufiH Tetc quolibuerit vertas. Aliam prxter fanguinis impulfum in pulmon.ilem arte-
riam excogites. Hxres adhuc ?His in racionum undisobludaris fruftra jtorrenti cadas
ncceffum eft. En ultimo hoc experimento noftram in fententiam moyendus; traiiendus-
que es. Ex animali, reccns madato, ut flexiliorcs partes eftent, pultnonem integrum
cum corde, trachxa , & larynge extraxi. Sedx pulmotuli arterix , Sc aqua tepidi orppletx,
anthha, cordrs v.icaria aprata eft. Ea addudo, propulfbque, embolo, cordis alccinos mo¬
ms, fir probe referebar. Similiter Sc pulmones ut in refpiratione per vices agebantitr.
(Tumglottidi lanx anferinx flocculus fueratappenfus): Ille, mirum dido, nutarc, mod©
hauriri, modo repelli, omnibus pulmonum modbus obfequi diligenter. Eamdenique ma-
chinulam vidiftes naturas armulam , omnes illius adus aftedare , & ad verum exprimere.
Cerdflimum fane & luce clarifts argumentum fold liquidi in fanguifera vafa impulfione,
acri bronchiolas aperiri.
* V.
N UNC exponenda neceflario venit prima fanguinis in pulmones introdudio, prima-
que nafcentis infantis infpirado, qua: illius fanguinis nullo modo tribui poteft
appullui. Conftat enim per novem incegros menfes quibus foetus in utero degit, nullos
fieri refpirationis motus, proindc aut non circulafle fanguinem , aut, circulando , refpi-
rauoni producendnc imparem fuifte. Quomodo igitur ipfomet ortus momento ex impare
Sc inepto, mox illis viciflitudinibus peragendis par fiet Sc idoneus? Primus ille cona-
tus mufeulis tribuendus eft, qui fanguinem fpontanearum deindc infpirationum opificem
in pulmonem invitant Sc arcellunt. Fcctus jam grandior fadus quam ut in urero commodd
eoncineatur, infolitis motibus agitur, parvulos artus diverfi mode exagitat: contrahun-
tur icaque omnes ipfius mufeuli; Sc in operis partem finguli, veniunt. Quis autem ab
hisce motibus & mufculos refpirationis in contradionem adigi negaverit ? Prxfertim ft
animadvertat quotiefeuruque validis conatibus obnixi, aliquid aggredimur , id thorace
ampliato , fuis mufeulis firmato, & infpirationis tempore peragi. Hujus ratio in promptu
eft. Tunc enim abdominis vifeera antrorfftm pelluntur, contradifqueejufdem mufeulis,
retinentur, valide que comprimuntur. Hac vifeerum compreflione , hoc diaphragmads
pellentis nifu, mufculorum abdominis rcpellentium renifu , durefeit venter, Sc ununi
cum thorace , rigidumquecorpus efficit. Hoc.inipfo infante exitum molientc, accidie v
ne fcilicet pedum in uteri fundum renitenrium , obtundantur conatus, qui alitcr elude-
rentur flexilis moilitie corporis. En igitur primus infpirationis motus, cujus ope , aerdif-
ruptis membranis quibus anted intercipiebatur, ad pulmones appellit; accedit etiam irri-
tatioabinexpertaacris fenfatione in nervos olfadorios oborta, aliquando etiam fternu-
tatio , quibus in contradionem magis ac magis aguntur mufeuli relpiratorii. Acr pulmo-
ncm ingreflus rudes fubit bronchiolas, veficulas expandit. Elongantur his annexa vafa
fanguifera, explicantur ipforum intortus ; fic que, fublads impedimentis, quin edam
adaudo fpatio , fanguis c dextro cordis ventriculo in arteriam pulmonalem vibratus orifi-
cium canalis arteriofi prxterlabitur, ignoram femitam inire brevi cogitur. Sic, dum in
infpiratione fpontanea , a fanguinc bronchiolas per vafa fanguifera, extendente , acr in
pulmones invitatur, in ilia prima infpirationc , & exteris qua: mufculorum ope fiunt,
ab acre arterias per bronchia explicate fanguini panditur aditusad pulmones. Sicineft
inter ilia vafa qua:dam ofliciorum reciproca vcluti mutuatio ; Sc , quam fanguifera a bron-
chialibus acceperunt fanguini rcciniendo extenfionem , ipfis deindc referunt acri recipien-
do ,fpontaneis que in pofterum infpirationibus continuandis.
Ergo ab irnpulfu fanguinis in arteriam pulmonalcm in[p[ratio fpontanca.
DOMINI DOCTORES DISPUTATURI.
JA. Joannes Midy. M. Mishael-Jofephus Majau'.t. M. CUudius-Antonius Rented •
M. Joannes Jacobus Belleieflt. M. Antonius Ferrein. M. Petrus-Amomus Ltpy.
M.Michael Philippas Bouvart. M. Ludovicus - Jacobus Pipe- M. Elias Col de Vilats Salu-
reau. berrima Faculsatis Dccanus.
Proponebat Parifiis FRANCISCU 3 DAVID HERISSANT Rothomagxus,
Baccalaureus Medicus. A.R.S. H. 1741, d fexta ad meridiem.
Typis Q^ujuau, Univerfitatis Si Facultads Mcdicinx Typographi.
|
Maschine Zeit is the fifth studio album by the German aggrotech band Funker Vogt.
2000 albums
Funker Vogt albums |
<p>I am trying to disable validation until submit after an error occurs. The onfocusout handler works fine, but onclick does not work for a checkbox or a select element.</p>
<p>I wrote the following up as a quick example. If you submit a blank form and then correct the checkbox and select, they should not validate immediately. You'll see the text input is working correctly.</p>
<p>The select seems to work sometimes, irregardless of the onclick handler. It did validate onclick in safari, did not in chrome.</p>
<p>Fiddle: <a href="http://jsfiddle.net/ebMdq/6/" rel="nofollow">http://jsfiddle.net/ebMdq/6/</a></p>
<pre><code><form id="myForm" action="">
Name: <input type="text" name="fname" /><br />
Do you Rawk? <input type="checkbox" name="rock" /><br />
choose color: <select id="color" name="color" class="required">
<option value="">Choose One</option>
<option value="blue">blue</option>
<option value="blue">red</option>
</select><br />
<input type="submit" />
</form>
$(function () {
var validator = $("#myForm").validate({
onfocusout: false,
onkeyup: false,
onlclick: false,
rules: {
fname: "required",
rock: "required",
color: "required"
},
messages: {
fname: "Enter your firstname",
rock: "you know you do",
color: "pick one!",
},
});
});
</code></pre> |
<p>Following code is an example, I just want to know if this can be done.</p>
<p>I have an test.aspx file with this server side include tag;</p>
<pre><code><!--#include file="listOfCountries.htm" -->
</code></pre>
<p>Within listOfCountries.htm, I have:</p>
<pre><code><html>
<div>
<select id="countryList" runat="server">
<option></option>
...
</select>
</div>
</html>
</code></pre>
<p>Now, Is there a way to access "countryList" in test.aspx.cs file ?</p>
<p>On another note, say I didn't have the #include "Countries.htm" in test.aspx, is it possible to access the controls within Countries.htm from test.aspx.cs ? (i.e. accessing an external html file controls in cs)</p> |
Katherine "Kate" Upton (born 10 June 1992) is an American model and actress. She was on the covers of Cosmopolitan, GQ, Vogue and Sports Illustrated. She starred as Sister Bernice in the 2011 adaptation of The Three Stooges and mistress for Mr. Hightower in the movie Tower Heist, also in 2011. She was born in St. Joseph, Michigan, but was raised in Florida.
References
Other websites
Actors from Florida
Actors from Michigan
American movie actors
Models from Florida
Models from Michigan
1992 births
Living people |
Elena Undone is a 2010 lesbian romantic drama movie. The title character is the wife of a pastor. She has strong feelings for another woman. She later divorces the pastor and falls in love with a woman named Peyton.
This movie got mixed reviews. It is rated 58% by Rotten Tomatoes.
Other websites
2010 romance movies
2010 drama movies
2010s LGBT movies
2010s romantic drama movies
American LGBT movies
American romantic drama movies
English-language movies |
The Creation is an oratorio by Joseph Haydn which some consider his masterpiece. As the name suggests, the work celebrates the creation of the world as described in the Book of Genesis.
Oratorios
Compositions by Joseph Haydn |
Shamakhi Astrophysical Observatory () is an astronomical observatory in the Greater Caucasus Mountains in Shamakhi Rayon in Azerbaijan. The observatory is one of the biggest in the South Caucasus. It is named after the medieval Persian astronomer Nasir al-Din al-Tusi. It is owned and operated by the Azerbaijan National Academy of Sciences.
It was built between 1958-1960 during the Soviet era as the main observing site for the Azerbaijan National Academy of Sciences which is located away in Baku. The observatory is about northwest of the city of Shamakhi. The observatory is at above sea level. It has 150–200 clear, cloudless nights per year, which is the reason why the observatory was built at this location. It has a total of four telescopes. Many comets, asteroids and other astronomical objects were discovered with its telescopes.
Other websites
Official website
Observatories
Asteroid discoverers
Buildings and structures in Azerbaijan
20th-century establishments in Azerbaijan
1960 establishments |
Back at the Barnyard is a cartoon which is a spinoff from the Barnyard movie. It began airing on September 2007.
Characters
Otis - A cow.
Pip - A mouse.
Abby - A cow.
Pig
Freddy - A ferret.
Peck - A chicken.
Duke - A collie.
Bessy - A cow.
Dawn - The farm bully.
Episodes
Season 1: 2007-2008
5 half episodes were aired in July 2008 as "Barnyard Blowout Week".
5 half episodes have be airing in September 2008 as part of "Barn to Party Week".
Season 2: 2008-2010
In March 2008, Nick renewed Back at the Barnyard for a second season of 20 episodes and two holiday themed specials. The new season premiered on October 24, 2008, part of "Some Like It Snotty Week", which became the first 30-minute episode called, "Some Like it Snotty". A brand new Barnyard movie aired on November 29, 2008, which is the third day of the second "Super Stuffed Nicktoons Weekend". Four new episodes aired from January 20-23, 2009 part of "Battle of the Barnyard Week". Five more new episodes aired from February 23-27, 2009 part of "Animal Invasion" week, followed by five new episodes aired from May 18-22, 2009 part of an "Barnyard Bizarro Week". Another quintet new episodes aired June 29 - July 3, 2009 part of "Battle of the Barnyard 2 week".
References
Nicktoons
2000s American television series
Children's television series
English-language television programs
2007 television series debuts
2011 television series endings
Nickelodeon television series |
<p>Within my .NET MVC web project I got this javascript to get data when the user clicks a button.</p>
<pre><code><script type="text/jscript">
async function firstFunction() {
var url = "/Home/CheckPrinter?printer=" + document.getElementById("printerName").value;
$.get(url, null, function (data) {
$("#msgPrinterName").html(data);
});
var e = document.getElementById("ddlViewBy");
var deviceType = e.options[e.selectedIndex].text;
var url2 = "/Home/CheckIfValidIP?input=" + document.getElementById("ipAddress").value + "&type=" + deviceType;
$.get(url2, null, function (data2) {
$("#msgIPPort").html(data2);
});
var url3 = "/Home/CheckPrintService?printer=" + document.getElementById("printerName").value;
$.get(url3, null, function (data3) {
$("#msgPrintService").html(data3);
});
};
async function secondFunction() {
await firstFunction();
console.log($("#msgPrinterName").html());
console.log($("#msgIPPort").html());
console.log($("#msgPrintService").html());
// now wait for firstFunction to finish...
// do something else
};
</script>
</code></pre>
<p>The data returned will be displayed here:</p>
<pre><code><div id="alerts">
<p id="msgPrinterName">
</p>
<br />
<p id="msgIPPort">
</p>
<br />
<p id="msgPrintService">
</p>
<p id="msgButton">
</p>
</div>
</code></pre>
<p>The problem I have is that I only get the inner HTML when I click the button twice, but I want to have the data available directly.</p>
<p><a href="https://i.stack.imgur.com/P1lh3.png" rel="nofollow noreferrer"><img src="https://i.stack.imgur.com/P1lh3.png" alt="enter image description here"></a></p> |
Nova Friburgo is a city in the Brazilian state of Rio de Janeiro. 191,158 people lived here in 2020 and has an area of 933 km².
Cities in Rio de Janeiro (state) |
American Falls is a city in Idaho in the United States.
Cities in Idaho
County seats in Idaho |
<p>I don't really get the idea behind how this whole thing works really, so if I have some class <code>A</code> that need the context of a class <code>B</code> which extends <code>Activity</code>, how do i get that context?</p>
<p>I'm searching for a more efficient way than giving the context as a parameter to class <code>A</code> constructor. For example if class <code>A</code> is going to have millions of instances then we would end up having millions of redundant pointer to <code>Context</code> while we should be able somehow to have just one somewhere and a getter function...</p> |
Mamman Kwagyang Saleh (born 2 January 1958), is the Nigerian politician and current minister of power.
Education
Saleh holds a higher national diploma in electrical electronics from Kaduna Polytechnic. He also hold an Masters Business Administration from Bayero University Kano.
References
Nigerian politicians
African American politicians |
<p>I am trying to get the week of the year after setting start of the week as Sunday.</p>
<p>This is required so I can mirror the Teradata logic in my python script. In Teradata the week start from Sunday. So below query returns -</p>
<pre><code>select WEEKNUMBER_OF_YEAR(to_date('2019-06-01'))
21
</code></pre>
<p>But when I run that in python it returns 22</p>
<pre><code>import datetime
datetime.date(2019, 6, 1).isocalendar()[1]
</code></pre>
<p>I tried to set the Sunday as first day of the Week, but same result</p>
<pre><code>import calendar
import datetime
calendar.setfirstweekday(calendar.SUNDAY)
datetime.date(2019, 6, 1).isocalendar()[1]
</code></pre>
<p>Any help?</p> |
<p>I have seen this question before but I believe it was not resolved. Basically my set up is this:
VS 2015
Specflow ver 1.9.0 (I downgraded to this from 2.1.0 based on other question which didn't help)</p>
<p>When I try to build my project, it comes with the follwoing error:</p>
<pre>#error Generation error: Could not load file or assembly 'TechTalk.SpecFlow, Version=1.9.0.77, Culture=neutral, PublicKeyToken=0778194805d6db41' or one of its dependencies. The system cannot find the file specified.</pre> |
<p>Since yesterday I have had the problem that I can no longer mount my Google account. Normally, when I run it, I get a link to authorize myself with. Now, when the code is executed, an extra browser window is opened where I should authorize myself. But if I do it over it, it doesn't work. Do you know why it can be that this authorization link is suddenly no longer shown? Any security setting maybe? I've tried several browsers.</p>
<p>EDIT: With the new authorization popup it works if i mount the google drive from the same google account like colab. But the problem is that my main google drive is on another account than Google Colab. With the link it used to work without any problems earlier...</p>
<p>EDIT 2: I have now solved it in such a way that I have shared the required folder for my other account and can now access it via my Colab Google Drive account. But I still didn't manage to get the link back.</p>
<p>After the code execution and authorization with the new popup i get this error message on Google Colab:</p>
<blockquote>
<p>MessageError Traceback (most recent call last)
in ()
1 #Connect Google Drive
2 from google.colab import drive
----> 3 drive.mount('/gdrive')</p>
</blockquote>
<blockquote>
<p>3 frames
/usr/local/lib/python3.7/dist-packages/google/colab/_message.py in read_reply_from_input(message_id, timeout_sec)
104 reply.get('colab_msg_id') == message_id):
105 if 'error' in reply:
--> 106 raise MessageError(reply['error'])
107 return reply.get('data', None)
108</p>
</blockquote>
<blockquote>
<p>MessageError: Error: credential propagation was unsuccessful</p>
</blockquote>
<p>I use this code:</p>
<pre><code>#Connect Google Drive
from google.colab import drive
drive.mount('/gdrive')
</code></pre>
<p><a href="https://i.stack.imgur.com/w51vS.png" rel="noreferrer">Authorization popup instead of the link in the code output</a></p> |
Yvonne Joyce Craig (May 16, 1937 – August 17, 2015) was an American ballet dancer and actress.
She is best known for her role as Batgirl from the 1960s TV series Batman and as the Orion Marta in the Star Trek: The Original Series.
Craig was born on May 16, 1937 in Taylorville, Illinois. She was raised in Columbus, Ohio.
Craig was married to Jimmy Boyd from 1960 until they divorced in 1962. She was married to Kenneth Aldrich from 1988 until she died.
Craig died of breast cancer at her home in Pacific Palisades, Los Angeles, aged 78.
References
Other websites
Yvonne Craig's Official Personal Home Page
Ty's Yvonne Craig Homepage
MSN Entertainment – Yvonne Craig
Yvonne Craig at TV.com
Bat-Bios – Yvonne Craig
Yvonne Craig as Batgirl
Yvonne Craig Interview at Elvis2001.net
1937 births
2015 deaths
Actors from Illinois
Actors from Columbus, Ohio
American dancers
American movie actors
American stage actors
American television actors
American voice actors
Ballerinas
Cancer deaths in Los Angeles
Deaths from breast cancer |
2 3 4 5 6 7 8 9 10
0 1
\
i. n. 7.11369 /
SCRUTINIUM CINNA*
BARINUM
SEU
TRIGACIN
NABRIORUM,
Qvse fifties
NATURAM CINN4
BARIS
ANTIMONII
NATIVE &
FACTITIVE VULGAR
Nee non_#
Specific! Ckphauci
(ted return •£)«§.' unD^aupt .
ID.' JOHANN. MIC
Cunu
Appendi
DE EMPLASTRO MA
Hernias fcrotales curant
Ad enchkdln ehemicam &
Praxin accommodatuttL>,
Optra & ftwdiA
GODOFREDI SCHULZII,
Med. D. & Prafiici in tatfiS'lWtWfi.
HAU. SAXON.
Sumptibus SIMON. JOE HuBNERL
ANNOrtSo.
\ t * {jU& r 21'7
'
• «Jt* - H /vl ‘CIO I' a •"*
: . • : . 1 C <
*
■
;. : ' . '.1 *;.. ' '.v. \.4 v .
•■ • «? -
NUMINI
LIN/TR1 NO,CO JETER NO,
1NFINIT0 ETINCOMPRE-
HENSIBILI
DEO PATRLFI-
LIOET SPIR1TUI
SANCTO:
CREATORI ET CON-
SERVATORI OMNIUM
RERUM POTENTISSIMO, RE-
DEMTORI ET MEDICO GE¬
NERIS HUMANI GR ATI 0-
SISS I MO, SANCTIFICATO-
RI FIDELIUM EFFICA-
CISSIMO:
SaPIENTItE Et Bonitatis
Fonti Perenni Et Inexhausto.
reverentiamamorem,
TIMOREM, F IDEM,SPEM,
ET GRATAM MENTEM.
Mi PA<
8)o(»
m PATER&CREA-
}TOR,miFRATER
(&REDEMPTOR,
jOFLAMEN S AN-
’CTUM, SANCTI-
FICATOR & CONSOL AT OR,
6 Incomprehenfibile, & unitrinum
Numen! Tuumadtelaboremfero,
tuaeqve Majeftati, oculis, manibus,
genibusque in reverentiam amo-
rem & timorem flcxis, eundem of-
fero. Tua Gratia, impulfuqvetuo,
auxilioqve tuo, tanqvam fandtifli-
ma Lucina praefide & aftite , hunc
PartumCinnabarinum enixus funij
nifi tu, 6 laboriofum & defatiga-
ri nefcium Numen, impellas,ftiniu-
Ies.urgeasmentem Icgendi, medi-
*andi,fcribendiquclabore, nil per
fc
fe ipfam prsftat rebtum & laudabi-
le. HoitioVetus, indomitamillud
& pigrum animal Pigritia incultu
& focordia dulcius torpelcit , ac
promtius cum Mundo, beinMun-
do luxuriatur, quam in facro qvo-
dam feceffu aliqvid pie , & dobte
meditatur. Tuis verb delibatus
flagellis, qvslunc Ardor lciendi &
inferviendi aliis, facit officium, nec
inutile Terrs pondus die geftit. Be¬
ne agit, qvocunqve etiam modo,
fcilicet co, qvem ab aeterno in agen-
te praevidifti, & Ecclefiafticoruni
Dobtorum vocula, prsdeftinafti.
Proinde accipe leniter& clementer
nec dedignare foetum tuum,o beni-
gneDEUs!Tupromififti amorem
obedienti, folatium amanti, Par-
rhefiam & Parufiam laboranti, a-
mareitaque me tuum plasma per-
ge, perge folari folario fepius ca-
* 5 ren-
3s£ ")o (3§?
rentem animam, aflifte fervo tuo &
cum protege a Rhonchis invido-
rum, maleaicentium, &reliqvo-
rum Alaftorum fuorum. Qv>n por-
ro mortifica carnem propriam, o-
mnium malorum Principium, era-
dica orane feminum iliius feras Er-
ynnis&endemiiliberatorum Mor-
d Phil a vt lie , qua fibi cun&a
ivserunt, volunt,difcunt, docent.
fcribunt, aliorum lapfus, ut vultu¬
res in putridas carnes, involant, ma-
ledicunt, mordent, & in vinculis
fuisatqveeruditione fua nunqvam
eheu,perfe£ta,fliperbiunt:qva qua-
fi muliebriter indignabundi per im-
bres convitiorum 6c horribiles in-
dignandi terminos dona T ua in aliis
perficere, velfua potius oftentare
prafumunt , qvasiple Tupergra-
tiamEtefiam perficere nolufti. Da
noffe memoria: hujusMundi vani-
tatem, F a m a m , cui qvisqvis credit,
&invigilat, magno qvidem tefti-
monii mortalium applaudentis
tunbram emit,aft decipitur.Danof-
I'e & abominari Mundum , regi-
am fatans concubinam, diadema-
re corufcantem , cum Pomo & au-
rea Phiala , mulcaoris venuftate a-
fpedtabilem , feptemqve Foeminis
ftipatam, qvte funt: Fortuna, Athe-
ismus,Superftitio, V enter, Opinio,
Vanitas&Hiftrionia, qvibusorbis
rerrarumregitur. Tuvero inhabi-
tain anima mea , qui enim te gu-
ftat, luavilTimum animarum pa-
ftum , facile Mundum naufeat.
Da cuftodiam angelorum, dacha-
ritatem, preces, tolerantiam, mi-
fericordiam , filentium , Verbi
.& Nature Interpretem,
da "AvTa^y.&icLv , laboris amorem
& conftantiam, da Fidem, & p°ft
* a mor-
mortalem, mHerandam & inqvie-
tamVitara, beatae vifionis &im-
pcrturbatx fclicicatis 5 da ah !
beadflimam £terni-
T A T E M.
T- Majeft. oAog ocrof
Gobofredus Schulzius.
PR^FATIO AD LE-
CTO REM.
F Ac fis nunc Promifla appare-
ant: expoftulat a Paranympho
(feujuxtaEuftath. Iliad. 5. Pa-
ranymphio) Parmenone Chorea
Terentianus. Qya; expoftulatio
monetnos audadfcer&familiariter,
negeramus fluxam Fidem , fed e-
andem ut boni Viri liberemus. lit
itaqve, fanctioriqvidem fenfu,mea
qvoqve ex aliqva parte fervem, per-
ficiamqve promifla, nec his mino¬
ra praeftem, en una cum Famo Co il-
Io fpecifico cephalico, & em plaftro
magnetico obturanteqve Hernias
f crotales curante & obturante Tri^
GAM Cl NNABRIORUM , qvatn
in diflertatione Pharmacevtico*
*'f The-
3§f ) °(@ ____
Therapeutica de Iinctura bezoar-
dica primuni,pronuper verb in Spe-
cimine Oratorio Progymnafma-
tico Lebtori pio & proBo publice
& modeftt intimavi , &nunc tem-
porisnumero in lucem & Cenfu-
ram publicam exire patior. CoIIe-
<5tanea quafihaic funt, non citra ta-
men Judicium Logico-medicum
vel d A oybiG collecta, icd in oidincm
Thematicum redabta Sc propria:
Epicrifeos Sc Praxeos lumine col-
luftrata. Non puduie, nec piguit ca-
lamum aliorum fententias fecuba-
tionibus qvafi divifas., hoc eft variis
libros difteminatas in noftrum
transferreSolum, &fubunumde-
fixumqve oculorumobtutumj u£
univerla Cinnabar rs naturalis am¬
bitus Viresqve toeDoctorum tefti-
moniis ftipatce, in confpedum pro¬
deant, quasfparfcrantfe, Liviana
______ 3§£)° (3g£
phrafi , totopaflim campo multo-
rum voluminum, &fpecimenex»
Jiibeant Logics anagnoftics, qus
legendiAutfrores &excerpendi apo-
didticum modum monftrat. Ad-
umbrat una non adumbratim exi-
guus hie labor Naturs diviniqve
Numinis horas & moras, qus non
fimul&femel& propere facra fua
myftica pandunt & vulgant , led
fervantmulta ad venientes qvoqve
annos, qvibus (crutantium reveren-
tia,timor , amor & Iciendi ardor
nova capiant incrementa. Contra-
riajuxtafepofita magis elucefcunt 3
feientia noftra periplam aliorum
allucinationem perficitur 5 intimio-
ris cognitionis frudtum jucundiflj-
mum lapidumque qvatuor lixpe
imperfedtionis femina frigida pro-
trudunt. Non igitur decet nos in-
fultareoptimis Viris , qvi qvalifue-
#)<•(»
runtgens-afeculo , id eft, quiper-
multisannis&feculisante noftram
vixerunt mortalitatem , aut nohif-
cumvivunt, ubiveltacuerunt,vel
in errore verfati funt, vel adhuc ver-
fantur. Qvi veritatem, illamtem-
poris filiam, omnibus veftigiis in-
dagarunt , fed obviam habere, ipfi-
ustemporis injuria non potuerunt:
Etenim ft illi omnem fapientiam &
veritatem, ut Ingaevones montem
Sevonem, juxtaSdlinum , tenuift
fent, inqve fuam redegiftent potc-
ftatem,qvid nobis relictum eflet no-
ftrisqve conatibus feiendi, & de to-
tius veritatis virtutisqve Monarchia
bene mcrendi ? Qvi ergo fuccenlere
poftiimusiHis, qvoshaedereama-
re condecebat. Cur pugnax Crena
nonpugnat cuDATOREDonorum,
& ab hoc poftulat, qvod ab imbe-
cillis ingeniis hominum poftulare
V li;i "au-
audet. Qyid qvod Majores noftros
faepe mendaciorum , falforum,&
abfurdorum, \ttbo,dlmrw ho>) d-
Aoywv, tanqvam d 7 tei^ng temerein-
fimulemus, ubi verafamiusdixe-
runt, qvas verbmutila adnosalio-
rum culpa pervenerunt, aut nos ipfi
cscudentcs & a/rcn^oi non penetra-
musineorummentem , temporis-
qve, Loci, qvin ipforum hominum
variabile temperamentum , qvod,
pod Deum , ab influxu dcpendet
aftralf&Microcofmo acMacroeo-
Imo continue imperat agendi, ope¬
rand & recipiendi alium atqj alium
modum. Id verb no profeqvor Ion-
gius, ne fine fcopo jaculari forte vi-
dcarilli, qvi bene conjicereneqvit,
curadhocbreve veterum encomi¬
um & innocendam dilapfus dm.
Verbo tantum fignifico volunta-
tem & mentem fcribendi meam >
»)0(*
Me fcilicet hanc trigam,&qvicqvid
ipfi vel inhteretyVel adhasret, Mcdi-
corum fuperborum,^£j'c< 5 'o^i',con-
tentioforum, maledicorum & ara-
bitioforum gratia non elaborate,
qvi magnified defe fentiunt, con-
temtim de aliis, & abjedte fabulan-
tur, qvi nodum in fcirpo qvaerunt,
qvi acerbitate fua & aculeata fcri-
bendi mordacitate inclarueruntj
Nec veteranorum Aifculapiorum
aliorumve nafutorum caufa , qvi
cum facibus Chemico - pradticis
ambulances autjam fciunt, autfci-
re perfvafisfimum habenc, qvae ali¬
bi Chaos, hie verb ordofunt, dige-
ftaqve moles non magna aut faxea,
nec ponderis magni. Ad juniores
verb Pradticos & difeendi cupidos,
cosqve non mate mentis, non mali
animi , fpedtat praecipue pervigili¬
um hoc cinnabarinum & magne-
ticum,
_ «) 0 (» _
ticum,qvi utiliffimse& innoxiscin,
nabarisnaturam, feu qvidditatem,
qvalitacem & ufum nondum ani-
mo fuo penitus imbiberunt, nec
cuporifton 'Pharmacum toties Ti¬
gris fuis propinarunt,qvoties in rem
ipforum fuerit, uc repetant hi al-
tius, qva? penes alios Iegifle memi-
nerunt,aut difcant, qva; ha&enus
ignoraruntautaddantdefuo, qvod
ante ipfos obfervavit Nem o. Qvin
mei ipfiusCaufa hanc in mefufce-
piopellam, uchabeatinduftria,i«
qvofe exerceat. Itemqve verbo fi-
gnifico, inCanone. IV. Schematis
idealis de Minio diofcoridis cinna-
bariqve Veterum nativa e Monu¬
ments Plinii, Solini, Leoniceni,Po-
lydori Virgilii, Agricohe, Vitruvil,
Theophrafti Eresii, Matthioli, Picl
Mirandulas, aliorumqve prolixius
potuifle dilputari, fed cum hsc o-
* * mnia
_ »)0(» _
mnia non fint 'sr^aKTtud , nullam
vim agendi habentia, neqve cinna-
baris noftra dc iftis Litigiis ullum
virium, Apulejano Termino, Incre-
mentulum, capiat breve dixi, qvod
hie dicendum erat, & ad pradticam
potiustelam pertexendam omnife-
ftinatione properavi. Ut itaqve mea
non crudelia Aufa in mitiorem fan-
dtamqve partem interpretari, mi
Ledtor, iisqve mecum uti velis,eft,
qvod citra prolixiorem & abfur-
dum prologum Tuam Pietatem
& Humanitatem oro & ob-
fecro.
Dabam Islebii e Mufeo, Deo, Proximo
& mihi facro Calend. Aug.
Anno i <5 7
Godofredus Schulzius D
fan
IN-
©) o(®
INDEX CAPITUM,
Membrorum , qv^eftionum > ca-
nonum, pun<ftorum.
Schema pneliminare & ideale de cinna-
bari in genere in definitione & divi-
fione. p. i.
CanonL-.
1. Sangvis draconis triplex eft. p. 2.
2. Sangvisdraconisnoneftanimalis, fed
vegetabilis.p.2.3.4*
3* CinnabarisDiofcoridis proprie difta eft
fangvis exqvifitus Draconis. p.4.5.6*
4. Cinnabarisnoftra nativamineralisDio-
fcoridi dicitur minium abfolute, feu
minium diolcoridis nonnulli tem¬
pore ipftus vocabant cinnabarin, fed
abufive* ut putat Diofcorides.p.6/7#.
MEMBRUM. I.
De cinnabari Antimonii Caput.
I. De an fit. p. 8. 9*
II. De Nomine, p.9.10.
III. De variis procesfibus,qvibus adipifci-
mur cinnabarin £ii. p-10.11. ubi.
1. De
* * z
@)o($r
h Deignefuppreffionisp. n f 12.13.
2. An partes aeqvales£ii &^ii —ti reqvi-
rantur ad =^tionem cinnabaris ? p.
13*14-
3. Qvodnam Antimonium pro — nda cin-
nabari eligendum? p.i^ 16 >
4. An $ in ?ium ligans profluat ex regu-
lo> ejusve reliqviis, qvze de Butyro
fuperfunt, an exfcoriis ? p.16.17.
18-19^
5. An ex £ £ii & ¥ vivo — toqve poffit —ri
cinnabaris ? p. 19. zo.
6. Qvid de nova adje&ione $ii =^tiad0
butyri£iijuxta mentemFabri 6c RoL
fincii fentiendum fit ? p. zo. 2 r.
7. Qvamctm fublimanda cinnabaris ? p.
ax. 23.
8- An cinnabaris poffit =s=ri ante £1 Bo-
tyri?p.Z 4 -
9. Qvantum cinnabaris ex &ii 8c $i =^ti
anatica poportione =^tetur ? p. 24.25'*
10. An cinnabarisreftificari debeat 6c qvo-
ties?p.2j. 26.
Hisfubjicitur
Enchierefis canonica =2=ndi cinnabarin £ii
p-z7.28.29.30.
__
IV- De Materia ex qva feu Principiis con-
ftituentibus five compofitionis vel
Elementispropioribus. p.50, usqve
34 *
V. De Fine 6c ufu cinnabaris -£ii folitario
6c focioin variis morbis ejusqve qva-
litatibus feu proprietatibus 6c affe-
<ftionibus , qvae una promifcue tan-
guntur , nec non de fpecifico cepha-
lico D. Michaelis p. 3/. usqve.
VI. De cognatis,qvas fymbolicam habent
Naturam. p* 56.57.
V II . De oppofito feu contrariis 6c pu-
gnantibus, id eft, Antithefi, quae cin¬
nabaris Hi velexiftentiamfeu =^ndi
poflibilitatem , vel eftentiam feu
qvidditatemin elementis fuis6c prin¬
cipiis conftituentibus , vel ufum o-
mni noxa carentemimpugnat. p. 57,
usqve 66 -
MEMBRUM II
Dc cinnabari nativa Caput
I. De nomine, p. 66 . 67.
II. De de Materia ex qva ; feu Principiis
efiendi propioribusp6.8.6n,
* * 3 HK
@) 0 (®
HI. Deproceffibus , qvi eliciunt ¥ cur-
rentem e cinnabari nativa, feu de re-
folutione cinnabaris in ftia elementa.
p.69. usqve72.
IV. De princip io & modo, qvo cinnabaris;
fuam abfolvit operationem. p. 71. us-
qve. 7p
V. (Sic lege pro VI*)deqvalitatibus, fi¬
ne & ufu cinnabaris native inmor-
bis variis, ejusqve miftione cum aliis
mifcibilibus. p* 7?-
Pun&um 1. de ufu interno , qvatenusai
miftione abftrahit. p. 75*. usqve 85*-
Pun&um 2. De miftione cinnabaris cumi
variis mifcibilibus, ut emergant pur-
gantia , diaphoretica, antifebrilia,
antepileptica,antipleuritica, nephri-
tiea>& panaceas. p.S'pusqve 97.
Punftum 3. de ufu externo. p. 97-98*
V I* De dele<ftu cinnabaris. p. 98* 99.
VII. De prasparatione f p.99.101.
VIII. DeLocpnatalnp-ioi.
IX. Pecognatis.p. ior.
X. De oppofito, qvod compleftitur cin¬
nabaris olim dolendam obfcurita-
tem, ufiim fufpe&um & purgatum,
necnon divulfionem & per varia_»
HI * men-
®)°(3§fr
menftrua corrofionem.p. 102. usqve
Ir 3*
MEMBRUM III.
De cinnabari fattitia vulgari
Caput.
• De nomine, p. 113.114.
I. De Auftore. p.uq. 115*. 116,117.
II. De praceffibus> qvibus impetraturL.
cinnabaris fa&itia vulgaris, p,H7J2.i,
V. De Fine & ufu p. 121.
ippendix continens regulas & cautelas,
qvae jam di&is lucem foenorantur.p.
130. usqve 145V
Corollarium gratiofum deEnr
plaftris.
Prsefatiuncula. p. 147. usqve 15*3. feqvi-
tur^.
I. D. Frid. Hofm. Hiftorica relatio de em-
plaftro fuo magnetico ex opere de_»
Meth. med. p. 154. usque 162. „
II . Epiftolas 2.Medici veterani ad D. Frid.
Hofm. de emplaftro magnetico. p.
161. usqve 169.
* * 4 111^
*W»’
III. D* Frid. Hofm.epiftola ad eimdt
p* 169.170.171*
IV. EjusdemveteranimediciadHofm;
num. p. 171.174.
V. Defcriptio emplaftri magnetici* p.r
VI. Defcriptio emplaftri proceftus P(
tonari regreftum inteftinorum. p. ]
usqve 179.
VII. Notas ad Naturam Sc operandi n
dum emplaftri magnetici pertin*
tesp* 179. usqve ad Finem.
M Agnetis Vires miramur: fixus
at illis
Terminus eft, ultra progrediare
cave.
Non minus eft Medicis curae ma-
gnetica Cura,
Limitibusqvi fe continet, ilJe fa-
pit.
Perge, Vir Ample, fagaxfcrutari
Arcana bonorum
Natural Domini ficpatefietHo-
nos.
Corporibus per te, per nos Medici,
na Animarum
Suppetat! at cundris Chrifti mc-
dere tuis
Sk Presd# acclam.
Martinus Geier. D.
**-*
») 0 (»
ber gkmobev fen fein ^Jreig/ imb feine ©ute/
££)a$ fuptet pretplicp uni bief ® crtf lein ju ©emu*
tl)C/
"s^rTgieicpfam ^pocbug fel&ft non fo gekprfcrJpanbV
3n bie gdeprte m\t W ©uvcpficpt eirtgefanbt.
jn uk ywtyuv xut»
ip fein £)ret;er!ey: bcr ©rpc with gcgrabw
£>ovt/ too noep ipren 6ife bie tapffern litigant Pabcn/
s 2Bo£)rao unbSonau jleujjt/wo $id)iucpt/©olb unfeSBria
°tn ipren fcpbnften glnr $ugiri<& bcpfammcn feyn.
sfficr FenntnicptUttgnfcI; ©olb?ba^n}icl;tig|ienonaUcny
Unb ba pflcgf ebcn attcl) ©mwbcv iugefalleti/
m bcr mit ©olDc Ieuf/t6otanfcper Mur/
£5er eb(c ©onncn»©op#/ bic tpeurc kreatur.
sy^ic^t uur bie garbe $eigt/ bap non beg ©olbeg Sloven
€in©o|bgefdtnigf4ati3^ttfepmupcfc|en/
i)er ©cpwcfcl imb SDicrcnr oeriretcn ©(tern <Bfaft /
533oraug biep cb(e §E8crcf/roie ©nib fein SBejen bat /
Hnb aucf; bare tit nerfdbf/ wain man eg wieber fcpeibctt
Unb Funftikp trenrrtntoifl/ fo licgfS inbicfcn bcybert/
£>ag i|l ber non SRatur/ ba* anbre toirb gcbrannt.
9UtS 2lnfimonien/%iepglag / ju teutfcp genannt :j
$od> tttuf e^ fauber fcpn/ nic^t Unpat nut fid; ftiprcB/
523 ie ©d;ctbc^.llun|t!cr batb eg miffen ju fortiren/
sffiomit ficp abecutapl bcr fl&cptige Sftercuv
^evgaftet fublimirf/ burep wuref ikpe
£er £>ritte roirb gemaept/ unb gel>ct $ur (Eapclie
SOtircf; biofen ©cpmefcl/ ben ber le&enbe ©ejciie/
sjftcrcur / Jttgieicp befeeif/ ber 3kten©i!bcr @fra$
emtg unb aflein nur beffen ©pc;©cmapf.
SBteioopl man biefen bent $u Xage niept betraeptef >
SBeif er ber fcpiimpen 5lrf/ bie ©icpelwivb oeraeptet/
iJBo fikje geigen firth- 5Der ©rjte pat ben 83lap/
* ^ and; fein ©drrferab/ unb fmbetn mertf;ei*€a;a^
Sber ben Slrcpeum ftdrcFt/ unb ift ber 2ebcng'©eifter
frbr fanfffer £ebeng*Xrop unb reepter gmibemMp/
r ~ ©r maepf/bap ijdufftger btegulbne OMepeujV
Unb bap ber ©Ubff'©$itf fo iacpte ntept jerreijt- ^
®)°(#
0 fcatt* id; ©or fc gnug bid; nac^ ©ebfifrr ju preifcn
£m Jf>atrpt £trtnobetv6c()afi! unb bejfcn $rajft $u tueifen/
£>er (o picl bem fc^wacj>cn <$6rper fcj)encfr/
Unb mic ein $3alfam'0el Die HebeuSiHmpel frnnefr.
£rgiebf ben®iiebcnt$Mffi/uttb fanffiigetbie ©e(jen/
£>ic fafl beu ipfriemen gleid; bttr<$ £anpt unb<Bc|)(4ffe geljen/
ffiinn nennf it>n rcc^t unb mob! bie ©anfcung ber fear/
2>en megen feiner jfcrafff tmb bocjjbeloften £ur.
©inb fc^arffe ftlujfc ba uttb faure £eu$tigFeifen/
SSie fan ev frafiiigltcb bicfelben bod) beftreifen/
£r ift bc$ tfopffetf Sreunb/tmb |ft[|f bie $b<mfaj?e/
Sjilfjt bem ©ebncljfnijj auf/ oertreibf ©elamjjolic /
Unb and) bie 6<wl)e/ fo bon fallen hat ben D?amen /
©icDftif)/ba$ 66ft teuf/unb nnbernjfrancFfjd^©aamett/
?Muc^ S3[afunb 3^icren-ftetn/ben fc^iibIicben©corbuf/
©ev unfern Xeutfd;cn ojff Pi'elfort imt> ©cbmcr§ auff&uf.
©cun ®%25efd)tt?erungen/ menu bppodjonbrifeb 3»icfen/
©citen un$ oerirt/ unb reiffen in ben ^btiefen/
©a gc[;t er fapffcr brauf/ unb fteuref folder gJein/
©ie aucb menu bas ©cb!uf cu^unbef pflegt ju fcprr.
©enn 2In||aii/ $r% fbmnit unb f;emmcf alfe ©lieber
©o |cj)afff er neuco §lcifc& unb frifcD ©ebftffe mieber.
31 ma& nod) mcf>r ? £r I;at mob! ebenber perjagf
©omit ber grattfjmatm rnirb $u meilettiob* geplagf.
©er weifj nicbt/bn{?er balb ba$ ©rimmen in bem 2cikf
tSBie aud; bn$ tapcn'£)tng / bie Police / uertreibe /
©rftiflfbatj §iebrr/unbber©eiber ©uttcr;©cb*
$ur!j :bcr (£innobcr ift mic cine fanner.
©ic ©orfc fe!;(cn mir/eS ift faum $ti Befc^rciBen
©a$ mepr ©runter fiicFt; brum mill kfjs iafjen bfeiben/
ffabem ber ?Jfroictn icj) nic^t Bin jugefban/
©* r mebr pierpon petlanaf/fef) biefetf ©ertflein an,
JJn tpelcben aud) juglcid) ein funff !idj ©ffitf jufitobe n /
©k man red)t f unfilled fan ben $?annerbrucj) cerbinben/
j£>uwf>ben ©agn<tfcn-3.ttg unb spjfafter eujferftcb/
Season bie ©Arme fiefj erheben I'cfjcmbarlrd)/
Unb rdurocn b<tf0pavdcr $ur Ungebubrgenommen/
3nbem {temiberuro an£w nnb @teOeFommm/
©afan fie Me SRaftir fon(t orbenflicb rerleg//
©eS fteuf fidyber t>ie £aji in §8anb uni) Xucbern fragt*
Unb biefeS lefjren un$ £en ®d;ul(;en$ roetfe ©(brifitcn/
©jeibm ben aller SlBclt ctn etvi'c; 535cfen ptfffen /
<£r ift ein folder ?D?amt/ber ftefg tn 2Mid)ern febm^t/
Uni)/ m it ficb fcl&ft rergnugf/in pen QBtncfe! \i%t-
lic&ef ©£)ft out) $unff/ unb pat bocb fefne SReiDec
S^enn alfo eg 6ep Dtefen ^ifcn/leiber!
S©er neb ber 923elf enfreift/ nnb <$Dtt ju pren le&t/
©ent mirb bod) immer toa^ in 9iuif en angefiebf.
& achtet^ a5er nid;f. 2Ber @Df t unb SRacbften btenc t /
©er lacbet /roenn if;n felbft ber 3Rcib aucb unferrainct /
©er SReib ber anbre ftidjf/unb fid; bocb fclbfieu frig’ tf
@o lauge &i|j er aucb bcS iftecb|!en brob rerg’ji f.
©rum bieibrroenigfbnnf ai$ febmityen/bafien/neiben/
unb an be$ 9}e#en Xbun bie fallen Slugen roetben/
^br belief in bie gufff. 2£a£ acbfef bod) ben #unb /
Unb fein ©efcbnaf fere be$ Men Wonted Stfunb.
<^d) freue micb mif ibm ju meilen $u oerfcbltcffett/
<£in ©tunbgen obft roa$/unb feiner $u genieffen/
^ein utSJerfrauligFeif. ®Dffbaf@efalienbrart
s©enn man einanber i|t in Siebe ingefban.
^cb tvuabfcb ibm offfet^ aucb ein aeabemifd; Men/
©a feine ^Bifjenfcbafff riel grudge Bnfe ge6en /
©treble $©i{fenfd)afff/bamif ibn ©Off belebnf/
Unb fur riel auberen in ©ttaben baf becrottf.
Sftan ftebf ben miefeujmar aucb in bent Xbale mm /
jfimgegcn mag ein 3marg ftcb nod) fo rergeben /
©o 6leibf er bocb ein 3marg. ^nbe^n mar e$ fetn/
5 Bennteber/roo er bin fid; febiefte/ muftefepn.
©Off gebe/roettn eS ttufjf/ bab feiner £obe$ €ebec
grreicbef^rberltcbftbie b»bc ©cbul^atbcbcr!
°tcbfeb im ©ctfte febon/ e$ fotgt getmjj ber $ret|/
g^eta ©Snner fdjreibe forf. ©Dftebre feinenSletf?
M. ©rn|i ©totfmann/
un&^famr ju SSepetnaumbiwg,
I. N. J.
SCHEMA PRiELIMINARE
ET IDEALE DE CINNABARI
IN GENERE.
C TNNABARIS EsT
EcATABiusjcft Diofco-
ridea ilia proprie didta,
feu Sangvis Draconis,
fuccusGummive pecu-
liaris arboris in Europa
peregrin# & rarifllm#.
Mineraus eft
Artificialis
Preciofior,Cinnabaris iiiex iio&
Mercurio fublimato fublimata.
Vilior, Fadtitia ex £ communi Sc
¥ vivo.
Nativa eft Cinnabaris Recentio-
rum mineralis, glcba ilia purpura^
I tens Hydrargyrorepleta feu Mini-
um Diofcoriais.
A
CANON, fc
Canon. I.
Sangvis Draconis triplex eft.
nrRiplex eft Sangvis Draconis i. eft La-
A pathumrubrumCretenfe,vulgoSan-
gvisDraconis,Grascis epvQ& j 3 * ^Germ
3£otampfer/ ®racf)enWwb i.eftLachryma,
feu gummi Arboris procera?, Draconis di-
in Africa genitae, 5 c in Infula Madera,
Canariis ScHifpania confpicuae ; qv^eft
Cinnabaris proprie di&a Diofcoridis. 3-eft
fengvisDraconis adulterinus,Mafia ilia ru-
bra,e bolo, fangvine hirci’ /ucco forborura
&aliiscompa<fta_>.
Canon. II.
Sangvis Draconis non eft animalis
fed vegetabilis.
A Nimalem efie fangvinem Draconis,
ex Elephante 5 c Dracone pugna eli-
fum 5 c commixtum,Plinius putat, merca-
torum fabulis deceptus L. 33. c. 7. nec
non Solimis c. *8- fed 5 c hie 5 cfile a Leonf
ceno in erroribus Plinii aliisqve, argumen¬
ts fat validis refutati funt. Et qvamvis fu-
perio-
__
periori feculo nonnulli putarint (vide qvo-
qve Weckerum, Antidot, Ipec, Lj. p.563^
incognitum, 5 c deperditum qvid efte fan-
gvinemDraconis veterum > attamenvis
ventatis^qva* magna eft, vicit tandem, 5 c
toties oppugnata e vadis falfitatum emer-
ftt, ita,ut omnium fere calculo nil aliud fit >
qvam fpecies fangvinis Draconis ita diefr
vegetabilis puriftima 5 c tenerrima , tem¬
pore Diolcoridis rara 5 c preciofa, non tan-
tum Pi&oribus ufitata, verum etiam inter¬
ims externisqve Medicamentismifta. Qve
fengvinem Draeonis Naeyius in Agricola
Dialog. Borman, i nfcript* Venetiis vidit,
ut 5 c Langius Ep. 65*. L. 1. apud Giraldum
aburbe Alexandria reducem ; Wormius
inMufeo p. 129. clarius defcribit in exiguis
maftis pyramidalibus ijjsfe re ponderan-
tibus. Qvin jam olimpaulo poftPlinium
5 c Galenum Arrianus jn Luftratione Ma¬
ris rubri refert, Lachrimam efte Arboris*
Aetius contra putat fuccum efte Plantar
cujusdamIndicce>Serapio ? fi verfioni fiden-
dum, fideritidis cujusdam. Novicurio-
UftimumD f Dan. Ludovicum tale qvod-
dam Folium eximiae longitudinis > inftat
A lg a. 1 vei caricis , craflioribus tarn en, 5 c
A a durio*
4-
durioribus villis praeditum, a D. D. Schle-
gelio Hamburgi dono accepifle , hujus-
qve figure intuitu forte Generofus D. a
MandeJsloh Arboris in Madagafcar fpi-
nofiflimae, foliisqve orbat^ mentionem
fecit. Vide recentiora itineraria.
Canon. III.
Cinnabaris Diofcoridis proprie di-
da eft fangvis exqvifitus Draconis.
O vis fit Arbor Draco , ejusqve Patriam
dcFiguram vide apudCluf rar. ftirp.
Hiftor. perHifpan. obferv. L.i. HaecLa-
chrymam feu gumrai fundit per incifio-
nempraeviarmqvod ahenis decodum &
defecatum Sangvis Draconis dicitur.
Qvod itaqve hie fang vis Draconis fit C in-
nabaris Diofcoridis proprie dida, qvam-*
proponit L. f. c.109- ( antiqvioribus edi-
tionibus c. 59. ) qvamqve Africanam fe*
cundum Audorem vel fecundum Plini-
um L» 33. c.7. Indicamdicere poftumus,
probatur:
I. Qviaille fangvis Draconis facultates
fere easdem habet, qvas Diofcorides huic
Cinnabari tribuit, qvasqve Haematite La-
pilio
5-
pillo efficaciores fadt. Sangvis enim Dra-
conis adftringendi vi poller, ejusqve ufus
noninfelix ad muliebres& dyfentericas
fluxiones , cruentas exfcreationes, Ar¬
mandos commotos dentes, & roborandas
gingivas. Diofcor.p.^.L.?. Vimhabet
Cinnabaris Haematita? Lapillo eandem-,,
convenit ad oculorum Medicamenta, ve-
rum efficacius, magis enim adftringit, &
fangvinem cohibet, ambuftis a , 6c papu-
larum eruptioni medetur cerato excepta*
11 . Celebriores Media fangvinem hunc
Draconisexqvifitum legiiimam Diofcori-
dis Cinnabarin non abs re exiftimant:
Thevetus in fua America feu Francia
iantar<ftica c. perTranslarionemLatiam
ficfcribit:
Eft Arboris genus in canariis Infulis,
qvod certisanni diebusGummi exudat,
fangvinem Draconis vocant, ad arboris ra
(dices amplo atqve alto fa<fto foramine_>.
Non eft diffimilehocGummiCinnabari,
cujus meminit Diofcorides , cui etiam ad-
ftipulaturClufius.
Valerius Cordus in Diofc.
Cinnabaris, inqvit, fine dubio eft Gum-
mi, five exiccatus ille rubeus fuccus,qvi in
A 3 Phafr*
Pharmacopoliis Sangvis Draconis appel-
latur, eftqve proceras cujusdam Arboris in
Africa genitae Gurnroi, five Lachrima.
Renud. de mat med. p. 193,
Cinnabaris Diofcoridis arboris cujus-
dam in Africa nafcenrisfuccus eft,qvi pro
fangvine Draconis ufurpatur,
III. Cinnabarisintento'nondiluto)co-
lore prasdita eft , utipfe fatetur. Clufius
verb Gummi arboris Draconis rubram la-
chrymam vocat;
IV. Ipfe Diofcorides cinnabarim illam
fuam diftingvitacinnabari noftra nativa,
qvamille Minium vqcatargento vivo fa-
turatunu.
Canon. IV.
Cinnabaris noftra nativa mineralis
Diofcorididicitur , Minium abfolute feu
Minium Diofcoridis > nonnuili tempore
ipftus vocabant cinnabarin,fed abufi-
ve utputat Diofcorides
I.
^Innabaris noftra nativa Mineralis ex
^$re ori 5c £10 vivo conftans jam olim_i
tempore Diofcoridis e terr* vifceribus
Cubrui
7 *
fubruifolita dicitur Diofcoridi MiniurtL,;
Minium,feribit L. IV. p. 414. In Hifpaniis
exLapide qvodam argenteas arenas per-
mifto temperari folet, alioqvi n 5 djgnofci-
tur, Fornadbusautemin florentiflimum
flagrantiflimumq; colorem permutatur*
In metallis vero ftrangulantem halitum_,
eru&at, itaqve facies incoke veficis obve-
lant,utperillasfpe&ent, necrefpirando
noxium aerem attrahant; eo pi&oresad
fumtuofa parietum ornamentautuntur,
II. Et L c. p. 415V
Argentum vivum fit ex Minio, qvod a-,
bufive Cinnabaris dicitur. Patinis fi&iK-
bus impofita ferrea concha cinnabarin_,
continente, 6c calice cooperta, argilla fu-
perlita, carbonibusfuccendunt, fiqvidem
deterfa fuligo, qvse calici infidet, refrige-
rata in argentum vivum coit*
III. In qvae VerbaCordus p^zA In~,
Diofc.
Minium, cujus hoc capite memimtDio-
fcorides,vena eft, ex qva argentum vivum
eonficitur:& alio vocabulo etiamAnthrax
, a colore florido vocatur. Germ. £ 8 er 3 £itt*
ncber 6c Qmt ftlkrer^ Qvod hodie ubi*»
que Minium a Pharmacopoliis 6c Germa-
H A 4
8.
nis SO^ettdicitur, minime verum eft Mi¬
nium, fed fandicis fpecies, neqve unqvami
argentunwivum ex eo fieri poteft, qvod!
Minio proprium eft : HaecCordus , qvii
confentientem habet Matthiolum,q vem_»
rid^ 4
Membrum. I.
DE CINNABARI ANT1MONII.
Caput I.
De an fit.
A Nfit.Tria compleSitur hoc loco: No-
. niinis celebritatem, impetrandi pofti-
bilitatem,&exiftentiae limitatam neceffi^
fatem. i. Celebris eft cinnabaris *ii jamdu-
dum , nec bonam fa mam nudius tertius
confecuta eft. 2. revera impetrari poteft,
contra do<ftiftimnm Billichium: vide ca¬
put de oppofito. 3. QvamvisCinnabaris iii
egregium fit medicamentum, ut capites
qvintodeUfudicetur, neceftitas tameru,
praeparandi talis,nulla eft,cum
Natura nativam vegetiorem , & viliori
precio fubminiftret, effentia tamen illius,
* enchirefis infuo operandimodo defcri-
bipot-
bi poteft 6c debet i. Ob le&ionem libra-
rum chemicorum,qvas hinc facilior eft,6c
fcrutinium Nature cujus inilamabilis fo-
mes 6c hicglifciCi. obpertinaces, opinio-
nibusfuis 6c etiam absqve ratio-
ne,nimiumindulgentes , ac preciofunu,
qvodqve parabilioribus, 6c fic ilem nati¬
ve fele&iori anteponentes , ut 6c hi habe-
ant,qvod legant, imitentur, corrigant, vel
unde refipifcant. 3. ut oppofita juxta fe po-
firamagiseluce{cant,autfi mavis. Homo-
genea lumen veritatis fibi invicemfceno-
rentur. 4. Qvia Parergon, eftButyn^ii,
nonnegligendum j cum gratis qvah ha-
beatur.
Caput II.
DE NOMINE.
Icitur Cinnabaris a colore cinnabaris
•■-''nativse,cinnabaris verb £ii ad difFeren-
tiam reliqvarum Ipecierum Cinnabaris,
deqvibus vide fchema pradiminare , nec
non Membr. II. & III. Alio nomine voca-
tuf Cinnabaris artificialis,mineralis £ii cor¬
pus fubrubrum, Butyri £ii parergon, Se-
dativumNatur«,Archei. Florum nomine
A s infr
infignitur a D. D. Wedelio Pharmac. p*
1^4. cap. III. Flores vel falini funt, vel
£rei,velmedii. Medio modo fe habent_»
Cmnabaris 4ii. 6c $ dulcis , 6c flores 4 ii&.
$. fubfeqvens probat, flores 6c fublimatai
magis nomine , qvamreipsa differre. O-
mnesenim,inqvit flores fublimantur/eu.
in altum evehuntur, licet alii magis, alii
minus adfcendunt, fubtiliores nimium in
fummitatem feu alembicum elevantun^
qvidem minus fubtiies A paulo grofflores
m Medio Cucurbits , vel ut cwnabarw
iu qvidem plane in fundo £ublimatur,gra*
viora fcilicet corpora^.
Caput III.
De Variis Proceflibus, qvibus adipi-
fcimur Cintiabarin r'ri.
Ariorum Au£fcorum,ut Hartmanniin
V CrolliiBafll.chem.Tit.Flor.Butyri 4ii!
p.72. Edit. Genev. Michaeliana?, Scbrod,
Pharmacop. p. 434. Zvvelfer. MantiC
fpagyr. p. 367. Sennert. Inftit. p. 1440.
Rolftnck. chem p. 363.364. Diflert. chem
Hofmanni Meth.med. Begudni 3 Blafii 6cc
Proceflus laboriofo opere tranfcrihere_
hue
II.
hue, non opus eft, funtenimin omnium
manibus, in plurimis etiam conveniunt^,
in exiguis difTentiunt. Hos ipfos itaqve_>
evolve fis, & non invitis oculis lege, qv^
ibi extant. Seqventes vero Qyaeftiones,
qvae ad genuini procefliis notitiam, & re-
liqvorum omnium limam faciunt , me*
cum exa&ius ponderaij,
I.
De Igne fuppreflionis.
TGnis fuppreflionis eft, qvando carbones
^ignitiimponunturRetortae , arenisco-
operta?, ita uta^dt^racandeatRetorta.
Diciturqvoqve ignis fortior , vehement
tior, urgentior, intenfior. Itaqve non eft,
ignis fuppreflus, tin $et>dmpfi Seuer/ut vult
Libavius. Hunc ignem deftillatione bu~
tyri iii finita admovendum & continuan-
dum efle, communis eft omnium eorum
confenfus , qvi in libris chemicis procefc
fum cinnabarin fublimandi deferibunt^,*
Sednon opus eft, ut ignis ad cinnabarin_»
acqvirendamhocmodointendatur , fed
continuetur faltem eo regimine, qvo bu -
tyr um iii deftillatur , vel paulo urgentior!
alias $rius nimis violento motu vivus de-
fcendit inexcipulum ; & effugit compe-
des £risiiideu disjicitur Cinnabaris,& bu-
tyro cum $ii granulis accedit, ut ex omni¬
bus folum monere memini faniorum che-
micorum decus D. Ludoyicum Pharm.
p. 353 v Ignis, fcribit , fecus ac vulgares li-
beili habent, non fit nimis intenfus, fed Tub
modificatione qvadam, ne fenftm concre-
fcereincipiensCinnabaris disjiciatur, bu-
tyroqve cump granulis accedat,etiam ci-
trafuppreftionem tantummodo continu-
us. Hinc etiam ingenui animi ille Vir pu-
blicatam animi feiitentiam privata conte-
ftatione fuffulcit, dum per liceras ad
nuper datas fatur, & confitetur, qvod fan
Sc confiteri dignum Sc honeftu m eft; ipfi-
us verba dofta manu exarata fic habent:
3 P mu# befennen/ t>a id) Me Melen uber
Me2ftbeit ^umeiner privat'difpenfation ^unt
wni$fttn2> oDer 3^ maf;l ei^enbdnM# jdbrlidj
$etban/ba# mi* Dem igne fuppreffionis id) aU
tytit Me ©adje etiam legitimis horis tan¬
dem abem $ca \feu gemcrfen/ Me jum SlmunD 1
3ufammemx>ad)g ftd) fcblcfenDe p unb $ifc{)e
^arfeienttoneinanber/pivum, tmDbaSafl*
gema# an^engenk £ iii in Die?J3orIa^e ge*
trieben/
__
frieben/unD Da^ero nur Darinnen mebr $ii crudi
imo bep Der ftmplen precipitation Def? $ii vi¬
tas an flatt einc£ rneifen tin f$n>efelfarb / Docft
ntcf>( bofe ^nlner oC^er $ vitas, five per fe adhi-
beatur, five amplius figatur,geftmi>ett/Daf)er
id) geraumeSdf mtf Der ordinaria inteniione
i>ef?geuer$ nacbgelafTen / tmDliebev matins,
©ftmDen gefcf)el?en foflen / mtf io, oDer gar u,
rcrridXcf Qvod de $ vitas tin&o fed inno-
xio refert. Excell. Vir, idem me mini in-
duftrio olim D. Friderico Hofmanno in¬
ter labores tunc noftros chemicos in Be-
zoardico cf tiali contigilfe,qvod colore ad
£reum citrinumqve vergente imbuturru
erat,ab igne non fupprelfionis qvidem^,
fed perincuriam intense nimisfeltem con-
tinuato.
II.
An Partes ajqvales iii & $ii fublima-
dreqvirantur ad—tionem Cin-
nabaris.
OI ^ius vite in magna qvantitate expeta-
^tur , falia corrofiva fuperent $ium vi-
vum, in mifto iilo corrofivo,ut fcilicet plus
aggrediantur de reguloiii. Qvando au-
tem
14 .'
tem Cinnabarin largiorem & copiofiorem
expebtas > ^ius vivus fuperec Qia, fi poffi-
bile eft, ne nimium $ris iii fecedat cum_,
regulo inpulverem altum , & pus plus
defubftanda fua fuppeditet Cinnabari vel
£riiiiadefformanaam cinnabarin. Dixi:
fi poffibile eft, id eft, fi qveat augmentari
^ius, Qibus ipfi adhatrentibus non fimul
multiplicatis: Proinde anaticaproportio
palmam dubio procul feret. Hue fpedtant,
qvas habet D. D. Wedel Ephem. curioC
Germ. Ann. m. p.173. Chemic. ex £ cum
$^=to ana, per SI non prasfeilfi colli, a de¬
bite adhibito Cinnabarin elegantiflimartu
^tam produxerunt. Alii pro indubitato
axiomate fupponentes, omnediffolvens
ceu agens pondere debere excellere &
fuperare diffolvendum, adP, iii recipiunt
p.Ifj. pi ~ci V. Febur. Traitt. de lachem.
Part II-p. 1016. Hucusqveille. Sic qvia-
pud Beguinum habetur proceffus, p. ztf.
Tiroc. recipif iii pul verifati §iv. §viij,
an verb foli iio vitae, an cinnabari in majo-
ricopid—ndae , inaeqvalem hanc ffiixtu-
ram defti»averit,Vate opus eft.
III.Qvpd,
III.
Qvoclnam pro fublimanda Cin-
nabari eligendum-,.
C Ommuniter £ crudum fiimunt, qvod
verb iplendensbc ftriatumefte deber.
• Hinc D 1 ). Ludov. Pbarmac. p. 202. An-
rimonium (plendens & ftriatum majorem
cinnabaris copiam pivxbet,uri minus ftria¬
tum minusqve rubens minorem dat co-
pi am u inabaris.Alibi:Etiam minusftria-
1 turn i an ,sqve rubens officio fuo non de-
eft, Eme: a r e dat prsefentiffima, & fuf-
ficientifiima, nifi, qvod nonnunqvamiru,
j Cinnabaris copia aliqvantum deficere vi-
deatur. Hue usqve. Ratio omnibus ob-
v j a htec eft; Qvia minus ftriato minusqve
< rubenti ea $ copia non ineft, qvas ftriato Sc
, rubenti, hinc etiam £ vivus ea copia a £re
^iiligari non poteft. Hofm. clave phar-
mac. feribit p.295. ex BaftL Valent. Una_*
fpecies Hi plus ^rialis altera plus £rese
iproprietatishabet. ^.rialisad naturamGre
iaccedit,qvam arguunt nitentesin eora¬
dii? rrea autemO deftituta, qvodpriorem
co mmendat (peciem. Qvae diverfitas, ad-
dit I iofman. m caufa eft ? qvod qvod-
dam cinnabaris, qvam butyri, qvoddam^:
plus butyri, qvam cinnabaris, aliud plus
reguli fuppeditet, unde certorum tern-
porum & conftellationum obfervatio in
regulo ftellato conficiendo etiam inepta
eft,cum tota hujus rei ratio potius a diver-
saiii conftitutione depenaeat. IdemLc.
p. 314. £ magis ^riale &ad naturamfola-
remaccedens , idqvod arguunt mtentes
in eo radii, minus cinnabaris fuppeditat,
plus, fi magis £reum, fed auro, qvod prio*
rem commendat, deftitutum. Haecille,
Addo ego* iattflfpiefltfl rooj>l$lan£enD/ efft>a$
fcftroefelfdrfctgeS ©pieftjh# n>irb man aflqeit
J>te^u ambcflen beftttPen* Natura ilia ^rialis
cum radiis nitentibus , & $ juxta Hof-
mannum aliosqve negantibus patitur &
reqvirit limitationem , qvam fapiens ad-
dat. Qvod etiam culpa denegatee vel pau-
cioris cinnabaris non in folius £ii hancil-
lamve fpeciem ponenda fit, vide infra.*
IV.
An£ iii ¥iumligans profluat ex re¬
gulo, ejusve reliq viis , qvx de buty-
ro fuper funt, an ex
fcoriis?
Ej
T7‘
EX utroq;Reguius enim&fcoria? $re fuo
I^fcatent.Regulus aute in £ii crudi corpu-
ientia difperfus faepius non plene a Gibus
caufticis fatifcit in pulveremalbumbpro-
mde ex utroq; £re poteft =^ri Zwelfi illu-
ftrat hanc qvasflione; Noteturdnqvit, fi o-
leumagis claru,ut&cinnab.magis pura de-
fidereturjoco crudi i ii ej 9 regul 9 pro eoru
Strione fitfubftituend 9 . itaq; juxta Zvveif.
opinionem £ purius &magis nitens,ex re-
gulo,qvam fcoriis£ij exit ad ligatione^ii vi-
vi.Hinc patet,qvando 6ia corrofiva omne
fere reguiu confumunt, tunc £ a folis fco-
riis exit. Aliter fentitExc.Wedel.Pharm.p.-
i$9. Si r rius—tus loco £ij cum regulo ejus-
deqvocunq;propellatur, cinnab. nonac-
qviritur. Non pudet in medium afFerre_^,
qva fuper hac qvasft. epicrifin Excell.D.D.
Ludov. ad me rogatus do&e perfcripfit:
Hicdncipit , fiseilto* Srfflicf) iff gewifi [
Da§ C?aS fulphur £le Dem reliqvo corpori,
Icon i s reguloqve conftanti intimius pla¬
ne complicity fep / mie man fcenn aujj
m gemetnen fulphure£li, five fimplicius
per ilcalia, Calx viva unD Det‘$Ieicf)ett /five_*
e i* oriis reguli &c. feparato, f\ tmfc poll
ddlagrationes , aliasve feparationes aUe*
85
18.
jeif etroaS ^Hfcbe^oDer regulini jumffyeibefc.
©ie Den aucf)D.Senn.rmf Dcm Cin.forfan alia
qvocjve de caufa gefc&eben/tmD J^lOefarDmg.
1. c. e 5ii Cin. combufbe enDlicf) nut’ )/*> regu-
li errata, $erner ifl gleidwbl per ipfius
Proceftus rationem, fuperftantiumqve_>
fcoriarum affluentiam autl)$m\$/ ba£ Der
regulus tanqvam pars qvafi ^rialis & me-
tallica toeitiger / mtemoblremere3£ris bepftdj
f)abenmufTe/tmD babe/a te aiu?angejognen Pro-
cefTaucbjtun tfyeil $u probiren proZvvelferi
affertione. UttD eb gleid) bernacf) poft com-
buftionem )/reguli mblitbm / i ff DaS ilbri^e
suffer Sweifel inftar florum fub ej uscemodi i
labore, pro more, fortgangen* SSIieb alfo
rnobl . fcjjembatct/ Da£ potior pars auf? Den nom
adeo regulinis pardbus £ri forte magis
complicatis vel complicandisberfdme/unD
nid)t aflein per fe, fonDern aud) poft
aliqvalem re&ificationem vein genug fetty
Qvid qvod regulus ipfe potior butyri ^lis
fubftanti^ pars fit, <3c ipfe proceftus cum
integro iio , citra qvaefitam ejus feparatio-
nem reguliqve fubfidentiam inftituatur,
carboniforme qvoqve qvidpiam falteriL.
relinqvat, fi rite cun&a tranfigantur. Hinc
Langius &Faberrepetito qvpq/ regulum
_ 1 %
fubtrahunt. 2(13 id) fc>iefe3 fcf)on ^efc fyxkUni
fommt mir mein ^anbtucf; m/ Daf? icf) frer^Iet*
cbert 2 irktt Mr Dcjfcn imt> aUqcit
mender C in. mit Mm regulo befofftc/excide-
ratmemoria. Hue usqve. Exqvibus eli-
cirur, qvod regulus qvidem det A,fed pau-
cum, ipfe poriflima £reitate fua orbatus:
Ethincqvoqve pauciorem cinnabarin_,;
Hinc induftrius Pharmacopasus Dethar-
dingius ex Reg. & £&-to a giv. tantumSi.
accepit.
? V.
i An ex $re iii & \ vivo =^toqve poffit
fublimari Cinnabaris.
A ffirmat D. Ludov. Pharm. ^ 3 . Aliis
adhucmodis,inqvit> a*qve feliciter v*
;g.$£iicum argento vivo debite ceu in-,
cinnabari fa&itia ( vulgari) mifeendo &
■ ■ ndo, item per duo faltem inverfa crucn
hula fucceffive colle&am re&ificando pa-
rari vel depurari poterit. Et D. D. Wedel.
Pharm. p. 139 . Si loco £ii recipiatur £ ejus*
dem 5c procedatur eodem modo, acqviri-
tur itidem cinnabaris £ta longe pulcher-
,rima; Idem Ann. nr. Ephem. curiofgerm.
p i 74 .huncmculcatproceflum«
B %
Rec e
20 .
Rec. £ £ii com lixivio faponar. fa&jiij ?
— ti ^iv.
Pulvenfata & mixta in mortario lapideo
cumfpatula lignea indita funt £lx angu-
ftiorisorificifdatusq; A.Wra in principle
levior 3 hincfenfim au&us donee tandeo-
mnia, attamen fine A fuppreffionis , can-
duerint. Primdm exiitbutyru aliqvo mo-
do empy re vmaticu, hinc fe oftedit cinnab.
antica parte colli Ra^pracedentemtfolet,
qvali iridis fpledore.Coilefta fuit cinna. fe¬
re ad jj cum? vivi circiter tantunde.Maftae
in a. refidua? eratfy^3iij reliqvum concef-
fitinbutyrum cinnab. ha-c elegantiffima
eft mullius re&ificationis indiga.
VI.
Qvid dc nova adjedHone ^ij fubli-
mati ad © butyri ?ij juxta mentem Fa-
bri & Rolfincii fentiendum fit ?
TD Rolfincius Chem. p. 364 . Notus,in-
AJ *qvit, a triginta annis nobis fuit modus,
filentio no prastereundus,qvocinnab. ma-
jori copia acq viritur.Proponitur hie aPetro
Fabro univerfi iap. 1. 4 . arc. j.
Rec. -ii crinji
?Atia ftj.
In cornu ta(ol)oblongioris colli debits
ante
ir.
.ante pulverifata &probe mifta pellantur in
vasrecipiens , qvamprimu gummofusli-
qvor extillavit,ab opere celTa a remoto,ne
qvid cinnab.afcendat,6cin colJu klfublim.
! Poft Rec. © in S^refidum, ^ij =^ti aq.v*
' Ad exaraen Bilancis pondus libretur exx-
•qvo,in nova 6l,qvas collu habeat oblongi 9 ,
& ampli 9 ,capaciusq;,ut cinnab. habeat lo-
cu fpaciofu, primu ^lento, poft intenfiori,
demumfuppreflbrio,contentum £ corpus
exceptis paucis § fablimabitur in collum in
majori copia.De hocProcefTu notandum,
qvod novum deftillet butyr. noviter enim
i accedentia9ia reguli £ii reliqvias aggredi-
untur,& cu feipfis in liqvame vertunt. Cui
vero bono hoc? Qyando vero ob augendu
pondus $ij ^tus adjicitur capiti mortuo
?rio priori currente pleno,ututerq; copio-
fior fie a £re £ii ligetur majori copia, cu in
=^tione cinnab. £femper prius deficiat,qva
£ £ii, non abfurdaeft intentio, 6c copiofio-
ris cinnab.expe&atio;qvamvisrepetitas ej 9
modi © extreme n 5 perufti cum novo fu-
blimato deftillatiories,intuitu qvsefcitlabo-
rum compendii/eufimplicisre&teqjope-
rationis,qvae egregiam cinnabaris copiam
fundit, meritb qvis rejicere qveat.
B 3 VH-
21 .
VII.
Qvamdiu fublimanda Cinnabaris?
C Rollius 5 c Schroderus horarum ali-
qvot mentionem faciunt. Rolfincius
per horas IV. vel ultra A fuppreffionis fva*
det ; Hartmannus 5 c Barthius in notis ad
Beguin. per horas VHI.ignem intendi pof-
fe poft SI butyri iii confentiunt. Hisaddo,
qvx pro nupera qvodarn chemiatro audi-
vi; Tamdiu poteft fublimatio Cinnabaris
debitQAgraducontinuari, qvamdiu nec
$ vivus, nec £ $ii deficiunt. $ jii non pri¬
lls definit arripere £ium, qvam ipfe adefte
definit. Si alterutrum non fufficit, non_»
amplius formatur corpus illud rubrurru
cinnabarinum. Itaqve exafte fupputan-
dum eft, qvantum $ t-ii ad §i fti vivi reqvi-
ratur, 5 c vice verfa, 5 c q vo usqve fe exten-
dat pondus$ riiin tti>ii crudi.Qvod ipfum
fieri, 5c indagari poteft in preparations
£ris aurati iii perlixivium e cake viva co-
qvendo 5c praecipitandoper+. V. Senn.
Inft.de $. aurato ?ii, Rolfinc. Chem.in
=ntione cinnabaris faftitia; vulgaris ex £
vivo 5cf, ubi fviij vel qvoqve 16i |ii cure-.,
!iv
s.ivtantum £mifcentur & uruntur. Hue
usqve fari placuit illi: Epicrifeos vice fub-
,jicio ego: I. Cinnabari £ii e tfci £ii elicien-
dashorasio. vel 11. deftinenturaprincipio
torius ProceiP usq; ad fined I. Omne £ ^ii
vix evolvitur 3 fed pars mutatur 8 c in impu-
ritatesabit Tub cap* mort. pars vero $ii vivi
poros c.mort. ingredituriutita£isiii&<fii
vivi propottio & amplexus continuati ex-
pe&atio nulla hie locum habeat. IIL Ac-
cedit, qvodrepetirisco&ionibus,&liqva-
tionibus integrum fere ftibium, in rubel-
lum $,aurato vulgari non diflimile,trans-
eat. IV. Cseterum IB/ £ii Lixivio fapo-
nario,vel calce viva co&aprima vice pra¬
ter propter i/Pfuppeditat, poteftq; repeti:
Cum ipsa calce viva coqvendo, ceu lac £
parare (blent, fere Jii/. Scoria reguli d^tis
etiam e VbJ ?^ii cum Jiv &c- parati &c.
V. Qvantum $ris det C innab* £lis , jam^
non habeo determinare,piQ:oria verb vul¬
garis (i folvitur, modo omnibus noto , vel
$ius ipfi adhasrens refufeitatur, facile ana*’
logia fubminiftrabit £lis pondus.
via
AnCinnabarispoffit fublimari ante
n butyri.
L B 4
XJOil commode poteft qviaQia corrofi-
va pri 9 aggrediuntur # ii rcguiu,qvam-
diu ifaq: h*c ©ia in regulum agunt, & ce-
leriorifua ftillatione eundefecu rapiunt,
tamdiu q vietus jacet ¥ gravior &5ltioni ac
folutioninonadeo aptus. Dumauteabfo-
lutaeft illaQium corrofio,5creguli fere fo-
lutio,tu demum incipiat |ius elevari, <3c cu
iij £re abit in cinnab.Schrod.qvide fvadet;
Si defideras poti 9 cinnab.,daftatimA forte,
fed raro procedit.But. enim4& $ .confun-
duntur, iinimis inrenfo gradu propellun-
tur omnia.Tunc enim optime ^rius vivus
fiiblimatur.qvandoQia corrofiva nil nego-
tii ampliusfaceffuntregulo iii, qvemlu-
betitius aggrediuntur, qvam £ium.
IX.
QvantumCinnabaris ex ^ij ^e^ti
anatica proportione fublimetur ?
R Rolfinciusexa ftj^non plus, qvam
! fi'J a . c . ce Pjt Chem. p. 3 < 5 ? . D. D. Ludov.
f*Publimari ftatuitPharm.p.
3 J 3 .D.D; Wedel. Pharm. p. 242. ex a ft/.
hMUjJU vel plus promittitHofm. clave
P- 314- f acile ex anatica portione fcil. ft j +ii
£rei crudi&^tiad 3 , vel 4. § haberi pof-
(unt,
___ M-
funt,citra © repetitas cum novo $io^to
! deftillationes. Pofteriora pondera veritati
1 &experienti£e conveniut.Scil.cinnab.qva-
titas magna parte refpondere debet qvan-
titati argenti vivi cum ©ibus fubl. ftj. ^ii
fubl. plus faepius non occultatqvam giv.
<rii vivijuxta defcriptiones in libellis
chemicisextantes. Tantundemitaq;(ex-
cipe uurmqvi in poris © latet,)arripit ££ii
& inCinnab. convertiti,li plusadeliet,plus
etiam converteret, Nota i.poft fubl. copio-
fioreCinnab. cap. mort. nonregulinu &
nitenseft, uti vulgo folet effe ,ubi cinna-
bans exigua qvantitate afcendit. Sed a-
trurmcarboni forme, extreme peruftum,
(inftar ©is e lixivio in olla extreme ex-
iceati,)in fundotamen ftriatum. z. Cin-
nabaris vel copiofior, vel pauciorvel nul¬
la non oritur ex folo ^ii fele&u, ut vult Bo¬
yle cum affe&is, qvamvis fele&ius recipi¬
endum lit, fed ex ipsa qvoqve liniftra dex-
traveenchirefi,ignis fupra intimato regi-
mine,retortceqve colli genuino fitu.
X.
An Cinnabaris rcdbificari debeat &
qvoties ?
By
Com-
C Ommuniter terna vice =^tionem repe-
tunt. Curiofiautem Scqvi confveve-
runt puritatem, iplendorem, & fubrilita-
tem extrinfecam medicamentorum ve-
nari, vires vero perdere Sc pervertere, fe-
pties =^tionem repetunt, cum magnati-
bus, qvibus in deliciis fx pe eft Cinnabaris
haec, adeo, ut vel ipfi, nift me fal-lit inemo-
ria , operam navent huic prajparanda?,
eandemqve, qvemadmodum Alexander
Homerii Iliada/ecurn circum ferant.Hinc
qvoqve Hofm. Clav. p. 314. Crebriorin-
ftituenda eft reftificatio per duo inverfa_>
vafa —toria fi (ftiiia , ut fcorias omnes de-
ponat, Q^od vero non utiliter fufcipiatur
Cinnabaris noftrae re&ificatio, confirmat
indefeftus chemiator D. D. Wed. Pharm.
p^ 39 * dum fcribit: Cinnabaris £ii re&ifi-
catione magis deturpatur , comburiturL,
enim $ illudpurum £ii, qvod fecum con-
tinet; Haec ille. Proinde abftineamqve_>
tarn noxio &inutililabore*Mec praecipia-
tur in libris re&ificatio,qv$ in praxi ab ipfis
pra^cipientibus negligitur. Multi trinas,
pluresve ^tiones,extra<ftiones, depura-
tiones inculcant in fcriptis fuis/altem ut_*
iingulariores videantur 3 ipfi verb ne femel
qvi-
qvidem re&ificata cinnabari utuntur. Mi-
nimo qvoqve periculo hanc vel miliies
adhibitam fuiffe novi, adhcerentistameru,
butyri formis $ii vitae particulis probe libe-
ratam, ut infra dicetur. Nunc fubjicere-*
placet enchirelin canonicam, feu genui-
nam , butyrum&cinnabariniii optimo
proventu fpondet, numeris inclufam^.
I. Sumatur %n Hungarict crudifplendentis
& rubentisfeu $ ret , nec non fyt =Dzti vulgaris
matica port to, e.g.
II. In Mortario aeneo , vel ferreo, vei
marmoreo contunde, pulverifa & mifce_>
egregie vel in eodem tali vel vitreo mor-
tario, cave tamen a fumo, qvi inter teren-
dumelevatur*
III. St dtf licet in aere, velaprico, vel
cella, qvod moram feftinanti facere poflit,
relinqvere mixturam per ss. aliqvot mo¬
re folito , ut ab aere attra&o nonnihil hu-
me<ftetur,&hinc butyri qvatitas augeatur:
Tunc loco cellariae hujus repofiturae reci¬
pe ftatim mifturamhanc, inde retortulae
vitreae, qvaecapittfrw vel IV. Aae. (t>on 4 *
(pfunben ) oblongioris & non adeo ampli col¬
li, cujus roftrum natura deorlum vergit_» y
id eft qvod inter effingendum avitrariis ita
effi&umeft , < 3 c nonutihaud paucano-
lira, dire&urn , deinde cochlear ununu
vel alterum a. fimpl guttatim deflue-
re finas , ut fimul eluatur , feu abfterga-
tur,qvod interingerendum collo retortae
adhasfit.
IV. Hancm. colloco, profundius fe-
pelias earn, ut fere capellam ipfam qvafi
tangat , forte ad digiti tranfverfi diftan-
dam , ita a&io Ignis expeditiorefh Ro-
flrum vero capellae excifuram fornacisq;
partem immediate tangat, ita facilius de~
fliilat liqvor & roftrum eum in finem eo
magis incalefcit, foetme* in Dem 2tuSfcf)mtf
fce$C>fen$/mo Der@cf)nafcel f>erauggef)ef/atjf*
} it&eL
V. Vasrecipiens vitreum admoveatur
retortta? , aqvae communi femiplenunu,
vel facuum, fibutyri compagemexpetis
Integrant alios forte in ufus ? tuncy. di-
snittatur;
V I- CommifTurae qvoqve vefica bu-
bpla muniendas font, qvia nares admotae
aliqvid : In prmcipio tranfpirare fen-
tiunt.
VII.^eModificato,ab initio ad nnem,ci-
tra fcil IC&fuppresJionis } fptrAculis omnibus
fuper-
fupernis apertis, pr&fertimfimajor materia?
qvantitas , deftillatur liqvorgummofus,
qvi fi collum retorts obtarare videatur,
carbonem ardentem fubde, ut Jiqvefcat^
butyrum & defluat, qvamvis genuinus
roilri fitusid non Temper reqvirar.
VIII. Poftqvam igne Tic modificato
exiit Butyrum^ fervetur file in fuo gradu
intenfo hoc eft,qvi ultimo .y. gradu haberi
poteft, usqve ad finem operis, ut C innab.
fenfim ad latera colli Tublimetur & de-
cumbat.
IX. Totus He labor butyraceus & cin-
nabarinus finieturi2. minimum horis.
X. Qyibus pera&is frange SI Sc collige
cinnabarin.
XI. Colle&am abluealiqvoties v font,
utbutyrum antrorfum, retrorfum vel cir-
cum circa forte adhaerens Sc Mercur. vita?
occu ltans eluatur, ficqve tedium ttedio fa?
re&ificationis toties repetitse levetur , ac
periculum fubfeqvens circa ufum una vi¬
ce ficimpetrata?, Sc confe&a? cinnabaris
exfpiret.
XII. Qvo plus acceperis cinnaba¬
ris , eo felicior eris, qvia non femper
Fomina favet fingulis fingulorum-*
enchi*
enchirefibus,qvamvis ad vivum easdemu
refeces.
De butyro autem - n -uqve <£li philofo-
phico hanc coronidem nota:
I. Probe fubfide at crafTamentum , qvie-
teqve per dies aliqvotftet. Ita redificatio-
ne non eft opus , remanetqve in fundo
impuritas cum \ii vivi nonnunqvaiiLa
granis.
I I . §rx. Butyri dant fpiritus ad internos
ufus fufficientis tfcvi. Guttae io, §iii aqva?
£ fads acidulant, atqve ftc evaporatione-x
non eft opus.
Caput IV.
De Materia exqva feu principiis con-
ftituentibus five compofttionis, vel
Elementis propioribus.
pRincipia conftituentia Cinnabarin funt
A £iii&¥ vivus. A $:io Cinnabaris gra-
vitatem, a £ colorem , ab utroqve vim a-
gendi & operandi habet. De qvibus ube-
rioris explications,& indigitandi confen-
fus caula notafeq. virorum do&orum Te-
ftimonia-j.
Hartmannusinnot. adBeguin.p. 254.
!Ex$£ii 5 c —to conflatur cinnabaris.
Hie prasmoneo, cum$ =^tus proprie 8 c
famose fit compofitum Hind corrofivum,
4io vivo 5 c Gibus conftansjfatiuseftepu-
to, dicere: Cinnabaris ex£^ii 5 c £,0 vivo
conflatur.
Rolfinc. Difput. chem. 5. c. 24.
Miftum eft hoc Corpus fubrubrum ex
$ 5 c i, ea proportione, ut pravaleatf.
Senn. Confenfi 5 c Diftenfi p. 414.415'.
Dum deftillatur butyrum £ii di<ftum_,.
Corpus qvoddam cinnabaris colore in_,
collo SI colligitur , qvod etiam cinnabaris
£ii appellatur. Verum m'tftum Ut
enim cinnabaris vulgaris paratur ex $ vul-
gari 5 c % fimul fublatis, ita dum Pars £// \rii~
qve fimul fublimatur, 5 c in collo £1 colligi¬
tur, (efemifeent, corpus iftud cinnabaris
Hi di&um oritur. Si in locum £ii fubftituifc
fet 4 Hi ? propior veritati fuiftet Sennertus.
Hofmannus Meth. med. p, 142.
Partes volatiles £ fulphureas5c mercuriales
agnofeit.
EtPaulopoft:
Mercurius, inqvit,compedibus i ii fulphu*
reis in cinnabaris eft ligams 3
Idem
Idem ibidk
A fulphur ^ii 5 c Mercurii vis cinnabaris
diaphoretica, anodyna, 5 c (pecifica_j
veneni epileptici domitrix emanat.
Excel!* D. Wedel. Anno ur. Ephenv
curiof p. 137.174. Pharm.p, 139.
Ex fulphur. iii 5 c Mercurio fublim. fit cin¬
nabaris ^ii.fiem.
Cinnabaris iii nihil aliud eft,qvam Mer-
cur. fublimatus dulcis, fulphure feu Tra.
iii embryonatus, velimpraegnatus ; ut
enim Mercur. dulcis fpoliatus eft acri-
busGibus, feuinfipidus, itacinnabaris £ii
tuto intra corpus fumitur. Item: Elemen-
ta cinnabaris in genere funt duo fulphur
5 c Mercurius. Ex fulphur 7ii,qvo maxime
abundat; 5 c Mercur. fublimato, fit cinna¬
baris ^ii,-^ ©ini (Btiin $ —to adjuvants
evolutionem fulphur. uti per Mechani-
camnotumeft. Item: Cinnabaris eft du-
plicis Naturae, Mercur. qvoad majorem_»
partem qvidem, 5 c fulphurae,qvibus terra
qvafi bafin praebet. Cum vero nonfuffi-
ciat dicere, qvae fint elementa rerum, fed
5 c probare ea infuper opus fit, 5 c ratio-
num momentis ftatuminare ; Proinde.
t Qvia
__
I. Principium feu Elementum Mercuria-
le probatur in cinnabari.
1. Qvia | poteft regnerari ex cinnabari,
qvodomnibusnotumeft, &inpro-
batione fecundi Elementi uberius
patebit^.
2. Gravis valde eft cinnabaris.
3. Eo pondere non revivifcit,qvo &tus
eft , in Mercuriura vitas vero noru,
tranfit, ut qvi naturae £lis eft, qvem-
admodum in Diftert. mea de Mercu-
rio vi tx evicifte videor, nec in poros
■£ii tanta copia fe infinuat_*.
4. Cum fulphure vivo Antimonii
in ejusmodi formam cinnabarinam
poteft fublimari, qvamvisfriabilio-
rem, nec adeo campaftairL-,.
II. Adefte verb £ Antimonii probatur
I. Qvia in $ $ maxime abundat, ut qvi-
busvis lixiviofis fere totum in £ abire pof*
fit. In Mercurio verb =^to ad funt- n -. ©ini
& 0-lici, qvi evolutionem fiilphur. prohi-
bent , ftcut&folus-^dHiab Antimonio
abftra&us fulphur. extrahit. itaqve cum_*
A. vi primum ©ia hasc cum parte florunL-#
Antimonii in butyrum funt reloluta, inte¬
rim panditur fulphur Antimonii , qvod
G cum
cum parte ¥iali dulci in collum £1 =£=tur,<Sc
attollitur.
2 . Cinnabaris iii co&ione, cum lixi vio-
fis fatilcit non tantum in 5 currentem_.,
fed & in£ Antimonii puriffimum. E.g.
coqve cinnabarin Antimonii cum lixivia
fortiffimo, fecefiione fafta Mercurius irn,
fu ndum fubiidet currens, £ vero vel fen-
fim & fenfim fponte fua decidit, vel aci-
dis pnecipitatur, & hoc ludoriferum eft.
Vide Excell. D. Wedel. Anno nr. Ephem,
p. 137 .
Superpondii vice notandum , qvod
Zwelferus mantifla Herm. putet, cinna¬
baris Mercurium partim ex Antimonio.
partim a Mercurio —to provenire, |ius in-
qvitvivus, poft praparationem & inco-
aioncm T iii in lixivium ex cinnabari ;ii,
in lanagine conlpicietur, partim ex £ iii,
partim ex -m origmem trahens. Sed
cumadhucfubjudice lisfit, anrevera de-
tur fins Antimonii, fatius eft $um vivum
in cinnabari exiftentem Mercurio ^ro
acceptum referre , donee veritas Mer-
emergat!. PUfe0 A,ltimonkIi nitidius
Caput V.
De Fine & Ufa cinnabaris Anrimo
nil folitario 5c focio in variis morbis, ejus-
qve qvalitatibus feu proprietatibus 5 c afc
fe<ftionibus> qvzeuna promifcue tangun-
tut , nec non de fpecifico cephalieo
D* Michaelis*
L
C innabaris Antimoniiin arthritide va*
gafcorb utica, colica, convulfianibus*
cutaneis affe&ibus compluribus, epile*
piia, eryfipelate, febribus malignis, pefti-
lentiali, petechiali* Hypochondriaca 5 c
hifterica affe£teone, Lue £rea > morbis
contagiofis 5c iis omnibus, ubi ferum acre
5 c aufterum peccat * 5 c coagulationem_»
(angvinis minatur, in morbiliis, nervo-
farum partium doloribus, odontalgia, pa-
ralyfi, pefte * phantafiae vitiis , fcabie ma¬
ligna* tremore ex Mercurio* Variolis* 5 c
vertigine polychreftum eft medica-
mentum. Raro per fe fumitur , fae-
pius mifcetur cum magifteriis * qvam-
Vis foia praeparata interdum pradlan-
C % fciora
36 .
tiora Tint, Ocul. 25. Perl. Matr. perl, co-
rall. r. Cl* phil. ambra , Mofcho, elseo-
faccharis, 0 ibus volarilibus,de qvibuso-
mnibus nota teftimonia do&iffimorum.,
virorum, qvas infra,ubi opuserit, mode-
ftte epicrifeos obelo notabunt regular &
cautelae noftras , circa naturam &
cinnabriorum_,.
Hartmannus in Notis ad ProcefT Crol-
lii de floribus butyri £ii p. 72.
Excinnabari Antimonii ,inqvit, para-
tur prasftans Diaphoreticum,fi ejus partes
aeqvales cum Magifteriis Granii humani,
coralliorum & perlarum commifceantur,
ejus ufus eft in Epilepfia 8 c Paralyfi, qvas
folo fudore repetitis vicibus, ft bis fingulis
feptimanisufurpetur, praecedentibus ta-
men evacuationibus, per pulverem laxa-
tivumfenas defcriptionis Wieri, necefta-
riis & appropriatis tandem tollit: Ejus do-
iiseftagr. X. ad 16. in v fenecionis adfu-
dandum aliqvoties exhibitum. Eryftpe-
lata capitis praefertim in Mulierculis iftis
affe&ibus valde obnoxiis mirifice (anat_^
NB. alias difficulter , ft Eryfipelas eft ab
ebullitione fangvinis menftrui, nimirum
fi'fint plethoric*, v. l.c.
Idem
_ 37 -__
Idem p.230. Ad Caduci inveterati cu-
ram a proprietate & mira prsftat mul-
rumqve facit pulvis Epilepticus duplex
ex cinnabari Antimonii.
RolfinciusChem. p-3^^ twv i’u7 pav
voraroi Recentiores dignitatem antepile-
pticam & antidinica attribuunt cinnabari
Antimoniali. Idem DilTert. Chem. de £
cap. 17. Vires diaphoretics excellunt ad
gr. v. vj. in convenienti vehiculo, fi fuma-
tur, in Lue ^rea, cephalics & antepilepti-
eae deprsdicantur a multis.
Zvvelf. p.07.Cinnabaris Antimonii ft
pura, per fe etiam medicamentum eft dia-
phoreticum & antepiiepticum-v.
Hofmann. Meth. med. p. 14 2 " ^
Contagiofis, epidemiisqve morbis ipu-
qve Pefti lingulari proprietati refiftit, vel
exterius appenfa. Ab utroqve fcilicet
vim fmgularem diaphoreticam->>
anodynam & fpecificam veneni epileptici
habet domitricem. Taceo; qvod riorum-*
fingula. fcil. fulphur Antimonii & Mer-
cur. feorfum in Morbo gallico,fcabieqve-»
maligna conferunt, abiis conjun&islon-
ge uberius expe&andum.
Idem p. 141.
Cin-
__ _ _ 38 - _
C lnnabaris Antimonii egregium eft
fudoriferum, incaducimiafmateex-
pugnando , a Johanne Qvercetano jn__,
Tetrad. gravifT. affecft, 0,33, Hadriano a
Mynficht & Hartmanno maxime com-?
mendatur.
Idem p, 145. ubi decinnabari i < 3 c jiativa
verba fecit_,.
Ex hac pergit, panacea fit Cl. Hartman *
Wi Huiccinnabaricorre&ae , fiveAnti-
moniali five native, fi addantur Magifte*
ria cardialia, & epileptica , cum fecul. rad,
paeon ; Fit inde Jpecificum cepbaltcum I 4 u-
datisjimum. Cl. D. Joh- Michaelis p. m*
Sc Pulvis epilepticus D. Maebii p. m* ad-^
ditis fmaragdi praeparat,CC. £ A.C. aids £
& & vifci coryl. £ q Dof a g. v. ad Qvo
fpe&at & panacea de la Viqve Medici Re^
gii Parifienlis, qvain morbis defperatiffi-
mis qvafi rniracula prasftitit, fummo cum
nominis fui , Sc rei familiaris increment
to, unicum granum hujus dedit pro coro¬
lla imperials
Idem p. 184*
Ex cinnabari Antimonii in preparation
ne Mercurii vitae ^to, praeftantiffimu pa-
ratur autepilepticum y qvodbafiseft fpe**
cifici
cificicephalici D- Joh. Michaells > &pul-
veris antepileptic. D. Maebii, additis Ma-
gifteriis fpecificis, epilepticis, & cordiali-
bus. Et p. 189. In tremore a $ valet cinna-
baris iii.
Idem clave p. V 4 • . „
Cinnabaris Anrimonii ell praeflantim-
mum ac tutiilimum medicamenrnm-.
Mercuriale.cu beroarrico minerali Citem
Antimonium diaphoretico mifcendum-.,
ad vimillorum diaphoreticam > ac fedati-
vam exaltandam.
ExcelLWedel. pharm. p. 139°
Vi cephalica, nervina, abforbente hu-
mores acidos, acres,aufteros, 6 c in coagu-
lum abeuntes liqvante 6 c fundente excel-
lentiffimaprsditaeft, *ii&nativaHun-
garica, inprimis folaris.
Idem Ann. in. Ephemer. p. 174-
Cinnabaris Antimonii medicamen-
tum longe nobiliffimum , non in ca¬
pitis modo affe&ibus , qvibus vulgo ha-
ftenus unice deftinatum eft > Ted omni¬
bus adeo morbis abundantly ferofe
acri , qvae membranas 6 c nervos qvo-
qvo modo lacefcit > debitis ; Unde in-.
n C 4 aw*
_____ 4 °-
afFeftibushyftericis, fpasmodicis,arthri-
ticis,abunde officium facie.
D. Mollenbroc. Arthr. vag. fcorb. p. 87.
In arthritide vagafcorbutica non exulare
debet cinnabaris Antimonii, egregia? in_,
hoc morbo debellando virtutis. Et p. 160.
Hue qvoqve referri poteft (pecificum Dn.
D. Mich* qvod ob cinnabarin Antimonii,
qv^ ejus compofitionem ingreditur, non
folum anodynam vim posfidet, fed & ob
aliaingredientia nervos nervofasqve par¬
tes roborat > inprimis fummo cum fruftu
ufurpari poteft , fipulveri ejusanodyno
confortativo mifeeatur.
H.D* Luja Pra&icns ille Leucop. celeber-
rimusin MSC.
Cinnabaris iii fofrb ^ehrauc^f roPer flar-
contra epilepfiam, vertigi-
nem , peftem, febres malignas, aacb in ae*
trt#ltd)ttt 3 ufMen/in febribus con-
tinuis & intermittentibus, bietiet aucj) ftMber
attm calorem pmernaturalem, Eryfipe-
las,dyfenteriam,tusfim afmgulari humo-
rum acredine, thoracis compreftionerru,
AAfthma, in variolis & morbillis, optime
aliis mifcetur: 3 h©ic()£unD &licbcvvciflett/ifl
tv tin fonOcttnr SOtittH / inpoolagra feint
4 i.
i m&eruttfl* Ubev fciefeS JM'enet er contra fcor-
butum, unO Deffen Dolores, fangvinis ebul-
litiones rob. famb* cerevif. vel con¬
fers. ro£ do£adulto 5 /£
FORMULA.
Rec. Cinn. i# purificat .
Magifler . cor all.
perl.
cran.b.a. %j.
F. Pulvis fubtiliffimus , antepilepticus*
diaphoreticus , dofis a gr. X. ad XVI.
bis in feptimana adhiberi poteft.Schrod.
pharm. p. 270. Senn. Inftit. p f 1440.
Harm.Prax. chem. c.37.
Rec. cranii Horn.ft rang, (ffine A calc. | j,
Ungul. ale .
Vfci qj>erm.
Cinnab.fattit. a %J?.
M. F. Pulvis epilepticus mirabilis , cu-
jus }/. pueris ftatim poft paroxyfmum da-
tur, adultis vero )_/. iteretur, certifiime li-
berat_». v
Rec . Magift. cran. bum.
CC.
cor all. r.
per /.
fucin .
C$
Recub
___ 4 X -
Fecul. bryon .
p&on.
V'lfci quern.
Ctnnab. itt a. q. f. CM.
Hie pulvis infigne eft 6c przeftantifU-
mum antepilepticum ; abolet enim epi-
lepfiam , nifi malum fit hereditarium_,,
qvod tali modo dignofeitur , ft patiens
fcilicet Pulverem hunc afTumtum fe-
cundo vel tertio repetitum retinere no-
lit. Prodeftqvoqveparalyticis, refolu-
tis , convulfts, vertiginofis ; Epilepticis
deturdecrefcenteLuna , nifi afFe&us ra¬
tio temporis moram hanc difTvaferit-*.
Dofisperfegr. ij, ad vj\ Poteft tamen_,
extendi ad gr. XV. XX. XXX. pro ratio-
ne astatis. D. Dan. Angelus in catalog©
Medic, fpagyr.
Nota : Signum hoc a revomitione_j
petitum, noneftperennis veritatis; Sa>
piffime novi cinnabarin datam & fum-
eam efte citra vomitum, citra qvoqve ex-
fcirpationenu,.
Rec. Cinnab. iu.
Mag. C.Alc. aSijo
El&of.citr't.
' \ mgd.
4 ?-
Angel. 5.3/ M.in vitro
frdrcfent> <pu (per. Rolf 1
A i4r.
tdents.
Fee. Cinnab. Yri §ij.
Pulverifata in Alcoolirroretur &
mifceatur
co fitccin, ^
ment&a
cinntim.
rorifim. 5 3^.
In Mort&rio vitreo piftillo Vitreo^pojl addc$
'Cranil hum. S. A
llngul. alc.pp.
C. alc.pp . 5.5/.
Fecul. pton. 5ij.
Irid. flor.
Uagifl . perl,
corail\
ocul. he, a
ambr.gryfi)/.
Idafch.y,
FUof.citriq.fi. adgrAtumfitporeniy
In mortario agitentur, mifceantur, ad-
de fol o no. yr* S. antidinicum & epdepti-
cum tragema_j.
ibid. Rcc.Cmnab. i* 5j,
Wgifi.
44 -
Magift. C. ale. %uj.
corail,
perl, a
cran. h. 3 \j. M. F. Pulvis .
Idem Diftfert. chem. V~. cap. ij.
Rec. Cinnab. ■&, ^J?.
Minutim puluerifata irroretur.
Q^rorism.
rut a a adde .
0 fuccini vol.
ft ere. pavon. a^jT.
Cran. bum. pp.
Magi ft. perl, farinac.
cor Alii butyr.
ocul. 25. butyr. a. 5 / 7 !
Mofcbi.
ambra a. gr. x.
Sacb. canar. adponduc 0. M.
Dofis
V.
Dc fpecifico cephalicoD. loh.
Mich.
I.
CPecifici cephalici celeberrimum inter.,
^plurimos Do&os, & Indoftos nomen_.
eft.
II. Di-
4 ?-
II. Dicitur Specificum cephalicumob
potiftimumingrediens capirifeu fpirituu
animalium vitaliamqve fedationi ha<fte-
nus dicaturmqvod eft cinnabaris Antimo-
nii vel vulgaris nativa fele&ior praeparata:
Cui accedunt alia cephalica vulgo d
fpecifica, & inprimis Antepileptica, ut fe-
culasradicis paeonias, magifterium ungu-
ias aids, cranii hominis, violenta morte^
peremti, C aids, CC. Unicornu, fmarag-
di,fuccini, qvorum fumma utilitas, in_,
morbis capitis feu te&is, feu manifeftis u-
biqve vulgo depraedicatur. Non veto tan-
tumfpecificum cephalicum cluit, feddc
cordiale,obfpecies qvasdam cordis cor-
roborationi confveto more deftinatas,
qv^efunt Magifterium perlarum, coralio-
rum & alias, qvas omnes hanc panaceam^
ingrediuntur. Teutonica lingva vocatur
|fca$*etpjigc /
Poteft etiamdicifeda-
tivumArcheivitaliseanimalis , anodi-
num Naturae, fedativum Naturae, antepi-
lepticum, antiphreneticum. Delirantium
nonnullorum afylum. Rationis & fanas-
mentis non raro promum condum.
lit
4 6 .
III. m m n&e&fan Verb rlominaturD.
Michaelis fpecificum, non qvod au&or
hujus compofitionis vel virtutis patefa-
&& extiterit ille vir celeberrimus , fed
qvod freqventiflime illo ipso ufus fuerit_#
in praxi. Hinc non erubefcit fari 5t fateri
D. Hofmann. Clav.pharm. p. 293 .
Infinitos fere aggros, qvos multa millia
vocat, fpecifico hoc cephalico, D. D. Mi¬
chael fvafore 5c difpenfatore, adjutor fui£
fe. Veftigia hujus fpecihci vide apud Hart¬
mann. prax. chem. c. 37 , Mynftcht* Ar^
mam. chem.qvod D. Joh. Mich, in perpe-
tuis deliciis fuit, p. no. in. 5cc. Craton*
Qvercetan. 5c alios.
IV- Materia,ex qvaconftatfpecificum
hoc, funt ingredientia cordialia, 5c cepha-
lica, qvae conftituunt totum dompofitum,
ut vero, qvamam ilia Tint, pateat, in con-
fpe&um prodeat procefTus authenticus
D-Joh. Mich, familiaris.
Rec t Gnnab, ^nper —t'tonemptpius reBific t
*velcinnab. nativ\ armeh+ feleBio -
risfexies vel ultra reBif,
Fecul, rad, p&m.
Magijler, cpiUlfi*
cord*
47.
cord, lij.
Pol. 0* no j. M. F. Pulvis
S. fpecificum cepbabcum S, ro£j)($ JdCffc
Magifteriam epilepticum.
Rec. Magifter. Ungul , ale 4
cranii bom. viol, morte per -
emti.
C. ale is.
Magift. CC. a if.
fmaragd\ orient. r v. %j.
unic. v. lij.
fuccint M. S. ucfupra.
CMagifter'mm cor diale,
Rec, Magift. perl 3ft
coraU. %f
granat.
hyacint.
fappbir. a %ift
of de cord . C. 3j. M. P. Magtfterum.
cordials.
His deferiptionibus fubne<ftit avtogra-
phum D. Mich, notandum hie eft , qvod
Magifteria, qvorummentiofafta eft, ple-
rumqve fpiritu Vitrioli vel 0 tanqvam^
menftruo fuo prasparentur 5 in atomos
feparentur ; & poftraodura 0 ° c tartarus per
48 ._
deliqviumfa&oprtecipitentur. Satius ta-
men eft, qvando fucco citri vel granato-
rumacido Tr f Msebii aperitiva mifto,vel
Acet. deftil. ® -^-uacuato (Menftruo illo
noftro plumofo; folvuntur, folutio autem
( ft cum fticcis fafta eft,) 7 fontana ftm-
plici vel ( ft cum Acet. deftih ) fpiritu GHi>
qvi elegantius 6 c nitidius prae 0 c o ¥ dat ma-
gifterium, prcecipitatur 6 c edulcoratuiij.
Hucusqve avtographum. Vide qvoqve_>
Ilofmann. Ciav pharmac. p. 295 . 6 c the-
faur. pharmac. p* 8 i.
V. Qvamplurima hujus fpecifici in-
gredientia vel exiguse funt fpecificse effi¬
cacies, vel corruptivae 6 c deftru&iva?, pro-
lixasve preparations , vel homogenea 3c
fymbolica adfunt ipfts magifteriis fupe-
riora vel eqvalia , 6 c tolerabiliori precio
extantia.
VI. Cinnabaris nativa feleflior genui-
no modo per lotionem preparata, vilioris
precii eft, 6 c Antimonialem fuperat, ideo-
qve pre hac eligenda.
VII. Cinnabaris vel £lis vel nativa non
bene toties ^rijubetur > ut ex ante di£tis,
6 c poll dicendispatetL^
VIII.
4 9 -
VIII. Aplerisqvejamconceftumeft^
fimpliciterpraeparata&levigata vel fub-
tiliterpulverifata & elutriata palmam in_3
deftinatione fua praeripere magifteriis per
-n- 0-licos, ® fos, 8c ©inos alteratis 8c per-
verfis, proinde ilia etiam his hoc loco,cer-
totamenrefpe&u,&cum peculiaris indi-
carionis exceptione , prasferenda funt_,.
Siqvidera plumofa Magifteria non abfolu-
te rejicienda funtjubi adftribho 8c diapho-
refis euphoria promittit,cum-^©lie® per
abftra&ione patatafaciuntofficifi. Caete-
rum +fimplex acerrimum eqve folvit ac
acet.deftilo-.^-CB'li qvoqve folvit qvidem
lapides> < 3 c oftracoderma, fimultamen_*
eademve a&ione precipitate aut a fedi-
mittit. Sic qvoqve fuccus citri : qvid
qvod ejusmodi folutionem precium po-
fcant 8c augearxt j Precipitatio vero folu-
tionum cum y. £ difficilis eft 8c amba-
giofa_j. v
I X. Peonias turn maris , turn Foemi-
nx etiam usqve ad fiiperftitionem colie-
<fta radix in taleolis appenfa * pulverata_>>
deco&a, condita* imo blta qvoqve qvant-
opere expe&ationem curative fallat-*#
liinc inde non fine tedio obfervamus* Fe«
D culai
culae effoetse funt. Aliorum tamen expe
rientias, fl certiflima? dantur, circa hane
radicem, ilihilominus magnifacimus* Al¬
ee revera hie claudicat,& ungula tat pene
fuperflitiofis circa leftionem licig'iis ve-
Xata,tandemq; per fuccedentem debilita-
tionem nuper excufata, qvantopere idio- 4
pathicum, vel alias validiorem affe&urru.
profligate qvotidianaeobfervationes, Ma-
gnatumqve nil intentatum hie linqven-
tium,Ludus paffiro; teftantur. Minus in_j
ifto genere praeftat Magiflerium ungulae
aids, cornuqve ejus > feu fimplexfeu phi-,
lofophice calcinatum. Cervinorumin-
ftar potius diaphoretica funt. Nee alte-
rius pene conditionis deprehenditur hu*
maftum cranium,five e refpondente fexu 3
five ex ipfis futiirarum complementrs de-
rafum , varieqve levigatum ftterk_.*
Commendationestalium maximam par¬
te nudis tranferiptianibusinnituntur , aeq;
ac pleraqve muliercularumhic euporifta.
Siunu's interdum, fepeqve per accideris
tantuminde levafur,rnultiim efb& ftatim
id,in ea morbi caufarumq; obfenritate ap-
propriatoru ftrui adjecertintSiq; propeni-
tiori adhuc accommodatione^y el effieada;
Cra-
Crania philofophiceqvisprius calcinaves
ritjauc ufta vel efagaru rogis petierit,aut in
Magifteriu diverfi mode precipitando^vel
O ^ ra deftiper abftrahendo redegerit,aut
U.do fpiritu inde & © volatile gerit, habe-
bit inde qvidem, qvod fe diaphoreticum.,,
fedrariflime vere antepilepticum fiftat_, 6
MagifteriumSmaragdi,Hyacinthi, Sap-
phiri * aliijampridem elevarunt. C uriofc
tas hie regnat non efficacia. Parilis & ma¬
jor, prae Magifteriis,invetfto 5 precipitation
refolutio,adftri<ftio * &fi q vis alius eft in^
fuper operandi modus e longe parabilio-
ribus preparatis & fymbolizaritibus mi-
neralibus animalibusqve minores interlj
expeiifas habetur. Unicornu verutti^
£ qvadrupede EruditiS adhuc incerturti*
predoftus,fufpe<ftum 3 nihilo tamen valen-
tius cervinoCornu.Os deCoRDE C. ob vfc-
natorias perfvaliones non opus eft,ltt cot-
rodam 9 . Succini vulgaris falte: flavi pellu-
cidi fimplex pulvisMagifterio preftantior
eft, perlaru virt 9 in magifteriisirivertitur*
dfficacior eft in matre perlaru nude faltem
pulverifata. Cdrallioru fimplex pulvis per
fufticiente l^vigatione vel decapulatione,
aut eolatoriasperlinteolu excuiftonesfub-
t) % tai*
__ **• _
tilifatus damnata pridem coralliorumMa-
gifteriafuperat: In confenfuaii levioriq;
malo vix qvicqvam ultra cervinum un-
gulam>aut ultra cervinum C.vel famofius
adhuc cranium , poft a fimpl. divapora-
tiones aliqvot lcevigatum, aliaqve inver-
tentia, vel fexti, ceu vulgo vocant , paris
nervos, ubiubi tandem &qvoqvomodo
demulcentia aliterve circa ftomachum_,
occupata agere vifiimeft. V- Excell. Lu-
dov. pharmac. p. 2.89.191. 322. 323. 616.
<517.638.639,640. 642.655.711,723. 724,
731.7^2. &c.
X. Principium omnis fere operationis
in hocfpecinco cephalico dependet a cin-
nabari, ei prsecipitante, invertente, abfor-
bente,& edulcante reliqvoruin pulverum
3c magifteriorum,
XI. Pulveresabfbrbentes, inverten-
tes, pra?cipitantes pauci fufficiunt. Scil.
CC* ph. pp. terr.fig. fuccinum alb. prae-
parat.&c. Autunicum faltem folitarium,
euporifton , invertens , cum cinnabari
anodyna milcendum.
XII. Abufus hujus fpecifici ubiqve_>
locorum notabiliseft. In infantibus epi-
lepticis notavit eundem Excell. D. Eth-
mlille-
n-
miillerus Difp. de epilepfia Anno 1676.
habita. Ridendi ( monendi) hunt incauti
ifti Praetiei, qvi fine ulLa habitacaufarum,
carcinoma hoc producentium, ratione_>>
omnibus infantulis epilepticis vulgatum
illudinftar Deorum Manus adoraturru.
fpecificum cephalicum D. Michaelis pro-
pinare non verentur > qvippe cum nihil
hoc in paftii fit imprudentius, qvam ano-
dyna. ( fola fcil. infra enim cifm volatih-
bus mifta probat.) exhibere, qvoniam aut
in vifciditate ventriculumtenellorum oc-
cupante emoritur ejus virtus, fepultaqve
remanet , aut fi inanes vomendi conatus
obtigerint > liftendo nervofarum fibrarum
motum > asqve horribile fuffocationis va¬
lent inducere fymptoma, cautus proinde
qvilibetPra&icusjuvenis efto ,ut infarci-
entem ventriculi vifciditatem vel prius
tollat, vel fimul cum fpecificis antepilepti-
cis perincidentia educat ; Qvainrepla*
cent mihi formulas ex Gibus voL 6c prae*
paratis abforbentibus, cum anodynis pr^-
fcriptas , qvas faburras iftius maleficae ga-
zophylacia evacuant,&infigni tame praxi
asgrum, medicumqve juvamineexhila-
rant. 6cc. Hue usqve ille Virdoftus.
D 3 Qvam*
Ml
Qvamvis diffiteri neqveam , me fkpius
eximia cum naturae fedatione in hi(ce_*
vifciditatibus tennellorum epilepfiferig
jnanibusqve vomendi conatibus turn the-?
riacam acfhibuifTe,tilim folam cinnab. cum
ocui, 25 . folis, interdum cum extr. Opii*
alia vice cum gialapae tantillo milhu Non
raro poftaliqvotdemum dies praemifla^
cinnabarina anodyna & opiata gialapinu
qvoddam fecutum eft,nec unqvam obfer-!
vavi inde fuffocationis aliqvot horribile_*
lymptomata. Qvid qvod cinnabarina lac
vifco Turn aeqve fluxum reddere qvqant,
( fi non citius: ) ac longinqvos humores
ferofosin coagulum abeuntes reddunt^
fLuxos, attenuant & incidunt. Sed qvis
non hie divinae eoncurrentisqve provir
dentiae primum pr-ece numen adorat_,?
Genuinum Jiujus cephalici feu potiusf
cinnabaris cum variis abforbentibus mir
fix ufum in epilepfia dexterrime tradit_j>
Excell. Ludov.pharmac. p. 642.643,
XIII. Qvibuscunqve morbis curandis
vel mitigandis cinnabaris nativa velAn-
timonialisprodeft , & fupra cap. de ufu
& fine utriusqve cinnabaris prolixius a-
fhjmeft 9 iisqem & fpepificum hoc ce*
pha*
phalicum amicabilem prseftar operam-*.
XIV. Magifteria plumofa fiadduntur
cinnabari,tanqvam Bafi, levius qvafiqvo-
qve fit & plumofum fpecificum > inprimis
fi accedat continua forte levigatio, cujus
ope omnia intimius uniuntur; Hinc non-
nulli putant, fi forte cum fimpliciter tan-
turn praeparatis , & laevigatis pracipitan-
rihus cinnabaris mifta eft , ut hinc ufus
tempore grana nonnulla fundum coch-
learis petant, hoc non effe verum fpecin-
cum > hujus enira effentiale qvaficonfe-
qvens effe fupernatare, leve & plumofum
effe. Sed nil fere decedit principio opera-
tionis in hoc mifto* five fupernatet ,five-j>
mergatur, modo cinnabaris fele&iffima-s
miftutn ingrediatur.
Caput VL
De cognatis, qvce fyrnbolicam ha-
bent naturam-j,
I Nter ea enim & cinnabarisnativamine?
ralis, fplendens; Huic enim certo refpe-
&u , cinnabaris Antimonii #qvipararx f
differre tamen in qvibusdam qvoqve potr
eft. Differentia defumitur
D 4 * «■*
_jtf._
I. A Causa efficiente, nati vam Nature
producit, 6c mifcet partes $reas 6c ^riales,
ea menfara, 6c proportione, qva* ipfi allu-
bet; Cinnabarin £ii vero Ars, vel che-
micus efformat , dum | =^tus ^ium cur-
rentem, £. verb fuum , qvo ligatur $.,
fuppeditat , ut unum conftituatur mi-
ftunu,
I I. A Materia feu principiis conftitu-
entibus, qvaefunt &$. vivus. Incinna-
barifii$adebrutilans , vegetum 6cco-
piofum non efb qvale6cqvantum cinna-
baris nativa mineralis, fele&iftlma, vulga-
tior enim minus rutiiat, licet efficacia fua
pon deftituatur, fa ventia Naturae eft ade-
pta. Hinc qvoqve mifture hufus native
perfe&ior, 6c energia vegetior, pra? fa&i-
tia Hi, qvin in $ ipfoaliqva forte eft diffe¬
rentia, ut in nativa arripiatur fingularius,
6c ab ilifuo modo differens*
III. A Forma. Jam tetigi difFerentiam
a forma interna 5c externa. Interna dat_»
operari, qvodefficaciuslvideturefte iru,
nativa, obplenioremmenfuram. Ex¬
terna eft color, qvi intenfior eft, 6c fplen-
didior, qvam cinnabaris ilis vel toties re-
ftificatce.
IV. A
57 '
1V. A Fine. Pofitis fic principiis hujus
compofiti plenioribus, vel etiam alterutro
efficaciori, fcilicet £re, & compage prin-
cipiorum magis proportionata, emergic^
qvoqve fpes intenfioris energize, qva de_,
loqveturMembrum II. de Cinnabarina-
tiva, capite de fine & ufu.
Caput VII.
De oppofito feu contrariis & pu-
gnantibus, i. e. anrithefi.
Vae cinnabar is vel exijlentiam feu
\J f ^=ndi posfibilitatem , Del ejfentiam feu
qvidditatem in elementis fuis & prtncipiis
conftituentibus 5 vel ufum omnmoxa caren•
tem impugnat .
I. A Nonnullis plane negatur, cinna-
barinper vulgatos elaboration^ procefius
elevari* Ex horum numero eft Billichius,
Vir alias rum temporis experientiffimus,
candidiffimi Angeli Salae, nifi fallor, Difci-
pulus &Gener, L. i. obferv. & Paradox,
chem. c. 14. qvi contra Barthium negate*
in £Itione vulgari in collum £L elevari
cinnabarin, aut in eo qvod elevatum eft*
efte cinnabarin, dum feribit: In comuta_»
D 5 liqvo-
____ si __
liqvore gummofo deftillato cinnabaris &
Barthiomemoratae$=^to atqve £ Anti-
monii conflata facbitia, imaginaria, fidfci-
ria, figmentum eft. Ad qvam heterodo-
xiam fic refpondet Rolfincius Chena- p*
564. Incidit in errorem non impetratas
cinnabaris , qvodcollumSlmetu conger
lationis, &inde natae obftru&iQnis praefci-
derit, turn omne refolvitur in butyrurrm,.
Idem in DifTern chem. de Antimonia
c. I7.itajudicat adparadoxum illnd JudU
ciumBillichii : Qvid hoc eft dicere ? Po-
tuitne efiugere virum in arris operibus
oculatifiimum ? exercitatilfimum , cin-
nabaris in 61 , Colio in confveta Rtione?
Potuit fugere Omnino non faris cantum in
eo , qvod ne butyrum in colla £1 coacre-*
fcatqubeatpraricindere coilum aCollo.ab-
fcifib nullus concrefcendi locus/ed omne?
deftiilatin excipulum , &tum fempeiu
plus butyri coiligifur. Hue pertinent*
qvaridemhabet M. Rolfincius 1 . c.faepius*
inqvit, errores committuntur, ut cinna¬
baris in collo Retartce non appareat » fed
in fundo deftillatio cum Antimonio
maneat conglobata , rubra vel flava in-
duta vefte. Et Differs chem. f. de Am
timm
timonio c. 17. Qvi, inqvit, remoto recipi-
ente adhibitaacula igmaria vel carbone^
vivo adcollum SL obftruftae > acuto cub
tro vel ligneo ftylo concretum butyruiru,
furfumpeUunt, utliqvefcat, &inreci-
pientem labatur, impediunt, qvd minus
concrefcat cinnabaris, qvin idemipfunu.,
qvod in collp £1 concrefcere videtur , &
collum obturat, primum glaciali forma
tandem rubelcit , & cinnabarina forma
apparet j ipla eft cinnabaris^ Ideo ca-
vendum ab illainani folicitudine , neob-
turetur retortse colium aut retarta_j»
rumpatur. Nullum obturationis omni-.
modae periculum ; Semper meatulus a-
pertus aliqvis fervatur,inde nullum etiam
rupturae periculum.
II. Elementa cinnabaris hoc modo
impugnantur,dum nonnulljPrincipium^
Antimoniale prorfus negant, alii oct*
jiullo plane modo coire poire ftatuunt;
ordine lingula perluftrabimus.
1 . li 5 qyi afferunt cinnabarin Antimonii
parum vel nihil iii participare, hoc nitun-
rur medio termino * qvia in © a & L outyrt
& cinnabaris fere tantumAntimonu later.
6o.
qvantumfuitreceptum, ftriis fplendenti-
busconlpicuum^.
Rec. per inftantiam: Si £. cum lixivio-
fis coqvitur £ copiose elicitur* nihilomi-
nus tantundem fere £ii in eosdem ufus
coqvendi faspius remanet. Deinde pon-
deris decedentis momentum compenla-
tur irrepentibus ^rialibus gravibus ato¬
mism miculis, & bine fplendens etiam_,
in fundo reftitat £.qvia partes ©inse non_,
potuerunt f ceu menftruo plenario folve-
re omnino. Et ficut non inferri poteft,
Pondus *ii fere manet integrum, E. % vi¬
tas, qvi e butyro prascipitatur, non eft £lis
profapias; Ifa qvoqve neqvit concludi ex
eodemfundamento , cinnabarin efte fo-
lum trialis genii, nec £ium participare*
11 . SylvefterRattray aditu novo ad oc-
cultas Sympathias & Antipathias caufas
inveniendas,^. inqvit,& E fe mutuo aver-
fantur, fi itaqve fe averfantur , qvomodo
poteft cinnabaris hasc e compage ^ii 6c
bus ^rialibus conftare, aut principium
efte omnis operationis , qvod tamen vin¬
culum avtopfta mon ftrat.
Rec. I. Non omnia vera funt, qvae de_>
viribus rerum naturalium in triplici re¬
gno-
6 \.
gno fympath. & antipath, ibi traduntuiL, ;
Muita ibi falfa,& erronea reperias.
11 . Non additur, in qvo conftftat illa_a
Antipathia. Cum contrarium eluceat_»
in £ r; ii &¥ vinculo , qvod tarn firmurm,
eft, utnecacalidonoftro nativo , /altem
totaliter,diftolviqveat. Hasc de exiften-
tia, 8 c eftentia feu elementis cinnabaris, In
oppoiitione,reliqvum eft,ut videamus.
HI. Qvare Ufus cinnabaris internus
nonnullis fit fufpeftus. Rationes pro fu-
fpefto & periculofo cinnabaris ufu funt
feqventes:
}. Cinnabaris £ii in V cajente diftolu-
ta abit in pulverem niveu, ejusdem gene-
neris, cujus eft -f rius vitas; ita ratiocinatur
Billichius contra Barth. I fupra citato.
II. CinnabarisAntimonii retinetnatu-
ram Mercurii,proinde eadempoteft exci-
tare fymptomata, qvas$-ftve crudus, live
pi apparatus*
III. i Nulla praparatione emendari
poteft , utintra corpus citra noxam fumi
poftit_,. ,
Ad I. Cinnabaris Antimonii rite pra^
parata 8 c in v calent diffoluta non abit in~»
pulverem niveum ejusdem generis, cur
jus
6l.
jus eft ? vitae, fed abit potius in pulverem
rubicundum, ex partibus volatilibus An-
timonii $reis j & $rialibus conftantem*
ftibfidente in fundo qvodam fii regulo*
proutl^piushujusrei fa<ftum eft experi-
mentum. V* Hofm. Merh. med. & clave
pharm. p. 292,. ubi fcribit: Mechanica ifta
<ie cinnabaris £ii per calentemtranfmu*
tationein $ vitae album falfa eft,qvod cui-
Vis experiri licet. Qvem hie regulum vo-
cat Hofmannus , forte fuit ¥ius vitae cin-
nabari nondum lotae circum circa adhae-
rens, qvi etiam fine dubio decepit Billichi-
um, ut transmutationem putaverit efte_Ji
qvae fuitfeparatio & elutriatio,fed qvi fieri
potuit, ut nonfimulvideretcinnabarin?
Ad II. Licet cinnabaris iii in gremio
fuo foveat ?ium currentem, non tamen_*
eadem poteft excifare fymptomata,qvae¥«
In cinnabari enim compedibus £ii £reis
eft vinous , atqve fie non dat turbas iftas
qvasvel liber, vel@ibus corrofivis irreti-
tusciere poteft,& folet, neq; enimventri-
Culi digeftioni paret,qvae compagem ipfi-
usfolvere omnino poifit , neqve in corpo¬
ris oeconomia recipitur, qvam vis adfum-
ca haereat ia
silted
altered, Varie tliireq; afficiat * & iiluftres il-
las exerat dotes,qva? cap. de fine & ufu in
variis mo rbis extant. VideFrider. Hofm.
Meth.med.pa42,.
Ad III* Hasc ratio eft illuftrisCollegii
Medicorum Pariftenfiu, cuj us cu fuffragio
meminit ajirovhoq dim chemicoru hoftis,
Hofm. Altorf. Medic, oftkmal.p. 5^0. cuj 9
Verba digna funt,ut hue trahantur,ita ante
ille l.c.Cum inGaM appulifient haec offi-
cinalia mea,par amicoru feleftiffimu.D.D.
G uidoPatinus,Medic, Parifientis>& Carol
Sponius,Medicus Lugdunenfts, cenfuere
ipoSH/u&M* addendu hie efTe Decretu Col-
legiiMedidPariftenfeqvod ultra centum
Viros gravifTimos fe extendit, contra ftibij
trfurn ante annos 80. latum adverfus non-
nullos medicaftros chemicos & empyri-
cos,de iftius veneni ufu imperit^ plebecu-
lae,ut folent, in omnib 9 mirabilia pollicen-
tes,hoc iftis verbis eft tale: Univerft Colle-
legii Medicine facultatis conventu habito
fuper ftibij, feu Antimonii Judicio, & lege
ferenda, fancitumeft, omnium, qviin_.
Medicinaclaruerunt, audoritate, atqve-p
rationibus , cum alibi fepe , turn nu-
per apud Patronum regium dedudl%
___< 4 ._
ipfum ftibium deleterium efTe. 5 c inter ea
fimplicia* qvse venenata qvalitate pollent,
annumerandum^ nec polle qvavis praepa-
ratione emendari,ut intro citra moleftiffi-
mam noxam poffit affumi. Datum iru,
Scholis medicine. p Cal. Aug. Anno.
1 06 . His addit Hofmannus : Qvodqvi-
demfapientiffimumantiqviffimae , 5 c o-
mnium celeberrimas facultatis medicce
decretum utinam noftris temporibus tarn
religioseobfervatumhaberetur > qvanij
prudenterfuitinftitutum. Hcec ille. Hu-
jus fententice qvoave mentionem facit
Rolfinc. DifTert. chem.j.de Antimonio
cap .7.
Qvam vero abludata veritate horumu
centum virorum Decretum , Ratio 5 c ex-
perientia hodierna, 5 c fanior chemia bonis
lateribus perorant. Conftat enim inter
omnesinauftriosHermetes> qvamomni
modo innoxium reddatur £. per fufficien-
tem fixationem cum ® , qva in vim plane
diaphoreticam vertitur , dum tres atomi
<D, uni atomo Antimoniali omnem qvali-
tatem emeticam aiiterve noxiam>aut vul-
go deleteriam adimunt. Notus qvoqve^
&S emeticusilis ritepraeparatus, 5c ge-
nuina
_____ * 1 - _
nuinadofiaclegitimo morbi tempore da¬
rns , qvod raro moleftam poft fe noxatfL*
relinqvat. Ut taceam clyflum Tin-
<fturam adeo decantatam ? & viribus fatis
benignis pollentem, nec non Bezoardica
mineralia & reliqva ex Marte &c. qvx £ *
ejusve reguio carere non poffunt. Ipfa_j
cinnabaris, qv# $ £ii gaudet > in fua corn-
page nunqvam vel moleftiam , vel mor¬
tem, qvin potiiis pr^fentiffimum emolu-
mentum attulit, & magna pericula im_»
morbis malignis 8 c aliis propulfavit, qvod
fieri non potuiftet,yf £> nulla pr¶ttont*
emendaripoffet > ut intro citra molefti/fimarnj
hoxam adfumatur > Et lane mirandum eft *
iii $ Tola adhasfione $ii vivi tarn benignum
reddi, ut 8 c anodyni 8 c fedativi nominee
veniat, Hinc etiam Rolfincius 1 . c- pro
epicrifi addit p. 7. Qvod hx inve&iv#,
qvalesdc alias adducit, partimfiiniftrum
8 c incempeftivum ejus ufum folum tan-
gant,qvo gra viflime poteft peccari, non_*
verb legitime prseparatum : Partimvero
E roficifcanturab iis , qvi nihil non repre-
endere folent, qvod ipfi non intelligunt,
nec fatis afleqvuntmv Accedit, qvod&
eo tempore relegatum, a melius informs-
E m
46.
tiseffe&umqve videntibus jam Anno
id37*receptum 5 c inpurgantium numero
collocatumfit; Cumqve multi contradi-*
cerent, tandem 1666 , fuffragantibus e
101. convocatis Medicis 92. repugnanti-
bus tantum 10. fupremo curias decreto
publice conceftum eft , ut Antimonio
uterentur , de eo difputarent, 5 c fieri-
berent. V. le Journal f. Anno 1666. Opti¬
mum fie Antimonium in civitatem medi-
cam receperunt Viri illuftres poft inte-
gros centenos annos > qvod eft unum no»
Membrum. II.
DE CINNABARI NATIVA.
Caput I.
De Nomine.
C innabaris nativa eft Terra mineralis
lapideficens rubricunda , non qvod fit
vera Terra * fed propter analogiam.
Hofm. clav.p.29n
Seu: EftGleba purpurafeens Hydrar-
gyro multo referta , ex qva fiaspc fponte
profilit. Renod.de Mat. med.p fr 29j.
Seu
Seu eft mineralelapidiforme, rubicum
dum, ponderofum , $repeculiari &$rio
vivo abundans.
Hincmirari fubit, cur Renodams cin-
nabarin faftitiam ponderofam voceti_,,
mineralem vero non multum pondero-
fam , &tamen hydrargyromultorefer-
tam ; de Mat. med. cap. 14, de minio
p.293.
Nativa dicitur ad difFerentiamFa&iri^
qva2 vel fit ex £ vulgari & $io vivo> vel ex
i cum?. =2=to.
Scribitur ab Hofmanno cinnabariMed
officin. p, 5T35** Cinnabriump.551.6c iii_,
croliio in genere mafcul. ufurpatur Bafil.
P*> 40. ut & a Velfchio Mi&omim.
p. 10.
Dicitur etiam Lapis miner# argent! vi-
vi. Germ.gtnoktv
Anthrax foftbribus > 5 c Vitruvio. Mil-
‘on Plinio c. 7. L. 3$. qva* vox polyfima_j
■amen etiam rubricam , aliaqve rubifi- r
:antiafignificat, annot. fcapul. recentiffi
Edit.
E i CA^llf
Caput II.
De Materia ex qva feu principiis e£
fendi propioribus.
pRincipia eflendi, feu Elementa cinna*
^ baris nativa cum ili communia habet,
qvaefunt& dicuntur$&$. Hinc
Hartm. in croll.p. 414. Cinnabaris na¬
tiva minera eft £ii.
Senn. Praft. L. vi. p. rru 283. Cinnabaris
nativa eft Lapis miner# argentivivi , at-
qve inde cinnabaris nativa ac mineralis
appellatur.
Schrod. p. 419. Cinnabaris ex £ & £ vi¬
vo cu Materia terreftri inftar iapidis com*
pa&is conftat. Et p. 397. c. 1^. de $io: Na-
tivus ?rius, etfi nonnunqvam per fe ipsa
Natura operatrice feparatus inveniatur,
plerunqve tamen e Terra mineral^ qvam
cinnabarin vocant, evocatur.
Hofm. Meth.med. p. 141. Cinnabaris
nativa eft minera ?ii, multumde £re in
criparticipans.
Idem in clave p. 291.
In hac ?. vivus & £ exqvifite invicenu
mixta , & ambo cum ilia rudi Materia mi¬
neral; in qvaea hofpitantur, hoc rubrum
69 -
corpus , fads ab utroqve difcrepans, con-
iftituunt_,*
D. Wedel. Pharmac. p. 139. Cinnabaris
nadva eft minera ?ii & Slrione per clefcen-
fum inde elicitur, & qv'oqve ejusdera
ifeorfim impetrari poteft.
Caput III.
De Proceffibus, qvi eliciant Mer-
curium currentem e cinnabari nativa, feu
de refoludone cinnabaris in fua
Elemental.
I.
S Chroderus rufticanam producit En-
chirefin p. 419. modus, inqvit, ?ium in-
, de eliciendi, vel Rufticis non ignotus eft:
, Ollam cinnabari implent, eamqve ollae
alteri interpofita lamina ferrea ore conver-
fo imponunt, lutoqve circumlitovi a cir-
i cularis , qvi fit A carbonum vaslamben-
1 tium , ^ium vivumexollafuperioriinin-
feriorem defluere faciunt , ad modum>
qvo Sltioper defcenfum di&a perficitur.
II. Zvvelferus Mantiff. fpagyn P- 3 J 9 -
poft Pharmac. reg.
Ex cinnabari nat. veledam Antimonu
E 3 Mer-
70 .
Mercurius currens vivus, fincerus &pu-
rus, ad ulteriores labores vulgari praeftan-
tiormodo feq. confici poteft.
Rec. Cinnab. nat.rubricundifTHungar.
aut etiam Carinth. frj.
Cuiinpulverem fubtilem tritae adde_>
limaturaeferri/euchalybisgviij vel. x.
Calcis viva* ^vj. mixta hume&entur
nonnihil pauculo + £lto, immitanturqve
retorts vitreae, ac A aperto per gradus au-
&o expellatur Mercurius in vas recipiens
praepofitum, v frigida femiplenum. Mer-
curiusproleftusfeparatusab V ; perco-
riumfemel atqve iterum cogatur^ qvi vul¬
gari prasftantior erit, praefertim fi repeti-
tis ^tionibus purior reddatur; turn etiam
additione mineralium qvorundam ani-
metur, modo feq. fcil
Rec. £ puri ftudiose e Cinnab. extrafti
Reguli i cftialis ftellati a ftj argenti
lim. ftip
Qvibus probe mixtis , & amalgamate
«^tur $ius A aperto, per a & pellatur in_,
vas recipiens praepofitum V ad medianu
partem repletum ; Et ha^c ipfaMercurii
s^tio feu^tioafpeciebuspraediais ofties
vel decies repetatur, fingulis vicibus
Mer-
7 *.
Mercurium ficcando, 6 c¥trajiciendo; fie
ut aqvila libere volabit, a metallis 6 c mi-
neralibusanimatqve =^uofus, nec noru.
purus ac limpidus fa&uSj a^trhereoqve co¬
lore fulgidus apparebit. Hinc Mercu-
rius non immerito philofophicum dixe-
ris? qvi fblem 5 c lunam in primam fui ma-
teriam revocare 5 6 c —ualia rurfus efficere
poteft, fervata feminali virtute, ac radical!
humiditate.
D. D. Wedel. Ann. in. Ephem. cu*
rioCp. 173. £.ex cinnabari nativa feparari
poteft,fi ilia cum©. ? anatica proportio-
ne mifeeatur ; indatura terreas firma? 6 c
A 1 . a. propellatur Mercurius in Recipiens
vas, cuivfrigidainfufafit. Hinc© ,qvod
in a remanfit, coqvitur cum v. f. q- nltra-
tur 6 c inftillato Aceto deftUlato pra>
cipitatur £ fubtile, qvod debet edulcorari,
exiccari 6 c pro ufu fervari.
Nota 1. Hx Refolutiones non aliunu
ob finem inftituendae,qvam ut Mercunus
purior eliciatur , ad ufus medicos aptior.
z. ut videamus Elementa > cum m qva^
avid refolvatur 3 exiis etiam conftituatur*
3. ut pateat , qvantillum fit fulphuris
3 E 4 m
in cinnabari y ft ?ii portionem contra a^fti-
mes. Casterum cinnabaris integra fervan-
da eft, nec divellenda per has & alias en-
chirefes, qvando vires fuasimpertirena^
turae decumbenti debet f V. cap. IX. de^
©ppofito*
Caput IV,
DePrincipio &modo, qvoCinna-
baris fuam abfolvit operationem-..
F'\Eutroqvenotandafunt feqventia do-
^(ftorum iEfculapiorum animi fenfa_,,
absqve prolixiori prafamine-j.
Hofm. Merh. med. p. 142, & clave~»
pharm.p.Z9i.
Ventriculi Digeftioni minime paret_.,
jieqve in corporis noftri oeconomiam re-
cipi poteft 3 adfumta tamen > qvamdiu hx~
retinftomacho, Archeum noftrumalte-
rando varie mireqve afficit Idem p. z94*
Cinnabaris omnem digeftionem Ventri¬
culi ac inteftinorum a&ionem fubterfu-
giriutin corporis noftri oeconomiam di~
ftribui neq veat, fed vel odoretenus, aut_,
nudofaltemadfpe&uvarieqve mireqve-*
Archeum noftrum alterat Et avx de £
dia-
_ n ____
diaphoretico, ejusqve modo agendihabet
Hofm. Meth med. p. 143, merito ad hanc
cinnabarinfecundum evepy&lcts appli-
cari qveunt: Ita autem de illo ille ex Hel-
montiofuo , qvem deperibat perpetuo a-
more: Mercurius diaphoreticus> qvi nil
aliudeft, qvam cinnabaris qv£edam,cui
£ internum (B-li. % fuit affufum , & fixa-
tum, alpernatur omnem digeftionum la-
borem: Infuperficieluditdulcedoejus£.
Pars autem?. per £ obte&a externum la-
tet, nec operator,nifi per fpeculum lucens
trans , & fic Archeum non folum adlu-
bitum affe&at } fed & infenfibiliter fermen-
torum peregrinorumimmutatione, ab-
fterfione, & ablatione, Ipirituumqvefeu
virium reftauratione potens eft.
Excell. D. Ludov. Pharm. f>. $ 4 °*
Cinnabaris Mercurii potiftimum liga-
tura&difpofitione agere videtur. p. 352.
Vix in ftomacho vel pufionum obferva-
tione refol vitur, fed incomprehenfibili fe¬
re, nec turn determinato conta&u defubi-
tofaepe^cumconftmilibusaliis, qvodfu-
umeft,agit. .
D.D. WedeL Pharmac. 104. £ri puro
Prindpiummultae energiaeadfcribere vi-
E / detun
74 -
detur : $ra pura, inqvit, abforbent, dia-
phoretica > nervjoa , dcanodynafuntc^.
Naturae haec noftras funt arnica , 6c Hu-
moribus acidis , atqve acribus infigni-
terdrcata , abforbent igitur hos , fiqvae
alia, edulcant, faturant , figunt, unde
qvies optata lafiatis -^bus 6c membris
exoritur. Dolores omnes conticefcunt,
6c acrimonia irritans nervofum genus 6c
membranofum fopitur , ac annihilatur.
Exemplo fit vel unica cinnabarisnativa^
6 cita_ 3 .
Idem ibid, p.2,40. ligature £ 5 cMercu-
rios adfcribit omne Principium operatio-
nis. Cinnabaris,inqvit,nativa, fiarenofa
6c faxea abfit, 5 c fecludatur, ubi opus,fub-
ftantia i non eget Menftruo , ut extrahan-
tur , vel folvantur partes > fed qvi vires,
qvas posfidet , utiliter impendere geftit,
eomodo, qvoNaturaillammifcuit, uti
cadem opus habet , cum nec in £ folo,
necadmixtis partibus Oribus vel aliis fo¬
ils eaedem reperiantur, fed ex utriusqve~>
mixtione refultent.
Egregie illuftrant modu operandi cinna.
barinu, qvae habet Ang.fala de o,de G po-
tabili
rabili, de Luna, horumqve modo operan¬
ds qvem vide feptem Plan. Terr, recenfi
8 c chryfolog. p. i8p 186. 197- 198. 233*
* 34 - * 37 -
Caput VI.
DE QVALITATIBUS, FINE ET
USU CINNA BARIS NATIVE
in Morbisvanis; EjusqveMisTiONK
eum Aliis mifcibilibus,
PllNCTUM I.
DE USU INTERNO,
qvatenus a miftioneabftrahit.
I N qvibuscunqve morbis fupra ta&is
cinnabaris £lis valet 5 cum illis etiam_s
Nativa , non tanqvam cum Erafina-
de, militat, qvin plerorumqve elegantio-
rumMedicorum confenfuharceamtupe-
rat. Proinde operas precium eft , utde_*
qvalitatibus 8 c ufu ejus ecuris doftiorum
8 c probatiorum Medicorum, paflim fpar-
fa teftimonia cbUigamus, & in unurn ob-
tutum lege methodi noftrae cogamus.
I^enod t deMat. med.p. 293 *
76 .
Cinnabaris, inqvit, multo qvodfit re-
ferta vires ejus habet. Qvod cum fit et-
iam lippis & tonforibus notum , a multis
circulatoribus ad luis Indict curationem^
ixpe ufurpatur, qvi ex ilia tarn impruden-
terfuffitusparant , utmultusftatimirL.,
tremorem, & paralyfin inridifle, alios in¬
terfile viderirru.
Ad qvx verba notandum i.Falfum effe,
cinnabarin qvamcunqve cum ?io vivo
£re non ligato easdem obtinere vires
a. Non probandi funt fuffitus e cinnaba-
rfiutpoteqviMercuriusvivum a vinculo
£reo liberant, fub fumi forma nervis im-
pingunt, utpoftmodum tremorem, para¬
lyfin & mortem inducere polfit. Compa-
gesha^cnon eft difiblvenda, fiveils vires
tantopere decantatas fine noxa in corpora
votngo) experiri.
Hofm. Meth. med. p. 284.
Cinnabrium nativum Mercurii radix *
& minera magnarum eft virium in epile -
Idem clav. pharm. p. 191.
Cinnabaris nativa depurata maximi
seftimanda eft obnotabilem ejus effe&um
in de-
17-
in defperatisjimis et'iam m or bis , multorum^
\fymtomatum congerie ftipatis*
Ibid. p. 193. C inriabaris nativa, ut etiaiFi
Antimonii obftupendam earum efEcaci-
am in finitis affe Bibus demulcendis fum-
mo in ceftimio habetur ,i tem. In cin-
nabari latent egregia Arcana contra tnfi-
mtos affefttis interne adhibenda_>.
Incomparabilis chemiaterD.D. Lu-
dov. Pharm. p. 345'. 346.
Cinnabaris nativa fele&ior ^riale qvid-
piam tutum, efficax & parabile eft. Non
qvidem dire&e & per fe diaphoreticum.,,
fedbonumfaltem ac polychreftum exal-
tatorium, multorumqve concurrentium
lymptomatum praefens eft deleterium, ut
asqve felicius imo fecurius revera curabi-
liainter competentium acceftum percu-
rari tantifper qveant citra vulgatiorurrL.
$rialiumplerunq; faltem tranfcriptorum,
remifTas, aut infidas experimentationes
vel lecretiorum operoliores perqvifttio-
nes*
Idem ibid. Cinnabaris nativa fele&ior
aut a faxo adhterente per trituram aut elu-
triationem feparato, citra aliud artificium,
qvamdiuturno, donee paucisab hinc an-
nis
nis magis nunc increbefceret,ufu pr^ftan-
tiffimum ac fecuriffimu £riale,paulo ante
laudavim 9 ,non folumDiaphoretica modd
di&a'notabiliter exaltat,ut v.g. fimplexBe-
zoardic'um minerale^debita hujus propor-
tionetinftum, fepe pro Griaeftimatum-,
fuerit. Nec epilepticis tantum etiam re-
censnatis , fi unqvam qvidqvam inter
ejuscemodi fpecifica , in fufficienti ta-
men ubiqve dofi benefacit; Verum et¬
iam hyftericarum , ne opiatis qvidem_»
placandarum, colicorumqve tormina^,
vertigines, vagas Arthritides, DentiumL.
aliarumqve nervofarum Partium dolo-
res , cutaneosqve Affe&us complu-
res , folitaria vel pr&cipitantibus, aliis-
qve fpecificis fociata evidenter ienit, at-
qve tollit. In Phantafise infuper vitiis,
morbilIis,Petechiis,pIurimum confert.
D. D. Wedel.de Epijepf hyfter. Difput.
Cinnabaris ob abforbendi, Sc Humo-
rum acrimoniam mitigandi virtuteiiL,,
medicamentum fine pari in Epilepfia
hyfterica.
Idem Pharmac. p t 132
Vice-
Vi cephalica, nervina, abforbente Hu-
mores acidos, acres, aufteros 6c in coagu-
lum abeuntes,liqvante 6c fundente excel-
lentiiHma prasdita. Etp. 104. Beneficio
cinnabaris fluxiles redduntur humores in
coagulum abeuntes,tenues nimis 6c acres
corriguntur, utinde qvod ultra cinnaba-
rin 6c opium acrimoniam 6c dolores aeqve
tollat, vix aliud Tub foie reperiatur.
Merentur his anne&i freqventiffima?,
veriflima?qve laudes, qvibus illuftrat cin-
nabarin item 6c nativam idem ExcelL’
Wedelius , fidelisutriusqveHyperafpi-
lies, de Facult. Medicam. p. u. 46.70.80.
82. 87. 86. 99. TO^.414. 118. II 9 - 12-4 ip'
180.195. 203. Ut hujus folius experientif-
fimi Viri latum fufffagium clare ediflerat,
qvam egregium cepbalicum , antepilepti -
cum , antapopletticum , anticlinicum^ ,
pedoraIe,dkmachico-hepaticum,nephri-
ticum, antifebrile anthelminticum, ute¬
rinum, antifcorbuticum, 6c anodynum_*
fit Medicamentum cinnabaris , prodeant
itaqveinfcenam hanc chartaceam verba
ipfius invicenos numeros coa&a 6c pra-
dicorum confenfu ac veneratione di-
gniffima,
if £rea
I. £rea temperata demulcent, acrimo-
niam mitigant,acorem abforbent, dolores
figunt, capitis doloribus.nervorum irrita-
tioni , doloribusqvibuscunqvefubveni-
unt, Ut ClNNABARINA.
x. In affeEUbus capitis vertiginous, epilepti -
cis, apopletticis , paralyticis , ubi peccat aci-
dum,aufterum , acerbum, ponticum_, v
profuntaperientia < 5 c abforbentia cephali-
ca,cinnabarinainprimis , qvaefangvinem
redduntfluxilem, & obhanc ipfam vim_,
latiffime patent,<$c in affettibus articulorum,
doloribus cfoibus'vis,calculi articulorum , ifcbij ,
uteri, conveniunt.
3. $ra balfamica, balfamum inpetto -
ajfettibus, cinnabaris nativa , £ £ii rixum,
balfamum $ii in iisdem affe&ibus eximi&
profunt-,.
4. Cinnabarina eatenus in cpilcpfik ,
loribus capitis, qvin dc articulorum, pleuriti -
cis , adeoqve omnibus totius corporis convent*
a^,qvatenusinvertunt, dc acrimoniam-#
abforbennqvas membranas dc nervos irri¬
tant, tendunt, vellicantj adeoqve cinna¬
baris non tantum cepbalicum cFl , (f capitis
membranas ac nervos rejptcit , fed & reliqva -
rum par hum corporis.
J.Cin.
5*. C innabaris abforbet humores acres*
qvi irritant Membranas, Poris, qvatenus
acorem abforbet, libertatem conciliat.
6. Si ad aures qvafi protrufifue-
rint humores, ibidemqve reitagnent, 6 c
auditum la^dant, qvod turn alias, turn in_*
declinatione febrium malignarnm fre-
q venter acciderefolet, & optimum Tem¬
per praebet fignum , tunc pracipitantia
profunt, inprimis cinnabarina, qvibus fo-
lis ejusmodi feliciffime abegi, H-
cetut plurimumperfe qvoqve definant,
7. Cinnabarinamaximerefolvuntlan-
gvinem,feufangvinis compagem Iaxam
nimis reddunt , ut qvafi difpereant * 6 c
diffluant -^us.
8. Obfervavimus faepius pulveres prfci-
pitantes vel ex folis pneparatis conchis
cum cinnabari nativa excitafleappetitum
infigni & notabili cumjuvamine* Przeci-
pitantia enim talia per accidens reftrin-
gendo qvafi&in ordinem redigendo prae-
cipu£acidum excedentem in Ventriculo
humorem, qvandoqve pofluntappetitum
ciere 6 c reducere; neqve enim Fermentft
Ventriculi legitime habet > fi exceflive fit
acidum.
9 . Cin«
F
8 *.
cj. Cinnabarinain affe&ibus hepatids.
comperimus proficua , & dolorem Hy-
pochondrii dextri contumacem cum li-
chenibus toto corpore fe exerenribus hifce
potiffimum folis feliciter curavimus.
10. C innabarina,qvatenus funt optima
nervina, in Calculo profunt.
it. Cinnabarina tanqvam uterinum con-
fortans Foetus exitum accelerat.
i2>. Cinnabaris nativa Hungarica, uti
certum eft Experientia pra&ica , maxime
fblatur ajfettus hyftericos , & mot us uteri con~
rvulfivos ;■ hinepoteft did optimum uteri¬
num r qvatenusfcilicet refpicit nervofum
genus , & ipiam uteri fubftantiam raera-
branofam, & nervis maximeirrigatam-.
qvos irritates placat. &c.
13. Cinnabarina roborant naturam 6c
nervos , hiiic etiam in calculo profunt-*.
vid.no* 10'- dfl
14. Cinnabarina funt egregia antarthrr-
tica, qvatenus n refpiciunt ferum ipfura-
qve refolvunt, feu fluxilitatem ipii fene-
rantur; Cinnabarina enim coagulation
nem minime prohibent ,■& turn alias, turn
praecipue hdccafu fLuxile reddunt ferum.
qvatenus nervos, membranas & fibras
i refpiciunt , h^c enim partium nervofa-
runldoloresomnesunicefolantur, im¬
primis qvoqveardculorum cruciatqve_>*
pra^cipue fi maritentur cum opiads 3 gau-
dent enim cinnabarina $re fixo & naturae
amico, fymptomata autem a ©inis fpicu-
lis,acribus , falfis 3 acidis > exurgentiain_,
$rea vifcofitate , demulcendiqve arnica
naturae vifoladum inveniunt. pDolorem
ipfum urgentem a tenfione & vellicadone
membranarum oriundum refpiciunt_,,
qvem fedant praeferdm, fi fond ipfi, nem-
pe vifceribus depuratoriis & feri acrimo-
hix aliisfueritprofpe&uirn
ip Cinnabaris nariva per aliqvot con¬
tinues dies falivadonem excitare qvoqv©
folet-i.
i6* Qvandoqve edam piirgaf. Dabam
eandem aliqvandoAnui a pro dofi,qvae
laborabatfufurris aurium, cum dolore ca-
pids, & verrigine , inde verb fbrdter pur-
gaea referebat qvafi de purgante aflumtOj'
qvam bene id operatum fiierit , 6 c mor-
bum omnem fuftulerid Eft enim 6c in-* 1
hac 0 ^riaie £reum, qvod, ut alia tacea-
mus, ex eo qvoqve patet, fi nempe cinna*
barisnadva pulverifata elutriatur V fim*
F z pliclf
t
_ u : __
plici,f([)[emmett vocant, ilia ipfa v. licet ftet
diutius fuper cinnabarin , non facile cor-
rumpitur, qvin per aliqvot menfium fpa-
dum aftervatum vidimus incorruptam.
17. Infebribus malignis, ubicunqve_»
ferum qvall coagulatum & inco&um eft,
Sc fudorhincnullus obtineri poteft , fed
omnia qvafi uruntur , cinnabarina aliis
prudenter maritata Bezoardicis ejus ftu-
xilitatem maxime promovent, aft fiad
refolurionem Sc Ichorefcentiam inclinet
fangvis > omnino devitanda funt,neqve_>
in ipfis tunc fubfeqventibus modbus con-
vulfivis omnino tuta font vel fida, ex qvo
ipfoetiam eximia horum agendi virtuds
emergit differentia.
18* Cinnabarina necant vermes > licet
non expellant femper , unde licet minus
continue nonnulli eo progrediantur,ut_*
cinnabarin $ii, ft qva virtus epileptica in_^
eafit > non nifi in fympathica epilepfla a
vermibusoriunda prodeife affirment.
19- Cinnabarina fcetum pellunt, ed
qvidem refpedu, qvatenusmitigant, Sc
nervofom genus folantur r cujus irritatio
dolorificaftepe difficiliorem partum red-
Unde hue eximie (pedant cinnaba-
__ Sj. _
rina , & notabilis de (pecifico cephalico
cxtat Hiftoria apud B. Lang. Mifc. Tit.
31 . p- 97.
20. Cinnabaris nativa anodynum eft,
non eqve narcoticum, acrimoniam hn-
morum qvidem mitigat, & confeqventer
doloresaufert, per accidens qvoqvein-
terdumfoporesciet , attamenfomnum-*
intentione primaria non efficit. In cinna-
bari nativa latet $ anodynum eximium^
de qva effe&us vidi aliqvot notabiles,con-
qvievifte inde dolores aentium , capitis,
nervofarumpartiumaliarum , undein_*
omnibus doloribus gravioribus conve-
niunt cinnabarina, qvae tenfionem & vel-
licationem membranofi generis tollunt,
acorem & acrimoniam,ft qva adeft, abfor-
bent, & precipitant, adeoqve his ipfis funt
convenientiffima, v. g. Arthritide, pleu-
ritide, calculo.
FuNCTUM II.
DE MISTIONE CINNABARIS
cum variis mifcibilibus,ut emergant pur-
gantia, diaphoretica, antifebrilia, antepi-
leptica, antipleuritica, nephritica
& panacea:.
F 3 I.Cin-
I.
/^Innabaris Purgantibus pulveribus
^gialapinis aliisve mifceri poteft debifa
proportione v. g. gran. V. VI. pro i. dofi,
utunafluxilesreddat humores evacuan-
dos,fiatusqve & tormina a purgante exci-
tata pharmaco paulum cohibeat. Hinc in
omnibusillisaffedibus , ubiper fe com-
mendatur , & purgatione fimul opus eft
interdum, purgantibus mifceatur ? utin
arthritide vaga feorbutica, in colicis, epi-
Jepticis, hyftericis affedibus, in fcabie &c*
yel in forma pulveris,vel pilulari:
Rec* puh+gial,
Crem.^gr.XII,
cinnab+ nat.pp^gr, vj,
o°o ctnnam.g.j. M.
Rec, Aloes depur f gr+lV,
cinnab. mt s gr+ iij.
Crem> 5 % r + V.
Cum EfT abfinth. F. 1 . a. pilul. minuti£
fi mae , etiaminfantibus in lade materno
exhiberi pofTunt.
II. Pulvis Diaphoreticus polychre-
ftus fit e CC. ph. prasparat. T err. fig. feled.
Unic f.a p. ar. fimpliciffime miftis.Qvi Pul-
vis fingulis dofibus neceffitatis tempore
ilibus
87.
£libus, af-libus, $reis, cinnabarinis, colu*
brinis, opiatis proportionaliter exaltatur.
In mediocribus affe&ibus ad expulfiones,
refolutiones, inverfiones admodum fuffi-
cit. Inintenfiori verb malignitate volati-
lioribus, vegetioribusqve praemiflis con-
fultius poftmodumfuccenturiabitur. Hie
pulvis omnes pulveres alexipharmacos,
peftilentiales , pulverera Casfareum ru*
brum, ac grifeum , fpeciesdehyacintho,
iiberantis, confebtionis cordialis, contra
peftem,pulverem pannonicum rubra m,
conlimilesve camphoratos , inauratos ,
aliave ratione preciofiores, fi nonfuperat,
faltem aeqvat. V • Exeell.D- LudovJPharrn*
p. 18 i.Pul vis hie recens natis ad gr. j. vel ij,
proveftiorihus ufqve dum annicuh fiant,
ad 3.4ve grana datus, fiqve opus, anody-
norum vel cinnabarinorum portiuncula
exaltatus in caloribus vagis, ^qve ac per-
manentibus,in exanthematibus, various,
morbillisqve non adeo malignis , in con-
vulfionibus, terroribus, tormimbus, ac
clamofis inqvietudinibus revera fe toto die
fufficientempraeftat. Id. „
Ilf. InTERTiANAplerumqvepolt ca-
tharticum, praefertim emeticum
ciffimus concharum pul vis folitarius, aut
cum nativaCinnabarivelpulvere anody¬
ne) fatisfacit. D. ; D. Ludov. Pharm. p f *86 .
JExemplum , talismedicationisvide_>
Colleg. curiof Anno nr. p. 457.
Velfchius Mi&omimem. p. 10. Chrifto
phorus,fcribit, Heupergerus, Medicus
Auguftanus Tertianas in plurimis per-
lanavitcinnabari nativo* Qvibus addit^*
Velfchius, id non tarn proptet diaphorefln
elige batur> qvam illam ob caufam, qvam_,
edixjmus notis in H. Reufn. Obferv. 118,
Nota; Nulla hie extat Ratio.
IV- ©rubrum antifebrile, cujuslaudes
depradicatHofmannus Meth. med.Prae-
fat. hanc qvoqve noftram cinnabarin reci-
pit,qvod avroTFVfi teflonDeeo autemGe
ille lie I. c«. © antifebrile album 5c rubrum
nulli cedit in Paroxylmo febrili abigen-
do, dum fermentum febrile primo qvafl
flore extingvit, iigendo ac praecipitando,
&poftmodu perfudore 5 c Urina everren-
do,hora i.vel circiter paroxyfmum exhibi-
tum, pro ratione aetatis 5 c fubje<fli a gr. iv.
ad In Iiqvore convenienti: Raro bis,vel
terfumitur. EtMeth,med.p.u. InFebri-
bus , qvalescunqve fuerint re&e ab initio
©ia
% 9 - _
©iaantifebrilia, be^oardica 4 le&c.exhi-
beripoffunt.
Nota: ©ia haec antjfebrilia nil aliud funt*
qvam (D (Dtum,feu (p. poffc perfeftam Fi-
xationemiiidiaphoifetici relidum, cum_,
©lo eliqvatum,filtramm , 5 c ad ©is con-
fiftentiam evaporation , deinde cinnabari
nativa fufficienter tin&um. Poteft etiam
©. £tum cum cf’lo </tis fine co&ione mifce-
ri&tingi.
V. Nuncapurgantibus, diaphoreticis
5 c antifebrilibus ad mixturasantepilepticas
5c cephaiicas progrediamur.
Senn. L.i.deEpil. c. 31.
Cinnabaris nativa aCratone commenda-
ta ac magnes epilepfia? appellatafuit.Hunc
pulverem ad epilepfiam 5 c vertiginem ab
eo ufurpatum fuifTe referuntL^.
Rec* Ctnnab.nat.y?.
cor all. r>pp.
Margar+pp.a ){/.
CrocK 3 /. /
Pol. 0 12 . M. F. Pulvi*, cujusgr. xti ¥
velxy>h dentur cum V conv*
D- Deckerus in nods ad Prax. Barbett p»
10. de Epilepf. .
Specified hoc in affe&u prodeft cinnaba-
F $ ns
90 .
risnativa 6c*ii.Prior aCratone vocaturma-
gnes epilepftae, atqveexea talem parat^
pulverem.
Rec* Cinnab . nat .pelludd.limata in tcnuif-
fnnumpulverem trit&
cor all. r. pp ¥
marg.pp. a
crod or ;
Fol. O no. xTj.
T erantur omnia fubtiliffime fuper lapi-
dem; do£ a gr. vj. ad. )j. In vehiculo conve¬
nient!. Praeftat tamen cinnabaris £ii* Haec
ille.In eo tamen fallere 6c falli videtur qvod
cinnabarin £ii praeferat nativae Vid. caput_.
penult. deCognatis Memb^ i. 6c 2. Qvid
vero per cinnabarin pellucidam 6c lima-
taminteliigatExcell. Vir , modefto vate_,
opus eft , Theophraftus Erefius jam fuo
tempore fcribit, qvam civilitertra&averint
cinnabarin, nec adhuc fentiuntlimam Mi-
nii iftius praeparatipnes,licet vel ex argento
rudi rubro fuerint,fed!
Species Diacinnabaris, qvarummemi-
nithonorificentiffime D. Angelus Medic.
Spag. p. ior. bafin agnofcunt cinnabarin_,
nativam. Deillishaec verba extant l.c. Mi-
ram vim 6c efficaciam habent in epilepfia
& omni-
- & omnibus aliis morborum capitis peri-
culoforumgeneribus, fontqve tamcertif-
fimum , qvamfecrerifEmumexperimen-
tum 3 Dolls in cur. ad )j 5 / )ij. plus minufve
proa^tatisdc virium patientis difcrimine_>.
In vehiculis appropriate, &fpecificis , o-
mniqve mane reiteratis , usqve dum inte-
gra lubfeqvatur fanitas. Vid. Mynlicht. Ar¬
mament. p. no. iil Cujus has font Ipecies
ab Angelo commendatas:
Rec. Cinnab. nat.pp. |/T.
Rapid*ft ell. pp.
C. Alc.fpagyr. calc. a* 5iij*
Raft* cran.part, anter.
1>iftc. qverc. a 5ij*
rad* & ftem.paon. a lift*
Spec. diam. dulc.
diambr. a 5).
Mag.perl, orient*
coraU.r.aSft.
croci or.
oofuccin alb. ad)j.
Pol. <3 > 7 & xvt. M. F. pulvii ,
qvo Mvnfichtusnon paucos ad 9.10.11. imo
ig. pluresqve annos abominabiliEpilepfip
affe&u laborantes , fruftraadhibitisomnis
bu«
bus aliis Medicamentis priftinae fanitati
perfefe feliciterqve reftituit.
Ejusdem pulvis epilepticus mirabilis
talis eft Armani, p. io*.
Rec. Cran. bom.ftrangul. &jine A calc%j.
V~ifc. cfverc .
Ctnnab .fa&it %
Ungul. ale. a §/£
M.F.Pulvis,cujus)/ puerisftatimpoft
paroxyfmum datus, adultis vero )j. itere-
tur, certiffime liberat. NB. Cinnabari fa-
ftitix ( ft vulgaris officin. intelligatur)
praeferenda eft £lis vel nativa.
Excell. D. Ludovici pulvis antepile-
pticus Pharm.p. 641. 645. deftriptus ta-
liseft:
Rec. Bczoard*. albi ( e CC. pb. Terr. fig. &
Umc.fi)
Suecin. alb. pp. 1iij ¥
Cinnab.natio, ^iv.
Laud. op. ^
Exafte mifeendus. Trimeftri adgr.j.ex-
hibitus, vel aliis alterantibus, praecipitan-
tibusqve aftociatusdaftentibusnon folum
hie , verum etiam in reliqvis inqvietudi-
nibus, torminibus, vomitibus, Diarrhoeis
admodumconfert. Vide plura l.c. &huc
refer. Qver-
93 -
Qverceran. Pharmac. dogm. reftit. p*
76 v eundem pulverem , qvem fupra de-
fcripllt Senerr* &Deck f curanda? epilepfia?
utilem, vocat pulverem advertiginem ex-
perrum CratoniS , ecinnabarinonfa&i-
tia fed minerali vera ut ipfius verba ha-
bent, conftantem; addituspulvishicad
gr. X. XII. XVI. propinatus cum v lil.
convall. provocat fudores, excellens eft
& multo ufu comprobatum remedium-,
contra verriginem. Hxc de vi antepile-
ptico anticlinico-cephalica,afuprerrionuc
ad medium &infimum ventrem defcen-
damus*
VI. Cinnabaris cum pe&oralibus mi*
fta, dat pulverem peftoralem
Rec, Pulv, rad.Aron.pp.
ireosFlor.
$ crudi d CM,
Hie pul vis debet efte Bafts, accedente^
ufu opiatorum tantillo, & cinnaban nativa
exalrari poteft pro infantibus. Adultis in-
fuper fiplaceat, & ex ufu efte videtur, Sac-
charo oleovegratiori condiri, iioqve dia-
ph. fociari debet. Hoc pulvere pulveres
totpeftorales pro puftonibus & contra.*
tuffim, fefamo& papavere conlperfto-
xnnes
_J> 4 *
mnes fupplentur. V. D.Dan. Ludov.Phar-
mac. qvx qvoqve feqventem fuppeditatij
pulverem Nephriticum egregiumdn ner¬
vorum ureterumqve] ilia crifpatura vel
torfione Heimontiana:
KIL Rec^0cul.6p,pp.‘i > tij.
Cinnab . nat. 5lej. vel J/.
Anodyn . tpfitu Ij.
lM. F. Pulvis bis in die datus autfemel
adyv.
VIII, In Arthritide vaga fcorbutica Ma-
gifterium fpinarum viperarum cum mi-
neracinnabaris Hungar.conjun< 9 :um,pra
fudore ciendo , utilem non feme! miran-
damqve opem tulilfe D. D. SachC in literis?
ad D Mollenbr. datis atteftatur V, Mollen-
br.Tr. de arthrit. vag, fcorb. p. 87*
IX. Ob egregias hac virtutes recenfi-
tas , allasve cinnabari in Medicaments
compofita conflatse Panacea nomen im-
politum eft:NotaeftAnvvaldina Panacea,
qvx 6 cinnabari cum croco < 3 c conchis
commiftaprodiit. Adjecitenim Anvvald-
alqvid huic mifto de Panacea qvadarxi-.,
qvam ex Italia fecumattulit, &multisin-
de in graviffimis Morbis confuluit, Hinc
Harto. in notis ad Croll 41* Habuie
An*
___ 9 * ___
Anvvald.panaceamveram , qvamexhi-
buit ab alio qvidem confe<ftam , & acce-
ptam fecum attulit ex Italia, & multis ea>
dem ingraviffimis morbis confuluit. Poft-
ea ne tandem omnem veram Panacerm,
perderet, compofuit illud Pharmacum^,
qvod Crollius ( fcil. p. 40.) e cinnabari na-
tiva croco & conchis conftarerefert, ejus
veras particulam Panaceas adjecit > uthac
ratione veras panaceas vires participaret^,*
Hasc Hartm. qvamvis Excell. WedeL
Pharm.p. 204.fcribat: Panacea Anvval-
dina qvicqvid prasftitit ,prasftitit autem be¬
ne multa, ratione cinnabaris folius&po-
tiffimum effecif* Nota, Libavius in Alchi-
mia evincere conatur > cinnabarin Fa6ti-
tiam vulgarem ufurpatam fuiffe ab An-
vvaldo,* Circa finem prceteriti feculi in 4.
edidit tra<ftatum Anvvaldus J.U.L. de hac
panacea, qviforte inpaucorummanibus
eft. Sire&e martini Dofin proufLorem
vendidit. Plura de hac ibi legantur.
ExcelL Ludov. Pharmac. p.117,
Speciofa ilia Panacea, qvasetiam $ii fixatt
tituloin pharmacopasis reperitur, Sc e ^
aliqvoties —toconftt ( vide SchrocL
p. 400. fub tit. |ii fixati) cinnabarinaenatu-r
raeeft*
ne eft, atqve adeo effeftus in nervorum^#
affeftus alias non contemnendi, ( Nfr
qvam D. Tenzelius faspe dedit aegrotis )
nativa tamen vel $li facile fuppletur.
Idemfagaciffimus Vir meminit cujus-
dam panaceas oris cinnabarinas in pilulari
foma p f ii8* Ita qvoqve, fcribit, haud ita-j
pridem panaceam folarem in pilulari for¬
ma accepimus, manifefte opiatam, & tan-
tillo forfan cinnabaris nativas vel $ii per fe
fixati ilisve $is, qvas exigua plane qvanti-
tate difcernere non licebat, fociatam, effe-
&u cum regiis Pharmacop. reg. pilulis
coincidentem. Rogatusame, cujusnam
fuerit haec panacea , itarefpondit : £)iefe
panacea mar ©ilDe$anf? eine$ ^ticljma*
d)er3 in ©cfyeftcn feme 1664. aufeetrad)(e tyiU
len/foeingutev2ftann afl&ier t>or Da^gippem
iu Xetp^ef aufft / im&mireine / metlftet^m
eimaS d)euer mfommen / i^wrcin^aler/
jufcfycfte. 3merf?enj?oflenfct)mecfte manfcaS
opium exceflive, tint) in Der diffolution fclid)
eini# r^Iiclx^ pulrerlein jurucf/ mciter ^ate iclj
n ityt nacfjfragett/coer examiniren mo gen/ aufj
3}ert>ru| /fcaf? folc^e active Medicamenta.*
Der$eicl)en&ufen/ unter^noenfamen/ ober
tuie aim geru{;mtf/j?Ma 1 i$etm& Kb*
7
^ImTcfje Privilege iftat*
wifywW met Medici aticf) ftante caufa^m unS
micDer mit Dm opiatis fo WoDe feprr / Daj? tin foU
cl>et* $?nnn f)ernadmel( $umaWqvi extras
ProfelHonem fit admirabilis) Dffe mfirhfy
ten fan, In Collegia curioforum n?irD Deret
fiuc^eDacI)^ £)a$ ift afcr^dcbmof)! nad)Demf*
M / Da^inDenenkn^DtmffenTefiimoniis
frlcl)e aucl) nic^t attdnin Gutta ftrena^Dem
gldd)faMn Apoplexia Qutgtfym Sfiun l)ah
id) Die Manit Tin&uram anodynam einett
powermen ®rafen in ©deafen m 9, ?fce?
me!)? Ja!;?en communiciref /}«cinema#
fen (Jnbe / unD ifl folcbe cum Euphoria etiam
Apople&icis mite? feinen Unfttifjanen ^e*
tcktyt morDen / eodem referente > me vero
impofteum qvafi deprecante^»
X. Cinnabaris nativa ingrediens eft
primarium famofi illius ipecifici cephali-
ci,cujus Naturamfupra aliqvot numeric
explicatam dedimus* Hanc qvoqve cin-
nabarin hujusqve vires & ufttm tangunt,
& darius illuftrant regain 6c cautehe infra
anobisdatse.
PUNCTUM lit
BE USU EXTERNO.
G De
D E hoc Hofmannus in clave pharm-
P* z 93 *
Extrinfecus mira prasitatjCarpis manu-
um faltem applicita. Prout in illuftriffima
qvadam variolis laborante fpasmatica fui
cxpertus fumma cum ejus euphoria.
Ungventum contra epilepham & alios
Morbos malignos.
Rec* Cinnab. nat. if
Lapid . opb'tt .
Magnet. 5ij.
o® macis.
me , mtfeb*
qvajac.
coryl. a. g. iij.
conf \ alk. yfi
ungt.alab. q.f M.f. JMgV.ad
bregma fronton ,te?npor/L*.
Nota. Ungventum hoc forte vi oleo-
rum agit, qvicqvid agit. Qvis nefeit ma-
guetis vires fufpendi iliitis oleis.
Caput VI.
DE DEIECTU CINNABARIS.
FJLigenda , qva* gravida ?. & £re pra:-
Cjlantioribus^adeoqve Hurigarka^ utpd-
teqv*
te qva* nature Gris. Schrod. p* 419. D.We*
del. pharmae. p. 139^
Hofm. Meth* med. commendat cinna*
barin ex Armenia allatam ? Sed qvideft
cinnabaris Armeniaea ? An opium the*
baicum?
Caput VIL
DE PRJiPARATIONE s
Artm* inCrolhp; 414=
fx Probe afeoriis montanis liberated
eft* Hofm. Clav. pharm. p* 291*
Ginnabaris cruda adhiberi poteft * fed
depurata efte debet. Qvse enim fcorias de-
pofiiit* probatior exiftit* Hoc autem mo-
do optime depuratur : Scilicet cinnabaris
nativapulverifata coqvitur v. puriflima_j,
inTigilloalembicato , utFumus evane-
feat metallicus in auras, haec co&io fa^piuss
iteranda * 6c pars fubtiliflima fuperhatans
afeoriis feparanda eft* Poftea in vas ar-
genteum infunde, accenfoSpiritu vini (k*
pius fuperfufo, 6c ufui referva*
D* D. Wedel. Pharm* p. 8^
Ginnabaris native praparatio optima
haec eft # pulverifctur nimirum, vel teritur*
Q%
100 .
affunditur v fimplex, agitator liqvor, qvi
fecum partes fubtiliores & puriores con-
tinet, decantatur, qvibusfubfidenribus
in fundum ipfe iterum decantatur, repeti-
ta pro re nafa elutriatione , & exiccatur
poftmodum.qvod hoc modo acqvifituiXL,.
fubfedit.
Excell. Ludov. Pharim p. tfi.
Cinnabaris, inqvit, nativa fele&ior, aut
a faxo adhserente per trituram & elutrja-
tionern feparata , citra aliud artificium^
idonea eft uftbus medicis. Idem Iiteris ad
medatis candidus & experientiffimus Vir
pergit : Jd)idbcmf bie 30#
SInfang meiner Praxis atif 2 lnmercfung bej?
Hartmanni , bentt^S. Ovolfincfbvmic^e
brnttafSilem, foIrf)mcinnabarino{meemige
co&iomaccenfion, &c* gekaucf)et: bie
geringere/Xeibfarbe/ unb in SSerg ocrfe^e/ atfe*
jeif mrt gitfenj Effe&, o|>ne angemercf tc
fleeing einigeSfymptomatis.Jf? ergan^rdn/
finiflima, tt>te biefer legtere Ungnfdx/
miv blcf? afcgefriekn/ober mo ctm $¥rii vivi ftcf)
inter terendum mmf en laflen/ al^benn
, {djM}ttt/iw mt) bie anbere unreinere nadj bem
Projeft, nuomdXfoflavcf geffoften/ fobleikt
mef;vemf;ei$ bev SSerg oeffo beffcr jmifofe#
lOI.
Ad prasparationem perdnet fublimatio*
de qva D. D. Wedel.Pharm. p.i} 9 - Nativa
Hungaria,fcribit, folaris turn fibi reli&a, tu
fublimadone depurata,prasftat oficium.
Caput VIII.
DE LOCO NATALI.
T> Eperitur in diverfis Europa Locis,in_*
-iMJngaria# Germania, Locis variis, pro-
pe Alsheimium Palatinatus. Schrod.
Pharm. p.419. TT , . A
Renod. de Mat. med. p. 293- InHydria
ex mulris argenti vi vi fodinis eruitur.
Hofm. clave p. 911. In Armenia , ( vide
fupra ) Haffia prope Marpurgum pura re-
peritur. In Hungaria vero Jpitrtcnflcin
©cbleael lapidibus permifta, ut 5 c nuper in
Territorio Brunfvicenfi $u ®alcfenrich In
confiniis Bohemias cum auri ramends
lavatur. Comitatus Schwarzburgeniis
eandempromittit-..
Caput IX.
DE COGNATIS.
102
fK)licamobdnerevirrutem , proinde hie
prolixius ea repetere non opus eft. Utra-*
qve enim cinnabaris ex iisdem principiig
materialibus 5 e eodem ligationis modo
agit Prasterqvatn^qvodcinnabarin nari**
vamili pleriqve anteponant, qvodipfe-j
Sennertus jarn fuo tempore animadvert
tit,dum Inftit.Med. p. 1440. feribit : Prce*
#at cinnabarin nativam ufurpare pras
cinnabari iii, Et Excell. Ludov. Pharm,
p.345'. Cinnabaris, inqvit, nativa potior
plerunqve nobis visa eft pra? cinnabari iii*
D. D* Wedeh Pharnv p- 133. Nativam^
Antimonii cinnabari preefferrefas eft.Qva^
|e hie mereatur fymbolum diaphore**
ticus Helmontii vide cap* IV* hiyus
Membr,
Caput X.
DE OPPOSITO.
O Vod compleftifur cinnabaris , olim,
dolencfem obfeuritatem , ufum fu-
Ipeftum & purgatum, nec nop divulfio-
hexn & per varia Menftrua corrofio-
neriL*.
I, Ob-
IO*
I. obfcura ha&enus fait Cinnabaris >
obfcurive Ufus. Hinc Schrod. p. 419*
Ufus ejus internus , praeterqvam qvod
Antepilepticis nonnunqvam permixta_?
deprehenditur , qvodfciam , nullus eft.
Aaqvas Verba Hofmannus in clave,p.z 9 i»
Dominus Au<ftor ufum ejus internum-.,
prseterqvam , qvod antepilepticis non¬
nunqvam permifceatur, adhuc ignorat.-,*
Et Excell. Ludov. Pharmac. p. 3 Paucis
ab hinc annis magis cinnabaris nativae u-
fum increbuiffe fcribit.
II. Fidem cinnabaris fufpe&am ha-
bent multi. Hos intereft:
1. Crollius Bafil. p. 41. qvi cinnabarim.,
nativam rejicit , qvia FumumMercuria-
lem (iiper A emittit , Mercurium vero
pr<£cipitatum huic cinnabari prasfert. Hie,
inqvit, certa praepararione 5 doll & mix¬
ture, divinum evadit pharmacum, & iru,
plurimis morbis longe efficacius opera-
tur , modo eadem illi adhibeatur Fi¬
de s , qvam decantata ilia fuperiorum-?
temporum Panacea , epulvere cinnaba¬
ris nativae tenuiftime tvitx > admixto croco
& conchis confe&a in cujus examine-?
minimo adhibito a ¥ adhuc crudum per
G 4 fumum
fumumafcendere&nummum aureunu
dealbareolim multoties deprehendi; fed
Ref Falfutneftineadeftinarione&m-
dicatione, cuj fubjacet cinnabaris, debilius
O^erarl, qvam^pr^eipitatumaCrollio
eo in loco defcriptum, Nimis qvidem ef~
ficax eftpr^cipitacusille, feuTurbith hoc
minerale, dum ava> & kcItu jnterdum latis
valide,qvodfuumeft agit, fed hanceffi-
caciam nolumus in cinnabari noftranath
va? qvx ineffabili modo & non (ordinarie)
fenfibili evacuations Archenm perturba*
turn fedat,q vod praecipitatus non ? qvinpo-
tius contrarium prarilat^.
z \ umusille^rialis, dealbationummi
aurei, imo ipfa refufcitatio per a. nihil no*
xii inferc. ¥ius enim £. ligatus a calore no*
ftro nativo non redigitur in priftinam cur-
rentem F ormammec £ illud ligans in cor**
pore noftro feparatur j Sed qvicqvid agit
cinnabaris, agit in fua com page <$c unione
<|vafi hypoftatica, donee fine ullo fere fb-
Jutionis indicio itenim egrediatur corpo-
re. Ceterumdamnamusfuffitusecinna*
ban qvacunqve paratos, etenim hoc mo*
clo^vivusfnmi forma a $re folutus&fui
juris fadtus ner vos&vifcera penetrat,ipfis-
qve
qve malignitatem fuam affhcat,utpefiirna
exinde fymptomata proveniant. Vide.,
Membr.III. caput ult.de oppoC ubiHifto-
ria fuffitus narratur e Schenckio , qvod
juvenis ulcere penis laborans per fuffitura
ex ilia vulgari 6c pi&orum cinnabari peffi-
ma incident fymptomata ob$ , veneno-
fam qvalitatem induenteiru Qv# Hifto-
riaqvoqve huic&^li cinnabari poteft ap-
plicari, fi intelligitur ibi vulgaris fa£fi-
tia: Eadem enim habent princinpia eften-
tialiaomnis cinnabaris mineralis fyecies$
fcil. 6c £ £ii puritate faltem 6c Iigatione dif-
ferunt-,,
Ilf Alii propterea damnant cinnaba-
rin 3 qvodfacili negotioin^currenterru
6cficiterum in cinnabarin convertatun^,
hinc verb priftinam retineat formam , 6c
eadem excitare polfit fymptomata , qvas
$ius five crudus, five praeparatus.
Refponfio eadem eft , qvam proxime
fuperioribus dedi. Deinde prolixior me
refpondeat D.Hofmannus Meth. med.p.
142, Licet,(cribit,Nativa facili negatio ab«
eat in £ium , 6c fic iterum in cinnabarin^,
putasneinde eadem qvoqvepofie excita-
ri fymptomata, qvae | excitat currens; Mi-
G 5 nime
nime gentium. ¥ enim compedibus £reis
eftvin&us, hincqvenecfuijuris, atqve
ficaturbis iftis gravioribus , qvas vel li¬
ber , vel ©ibus corrofivis irretitus, ciere__>
foiet, jam plane immunis, neqve digeftio-
ni ventriculi paret > neqve in corporis no-
Itri oeconomiam recipi poteft.
111 . Tertium fufpeda UfusFundamen*
turn Cratonem jecifle putantalii. Hie e-
nimCRATOjfummus Medicus,cinnabarin
inepilepfianufpiamcommendavit, de_>
viipfius magnetica in epilepfia valde_-»
dubitavit , eandemqve folitariam 6c
fociam in pulveribus fcilicet plane reje-
cit. Probant minorem 6c dicunt: Qvam-
vis enim Sennertus cap. de epilepfia_>
pulverem antepilepticum prasfcribatL*
e cinnabari nati va, a C ratone tan qvanu
epilepfia Magnete laudata> 6c Rolf.chem.
p. 362. feribat : Cinnabarin mineralenu
nativam Magnetem epilepfise a C ratone^
appellari,contrarium tamen verum elTe^j
Gum euim ipfum Cratonem confulant^,
ejusqve feripta evolvant , nusqvarru
fe hsec invenire. In confiliis aeqve ac E-
piftolisvaria aediverfa Medicamentaan-
% epileptica recenfere qvidem Cratonenu,
fed cinnabaris neverbo qvidem mentio-
nemfacere.Epiftolis porro medicinalibus
a Laur. Scholzio editis Epift. 137. hasc ver-
baCratonis extare:De vi magnetica adver-
fus epilepfiam in nativa cinnabari valde_»
dubito. Et L. 1. Ep. 7. Earn in epile-
pfia ab Empirico qvodam adhibitam da-
mnare Cratonem , & dicere , fe iftud
non imitaturum , etft omnes Homines
lpfi autores eftent , cum robufta qvo^
qve corpora vix illius ufum ferre qveant,
Eod. L, confil. 4, denup affirmare : Me*
dicamenta de cinnabari non praefcribo,
cumjoh. FerneliuS inLibro fuodeLue_ji
$rea( vide cap. ult.de oppofito , iofra~> 5
Membr.m,) tarn dira fymptomata ufum
cinnabaris confecuta referat. Epift* i< 58 <
pulveres e cinnabari conflatos plan£
Cum rejicere, & procul dubio ex mente__*
Erafti, qvi Epift. 271, ad Monavium
nonnulla Medicamenta ex Metallis non
temere adhibenda fvadet, qvovismodo
etiam p raeparata. Ad ha^c refpondeo;
1. Crato Medicus qvidem fuit fui tern-
poris ob multi jugam&eximiam Artis me-*
dicae peritiam valde confpicuus^lummus
r ' tmm.
tamen fan&ioris chemiae non fuit Dicta¬
tor , nec foloillius confenfu vel diftenfu
ftandum : Non raro impingitin verita-
tem > Exemplum vide apud D f D. Majo-
rem de Lafte Luna? cap. V. §. ult.
x. Refoondet D. D. Wedel Difp. de.*
Epilepf hyfter. Cinnabans,inqvit,Qati-
va, prarfertimCratonis deprasdicata elogio
idq ve non fine caufa, licet in fcriptis ejus
nomine conjun£tim editis, illud nonrepe-
riatur: Et Hofm. Meth. med. p. 14$ Cra-
tonem>fcribit,qvod concernit, fciendum
eft, licet de cinnabaris Magnetifmo in epi-
lepfia in ejus monumentis nihil reperia*
tur, tamen ftudio illud ipfum faftum fuif-
feputo , dum Medici eft experimenta ce-
lare interdum, ne ita proftituantur 6c vui-
gariafiant. Hucusqveille. Hisegoaddo,
effet aliqvid fic refpondifle,nifi ipfe Crato,
utex objeftionibusetiampatet, cinnaba¬
ris vim antepilepticam in aubium vocaflet
Ep. 137* in:o plane rejeciffet pulveres ex ea
conflatosEp.i7i-Autdicendu eft cuHofm.
l.c.fic fimulafleVirum gravem,qvando 6c
dubitarit 6c plane rejecit ; Non credibiie
autem hoc eft , 6c cujus animi fignunu
qvaefo fopet, Medicamentum qvoddany
■tadte'magnifacere, & coraaliis conte tim
i habere , de eo dubitare vel plane rejicere.
-Nimia hxc levitas eflet, & falfi, omnibus-
qve bonis exofi anmi index, qvse vitiorum
enormium fufpicio non cadit in virum bo-
inum & gravem. Accedit
3. Qvod ipfe Grato lib.i. confil. 4-fatea-
itiir , fe bono fuccefTu cinnabariViennaj
; ufuni ffoifTe. Ut itaqve dicamus, qvod fen-
timus & curfdria le&io evolutioqveCrato-
nis fuppeditat, bis mentionem facit Cra-
to dnnabaris,Prima extat I. confil. 4. ( uti-
nam annus hie adfcriptus foret, ipfa confix
lia Scholziusprimo i^i. publicavit)Hoc
confilio effert cinnabarina, qvibusipfe_>
ufus fuerit non fine euphoria ; uti jam di¬
ctum eft ,* caute tamen hie agere geftit^,
forte penes ^Egram illuftrem , neqve ea-
dem vult , ob finiftra judicia devitanda,
nimisreligiose commendare, qvum Fer-
neliana obfervatione tarn diva fymptoma*-
ta horum ufum confecuta fuerint. Con-
fundere tamen videtur, (anvitio tempo-
rum? )Nativam , qvaproculdubioufus
eft, cumfa&itiaFerneliana* Deindemen-
tio fit cinnabaris Epift* 7 .1 b ubi averfatur
, ufum cinnabaris native > qvia iEgri etiam
robu-
robufti gr^viter eandem ferant , & for¬
te Adverfarii ibi fui caufa, qvi a Fioravan-
taEmpiricoiddidicerit, cumtamenFio-
ravanta optimis qvibusdam remediis non
omnino deftitutus fit ; qvis qvoqve ve¬
rb exa< 5 te determinare poterit, an cinna-
barinus an verb alius qvidam rubellusqve
Pul vis fuerit,autLapis ipfius aTentzel. de-
fcriptus ? Qvi enim fieri potuit, ut cinnaba-
barin nativam robufta corpora argre tule-
rint,qvampufiones fine noxa deglutiunt.
Itaqve hinc patet Cratonem cinnabariru,
nativam non abfolute rejeciife > cum eu¬
phoria nonnunqvam exhibuiffe > fcriptis
hanc fuis inferuifle, omnem vero dyfpho-
riam vel cinnabari fa&itia?, vel native im¬
pure nec debitomodo pr^para t<e 3 vel alii
comp@fito ^rialiqve & rubello pulveri,
qvem cinnabarin putavit fuiffe Crato ab
aliis adhibitam , imputandam effe, Fieri
qvoqve potuit, ut Crato primum cinnaba¬
rin nativam meticulose ufurpaverit,expe-
rientia & ratione circa hujus naturam &
ufumnondum probe confirmatus , poll:
verb aliter fenferit, fuum qvoqve confen-
fum pleniorem , e pofterioribus meliori-
busqve cogitationibus enatumMonumeii-
tis
in*
ris fuis confignare non potuerit, autEpi-
I ftolae, confiliave,qvacxinnabarishujus in-
' noxiae prolixiorem mentionem faciunt^*
i Cratonisin fcriptis conjun&im editis defi-
ciunt,aut ftatuendumeft, Cratonempri-
mum cinnabarin nativarmut ipfefatetur,
cu profperafucceffuufum fuiflEpoft vero
deceptum 5 c deterritum vel fa&itia vulga-
riFerneliana vel alio qvodarn rubella |ria-
li drafticoqve pulvere,ipfius Fide damnaf-
fe, 5 c innoxiam cinnabarin e clafie Eupo-
riftorumfuoram, qvibus abundavit iine_»
dubio, ejecifife, vel minium negle&o fcru-
tinio per A* nec intelligentem probe £ < 5 c $
unionera mirabilemacfalutarern, injuria
semporis nunc bene nunc male de eadem
fenfilTe>variisq; dubitationu procellis agi-
tatum fuilTe, HaeconjeSurse nonfuntc*
T(UV tHv\d.TW CtrOTTUV.
III. Cinnab.vario modo divellitur, 5 calte-
ratur.Principia ejus,£ 5 c per corrofiva_>
Menftrua difcontinuantur/eparantur, 5 c
iterum uniuntur.
Qvomodo $.puru, feu £rea Pars cinnab.
qva ex £io habet,tantopere comendata pa-
rari debet, 5 c iteru uniri cu ? aliisve. Vide a-
E ud Hartm. ,Schrod., Glaf ,Beguin., 5 c a»
os cinnab. diaphorericam & catharticai#
Beguini cum 9e decrepitato, 8 c 0 °o per
digeftionem & evaporationem conficien-
dam V. Membr.m. ae Faftit.Cinnab. Cap.
de fine & ufu.Medicinam illam putatitiam j
univerfalem per principiorum fuorunu
fyndiacrifin eo reda&am i. e. pra*cipita-
tumdiaphoreticum &excellentem Harr*
manni, viamqve falebrofam hunc acqvi-
rendi V. in fine Bafifi Chem. Croll. p. 414.
&Scrod.p*4i9. 420.de cinnabari nativa,
qviexCrollioProceflum tranfcripfit. De
qvo nora Epicrifin Exc. Hofm. Clave p.
29^.. Hoc Medicamentum nil aliud eft,
qvam Aftrum £ii, qvod cum 0 etiam non-
nulliconficiunt , fed qvi cinnabarin fola-
rem pfosfident > additione o in hujus prae-
paratione fupterfedere poflunt* Hoc Me¬
dicamentum cinnabarinum principibuc
Haffiae olim fait in ufu,&FilioregisDani^,
Duci Woldemari, illudqve tanqvam Me-
dicinam univerfalem refervarunt. Et pau*
16 poft : Cinnabaris per artem Spagyri-
cam nimium a nativa (fua) indole noru
abducenda, vel per Naturam unita 8 c com
jun&a feparanda,nec per Principiorfi fuo*
rumdifToiutionem in pra? fens prasdpita-
tum diaphoreticum reaigenda eft.Et p.314*
Gift-
II}.
Cinnabaris virtusfi manere debetintegra,
perpartiumejus$rearum6c ?rialium fe-
parationem , ut 6c peracida&alkaliafa-
dam inverfionem deftrui non debet.
Qvod etiam ante monuit gratiofus Her¬
mes D- D.Ludov. Pharm. p.3^2. Cinna-
barisfcribit, pernimiamcuriofitatemdi-
velli non vult, qvod fit, qvando £rea pars
e felediori qvoqve minera ( e viliori enim
faxea potius fubftantia folvi videtur >) per
Alkalia fundendo , vel digerendo diffi-
culter licet 6c exigua plane qvantitate ex-
trahitur: Necnon cinnabari injuria fiti.,,
cum abftradione acidorum non tam alte-
ratur, qvam pervertitur , a*qve ac mate¬
ria , qva? poft qonfvetam $ii feparationem
ibireftat,meritoqve proinde, qvaeNatu-
ra conjunxit, Homo non feparat > etiam_.
curiofioribus ex alcalibus volatilifatis, auc
confimilibus menftruis.
Membrum III.
DE CINNABARI FACTITIA
VULGARI.
Caput L
De Nomine.
H Did-
114.
Icitur cinnabaris factitia vulgaris,qvia
his adje&ionibus diftingvitur a nativa
minerali & faftitia &li. Faftitia eft, qvia_,
per artem fit, fcilicet—rionem , hincop-
ponitur nativa; minerali, qvam natura_«
fuo artificio elaborat. Vulgaris vero,qvia
vulgaris ufus eft, non ram Asgris, qvam
piftoribus familiaris :I mo opponitur pre-
ciolioriili, qvaecareconftatvuigo , &
muitum operas in—tionereqviric, ante-
qvamufui medico juxta hypothefin iru
fervire debeat vel poftit. Fa<ftitia cinna-
baris ^ar’ ffcoxw dicitur Schrod* p. 4.9
Cinnabaris officinarum artificialis p. 409,
Hofmanno Altorf. dicitur hasc cinnaba¬
ris minium Paral. officin. p. J35*. Appen
do $ri minium , qvia non eft miniumu
Difcoridis, fed res fa&itia ex $. & argen-
to vivo. £ —turn vocat C aefalp. 1. Metall
a8. & L. 1. c. 61. Hocetiam cinnabari vo-
cant Medici fcribit idem Hofm. 1 . c. Bra-
favolae cynaprium dicitur Renod. de Mat.
Med. p.295*
Caput II,
DE AUCTORE.
Au&o-
___
A U&ores oblatamqve occafionem in¬
vents cinnabaris hujus intimat no¬
bis Agricola JL 9. FofC n. chemiite , in-
qvit ; cafu videntur invenifTe , cunu#
enim ad argentum vivum adjicerent
utexiisefficerent aurum& argentum^,
in hoc pigmenti genus funt mutata_>,
qvod qvoniam argenti vivi metalla.^,
qva^erantinBetica , deficerent, inmi-
nii locum fucceffit. Adhsec pertinent
i Epecritica Wedeliana, qvx extant Ann.
III. Ephem* p. 172. 173. Proinde non-*
pudet nec piget , epicriticam illam co-
loniam , qvx fimul ofFert modum la-
vandi pra^parandiqve cinnabarin nati-
vam , hujusqve inventorem * in hujuS
-Thematici membri mittere coloniam_,.
Qvi, fcribit, cinnabrin artificialem vulga-
rem primitus fecerunt, ¥ in 0 mediante~*
congulare, & convertere conatifunt;
hypothefi communi indu&i ? illud ut me-
talla reliqva ex $ & ¥ conftare ,. ita
prohocipfo probando allegatur aMajero
1 . de 7. Mont. Plan- c> i.p. 43. Theophra-
ftus Erefius, fcribens, Calliam qvendam-.
Athenienfem fecilTe cinnabarin, cum fe 0
facerepraefumeret. Videatur qvoq; Picu§
H % Miran-
Mirandula L. z. de o c. 10* ubi non folum
inventor hujus cinnabaris efle Bulcafis
Arabs afferitur, fed & plura alia circa hanc
rem plane pulcherrima traduntur. Ve-
rum, ututafTertum fuperius veriffimum-,
fit, tamenfi locus Theophrafti, qyi eftL.
de Lap. p. n. 12. examinetur curatiiis, fen-
fus ipfius non eft compofitionem cinnaba¬
ris artificialis. Pi&orum inventam efte_>
a Callia, fed folummodo illud artificium,
qvo cinnabaris nativa ufitata hodienunu,
& qvidem optimo modomediante v.de-
puratur,cujus terminus ufitatus eft fcj)Iem*
mett. Affunditur nempe cinnabari pulve-
rifatse vel alii mineral \7 fimpl. f q. Tri¬
plum v, g. vel qvadruplum, hinc motio-
nefa&a, ut lubtiliores partes in ym dif-
fundantur , inaliud vasdecantatur , &
qvod in fundo fublidet alcohol tanqvam
cinnabaris optima depurata & praparata
adverfatur. Hie proceffus ft cum modo
Callia examinetur, & conferatur, vide-
turomnino convenire;MeminitenimAu-
<ftor aperte 1. Recipi cinnabarin nativam,
& qvidem illam , qvaearensefere accedit
friabilitate 8 c fplendentem, qvae oppofita
fcilicet eft ibidem memorata? duras 8 c la-
pidofe. i- Hanc colle&am in vaftslapi-
deis leviflime teri 3. Tritaminvafisaene-
islavari. 4. Qvpdverofubfidet, iterum
fumi 6c teri 6c lavari lit priiis, s d ™
> Atqve hoc eft qvod Ars con-
fert. Etpaulo poft : yhtrai S' f^sv vtyigztps-
VOV ,T> & 'tVCLW >
Fitvero, qvod infra fubfidet-,,
cinnabaris,qvod autem fupernatat 6c plus
eft, Lotura. Qvibus manifefte innuitre-
qvifitum 5. Hanc cinnabarin fubfiden-*
tem exiccandam 6c loturarn fupernatan-
tem decantandam. Ipfe verb Callias hoc
artificium invenit , qvod cum propter
fplendorem putaret aurum in arena elle,
ftudiose illam collegit-,.
Caput III.
DE PROCESSIBUS,
Qvibus impetratur cinnabaris fa£fitia_»
vulgaris.
P Aracelf.de Nat.Rer.l. 5*. demorteRer.
nat. prasparationem hanc propomt.
$ In cinnabarin redigi ft debeat, prius
cum $re mortificandus, liqvefaciendus,
6c in nigrum pulverem redigendus. roit;
e cucurbita inalembicum —ndus in for¬
ma lapidis haemaritis,
Agricola de FofT. n. L. 9. hac rationed
parat^..
Rec. £ levari p.j. 6chinc$. p. ij\ adji-
ciendo, rudicula continue celerrimeqve,
ut ? probe fubigatur, agitando, maftanu
terendo > 6c in vafe oblongi colli vi-
treo lutato vel terreo, coqvendo, donee
poft luteum 6c Cceruleum fumum exeat.
Dum illeapparuerit, exemplum e forna-
cula vel etiam fimplici tantum tripode_»
vas frangitur. Pergit : Alios 6c ar¬
gentum vivum eadem proportione fim-
pliciter in vas conjicere,&minium eo mo-
do conficere. Alios mifeere $ 6c argen-
ti vivi partes a?, hosqve minium facere de-
terrimum.
Renod. de Mat. med. p. 193,
Cinnabaris artificial^ ex £ 6c £ fimul A
coa&isfit: 6c paulo poft: Ponderofaeft
6c veiut lineis argenteis & rubris inter-
mi xta.
WeckerusL.n antid.
Ginnabaris Neotericorum faflitia eft
qviddam ex £ vivo 6c $ uftis.
AngvSala Aphor. chem. p. 2,49.
Ex
Ex $♦©, 5 c £re minerali invicem mixtis
ac concorporatis pulverem rubicundiffi-
mum,cinnabrium di<Elum J confidmus.
Schrod. p. 409.
Rec. $ comm. §iij vel iv f Huic liqve-
fafto infunde Mercurii vivi tfcj fpatula
bene agitando incorpora , donee?.plane
a $re confumtus videatur. Hinc mafTam
refrigeratam tere fuper marmore at =^ma
ex ^rtorio lutato A primo leni, dein au-
dior: 1. Afcendit fumus citrinus pauia-
tim rubefeens ; Qvando itaqve fumus
nigro-rubeus afeendere incipit, urge A
violentiffime horas 4. 5 c 5.6c ^bitur cin~
nabaris, adherefcetqve lateribus, qvanu.
exime reje&is fecibus in fundo , 6c ca-
pitello. Ad qvem ProceffumHofm. cla¬
ve pharm. p. 278. ExaftiStma- haec eft
compofitio , liqventur icil. £ris ^viij. 5 c
immifeeantur illi ? vivitbj. & ?iv. Et his
mixtis fiat—eio, & acqvires cinnabarra_,
artificialem-..
Z-vveff. MantifT fpagyr. p* $ 60 .
De.fcriptionem hanc Schroderian. exa~
fta vocat.propriainq; praemittit juxta for-
teA&ricolae mente>& typium.Cinnabaris,
6 H 4 to-
fcribit, ardficialis fa&itia ex ¥vulgi curren-
te & £ eommuni ac puro fit Liqvando
nimirum £. giv. immifcendoqve iili #i
gviij. Ex hac Miftura beneficio =^tionis
reperita? nancifceris cinuabarin artificial
lem oificinarum.
RolfimChem. p.363.
Rec. £ comm „ J iv,
¥ curr. $6j.
Liqvefa<fto$ ri bene bacillo ferreo agi-
tando in corpora utrumqve 5 donec $ a‘$re
plane abforbeatur; Pe>ft maftam frigefa-
&am tere fuper marmore &inde in vas
terreum >fuperpofito alembico vitreo 5 ad-
miniftratis A. gradibus adfcendit fumus
citrinus, aut luteus , mox nigro-rubens.
Pofi: concrefcit Cinnabaris ad latera vafis
& in alembico. Nigra licet appareat, pul-
verifata tamen ruberrimafit^,
BeguinusTirocin. chem. p. 106. In_,
prasparatione vx fortis meminit qvoqve
modi —ndi cinnabarin hanc;
Rec. $. difiolve eum in Aqv. fort, ad*
de^partem aeqvalem deft. per 61 habebis
V mvalidiorem, qvam antea & cinnaba-
rin ad collum 6l« His fubjun&as funt_.
notx:
1. Qvod
ill,
I. Qvodpotius tertia pars autad/ummu
dimidia £risfit recipienda.
i. Qvod a* in fine vehementior excitan-
dus fit, qvando cinnabaris eft ele-
vanda_j.
D.Wedel.Pharm. p. 134.135:. dum re-
fteftatuit —tionem promoveriper ©ia_>,
feu 0iaVe(ftoris vice in =£= tione fungi,vel
domeftica & intrinfecavelextranea , fic
ex $addit, communi & % vulgari, qvi ©is
inftar eft, fit cinnabaris vulgaris.
Caput IV.
DE FINE ET USU.
I.
H Uic cinnabari crebra lotione in v. rof
mitigatas vires non contemnendas in
mundificatione fangvinis nonnulliadfcri-
bunt. Alii tamen ufum internum hujus
cinnabaris non probant. Hinc Hofm.
clave pharm. p.178. Interne loco cinna¬
baris iii adhiberi neqvit, licet, non defint,
qvi dum fpecificum cephalicum D- Mich,
conficere volunt, in locum cinnabaris iii
officinarum cinnabarin fubftituunt , fed
non fine miferandamortalium clade , £
H S enim
111 .
enim Antimonii, ex qvo Cinnabaris An-
timoniicum^conftat , naturae eft Oris,
artificialis vero feu officinalis cum $re_j>
communi parata faepe arfenicalis. Et
D. Wedel. Ann. m. Ephem. curiof. p.
373. Cinnabarinfa&itiam vulgaremche-
micimaximam partem Seplafiariis & pi-
<ftoribus reiinqvunt. Paulo aliter verb
fentit Excell. Ludov. literis ad me dads,
induftrius , fcribit, Libavius pecul. tra£h
deAlchim putat Anvvaldu fa&itia cinna-
bar.ufurpafie in panacea,(nifi forte ¥ fixa-
tus fuerit per fe, aliterve ) interim non_*
rejicit fabfitiae noftrte ufum faltem confi-
deratum. Ingenuus Qvercetanus, ad gr*
iv- commendathancfa&itiam , necRol-
fincius nofter eandem rejicit , qvamvis
obfcurius chem. in Art. F. red. olim Ami¬
cus qvidam nofter & bonae notae Pracfti-*
cus in materialibus Medicis tamen hand
adeo turn verfatus , nulla alia qvaxn^
fablitia cinnabari multoties ufus erat_*,
qvam Materialiftaeipfi miferant> cumfi-
ne additamento native eandem poftu-
laffet, fine omni noxa , effeblu pr^efen-
taneoinnotoriisafFebdbusadgr. ij. iij. iv.
Jmo pulverem Mynfichti mirabilem eo-
dem
dem modo confecerat, de aiiisjam olim_.
majoris fubfellii nihil dicam, qvi fa<ftitiam
cinnabarjn fine ulla haefitatione in Praxi
fua ufurparunt. Et qvantum differt_,
bine Mercurius iixatus feu Panacea^
Schroderi no. iij ? Remedium haud pla¬
ne rejiculum. Qvando Mercurius pro¬
be purgatus eft , $ purum & fele&um^,
produ&umqve parva dofi circum fpeefti-
usdatur, non video , qvi omnino cinna-
barishaecabjiciendaftt. Nolim tamen_>
hinc cuiqvam praefertim incipientibus, in
qvasvis faepe incidentibus au<ftor efte te-
merarii abufus.
11 . Externus ufus tutior eft. Hofm.Me-
dicam.officin. Paralip* p. 555*. In rnnftio-
nibus luis Hifpanicae pro argento vivo
ueuntur.Et alter Hofmannusclave phar~
mac. p. 2,78. Haec cinnabaris in Italia ad
fuffimigia,Emplaftra & ungventa contra
luem 3 ream adhibetur.
11 L Siqvis Mercurium vivum defide-
rat puriftimum, ilium ex hac officinarum
cinnabari elicere poteft,qvi poftmodum_>
in medicina egregium utiqvefortietur io~
cum Hofm. clave p.178.
IV. Pa^
IV. Paratur ex ea cinnabaris diaphore-
tica & cathartica. Hujus prasparandi mo*
dumproponit Beguinus Tiroc. p. 274.
Rec„ Cmnaba . comm ; § \j.
© f pr&p. e. decrepit. Zij.
Simul tere, mifce & matracio impone,
qvibus fuperfunde 0 ° $ per campan. fa-
&ifiij. Digereper triduum in cinenbus,
tandem a vehementi i. e. »v. fac omnem
humiditatem evaporare,reaffunde& deft,
iterum,etiam tertia vice.Manebitinfundo
mafTa alba, qvas freqventiablutione edul-
corari debet. Qvidamfafta evaporatione
0 ° 0 $idreaffundendumcenfent, dcdeftil-
landum, hocqve tertio repetendum. Ve-
rum haecrepetita deftillatio videturinuti-
lis ? qvo cinnabaris tantum ©is volatilis
aciditatis £ris prima deftii. ad fe trahat^,
qvantum nature fuasfufficerepoteft , uti
cuilibet in Naturae ponderibus exercitato
notum. Convenithaec cinnabaris diapho-
retica in morbis £reis & contagiofis , ali-
qvot diebus data 16. ej 9 grana fudores mo*
vent, fumta cum conferva rofanum &Jiv.
veliij. Decoftionis falTaparillas , decern
verb confervas alicui vel piiulae commix-*
taperfecefTumoperantur&c.Qvid de hac
per
125-
peracidorum abftra&ionem praeparatio-
ne cinnabaris fentiendum fit, vide alio
loco.
Pertinent adhoc caput, qvafi in oppofi-
to & antithefi, qvae haber Sennertus,Fer-
nelius, & Schenckius , qvi cinnabarin fa-
<ftitiam venenum fui generis effe putant;
Prodeat itaqve.
I. Sennertus , qviftatuit L. VI. Prax.
Part. VI. c. 18 - Symptomata cinnabarin_»
artificialem fumtam confeqventia limilia
elTe (ymptomatibus argentum vivum_.
mortificatum vel fublimatu m confeqven-
tibus. Accidit enim, inqvit, dolor, & cor-
rofio in gutture , ventriculo & inteftinis,
ftipervenit vomitus,fiuxus ventris diffici-
lis, ut qvandoqve fangvis egrediatur, ac-
cedit (pirandi difficultas , 5 c alia fympto-
matacap. prase. propofita, hinc qvoqve_>
curationem tradit ftmilem illi> qy as argen-
to vivo fumto compete Si materia adhuc
hseret in ventriculo, vomiturejicienda_o,
deinde clyfteres ex hydromelite vel oo
injiciendi; forbeantur etiam jura pingvia
gallinanum, bibatur lac vel comedantur
cibi lubricantes, velu ti eft butyrum* o°o 5 c
alia, qvas vias leniunt , 5 c materiam per
alvumeducunt.
Refpondetur : Haec intelligenda func
de ilia cinnabari faftitia > ubi nec ¥ pu-
riffimus , nec£ ele&um eligitur , nec
enchirefis re&e habet, nec debita dofi
exhibetur, ex fuperioribus enim con-
ftat, cinnabarin fa&itiam fine noxa fse-
piffimedatam fuifie, 5 c dari pofie; itaqve
fymptomata base cinnabari facetiae perfe
non font adjudicanda , qvas aliunde orta
funt.
II. Fernelius , qvi de lue ?reacap f 7.
Symptomata piftoris cujusdamAndega-
venfis cinnabari huic fa&itia? e fu£l:ione_j
penicilli, hac obliti deglutitae adferibit.
DignaeftHiftoriautin noftrum transfe-
ratur folum:
Pi&or qvidam Andegavenfis manuum
digitosgravioresfolito , torpidiores , x~
greqve mobiles fentiens, paucis pofi: die-
bus contrahi illos & convelli fenfit , at-
qve fenfim indies magis magisqve au&a
eftafFe&io , dum incurvi illi 5 c pene im-
plexibiles manerent , qvin 5 ccarpum 5 c
brachia pervadit affe&io , qva* admo-
dumforpida, convulfa, graviaqve red-
debantur. Haud multo pofi: idem virium
pedes fenfere fublata incedendi potentia.
127 -
Qyibns malis aliud fymptomata longe
graviflimum 6c crudeliffimum acceflit.
Dolor enim acerbiftimus 6c atrociftimus
ventriculumac hyppchondriam utrum-
qve occupare caspit/ed qvi ad totum ven-
trem pertineret, cui cum nec no<ftu, nec
interdiumintermittebat, clyfteribus for-
tibus,balneis 6c aliis qvibusdam remedio-
rum generibus levatio qvceiita eft. Uni-
cum tandem in acceflione inventum eft
folatium , tresqvatuorne robuftos Ho¬
mines ventri fuperpofitos fuftinere;Com-
prefto ftqvidem ventre paulo mitiorcru-
ciatus erat, ubi 6.8 ve dies nonnunqvam_,
6c 12. Mifer ille adeo fuerat difcruciatus,
(enfim abeunte dolore langvidus qvi-
dem 5 c pene moribundus cernebatur, fed
qvi ftatim reftituta appetentia vires ali-
qvosreciperet, dum alia rurfus fimiliac-
ceftione correptus profterneretur. Vigin-
tienim, nonamplius, diesintermittebat;
Atq;in acceffionib 9 alvus nec validis qvide
proritata Medicamentis qvicqva dpmitte-
re poterat*Etfi vero in caufis iftorum fym-
ptomatu inveftigantis varie a Medicis al-
laboratum eft, tande tamen omnia in cin-
nabarin re&e relata. Cum enim Pi&or ifte
non
n8.
non folum penicillum digitusfaepe exter.
geret, fed etiam imprudens & incautus
oreexugeret, factum, ut cinnabaris in_,
corpus recepta <$c vifceribus ac nervis
communicata , maligna qvalitateea infe-
cerit,& horum fymptomatum caufa exti-
terit-j.
Adhaec refpondet Hofm. Clav. p. 293.
In HiftoriaFernelii dubium manet,utrum
Pidor e cinnabari nariva, an verb ex aliis
rebus noxiis fuis pigmentis v- g. auri pi-
gmento miftis in dida incurrerit fympto-
mata.
Ego verb ficfentio: 1. Non aufim di-
cere Fernelium cinnabarin nativam, fed
potius faditiam vulgarem, indigitare vo-
luifte. 1. Facile fieri potuit,utpidorhic
fenfimnimium hujus fadirise cinnabaris
deglutiret ; exiguum qvoqve eft ponde-
rofum. Hinc cinnabarisimpurior, non_,
bene unita, pondereqve excedente inpri-
mis viis colleda latiusqve diftributa has
potuitin corpore turbas dare_>.
III. JohannesSchenckius i. 7.obf ex
relatione D.Joh. Franci Medici Cammi-
cenfis meminit juvenis cujusdam , qvi
cum ulcus in pene eximpuro concubitu
con-
ii$»
contradum haberet > nullisqvealiisme*
dicamentis curari poftet 5 fufFumigio 6
cinnabari tandem curatus eft* Abeoau*
tem tempore de graviffimis Temper dolo*
ribus capitis & liuxu fangvinis e nari*
bus conqveftus; Dolor nonnunqvam per
triduum , aut biduum remittebat , ali-
qvando ftngulis diebus ter qvaterve re-
currebat. Dolore feviente fefe conjicie-
bat in ledum , dcadvocatis duobusaut_>
tribus famulis jubebat caput manibus
comprehends &qvanta vi poftent* con-
ftringS Sc comprimi > fe nulla re doloris
levationem majorem fentire affirmabat*
Poft qvadrantem aut dimidiam hora? par¬
tem dolor nonnunqvam qviefcebat, bene
edebat, bibebat, dormiebat. Sc dolore ab-
fente optime valebat. Ufusqvidem erat
dodorum Medicorum auxilio & confilio,
fed fine frudu , tandemqve doloris ma-
gnitudine vidus fubito inter manus fa-
mulorum caput pro more fuo compri*
mentium extindus eft.
Seddicoego: A cinnabari per fuffitum
noxia Sc deleteria 3 Sc fic in principiis fuis
effentialibus divulla ad cinnabarin itL_»
compage £rea Sc ^riali exiftentem, non.?
130 .
valet confeqventia. Hinc qvoqveHofm.
Clav.p. 193* Fateri cogimur, vaporera.
$ii inprimis cum t> adulterati , fumme
effe noxium ; Id qvod tamen de $ & £ in-
vicem ligatis affirmari neqvit. Haec ille*
Qvid qvod ab ulcere odtlufo, ipfaqvelue
$reaincreraentum capiente , latiusqvein
corpus diftributa oriri haec fymptomata
potuerint. Appendo his Petri Apponenfis
Trail, de Venen. Bezoardicum Anti - cin-
nabarinu,qvod fpodiu efle fcribit,ex ebore
combufto. ad 3 ij. datum cum vino,&Pon-
zettide venen. L. i.c. 18- qvod eft fpodi-
umeradice Cannae adufta? 3 ij. ponders
detur.
APPENDIX
Continens Regulas & CautelaS)
q\x jam diBis lucem fceno-
rantur_».
i.
C lnnabaris vel nativa vel^lis, innon-
nullis febribus malignis , qvae fero
coagulum minantur > optimum eft Bezo-
ardicorum Mineralium acceftorium, non
tamen primarium, cuifolituto confiderc
poffis
ILCin-
II. Cinnabaris nativa ihprimis $io af-
; fluentiftlma vim qvoqve habet laxati-
i vamjqv^infymptomaticis nonnullarum
maiignarum fluoribus non Temper con*
( venit: Hincetiarru
III. Inaliismorbisfluidis, fudoribus-
qve qvaft colliqvativis & ichorefcen-
te fangvine , cinnabarina caure ufiir-
panda.
IV. InPefte analiqvid praeftet vel Na-
tivavel Antimonialis ; non otiose qvasri
poftet. Experientia propria & aliena_>*
non tamen ratio deeft , qvas aftirrnat_,
qvaeftionem. Cum Anno 1655*. Trux il¬
ia peftis Be viret,non invenio a qvoqvam_»
ufurpatamfuifte. Nec Sennertus , nec
Diemerbroeckius depefte Noviomagefi*
nec Gieslerus de pefte Brunfvicenfi, nec
alii ut Kircherus , Flaminig, Caft. Pa¬
rent. &c. utriusqve cinnabaris mentio-
nem faciunt, Certe putredini animate
fi fuus conftet honos , fiveutcaufenon-
nunqvam , fiveutprodu&o, nonpland
nullam fuppleret paginam cinnabaris
1 fuo gaudens , qvi vermibus tam eft infe-
ftus,firadios fuos e ventriculo & clauftris
$reis in longinqviore (angvine laticemq;
I a fero-
__Ij*-_
ferofum emittere velit , qvam qviderm,
irradiationemetiamin $rio a£reis compe-
dibus libero negat Hofmannus clave_>
pharmac. p. 260. Hujus tamen lines
epicriticcE omnes fere & fingulse circa de-
terminatamfic , negatamq; ab eo a£io-
nemindiftans $ii anthelminthicam nova
verioriqve indigent epicrifi^qvam non ad-
dimus. Id tantum dicimus effe notabile
qvod narrat Beguinus de incolis pagi
Idriae, ubi $ vivus effoditur, qvod, qvam-
vis in vicinia Idrice fingulis fere annis
LuespeftiferagralTetur , ipfepagus ta¬
men ab ea liber nunqvam non manere fo-
leat. Tyr.chem.p, 258. Sedobjicisforte,
a^iofoluto, vivo & fuijurisadligatumin
cinnabari non bene concluditur ; San-
gvis verminans in pefte no poteft radiare
radiis ?riaiibus cinnabarinis, qvos $ deti-
net , medicinaqvoqve& pars affe&a ni-
mio fpacio diftant. Di o ego,fi vifcofum
& longinqvum ferum fluxile reddit cin-
nabarisinflomacho delitefcens, viinfita
?riali, qvam nullum tardat cur non in__,
verminm qvoqve diverfonum penetrare
poffet,fi verminatio hsc peife vel produ-
ceret vel nutriret, ubicunqve nidum con-
ftru-
ftruxiftet. Ad ha?c,cinnabarinafanefyfta-
fin fangvinis 8 c feri certo modo fovent,qv£
qvomagisafedegenerat, eo majorenx^
infert , cur non etiam peftiferam ? Ma.
lignitatem, qvam prascaverent fie cinna-
barina & curarent , tanqvam Mercurium
participantia , qvi omnis corruptionis di-
vinus 8 c fere omniprcefens eft aver-
runcus.
V. Variola,morbilli,Febres petechia-
les, (ut adhuc femel maiignarum men-
tionem faciam ) & Hungaric^ecinnabaris
acceftum commode ferunt, ft circa fta-
tum & declinationem cum pulveribus ab-
forbentibus cordialibus detur. Nec in__.
principioomittipoteft , praefertimficon-
vulfivi qvid appareat. Dixi, qvod in febri-
um petecbialium optime profit. Inhu-
jus rei teftimoniumafferam , qvasante_5
aliqvot annos obfervavi in homine qvo-
dam mercuriali juvene , Vogelio Isle-
bienfi, isfebre maligna 3 qva2 vetulamma-
trem, germanuifi fratrem cum uxore ju-
venili, hujusqve parenteqa fub aliorum
MedicoruTherapia tempore aliqvoante
peremit, per 14. dies decubuerat, 8 c ven-
triculum fuum multifariis mixturis,
1 3 emul-
emullionibus, julepis, decoftis hordea-
tis, -^bus ©inis,CB^iicis pulveribusqve_>
variis impleverat , Jevamentum verb
ne pulillum qvidem febris exindenan-
cifcebatur. Tandem ad me itur» Vife-
bam hominem & deprehendebam totum
convulfivum , ita ut vix pulsus digno*
tionem admitterent perperuo fe invi*
cem excipientes tremuli illi tra&us, ocu*
li cavi erant, torvi, & omnis fere facies
in Hippocraticam inclinabat , algebat-
qve corpus. Huic dedi datim eodem*
qve die bis cinnabarin nativam cum pra?-
eipitantibus qvibusdam , Sc , miran-
dum di&u, feqventi die , dumiterunu
vifo, totum corpus qvietidimum eratL_. 5
fomnusqve fvaviter praeterita node fub-
repens omniain meliorem datum Sc.
fpemredegerat. Cumqve alvo valde_>
addri&aeffet, pulveres a. Ex aloes viol.
&¥(&toa gr. viij. dedi, ut alter datinu
fumatur , alter drca vefperuginenu>
aut fubfeqventi die* Priore pulvere-»
adfumto vomitus materia? vifcidae & te-
terrima? per accidens contingebant , Sc
alvus copiodffime folvebatur , utram*
qve cum ingenti euphoria > & adftan*
tium
w
tium magno applaufu ; Pofterior pul-
vis eodem modo 6c vomitus excitabat_*,
6c alvum copiose folvebat magna iterum
cum euphoria; Tertium, qvemtentavi,
nulla feqvebaturexcretio , fedqvxdam^
qvafi cardialgia , qvamfopivi , curam-.
verb effentia mea confortante balfamica
abfolvi , hisqve pauciffimis^grumper
Dei gratiam,ab omnibus prognoftico re-
li&um, mprifttnamintegerrimamqvcL*
fanitatem reftitui * & reportato premio
ab eo difceffi.
V I. Deliria in febribus malignis ufus
cinnabriorum raro vel nunqvam mid-
gant > fed perilant haec.Faber qvidem-t
cinnab. Antimonium ad 3 /. dedit per
qvatriduum in phrenitide pleuritidi fu-
perveniente&die^feexerente , prima-
qve ftatim dofi iFger ad fe rediit. Sed
haec remiifio non tarn cinnabari, qvarrL*
0i volatili adjun&o adfcribenda eit,
qvamvis 5c phrenitidis hujus fympathic*
alia fit ratio , qvam delirii in febribus ma¬
lignis.
14
VIL
VII. Gaduci idiopathic! 6c confirmati
rarius eft remedium rhizotomum ut^
rnorbi, Paroxylmos tamen tollit freqven*
tius, 6cprotelat. Hinc Elogia abfoluta il¬
ia Hartmanni, Hofmanni, (Meth. med.)
Qyercetani,Mynfichti,aliorumqve praxis
©culatiornon confirmaf,
VIII. In epilepfia hereditaria fatetur
Angelus catat Med. Ipag. nil preftare.
IX. In fympathica inprimis in ventri-
culo ftabulante, etiampufionum, a coa-
gulato 6c mucilaginofo , aliterve affe&o
Jaftematerno plus efficit: In remotioribus
vero partibus holpitante eapaucarurru
virium eft.
X. Dedi ante aliqvot annos cinnabarin
Jiativam jpreparata vice toties repetita in-*
veni curdam 20. annorum cujusnomen_»
honoris gratia taceo , cui aura maligna__»
e digito majori pedisafcendens, perqve_>
infimum 6c medium ventrem repens, in-
credibilem cordis anxietatem, poftparo-
xyfmum epilepticum fepiflime induxe-
tat , led fine euphoria. Purgantibusper
epicrafin , fudoriferis volatilibus , aliis
anodynis 6c|opiatis rem aggrefius furrc.,
ftdjcidem Ipes perfe<ftefanitatisdecolla*
vit.Tandem veiicatoria in pede aliqvoties
a chirurgo noftro Ernefto Cronio appli-
cata, malum adeo mitigarunt, utcum_,
lingulis menfibus horribilis recuneret_,>
paroxyfmus, jamperfemeftrefpacium-,
qvaii fopita jacuerit aura , 6c tremores ac
convulfiones illius digiti majoris pedis
conqvieverint 3 in fenfum tolerabilis 6c in-
terdum faltem contingentis formicatio-
nis transmutati. Dum hcec fcribo, incur-
runt in oculos ex improvifo verba D. D.
Wedelii, deMedic. Facult. Ubide
attrahentibus, finapifmis 6c veficantibus
agit : In Epilepfia, inqvit, ab aura v. g.ex
pede oriunda, utililEma funt veficatoria-j
parti mittenti applicata, qvale exemplum
refert Trallianus adhibiti cum fucceiTu
hunc in finern lepidii. Apud Heerium
item elegans extat obfervatio applicad
hunc in ufum butyri £ii obf 23. p. 175.
XI. In epilepfia puerorum feu infan¬
tum , 6cAdultorum Hartmannus £lem
bisfingulisfeptimanis ufurpat in v lene-
cionis cum fudore ( fi modo fiidorem mo-
veant grana ilia pauciora ) prascedentibus
tamen evacuationibus. Mynfichtuspue-
ris ftatim poll paroxyfinum prcebet.p.ioz,
l 5 Ax-
138 *
Armarn. chem. Sed qvatn epilepfiam_»
& hie hxc. Vir intelligatibi non additi_,.
Sic paffira circa elogium Medicamento-
rum poiychreftorum neceffariae circum-
flantice omittuntur , differentiae morbo-
rum, horumqve cau fas negliguntur , 8 c
qvid non ? Poreft vero cinnabaris in utro-
qve epilepfiae genere non exclufis tamen
aliis aeqve hie valentibus , exhiberh
Mentionem feci no. X. Juvenis cujus-
dam epilepfia per confenfum iaborantis,,
cujus paroxyfmus finguiis tantum men-
fibus recurrebat , exantlato vero paro-
xyfmi labore multum materia* vifeidas
&pituitofse per fereatum ejiciebat ,
mno dein laffus obruebatur. Proinde_>
dedi Temper ftatimqvepoft paroxyfmum
meum volatilem armoniacalem^
ut naturae motus in extirpatione produ¬
ct! epilepticifeumateriavifeid-e juverur,
Sc hxc ipfa incidatur , nonnegie&adn-
nabari, qvae novum fipoffibilefit, pa¬
roxyfmum praecaveat, & genus nervo-
fumroboret.
Paracelfus ad v fortes deftillan-
dasadhibetetiamcinnabarin , V-L.de_>
Tranfm. Metall. Sed cui bono ? Neqve
enim
enim fortis ilia v aggreditur cinnaba-
rin , uti faepius hujus rei experimentum
feci. Nulla hie digeftio folvit cinnaba-
rin , fed tantum rubicundiorem in fun-
do efficit, adeo miraculose latet hie Mer-
curius vivus , qvem alias ftatim corro-
dit & devorat V- fortis. Pofito auterrL>
h folvere repagula cinnabarina, ut £ in_,
SJ m abeat, & Mercurius a 0 ibus corrofi-
vis in deftill v. fortis corrodatur , qvales
indedapes, fient&qvae^aepraerogativa
accrefcet?
XIII. Ungvento,qvo ftrumas exulcera-
tas curat, mifeet Poterius qvoqve cinna-
barin V* cent. 2.p. 126.117. curat. 28.
XIV. Mifceturqvoqvecuidamempla-
ftro t^ino, de fpermate ranarum, ungven«
tis dyfepuloticis caeteris , elegans inde^
color 5c effe&us provenit, qvascaufa for¬
te eft , qvod etiam Mynfichtus Armam.
chem. p. 495:. addat cinnabarin nativam-.
ungventofuo medicamentofo , qvod in-
greditur Mercurius ~tus^ Ab ufu inters
no & externo pathologico-chemico-the-
rapeutico ad qvalitates cinnabaris pergi-
mus, ut a qvarundam regular am foie ve!
parello porrd illuftrentur.
140.
XV. Cinnabaris & obfcurius feu 00
culto modo agit, fedando, & manifeftius
ferum acre & ponticum attemperando,
hinc&iis prodeft, qvi tali non abundant.
Vis anodyna & demulcens primaria effe
videtur, etiamantefubfeqvam acriorisfe-
ri atternperationem.
XVI. Qvalitates primas in cinnabari
hie forfannonadeoattenduntur, fecun-
das tertiasve qvis decifiveevolvetinfub-
je&omfipido&qvod omnes volunt (vel
aliqvam partem faltem ) a&iones floma-
chi effugiente.
XVII. Cinnabaris nativa non adeo
diaphoreticaeft, nifiaccefToriis au&a fit,
& JEgn difpofitio accedat, facilius tamen
eoit^iis.
XIIX. Visfudorifera , licet exaltans
tantum, vis item attemperans,aut prasci-
pitans aut abforbens feri acrimoniam qvo-
modo in cinnabari exiftere & exeri qve-
at, cum a calore noftro non omnino refol-
vatur, fed eodem colore , infipido forte
fapore(aliter ac martialia abforbentia_>,
cum tamen qvod abforbet, etiam faporem
mutet) & integra fubftantia excernatur,
operas precium effetimpofleruth accura-
tius
tius perveftigare. Integxam ab infantibus
videmus excerni nifi qvidpiam nihilomi-
nus hincfeparetur, uti v. g. a croco metal-
lorum, pro confe&ione 9 emeticfqvi co-
loratior fernper relinqvitun^.
XIX. Novi a faturatiffima 6c optima
nativain hypochondriaco qvidem fubje-
£o, adfputationes illas alias communiter
euntemalo, Ptyalifmum qvafiqvendam
ortum.
XX. Cinnabaris native vigor (an pe-
culiaritate ^ris?^ remiffioreftd’ortior £lis,
fortioradhuc fa&itia.
XXL Cinnabaris^iigenuina veraan
per fe draflice purget, non aufim dicere_»
Dixerat mihi ante aliqvot annos generos 9
qvidamVirinJ£)eDer^leNnDominusa£)}Jar^
fcf)alcf fe cinnabariniii aDeftillatore qvo-
damaccepiffe, qvae ultra fexagiesnon_,
fine violentia potiffimum 6c inter-
dum dm purgaffet> 6c corpus fuum exer-
cuiffet ; Puto autemhanc non fuilfe cin-
nabarin fed fibres £ii, aut cinnabarin non
fuilTe redtificatam, non lotam , feu a vi¬
tae adharente probe liberatam , aut erro-
rem externum commifTumeffe;Motum-
ve nature in procin&u fuiffe , ut fa?pe.»
circa
i4*»
circa aliorum Medicamentorum ufum_>
contingere videmus. Reftat, ut modum
6 c tempus, qvo generatur cinnabaris, mi-
fcetur, ufurpatur 6c adulteratur notis no-
ftrisilluftremus , 6c colophonem cinna-
briorumTrigae imponamus.
XXIII. Eundem fere ProcefTum 6c
ordinem fervare videtur natura in con-
fe&ione cinnabaris nativae, qvam Ars in_j
=c=tione ilis 6cfa<ftitice, fi particular ¥riales
Loca £rea permeant,tunc compede$reo
forte vinciuntur.
XXIV. Solitarie fumta non officit-,,
cummajori tamen euphoria fumitur ad-
ditamentis junfta , neqve fundum adeo
petit cochiearis, 6c lingvse, inprimis cum
Magifteriis mifta plumofis 6c optime
unita, qvorum tamen vice fungi poflimt
praeparata diu 3 6c fubtiliffime laevigata^.
Neqvoqvevulguseandem colore inten-
fiore dignofcat, proinde obtegenda eft
his aliisqve praecipitantibus 6c abforbenti-
bus, qvalia funt £tus, ocul. ss. eorall.
mat. perl. CC. ph. 6cc.
XXV- Olea deftillata omitti pofllint
in exasftuantioribus iubjefiis, vel raor-
bis,
bis,rinica tamen guttula o ° 0 cinn. caryoph.
oh fragrantiam non nocebit, ft affedus ita
poftulet.
XXVI. Purganribus infantum cum
CC. ph.addere foleo , ubi vermes , lac
vifcofum & ab hoc infuitus epileptic!
peccant, nec infantum folum fed hypo-
chondriacorum, hyftericarum, aliorum-
qve. Abufus vero eft in omnibus af-
fe&ibus eandem citra indicationem ad-
hibere, commifcere, qvamvis non ade 6
noceat.
XXVII. ©ia volatilia cinnabarinis
optime adjungi poftunt, nifi AEgri iint_>
delicati, vel naufeabundi , aut infantes
ab hac nrixtura abhorreant, ut ea pro-
inde alia hora aliisqve vehiculis melius
focientur.
XXVIII. Genuina Dofis cinnabaris
native ultra non extendenda , Anti-
monialis&fa&itia vulgaris purior noru,
ultra gr* Iv. & vj. Faber tamen Curat, x.
de Pleurit. Antimonialem qvater ad 3/£
dedit, cum euphoria, ut lupra diximus.
Novi Medicum celebrem, qvi Antimo-
nialem fsepiffime re&ifkatam Temper
144 -
ad gr. xv. cum ocul. ss. ^Egris exhibet*
Granum i. Anniculis vel bimeftribus &
femeftribus fufficit, fi vero ultra 'granum
adfcendatur, non ftatim noxa hinc feqve-
tur, qvia ventriculus ipforum la<fte turgi-
dus a plurimis particulis non attingitur;
Sed dies forte augebit dofin cinnabaris,
qvemadmodum auxit •£. diaphoretici >
qvod ab Excellentiffimis Medicis magna
cum circumfpe<ftione datum novi olim_.
ad gr. vj. vel vij. qvod jam ad )j. ifi. )ij., ab-
jeSo omni metu, exhibemus > ut de vi¬
vo niladdam.
XXIX. In pufillis continuari ufus
cinnabaris'poteft > fine noxa. Inadultis
arthritide vaga fcorbutica laborantibus
non per feptimanas fed menfes faepius da¬
ta eft cum 6c fine opio. Ipfe exhibeo in-
terdum pulveres 20. 30. Arthriticis , ex
cinnab.nat.opio, ©ibusvolat, prsecipi-
tantibusq; compofitos circa hora decubi-
tus;nifi neceflitas aliud tempus determi-
net, per menfes fucceflive aftumendos,
fumma cum euphoria, nonnegle&isla-
xarivisdebitis.
XXX. Nativa pulverifata titulo pra>
paratae qvoqve in dfficinis venditur 5 fed
Mini-
___* 45 *_
Minium OepifHme fimul occultat , Sc
hinc fit adulterina, ut Bibliopegi norunc
qvicinnabari nativain pigmentum reda-
<fta margines librorum ornant. Dixit mi-
hiBibliopegus pronuper, nativam cinna-
barin minio miftamflavefcentes pun<ftu-
ras prcebere non intense rubras > ut nati-
vampuram. Provide fatius eft, utipfe_*
prepares & integra frufta coemas, ne fal-
las Sc fallaris. Sic finio cinnabarin hac ad-
ulteratione, Deumqveqvaefo, nepermit-
tat, ut invidi cujusdam mordicans cala¬
mus adulteret, confpuat& mordeatlabo-
rem noftrum n8 prorfus non laboriofum,
nil! velit, ut Sc ipfum, me qvidem depre-
cante, mordeatdivinumjuftifftmumqve
Numen, qvod malitiose delinqventipa-
rem infligit pcenam. Abominola fcanda-
lizans Sc Ghriftiano fangvine indigna eft
mordicans crena. Corrigi Sc moneri a-
mice non renuo, probe fciens, qvod cu*
jusvis Hominis fit errare dnfipientis verd
in errore perfeverare, addo, infipientis eft
errantesacerbius, durius& inhumaniu$
tra&are. Proinde pergo ad Corolla-
rium meum magneticum Sc
gratzofumuo
K CORO-
COROLLARIUM
GRATIOSUM
DE EMPLASTRO
MAGNETICO,
Qvod Herniam fcrotalem curat.
DE EMPLASTRO
Obturante Proceflus Peritonei,
poft regreflum inteftinorunu.
PRi£F ATIUNCULA.
Vantum negotii faceflat fanioribus
Medicis &Chirurgis,operofa,tradi-
^^tomore^hergpiamtaliaruHernia-
rum, ita qvoqve Hernia inteftinalis fcro-
talis , qvotidiana teftatur experientia_,;
hinc velPalliata(feu medica fed non claffi-
ca voce PaUUtiva ) vel eventu fruftranea
hie cura ut plurimum freqventatur, qvae
tamen tedium non fimplexlaborum,qve-
relarum & fpeculationum cum iEgris,
turn Medicis rnovet. Proinde opera?
precium fa£fcurum & (pecimen non_j
vulgare charitatis Chriftianae editu-
rum puto eum , qvi modum qvendam
cito, tuto, &jucundeomneminteftina-
lem fcrotoqve incarceratam Herniam ra-
dicitus curandi proponere animum indu¬
cat fuum. Cum itaqve ex freqventi olim
converfatione conftet mihi emplaftrum
magneticum Excell. Frid. Hofmanni,
qvod hanc Hernia? fpeciem miraculose
curavit non una vice, lube^hujusempla-
ftri apographen ex MSC. cum curiofis
Pra«
148.
Pradicis communicare , in multorum
iEgrorum, ft Deo qvidem placuerit, non
pufilium levaraentum. Periculum fad-
ant hi, qvi uberiorem & ampliorem Pra-
xinexercent, dciEgros habentmorige-
ros , an experientia experiential refpon-
deat. Nobis hie locorum nondum licuit
efte tarn beads & hujus emplaftri vires
vel leniter tentaremus. Nam JEgri no-
ftri non Temper faciunt , & rara_»
hie eft ob calumniantium & immature
confulennummalorum Medicorum co-
piam, iEgrorumconftantia depatientia,
qvorumpleriqve hodieMedicum admit-
tunt&fufpiciuut , eras dimittunt&de-
fpiciunt , nifi ftatim miracula edatcum
Chrifto Savtietlilfyu & ledum tollere jube-
at ac ambulare f Cum itaqve aliqvod tem-
poris fpacium etiam ha?c cura herniofo-
rumper hoc emplaftrum magneticum
retro traheris & alterum obturans reqvi-
ratur , alibi locorum a gratiofis Pradicis
freqventari poteft, ubi major eft, ut dixi,
tav xocreovtM patientia, conftantia, pru-
dentia, &vehementius recuperanda? fa-
nitatisdefiderium. Utvero perfpicue o*
mnia& cvtvttu proponam, I. Trans-
fcribere non pudet,qva2 Exc. D. Frid. Hof-
mannusMethod, med. de hoc emplaftro
magnetico hiftoricafide annotavit 6c po¬
llens reliqvit. II. Epiftolas qvasdam Me¬
dici cujusdam veterani & Exc* Hofman-
ni mutuo adieinvicemfcriptasapponam,
qvarum ego^rsVrjKfui ? qvas emplaftri
hujus naturam , vires 6c applicant mo-
dum aperiunt. Turn III. Zwjv. •&$**&*
ftudio faciens applicandi modo praepara-
tionem 6c genumam cornpofitionem fub-
jiciam. IV. Emplaftrum emplaftro fit-
peraddam > tale fcilicet , qvod intefti-
nis priftino loco 6c fitui reftitutis pro-
ceftus Peritonaei ruptos obturat , 6c
iteratuminteftinorum lapfum impedit_i.
V- Not as qvasdam adjiciam, qv& ad horum
emplaftrum naturam & operandi Modum.
pertinebunt. Anteqvamvero id ordine
fiat , nonnullis malevolis 6c invidis os,
dum in emplaftro obturante fimul verfa-
mur, amice obturandum eft. Hi forte^
duum generum erunt: Primi dicent: Mi-
hi non licere filenda foris effutire 5 6c alte-
rius Arcana bona fide commiffa in propa-
tulo qvafi abjicere , inprimiscumadfint,
qvi patriflaredc lucri bonum odorem ex
Kj P^er-
ljo.
paternis inventis qvaerere 5 c obtinereLj
olim poflint. His repono; Magno precio
me redemiffe hoc emplaftrum 5 c reliqvas
optimorum Medicamentorum defcri-
ptiones, q varum mentio fit in opere de_^
Meth. Med. D.Hofmanni, Hodegimei
qvondamfideliflimi, 5 c ea qvidem condi*
tione redemiffe, ut poft ipfius fata, fi for¬
te mea pr#currere fineret divina Pro-
noea, libera mihi fit horum omniu difpen-
fatio, 5 c cum aliis communicatio. Cum
itaqve jam fungus fit vita optimus 5 c<^x«*
5 ut&)T^Pra(9:icusHofmannus , tantum
abeft , ut vetet confcientia promulgate*
nembonorumremediorum, utpotiusad
earn invitet. Secundi ab his opponent,
perlas porcis non effe projiciendas, nec
Arcana, qv# poftmodum qvivis Ciniflo,
vel vetula, vel Circumforanei ditioni fu#
Empiric# tanqvam regionem adjiciant_,,
propalanda, 5 c toti orbi exponenda effe^
Sed procul agant hanc invidiam Chriftia*
ni fangvinis cohaeredes ; Nam 5 c ciniflo,
5 c vetula, 5 c circumforaneus, dum hujus
forte emplaftri aliorumve Arcanorum
ope proximo decumbenti opem feruntL_»
gtatamD eo 5 c proximo prasftant operand
qvat
_ «£. _
qvse fane nec impugnanda nec fuffiami-
nanda eft, cum Deus mirabiiis etiam per
abje&iiftmos , Sc infimae fortis olitores
nonnunqva valde opportunaloqvi&ope-
rari velit»Qvid ?Si Chrifto non fuir eligiOj
omnibus & fmgulis hominibus refanda
peccati labe adfperfts Arcanum idud as¬
ternal fanitatirecuperandas maxim e con¬
veniens manifeftare : Qvi credit in Chri-
ftum6c pievivit, falvatur; Curincorpo-
ralibus 6c temporalibus tarn invidi fimus,
qvi SecLvQqwnx noftri veftigia premere ex-
a<ftejubemur. Omnis Arcanorum fup-
preffio bigaiilaidololatricanititur , qvae
dicitur (pikodo^ia 6c Qthapyvg/a. Aut vide-
ri 6c adorari volumus inftar Num nis ,
aut aurei luti facra fames nos vexat > ft ar¬
cana crepamus 6c celamus. Abftrahe ab
omnibus obje<ftionibus 6c exceptionibus
hanclarvam, 6cvide, annonadvigilans
confcientia nos compellat commumcare
cumaliis, qvaeere bonae valetudmis vei
confervandas vel reparandae fore certo
fcimus j 6c qvae Deo nobifcum commum-
cante polftdes. Qvicqvid Jam tempus
6 c experientia circa fcrutinium fimplici-
um 6c compofttorum retexit in ftngultf
J 5#
Regnis naturae. Arcanum eft 6c fuit. Qvaj
omniafttaceridebuiftenta primis obfer-
vatoribus , qvidqvaefb cum nobis agere-
tur j ft dia fata velint , ut 6c nos morbis
affligamur. Taceo laudabilem morem
hodierni Collegii Curioforum ,qvij, qvic-
qvid fere Arcanorum habent in faniori
Pharmacia, Therapia, 6c aliis Medicinae
fyftematicae partibus, id omne 5c nobis 6c
gratiofe pofteritati Medico effundunt*
qvod procedente tempore ad medicaftros
qvoq;redundat, utvel his exemplis cha-
ritatis 6c confvetudinis incitatus qvis diu-
tius invidiam fovere neqveat. Non au-
tem eundem infinem hxc a me dicFfca_>
funt, ac ft omnibus promifcue in Praxin^,
medicam involantibus hanc emplaftro-
rum bigam dem, dedicem, horumqve_>
Interdumpraepofteramolimina, confiiia,
6c auxilia, famaemedicae 6c bonae valetu-
dinis qvafi deleteria , approbem , 6c hie
pollicem premam , ablit a me haec conni-
vendi abfurda facilitas ; ad neceffttatem
faitem ,qvae non legem habet, 6c urgen-
tem fru&ificantemq; charitatem, (utram-
qve divina Clementia faepiftime eventu
felici coronat,hinc totipecifica haud omni
__ 1 #_
tempore & omni exhibenti fumentive^
(peciiica) refpicio;non omnino, aut ubi-
qve fpernendain , vel fufflaminandam^;
Caeterum Filiis dodrinae genuinis pri-
mum omnium iacrum efto , qvicqvid
candor nofter jam cum publico commu¬
nicate His itaqve praelibatis ordine
nunc perfeqvor promiffam
telam-,.
Excel!,
Exc. FRIDER. HOFMANN. Med.
D. Adminiftr* Archiepifc. Magdeb.
Medicus p. m.
Opere de Meth> med. p. 4.26. feqcf.
I Ndelapfu inteftinorum in Ingvina vel
fcrotum artificiofa 6c perita chirurgi
manusprimum reqviritur , qvae fate-
ftina in priftinum reducat locum, id qvod
fit, dum i£ger didu&is cruribus fupinus
collocatur, 6c capiti declivior, coxae vero
fuperior datur locus. Deinde feces indu¬
rate emolliendae , 6c fi fummo cum dolo-
remagna qvoqve vel irigvinis vel fcroti
velutriusqve durities conjun&a fuerit^
(i. e. fi 6c fummus dolor6c durities ingvi-
nis vel fcroti, vel utriusqve adfmt) fcro¬
tum 6c ingven deco&o Rad.Alth. Semin,
lini, fi. mefil. lur. anteeritfovendum, ut
ita facilius inteftina regantur (tra&en-
tur.) Haec omnia compendiose fupplet
emplaftrum meum magneticum , licet 6c ipfa
Iliaca Paffio una adfit, propria experien-
tia a me deprehenfum , inqve pluribus
diverlae aetatis , conftitutionis 6c fexus
fubje&is, eodem etiam malo , pluresper
vices
___Iflr._
vices ad defperationem usqve aliorumre-
currente, militaries non fine fru<ftu pro-
batum , qvod fatis dilandare neqveo.
Lumbis applicatum tormina juxta fopien-
do ventris atrocifftma, intorta, dislocata
Sdncarcerata in fcroto inteftina , qvam_.
primum incaluent in priftinam transfert
abdominis fedem , ipfis etiam ^Egrotis
non qvidem line moleftia vim ejus attra-
ftivam animadvertentibus. Qva aufem-*
ratione hoc fiat, utrum ea, qva magnes
ferrum , fuccinum paleas attrahit , un-
gventum comitiftie fcetum imbeciilem_.
retinet, pingvedo leporis fpicula cuti in-
fixa extrahit &c. an alio modo contingat,
nihil certi determinare volo ; Res ipfa cer-
taeft , licet modum rei ignoremus. Te-
nenda eft res ipfa > non autem propter
rationes eft evertenda. Referre nonpu-
det, qvid Anno 1664. d. 18. Decemb. hie
loci acciderit Ducali cuidam cubiculario,
Dno. C hriftophoro Heidenio: Hie in her-
niam inteftinalem incarceratam in fero-
to, cumftercorisvomitibus, obftru&io-
nibus alvinis, torminibus ventris, fingul-
tibus &c. incidit. Elapfo fextiduo in con-
filium vocor. Examinatis ante a D*D. Kei-
1 in-
If*
lingio p. m. & noftro chirargo adhibitis
clylleribus emollientibus,& hume&anti-
bus, infeffibus, inun&ionibus & aiiis e re_>
natatentatisremediis, teftor, nihil omis-
fumfuifTe, qvod reititutioni in integrum
plenaeve fanitati recuperandae fufficere^
Videretur, fed qvam operofa?, imo impof-
fibilesinteftinorum in abdominis cavita-
tem per haec media, ut & manualem ope-
rationem Tint Repofitiones , tot lugubria
exemplateftantur, Scindemortuis *vn-
il'ia. Uluftris & Strenuus Heinricus ab
Hesler herniam inteftinaiem,tefte Excel!.
Rolfincio, qvam aliqvotannorum curri-
culo clam ha bens, fine fubligaculo gefta-
verat, in fcrotum profundius cum impe-
gefTet,tufIiarida moleftiffima correptus,
repofitionis fpes omnis poftqvam decol-
lata efTet ( decollafTet) vomitibus nigris
apparentibus , brevi animam Condito-
ri reddidit. Cum corpus adpollinfturam
aperiretur, incuneatio tarn valida adver-
tebatur, utcalente fere adhuc cadavere,
manu prolapfa cum portione omenti in-
teftinajam inflammata retrahi vix e fcro-
to potuerint- Ufus clyfterum, infefTuum,
hnm&ionum , non caufam morbi , fed
fym-
157 -
fymptomata faltem refpiciens Herculeo
huic malo extirpando admodum impair
eft. Qyae caufa etiam eft, qvod di£ta pras-
fidia fuosf<epe deferant Au&ores , ut/E-
grotos poftmodum Prognoftico cogan^
tar relinqvere. Proximam ( propiorem )
curarionis attingit metam , qvi disloca-*
tionem , 6cprolapfum inteftinoram in_.
Scrotum corrigere novit. Ego vero id
Deum teftor, emplaftrum, cujus fupra_s
mentionemfeci , efte iilud ipfum, qvod
antea nominati Ducalis cubicularii inte-
ftinaconvolutain fcroto incarcerata in__.
priftinum repofuit locum. Nam qvam-*
primum d. z Januar. Anno miliefimo,
fexcentefimo, fexagefimo qvinto hocce_>
emplaftrum ipfius lumbis circa horamu
no&is nonam fuitapplicatum , vix dimi-
dio horulaeelapfo fpatio, tantum exercuit
traftum, ut pra? cordis angoribus, <Sc levi-
bus Lipothymiis, nifi adftantes alii AulE
ciMiniftri , qvi turn exculiasageban^,
generofam emplaftri virtutem ipfis qvali
manibuspalpaftent ( 6c patienti^ calcar
addidiftent) vi abrumpere^Eger tantum
lion commoveretur ; donee ipfe faluta-
remextra<ftione wtpo&M tandem perce-*
perits
158 .
perit:fo$enbe: eo qvodinte-
ftina fenfim in abdominis cavitatem fer-
pendo retrocedere fentiret. Dum haec
ita peragerentur, loco vini meri, idqvod
divinus ienex inculcat , aliorum confor-
tantiuminrernus 6cexternus Cordialium
ufus non fait pofthabitus. Hifce per ali-
qvot boras continuatis optima recuperan-
dae valetudinis afFulfit fpes, dum boni vol-
vuli hujus in fecuti fuere exitus , qvos
Hipp. Epid. L . 2. f. 6. in comm. Vallef, re-
cenfetp. Scilicetfomnus , laffitudo>
& Diarrhaea , qvae ex fecibus conftabat_»
nigris gangraenam minitantibus. Ad Oe-
fophagi tandem dcfaucium afperitatenu
& iaefionem exftercoris 6c aliorum hu-
morum acrium tranfitu ortam, profuere
lenientia mucilaginofa, & putredini refi-
ftentia ; fterno dolenti emplaftrum oxy-
croceum levamen attulit; 6c fic divina fa-
vente gratia praeter omnium expe&atio-
nem turn temporis ex Acherufia qvafi
palude liberatus eft hie iEger. Sed qvid
fit ?Nede hujus emplaftri virtute ab aliis
frivol e 6c temere fatis impugnata 6cin du-
bium vocata ullus amplius dubitarejure
qveat,ecce ideHerniofus^cumAnno i 66 $*
d. 19. Junii Herniam fuam fine fubliga-
culo geftaffet, pro nuper e thermis C aro-
linisredux , cuiMalo^ae ifte minerales
forfan non parum adminiculi fuggefie-
rant, in idem malum, fed aliis comitatum
fymptomatibusincidit; llleillico, cum_,
per biduum ego peregre profeftus ( ef-
fem,) idem etiam emplaftrum,qvod domi
habeo Temper in promtu, adferri
lumbis ut denuo imponeret; Hoc qvi-
dem fuamiterum exercuit vim,utantea_»
attra&i vam, fed irrito conatu. Ego ela-
pso jamdum biduo domum revertens il-
licp adHLgrotum accerfitus ulrro citroq ve
habito mentis difcurfu deveni tandem ad
impediti effe&us caufam, qvx 1. fuit vis
emplaftriveterisexantlata, 1. Dofisejus
tantomalo denuo expugnandoin seqva-
lis , & Nova fyndrome morborum Sc
fymptomatum, qvalia prater obftru&io-
nes alvinas Sc urinarias, vomitus fterco-
rum Sc tormina ventris fuerunt fumma_,
virium diminutio , Dyfpnoea, Nephritis,
’EpQv'cyp* Ventriculi, cum incipiente_>
tympanitide See cui Hydra Ierneas ex
pugnandas Hercules etiam fortiflimusla-
befaftaripotuiffet. Qvid hie erat agen¬
dum?
ttfo.
dum ? Ego fepofita omnium horum af
fe&uummedela primum iterum aggref-
fus fum dislocationem & prolapfum in-
teftinoruminfcrotum , absqvenocenim
fifuifTet , reliqva noninfecuta fuiftentj
fymptomata. Emplaftro meo renovato,
& dofi ejusdem au&a priftinam repetii
curam femeftrem, qvx fane licet ob di&a
mala lente qvodamodofuccederet, tantu
tame iterum cumDeo profecit,ut levibus
aliis juxta adhibitis inteftinoru intortio,&
dislocatio probe fuerit correda , fubliga-
culistamen Temper coercenda, licet reli-
qvorum fymptomatum curatio aliqvod
adhuc temporis & laboris difpendium ha-
denus reqvifiverint. Qyas magnati-
qvoqve partem fuerefublata , utperfe-
meftre fpacium adiones turn animates,
turn vitales, turn naturales probe obire->
potuerit, donee Anno 1666. d. 4. Maij ho-
ra 1. pom. modo didus Ducalis Camera
Minifter lethalem(mortis ) metam attige*
rit, fuperveniente ex lapfu prono in ter
rono vafis cujusdam ruptura , inferoto,
cui rupturas fcrotali Henria denuO
perveniente, vita fundus eft: Cum cor¬
pus ad infpedionemaperireturp obferva* 1
vi pro-
vi prolapfum inteftini Ileiintorti in fcro-
tum, cum dilatatione externa? tunica? pe~
ritonaei, 6c interne ruptte , & dilacera-
tx. Inteftina inflata cum Peritonso , O-
mento , 6c Mefenterio erant inflammata,
6 c tantum non gangrtenofa ob circulatio-
nem fangvinis impeditam , 6c vitalis
oppreffionem. Veficula fellis erat inftar
ovi anferini in magnitudine. Ad fcroti
fe&ionem menfura una 6ccirciter feri cru*
enti effluxit. ConftitutioHepatis Sc Lie-
nis mediocris. Ren dexter minor fuit
ftniftro. Htec erat interna infinite Ca-
vitatis facies; Ulterioremcultriprogrefc
fum adftantes impediverunt Cognati6c
Amici: Reliqvum eft ut hujusemplaftri
compofttionem ex chriftiana charitate_>
cum le&ore communicem , 6ccertelu-
bens hoc facerem, nifi me ha&enus qvo-
rundam contradicendi 6c objurgandi au-
dacia retraxiftet; Fiet tamen, ft dignum,
benevolum 6c gratum aliqvem offende-
ro. Qvando inteftina in fuum locum jam
reftituta funt, qva ratione porro te gerere
debeas,ut locus affe&us adftringentibus
probe muniatur 6 c de fubligaculis affabre
laftisfalciisq; artificiose concinnatis ipft
L pro*
profpiciatur vid. 1 . c.Hofm.p, 45a & infra
de emplaftro procefrus Pentonsei obtu-
rante.
It
Epiftolse Medici cujusdam Vete-
rani &B.Frid.Hofmanniadfe
invicemfcriptce.
EpiftoU /. ad D. Hoftnann .
PP^Tgnofcc > fiforfan harum literarum
limportunitate tuas Mufas perturba-
re , atqve earum oculos in ignoti cujus¬
dam avertere epiflolam aufus fuerim_,*
Licet enim a facie mihi non fis notus: Ta-
rnenftri(frura’ mentis tux, qvas in abfolu-
tiilimoOperedemethodo medendi emi-
cant,magneticaqvadam vi animumme-
um in tui admirationem rapuerunt, ut ni¬
hil antiqvius efre pute, qvampudore tan-
qvam noxio ludore deterfo > favoris tui
ambire gratiam. Soiennis haec qvidemj
audaciaeft, cujus tamen veniam abHu-
manitate tua fpero; Qvia nunqvam ed de-
venifrem ambitionis,mfi ex aureo tuo fcri-
ptodllud legendo & perlegendo hujus fo-
mitetraxi£fem« Cum enim fervida animi
; contentione in tra&atu tuo, a, D. D. Job*
Michaelis ftmigeratiflimo qvondam Pra-
dicoLipfiefi tantopere commendato>the-
fauru preciofiffimu colligerem , plurimis
qvidem divitiis curtam meam iiiuftrav!
fuppelleftilem, nihilo minus tamen ma-
jori animus meus flagrat asftu , ut etiam
iilorum Medicamentorum , qvorumca-
talogo Tub finem Prasfationis falivam le-
: ftonbus moves , fplendore corufceti^.
Prsecseteris autem Emplaftrum Magne-
ticum , qvod eorum agmen claudit,inter
defideria mea familia ducit. Nec diffiteor,
me per XXX. AnnosMedicinam qvidem
praaicam per z!\>cccteraqve facra coluilTe*
led nunqvam hujus voti compotem red-
ditumjam edoftum elTe, Rhumelianartlj.
aliorumqve magnetics curationis her-
niarum methodum a tua tefte veritate to-
to coelo errare. Qvis enim emplaftri hu-
jus virtutes, qvas L. i. cap f XIX. p. $30. 8c
L. 2. cap. 2. de part. cur. p- 427. 18 . 29.
uiftoricafide adumbras> fads depr^edica-
reqveat? Unde evenit, utipfa fam^ Ais
gravida Generofillimo cuidam Viro Her-
1 nia Inteftinali laboranri fe ftiterit, atqveJ
L » fa*
firmamatua dexteritate falutem fperarei
jufferit. Qvi rerum fuarum anjrius me at
cerfitumjuffit, utipfius fymptomatishi
ftoriam tibi per literas rraderem , atqve ii
fpesreftitutionis , qvam tua experienria
validamdemonftravi, affulgeret , tuum
confilium atq; emplaftri magnetici (pent
provocarem. Ego officiimei faragens’ 1 *-
tus hanc provincial!! fufcepi , atqve has
literas ,ut ejus raeoq; defiderio velificareiy
adteV. Exper.dedi. Hiftoriaautempr**-
difti affe&us hxc eft:
Magnificus illeVir jam qvinqvagcna*
rius ante qvinqvennium ex fcorbutici af*
fedlusreliqviis, ut D- D. Dravvitzius an*
notavit , tumorem qvendam in fcroto
contraxit, qvemutinhiberet, confute*
qvorundam chirurgomm operam > qvt
fafciishunc compnmere fatagentes , eas
rudi Minerva confutas in ufum vocarunt.
Unde mali originem cum mihi enarrarer,
fimul efflagitavit, ut ne jpfi deeffc vellcra.
Ego fubligaculum aliud prioribus remn-
arte fecundum feliciffimumP
rpm attosqjfummos Prafticos concmn*
turn fubftituo; Cujus etiam benignioreiu
peraliqvot arnios expertus eft operant
Et licet malum non proferpat, tamen fibi
metuens a fymptomatibus , qvx ex hac
hydra, vergentibusannis propullularefo-
lent, tuummagneticum me pronubo am¬
bit auxilium. Utitaqve officio defun-
gar, candidum tuum peftus meis folicito
precibus , ut asrefoluto hujusemplaftri
globulum inMagnifici Viri folatium & fa-
lutem transmitter^ non graveris. Men-
tionem qvoqve cujusdam Viri peregre a
te habitants L. I. cap. 19. p- 311. fads, qvi
Herniam Inteffinale in prove&ioris aeta-
tis hominibus fine ulla manus opera feli-
citeremplaftroqvodam reftituat , cujus
virtute circa foramen Proceffus aliqvid
calloli generetur , qvod.inteftinorumy
prolapfum prohibeat. Hujus li compotes
effeliceret , infinugauderemus. Ute-
nim tuum lumbis applicatum extuberan-
teminteftinorum partem in fitum redu-
cet naturalem, itahocredu&amcallolb
qvafi qvodam freno loco Peritonei fcor-
buticis 0ibus corrupti intra cancellos le-
gitimos coercebit,ne iterum exorbitare_*
qveat f Qvod fi fidus aliqvod benignius
precibus meis affulferit, ut & tuum, &
praelaudati Viri emplaftrum deofculari u-
L 3 cea4
ceat, grandem mires gratiam, qvam fide-
li perpetui officii colerem memoria. In¬
terim tamen vicem iEgrotorum vehe-
menterdoleo , qvod qvorundam contra-
dicendi & objurgandi audacia te retraxe-
rit, qvo minus tui emplaftri compofitio-
nem ex Chriftiana charitate cupidiifimo
communicaveris lectori; fed Folenne opti¬
mum Medicorum fatum eft , ut labores
eoruma bubonibus theoninoarrodantur
dente.Verum ut morfus eorum absqve_>
ulla vulneris fuipicione apud lllos haeren-
ti^qvibus melior nature cognitio atqve_>
major inventorum aeftimatio, ita ejusmo-
di heroes impenetrabiles funt calumnia-
rumlabe,qvamftygiiilli teones fmcerio-
dbus ingeniis affricare totis nervis ftu-
dent. Sed Dii meliora! Humanitas enim,
qvas tota pe<ftus tuum occupavit, cum di-
gnis , benevolis & gratis in pr. Tub fm.&
L.2.C.2. p. 439. genuinam hujus defcri-
ptionem offerat, fpem qvoqve foveo, me
iinondigmim , tamen graturn hancbe-
nevolentiam blanda. officiorum vi extor-
furum. Sed manum de tabula , ne lon-
giori fermone modeftiam Sc patientiarm.
tuamconfumam. Atqve ut tui admira-
tionem in me accenfam fmcero mei amo-
re favore digneris , etiam atqve etiam-»
rogo. Valefaveqve
DabamStralefundiCalend. O&ob.
Ao.ChriftiidtS?.
Tui nomini* fludid -
ftsfimo.
B. H.
Epiftola ad D. HOFMANN.
P. A lteras ad te V.E. confcripferariL,
liter as, tabellario jam jam traden-
hionrprihnsmeisbenignean-
luentes ltyiumverceicm, -
:um (dicendarum) pro transmmis em-
slaftris admonerent, qvas fincero , Ixto-
jve pectore Exc. T. offero , ammo meo
lonparum gratulatus, qvod me m faciles
:ui amorisamplexus mere , ru P tls ^^
altuum , nemorum , flummumqve_»
ncervallis, fvaviffimotuoperliterasfrui
iiceatcolloqviojNeautemeironnapph-
L 4
atqve
atqve Generofiflimi falute ulterius velifi-
cari non dubites. Nos ftrenuam daturi
fumus operam,ne te hujus laboris pcenite^
repoffit. Cujusutvoti hujus compotes
reddamur , enixepeto > utper literasfi-
gnificare velis, per qvem Mercurialem-.
hominem Lipfia foftrum tibi tuto offerri
poffit f Qvas cum obtinuero per refpon-
forias tibi precium emplaftrorum & con-
filiideufu , applicandi modo, aliisqve_>
circumftantiis, in his obfervandis, qvod
propediem expe&o, liberali folveturma-
nu. Qvod autem Arcana tua, mea rech
procando, generofa mente mihi ofFeras,
gratias qvidem ago maximas, lubentifli-
meqve meo indulgerem genio, nifi vere-
rer, nefacranoftraper totviarum anfra-
&us & hiatus periculum naufragii, ut ita
dicam, incurrere, atqveabillotis piceis-
qvemanibusprofanari qveant. Cuifu-
(picioni vola folamederi poteft Stegano-
graphia, qvamediante mutx liters nobis
ioqventur aliorumqve procaces oculos
fallent&animos. Qvod confilium non
femel in ufurn a me vocatum (i tibi arrife-
rit,clavemqvandam ejusmodi fcripturae
adornesqvaefo, & transmittas. Qvaedam
adhuc
__
adhuc de Remedio Riveniano contra-*
qvartanam, qvam tuo emplaftro magne-
tico curas, dicenda efTent^tamen tempo-
ris anguftia manumde tabula movet_,„
alterisqve literis hanc differtationem re¬
fer vare jubet. Veniam itaqve a tua hu~
manitate fpero, qvod ob tabellarii feftina-
tionem filum profeqvi non liceat, qvi poft
feptennes labores illud febrifugum inven-
tum intra 4. annos pluribus qvam 50.
Qvartanariis falutarefuifTe, ferio affirma-
re poflum.
DabamStralef. ai. Dec.
166 p .
Vale T. Excell, adaifl.
B. H.
hi.
D. HOFM. Epiftola ad D.B.H.
PP,‘VTUp er rimi s meisV. E. viciflitudi-
1 M nem reddidifti; Pro qva tibi vicem
fermonis referens zeqva tua poftulata_>>
qvantum potui, Qcyus implevi. Et cum
Medicamenta legitimo ufu adhibita fint-©
inftar gladiiin manuathletas folertifiimi*
eandem hoc meorum emplaftrorumlau-
L 5 dem
170 .
dem feret, accedente legitima eorum ad-
miniftratione. Ne igimr error in iis ap-
plicandis committi poffit , precibus tuis
annuens genuinum emplaftrorum ufum
charts huic inarare libuit , Viri illius
Magnif. Generofiffimiq; faluti velifican-
do. Qvoad emplaftrum magneticum > ut
Inteftina prolapfa & incarcerata natura-
lemfuumcaptarepoffint locum , &irL_,
illo maneant , five in Iliaca paffione ex
Hernia orta, aut in fimplici Ruptura lum-
bis in £)imnen f)in(en/ illud ipfum prius
b ° 0 am) T gd,d.oblitu absq;findoneperJia-
rute fpaciueritimponendu, velultra, in-
traqvodtempus dislocata inteftina adfe-
dem reponet priftinatn fenfu qvodam_»
tra&ivo. Etfievenit , ut malum fitin-
veteratum , aut inteftinorum feces ad-
modum indurate , flatibus intermiftis,
emollientia fomenta tepida fuccenturia-
tuadfint> donee ingrediantur. Qvofa-
fto Rec. Emplaftr. obturantis contra^
Hern, praef §j.vel |ij. extende fuperaluta
in forma orbiculari, & applica Proceftus
Peritonasilaxato vel rupto , defuper po-
nendo vel circumligando fubligaculum >
comprimendo fafeia linea qvadruplici;
_> 7 ^. .
Primis diebus 8. maneat patiens fupinus
in le&o & renovetur emplaftrum alternis
diebus. Reliqvis diebus poterit paululura
deambulare, & fufficiet, fi poftmodum
fingulis feptimanis renovetur emplaftru.
Sirupturafueritrecens, intra6. feptima-
nas, fi vetus intra medium annum tota_»
confummabitur Cura. &c. Hifce vale_>
& amantem , fi meretur 5 redamare_->
perge
F. H. D.
iv.
Epiftola D. B. H. ad D. Hofm.
PP. FjPiftolam meam laeto aufpicor omi-
•Mtie, tibiqve falutem felicemqve an¬
num mitto. &c. Ad ufum itaq ve empla-
flrorum tuorum ftylum verto, tibiqve_*
grandemfcribogratiam, qvod eum nobis
detegere & delineare volueris. Pro Me-
dicamentis qvidem & in Arrhabonem_»
iiteris hifce inclufi, ad Dn. Cr. transmit-
tuntur’imperiales ; qvibustamen grati-
animiofficianon abfolvuntur, fedfivota
noftra tuis V. E. elogiis refponderint(li
elogia tua votis noftris refponderint^)Ma-
_ Ife .
gnifici illius Viri affe&us bene de te de-
merendi evadet promtior. Qvi cum pu-
blicis curis plus fads jam diftri&us Ma¬
gnet^ tui vires Yerno tempore, qvo ^-Ma-
crocofmicus cumMicrocofmo genialem
renovatamicitiam, infuifalutem provo-
care conftituit. Ne igitur Medicamenti
hujus Energiainfelicis inapplicando u r us
infamia enervetur , per literas fignifica-
resvellem, numilla methoduS, qvam-»
calamus tuus in prioribus adumbravit_i,
eandem Iaudem , qvam hiftorica fides
emplaftro debet, tibi promittat* Sin ve¬
rb qvaedam adhuc in adhibendo fuerint
admonenda, proximis annunciare non_>
fuperfederis , qvo feliciorem ex eofpe-
rare poffimus eventum. De febrifugo
Riveriano , cujus mentio in prioribus fa-
£ta , multa proferuntur ; Sed nemo eo-
rum , nimihiabblandiar, certam & ve-
ram ejus protulit prolem. Clariflimus
Rolfimdus qvidemChem.fua inArt.from.
red.& AmpliffimusJ*D.HorfhPhyf.Fran-
cofurtenfis,(itaex recenti editioneSchro-
derianae Pharmacopaeae auguror,) in no-
viflimis Riverii operibus, qvae Commen-
tariolis illuftravit 5 multum,qvod pace tan-
torum
torum Virorumdiftiimfit , aberrare vi-
denturagenuinaejus defcriptione. An_.
itieum tuo V. Exper. de hoc alexipyreto
Judicium ambigo. Puto enim ex ipfis
fontibus hoc ^Enigma pofTe refolvi. Nec
fpeadeo incertahasc profero , qviplures
qvartana fermentatione laborantes meo
Riveriano absqve ulla recidiva reftitue-
rim, qvam Au&or nofter in fuis obferva-
tionibus divulgavit. Clarius qvidem^
fcriberem, fed defiderata Hieroglyphica-
rum literarum Clave deflitutus meam
mentem tot viarum, fluminum , anfra-
ftuumve periculis exponere vereor. Sed
adMagnetemtuum , cujus Virtusan ae-
ris temporisqve omnium edacis injuriis
fitexpofita , numqve in casteris Hernia-
rum fpeciebus, ut Omphalocele, Sarco-
cele &c. auxiliatricem manum afferati.,,
avide fcirem , ut eadem Integra perma-
nente Hemiofi noftri faluti, & fi qvoqve_>
cseteras affines edomare poffit affe&us,
nomini tuo certiorem operam locare pof-
fem, fpero itaqve te primis diebus lenten-
tiam tuam per literas mihi aperturum^,
qvifincero afieftu te tuamqve humam-
^ tatem
_ ' 74 >
tatem veneror* Vale, imo fruere falute
& Anno.
Dabam Stralef. 29. Jan.
1670.
Exc. T. addiEHjf. *
B. H. D.
NB. Refponfionem adhaec dubia vide
fupraNo. 1.
III.
Defcriptio Emplaftri Magnetic!
Ex MSC. D. Hofmanni.
u
Rec. Gummi fagapeni
nmmoniaci.
galbani a. fyf 5 tj.
Terebinth.
Cer&Tlrg. a
Magnet. arfenicdSiij
radic. Art 5j.
Gummata difiolvantur 4* fqvill. & cd-
qve in Form. Emplaftri , poftea additis
reliqvis fpeciebus f. Empl. extende fu-
per alut. fine fynd. r. in ufu 0 ° 0 amygd.
illinatur-
Hoc
I_ w- ___
Hoc emplaftrum pr^terqvam qvod ob*
ftruciioneslienis toilac , lit in Qvartana
cum frudtu applicari poffit fmiftro Hypo-
chondriOj &inPefte, ut attra&ivum ad-
hibeatur , Iliacam infuper pallionem ex
disiocatione inteftinorum , in fcrotoin-
icarceratorumtollit, qvemadmodumper
multiplicem experientiam hoc fan&e af-
firmare poflum. Vide etiam Loc. comm,
p. 1076. In Clave p. 9. Sagapenum prater
alias a D. Au&ore vires vim etiam obtinet
peculiarem qvaft magneticam , qva in-
teftina dislocata in Iliaca paffione ex Her¬
nia in priftinuin reducit locum , unde
primarium eft ingrediens emplaftri mei
magnetic!, qvo in di&is utor affeftibus.
IV.
Defcriptio Emplaftri Proceflus Pc-
ritonasiobtnrantis exliteris D. J. F. H.adl
D. Hofmann, datis cuivis facile patebic,
qvas integras adfcribam > cum non-
nulla alia utilia & jucunda_»
Contineanii-,.
PP.r^vanto cu defideriogratiofiftimas
V/Exc.T*n.O&.datas expe<ftavi,ta-
to cfi gaudio easdem receph ac perlegi, &
fuer
__ 17 ^.__
fuerunt bene volentiae, ac favores tui ma*
nifefti teftes;Ad qvas ut refpondeam,Cry*
ftall.fol.fenn.purg.perdeco£Honem,q\'alis
in aliis ©ibus effentialibus adminiftratur,
minime adhibendam cenfeo, utpote qvas
vimpurgantemavolarefaceret , fedeli-
gendusille Pilularum Glaffianarum con-
ficiendi modus , qvi Exc.T. ut patet ex
methodo medendi do&a & eruditiffima
tua, erit notiffimus , qvo modoCryftalli
alviducamfervabunt virtutem. His fub-
indeadeummodum , qvemfcripfi , ob
fvaviorem faporem fuccum acetofelJae ad-
do , acindeCryftalios acidos faccharo
commifceo , ficqvefumma cumiEgro-
jtantium deleftatione & guftu prasbeo.
Qvod effentiam ^ ficcam concernit, nun-
qvaminea vimEmeticam experiri licuit
mihi , nifi forte 0-lum non #ris rite pras-
paratumeffet, qvodfaspiffimecontingit.
Efulamraram Indicam hoc annoSericum
album fubtiliffimum non produxifTe, mi*
nime miretur Exc. T. qvippe &apudnos
annuo fpacio nunqvam Serici ferax & flo-
rifera confpicitur , fed fubfeqvente anno
radice fua pertotam hyemem conferva'
ta, jmopermultosannos , adveniente-*
Temper Flora folia fua expandit, floret, 8 c
fericum protrudit, Ceterum 0is anodyni
Exc.T.ut &Terne.aperit.D.D.Madbii p.m«
defcripdonem fummo cum ffagranti ex-
peftari deftderio , aft fruftratum nunc
fpes fefellit, fpero tamen hsec duo ex be-
nevola 6c atniciftima communicatione_*
me efte ftifcepturum : & ft fcirem 3 qvali
cum honorario Exc.T.refervire*valerem,
gratificari non intermitterem* Ecce tria
(ecreta prater alia mihi refervavf I. Eft
ipecificum contraCaducum, qvod radici-
tus eundem extirpat, 6c ego hoc anno in
pluribus Monialibus epilepticis, aliisqve
feliciflimo Temper cum fucceflu experi-
mentum feci, eosqve ab hoc abomina-
bili affeftu prafervavi. Prater alias cir-
cumftantias primas hie tenet Cor cujus-
dam pifcis notiffimi- Alterum eft ad Stru¬
mas. Tertium Cosmeticum qvoddam.,
iingulare,qvod ego ab Exc.D. H. Patrue-
le meo chariffimo pro fingulari Arcano
accepi, 6c nunc Viennenftbus llluftriffi-
mis Perfonis mittere debeo. QyarturrL,
munc communico 6c eft illud adHerniam,
qvod adlervitia Exc. T.me depofiturum
pr*ter itls promifi litejris 6c eft Teqvens:
M Jaceae
Jaceat cruribus nonnihil elevatus JE-
ger, ut inteftina naturalem fuum captare
poffint locum, qvod ut melius fiat, inun-
gatur locus Rupture butyro recenti, < 3 c
manu trudatur inteftinum, donee ingre-
diatur , hoctotumlupplet emplaftrunu
magneticum Exc. T. qvo fa&o:
Rec.Radic. confolid. rec.purgatam in_,
orbiculos feifiam , qvantitas hujus radi-
cisprouna vice fit duorum digitorum-.,
addaturadipis porcini qvarta pars; con-
tunde fimul in mortario ligneo, cum pi*
itillo ligneo ad ungventi confiftentiarrw
Hoc ungvento fac formam orbicularem
&applicaprocefTui Peritonas laxato , vel
rupto, defuper ponendo durum nodum
iineum, ad modum globuli, comprimen-
do fafeia linea qvadruplici. Primis diebus
o&omaneatpatiensfupinus inle&o , &
renovetur ungventum fingulis diebus.
Reliqvis diebus poterit paululum deara-
bulare ; & fufficietfi fingulis feptimanis
renovetur ungventum , fi Ruptura fue-
ritrecens,intra6. Septimanas > fivetus
intra medium annum tota confumetuiij
cura. Hoc vile omnia reliqva in curatione
Hernias fuperat Medicaments Et licet^
alia ex confolida adHerniam poslideam^
Medicamenta , inter qvae eft Gluten her*
nialeExc. D. D. Ghntz, qvondam Au-
g-uftiUI imperatoris Ferdinandi 111. Perfo-
na? Medici, effe&us tamen famas non cor-
refpondet (refpondet ) at meu m nunc de-
fcriptum Medicamentum experierispro-
batiffimum.
Bruns Marcom. 28. Nov.
1669.
Exc . T. addift.
I F. Hofm. a T. Ph.
& Med. D*
V.
Nota? ad Naturam & opcrandi mo-
dum emplaftri noftriMagnetici per-
tinentes.
CMplaftrumhoc magneticurn ejusve_»
^defcriptio bis extat in Angelo Sala Tra*
ftat. Anatom. CB-li p. 379. 3 c tra&. de pefte
p. 463,. utrumqve inter fe, fecundum lin¬
gula fere ingredientia convenit , fi ter-
ram (B-li lotam & n ° 0 fuccini, nec non pon-
derurn diverfitatem excipias ; Inprimis
M l ex^
igo.
exiguam qvantitatem MagnetisArfenica-
lis noftra aefcriptio recipit. Itaqve Exceil
olimnofterHodegusnon tarn Auftor efi
ipfius compofitionis 6c miftionis hujus
emplaftriformis , qvara novae efficaciae
6c cAtpyticu;, qvae, in traftoria vi, ad Intefti-
na reftri&a, cui animum adverterat Hof-
mannus fe exeruit_*.
2. Vis tra&oriahujus emplaftri anMa*
gnetis Arfenicalis tantillo, an vero Gum-
matibus adfcribenda fit, qvis demenftrati-
ve determinare audet ?
3. MagnesArfenicalis qvi nomen tueri
qveat 3 non video, cum nil magnetic! con-
tineat , ita ut ne analogice qvidem hoc
jpfi nomen competat; fiqvidem non tra-
hit, fed corrodit6caperit, 6c qvis qvasfo
tantillum (loqvor de noftra defcriptione)
tantis oleofis vifcofttatibus circum feptum
trahere poflit ? neqve in majoriqvantitate
trahit, five ingredientia feorfum five com
junftim confideres.Mortificat feu necat-.
potius parte fanam6c depafcit,6c confumit
parte carnolam putrida, fuo calido nati vo
deftitutam,aut deftruftioni propiorem,ut
in carbonibus peftilentialibus , 6cc. aci-
dum inPutredine apoftematica maligna
6c car-
& carbunculari more $rum Sc ©ium cor-
rofivorum exedit qvafi Sc deftruit,
4. Gummatis tamen , fi qvis faculta-
tem qvafi sAkLw inefie affirmaverit, non
errabit toto cado. Oxycroceum , Dia¬
chylum cum Gumm. necnon ipfum Me-
lilotinum, fingula qvamvis cum ratione
applicata unica interdum node magnum
exercent tra&um , cum tumorefucere-
feente, Sc dolore fuppuratorio; qvin fup-
purant hasc Gummata, ubi fuppurarione
non opus eft. Sic Mammis aliisqve par-
tibus glandulofis faepe Ieviter affe&is Bar-
bitonfores, Alipili feu Balneatores fuppu-
rationem , cujus motus Sc conatus pro-
hiberipoterat, Sc debeat, incautiores fe-
piflime inducunt. cm ® erf er*® e*
fefte 1652. ( verba funt Excell. Ludovici
humaniflimis literis ad me dads ) in fivati*
cfen auferne finter bemOfjre avtetc 2)ru*
fe / biefleinmar/ unbifmnieffgfinberfe/ an*
ber Oden ba$ Diachyl. cum Gumm. eine
9M)C aufbgen laffen / bie wtirbe fo f alb fbfeen*
ben Xas unb gait auf cimttaf I jufef eng proffer/’
fo gar / baf?enblicbbieanbernfif?angj?inn mit
fe^riffhen Glandule faff an bie falfe SfcffcJ
tin affd)c»li(h beraffanaenbeg Conglome-
M 3 tir ttt
i8i.
viM @emdcl)$ mac ftttu £)iefem / nafy
fcem ein chirurgus tin tibermaf? t>on QOftafiern
imb cataplafm. fo audj ben fyavteftm Tumo-
rem tmtifytn foltert/ aufgelegef fyattt/fm enb*
lief) ba$ Emplaftrum Magnet. Angel. Sals
raobl $u flatten / eSfeparirtt non bentfropf*
avti$cn Glandulis fief) olitte einige fonberlicfje
Utt#elegenbeif ein^beilnacljbemanbern / in-,
terdum etiam deconchis crudis vel uftis,
cum vel fine iio diaphoretico qyidpiarrL,
infpergendo, fo bag eg faff jur enblicfjen J£)ei
fan# fommen mofte. Sarauf ber SD?enfd&
tep ibrem *£)anbmercf e fumma contentione
eiit fcfjmer ® efdg / mi£ einer brauf folgenben fu-
bitanea Haemoptyfi incompefcibili , bag tx
menicj £eit bernacb Phthificus fiEarK ©ne$
Diaconi gemacbfener ©obn in confinibus
Haffiaobefomntf 1660, unb Ut tint ^eraume
3^ in ber ftvmbe ein ber^leicben nerbarfeceit
^nofen mtfer bem Dbr/ge^en benjftnnbacfen/
lim benfelben me^ jubrin^en kgt tv auf tingt*
i}t\ttn 3£ab£ M Melilottntyflafttt uber / non
ftjelcbemfobalb/mtbetiamiftoremoto , bie
35eule unfer ber £anb $emacbfen / unb fo for(/
pro horum more,bienecbf1#eIe$nenglandu-,
lettergriffem Confultus prognofticis eum,
reliqvs cum He&iciqvidpiam jam depre¬
hen-
i8?» _ _
henderem , aliasqve obfervaffem omnes
itaaffe&os , qvos ego qvidem videram^,
He&ico tande Marcore confumtos ( cau-
faprofe&o inqvifitu digna, ) interiifTe_>.
Hucusqve candidiffimus Vir.
Gummatavimqvafitraftoriamtan-
tum exercent, fi dolenti vel aliter affe&o
loco applicantur , fante enim parti fuper
indufta nullam traftionem exercebunt-j.
Itaemplaflrooxycroceo above gumma-
tomanumvel brachium circumline , 5 c
gefta illud ipfrnn ita ilbtum no&esqve.*
diesqve, nec fuppurationem nec vim tra-
hentem dolorificam fenties , utitamirari
fubeat, qvi emplaftrum noftrum magne-
ticum lumbis tanqvam parti fanas appli-
catum vim tra&oriam tam late 5 c usqve_>
adfcrotum extendat, vel extenderepoffit.
6 + Neqve omni loco affeftoillita gum-
mata 5 c Temper trahunt. Sic menn man ftcfj
SDicSlbcrnnerflaucbi fine vel cum luxa-
tione aut fradhira oflium 5 cc. Tuncap-
plicatum oxycroceum non trahit dolori-
fice>feddifcutit, roborat partes , 5 cdolo-
rem ab affluxu Humorum 5 c partis ex-
candefcentia fopit* Interdum faltemma-
le cedit penes cache&icos praecipue , 5 c
M 4 aiosi*
__ *84- _ _ _ h _
illos, qviEryfipelati,& Inflammationibus
fufcipiendis apti nati funt. In clavis pe¬
dum notum eftEmplaftrumGriilingio fa-
miliariftimum e Gumm. ammon. *&c.
hie moilit ammoniacum fine ulteriori vel
fenfibilivaldeaut dolorifico tra&u > ut fa¬
cile fenfim exfeindi & extirpari pofliL_*
clavus 3 q vemadmoduminmeipfo aliis-
q ve plurimis id faepius expertus fum.
7, Nec Temper cum tumore fuccre-
feente trahunt Gummata, fed interdum
tantum dolorifice ; Sic mulieri Islebii ubi
Praxin exerceo,honoratae,fcorbutic9 con-
fummatiffimadbrachio finiftro,qvod dolor
fcorbutic 9 valde acutus, fine tame inflam-
matione fine tumore, faltem cum aliqvali
atrophia, diutiffime vexaverat, fvafucu-
jusdamMedici emplaftrum Zvvelf. nervi-
num antipod. Pharm. reg. p. 196. &c 297-
deferiptum circumcirca applicatum novi,
ut juxta deferibentis eloqvium extrahat
& alliciatHumores acres , &diffipetaci-
dumfermentum; adeo autem dolorifico
tra&ufuam exeretatvim , ut ^Egrafere
in mentis alienationem incideret, donee
fuafu meo fine mora iterum detraheretur.
Poft tempusqvadrimeftre > (citius enim
C on-
_ i8*|_ _
Confilium hoc fads mature datum , ne-
fcioqvoftrenuo metu exeqvi nolebant^
adftantes ) Fonticulus in hoc brachio ex-
citatus omnem dolorem adimebat, a qvo
eriam adhuc libera vivitjam fupra fexen-
nium- Interdum dolore tentatur , brevi
autem evanefcit , fiFonticuli fiuorpro-
moveatur. Pr^terea alii honeftifllmae ma¬
trons j Annor. 62. qvse ulcere pancreatis
per iemeftre confli&abatur, utfitus dolo-
ris & materia purulenta copiose eje&a
aliaqveconcurrentia figna indicare vide-
bantur; Emplaftrum melilorinum cum«*
aliis anodynis applicatum novi, fvafu cu-
jusdam Amici ; no&e vero media pra2
dolore traftorio multa vice fere inLipo-
thymiam incidit. Huic matronae 5 eme-
ticus nofter juxta defcriptionem Excell.
Ludovici Pharm. mod. fee. appl. confe-
ftus, veloftiesper ix.aliqvot menfes af-
fumtus, egregie profuit. Qvoties enim
puscopiofum colle&um qvafi turgebat,
fuffocatio periculofrffima & omnimoda.*
fere praeclufio faucium Temper miferam
torfit; Sumto vero gr.^T. 9 emetici tfcj. if.
evomebat facilime material purulent®
cum praefendffimaEuphoria/omno &c.
M 5 8.Prin*
Bi--■ n. » . ...—... .
g. Principium ^t^dGummatum an
a $rea oleofa concentrataqve caliditate_>
Archseum nimis movente dependeati., p
curioforam eftet accuracies inqvirere:
9. Solum Galbanum ingenti vi conje-
&uraliter tra&oria praeditum efle , inpri-
misPuerperaeteftantur , qvando intefti-
norum conglobationern , 6c contraftio-
nem qvafi convulfivam feu crifpatura pa-
tiuntur,qvc£ hujus Galbani emplaftri mo¬
re umbilicoimpofiti, fuu repetunt fitum.
Hujus vim ty*ltxnv etiam inculcat Exc. D.
Ludovic. literisadmedatis, meiltcboffierS/
fcribit , unfcrfc()icbltcf)eCallofos tumores,
fonberlicf) bie©erfl enftrner in palpebris burcfj
fDtebcrfwlCe / baft$$
benrt a(^emacf) alfd)icfcvt 1 (NB. Hafenreff
de Affe<ft. cut. remedium in hoc affe&u
eft fagapenum cum + tritum ) vief;t icl)$
t)oreinem3'af;reJCto cuidam, ber cine ben
fcrophuliformiter induratanu
glandulam font am •Oalfic ad Trachea la-
tera^atfeunbfemcmS5ebtlncfett nacf) tmOvC'
ben tf;m droaS J>inberfe / mnn ber ®amme^
Stva&m jitgema<&( mat 4 f attm aufjj*
leflt / unbernwmet / fofyebte# jawincon-
fummatiffimo fcorbutico acerrimo fero
abun-
abundante, fo an jujtefcen / an flatter*
Winter Sl&fe&tefewma e£ auf cine <jefcf)f$nt>e
Suppuration , bie bod) fonf! in foldjen feften
$uerf)aften/ auf^ien#/ bo^fubfeqvismun-
dificantibus glue? (id) toe# fam / tmb curiref
tourhe* Nota : Galbanum fuppletSaga-
penum &Amnloniacum,proinde utrum-
qveinpraeparationeEmpl. magn. abefte
poteft > fi velimus, &folius Galbani pon-
dus augeri.
10. Emplaftrum magneticum noftruiru
unde vis tra<ftoria proveniat > oppidd
excellens celere & facile curandarum^
Herniarum eft Remedium , vere&falu-
briter aeftimandum. Si qvidem vulgari
via poft qvasfitam inteftinorum repofitio-
nem, ingeftionem & retropulfionem h^c
ipfa magis magisq; irritantur faspius >. ex-
candefcuntj&alterantur.Contra verojux-
taintimatamprobo le&oriTherapia ma-
gneticam arrepto utrinqve inferiusqve__>
Scrotoutraq;manuinteftina multd com-
modius, tutius & mitius fenfim & fenfim
relabi, & digito paululum cooperante-*
(ponte qvaftinpriftinum regredi locum-*
poflimt*
11. Hujus emplaftri praeparatio fecun-
dum
dumGummatum inprimis traftationem,
juxta animadverfiones Zvvelferi Pharm.
Aug. optima eft , qvae < 5 cAngeliSalae &
noftram fuperat defcriptionem.
12* Necinmagnetis Arfenicalis confe-
&ione peculiarior enchirefis ( de qva fte-
pedixifte memini Exc. Hofm.) opus eft,
fi,qvemadmodumSala&Zvvelf. I. c. de-
fcripferunt, adiiteramprocedatur , fpes
non decollabit.
13. Emplaftrum hoc magneticum non
tanttim inteftina in fcrotum prolapfa in_j
fuum locum & qvafi Natale folum redu-
cit, fihiftoricaFidesfidemmeretur, fed
& alias habet virtutes egregias, qvarum_»
nonnullas ipfeHofmannus exAngelo Sala
tangit, hie vero easdem qvoqve ad fero-
phulas & plagas putridas ac venenofas
extendit. Pari fere modo D. D. Ludovi-
cus, qvemnofter& omnium bonorum-#
Medicorum calamus laudativus nun-
qvam fatis laudare poteft , qvodam in^
loco Emplaftrum , feribit magneticum
AngeliSalaecommuniter , caute tamen
( ratione vaforum majorum , neinconfi-
deratius tangantur , & ratione fubjefti,
fi forte cache&icum fit, aut phthificum.
vel infiammationes facile patiatur) & in-
rerdum alternative cum EmpL de Hyo-
fcyamo(utpartes , qvafi excoriate hoc
demulceantur , ceu in veficatorioi um_»
qvoqve continuatione folemus)glandulis
induratis , tumoribus & excrefcentiis fu-
perimpofitumagit mitis ad inftar Efcha-
rotici, ita ut tumida velindurata pars poft
partem fine moleftia, fine qvoqve inflam-
matione decidat, usqvead radicemfani
habitus , refiduum folutio (B^li, pulvis
concharum , cum & fine i. diaph. fimi-
liaqve confumunt , fubfeqvis farcoticis.
Jam olim freqventer hoc ulus fum > cum-
qve viderem emplaftrum Sal# in binis il-
lis locis praeparatione variatum, tertium
qvafi qvoddam ego indeelicui , fagape-
num omittendo ; feqvens optimae illini-
tionis:
Rec.gumm. ammon.
galb.purijf. a. \j.
Tereb. 'bel^ij.
Solvuntur invicem , adde Cera
Magnet, arfen. 5 T>J f Terr „ ®7* edulc. $i?J.
o°o fuccin. gutt. aliq. pro. Lubitu M.
£t induftrius Wedelius Pharm. p. iol
E mplaftrumMagnericum, fcribit, An-
geli
geli Sake / iuiKnyx^twiev eft, feu ex alto e«
vocans , unde in bubonibus peftilentia-
libus,&fimilibus tuberculis,officium fa-
cit* Imo ob refolvendi & evocandi hanc
virtutem etiam latius ejusdem ufus ex-
tenfus eft, qvandoqvidem ad Hypochon-
driorum tumores & fcirrhos, imo & alia-
rum partium fimiles induratos affeftusi
commode adhibetur , ut in Scrophulis,
Tumoribus colli, Gangliis&c.
14. Demum neaiiqvid pereat bono-
rumnotarum, qvas JuniorumPra&ico-
rum e re fore confido, (cum in curatione
Hernia? fcrotalis verfemur,) finiatMate-
riam hanc hasve modeftas animadverido-
neselyfterperVomitumreje&us, cujus
hiftoriama ftepius citato D. D, Ludovico
qvodaminLoco recitatam hisanne&ere
nee pudet , nec piget : Konigsbergse
Francica? ante annos vigintLLdituus qvi-
dam Herniofus, propendente negle&im
inteftinorum parte haud pauca > naufeam
fenfit, cum pifeibus comeftis frigidaftL*
fuperbiberetcereviham , qvamvomitus
ieq vebantur, & tormina circa umbilicum
valdedolorifica, ufus hie erat, adftantium
fvafu , calidioribus & irritantibus aqvis*
IpL
pulegii, ftomachjcis , aliisqve aromatis
qvoqve cum vino;Repene concfamata_.
vocatus perfvafi tandem iimplici, ut Cly-
fterem laltem emollienrem & delinentem
admitteret, obftinatiffima alvo. Dum pa-
raretur,liqvamen feces colore odoreqve
fatis referens evomuit, & pauIo poft cly-
fterisinje&ipotilfimam parte , oleopelvi
mnatante,liqvoreqve chamomillam pras-
cipue redolente. Tindhira annod. gutt*
xviii. cumMixt. fimpl. ( ^. Theriac. per
InfuC faltem parato ) gutt. $o, exhibitis,
moderatiora evadebant omnia ? cumqve
naufea poll horam dimidiam redire veiled
Laudani noftri fimpliciffimi gr. fere 1. pi-
lulari forma fine vehicqio data , applicato
fimul e melle fuppofitorio, tegrum ita le-
vabant, ut paucos intra dies pluresve an-
nos poftmodum munia fua obire potue-
ritj IdemHumaniffimus Vir nuperislite-
risad me datis, ante paucas , fcribit, fepti^
manas,eademinje< 3 :i clyfteris revomitics
in Hernia incarcerata Viro^fummo cui-
daminvicinia66.annosnato, macilento
& inhedticam inclinante, contigit, foluta
obftru&ione decentiqve repofitione fatis
commode nmc vivit > fi diutius reftitifiet,
Gal?
Galbanum primo, hincemplaftrum ma-
gneticum tentaflem , fed fufficiebantto¬
la emollientia. Nec video , qvi absqve.,
iftis conglomeratafcybalisqve fepe refer-
ta inteftina a qvovis eriamtraftorio tali re-
meare qveant. His geminam fere hifto-
riam recitat experientia Exc- Wedelii
Ann. ii.Colleg- Curios.Tibul. opiata in af-
feftu Iliaco,p-340.qvam;vide mi lector,
& bonis mentibus fave_,.
SOLI DEO GLORIA.
Augustinus.
Serm, 49 . de Temp. T. to. col. (g}.
Ipfa eft perfe&io hominis, invenif-
fe,fe non efte pertcCtum 5 nemo fibi
placeat,nemo alicui infultet, omnes
fic velimus proficere, ut non invi-
deamus proficientibus, non in-
fultcmus defkien-
tibus.
®) 0 (#
Mendse fic emendandae.
Chema pradiminare debet efTe tabulare , uc_>
Oprortitius in aculos fenfumqve incurrsmt mem¬
bra dividentia * qva? hsec funt :
Cinnabaris eft vel vegetable, vermineralisjmi-
neraliseft velartifibialisvelnativa , artificialis eft
preciofior&vilioreft^ibviiior eft faddtia. Nativa
eftHungarica &c.
P. 6. lin. 4. Remd^p^p. 1 . 13. Butyri. p. 10J. u. qvi-
dam. 1.12 . & reliqvispaginisf&pisfime occurrit {/.pro
£t-feu Retort a. Uq^qvidam.p. ifd.jMif$t\.p.i4.l. 4.
album. 1. i$.poB. P. lege I.p. 16. I t. qvoddamplus cin¬
nabar is.p. 17. /. 4. album J. 23, calcemvivam .. p.21 .
/. q.fublimetur.y. reftduum.l. ii.poft, ^.legatur Pun-
Bum J. 24. qvafitj.p. 22.1. 22pra %u. lege &i. p. 24 .
I.p. incipit.p. 23. 1.y.fublimatt. L 10convertit. 1.20.
affeclis.p. 26. 1 .11. Ilomeri. /, ly.chemiater. I, 2t.abfti-
tieamus, p. 27.1.7. ge man am l. 9. fyt. 1. 24.
p.2$.l. uRoftra. l.j. X7.J, 7. coUoca. L 1g. vacuum . p.
32^Ui. 2.Qre> S. item. 1. id. Qre*..L 22. fye#*
fosl ultimam (ineamdelcatur 1. ^via.p.31. 4 17.com-
pattam. 1 .22,prcmovcnt.p.q6. 1 .2. CC.p.37. LiB-pro-
prietate.p-jp- L to. bel\oardico.Lii. to. lin. ult. la-
(cjfit.p. 41. 1 .14. Hartm.p.43. I.p. rut£.p.44. 1 . 1. 5 *
**/• 1 ‘ 3 - 3J?Jin. 20.pro V. kge II. p. 45. L13* vera.p*
46.1. w.adjutos.p. 47 * l. ult* 49' 4 ut* paratzu
/• ip.Jbiutiones.p.jiJ.j. Iegerit.p.j2^l.j. V* 4 /£ ci
pro 0 ” vi.p.j3.1.23.pro tamen lege in.p.33, l n.enim
pro eminet.p.yg. L23. deft Mat io gro.R£tort£.p.$9- L
N
st.aru*
2, erula.p. 60. 1 .3. ut Of lin. penult. Rec. pro Reft. p.
Hi. 1. penult, calente.p. 62X20. \riiprotyi.p. 63. 4
2Q. jiniftrum.p. 66. 1 .19. rubicunda.p . 69. 1 . i6pott vo -
eem lamina, addepertusa.p.7i.l.3.animatut.p.74.114.
fyi.p. 76. 1 . 6. muftos. 4 13, \ium. p. 7$. 4 23. poH Me¬
dicament um adde nervinum.p 71). l.20.ftomachico. p.
$2.1.9. accederant. 1. 23. minimcpro maximep. S 3 ' 4
3. cruciatus.ps $8. 1 . 22. Urinam. p. 89. 1 - 9 - P r0
(frlO'P'93' 4 7' addttqve. 1.12. antidinico. p. 94. 1 . i8>
hacpro hafcc. I.14. aliqvid. p. 93. I.3. Panacearn. p.
<97. 1 , i7>impofterurn. p.98 . 4 14. Guajac.p. too. 1 . 23.
ab^eneben, P . ibi. l.3,Hungarica. 1.7. Europa.p.103.
l.U Principia.L 24.negotio.p. 109. 1 , 4. animi. 4 21*
dirap. no. 1.3. deleatur. verb. p. lil. L 26*debeat. 1.
penult. Glaferum.p. iu, 1 .17. fuperfedere. p. 113. 1 . it.
Bpicritica.p. 116.1.21. adfervatur. p. uS.Ln. exem-
tum.p. 119.1.9 at pro atqve. 1 . u. auftiori. 4 20. pro
ex. 1. ult. typum.p. 124.1.17. qvopro qvod. p. 127.1.1.
jymptoma. 4 4. hypochondrium. 4 7. interdiu. 1 . it.
qvatu&rve. 1. 23. invefligandis. p. 128. 4 1. digits, p.
130. 1 .13. deturpro datum.p. 131. 1 .17. Noviomagenji.
1 .19. Tlaminm.p. 133. l.igpoH Pete chi ahum lege The-
mpia.p. 133.116. iii.p. 136. 4 17. invent projuveni. p.
137, /, 4. recurreret.p. 143 .4 8 • Proinde.p. 148 • 1 . 8 • &
pro ut. /. 21. trahens.p. 149.1.18 • emplaftrorum.p. 134 .
4 18. tneli.p. 136.1.16. impegiftetp. 137.1.22. excubiar.
1 . ult. extrattione. p. 138. 4 /. f'Ulc it p. W- 4 17. '•
pro 2.p* 160 .4 23. terram. 4 23. Henria pro Hernia.p.
168 .4 21. deleatur vola.p . 169. 11 . River iatto.p. 170 .4
24. Procefui.p. 17$. 4 9. etiampro meos.f. 176. 11 ,
»)°(*
Favoris.p. 1 77. /• 3. terra pro Tinftura. l.j. expeffavi.
p. 178* 1 .14. Peritonai.p. i$o* 1 17 . tpvu pro qvip. 18 u
l.j. ekurmv. /. debebat. p. 184. /. ** exerebat. p.
iSj. 1 .20. deleatur aliqvot.p. 187 • £ «• repetatur nnde.
p. lpi. 1. 7. referens l.io. anodyp.p. 192. l.8,TituL
Hasc funt extantiora menda, reliqva,ut& pun-
da, comrruta,&c. fuo non loco pofita, qv^qvej
fenfum velobfcurant, veltardant, bcnevolus
Ledor exContextu corrigat-*
ipfe qvarfo*
FINIS.
!
|
<p>I've got a XAML Browser Hosted Application (XBAP) project that has a dependency on another project that is x86 only. All sorts of hell breaks loose at runtime (with respect to grabbing the DLLs) if I leave the target platform as "Any CPU". However, if I switch the XBAP project to target x86, I get the following compile time error:</p>
<blockquote>
<p>Error 7 - Cannot build a
platform-specific XAML Browser
Application. If HostInBrowser property
is set to 'True', either do not set
the PlatformTarget property or set it
to 'AnyCpu'.</p>
</blockquote>
<p>Is there a work around for this? Or am I going to have to figure out some horrific multi-process + IPC solution for this*?</p>
<p><sub>*The mere thought of which fills me with terror</sub></p> |
José de San Martín (1778 - 1850) was an Argentine general and politician. He was born in Yapeyú, Corrientes, Spain. He liberated Argentina, Peru and Chile from Spain. In 1817, he crossed the Andes from Mendoza to Chile. Together with Simón Bolívar, San Martín is called one of the Liberators of South America.
1778 births
1850 deaths
Argentine generals
Argentine politicians |
Diphtheria (pronounced "diff-THEER-ee-uh") is an infectious disease caused by a bacterium called Corynebacterium diphtheriae. It can be treated by special drugs, or by antibiotics. There is a vaccine which can prevent diphtheria.
Diphtheria can cause serious problems, like:
Inflammation of the heart, which can lead to death
Different forms of paralysis, by poisoning of nerve cells
Pneumonia
Encephalitis
Problems with the kidneys
Signs and symptoms
Signs and symptoms of diphtheria usually begin two to five days after a person gets infected. They may include:
A thick, gray membrane covering the throat and tonsils
A sore throat and a hoarse voice
Swollen glands (enlarged lymph nodes) in the neck
Trouble breathing, or fast breathing
Nasal discharge
Fever and chills
Malaise (feeling very tired and not having any energy)
In some people, infection with diphtheria-causing bacteria causes only a mild illness. These people may have no obvious signs or symptoms. Infected people who do not know they have diphtheria are called carriers of diphtheria, because they can spread the infection without being sick themselves.
Cutaneous diphtheria
A second type of diphtheria can affect the skin. This type of diphtheria is called cutaneous diphtheria. It causes pain, redness, and swelling on the skin, like other bacterial skin infections. People with cutaneous diphtheria may get ulcers, covered by a gray membrane, on their skin.
Cutaneous diphtheria is more common in tropical climates. However, cutaneous diphtheria also happens in the United States, especially among people with poor hygiene who live in crowded conditions.
Mechanism
Diphtheria toxin is produced by C. diphtheriae only when infected with a bacteriophage which integrates the toxin-encoding genetic elements into the bacteria.
References
Diseases caused by bacteria |
An Cafe (or Antic Cafe) is a Japanese pop/rock band formed in 2003 and signed to the independent label Loop Ash. They have been described as a visual kei band. As of 2007, the group has released two full-length albums, an EP and several singles. An Cafe recently received two new members, original guitarist Bou being replaced by Takuya and Yuuki joining on keyboard.
Members
Miku – vocals
Takuya – guitar (since 2007)
Kanon – bass
Teruki – drums
Yuuki – keyboard (since 2007)
Former members
Bou – guitar (2003–2007)
Endorsements
An Cafe has been a long time supporter and endorser of popular Japanese fashion label Sex Pot Revenge, as they are frequently seen wearing clothing from that label. They have appeared on the cover of company's free magazine, V!nyl Syndicate.
International recognition
An Cafe has gained moderate success in not only Japan, but Europe, mainland Asia (Korea, China) and the United States.
Discography
Albums and EPs
Amedama Rock (February 23, 2005)
Shikisai Moment (November 9, 2005)
Magnya Carta (November 29, 2006)
Gokutama ROCK CAFE (April 9, 2008)
Singles
"Candyholic" (March 24, 2004)
"√69" (June 6, 2004)
"Komou Cosmos" (November 24, 2004)
"Karakuri Hitei" (March 30, 2005)
"Tekesuta Kousen" (July 20, 2005)
"Escapism" (August 24, 2005)
"Merrymaking" (September 21, 2005)
"10’s Collection March" (March 1, 2006)
"Bonds ~Kizuna~" (May 17, 2006)
"Smile Ichiban Ii Onna " (September 20, 2006)
"Snow Scene" (October 18, 2006)
"Kakusei Heroism ~The Hero Without a Name~" (August 22, 2007)
"Ryuusei Rocket" (November 7, 2007)
"Cherry Saku Yuuki" (February 28, 2008)
References
Other websites
Official website
Official blog
Official MySpace
Japanese rock bands
Visual kei bands |
Jaime Pressly is an American model and actress. She played Joy Turner in NBC's sitcom My Name is Earl. She has also starred in numerous motion pictures. The actress was born July 30, 1977, Kinston, North Carolina.
1977 births
Living people
Actors from North Carolina
American movie actors
American television actors |
<p>I'm currently using Spring Boot to create a REST API with a mongodb backend. Is it possible to only expose certain fields when viewing a specific item, and not a list of items?</p>
<p>For example, when viewing a list of users, to only expose email, name, and id:</p>
<p><code>GET /{endpoint}/users</code></p>
<pre><code>{
"_embedded": {
"users": [
{
"email": "[email protected]",
"name": "some name",
"id": "57420b2a0d31bb6cef4ee8e9"
},
{
"email": "[email protected]",
"name": "some other name",
"id": "57420f340d31cd8a1f74a84e"
}
]
}
</code></pre>
<p>But expose extra fields, e.g. address and gender, when searching for a specific user: </p>
<p><code>GET /{endpoint}/users/57420f340d31cd8a1f74a84e</code></p>
<pre><code>{
"email": "[email protected]",
"name": "some other name",
"address": "1234 foo street"
"gender": "female"
"id": "57420f340d31cd8a1f74a84e"
}
</code></pre>
<p>given a user class:</p>
<pre><code>public class User {
private String id;
private String email;
private String address;
private String name;
private String gender;
...
}
</code></pre> |
<p>I can not manage to setup a virtual host on url with a subdir ...
I need to run my project on address like this:</p>
<p><code>http://www.projects.loc/project1/</code>
This should mimic installation on a web server where the address will be like</p>
<p><code>http://www.someServer.com/projects/project1/</code></p>
<p>I need to adjust the redirects to '/' so it goes back to <code>www.projects.loc/project1/</code></p>
<p>in the hosts.txt I have:</p>
<pre><code>127.0.0.1 www.projects.loc
</code></pre>
<p>vhosts are enabled and the httpd-vhosts.conf looks like this:</p>
<pre><code>NameVirtualHost *:80
<VirtualHost *:80>
DocumentRoot "D:/Projects/Project1/public/"
ServerName www.projects.loc/project1/
</VirtualHost>
</code></pre>
<p>What am I missing ?</p>
<p><strong>EDIT:</strong> .htaccess looks like this:</p>
<pre><code>RewriteEngine On
RewriteCond %{REQUEST_FILENAME} -s [OR]
RewriteCond %{REQUEST_FILENAME} -l [OR]
RewriteCond %{REQUEST_FILENAME} -d
RewriteRule ^.*$ - [NC,L]
RewriteRule !\.(js|ico|gif|jpg|png|css)$ index.php [NC,L]
</code></pre>
<p>the application is running normally on clean domain, but I can not manage to config it to
run on domain.com/some_dir/</p>
<p><strong>Edit:</strong><br>
solved this! </p>
<pre><code>NameVirtualHost *:80
<Directory "D:/Projects">
allow from all
</Directory>
<VirtualHost *:80>
DocumentRoot "D:/Projects"
ServerName www.projects.loc/
Alies /project1 /Project1/public/
</VirtualHost>
</code></pre>
<p>Note: this is the minimal configuration good only for development environment,<br>
check the accepted ansler from @M-z for full details for production evironment.</p> |
LIBRARY Or THE
JVi.assacnusetts
JjiDle oociety
Catalog No.AU :J2I(^- 7C^y^Pm
ramily ..A.o.4X.PvA.^.
Suh^IaniiljhSP^TRpH^^i/^N.
^ranch JM 3i x»/i^jB » tA\^f
Group . ../v^A.VAy
Language t.PY; /waua/
iJialect
Locality Ke <^e p l<CV\c\ J c K-X K<5| ; e
C o n ten ts l'' 3. A. U.INA j
Yer^ion V.'^....g.«<.r.1.i.?».l\.
Translator ...T* 1 :3^vN/.€i:K
PuLliskeJ Ly ^^£^«.»\fi^»*A5cWB»^Vj«l^..
Place Psy^^^-i^^^r/keKy^
Date \ZMM
Accession JSlo. ■■1%.^^H
Accession Date yf^J\*^ IS^y \^^^
Price....^....a..f^
Z A B O O R
TJA ITOB
SEGALA MASMOOR.
Z ABOOR
IJA ITOE
SEGALA MASMOOR,
TERSALIN DARI PADA BAHASA WOLANDA KAPADA
BAHASA MALAJOE.
TERTRA DI NEGRI AMSTERDAM,
1846.
Made in Natherlands
GilillUKT lllJ C. A. SPm 4 10051.
-sC>©-5
MASMOOR JANG PERTAMA.
1. lJerselamatlaki-lakiitoe,jang
tiada bercljalan toeroot bitjara orang
doeraka, dan tiada bediri pada djalan
orang berdosa, dan tiada doedook pa-
da korsi orang panjela.
2. Hanja kasoekaiinnjadalam sa-
rijat toret Maha Toehan, dan dia
ingatkan sarijatnja pada siang dan
malam.
3. Karana dia saperti swatoe po-
hoon kajoe adanja , jang tertanam
pada tepi ajer, jang berboewah pada
moesimnja, dan daoonnja tiacla goe-
goor: clan sakalian barang jang dia
boewat, itoe akan beroentoong.
4. Orang doeraka tiada bagitoe,
tetapi saperti sekam,jangteramboor
angin.
5. Sebab itoe orang doeraka tiada
tahan pada hoekoom, dan orang ber-
dosa pada perkoempoolan orang adil.
6. Rarana Maha Toehan mangenal
djalan orang adil,'tetapi djalan orang
doeraka itoe akan ilang.
MASMOOR JANG KA 2.
1 . Karana apa goempar orang ka-
fir, dan segala oemat mangira-ngira
barangjang tiada bergoena?
2. Segala radja-radja di boemi ber-
bangkiet, dan segala mantri berbi-
tjara sama-sama, lawanMahaToehan,
clan lawan akan kanoorboewatannja,
[katanja:]
3. Baik kita orang poetooskan pan-
gikat-pangikatnja, dan memboewang
tali-talinja dari pada kita orang.
4. Jang doedook di dalam sorga,
akan tertawa; Maha Toehan akan
tjela dia orang.
5. Maka dia akan baverman dalam
amarahnja kapada dia orang itoe,
clan dalam kagoesarannja dia akan
mangedjootkan dia orang.
6. Tetapi akoe ini soedah noor-
boewati radjakoe diatas Sion, goe-
noong kasoetjiankoe itoe.
7 . Akoe akan membilang hal jang
soedah di tantoekan : Maha Toehan
soedah bavermankapadakoe: kamoe
ini anakkoe laki-laki, hari ini soedah
beranakkan kamoe.
8. Minta-lah dari padakoe, maka
akoe akan kasi segala orang kalir dja-
di poesakamoe, dan segala hoedjoong
boemi djadi poenjamoe.
9. Kamoe akan manoembook dia
orang dengan toengkat bisi, dan ka-
moe akan mangremmookan dia orang
saperti swatoe wadjan pandjoenan.
10. Sekarang poon, he segala ra-
ZABOOR.
dja-radja, boewat-lah dengan meng-
arti; kasi-lah dirimoe di hoekoomi,
he segala hakim-hakim di boemi.
1 1 . Berhamba-lah pada Maha Toe-
han dengan takoot, dan bergirang-
lah kamoe dengan goemetar.
12. Tjijoom-lah anak laki-laki itoe,
soepaja dia djangan marah, dan ka-
moe ilang pada djalan, manakala sa-
dikitdjoega angoos amarahnja: ber-
oentoong dan iglas segala orang, jang
pertjaja akan dia.
RIASMOOR JANG RA 3.
1. Swatoe masmoor Daood, tatkala
dia lari dari hadapan Absalom auak-
nja laki-laki.
2. Ja Maha Toehan, bagimana
moesooh-moesoohkoe soedah bertam-
bah! banjak orang soedah berdiri
melawan akoe.
3. Banjak orang ada berkata akan
djiwakoe: dia tiada ampoenjai ka-
iglasan pada Allah. Sela.
4. Tetapi dika djoega, ja Toehan,
djadi swatoe parisi di hadapankoe,
kamooliaankoe, dan jang maning-
gikan kapalakoe.
5. Dengan soewarakoe akoe soe-
dah batarejakpada Maha Toehan,ma-
ka dia soedah menjahooti akoe dari
atasgoenoongkasoetjiannja. Sela.
6. Maka akoe soedah berbaring
dan tidoor; dan akoe soedah ban-
goon , karana Maha Toehan soedah
toeloong akoe.
7. Akoe tiada akan takoot dari
pada berlaksa-laksa orang, jang dia
orang mangidari melawan akoe.
8. Berdiri-lah, ja Maha Toehan,
lepas-lah dirikoe, ja Allahkoe; karana
dika soedah manampar pipinja segala
satroe-satroekoe, dika soedah pitjah-
kan segala gigi orang jang djahat.
9. Kajglasan itoe ada Maha Toehan
poenja, kaberkatan dika ada di atas
kaoom dika. Sela.
MASMOOR JANG KA 4.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji besar di neginoth.
2. Tatkala akoebatarejak, dengar-
lah padakoe, ja Allah kaadilankoe,
dalam kapiljahkan dika soedah ada-
kan kaloewasan padakoe^ kasiankan-
lah akoe, dan dengar-lah papermin-
taankoe.
3. He kamoe segala laki-laki, ba-
rapa lama kamooHaankoe mendjadi
maloe? [barapa lama] kamoe akan
Ijinta pada barang jang tiada ber-
goena, dan mentjari kadjoestaan?
Sela.
4. Taoewi-lah, jang Maha Toehan
soedah menglainkan saorang katjin-
taanja; Maha Toehan akan menden-
gar tatkala akoe batarejak padanja.
5. Gantar-lah, dan djangan berdo-
sa; berkata-kata-Iah dalam hati kamoe
atas patidooran kamoe, dan diam.
Sela.
6. Manjambeleh persembahan-per-
sembahan adil, dan harap-Iah pada
Maha Toehan.
7. Banjak orang berkata; siapa-tah
akan malihatkan kabaikan pada kita
orang ? angkat-lah tjahja katerangan
dika kapacla kita orang, ja Maha Toe-
han.
8. Dika soedah kasi kagirangan
dalam hatikoe, lebih dari pada koeti-
ka waktoe gandoom dia orang dan
ajer angoor dia orang di perbanjakan.
9. Akoe akan berbaring dan tidoor
sekali dengan berdami; krana malain-
kan dika djoega, ja Toehan, akan
mendoedookan akoe dengan tetap.
MASMOOR JANG KA 3, 4, 5, 6.
MASMOOR JANG KA 5.
1. Swatoe masmoor Daoocl akan
penjanji besar, kapada nechiloth.
2. Ja Maha Toehan, samboot-lah
segala bahasakoe pada koeping dika,
mengarti-lah kira-kirakoe.
3. Ingat-lah akan swara panggilan-
koe, ja Maha Radjakoe dan Allah-
koe , krana pada dika akoe akan
mintak.
4. Pada pagi hari, ja Toehan, dika
akan dengar soewarakoe, pada pagi
hari akoe akan sadia kapadamoe, dan
berdjaga.
5. Krana dika boekan Allah, jang
soeka pada kadoerakaan, orang dja-
hat tiada akan bertjampoorsertamoe.
6. Orang sarsar tiada tahan di ha-
dapan mata dika , dika bintji akan
sakalian orang jang beboewat kasa-
lahan.
7. Dika akan mangoelooki pada
orang jang bitjara djoesta ; dari pada
laki-laki jang mabook darah dan pa-
nipoe Maha Toehan ada gelli.
8. Tetapi olehkabesarankamoera-
han dika akoe akan masook kadalam
roemah dika-, akoe akan toendook
dirikoe kapada maligi kasoetjian di-
ka, dengan takoot akan dika.
9. Ja Toehan, hantarkan-lah akoe
kapada kaadilan dika, oleh krana
orang jang membintji dirikoe; be-
toolkan-lah djalan dika di hadapan
moekakoe.
10. Karana barang betool tiada
dalam moelootnja, dalam hati dia
orang itoe melainkan kabinasahan^
gorongan dia orang itoe ada swatoe
koeboor jang terboeka, denganlidah-
nja dia orang ada memboedjook.
1 1 . Persalahkan-lah dia orangitoe,
ja Allah, bijar-Iah dia orang djatooh
dari pada bitjaranja; boewang-lah
dia orang oleh krana kabanjakan
kasalahannja , krana dia orang ada
moengkir melawan dika.
12. Tetapi bijar-lah girang sega-
la orang jang pertjaja padamoe, bi-
jar-Iah dia orang bersoerak sampe
salama-lamanja, sebab dika manoe-
djoongi dia; dan bijar-Iah segala orang
jang tjinta akan nama dika bangoon
dengan girang padamoe.
13. Karana dika djoega, ja Maha
Toehan, akan memberkati orang adil,
dika akan bermakotakan dia dengan
karelahan, saperti dengan satoe sa-
loekong.
MASMOOR JANG KA 6.
1. Swatoe raasmoor Daood akan
penjanji besar di neginoth pada sche-
minith.
2. Ja Maha Toehan, djangan-Iah
siksa dirikoe dalam amarah dika, dan
djangan-Iah poekool dirikoe dengan
amarah dika jang sangat.
3. Kasiankan-Iah dirikoe, ja Toe-
han, krana dirikoe ini ada lemah ; ka-
raskan-Iah akoe, ja Toehan, krana
segala toelangkoe soedah terkedjoot.
4. Soenggoeh poon djiwakoe soe-
dah terkedjoot ; maka dika iui , ja
Toehan, barapa-tah lama?
5. Balik-lah kombali, ja Toehan^
toeloong-Iah djiwakoe; lepaskan-Iah
dirikoeolehkaranakamoerahandika.
6. Karana pada maoot tiada barang
pangingatan padamoe; siapa akan
poedji dika di dalam koeboor?
7. Akoe ini ada tjape dari pada ka-
tarikan napas dirikoe; pada sagenap
malam akoe bernangkan patidooran-
koe; dengan ajer matakoe akoemem-
basooh patidoorankoe.
8. Matakoe soedah terkerat dari
karana sakit hati, soedahdjaditoewa
dari karana segalamoesooh jangme-
lawan akce.
ZABOOR.
9. Laloe-Iah dari padakoe, he se-
kalian orang- jang- berboewat persala-
han; karana Maha Toehan soedah
dengar soewara tangisankoe.
10. Maha Toehan soedah dengar
permintaankoe , Maha Toehan akan
tarima permintaankoe.
11. Segala satroe-satroekoe akan
maloedanterkedjootsangat;diaorang
akan berbahk oendoor, dia orang da-
lam sakedjap mata akan mendjadi
maloe.
MASMOOR JANG RA 7.
1. Schiggajon Daood, jang dia
soedah menjanji pada Maha Toehan,
dari karana segala perkataan Cusch,
anak laki-Iaki Jemini.
2. Ja Toehan, Allahkoe, akoe per-
tjaja kapadamoe; lepaskan-Iah akoe
dari pada segala pangoesirkoe , dan
toeloong-Iah akoe.
3. Soepaja dia djangan mengram-
pas djiwakoe, saperti swatoe singa,
jang menjowek, sebab tiada barang
panglepas.
4. Ja Toehan, Allahkoe, djikaloe
akoe soedah berboewat itoe, djikaloe
ada barang kasalalian pada tapak tan-
gan-tangankoe ;
5. Djikaloeakoe soedah membalas
djahat pada orang jang berdami den-
gan akoe; (soenggoeh poon akoe soe-
dahmanoeIoongorang,jangtiadaden-
gan perkara menakootkan dirikoe;)
6. Bagitoe-Iah satroe mangoesir
djiwakoe, dan dia mengambat dari
balakang, dan mangindjak kahidoo-
pankoe pada boemi, dan mendja-
toohkan kamooliaankoe pada aboe.
Sela.
7. Bangoon-Iah, ja Toehan, dalam
amarahmoe, angkat-Iah dirimoe oleh
karana segala garang orangjangma-
nakooti akoe, dandjaga toeloongdi-
rikoe : dika soedah manitahkan hoe-
koom.
8. Maka perkoempoolan oemat
akan mangidari dika: balik-Iah atas
dia orang itoe kapada tinggi.
9. Maha Toehan akan berboewat
kaiidilan pada segala oemat; hoe-
koomkan-Iah dirikoe, ja Toehan, toe-
root kaadilankoe, dan toeroot kasa-
tiaan, jang ada padakoe.
10. Bijar-Iah kadjahatan orang
doeraka itoe soedali, hanja manetap-
kan orang adil, ja dikajangmenjoba
segala hati dan pinggang, ja Allah
Maha adil.
1 1 . Parisikoe ada pada Allah, jang
mamiara orang jangsatia hatinja.
12. Allah itoe swatoehakimjang
adil, dan swatoe Allah jang marah
pada tiap-tiap hari.
13. Djikaloe dia tiada bertobat,
maka dia akan mengasah pedangnja;
dia soedah mamentang panahnja dan
soedah bersadia itoe;
14. Lagi dia soedah bersadia sen-
djata kamatian di hadapan dia; dia
akan arahkan segala anak panahnja
lawan segala orang pengambat jang
panas hatinja.
15. Ingat-Iah, dia itoe ada boen-
ting akan kasalahan, dan mangan-
dong kasoesahan, dia akan beranak
djoesta.
1 6. Maka dia soedah korek lobang,
dan menggale itoe, tetapi dia soedah
djatooh kadalamlobang, jang diasoe-
dah kirdja.
17. Kasoesahannja akan poelang
kaiitas kapalanja lagi, dan aniajanja
akan toeroou kaatas toelang kapa-
lauja.
18. Akoe akan poedji Maha Toe-
han toeroot kaiidilannja, dan akoe
akan menjanji masmoor pada nama
Maha Toehan jang Maha tinggi.
MASMOOR JANG KA
7,8,
9.
MASMOOR JANG KA 8.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjauji besar, pada gittilh.
2. Ja Toehan, Maha Toehau kita
orang, bagimana moolia ada nama
dika atas saloerooh boemi ! dika soe-
dah tarooh kabesaran dika di atas se-
gala langit.
3. Dari dalam moeloot anak-anak,
dau auak jang manjoesoe,dika soedah
mengalaskan kakoewatau oleh kraua
moesooh-moesooh dika , akau mem-
breutikan amarahnja satroe.
4. Djikaloe akoememandanglan-
gitmoe, perboewatau djari-djarimoe,
boelan dau segala bintang, jang dika
soedah bersadia:
5. Apa-tah manoesiaitoe, jaugdi-
ka iugat padanja ? dan anak manoe-
sia, jaug dika manindjo dia?
6. Dan sadikit dika soedah ko-
rangkan dia dari pada segala Melai-
kat , dan dika soedah bermakota-
kan dia dengau kamooliaan dan hor-
mat?
7. Dika kasi dia parentah atas se-
gala perboewatan tangan-tangan di-
ka, dan dika soedah tarooh sakalian
kabawah kakinja;
8. Kambing domba dan lemboe-
lemboe, sakalian itoe^ lagi segala bi-
natang oetan itoe terikoot^
9. Boeroong-boeroong di langit,
dan ikan-ikan di laoot ; jaug mendja-
lani segala loerooug laootan itoe.
10. Ja Toehau, Maha Toehaii kita
orang, bagimaua moolia ada nama
dika atas saloerooh boemi !
MASMOOR JANG KA 9.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar, pada muth-Iabben.
2. Akoe akan pocdji Maha Toehau
dengan sngennp halikoe^ akoe akan
bertjerita segala perboewalan dika
jaug herau.
3. Akoe akan bersoeka hati kapa-
damoe, dan bangoon dari pada kagi-
rangan; akoe akau menjanji masmoor
pada nama dika, ja jang Maha tinggi.
4. Sebab segala satroekoe soedah
poelang oendoor, soedah djatooh dan
Iiilaug dari hadapan dika.
5. Krana dika soedah kasi betoelan
dirikoe dan menjoedahkau perkara
betoelankoe; dika soedah doedook
atas singgasana, ja HakimjangMaha
adil.
6. Dika soedah maki sakaliau
orang kaiir, dan soedah mangilaug-
kan orang doeraka, dan soedah mem-
boenoeh nama dia oraug, salama-la-
manja sampe kakal.
7. He satroe, soedah-tah poetoos
segala karoesakau sarape salama-Ia-
manja? apa-tah kamoe soedah meug-
abiskan isi kotta? paugingatau dia
oraug soedah hilaug sertanja.
8. Tetapi Maha Toehan akan doe-
dook pada salama-Iamauja; dia soedah
sadiakan singgasauanja pada hari-hari
hoekoom.
9. Maka dia djoega mangoekoom-
kan isi doeuja deuganadil,danmang-
oekoom segala oemat dengau benar.
10. Maka Maha Toehau akan djadi
swatoe roemah tinggi pada segala
orang jang kena sangsara, swatoe
roemah tinggi pada waktoe kata-
kootan.
11. Maka oraug jang maugenal
nama dika, akan harap kapadamoe,
sebab dika, ja Maha Toehau, soedah
tiada mauiuggalkan segala orang jang
mentjari padamoe.
12. Njanji-Iah masmoor pada Maha
Toehau, jang doedook di Sion; ha-
barkan-Iah segala perboewatannja di
antara kaoom.
6
ZABOOIl.
13. Karanadiamentjariorangjang
manoempahkan darah, deugan ingat-
ingat akan itoe ; dia tiada loepa akan
batarejaknja orang jang teraniaja.
14. Jiasiankan-lah akoe, ja Maha
Toehan, pandang-lah aniajakoe, jang
[di adahkan padakoe] oleh orang
jang membintji dirikoe, ja dika, jang
raaninggikan dirikoe dari dalam pin-
toe maoot;
15. Soepaja akoe bertjarita segala
kapoedjian dika dalam segala pin-
toe anak parampoewan Sion ; soepaja
akoe girang dalam kaiglasan dika.
16. Segala orang kahr soedah tang-
gelam di dalam lobang, jang dia orang
soedah kerdja; kaki-kaki dia orang
soedah tertangkap di dalam djaring
jang dia orang soedah seraboenikan.
17. Maha Toehan soedah djadi ter-
kenal; dia soedah berboewat kabe-
naran , segala orang doeraka soedah
terdjerat oleh perboewat tangan-tan-
gannja. Higgajon, Sela.
18. Segala orang doeraka akan poe-
lang kadalamnoraka, segalaoraugka-
fir jang loepakan Allah.
19. Karana segala orang miskien
tiada akan kaloepaan pada salama-
lamanja, dan kanantiannja orang jang
teraniaja tiada hilang sampe kakal.
20. Bangoon-lah, ja Maha Toehan,
djangan manoesia mengkeraskan di-
rinja ; bijar-lah segala orang kafir di
hoekoomkan di hadapan dika.
21. Ja Maha Toehan , djadikan-
lah dia orang takoot ; bijar-lah segala
orang katir taoe, jang dia orang itoe
manoesia adauja. Sela.
MASMOOR JANG KA 10.
1. Karana apa, ja MahaToehan, di-
ka berdiri djaho? [karana apa] dika
seraboenikan dirimoe pada waktoe
katakootan?
2. Orang doeraka dengan bong-
kak dan panas mengambat orang ma-
larat^ bijar-lah dia orang tertangkap
di dalam akalnja, jaug dia orang soe-
dah iugat.
3. Karana oraug doeraka ada poe-
djikan dari karana pangharapan dji-
wanja ; dia poedjikan orang kikirj dia
maugapaskan Maha Toehan.
4. Orang doeraka, dengan meng-
angkat hidoongnja kaatas, tiada pa-
reksa; sakalian ingataunja itoe, jang
tiada ada Allah.
5. Segala perdjalannja mendjadi-
kan sakit pada sageuap waktoe; Iioe-
koom dika itoe ada tiuggi dan djaho
dari padanja ; dia mangamboos segala
moesooh-moesoohuja.
6. Dan dia berkata dakim hati-
nja : akoe tiada akan berhobah; ka-
raua dari pada bangsa kapada baug-
sa akoe tiada akan keua baraug dja-
hat.
7. Moelootuja ada peuoeh dengan
koetook dau akal tipoe daja; di ba-
wah lidahnja ada soesah dansalah.
8. Dau dia doedook pada tarapat
paugadaugau, pada tampat semboeni
dia meraboenoeh orang jaug tiada sa-
lah ; matanja hinti orang miskien.
9. Dan dia mangadang pada tam-
pat semboeni, saperti swatoe singa
dalam lobauguja ; dia maugadang
akan mangrampas oraug jang tera-
niaja, dia mangrarapasoraugjangter-
aniaja, tatkala dia raasookdalamdja-
ringnja,
10. Dan dia soengsangkan kaba-
wah, dia toendookau diriuja; maka
kaoom oraug miskien itoe djatooh
kabawah [taugan tauganja]jangke-
ras itoe;
11. Serta dia berkata di dalam
hatinja : Allah soedah loepa itoe, dia
soedah scmboenikan moekanja, dia
MASMOOR JANG KA 10, 11, 12.
tiada memaudang lagi samj)e salama-
lamanja.
1 2. Bangoon-lah, ja Maha Toehan
Allah, angkat-lah tangan dika, djan-
gan loepa akan orangjang teraniaja.
13. Karana apa-tah orang doeraka
mangapaskan Allah? serta berkata
di dalam hatinja; tiada kamoe akan
pareksa itoe?
14. Dika djoega mamandang itoe^
karana dika malihat segala soesah
dan kasoekaran, akan kasi itoe di da-
km tangan dika ; orang miskien se-
rahkan dirinja pada dika; dika djoe-
ga soedah mencljadi sA^atoe toeloon-
gan pada anak piatoe.
15. Pitjahkan-lah segala tangan
orang doeraka dan orang djahat;
toentoot-lah kadoerakaannja sampe
tiada kadapatan itoe.
16. Maha Toehan ada Radja pada
salama-lamanja dan sampe kekal; se-
gala orang kahr soedah hilang kaloe-
war dari negrinja.
17. Ja Toehan,dika soedah dengar
permintaan segala orangjangdjinak
hatinja; dika akan manegoohkan hati
dia orang, koeping dika akan mang-
ihng;
18. Akan berboewat kabenaran
pada orang piatoe dan orang mala-
rat; soepaja djangan saorang dari
pada boemi lagi menglantoorkan ka-
paksaan.
MASMOOR JANG KA H.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar. — Akoe pertjajakan
pada Maha Toehan ; bagimana kamoe
orang berkata pada djiwakoe: me-
lajang-lah kapada goenoong kamoe,
saperti swatoe boeroong?
2. Karana , pandang-lah , segala
orang kafir ada mamentanggandewa,
dia orang mangenakan panahnja atas
tali, akan memanah di gelap pada
orang jang betool hatinja.
3. Soenggoeh poon segala dasar
itoe di rebahkan; apa-tah orang adil
soedah boewat?
4. Maha Toehan ada di dalam ma-
ligi kasoetjiannja, singgasana Maha
Toehan ada di dalam sorga; matauja
maraandang, kaloepak matanja ada
manjoba segala anak manoesia.
5. Maha Toehan manjoba segala
orang adil- tetapi pada segala orang
doeraka dan pada oraug jang tjin-
ta akan kapaksaan, membintji dji-
wanja.
6. Dia akan mengoedjani djirat
pada segala orang doeraka, api dan
walirang ; maka swatoe kapaksa-
annja angin riboot itoe ada goeua
bagian dia oraug.
7. Krana Maha Toehan ada adil,
dia tjiuta akau segala kaadilan; moe-
kanja maugadap pada segala orang
jang satia.
MASMOOR JANG KA 12.
1. Swatoe masmoor Daood akan
peujanji besar, pada Scheminith.
2. Piarakau-Iah, ja Maha Toehau:
krana oraug moerah soedah koerang ,
krana oraug jang satia soedah djadi
sadikit di antara segala anak ma-
noesia.
3. Dia oraug bitjara tiada bergoe-
na, masing-masing pada temannja,
dengan bibir jang pemboedjook ; dia
orang berkata dengau berhati doewa.
4. Maha Toehan mamautaug se-
gala bibir oraug pemboedjook, dan
segala lidahjang bitjara besar;
5. Jang berkata-kata : kila orang
akan menang dengan lidali kita
orang; bibir kita itoe ada kita orang
8
ZABOOR.
poenja; siapa-tah toewan atas kita
orang *?
6. Oleh krana karoesakannja orang
jang- teraniaja, dan oleh krana mera-
tapnja segala orang miskien, sekarang
akoe bangoon, baverman Maha Toe-
han; akoe akan manarooh pamiaraan,
jang dia mangamboos padanja.
7. Kalimah Maha Toehan itoe ka-
limah soetji adanja, saperti perak
jang terantjoor dan tersaring dalam
swatoe pangantjooran tanah, taper-
saring toedjoe kah.
8. Dika djoega, ja Maha Toehan,
akan manjimpan dia orang itoe, dika
akan manoenggoe dia orang dari
pada bangsa ini sampe salama-la-
manja.
9. Segala orang doeraka berlari
koeliling, manakala anak manoesia
jang sapaling hina itoe di tinggikan.
MASMOOR JANG KA 13.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji besar.
2. Barapa lama, ja Maha Toehan,
dika sanantiasa loepa akan dirikoe?
barapa lama lagi dika akan semboe-
nikan moeka dika dari padakoe?
3. Barapa lama lagi akoe akan ma-
narooh bitjara-bitjara dalam djiwa-
koe? kasoesahan dalam hatikoe pada
siang? barapa lama lagi satroekoe
akan di tinggikan atas dirikoe?
4. Pandang-lah, dan dengar-lah,
ja Toehan Allahkoe; terangkan-lah
matakoe, soepaja djangan akoe ti-
door mati;
5. Soepaja djangan satroekoe ber-
kata: akoe soedah terlebih atas dia;
[soepaja djangan] moesooh-moesooh-
koe itoe mendjadi girang, tatkala
akoe bimbang.
6. Tetapi akoe ini ada harap pada
kamoerahan dika; hatikoe akan gl-
rang dengan kaiglasan dika^ akoe
akan njanji padaMahaToehan, sebab
dia soedah berboewat baik pada di-
rikoe.
BIASMOOR JANG KA 14.
1. Swatoe masmoor Daood, akari
penjanji besar. — Orang babal ber-
kata dalam hatinja: boekan ada Al-
lah. Dia orang itoe maroesak djoega,
dia orang berboewat kagilaan den-
gan pakirdjaannja, tiada saorang
jang berboewat baik.
2. Maha Toehan soedah malihat
dari dalam sorga kaatas segala anak
manoesia, akan pareksa kaloe ada
saorang jang mengarti, jang mentjari
Allah.
3. Sakalian dia orang soedah di
laloekan, sama-sama dia orang soe-
dah djadi boesook; tiada saorang jang
berwoewat baik, lagi poon saorang
tiada.
4. Apa-tah tiada taoe sakalian
orangjang berboewat kasalahan,jang
mamakan kaoomkoe habis, [sapertin-
ja] dia orang mamakan roti? Dia tia-
da manjeboot Maha Toehan.
5. Di sana dia orang ada bergan-
tar sakali, sebab Allah ada baserta
dengan bangsa orang adil.
6. Kamoe orang maloekan bitjara
orang jang teraniaja, sebab Maha Toe-
han ada perliendoengannja.
7. Ja moega-moega perlepasan
oranglsraĕl [datang] dari Sion! Ma-
nakala Maha Toehan mangombalikan
kaoomnja jang tertangkap, maka Ja-
koob akan girang, Israĕl akan soeka
hati.
MASMOOR JANG KA 15.
1. Swatoe masmoor Daood. -— Ja
MASMOOR JANG KA 13, 14, 15, 10, 17.
9
Toehan, siapa-tah akan berdjamoe
dalam taratak dika ? Siapa-tah akan
beroemah atas goenoong kasoetjian
dika?
2. Orang itoejangberdjalandjoe-
djoor djoega,dan jang berboewat adil;
dan j ang berkata benar dalam hatinja.
3. Jasg tiada mengoempat dengan
lidahnja, tiada berboewat djahat pa-
da temannja, dan tiada bawakper-
tjelaan malawan sama-samanja.
4. Jang terhapas pada matanja
orang jang terboewang, hanja meng-
hormati orangjangtakootakan Maha
Toehan; dia soedah bersoempah akan
karoegiannja, maka dia tiada berho-
bah.
5. Jang tiada bergoenakan oe-
wangnja, dan jang tiada manarima
barang kasian akan malawan orang
jang tiada salah. Siapa jang berboe-
wat perkara ini, tiada akan berho-
bah sampe salama-lamanja.
MASMOOR JANG RA 16.
1. Swatoe permata amas Daood. -
Simpan-lah akoe, ja Allah, krana akoe
pertjaja padamoe.
2. [He djiwakoe,] kamoe soedah
berkata pada MahaToehan: dikadjoe-
ga Maha Toehan, kabaikankoe tiada
sampe kapadamoe ;
3. Tetapi kapada segala orang soe-
tji, jang ada di atas boemi, dansegala
orang mooha, jang sagenap kasoe-
kaankoe ada padanja.
4. Segala kapajahan orang itoe,
jang kasi persombahan pada [allah]
lain, akan djadi taperbanjak; per-
sombahan darah dia orang akoe tia-
da akan persombahkan , dan nama
dia orang tiada akoe mengainbil di
dalam bibir.
5. Maha Toclian itoc bagian poesa-
kakoe, dan tjawan minoomankoe;
dika jang mamegang hal dirikoe.
6. Tali-tali sipat soedah djatooh
padakoe di tampat-tampat sedap;
soenggoeh poon swatoe poesaka jang
indah soedah djatooh padakoe.
7. Akoe akan mamoedji Maha
Toehan, jang soedah membitjara-
kan akoe; sedang poon pada ma-
lam, mengadjar akoe boewah-boewah
pinggangkoe.
8. Sanantiasa akoe tarooh Maha
Toehan di hadapankoe; sebabdia ada
pada tangan-kanankoe , maka akoe
tiada akan berhobah.
9. Sebab itoe hatikoe girang, dan
kamooliaankoe ada girang; soenggoeh
poon dagingkoe akan doedook tetap.
10. Krana dika tiadaakan maning-
galkan njawakoe di dalam noraka,
dika tiada akan relahkan jang ka-
soetjian dika malihat kabinasaan.
11. Dika akan menjatakan pada-
koe djalan kahidoopan^kakennjangan
segala kagirangan ada di hadapan di-
ka; kasedapanada padatangan-kanan
dika pada salama-lamanja.
MASMOOR JANG RA 17.
1. Swatoe permintaan Daood. —
Dengar-Iah, ja Toehan, akan kaadi-
lan, ingat-Iahpada batarejakkoe, am-
bil-Iah pada koeping dika segalaper-
mintaankoe, jang tiada terkataden-
gan bibir panipoe.
2. Bijar-Iah kabenarankoe kaloe-
war daoeloe di hadapan dika, bijar-
lah mata dika memandang segala
kapatoetan.
3. Dika soedah manjoba hatikoe,
manindjo pada malam; dika socdah
mangoedji akoe, dika tiada mcndapat
apa-apa; [jang] akoe socdah ingat,
moelootkoc liada menglanggar itoe.
10
ZABOOR.
4. Dari pada hal segala perboe-
watan manoesia , akoe soedah ma-
miara dirikoe, atas perkataan bibir
dika, dari pada loeroong orang peng-
langgar^
5. Serta akoe pegang perdjalanan-
koe pada aloeran dika, soepaja djan-
gan berhobah langkahkoe.
6. Akoe ini berdoa kapadamoe, se-
bab dika dengar padakoe, ja Allah :
tilingkan-lah koeping dika kapada-
koe, dengar-Iah bahasakoe.
7. Boewat-lah heran segala kamoe-
rahan dika, dika djoega jang mengle-
paskan segala orang jang pertjaja
pada dika dari pada orangjangban-
goon melawan tangan-kanan dika.
8. Piarakan-lah dirikoe saperti hi-
tamnja bidji mata; lingdoongkan-lah
dirikoe di bawah nawoong sajap-sa-
jap dika,
9. Dari pada moeka orang doeraka,
jang maroesak dirikoe, satroe-satroe-
koe maoot jang mangidari dirikoe.
10. Dengan gemooknja dia orang
mangoeroongi dirinja, dengan moe-
lootnja dia orang bitjara kabong-
kakan.
11 . Dalam loeroong kita orang dia
orang sekarang soedah mangidari ki-
ta orang, dan mata-matanja di toon-
dookan pada boemi akan [kita orang].
12. Maka dia saperti swatoe singa,
jang ingin akan mamangsa, dan se-
perti swatoe singa moeda, jang doe-
dook dalam swatoe tampat soenji.
13. Bangoon-Iah, ja Toehan, da-
tang-Iah kahadapannja , rebahkan-
lah dia, loepootkan-Iah djiwakoe
dengan pedangmoe dari pada segala
orang doeraka;
14. Dengan tanganmoe dari pada
orang-orang , ja Toehan, dari pada
orang-orang jang dari doenja ini,
jang bagiannja dalam kahidoopan ini
djoega, jang perootnja dika soedah
isi dengan [artamoe] jang tersem-
boeni; anak-anak djadi kennjang,
dan dia orang simpan sisanja pada
anak-anaknja di balakang.
15. [Tetapi] dengan adil akoe iui
akan memandang roepamoe, dan akoe
akan kennjang dengan sivatmoe, ma-
nakala akoe ini berdjaga.
MASMOOR JANG RA 18.
1. Akan penjanji besar. [Swatoe
masmoor] Daood, hamba Maha Toe-
han, jang soedah mengatakan pada
Toehan segala perkataan ini, pada
hari tatkala Maha Toehan soedah
manoeloong dia kaloewarkan dari
pada tangan sekalian satroenja, dan
dari pada tangan Saool.
2. Maka dia berkata: Akoe akan
berahi padamoe, ja Toehan kakoe-
watankoe.
3. Toehan djoega batoe-karang-
koe, dan kottakoe, dan toeloongan-
koe, Allahkoe, karangkoe, jang akoe
pertjajakan, tamienkoe dan tandook-
kabaikankoe, tampatkoe jang tinggi.
4. Akoe berdoa kapada Toehan
jang terpoedji itoe, maka akoe di le-
paskan dari pada segala satroekoe.
5. Balenggoe maoot soedah men-
garoeboong akoe, dan seroekanBelial
soedah-Iah mengedjootkan akoe.
6. Balenggoe noraka soedah men-
dapat akoe, djirat-djirat maoot soe-
dah mendapat akoe.
7. Tatkala katakoetan ada-Iah pa-
dakt)e, maka akoe berdoa kapada
Maha Toehan, dan batarejak kapada
Allahkoe ; maka dari dalam maligi-
nja dia mandengar swarakoe, dan ba-
tarejakkoe di hadapannja itoe ma-
sook dalam koepingnja.
8. Tatkalaitoe, gantar-lah dan lin-
MASMOOR JANG KA 17, 18.
11
doe boemi, dan segala alas goenoong
bergerak dan goemetar, oleli karana
bangoon-lah amarah dia.
9. Asap poon najik dari pada hi-
doongnja, dan api kaloewar dari pada
moelootnja itoe makan habis; bara-
bara djadi menjalakan.
10. Maka dia oendoongkan saloe-
rooh langit, dan dia toeroon kaba-
wah, dan segala kagelapan ada-lah
di bawah kakinja.
11. Dan dia manoenggang atas
swatoe Kerub, dan terbang-Iah; ija
poon dia terbang dengan lekas atas
sajap-sajap angin.
12. Dia manarooh kagelapan itoe
akan perlindoongannja ; sakoelingnja
ada-lah tarataknja, kagelapannja se-
gala ajer, segala awan di langit.
13. Dari pada tjahja jang goemi-
lang, jang ada di hadapannja itoe,
melajang segala awannja , ajer ba-
koe, dan bara-bara api.
14. Maka Maha Toehan bergoen-
toor-lah di langit, dan jang Maha
tinggi itoe mengasikan-lah swaranja;
ajer bakoe, dan bara-bara api.
15. Maka dia poon menjoeroeh
panah-panahnja kaloewar, dan boe-
wat dia orang tersiar; dan dia per-
banjakan-lah kilat-kilat itoe, dan
boewat dia orang amat terkedjoot.
16. Maka djadi kalihatan sega-
la gosong ajer, dan djadi njata alas
doenja, dari pada maki-makimoe, ja
Toehan, dari pada pangamboos hi-
doongmoe.
17. Dia soeroeh dari pada tampat
jang tertinggi, dia ambil akoe, dia
tarek akoe najik dari dalam ajer be-
sar-besar.
18. Dia lepas akoe dari pada sa-
troekoe jang koewasa, dan dari pada
segalajang membintji akoe, sebabdia
ornng lebih kwasa dari padakoe.
19. Dia orang itoe soedah berte-
moe padakoe pada hari marakoe;
tetapi Maha Toehan djadi swatoe
sandarankoe.
20. Dan dia kaloewarkan akoe di >
bawak pada tampat loewas, dia tarek
akoe pergi , krana dia ada soeka pa-
dakoe.
21. Maha Toehan membalas akoe
atas kaadilankoe, dia kombalikan pa-
dakoe atas kasoetjian tangan-tangan-
koe.
22. Karana akoe soedah mamiara
segala djalan Toehan, dan akoe tiada
doeraka oendoor dari Allahkoe.
23. Karana segala hoekoomnja ada
di hadapankoe, dau oendang-oen-
dangnja tiada akoe oendoorkan dari
padakoe.
24. Tetapi akoe ini ada satia ka-
padanja, dan akoe piarakan dirikoe
dari pada kadoerakaankoe.
25. Bagitoe djoega Maha Toehan
soedah kombalikan padakoe atas ka-
adilankoe, atas kasoetjian tangan-tan-
gankoe , di hadapan mata-matanja.
26. Dengan orang moerah dika ini
ada moerah, dengan laki-Iaki jang
satia dika ini ada satia ,
27. Dengan orang soetji dika ini
ada soetji, telapi pada orang jang ter-
poetar dika balas orang bergeloot.
28. Karana dika ini malepaskan
orang jang teraniaja; tetapi dika ma-
rendahkan segala mata orangjang
mengataskan dirinja.
29. Karana dika ini manerangkan
palitahkoe; Maha Toehan, Allahkoe,
manerangkan kagelapankoe.
30. Karana dengan dika ini akoe
berdjalan tej'Oos atas segala tantara,
dan dengan Allahkoe akoe balompat
atas swatoe pagar batoe.
31. Djalan Allah itoe sempoorna
adanja; perkalaan Maha Toehanitoe
12
ZABOOR.
ada terlebih haloos; dia djoega swatoe
parisi, pada sasaorang jang pertjaja
padanja.
32. Karana siapa-tah Allah, me-
lainkan Maha Toehan djoega*^ dan
siapa batoe karang, melainkan Al-
lah kita orang djoega ?
33. Allah djoega jcing mangikat
pinggangkoe dengan koewatan , dan
dia soedah boewat djalankoe sam-
poorna.
34. Dia boewat kakikoe saroepa
bagi roesa parampoewan, dan dia ber-
dirikan akoe di atas tampatkoejang
tinggi.
35. Dia mengadjar tangankoe ber-
perang, sampe swatoe gandewa wadja
terpatahpatah oleh langankoe.
36. Lagi poon dika soedah kasi pa-
dakoe parisi kaiglasanmoe, dan tan-
gan-kananmoe soedah manoeloong
akoe, dau kalemahanmoe soedah
raembesarkan padakoe.
37. Dika soedah boewat loewas
langkah-langkahkoe di bawah akoe,
dan mata-mata kakikoe soedah tiada
bimbang.
38. Akoe soedah mengambat se-
gala satroekoe, dan soedah bertemoe
dia ; maka akoe tiada kombali, sabe-
loomnja akoe mengabiskan dia.
39. Maka akoe soedah manikam
dia orang itoe teroos, sampe dia tiada
boleh berdiri lagi ; dia orang rebah
di bawah kakikoe.
40. Karana dika soedah mangi-
kat pinggangkoe dengau kakoewa-
tan akan berperang, dika soedah
manoendookan di bawahkoe segala
orang jang berdiri malawau akoe.
41. Dika soedah kasi padakoese-
gala leher satroekoe, dansegalajang
membiniji padakoe itoe-lah akoe
toempas.
42. Maka dia orang itoe batare-
jak, tetapi soedah tiada jang male-
paskau, kapada Maha Toehan, te-
tapi dia tiada sahoot pada dia orang
itoe.
43. Tatkala itoe, akoe soedah an-
tjoorkan dia orang itoe saperti aboe di
moeka angin^ akoe boewang dia oraug
saperti loempoor-loempoor jang ada
pada loeroong.
44. Dika soedah tocloong pada-
koe dari padaperbantahaonja kaoom,
dika soedah djadikan akoe kapala
dari pada segala oraug kalir; oemat,
jang tiada koekenal, itoe soedah ber-
hamba di bawahkoe,
45. Bagitoe lekas koeping [dia
orang] meudengar habar [dari pada-
koe], dia orang soedah-Iah toeudook
padakoe; oraug-oraug asing soedah
poerak-poerak talook padakoe.
46. Oraug-oraug asiug soedah-Iah
rebah, dau soedah-lah goemetar da-
lam kotta dia oraug.
47. Maha Toehan ada-lah hidoop,
dan segala poedji pada batoe-ka-
raugkoe, dan di tiuggikau oraug Al-
lah kaiglasaukoe ;
48. Allah jang kasi pembalasau
jaug sampoorua padakoe , dau jaug
mambawak babrapa kaoom kaba-
wahkoe ;
49. Jang soedah manoelooug akoe
kaloewar dari pada satroe-satroekoe;
soeuggoeh poou dika soedah mauing-
gikan akoe lebih dara pada orang,
jaug soedah berdiri melawan akoe;
dika soedah poengoot dirikoe dari
pada laki-Iaki, jang berboewat aniaja
padakoe.
50. Sebab itoe, ja Toehan, akoe
akan poedji dika di antara segala
oraug kaiir; dau pada namamoe akoe
akan menjanji masmoor:
51 . Jang membesarkan kalepasan
radjanja , dan berboewat kabaikan
MASMOOR JANG KA 18, 19, 20.
13
pada kanoorboe\vatannja,pada Daood
dan padabenihnja sampe selama-la-
manja.
MASMOOR JAKG KA 19.
1. Swatoe masraoor Daood akan
penjanji besar.
2. Segala langgit berhabarkan
kamooliaan AUah , dan tjakrawala
itoe kasi bertaoe perboewatan tan-
gan-tangannja.
3. Siang berikoot siang manoem-
pahkan banjak perkataan, dan ma-
lam berikoot malam toendjook ba-
njak pangatahoewan.
4. Tiacla-lah perbahasaan dan ti-
ada perkataan, jang tiada terdengar
swaranja.
5. Sipatnja kaloewar pada saloe-
rooh boemi, dan perbahasaannja
pada oedjoong doenja ; di dalamnja
jtoe dia soedah tarooh swatoe taratak
pada matahari.
6. Maka itoe poon sapertiswatoe
panganten laki-laki, kaloewar dari
dalam bihk tampat tidoornja; dia
itoe rame-rame saperti saorang pala-
wan, akan lari sapandjang loeroong.
7. Dari pada oedjoong langit ka-
terbitannja, dan peridarannja sam-
pe pada oedjoongnja itoe djoega, dan
swatoe poon tiada tersemboeni dari
pada panasnja.
8. Toret Maha Toehan ada sam-
poorna, serta manobatkan djiwa;
kasaksian Maha Toehan ada soeng-
goeh, serta kasi kapintaran pada
orang bodo.
9. Segala titah Maha Toehan ada
benar, manggirangkan hati^ pesan
Maha Toehan ada bersih, manerang-
kan segala mata.
10. Takoot padaMahaToehan itoe
ada soetji, serta tinggal tetap sampc
kekal^ hoekoom Maha Toehan ada
soenggoeh, sama-sama adil adanja.
11. Itoe-lah ada terlebih tjinta
dari pada amas, lebih dari padaka-
banjakannja amas jang aloos; dan ter-
lebih manis dari pada madoe dan
sarang madoe.
12. Lagi poon hambamoe beroleh
adjaran terang dari pada itoe; da-
lam melakoekan itoe beroleh bajaran
besar.
13. Siapa akan mengarti segala
sasatan? Soetjikan-lah dirikoe dari
pada [segala sasatan] jang tersem-
boeni ini.
14. Lagi poon tahani-lah hara-
bamoe ini dari pada segala kaang-
koewan; djangan-lah dia itoe paren-
tah atas dirikoe; tatkala itoe, akoe
akan satia, dan bersih dara pada
segala kadoerakaan besar.
15. Bijar-lah segalaperkataanmoe-
lootkoe ini, dan segala kapikiran ha-
tikoe ini, ada scdap di hadapan dika,
ja Maha Toehan,batoe-karangkoe dan
panebooskoe.
JIASMOOR JANG KA 20.
1. Swatoe masmoor Davod akan
pcnjanji besar.
2. Maha Toehan mandengar pa-
damoe pada hari kasoesahan; nama
Allah Jakoob maninggikan padamoe
dalam rocmah jang tinggi.
3. Dia kirim toeloongan padamoe
dari dalam roeraah kasoetjian, dan
mcmbantoc padamoe dari pada Sion.
4. Dia ingat sakahan pcrsemba-
han-razikimoe , dan djadikan aboe
segala perscmbahan toenoe-toenoe-
anmoc. Scla.
5. Dia kasi padamoe sasocka ha-
timoc, dan manggenapi segala per-
kataanmoc. '
14
ZABOOR.
6. Kita orang akan sperak krana
kaiglasanmoe , dan mendjoondjoong
bandera dengan nama Allah kita
orang; Malia Toelian manggenapi se-
gala kainginanmoe.
7. Sekarang akoe taoe jang Ma-
ha Toehan piara kanoorboewatan-
nja; dia akan dengar padanja dari
dalam sorga kasoetjiannja ; kaigla-
san tangan-kanannja ada dengan
kwasaan.
8. Ada jang [membilang] padati-
padati dan koecla-koeda; tetapi kita
orang ini akan membilang nama Ma-
ha Toehan Allah kita orang.
9. Dan dia orang itoe bengkok di-
rinja, dan soedah rebah; tetapi kita
orang ini soedah bangoou, dan ting-
gal berdiri tetap.
10. Ja Toehan, pijara-lah! Radja
itoe akan mendengar kita orang, pada
hari kita orang batarejak.
MASMOOR JANG KA 21.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar.
2. Ja Maha Toehan, radja itoe ada
girang oleh krana kwasamoe; dan
barapa sangat dia girang oleh krana
kaiglasanmoe !
3. Dika soedah kasi padanja peng-
harapan hatinja, dan perkataiin bi-
birnja dika tiada tegahkan. Sela.
4. Karana dika datang kahada-
pannja dengan brapa berkat jang
baik, dan atas kapalanja dika soedah
tarooh swatoe makota dari padaamas
jang aloos.
5. Kahidoopan dia soedah minta
padamoe, dan dika ini soedah kasi
padanja itoe, kapandjangan hari-hari
satiap-tiap dan kekal.
6. Besar-lah kamoohaannja oleh
krana kaiglasanmoe ; kabesaran dan
kamooliaan dika soedah tambahkan
padanja.
7. Krana dika tarooh padanja itoe
akan mendapat ragmat sampe sala-
rna-Iamanja; dika gemarkan dia oleh
kagirangan dengan mengadap di ha-
dapanmoe.
8. Krana radja ada harap pada
Maha Toehan, dan oleh kamoera-
hannja jang Maha tinggi itoe, dia tia-
da akan berhobah.
9. Tangan dika akan mendapat
segala satroe-satroemoe ; tangan-ka-
nan dika akan mendapat segala pem-
bintjimoe.
10. Dika akan menarooh pada dia
orang itoe saperti swatoe toemang
jang berapi, pada waktoe di hadapan
[amarahmoe] ; dalam amarahnja Ma-
ha Toehan akan manelan dia orang
itoe, dan api akan mengabiskan dia.
1 1 . Dika akan mengabiskan sega-
la boewah dia orang di atas boemi ;
dan benehnja dari antara anak-anak
manoesia.
12. Krana dia orangsoedah mem-
bawak kadjahatan padamoe; dia
orang soedah beringat-ingat swatoe
perboewatan hina, [hanja] tiadaakan
mampoe.
13. Krana dika akan tarooh dia
orang djadi swatoe sasaran; dengan
tali gandewamoe dika akan manoe-
djoe moekanja.
14. Tinggikan-lah dirimoe, jaToe-
han, dengan kakoewatan dika ; maka
kita orang ini akan manjanji dan ma-
moedji kakwasaanmoe dengan mas-
moor.
MASMOOR JANG KA 22.
1. Swatoe masmoor Daood" akan
penjanji besar pada Aijeleth Has-
schachar.
2. Ja x41Iahkoe, ja Allahkoe, ka-
MASMOOR JANG KA 20, 21, 22.
15
rana apa dika soedah maninggilkan
akoe? serta dika ada djaho dai i pa-
da kalepasankoe, dari pada perka-
taiin pendaroekoe?
3. Ja Allahkoe , akoe batarejak
pada siang, tetapi dika tiada me-
njaoot • dan pada malam, tetapi akoe
tiada mendapat tedooh.
4. Tetapi dika ini soetji adanja,
jang beroemah di antara poedji-
poedjian oraug Israĕl.
5. Kapadamoe bapa-bapa kita
orang soedah harap; dia orang soedah
berharap, dan dika soedah manoe-
loong dia orang itoe.
6. Kapadamoe dia orang soedah
batarejak, dan dia orang itoe soedah-
lah terangkat ; kapadamoe dia orang
soedah berharap , dan soedah tiada
mendjadi maloe.
7. Tetapi akoe ini swatoe tjatjing,
dan boekan laki-laki, swatoe jang
tertjela dari pada manoesia, dan jang
di apaskan oleh kaoom.
8. Sakalian orang jang mahhat
akoe soedah manjela dirikoe; dia
orang mengangkat bibir-bibirnja, dan
menggojang kapalanja, [katanja:]
9. Dia soedah bergohng dirinja
kapada Maha Toehan; bijar-laii dia
sekarang manoeloong dia, bijar-lah
dia mengaugkat dirinja, sebab dia
gemar akan dia.
10. Krana dika-lah djoega jang
soedah kaloewarkan akoe dari dalam
peroot; jang soedah boewat akoe
pertjaja, waktoe akoe ada menjoesoe
pada iboekoe.
11. Kapada kwasamoe akoe ini
soedah di tarooh dari pada rahieni;
dari pada peroot iboekoe dika djoe-
ga Allahkoe.
12. Djangan-lah djaho dari pada-
koe, krana kasoesahan ada dekat,
dan soedah tiada toeloongan lagi.
13. Banjak lembbe moeda soedah
mangidari akoe; lemboe-lemboe laki-
laki jang keras dari Basan soedah
mangroeboong akoe.
14. Dan dia soedah mengangakan
moelootuja akan melawan akoe, sa-
perti swatoe singa jaug maojowek
dan manggeroh.
15. Akoe ini di toempahkan sa-^.
perti ajer, dansegalatoelang-toelaug-
koe tertjere; hatikoe soedah saperti
lihn, itoe poon soedah terautjoor pada
tengah isi perootkoe.
16. Koewatkoe soedah keringsa-
perti kareweng toemang, dan hdah-
koe poon ada lekat pada langit moe-
lootkoe, dan dika soedah manarooh
akoe dalam aboe maoot.
1 7. Krana audjing-andjing soedah
mangidari akoe, swatoe perkoem-
poolan orang jang berboewat dja-
hat soedah mangroeboong akoe; dia
oraug soedah menatas teroos taugan-
koe dan kakikoe.
18. Akoe bolehmembilangsegala
toelaug-toelaugkoe ; maka dia orang
raalihat itoe, dan dia paudang pa-
dakoe.
19. Dan dia orang membagi pa-
kejankoe di autaranja, dan soedah
malempar oendi atas pakejankoe.
20. Tetapi dika iui, ja Toehan,
djaugau-Iah djaho ; ja kakoewatan-
koe, lekas-lah dika toeloong diri-
koe.
21. Loepootkan-Iah djiwakoe dari
pada padang; kasoeujiaukoe daripa-
da baroutaknja andjing.
22. Lepaskan-Iah akoe dari pada
moeloot siuga, dan sahoot-Iah pada-
koe di antara tandook badak-badak,
23. Maka akoe akan membilang
namamoe pada soedara-soedarakoe
laki-Iaki; pacla tengah perkoerapoo-
lan akoe akan mamoedji dika.
16
ZABOOR.
24. He kamoie segala jang takoot
pada Maha Toehan, poedji-lah dia^ he
sekalian beneh Jakoob, berhormat-
lah padanja, dan bijar-lah kamoe ta-
koot padanja, he sakalian beneh Is-
raĕl.
25. Krana dia tiada manjela, lagi
poon tiada gelli aniaja orang jang ter-
aniaja, lagi poon tiada manjemboe-
nikan siyatnja akan dia, hanja dia
soedah dengarkan, tatkala orang itoe
memanggil dia.
26. Dari padamoe djoega poedji-
poedjiankoe adanja dalam swatoe
perkoempoolan besar; akoe akan
bajar segala nijatkoe di hadapan se-
gala orang jang takoot akan dia.
27. Orang jang djinak hatinja akan
makan dan djadi kennjang; dia akan
poedji Maha Toehan jang mentjari
dia; hati kamoe akan hidoop sampe
kekal.
28. Segala oedjoong boemi akan
ingat itoe dan bertobat pada Maha
Toehan; dan segala bangsa orang
kalir akan sembah soedjood di hada-
pan dika.
29. Krana Maha Toehan jang am-
poenjai karadjaan itoe, dandia mani-
tah di antara sakalian orang kafir.
30. Sakalian orang gemook di boe-
mi akan raakan dan sembah soedjood,
sakahan orang toeroon kaaboe akan
toendook dirinja di hadapannja, ser-
ta jang tiada mamiara djiwanja di
dalam pangidoopan.
31. Beneh itoe akan berhamba
padanja; itoe poon akan di soerat
bagi Maha Toehan sampe kapada
bangsa-bangsa.
32. Dia orang itoe akan datang,
dan berhabarkan kaiidilannja kapa-
da kaoom itoe jaug taperanak, oleh
krana dia soedah berboewat itoe.
MASMOOR JANG KA 23.
1 . Swatoe masmoor Daood. — Ma-
ha Toehan djoega koembalakoe, swa-
toe tiada akan kakoerangan padakoe.
2. Di dalam pangonan-pangonan
jang berroempoot dia berbaringkan
akoe; dia mangantar akoe dengan le-
mah kapada ajer amat tedooh.
3. Dia sadjookkan djiwakoe^ dia
mangantar akoe pada dj alan j ang adil,
oleh krana namanja.
4. Bijar sekali poon akoe ini ber-
djalanpada tampatrendah bajang-ba-
jang maoot, tiada akoe akan takoot
hal kadjahatan, krana dika ada serta-
koe; batangmoe dan toengkatmoe,
itoe djoega mangiboorkan akoe.
5. Dika sadiakan medjah hada-
pan moekakoe, basabrangan satroe-
satroekoe :; dika boewat gemook ka-
palakoe dengan minjak, tjawankoe
berisi kapenoehan.
6. Masa-lah tiadakabaikan dan ka-
moerahan akan raangikoot akoe pada
sekalian hari pangidoopankoe ; dan
akoe akan tinggal clalam roemah Toe-
han, sampepadakapandjanganhari.
MASMOOR JANG RA 24.
1 . Swatoe masmoor Daood. — Ma-
ha Toehan jang ampoenjai boemi ,
serta dengan saisiannja:, doenja, dan
segala jang mendoedooki itoe.
2. Karana dia soedah alaskandia
di atas laoot, dan soedah manatap dia
itoe di atas soengi-soengi.
3. Siapa akan najik kagoenoong
Maha Toehan? dan siapa akan berdiri
pada tampatkasoetjiannja?
4. Orang jang soetji tangannja
djoega, dan jang senneng hatinja,
jang tiadamendjoendjoong nafsoenja
kapada barang jang tiada bergoena,
dan jang tiada bersoempah djoesla.
MASMOOR JANG KA 23, 24, 25.
17
5. Maka dia djoega akan tarima
ragmat dari pada Malia Toehan , dan
kaadiian dari pada Allah kaigla-
sannja.
6. Ini-lahbangsaorangjang ber-
tanja kapadanja itoe, jang- menljari
akan mengadap kapadamoe, [ija itoe]
Jakoob. Sela.
7. Angkat-lah kapala kamoe, he
segala pintoe gerbang, angkat-lah
dirimoe, he segala pintoe kekal, soe-
paja masook Radja jangMahamooha
8. Siapa-tah Radja jang Maha
moolia itoe? Maha Toehan djoega
jang koewat dan kwasa, Maha Toehan
djoega jang kwasa dalam perang.
9. Angkat-lah kapala kamoe, he
segala pintoe gerbang, angkat-lah,
he segala pintoe kekal, soepaja ma-
sook Radja jang Maha mooha.
1Q. Siapa-tah dia itoe, Radja jang
Maha mooha ini? Maha Toehan saka-
lian bela tantara djoega , itoe-lah
RadjajangMahamoolia. Sela.
MASMOOR JANG KA 25.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Kapadamoe, ja Maha Toehan, akoe
mengangkat djiwakoe.
2. Ja Allahkoe, akoeini berharap
padamoe, djangan-lah kasi akoe ini
di bermaloekan; djangan-lah kasi
satroe-satroekoe balompat dari pada
kagirangan krana akoe.
3. Soenggoeh poon, segala orang
jangmenantikan padamoe, tiada dia
akan mendapat maloe; dia orang
akan mendapat maloe, jang tiada
dengan perkara soedah melakoekan
tiada salia.
4. Ja Toehan, njatakan-lah pa-
dakoe segala djalanmoe, adjar-lah
akoe ini segala loeroong-loeroong-
moe.
5. Hantar-lah akoe pada kabena-
ranmoe, dan adjar-lah akoe, krana
dika ini AUah kaiglasankoe ; dika
djoega jang akoe nanti sapandjang
hari.
6. Ingat-lah, ja Toehan, padase-
gala ragmatmoe dan segala kamoera-
hanmoe , krana itoe dari pada kekal
adanja.
7. Djanganlah ingat pada dosa
kamoedaanmoe, dan akan segala ka-
salahankoe; ingat-lah djoega pada-
koesapertikamoerahanmoe ada, oleh
kraua kabaikanmoe, ja Toehan.
8. Maha Toehan ada baik dan be-
nar;sebabitoe dia akan menoendjook
djalan pada orang berdosa.
9. Diaakanmengantarorangjang
sabar di dalam benar, dan dia akan
mengadjar djalannja pada orang jang
sabar itoe.
10. Segala loeroong Maha Toehan
ada baik dan benar, pada segala orang
jang memiara perdjandjiannja dan
kasaksiannja.
11. Oleh krana namamoe,jaToe-
han , arapoonkan-lah segala kasala-
hankoe ; krana itoe besar adanja.
12. Siapa-tah laki-Iaki itoe jang
takoot pada Maha Toehan? Dia akan
adjar dia pada djalan,jangharoosdia
memilih.
13. Njawanja akan menginap di
dalam kabaikan , dan benehnja akan
berpoesaka boemi.
14. Rahsia Maha Toehan itoe pada
orang jang takoot kapadanja, dan
perdjandjiannja akan di pertahoekan
itoe padanja.
15. Matakoe sanantiasa adapada
Maha Toehan; krana dia akan kaloe-
warkan kakikoe dari pada djaring.
16. Paling-Iah dirimoe kapada-
koe dan kasiankan-Iah akoe; krana
: akoeini soenji dan malarat adanja.
18
ZABOOR.
17. Segala katakoetan hatikoe soe-
dah meloewaskan dirinja; memba-
wak-lah akoe kaloewar dari dalam
kasoesahankoe.
18. Pandang-lah segala kapaja-
hankoe dan kasoesahankoe, dan am-
bil-lah segala dosakoe.
19. Pandang-lah segala satroekoe,
krana dia orang bertambah djadi
banjak, dan dia orang membintji akoe
dengan kabintjian jang pedas.
20. Simpan-Iah djiwakoe, dan
poengoot-Iah akoe; djangan kasi akoe
ini di maloekan, krana akoe berharap
kapadamoe.
21. Kasi-Iah kasatiaan dankamoe-
minan piara akoe^ krana akoe menanti
padamoe.
22. Ja Allah, lepaskan-Iah orang
Israĕl dari pada segala katakoetannja.
MASMOOR JANG KA 26.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Boewat-Iah benar padamoe, ja Toe-
han, krana akoe berdjalan dalam kasa-
tiaankoe; dan akoe berharap padaMa-
ha Toehan,tiada akoe akan bergerak.
2. Oedji-Iah akoe, ja Toehan, dan
tjoba-lah akoe; oedji-Iah gagindjal-
koe dan hatikoe.
3. Krana kamoerahanmoe ada-Iah
di moeka matakoe, dan akoe berdja-
lan dalam kabenaranmoe.
4. Akoe tiada doedook dengan
orang jang tiada bergoena ; dan akoe
tiada berkoeliling dengan orang jang
poera-poera alim.
5. Akoe bintjikan segala perkoem-
poolan orangjang djahat;dankapada
orang jang djahat tiada akoe ini doe-
dook.
6. Akoe mentjoetji tangankoe bri-
sih dari pada salah ; dan akoe mengi-
dari masbehmoe, ja Toehan;
7. Akan boewat dengar swara
poedji-poedjian, dan akan mengha-
barkan segala kaherananmoe.
8. Ja Toehan, akoe tjinta akan per-
diaman roemahmoe, dantampat ta-
ratak kamooliaanmoe.
9. Djangan-Iah dika raengilang-
kan djiwakoe deugan oraug berdosa,
atawa kahidoepankoe dengan laki-
laki jang mabook darah;
10. Jang tangannja ada berboewat
perkara kamaloean, dan tangannja-
kanan ada penoeh dengan pemberian
nedjis.
11. Tetapi akoe ini berdjalan da-
lam kasatiaankoe; maka toeloong-Iah
akoe , dan kasiankan dirikoe.
12. Kakikoe berdiri pada djalan
jang rata, akoe akan poedji Maha
Toehan dalam segala perkoempoolan.
MASMOOR JANG KA 27.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Maha Toehan ada kateraugankoe dan
kaiglasankoe ; pada siapa-tah akoe
akan takoot? Maha Toehan ada koe-
wat kahidoepankoe ; pada siapa-tah
akoe akan bergantar?
2. Djikaloe moesoohkoe jang dja-
hat dan satroe-satroekoe melawan
akoe, datang dekat kapadakoe akan
memakan dagingkoe, maka dia soe-
dah sontoohkan kakinjadan rebah.
3 Djikaloe sakalipoon swatoe tan-
tara soedah-lah mangidari akoe, tiada
hatikoe akan takoot; djikaloe sakali-
poon swatoe angkatan perang ban-
goon akan melawan akoe, maka akoe
berharap pada hal ini.
4, Swatoe perkara akoe minta pa-
da Maha Toehan, itoe akoe akan tjari;
soepaja akoe doedook di dalam roe-
mah Maha Toehan sekalian hari peng-
idoepankoe, akaa memandang kama-
MASMOOR JANG KA 26, 27, 28.
19
nisan Maha Toehan, dan akan menilik
dalam kabanja.
5. Krana dia simpan akoe dalam
tarataknja pada hari kadjahatan; dia
semboenikan akoe dalamsemboenian
tarataknja; dia tinggikanakoe di atas
karang.
6. Lagi poon sekarang ini dia akan
tinggikan kapalakoe di atas segala sa-
troekoe jang mengidari akoe, maka
akoe akan sembahkan dalam tara-
taknja swatoe persembahan poedji-
poedjian- akoe akanmenjanji, ija me-
njanji masmoor pada Maha Toehan.
7. Dengar-Iah, ja Maha Toehan,
swarakoe, tatkala akoe batarejak ,
dan kasiankan-Iah akoe, dan sahoot-
lah padakoe.
8. Hatikoe berkata kapadamoe:
[dika baverman,] tjari-Iah halerat-
koe; maka akoe tjarihaleratmoe, ja
Toehan,
9. Djangan dika semboenikan ha-
leratmoe dari padakoe, dau djaugan
oesir hambamoedengan amarah^dika
ini soedah djadi toeloongankoe, dan
djangan-Iah loepa padakoe, dandjan-
gan-lah meninggalkan akoe, ja Allah
kaiglasankoe.
10. Krana bapakoe dan iboekoe
soedah meninggal akoe;tetapi Maha
Toehan akan mengambil akoe.
1 1 . Adjar-Iah akoe ini pada djalan
dika, jaToehan, dan hantar-Iah akoe
pada loeroong jang benar, oleh krana
tellik-tellikkoe.
12. Djangan-lahserahkandirikoe
kapada kasoekaan moesooh-moesooh-
koe^ krana saksi djoesta soedah ber-
diri mclawan akoe, dan orangjang
bingis mengamboos amboos.
13.Djikaloeakoetiadasoedahper-
tjaja, jang akoe nanti melihat kabai-
kan Maha Toehan dalam negri orang
jang hidoop , [tantoe akoe hilang.]
14. Bernanti-Iah pada Maha Toe-
han, koewatkan-Iah dirimoe, dan dia
akan koewatkan hatimoe; soenggoeh
poon beruanti-lah pada Maha Toehan.
MASMOOR JANG RA 28.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Akoe ini batarejak kapadamoe, ja
Toehan, batoe-karangkoe, djangan
dika ini saperti toeli dari padakoe^
djangan dika diam dari padakoe, soe-
paja djangan akoe di samakan, saperti
orang jaug toeroou di dalam lobang.
2. Dengar-lah swara permintaan-
koe,djikaIoe akoe ini batarejak kapa-
daraoe, djikaloe akoe mengangkat
tangankoe kapada tampat permin-
taan kasoetjianmoe.
3. Dan djanganakoeditarik hilang
dengan orangjang doeraka, dan den-
gan orangjang berboewat kasalahan;
jang berkata dami dengan sasamanja
raanoesia, tetapi djahat dalam ha-
tinja.
4. Balas-Iah dia orang saperti per-
boewalannja,dansaperti tingkah ka-
lakoeannja jang djahat; balas-lah
padanja saperti perboewatan tangan-
tangannja;kombaIikan-Iahkapadanja
akan pembalasannja.
5.0Ieh krana dia orang tiada meng-
arti pada perboewatan Maha Toehan,
dan pada berboewatan tangan-tan-
gaunja, tantoe dia akau mengrombak
dia orang dan tiada akanperoesahdia
orang.
6. Segala poedji bagi Maha Toe-
han ; krana dia soedah deugarkan pa-
da swara perraintaankoe.
7. Maha Toehan itoe djadi kakoe-
watankoe dan parisikoe, hatikoe soe-
dah berharap kapadanja , maka akoe
soedah di toeloong :, sebab itoe berge-
rak hatikoe dari pada kagirangan,
2->
20
ZABOOR.
maka akoe akan memoedj i dia dengaii
njanjiankoe.
8. Maha Toehan ifoe djadi koewa-
tan dia orang, dan dia djoega djadi
kakoewatan segala teboosan kanoor-
boewatannja.
9. Lepaskan-lah segala kaoommoe
dan memberkati-lah poesakamoe ,
dan gombalakan-lah dia orangitoe,
dan meninggikan-lah dia orang sam-
pe salama-lamanja.
MASMOOR JANG KA 29.
1. Swatoe masmoor Daood. —
Kasi-lah pada Maha Toehan, he ka-
moe anak-anak orang pengawasa ,
kasi-lah pada Maha Toehan hormat
dan kawasaan.
2. Kasi-lah padaMaha Toehan hor-
mat akan namanja ; sembah dan soe-
djood pada Maha Toehan di dalam
kamooliaan kasoetjiannja.
3. Swara Maha Toehan ada ma-
rentah sekalian ajer, Allah jang Maha
moolia itoe bergoentoor ^ Maha Toe-
han adah-lah raarentahsekalianajer
jang besar.
4. Swara Maha Toehan ada-lah
dengan kakoewatan; swaraMahaToe-
han ada-lah dengan kamooliaan.
5. Swara Maha Toehan ada-lah
memitjahkan pohoon aras; ija Maha
Toehan memitjahkan pohoon aras Li-
banon.
6. Maka dia boewat samoewa itoe
berloompat saperti lemboe moeda;
ilan lagi Libanon dan Sirion itoe sa-
perti swatoeanak badak.
7. Swara Maha Toehan ada mem-
belah api jang menjala.
8. Swara MahaToehan boewat be-
brapa oetan gemetar- Maha Toehan
boewat oetanKades gemetar.
9. Swara Maha Toehan boewat
rosa-rosa parampoewan beranak, dan
menalandjangi segala rimba:; tetapi
dalam kabanja sasaorang mengoetjap
kamooliaan [padanja].
10. Maha Toehan soedah doedook
atas ampoewan; ija Maha Toehan
doedook, Radja sampe salama-la-
manja.
11. Maha Toehan akan kasi ka-
koewatanpada kaoomnja^ Maha Toe-
han akan memberkati kaoomnja den-
gan dami.
MASMOOR JANG KA 30.
1. Swatoe masmoor, swatoe nja-
njian akan menetapkan istana Daood.
2. Akoe akan meninggikan dika,
ja MahaToehan, krana dika soedah
tarek akoe naik, dan satroe-satroekoe
soedah tiada mendapat girang oleh
krana akoe.
3. Ja Toehan, Allahkoe, aka soe-
dah batarejak kapadamoe, dan dika
soedah waraskan akoe.
4. Ja Toehan, dika soedah angkat
naik djiwakoe dari dalam lobang^
dika soedah piara akoe dalam pengi-
doepan, jang tiada akoe ini toeroon
kadalam lobang.
5. Njanjiankan-lah masmoorpada
MahaToehan, he kamoe orangkatjin-
taannja, dan oetjapkan-lah poedji-
poedjian akan peringatan kasoetji-
annja.
6. Krana saketjap mata djoega
pada amarahnja, [tetapi] ada swatoe
pengidoepan dalam katjintaannja ;
pada malam menginap tetangisan,
tetapi pada siang ada soerak kagi-
rangan.
7. Soenggoeh poon akoe berkata
dalam beroentoongkoe: akoe tiada
akanberobahsampe salama-lamanja.
8. [Krana], ja Toehan, dika soe-
MASMOOR JANG KA' 29, 30, 31.
21
dah berdirikan tetap goeiioongkoe
oleh krana kamoerahanmoe; [tetapi
tatkala] dika semboenikan halerat-
moe, akoe djadi terkedjoot.
9. Kapadamoe, ja Toehan, akoe
soedah batarejak, dan akoe soedah
memintak kapadaMaha Toehan.
10. Kaoentoongan apa-tah ada
pada darahkoe? pada katoeroenan-
koe kadalam lobang? apa-tah aboe
akan memoedji padamoe? itoe-tah
akan menghabarkan kabenaranmoe?
11. Dengar-lah, ja Toehan, dan
kasiankan-Iah akoe ; ja Toehan, djadi-
lah swatoe penoeloong padakoe.
12. Dika soedah mengoebahkan
pengratapkoe djadi swatoe penarian;
dika soedah lepaskan berkaboengan-
koe, dan soedah mengikat pinggang-
koe dengan kagirangan.
13. Soepaja akoeberhormatnjanji
masmoor padamoe dan djangan diam^
jaToehan, Allahkoe, sampe salama-
lamanja akoe akan poedji dika.
MASMOOR JANG KA 31.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar.
2. Padamoe,jaToehan, akoeber-
harap, djangan-Iah kasi akoe maloe
pada salama-lamanja ; toeloong-lah
kaloewar akan akoe oleh kaadilan-
raoe.
3. Miringkan-lah koepingmoe ka-
padakoe, angkat-lah akoe lekas ; dja-
di-lah padakoe akan batoe-karang
jang keras, akan roemah jang berpa-
gar amat tegooh, akan memiara akoe.
4. Krana dika inibatoe-karangkoe
dan kotakoe; maka hantar-lah akoe,
dan oleh krana namamoe bawak-Iah
akoe.
5. Boewat-Iah akoe kaloewar dari
dalam djaring, jang dia orang soedah
semboenikan dari padakoe; krana
dika djoega kakoewatankoe.
6. Dalamjangan dika akoe serah-
kan djiwakoe; dika djoega soedah
teboos akoe, ja Toehan, Allah jang
soenggoeh.
7. Akoe membintji pada orang
jang ingat pada hal barang djoesta
jang tiada bergoena; dan akoe ber-
harap pada Maha Toehan.
8. Dan akoe akan girang dan soeka
hati oleh krana kamoerahanmoe^
krana dika soedah memandang sang-
sarakoe, dan soedah mengenal djiwa-
koe pada katakootan ;
9. Dan tiada soedah menjerahkan
akoe kadalam tangan satroe-satroe-
koe ; dika soedah berdirikan kakikoe
pada tampat jang loewas.
10. Kasiankan-lah akoe, ja Maha
Toehan, krana akoe ada takoot; dari
krana sakit hati terkarat matakoe,
djiwakoe dan perootkoe.
11. Krana kahidoepankoe soedah
hilang dari krana kasoesahan, dan
segala tahoonkoe oleh krana penga-
loehan;koevvatkoesoedahbinasaoieh
kranadoerakakoe, dan segalatoelang-
koe soedah terkarat.
12. Akoe socdah djadiswatoeper-
tjelaan besar dari krana segalasatroe-
koe, lagi pada tetanggakoe, dan soe-
dah djadi swatoe kagillian kapada
kenalanmoe ^ jang melihat akoe pada
djalan, pergi iari dari padakoe.
13. Akoe ini soedah djadi loepa
dari dalam hati saperti orang mati :;
akoe ini soedah djadi saperti swatoe
badjan roesak.
14. Oieh lirana akoe mendengar
fitnah orang banjak; takoot soedaii
mengidari, i\.rana dia orang ada ber-
moefakat sama-sama akan meiawan
akoe: dia orang kira-kira alianmeng-
ambil djivYakoe.
22
ZABOOR.
15. Tetapi akoe pertjaja kapada-
moe, ja Toehan ^ akoe berkata : dika
djoega Allahkoe,
16. Segala koetikakoe ada di da-
lam tanganmoe : tarek-lah akoe dari
dalam tangan satroe-satroekoe, dan
dari pada pengambatkoe.
17. Bijar-lah tjaja dika menerangi
hambamoe:, lepaskan-iah akoe oleh
krana kamoerahannioe.
18. Ja Toehan, djangan kasi akoe
maloe, kraua akoe batarejak kapada-
moe; bijar-lah segala orang doeraka
itoe maloe, bijar-Iah dia orang itoe
berdiam di dalara koeboor.
19. Bijar-lah segala bibir orang
jangdjoesta djadi bisoe, jangsoedah
bitjara keras pada orang adil dengan
bongka dan pertjelaiin.
20. Ja barapa besar ada kabaikan
dika, jang dika soedah simpan pada
orang jang takoot kapadamoe! jang
dika soedah kirdjakan pada orang
jang berharap kapadamoe di hadapan
sakalian anak manoesia !
21. Dika semboenikan dia orang
itoe dalam semboenian hadapanmoe
dari pada sakahan laki-laki jang ga-
gali barani^ dika semboenikan dia
orang dalam swatoe pondok dari pada
perbantahan segala lidah.
22. Segala poedji bagi Maha Toe-
han, krana dia soedah berboewat he-
ran dengan kamoerahannja atas diri-
koe, [membawak akoe sapertij ada
kadalam kota jang sapaling koewat.
23. Lagi akoe berkata di dalam
goepoohkoe: akoe ini soedah terboe-
wang dari hadapan mata-matamoe ^
tetapi dika ini mendengar djoega
swara permintaankoe , tatkala akoe
batarejak kapadamoe.
24. Tjinta-lah akan Maha Toehau,
he kamoe sakalian oraugkatjintaan-
nja, [krana] Maha Toehan ada piara-
kan sakalian orang moemin, dan den-
gan peuoeh membalas pada orang
jang melakoekan kakotjakan.
25. Bertelap-Iah ; dan dia akan
bertetapkan segala hati kamoe, he
kamoe segala jaug berharap pada
Maha Toehan.
MASMOOR JANG RA 32.
1. Swatoe pengadjaran Daood. —
Soenggoeh-lah berbagia orang jang
kasalahannja soedah di ampoeni, jang
soedah terliudoong dosanja.
2. Soeuggoeh-Iah slamat manoesia
itoe, jang Maha Toehan tiada mengi-
toong segala kadoerakaannja, dan
jang di dalam djawanja tiada ada ba-
raug djoesta.
3. Waktoe akoe ini diam, segala
toelaugkoe soedah djadi toewah, tat-
kala pada sagenap hari mengratap
dalam dirikoe.
4. Krana siang dan malam tangan
dika ada berat di ataskoe ; basahkoe
berhobah mendjadi kering katimoe-
ran. Sela.
5. Akoe kasi bertaoe segala dosa-
koe padamoe, dan akoe tiada meuoe-
top kasalahankoe; akoe soedahber-
kata: akoe akau mengakoe dari segala
kasalahankoe di hadapan Maha Toe-
hau; dan dika soedah mengampoeni
kasalahan dosakoe. Sela.
6. Sebabitoepadamasakadapalan
segala wali akan memoedji padamoe;
soenggoeh poon pada masa ajer besar-
besar, itoe poou tiada akan mengeua
dia.
7. Dika djoega ada perlindoongan
padakoe, dari pada katakoetan dika
piara akoe^ dengan ramenja njanjian
kaloepootan dika mengidari akoe.
Sela.
8. Akoe akan meuoendjook pada-
MASMOOR JANG KA 32, 33.
23
moe, daii mengadjar dari pada loe-
roong, jang patoot kau djalan; akoe
akan kasiakal, matakoeakanmeman-
dang padamoe.
9. Djangan-lah saperti koeda, ata-
wa saperti kaldi, jang tiada ampoenjai
pamengartian, jang moelootnja kita
kenakan dengan kandalidantali kan-
dali, soepaja dia djangan mendapat
padamoe.
10. Pada orang jang doeraka ada
banjak keua sangsara^ tetapi siapa
pertjaja akan Maha Toehan, dia akan
teridar dengan segala kamoerahan.
11. Bergirang-lah dirimoe pada
Maha Toehan, dan kau bersoeka-lah,
he segala orang adil, danmenjanji-
lah rame-rame, he sakaUan orangjang
satia hatinja.
MASMOOR JANG KA 33.
1. He kamoe segala orang adil,
njanji-lah dengan rame pada Maha
Toehan; poedji itoe ada patoot pada
orang jang satia.
2. Poedji-lah MahaToehan dengan
keljapi; njanjikan masmoor padanja
dengan swara pekakas sapoeloh tali.
3. Njanji-lah padanja njanjian ba-
roe, dan majin-lah rame baik-baik
dengan boenji-boenjian,
4. Krana ferman Maha Toehan ada
benar, dan segala perkataannja itoe
dengan satia.
5. Dia soedah tjinta akan adil dan
hoekoom • saloerooh boemi ada penoeh
dengan kamoerahan Maha Toehan.
6. Oleh kahmah Maha Toehan se-
gala langit soedah tapcrboewat, dan
oleh roh moelootnja segala tantara-
nja itoe.
7. Dia koempoolkan ajer laoot sa-
perti satamboon; dia djadikan da-
sarnja gedoong kakajaan.
8. Baik-iah isi saloerooh boemi
takoot akan Maha Toehan, baik-Iah
sakahan orang isi doenja terkedjoot
dari padanja.
9. Krana dia waktoe baferman,
maka soedah ada dia^ manitak, maka
soedah berdiri.
10. Maha Toehan mengrombak
segala akal orang kahr ^ dia pitjahkan
ingatan segala oemat.
11. [Tetapi] bitjara Maha Toehan
tinggal tetap sampe salama-laraanja;
segala ingatannja dari pada bangsa
datang kapada bangsa.
12. Slamat kaoom itoe, jang Maha
Toehan ada Allahnja; kaoom itoe,
jang dia soedah pihh akan djadi poe-
sakanja.
13. Maha Toehan mehhat dari da-
lam sorga, dan memandang sakahan
anak manoesia.
14. Dia hhat dari dalam tarapat-
njajang tetap atas sakahan orangjang
ada di atas boemi.
15. Dia meugroepakan sakahan
hati dia orang ^ dia mengar ti atas saka-
han perboewatannja.
16. Swatoe radja tiada terpiara
oleh ki"ana kabanjakannja bala tan-
tara; dan swatoe orang pahalawan
tiada terbantoe oleh krana kakoewa-
tan besar.
17. Koeda koerang dari pada ka-
meuaugau, dau tiada loepoot oleh
kakoewatannja jang besar.
18. Ingat-lah, mata Maha Toehan
ada memandaug pada orang jang ta-
koot akan dia, kapada orang jaug
berharap kapada kamoerahaunja;
19. Jang akan meugaugkat dji-
wauja dari pada maoot, dan jang akan
piarakan dia pada waktoe kalaparan.
20. Djiwa kita orang ada dekat
pada MahaToehan; dia djoega peuoe-
loong kita orang dan lamen kilaorang.
24
ZABOOR.
21. Krana hati kita oranggirang
kapadanja, sebab kita orang pertjaja
pada naraa kasoetjiannja.
22. Adakan-lah kamoerahanmoe
pada kita orang, ja Toehan, saperti
kita orang ini berharap kapadamoe.
MASMOOR JANG KA 34.
1. [Swatoe raasmoor"! Daood, pada
tatkala dia soedah berhobahkan ka-
lakoeannja di hadapan Abimelech ,
jang soedah mengoesir dia, soepaja
dia pergi berdjalan.
2. Akoe akan poedji Maha Toehan
pada segala waktoe^ santiasa poedji-
annja akan ada dalam moelootkoe.
3. Djiwakoe akan raemoedji Maha
Toehan; orang jang lemah hatinja
akan mendengar itoe dan bergiraug.
4. Besarkan-lah Maha Toehan ser-
ta dengan akoe, dan bijar-lah kita
orang sama-sama meninggikan na-
manja.
5. Akoe soedah raentjari Maha
Toehan, dan dia soedah menjahoot
padakoe, maka dia soedah raengang-
kat akoe dari dalam sakalian kata-
koetankoe.
6. Dia orang soedah melihat ka-
padanja, dan soedah paksa [padanja]
saperti aroos jang deras, maka moeka
dia orang itoe soedah tiada kena
raaloe.
7. Orang kasian ini batarejak,
maka Maha Toehan dengar, dan dia
raelepas padanja dari dalam sakalian
katakoetannja,
8. Melaikat Maha Toehan bertan-
tara mengidari segala orang jang ta-
koot akandia, danmenarekkaloewar
dia orang itoe.
9. Rasa-lah dan lihat-lah jang
Maha Toehan ada baik ; slamat laki-
laki itoe, jang berharap kapadanja.
10. Takoot-lah akan Maha Toe-
han, he segala orangnja jang soetji;
krana orang jang takoot padanja ti-
ada berkoerangan.
11. Singa-singa moeda merasai
kamiskinan dan lapar; tetapi orang
jang tjari Maha Toehan tiada berka-
koerangan dari pada sapatah barang
jang baik.
12. Mari-lah, heanak-anak, den-
gar-lah padakoe; akoe akan adjar
kamoe takoot pada Maha Toehan.
13. Siapa-tah iaki-laki itoe, jang
ingin akan kahidoepan? jang soeka
pada babrapa hari, akan melihat ka-
baikan ?
14. Simpan-lahlidahmoedaripada
djahat, dan bibirraoe dari pada ber-
kata djoesta.
15. Laloe-lah dari pada djahat
dan berboewat baik, tjari-lah dami
dan boeroe-lah itoe.
16. Mata Maha Toehan ada meli-
hat kapada orang adil, dan koeping-
nja mendengar kapada batarejaknja.
17. Moeka Maha Toehan ada me-
lawanpada siapa jangberboewatdja-
hat, akan raengilangkan peringatan
dia orang di atas boerai.
18. Diaorangitoebatarejak,raaka
Maha Toehan dengar, dan dia toe-
looug dia oraug kaloewar dari dalam
sakalian ia takoetan .
19. Maha Toehan ada dekat pada
sakalian orang jang terpitjah hatinja,
dan dia piara segala orang jang ter-
antjoor djiwanja.
20. Banjak tjelaka ada pada orang
adil; tetapi dari pada sakalian itoe
Maha Toehan menoeloong dia.
21. Dia simpan segala toelang-toe-
langnja; swatoe poon dari padanja
tiada di pitjahkan.
22. Segala kadjahatan akan mem-
boenoeh sakalian orang jang doera-
MASMOOR JANG KA 34, 35.
25
ka^ dan segala orang jang membintji
orang adil, iloe akan di persalahkan.
23. Maha Toehan meneboos djiwa
hamba-hambanja^ dan sakalian orang
jang berharap kapadanja tiada akan
di persaiahkan.
MASMOOR JANG KA 35.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Berbantah-lah, ja Toehan, dengan se-
gala orang perbantahankoe, dan ber-
perang-lah dengan segala orang ber-
perangankoe.
2. Pegang-]ah parisi dan saloe-
koong, laloe bangoou-lah akan toe-
loongankoe.
3. Maka bawak-lah toembak ka-
moeka , dan toetoop-lah [sakalian
djalan], akan bertemoe dengan segala
pemgambatkoe; dan kata-lah pada
djiwakoe: akoe ini kaiglasanmoe.
4. Bijar-lah dia orang bermaloe
dan kawirangan, jang mentjari dji-
wakoe; bifar-lah dia orang teroesir
oendoor kabalakang dan mendjadi
maloe, jang mengira-ngira djahat
padakoe.
5. Bijar-lah dia orang itoe djadi
saperti sekam di moeka angin,dan
melaikat Maha Toehan mengoesir dia.
6. Bijar-lah perdjalanannja itoe
djadi gelap dan litjin, dan melaikat
Maha Toehan mengambat dia.
7. Krana tiada dengan perkara dia
orang soedah semboenikan lobang
djaringnja dari padakoe; tiada den-
gan perkara dia orang soedah berboe-
w at gali-galian pada djiwakoe.
8. Bijar-lah kabinasaan datang
atas dia orang,jangdia orang djangan
taoeitoe,dandjaringnja, Jang di sem-
boenikan itoe, menangkap dirinja
sendiri; bijar-lah dia orang djatooh
kudalam dengan karoesakan.
9. Maka djiwakoe akan girang kra-
na Maha Toehan, dia akan soeka tjita
krana iglasnja.
10. Maka sakaliantoelangkoe akan
berkata : ja Toehan, siapa-tah ada sa-
bagimoe ? jang menoeloong orang ka-
sian dari pada orang jang lebeh keras
dari padanja , lagi orang kasian daa
orang miskien dari pada perarapa-
sannja.
11. Maka bangoon saksi-saksi
aniaja; pada hal barang jang akoe
tiada taoe itoe, dia orang toentoot
dari padakoe.
12. Dia orang balas djahat pada-
koe dari krana kabaikan, pengrampas
djiwakoe.
13. Ada poon akan akoeini,dji-
kaloe dia orang sakit pajah,ada-lah
swatoe karoongpakejankoe, akoerin-
dahkan djiwakoe dengan poewasa,
dan permiutaankoe kombali lagi ka-
dalam pangkoekoe.
14. Akoe pergi berdjalan, saperti
swatoe sobat, saroepa bagi swatoe
soedara laki-Iaki adanja; akoesoedah
toeudook dengan berpake itam, sa-
perti saorang jang amat soesah krana
iboenja.
15. Tetapidjikaloe akoe tiropang,
maka dia oraug itoe djadi giraug, dan
soedah berkoempool ; dia oraug ber-
koempool kapadakoe [saperli] orang
jang terpoekool, dan akoe ini tiada
taoe ; dia orang soedah menjobek [pa-
kejannja] , dan tiada diam diriuja.
16. Di antara pertjelaansoedara-
soedara medjajangpoera-poera alim,
dia orang soedah meuggarat gigi-gi-
giuja dari kraua dirikoe.
17. Ja Maha Toehau, barapa lama
dika akan tahau melihat? Kombali-
kan-Iah djiwakoe dari pada karoesa-
kan dia orang itoe,dirikoc jangsoenji
dari pada singa-singa moeda.
26
ZABOOR.
18. Maka akoe akan poedji dika
dalam perkoempoolan besar ; di an-
tara kaoom jang teramat banjak akoe
akan memooliakan padamoe.
19. Bijar-lah djangan dia orang
beroleh soeka tjita krana akoe, jang
mendjadi satroe-satroekoe tiada den-
gau perkara jang benar, dan djangan
kasi orang isaratkan dengan mata-
matanja, jang merabintji akoe tiada
dengan perkara.
20. Krana dia orang tiada berkata
dari pada dami,hanja dia mengira-ngi-
rakanperkara jang tipoe padanja, ka-
pada orang jang senang daLim negri.
21. Dan dia orang mengangakan
lebar moelootnja melawanakoe,serta
dia orang berkata: heia, heia, mata
kita orang soedah melihat itoe.
22. Dika soedah melihat itoe,ja
Toehan, dan djangan-lah diam^ ja
Maha-Toehan, djangan-lah djaho dari
padakoe.
23. Bangoon-lah dan berdjaga-lah
kapada kabenarankoe , ja Allah, ja
Toehankoe, kapada perkara perban-
tahankoe.
24. Boewat lah benar padakoe tja-
ra kaiiddanmoe, jaToehan, Allahkoe,
maka djangan-lah dia orangmendjadi
girang krana akoe.
25. Djangan-lah kasi dia orang
berkata dalam hatinja: heia, djiwa
kita ! dan djangan kasi dia orang ber-
kata: kita orang soedah menelandia.
26. Bijar-lah dia orang mendjadi
maloe, dan sama-sama kamaloean,
jang soedah girang krana djahatkoe;
bijar-lah dia orang berpakejan maloe
dengan kamaloean , jang membesar-
kan dirinja melawan akoe.
27. Bijar lah dia orang itoe me-
njanji rame dan girang, jang ingin
akan kaadilankoe, dan bijar-lah sa-
nantiasa dia orang berkata: MahaToe-
han terbesar adanja , jang ada soeka
pada kadamianhambanja.
28. Maka lidahmoe akan berhabar
segala kaadilan dika, dankapoedjian
dika pada sagenap hari.
MASMOOll JANG KA 3G.
1. [Swatoe masraoor] Daood, hara-
ba Maha Toehan, akan penjanji be-
sar.
2. Kadjahatan segala orang jang
doeraka berkata di dalam hatikoe:
tiada barang takoot Ailah di hadapan
matanja.
3. Krana dia memboedjook sendi-
rinja pada matanja, djikaloe orang
mendapat kasalahannja, jang ter-
bintji iloe.
4 Segala perkataan moelootnja
ada-lah salah dan djoesta; koerang
mengarti akan berboewat baik.
5. Dia kira-kirakan kasalahan di
atas tampat tidoornja ; dia toedjoekan
dirinja kapada djalan jang tiada baik,
dan dia tiadamemboewang djahat.
6. Ja Toehan, kamoerahan dika
sampe pada saloerooh langit; kabena-
ranmoe sampe awan-awan jang ter-
tinggi.
7. Kaadilanmoe itoe saperti goe-
noong-goenoong Allah , hoekoom-
hoekoommoe itoe dasar jang besar
adanja ^ ja Toehan , dika djoega piara
manoesia dan binatang.
8. Barapa indah ada kamoerahan-
moe, ja Allah! sebab itoe segala anak
manoesia datang berlindoong kaba-
wah nawoong sajap-sajapmoe.
9. Maka dia orang djadi mabook
dari pada gemoknja roemahmoe, dan
dika kasi dia orang minoora dari pada
soengi kasedapanmoe.
10. Krana padaraoe ini ada pan-
tjooran kahidoepan itoe, dalam kate-
MASMOOR JANG KA 36, 37.
27
ranganmoe kita orang-dapaLmelihat
terang.
11. Oendjookan-lah kamoerahan-
moe pada orang jang- mengenal dika,
dan kaadilanmoe pada orangjang be-
tool hatinja.
12. Kaki orang djoeraawa djangan
berlaloe atas dirikoe, dan tan,Q;^an
orang doeraka djangan mengoemba-
rakan akoe.
13. Di sana soedahdjatooh orang
jang berboewat kasalahan; dia soedah
tertoelak djatooh, dan tiada bisa ber-
diri lagi.
MASMOOR JATsG RA 37.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Maka djangan-lah angat amarahmoe
atas orang iang berboewat djahat;
djangan-lahdengkikapadaorangjang
berboewat salah.
2. Krana saperti roempoot lekas
dia akan di potong, dan saperti daoon
toemboeh-toemboehan dia akan lajoe.
3. Harap-lah pada Maha Toehan,
dan boewat-lah baik; mendiami-Iah
boemi , dan piara-lah dirimoe dengan
satiaan.
4. Dan bergemar-lah dirimoe pada
Maha Toehan, maka dia akan anoe-
jrrahkan padamoe segala kamginan
hati kamoe.
5. Goeling-lah djalanmoe kapada
Maha Toehan, dan pertjaja-Iah pa-
danja, maka dia akan kirdjakan itoe^
6. Dan dia akan menoemboehkan
kaadilanmoe saperti terang, dan ka-
benaranmoe saperti tengah hari.
7. Diam-lah pada Maha Toehan
dan dekat lah kapadanja;djangan-lah
angat amarahmoe kapada orang jang
beroentoong d jalannja, kapada laki-
laki jang melakoekan , akal kapin-
taran.
8. Laloekan-lah dari pada segala
amarah, dan tinggaikan-lah segala
morka, dan djan^T^an angat hatimoe,sa-
kali-kali [djangan]berboevvat djahat.
9. Krana segaia orang jang ber-
boewatdjahatakandiiiangkan,tetapi
orang jang menanti pada Maha Toe-
han , dia akan berpoesaka boemi.
10. Dengan lagi sakoetika, maka
orang jang doeraka itoe soedali tiada
ada^ malva kamoe akauberingat-ingat
pada tampatnja, tetapi dia soedah
tiada lagi.
11. Tetapi orangjang sabarhatinja
akan berpoesaka boerai^ dan dia orang
akan bersedapkan dirinja krana ka-
besarandarai.
12. Segala orangdoeraka ada me-
ngira tipoe daja akan melawan orang
adil , dan menggarat giginja atas dia.
13. Maha Toehan tertawalian dia,
krana dia meiihat jang harinja ada
datang.
14. Segala orang doeraka soedah
mengoenoos pedang , dan soedah me-
mentang gandewanja, akan mem-
boenooli orang kasian dan orang rais-
kien,alian menjambeleh orangjang
satia djaiannja.
1 5. [Tetapi] pedang dia orang akan
masoolt kadaiam hatinja, dan gande-
wa dia orang akan di patahkan.
16. Barang sadikit jang adii poenja
iebih hsiik dari pada kapenoehannja
orang doeraka jang banjak.
17. Krana segaia tangan orang
doeraka akan di patahkan ; tetapi
Maha Toehan membantoe orang adil.
18. MahaToehan mengenal hari-
hari orangsatia, danpoesakanjaaiian
tinggal pada salama-lamanja.
19 Dia orang tiada akan maloe
pada waktoe kasoekaran, dan pada
hari-hari kalaparan dia orang akan di
kennjangkan.
28
ZABOOR.
20. Tetapi segala orang doeraka
akan ilang^ dan segala satroe Maha
Toehan linnjap, saperti anak-anak
doraba jang terindah, dia akan lin-
njap dengan asap.
21. Orang- doeraka itoe soeka
pindjam, dan tiada kasi kombaii ^ te-
tapi orang adii itoe ada mengasianni
dan soeka kasi.
22. Krana segala orangnja jang
karagmatan itoe akan berpoesaka
boerai ; tetapi segala orang kakoetoo-
kannja akan di boenoeh.
23. Segala perdjalanan laki-laki
[jang sabaginja] itoe soedah di te-
lap oleh Maha Toehan , dan dia ada
soeka pada djalannja.
24. Djikaloe dia djatooh, tiada dia
di boewang^ krana Maha Toehan
bantoekan tangannja.
25. Dahoeloe akoe ada moeda, la-
gi akoe soedah djadi toewah; tetapi
beloom akoemelihat orang adil di
tinggalkan, atawa benehnja pergi
mentjari roli.
26. Pada satiap-tiap hari dia ada
sajang, dan kasi pindjam, dan be-
nehnja itoe djadi berkat.
27. Laloe-lah dari pada djahat,
dan boewat-lah baik; laloe diam-lah
pada salama-lamanja.
28. Krana Maha Toehan tjinta ka-
pada adil,tiada dia meninggalkan ke-
kasinja^ dia orang terpiara salama-
lamanja; tetapi beneh orang doeraka
akan di boenoeh.
29. Segala orang adil akan ber-
poesaka boemi, dan mendiam di a-
tasnja itoe sampe kekal.
30. Moeloot orang adil berhabar
kapintaran,dan lidahnja mengatakan
kabenaran.
31 . Toret Allah ada dalara hatinja^
djalannja tiada akan liljin.
32. Orang doeraka ada nien^in-
dap pada orang adil, dan tjari akau
memboenoeh dia.
33. [Tetapi] Maha Toehan tiada
meninggal dia di dalam tangannja ;
dan dia tiada mengoetooki dia,waktoe
dia di mengoekoom.
34. Bernanti-lah kapada Maha
Toehan, dan piarakan-Iah djalannja,
maka dia nanti meninggikan kauakan
berpoesaka boemi^ kau akan melihat,
jang segala orang doeraka itoe akan
di ilangkan.
35. Akoe soedah raelihat saorang
doeraka jang berani, jang raengrara-
pakkan dirinja saperti swatoe po-
hoon baringin jang hidjau.
36. Tetapi dia soeclah raenglitas,
maka lihat-Iahdiasoedah tiada [lagi];
dan akoe soedah mentjari dia, tetapi
dia liada kadapatan.
37. Ingat-Iahpadaorang jangalim,
danpandang-lahpadaorangjangadil;
krana pada kasoedahannja laki-laki
iloe dami adanja.
38. Tetapi segala orang jang salah
di binasakan sama-sama, dan kasoe-
dahannja segala orang jang doeraka
itoe diilangkan.
39. Tetapi kaiglasannja orang
adil itoe dari padaMaha Toehan, koe-
walannja pada waktoe kasoesahan.
40. Maka Maha Toehan akan me-
noeloong dia orang dan meloepool-
kan dia ; dia akan meloepootkan dia
orang dari pada segalaorangdoeraka,
dan akan memiara dia orang ; krana
dia orang itoe pertjaja pada Maha
Toehan.
MASMOOR JANG KA 38.
1. Swatoe masmoor Daood akan
berzikir.
2. Ja Maha Toehan, djangan-Iah
siksa akoe dengan amarahmoe jang
MASMOOR JANG KA 38, 39.
29
besar, dan cljaugan lioekoom akoe
deugan inorkamoe.
3. Krana panah dika soedah toe-
roon kapadakoe, dan tangan dika soe-
dah toeroon kaataskoe.
4. Swatoe poon tiada serapoorna
dalam dagingkoe, oleh krana ama-
rahmoe; tiada barang dami dalam
toelang-toelangkoe , oleh krana sega-
la dosakoe.
5. Krana kasalahankoe melampoh
atas kapalakoe; saperti moewatan
jang berat, dia djadi teramat berat
padakoe.
6. Nanah segala loekakoe soedah
djadi basi, dan soedah djadi kotor,
oleh krana gilakoe.
7. Maka akoe soedah djadi beng-
kok, dan akoe inisoedah tertoendook
terlaloe sangat; pada sagenap hari
akoe berdjalan dengan berpake
itam.
8. Krana segala oesooskoe ada pe-
noeh dengan [penggoda] jang hina ^
dan tiada kasempoornaan dalam da-
gingkoe.
9. Akoe ada leteh lesoe , dan ter-
laloe antjoor sangat^ akoe batarejak
dari krana gemoerooh hatikoe.
10. Ja Maha Toehan, pada hada-
pandika ada segala kainginankoe,dan
pengaloehankoe tiada tersemboeni
dari padamoe.
11. Hatikoe soedah ter-balik-ba-
lik', kakoewatankoe soedah mening-
gal akoe; lagi tjaja matakoe, itoe
djoega , soedah tiada baserta akoe.
12. Katjintaankoe dan sobatkoe
ada berdiri di sabelahnja penggoda-
koe, dan segala koelawargakoe itoe
ada berdiri dari djaho.
13. Dan orang jang mentjari dji-
wakoe, itoe memasang djirat[pada-
koe], dan orang jang mentjari djahat-
koe, itoe berkata-kata kal>inasaan;
dan dia orang raengira-ngira lipoe
daja pada sagenap hari.
14. Tetapi akoe ini saperti saorang
toeli , akoe tiada mendangar, dan sa-
perti saorang bisoe, jang tiada mem-
boeka moelootnja.
15. Soenggoeh poon akoe ini sa-
perti swatoe laki-Iaki, jang tiada
mendengar, jang dalam moeiootnja
tiada melawan perkataan.
16. Krana akoe berharap kapada-
moe,ja Maha Toehan; dika djoega
akanmenjahoetijjaToehanAIIahkoe.
17. Krana akoe soedah berkata:
jang dia orang itoe djangan girang
dari padakoe! manakala kakikoetja-
pe , maka dia orang djadi membesar-
kan dirinja akan melawan akoe.
18. Krana akoe ini ada sadia akan
timpang, dan sangsarakoe ada sanan-
tiasa di hadapankoe.
19. Krana akoe kasi bertaoe segala
kasalahankoe [padamoe], maka akoe
soesah dari krana dosakoe.
20. Tetapi satroe-satroekoe ada
hidoop dan djadi kwasa,dan ora^ig-
orang jang membintji akoe tiada den-
gan perkara jang benar itoe djadi
besar.
21. Dan orang jang membalas dja-
hat pada hal jang baik itoe melawan
akoe, sebabakoe tjari kabaikan.
22. DJangan-lah meninggalkan
akoe, ja Maha Toehan, ja Allahkoe,
dan djangan-Iah djaho dari padakoe.
23. Datang-Iah dika lekas akan
menoeloong akoe, jaToehankaigla-
sankoe.
MASMOOR JANG KA 39.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar, bagi Jeduthun.
2. Akoesoedah berkata: akoeakan
memiara djalan-djalankoe, soepaja
30
ZABOOR.
akoe djangan berdosa dengan lidah-
koe ; akoe akan memiara moelootkoe
dengan balongsong, sebab orang doe-
raka itoe lagi ada di hadapankoe.
3. Akoe soedah djadi bisoe sebab
diam, akoe soedah diam dari pada
kabaikan; tetapi sangsarakoe djadi
mangkin berat.
4. Hatikoe soedah djadi panas di-
dalam batinkoe, api soedah-Iah mem-
bakar dalam ingatankoe; [latkala
itoe] akoe berkata dengan lidahkoe:
5. Ja Maha Toehan , kasi-Iah akoe
ini taoe pada waktoe kasoedahankoe,
jang hoekoornja hari-harikoe, soepaja
akoetaoe,berapakahnnjapankoeada.
6. Ingat-lah , dika soedah tantoe-
kan hari-harikoe pada salebar tangan
djoega adanja, dau oemoorkoe saperti
tiada apa-apa di hadapanmoe^soeng-
goeh poon masing-masing manoesia ,
berapa tetap djoega dia berdiri, me-
lainkan sia-sia djoega adanja. Sela.
7. Boekan-tah manoesia berdjalan,
saperti swatoe bajang, dan soedah
bergoebng-goeling dengan barang
jang tiada bergoena ? orang menam-
boonkan barang, dan tiada taoesiapa
nanti mengambil itoe.
8. Maka sakarangini, apa-tah jang
akoe nantikan, ja Maha Toehan?
pengharapankoe soedah ada pada-
moe.
9. Lepaskan lah akoe dari pada
sakaliau kasalahankoe, dan djangan
akoe di djadikan katjelaannja orang
bodo.
10. Akoe ini soedah djadi bisoe,
maka akoe tiada boeka moelootkoe;
krana dika soedah boewat itoe.
11. Laloekan-lah segala penggo-
damoe dari atas dirikoe ; akoe ini soe-
dah amat lelah oleh penglawan tan-
ganmoe.
12. Manakala dika mengoekoora
saorang dengan siksa oleh krana ka-
salahan , maka dika mengautjoorkan
kaĕlokannja, saperti kapang; boekan-
tah masing-masing manoesia itoe tia-
dabergoena? Sela.
1 3. Dengar-lah , ja Maha Toehan ,
pada permintaankoe , dan samboot
batarejakkoe ini pada koeping dika;
djangan-lah diam mehhat ajer mata-
koe ; krana akoe ini saorang asing ka-
padamoe , saorang menoempang, sa-
perti segala mojang-mojangkoe.
14. Berbalik-lah dirimoe dari pa-
dakoe, soepaja akoe njamankan diri-
koe, dahoeloe dari pada akoe pergi
laloe, dan akoe soedah tiada lagi.
MASMOOR JANG RA 40.
1. Masmoor Daood akan penjanji
besar.
2. Akoe soedah lama bernanti
Maha Toehan, dan dia soedah toen-
dooiikan dirinja kapadakoe, dan soe-
dah mendengar panggilankoe.
3. Dan dia soedah kaioewarkan
akoe dari dalam telaga jang berom-
bak, dan soedah tarek akoe kaloewar
dari dalam loempoor; maka dia soe-
dah menarooh kakikoe di atas ka-
rang, dan dia menetapkan kalakoe-
ankoe.
4. Dan dia soedah kasi pada moe-
lootkoe swatoe njanjian baroe, swa-
toe njanji poedji-poedjian kapada
Allahkoe; maka banjak orang nanti
akan melihat dan raendjadi takoot,
dan laloe bcrharap pada Maha Toe-
han.
5. Maka iglas-Iah laki-Iaki itoe,
jang segala pengharapannja pada
Maha Toehan, danjangtiada berpa-
ling dirinja memandang segala orang
jang bongkak, dan jang menjimpang
kapada perdjoestaan.
MASMOOR JANG KA 40, 41.
31
6. Ja Malia Toelian, Allahkoe, dika
djoega soedali berboewat banjak ka-
herananmoe dan menarooh segala
peringatanmoe pada kita orang, maka
kita orang tiada pande dengan atoor
bertoetoor itoe kapadamoe; djikaloe
haroos akoe berhabarkan dan me-
ngatakan dia itoe, maka terlaloe ba-
njak adanja dari pada boleh di tjari-
takan.
7. Dika soedah tiada maoe pada
persembahan persembelehan dan
persembahan makan-makanan; dika
soedah menindik koepingkoe teroos:
persembahan oekoop-oekoopan dan
persembahan dosa-dosa dika tiada
menoentoot itoe.
8. Tatkala itoe akoe bersabda:
lihat-Iah, akoe ini datang; didalam
goeloengan el-kitab ada tersoerat
akan akoe.
9. Akoeiniadasoeka,jaAIIahkoe,
akan berboewat karelahanmoe, dan
toretraoe ada di dalam isi perootkoe.
10. Akoe berhabar kaadilan dalam
perkoempoolanbesar; lihat-Iah akoe
tiada memaksa bibirkoe : ja Maha Toe-
han, dika djoega taoeitoe.
1 1 . Akoe tiada menoetoop kaadi-
lanmoe di dalam hatikoe, akoe me-
ngatakan kabenaranmoe dan kaigla-
sanmoe; tiada akoe semboenikan ka-
moerahanmoe dan satiamoe di dalam
perkoempoolan besar.
12. Dika djoega, ja Maha Toehan,
tiada akan melaloekan ragraatmoe
dari padakoe; bijar-Iah kamoerahan-
raoe dan kasatianmoe sanantiasa rae-
miara akoe.
13. Krana kadjahatan soedah ti-
ada bilangannja, jang soedah menga-
roeboong akoe ; kasalahankoe soedah
menangkap akoe, sampe akoe tiada
boleh melihat; lebih banjakadanja
dari pada segala ramboot kapala-
koe, dan hatikoe soedah meninggal
akoe.
14. Djikaloe dika soeka, jaMaha
Toehan, lepaskan-lah akoe;jaToehan,
datang-Iah lekas toeloonganmoe ka-
padakoe.
15. Bijar-Iah dia orang itoe ter-
kena tjela dan mendjadi maloe, jang
mentjari djiwakoe akan membinasa
dia itoe; bijar-Iah dia orang teroesir
oendoor kablakang dan terkena ma-
Ioe,jangsoedahsoekapadadjahatkoe.
16. Bijar-Iah dia orang binasa dja-
di pembajar kamaloeannja, jang soe-
dah kata dari padakoe: hedja, hedja!
17. Bijar-lah girang hati pada dika
segala orang jang mentjari padamoe;
bijar-lah segala jang soeka pada kaig-
lasanraoe sanantiasa berkata: Maha
Toehan ada besar adanja.
18. Soenggoeh poon akoe ini ada
teraniaja dan miskien, [telapi] Maha
Toehan ingat padakoe; dika djoega
penoeloongkoe dan pengloepootkoe;
ja Allahkoe, djangan-Iah lama.
MASMOOR JANG KA 41.
1. Swatoe raasmoor Daood akan
penjanji besar.
2. Slamat-Iah dia itoe, jang ada
dengan mengarti berlakoe kapada
orang jang hina; Maha Toehan akan
nieloepootkan dia pada hari kata-
koetan.
3. Maha Toehan akan menjimpan
dia, dan piara dia di dalam hidoop,
dan dia akan di perbagiaankan di
atas boemi, dan lagi djangan serah-
kan dia kapada napsoe satroe-sa-
troenja.
4. Maha Toehan akan menoeloong
dia dalam kasakitan pajah; dalam
penjakitannja jang pajah itoe dika
menoekar sagenap tarapat tidoornja.
32
ZABOOR.
5. Akoe ini kata ; ja Toehan, kasi-
ankan-lah akoe, somboohkan-lah dji-
wakoe, krana akoe ini soeclah berclosa
kapadamoe.
6. Segala satroekoe soedah ber-
kata djahat dari padakoe [,katanja]:
manakala dia akan mati, dan namanja
itoe akan ilang-?
7. Maka djikaloedatang' [saorang-
dari pada clia orang itoe] akan meli-
hat [akoe],maka dia berkatadjoesta,
dan hatinja mengoempoolkan segala
kasalahan; tatkala dia pergi kaloewar,
maka menjatakan dari pada hal itoe
djoega.
8. Sakalian satroe-satroekoe sa-
ma-sama mengomel akan melawan
akoe, dia orang- ada mengira-ngira
melawan akoe jang barang kadjaha-
tan padakoe [,katanja]:
9. Swatoe daja Belial lakat pa-
danja,dan orangjang berbaring tiada
akan bangoon lagi.
10. Lagi poon laki-Iaki kawan da-
mikoe, jangakoe harap padanja,jang
soedah memakan rotikoe, soedah
raengangkat toemit melawan akoe.
11. Tetapi dika djoega, ja Maha
Toehan, kasiankan-lah akoe dan ban-
goonkan lah dirikoe : maka akoe akan
membalas padanja.
12. Dari pada hal ini akoe taoe
jang dika ada soeka akanakoe,jang
segala satroekoe tiada akan bersoerak
atas dirikoe.
13. iLrana hal dari padakoe ini di-
ka piara akoe dalam kasatiaankoe ,
dandikaberdirikan akoedi hadapan-
raoe pada salama-Iamanja.
14. Terpoedji-Iah Maha Toehan,
Allah orang Israĕl, dari pada kekal
dan sampe kapada kekal , Amen , ija
Amen.
MASMOOR JANG KA 42.
1. Swatoe pengadjaran; akan pe-
njanji besar, di antara anak-anakKo-
rah.
2. Saperti saekor rosa batarejak
haoos akan iliran ajer, bagitoe lagi
djiwakoe batarejak rindoe akan dika,
jaAIIah.
3. Djiwakoe haoos akan Allah,
akan Allah jang hidoop; manakala
akoe akan masook, dan mengadap
pada halerat Allah ?
4. Ajer matakoe cljadi raseki ba-
gikoe pada siang dan malam,sebab
dia orang berkata kapadakoe pacla
sagenap hari: di mana-tah Allahkoe?
5.
Akoe ingatkan sakalian itoe.
dan toempah djiwakoe di dalamkoe,
sebab akoe biasa pei'gidi antara rajat,
dan dengan dia orang itoe masook ka-
dalam kabah Allah , dengan swatoe
soewara njanjian girang dan poedji-
poedjian, di antara kabanjakanorang
jang memegang masa raja.
6. Krana apa kau toendook diri-
moe, ja djiwakoe, dan tiada senang di
dalamkoe? berharap-Iah pada Allah,
krana akoe lagi akan memoedji dia,
oleh krana kalapasan di hadapannja.
7. Ja Allahkoe, djiwakoe toendook
dirinja di dalamkoe; sebab itoe akoe
ingat padamoe, dari pada tanah Jor-
dan dan Hermonim, dari pada goe-
noong ketjil itoe.
8. Dasar panggil kapada dasar
dengan swara pantjooran ajermoe; sa-
kalian ombak dan galoembangmoe
soedah lampooh atas dirikoe.
9. [Tetapi] pada siang Maha Toe-
han akan menitah kamoerahannja ,
dan padamalam njanjiannjaada ser-
takoe, sembajang kapada Allah ka-
hidoepankoe.
10. Akoe akan kata pada Allah:
MASMOOR JANG KA 42, 43, 44.
33
batoe-karangkoe, krana apa-tahdika
loepa akan akoe ? krana apa akoe ini
berdjalan dengan berpake itam, oleli
krana aniaja segala satroe?
11. Dengan swatoe panikam mati
pada toelang-toelangkoe segala sa-
troekoe raenjela akoe, djikaloesage-
nap hari dia berkata padakoe ; mana-
tah Allahmoe?
12. Krana apa kau toendook diri-
moe, he djiwakoe, dan krana apa kau
tiada senangdi dalamkoe? berharap-
lah pada Allah, krana akoe lagi akan
poedji dia; dia djoega banjak kali
soedah melepas akoe, dan ada Allah-
koe.
MASMOOR JANG KA 43.
1. Boewat-lah benar padakoe, ja
Ailah, dan berbantah-lah pada per-
bantahankoe; loepootkan-lah dirikoe
dari pada kaoom jang tiada ampoenja
kasian ini, dari pada laki-laki pen-
djoesta dan aniaja.
2. Krana dika djoega Allah kakoe-
watankoe; krana apa-tah dika mem-
boewang akoe? krana apa-tah akoe
berdjalan dengan berpake itam,
oleh krana aniaja segala satroe?
3. Kirim-lah tjaja kateranganmoe
dankabenaranmoe,soepajadia meng-
antar akoe^ soepaja dia membawa
akoe kapada goenoong kasoetjian-
moe, dan kapada tampat perdiaman-
moe.
4. Dan soepaja akoe masook ka-
pada mesbeh Allah, kapada kasoe-
kaau AUah kagirangankoe, dan me-
moe(iji dika dengankeljapi,ja Allah,
jaAliahkoe!
5. Krana apa-tah kau toendook di-
rimoe, he djiwakoe? krana apa-tah
kau tiada senang dalam akoe? harap-
kih pada Allah, krana akoe L^gi akan
memoedji dia; dia djoegabanjakkah
soedah meiepas akoe, dan dia ada
Aliaiiltoe.
MASMOOR JANG RA U.
1. Swatoe pengadjaran akan pe-
njanjibesar, di antara anak-anak Ko-
rah .
2. Ja Allah, kita orang soedaii
mendengar dengan koeping kita
orang, bapa-bapa kita orang soedah
tjarita pada kita orang; dika soedaii
berboewat swatoe perboewatan pada
iiari-hari dia orang,pada hari-hari da-
iioeioe kaia.
3. Dengan tanganmoe diiva soedaii
mengoesir kaioewar orang kalir dari
dalam poesaka, tetapi dilta soedaii
tanamkan diaorang itoe^diita soedah
menjangsara kaoom, tetapi dika soe-
dah berboewat dia orang toemboeii
bertambah-taml^ah.
4. Krana dengan pedangnja dia
orang tiada berpoesaka tanaii itoe,
dan dengan tangannja tiada dia orang
mengadakan siamat; hanja tangan-
Itananmoe dan langanmoe, dan tjaja
moekamoe, sebab dilia soedah soeiui
Itapada dia orang itoe.
5. Dika djoega ada radjakoe, ja
Aliali; titahkan-Iali I^alepasan Ja-
kob.
6. Oieh krana dika kita orang
akan menandooli segaia moesooh kila
orang; dengan namamoe kitaorang
altan raengindjak segaia orang jang
bangoonmelawan Idlaorang.
7. Krana akoe ini tiada harap ka^
pada gandewakoe, dan pedangiioe ini
tiada akan melepas akoe.
8. Hanja dika djoega melepaskan
kita orang dari pada segala satroe kita
orang, dan dika boeAvat segala orang
jang membintji akoe raaloe.
3
ZABOOR.
9. Kita orang memoedji Aliah pa-
da sagenap iiari, dan kita orang akan
memoedji namamoe pada salama-la-
manja. Sela.
10. Tetapi sekarang ini dika soe-
dah memboewang dan memaloekan
kitaorang, sebabdikatiada kaloewar
dengan bala-tantara kita orang-.
11. Dika oendoorkan kabalakang
kita orang dari pada moesooh, dan se-
gala pembintjikoe merampas kita
orang bagi dirinja.
12. Dika soedah serahkan kila
orang ini saperti domba-domba akan
di makan, dan dika soedah mengam-
boor kita orang di antara orang kafir.
13. Dika mendjoewal kaooramoe
tiada dengan arga, dan dika tiada me-
ninggikan arganja.
14. Dika djadikan kita orang swa-
toe pertjelaan pada orang tatangga
kita orang , akan sendiran dan pema-
kian pada segala jang mengidari kita
orang.
15. Dika djadikan kita orang per-
oepamanja perkataandi antaraorang
kafir, akan swatoe kagerakan kapala
di antara segala kaoom.
16. Pemaloeankoe ada pada sage-
nap hari di hadapankoe, dan kawi-
rangannja moeka itoe menoedoengi
akoe ;
17. Dari krana swara pentjela dan
pengompat, dari krana satroe dan
orang berdamdam.
18. Segala perkara ini soedah ber-
lakoe atas kita orang, tetapi tiada ki-
ta orang loepa padamoe, lagi tiada
raelakoekan djoesta pada perdjan-
djianmoe.
19. Hati kita orang tiada oendoor
kabalakang, lagi perdjalanan kita
orang tiada simpang dari pada loe-
roongmoe.
20. Sedaug dika soedah antjoor-
kan kita orang daiam swatoe tampat
naga-naga, dan soedah menoedoengi
kita orang dengan bajang-bajang
maoot.
21. Djikaloe kita orang soedah
loepa pacla nama Allah kita orang^
dan kita orang; soedah memboeka
tangan padadewajang lain;
22. Masa-tah Ailah tiada mema-
reksai' itoe? krana dia taoe segala
rahsia hati.
23. Telapi oleh krana dilia kita
orang di boenoeh pada sagenap hari ;
kita orang terbilang saperti domba-
domba sambelchan.
24. Djaga-Iah ^ sebab apa-tah dika
akan tidoor, ja Toehan? Bangoon-
lah, djangan-Iah boewang salama-
lamanja.
25. Sebab apa-tah dika akan sem-
boenikan moekamoe? dan loepa ka-
malaratan kita dan kaaniajaan kita
orang ?
26. Krana djiwa kita orang soedah
toendook sampe pada aboe, dan pe-
root kita orang soedah lekat pada
boemi.
27. Bangoon-Iah akan toeloong
kita orang, dan teboos-lah kita orang
oleh krana kamoerahanmoe.
MASMOOR JANG KA 45.
1. Swatoe pengadjaran, njanjian
pertjinta-, akan penjanji besar di an-
tara anak-anak Korah, pada Scho-
schannim.
2. Hatikoe ada pada perkataan
jang baik; akoe ini mengatakan ka-
rangankoe dari pada swatoeradja^
lidahkoeada sapertikalampada djoe-
roesoerat jang tjepat.
3. Kau ini ada terlebih elok dari
pada sekalian anak-anak manoesia^
pengasian soedah tertoempah pada
MASMOOR JANG KA 45, 46.
35
bibir-bibirmoe ; sebab itoe Allah soe-
dah memberkati j^adamoe sampe sa-
lama-lamanja.
4. Sandang-lah pedangmoe pada
pahoe, ja pahalawan; karadjaanmoe
dan kamoohaanmoe !
5. Dan menoenggang-lah dengan
beroentoong, dalam kamoohaanmoe,
atas perkataan jang benar itoe, dan
sabar jang adil itoe^ dan tangan-
kananmoe akan mengadjar padamoe
perkara jang terkedjoot.
6. Panahmoe ada tadjam, kaoom-
kaooin akan rebah di bawahmoe^ itoe
menoedjoe kena hali segala satroe
radja.
7. Singgasanamoe, ja Allah, ada
sanantiasa dan salama-lamanja , dan
toengkat karadjaaomoe itoe toeng-
kat jang patoot adanja.
8. Dika ada tjinta akan adil, dan
membintji pada kasalahan: Sebab
itoe dika ini, ja Allah, soedah me-
minjaki Allahmoe dengan minjak ka-
girangan, terlebih dari pada sasama-
moe.
9. Segala pakejanmoe ada moer
dan tjandana dan koeht manis ^, dari
dalam mahgi gading, dari mana dia
menggirangkan dika.
10. Poetri radja-radja ada lah di
antara dajang-dajangmoe ; permisori
ada-lah berdiri pada tangan-kanan-
moe, terhias dengan amasjang aloos
dari Ofir.
1 1 . Dengar-lah, he poetri, dan h-
hat-lah, dan tibngkan koepingmoe;
dan loepakan kaoommoe, dan isi roe-
mah tangga bapamoe.
12. Maha radja akan ingin kapada
kaĕlokanmoe ; sebab itoe-lah toewan-
moe, maka toendook-lah dirimoedi
hadapannja.
13. Maka anak parampoewan Ty-
rus, jang ada kaja di antara kaoom.
akan memboedjook dengan persem-
bahan di hadapanmoe.
14. Maka poetri radja ada ter-
moolia di dalam batin^ pakejannja
itoe dari pada kain jang terlekat amas.
15. Dengan pakejanjang tersoedji
dia akan di arak kapada radja :, maka
dajang-dajang, jangada di balakang-
nja, kawan-kawannja, itoe-lahakan
di hantar kapadamoe.
16. Dia orang akan di arak dengan
girang dan soeka tjita , dia orang
akan masook kadalam mahgi radja.
17. Anak-auakmoeitoeakan meng-
ganti bapa-bapamoe:^dikaakan djadi-
kan dia orang radja-radja pada saloe-
rooh boemi.
18. Akoe akan mengingatkan na-
mamoe dari pada masing-masing
bangsa kapada bangsa; sebab itoe
segala kaoom sanantiasa memoedji
dika sampe saiama-lamanja.
MASMOOR JANG KA 46.
1. Swatoe njanjian kapada Ala-
moth, akan penjanji besar, di antara
anak-anak Korah.
2. Allah djadi swatoe penoeloong
pada kita orang dan kakoewatan^ dia
itoe ada-lah jang terlebih koewat
akan menoeloong dalam kasoesahan.
3. Sebab itoe kita orang tiada akan
takoot , sakaiipoon boemi ini bersa-
hn tampat, sakabpoon segala goe-
noong di pindahkan kadalam hati la-
hoetan.
4. Bijar-lah sekalian ajernja ge-
moerooh, bijar-lah djadi boetah;
bijar-lah goenoong-goenoong itoe go-
melar, oleh katinggiannja itoe. Sela.
5. Segala serokan soengi-soengi
akan menggirangkan kota Allah, roe-
raahkasoeljianjangMahaTinggiitoe.
6. Allah ada pada tengah-tengah
3^
63
ZABOOR.
dia, mali,a dia tiada akaii berhobah ;
Allah akan toeloong dia pada waktoe
boeka sijang.
7. Orang- kafir soedah goempita,
maka segala karadjaaan soedah ber-
gerak^ dia angkat swaranja, maka
boemi antjoor.
8. Maka Toehan sekaHan bala-tan-
tara adasertakitaorang; Allah Jakob
djadi swatoe tampat tinggi pada kita
orang. Sela.
9. Mari, lihat-lah segala perboe-
watan MahaToehan,jang mendjadi-
kan karoesakan di atas boemi ;
10. Jang berhentikan segala pe-
prangan sampe pada oedjoongboe-
mi,jangpatahkan gandewa dan toem-
bak, jang membakar segala padati
dengan api.
1 1 . Berhenti-lah, dan bijar-lah ta-
hoe, jang akoe ini Allah ^ akoe akan
di tinggikan di antara orang kahr,
akoeakandi tinggikan di atas boemi.
12. Maka Toehau sekahan bala-
tantara ada serta kita oraug^^Allah
Jakob djadi swatoe tampat tinggi pa-
da kita orang. Sela.
mSMOOR JANG RA 47.
1. Swatoe masmoorakan penjanji
besar, di antara anak-anak Korah.
2. He kausekahan kaoom, berta-
pok-lah tangan; poedji-lah Allah
dengan swatoeswara njanjian girang.
3. Ki^ana Toehan jang Maha Tinggi
itoe ada-lah katakoetan ; swatoe ra-
dja besar atas saloerooh bocmi.
4. Dia menalokkan segala kaoom
di bawah kita orang, dan segaia bang-
sa di bawah kaki kita orang.
5. Dia pilihkan pada kita oi'ang
swatoe poesaka^ kamoohaan Jakob,
jang dia tjinta itoe. Sela.
6. Allah najik dengan swara soe-
rak, Maha Toehan dengan swara
nafiri.
7. Njanjikan-lah masmoor pada
Allah, njanjikan lah masmoor;uja-
njikan-lah masmoor pada radja kita,
njaujikan-lah masmoor.
8. Kraua Allah itoe radja pada sa-
loerooh boemi^ njanjikan-lah mas-
moor dengan swatoe pengadjaran.
9. Allah menitah atas segala orang
kafir; Allah doedook atas singgasana
kamooliaanuja.
10. Segala orang bangsawaii di
antara kaoom soedah berkoempool
kapada oemat Allahlbrahim; krana
segala parisi boemi itoe Allah poeuja ;
dia soedah amat di tihggikau.
MASMOOR JANG KA 48.
1. Swaloe njaujiau, swatoe mas-
moor, akan anak-auakKorah.
2. Maha Toehau ada besar dan
amat terpoedji, dalara kota Allah kita
oraug,diatasgoenoongkasoetjianuja.
3. Elok tampatnja, kagiraugau pa-
da sagenap boemi, ada goenoongSiou
itoe, pada sabelah oetara, kota radja
jang maha besar.
4. Allah ada dalam maligi-mali-
ginja ; dia itoe soedah-Iah terkenal ,
saperti tampat jang tertiuggi.
5. Kraua lihat-Iah, segala radja
ada-lah berhimpoou; dia soedah uie-
lintas sama-sama.
6. Saperti jang dia orang melihat,
bagitoe-lah dia orang soedah herau
dan terkedjoot, maka dia oraug ber-
lekas-lekas.
7. Ketar soedahmengena dia orang
itoe; kasakitan saperti [parampoe-
wan] jaug maoe berauak.
8. Deugan angin timoor dikame-
mitjahkau segala kapal Tarsis.
9. Saperti kitaorangsoedah den-
MASMOOR JANG KA 47, 48, 49.
37
gar, bagitoe djoega kita orang ini
soedah melihat dalam kota Maha
Toehan sekalian bala-tantara, dalam
kota Allah kitaorang; Allah djoega
akan menetapkan dia sampe salama-
lanianja. Sela.
10. Ja Allah, kita oranginiingat
pada kamoerahanmoe, pada tengah-
tengah kabahmoe.
11. Saperti namamoe, ja Allah,
bagitoe lagi poedjianmoe sampe pada
segala oedjoong boemi, dan tangan-
kananmoe ada penoeh dengan adil.
12. Bijar-lah goenoong Sion itoe
girang, bijar-Iah anak-anak param-
poewan Juda soeka tjita, oleh krana
segala hoekoommoe.
13. Pergi-lah saidar Sion dan ke-
poong-lah dia itoe ; bilang-lah segala
menarahnja.
14. Maka tarooh-lah hati kamoe
pada benteng-bentengnja , dan pan-
dang-lah saswatoenja maliginja, soe-
paja kamoe boleh bertjarita itoe pada
bangsa jang komedian.
15. Krana ini-lah Allah kita orang
poenja Allah pada salama-lamanja
dan sampe kekal ; dia akan mengan-
tar kita orang sampe kapada maoot.
MASMOOR JANG KA 49.
1. Swatoe masmoor akan penjanji
besar, di antara anak-anak Korah.
2. Dengar-lah hal ini, he sakalian
kaoom^ samboot-Iah pada koeping
kamoe, he segala orang jang ada doe-
dook dalam doenia;
3. Baik orang jang hina, baik orang
jang moolia; orangjang miskiendan
orang jang kaja sama-sama.
4. Moelootkoe akan berkata me-
lainkan kabidjakan^ dan peringatan
hatikoe ada-Iah penoeh dengan ka-
pintaran sadja.
4. Akoe akan menilingkan koe-
pingkoe kapada ibaratnja perkataan;
akoe akan memboeka rahsia perka-
taankoe pada ketjapi.
6. Sebab apa akoe akan takoot pa-
da hahi-hari kadjahatan, manakala
orang bersalahanjangpada toemiet-
koe mengidari kita ?
7. Adapoon hal dari pada orang
jang berharap pada hartanja , dan
jang menarooh poedji pada kabanja-
kanhartanja;
8. Saorang poon dari padanja itoe
tiada boleh melepas soedaranja , dan
tiada boleh kasi arga peneboosnja ka-
pada Allah •
9. (Krana teboesan djiwa dia orang
itoe ada raahal , dan dia akan berka-
poetoesan pada salama-lamanja^)
10. Soepaja lagi senantiasa dia
akan hidoop teroos, dan tiada lihat
kabinasaan.
11. Krana dia lihat segala orang
pintar itoe ada mati, dan orang gila
dan bodo itoe hilang sama-saraa, dan
raeninggalkan hartanja pada orang
lain.
12. Pada sangka hatinja roemah-
nja itoe ada tinggal pada salama-Ia-
manja, dan perdiamannja itoe dari
pada bangsa datang kapada bangsa ;
dia orang seboot tanah-tanah dengan
nama dirinja.
13. Tetapi manoesia, jang dalam
hormat itoe, tiada tinggal; dia djadi
saperti binatang jang binasa.
14. Perdjalanannja ini ada swatoe
kagilaan padanja;tetapi toeroonannja
itoe ada geraar pada perkataannja.
Sela.
15. Saperti kambing orang tarooh
dia kadalara koeboor, maoot akan
menganljoorkan dia:; maka orang
adil akan menitah atas dia pada pagi
itoe:; dan koeboor akan raeroesak
38
ZABOOR.
roepanja, [masiug-masing] dari pada
perdiamannja.
16. Tetapi AUah akan melepas
djiwakoe dari pada sangsara koeboor;
krana dia akan mengangkat akoe.
Sela.
17. Djangan-lah takoot djikaloe
swatoe laki-lakidjadikaja, manakala
horraat roemah tangganja djadi besar.
18. Krana pada matinja dia tiada
membawa apa-apa, kahormatannja
tiada toeroon mengikoot dia.
19. Sedang dia memberkati dji-
wanjadalamwaktoepeugidoopannja,
dan dia orang itoe memoedji kau,
sebab kau berboewat baik pada diri-
moe:
20. Maka dia akan datang kapada
asalbapanja- sampe salama-lamanja
dia oraug itoe tiada melihat terang.
21. Manoesiajaug berhormat, dan
tiada berboedi, ada-lah saperti bina-
tangjang binasa.
MASMOOR JANG RA 50.
1 . Swatoe masraoor Asaph. — Al-
lah atas sekahan dewa, Maha Toehau
baferman , dau meraanggil isi boerai
dari pada kauaikaunja matahari ,
sampe pada kamasookannja.
2. Dari dalam Sion, jang ada ka-
sempornaannja kaĕlokan , Allah
meugadap deugan gilang goemilang.
3. Allah kita oraug akan datang
dan tiada akau berdiam; api di hada-
panuja akan mengaugoos habis, dan
koehliug dia ada-Iah riboot saugat.
4. Dia akan pauggil kapada laugit
dari atas , dan kapada boerai , akau
mengoekoomkan kaoomuja.
5. Mengoempoolkan padakoe se-
gala orang katjintaankoe, jang mela-
koekan perdjandjiaukoe deugau per-
sembahan sembeleh-sembelehan .
6. Maka segala langit bertjerita
kaadilannja^ kraua Allah djoega ada
hakim. Sela.
7. Deugar-lah,jakaoomkoe,maka
akoe akan baferman 5 he oranglsraĕlj
akoe akan bersaksi di autara kamoe:
Akoe iui Allah ada AUahraoe.
8. Oleh krana perserabahanraoe
tiada akoe akan meujiksa kau: krana
persembahan oekoop-oekoopaumoe
senantiasa ada di hadapankoe.
9. Tiada akoe akan meugambil
leraboe moeda dari dalam roemah-
moe, atawa kambing djautan dari da-
lam kandangmoe.
10. Kraua segala binatang alas itoe
akoe poenja,dau segala biuatangatas
bariboe goenoong.
11. Akoe mengenal segala boe-
rooug di atas goeuoong, dan binatang
kesit di dalam padaug ada serta-
koe.
12. Dj ikaloe akoe lapar, tiada akoe
katakan itoe padamoe ; kraua doeuia
dan saisinja akoe jang poenja.
13. Masa-tah akoe raakan dagiug
lemboe djantan, atawa rainoom darah
kambing-kambiug ?
14. Persembahkanlah soekoor
pada Allah, dan bijar segala nijatmoe
pada jaug Maha Tinggi.
15. Dan seboot-Iah akoe pada hari
kasoesahau^ maka akoe akau menoe-
looug kau, dau kau akan menghor-
matipadakoe.
16. Tetapi Allah baferman pada
orang doeraka: Apa-tah goenanja
bertjerita oendaug-oendaugkoe? dan
mengarabil perdjandjiankoe dalam
moelootraoe?
17. Sedangkau ini membintjihoe-
kooman, dan memboewang segala
fermankoe kabalakaugmoe.
18. Djikaloe kau melihat oraug
pentjoeri, maka kau pergi djalan ser-
MASMOOR JANG KA 50, 51.
39
tanja^ dan bagianmoe dengan orang
bermoekali.
19. Moelootmoe kau lepaskan ka-
pada kadjahatan, dan lidahmoe me-
njirapool tipoe daja.
20. Kau doedook , kau berkata
melawan soedaramoe laki-Iaki, mela-
wan anak iboemoe kaumengaloewar-
kan pengoepatan.
21 . Segala perkara ini kau boewat,
maka akoe diam; kau kira sekali-kali
akoe soedah saperti kau ; akoe nanti
seksa kau, dan akan menarooh itoe
beratoor di hadapan matamoe.
22. Baik mengarti-lah hal ini, he
segala kamoe jang loepa pada Allah,
soepaja akoe djangan menjobek, dan
saorang tiada memoengoot.
23. Siapa persembahkan soekoor,
itoe-lah jang berhormat padakoe^
dan siapa jang membaikan perdjala-
nannja, akoe akan kasimelihat kaig-
lasan Allah.
MASMOOR JANG RA 51.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji besar ;
2. Pada tatkala Nabi Nathan soe-
dah datang kapadanja , komedian
dari pada dia soedah datang masook
kapada Bathseba.
3. Kasiankan-lah akoe ini, ja Al-
lah, ikoot tjara kamoerahanmoe; tom-
paskan-lah segala kaloepootankoe ,
ikoot tjara kasianmoe jang besar itoe.
4. Tjoetji-lah akoe ini baik-baik
dari pada kasalahankoe, dan bersih-
kan-lah akoe dari pada dosakoe.
5. Krana akoe ini mengenal segala
kaloepootankoe, dan dosakoe sanan-
tiasa ada di hadapankoe.
6. Kapadamoe, padamoe sendiri,
akoe soedah berdosa, dan berboewat
jang djahat pada mata-malamoe: soe-
paja dika ada adil pada termanmoe ,
dan bersih pada hoekoommoe.
7. Ingat-lah, dengan persalahan
akoe soedah taperanak, dan dengan
dosa iboekoe soedah mengandoong
akoe.
8. Ingat-lah, dika soeka kapada
benar di dalam batiu, dan di dalam
tampat soenji dika mengadjar kapin-
taran padakoe.
9. Soetjikan-Iah akoe dari pada
dosa dengan ysop, maka akoe akan
djadi bersih ; tjoetji-Iah akoe ini, ma-
ka akoe djadi lebih poetih dari pada
amboon.
10. Boewat-Iah akoe ini dengar
karamean dan kasoekaan, soepaja
toelangkoe mendjadi girang, jangdi-
ka soedah rombakkan itoe.
11. Semboenikan-Iah sifatmoedari
pada dosa-dosakoe, dan boenoeh-Iah
segala kasalahankoe.
12. Djadikan-Iah swatoe hati jang
bersih padamoe, ja Allah, dan baroe-
kan-Iah swatoe njawa jang tegooh di
dalambatinkoe.
13. Djangan-lah boewang akoe
dari pada hadapanmoe, dan djangan-
lah ambil roh maha soetji dika dari
padakoe.
14. Kombalikan-Iah padakoe ka-
girangan iglasmoe , dan sandarkan-
lah akoe dengan roli kaloewasan.
15. Maka akoe akan mengadjar
djalan-djalanmoe pada orang doera-
ka, dan orang berdosa itoe akan ber-
tobat kapadamoe.
16. Loepootkan-lah akoe dari pa-
daoetangdarah,jaAlIah,dikadjoega
ja Allah kaiglasankoe, maka lidah-
koe rame-rame akan poedji nama-
moe.
17. Ja Maha Toehan, boeka-lah
bibirkoe, maka moelootkoeakan ber<
tjarita poedjianmoe.
40
ZABOOR.
18. Krana dika tiada maoe pada
persembaliansambeleh-sambelehan,
melamkan akoe akan persembahkan
itoe; pada persembahan oekoop-oe-
koopan dika tiada gemar.
19. Persembahan Allah itoeada-
lah njawa jang terpiljah; swatoe hati
jang pitjah dan antjoor, dika tiada
menjela itoe, ja Allah.
20. Boewat-Iah baik pada Sion
ikoot tjara karelahanmoe ; peroesah-
kan-lah segala tembook Jerusalem.
21. Dan tatkala itoe dika soeka
pada persembahau adil, pada per-
sembahau bakar-bakaran, dan per-
sembahan jang sakali-kali di makan
abis ; tatkala itoe dia orang akan per-
sembahkan lemboe-lemboe moeda di
atas mesbehmoe.
MASMOOR JANG KA 52.
1. Swatoe pengadjaran Daood,
akan penjanji besar;
2. Pada tatkala Doĕg, orang Edom
itoe , soedah datang berhabar pada
Saul, dan soedah berkata padanja:
Daood soedahdatang kapada roemah
Achimelech.
3. Krana apa kau poedjikan diri-
moe pada kadjahatan, heorang gaga ?
Boekan-tah kamoerahan Allah itoe
ada tinggal sagenap hari.
4. Lidahmoe ada kira-kira akan
meroegikan sadja, seperti piso tjoe-
koor tadjam, melakoekan tipoe daja.
5. Kau ini tjinta akau djahat lebih
dari pada baik, djoesta lebih dari pa-
da berkata benar. Sela.
6. Kau tjiutakan segala perkataan
jang menelau , dan swatoe lidah jang
pendjoesta.
7. Lagi Allah akan merombak kau
salama-Iamanja; dia akan melaloekan
kau, dan akan menjaboot kau kaloe-
war dari dalam taratak; soenggoeh
poon dia akan menjaboot kau dari
dalamtanahsegalaorangjanghidoop.
Sela.
8. Maka segala orang adil akan me-
lihat itoe dan takoot, dan dia orang
akan tertawakan dia [,katanja] :
9. Lihat-Iah laki-laki itoe , jang
tiada menarooh Allah akan djadi ka-
koewatannja, hanja berharap pada
kabanjakan kakajaannja; dia djadi
koewat pada karoegiannja.
10. Tetapi akoe akan djadi sa-
perti swatoe pohoon zeitoon jang
hidjo dalam kabah Allah; akoe ber-
harap pada kamoerahan Allah salama-
lamanja dan sampe kekal.
11. Akoe akan memoedji dika pa-
da salama-Iamanja , oleh krana dika
soedah melakoekan itoe; dan akoe
akan menanti pada namamoe, krana
dia itoe ada baik pada segala orang
katjintaanmoe.
MASMOOR JANG RA 53.
1. Swatoe pengadjaran Daood,
akan penjanji besar pada Machalath.
2. Orang bodo berkata dalam ha-
tinja: boekan ada Allali; dia orang
berboewat binasa dan melakoekan
kasalahan janggeli, saorang poon tia-
da jang berboewat baik.
3. AUah soedah memandang dari
dalam sorga atas sekalian anakma-
noesia, akan melihat kaloe ada sao-
rang berakal jang mentjari Allah.
4. Masing-masing dari pada dia
orang itoe soedah oendoor, dia orang
sama-sama soedah djadi boesook;
saorang poon tiada jang berboewat
baik , swatoe djoega tiada.
5. Apa-tah segala orang jang me-
lakoekan kadjahatan tiada taoe'? jang
soedah makan abis segala kaoomkoe,
MASMOOR JANG KA 52, 53, 54, 55.
41
[saperti] dia orang itoe maltan roti?
Dia orang tiadaraenjeboot Allali.
6. Di sana dia orang' soeclah ta-
koot dengan katakootan, jang tiada
barang jang di takootkan ; krana Al-
lah soedah tersiratkan toelang segala
orang jang mengepoong dika; dika
soedah boewat maloe dia , krana Al-
lah soedah memboewang dia orang
itoe.
7. Ja moega-moega kalepasan
orang Israĕl datang dari Sion ! Djika-
loe Allah mengombahkan kaoomnja
jang katawan , maka Jakob akan gi-
rang, Israĕl akan soeka hati.
padamoe^akoe akan memoedji nama-
moe, ja Maha Toehan, krana dia ini
ada baik.
9, Krana dia ini soedah poengoot
akoe kaloewar dari segala kasoesa-
han, dan matakoe soedah melihat pa-
da segala satroekoe.
MASMOOR JANG KA 54.
1. Swatoe pengadjaran Daood ,
akan penjanji besar kapada Neginoth;
2. Pada tatkala orang Zifit soedah
datang dan berkata pada Saul : boe-
kan-tah Daood semboenikan dirinja
serta kita orang?
3. Ja Allah , lepaskan-lah akoe
oleh krana namamoe,dan boewat-lah
benar pada dirikoe oleh kawasamoe.
4. Ja Allah, dengar-Iah permin-
taankoe; tilingkan-lah koepingmoe
kapada perkataan moelootkoe.
5. Krana orang kaloewai-an ban-
goon melaw an akoe, dan segala orang
djahat mentjari djiwakoe- dia tiada
hadapkan Allah di moeka mata dia
orang. Sela.
6. Ingat-lah, Allah djadi swatoe
toeloongankoe ; Maha Toehan ada di
antara siapa-siapa jang menoeloong
djiwakoe.
7. Dia akan membalas kadjahatan
ini pada segala panilikkoe; hilang-
kan-lah dia orang itoe oieh krana ka-
benaranmoe.
8. Dengan soeka jang loewas akoe
akan persembahkan bakar-bakaran
MASMOOR JANG KA 55.
1. Swatoe pengadjaran Daood,
akanpenjanji besar kapada Neginoth.
2. Ja Allah, tarima-Iah permin-
taankoe pada koepingmoe, dan djan-
gan semboenikan dirimoe pada pem-
boedjookkoe.
3. Ingat-lah kapadakoe dan den-
gar-Iah padakoe; akoe meratap da-
lam pengadohankoe, dan batarejak-
batarejak 5 •
4. Oleh krana swara satroe, dan
krana katakootannja segala orang
doeraka, sebab dia orang sorong per-
salahan padakoe dan dengan amarah
dia orang membintji akoe.
5. Hatikoe antjoor dalam dirikoe,
dan katakootannja maoot soedah re-
bah atas dirikoe.
6. Takoot dan gometar datang ka-
padakoe, dan kagelian menoedoongi
akoe.
7. Maka akoe berkata: ja tjoba
saorang kasi sajap padakoe saroepa
saĕkor merapati! maka akoe akan
terbang kamana jang akoe boleh
tinggal.
8. Lihat-Iah, akoe akan meogla-
jang djaho, akoe akan menginap di
dalamoetan. Sela.
9. Akoe akan ]ekas boleh meloe-
pootkan dirikoe, dari pada anjootnja
angin , dari pada riboot.
10. Telan-Iah dia, ja Maha Toe-
han , boewat-lah tjidra lidahnja; kra-.
42
ZABOOR.
na akoe melihat koesoot daii perban-
tahan dalam kota itoe.
11. Siang- dan malam dia orang
ada mengidari dia di atas tembook-
nja, dan kasalahan dan kasoesahan
ada di dalamnja.
12 Melainkan kabinasaan ada di
dalamnja^ dan tipoe daja dan pen-
djoesta tiada laloe dari pada loeroong-
loeroongnja.
13. Rrana boekan satroe jang
menjela akoe, maka akoe akan mena-
han itoe; boekan orang jang pem-
bintjikoe jang membesarkandirinja
atas akoe, maka akoe akan semboe-
nikan dirikoe dari padanja.
14. Tetapi dika dia itoe, ja ma-
noesia sapri akoe, pengiringkoe dan
kenalankoe ;
15. Jang kita orang sama-sama
dengan sedap manis biasa raembitja-
rakan rahsia ; kita orang biasa ber-
djalan sertanja kapada kabah AUah.
16. Bijar-lah maoot menage sa-
perti orang berhoetang pada dia
orang itoe; bijar-Lih dia orang dengan
hidoop terdjoon kadalam noraka^
krana babrapa kadjahatan adadalam
perdiamannja, dalam dia orang itoe.
17. Adapoon hal dari pada diri-
koe, akoe akan batarejak kapada Al-
lah, dan Maha Toehan akan melepas
akoe.
18. Pada malam dan pagi hari dan
tengah hari akoe akan batarejak
mengadoe-adoe , maka dia akan den-
gar swarakoe.
19. Dia soedah teboos djiwakoe
dengan dami dari dalam peprangan ;
krana babrapa banjak orang soedah
melaAvan akoe.
20. Allah akan dengar dan akan
raenggadoh dia orang ; itoe raenitah
saperti zaraan dahoeloe kala. Sela.
Scbab dia orang itoe sakali-kali tiada
berhoba , dan tiada takoot pada Al-
lah.
21. Dia menarooh tangannja ka-
pada orang jang berdami dengan dia,
dia sia-siakan perdjandjiannja.
22. Moelootnja iebih htjin dari
pada mantega, tetapi hatinja berisi
perang^ perkataannja ada lebih le-
mah dari pada minjak, tetapi dia itoe
pedang jang tertadjam.
23. Tarooh-Iah pertjintaanmoe
pada Maha Toehan, maka dia akan
piara kau; pada salama-Iamanja dia
tiada bergerakkan orang jang adil.
24. Tetapi dika djoega,ja Allah,
akan menerdjoonkan dia orang itoe
kadalam soemoor kabinasaan- segala
laki-Iaki jang penoempah darah dan
pendjoesta, dia tiada membawak oe-
moornja sampe pada satengah; tetapi
akoe ini akan berharap padamoe.
MASMOOR JANG RA 56.
1. Swatoe permata Daood, akan
penjanji besar, pada Jonath Elem
Rechokim, tatkala orang Pilistien
soedah raenangkap dia di Gath.
2. Kasiankau-Iah akoe, ja Allah,
kraua raanoesia tjari raenelauakoe^
pada sagenap hari orang perang rae-
niudis akoe.
3. Pada sagenap hari segala pani-
likkoe tjari akan menalan akoe; krana
ada banjak orang jaug berperang me-
lawan akoe, ja Maha Tinggi.
4. Pada hari takootkoe, akoe akan
berharap padamoe.
5. Dengan Allah akoe akan me-
mooliakan fermannja, akoe pertjaja
pada Allah, maka akoe tiada akan ta-
koot ^ apa-tah daging akan berboewat
padakoe ?
6. Pada sagenap hari dia orang
poetar perkataankoe ^ segala kira-
MASMOOR JANG KA 56, 57
43
kiranja itoe melawan akoe akan ber-
boewat djahat.
7. Dia orang berkoempool sama-
sama dan semboeni, dia orang djaga
pada toemitkoe, saperti orang jang
nantikan djiwakoe.
8. Apa-tah dia orang boleh loepoot
dengan kasalahannja itoe? Terdjoon-
kan-Iah dengan amarah segala kaoom
itoe, ja Allah.
9. Dika soedah mengitoong dja-
lankoe jang terpoetar; tarooh-lah se-
gala ajer matakoe ini kadalam belan-
gamoe; boekan-tah dia itoeadater-
seboot dalam dastarmoe ?
10. Maka segala satroekoe akan
oendoor kabalakang, pada hari mana-
kala akoe batarejak^ pada hal ini
akoe taoe jang Allah ada sertakoe.
11. Dengan Allah akoeakanme-
mooliakan lermannja; denganMaha
Toehan akoe akan memooliakan fer-
mannja.
12. Akoe berharap pada Allah,
akoe tiada akan takoot ; apa-tah ma-
noesia boleh kerdja padakoe?
13. Ja Allah, padakoe djoega ada
segala perdjandjianmoe; akoe akan
membalas soekoor padamoe.
14. Krana dika soedah poengoot
djiwakoe dari pada rnaoot ; lagi poon
boekan-tah kakikoe dari pada sonto-
kan, akan berdjalan di hadapan AI-
lah dalam terang orang jang hidoop ?
MASMOOR JANG KA 57.
1. Swatoe permala Daood, akan
penjanji besar, Al-tascheth, tatkala
dia lari di hadapan Saul kadalam
goewah.
2. Kasiankan-Iah akoe, ja Allah,
kasiankan-Iah akoe, krana djiw akoe
ada berharap kapadamoe, dan di ba-
wah nawoongsajapmoe akau berlin-
doong, sampe segala kabinasaan itoe
soedah pergi laloe.
3. Akoe akan batarejak kapada
Allah, jang Maha Tinggi itoe ; kapada
Allah, jang akan menjampoornakan
itoe padakoe.
4. Dia akan kirim [toeloongan]
dari dalam sorga, dan melepas akoe,
serta boewat maloepada siapajang
mentjari menelan akoe. Sela. Allah
akan kirim kamoerahannja dan ka-
benarannja.
5. Djiwakoe ada tengah-tengah
singa-singa, akoe ada berbaring [di
antara] apijang menjala, anak-anak
manoesia jang bergigi toembak-toem-
bak dan panah-panah , dan lidahnja
swatoe pedaug jang tadjam.
6. Tinggikan-lah dirimoe di atas
segala Iangit,ja Allah; kamooliaau-
moe ada-lah di atas sagenap boemi.
7. Dia orang soedah bersadia swa-
toe djaring pada djalan-djalankoe,
djiwakoesoedah toendook kabawah;
dia orang soedah menggali swatoe lo-
bang di hadapankoe, maka dia orang
soedah djatooh kadalam Sela.
8. Hatikoe ada tersadia, ja Allah,
hatikoe ada tersadia; akoeakanme-
njauji dan njanji masmoor.
9. Berdjaga-Iah, he kamooliaan-
koe, berdjaga-Iah, he dindi dan ke-
tjapi;akoeakanbangoondanberdjaga
pada dini hari.
10. Akoe akan memoedji dika di
antara kaoom, ja Maha Toehan ; akoe
akan meujauji masmoor di autara se-
gala bangsa.
11. Krana kamoerahanmoe ada
besar sampe pada segala langit, dan
kabenaraunioe sampe kaatas segala
awan.
12. Tinggikau-lah dirimoe di atas
segala langit, ja Allah; kamoo-
44
ZABOOR;
liaanmoe ada-lah cli atas sagenap
boemi.
MASMOOR JANG KA 58.
1. Swatoe permata Daood, akan
penjanji besar, Al-tascheth.
2. Sabenarnja-tah kamoe orang
ini berkatakan kaadilan , he per-
koempoolan? Ada-tah kamoe meng-
oekoemi dengan patoot, he anak-
anak manoesia?
3. Soenggoeh poon kamoe baker-
dja persalahan dalam hati, dengan
menimbang aniaja tanganmoe di atas
boemi.
4. Orang doeraka itoe soedah ber-
asing asal moela-moela dari pada
perkandongan peroot iboe; orang
jang berkata-kata djoesta soedah sa-
sat asal moela-moela dari peroot
[iboe-iboenja].
5. Dia orang itoe raijoon api ada-
nja, oepamanja ratjoon oelar berapi ;
dia orang itoe saperti biloedak toeli
jang menjoempat koepingnja ^
6. Soepajatiada mendengar swara
orang hobalan, orang jang pande me-
lakoekan djapa mantra.
7. Ja Aliah, patahkan-lah gigi dia
orangdi dalammoelootnja; patahkan-
lah gigi garham singa moeda itoe, ja
Toehan.
8. Bijar-lah dia orang antjoor sa-
perti ajer, bijar-lah dia orang anjoot;
djikaloe dia orangmenoedjoe panah-
nja, bijar itoe djadi saperti terpo-
tong.
9. Bijar-lah dia orang laloe hnnjap,
saperti oenamjang ant_[oor^ bijar-lah
dia orang, saperti goegoeran^param-
poewan, djangan mehbat matahari.
10. Dahoeloe dari pada parijook-
parijookmoe rasa datang kapada
doeri-doeri, semantara dia hidoop.
sabantar djoega amarahnjajang panas
itoe membongkar dia saperti riboot.
11. Segala orang adil akan girang,
tatk.ai\ dia mehhat perbalasan; dia
akan tjoetji kakinja dalam darah
orang doeraka itoe.
12. Maka orang akan berkata:
boekan-tah ada oepahannja pada
orang adil? boekau-tah ada Ailah
jang mengoekoomkan di atas boemi?
MASMOOR JANG KA 59.
1. Swatoe permata Daood, akan
penjanji besar, Al-tascheth, pada tat-
kala Saul soeroh orang menoenggoe-
wi roemahnja akan memboeuoeh dia.
2. Toeloong-lah akoe dari pada
segala satroekoe, ja Allahkoe; ting-
gikan-lah akoe dari pada segala orang
jang bangoon melawan akoe.
3. Poengoot-Iah akoe dari pada
orang jang melakoekan kasalahan,
dan lepaskan-lah akoe dari pada se-
gala orang pengisap darah.
4. Krana, lihat-lah, dia orang ada
menarooh akal pada djiwakoe; orang
keras berkoempool akan melawan
akoe, tiadadengan kasalahankoe, dan
tiada dengan dosakoe, ja Maha Toe-
han.
5. Dia orang pergi bersadia, tiada
dengan kasalahankoe ; berdjaga-lah
akan bertemoe dengan akoe, dan
lihat-lah.
6. Soenggoeh poon dika djoega,
Maha Toehan Allah sekalian bala-
tantara, Allah orang Israel, bangoon-
lah, akan membalas segala orang ka-
fir ini; djangan-lah kasi ampoon sao-
rang dari pada sekalian dia orang
itoe, jang dengan sengadja melakoe-
kan kasalahan. Sela.
7. Pada malam dia orang balik
MASMOOR JANG JiA 58, 59, (50.
45
kombali , dia bergonggong saperti
andjing-, dan pergi mengidari kota.
8. Lihat-lah, babrapa banjak dia
orang loempahkan dengan raoeloot-
nja, pedang-pedang ada pada bibir
dia orang; krana siapa-tah jang men-
dengar itoe?
9. Tetapi dika djoega, ja Maha
Toehan, akan tertawakan dia^ dika
akan menjela pada segala orang kafir
itoe.
10. [Akan melawan] kwasanja,
akoe akan bernanti padamoe ; krana
Allah itoe ada-lah tampatkoe jang
tmggi.
11. Allah kamoerahankoe akan
mendahoeloewi akoe; Allah akan
kasi lihat padakoe segala orang pa-
nihkkoe.
12. Djangan-lah boenoeh dia
orang itoe, soepaja segala kaoomkoe
djangan loepakan itoe; boewat-lah
dengan kA^asaraoe dia orang- itoe dja-
lan terpoetar, dan rebahkan-hih
dia, ja Maha Toehan, tameng kita
orang ,
13. [Sebab] dosa moelootnja dan
perkataan bibir dia orang; bijar-lah
dia orang tertawan dalam kabongka-
kannja, dan oleh krana persoempa-
han, dan oleh krana pendjoesta, jang
dia orang bitjarakan.
14. Habiskan-lah dia orang itoe
denganaraarah jang panas, habiskan-
lah, soepaja dia orang djangan ada
lagi, dan bijar dia orang tahoe, jang
Allah ada menitah di dalam Jakob,
soenggoeh poon sampe pada hoe-
djoong boemi. Sela.
15. Tatkala malam bijar-Iah dia
orang balik kombali, bijar-Iah dia
orang bergonggong saperti andjing
dan mengidari kota.
16. Bijar-Iah dia orang itoe lagi
djalan terpoelar mentjari makan ,
dan bijar-Iah dia orang itoe mengi-
nap, tatkala dia tiada kennjang.
17. Tetapi akoe akan menjanji
kakwasaanmoe, dan pada pagi hari
akoe akan memoedji rame-rame ka-
moerahanmoe, sebab dika soedah
djadi tampatjang tinggi bagikoe, dan
djadi swatoe toeloongan pada hari
tatkala akoe takoot.
18. Dan padamoe djoega, ja ka-
kwasaankoe, akoe akan menjanji
masmoor^ krana Allah djoega ada
tampatkoe jang tinggi, dan Allah
kamoerahankoe.
MASMOOR JANG KA 60.
1. Swatoe permata Daood, akao
pengadjaran; akan penjanji besar,
pada Schuschan Eduth ;
2. Pada tatkala dia soedah baka-
lahi dengan orang Soerijani jang dari
pada Al-Djezirah, dan dengan orang
Soerijani jang dari pada Zoba, dan
Joab soedah datang korabali , dan
soedah perang mengalahkan orang
Edora di dalam lembah garam,doewa
belas riboe manoesia.
3. Ja Allah, dika soedah menolak
kita orang, dika soedah pitjahkan ki-
ta orang, dika soedah marah; komba-
li-lah kapada kita orang.
4. Dika soedah bergerakkan ta-
nah, dan dikasoedah belahkanitoe;
waraskan-Iah segala roesaknja, krana
itoe ada bimbang.
5. Dika soedah kasi lihat swatoe
perkara berat pada kaoommoe, dika
soedah kasi kita orang minoom ang-
goor keras.
6. [Tetapi^ada sekarang ini] dika
soedah kasi swatoe toenggool pada
orang jang takoot padamoe , akan
menjangkang itoe, dari krana kabe-
naran, Sela.
46
ZABOOR.
7. Soepaja segala orang katjin-
taanmoe djacli loepoot; kasi-lah kaig-
lasanclari tangannioe kanan, dan den-
gar-lah kita orang.
8. Allah soedah bafennan dalam
kasoeljiannja^ sebab itoe akoe akan
balorapat dari pada girang, akoe akan
membagi Sichem, dan akoe akan
mengoekoor lembah Succoth.
9. Gilead akoe poenja, danManas-
se akoe poenja, dan Efraim itoe ada
kakwasaiinnja kapalakoe^ Jehoeda
itoe ada pembagi titahkoe ;
10. Moab itoe tampajan-pemba-
soohankoe; kapada Edom akoe akan
memboewang sapatoekoe^ bersoerak-
soerak-lah krana akoe, he kamoe
Palestina.
11. Siapa-tah akan membawa
akoe kapada kota jang koewat? Sia-
pa-tah akan mengantar akoe sampe
kadalamEdom?
12. Boekan-tah dika djoega, ja
AUah , jang soedah memboewang ki-
ta orang? dan jang tiada kaloewar, ja
Allah, akan menjaritai bala tantara
perang kita orang?
13. Kasi-lah kita orang toeloon-
gan dari pada kasoesah&n ini ^ krana
kabaikan manoesia itoe tiada ber-
goena.
14. Dengan Allah kita orang akan
mendjadikan pakerdja gaga berani,
dan dia djoega akan mengincljak-
incljak segala moesooh kita orang.
MASMOOR JANG KA 61.
1 . [Swatoe masmoor] Daood, akan
penjanji besar, pada Neginath.
2. Ja Allah, dengar-lah tangisan-
koe, ingat-lah pada permintaankoe
3. Dari pada hoecljoong tanah
akoe batarejak kapadamoe, tatkala
hatikoe kapenoehan; hantar-lah akoe
kapada batoe karang, jang terlebih
tinggi padakoe.
4. Ilrana dika djoega soedah djadi
pertoeloongankoe, djadi swatoe me-
narah jang koewat di hadapan satroe.
5. Akoe akan berkampoeng dalam
taratakmoe sampe kekal ; akoe akan
meminta toeloong dan berlindoong
kabawah sajapmoe. Sela.
6. Krana dika djoega, ja AUah,
soedah mendengar percl jandjiankoe ,
dika soedah kasi [padakoe] poesaka
orangjang takoot pacla namamoe.
7. Dika akan menambah babrapa
hari kapada hari-hariradja; tahoonnja
akan ada saperti dari pada bangsa
sampe kapada bangsa.
8. Dia akan doedook pada salama-
lamanja di hadapan halarat Allah;
bersadiakan-lah kamoerahan dan ka-
benaran,soepaja dia memiarakandia.
9. Maka akoe akan menjanji mas-
moor pada namamoe sampe kekal,
soepaja akoe membajar perdjandjian-
koe, jang sehari-harinja.
MASMOOR 3A.m RA 62.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji besar, pada Jeduthun.
2. Boekan-tah djiwakoe diam pa-
da Ailah'? dari padanja itoe ada-lah
kaiglasankoe.
3. Boekan-tah dia itoe batoe-ka-
rangkoe, dan kaiglasankoe, dan tam-
patkoe jang tinggi? akoe tiada akan
bimbang banjak.
4. Barapa-lama-tah kamoe orang
akan berboewat bintjana melawan
saorang laki-laki? Sekalian kamoe
ini akan di boenoeh; kamoe akan
djadi saperti dinding lajak, saperti
tembook jang tertolak.
5. Dia orang berbitjara melainkan
akan menolak dia dari pada kating-
MASMOOR JANG KA 61, 62, 63.
47
giannja; dia orang soekapada djoesta^
dengan moelootnja dia orangkasi sla-
mat , tetapi dengan batin dia meng-
oetoeki. Sela.
6. Tetapi kau ini, lie djiwakoe,
diam-lah djoega kapada Allah , kara-
na dari padanja djoega ada-Iah peng-
arapankoe.
7. Boekan-tah dia itoe batoe-ka-
rangkoe, dan kaiglasankoe, dan tam-
patkoe jang tinggi? akoe tiada akan
bimbang.
8. Pada Allah ada kaiglasankoe
dan kamooliaankoe; batoe-karang
kakoewatankoe dan perlindoongkoe
itoe kapada Allah.
9. Pertjaja-Iah padanja pada se-
gala waktoe, he kaoom; toempahkan-
lah hati kamoe di hadapan dia; Allah
itoe ada swatoe lindoongan kita
orang. Sela.
10. Boekan-tah segala orang ke-
tjil itoe sia-sia, dan segala orang be-
sar itoe adadjoesta? djikaloe sama-
sama di timbang di dalam taradjoe,
dia orang ada terlebih ringan dari pa-
da sia-sia.
11. Djangan-Iah pertjaja pada
penganiajaan , dan pada rampasan
djangan kamoe djadi sia-sia-, cljika-
loe kakajaanmoe bertambah-tambah,
djangan menarooh hati padanja.
12. Sakali Allah soedah bafer-
man, doewa kali akoe socdah men-
dengar ini , jang kakwasaan itoe ada
Allah poenja.
13. Dan dika poenja, ja Maha Toe-
han , segala kamoerahan ; krana dika
djoega akan membalas pada sasao-
rang sakira-kira dengan perboewa-
tannja.
MASMOOR JANG KA G3.
1. Swatoe masmoor Daood, pada
tatkala dia ada di dalam hoetan Je-
hoeda.
2. Ja Allah, dika djoega adaAl-
lahkoe, pada dini hari akoe mentjari
dika, djiwakoe adahaoos kapadamoe,
dagingkoe ada berharap padadika,
di dalam swatoe tanah jang kering
dan lajip, jang tiada berajer.
3. Soenggoeh poon akoe soedah
memandang dika di dalam kasoe-
tjian, dengan melihat kakwasaanmoe
dan kamooliaanmoe.
4. Krana kamoerahanmoe ada le-
bih baik dari pada kahidoepan ; maka
bibirkoe akan mengoetjap hormat
padamoe.
5. Maka akoe akan memoedji pa-
damoe dalam pengidoepankoe; da-
lam namamoe akoe akan mendjoen-
djoong kadoewa tangankoe.
6. Djiwakoe saperti Soedah di
kennjangkan dengan pelan dan segala
kagemoekan ; dan moelootkoe akan
memoedji rame dengan njanji swara
bibir.
7. Djikaloe akoe ingat padamoe di
atas tilamkoe, maka pada perdjagaan
malam akoe ada beringat-ingat pa-
danioe.
8. Krana dika djoega soedah djadi
swatoe toeloongan bagikoe; dan di
bawah nawoong sajapmoe akoeakan,
njanji dengan rame.
9. Djiwakoelekat mengikoot dika,
tanganmoe kanan menoeloong akoe.
10. Tetapi dia orang itoejang tjari
meroesakkan djiwakoe, itoe akan da-
tang kadalam tampat boemi jang ter-
di-bawah.
11. Orang akan mengrebahkan
dia dengan tadjamnja pcdang; dia
orang nanti djadi bagian roebah-roc-
bah.
12. Tetapi radja akan girang ka-
pada Allah ; masing-masing jang ber-
48.
ZABOOR.
soempah demi dia akan raemoedji;
krana segala moeloot jang berkata
djoesta itoe akan di soempat.
MASMOOR JANG KA 6i.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji jDesar.
2. Dengar-lah, ja Allah, akan
swara dalarn pengadoewankoe^ pia-
rakan-lah pengidoepankoedari pada
katakootannja segala satroe.
3. Semboenikan-lah dirikoe dari
pada bitjara orang jang berboewat
djahat, dari pada haroe-hara orang
jang bakerdja kasalahan.
4. Jang menjasak lidahnja tadjam
saperti swatoe pedang, jang toedjoe-
kan perkataan pahit saperti anak pa-
nahnja.
5. Akan memanah orangjangadil
dalam tampat seraboeni; dengan le-
kas dia orang raeraanah dia,dan tiada
raerasa takoot.
6. Dia orang tetapkan dirinja pada
perboewatan jang djahat ; dia raeme-
gang bitjara akan menjamboenikan
djirat; dia berkata-kata ; siapa akan
melihatdia?
7. Dia orang tjari babrapa djenis
tipoe daja; sekali-kali dia orang
preksa barang jang boleh di preksa,
• sampe dalam batin laki-laki dan hati
jang maha-dalam.
8. Tetapi Allah dengan lekas akan
memanah dia orang itoe dengan anak
panah ; panggodanja soedah acla.
9. Maka lidah dia orangitoeakan
menjontok dirinja sendiri; sasaorang
jang meiihat dia akan oendoor dari
padanja.
10. Maka sekalian manoesia akan
takoot dan menghabarkanperboewa-
tanAIIah,dan pakerdjaannja dengan
mengarti kira-kirakan.
11. Orang adil akan soeka tjita
pada Maha Toehan, dan berharap ka-
padanja ; dan segala orang jang benar
hatinja nanti poedjikan.
MASMOOR JANG KA 65.
1. Swatoe masmoor Daood, swatoe
njanjian, akan penjanji besar. .
2. Njanji poedjian di Sion soedah
djadi di dalam soenji datang kapada-
moe,ja Allah; maka segala perdjan-
djian akan di bajar kapadamoe.
3. Dika ada dengar sembajang;
sekalian daging akan datang kapada-
moe.
4. Babrapa perkara kasalahan soe-
dah raenang atas dirikoe, [tetapij se-
gala kadoerakaan kita orang dika ada
damikan itoe.
5. Slamat-Iah dia itoe, jang dika
soedah pilih dan dekatkan, soepaja
dia meudiam di dalam kintalmoe;
kita orang akan di kennjangkan den-
gan kabaikan kabahmoe, dan dengan
segala kasoetjian isi maHgimoe.
6. Segala perkara jang menakoeti
dengan adil dika akan menjahoot pa-
da kita oraug, ja iillah kaiglasan kita
orang,ja pengharapan sekalian hoe-
djoong boemi, dan padaorangjang
ada djaho pada tepi laoot.
7. Dia jaug menetapkan segala
goenoong, terbabat dengan kakwa-
saanuja.
8. Diajang raenedoohkan gemoe-
rooh laoot, geraoerooh golombang-
golombangnja, dan roesoenja segala
kaoom.
9. Dan segala orang jang doedook
pada hoedjoong-hoedjoong takoot da-
ri pada tanda-landamoe ; dika boewat
barang jang kaloewar pada pagi dan
pada malam itoe bersoerak.
10. Dika menindjo boemi, dan tat-
MASMOOR JANG KA 64, 65, 66.
49
kaladikasoedahkerdjadiaitoeingin,
dika boewat dia kaja amat; soengi-
soengi Allah itoe penoeh dengan ajer;
manakala dika soedah sadiakan itoe
bagitoe, dika berboewat gandoom dia
orang tersadia.
11. Dika siramkan lanah jang ter-
nanggala; dika menoeroonkan itoe
pada aloeran-aloerannja ; dika lem-
bekkan itoe dengan tetes-tetes hoe-
djau; dika memberkati toemboeh-
toemboehannja.
12. Dikabermakotakantahoonka-
baikanmoe, dan segala langkah kaki-
moe maneteskan kagemoekan;
13. Soepaja segala pangonan di
hoetan soedah katetesan, dan segala
boekit soedah terbabat dengan kagi-
rangan.
14. Segala padang soedah terpake
dengan kawan-kawanbinatang, dan
segala lembah soedah tertoetoop
dengan gandoom ; dia bersoerak dan
lagi menjanji-njanji.
MiSMOOR JANG KA 66.
1. Swatoe njanjian, swatoe mas-
moor, akan penjanji besar. — Soerak-
soerak-lah pada AUah , he kamoe sa-
genap boeroi.
2. Njanji-lah masmoor hormat
akan namanja ^ kasi-lah hormat p^da
kamooliaannja.
3. Kata-lah kapada Allah: barapa
pengatakoetan adamoe pada perboe-
watanmoe ! oleh krana kabesaran ka-
wasamoe segala satroemoe akau poe-
ra-poera toendook kapadamoe.
4. Bijar sekalian isi boemi sembah
soedjood kapadamoe dan njanjikan
masmoor padamoe^ bijar dia orang
njanjikan masmoor pada namamoe.
Sela.
5. Mari-lah kamoe lihat
segala
perboewatan Allah ; perboewatan itoc
adanja maha mengatakoetipada anak-
anak manoesia.
6. Dia soedali oebahkan laoetan
mendjadi kering; dia orang soedah
berdjalan kaki menjabrang soengi
itoe ; di sana kita orang soedah men-
dapat girang dari padanja.
7. Dia menitah dengan kwasanja
pada salama-lamanja ; matanja ada
berdjaga pada segala orang kafir;
djangan kasi segala orang doeraka di
tinggikan. Sela.
8. Poedji-lah kamoe, he segala
oemat, Ailah kita orang; kasi-lah
dengar swara kahormatannja.
9. Jangmenarook djiwakita orang
dalam pengidoepan, dan tiada kasi
kaki kita orang berbimbang.
10. Krana dika soedah mentjoba
kita orang, ja Allah; dika soedah ha-
loesi kita orang saperti orang meng-
aloeskan perak.
1 1 . Maka dika soedah membawak
kita orang kadalamdjaring; dika soe-
dah mengikat sesak pinggang kita
orang.
12. Dika soedah soeroeh manoesia
menoenggang atas kapala kita orang,
dan kita orang soedah masook kada-
lam api dan kadalam ajer; tetapi di-
ka soedah mengaloewarkan kita
orang kapada tampat jang maleleh
dengan kasedapan.
13. Akoe akan pergi kadalam ka-
bahmoe dengan babrapa persemba-
han bakar-bakaran ; akoe akan bajar
padamoe segala niatkoe,
14. Jang bibirkoe soedah kaloe-
warkan, dan raoelootkoe soedah ka-
takan, tatkala hatikoe katakoetan.
15. Persembahan bakar-bakaran
binatang jaug bersoemsoem akoe
akan persembahkan padamoe, serta
dengan oekoop-oekoopan domba-
4
50
ZABOOR.
domba djantan ; akoe akan bersadia
lemboe-lemboe dan kambing djan-
tan. Sela.
16. Mari-Iah dengar, he kamoe se-
gala jang takoot pada Allah, maka
akoe akan bertjarita, apa jang- dia
soedah berboewat pada djiwakoe.
17. Dengan moelootkoe akoe soe-
dah batarejak kapadanja, dan dia di
tinggikan oleh lidahkoe.
18. Tjoba akoe soedah meman-
dang kasalahandengan hatikoe,tantoe
Maha Toehan tiada maoe mendengar.
19. Tetapi, sasoenggoehnja, Allah
soedah dengar^ dia soedah ingat pada
swara permintaankoe.
20. Segala poedji bagi Allah, jang
tiada melakoekan permintaankoe dan
kamoerahannja dari padakoe.
toemboehannja ; Allah, Allah kita
orang, akan memberkati kita orang.
8. Allah akan memberkati kita
orang, dan segala hoedjoeng boemi
akan takoot dia.
MASMOOR JANG KA 67.
1. Swatoe njanjianmasmoorakan
penjanji besar, di Neginoth.
2. Bijar-Iah Allah kasiankan kita
orang dan memberkati kita orang ;
bijar-Iah dia terangkan tjajanja pada
kita orang. Sela.
3. Soepaja orang di atas boemi
mengatahoewi djalanmoe^ [soepaja
orang tahoe] kaiglasanmoe di antara
sekalian orang katir.
4. Segala kaoom akan poedji di-
ka, ja Allah^ sekalian kaoom sa-
moewa akan poedji dika.
5. Segala bangsa akan mendjadi
girang dan bersoerak, sebab dika
akan mengoekoom segala kaoom
dengan sapatootnja; dan segala bang-
sa di atas boemi itoe , dika akan me-
noentoon dia. Sela.
6. Segala kaoom akanpoedji dika,
ja Allah; sekalian kaoom samoewa
akan poedji dika.
7. Tanah itoe kasi toemboeh-
MASMOOR JANG RA 68.
1. Swatoe masmoor, njanjian
Daood, akan penjanji besar.
2. Allah akan bangoon, segala sa-
troenja akan di sijar-sijarkan , dan
segala pembintjinja akan lari di ha-
dapannja.
3. Dika akan mengamboor dia
orang itoe, saperti asapjang teram-
boor.;; saperti lilin antjoor di moeka
api, orang doeraka akan hilang dari
hadapan Allah.
4. Tetapi segala orang adil akan
girang , dia orang akan balompat di
hadapan Allah dari padasoekatjita,
dan rame-rame dengan kagirangan.
5. Njanji-Iah bagi Allah, njanji-
lah masmoor bagi namanja; sadia-
kan-lah djalan pada jang menoeng-
gang pada padang jang rata, krana
namanja itoe Maha Toehan ^ dan ba-
lompat-Iah di hadapannja dari pada
kagirangan.
6. Dia itoe-Iah bapa segalaanak-
anak piatoe, dan swatoe hakim segala
orang boedjang parampoewan, Allah
dalam kadoedookan kasoetjiannja^
7. Swatoe Allah, jang mendoe-
dookkan segala orang soenji dalam isi
roemah tangganja; jang mengaloe-
warkan orang terpendjara dalam
balenggoe-balenggoe ; tetapi segala
orang doeraka doedook pada tampat
kering.
8. Ja Allah, pada waktoe dika
berangkat di hadapan segala kaoom-
moe, pada waktoe dika berdjalan
indjak dalam hoetan, Sela,
MASMOOR JANG KA 67, 68.
51
9. Maka liiidoe boemi itoe, lagi
bertiris langit itoe di hadapan Al-
lah, ini djoega Sinai, di hadapan
AUah, Allah orang Israĕl.
10. Dika soedah meniriskan hoe-
djan kamoerahan, ja Allah, dan dika
ini soedah manetapkan poesakamoe,
tatkala dia itoe ada lelah.
11. Kawanmoe ada doedook di
dalaranja ; dika soedah sadiakan itoe
dengan kabaikanmoe pada orang
miskien, ja AUah.
12. Maha Toehan soedah kasi
orang berkata; jang bertjarita dari
pada habar jang- baik, itoe swatoe
bala tantaja besar adanja.
13. Segala radja bala tantara soe-
dah lari ; dia orang- itoe soedah lari,
maka parampoewan jang- tinggal di
roemah soedah membagi rampasan
itoe.
14. Bijar sekali poon kamoe orang
berbaring di antara doea barisian ba-
toe-batoe, [maka kamoe akan djadi]
saperti sajap-sajap marapati, tersa-
poe dengan perak, dan boeloe-boe-
loenja dari pada amas koeningjang
teroekir.
15. Pada waktoe jangMaha kwasa
itoe mengamboorkan segala radja
jang ada di dalamnja, maka dia djadi
poetih saperti amboon di atas Tsal-
mon.
16. Goenoong Basan itoe ada goe-
noong Allah^ goenooog Basan itoe
goenoong jang
kok.
17. Krana apa kamoe balompat,
he kamoe goenoong-goenoong jang
berbongkok? Goenoong ini Allah
soedah soeka djadikan kadoedookan-
nja; lagi poon Maha Toehan akan
doedook di sana sampe salama-la-
manja.
18. Padati-padati AUah doea poe-
berbongkok-bong-
loh riboe adanja, riboe-riboenja itoe
ada berganda-ganda ^ Maha Toehaii
ada di antara dia orang itoe, swatoe
Sinai dengan kasoetjiannja.
19. Dika soedah najik kaatas,
dika soedah menawan tawanan bawa
pergi saraa-sama, dika soedah meng-
ambil babrapa kaanoegrahan [akan
membagi itoe] di antara manoesia;
soenggoeh poon lagi orangjangdoe-
raka akan doedook sertamoe, ja Toe-
han Allah!
20. Poedji-lah Maha Toehan^sa-
hari-hari dia kasi berkatnja atas kita
orang ^ Allah itoe ada kaiglasan kita
orang. Sela.
21. Allah itoe ada swatoe Allah
jang membagi kaiglasan sempoorna,
dan pada Maha Toehan, MahaToehan
itoe, ada swatoe toeloong^an dari pada
raaoot.
22. Dengan sasoenggoehnja Allah
akan mengantjoorkan kapala segala
satroenja , tangkorah jang beramboot
saorang jang berdjalan-djalan mela-
koekan kasalahannja.
23. Maha Toehan soedah bafer-
man : akoe akan mengambilkan dari
pada Basan, akoe akan raengambil-
kan dari pada dasar laoot.
24. Soepaja dika menjeloop kaki-
moe, ija lidah andjing-andjingmoe,
dari pada darah segala satroe, dari
pada sasaorang di antaranja.
25. Ja Allah, dia orang soedah
melihat segala perdjalananmoe, se-
gala perdjalanan Allahkoe dan Ra-
djakoe di dalam kasoetjian.
26. Segala orang penjanji berdja-
lan di hadapan, dan segala orang
miaga boenji-boenjian di balakang,
maka pada tengah-tengah segala
anak dara jang bermajin gendang.
27. Poedji-lah Allah, Maha Toe-
han itoe, dalam sekalian perkoera-
4*
52
ZABOOR.
poolan , he kamoe akar jang terbit
dari pada Israĕl.
28. Di sana ada Benjamin jang
bongsoe, jang menitah segala orang
itoe , segala pangoeloe tanah Jehoeda
[dengan] perkoempoolannja, dan se-
gala pangoeloe Zebulon dan segala
pangoeloe NaftaH.
29. Allahmoe soedah berpesan
kakwasaan padamoe^ kwasakan-lah,
ja Allah, barang jang dika soedah
kerdjakan pada kita orang!
30. Oleh krana kabahmoe di Je-
rusalem, segala radja-radja akan
membawa persembahan padamoe.
31. Maki-lah akan segala bina-
tang jang kesit di boeloh-boeloh ,
akan perhimpoenan lemboe-lemboe
djantan, dengan lemboe-lemboe
moeda segala kaoom, [dan] akan
orang jang bertalook dengan mem-
bawa kepeng-kepeng perak ; dia soe-
dah mengamboorkan segala bala,
jang soeka berperang.
32. Babrapa oetoesan bangsawa
akan datang dari tanah Mitsir; isi
negri orang kodjah dengan le-
kas akan bertadah tangan kapada
Allah.
33. He kamoe segala karadjaan
boemi, njanji-lah akan Allah; njanji-
lah masmoor akan Maha Toehan.
Sela.
34. Jang menoenggang toeng-
gangan dalam langit atas saloerooh
langit , jang dari pada awal zaman ;
ingat-Iah, dia kasi swaranja, swatoe
swara jang kwasa.
35. Kwasakan-Iah pada Allah ; ka-
tinggiannja ada di atas orang Israĕl,
dan kakwasaannja ada terdiatas pada
awan jang tertinggi.
36. Ja Allah, dika Maha menga-
takoeti adanja dari dalam kasoetjian-
moe; Allah orang Israĕl, dia-Iah
jang mengasi koewat dan kwasa pa-
da kaoom^ poedji-Iah Allah.
MASMOOR JANG RA 69.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji besar, pada Schoschannim.
2. Lepaskan-Iah akoe, ja Allah,
krana ajer soedah datang sampe pada
djiwa.
3. Akoe soedah tanggelam kada-
lam loempoor jang tiada berdasar,
di mana orang tiada boleh berdiri;
akoe soedah masook kadalam ajer
jang dalam , dan bandjir soedah me-
noedoong akoe.
4. Akoe soedah tjape dari pada
batarejakkoe, garonggongkoe soe-
dah djadi serak, matakoe soedah
djadi letih, serta akoe berharap ka-
pada Allahmoe.
5. Orang jang membintji akoe
tiada dengan perkaranja ada terlebih
banjak dari pada segala ramboot ka-
palakoe; satroe-satroejang mentjari
memboenoeh akoe , tiada dengan
perkara jang benar, itoe soedah men-
djadi keras; barang jang akoe tiada
mengrampas , dengan sakoetika djoe-
ga haroos akoe kombalikan.
6. Ja Allah, dika dj oega mengenal
kabodaankoe, dan segala salahkoe
tiada tersemboeni dari padamoe.
7. Djangan-lah di boewat maloe
orang jang meuanti padamoe, oleh
krana akoe, ja Maha Toehan, Toe-
han sekalian bala tantara; djangan-
lah di boewat maloe orang jang men-
tjari padamoe, oleh krana akoe, ja
Allah orang Israĕl.
8. Sebab dari krana dika akoe
menanggoong katjelaan; permaloe-
wan soedah menoedoengi moekakoe.
9. Akoe soedah djadi saorang
MASMOOR JANG KA 69.
53
asing pada soedarakoe, laki-laki
jang tiada mengenal anak-anak
iboekoe.
10. Kraua sebab akoe radjin akan
kabahmoe akoe soedah antjoor, dan
katjelaan segala orangjang menjela
dika itoe soedah djatooh atas dirikoe.
11. Dan akoe soedah menangis
dalam berpoewasa djiwakoe; tetapi
itoe soedah djadi babrapa pertjelaan
padakoe.
12. Maka akoe soedah mengena-
kan swatoe karong akan pakejankoe^
tetapi akoe soedah djadi swatoe per-
oepamanja perkataan pada dia orang
itoe.
13. Orang jang doedook pada
pintoe gerbang mengamelakan akoe^
maka akoe soedah djadi swatoe per-
majinan pada orang jang minoom
minooman keras.
14. Tetapi hal dari padakoe, sem-
bah soedjoodkoedatangkapadamoe,
ja Maha Toehan; ada swatoe masa
karelaan, ja Allah , oleh kabesaran
kamoerahanmoe ^ sahoot-lah kapa-
dakoe oleh kranasatia kaiglasanmoe.
15. Tarik-lah dirikoe dari dalam
loempoor, dan djangan kasi akoe
tanggelam; bijar-lah akoe ini ter-
poengoot dari pada pembintjikoe dan
dari pada ajer jang dalam.
16. Bijar-lahbandjirnja ajer itoe
djangan menoedoong akoe , dan
djangan dalaranja manelan akoe, dan
djangan prigi menjoembat moeloot-
nja di ataskoe.
17. Sahoot-lah kapadakoe, ja Ma-
ha Toehan , krana kamoerahanmoe
itoe ada baik ^ pandang-lah dirikoe
ini tjara lahmatmoe jang besar itoe.
18. Dan djangan semboenikan si-
falmoe dari pada hambamoe, krana
katakoetan ada padakoe; lekas-lah,
sahoot-lah kapadakoe.
19. Dekat-Iah pada djiwakoe, te-
boos-lah dia, dan mardikakan-Iah
akoe oleh krana satroe-satroekoe.
20. Dika djoega mengenal katje-
laankoe, dan kamaloewankoe, dan
kawirangankoe^ segala kasesakkan-
koe ada di hadapanmoe.
21. Pertjelaan ini soedah pitjah-
kanhatikoe,dan akoe ini sangatlelah^
maka akoe ada menanti kasajangan
hati, hanja poon tiada; dan pada
pengiboeran, hanja tiada mendapat
dia.
22. Soenggoeh poon dia orang
soedah kasi ampidoe akan maka-
nankoe , dan dalam aoskoe dia orang
soedahkasi minoom tjoeka padakoe.
23. Baik-Iah medja dia orang
djadikan swatoe djirat di hadapan
dia orang, dan djadikan swatoe pi-
kat akan pembalas jang sempoorua.
24. Bijar mata dia orang mendjadi
gelap, soepaja dia orang djangan
melihat; dan boewat-Iah pinggaug
dia orang sanantiasa berlenggok-
leuggok.
25. Toempahkan-Iah amarahmoe
atas dia orang itoe, dan bijar ka-
pauasauuja amarahmoe meuangkap
dia oraug.
26. Koesootkan-lah maligi dia
oraug , dan dalam taratak dia orang
djaugau-Iah ada meudoedooki.
27. Krana dia oraug meugambat
oraug jaug dika soedah poekool, dau
berbitjarakau kapajahannja segala
orang jaug terkeua loeka dari pa-
damoe.
28. Tambahi-Iah salah pada ka-
salahaunja, dan djaugan sampekan
dia akan beroleh kaadilanmoe.
29. Bijar-Iah dia orang itoe di
hapooskan dari pada kitab kahidoe-
pan, dan djangan ikoot tersoerat
(leugan oraug adil
54
ZABOOR
30. Tetapi akoe ini pajah terkena
kasakitan ^ bijar kaiglasanmoe, ja Al-
lah , menarook akoe kapada tampat
jang tinggi.
31 . Akoe akan memoohakan nama
Allah dengan njanjian, dan dengan
soekoor membesarkan dia.
32. Maka itoe-lah ada sedap pada
Maha Toehan lebih dari pada lemboe
[atawa] lemboe moeda, jangbertan-
dook, jang berbagi-bagi koekoenja.
33. Orang jang lemah hatinja se-
dang soedah melihat itoe akan men-
djadi girang^ dan segala he kamoe
jang mentjari Allah, hati kamoe ^kan
hidoop.
34. Krana Maha Toehan ada men-
dengar akan segala orang miskien,
dan dia tiada menjela segala orang-
nja jaug berbalenggoe.
35. Baik-lah langit dan boemi
memoedji dia^ segala laoot, dan sa-
kalian barang jang bergerak di da-
lamnja itoe.
36. Krana Allah akan malepaskan
Sion , dan beroesah segala kota Je-
hoeda ; dan di sana dia orang akan
doedook dan berpoesaka itoe.
37. Dan segala benihhamba-ham-
banja akan berpoesaka itoe , dan se-
kaban orang jang tjinta pada nama-
nja itoe akan doedook di sana.
MASMOOR JANG KA 70.
1. Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar, akan mengingatkan.
2. Lekas-lah, ja Allah, akanme-
loepootkan akoe; ja Maha Toehan,
kapada toeloongankoe.
3. Bijar-lah dia orang maloe dan
terkena sangat kamaloewan, jang
soedah mentjari djiwakoe; bijar-lah
dia orang itoe teroesir kabalakang
dan di boewat maloe, jang soeka
akan kadjahatankoe.
4. Bijar-lah dia orang itoe oendoor
kabalakang akan pembalasnja segala
kamaloewannja, jang mengatakan:
hedja, hedja!
5. Bijar-lah rame-rame dan ber-
girang kapadamoe segala orang jang
mentjari dika •, bijar-lah segala orang
jang tjinta akan kaiglasanmoe itoe
sanantiasa berkata: Allah djoegajang
di besarkan.
6. Tetapi akoe ini ada pajah dan
miskien ; ja Allah , lekas-lah datang
kapadakoe^ dika djoega penoeloong-
koe dan pengloepootkoe; ja Allah-
koe, djangan-Iah lama.
MASMOOR JANG KA 71.
1. Akoe berharap kapadamoe, ja
Maha Toehan ^ djangan-lah kasi akoe
di permaloekan pada salama-lamanja.
2. Poengoot-lah akoe dengan kaa-
dilanmoe, dan loepootkan-lah diri-
koe; tilingkan-Iah koepingmoe ka-
padakoe dan lepaskan-lah akoe.
3. Djadi-Iah padakoe akan swatoe
batoe karang akan mendiami di da-
lamnja , akan sanantiasa masook ka-
sana; dika soedah bertitahakan ma-
lepas akoe, krana dika djoega batoe-
karangkoe dan kotakoe.
4. Ja Allah, loepootkan-Iah diri-
koe dari pada tangan segala orang
doeraka, dari pada tangan orang jang
melakoekan poetar balik, danjang
kaangkoewan.
5. Krana dika djoega jang akoe
menantikan, ja Toehan, ja Toehan;
pengharapankoe dari jDada kamoe-
daankoe.
6. Akoe soedah bersender pada-
moc dari pada peroot djoega^ dari
MASMOOR JANG KA 70, 71, 72.
55
pada kalboe boekoe djoega dika ini
ada toeloortgankoe ^ poedjiankoe sa-
nantiasa ada dari padamoe.
7. Pada orang- banjak akoe soedah
djadi saperti swatoe kaheranan; te-
tapi dika djoega toeloongankoejang
keras.
8. Bijar-lah moelootkoe terisi pe-
noehdengan poedjianmoe, pada sa-
genap hari dengan memooliakan pa-
damoe.
9. Djangan-lahmemboewangakoe
dalam waktoe katoewaankoe ; dan
djangan meninggal akoe, djikaloe
koewatkoe ilang.
10. Krana segala satroekoe ada
berkata-kata dari padakoe, dan se-
galaorangjang mengadang djiwakoe
ada berbitjarakan sama-sama ;
11. Katanja: Allahsoedahmening-
galkan dia •, boeroe-lah dan tangkap-
lah dia , krana soedah tiada perlepa-
san lagi.
12. Ja AUah, djangan-lah djaho
dari padakoe; ja Allah, lekas-lah
dika menoeloong akoe.
13. Bijar-lah dia orang itoe ber-
maloe, bijar-lah dia orang itoe an-
tjoor, jang melawan djiwakoe; bijar-
lah dia orang itoe tertoedoong den-
gan kamaloeAvan dan katjelaan, jang
mentjari kadjahatankoe.
14. Tetapi sanantiasa akoe ini
akan berharap, dan lebih lagi akoe
akan membesarkan segala kapoedji-
anmoe.
15. Moelootkoe akan bertjarita
kaadilanmoe, dan pada sagenap hari
kaiglasanmoe, sedang poon akoe ti-
ada taoe bilangannja.
16. Akoe akan pergi dengan ka-
kwasaan Maha Toehan; akoe akan
berhabar kaadilanmoe sendiri.
17. Ja Allah, dika soedah adjar
akoe dari pada moedakoe, maka
sanipe pada sekarang ini akoe tjerila-
kan kaherananmoe.
18. Sebab itoe lagi, sedang soedah
datang katoewaiinkoe dan oebankoe,
djangan-lah meninggalkan akoe, ja
Allah', sampe akoe habis berhabar
perboewatan tanganmoe pada bangsa
ini, dan kakwasaanmoe pada sekalian
toeroonan jang nanti datang.
19. Lagi poon kaadilanmoe, ja
Allah, itoe sampe katinggi, ja dika
djoega jang soedah kerdjakan ba-
brapa perkara jang besar ; ja Allah ,
siapa-tah sasamamoe ?
20. Soenggoeh poon dika djoega ,
jang soedah kasi lihat padakoe ba-
brapa katakoetan dan kadjahatan,
akan mengidoopkan akoe lagi, dan
akan menarik akoe lagi dari dalam
dasar boemi.
21. Dika djoega akanmenambah
lebih kabesarankoe , dan saidarnja
mengiboor akoe.
22. Lagi poon akoe akan poedji
padamoe dengau pakakas boenji-
boenjian, pada satiaraoe, ja Allah ;
akoe akan njanji masmoor padamoe
dengan ketjapi, ja kasoetjian IsraĕL
23. Bibirkoe rame bersoerak-soe-
rak , manakala akoe njanji masmoor
padamoe, serta dengan djiwakoe,
jang dika soedah teboos itoe.
24. Lagi poon lidahkoe akan ber-
kata-kata kaadilanmoe pada sagenap
hari ; krana dia orang soedah maloe,
krana dia orang soedah djadi kawi-
rangan, jang mentjari djahatkoe.
MASMOOR JANG KA 72.
1. Akan Soleiman. — ■ Ja Allah,
kasi-lah hockoom-hoekoommoe ka-
pada radja, dan kaadilanmoe akan
anak radja.
2. Maka dia akan mengoekoomi
56
ZABOOR.
kaooramoe dengan adil, dan segala
hambamoe jang teraniaja dengan
benar.
3. Sekalian goenoong' akan mem-
bawa dami kapada kaoom itoe, lagi
poon segala boekit, dengan adil.
4. Dia akan mengoekoomkan se-
gala orang jang teraniaja di antara
kaoom itoe^ dia akan maneboosse-
gala anak orang miskien, dan meng-
antjoorkan segala orang jang meng-
aniaja itoe.
5. Dia orang itoe nanti takoot ka-
padamoe, salama matahari dan boe-
lan ada, dari pada bangsa sampe
kapada bangsa.
6. Dia akan toeroon saperti hoe-
djan di atas padangjangberoempoot,
saperti tetes ajer jaijg membasahkan
boemi.
7. Pada hari-harinja orang jang
adil akan bertoemboeh dengan ka-
banjakan dami, sarape boelan tiada
ada lagi.
8. Dan dia akan menitah dari
pada laoot sampe kapada laoot , dan
dari pada soengi sampe kapada hoe-
djoong boemi.
9. Segala orang jang baroemah
pada tampat jang kakeringan akan
berdekoong di hadapannja , dan se-
gala satroenja akan mendjilat aboe.
10. Radja-radja Tarsis dan segala
poelau akan bawa persembahan; ra-
dja-radja Scheba dan Seba akan me-
njampekan hormat pemberiannja.
1 1 . Soenggoeh poon segala radja-
radja akan toendook soedjoodpada-
nja; sekalian orang kafir akan ber-
hamba padanja.
12. Krana dia akan menoeloong
orang miskien jang batarejak, sebagi
lagi orang jang teraniaja dan orang
jang tiada ampoenjai toeloongan.
13. Dia akan mengampoeni pada
segala orang miskien dan orang jang
kakoerangan, dan lepaskan segala
djiwa orang jang berkakoerangan.
14. Dia nanti meloepootkan se-
gala djiwa dia orang itoe dari pada
paksa tipoe daja; dan segala darah
dia orang itoe ada terhendak pada
matanja.
15. Maka dia akan hidoop, dan
orang akan kasi padanja amas dari
pada Scheba, dan sanantiasa orang
akan memintakan akan dia , pada sa-
genap hari orang akan memoedji sa-
lamat akan dia.
16. Djikaloe ada saganggam gan-
doompadatanah atas hoedjoong goe-
noong-goenoong , maka boewahnja
akan gemaratak saperti Libanon; dan
isi kota akan berboenga-boenga sa-
perti sajoor-sajooran tanah.
17. Namanja akan tinggal sampe
salama-lamanja; bagitoe lamasaperti
matahari ada, namanja akan di tetap-
kan dari pada anak tjoetjoe sampe
kapada anak tjoetjoe; dan dia orang
itoe sebab dia akan beroleh berkat ;
sekalian orang kahr akan menjeboot
dia slamat.
18. Terpoedj i-lah Allah Maha Toe-
han, Allah orang Israĕl, jangmela-
jinkan dia djoega berboewat barang
kaheranan.
19. Dan terpoedji-lah nama ka-
mooliaannja sampe salama-lamanja,
dan saloerooh boemi terisi-lahpenoeh
dengan kamooHaannja , Amen, ija
Amen.
20. Maka poetoos sembajang Da-
ood , anak laki-laki Isai.
MASMOOR JANG RA 73.
1. Swatoe masmoor Asaf. — Boe-
kan-tah Allah ada baik pada orang
MASMOOR JANG KA 73.
57
Israel , pada orang jang bersih ha-
tinja ?
2. Tetapi hal dirikoe, koerang
sadikit kakikoe ini soedah sirapang,
langkuhkoe soedah terlandjoor.
3. Krana akoe soedah dengki pada
orang bodo , melihat orang doeraka
ada dami.
4. Krana tiada barang pengikat-
nja sampe kapada raaootnja, dan koe-
waitnja itoe ada segar.
5. Dia orang itoe tiada bersoesa
saperti orang lajin, dan tiada tergoda
dengan manoesia jang lajin-lajin.
6. Sebab itoe kakotjakkan mem-
boelat dia saperti rante; kapaksaan
menoedoong dia saperti pakejan.
7. Mata-matanja itoe raoengkil
dari krana gemooknja; diaitoeber-
djalan lebih dari pada segala kira-
kiraan hati.
8. Dia orang itoe peras [segala
orang], dan dengan djahatnja ber-
kata aniaja; dia orang berkata den-
gan nafsoe jang tinggi.
9. Moeloot dia orang itoe melawan
sorga ; dan hdahnja berlakoe di atas
boemi.
10. Sebab itoe kaoomnja datang
kapada hal ini , sedang di toempah
kapadanja saperti [satjawan] ajer
jang penoeh,
11
tah Allah mengatahoewi itoe? apa-
tah ada kapintaran pada jang Maha
tinggi itoe?
12. Lihat-Iah orang jang doeraka
itoe adanja:^ sedang poon bagitoe dia
mendapat senang dalam doenia ini ,
dan dia orang bertambahkan banjak
artanja.
13. Boekan-tah pertjoemah sadia
akoe soedah soetjikan hatikoe, dan
soedah membasooh tangankoe soetji
dari pada salah?
Maka dia berkata : bagimana-
14. Sedang poon pada sagenap
hari akoe ini ada tergoda, dan seksa-
koe ada pada tiap-tiap pagi hari.
15. Djikaloe akoe nanti berkata:
akoe lagi akan berkata bagitoe^ ingat-
lah , soenggoeh akoe berboewat tia-
da satia kapada bangsa anak-anak
kamoe.
16. Tetapi akoe soedah berlikir
akan mengarti pada hal itoe ; [hanjaj
soesah-lah pada raatakoe.
17. Sampe akoe masook dalam •
kasoetjian Allah , dan mengarti pada
kasoeclahan dia orang.
18. Boekan-tah dika tarook dia
orang itoe pada tampat-tarapat jang
litjin, dan dika djatoohkan dia pada
kabinasaan?
19. Bagimana tingkas dia orang
itoe djadi karoesakan! sarape pada
adjal kasoedahannja , soedah ilang
dari krana terkedjootan!
20. Saperti swatoe mimpian ko-
median dari pada bangoon; waktoe
ini dika djaga, ja Maha Toehan, maka
dika akan menjela roepanja.
21. Mana kala hatikoe maroewap,
dan tergerak gagindjalkoe,
22. Tatkala itoe akoe bodo, dan
tiada taoe apa-apa; saperti saĕkor
binatang besar akoe ada padaraoe.
23. Maka sanantiasa akoe akan
ada sertapadamoe; dika soedah me-
megang tangankoe kanan.
24. Dika akan mengantar akoe
dengan bitjara adjaranmoe, danko-
median dika akan mengambil akoe
masookkan kadalam kamooliaiin-
moe.
25. Siapa-tah lagi ada padakoe
di dalam sorga? lajin daripadamoe
tiada barang apa jang akoe soeka di
atas boemi.
26. Ramak-lah dagingkoe dan ha-
likoe lemah, maka Allah djoega ada
58
ZABOOR.
batoe karang ha tikoe , dan bagiankoe
pada salama-lamanja.
27. Krana, lihat-lali, oraug jang
djaho dari padamoe akan hilang;
dika menoempas segala orang jang
berzina dari padakoe.
28. Tetapi hal dari padakoe ini,
ada baik jang akoe dekat pada Allah;
akoe tarook pengharapankoe pada
Maha Toehan, akan bertjarita segala
peiboewatanmoe.
MASMOOR JANG KA 74.
1 . Swatoe pengadjaran akan Asaf.
— Ja Allah, krana apa-tah dika
boewang sampe kekal? [Kranaapa-
tah] asap amarahmoe akan melawan
kambing domba goembalaanmoe.
2. Ingat-lah pada perkoempoo-
lanmoe, jang dika soedah dapat dari
dahoeloe kala ; akan toengkat poesa-
kamoe , jang dika soedah maneboos
itoe; akan goenoong Sion, jang dika
soedah doedooki.
S. Angkat-lah kakimoe kapada
kabinasaan kekal^ satroe soedah bi-
nasakan sekalian dalam kasoetjian.
4. Segala moesoohmoe soedah
mendaroong pada tengah-tengah
tampat perkoempoolanmoe ; dia
orang soedah menarook tanda-tan-
danja akan tanda-tanda.
5. Masing-masing itoe soedah ka-
kenalan, saperti orang jang raen-
djoendjoong kampak kapadapohoon-
pohoon kajoe jang tebal.
6. Bagitoe-lah dia orang itoe se-
karang soedah menoembook pitjah
segala oekirannja sama-sama, dengau
kampak dan pemoekool besi.
7. Dia orang itoe soedah menarook
api pada kasoetjianmoe; dia orang
soedah menginakan kadiaman nama-
nioe dan di ratakan dengan boemi.
8. ])ia orang iloe soedah berkata
dalam hatinja: bijar-lah kita orang
sama-sama merampas habis; dia
orang itoesoedah membakar sekalian
tampat perkoempoolan Allah, jang
ada dalam negri.
9. Kita orang tiada melihat tanda-
tanda kita orang; dau tiada nabi lagi,
dan tiada saorang jang baserta kita
orang , jang tahoe barapa lama.
10. Barapa lama lagi, ja Allah,
segalasatroe akan menjela? Apa-tah
moesooh akan mengapaskan nama-
moe sampe kekal?
11. Krana apa dika membalikan
tanganmoe , soenggoeh poon tan-
ganmoe kanan? Tarik-Iah itoedari
dalam pangkoemoe , habiskan-lah
djoega.
12. Sekali poon bagitoe Allah
djoega radjakoe adanja dari dahoeloe
kala, jang melakoekan paneboosan
pada tengah-tengah boemi.
13. Dika djoega soedah membelah
laoot dengau kawasamoe; dika djoega
soedah memitjahkan kapala-kapala
naga di dalam ajer.
14. Dika djoega soedah mera-
mookkan kapala-kapala Leviathan;
dika soedah kasi dia djadi makanan
pada kaoom jang ada pada tampat
kering.
15. Dika djoega soedah membelah
[batoe karang] mendjadi soembar
dan sarokan; dika djoega soedah
mengeringkan soengi-soengi jang
besar.
16. Dika jang poenja siang, lagi
dika jaug ampoenja malam; dika
djoega soedah bersadia terang dan
matahari.
17. Dika dj oega soedah menarook
sekalian tepi boerai;moesim timoor
dan barat itoe-Iah dika djoega soedah
roepakan.
MASMOOR JANG KA 74, 75, 76.
59
18. Ingat-lah hal ini: satrocsoe-
dah meujela MahaToehan, dan kaoom
bodo soedah mengapaskan nama-
moe.
19. Dan djangan-lah kasikan dji-
\va boeroongmoe tekoekoer pada bi-
natang jang kesit :, djangan-lah loepa
sampe kekal pada kaoommoe jang
teraniaja.
20. Pandang-lah pada perdjan-
djian itoe; krana segala tampat jang
gelap di dalam negri ada penoeh
dengan roemah pamaksa.
21. Djangan-lah kasi orang jang
teraniaja poelang dengan maloe;
bijar-lah orang jang malarat dan
raiskien memoedji namamoe.
22. Bangoon-lah, ja Allah, berban-
tah pada perbantahanmoe ^ ingat-lah
pada pertjelaan [jang di boewat] pa-
damoe oleh orang bodo pada sagenap
hari.
23. Djangan-lah loepa akan swara
satroe-satroemoe; soerak orangjang
ada berdiri melawan padakoe san-
tiasa ada najik lebih.
MASMOOR JANG KA 75.
1. Akan penjanji besar, Al-ta-
scheth; swatoe rnasmoor, swatoe
njanjian, akan Asaf.
2. Kita orang poedji dika, kita
orang memoedji sebab namamoe de-
kat^ orang tjeritakan perboewatan-
moejangheran.
3. Djikaloe akoe tarima pangkat
jang soedah di tanloekan itoe, maka
sekali-kali akoe akan raengoekoomi
dengan sabenar-benarnja.
4. Terantjoor-lah negri itoe,dan
segala orang jang mendoedooki :; [te-
tapi] akoe soedah raenatapkantijang-
tijangnja. Sela.
5. Akoesoedah berkatapadaorang
jang sasar: djangan-lah sasar^ dan
pada orang jang doeraka: djangan-lah
meninggikan tandook.
6. Djangan meninggikan tandook-
moe kaatas; dan djangan berkata-
kata denganleher kakoe.
7. Krana katinggianitoe tiadadari
pada timoor, atawa dari pada barat,
atawa dari pada hoetan;
8. Tetapi Allah ada hakim; satcn-
gah orang dia rendahkan, dan saten-
gah orang dia tinggikan.
9. Krana pada tangan Maha Toe-
han ada swatoc tjawan, dan ajcr ang-
goornja itoe ada boetak,pcnoeh dcn-
gan tjampoeran, dan dia menocwang
dari padanja itoe; tetapi sekahan
orang doeraka di atas bocmi akan
mengocjoop minoom habis scgala
boctaknja.
10. Maka pada salama-lamanja
akoe akan berhabarkan itoc^ akoe
akan menjanji masmoor pada AUah
Jakoob.
11. Dan akoc akan potongscka-
lian tandook orang doeraka; scgala
tandook orang adil itoc akan di ting-
gikan.
MASMOOR JANG KA 76.
1 . Swatoe masmoor, njanjian Asaf,
akan penjanji besar, di Neginoth.
2. Allah socdah tcrkcnal di dalam
Jehoeda , namanja ada besar dalam
Israĕl.
3. Dan di dalam Salem ada tara-
taknja, dan kadoedookannja di da-
lam Sion.
4. Di sana dia socdah pitjahkan
scgala panah jang mcnjala dari pada
gandewa, dan parisi dan pedang dan
perang. Scla.
5. Dika ini ada tcrlebih tinggi dan
moolia dari j)ada goenoongrampasan.
60
ZABOOR.
6. Orang jang berani hatinja itoe
terrampas ; dia orang soedah meng-
antook dengan tidoornja; dan segala
laki-Iaki jang gaga berani tiada ber-
oleh dapat tangannja.
7. Oleh krana pamakimoe, ja Al-
]ah Jakoob, segala koeda dan padati
sama-sama soedah tanggelam di da-
lam tidoor.
8. Dika djoega, ada Maha menga-
takoeti dika djoega; maka siapa-tah
akantahan di hadapanmoejdari pada
waktoe amarahmoe?
9. Dika soedah kasi dengarswa-
toe hoekoom dari pada langit • maka
isi boemi takoot, dan djadidiam;
10. Tatkala Allah berdiri akan
mengoekoom, akan malepas sekalian
orang jang lemah hatinja di atas
boemi. Sela.
11. Krana amarahnja manoesia
akan membawa poedji padamoe ; se-
gala sisa amarah itoe dika akan
menahan.
12. Boewat-lah djandjian dan ba-
jar-lah itoe pada Maha Toehan, Allah
tamoe,lie sekalian orangjangmeng-
idari dia ^ bijar-lah dia orang mem-
bawa persembahan akan jang Maha
mengatakoeti ;
13. Jang memotong segala njawa
pangoeloe saperti toendoon anggoor,
jang Maha mengatakoeti pada segala
radja-radja di atas boemi.
. MASMOOR JANG KA 77.
1. Swatoe masmoor Asaf, akan
penjanji besar, pada Jeduthun.
2 . S warakoe ada terhantar kapada
Allah, dan akoe batarejak; swarakoe
ada terhantar kapada Allah, maka
dia akan tilingkan koeping padakoe.
3. Pada hari kasoesahankoe akoe
tjari Maha Toehan; tangankoe ada
terboeka kantjang pada malam , dan
tiadadiam; djiwakoe tiada maoe akan
di hiboorkan.
4. Akoe ingat pada Allah, maka
akoe batarejak kaloot, serta akoe
berkira-kira , maka rasa njawakoe
ilang. Sela.
5. Dika tegarkan matakoe ber-
djaga; akoe djadi terkedjoot dan ti-
ada kata-kata.
6. Akoe soedah berhkir pada hari
dahoeloe kala, segala tahoon awal
zaman.
7. Akoe soedah ingat pada per-
majinan ketjapikoe, pada malamsoe-
dah koekira-kira dalam hatikoe, dan
njawakoe soedah pareksa.
8. Masa-tah Maha Toehan akan
memboewang pada salama-Iamanja ?
dan tiada akan baik boedi lagi?
9. Berhenti-tah kamoerahannja
sampe salama-lamanja? soedah-tah
habis perdjandjian itoe dari pada
bangsa datang kapada bangsa?
10. Apa-tah Allah soedah loepa
mengasiani ? apa-tah dia soedah toe-
toop segalaragmatnjaoleh amarah?
Sela.
11. Komedian akoe berkata: hal
ini boewat soekar dirikoe, tetapi tan-
gan kanan jang Maha tinggi beroe-
bahkan hal ini.
12. Akoe akan ingat padasegala
perboewatan Maha Toehan; soeng-
goeh poon akoe akan ingat pada se-
gala kaherananmoe dari pada dahoe-
loe kala ;
13. Dan akan ikoot sekalianper-
boewatanmoe, dan mentjaritakan se-
gala pakerdjaanmoe.
14. Ja Allah, djalanmoe ada di
dalam kasoetjiau; siapa-tah AUah
besar saperti Allah ?
15. Dika djoega Allah iloe, jang
berboewat perkara kaheranan; dika
MASMOOR JANG KA 77, 78.
61
soedah bertahoekan kwasamoe di an-
tara segala kaoom.
16. Dika soedah maueboos kaoom-
moe dengan langanmoe, ija-itoese-
gala anak Jakoob dan Joesoof. Sela.
17. Segala ajer soedah melihat
dika, ja Allah, segala ajer soedah
raelihat dika , dia soedah gametar ;
lagi poon segala dasar soedah ber-
gerak.
18. Segala awan jang gelap soe-
dah menoewang ajer; segala awan
jang sapaling tiuggi soedah kasi swa-
ra ; lagi poon panahmoe terbang.
19. Goentoormoeberboenjidalam
saidarnja; segala kilap soedah mane-
rangkan doenia; boemi soedah ber-
gerak dan gametar.
20. Pada laoot ada-lah djalan-
moe, dan loeroongmoe ada-Iah pada
ajer jang besar, dan tanda kakimoe
tiada kakenalan.
21 . Dika soeda mengantar kaoom-
moe, saperti sakawan domba-domba,
oleh tangan Moesa daa Haroen.
MASMOOR JANG RA 78.
1. Swatoe peladjaran Asaf. — He
kaoomkoe, ambil-lah peladjarankoe
pada koepingmoe; tilingkan-Iah koe-
ping kamoe orang kapada perkataan
moelootkoe.
2. Akoe akan memboeka moe-
lootkoe dengan bcrkata; akoe akan
menoewang babrapa perkara jang
tersemboeni dari pada dahoeloe kala;
3. Jang kita orang soedah dengar,
dan tahoe dia itoe, dan bapa kita
orang soedah bilang hal itoe pada
kita orang.
4. Kita orang tiada akan semboe-
nikan itoe dari pada anak-anaknja,
dari pada bangsa jang komedian akan
datang; serta tjaritakan kapoedjian
Maha Toehan , dan kwasanja dan ka-
heranannja , jang dia soedah ber-
boewat.
5. Krana dia soedah berdirikan
swatoe kasaksian pada Jakoob, dan
soedah menarook swatoe toretpada
Israĕl, jang dia soedah titahkan pada
bapa-bapa kita orang, jang dia akan
habarkan itoe pada anak-anaknja ;
6. Soepaja bangsa jang akan ko-
median datang mengatahoewi itoe,
ija-itoe anak-anak jang nanti diijer-
anakkan ; [soepajadia orang] berdiri,
dan berljarita pada anak-anaknja;
7. Dan soepaja dia orang raena-
rook pengharapannja kapadaAIIah,
dan djangan loepa pada perboewatan
Allah, hanja memiarakan segala ti-
tahnja;
8. Dan soepaja djangan dia orang
djadi saperti bapa-bapanja, swatoe
bangsa jang nakal dan doeraka, swa-
toe bangsa jang tiada mengatoor ha-
tinja, jang djiwanja tiadasatia pada
Allah.
9. Anak-anak Efraim, jang ber-
sindjata gandewa panah, soedahba-
lik oendoor pada hari berkalahian.
10. Dia orang tiada tetap meme-
gang titah AUah, dan tiada maoe ber-
djalan dalam toretnja.
11. Dan dia orang soedah loepa-
kan segala perboewatannja, danse-
gala kaheranannja, jang dia soedah
kasi lihat pada dia orang.
12. Di hadapan bapa-bapanja dia
soedah berboewat barang jangheran,
dalam tanah Mitsir, pada padang
Zoan.'
13. Dia soedah membelah laoot,
dan menjabrangkan dia orang itoe,
dan dia soedah berdirikan segala ajer
itoe saperti swatoe taraboenan.
14. Dan dia soedah mengantar dia
orang itoc pada siang dengan swatoe
62
ZABOOR.
awan , dan pada sagenap hari dengan
terangnja api.
15. Bia soedali membelah batoe
karang di dalam hoetan, dan kasi mi-
noom dia orang itoe poewas-poewas
saperti dari dalam dasar.
16. Krana dia kaloewarkan ajer
maleleh dari dalambatoe karang, dan
dia menoeroonkan ajer itoe saperti
soengi-soengi.
17. Lagi poon dia orang itoe kom-
bali-berdosa kapadanja, sertaboewat
amarah pada jang Maha tinggi, di da-
lam hoetan, tampat jangkakeringan.
18. Dan dia orang soedah men-
tjoba Allah dalam hatinja, maoe ma-
kanan tjara kasoekaannja.
19. Dan dia orang soedah berkata
melawan Allah, katanja : apa-tah Al-
lah boleh bersadia medja di dalam
hoetan ?
20. Ingat-lah, dia soedah poekool
batoe karang itoe, jang sampe male-
leh ajer, dan soengi-soengi kaloewar
banjak ajernja; apa-tah lagi dia boleh
kasi roti ? apa-tah dia nanti sadiakan
dagingpada kaoomnja?
21. Sebab itoe Maha Toehan soe-
dah dengar dan goesar-Iah, dan swa-
toe api soedah terpasang lawan Ja-
koob , dan amarah lagi soedah najik
berlakoe atas Israĕl;
22. Sebab dia orang tiada pertjaja
pada Allah, dan tiada harap kapada
kaiglasannja-;
23. Maka dia soedah bei'titah pada
awan jang ada dari pada tinggi, dan
memboeka segala pintoe langit,
24. Dan mengoedjani atas dia
orang itoe Manna akan makan, dan
soedah kasi padanja gandoom sorga.
25. Sasaorang soedah makan roti
orang kwasa-kwasa; dia soedah kirim
pada dia orang bekal sampe kaken-
njangan.
26. Dia soedah mĕndjalankan an-
gin timoor pada langit, dan mengan-
tar angin selatandengaa kwasanja,
27. Dan mengoedjani dia orang
dengan daging saperti aboe, dan boe-
roong-boeroong bersajap saperti pa-
sir laoot,
28. Dan dia djatoohkan itoe pada
tengah-tengah bala-tantaranja, meng-
idari roemah-roemahnja.
29. Tatkala itoe dia orang makan
dan djadi amat kennjang, makaka-
maoeannja soedah di sampekan pa-
danja.
30. Beloom-Iah djoega poewas
kainginan dia orang, makanannja la-
gi ada di moelootnja,
31. Tatkala amarah Allah najik
atas dia orang itoe, maka satengah
orangnja jang gemook itoe dia boe-
noeh, dan segala orang Israĕl jang
terpilih itoe di rebahkan.
32. Maka terlebih dari pada seka-
lian ini dia orang soedah berdosa lagi,
dan tiada pertjaja oleh krana segala
perboewatannja jang heran.
33. Sebab itoe dia soedah habis-
kan segala harinja dengan tiada ber-
goena , dan segala tahoonnja dengan
kabinasaan.
34. Djikaloe dia boenoeh dia orang
itoe, maka dia orang tanjakan dia,
dan laloe poelang , dan pagi-pagi soe-
dah mentjari Allah ,
35. Dan soedah ingat jang Allah
itoe batoe karang dia orang, dan Al-
lah jang Malia tinggi paneboosnja.
36. Dan dia orang soedah mem-
boedjook dia dengan moelootnja,
dan berdjoesta padanja dengan li-
dahnja.
37. Krana hatidia orangitoetiada
benar dengan dia , dan dia orang itoe
tiada satia pada perdjandjiaonja.
38. Tetapi dia djoega , jang Maha
MASMOOll JANG KA 78.
63
moerah adanja, soedahmengampoeni
segala liasalahan, dan tiada meioe-
sakkaudiaorangitoe^ tetapi banjak
kali soedah melaloekan amarahnja,
dan tiada membangoonkan sagenap
amarahnja.
39. Dan dia socdah ingat jang dia
orang itoe daging djoega adanja^
swatoe angin jang pergi linnjap , dan
tiada kombab.
40. Babrapa kali dia orang itoe
soedah boewat marah dia dalam hoe-
tan ! berboewat sakit padanja di da-
lam hoetan goenoong !
41. Krana dia orang kombali soe-
dah datang mentjoba Allah, dan me-
narook swatoe perhinggaan pada Ma-
ha soetjilsraĕl.
42. Dia orang tiada ingat pada tan-
gannja, pada hari itoe, tatkala dia
maneboos dia orang itoe dari pada
moesooh 5
43.
Bagimana dia soedah mena-
rook tandanja di tanah Mitsir, dan se-
gala kaheranannja dalam padang
Zoan;
44. Dan soedah beroebahkan se-
gala soenginja mendjadi darah ; dan
segala ajernja jang maleleh, soepaja
dia orang itoe djangan minoom.
45. Dia soedah soeroeh babrapa
tjampoeran dari pada binatang di an-
taranja, jang memakan dia orang ha-
bis , dan kodok-kodok jang meroesak
dia.
46. Dan dia soedah kasi toem-
boeh-toemboehannja kapada rijang ,
dan pakerdjaannja pada walang.
47. Dia boenoeh pohoon ang-
goornja dengan hoedjan bidji-bidji
batoe, dan pohoon-pohoon ara hoe-
tannja dengan hoedjan batoe jang
berapi.
48. Lagi poon dia soedah serah-
kansegaialemboenja kapada hoedjan
batoe, dan segala binatangnja kapada
bara-bara api.
49. Dia soedah soeroeh di antara
dia orang kapanasannja amarahnja,
garang kagoesaran, dan penggodaan,
dan kasoesahan, dengan menjoeroeh
oetoesan babrapa kadjahatan.
50. Dia soedah berboewat swatoe
loeroong pada amarahnja , dia tiada
menahan djiwa dia orang dari pada
maoot , dan dia soedah serahkan bi-
natangnja pada penjakit.
51 . Dan dia soedah poekool seka-
lian anak soeloong di tanah Mitsir,
permoelaan segala kwasa dalam ta-
ratak Cham.
52. Maka dia soedah djalankan
kaoomnja saperti domba-domba, dan
soedah mengantar dia orang itoe sa-
perti swatoe kawan domba-domba di
dalam hoetan.
53. Soenggoeh poon dia soedali
mengantar dia orang itoe dengan ten-
toe, tiada oesah dia orarig itoe ta-
koot; krana Jaoot soedah menoe-
doengi segala satroenja.
54. Dan dia soedah bawa dia
orang sampe kapada tepi tanah ka-
soetjiannja, kapada goenoong ini jang
tangannja kanan soedah beroleh itoe.
55. Maka dia soedah raengoesir se-
kalian orang kalir di hadapannja, dan
dia orang di djatooh-kan kapada
atoeran poesakanja , dan mendoe-
dookkan segala hoeloebangsa orang
Israĕl di dalam tarataknja.
56. Tetapi dia orang soedah men-
tjoba dan berboewat marah Allah
jang Maha tinggi, dan tiada memia-
rakan kasaksiannja.
57. Dan dia orang itoe soedah oert-
door dan melakoekan jang boekan
satia, saperti bapa-bapanja; dia orang
soedah berbalik, saperti swatoe gan-
dewa jang sela pemanahnja.
64
ZABOOR.
58. Dan dia orang itoe soedah
membangoonkan amarah padanja
oleh krana tampatnja tinggi, dan soe-
dah membangoonkan dia akan tjem-
boeroewan oleh krana boneka po-
tong-poLongannja.
59. Allah soedah mendengar itoe,
maka goesar-lah, dan sangat mentjela
orang Israĕl.
60. Sebab itoe dia soedah mening-
galkan taralak di Silo, taratak itoe,
jang dia soedah tarook akan perdia-
man di antara segala manoesia.
61. Dia soedah tarook kwasanja
pada katawanan, dan perhijasannja
pada tangan moesooh.
62. Maka dia soedah serahkan
kaoomnja pada pedang, dan soedah
djadi goesar pada poesakanja.
63. Api soedah makan anak moe-
danja laki-Iaki, dan anak parawan-
parawannja tiada di poedjikan.
64'. Segala Imamnja soedah rebah
terboenoeh oleh pedaug, dan pa-
rampoewan boedjang-boedjangnja
tiada menangis.
65. Pada waktoeitoebangoon-Iah
Maha Toehan saperti saorang jang
bangoon tidoor, saperti saorang pah-
lawan jang soedah mabook dari pada
ajer anggoor.
66. Maka dia soedah poekool moe-
sooh-moesoohnja dari balakang, dia
soedah bocwat dia orang katjelaan
kekal.
67. Tetapi dia boewang taratak
Joesoof, dan hoeloebangsa Efraim
dia tiada maoe.
68. Hauja dia memilih hoeloe-
bangsa Jehoeda, gocnoong Sionitoe
jang dia tjintakan.
69. Dan dia soedah beroesahka-
soetjiannja saperti tampat tinggi, sa-
perti boemi jang dia soedah dasarkan
pada salama-lamanja.
70. Dan dia soedah raemilih Daood
hambanja itoe, dan mengambil dia
dari pada kaudang kambing.
71. Dia soedah datangkan dia dari
balakang domba-domba jang me-
njoesoewi, akan menggoembalakan
Jakoob kaoomnja itoe,danIsraĕl poe-
sakanja.
72. Lagi poon dia soedah meng-
goembalakan dia orang itoe toeroot
kasampoornaannja hatinja, dia soe-
dah mengantar dia orang deugan ka-
pintaran jang amat baik dan akal
tangan-tanganuja.
MASMOOR JANG RA 79.
1. Swatoe masmoor Asaf. — Ja
AUah , oraug kahr soedah datang pa-
da poesakamoe^ dia orang soedah
boewat tjemar kabahkasoetjianmoe;
dia soedah djadikan Jerasalem batoe
bertamboon-tamboon.
2 Dia orang soedah kasikan se-
gala bangke hamba-hambamoe djadi
makanan pada boeroong-boeroong di
langit , dan daging segala orang ka-
tjintaanmoe pada biuatang boemi.
3. Dia oraug soedah toerapahkan
darahnja saperti ajer saidarnja Jeru-
salem , dan tiada saoraug jaug mena-
nam dia.
4. Kita orang soedah djadi pertje-
laan pada tetangga kita, swatoesin-
diran dan perraakian pada oraug jang
mengidari kita orang.
5. Barapa laraa lagi, ja Maha Toe-
hau? Apa dika akan marah sampe
salama-laraanja? Apa karadjinanmoe
akan bakar saperli api?
6. Toempahkan-Iah araarahmoe
di atas segala orang kalir, jang tiada
mengenal dika, dan di atas segala
karadjaan , jang tiada meujeboot na-
manioe.
MASMOOR JANG KA 79, 80.
65
7. Krana orang soedah makan Ja-
koobhabis, dan dia orang soedah bi-
nasakan roemahnja jang- elok itoe.
8. Djangan-lah ingat padasegala
kasalahan Idta orang jang dahoeloe
itoe; mari-lah lekas, bijar-lah segala
kasajanganmoe mendahoeloewi kita
orang^ krana kita orang soedah djadi
terlaloe koeroos.
9. Toeloong-lah kita orangini,ja
Allah kaiglasan kita, dari krana ka-
mooliaan namamoe ; poengoot-lah
kita orang ini, boewat-Iah berdamian
krana dosa-dosa kita orang, oleh
krana namamoe.
10. Sebab apa-tah orang kafir
akan berkata: mana-tah Allahnja?
Bijar-lah segala darah hamba-ham-
bamoe, jang di toempahkan di antara
orang itoe, katahoewan pembalasnja
di hadapan mata kita orang.
11. Bijar-lah pengratapnja segala
orang jang terpandjara datang kaha-
dapanmoe; piara-Iah sekalian anak-
anak maoot, ikoot kabesaran lan-
ganmoe.
12. Dan balas-lah toedjoeh lipat
katjelaannja dalam pangkoenja ka-
pada tetangga kita orang, jang mana
dia orang soedah tjelakan padamoe,
ja Maha Toehan.
13. Maka kita orang ini , jang
kaoommoe dan domba-domba gom-
balaanmoe, akan memoedji dika pa-
da salama-lamanja dari pada bangsa
datang kapada bangsa; kita orang
akan tjeritakan segala kapoedjian-
moe.
MASMOOR JANG KA 80.
1. Akan penjanji besar pada Scho-
schannim , swatoe saksian , masmoor
Asaf.
2. Ja gombala oranglsraĕl, ambil-
lah pada koepingmoe, jang mengan-
tar Joesoof saperti domba-domba ;
jang doedook di antara Cherubim,
terlihat-Iah gilang goemilang.
3. Bangoonkan-Iah kakwasaan-
moe di hadapan Ehaim dan Benjamin
dan Manasse, dan datang-Iah akan
malepas kita orang.
4. JaAllah, kombalikan-lah kita
orang ini,- bijar-lah tjajamoe raane-
rang, maka kita orang akan terlepas.
5. Ja Maha Toehan, Allah sekalian
bala tantara, brapa lama-tah ama-
rahmoe akan berasap lawan permin-
taan kaoommoe ?
6. Dika kasi makan dia orang roti
ajer-mata, dan kasi minoom dia den-
gan ajer-mata dari dalam takaran
besar.
7. Dika soedah djadikan kita
orang ini berbantahan pada segala
orang tetangga kita, dan satroe kita
orang ada bertjela di antara dia
orangsendiri.
8. Ja Allah sekalian bala tantara ,
kombalikan-lah kita orang ini, dan
bijar-lah tjajamoe manerang, maka
kita orang akan terlepas.
9. Dika soedah mempindahkan
swatoe pohoon anggoor dari dalani
Mitsir, dika soedah mengoesir segala
orang kafir dan menanam dia itoe.
10. Dika soedah sadiakan tampat
padanja, dan berakarkan segala akar-
nja;
maka dia soedah mamenoewi
tanahitoe.
11. Goenoong-goenoong soedah
tertoedoong dengan bajang-bajang-
nja, dan segala tangkenja [sapertij
pohoon araz AUah.
12. Makadialantjarkan tangkenja
sampe kalaoot, dan talale-talalenja
sampe kasoengi.
13. Sebab apa-tah dika soedah
marebahkan pagar-pagarnja , sampe
66
ZABOOR.
segala orang jang menglintas djalan
itoe mametik dia?
14. Babi dari hoetan soedali mem-
bongkar dia, dan binatang di padang
soedah makan dia habis.
15. Ja Allah sekalian bala tantara,
balik-lah kombali, pandang-lah dari
dalam sorga, dan lihat-lah, dan tilik-
lah pohoon anggoor ini.
16. Batangjang tanganmoekanan
soedah tanam , dan itoe-lah oleh kra-
na anak laki-laki itoe, [jang] dika
soedah manetapkan;
17. Dia itoe soedah di bakar habis
dengan api, dia itoe soedah di potong;
dia orang soedah hilang linnjap dari
pada maki halaratmoe.
18. Tanganmoe ada-lah di atas
laki-laki sabelah kananmoe, di atas
anak manoesia itoe, [jang] dika soe-
dah tetapkan.
19. Maka kita orang tiada akan
oendoor dari padamoe; piara-lah kita
orang ini di dalam hidoop, maka kita
orang akan menjeboot namamoe.
20. Ja Maha Toehan, Allah seka-
lian bala tantara , kombahkan-lah
kita orang ini; bijar-lah tjajamoe
manerangi, maka kita orang akan
terlepas.
MASMOOR JANG KA 81.
1. Akan penjanji besar pada Git-
tith, [swatoe masmoor] Asaf.
2. Njanji-lah rame-rame pada Al-
lah kakoewatan kita orang, soerak-
soerak-lah pada Allah Jakoob.
3. Angkat-lah swatoe masmoor,
dan tabook-lah gendang , ketjapi
jang manis boenjinja dengan nja-
ringnja.
4. Tijoop-lah nafiri pada boelan
baroe, pada waktoe jang tertantoe,
pada hari raja kita orang.
5. Krana itoe-lah swatoe atoeran
di antara orang Israĕl, swatoe hoe-
koom dari pada Allah Jakoob.
6. Dia soedah tarook itoe akan ka-
saksian di antara Joesoof, tatkala dia
soedah kaloewar melawan orang Mit-
sir;, [di sana] soedah koedengar swa-
too bahasa jang tiada akoe mengarti.
7. Akoe soedah laloekan ba-
hoenja dari pada pikoelan : tangan-
tangannja soedah loepoot dari pada
prijook-prijook,
8. Daiam kasoesahan kau soedah
batarejak, maka akoe soedah menoe-
loong kau kaloewarkan; akoe soe-
dah sahoot padamoe dari dalam
tampat semboenian goentoor, akoe
soeclah tjoba kau dekat ajer Meriba.
Sela.
9. [Maka akoe baferman;] he
kaoomkoe, dengar-lah , akoe akan
bersaksi di antara kamoe; he orang
Israĕl, kamoe dengar-Iah padakoe.
10. Djangan. ada di antara kamoe
Allah kaloewaran, dan djangan-lah
kamoe toendook sembah soedjood
pada Allah jang berasing.
11. Akoe ini Toehan Allah ka-
moe, jang soedah membawak kamoe
moedik kaloewar dari dalam tanah
Mitsir; boeka-lah moelootmoe lebar,
dan akoe akan isi iloe.
12. Tetapi kaoomkoe tiada raen-
dengar swarakoe, dan orang Israĕl
tiada maoe pada dirikoe.
13. Sebab itoe akoe soedahserah-
kan itoe pada soeka hati dia orang,
soepaja dia orang berdjalan ikoot
bitjara-bitjaranja.
14. He moga-moga kaoomkoe soe-
dah mendengar padakoe! he moga-
moga orang Israĕl soedah berdjalan
ikoot djalan-djalankoe!
15. Dengan sabentar djoegaakoe
akan mengilangkan segala satroenja,
MASMOOR JANG KA 81, 82, 83.
67
dan tangankoe akoe akan balik me-
lawan segala moesoohnja.
16. Segala orang jang membintji
Maha Toehan akan toedookkan di-
rinja itoe padanja dengan poera-
poera ; tetapi waktoe dia orang itoe
akan ada tantoe kekal.
17. Dan dia akan kasi makan dia
orang dengan gemooknja gandoom;
soenggoeh poon akoe akan kennjang-
kan kamoe dengan madoe dari pada
batoe karang.
MASMOOR JANG KA 82.
1. Swatoe masmoor Asaf. — Al-
lah ada berdiri dalam perkoempoo-
lan jang Maha kwasa, dia mengoe-
koomkan pada tengah-tengah Dewa-
Dewa.
2. Barapa lama-tah lagi kamoe
akan mengoekoomkan dengan sela ;
dan akan menarima moeka orang
doeraka? Sela.
3. Boewat-lah benar pada orang
miskien dan anak-anak piatoe ; boe-
wat-lah adil pada segala orang jang
teraniaja dan orang miskien.
4. Lepaskan-lah orang miskien
dan orang jang berkakoerangan, ta-
rik-lah [dia] lepaskan daripadatan-
gan orang doeraka.
5. Dia orang itoe tiada taoe dan
tiada mengarti, dia orang berdjalan
di dalam gelap ; [sebab itoe] sekahan
dasar boemi bagerak.
6. Akoe soenggoeh soedah bafer-
man : kamoe ini Dewa-Dewa, dan se-
kalian kamoe ini anak jang Maha
7. Sedang poon bagitoe kamoe
akan mati saperti swatoe manoesia,
dan kamoe akan rebah saperti sasa-
orang dari pada pangoeloe.
8. Bangoon-lah, ja AUah, hoe-
koomkan-Iah boemi^ krana dika
djoega jang ampoenjai sekalian dje-
nis bangsa.
MASMOOR JANG KA 83.
1 . Swatoe njanjian, masmoor Asaf.
2. Ja Allah, djangan-Iah diam,
dan djangan-lah dika ini saperti sao-
rang toeli; lagi poon djangan-Iah
diam, ja Allah.
3. Ki'ana , lihat-Iah , satroemoe
bersoerak kaloot, dan segala orang
jang membintji padamoe mengang-
kat kapala.
4. Dia orang berboewat dengan
semboeni akal tipoe daja akan mela-
wan kaoommoe, dan dia orang ber-
moefakatkan akan melawan segala
orang jang dika simpan.
5. Dia orang itoe soedah berkata :
mari-Iah , bijar-Iah kita orang toem-
paskan dia, soepaja djangan dia orang
berkaoom lagi, soepaja nama Israĕl
itoe tiada kaingatan lagi.
6. Krana dia orang itoe soedah bi-
tjara sama-sama dalam hatinja, soe-
dah menarook perdjandjian akan me-
lawandika:
7. Taratak Edom dan bangsa Is-
maĕl, Moab dan bangsa orang Hagar,
8. Bangsa Gebal dan Ammon dan
Amalek, Palestina serta dengan se-
kalian orang dari pada tanah Tyrus.
9. Lagi poon sekahan orang Assur
soedah datang berhimpoon sertanja;,
dia orangsoedah djadi langan kapada
anak-anak Lot. Sela.
10. Boewat-Iah dia orangitoesa-
perti orangMidian^ saperti Sisera, sa-
perti Jabin, pada tepi soengi Kison,
1 1 . [Jang] soedah di binasakan di
Endor;diaorang soedahdjadi tjemar-
tjemarnja boemi,
12. Djadikan lah dia orang itoe
5*
68
ZAB001l.
[dan] segala pangeran^pangeraimja
saperti OreJj clan saperti Zeĕb, clan
saperti Zebah dan Zalmoena segala
pangoeloenja,
13. Jang soedah mengatakan :
bijar-lah kita orang ambil segala roe-
raah Allah jang termoolia itoe djadi-
kan poesaka kita orang.
14. Ja Allahkoe, djadikan-lah dia
orang saperti gihngan, saperti dja-
rami ch hadapan angin.
15. Sapertiapimembakarhoetan,
saperti njala membakar goenoong,
16. Bagitoe oesir-lah dia orang sa-
perti clengan ribootmoe, dan terke-
djootkan-Lih dia dengan angin ri-
bootmoe.
17. Boewat-lah moeka dia orang
itoe penoeh dengan kamaloewan, soe-
paja dia mentjari namamoe,ja Toe-
han.
18. Bijar-lah dia orang bermaloe
dan terkedjoot sampe salama-lama-
nja;bijar-lah dia orangitoe cli wirang-
kan clan hilang linnjap ;
19. Soepaja dia orang taoe, jang
melajinkan dika sendiri dengan na-
mamoe Maha Toehan adanja^ jang
Maha tinggi atas sekalian boemi.
MASMOOR JANG KA 84.
1. Akan penjanji besar, pacla Git-
lith; swatoe masmoor akan anak-
anak Korah.
2. Bagimana tjinta adanja segala
perdiamanmoe , ja Allah sekalian ba-
la tantara !
3. Djiwakoe acla amat ingin, dan
lagi ada rindoe denclam masook ka-
dalam segala kintal Maha Toehan;
hatikoe dan dagingkoe ada batarejak
kapada Allahjanghidoop.
4. Soenggoeh poon boeroong pi-
pit raendapat swatoe roemah, dan
Dia orang itoe bertambah-tam-
boeroong lajang-lajang swatoe sarang
bagi dirinja, di mana dia menarook
anak-anaknja,di sisi raesbeh-mesbeh-
moe, ja Toehan sekalian bala tantara,
Racljakoe dan Allahkoe.
5. Slamat-lah segala orang jang
baroemah dalara roemahmoe; senan-
tiasa dia memoedji padamoe. Sela.
6. Slamat-lah manoesia itoe jang
koewatnja acla tetap padamoe,jang
hatinja ikoot djalan jang njata.
7. Mana kala dia orang raenglintas
cljalan renclah Baka itoe, niaka dia
djadikanitoe mata ajer, lagi poon dia
orang itoe akan tertoedoong dengan
hoedjan banjak.
8
bah dari pada koewat sampe kapada
koewat,sasaorang akan datang raeng-
adap di hadapan Maha Toehan di
Sion.
9. Ja Toehan Allah sekalian bala
tantara, dengar-Iah perraintaankoe!
ambil itoe kapada koeping, ja Allah
Jakoob! Sela.
10. Ja AUah, tameng kita orang,
lihat-lah dan pandang-Iah roepa ka-
noorboewatanmoe.
1 1 . Krana sahari dalam kintalmoe
ada terlebih baik dari pada sariboe
hari [cli tarapat lajin] ^ akoe pilih ada
di arabang pintoe roemah Allahkoe
dari pada lama ada dalam taratak
orangdoeraka.
12. Krana Allah Toehan ada swa-
toe matahari dan parisi, Maha Toe-
han akan kasi kasian dan hormat; dia
tiada menjegah kabaikan pada segala
orang jang melakoekan satia.
13. Ja Maha Toehan sekalian bala
tantara, slamat-Iah mauoesia itoe,
jang menarook kapertjajaan pada-
moe.
MASMOOR JANG KA 84, 85, 86.
69
MASMOOll JANG RA 85.
1. Swatoe masmoor akan penjanji
besar, di antara anak-anak Korah.
2. Ja Toelian, dika soedah men-
tjintai pada tanahmoe, dika soedah
kombalikan tawanan Jakoob.
3. Dika soedah laloekan habis ka-
salahan kaoommoe, dika soedah rae-
noetoop segala dosa-dosanja. Sela.
4. Dika soedah laloekan habis se-
kahan amarahmoe^ dika soedah kom-
bali dari pada kahangatan amarah-
moe.
5. Bawa-lah kita orang kombali,
ja Allah kaiglasan kita orang , habis-
kan-lah amarahmoe atas kita ini.
6. Apa-tah dika salama-lamanja
akan marah atas kita orang? Apa-
tah dika akau memandjangkan ama-
rahmoe, dari pada bangsa datang ka-
pada bangsa*?
7. Apa-tah dika tiada akan meng-
idoopkan kita orang lagi? soepaja
kaoommoe akan girang kapadamoe ?
8. Toendjookkan-lah kamoera-
hanmoe pada kita orang, jaAliah,
dan kasikan-lah kaiglasanmoe pada
kita orang.
9. Akoe akan dengar apa Allah
Toehan akan baferman; krana dia
akan baferman barang dami pada
kaoomnja dan pada segala katjin-
taannja; telapi djangan dia orang itoe
kombali kapada kabodoiinnja.
10. Tantoe-lah, kaiglasannja itoe
ada dekatpada orangjangtakoot ka-
padanja, soepaja hormat diam dalam
tanah kita orang.
11. Kamoerahan dan kabenaran
akan bertemoe sama-sama; kaiidilan
dan berdiaman akan tjioom [sama-
sama].
12. Kabenaran itoe akan toem-
boeh dari dalam boemi, dan kaadilan
itoe akan loeroon dari dalam sorga.
13. Lagi poon Maha Toehan akan
kasi kabaikan, dan tanah kita orang
ini akan kasi boewah-boewahnja.
14. Maka kaadilan itoe akan ber-
djalan di hadapan dia, dan dia akan
tarook dia itoe pada djalan tapak-
tapak kakinja.
MASMOOR JANG KA 80.
1. Swatoe sembajang Daood. —
Ja Maha Toehan, tilingkan-lah koe-
pingmoe, dengar-lah akoe; krana
akoeini malarat dan kakoerangan.
2. Piara-lah djiwakoe, krana akoe
ini katjintaanmoe ; ja dika, Allah'*
koe , lepaskan-lah hambamoe jang
pertjaja iiapadamoe. '
3- Kasiankan-iah akoe , ja Maha
Toehan, krana pada sagenap iiari akoe
batarejak kapadamoe.
4. Girangkan-iah djiwa hamba-
moe; krana kapadamoe, ja Malia Toe-
han, akoe mengangkat djiwakoe.
5. Krana dika djoega, ja Toehan,
jang malia l3aik dan jang soeka meng-
ampoeni, danbesar kamoerahanmoe
pada sekaiian orang jang menjeboot
padamoe.
6. Ja Toehan, tarima-lah permin-
taankoe pada koepingmoe, dan ingat-
iah kapada swara pemboedjookan-
koe.
7. Pada hari kasoesahankoe akoe
batarejak kapadamoe, Itarana dika
dengar akoe.
8. Di antara Dewa-Dewa tiada
swatoe jang sabagimoe, ja Maha Toe-
iian, dan soedah tiada jang menjama-
ivan pada perboewatanmoe.
9. Seicaiian orang kaiir, jang dika
soedah djadilian itoe., akan datang,
dan dia orang akan toendoolt di lia-
dapannioe, ja Maha Toehan, dan rae-
mooiiakan namaraoe.
70
ZABOOR.
10. Krana dika djoega ada maha
besar dan berboewat kaheranan^ me-
lajinkan dika djoega ada Allah.
11. Adjar-lah akoedjalanmoe,ja
Maha Toehan, maka akoe akan ber-
djalan dalam kabenaranmoe; per-
swatoekan-lah hatikoe akan takoot
pada namamoe.
12. Ja Maha Toehan, Allahkoe,
akoe akan memoedji padamoe den-
gan sagenap hatikoe, dan akoe akan
raemoolia naraamoe sampe salama-
lamanja.
13. Krana kamoerahanmoe ada
besar atas dirikoe, dan dika soedah
raenarik djiwakoe kaloewarkan dari
dalam lobangtanahjang terdibawah.
14. Ja Allah, orang jang djemawa
bangoon melawan akoe, dan per-
koempoolan orang-orang djahat men-
tjari djiwakoe, dan dia orang tiada
menarook dika di moeka matanja.
15. Tetapi dika ini, jaMaha Toe-
han, ada Allah jang amat menarook
sajang dan amat mengasiani, jang sa-
bar dan besar kamoerahannja dan
kabenarannja.
16. Berbalik-Iah dirimoe kapada-
koe dan kasiankan-Iah akoe; kasi-Iah
koewatmoe pada hambamoe, dan le-
paskan-Iah anak hambamoe param-
poewan.
17. Boewat-Iah padakoe swatoe
tanda akan kabaikan, soepaja segala
pembintjikoe melihat itoedanmen-
djadi maloe, djikaloe dika, ja Maha
Toehan, soedah habis menoeloong
dan mengiboorkan dirikoe.
MASMOOR JANG KA 87.
1 . Swatoe masmoor, njanjian akan
anak-anak Korah . — Pengalasnja itoe
pada goenoong kasoetjian.
2. Maha Toehan ada tjinta akan
segala pintoe gerbang Sion,Iebihdari
pada sekalian perdiaman Jakoob.
3. Babrapa perkara jang maha
moolia soedah di katakan dari pada-
moe, he kota Allah. Sela.
4. Akoe akan menjeboot Rahab
dan Babel di antara orang jang meng-
enal akoe; lihat-lah, orang tanah Fi-
Iistien dan orang tanah Tyrus, serta
dengan oraug kodjah, ini-lah soedah
taperanak di sana.
5. Dan dari pada Sion nanti di ka-
takan : orang itoe dan orang ini soe-
dah taperanak di sana , maka jang
Maha tinggi sendiri akan menantoe-
kan itoe.
6. Maha Toehan akan membilang
dia orang itoe pada waktoe dia me-
njoerat segala kaoom [,fennannja]:
orang ini soedah taperanak di sana.
Sela.
7. Dan segala orang penjanji, dan
sapertinja orang penari, [dan lagijse-
kalian soembar-ajerkoe, itoe ada di
dalam dika.
RIASMOOR JANG KA 88.
1. Swatoe njanjian, swatoe mas-
moor akan anak-anak Korah, akan
penjanji besar, pada Machalath Le-
annoth ; swatoe pengadjaran Heman,
orang Ezrah.
2. Ja Toehan, Allah kaiglasankoe,
sijang dan malam akoe batarejak di
hadapanmoe.
3. Bijar-lah sembajangkoe datang
mengadap di hadapanmoe; tilingkan-
lah koepingmoe kapada tangiskoe.
4. Krana djiwakoe soedah ken-
njang dengan babrapa kasoekaran,
dan kahidoopankoe itoe soedah sam-
pe kakoeboor.
5. Akoe ini soedah terbilang den-
MASMOOR JANG KA 87, 88, 89.
71
gan orang jang toeroon kadalam lo-
bang; akoe soedali djadi saperti swa-
toe ]aki-laki jang tiada berkoewat;
6. Terljere di antara orang mati,
saperti orang jang tertjintjang jang
ada baring di dalam koeboor, jang
dika tiada ingat lagi padanja; dau
dia orang itoe terasingkan djaho dari
pada tanganmoe.
7. Dika soedah tarookkan akoe
kadalam soemoor jang terdibawah,
di dalam kagelapan, di dalamnja
tampat jang dalam.
8. Amarahmoe ada di atas diri-
koe; dika soedah menindis [akoe]
dengan segala ombakmoe. Sela.
9. Dika soedah laloekan djaho
dari padakoe segala kenakinkoe;
dika soedah djadikan akoe ini swatoe
kagillian besar pada dia orang itoe ;
akoe ada terkoeroong, dan tiada bo-
leh kaloewar.
10. Matakoe soedah lajoe dari pa-
da penganiajaan ; ja Maha Toehan ,
padasagenap hari akoe batarejak ka-
padamoe, serta menadahkan kadoe-
wa tangankoe kapadamoe.
1 1 . Apa-tah dika akan berboe wat
perkara heran kapada orang mati?
atawa-tah orang jang mati itoe nanti
bangoon? apa-tah dia oraug akan
rnemoedjipadamoe? Sela.
12. Apa-tah kamoerahanmoe itoe
akan di tjaritakau di dalam koeboor?
kasatiaanmoe di dalam kabiuasaan?
1 3. Apa-tah segala kaheranauan-
moe itoe akau katahoewan di dalara
gelap ? dan kaadilanraoe pada tanah
jang soeda kaloepaan ?
14. Tetapi akoe ini, ja Maha Toe-
han, batarejak kapadamoe, dan per-
mintaankoe pada pagi hari soedah
datang mengadap kapadaraoe.
15. Ja Maha Toehan, sebab apa
dika meraboewangdjiwakoe? [dan]
soedah semboenikan halaratmoe dari
padakoe?
16. Dari pada moeda akoe soedah
merasai kasoesahan dan kamatian;
akoe soedah memikool segala penge-
djootaumoe; akoe ini bimbaug.
17. Segala amarahraoe jang panas
soedah melampooh atas dirikoe ; se-
gala pengedjootanmoe soedah me-
uoempas akoe.
18. Sapandjang hari dia mengi-
dari akoe saperti ajer; sama-sama dia
mengaroeboong akoe.
19. Dika soedah djahokan segala
sobat dan kawan-kawan dari pada-
koe ; dan segala kenalankoe ada doe-
dook [di dalam] gelap.
kabenaranmoe dengan
MASMOOR JANG KA 89.
1. Swatoe pengadjaran Ethan,
orang Ezrah.
2. Akoeakannjanjikansegalaka-
moerahan Maha Toehan sarape sala-
ma-Iamanja; dari pada bangsa da-
tang kapada bangsa akoe akan ber
tahoekan
moelootkoe.
3. Krana akoe soedah berkata:
kamoerahaumoeakan di peroesahkan
sampe salama-Iamanja ; lagi poon pa-
da segala langit djoega dikasoedah
raanegoohkan kabeuaranmoe [,fer-
raanmoe] :
4. Akoe soedah kerdja swatoe per-
djandjian dengan orang pilihankoe,
akoe soedah bersoempah pada Daood
hambakoeitoe:
5. Akoe akan mauetapkan benih-
moe sarape salaraa-Iamanja, dan akau
beroesah singgasanamoe dari pada
bangsa sampe kapada bangsa. Sela.
6. Sebab itoe segala langit me-
moedji kaherananmoe, ja MahaToe-
72
ZABOOR.
haa, lagi poou kasatiaanmoe ada da-
lam perlioempoolanprarig soetji.
7. Krana siapa-tah dalara sagenap
langit jang boleh di samakan pada
MahaToehan? [siapa-tahj jang saperti
Maha Toehan di antara sekahan auak
orangjang kwasa?
8. AUah djoega ada sekah-kali
besar dalam kampoengan bitjara
orang soetji , dau lebih maha menga-
takoeti dari pada segala perkara jaug
meugidari dia.
9. Ja Maha Toehan, Allah seka-
lian bala tantara, siapa-tah sabagi-
moe maha kwasa, ja Toehan? dan
satiamoe ada mengidari dika.
10. Dika jang di pertoewau atas
katinggi laoot ; mana kala ombaknja
berlomba-lomba, dika djoegamaue-
doohkandiaitoe.
11. Dika soedah mengantjoor Ra-
hab saperti saoraugjang tertjinijang;
dika soedah tersiarkau segala satroe-
moe dengau kakwasaan langanmoe.
12. Dika ampoenjai' langit, lagi
dika ampoeujai boemi; doenia dengan
saisinja dika djoega soedah raeng-
alasi itoe.
13. Oetara danselatau dikadjoe-
ga soedah meudjadikan itoe ; Tabor
dan Hermon bersoerak dalam na-
mamoe.
14. Dika ampoernjai langan den-
gau kwasa, tauganmoe ada koewat,
tanganmoe kanau ada tiuggi.
15. Kaadilan dan hoekoom itoe-
lah ada katetapannja singgasanamoe;
kamoerahau dan kabeuaran djalan
mendahoeloewi halaratmoe.
16. Slamat-lah kaoom itoe jang
mengenal swara boenji-boenjian; ja
Maha Toehan, dia orang akau berdja-
lan dalam terang halaratmoe.
17. Dia orang akan girangdalam
namamoe pada sagcnap hari , dau
oleh kaadilanmoe dia akan di ting-
gikan ;
18. Kranadika djoega kamooliaan
kwasanja, dan oleh krana karelaan-
moe taudook kita orang akau di ting-
gikan.
19. Kraua tameng kita orang ada
dari pada Maha Toehan, dan dari pa-
da kasoetjiau Israel ada-Iah radja
kita orang.
20. Tatkala itoe dika soedah ba-
ferman dalam peuglihatau dari pada
kasoetjiaumoe, dan bersabda: Akoe
soedah sadiakau toeloongan pada
saorang pahlawan; akoe soedah me-
ninggikau saorang terpilih dari da-
lam kaoom.
21 . Akoe soedah mendapat Daood
hambakoe itoe, dan akoe soedah
mengoerapi dia dengan minjak ka-
soetjiankoe;
22. Denganjang mana tangaukoe
akan tinggal tetap \ maka lagi poon
langaukoe akan mengoewatkan dia.
23. Satroe tiada akau menindis
dia, dau anak jang doeraka tiada akau
menganiaja dia.
24. Tetapi akoe akan mengau-
tjoorkan segala moesoohuja di hada-
pan moekauja, dau segala jang meu-
bintji dia akoe akan goda.
25. Maka kasatiaankoe dan ka-
moerahankoe akan beserta dia, dan
oleh namakoe tandooknja akan di
tinggikan.
26. Maka akoe akan meuarook
tangaunja pada laoot, dan tangau-
kanannja pada segala soengi.
27. Dia akau meujeboot akoe;
Dika ini ada bapakoe, Allahkoe dan
batoe-karang kaiglasankoe.
28. Lagi poon akoe akan djadikan
dia anak soeloong, dan niaha tinggi
di antara radja-radja di boemi.
29. Sampe saiama-Iamanja akoe
MASJV100R JANG KA 89.
73
akan meniiarakan kamoerahankoe
padanja, dan perdjandjiankoe akan
ada tetap padanja.
30. Dan akoe akan tarook benili-
nja sampe kekal, dan singgasananja
saperti hari-hari segala langit.
31. Djilialoe anak-anaknja itoe
meninggalkan sarijatkoe, dan tiada
JDerdjalan ikoot hoekoom-hoekoom-
koe^
32. Djikaloe dia orang itoe ma-
nedjiskau oendang-oendangkoe, dan
tiada memiarakan pesanankoe^
33. Maka akoe akan balas segala
kadoerakaiinnja dengan rotan , dan
segala kasalahanuja dengan seksa ;
34. Tetapi kamoerahankoe tiada
akoe akan laloekan dari padauja, dau
lagi tiada akan goegoor dari pada sa-
tiakoe.
35. Akoe tiada akau manedjiskan
perdjandjiankoe , dan perkara jang
soedah kaioewar dari pada bibirkoe
tiada akoe beroebahkau itoe.
36. Akoe soedah sakah bersoem-
pah dami kasoetjiaukoe: sasoeng-
goehnja tiada akoe djoesta pada
Daooci !
37. Benihnja akan ada sampe ke-
kal, dan singgasananja akan adasa-
perti matahari di hadapankoe.
38. Saperti boelan dia akan di te-
tapkau, dan saksi pada langit itoe ada
satia. Sela.
39. Tetapi dika soedah menolak
dan meraboewang [dia], dika soedah
marah pada kanoorboewatanmoe.
40. Dika soedah meroesak per-
djand jian hambamoe, dika soedah tje-
markan makotanja boewaugdi boemi.
41. Dika soedah membongkar se-
gala tembokuja, dikasoedahrebah-
kau segala kota-kotanja.
42. Sekalian oraugjang menglin-
tas djalan soedah meugrampas dia.
dia soedah djadi pertjelaan pada te-
taugganja.
43. Dika soedah meninggikan tau-
gau kauan segala satroeuja, dika soe-
dah meuggii"angkan segala moesooh-
44. Lagi dika soedah membalik-
kan tadjam pedangnja, dan tiada ber-
dirikau dia di dalam perang.
45 Dika soedah berhentikan se-
gaia kaĕlokannja, dan singgasanauja
dika soedah tolak rebah kapada
boemi.
46. Dika soedah pendekkan hari-
hari kamoedaanuja, dika soedah me-
noedoengi dia dengau kamaloewau.
Sela.
47. Barapa lama lagi, ja Maha
Toehau ? Apa-tah dika akan semboe-
nikau dirimoe sampe kekal? Apa
pauasuja amarahraoe akan angoos sa-
perti api ?
48. Iugat-lah,dari padazamaujang
maua adakoe iui; sebab apa-tah dika
djadikau sekalian anak manoesia tia-
da bergoena ?
49. Siapa-tah laki-laki jang hi-
doop, jang tiada melihat niati?jaug
boleh meloepootkan djiwanja dari
pada,siasatnjakoeboor? Sela.
50. Ja Maha Toehan, di mana-tah
ada segala kamoerahanmoe jangda-
hoeloe kala itoe? [jang] dikasoedah
bersoempah pada Daood dengau sa-
tiamoe?
51. Ingat-Iah, ja Maha Toehan ,
pada segala katjelaan hamba-hamba-
moe,jaug akoe meudjoendjooug pada
pangkoewankoe [dari krana] seka-
liau kaoom besar.
52. Dari pada hal itoe segala sa-
troemoe ada menjela, ja Maha Toehau,
dari pada hal itoe dia orang menjela
segala tapak kaki kanoorboewatan-
luoe.
74'
ZABOOR.
53. Segala poedji bagi Allah sam-
pe salama-lamanja, Amen, soenggoeh
Amen.
MASMOOR JANG KA 90.
1 . Swatoe sembajang Moesa, ham-
ba Allah itoe. — JaMaha Toehan,
dika djoega soedah djadi swatoe toe-
loongan pada kita orang dari pada
bangsa datang kapada bangsa.
2. Terdahoeloe dari pada segala
goenoong soedah di djadikan, dan
dika soedah menoemboohkan boemi
dan doenia, soenggoeh poon dari pa-
da salama-lamanja sampe salama-]a-
manja dika djoega Allah.
3. Dika mengombalikan manoesia
datang kapada kaantjoeran, dan ba-
ferman : balik-Iah kombali, he kamoe
anak-anak manoesia.
4. Rrana sariboe tahoon pada ma-
tamoe saperti hari kalamari, tatkala
dia pergi laloe, dan [sapertij swatoe
perdjagaan pada malam.
5. Dika menoedoongi dia orang
dengan ampoehan:; dia poon [saperti]
tidoor^ pada pagi hari dia orang ada
saroepa roempoot jang hidjo, [jang]
bersalin roepanja.
6. Pada pagi hari itoe berboenga,
dan dia lekas bersalin roepanja;
maka pada hari malam itoe di polong
dandjadi kering.
7. Krana kita orang ini hilang lin-
njap oleh amarahmoe, dan oleh pa-
nasnja amarahmoe kita orang djadi
terkedjoot.
8. Dika tarook segala kasalahan
kita orang di hadapanmoe, dan se-
gala dosa kita orangjang tersemboeni
kapada katerangannja tjajamoe.
9. Krana segala hari kita orang hi-
lang oleh amarahmoe; kita orang
mengabiskan segala tahoon kita
orang saperti swatoe peringatan
djoega.
1 0. Dari pada hal segala hari ta-
hoon-tahoon kita oraug, maka dia
toedjoeh poeloeh tahoon adanja , ata-
Ava, djikaloe kita orang ada amat koe-
wat, delapan poeloeh tahoon ; maka
jang terlebih dari padaitoe, soesah
dan kasoekaran adanja ; krana den-
gan lekas djoega dia akan di potong,
dan kita orang terbang laloe.
1 1 . Siapa-tah tahoe kerasnja ama-
rahmoe, dan kapanasannja amarah-
moe, sakira-kira dika ada haroos di
takooli ?
12. Adjar-Iah [kita orang] bagitoe
mengitoong segala hari-hari kita,
soepaja kita orang beroleh hati jang
pintar.
13. KombaIi-Iah,jaMahaToehan;
sampe barapa lama? dan menjesal-
lah krana hamba-hambamoe.
14. Kennjangkan-Iah kita orang
pada pagi hari dengan kamoerahan-
moe, maka kita orang akan bersoe-
rak-soerak,dan akan girang pada se-
gala hari kita orang.
15. Girangkan-Iah kitaorangini
dengan sekaclarnja segala hari, [jang
mana] dika soedah menjakiti pada
kita orang, [dengan sekadarnja] se-
gala tahoon, [jang raana] kita orang
soedah melihat kadjahatan itoe.
16. Bijar-lah segala perboewatan-
moe kalihatan pada hamba-hamba-
moe, dan kamooliaanmoe kapada
anak-anaknja ;
17. Dan katjintaan Maha Toehan
kita orang ada berlaloe di atas kita;
dan dika manetapkan perboewatan
tangan kita orang di atas kita; soeng-
goeh poon perboewatan tangan kita
di bertetapkan.
MASMOOR JANG KA 90, 91, 92.
75
MASMOOR JANG RA 91.
1. Siapa jang ada doedook di da-
lam kasemboenian jang Maha tinggi
itoe, dia akan menginap di dalam na-
woongjangMaha kwasa.
2. Akoe akan berkata pada Maha
Toehan; toeloongankoe dan kotakoe,
Allahkoe, jang akoe harapkan.
3. Krana dia akan menoeloong ka-
moe dari dalam djirat orang pengra-
tjik , dari pada penjakit jang amat
binasa.
4. Dia akan menoedoong dirimoe
dengan sajapnja, dan di bawah boe-
loe-boeloenja kamoe akan berlin-
doong; kabenarannja ada swatoe sa-
loekong dan parisi.
5. Djangan kau takoot dari pada
terkedjootnja malam^ daripadapa-
nah jang terbang pada siang ;
6. Dari pada penjakit jang berdja-
lan di dalam gelap \ dari pada binasa
jang mengroesak pada waktoe lohor.
7. Pada sisimoe sariboe orang akan
rebah terboenoeh, dan sapoeloeh ri-
boe pada tangan-kananmoe, dan ka-
padamoe itoe tiada datang dekat.
8. Melajinkan dika akan melihat
itoe dengan matamoe, dan dika akan
memandang balasnja segala orang
doerakaitoe.
9. Krana dika djoega , ja Maha
Toehan , ada toeloongankoe; jang
Maha tinggi dika soedah tarook pa-
damoe akan tampatmoe berlindoong.
10. Kadjahatan tiada akan meng-
ena padamoe, lagi poon tiada peng-
goda datang dekat kapada taratak-
moe.
1 1 . Krana dia akan berpesan pada
sekalian melaikatnja hal dari pada-
moe, soepaja dia menjimpan dika pa-
da sekalian djalan-djalanmoe.
12. Atas tangannja dia akan men-
djoendjoong dika, soepaja kakimoe
djangan terseutook pada batoe.
1 3. Di atas singa galak dau beloe-
dak dika akan indjak, dika akan
mengindjak antjoor singa moeda dan
naga.
14. Sebab dia amat tjinta pada-
koe, [baferraan Allah,] maka akoe
akan menoeloong dia; akoe mena-
rook dia pada tampat jang tinggi ,
krana dia mengenal namakoe.
15. Dia akan memanggil padakoe,
maka akoe akau menjahoot padanja ;
pada waktoe katakoetan akoe akan
ada sertanja, akoe akau kaloewarkan
dia dan memooliakan dia.
16. Akoe akan mengennjangkan
dia dengan kapandjangannja hari-
hari, dan akoe akan melihatkan pa-
danja kaiglasankoe.
MASMOOR JANG RA 92.
1. Swatoe masmoor, njanjian, pa-
da hari Sabbat.
2. Ada baik orang memoedji Ma-
ha Toehan, dan njanjikan masmoor
pada namamoe, jajaug Maha tinggi.
3. Bijar-lah orang bertjaritakan
hal kamoerahanmoe pada pagi hari,
dan kasatiaanmoe pada malam;
4. Pada permajinan sapoeloeh tali
dan pada dindi, dengau ragam jang
terpilih atas ketjapi.
5. Krana dika soedah girangkan
akoe, ja Maha Toehau, deugan per-
boewatanmoe:; akoe akan bersoerak-
soerak krana segala perboewatan-
moe.
6. Ja Maha Toehan , brapa besar
ada perboewataumoe I ada maha da-
lam ingatanmoe.
7. Saorang bodo tiada taoe hal
itoe, dan lagi saorang gila tiada meng-
arti hal itoe.
76
ZABOOR.
8. Jang orang doeraka bertoem-
boeh saperti sajoor, dan segala orang
jang melakoekan kasalahan itoe ber-
boenga, soepaja dia orang itoe di bi-
nasakan sampe salama-lamanja.
9. Tetapi dika djoega jangMaha
tinggi , sampe salama-lamanja ada
Maha Toehan.
10. Krana lihat-lah segala satroe-
moe, ja Maha Toehan, krana ]ihat-lah
segala satroemoe akan hilang, dan se-
gala orang jang melakoekan kasala-
han akan di siarkan.
11. Tetapi dika akan meninggi-
kan tandookkoe, saperti tandook ba-
dak: akoe soedah di siram dengan
minjak baroe.
12. Maka matakoe akan mehhat
segala orang jang menilik akoe, dan
koepingkoe akan mendengar dari pa-
da hal segala orang jang berboewat
kadjahatan, jang bangoon melawan
akoe.
13. Segala orang adil akan ber-
toeraboeh-toemboeh saperti pohoon
korraa; dia akan bertambah-tambah
saperti swatoe pohoon araz di Li-
banou.
14. Jang soedah di tanam dalam
roeraah Maha Toehan, dia akan di
kasi bej'toemboeh daiam pagar kintal
Allah kita orang.
15. Pada waktoe toewa beroe-
ban, dia lagi akan berboewah; dia
akan gemook dan hidjo,
16. Akan berhabar, jang Toehan
ada maha benar; dia djoega batoe-
karangkoe, dan padanja tiada ada
kasalahan.
MASMOOR JANG RA 93.
1 . Maha Toehan ada menitah, dia
soedah mengenakan pakejan kating-
gian, Maha Toehan ada mengenakan
pakejan kwasa, dia soedah berbabat;
lagi poon doenia ini soedah di tetap-
kan, dia tiada akan bergerak.
2. Dari pada waktoe itoe singga-
sanamoe soedah di tetapkan:^ dari
pada salama-lamauja dika djoega
adanja.
3. Segala soengi mengangkat, ja
Maha Toehan, segala soengi meng-
angkat swara haroosnja,segala soengi
mengangkat ombak-ombaknja.
4. [Tetapi] Maha Toehan, jang ada
pada tampat jang tertinggi, itoe ada
terlebih kwasa dari pada swara segala
ajerjangbesar, dan [dari pada] seka-
lian derasnja ombak di laoot.
5. Kasaksianmoe itoe ada amat sa-
tia, kasoetjian itoe ada perhiasan roe-
mahmoe sampe kapandjangannja se-
gala hari, ja Maha Toehan.
MASMOOR JANG KA 94.
1. Ja Allah jang membalas, ja
Maha Toehan Allah jang membalas,
datang-Iah dengan tjaja gilang goe-
milang.
2. Ja hakim boemi , angkat-Iah
dirimoe; kombahkan-Iah perbalasan
kapada segala orang djemawa.
3. Carapa lama-tah orangdoeraka,
ja Maha Toehan , barapa lama-tah
orang doeraka akan berlompat den-
gan kagirangan?
4. [Barapa-Iama dia orang akan]
menoerapahkan perkataan keras-ke-
ras, dan segala orang jang berboewat
kasalahan akanmemoedjikan dirinja?
5. Ja Maha Toehan, dia orang me-
ramookkan kaoommoe, dan dia orang
menindis bagian poesakamoe.
6. Parampoewan boedjang dan
orang asing dia orangmatikan^ dan
dia orang memboenoeh anak piatoe,
7. Serta berkata: Toehan tiada
MASMOOR JAJNG KA 93, 94, 95.
77
mclihat itoe, daii Allah Jakoob tiada
inengarti itoe.
8. Mengarti-lah, he segala orang-
bodo di antara kaoom, dan kamoe, he
segala oranggila, pada waktoe jang
inana kamoe akan mendjadi pintar?
9. Masa-tah jang menanam koe-
ping tiada mendengar , dan jang
mengroepakan mata tiada melihat?
10. Masa-tah jang memoekool
orang katir tiada akan siksa? dia-tah
jang mengadjar kapintaran pada ma-
noesia?
11. Maha Toehan taoe segala in-
gatan manoesia, jang dia itoe tiada
bergoena adanja.
12. Slamat laki-laki itoe, ja Maha
Toehan , jang dika soedah poekool ,
dan jang dika soedah adjar dari pada
toretmoe ;
13. Akan bersenangkan dia dari
pada hari-hari jang djahat, sampelo-
bang orang jang doeraka itoe soedah
di gah".
14. Krana Maha Toehan tiada
akan ioepa pada kaoomnja; lagi poon
dia tiada akan meninggalkan poe-
sakanja.
1-5. Kranahoekoomitoeakankom-
bali kapada adil, dan segala orang
jang betool hatinja akan mengikoot
itoe.
16. Siapa-tah akan bangoon bagi-
koe melawan orang jang berboewat
djahat? Siapa-tah akan berdiri ba-
gikoe melawan orangjang melakoe-
kan kasalahan?
17. Djikaloe tiada Maha Toehan
soedah menoeloong akoe, koerang
sedikit djiwakoe soedah ada di tam-
pat soenji.
18. TatkaL^ akoe berkata: kaki-
koe ada l)ergojang, maka kamoera-
haninoe, ja Maha Toehan, soedah me-
nongka dirikoe.
19. Tatkala ingalankoe bertam-
bah-tambah banjak dalam dirikoe,
maka segala pengiboeranmoe soedah
sedapkan akoe.
20. Masa-tah korsi segala tjelaka
akan berkawan padamoe? jang ber-
boewat soesah pada segala atoeran?
21. Dia orang itoe berkoempool
sama-sama akan melawan djiwa
orang adil , dan dia mengoetoeki da-
rah jang tiada bersalah.
22. Tetapi Maha Toehan soedah
djadi padakoe swatoe tampat jang
tinggi, dan Allahkoe soedah djadi
swatoe batoe-karang toeloongankoe.
23. Maka dia akan kombahkan sc-
gala kasalahannja atas dia orang, dan
dia akan menoempas dia orang dalam
kadjahatannja ; Toehan Allah kita
orang akan menoempas dia itoe.
MASMOOR JANG KA 95.
1 . Mari-lah, bijar kita orang njanji
rame-rame akan Maha Toehan, bijar
kita orang bersoerak-soerak akan
kaiglasan batoe-karang kita orang.
2. Bijar-lah kita orang datang ka-
hadapannja dengan poedjian; bijar-
lah kita orang soerak padanja dengaa
masmoor.
3. Krana Maha Toehan iloe Allah
jang maha besar adanja, soenggoeh
poon swatoe radja besar atas segala
Dewa-Dewa ^
4. Jang pada tangannja ada-lah
segala kadalaman tampat di boemi,
dan segala katinggian goenoong iloe
diapoenja ;
5. Jang ampoenjai' laoot lagi, kra-
na dia soedah kerdja itoe, dan tan-
gannja soedah meroepakan darat.
6. Mari-Iah, bijar kita orangsem-
bah soedjood dan bertoendook diri
kita; bijar-lah kita orang berde-
78
ZABOOR.
koong di hadapan Maha Toehan, jang
soedah berboewat kita orang.
7. Krana dia itoe Allah kita orang
dan kita orang itoe ada-Iah kaoom
gombalaannja, dan domba-domba
dalam tangannja ; pada sakarang ini,
djikaloe kamoe mendengar swa-
ranja,
8. Djangan-lahtegarkanhatimoe,
saperti di Meriba, saperti padahari
Massa di dalam hoetan ;
9. Di mana bapa-bapa kamoe soe-
dah mentjoba akoe, dan soedah pa-
reksa akoe, lagi soedah melihatpa-
kerdjaankoe.
10. Ampat poeloeh tahoon la-
manja akoe soedah sakit hati pada
bangsa [ini], dan soedah baferman:
dia orang itoe swatoe kaoom jang sa-
sar hatinja, dan tiada mengenal dja-
lan-djalankoe.
11. Sebab itoe akoe soedah ber-
soempah pada amarahmoe: sekali-
kali dia orang tiada masook dalam
kasenangankoe.
MASMOOR JANG KA 96.
1. Njanji-lah akan Maha Toehan
swatoe ragara baroe , njanjikan-Iah
Maha Toehan, he orang sekalian
boemi.
2. Njanji-lah akan Maha Toehan,
poedji-lah namanja; habarkan-Iah
kaiglasannja dari pada hari datang
kapada hari.
3. Tjaritakan-Iah kamooliaannja
di antara orang kaiir, di antara seka-
lian kaoom kaheranannja.
4. Krana Maha Toehan ada besar
dan amat terpoedji; dia ada Maha
mengatakoeti lebih dari pada seka-
lian Dewata.
5. Krana sekalian Dewata kaoom,
berhala djoega adanja; tetapi Maha
Toehan soedah mendjadikan segala
langit.
6. Kabesaran dan kamooliaan ada
di hadapannja; kakwasaan dan ka-
mooliaan dalam kasoetjiannja.
7. Kasi-Iah pada Maha Toehan, he
bangsa sekalian kaoom, kasi-lah pa-
da Maha Toehan hormat dan kwasa.
8. Kasikan-Iah pada Maha Toehaa
hormat akan namanja; bawa-lah per-
soembahan, dan datang-Iah dalam
pagar kiutalnja.
9. Sembah-Iah soedjood pada Ma-
ha Toehan dalam kamooliaaunja ka-
soetjian; terkedjoot-Iah akan hada-
pan halaratnja, he orang saloerooh
boemi.
10. Katakan-Iah di antara orang
kafir: Maha Toehan djoegaadame-
nitah; lagi poon doenia akan di te-
tapkan, dia tiada akan tergerak ; dia
akan mengoekoom segala kaoom den-
gansabetoolnja.
11. Bijar-Iah isi segala langit ber-
giraug, dan sekalian isi boemi ber-
soekatjita;bijar-Iah laoot dengan sa-
genap isinja bersoerak-soerak.
12. Bijar-lah sekalian padang ber-
lompat-Iompat dari pada kagirangan
dengan segala jang ada padanja itoe ;
bijar-Iah sekalian pohoon hoetan
bersoerak ,
13. Di hadapan Maha Toehan;
krana dia datang, sebab dia datang
akan mengoekoomkan isi boemi;den-
gan adil dia akan mengoekoomkan
doenia , dan sekalian oemat dengan
kabenarannja.
MASMOOR JANG KA 97.
1. Maha Toehan menitah, isi boe-
mi ada bersoekatjita; dan isi sekalian
poelau bergirang.
2. Awan dan gelap ada mengidari
MASMOOR JANG KA 96, 97, 98, 99.
79
dia, adil dan hoekoom ada-lali kate-
tapannja singgasananja.
3. Swatoc api berdjalan di hada-
pannja, dan membakar menjala se-
kalian satroenja jang ada sakoeh-
lingnja.
4. Segala kilatnja ada manerang-
kandoenia; maka doenia melihat itoe
dengan gamelar.
5. Segala goenoongantjoormale-
leh saperti lihn di hadapan MahaToe-
han , di hadapan Maha Toehan pada
saloerooh boemi.
6. Segala langit berhabar kaadi-
lannja, dan sekahan oemat mehhat
karaooliaannja.
7. Maka maloe-lah segala orang
jang berbakti kapada boneka-boneka,
jang memoedj i dirinja oleh krana ber-
hala; sembah-lah soedjood padanja,
he segala Dewata.
8. Sion soedah mendengar dan
soedah bersoekatjita, dan anak-anak
parampoewan Jehoeda soedah bergi-
rang, oleh krana segala hoekoommoe,
ja Maha Toehan.
9. Krana dika djoega, ja Maha
Toehan, ada jang maha linggi atas
saloerooh boemi; dika djoega jang
teramat tinggi di atas segala Dewa-
Dewa.
10. He segala orang jang tjinta
akan Maha Toehan, bintji-lah kapada
djahat; dia piarakan djiwa katjin-
taannja, dia tarik dia orang itoe dari
pada tangan orang doeraka.
11. Terang itoe soedah tertaboor
bagi orang adil, dan kasoekaan itoe
pada orangjangdjoedjoor hatinja.
12. He orang adil, bergirang-Iah
kamoe pada Maha Toehan, dan kata-
kan poedjian akan peringatan pada
kasoetjiannja.
MASMOOR JANG RA 98.
1 . Swatoe masmoor. — ■ Njanji-lah
pada Maha Toehan swatoe ragam ba-
roe, krana dia soedah berboewat he-
ran; tangan-kanannja dan langan
kasoetjiannja soedah kasi kaiglasan
padanja.
2. Maha Toehan soedah bertaoe-
kan kaiglasannja; dia soedah menja-
takan kaadilannja di hadapan mata
segala orang kalir.
3. Dia soedah ingat pada kamoe-
rahannja,dan pada kabenarannja ka-
pada isi roemah orang Israĕl, dan se-
kalian hoedjoong boemi soedah me-
lihat kaiglasan Allah kita orang.
4. Bersoerak-soerak-Iah paclaMa-
ha Toehan,he orangsaloeroohboemi,-
batarejak-lah dengan girang, dan
njanji-Iah rame-rame dengan ber-
masmoor.
5. Njanjikan-Iah masmoor bagi
Maha Toehan dengan ketjapi,dengan
ketjapi dan dengan swara njanji-
njanjian;
6. Dengan njaringnja swara nafiri
dan boeri ; bersoerak-Iah di hadapan
Radja Maha Toehan.
7. Bijar-lah laoot berswara den-
gan saisinja, doenia dengan segala isi
jang mendoedooki itoe ;
8. Bijar-lah soengi-soengi bake-
plok tangan, dan sama-sama goe-
noong ada bergirang ,
9 Di hadapan Maha Toehan; oleh
krana dia datangmengoekoomkan isi
boemi; dia akan mengoekoomkan
doenia dengan adil, dan sekalian oe-
mat dengan segala betool.
MASMOOR JANG KA 99.
1 . Maha Toehan ada menitah, soe-
paja segala oemat itoe gametar; dia
80
ZABOOR.
ada doedooli[di tengah-teogah] Che-
robim, maka boerai bergerak.
2. Maha Toehao ada besar di da-
lam Sioo , maka dia ada tinggi atas
sekaHao oemat.
3. Bijar-lah dia orang memoedji
namamoe jaog maha besar, dao jang
haroos di takoeti itoe, dan jang maha
soetji adauja;
4. Dan kakwasaan Radja jaog
tjinta akan kabenaran; dika soedah
tetapkan dengao sapatootnja, dan
dika soedah berboewat beoar dao
adil dalam Jakoob.
5. Djoendjoonglah tinggi Maha
Toehan Allah kita orang, dan toen-
dook-Iah dirimoe pada penglapik
kakioja; itoe-lah soetji adaoja.
6. Moesa dao Haroeo di aotara
imam-imamoja, dao Samoĕldi aotara
oraog jaog meojeboot oamaoja ; dia
oraog soedah memioggal MahaToe-
hao, maka dia meojahoot padaoja.
7. Dalam tiaog awao dia soedah
bafermao kapada dia oraog itoe, dao
dia oraog soedah piara kasaksiaooja,
dao oeodang-oendang jang soedah di
kasikan padaoja.
8. Ja Maha Toehao , Allah kita
oraog, dika djoega soedah roeojahoot
pada dia oraog itoe; dika soedah ada
pada dia oraog itoe swatoe Allah jaog
maha mengampoeni, dan lagi soedah
membalas segala perboewatan dia
orang.
9. Djoeodjooog tioggikao-lah Al-
lah kita oraog, dao toeodook-lah di-
rimoe kapada goenoong kasoetjian-
nja; krana Maha Toehan Allah kita
orang soetji adanja.
MASMOOR JANG KA 100.
1. S^Yatoe niasmoor poedjian.
Bersoerak-soerak-lah pada Maha
Toehan, he kamoe saloerooh boemi.
2. Berhamba-lah pada Maha Toe-
han dengan kagirangan; datang-lah
meogadap pada halaratoja deogao
ojaojiao jaog rame.
3. Taoe-lahjangMahaToehanitoe
ada Allah; dia soedah kerdja kita
orang ini, (boekan kita orangsendiri,)
kaoomnja dao dooiba gombalaaooja.
4. Pergi-lah masook kadalam pio-
toe gerbaogoja deogao poedji-poe-
djiao, kadalam pagar kintalnja den-
gan ojaojiao zikir^ poedji-lah dia dan
hormatkao-lah oamaoja.
5. Kraoa Maha Toehao ada baik ,
kamoerahaooja ada sampe salama-
lamaoja, dao kasatiaaooja dari pada
baogsa dataog kapada baogsa.
MASMOOR JANG RA 101.
1. Swatoe masoioor Daood. —
Akoe akao ojaoji dari pada kamoera-
hao dao kabeoarao ; akoe akao ojaoji
masmoor padamoe, ja Maha Toehao.
2. Akoe akao berlakoe deogan
meogarti dalam djalao jaog sampoor-
oa ; maoa kala dika dataog kapada-
koe? Akoe akao djalan dengan sa-
djoedjoornja hatikoe dalam panenga-
han roemahkoe.
3. Akoe tiada akan menarook ba-
rang Belial dihadapanmatakoe;akoe
bintji pada perboewatan orang doe-
raka; tiada itoe akan lekat padakoe.
4. Hati jang poetar balik akan la-
loe dari padakoe; tiada akoe akan
mengenal orang djahat.
5. Orangjang semboeni fitoahkao
pada temaooja, dia akoe akao toem-
paskao; Jaog tioggi peoglihataonja
dao besar hatioja , pada dia itoe akoe
tiada akao sabar lagi.
6. Matakoe akao lihat pada orang
MASMOOR JANG KA 100, 101, 102.
81
jaiig satia cli dalam negri, soepaja dia
orang doedook sertakoe; orangjang
berdjalan dalam djalan jang benar,
dia akan berhamba padakoe.
7. Siapajangmelakoekandjoesta,
tiada akan tinggal dalam roemahkoe;
dan jang berkata djoesta, tiada akan
tinggal tetap di hadapan matakoe.
8. Pada tiap-tiap pagi hari akoe
akan menoempas segala orang doe-
raka didalam negri, akoeakan meng-
ilangkan dari dalam kota Maha Toe-
han sekalian orang jang melakoekan
kasalahan.
MASMOOR JANG RA 402.
1 . Swatoe sembajang segala orang
jang teraniaja, manakala dia terse-
rang , akan menoempahkan segala
pengratapnja di hadapan Maha Toe-
han.
2. Ja MahaToehan,dengar-lah per-
mintaankoe; bijar-lah swara panggi-
lankoe ini sampe datang kapadamoe.
3. Djangan-Iah semboenikan ha-
laratmoe dari padakoe, tilingkan-Iah
koepingmoe kapadakoe padahari ka-
takoetankoe; pada hari tatkala akoe
batarejak, lekas-Iah dengar padakoe.
4. Krana hari-harikoe ada laloe
linnjap saperti asap ; dan segala toe-
langkoe habis terbakar saperti bara-
bara.
5. Hatikoe soedah terpoekool , dan
djadi kering saperti roempoot, sampe
akoe loepa makan rotikoe.
6. Toelangkoe lekat kapada da-
gingkoe, dari krana swara kaloohan-
koe.
7. Akoe soedah djadi sama den-
gan saĕkor boeroong anggang di da-
lara hoetan^ akoe soedahdjadi swatoe
saroepa saĕkor boeroong dares batoe
di dalam alas.
8. Akoe ini berdjaga, dan soedah
djadi saperti saekor boeroong pipit
jang soenji di atas atap.
9. Satroe-satroekoe menjela akoe
pada sagenap hari • dan pada orang
jang melawan akoe dengan amarah-
nja akoe soedah djadi soempahan.
10. Krana akoe makan aboe sa-
perti roti, dan menjampoor minoe-
mankoe dengan ajer mata ,
1 1 . Dari krana goesarmoe dan ka-
besaran amarahmoe; krana dika soe-
dah mengangkat akoe, dan [lagi]
soedah memboewang akoe.
12. Segala harikoe itoe saperti
bajang-bajang jang laloe, dan akoe
djadi kering saperti roempoot.
13. Tetapi dika ini, ja Maha Toe-
han, tinggal pada salama-Iamanja ,
dan pengingatanmoe dari pada bang-
sa datang kapada bangsa.
14. Dika akan bangoon, dika akan
kasian pada Sion, krana soedah wak-
toenja akan mengampoeni dia, krana
lagi waktoe jang di tantoekan itoe
soedah datang.
1 5. Krana hamba-hambamoe ada
soeka pada batoe-batoenja,dan sajang
akanantjoornja.
16. Maka baroe segala orang kafir
takoot pada MabaToehan, dan segala
radja boemi pada kamooliaanmoe;
1 7 . Dj ikaloe Maha Toehan soedah
habis beroesah Sion, dan akan kali-
hatan dalam kamooliaannja ,
18. Dan dia akan berpaling ka-
pada permintaan segala orangjang
malarat, dan tiada menolak pada
permintaan dia orang itoe.
19. Hal itoe akan di soeratkan ba-
gi bangsa jang komedian, dan kaoom
jang nanti di djadikan akan memoedji
MahaToehan;
20. Oleh krana dia soedah meli-
hat dari pada tinggi kasoetjiannja,
6
82
ZABOOR.
manakala Maha Toehan soedah habis
memandang dari dalain langit ka-
pada boemi;
21. Akan mendengar pengaloo-
han segala orang jang terpendjara,
dan akan menglepaskan segala anak-
anak jang akan di boenoeh ;
22. Soepaja dia orang tjaritakan
nama Maha Toehan di Sion, dan ka-
poedjiannja di Jerusalem,
23. Manakala sekahan oeraat akan
berkoempool sama sama, dan lagise-
gala karadjaan akan berhamba pada
Maha Toehan.
24. Dia soedah menindis kakoe-
watankoe pada djalan; hari-harikoe
dia soedah koerangkan.
25. Maka akoe berkata:ja Allah,
djangan-lah mengambil akoe pada
satengah dalam hari-harikoe; lahoon-
tahoonmoe ada dari pada bangsa da-
tang kapada bangsa.
26. Pada dahoeloe kala dika soe-
dah mendasarkan boemi, dan segala
langit itoe ada perboewatan tangan-
moe.
27. Sekalian itoe nanti hilang, te-
tapi dika ini akan berdiri tetap ; dan
sekalian itoe akan loesooh saperti
swatoe pakejan toewah, dika akan
oebahkan dia saperti swatoe pakejan,
raaka dia akan djadi beroebah.
28. Tetapi dika ini akan ada ba-
gitoe djoega, dan segala tahoonraoe
tiada akan berkapoetoesan.
29. Segala anak hamba-hamba-
raoe akan ada tinggal baroeraah,
dan segala benihnja akan di tetapkan
di hadapanmoe.
MASMOOR JANG RA 103.
1. Swatoe masraoor Daood. —
Poedji lah Maha Toehan, he djiwa-
koe, dan akan nama kasoetjiannja,
he segala apa jang ada di dalam-
koe.
2. Poedji-Iah Maha Toehan, he
djiwakoe, dan djangan-Iah loepa se^
gala barang kabaikannja.
3. Jang soedah mengarapoeni se-
gala kasalahanraoe , jang raenjom-
boohkan segala penjakitraoe.
4. Jang maneboos pengidoopan-
moe dari pada kabinasaan, jang ber-
makotakan dika dengan kamoerahan
dan babrapa ragmat.
5. Jang mengennjangkan moe-
lootmoe dengan kabaikan,jang mem-
baroekan kamoedaanraoesaperti saĕ-
kor boeroong nasar.
6. Maha Toehan berboewat bagi-
bagi kaadilan dan hoekoom, pada se-
kalian orang jang teraniaja.
7. Dia soedah bertaoekan segala
djalannja pada Moesa, padaanakls-
raĕl pakerdjaannja.
8. Maha Toehan ada sajang hati
dan mengasiani, dan sabar, lagi besar
karaoerahannja.
9. Dia tiada akan berbantah sara-
pe pada kekal, dan tiada mamegang
[araarahnja] sampe salaraa-Iaraanja.
10. Dia tiada berboewat pada kita
orang hoekoom dosa kita, dan tiada
membalas pada kita orang hoekoom
segala kasalahan dosa kita orang.
1 1 . Krana barapa tinggi langit ada
di atas boemi, maka kamoerahannja
ada terlebih lagi atas sekalian orang
jang takoot padanja.
12. Barapa djaho ada timoor dari
pada barat, bagitoe lagi dia mendja-
hokan sekalian kadoerakaan kita
orang dari pada kita orang.
13. Saperti swatoe bapa sajang
akan anak-anaknja, Maha Toehan sa-
jangkan segala orangjang takootpa-
danja.
14. Krana dia taoe kadjadian apa
MASMOOR JANG KA 103, 104.
83
kita orang ini ada, dan soedah ingat
kita orang ini aboe tanah adanja.
15. Hari-hari manoesia itoe sa-
perti roempoot adanja; saperti boenga
di sawah bagitoe dia bersemmi.
16. Manakala angin soedah ber-
laloe atasnja , maka dia itoe soedah
tiada lagi, dan dia tiada raengenal
tampatnja lagi.
17. TetapikamoerahanMahaToe-
han ada dari pada kekal sampe ka-
pada kekal atas segala orang jang ta-
koot padanja, dan kaadilannja datang
kapada anak tjoetjoe;
18. Kapada segala orang jang me-
miarakan perdjandjiannja, danjang
ingat kapada parentahnja akan ber-
boewat itoe.
19. Maha Toehan soedah mane-
tapkan singgasananja di dalam sorga,
dan karadjaannja ada menitah atas
sekalian.
20. Poedji-lah Maha Toehan, he
segala melaikatnja, he segala pahla-
wan jang koewat, jang melakoekan
fermannja, serta mendengar swara
fermannja.
21. Poedji-lah Maha Toehan, he
sekalian bala-tantaranja; he segala
hamba-hambanja jang melakoekan
kasoekaannja.
22. Poedji-lah Maha Toehan, he
segala perboewatannja , pada seka-
lian: /tampat pertitahannja; poedji-
lah Maha Toehan , he djiwakoe.
MASMOOR JANG KA 104.
1. Poedji-lah Maha Toehan, he
djiwakoe;ja Toehan Allahkoe, dika
djoega jang Maha besar, dika djoega
jang berpakejan karadjaan dan ka-
mooliaan.
2. Dia ada bersahmoot terang sa-
perti dengan swatoe pakejan, dia me-
mentang langit saperti swatoe ka-
lamboe.
3. Jang mendirikan maligi-mali-
ginja di dalam ajer ; jang awan-awan
itoe di djadikankaretanja;jangber-
djalan-djalan atas sajap angin.
4. Dia mendjadikan melaikatnja
roh, hamba-hambanja api jang me-
njala.
5. Dia soedah raendasarkan boemi
atas penglapisnja ; dia itoe sakali-
kali tiada akan bergerak sampe sala-
ma-lamanja.
6. Dika soedah menjalimooti dia
dengan dasar saperti dengan swatoe
pakejan; segala ajer ada-Iah berdiri
di atas goenoong.
7. Dari pada maki-makimoe dia
soedah lari, oleh swara segala goen-
toormoe itoe dia soedah laloe lekas-
lekas.
8. Segala goenoong najik tinggi
dan segala rendah toeroon rendah ,
kapada tampat mana dika soedah da-
sarkan dia.
9. Dika soedah menarook swatoe
hinggaan, jang dia tiada bolehmela-
loewi; dia tiada akan menoedoongi
boemi lagi.
10. Jang raenjoeroeh segala soem-
bar hilir toeroon kapada tampat ren-
dah, soepaja dia berdjalan laloe di
antara goenoong-goenoong.
11. Dia minoomkan segala bina-
tang di padang^kaUdi-kalidihoetan
mengilangkan haoosnja oleh dia itoe.
12. Dekatnja itoe djoega ada-lah
doedook boeroong-boeroong di lan-
git, serta kasi swara di antara tja-
bang-tjabang.
13. Dia minoomkan segala goe-
noong dari dalam maligi-maliginja;
boemi di kennjangkan dari pada boe-
wah perboewatan dika.
14. Dia toemboehkan roempoot
6^
84
ZABOOR.
akan segala binatang, dansajoor itoe
akan bergoena kapada manoesia, ser-
ta mengaloewarkan roti dari dalam
boemi ,
15. Dan ajer anggoor jang meng-
girangkan hati mauoesia, serta ber-
boewat tjaja moeka bersinar saperti
dari pada minjak; danlagi roti jang
mengoewatkan hati manoesia.
16. Segala pohoon kajoe Maha
Toehan djadi kennjang, segala po-
hoon araz di Libanonjang diasoe-
dah tanam.
■ ■^^17, Di mana segala boeroong ke-
tjil bersarang; akan boeroong laklak
pohoon saniboor itoe roemahnja.
18. Segala goenoong jang tinggi
itoe ada bagi kidjang kantjil; batoe ka-
rang itoe djadi roemah-roemah bagi
segala kaliutji.
19. Dia soedah djadikan boelan
itoe akan menantoekan moesim-moe-
sim; matahari taoe kamasookannja.
20. Dika mengatoor gelap, maka
djadi malam , pada waktoe sekalian
binatang hoetan pergi berdjalan;
21. Siuga-singa moeda menda-
roem akan mendapat rampasan, dan
mentjari makanannja dari pada ka-
rana Allah.
22. Waktoe matahari terbit, me-
lakoekan dia pergi, dan berbaring
dalam lobangnja.
23. Maka kaloewar-Iah manoesia
kapada pakerdjaannja dan kapada
oesahnja sarape malam.
24. Bagimana besar ada perboe-
watanmoe , ja Maha Toehan ! Dika
soedah djadikan segala dengan ka-
pintaran, saloerooh boemi ada pe-
noeh dengan barang-barangmoe.
25. Laoot itoe, jang besar dan le-
bar dari pada loewasnja, berisi den-
gan saloerooh binatang jang meng-
garamat, dan jang tiada kabilangan,
binatang ketjil-ketjil dan besar-
besar.
26. Di sana ada berdjalan-djalan
segala kapal , [dan] Leviathan, jang
dika soedah roepakan akan bermajin-
majindi dalam.
27. Sekalian itoe ada berharap
kapadamoe, soepaja dika kasi pa-
danja makan pada koetikanja.
28. Djikaloe dika kasi itoe pa-
danja, maka dia mengoempoolkan
itoe; manakala dika memboeka tan-
ganmoe, maka dia djadi kennjang
dengan kabaikan.
29. Manakala dika semboenikan
halaratmoe, maka dia djadi terke-
djoot; djikaloe dika mengambilna-
pasnja, mati-Iah dia,dan berbalikka-
pada aboenja.
30. Manakala dika menjoerooh
Rohmoe datang, maka dia di djadi-
kau, dan dika membaroekan roepa
saloerooh boemi.
31. Kamooliaau MahaToehanada
sampe salama-Iamauja, Maha Toehan
ada-Iah bersoekatjita pada sekalian
perboewatanuja.
32. Djikaloe dia memandang boe-
mi, maka ketar-Iah dia; djikaloe dia
meraba goenoong, maka berasap-Iah
dia.
33. Akoe akan njanjikan Maha
Toehan dalam kahidoopankoe; akoe
akan njanjikan masmoor bagi Allah,
sedang akoe lagi ada.
34. Ingatankoe dari padanja itoe
akan manis adanja; akoe ini akan
bergirang dalam Maha Toehan.
35. Sekalian orang berdosaakan
di laloekan dari pada boemi, dan se-
gala orang jang doeraka akan tiada
ada lagi. Poedji-Iah Maha Toehan ,
hedjiwakoe. Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA 105.
85
• MASMOOR JANG KA 105.
1. Poedji-lali Maha Toehan, sc-
boot-lah naraanja; habarkan-lah
segala peiboewatannja cli antara
kaoom.
2. Njanjikau-lah dia, njanjikan-
lah masmoor padanja, bitjarakan-Iah
dengan beringat-ingat dari pada se-
gala perboewatannja jang heran.
3. Poedji-lah kaiglasan kamoe
oleh krana nama kasoetjiannja;bijar-
lah segala hali orang jang mentjari
Maha Toehan bersoekatjita.
4. Bertanjakan-lah Maha Toehan
dan kakwasaanja^tjari-lah halaratnja
dengan sanantiasa.
5. Ingat-lah pada segala kahera-
nannja, jang dia soedah djadikan; se-
gala tanda kaheranannja dan segala
hoekoom moelootnja;
6. He kamoe benih Ibrahim ham-
banja, he benih Jakoob pilihannja !
7. Dia itoe ada Maha Toehan Al-
lah kita orang, hoekoora-hoekoom-
nja ada berlakoe atas saloerooh
boemi.
8. Dia ingat pada perdjandjiannja
sampe salaraa-laraanja, pada terraan
jang dia soedah pesankan itoe sampe
pada sariboe poepoe ;
9. [Pada perdjandjian] jang dia
soedah adakan dengan Ibrahim, dan
persoempahannja padalshak;
10. Jang mana lagi dia soedah
berdirikan pada Jakoob akan swatoe
ondang-ondang , pada Israĕl akan
perdjandjian kekal ;
11. Ferraannja: akoe akan kasi
padamoe tanah Kanaan, djadi swatoe
tali poesaka kamoe orang;
12. Pada tatkala dia orang itoe
tjoemah sadikit manoesia bilangnja,
soenggoeh poon sadikit djocga , dan
ada berasing dalaratanahitoe;
13. Maka dia orang berdjalan-
djalan daripada oematsampekapada
oemat, dari pada swatoe karadjaan
sampe kapada swatoe kaoom lajin.
14. Dia tiada kasi saorang meng-
aniaja dia orang itoe, lagi sebabdia
orang itoe dia soedah seksa radja-
radja [,fermannja]:
15. Djangan-Iah meraba kanoor-
boewatankoe, dan djangan-lah ber-
boewat djahat pada nabi-nabikoe.
16. Lagi poon dia soedah me-
manggil swatoe kalaparan di dalam
negri, dia soedah memitjahkan seka-
lian batang roti.
17. Dia soedah menjoeroeh pergi
saorang laki-Iaki kahadapan moeka
dia orang ; Joesoof soedah di djoewal
mendjadi hamba.
18. Orang soedah apiet kakinja
dalam belok, dirinja itoe masook di
rante besi.
19. Sampe pada waktoe datang
fermannja, maka kalimahMaha Toe-
han soedah menjaring dia.
20. Radja menjoeroeh lepas dia,
jang menitah kaoom banjak itoe soe-
roeh lepas dia.
21. Dia djadikan dia akan swatoe
toewan atas istananja, dan akan sao-
rang jang raenitah atas sagenap ba-
rang-barangnja ;
22. Akan mengikat pangoeloe-
pangoeloenja sakahendaknja , dan
akan mengadjar penatoewah-toc-
wahnja.
23. Komedian dari pada itoe da-
tang-Iah Israĕl ka Mitsir, dan Jakoob
berdjamoe dalam tanah Chara.
24. Maka dia boewat kaoomnja
itoe amat bertambah, dan di djadi-
kan lebih kwasa dari pada moesooh-
moesoohnja.
25. Maka dia soedah membalik
hati dia orang, soepaja dia orang binr-
86
ZABOOR.
tjikan pada kaooinnja itoe, dan soe-
paja dia orang menipoe hamba-ham-
banja.
26. Dia menjoeroeh Moesa ham-
banja, [dan] Haroen jang diasoedah
pilih.
27. Maka kadoewa orang ini soe-
dah berboewat tanda pesanannja di
antara dia orang itoe, dan segala per-
boe watan heran di dalam tanah Cham .
28. Dia soeroeh datang gelap dan
menggelapkan itoe; maka kadoewa
orang ini tiada bersangkal kapada
fermannja.
29. Dia beroebahkan segala ajer-
nja mendjadi darah, dan dia mem-
boenoeh segala ikannja.
30. Negri dia orang mengaloe-
warkan kodok-kodok terlaloe ba-
njak sampe kadalam bilik segala ra-
djanja.
31. Dia baferman, maka datang-
lah tjampoeran babrapa djenis roepa
binatang, dan toema-toema pada sa-
genap tepi tanah dia orang.
32. Dia kerdja hoedjannja men-
djadi bakoe, serta api menjala pada
tanahnja.
33. Maka dia poekool pohoon-ang-
goornja dan pohoon-aranja, dan dia
pitjahkan segala pohoon kajoejang
dalara tepi tanah dia orang itoe.
34. Dia baferman, maka datang-
lah bilalang dan rijang, itoe poon
tiada bilangnja,
35. Jang memakan habis seka-
lian toemboeh-toemboehan pada ta-
nah-tanahnja , lagipoonjang mema-
kan segala boewah-boewahnja oe-
maan dia orang.
36. Lagi poon dia poekool seka-
lian anak soeloong pada tanahnja,
itoe-lah permoelaan segala kwasanja.
37. Maka dia bawa dia orang itoe
kaloewar dengan perak dan amas,
dan di antara segala hoeloebangsanja
saorang poon tiadajangbersontooh.
38. Orang tanah Mitsir ada girang,
tatkala dia orangitoe kaloewar^ krana
katakoetannja soedah djatooh atas
dia orang itoe.
39. Dia mementang swatoe awan
djadikan swatoe toendoong, dan swa-
toe api jang manerangkan pada ma-
lara.
40. Dia orang itoe meminta, maka
dia mendatangkan babrapa boeroong
salwa , dan dia kennjangkan dia
orang itoe dengan roti dari dalam
langit.
41. Dia memboeka swatoe batoe
karang, dan dari padanja itoe ma-
leleh-lah ajer, [jang]hiiirpada tam-
pat-tampat jang kering [saperti] swa-
toe soengi.
42. Sebab dia ada ingat pada fer-
raannja jang soetji pada Ibrahim
hambanja.
43. Bagitoe-lah dia soedah kaloe-*
warkan kaoomnja dengan rame, dan
orang pilihannjadenganbersoerak.
44. Maka dia kasi pada dia orang
segala tanah orang kafir; bagitoe-lah
dia orang mamegang tjape-lah segala
oesaha oemat akan poesakanja,
45. Soepaja dia orang itoe memi-
arakan segala ondangnja , dan me-
njimpan titah-titahnja. Halelu-jah.
MASMOOR JANG RA 106.
1. Halelu-jah. Poedji-lah Maha
Toehan, krana dia ada baik ; sebab
kamoerahannja ada salama-lamanja.
2. Siapa-tah sempat mengatakan
segala kakwasaan Maha Toehan? dan
menghabarkan segaia kapoedjiannja?
3. Slamat-lah diaorangitoe,jang
memiarakan kabenaran , dan jang
MASMOOR JANG KA 106.
87
berboewat adil pada satiap-tiap koe-
tika.
4. Ingat-lah kapadakoe, ja Maha
Toehan , toeroot karelahaii akan
kaoommoe; tindjo-lah dirikoeden-
gan iglasmoe ^
5. Soepaja akoe memandang se-
gala kabaikan oraugpihhanmoe;soe-
paja akoe girang dengan kagirangan
kaoommoe^ soepaja akoe ini terpoedji
dengan bagian poesakamoe.
6. Kita orang ini soedah berdosa
serta bapa-bapa kita orang; kita
orang soedah berboewat salah, kita
orang soedah melakoekan kadoera-
rakaan.
7. Nenek mojang kita orang soe-
dah tiada menandai kaheranan-
moe dalam tanah Mitsir; dia orang
soedah tiada ingat pada kamoera-
hannjajangterbanjak itoe; hanja dia
orang soedah bersangkal pada tepi
laoot, dekat laoot merah.
8. Tetapi dia soedah malepas dia
orang itoe oleh krana namanja, soe-
paja dia katahoewan pada segala ka-
kwasaannja.
9. Maka dia soedah maki laoot
merah itoe, sampe diadjadi kering,
dan dia djalankan dia orang itoe pada
dasarnja, saperti pada hoetan.
10. Dan dia soedah malepas dia
orang itoe dari pada tangan segala
orang jang membinlji, dan dia soe-
dah loepootkan dia orang dari pada
tangan segala satroe.
11. Maka segala ajersoedah me-
noedoong moesooh-moesooh dia
orang; saorang dari pada dia orang
itoe tiada tinggal.
12. Tatkala itoe dia orang soedah
pertjaja pada fermannja, maka dia
orang njanjikan kapoedjiannja.
13. [Tetapi] lekas dia orang soe-
dah loepa pada pcrboewatannja, dan
dia orang tiada ikoot pada bitja-
ranja.
14. Hanja dia orang soedah ter-
kena kainginan di dalam hoetan, dan
dia orang soedah menjoba AUah di
dalam alas.
15. Tatkala itoe dia kasi toeroot
kasoekaan diaorang; tetapi dia soe-^
dah kirim swatoe kakoeroesan pada
djiwa dia orang itoe.
16. Maka dia orang dengki ku-
pada Moesa dalam bala tantara, dan
pada Haroen, kasoetjian Maha Toehan
itoe.
17. Maka boemi soedah mein-
boeka dirinja, dan soedah manelan
Dathan , dan soedah raenoedoong
perkoempoolan Abiram.
18. Maka s watoe api soedah meng-
angooskan dalam perkoempoolan-
nja, swatoe njalanja api soedah mem-
bakar segala orang jang doeraka.
19. Dia orang soedah kerdja swa-
toe gambar anak lemboe di Horeb,
dan dia orang soedah toendook ber-
soedjood pada swatoe barang jang
tertjitak.
20. Dan dia orang soedah beroe-
bahkan kahormatannja kapada toe-
ladan lemboe, jang memakan roem-
poot.
21 . Dia orang soedah loepakan Al-
lah penoeloongnja, jang soedah ber-
boewat babrapa perkara kabesaran
di tanah Mitsir;
22. Babrapa perboewatan heran
di tanah Cham ; dan babrapa perkara
jang maha mengatakoeti pada tepi
laoot merah.
23. Sebab itoe maka baferman
dia, hendak membinasakan dia orang
itoe, djikaloe tiada Moesa, orang pi-
lihannja itoe, soedah berdiri pada pa-
natasan itoe di hadapan halaratnja,
akan membalikkan amarahnja, soe-
88
ZABOOR.
paja dia djangan meroesakkan dia
orang itoe.
24. Lagi poon dia oran^ itoe soe-
dah menolak dan menginakan tanah
pengharapan itoe; dia orang tiada
pertjaja akan fermannja.
25. Hanja dia orangsoedah meng-
oering-ngoering di dalam taratak-
nja ; tiada dia mendengar swara Maha
Toehan.
26. Sebab itoe dia soedah meng-
angkat tangannja melawan dia orang
itoe, akan marebahkan dia orang itoe
di dalam hoetan ,
27. Dan akan marebahkan benih
dia orang di antara orang kafir, dan
akan mengamboorkan dia itoepada
segala tanah.
28. Lagi poon dia orang itoe soe-
dah berhoeboongan dengan Baiil-
Peor, dan dia orang soedah makan
segala persembahan sambeleh-sam-
belehan kapada orang mati.
29. Dan dia orang soedah mem-
bangoonkan amarah [Maha Toehan]
dengan perboewatannja^ maka peng-
godanja siasat itoe sampe datang
membongkar di aritara dia orang
itoe.
30. Tatkala itoe berdiri-lah Pine-
has, raengadakan hoekoom, maka
berhenti-lah siasat itoe.
31. Maka itoe soedah terbilang
padanja akan kaadilan, dari pada
bangsa datang kapada bangsa sampe
salama-lamanja.
32. Lagi poon dia orang itoe soe-
dahberboewatamatamarah[padanja]
dekat ajer perbantahan, maka kadja-
hatan datang kapada Moesa oleh
krana dia orang itoe.
33. Sebab dia orang itoe soedah
berpedaskandjiwanja,sampe dia me-
landjoorkan perkataiin dengan bi-
3)irnja sebab loepanja.
34. Dia orang tiada meroesakkan
kaoom itoe, jangMahaToehan soedah
fermankan padanja ;
35. Hanja dia orang soedah tjam-
poorkan dirinja dengan orang kahr,
dan soedah beiadjar perboewatannja.
36 . Dan dia orang soedah berbakti
pada berhala-berhalanja , maka dia
itoe djadi swatoe djiratpadanja.
37. Lagi poon dia orang soedah
persembahkan anak-anaknja laki-
laki dan anak-anaknja parampoewan
kapada setan.
38. Maka dia orang soedah me-
noempahkan darah tiada dengan sa-
lahnja, ija itoe darah anak-anaknja
laki-laki dan anak-anaknja param-
poewan, jang soedah di persembah-
kan kapada berhala-berhala Kanaan,
maka tanah itoe soedah di nedjiskan
oleh krana hoetang-hoetang darah
itoe.
39. Dan dia orang soedah tje-
markan dirinja oleh perboewatannja,
dan dia soedah berzina oleh oesahnja.
40. Sebab itoe hangat-lah amarah
Maha Toehan melawan kaoomnja,
dan poesakanja soedah ada swatoe
kagillian dan bintji padanja.
41 . Maka dia soedah serahkan dia
orang kapada tangan orang kafir, dan
segala orang jang membintji dia
orang itoe ada-lah menitah atas dia
o:"ang.
42. Dan segala satroenja soedah
menindis dia, dan dia orang soedah
di rendahkan di bawah tangan dia
orang itoe.
43. Diasoedahbanjakkalimeng-
angkat dia orang itoe; tetapi dia
orang soedah berboewat pahit pa-
danja dengan bitjaranja, dan habis
antjoor oleh kasalahannja.
44. Sedang poon bagitoe dia rae-
nilik djoega pada kasoesahan dia
MASMOOR JANG KA 106, 107.
89
orang, tatkala clia mendengar tan-
gisannja.
45. Lagi poon dia soedah ingat
hal jang djadi kabaikan kapada per-
djandjiannja, dan dia soedah menje-
sal, menoeroot kamoerahannja jang
terbanjak.
46. Sebab itoe dia soedah kasi pa-
danja babrapa welas di hadapan se-
gala orang jang soedah menawan dia.
47. Lepaskan-Iah kita orang ini,
ja Maha Toehan, Allah kitaorang,
dan koempoolkan-Iah kita orang ini
kaloewarkan dari antara orang kafir,
soepaja kita orang memoedji nama
kasoetjianmoe,serta poedji kaiglasan
kita sebabkapoedjianmoe.
48. Terpoedji-Iah Maha Toehan,
Allah orang Israĕl, dari pada salama-
lamanja dan sarape salama-Iamanja,
maka sekalian kaoom mengoetjap;
Amen, Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA 107.
1. Poedji-IahMahaToehan,sebab
dia ada baik, dan kamoerahannjaada
salama-Iamanja.
2. Bijar-Iah segala orang teboesan
Maha Toehan berkata [itoe], jangdia
soedah teboos dari pada tangan se-
gala moesooh,
3. Dan orang jang dia soedah
koempoolkan dari pada segala tanah,
dari pada timoor dandaripada barat,
dari pada oetara dan dari pada laoot,
4. Jang soedah sesat dalam hoe-
tan, pada djalan di dalamalas,jang
soedah tiada mendapat kota akan
perdiaman.
5. Dia orang itoe soedah berlapar
dan haoos, djiwanjasoedahberlelah
dalam dirinja.
6. Tetapi tatkala dia orang itoe
batarejak kapada MahaToehan da-
lam kasoesahan jang ada padanja,
maka dia soedah menoeloong dia
orang dari dalam katakoetannja.
7. Dan dia soedah mengantar dia
orang itoe pada djalan jang betool,
akan berdjalan kapada kota kadoe-
dookannja.
8. Bijar-lah dia orang memoedji
kamoerahan Maha Toehan di hada-
pannja, dan segala kaheranannja di
hadapan segala anak manoesia.
9. Krana dia soedah mengen-
njangkan segala djiwa jang haoos,
dan soedah mamenoehi segala djiwa
jang berlapar dengan kabaikan,
10. Jang doedook di dalam ge-
lap dan pada bajang-bajang maoot,
jang terikat dengan persakitan dan
besi;
1 1 . Oleh krana dia orang soedah
berbantah melawan titah Allah, daa
soedah memboewang fermaa jang
Maha tinggi dengan katjelaan.
12. Sebab itoe dia soedah meren-
dahkaa hati dia orang dengan kasoe-
sahan ; dia orang soedah tersontooh,
dan soedah tiada toeloongannja.
13. Tetapi tatkala dia orang bata-
rejak kapada Maha Toehan dalam
kasoesahan jang ada padanja, maka
dia soedah malepas dia orang itoe
dari dalarn katakoetannja.
14. Diasoedahkaloewarkanorang
itoe dari dalam gelap dan bajang-ba-
jang maoot, dan dia pitjahkan segala
pengikatnja.
15. Bijar-Iah dia orang itoe me-
moedji kamoerahan Maha Toehan di
hadapannja, dan segala kaheranannja
di hadapan auak-anak manoesia.
16. Krana dia soedah pitjahkan
pintoe tarabaga, dan potong segala
pengantjing besi.
1 7. Oraug sarsar di siasatkan dari
90
ZABOOR.
kraua kadoerakaannja dandari krana
kasalahannja.
18. Djiwanja gilli akan segala
djenis makanan; maka dia soedah
sampe pada pintoe maoot.
, 19. Tetapi tatkala dia orang bata-
rejak kapada Maha Toehan dalam
kasoesahan jang ada padanja, maka
dia soedah malepas dia orang itoe
dari dalam segala katakoetannja.
20. Dia soedah kirim fermannja
dan waraskan dia orang itoe, dan
menarik dia orang dari dalam lo-
bangnja.
21. Bijar-lah dia orang itoe me-
moedji kamoerahan Maha Toehan di
hadapannja, dan segala kaheranan-
nja di hadapan anak-anak manoesia.
22. Maka bijar-lah dia orang per-
sembahkan babrapa persembahan
poedji-poedjian, dan membilang se-
gala perboewatannja dengan ber-
soerak.
23. Segala orangjang belajarkan
kapal di laoot, jang berniaga di
laootan besar,
24. Dia orang itoe melihat segala
perboewatan Maha Toehan dan se-
gala kaheranannja jang maha dalam
itoe.
25. Tatkala dia baferman, maka
mendjadi angin riboot datang, jang
meugangkat segala ombaknja najik;
26. Maka dia orang itoe terdjoen-
djooug kalaugit, dau dia orang toe-
roon kadasar; djiwauja autjoorden-
gan katakoetan.
27. Dia orang itoe berleuggaug
dan berlenggok saperli saorang ma-
book, dan segala akai dan boedinja
hilang.
28. Tetapi tatkala dia orang ba-
tarejak kapada Maha Toehan dalam
kasoesahau jaug ada padanja, maka
dia soedah menambangkan dia orang
itoe kaloewar dari dalam katakoe-
tannja.
29. Laloe dia pertedoohkan ri-
boot , sampe segala balombaugnja
berdiam.
30. Tatkala itoe dia orang ada gi-
rang,sebab soedah tedooh,dan sebab
dia soedah hantarkan dia orang sam-
pe pada laboehaujangdiaoraugha-
rapkau.
31. Bijar-Iah dia oraugmemoedji
kamoerahan Maha Toehan di hada-
pannja, dan segala kaherauannja di
hadapan anak-anak mauoesia;
32. Dan meniuggikan dia dalam
perkoempoolau segala kaoom , dan
poedjikan dia di hadapau segala ka-
doedookan orang toewah-toewah.
33. Segala soengi dia soedali dja-
dikau hoetan, dan segala pantjoorau
ajer djadi [tanah] kering,
34. Tanah jaug membawa boe-
wah-boewahuja mendjadi tanah pa-
garamaujsebab kadjahatannja orang-
oraug jang baroemah di saua.
35. Dia soedah meudjadikan hoe-
tan swatoe rawah jang berajer, dau
tauah jaug keriug djadi pantjooran
ajer.
36. Maka dia doedookkan di sana
orang jang kalaparan, dan dia oraug
djadikan swatoe kota akan per-
diamau ;
37. Dan djadikan sawah pena-
boeran , dan serta menanam tauaman
pohoon anggoor, jang membawa boe-
wah-boewahan akan hasilnja.
38. Dan dia memberkati dia orang
itoe sampe dia diperbanjakkan amat,
dau binatangnja itoe tiada di koe-
rangkan.
39. Komedian dia orang itoe di
koerangkan ; dan di rendahkan oleh
teraniaja, kadjahatau dan doekatjita.
40. Dia menoenipahkan katjelaan
MASMOOR JANG KA 107, 108, 109.
91
atas segala orang bangsawan, clan dia
orang di sesatkan pada tampatsoenji,
jang boekan ada djalan.
41. Tetapi dia membawa orang
miskien jang teraniaja kapada tampat
jang tinggi, dan djadikan isi roemah
tangganja itoe saperti perkoempoolan
kambing domba.
42. Segala orang jang djoedjoor
melihat itoe dan mendjadi girang ;
tetapi segala orang jang doeraka me-
noetoop moeloot dirinja itoe.
43. Siapa-tahjangpintar? Bijar-
lah dia memiarakan segala hal ini ^
dan bijar-lah dia orang dengan meng-
arti menandai segala kamoerahan
Maha Toehan.
MASMOOR JANG KA 108.
1 . Swatoe njanjian , masmoor
Daood.
2. Ja Allah, hatikoe ada sadia^
akoe akan menjanji dan bermasmoor,
lagi poon kamooliaankoe.
3. Berdjaga-lah, he dindi dan ke-
tjapi 5 akoe akan bangoon pada pagi
hari.
4. Akoe akan memoedji padamoe
di antara kaoom, ja Maha Toehan, dan
akoe akan menjanji masmoor di an-
tara segala bangsa.
5. Krana kamoerahanmoe ada be-
sar sampe kaatasnja langit, dan ka-
benaranmoe sampe kaatasnja segala
awan.
6. Tinggikan-lah dirimoe di atas
segala langit, ja Allah, dan kamoo-
liaanmoe atas saloerooh boemi.
7. Soepaja segala orang katjin-
taanmoe di lepaskan, kasi-Iah kasa-
lamatan [oleh] tanganmoe kanan, dan
dengar-Iah kita orang.
8. Allah soedali baferman dalam
kasoetjiannja; [sebab itoe] akoe akan
berlompat dari pada kagirangan:
akoe akan membagi Sichem, dan
akoe akan mengoekoor tanah lembah
Succoth;
9. Gilead akoe poenja, Manasse
akoe poenja, dan Efraim itoe ada
kakoewatan kapalakoe; Jehoeda itoe
ada pengasi ondang-ondangkoe;
10. Moab itoe ada parijook-pem-
basoohankoe ; kapada Edom akoe
akan memboewangsapatoekoe; krana
orang Palestina akoe akau bei^soerak-
soerak.
1 1 . Siapa-tah akan membawa akoe
kapada kota tegooh? Siapa-tah akan
mengantar akoe sampe kadalam
Edom?
12. Boekan-tah dika djoega, ja
Allah, jang soedah memboewang
kita orang? dan jang tiada kaloewar,
ja Allah, dengan bala tantara kita
orang?
13. Kasi-Iah pada kita orang toe-
loongan dari pada katakoetan ini;
krana segala kabaikan manoesia tiada
bergoena.
14. DenganAIIahkitaorangakan
berboewat perboewatan jang baik,
dan dia djoega akan mengindjak se-
gala moesooh kita orang.
MASMOOR JANG KA 109.
1. Swatoe masmoor Daood, akan
penjanji besar. — Ja Allah poedjian-
koe, djangan-Iah diam.
2. Krana moeloot segala orang
doeraka, dan moeloot segala orang
pendjoesta, ada terboeka melawan
kita orang ; dia orang soedah berkata-
kata sertakoe dengan swatoe lidah
panipoe.
3. Dengan perkataan bintji dia
orang soedah mengidari akoe ; soeng-
92
ZABOOR.
goeh poon dia orang itoe soeclah ber-
perang dengan akoe, tiada adaper-
karanja.
4. Dari pada katjintaankoe dia
orang soedah membalas raelawan
akoe; tetapi akoe ini sanantiasa ada
bersembajang.
5. Dan dari pada kabaikankoe dia
orang soedah membalas djahat, dan
membalas bintji pada katjintaan-
koe.
6. Angkat-lahsaorangdjahatakan
hakim atas dia, dan berdirikan-lah
setan pada kanannja.
7. Manakala dia di hoekoomkan,
maka kaloewar-lah dia dengan sa-
lahnja, dan bijar permintaannja ada
kapada dosa.
8. Bijar-lah sadikit hari-barinja,
bijar-lah saorang lajin mengambil
pangkatnja.
9. Bijar anak-anaknja djadi piatoe,
dan bininja djadi boedjang.
10. Dan bijar-lah anak-anaknja
tersijar kasana sini , berminta-minta,
dan mentjari pentjarian pada tampat-
tampat jang roesak.
11. Bijar-lah orang jang kasi oe-
tang mengambil segala barang jang
ada padanja, dan orang asing me-
rampas pakerdjaannja.
12. Bijar-lah djangan ada saorang
mengoendjook kabaikan [padanja],
dan djangan ada saorang jang meng-
asiani pada piatoe-piatoenja.
13. Bijar-lah toeroonan-toeroonan-
nja di toempaskan, dan nama-nama-
nja di hilangkan pada bangsa jang
lajin-lajin.
14. Bijar-lah teringatkap.adaMaha
Toehan segala kasalahan bapa-bapa-
nja , dan segala dosa iboenja djangan
di toempaskan. -
15. Bijar-lah sekalian itoe sanan-
tiasa ada di hadapan Maha Toehan ,
dan dia menoempaskan segala tanda
ingatan dia orang di atas boemi.
16. Sebab dia soedah tiada ingat
berboewat kabaikan, hanja soedah
mengambat orang fakir dan miskien,
dan orang jang soesah hati akanmem-
boenoeh dia.
17. Sebab dia soedah tjinta pada
koetook , bijar-Iah itoe datang kapa-
danja , dan [sebab dia] soedah tiada
soeka kapada berkat, maka bijar-lah
itoe djaho dari padanja.
18. Dan bijar-Iah dia berpakejan
koetook, saperti pakejannja, dan
bijar-lah dia masook kadalam diri-
nja , saperti ajer, dan saperti minjak
kadalara toelang-toelangnja.
19. Bijar-lah itoe ada padanja sa-
perti swatoe pakejan, [jang] mem-
boengkoos dirinja , dan djadiswatoe
sabook jang sanantiasa membebat
dirinja.
20. Bijar-Iah segala ini datang dari
pada Maha Toehan, djadi oepahan
pada orangjang melawanakoe, dan
kapada orang jang berkata djahat
melawan djiwakoe.
^l . Tetapi dika ini , ja Maha Toe-
han, Maha Toehan, atoor-Iah diri-
koe oleh krana namamoe ; sebab ka-
moerahanmoe ada baik, lepas-Iah
akoe.
22. Krana akoe ini malarat dan
miskien, dan hatikoe ada loeka teroos
dalam dirikoe.
23. Akoe berdjalan-djalan saperti
swatoe bajang-bajang manakala dia
singit^ akoe ini tersijar koelihng ka-
sana sini saperti bilalang,
24. Loetoot-Ioetootkoe djadi le-
mah dari krana poewasa, dan daging-
koe djadi koeroos sampe tiada ber-
gemook.
25. Bagitoe djoega akoe ini djadi
pertjelaan pada dia orang itoe ; mana-
MASMOOR JANG KA 109, 110, 111.
93
kala dia orang melihat akoe, maka
dia gojang kapalanja.
26. Toeloong-lah akoe, ja Maha
Toehan ^ lepaskan-lah akoe , «toeroot
kamoerahanmoe ;
27. Soepaja dia orang taoe, jang
ini-lahtanganmoe, [jang] dika soedah
berboewat itoe , ja Maha Toehan.
28. Bijar-lah dia orang mengoe-
tooki, tetapi dika ini memberkati;
bijar-lah dia orang itoe bangoon dan
mendapat maloe, tetapi bijar-Iah
hambamoe djadi girang.
29. Bijar-lah segala orang jang
melawan akoe berpakejan maloe,
dan dia orang terboengkoos dengan
maloenja, saperti swatoe salimoot.
30. Akoe akan amat memoedji
Maha Toehan dengan moelootkoe,
dan pada tengah-tengah orang ba-
njak akoe akan memooliakan dia.
31. Krana dia akan berdiri pada
sabelah kanan orang miskien, akan
malepas [dia] dari pada orang jang
mengoekoom djiwanja.
MASMOOR JANG KA 110.
1. Swatoe masmoor Daood. —
Maha Toehan soedah baferman pada
Toehankoe : doedook-Iah pada kanan-
koe , sampe akoe d jadikan segala sa-
troemoe penglapis kakimoe.
2. Maha Toehan akan kirim toeng-
kat kakoewatanmoe dari dalam Sion
[,fermannja]: pegang-Iah pareutah
pada tengah-tengah segala satroe-
moe.
3. Kaoommoe terlaloe soeka sadia
pada hari bala-tantaramoe, dengan
perhiasan kasoetjian; dari pada pe-
root-iboe fadjar akan ada padamoe
amboon kamoedaanmoe.
4. Maha Toehan soedah bersoem-
pah , maka dia tiada akan menjesal :
dika ini ada imam pada salama-sala-
nja ikoot atoeran Melchizedek.
5. Maha Toehan ada pada tangan-
kananmoe; dia akan poekool pitjah-
kan radja-radja pada hari amarah-
nja.
6. Dia akan berboewat hal jang
benar di antara orang kafir ; dia akan
mamenoehkan itoe dengan bangke ;
dia akan poekool pitjahkan orang,
jang djadi kapala atas tanah besar.
7. Dia akau minoompada sarokan
antara djalan; sebab itoe dia akan
mengangkat kapala kaatas.
MASMOOR JANG KA 111.
1. Halela-jah. Akoe akan me-
moedji Maha Toehan dengan sagenap
hatikoe, dalam kampoengan dan bi-
tjara orang satia.
2. Perboewatan Maha Toehan ada
besar ; itoe poon di tjari oleh sekalian
orang jang soeka kapadanja itoe.
3. Kalakoewannja itoemooliadan
kwasa adanja, dan kaadilannja ada
berdiri sampe salama-lamanja.
4 Dia soedah djadikan swatoe
peringatan pada kaheranannja ; Maha
Toehan itoe ada mengasiani dan sa-
jang.
5. Dia soedah kasi makanan pada
orang jang takoot kapadanja; dia
ingat pada perdjandjiannja sampe
salama-Iamanja.
6. Dia soedah kasi bertahoe pada
kaoomnja segala kakoewatan jang
ada pada perboewatannja , serta kasi
pegang padanja segala poesaka orang
kafir.
. 7. Segala perboewatan tangannja
itoe ada kabenaran dan hoekoom;
segala sabdanja ada satia.
8. Maka dia itoe ada tetap sampe
kekal [dan] pada salama-lamanja,ta-
94
ZABOOR.
perboewat dengan kabenaran dan ka-
satiaan.
9. Diasoedahkirimteboosanpada
kaoomnja; dia soedah menitahkan
perdjandjiannja pada salaraa-lama-
nja; namanja ada soetji dan raaha
mengatakoeti.
. i : 1 0 . Takoot pada Maha Toehan itoe-
lah permoelaannja segala kapintaran;
sekalian orang jang berboewat itoe
mendapat akal jang baik; kapoe-
djiannja ada berdiri sampe salama-
lamanja.
MASMOOR JANG KA 112.
1. Halelu-jah. Salamat laki-laki
itoejang takoot pada Maha Toehan ,
jang- soeka sangat pada segala pesa-
nannja.
2. Benihnja akan ada kwasa di
atas boerai; segala asal toeroonan
orang satia akan beroleh berkat.
3. Roeraahnja akan berisi dengan
arta kakajaan; dan kaadilannja ber-
diri sarape kekal.
4. Katerangan terbit di dalam
gelap kapada orang jang satia; dia-
lah jang merasa sajang dan moerah
dan adil.
5. Salamat laki-laki itoe jang ka-
sian dan kasi pindjam ; dia atoor per-
karanja dengan benar.
6. Soenggoeh poon, sampe salama-
iamanja dia tiada akan bimbang;
orang adil itoe akan djadi ingatan
salama-laraanja.
7. Dia tiada akan takoot dari pada
habarjang djahat; hatinja ada tetap
pertjaja pada Maha Toehan.
8. Hatinja ada tertoeloong baik-
baik maka tiada akan takoot , sarape
dia melihat segala moesoohnja.
9. Dia mengaraboor, dia kasi pada
orang miskien ^ kaiidilannja ada ber-
diri sampe salama-lamanja; tandook-
nja akan di tinggikan dengan horraat.
10. Orang doeraka akan melihat
itoe, dan dia akan goesar padanja;
dia akan mengarat dengan giginja
dan terantjoor ; kamginan orang dbe-
raka akan hilang.
MASMOOR JANG RA 113.
1. Halelu-jah. Poedji-lahkamoe,
he segala haraba Maha Toehan , poe-
dji-lah naraa Maha Toehan.
2. Naraa Maha Toehan ada-lah ter-
poedji, dari pada sekarang ini sampe
salama-lamanja. -,.i;.'i,>
3. Dari pada katerbitan matahari
sampe kapada katoeroonannja, ada
terpoedji-lah naraa Maha Toehan.
4. Maha Toehan ada terlebih ting-
gi dari pada sekahan orang kafir, di
atas segala langit ada-lah kamoo-
a.
5. Siapa-tah jang saperti Maha
Toehan, Allah kita orang? jang doe-
dook amat tinggi ,
6. Jang melihat kabawah, dalam
langit dan di atas boemi ;
7. Jang membangoonkan orang
hina dari pada aboe, dan meninggi-
kan orang miskien dari pada sam-
pah, ;;;;;:
8. Akan mendoedookkan dia sama
orang berbangsa, sama orang ber-
bangsa kaoomnja.
9. Jang raendoedookkan param-
poewan mandoel dengan saisi roe-
mah-tangga, mendjadi iboe pada
babrapa anak dengan girang. Halelu-
jah.
MASMOOR JANG iail4.
1. Manakala orang Israĕl kaloe-
war dari dalam tanah Mitsir , bangsa
MASMOOR JANG KA 114, 115.
95
Jakoob dari pacla kaoom jang lajin
bahasanja,
2. Maka djadi lah tanah Jehoeda
kasoetjiannja, tanah Israel akanpa-
rentahnja jang sampoorna.
3. Laoot soedah mehhat itoe dan
soedah lari , dan Jordan soedah oen-
door kablakang'.
4. Goenoong-g-oenoongsoedahber-
lompat-lompat saperti domba-domba
djantan ; boekitT-boekitnja saperti
anak-anak doraba.
5. Apa-tah ada padamoe, ja laoot,
jang kamoe ini soedahlari? heJor-
dan, jang kamoe ini soedah oendoor
kablakang-?
6. Ja goenoong-goenoong , jang
kamoe ini berlompat-lompat saperti
domba-domba djantan? he kamoe
boekit-boekit , saperti anak-anak
domba?
7. Gametar-lah,heboemi,dihada-
pan halaratMahaToehan, di hadapan
halarat Allah Jakoob !
8. Jangsoedahberoebahkanbatoe
karangdjadiswatoetalagaajer^ batoe
api mendjadi soerabar ajer.
MASMOOR JANG RA115.
1. Boekanpadakitaorang,jaMaha
Toehan , boekan pada kita orang-, ha-
nja pada namamoe kasi-lahhormat,
oleh krana kamoerahanmoe , oleh
krana kabenaranmoe.
2 . Krana apa oran g kafir akan ber-
kata: mana-tah sekarang- Allahnja
ada?
3. Tetapi Allah kita orang ada di
dalam sorga , dia berboe wat segala
kasoekaannja.
4. Berhala-berhala dia orang itoe
ada perak dan amas, perboewatan
tangan-tangan manoesia ;
5. Dia ada berraoeloot, tetapi ti-
ada berkata; dia ada bermata, tetapi
tiada raehhat ;
6. Dia ada berkoeping-, tetapi ti-
ada mendengar ; dia ada berhidoong,
tetapi dia tiada tjioom ; ,,
7. Dia ada bertangan, tetapi tiadi
meraba; dia berkaki, tetapi tiada
berdjalan, dan dari pada garonggong--
nja dia tiada kasi boenji.
8. Bijar-lah segala orang- jang ber-
boewat dia itoe mendjadi saperti dia
djoega, [dan] segala orangjang harap
padanja.
9. He orang Israĕl , kamoe harap-
lah pada Maha Toehan; dia djoega
toeloongannja dan parisinja.
10. He isi roemah Haroen, harap-
lah pada Maha Toehan; dia djoega
toeloongannja dan parisinja.
11. He segala kamoe jang takoot
pada Maha Toehan , harap-Iah pada
Maha Toehan; dia djoega toeloongan-
nja dan parisinja.
12. Maha Toehan soedah ingat
pada kita orang , dia akan member-
kati, dia akan meraberkati roemah
orang Israĕl, dia akan memberkati
isi roemah Haroen. ., .
13. Dia akan meraberkati segala
orang jang takoot pada Maha Toe-
han , orang ketjil serta dengan orang
besar.
14. Maha Toehan akan raenarabahi
[berkat] atas kamoe orang, atas ka--
moe orang dan atas anak-anak kamoe
orang.
15. Maha Toehan, jang mendjadi-
kan langit dan boemi , ada meraber-
kati karaoe orang.
16. Adapoon hal dari pada sorga ,
sorga itoeMahaToehanpoenja; tetapi
boemi soedah di kasikan pada anak-
anak manoesia.
17. Sekalianorangmati tiada akan
memoedji Maha Toehan, dan lagi
96
ZABOOR.
poon segala orang jang soedah toe-
roon kadalam soenji poon tiada.
18, Tetapi kita orang ini akan
memoedji Maha Toehan dari pada
sekarang ini sampe salama-lamanja.
Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA116.
1 . Akoe berahi , krana Maha Toe-
han dengar pada swarakoe, pada per-
mintaankoe.
2. Krana dia tilingkan koepingnja
kapadakoe ; sebab itoe akoe akan ber-
doa kapadanja salamanja hari-hari-
koe.
3. TaH-tali maoot soedah mengi-
kat akoe, dan babrapa katakoetan
noraka soedah mendapat akoe; akoe
bertemoe babrapa kasoekaran dan
kasoesahan.
4. Tetapi akoe soedah menjeboot
nama Maha Toehan [,serta katakoe] :
ja Maha Toehan, loepootkan-lah dji-
wakoe.
5. Maha Toehan ada mengasiani
dan adil , dan AUah kita orang ada
sajang.
6. Maha Toehan ada memiara se-
gala orang djoedjoor; akoe soedah
djadi-lah koeroos , tetapi dia soedah
malepas akoe.
7. He djiwakoe, kombali lagi ka-
pada kasenanganmoe ; krana Maha
Toehan soedah berboewat kabaikan
kapadamoe.
8. Krana dika djoega [ja Maha
Toehan] , soedah mengangkat djiwa-
koe dari pada maoot, matakoedari
pada ajer mata, kakikoe dari pada
kasentookan.
9. Akoe akan berdjalan di hada-
pan halarat Maha Toehan , dalam se-
gala tanah orang jang hidoop.
10. Akoe soedah pertjaja, sebab
itoe akoe berkata. Akoe ini soedah
teraniaja sangat.
1 1 . Akoe berkata dalam goegoop-
koe: sekalian orang adapendjoesta.
12. Apa-tah akoe akan balaskan
pada Maha Toehan [dari pada] segala
kabaikannja, jang [soedah di kasikan]
padakoe?
13. Akoe akan mengangkat tja-
wan kalepasan , dan akan menjeboot
nama Maha Toehan.
14. Akoe akan. membajar segala
djandjiankoe pada Maha Toehan ,
sekarang ini , di hadapan segala ka-
oomnja.
15. Indah-indah pada mata Maha
Toehan maoot segala orang katjin-
taannja.
16. Ja Maha Toehan, sasoeng-
goehnja akoe ini ada hambamoe, akoe
ini ada hambamoe, anak sahajamoe
parampoewan ; dika soedah malepas
tali pengikatkoe.
17. Akoe akan persembahkan pa-
damoe persembelehan poedji-poe-
djian,dan akan menjebootnama Maha
Toehan.
18. Akoe akan membajar segala
djandjiankoe pada Maha Toehan , se-
karang ini, di hadapan segala ka-
oomnja;
19. Dalamhadapankintalroemah
Maha Toehan, dalam pertengahan-
moe, he Jerusalem. Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA H7.
1. Poedji-Iah Maha Toehan, he
sekalian orang kalir; mooliakan-lah
dia , he sekalian bangsa.
2. Rranakamoerahannjaadaaraat
besar atas kita orang, dan kabenaran
Maha Toehan ada pada salama-Iama-
nja. Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA 116, 117, 118.
97
MASMOOR JANG KA il8.
1 . Poeclji-lah Maha Toehan, sebab
dia ada baik ; karana kamoerahannja
ada salama-lamanja,
2. Baik sekarang orang Israĕl ber-
kata,jangkamoerahannjaadasalama-
lamanja.
3. Baik sekarang isi roemah Ha-
roen berkata, jang kamoerahannja
ada salama-lamanja.
4. Baik sekarang segala orang jang
takoot akan Maha Toehan itoe ber-
kata , jang kamoerahannja ada sa-
lama-lamanja.
5. Dari dalam katakoetan akoe
soedah berdoa kapada Maha Toehan,
maka Maha Toehan soedah menden-
gar akoe, [dan soedah menarook akoe]
pada tampat jang loewas.
6. Maha Toehan ada sertakoe,
maka akoe tiada akan takoot; apa-
tah swatoe manoesia akan berboewat
padakoe?
7. Maha Toehan ada sertakoe di
antara segala orang jang menoeloong
akoe; sebab itoe akoe akanmelihat
[kasoekaankoejpada orangjang mem-
bintji akoe.
8. Lebih baik berlindoong pada
Maha Toehan, dari pada berharap
pada manoesia.
9. Lebih baik berlindoong pada
Maha Toehan, dari pada berharap
pada orang bangsawan.
10. Sekalian orang kafir soedah
mengidari akoe^ dengan nama Maha
Toehan akoe soedah memotong dia
orang itoe habis.
11. Dia orang soedah mengidari
akoe, soenggoeh poon dia orang soe-
dah mengidari akoe; dengan nama
Maha Toehan akoe soedah memotong
dia orang itoe habis.
12. Dia orang soedah mengidari
akoe saperti tawon madoe; dan dia
orang soedah terpadam saperti api
dari pada sampah doeri-doeri ; den-
gan nama Maha Toehan djoega akoe
soedah memotong dia orang itoe ha-
bis.
13. Kamoĕsangatsoedahmenolak
akoe sampe dekat pada djatooh; te-
tapi Maha Tochan soedah menoe-
loong akoe.
14. Maha Toehan ada kakoewa-
tankoe dan masmoorkoe^ krana dia
soedah djadi kaiglasankoe.
15. Dalam taratak segala orang
adil itoe ada swara soerak dan iglas ;
taugan-kanan Maha Toehan ada ber-
boewat perboewatan kwasa.
16. Tangan-kanan Maha Toehan
ada terlaloe tinggi; tangan-kanan
Maha Toehan ada berboewat perboe-
watan kwasa. ■ -
17. Tiada akoe akan mati , Ihanja
akanhidoop; dan akoe akanbertja-
rita perboewatan Maha Toehan.
18. SoenggoehpoonMahaToehan
soedah menjiksa akoe terlaloe keras ;
tetapi dia tiada serahkan akoe pada
maoot. ; "■ •
19. Boekakan-lah padaikoe segala
pintoe gerbang kaadilan, maka akoe
akan masook di sitoe, akoe akan
memoedji Maha Toehan.
20. Ini-lah pintoe gerbang Maha
Toehan, pada jang mana segala orang
adii akan masook.
21. Akoe akan memoedji pada-
moe , krana dika soedah mendengar
akoe ini , dan soedah adakan kaigla-
san padakoe.
22. Batoe [jang] orang peroesah
soedah boewang, itoe soedah djadi
swatoe kapala pendjoeroe.
23. Perkara ini soedah djadi dari
padaMahaToehan, [dan] ada terlaloe
heran pada mata kita orang.
7
98
ZABOOR.
24. Ini-lah hari [jang] Maha Toe-
han soedah djadikan , bijar-lah kita
orang ini girangkan dan soekatjita
padanja itoe.
25. Ja Maha Toehan, kasi-lah se-
karang ini kaiglasan; ja Maha Toehan,
kasi-lah sekarang ini beroentoong.
26. Salamat-lah dia jang datang
dengan narna Maha Toehan; kita
orang salamatkan kamoe orang dari
dalam roemah Maha Toehan.
27. Maha Toehan itoe Allah, jang
soedah kasi terang pada kita orang ;
ikat-lah [persembelehan] masa raja
dengan tali-tah kapada tandook-tan-
dook mesbeh.
28. Dika djoega Allahkoe , sebab
itoe akoe akan memoedji padamoe;
ja Allahkoe , akoe akan meninggikan
dika.
29. Poedji-lah Maha Toehan, se-
bab dia ada baik, krana kamoerahan-
nja ada salama-lamanja.
MASMOOR JANG KAil9.
1. Salamat-Iah segala orangjang
sempoorna djalannja, jang berdjalan
ikoot toret Maha Toehan.
2. Salamat segala orangjangme-
miarakan segala kasaksiannja, [jang]
mentjari dia dengan sagenap hati ;
3. Lagi poon jang tiada berboewat
kasalahan , [hanja] berdjalan ikoot
segala djalannja.
4. [JaMahaToehan,] dika soedah
berpesan, soepaja kita orangsangat
memiarakan titahmoe.
5. Ja moega-moega segala djalan-
koe itoe di tetapkan, akan memiara-
kan ondang-ondangmoe !
6. Tatkala itoe tiada akoe akan
maloe, djikaloe akoe ingat kapada
sekalian penjoeroehanmoe.
7. Akoe akan memoedji padamoe
dengan satia hatikoe, djikaloe akoe
soedah beladjar segala hoekoom
kaadilanmoe.
8. Akoe akan piara ondang-on-
dangmoe; djangan-lah sangat me-
ninggal akoe.
9. Dengan apa-tah orang moeda
akan membersikan loeroongnja ?
Djikaloe dia itoe ikoot fermanmoe.
10. Akoe tjari dika dengan sage-
nap hatikoe; djangan-Iah akoe di
sasarkandari pada penjoeroehanmoe.
11. Akoe soedah simpan dalam
hatikoesegalaperbahasamoe,soepaja
akoe djangan berdosa padamoe.
12. JaMahaToehan, dikadjoega
jang terpoedji; adjar-lah akoe segala
ondang-ondangmoe .
13. Akoe soedah bertjarita segala
hoekoom moelootmoe dengan bibir-
koe.
14. Akoe soeka dalam djalan ka-
saksianmoe, lebih dari pada sekalian
kakajaan.
15. Akoe akan berlikir pada se-
gala titahmoe, dan memandang loe-
roong-Ioeroongmoe.
13. Akoe akan bersoekakan diri-
koe pada ondang-ondangmoe 5 tiada
akoe akan loepa fermanmoe.
17. Boewat-Iah kabaikan pada
hambamoe, [soepaja] akoe hidoop
dan memiara fermanmoe.
18. Boekakan-Iahmatakoe,soepaja
akoe melihat kaheranannja toretmoe.
19. Akoe ini orang asing di atas
boemi; djangan-Iah semboenikan
penjoeroehanmoe dari padakoe.
20. Pada segala koetika djiwakoe
ada tertjinta dari krana kainginan
kapada segala hoekoommoe.
MASMOOR JANG KA 119.
99
21. Dika maki segala orang- bong-
ka jang di koetook , jang soedah sa-
sar dari pada penjoeroehanmoe.
22. Goelingkan-lah segala katje-
laan dan kahinaan dari padakoe,
krana akoe soedah memiara segala
kasaksianmoe.
23. [Tatkala] pangoeloe djoega
soedah doedook berkata-kata mela-
wan akoe, maka hambamoe ingat ka-
pada ondang-ondangmoe.
24. Lagi poon segala kasaksian-
moe itoe ada kasoekaankoe , [dan]
mendjadi kawan pembitjarakoe.
25. Djiwakoe lekat pada aboe;
boewat'lah akoe ini hidoop, ikoot sa-
perti fermanmoe.
26. Akoe soedah bertoetoor se-
gala perdjalanankoe, maka dika soe-
dah dengar akoe; adjar-lah padakoe
segala ondang-ondangmoe.
27. Kasi-lah akoe mengarti segala
perdjalanan titahmoe, soepaja akoe
mengira-ngira pada segala kahera-
nanmoe.
28. Djiwakoe bertiris hilang dari
pada kasoesahan ; berdirikan-lah
akoe, ikoot saperti fermanmoe.
29. Laloekan-lah dari padakoe
djalan jang djoesta, dan dengan ka-
sian kasi-lah toretmoe padakoe.
30. Akoe soedah memihh djalan
kabenaran, segala hoekoommoe soe-
dah koetarook di hadapankoe.
31. Akoe amat lekat padasegala
kasaksianmoe; jaMaha Toehan, djan-
gan-lah permaloekan-lah akoe.
32. Atas segala djalan penjoeroe-
hankoe akoe akan berdjalan, mana
kala dika soedah meloewaskan ha-
tikoe.
33. Adjar-Iah akoe,jaMahaToe-
han, segala djalan ondang-ondang-
moe, maka akoe akan melakoekau
itoe sampe habis.
34. Kasi-Iah akoe mengarti, maka
akoe akan memiarakan toretmoe;
soenggoeh poon akoe akan memiara-
kan itoe dengan sagenap hati.
35. Djalankan-Iah akoe pada loe-
roong penjoeroehanmoe; krana pa-
danja itoe akoe soeka.
36. Toendook-lah hatikoe kapada
kasaksianmoe, dan djangan pada ka-
kikiran.
37. Laloekan-lah matakoe soepaja
djangan melihat barang jang tiada
bergoena; hidoopkan-lah akoe oleh
krana segala djalanmoe.
38. Tetapkan-lahnijatmoekapada
hambamoe, jang soeka pada takoot
kapadamoe.
39. Laloekan-Iah katjelaankoe ,
jang koetakoot; krana segala hoe-
koommoe itoe ada baik.
40. Lihat-Iah, akoe ini ingin pada
titahmoe; hidoopkan-lah akoe den-
gan kaadilanmoe.
41 . Dan bijar-Iah kamoerahanmoe
datang atas dirikoe , ja Maha Toehan,'
kaiglasanmoe ikoot saperti nijatmoe;
42. Soepaja ada koesahootkan ka-
pada orang penjelakoe, krana akoei
pertjaja pada fermanmoe.
43. Dan djangan terlaloe amat
merampas perkataan kabenaran dari
pada moelootkoe, kranaakoe pertjaja
pada segala hoekoommoe.
44. Maka sanantiasa akoe akan
memiara toretmoe, pada salama-la-
manja dan sampe kekal.
45. Dan akoe akan berdjalan pa-
da kaloewasan, sebab akoe ada men-
tiari titahmoe.
100
ZABOOR.
46. Lagi poon akoe akan berkata-
kata segala kasaksianmoe di hadapan
radja-radja, dan akoe tiada akan
maloe.
47. Dan akoe akan bersoeka-soeka
pada segala pesananmoe, jangakoe
tjinta.
48. Dan akoe akan mengangkat
tangankoe kapada segala pesanan-
moe, jang akoe tjinta, dan akoe akan
mengira-ngira segala ondang-on-
dangmoe.
49. Ingat-lah akan ferman [jang
di sabdakan] pada hambamoe, jang
padanja itoe dika soedah boewat
akoe berharap.
50. Itoe-lah pengiboerankoe da-
lam malaratkoe; krana djandjian-
moe soedah hidoopkan akoe.
51. Orang djemawa soedah ma-
njela akoe terlaloe amat , tetapi akoe
ini soedah tiada oendoor dari pada
toretmoe.
52. Akoe soedah ingat kapada
hoekoommoe, ja Maha Toehan, dari
pada dahoeloe kala, daa akoe soedah
mengiboor dirikoe.
53. Haroe-hara besar soedah meng-
ena akoe dari pada segala orang doe-
raka,jangmeninggalkan toretmoe.
54. Segala ondang-ondangmoe
soedah djadi njanjian padakoe, da-
lam tampat perasingankoe.
55. Ja Maha Toehan, pada malam
hari akoe soedah ingat pada nama-
moe, dan akoe soedah menjimpan to-
retmoe.
56. Itoe soedah djadi padakoe,
sebab akoe soedah simpan segala pe-
sananmoe.
57. Maha Toehan itoe ada bagian-
koe; akoe soedah berkata, jang akoe
akan memiara segala fermanmoe.
58. Soenggoeh-soengoeh akoe soe-
dah meminta pada halaratmoe den-
gan sagenap hati; kasiankan-lah akoe,
ikoot saperti djandjianmoe.
59. Akoe soedah ingat pada se-
gala perdjalanankoe,dan akoe soedah
kombalikan kakikoe kapada segala
kasaksianmoe.
60. Akoe soedah lekaskan, dan
tiada melaskan, akan memiarakan
penjoeroehanmoe.
61. Segala kawan orang doeraka
soedah merampas akoe, [tetapi] akoe
soedah tiada loepa pada toretmoe.
62. Pada tengah malam akoe ban-
goon, akan memoedji padamoe dari
kraua hoekoom kaadilanmoe.
63. Akoe ini sahati pada sekalian
orang jang takoot kapadamoe, dan
orangjang memiara segala titahmoe.
64. Ja Maha Toehan, saloerooh
boemi ada penoeh dengan kamoera-
hanmoe; adjar-lah akoe segala on-
dang-ondangmoe .
65. Dika soedah berboewat baik
pada hambamoe, ja Maha Toehan,
ikoot fermanmoe.
66. Adjar-lah akoe arti jang baik
dan pengatahoewan, krana akoe soe-
dah pertjaja pada penjoeroehanmoe.
67. Di hoeloe dari pada akoe ini
teraniaja, akoe sasar; tetapi sekarang
ini akoe memiarafermanmoe.
68. Dika djoega ada baik dan ber-
boewat baik^ adjar-lah akoe segala
ondang-ondangmoe.
69. Orangdjemawasoedahmeng-
arang kadjoestaan akan melawan
akoe ^ [tetapi] akoemenjimpan segala
titahmoe dengan sagenap hati.
70. Hati diaorang itoe ada gemook
MASMOOR JANG KA 119.
101
saperti pelam; [tetapi] akoe ini soeka
[pada] toretmoe.
71. Ada djoega baik jang akoe
ini soedah teraniaja, soepaja akoe
boleh beladjar pada segala ondang-
ondangmoe.
72. Toret moelootmoe ada baik
padakoe, lebih dari pada bariboe-ri-
boe amas dan perak.
73. Tanganmoe soedah sadiakan
dan mendjadikan akoe ^ boewat-lah
akoe mengarti, soepaja akoe beladjar
segala pesananmoe.
74. Segala orang jang takoot pa-
damoe,itoe meHhatakoe,dan girang-
lah, sebab akoe soedah berharap pa-
da fermanmoe.
75. Akoe taoe, ja MahaToehan,
jang segala hoekoommoe itoe ada adil;
dan dengan satia dika soedah meng-
aniajakan akoe.
76. Bijar-lah kamoerahanmoe itoe
ada akan mengiboorkan akoe, ikoot
saperti djandjianmoe pada hamba-
moe.
77. Bijar-lah segala kamoerahan-
moe datang atas dirikoe,soepaja akoe
hidoop^ krana toretmoe ada-lah ka-
soekaankoe sekalian.
78. Bijar-lah segala orang dje-
♦ mawa itoe maloe, sebab dia orang
soedah menolak akoe kabawah den-
gan djoesta; [tetapi] akoemengira-
ngirakan segala penjoeroehanmoe.
79. Bijar-lah segala dia orang
tombali kapadakoe, jang takoot ka-
padamoe, danjangmengenalkasak-
sianmoe.
80. Bijar-lah hatikoe satia kapada
segala ondang-ondangmoe , soepaja
djangan okoe maloe.
81. Djiwakoe lelah dari pada kai-
nginan kaiglasanmoe ^ padaferman-
moe akoe soedah berharap.
82. Matakoe lelah dari r>ada kai-
j.
nginan djandjianmoe , sedang akoe
berkata: manakala-tah dika akan
mengiboorkan akoe?
83. Ki"ana akoe soedah djadi sa-
perti kandong koeht di dalam asap ;
[tetapi] akoe tiada loepa segala on-
dang-ondangmoe ;
84. Barapa-tah banjak hari-hari
hambamoe ada? manakala-tah dika
akan menarook hoekoom pada peng-
ambatkoe?
85. Orang djemawa soedah meng-
gali babrapa lobang padakoe , maka
tiada itoe patoot dengan toretmoe.
86. Segala penjoeroehanmoe ada
kabenaran; dia orang mengambat
akoe dengan djoesta, toeloong-lah
akoe.
87. Koerang sedikit dia orang soe-
dah mengilangkan akoe di atas boe-
mi, tetapi akoe tiada meninggal se-
gala titahmoe.
88. Boewat-lahakoehidoop,ikoot
kamoerahanmoe , maka akoe akan
memiara
moe.
segala kasaksian moeloot-
89. Pada salama-lamanja, ja Ma-
ha Toehan, fermanmoe berdiri pada
segala langit.
90 . Kasatiaanmoe dari pada bangsa
datang kapada bangsa ; dika soedah
manetapkan boemi, maka dia ber-
diri.
91. Ikoot titah dirimoe, dia ada
berdiri [sampe] sekarang ini ; krana
sekalian itoe ada hambamoe.
92. Djikaloe toretmoe tiada akan
kasoekaankoe, soedah lama akoe hi-
lang dalam kasoekarankoe.
102
ZABOOR.
93. Pada salama-lamanja tiada
akoe akan loepa segala titahmoe,
krana oleh sebab dia dika soedah hi-
doopkan akoe.
94. Dirikoe ini ada poenjamoe^
toeloong-lah akoe, krana akoe soe-
dah tjari titahmoe.
95. Segala orang doeraka soe-
dah menanti akoe akan mengilang-
kan akoe ; pada kasaksianmoe akoe
ingat.
96. Pada sekahan kasempoornaan
akoe soedah melihat kasoedahan, te-
tapi penjoeroehanmoe ada amat loe-
was.
97. Bagimana akoe tjinta pada to-
retmoe! Itoe djoega ada ingatankoe
pada sagenap hari.
98. Dia poon boewat akoe pintar
oleh krana penjoeroehanmoe lebih
dari padasegala satroekoe; krana dia
itoe ada dengan akoe pada salama-
lamanja.
99. Akoe ada mengarti lebih dari
pada segala goeroekoe ; krana segala
kasaksianmoe itoe-lah ada ingatan-
koe.
100. Akoe ada mengarti lebih
dari pada segala orang toewah-toe-
wah, krana akoe soedah menjimpan
titahmoe.
101. Akoe soedah menahan ka-
kikoe dari pada sekalian loeroong
jang djahat, soepaja akoe boleh me-
miara fermanmoe.
102. Akoe ini tiada simpang dari
pada hoekoommoe, krana dika soe-
dah mengadjar akoe.
103. Bagimana manis ada segala
perbahasaanmoe pada langit moe-
lootkoe! lebih dari pada ajer madoe
pada moelootkoe.
104. Dari dalam titahraoe akoe
mendapat mengarti , sebab itoe akoe
membintji segala loeroong djoesta.
105. Permanmoe ada palitahpa-
da kakikoe, dan swatoe terang pada
loeroongkoe.
106. Akoe soedah bersoempah,
dan akan manetapkan itoe, jang akoe
akan meraiarakan hoekoom kaadi-
lanmoe.
107. Akoe soedah teraniaja ter-
laloe amat, ja Maha Toehan; boewat-
lah akoe hidoop, ikoot sapertifer-
manmoe.
108. Bijar-Iah, ja Maha Toehan,
dika tarima segala kaloewasannja
persembahan moelootkoe; dan adjar-
lah akoe segala hoekoomraoe.
109. Djiwakoe ada sanantiasa di
dalam tangankoe; sedang poon ba-
gitoe tiada akoe loepakan toret-
moe.
110. Segala orang doeraka soedah
menarook swatoe djirat padakoe; se-
dang poon bagitoe tiada akoe kasasar
dari pada titahraoe.
111. Akoe soedah pegang kasak-
sianmoe akan swatoe poesaka pada
salaraa-lamanja; krana dia itoe kara-
mejan hatikoe.
112. Akoe soedah toendookkan
hatikoe akan berboewat segala on-
dang-ondangmoe pada salaraa-Iama-
nja, sarape kasoedahan.
113. Akoe raerabintji segala tipoe
daja jang djahat, tetapi akoe tjinta
pada toretraoe.
114. Dika djoega tarapatkoe ber-
lindoong dan parisikoe,pada ferraan-
moe akoe berharap.
115. Laloe-Iah dari padakoe,he
segala orang jang boewat djahat, soe*-
MASMOOR JANG KA 119.
103
paja akoe boleh menjimpan segala
penjoeroehan AUahmoe.
116.^ Toeloong-lah akoe, ikootsa-
perti perdjandjianmoe, soepaja akoe
hidoop, dan djangan akoe di perma-
loekan, krana pengharapankoe.
117. Toeloong-Iah akoe, maka
akoe nanti salamat ; tatkala itoe sa-
nantiasa akoe akan bersoekakan di-
rikoe pada ondang-ondangmoe.
118. Dika mengindjak-indjak se-
gala orang jang soedah kasasar dari
pada ondang-ondangmoe, krana ti-
poe-dajanja ada djoesta.
119. Dika kaloewarkan sekalian
orang doeraka di boemi itoe [saperti]
malontak, sebab itoe akoe tjinta ka-
saksianmoe.
120. [Ramboot] dagingkoe itoe
ada berdiri saperti goenoong dari pa-
da terkedjoot kapadamoe, dan akoe
soedah takoot pada hoekoommoe.
121. Akoe soedah berboewat be-
nar dan adil- djangan-lah serahkan
akoe kapada segala orang pengani-
ajaankoe.
122. Djadi-Iah swatoe tanggoon-
gan pada hambamoe dengan baik-
nja ; djangan kasi orang djemawa
menganiaja akoe.
123. Matakoe ada lemah dari pa-
da ingin akan kaigIasanmoe,dan pada
djandjian kaadilanmoe.
124. Boewat-Iahpadahambamoe,
ikoot saperti kamoerahanmoe , dan
adjar-lah akoe segala ondang-on-
dangmoe.
125. Akoe ini hambamoe; boe-
wat-lah akoe pintar, maka akoe akan
mengenal kasaksianmoe.
126. Koetikanja soedah sampe
pada Maha Toehan akan bakerdja ,
[krana] dia orang itoe soedah rombak
toretmoe.
127. Sebab itoe akoe tjinta pe-
njoeroehanmoe lebih dari pada amas,
soenggoeh poon lebih dari pada amas
jang paling haloos.
1 28. Sebab itoe akoe soedah meng-
akoe sekahan titahmoe, dari pada
segala itoe, ada benar ; [hanja] seka-
lian loeroong orang djoesta akoe
bintji.
129. Segala kasaksianmoe itoe
ada heran, sebab itoe djiwakoe me-
njimpandia:
130. PemboekanjasegaIaferman-
moe itoe membawa terang, serta ber-
boewat pintar orang bodo.
131. Akoe soedah boeka lebar
moelootkoedan berhaoos, krana akoe
soedah ingin segala penjoeroehan-
moe.
132. Lihat-lah padakoe, kasian-
kan-lah akoe, ikoot sapatootnja pada
segala orang jang tjinta akan nama-
moe.
133. Boewat-Iah tanda kakikoe
tetap di dalam fermanmoe; dan djan-
gan-Iah kasi barang s watoe kasalahan
menitah atas dirikoe.
134. Teboos-Iah akoe dari pada
kasoekaran segala manoesia, maka
akoe akan memiara segala titahmoe.
135. Boewat-Iah halaratmoe ber-
tjahaja pada hambamoe, dan adjar-
lah akoe segala ondang-ondangmoe.
136. Babrapa serokan ajer hilir
dari pada matakoe , sebab dia orang
tiada memiara toretmoe.
137. Dika djoega ada adil, ja Ma-
ha Toehan, dan segala hoekoommoe
ada benar.
104
ZABOOR.
138. Dika soedali amat menjoe-
roeh [mendoedooki] adil segala ka-
saksianmoe dan kabenaran.
139. Karadjinankoe soedah boe-
Avat akoe binasa, oleh kranasegala
moesoohkoe soedah loepakan seka-
lian fermanmoe.
140. Fermanmoe itoe soedah ta-
perhaloos amat, maka hambamoe
tjintakan itoe.
141. Akoeketjildanhina,[tetapi]
akoe tiada loepakantitahmoe.
142. Kaadilanmoe itoe ada adil
pada salama-lamanja, dan toretmoe
itoe ada maha benar.
143. Kasoesahan dan katakoetan
soedah mendapat akoe, [tetapi] se-
gala penjoeroehanmoe itoe ada ka-
soekaankoe.
144. Adil kasaksianmoe itoe ada
pada salama-lamanja ; kasi-lahakoe
mengarli itoe, maka akoe akan hi-
doop.
145. Akoe soedah berdoadengan
sagenaphati: sahootkan-lah akoe, ja
Maha Toehan, dan akoe akan me-
ujimpansegala ondang-ondangmoe.
146. Akoe soedah berdoa kapa-
damoe^ lepaskan-lah akoe, maka
akoe akan memiara segala kasaksian-
moe.
147. Akoe soedah datang men-
dahoeloewi soenar-soenar sijang, dan
akoe soedah batarejak ; pada ferman-
moe akoe soedah berharap.
148. Matakoe ada meudahoeloewi
segala oraug jang berdjaga malam ,
akan mengira-ngira segala perbaha-
saanmoe.
149. Dengar-lah swarakoe, ikoot
saperti kamoerahanmoe , ja Maha
Toehan; boewat-lah akoe hidoop,
ikoot saperti hoekoommoe.
150. Segala orang,jangmentjari
akal djahat, soedah dekat [padakoe]^
dia orang itoe soedah oendoor djaho
dari pada toretmoe.
151. [Tetapi] dika djoega ada de-
kat, ja Maha Toehan, dan segala pe-
njoeroehanmoe ada benar.
152. Dari pada awalzaman akoC' ji|
soedah taoe hal kasaksianmoe, jang
dika soedah alaskan dia pada salama-
lamanja.
153. Pandang-lah malaratkoe,
dan toelooug-lah kaloewarkan akoe ^
krana akoe tiada loepakan toretmoe.
154. Berbantah-lah pada perban-
tahaukoe, dan lepas-lah akoe ^ boe-
wat-lah akoe hidoop, ikoot saperti
perdjandjianmoe.
155. Kaiglasau ada djaho dari pa-
da segala orang doeraka , krana dia
orang tiada mentjari oudang-ondang-
moe.
1 56. Ragmatmoe itoe ada banjak,
ja Maha Toehan 5 boewat-lah akoe hi-
doop, ikoot saperti segala hoekoom-
moe.
157. Segala pengambatkoe dan
raoesooh-moesoohkoe ada banjak ,
[tetapi] akoe tiada simpang dari pa-
da kasaksianmoe.
158. Akoe soedah melihat orang
jang melakoekan tipoe daja, maka
akoe djadi sakit hati, sebab dia orang
itoe tiada memiarakau segala ferman-
moe.
159. Lihat-Iah, akoe ini tjinta
akan titahmoe, ja Maha Toehan^ boe-
wat-lah akoe hidoop, ikoot saperti
kamoerahanmoe.
160. Pada permoelaan ferman-
moe itoe maha benar, dan segala hoe-
koom kaadilanmoe itoe ada pada sa-
lama-lamanja.
MASMOOR JANG KA 119, 120, 121.
105
161. Segala pangoeloe soedah
mengambat akoe tiada dengan hal
perkaranja; tetapi hatikoe ada takoot
kapada fermanmoe.
162. Akoeiniadasoekarameoleh
krana djandjianmoe , saperti orang
jang mendapat rampasan banjak.
163. Akoe bintji dan gelli kapada
pendjoestaan itoe,[tetapi] akoetjinta
kapada toretmoe.
164. Toedjoeh kali pada sahari
akoe poedji padamoe, krana segala
hoekoom kaadilanmoe.
165. Dami besar adapadaseka-
lian orang jang tjinta akan toretmoe,
dan dia orang tiada tersentook.
166. Akoe berharap pada kaigla-
sanmoe, ja Toehan, dan mendjalan-
kan penjoeroehanmoe.
167. Djiwakoe memiara segala
kasaksianmoe, dan akoe tjinta sangat
padanja.
168. Akoe memiara segala titah-
moe dan segala kasaksianmoe, krana
sekahan djalankoe itoe ada-lah di ha-
dapanmoe.
169. Ja Maha Toehan , bijar-Iah
swara tangiskoe dekat mengadap ha-
laratmoe^ boewat-lah akoe pintar,
ikoot saperti fermanmoe.
170. Bijar-Iah permintaankoe ini
datang mengadap halaratmoe ;, poen-
goot-lah akoe, ikoot saperti perdjan-
djianraoe.
171. Bibirkoe babrapa banjak
akan menoempahkan poedjianmoe,
djikaloe dika soedah habis meng-
adjarkanakoe segala ondang-ondang-
moe.
172. Lidahkoeakanberbitjarakan
segala perbahasaanmoe, krana segala
penjoeroehanmoe itoe ada adil.
173. Bijar-Iah tanganmoe datang
menoeloong akoe, krana akoe ini soe-
dah memilih titahmoe.
174. Ja Maha Toehan, akoe ada
ingin pada kaiglasanmoe, dan segala
toretmoe itoe djoegaadakasoekaan-
koe.
175. Bijar-Iah djiwakoe hidoop,
maka dia akan memoedjipadamoe,
dan bijar-Iah segala hoekoommoe
menoeloong akoe.
176. Akoe soedah sasar saperti
domba jang hilang; tjari-Iah hamba-
moe, krana akoe tiada loepakan se-
gala penjoeroehanmoe.
MASMOOR JANG KA 120.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Akoe soedah berdoa kapada Maha
Toehan dalam katakoetankoe, maka
dia soedah sahoot padakoe.
2. Ja Maha Toehan, toeloong-lah
akoe dari pada bibir orang pen-
djoesta, dari pada lidah panipoe.
3. Apa-tah lidah jang panipoe
akan kasi padamoe? atawadiaakan
menambah apa-tah padamoe?
4. Panah tadjam dari pada saorang
jang kwasa, serta bara kajoearang
jang menjala.
5 . Adoh , paj ah-Iah bagikoe, sebab
akoe ada saorang asing dalam tanah
Mesech, sebab akoe baroemah di da-
lam taratak orang Kedar!
6. Djiwakoe soedah lama baroe-
mah serta dengan orang jang mem-
bintji dami.
7. Akoe ada dengan berdami^ te-
tapi djikaloe akoe berkata, dia orang
soedah ada dalam perang.
MASMOOR JANG liA 121.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Akoe mengnngkat matakoe ka-
106
ZABOOR.
pada goeiioong-goenoong , clari mana
akau datang toeloongankoe.
2. Toeloongankoe itoe dari pada
Maha Toehan, jang soedah mendja-
dikan langit dan boemi.
3. Dia tiada kasi kakimoe itoe
bimbang; pendjagamoe tiada akan
mengantook.
4. Lihat-Iah, pendjaga orang Is-
raĕl tiada akan mengantook dan tiada
akan tidoor.
5. Maha Toehan itoe pendjaga-
moe, Maha Toehan itoe ada-Iah na-
woongmoe, pada tangan-kananmoe.
6. Pada siang matahari tiada mem-
boewat soekar padamoe, dan boelan
poon tiada pada malam.
7. Maha Toehan akan menjimpan
kamoe dari pada sekalian djahat; dia
akan menjimpan djiwamoe ;
8. Maha Toehan akan memiara
kaloewaranmoe dan kamasookan-
moe, dari pada sekarang inisampe
salama-lamanja.
MASMOOR JANG KA 123.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth
Daood. — Akoe girang pada orang,
jang berkata padakoe: kita orang
akan pergi masook dalam roemah
Maha Toehan ;
2. Kaki kita orang ada berdiri pa-
da pintoe gerbangmoe,heJerusaIem.
3. Jerusalem soedah taperoesah,
saperti swatoe kota terrapat anta-
ranja sama-sama.
4. Kamana sekalian hoeloebangsa
pergi moedik, segala hoeloebangsa
Maha Toehan, [kapada] kasaksian
Israĕl, akan mengoetjap soekoor bagi
nama Maha Toehan.
5. Krana di sana ada tetap segala
korsi hoekoomj segala korsiroemah
Daood.
6. Minta-lah akan dami Jerusa-
lem; bijar-Iah segala orang jang
tjinta padamoe itoe ada salamat.
7. Bijar-lahdamiadadidalamko-
tamoe, segala slamat di dalam mali-
gimoe.
8. Oleh krana soedara-soedarakoe
dan segala sobatkoe, sekarang ini
akoe berkata: bijar-Iah damiadadi
dalammoe.
9. Oleh krana roemah Maha Toe-
han, Allah kita orang, akoe akan
mentjari kabaikan padamoe.
MASMOOR JANG KA 123.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— ■ Akoe mengangkat matakoe kapa-
damoe, jang ada doedook di dalam
sorga.
2. Lihat-Iah, saperti mata segala
hamba laki-Iaki ada memandang pa-
da tangan toewan laki-laki; saperti
lagi mata hamba parampoewan ada
memandang pada tangan toewan pa-
rampoewan; bagitoe lagi mata kita
orang ada memandang pada Maha
Toehan, Allah kita orang, soepaja dia
kasian pada kita orang.
3. Kasiankan-lah kita orang ini,
ja Maha Toehan, kasiankan-Iah kita
orang, krana kita orang ini soedah
terlaloe kennjang dengan katjelaan.
4. Djiwa kita orang soedah ter-
laloe kennjang dengan sindiran orang
jang bongka, dan dengan tjelaiinnja
orang jang djemawa.
MASMOOR JANG KA 124.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth
Daood. — Bijar-Iah sekarang orang
Israĕl berkata: djikaloe Maha Toehan
tiada baserta kita orang ;
2. Djikaloe Maha To(^han tiada ba-
MASMOOR JANG KA 122, 123, 124, 125, 126, 127. 107
serta kita orang, tatkala manoesia
bangoon melawan kita orang ^
3. Tatkala itoe dia orang soedah
manelan kita orang- hidoop-hidoop,
koetika angat amarahnja melawan
kita orang^
4. Tatkala itoe babrapa ajer soe-
dah hilir atas kita orang, swatoe ha-
roos soedah melampooh atas djiwa
kita orang ;
5. Tatkala itoe segala ajer jang
deras soedah melampooh atas djiwa
kita orang.
6. Terpoedji-Iah Maha Toehan,
j^ng tiada serahkan kita orang akan
' swatoe rampasan pada gigi-giginja.
7. Djiwa kita orang soedah ioe-
poot, saperti saĕkor boeroong dari
dalam djirat orang pengratjik; djirat
itoe soedah pitjah, dan kita orang
soedah loepoot.
8. Toeloongan kita orang itoe ada
dengan nama Maha Toehan, jang soe-
dah mendjadikan langit dan boemi.
MASMOOR JANG KA 125.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Segala orang jang pertjaja pada
Maha Toehan ada-lah saperti goe-
noong Sion, [jang] tiada bergerak,
[hanja] tinggal tetap pada salama-
lamanja.
2. Saidarnja Jerusalem ada-lah
babrapa goenoong ; bagitoe lagi Ma-
ha Toehau ada mengidari kaoomnja,
dari pada sekarang ini sampe salama-
lamanja.
3. Krana tongkat orang doeraka
tiada akan berhenti di atas oendi se-
gala orang adil, soepaja segala orang
adil itoe djangan mengantjang tan-
gannja kapada kasalahan.
4. Ja Maha Toehan, boewat-Iah
baik pada segala orangjangbaik,dan
kapada segala orang jang gatia ha-
tinja.
5. Tetapi segala orangjangsoeka
pada djalannja jang bengkok itoe,
Maha Toehan akan mendjalankan
dia dengan segala orang jang berboe-
wat kasalahan ^ dami akan ada atas
orang Israĕl.
MASMOOR JANG KA 126.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— ' Pada tatkala Maha Toehan meng-
ombalikan segala orang tawanan
Sion, maka kitaoranginiada-Iahsa-
perti orang bermimpi.
2. Tatkala itoe moeloot kita orang
djadi penoeh dengan tertawa, dan li-
dah kita orang dengan soerak; tatkala
itoe di kata di antara orang kafir: Ma-
ha Toehan soedah boewat perkara
jang besar pada dia orang ini.
3. Maha Toehan soedah boewat
perkara jang besar pada kita orang,
[sebab itoe] kita orang girang.
4. Ja Maha Toehan, kombalikan-
lah segala orang tawanan kita orang ,
saperti derasnja haroos ajer selatan.
5. Orang jang menaboor bibit
dengan ajer mata, akan mengani den-
gan soerak.
6. Orang jang memikool bibit
akan di taboor, itoe ada berdjalaa
serta menangis; [tetapi] sasoeng-
goehnja dia akan kombali dengan
soerak serta memikool barkas-bar-
kasnja.
MASMOOR JANG RA 127.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth
Soleiman. — • Djikaloe Maha Toehan
tiada beroesah roemah, tiada bergoe-
na djoega segala orang beroesah ba-
kerdja itoe; djikaloe Maha Toehan
108
ZABOOR.
tiada menoenggoewi kota itoe, tiacla
bergoena djoega segala orang pe-
noenggoe berdjaga.
2. Tiada bergoena djoega jang ka-
moe orang bangoon pagi, doedook
sampe djaho malam, makan roti ka-
soesahan^ ada-lah bagitoe, jang dia
kasikan barangnja kapada katjin-
taannja [saperti dalam] tidoor.
3. Libat-lahjSegala anak-anak itoe
ada poesaka dari pada Maha Toehan,
boewah peroot itoe djadi swatoe oe-
pahan.
4. Saperti panah pada tangan sao-
rang pahIawan,bagitoe djoega segala
anak laki-laki kamoedaan adanja.
5. Soenggoeh poon salamatlaki-
laki itoe, jang soedah isikan penoeh
saroong panahnja dengan dia itoe;
dia orang tiada akan maIoe,manakaIa
dia berkata-kata dengan segala sa-
troenja dalam pintoe gerbang.
aiASMOOR JANG KA 128.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Soenggoeh poon berselamat sasao-
rangjang takoot padaMaha Toehan,
jang berd jalan dalam djalannja.
2. Krana kamoe akan makan per-
boewatan tanganmoe, kamoe akan
bersalamat, dan akan ada kabaikan
padamoe.
3. Binimoe akan ada saperti swa-
toe tanaman pohoon anggoor jang
deras berboewah pada segala pesagi
roemahmoe,anak-anakmoe saperti ta-
nam-tanaman pohoon zeitoen meng-
idari medjamoe.
4. Lihat-Iah, soenggoeh poon ba-
gitoe akan di berkati laki-Iaki itoe,
jang takoot akan Maha Toehan.
5. Maha Toehan akan member-
kati kamoe dari pada Sion, dan pada
sekalian hari kahidoepanmoe kamoe
akan memandang kabaikan Jerusa-
lem.
6. Dan kamoe akan melihat anak
tjoetjoemoe; dami-lah djoega atas
orang Israĕl !
MASMOOR JANG KA 129.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Bijar-Iah sekarang orang Israĕl
berkata; dari pada kamoedaankoe
dia orang banjak kali soedah menje-
sak akoe^
2. Banjak kali dia orang soedah
menjesak akoe dari pada kamoe-
daankoe; tetapi sasoenggoehnja dia
orang tiada kwasa atas dirikoe.
3. Orang penanggala soedah me-
nanggala atas balakangkoe^diaorang
soedah memandjangkan segala aloe-
rannja.
4. Maha Toehan , jang adil itoe,
soedah potong segala tali orang doe-
raka.
5. Bijar-lah dia orang maloedan
teroesir oendoor kabalakang, seka-
lian orang jang membintji Sion.
6. Bijar-Iah dia orang itoe djadi
saperti roempoot di atas atap-atap,
jang djadi kering di hoeloe dari pada
ditjaboot;
7. Jang mana djoeroe pamotong
tiada oesah mengisi tanggannja, dan
djoeroe pengikat mengisi langannja;
8. Dan orang jang melintas tiada
berkata: berkat Maha Toehan ada
padamoe, kita orang memberkati ka-
moe dengan nama Maha Toehan.
MASMOOR JANG KA 130.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Dari pada kadalamannja kasoesa-
han akoe batarejak kapadamoe , ja
Maha Toehan.
MASMOOR JANG KA 128, 129, 130, 131, 132.
109
2. Dengar-lah akan swarakoe, ja
Maha Toehan; bijar-lah koepingmoe
mengeling kapada swara permin-
taankoe.
3. Ja Maha Toehan, djikaloe dika
ingat akan segala kasalahan, ja Maha
Toehan, siapa-tah akan menahan ?
4. Tetapi kapadamoe ada pengam-
poenan, soepaja padamoe di takoeti.
5. Akoe menanti Maha Toehan,
djiwakoe menanti, dan akoe berha-
rap kapada fermannja.
6. Djiwakoe [menanti]MahaToe-
han lebih dari pada orangjangber-
djaga [menanti] pagihari; orangjang
berdjaga [menantij pagi hari.
7. Bijar-lah orang Israĕl harap ka-
pada Maha Toehan^ kranapada Maha
Toehan ada kamoerahan, dan pada
dia ada banjak perteboesan.
8. Dan dia akan maneboos orang
Israĕl dari pada sekalian kasalahau-
nja.
MASMOOR JANG RA 131.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth
Daood. — ' Ja Maha Toehan, hatikoe
tiada besar, dan matakoe tiada tinggi-,
lagi poon akoe tiada berdjalan pada
[perkara] jang terlaloe besar pada-
koe, danjangterlaloeheran.
2. Soenggoeh poon akoe soedah
doedookkan dan diamkan djiwakoe ,
saperti anak jang tersapeh pada soe-
soe iboenja; djiwakoe saperti anak
jang tersapeh soesoe di dalamkoe.
3. Bijar-Iah orang Israĕl harap pa-
da Maha Toehan, dari pada sekarang
ini sampe salama-Iamanja.
MASMOOR JANG RA 132.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
' Ingat-Iah, ja Maha Toehan, pa-
da Daood, kapada sekalian sangsa-
ranja;
2. Jang soedah bersoempah ka-
pada Maha Toehan, jang soedah me-
narook perdjandjian kapada jang
maha kwasa atas Jakoob [,katanja]:
3. Soenggoeh poon tiada akoe ma-
sook kadalam taratak roemahkoe,
tiada akoe najik kaatas sasap tilam-
koe ,
4. Tiada akoe akan kasi tidoor
matakoe, dan kalopak matakoe akan
mengantook ,
5. Sampe akoe soedah mendapat
swatoe tampat bagi Maha Toehan,
swatoe perdiaman bagi jang maha
kwasa atas Jakoob.
6. Ingat-Iah, kita orang soedah
mendengar habarnja di Efrata , kita
orang soedah mendapat adanja pada
padang Jaar.
7. Kita orang akan masook kada-
lam perdiamannja, kita orang akan
datang toendook sembah soedjood di
hadapan peuglapis kakinja.
8. Bangoon-Iah, ja MahaToehan,
[masook-Iah] dalam berheutianmoe ,
serta peti kakwasaaumoe.
9. Baik segala imammoe berpa-
kejau deugan kaadilan, dau segala
katjintaanmoe itoe bersoerak.
10. Oleh krana Daood hambamoe
itoe, djangan-Iah berpaliugkan moe-
ka kanoorboewataumoe.
1 1 . Dengan sabenaruja Maha Toe-
han soedah bersoempah pada Daood,
jang maua dia tiada akan moeugkir
[jserta baferman] : dari pada boewah
perootmoe akoe akan tarook atas
singgasauamoe.
12. Djikaloe auak-anakmoe laki-
laki memiara peujoeroehaukoe dan
kasaksiankoe, jang akoe akan adjar
pada dia oraug itoe; maka lagi auak-
anaknja laki-laki sampe kekal akan
110
ZABOOR.
doadook atas singgasana karadjaan-
moe.
13. Krana Maha Toehan soedah
memilih Sion, dia soedah soeka itoe
akan perdiamannja [,serta ferman-
nja] ;
14. Ini-lah berhentiankoe sampe
kekal, di sini akoe akan doedook,
krana akoe soedah soeka tampat itoe.
15. Akoe akan amat memberkati
razikinja, akoe akan mengennjang-
kan dengan roti segala orang mis-
kiennja.
16. Dan akoe akan kasipakejan
iglas pada segala imamnja, dan segala
orang katjintaannja akan amat ber-
soerak-soerak.
17. Di sana akoe akan menerbit-
kan swatoe tandook bagi Daood;
akoe soedah mengatoor swatoe pali-
tah akan kanoorboewatankoe.
18. Akoe akan kasi pakejan ka-
maloewan kapada segala satroenja^
tetapi makotanja akan berboenga
atas dia.
MASMOOR JANG KA133.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth
Daood. — Lihat-lah, bagimana baik
dan bagimanamanis adanja, jang soe-
dara laki-laki ada bersaroemah sama-
sama.
2. Itoe poon saperti minjakjang
maha baik di atas kapala , jang toe-
roon malele kapada djanggoot,
djanggoot Haroen itoe; jang toeroon
malele kapada kehm leher badjoenja.
3. Itoe-lah saperti ajer amboon
Hermon, [dan] jang toeroon malele
kapada atas goenoong Sion ; krana di
sana Maha Toehan menitah berkat
dan kahidoepan sampe salama-la-
manja.
MASMOOR JANG KA 134.
1. Swatoe njanjian Hammaaloth.
— Ingat-lah, baik kamoe memoedji
Maha Toehan, he segala hamba Ma-
ha Toehan^ he kamoejangpadasa-
tiap-tiap malam ada berdiri dalam
roemah Maha Toehan.
2. Angkat-lah tanganmoe [ka-
pada] tampat kasoetjian, danpoedji-
lah Maha Toehan.
3. Bijar-lah Maha Toehan mera-
berkati padamoe dari pada Sion, dia
djoega jang soedah mendjadikan lan-
git dan boemi.
MASMOOR JANG KA 135.
1. Halelu-jah. Poedji-lah nama
Maha Toehan, poedji-lah [dia], he
segala hamba Maha Toehan.
2. He segala kamoe jang ada ber-
diri dalam roemah Maha Toehan, di
dalam kintal roemah Allah kita orang.
3. Poedji-lah Maha Toehan, krana
Maha Toehan ada baik; njanji-lah
masmoor pada namanja, krana dia
ada manis.
4. Krana Maha Toehan soedah
memihh Jakoob , orang Israĕl akan
poenja sendiri.
5. Krana akoe taoe jang Maha Toe-
han ada besar, dan jang Maha Toehan
kita orang ada lebih di atas dari pada
segala Dewata.
6. Sekalian barang apa jang Maha
Toehan soeka, itoe poon dia boewat
dalam segala langit, dan di atas boe-
mi , di dalam laoetan dan saloerooh
dasar.
7. Dia-Iah najikkan awap-5wap
dari pada hoedjoong boemi; dia dja-
dikan kilat serta dengan hoedjan;
dia kaloewarkan angin dari dalam
goedangnja.
MASMOOR JANG KA 133, 134, 135, 136.
111
8. Jang soedah raemoekool segala
anak soeloong di Mitsir, dari pada
manoesia datang kapada binatang.
9. Dia soedah kirim tanda-tanda
jang heran-heran pada tengah-ten-
gahmoe, he Mitsir, melawan Firaun,
dan melawan sekahan hamba-ham-
banja.
10. Jang soedah memoekoolba-
njak kaoom, dan memboenoeh radja-
radja jang kwasa :
11. Sihon radja orang Amori,
dan Og radja Basan, dan segala kara-
djaan Kanaan.
12. Dan dia soedah kasikan ne-
grinja akan poesaka , akan poesaka
pada kaoomnja orang Israĕl.
13. Ja Maha Toehan, namamoe
ada pada salama-Iamanja; ja Toehan,
pengingatanmoe ada dari pada bang-
sa datang kapada bangsa.
14. Krana Maha Toehan akan
mengoekoomkan kaoomnja, dan dia
akan menjesal sebab segala ham-
banja.
15. Segala berhala orang kafir
itoe perak dan amas, perboewatan
tangan manoesia.
16. Ada moeloot padanja, tetapi
tiada berkata-kata; ada mata padanja,
tetapi tiada melihat.
17. Ada koeping padanja , tetapi
tiada mendengar; lagi poon tiada ada
napas pada moelootnja.
18. Bijar-Iah djadi sama dengan
dia segala orang jang berboewat itoe,
dan sekalian orang jang berharap ka-
padanja.
19. He isi roemah orang Israĕl,
poedji-Iah Maha Toehan ; he isi roe-
mah Haroen,poedji-IahMahaToehan.
20. He isi roemah Lewi, poedji-
lah Maha Toehan; he segalakamoe
jang takoot akan MahaToehan, poe-
dji-Iah Maha Toehan.
21. Terpoedji-Iah Maha Toehan
dari dalam Sion, jang doedook di Je-
rusalem. Halelu-jah.
MASMOOR JANG RA 13G.
1. Poedji-Iah MahaToehan, krana
dia ada baik, sebab kamoerahanuja
ada salama-Iaraanja.
2. Poedji-Iah Allahnja sekalian
Dewata, sebab kamoerahannja ada
salama-Iaraanja.
3. Poedji-lah Toehannja sekalian
toewan, sebab karaoerahannja ada
salama-Iaraanja.
4. Melainkan dia sendiri jang ber-
boewat kaheranan besar, sebab ka-
moerahannja ada salama-laraanja.
5. Dia djoega jang soedah raen-
djadikan segala langit dengan raeng-
arti, sebab karaoerahannja ada sala-
ma-lamanja.
6. Dia djoega jang soedah meng-
amparkan boemi di atas ajer, sebab
karaoerahannja ada salaraa-Iamanja.
7. Dia djoega jang soedah raen-
djadikan babrapa katerangan jang
besar, sebab karaoerahannja ada sa-
laraa-lamanja :
8. Matahari jang menitah pada
siang, sebab kamoerahannja ada sa-
lama-Iamanja ;
9. Boelan dan sekalian bintang
jang menitah pada raalara, sebab ka-
raoerahannja ada salaraa-Iaraanja.
10. Dia djoegajang soedah me-
moekool orang Mitsir dalam segala
anak soeloongnja, sebab kamoera-
hannjaada salama-Iaraanja;
11. Dan soedah bawa kaloewar
orang Israĕl dari tengah-tengah dia
orang itoe, sebab karaoerahannja ada
salama-Iaraanja ;
12. Dengan tangan jang keras,
dan dengan langan jang terboeka ,
112
ZABOOR.
sebab kamoerahannja ada salama-
lamanja.
13. Dia djoegajangsoedahmem-
belah laoot merah dengan kadoewa
belahannja, sebab kamoerahannja
ada salama-Iamanja^
14. Dan soedah menjabrangkan
orang Israĕl pada tengah-tengahnja,
sebab kamoerahannja ada salama-Ia-
man ja ;
15. Dan soedah menerdjoonkan
Firaun dengansegala bala-tantaranja
kadalam laoot merah, sebab kamoe-
rahannja ada salama-Iamanja.
16. Jang soedah mendjalankan
kaoomnja teroosdalam hoetan,sebab
kamoerahannja ada salama-lamanja.
17. Jangsoedahmemoekoolradja-
radja jang besar, sebab kamoerahan-
nja ada salama-Iamanja;
18. Dan soedah memboenoeh ra-
dja-radja jang moolia, sebab kamoera-
hannja ada salama-Iamanja:
19. Sihon radja orang Amori, se-
bab kamoerahannja ada salama-la-
manja ;
20. Dan Og radja Basan, sebab
kamoerahannja ada salama-Iamanja ;
21. Dan negrinja soedah di kasi-
kan djadi poesaka , sebab kamoera-
hannja ada salama-Iamanja ;
22. Djadi poesaka pada Israĕl
hambanja, sebab kamoerahannja ada
salama-Iamanja.
23. Jang soedah ingat pada kita
orang dalam karendahan kita orang,
sebab kamoerahannja ada salama-
lamanja;
24. Dan dia soedah merampas kita
orang dari pada moesooh-moesooh
kita orang, sebab kamoerahannja ada
salama-lamanja.
25. Jang kasi makan padaseka-
lian daging, sebab kamoerahannja
ada salama-Iamanja.
26. Poedji-Iah akan AUahdisor-
ga, sebab kamoerahannja ada salama-
lamanja.
MASMOOR JANG RA 137.
1. Pada sisi soengi-soengi Babel,
di sana kita orang soedah cloedook •,
lagi kita orang soedah menangis, pa-
da tatkala kita orang ingat akan
Sion.
2. Kita orang soedah menggan-
toong ketjapi-ketjapi kita padapo-
hoon-pohoon gandarosa, jang ada di
dalamnja itoe.
3. Manakala orang, jang mena-
wankan kila orang di sana, minta dari
pada kita orang perkataan njanjian,
dan orang, jang soedah hombalang-
kan kita orang, kasoekaan [,katanja] :
njanjikan-Iah pada kita orang ini
swatoe njanjian Sion ;
4. [Maka kita orang berkata :] Ba-
gimana-tah kita orang boleh njanji-
kan nj anj ian Maha Toehan pada tanah
orang asing?
5. Djikaloe akoe ini loepakan ka-
moe, he Jerusalem, baik-lah tangan-
koe kanan loepakan [dirinja].
6. Baik-lah lidahkoe lekat pada
langit moelootkoe, djikaloe akoe tia-
da ingat padamoe, djikaloe akoe tiada
meninggikan Jerusalem , lebih dari
pada kasoekaankoe jang tertinggi.
7. Ingat-Iah , ja Maha Toehan ,
akan anak-anak Edom, akan hari Je-
rusalem, jang adaberkata:bongkar-
lah dia, bongkar-lah dia, sampeka-
pada dasarnja sekali.
8. He anak parampoewan Babel,
jang akan binasa, berselamat-lah dia
itoe, jang akan membalas kasalahan-
moe, jang kamoe soedah berboewat
atas kita orang.
9. Berselamat dia itoe, jang me-
MASMOOR JANG KA 137, 138, 139.
113
iiangkap anak-anakmoe , dan meng-
antjoorkan kapada baloe karang.
MASMOOR JANG KA 138.
1. Swatoe masmoor Daood. —
Akoe akan memoedji dika dengan
sagenap hatikoe, di hadapan dewa-
dewa akoe akan njanji masmoor pa-
damoe.
2. Akoe akan toendook bersoe-
djood kapada mahgi kasoetjianmoe,
dan akoe akan poedji namamoe,
krana kamoerahanmoe dan krana ka-
benaranmoe^ sebab dika soedaii mem-
besarkan fermanmoe , hai krana sa-
genap namamoe.
3. Pada hari [mana kaia] akoe
batarejak, maka dika soedah men-
dengarkan akoe^ dika soedah men-
geraskan akoe [dengan] koewat pada
djiwakoe.
4. Sekahan radja-radja di boemi
akan poedji padamoe, ja Maha Toe-
han , mana kala dia orang soedah
habis mendengar perbahasaan moe-
loolmoe^
5. Dan dia orang itoe nanti me-
njanji hal pendjalanan Maha Toehan,
krana besar-lah kamoohaiin Maha
Toehan.
6. Krana Maha Toelian ada tinggi,
tetapi dia melihat djoegaorangjang
rendah, dan orang djemawa dia men-
genal dari djalio.
7. Mana liala akoe iserdjalan ten-
gah-tengali kasoesahan, maka dilia
hidoopkan akoe, dika memandjang-
kan tanganmoe lawan amarah satroe-
satroekoe, dan tanganraoe kanan akan
memiara akoe.
8. Maha Toehan akan menjoedah-
kan itoe krana akoe; kamoerahan-
moe, ja Maha Toelian, ada salama-
lamanja^ djaugan-lah dikaloepakan
segala perboewatan tanganmoe.
MASMOOR JANG KA 139.
1 Swatoe masmoor Daood akan
penjanji besar. — Ja Malia Toehan ,
dika mameriksai dan mengenal akoe.
2. Dika djoega mengataoewi doe-
dookkoe dan bangoonkoe, dika
mengarti kira-kirakoe dari djaho.
3. Dika mengidari perdjalankoe
dan perbaringkoe, dan sekalian loe-
roongkoe dika soedah biasa.
4. Waktoe beloom ada sapatah
kata di atas lidahkoe, lihat-Iah, ja
Maha Toehan, dika soedah taoe se-
kalian itoe.
5. Dari balakang moekakoe dika
mendjaga akoe, dan dikamenarook
tanganmoe di ataskoe.
6. Pengataoewan itoe ada lerlaloe
heran kapadakoe; itoe-Iah tinggi ada-
nja, dan akoe tiada sampe kapadanja.
7. Kamana akoe akan laloe dari
pada rohmoe ? dan kamana akoe akan
lari dari hadapan halaratmoe?
8. Djikaloe akoe najik kasorga,
dika ada disana^ djikaloeakoeber-
hamparan dalam noraka, lihat-Iah,
dika djoega ada di sana.
9. Djikaloe akoe mengambil sajap
fadjar, dan akoe diam pada kasoe-
dahannja laoot;
10. Di sana lagi tanganmoeakan
mengantar akoe, dan tanganmoe ka-
nan akan mamegang akoe.
11. Djikaloe akoe berkata: boe-
kan-tah gelap nanti melindoongi
akoe ; maka malam itoe ada terang
mengidari akoe.
12. Lagi poon gelap tiada meng-
gelapi hadapanmoe ; hanja malam
berterang saperli sijang, kagelapan
itoe djocga saperti terang.
8
114
ZABOOR.
13. Krana gagindjalkoe dika
djoega jang poenja, di dalam peroot
iboekoe dika soedah menoedoong
akoe.
14. Akoe meraoedji dika, oleh
krana akoe ini soedah di djadikan
dengan pri hal jang terlaloe amat
heran.- segala perboewatanmoe ada
heran! lagi poon djiwakoe taoe itoe
baik-baik.
15. Toelang-toelangkoe tiadater-
lindoong dari padamoe , pada tatkala
akoe di kerdja dalam tampat sera-
boeni, [dan] soedah di djadikansa-
perti soedji-socdjian, dalara tampat
boemi jang terdibawah.
16. Mataraoe soedah melihat gom-
palkoe jang beloom di roepakan, dan
segala perkara ini ada tersoerat di
dalam kitabmoe^ hari-hari tatkala
dia lagi di roepakan, waktoe beloom
ada barang sw^atoe dari padanja.
17. Sebab itoe djoega, barapa in-
dah ingatanmoe ada padakoe, ja AI-
lah ! barapa banjak ada djoemlahnja !
18. Djikaloe akoe maoe mengi-
loong dia itoe, ada terlebih banjak
dari pada sekalian pasir ; mana kala
akoe bangoon, maka akoe lagi ada
sertamoe.
19. Ja Allah , baik-Iah dika boe-
noeh segala orang jang doeraka ! dan
kamoe, he laki-laki jang mabook
darah , laloe-Iah dari padakoe;
20. Jang kata-kata dari padamoe
dengan menginakan , [dan] jang me-
ninggikan satroe-satroemoe dengan
tiada bergoena.
21. Boekan-tah akoe bintji, ja
Tochan, jang membintji padaraoe?
dan sakit hati sebab segala orang,
Jang melawan padamoe?
22. Akoemembintjidiaorangitoe
dengan sapenoeh-penoehnja kabin-
tjian^diaorangdjadisalroe-satroekoe.
23. Pareksa-lah akoe, ja Allah,
dan kenal-lah hatikoe ^ tjoba-Iah akoe
dan kenal-lah segala kira-kirakoe.
24. Dan lihat-Iah djikaloe ada
padakoe djalan jang hina, dan han-
tar-Iah akoe pada djalan jang kekal.
MASMOOR JANG RA 140.
1 . Swatoe masmoor Daood , akan
penjanji besar.
2. Toeloong-Iah akoe, ja Maha
Toehan, dari pada manoesia jang
djahat , djagakan-Iah akoe dari pada
laki-laki jang berboewat bagi-bagi
aniaja ;
3. Jang mengira-ngirakan banjak
kadjahatan dalam hatinja, pada tiap-
tiap hari berhirapoon akan ber-
perang.
4. Dia orang iloe tadjarakan lidah-
nja saperti oelar; ratjoon beloedak
jang panas ada di bawah bibirnja.
Sela.
5. Piara-lah akoe, jaToehan, dari
pada segala tangan orang doeraka;
djaga-Iah akoe dari pada laki-laki
jang berboewat bagi-bagi aniaja, [dari
pada] orang jang kira-kirakan meno-
lak kakikoe.
6. Orang jang djeraawa-djemawa
soedah semboenikan swatoe djirat
padakoe, dan tali-tali ; dia orang soe-
dah meraentang djaring pada sabelah
djalan; dia orang soedah raenarook
swatoe pikatan djirat padakoe. Sela.
7. AkoesoedahkatakanpadaMaha
Toehan: dika djoega Allahkoe; am-
bil-Iah pada koepingmoe, ja Toehan,
swara permintaankoe.
8. Ja Toehan, ja Maha Toehan,
jang kwasa kaiglasankoe, dika soe-
dah menoedoong kapalakoe pada hari
persendjalaiin.
MASMOOR JANG KA 140, 141, 142.
H5
9. Ja Malia Toehaii , djangaii-Iah
kasi barang kainginan orang- doe-
raka; djangan-lah toeloongkan nijat-
njajangdjahatitoe; soepaja dia orang
djangan meninggikan dirinja. Sela.
10. Hal perkara kapala orang jang
niengidari akoe, bijar-lahkasoekaran
bibirnja menoedoongi dia.
1 1 . Bara-bara api bijar-Iah di ga-
baskan atas dia orang ; baik-Iah dia
djatoohkan dia orang itoe kadalam
api, dan kadalam lobang, soepaja
djangan dia bangoon lagi.
12. Saoranglaki-lakijang [djahat]
lidahnja, tiada di tetapkan di atas
boemi • saorang laki-laki djahat, jang
berboewat aniaja , akan di boeroc ,
sampe dia sekali-kali teroesir laloe.
13. Akoe taoe jang Maha Toehan
akan melakoekan segala perkara hoe-
kooman orang jang teraniaja , dan se-
gala perkara hoekooman orangjang
miskien.
14. Tentoe-lah, segala orang adil
akan mcmoedji namamoe, dan orang
jang satia akan tinggal di hadapan
halaratmoe.
MASMOOR JANG KA 141.
1. Swatoe masmoor Daood. — Ja
Maha Toehan , akoe berdoa kapada-
moe; lekas-lah datang kapadakoe;
ambil-lah swarakoc pada koeping-
moe, djikaloe akoe batarejak kapa-
damoe.
2. Bijar-lah sembajangkoe di sadi-
akan saperti oekoop-oekoopan di ha-
dapan halaratmoe; dan angkatuja
langankoe itoe djadi-Iah [sapertijper-
sembahan malam hari.
3. Tarook-lah, ja Maha Toehan,
swatoc pendjaga pada moelootkoe,
(oenggoe-Iah pintoe bibirkoe.
4. Djangan ioendookkan hatikoc
kapada perkara jang djahal, akan
mclakoekan baraug pakcrdjaau jang
doeraka, dengan orang laki-laki jang
bcrboewat kasalahan; dandjangan-
lah akoe makan dari pada kaĕnnakan
dia oraug.
5. Djikaloe orang adil memoekool
akoe, itoe ada kabaikan; djikaloe
menggoesari akoe, itoe ada minjak
pada kapala; itoc tiadapitjahkan ka-
palakoe, karana lagi akoe memin-
takan dia orang pada segala kasoe-
karannja.
6. Scgala hakim-hakimnja soedah
di bijarkan pada sisi batoe karang,
dan soedah mendengar segala per-
bahasaankoe, jang dia itoe manis
adanja.
7. Scgala toelang kita orang ada
tcrhamboor pada sisi moeloot koe-
boor, saroepa saorang soedah mem-
belah dan bagi-bagikan pada tanah.
8. Tetapi matakoe ada lihat ka-
padamoe, jaToehau, MahaToehan;
akoc harap kapadamoe, dan djangan-
lah tclandjangkan djiwakoe.
9. Simpan-Iah dirikoe dari pada
aniaja djirat, [jang] dia orangsoedah
tarook kapadakoc; dan [dari pada]
pikat-pikat orang jang mclakoekan
kasalahan.
10. Bijar-Iah sasaorang jang doe-
raka itoe djatooh kadalam djaring-
nja , bersama-sama sampc akoe soe-
dah lampooh.
MASMOOR JANG KA 142.
1. Swatoe pengadjaran Daood,
swatoe sembajang lalkala dia ada di
dalam gowah.
2. Akoc batarejak dengau swara-
koe kapadaMahaTochau, akoc mc-
minta pada Maha Toehan dcngan
swarakoc.
8^
116
ZABOOR.
3. Akoesoedahtoempahlianpeag-
adoohankoe di hadapan halaratnja ,
akoe soedah kasi taoe kasoesahankoe
di hadapan halaratnja.
4. Tatkala njawakoe soesah da-
lam dirikoe, maka dika djoegasoe-
dah mengenal loeroongkoe, dia orang
soedah menjemboenikan swatoe dji-
rat pada djalan jang akoe akan dja-
lani.
5. Akoesoedahmemandangsabe-
lah kanan, dan saorang poon tiada
jang mengenal akoe, tiada soedah
palarian kapadakoe; tiada saorang
tbrdoehkan djiwakoe.
6. Akoesoedahbatarejakkapada-
moe, ja Maha Toehan; akoe soedah
berkata : dika djoega pertoeloongan-
koe, bagiankoe pada tanah orang
jang hidoop.
7. Dengar-lah pada tangiskoe,
krana akoe soedah djadi koeroos
amat; toeloong-lah akoe dari pada
pengambatkoe, kranadialebihkwasa
dari padakoc.
8. Kaloewarkan-lah djiwakoedari
dalam tawanan, akan memoedji na-
mamoe; segala orang adil akan raeng-
idari akoe, mana kala dika soedah
berboewat baik padakoe.
MASMOOR JANG RA 143.
1. Swatoe masmoor Daood. — Ja
MahaToehan, dengar-lalisembajang-
koe, tibngkan-lah koepingmoe ka-
pada permintaankoe ; sahoot-lah pa-
dakoe ikoot kabenaranmoe, danikoot
kaadilanraoe.
2. Dan djangan-lah masook ka-
dalam hoekoom serta harabamoe;
kranasaorang jang hidoop tiada akan
ada jang adil di hadapan halaratmoe.
3. Krana satroe ada mengambat
djiwakoe, dia mengindjak kahidoe-
pankoe kaboemi, dia tarook akoe ka-
dalam tampat gelap, saperti orang
jang soedah mati lama-lama.
4. Sebab itoe njawakoe ada soe-
sah dalam dirikoe, hatikoe ada ter-
kedjoot pada tengah-tengahkoe.
5. Akoe ingat pada hari-hari da-
hoeloe kala ; akoe fikir segala paker-
djaiinmoe; akoe berkata-kata dalam
dirikoe sendiri dari pada perboewa-
tan tanganmoe.
6. Akoe tadahkan tangankoe ka-
padamoe; djiwakoe ada di hadapan-
moe saperti tanahjangaoos. Sela.
7. Lekas-lah sahooti akoe, ja Toe-
han; djiwakoe itoe lelah; djangan
semboenikan halaratmoe dari pada-
koe, soepaja djangan akoe di oepa-
raakan dengan orang jang toeroon ka-
dalara soemoor.
8. Boewat-lah akoe dengar ka-
moerahanmoe pada waktoe pagi ,
krana akoe pertjaja kapadamoe; ka-
si-lah akoe taoe pada djalan jang
haroos akoe mendjalani , krana akoe
mengangkat djiwakoe kapadamoe.
9. Toeloong-lah akoe, ja Maha
Toehan , dari pada satroe-satroekoe ;
kapada dika akoe berhndoong.
10. Adjar-lah akoe berboewat ka-
soekaanmoe, krana dika djoega Al-
lahkoe; bijar-lah rohnioe jang baik
itoe raengantar akoe pada tanah jang
rata-rata.
1 1 . Ja Maha Toehan , boewat-lah
akoe hidoop, oleh krananaraamoe;
kaloewarkan-lah djiwakoe dari da-
lara kasoesahan, oleh krana kaadi-
lanraoe.
12. Dan boenoeh-lah habis segala
satroekoe, oleh krana kamoerahan-
raoe; dan raalikan-lah sekahan orang
jang menjoesahkan djiwakoe, krana
akoe ini harabaraoe.
MASMOOll JANG KA 143, 144, 145.
117
MASMOOR JANG KA 144.
1. [Swatoe masmoor] Daood. —
Jang maha kaberkataiiToehaiibatoe-
karangkoc, jang mengacljar tangan-
koe berkalai, dan segala djarikoe
berperang ^
2. Kamoerahankoe dan kotakoe,
tampatkoe jang tinggi dan pengloe-
pootkoe, jang ada di hadapankoe-
parisikoe, dan jang akoepertjajakan,
jang menalokkan segala kaoomkoe
kabawahkoe.
3. Ja Maha Toehan , apa-tah ma-
noesia itoe adanja, sebab dika soedah
mengenal dia ? anak manoesia itoe ,
sebab dika hormatkan dia?
4. Manoesia ada saroepa barang
sia-sia^ segala hari-harinja ada saroe-
pabajang-bajang jang laloe lampooh.
5. Toendookkan-lahsegala langit-
moe, ja Maha Toehan, dan toeroon-
lah kabawah ; keuakan-lah pada se-
gala goenoong, soepaja dia berasap.
6. Berkilat-kilat-lah, dan tersijar-
sijarkan-lah dia orang itoe; lepaskan-
lah segala panahmoe, dantoempas-
kan-lah dia orang itoe.
7. Toendjookkan-lah tanganmoe
dari pada tinggi; angkat-Jah akoe,
dan tarik-lah akoe dari dalam ajer
jang besar, dari dalam tangan orang
asmg •,
8. Jangmoelootnjaberkaladjoesta,
dan tangan-kanannja itoe ada tangan-
kanan kadjoestaan.
9, Ja Allah , akoe akan njanji pa-
damoe njanjian baroe dengan ketjapi
[dan] pekakas sapoeloeh tah^ akoe
akan njanjikan masmoor padamoe.
10. Dika djoega jang kasi menang
padaradja-radja,jangmalepasDaood
hambanja dari pada pedang jang dja-
hat.
1 1 . Lepas-lah akoe dan toeloong-
lah akoe dari pada tangan orang
asing, jang moelootnja mengatakan
djoesta, dan tangannja kanan itoe
tangan-kanan bohong.
12. Soepaja anak-anak kita orang
laki-laki ada saperti tanam-tanaman,
jang soedah djadi besar pada kamoe-
daannja, dan anak-anak kita orang
parampoewan saperti batoe pendjoe-
roe, jang terpahat saroepa toeladan
swatoe niahgi.
13. Soepaja goedang kita orang
ada penoeh, serta mengaloewarkan
bagi-bagidjenisbekal ; soepajasegala
perkoempooian kambing domba kita
orang beranak bariboe-riboe, [soeng-
goeh poon] bertambah balaksa-laksa
pada desa-desa kila orang.
14. Soepaja lemboe-lemboe kita
orang ada bermoev¥at-moewatsarat;
soepaja djangan ada swatoe jang
mengaroebiroe, dan lagi djanganada
jangmeujerang, dan djangan-lahada
swara tatangisan padadjalan-djalan
kita orang.
15. Berselamat kaoom itoe, jang
bagiloe ada ; berselamat kaoom itoe,
jang Maha Toehan Allah poenja.
MASMOOR JANG KA 145.
1. Swatoe njanji poedji-poedjian
Daood. ■ — Ja Allahkoe , ja i-adjakoe ;
akoe akan meninggikan dika, dan
akan memoedji namamoe pada sa-
lama-lamanja dan kekal.
2. Pada satiap-tiap hari akoe akan
poedji dika, dan membesarkan nama-
moe padasalama-lamanja dansampe
kekal.
3. Maha Toehan ada besar, dan
amat terpoedji, dan kabesarannja
tiada terpareksa.
4. Bangsa datang kapada bangsa
akan poedji perboewatanmoe, dan
118
ZABOOIl.
(lia oraiig akan berhabar kakwasaiin-
inoe.
5. Akoe akan berkata hormat ka-
mooliaan kabesaraumoe dan segala
perboewatanmoe jang heran.
6. Maka dia orang itoe akan men-
gatakan kakwasaan segala [perboe-
watanmoc] jang raaha mengatakoeti,
dan akoe akan bertjarita kabesaran-
raoe.
7. Dia orang itoe akan menoem-
pahkan banjak peringatan dari pada
kabesarannja kabaikanmoe, dandia
orang dengan bersoerak akan ber-
habar kaadilanmoe.
8. Maha Toehan ada amat sajang
dan mengasiani, jang maha sabar dan
besar kamoerahannja.
9. Maha Toehan ada baik pada
sekalian orang, dan rahmatnja ada
berlakoe atas segala perboewatan-
nja.
10. Sekalian perboewatanmoe, ja
Maha Toehan , akan mcraoedji dika ,
dan scgala orang katjintaanmoe akan
memberkatkan dika.
11. Dia orang akan berhabarka-
raooliaan karadjaanmoe , dan dia
orang akan katakan kwasaraoe;
12. Akanbertaoekankapadaanak-
anak manoesia segala kakwasaannja ,
dan hormat kamooliaan karadjaan-
13. Karadjaanmoe itoe ada kara-
djaan sekalian awal zaman, dan pa-
marentahmoe ada dari pada segala
bangsa datang kapada bangsa.
14. Maha Toehan ada menoeloong
sekalian orang jang djatooh , dan dia
berdirikan segala orang jang bong-
kok.
15 Sekalian mata menanti kapa-
damoe, dan dika kasi padanja ma-
kannja pada koetikanja.
16. Dika ada memboeka tangan-
moe , dan raengennjangkan scgala
jang hidoop sapcrti kasoekaanmoe.
17. Maha Toehan ada adil pada
segala perdjalannja, dan raoerah pada
sekalian perboewatannja.
18. Maha Toehan ada dekat pada
sekalian orang jang panggil padanja ,
pada segala orangjangpanggil deu-
gan sabenarnja.
19. Dia kerdja kasoekaan segala
orang jang takoot padanja , dan dia
mendengar tarejaknja, dan malepas-
kan dia orang itoe.
20. MahaToehan ada meraiarakan
segala orang jang tjinta akan dia ,
hanja dia binasakan sckalian orang
jang doeraka.
21. Moelootkoe akan raengatakan
kapoedjian Maha Toehan , dau seka-
iian daging akan raemoedji nama
kasoetjiannja pada salama-Iamanja
dan sampe kekal.
MASMOOR JANG KA 140.
1. Halcla-jah, hedjiwakoe, poe-
dji-Iah Maha Toehan.
2. Akoe akan poedji Maha Toehan
dalam kahidoepankoe, akan raenjanji
masmoor bagi Allahkoe, sedang akoe
lagi ada.
3. Djangan-Iah pertjajapada orang
bangsawan, pada anak-anak manoo
sia, jang padanja itoe boekan af!a
barang iglas.
4. Njawanja kaloewar, dia kom-
bali lagi pada boeminja; pada hai-i
itoe djoega hilang segala akal pani-
poenja.
5. Berselaraat-lah orang itoe, jang
Allah Jakoob itoe djadi toeloongan-
nja, jang pengbarapannja ada kapada
Toehan Allahnja.
6. Jang socdah niendjadikan lan-
git dan boemi, laoot dan segalajang
MASMOOR JANG KA 146, 147.
119
ada di dalaiunja itoe; jang niemia-
rakan satia pada salama-lamanja.
7. Jang membetoolkan hal segala
orang jang teraniaja, jang kasi roti
pada segala orangjang lapar; Maha
Toehan jang malepaskan orangjang
terpendjara.
8. Maha Toehan memboekakan
[segala mata] orang boeta ; Maha Toe-
han berdirikan segala orang jang
bongkok ; Maha Toehan jang tjinta
pada segala orang adil.
9. Maha Toehan jang memiarakan
segala orangasing; diajangmanetap-
kan segala anak-anak piatoe, dan
segala parampoewan jang boedjang-
boedjang ; hanja segala djalan orang
doeraka dia terbalikkan.
10. MahaToehanakanmamegang
parentah pada salama-lamanja ; Al-
lahmoe, he Sion, dari pada bangsa
datang kapada bangsa. Halelu-jah.
BIASMOOR JANG KA 147.
1. Poedji-lah akan Maha Toehan,
krana baik njanjikan masmoorbagi
Allah kita oraug, sebab dia ada ma-
nis ; poedji itoe ada patoot.
2. MahaToehanadaberoesahJeru-
salem, dia mengoempooikan segala
orang Israel jang terboewang.
3. Dia menjomboohkau segala
orang jang pitjah hatinja, dan dia
mengoebat dia oraug dalam kasa-
kitannja.
4. Dia membilang djoemlanja se-
gala bintang, dia seboot sekaliau itoe
dengau namanja.
5. Maha Toehau kita orang ada
besar, dan banjak kakoeualanuja;
akalnja tiada bilangannja.
6. Maha Toehau jaugmanetapkau
segala orang jang lemboet hatinja,
dia jaug meugrendahkau oraugdoe-
raka sampe kaboemi.
7. Njaujikau-IahMaha Toehan ber-
ganti-ganti deugan soekoor; njanji-
kan-lah masmoor bagi Allah kita
oraug pada kcljapi.
8. Jang menoedoong segala langit
deugan awan, jang bersadiakan hoe-
djan pada boemi, jang menoemboeh-
kau roempoot [di atas] goenoong-
goenoong.
9. Jaug kasi makanan pada bina-
tang, pada anak boerooug gagak,
mauakala dia batarejak.
10. Dia tiada soeka pada kakoe-
wataunja koeda, diatiada gemarpada
betis saoraug laki-laki.
1 1 . Maha Toehan ada gemar pada
segala orang jang takoot akan dia,
jang berharap pada kamoerahan-
nja.
1 2. He Jerusalem, poedji-IaliMaha
Toehan; heSiou, poedji-lah Allah-
moe.
13. Kraua diameugkoewatkanse-
galakanljiugpintoegerbangmoe; dia
memberkati anak-anakmoe dalam-
moe.
14. Jang manetapkan tepi negri-
moe [dengau] dami; dia mengen-
njangkan kamoe dengau gemooknja
gaudoom.
1 5. Dia kirim parentahnja [di atas]
boemi ; fermannja berdjalan lekas.
16. Dia kasi amboon saperti boe-
loe; dia hamboorkan ariz saperti
aboe.
17. Diaboewangamboonbatoenja
saperti panggal ; siapa-tah boleh me-
nahau dingiuuja ?
18. Dia kirim fermannja , dan
mengantjoorkan diaitoe; dia kerdja
anginnja menijoop , make segala ajer
itoe malele.
19. Dia kasi taoe pada Jakoob
120
ZABOOR,
segala fermannja, pada Jsrael oen-
dang-oendangnja dan hoekooinnja.
20. Sabaginja iui dia tiada boewat
pada barang sakaoom ; dan hoekoom-
nja dia orang tiada taoe. Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA 148.
1. Halelu-jah. Poedji-lah Maha
Toehan dari dalam segala langit;
poedji-lah dia pada tampat jang
tinggi-tinggi.
2. Poedji-lah dia, he segala melai-
katnja; poedji-lah dia, hesegalabala-
tantaranja.
3. Poedji-lah dia, he matahari
dan boelan; poedji-lah dia , he seka-
lian bintang jang terang.
4. Poedji-lah dia, he langit atas
segala langit , dan he segala ajer jang
ada di atas langit itoe.
5. Baik-lah sekalian itoe poedji
nama Maha Toehan; krana djikaloe
dia titahkan, maka samoewa djadi.
6. Dan dia soedah manetapkan
dia sampe kekal pada salama-lama-
nja ; dia soedah kasi swatoe peratoe-
ran padanja, jang swatoe dari pada-
nja tiada akan melaloewi.
7. Poedji-lah Maha Toehan dari
pada boemi , he ikan lodau , dan isi
segala dasar.
8. He api dan boewah-boewah
ajer bekoe, tzaldjoe dan awap, he
angiu riboot, jang melakoekan fer-
mannja-,
9. He goenoong-goenoong dan se-
galaboekit; he kajoe-kajoewanjang
berboewah, dan segala pohoon araz;
10. He binatang kesit , dan segala
binatangtoetoot; he segala binatang
]ang merangkok, dan sekalian boe-
roong jang bersajap ^
11. He radja-radja di boemi , dan
segala oemat; he pangoeloe-pangoe-
loe , dan sekalian hakim di boemi ,
12. He anak-anak laki-Iaki , dan
lagi anak-anak dara; he orang toe-
wah-toewah dengan orang moeda-
moeda ^
13. Baik-Iah sekalian itoe poedji
nama Maha Toehan ; krana melajin-
kan namanja itoe ada terlaloe tinggi ;
kabesarannja ada di atas saloerooh
boemi dan langit.
14. Dan dia soedah raeninggikan
tandook kaoomnja, kapoedjiannja se-
gala orang katjintaannja, ija itoe
anak-anak orang Israĕl, kaoom itoe
jang dekat padanja. Halelu-jah.
MASMOOR JANG RA 149.
1. Halelujah. Njanji-IahbagiMaha
Toehan njanjian baroe, kapoedjian-
nja ada di dalani perkoempoolan
orang katjintaannja.
2. Bijar-Iah orang Israel girang
akan dia itoe, jang soedah ada dekat
padanja^ bijar-Iah anak-anak Sion
itoe girang akan radjanja.
3. Baik-Iah dia orang memoedji
namanja itoe dengan bangsing; baik-
lah dia orang bernjanji masmoor
padanja dengan gendang dan ketjapi.
4. Krana Maha Toehan ada soeka
pada kaoomnja ; dia akan menghiasi
orang jang lemboet hatinja dengan
iglas.
5. Baik-Iah segala orang katjin-
taannja itoe berlompat-Iompat krana
kagirangan pada hormat [itoe] ; baik-
lah dia orang bersoerak-soerak di
atas tampat tidoornja.
6. Segala katinggian Allah akaa
ada dalam garonggong dia orang;
dan pedang jang tadjam kadoewa
belahnja itoe ada pacla tangan dia
orang ;
MASM00xR JANG KA 149, 150.
121
7. Akan mendjalankan perbalasan
kapada orang kaiir, [dan] kagoesaran
pada segala oemat;
8. Akan mengikat radja-radjanja
denganrante, dan orangnja jang moo-
lia-moolia deugan balenggoe bisi;
9. Akan mendjalankan pada dia
orang itoe hoekoom jang tersoerat;
maka ini-lah kamooliaansegalaorang
katjintaannja. Halelu-jah.
MASMOOR JANG KA 150.
1. Halelu-jah. Poedji-lah Allah
dalam kasoeljiannja , poedji-lah dia
dalam tjakrawala kwasanja.
2. Poedji-lah d ia dari krana segala
kakwasaannja • poedji-lah dia toeroot
kabesarannja jang banjak itoe.
3. Poedji-lah dia dengan swara
nahri ; poedji-lah dia dengan boenji-
boenjian dan ketjapi.
4. Poedji-lah dia deiigan gendang
dan bangsing^ poedji-lah dia dengan
permajinan ta!i-tali dan moeri.
5. Poedji-lah dia dengan tjara-
tjak-tjaratjak jang njaring swaranja;
poedji-lah dia dengan tjaratjak-tjara-
tjak jang berboenji rame-rame.
6. Baik-lah segala jang bernafas
poedjikan Maha Toehan. Halelu-
jah.
T A M M A T.
■V
«
^i
:\t-^i»\
|
<p>we are using drupal 7 ajax framework to load content on a page. When the link is clicked a throbber shows up after the link while the request is processed. </p>
<p>I can't find documentation on how to set or remove the throbber. In a form it looks really simple, but using an ajax link and a callback menu item I can't find any documentation. </p>
<p>I see that there is a $settings variable that can be passed to the ajax_command_html function, but I don't see any docs as to how it should be formatted. </p> |
Neuvillette is the name of two communes in France:
Neuvillette, Aisne, in the Aisne department
Neuvillette, Somme, in the Somme department
Other
Neuvillette-en-Charnie, in the Sarthe department |
Horsepower is a unit of power that is approximately how much work one horse can do. It is equal to 746 watts. The idea of horsepower was originated by James Watt, who invented the steam engine. Because people used horses to pull carts, it was an amount of energy that could be understood by most people at that time. A human can only maintain about , but an engine can maintain much higher than that. Small motors can create while a jet engine can create more than .
Imperial units
Units of power |
Bina Shah is a Pakistani journalist and writer in English, from Karachi, Pakistan.
She obtained a B.A. in Psychology from Wellesley College, USA and a M.Ed in Educational Technology from the Harvard Graduate School of Education, USA.
Shah is an op-ed columnist for the Dawn and "Express Tribune" newspapers in Pakistan. She has contributed features and book reviews for foreign papers like The Guardian, The Independent, and the International Herald Tribune.
She is the author of six books, mostly of fiction.
References
Living people
Pakistani people
Pakistani writers
Year of birth missing (living people)
People from Karachi |
(BnF
Gallica
L'idee deJean Teterol / par
Victor Cherbuliez
Source gallica.bnf.fr/ Bibliotheque nationale de France
(BnF
Gallica
I Cherbuliez, Victor (1829-1899). Auteur du texte. L'idee de Jean
Teterol / par Victor Cherbuliez. 1878.
1 / Les contenus accessibles sur le site Gallica sont pour la plupart
des reproductions numeriques d'oeuvres tombees dans le
domaine public provenant des collections de la BnF. Leur
reutilisation s'inscrit dans le cadre de la loi n°78-753 du 17 juillet
1978 :
- La reutilisation non commerciale de ces contenus est libre et
gratuite dans le respect de la legislation en vigueur et notamment
du maintien de la mention de source.
- La reutilisation commerciale de ces contenus est payante et fait
I'objet d'une licence. Est entendue par reutilisation commerciale la
revente de contenus sous forme de produits elabores ou de
fourniture de service.
CLIQUERICI POUR ACCEDER AUX TARIFS ET A L7\ LICENCE
2 / Les contenus de Gallica sont la propriete de la BnF au sens de
I'article L.2112-1 du code general de la propriete des personnes
publiques.
3 / Quelques contenus sont soumis a un regime de reutilisation
particulier. II s'agit :
- des reproductions de documents proteges par un droit d'auteur
appartenant a un tiers. Ces documents ne peuvent etre reutilises,
sauf dans le cadre de la copie privee, sans I'autorisation prealable
du titulaire des droits.
- des reproductions de documents conserves dans les
bibliotheques ou autres institutions partenaires. Ceux-ci sont
signales par la mention Source gallica.BnF.fr / Bibliotheque
municipale de ... (ou autre partenaire). L'utilisateur est invite a
s'informer aupres de ces bibliotheques de leurs conditions de
reutilisation.
4 / Gallica constitue une base de donnees, dont la BnF est le
producteur, protegee au sens des articles L341-1 et suivants du
code de la propriete intellectuelle.
5 / Les presentes conditions d'utilisation des contenus de Gallica
sont regies par la loi frangaise. En cas de reutilisation prevue dans
un autre pays, il appartient a chaque utilisateur de verifier la
conformite de son projet avec le droit de ce pays.
6/ L'utilisateur s'engage a respecter les presentes conditions
d'utilisation ainsi que la legislation en vigueur, notamment en
matiere de propriete intellectuelle. En cas de non respect de ces
dispositions, il est notamment passible d'une amende prevue par
la loi du 17 juillet 1978.
7 / Pour obtenir un document de Gallica en haute definition,
contactor
[email protected].
Source gallica.bnf.fr / Bibliotheque nationale de France
%
L’IDEE
lt~
P ATI
VICTOR CHERBULIEZ
PARIS
LIBRx\IRIE HAGHETTE ET
" 9 , BOUEEVABD SAINT-GERMAlN, 79
1878
4
■'TT-
^ * ! i.i.
I'K t
M
'^•*' »/x
';;
»r*.
.'^■
'T -' % • ■
•v,v' V
1 * ■•• / *>
\i- ^ K
vt:«^‘
•i * ^
S'-
?S>V.
I :?
4*
I
■ <•
4^1
t ^ *^*.
Y-f.i
-O
'T;«=
L?'- »
*-'• t
7.'-
v- rf-
'-# ■/
^ *
fcT"
,ir
A ■>
- . i • %
i^• ^
h.-'c.y^
<?-•
_lv‘‘
. 4; V
at
f.’ .
■ M-*-
1 . -'
A. .a* ^
'l.fT
■f'
N I
i -Hy ■ - r
•vW.v
/'r -
/'»
' •V*' V -
•■ .-: ' 7. >'4‘
r^:
..1
.^1
a
'fe'
./ ’#1" St
f ^ . ^•r-'.- r 2
f l!*
• r V
N.
•V .- y-*** •*’ T* .
V &
VS. ; .
• ■
* ^
.JL
.Hi ■
ii A -^
‘ Vi "r
i/f«
’■-*• ' 1 » .'^ ^Xi» ^HMFW^ Y''* '.■*■,>■■.■
f-<:
fi:
'V,
471 ^
LHV'C.
V-' ’ijOTi® ■ -r ■
'•>i"k VI
;.m?
% f .1 !♦'
•_p^
v^
j?*
T
r, > •<;* n
' ''
:i.^
^•7r
i;i. «
SO
H?
1 \ i"
:i;.
'<> cu <1
m 'I _*'-. ' •
Vi?,!*--
'T/
•WiV*
-♦V
♦ r/ifl-
;i**
r ^kf
-t*.
lw •■-1
rL-
w'-WP/ V ^ A*i-'■ i •*> j vo:r^ • • BPm •
»^I»:w: 4.5 •* \r-i|
» • i.**
'3>^.-
V •
Ms'^'
- v V
m
1. 1
- kVW v
•i. - » f
M i K
^k^Cwsa^i^^dLi»%\
EQi?
n
.5^'
^i>>r-v » .
>r:^ ■
• 5 ? T J
riSt'
<4j'
fir. »l
^^;>l
■\
•« i
- >
'4i“"
rM'r;
L*Or
.SVf-' •
-/■Si*-- '^‘
SiW'
(Tifi-,
• hr
' , r!Fc 2 r-"
>„^r‘
-* t^-
> 1
:tejr:
ft •*
—.iW
K
T)Fr«n uVau
t7f _
^ji
4 ’
.'/•
L’IDEE
DE JEAN TETEROL
*
%
1
9 ^ <
OUTRAGES DE M. VICTOR CHERBULIEZ
PUBLICS PAR LA LIBRAIRIE HACHETTE ET C»p
Format in-18 jesus a 3 fr. 50 le volurao.
Le Comte Kostia; 7® Edition. I voJ.
Paule M6r6; 4* Edition* 1 voi,
Le roman d'une honn§te femme; 7* edition. 1 vol.
Le Grand-OBuvre; 2® Edition. 1 vol.
■
La Bevanche de Joseph Noirel; 2® Edition. 1 vol.
M6ta Holdenls ; 3® Edition. 1 vol.
£tudes de litterature et d’art. 1 vol.
L’Aventure de Ladislas Bolski; A* Edition. 1 vol.
Miss Rovel; 5® Edition, 1 vol.
Le hanc6 de Mile Saint-Maur ; 3® Edition. 1 vol.
Samuel Brohl et C*®; 4® Edition . 1 vol.
L'Espagne politiqae (1868-1873). 1 vol,
L'Allemagne politique; 2® edition, 1 vol.
Prosper Bandoce ; 3* Edition. 1 vol.'
A LA MEME LIBRAIRIE
Hommes et choses d’AUemagne, Croquis politiques, par G-. Valbert,
1 vol. in-18 jesQS, brocliS. 3 fr. 50
J ■
%
Coulomraiors. — Typogr. Paul BRODARD.
L’IDEE
PAR
VICTOR CIIERBULIEZ
PARIS
LIBRAlllIE HACHETTE ET C‘"
79, boulevard SAINT-GERMAIN^ 79
1878
Droiis Ho proprl4l^ et d* tra.(jctcUoa rfiaerv4*
L’IDEE
«•
DE JEAN
Les petites clioses ont quelquefois de grandes
consequences. Certains homines ont Tesprit ainsi
. fait que de vulgaires incidents qui meritent a peine
d’Mre racontes produisent sur eux une impression
ineffagable et qu’ils en gardent a jamais le souve¬
nir. Ils ont cm entendre le ciel ou le diable qui
les appelait, et ils parteat du pied gauche pour
aller ou leur destinee les envoie,
Le 2 septembre 1833, vers le milieu de la mati¬
nee, le baron de Saligneux, vetu d’une douillette
* de soie couleiir vert-pomme, les mains dans ses
poches, quitta son cabinet de travail pour faire un
tour dans son jardin. Le baron de Saligneux, connu
a dix lieues a la ronde sous le nom de baron
Adheinar, possedait dans le canton de Saligneux,
situe aux confins du Bugey et de la Bresse, un
1
2
J
l’idee de jean teterol
beau chateau qiie lui avaient l^giie ses aiicetres,
et il possedait aussi des champs, des vignes, des
hois, des pres, plus de deux cents hectares d’un
seul tenant. 11 s’occupait de gerer ses biens, de
cultiver ses terres, ayant Toeil li tout, ne s’en rap-
portant jamais qu’ii lui-m^me, respecte de tout
son monde plus qu’il n’en etait aime. Le baron
passait pour avoir rhumeur severe, I’abord un
peu rude; cependant il y avail maniere de le pren¬
dre : il ne s’agissait que de plier Techine devant
Jul et de lui parler chapeau has. Tous ceux de ses
serviteurs qui employaient cette .methode s’en
trouvaient bien; mais il y a des cous raides, des
fronts durs et altiers, auxquels repugnent ■ les
abaissements. Le baron avait pour aide-jardinier
un gargon de dix-huit ans, nomme Jean Teterol,
qui n’avait pas su ou n’avait pas voulu se menager
ses bonnes graces. Ge gargon etait un enfant
m
trouve; il avait etd rarnasse sur un grand cheniin*
On Tappela Teterol, parce qu’on crut lire ce nom
sur un papier cousu a ses langes, Le bruit courut
qu’il devait le jour aux amours ephemeres d’un
voyageur de commerce et d’une servante d’au-
berge; la servante avait disparu et ne donna jamais
de ses nouvelles. Il fut riourri, eleve par la charity
publique, qui a vrai dire ne fit pas grand’chose
pour lui; on le laissa croitre a Fabandon, et peut-
^tre aurait-il mal tourne, si le jeune cure de Sali-
l’idee de jean trterol
3
gneiix, qui avail toutes les vertus d’un vieux cure,
n’avait coriQU quelque intei’et pour cet enfant. 11
le fit venir, finterrogea, fat frappe de son ouver-
ture d’esprit, de sa vive intelligence. II se decida a
le recueillir aupres de lui, il lui apprit a lire, a
ecrire, a compter. L’abbe Miraud etait amateur de
jardinage; il en donna des lecons a Jean J’eterol,
et quelques annees plus tard il le pla(;a cliez le
baron de Saligneux, qui ne consentit a le garder a
son service que pour faire honneur a la recom-
inandation du cure. La figure de Jean Teterol ne
revenait pas au baron, et il goCitait peu ses facons
de faire. Il lui reprochait d’etre enferme en lui-
meme, absorbe dans ses pensees, taciturne, sour-
nois. c( On ne peut pas savoir, disait-il, si ce garQOii
vous est ami ou ennemi, ou plutot il n’est ni fun
ni 1’autre : c’est I’eternel etranger. » Il lui en vou-
lait surtout d’avoir une tete de fer et le dos peu
flexible. Le baron tenait par-dessus tout au res¬
pect, et Jean Teterol n’etait pas ne respectueux. 11
etait venu au monde avec la pensee qu’un baron
de la vieille roche et im enfant trouve se valent a
peu pres Tun Tautre, qu’ils out ete petris du meme
limon. Qui lui avait mis cela dans la tete7 Etait-ce
le voyageur de commerce ou la servante d’au-
berge‘?
Le baron Adhemar de Saligneux, vetu dTme
liouillette couleur vert-pomme, les mains dans ses
i
L’infiE DE JEAN TETEROL
poclies, se promenait dans son jardiii, quand il
apeivLit Jean Teterol occupe a tailler un poirier.
L’antipathie que ]ui inspirait renfant trouve crois-
sait de jour en jour : depiiis quelque temps, il le
guettait sans cesse, dans Fespoir de le prendre en
-p
faute; mais il n’etait pas facile de prendre en faute
Jean Teterol. Ce taciturne, qui sur la fin de sa car-
riere devint presque bavard, etait un travailleur
infatigable, dormant peu, se levant matin, appli¬
que, diligent, consciencieux. Goethe a dit « que,
pour les tetes mediocres, un metier sera toujours
un metier, que pour les bonnes tetes c’est un art,
et que riiomme vraiment distingue, en faisant une
chose, fait tout a la Ibis, ou plutot qu’il voit dans
cette seule chose qu’il tait bien le symbole de tout
ce qui est bieii fait dans ce monde. » Jean Teterol
faisait bien tout ce qu’il faisait, non qu’il se souciat
de plaire a ceux qui I’employaient et de s’attirer
leurs eloges, mais it tenait beaucoup a plaire a
Jean Tbterol, qui n’etait pas facilement content de
lui-mtoe.
Le baron s’approcha de Jean et le regarda un
instant travailler; puis, frongant le sourcil, il lui
reprocha de ne pas savoir s’y prendre.
c( Tu estropies mon poirier, lui cria-t-il; laisse la
ta chienne de serpette, et va bien vite me cher-
cher le secateur; je t’apprendrai ton metier. »
Jean lui repliqua tranquillement qu’il savait son
l’jdee de jean teterol
5
metier et que dans certains cas une serpette vaiit
mieux qu’un secateur. Peut-etre avait-il raison,
car il ne taut pas mepriser les serpettes; mais,
quand on est baron et qu’on a tort, on se fache, et
ce fut precisement ce qui arriva au baron Adiiemar
de Saligneiix. II apostropha vivement I’enfant
trouve, le traita d’insolent, d’orgueilleux, et lui
represeiita cpie rien n’est plus plaisant dans ce
monde (lu’un orgueil qu’on a raniasse sous un
clioii. Jean I’ecouta d’abord sans mot dire; bientot,
la patience lui eclmppant, il se init a tredonner
tout bas Tail* de Malbrough. C’etait la seule chan¬
son qu’il eut apprise, et il ainiait a la chanter; par
malheur, il avail la voix fausse, et, etant Ires-
applique a tout ce qu’il faisait, il chantait faux, avec
methode et avec delices. Dans ce moment, sa voix
fausse choqua moins le baron ({ue son insolence.
Bouillant de colere, il leva la main sur le jeune
homme. Gelui-ci tit un saut de cote et reussit a
eviter le souftlet; mais il ne put empecher que le
baron n’efit le pied aussi leste que la main, ce
pied ratteignit a la cliute des reins et I’envoya
s’appliquer centre le poirier. Quand il eut repris
son equilibre, il se retourna, ramassa sa casquette
qui etait tombee a terre, regarda le baron avec des
yeux terribles oit roulaient des larmes de rage;
puis soudain il prit ses jarnbes a son cou, detala
et
G
l’idee de jean teterol
Jean Teterol ne savait plus ou il en etait. II
voyait le inonde an ti’avers de son aventure, et le
rnonde lui paraissait tout change. Le soleil, les
champs, les hois, le cloclier de Saligneux, avaient
un autre air, qu’il ne, leur avail jamais connu. Les'
cliamps, le clocher, le soleil, avaient vu le coup
de pied, et chacun faisait ses reflexions sur Teve-
nement. Tl alia cacher sa honte au fond d’un im¬
penetrable fourre, ou il deraeura deux heures a
ronger ses poings. Il agitait des resolutions, des
pensees plus extravagantes tes lines que les autres.
La premiere fut d’aller met.tre le feu au chateau;
la seconde fut d’attendre le baron de Saligneux a
un touriiant de chemin et de lui casser rechine.
Il se tail la un baton dans une branclie de houx et
I’examina avec complaisance. Gependant peu • a
peu son cerveau se rassit. Il croyait a peu de
f
choses, mais il croyait aux tribunaux, aux gen¬
darmes, et il avail decide qu’il n’aurait jamais rien
a demeler avec eux. 11 dit a son baton :
« Non, ce idest pas cela, je trouverai mieux. »
Et il decreta que ce baton, qui etait commode a
la main, ne lui servirait pas d’assommoir, qu’il
s’en fei’ait un compagnon; puis il regarda un vieux
chene qui le regardait, et il Tattesta qu’un jour
Jean Teterol apprendrait a vivre au baron de
Saligneux. Il prononga ce serment d’une voix vi-
brante, et le chene en parul touche. Tons les
l’idee de jean teterol
7
hommes forts ont debute par un serment d’Annibal.
II rentra furtivement au chateau, y prit ses nip-
pes et ses papiers, dont il fit un paquet. Ensuite il
cassa la tirelire ou il serrait ses sous;il en etait
fort menager, et, ayant fait son compte, il fut glo-*
rieux de son addition. Apres cela, il partit pour ne
plus revenir. En arrivant a la grille, il se dechaussu
♦
et frappa fortement fun centre I’autre ses deux
soldiers ferres, pour en secouer toute la poussiere
qu’ils avaient pu ramasser sur les teri'es du baron
de Saligneux. Il employa le reste de la journee a
prendre des informations, a se procurer un havre-
sac dans lequel il fourra ses nippes et une bourse
en cuir ou il logea ses sous. Il passa la nuit a la
belle etoile, etendu sur le revers d’un fosse, le
nez sous un buisson. Il dormit delicieusement, se
reveilla frais et dispos, se sentant de force a braver
le froid, la faim, la soif et toutes les epreuves qiu
I’attendaieiit.
L’abbe Miraud sortait de son eglise, ou il avait
dit la messe, quand il vit venir a lui Jean Teterol,
le bavre-sac au dos, son baton de houx a la main.
(( Eh bien! qu’est-ce done? lui cria-t-il. Que
signifie cet equipage? »
A quoi Jean ne repondit rien. L’abbe Miraud le
r
prit par le bras.
(c Jean, cela ne va pas bien, lui dit-il. J’ai su
<
jue tu avals eu une scene avec M. de Sangneux
8
\' l\)KE DE JEAN TETEROL
— Savez-voiis, s’ecria Jean, qu’ii a leve sur inoi
la*main et le pied, en me traitant d’eiifant trouve?
Je n’ai pas senti sa main sur rnoii visage, mais j’ai
senti son pied ici, voyez-vous? et je le sens encore,
et je'le sentirai toujours, et ce quM] a dit resteratou-
jours la, ajouta-t-ilen portant le doigt ;i son oreille.
— de Saligneux est un peu vif, repartit le
bon cure, maistu avais mal pris ses reniontrances,
tu avais Me insolent. ,
— Qu’il se mele de ce qui le regarde! Ge n’est
pas lui qui m’apprendra a tailler un poirier.
— II t’apprendra du moins a Mre poli. II faut
etre respectueux envers ses superieurs, mon gar-
r
com Ail! fi done, pendant qu’il te parlait, tu t’es
permis de fredonner I’air de Malbrough.
— Excusez-moi, monsieur le cure, je n’en sais
pas d’autre, » repliqua le jeune honime en rica-
nant.
L’abbe Miraud prit un air severe.
« Jean, dit-il, ou je ne m’interesse plus a toi,
ou tu feras la paix avec le baron.
— Jamais, repondit Jean.
— Tu ne sais done pas que I’Evangile. nous
enseigne le pardon des olTenses? J’admets. que le
baron a eu tons les torts; pardonne-lui.
— Jamais, I’epeta Jean en se frbttant les reins.
— Jamais n’est pas un mot ebretien, reprit tris-
tement le cure, e’est a peine un mot Jiumain-. »
l’idee de jean teterol
9
Et comme Jean se taisait:
« Que comptes-tu faire?
— Quitter le pays.
— Et OLi vas-tuV
— Ah! c’est mon secret, j’ai mon idee; dit
Jean en relevant le menton.
— Mechant foil que tu es, lui repliqua i’abbe, te
voila bien riche avec ton idee! Monsieur a une
idee! Est-ce que cela nourrit, une idee? est-ce que
cela lient chaud? est-ce que cela garnit i’estomac?
et cela empeche-t-il de crever de fairn?
— C’est egal, j’ai mon idee, reprit Jean.
— Je Grains qu’elle ne soit mauvaise. Prends-y
garde, il y a des idees qui conduisent a Thopital, il
y en a d’autres qui vous menent tout droit au peni-
tencier. )>
Et le regardant fixement, le cure ajouta :
« Je crois vraiment que tu as le diable dans les
veux.
— Dieu, ou le diable, tit-il, cela ne m’importe
guere; je ne crois ni Dieu ni diable, monsieur le
cure. All! par exernple, oil que j’aille, je vous pro-
mets que je serai honnete; il n’y a que les imbe¬
ciles qui ne le .solent pas, et puis, si jamais il me
venait Tenvie de voler, je penserais a vous, a voti’e
vieux chapeau, a votre vieille soutane qui montre
la corde, et cela m’empecliera de rnettre la main
dans la poche des autres. Mais il ne faut pas me
10
L’lDlfeE DE JEAN TETEROL
I.
demander de croire a Dieu ni au diable. S’il y avail
un Dieu, je n’aurais pas ete ramasse sous un chou,
et, sMl y avail un diable, il y a longlemps qu’il aurait
emporte le baron de Saligneux et son maudit cha¬
teau; mais pour ce qui est de voler, ce n’est pas
mon idee, cela. Monsieur le cure, je vous promets
de ne jamais voler.
— Serviteur au seigneur Jean TMerol et Si son
idee! )> s’ecria le cure.
Puis, lirant deux ecus de cinq francs de sa poche,
il les lui glissa dans la main. Jean hesita a les y
garder; cependant il se ravisa et dit: Merci! La-
dessus, il se miten cbemin. L’abbe Miraud le sui-
vit quelques instants des yeux, le regarda s’eloi-
gner l^rassant la poussiere do la grande route, son
baton de boux a la main, son havre-sac au dos et
son idee dans la tete.
A la verite, I’idee de Jean Teterol etait encore un
peu confuse; ce n’etait qu’un a pen pres, qu’un
embryon. 11 avail decouvert qu’il y a deuxespeces
d’homrnes, les riclies et les pauvres; que les pre¬
miers sont en possession de donner des coups de
pied et (fue les seconds sont eii possession de les
recevoir. Ce qu’il savait aussi de science certaine,
c’est que la veille il en avail reou un, et qu’un jour
il le rendrait a celui qui le lui avail donne. Oui, un
jour, Jean Teterol serait riche, encore plus riche
que le baron de Saligneux, et il prendrait sa re van-
l’idee de jean teterol
11
che, et alors on verrait quelque chose. Que ver-
rait'On? II n’en savait trop rien, niais surement -
ceux qui auraient de bons yeux verraient quelque
chose. Le point etait de devenir riche. Comment?
II avail promis au cure de son village de ne pas
voler, il comptait s’enrichir en travaillant; il avail
remarque depuis longtemps qu’en deux heures il
ahatlait plus de besogne que d’autres dans loute
leur journee, et que son oiivrage etait mieux fait
.que le leur. A quoiIravaillerait-il? Sur cet article,
il etait egalement dans le doute, et il attendait
qu’une inspiration lui vint. Mais il avail oui dire
que Paris est Tun des endroits du monde ou se
font les grosses fortunes, et il avail mis dans son
bonnet de s’en aller a Paris, et ce fut a Paris quMl
s’en alia, demandant aux passants le chemin de
Paris, vivant de croiitons et d’eau claire, couchant
sur la paille ou a la belle etoile, chantonnant Fair
de Malbrough, et causant avec son idee, qui lui
repondait.
Jean Teterol ne vola point et ne laissa pas de
devenir plusieurs fois.miilionnaire, probleme com-
plique, difficile, qu’il est gJorieux de resoiidre.
Voici comme h Tage de cinquante-deux ans, dans
un entretien confidentiel avec Tun de ses amis, le
*
iiotaire Pointal, il resumait en gros son histoire :
(( En arrivant a Paris, le gousset presqiie plat,
je fis la connaissance de Limousins, bons compa-
gnons. Ils me conduisirent dans leur chantier, on
je passai tout le jour, regardant tailler la pierre,
battre et gacher le platre, questionnant, m'infor-
%
mant de beaucoup de choses, devinant le reste, me
fiant moins a la parole d’autrui (pfii mes deux
yeux, que je n’ai jamais eu la contume de tenir
dans ma poche. II se fit un grand travail dans mon
esprit, et, avant de me coucher, j’avais reconnn
clairement que la batisse eta it mon affaire.
l’idi^e de jean teterol
13
« Le surlendemain, j’etais manoeuvre, gacheur
de mortier. Mon baquet sur Tepaule, je grimpais
aux eehelles, que j’aimais a sentir trembler sous
mon pied el sous le poids do mes esperances. Du
haul des echafaudages, je contemplais les passants;
ils me paraissaient tout petits; e’est qu'apparem-
ment ils n’avaient pas leur idee. 11 y a les hommes
qui en out une, il y a les hommes qui n’en ont
point : j’avais la mienne. L’abbe Miraud s’etait
trompe; une idee, cela nourrit, cela desaitere, cela
tient chaud en hiver, cela rafraichit dans les cha-
leurs, et puis cela a des yeux, une bouche, une
langue, cela paiie, cela rit, e’est une compagnie;
gi'ace a mon idee, je n’etais jamais seul, ni le jour,
ni la nuit. Quand j’avais restomac videj je revoyais
Lin chateau, un jardin, un poirier, un baron, et il
me semblait que j’avais mange. Je revoyais aussi
un cure qui me glissait dans la main deux ecus
tout luisants. Je les ai encore, ces deux ecus; les
void. G’etait un fonds de reserve, auquel je m’etais
promis de ne jamais toucher; e’etait aussi un feti¬
che, qui m’a porte bonheur. Que voulez-vous? je
jeunais, je vivais de tiuvail et d’epargne. Je trouvai
moyen d’acheter des livres, des compas; j’dudiui
la geometrie, le dessin lineaire, tout seul, sans
secours, sans conseil. Quelqu’un m’a dit un jour
que j’avais le genie du debrouillement et des yeux
qui voient clair dans la nuit.
■I 4
L IDEE DE JEAN TETEROL
((])e manoeuvre, je clevins maeon, et je sus bien
vite tout ce qui concemait mon etat. Mes cama-
rades ne m’aimaient point; mais ils n’osaient pas
me le dire, ni me regarder de travers; il y avail
dans mes yeux quelque chose qui leurfaisait peur.
Savez-vous pourquoi ils ne m’aimaient pas? G*est
que je ii’aHais jamais chez le marchand de vin et
quej’avais ie gout des grimoires. 11 n’y a rien de
plus utile dans ce monde que les choses qui ont
I’air de ne sei’vir a rien. Mais, sur mi lie macons,
combien en trouvcz-vous qui preferent un grimoire
a un marchand de vin? Un seul, et avec de la per¬
severance, tot ou tard celui-ia arrive; les autres
demeurent enfonces dans le troisieme dessous, et
les poings sur les haiiches ils crient a Finjustice,
(n Ayez des mains apres h la besogne, dures a la
fatigue, des jamb.es qui ne se lassent jamais d’etre
debout, dll bon sens, une tete toujours en travail
et certaine in<|uietude d’esprit qui en toutes choses
cherche le mieux; on vous remarquera, et vous ne
resterez pas longtemps ouvrier. Quand je fus
devenu maitre macon et que j’eus des hommes a
gouverner, je me sentis dans mon assiette; c’etait
bien pour cela que j’etais ne. On s’est plaint quel-
quefois que je n’avais pas le commandement doux.
Mes idees etaient si nettes, mes ordres etaient si
precis, que ies bons ouvriers m’obeissaient avec
plaisir; ils s’accommodent mieux d’un brutal qui
I
l’idee he jean teterol
sail ce qu’il veut que d’un maitre debonnaire qui
lie le sail pas. Les chevaux devinent tout de suite
si rhomme qui les monte s'entend a les manier; il
leur est desagreable de sentir un cavalier maladroit
sur leur dos; un bon cavalier les mene a son plaisir.
« L’entrepreneur qui m’employait, M. Corbil,
etait bien Thomme qu’il me fallait : je Faurais
invente que je ne Feusse pas fait autremeiit. Son
humeur, son caractere, tout me servait a souhait.
11 avait le gout des aventures et plus d’invention
que de jugement. Les sots se pei'dent dans les
minuties, les indolents les negligent, Fhomme fort
voit les choses d’ensemble sans jamais mepriser
les details. M. Corbil les meprisait, il me chargeait
de m'en occuper a sa place. Avec cela, il aimait
ses plaisirs et il avait des distractions; je n’en
avais point, et il n’est pas defendu de profiter de
celles des autres. lb fit un jour une imprudence,
%
s'embarqua dans une facheuse affaire; je Favertis,
«
il ne m’ecouta point; il allait se noyer, ce fut moi
(jui le retirai de Feau par les cheveux. Des lors il
m’ecouta toujours, et je iui deviiis aussi cher que
la prunelle de ses yeux. J’etais son conseil, son
oracle et son outil. Tout a coup je fis mine de vou-
loir le quitter; pour me ramener, il me fit un pout
d’or et une grosse part dans ses benefices. Je n’etais
plus son outil, j’etais son associe, et ce fut le com¬
mencement de ma fortune.
I I «
vr-.^
16
L IDEE DE JEAN TETEROL
i
a A sa inort, j'eus la succession de ses affaires.
J’inspirais la confiance; de gros credits me furent
ouverts. Apres avoir bati pour les autreSj je batis
pour moil cornpte. G’etait dans les aimees des
grands percements. J’achetai a bas [irix des terrains
dans des quartiers daserts, qui ne tarderent pas a
se peupler, et ma fortune fut faite. On a dit que
je savais des rubriques. Ma rubrique est de savoir
bien faire tout ce que je fais; j’ai su biitir, j’ai su
acheter, j’ai su vendre, j’ai su placer mon argent;
mais je n’ai jamais fourre la main ni le bout du
doigt dans aucune speculation hasardeuse, et jamais
♦
on ne m’a vu a la Bourse. On a dit aussi que j’avais
«
eu de la veine, du bonlieur. C’est possible; mais
ce qui aide a la veine, c’est de guetter les occa¬
sions, d’avoir I’esprit patient, quoique inquiet, de
ne sacrifier ni a ses aises ni a sa vanite, de joindre
aux VUGS lointaines I’amour du detail, et de tra¬
verser les temps difficiles en sifflant bravement
I’air de Malbrough, »
M. Teterol portait son histoire sur sa figure.
Petit, ramasse de taille, un peu courtaud, forte-
ment ruble, toujours vetu de gros drap, ses mil¬
lions ne lui avaicnt pas ote son air rustique. Sa
tete puissante etait solidement attachee sur ses
larges epaules; ses sourciis buissonnaient. Son
ceil, d’lm bleu d’acier, exprimait I’intelligence et la
volonte et devenait terrible dans ses coleres. Les
I
a
l’idee de jean teterol
■17
rides de son front, ses manieres, sa demarche,
revelaient un orgueil sans arrogance et sans faste,
mais intraitable, qui disait de loin aux passants;
Me voila, c’est moi. II suffisait de voir cet orgueil-
leux traverser la rue pour reconnaitre en lui un
homme de petits commencernents, qui s’etait fraye
son cliemin en jouant des coudes, un homme de
guerre et de combat, qui avait gagne sa bataille.
A quoi montait sa fortune? Personne ne le savait,
exceptelui. Avec i’age, il etait devenu communi-
catif; il aimait a raconter ses atTaires; mais, quoi
qu’il racontat, il y avait toujours quehiue chose
qu’il ne disait pas; il joignait Je parlage a la cachot-
terie. Avait-il un payement a faire, il n’ouvrait
jamais le bureau ou etait sa caisse avant de s’etre
enferme a clef et d’avoirjete un regard furtif sous
les meubles pour s’assurer qu’il etait bien seul.
Acquittait-il le prix d’une emplette dans une boU’
tique, il se tournait contre le mur en tirant sa
bourse, qu’il ne faisait qu’entre-bailler, afin que le
mur lui-meme ne put savoir ce qu’il y avait dedans.
Quand on se defie des homines, on linit par se
defier des inurs, et M. Teterol se defiait de tons
les homines, et m^me de son chien, qui, a parler
franchement, avait la deplorable inanie de fureter
dans les tiroirs.
La reputation de M. l^terol etait sans tache. Il
n’avait jamais manque a sa parole, jamais fait tort
*
18
L IDEE DE JEAN TIETEROL
r
cViin sou a personne; il remplissait ses engage¬
ments avec line ponctuelle exactitude. II se tar-
guait de n’avoir jamaismentij et il en avait le droit;
seulement, il ne se croyait pas tenu d’avertir les
autres de leurs erreurs quand leurs erreurs pou-
vaient lui etre utiles. Il considerait la vie comme
line guerre, et les ruses de guerre comme des
inoyens permis; mais il n’admettait pas qu’on les
employat contre lui, et il trouvait fort rnauvais
qu’on usat de represailles a son egard. En pared
cas, il eprouvait des indignations vertiieuses, tout
^ifait sihceres et assez plaisantes; il y avait de la
naivete dans son fait; si retors qu’il fut, il etait
bien plus candide qu’on ne pensait. Quand il lui
survenait qnelque mesaventure, il entendait que
tout le monde le plaignit; mais il ne fallait pas lui
demander de s’attendrir sur I’infortune d’autrui;
cela n’etait pas dans ses moyens. Il distinguait les
malheureux en deux classes, les fous et les infir-
mes; il renvoyait les infirmes a Thopital et les fous
k Gharenton. S’il n’etait pas mechant, il etait terri-
blement corlace. Ses employes ne I’abordaient
jamais sans crainte et tremblement, le sachant
impitoyable pour les paroles embarrassees, pour
rhomrne qui cherche son idee et son mot, et pour-
taut’, lorsqu’il etait en colere, il lui arrivait iilui-
meme de ne plus retrouver son mot et son idee.
0
I Is redoutaient a rpgal de ses incartades son rire
«
l’idee de jean teterol
19
pointu,' ses gaites guerroyantes. Le matin, avant de
se presenter devant lui, ils demeuraient quelqiies
instants la main sur le loquet, s’attendant a recevoir
en pleine poitrine quelque rebuffade ou quelque
plaisanterie cruelle, qu’il avait ruminee a plaisir
pendant la nuit. Ce terrible homme avait une sante
de fer, qui se passait de sommeil, et dans ses
insomnies il faisait la revue de ses affaires et de
tout son monde, s’occupant de preparer k chacun
son paquet. Aussi ses insomnies etaient-elles mau>
dites des pauvres diables qui etaient dans sa depen-
dance; ils apprehendaient par-dessus tout les idees
qu’il trouvait sous son traversin et qu’il appelait
lui-meme ses idees de chevet.
Cependant ses actions etaient quelquefois moins
dures que ses paroles. Lorsqu’un miserable, pre-
nant son courage a deux mains, se hasardait k faire
appel k sa generosite :
« Qui me delivrera despleurards? s’ecriaitM. Te¬
terol. Qui done a laisse entrer ici ce discoureur?
Est-ce un moulin que ma maison? Ah! tu as bien
choisi ton homme! Est-ce que j’ai le temps det’ecou-
ter? Je n’ai jamais rien demaqde a personne, moi;
je me suis toujours passe de tout le monde, moi, et
e’est bien le moins qu’on me laisse tranquille. Tu
n’as pas de quoi payer ton terme? Couche a la belle
etoile; j’y ai bien couche, moi qui te parle, et je
n’en suis pas mort. Tu n’as pas de quoi diner?
20
l’idee de jean teterol
Dans le temps oil je grimpais aux echelles, je dinais
d'oignons crus... Mais tais-toi done , est-ce que je
coupe dans tes histoires? Tu. es un faineant qui
voudrait gagner sa vie sans rien faire. Ah! tu
t*adresses mal, j’ai la sainte horreur des bras debi¬
les, des levres tremblantes et des volontes flasques.
•I’ai sue pendant quarante ans; sue, mon gargon.
J’ai pati, j’ai peine, apprends a peiner et k patir.
J’ai fait ma trouee, fais la tienne... Non, je nedonne
rien. Ah 1 si, je veux te donner qiielque chose, un
bon consei]. Yeux-tu savoir la maxime qui m’a
servi de regie dans toute ma vie? Ecoute ceci, et
crois-nioi : Thomme qui n’a pas de besoins devient
tot ou tard le maitre de ceux qui en ont. »
A ces mots, I’autre prenait la porte, eii marmottant
entre ses dents: « Vieux crocodile! » Mais le croco¬
dile lui criait d’un ton brutal: « Attends ! » et se tour-
1-
nantversle mur, entr’ouvrantsabourseavec precau¬
tion , non sans promener ses yeux a droite et a gauche
comme pour garder son dos, il en tirait un ecu
qu’il jetait au nez du pauvre here, et il lui disait:
(c Va-t’en bien vite, ou je vais courir apres toi
pour te le reprendre. »
Les crocodiles ont tons un endroit sensible.
it
M. Teterol , qui passait pour n’aimer personne,
aimait pourtant quelqu’uh ; ce quelqu’un etait son
fils. Il s’etait marie dans le temps oii la fortune
commengait a lui sourire; las de manger cliez le
l’idkk de jean tetkrol
21
traiteur, il voulait avoir line menagere, et surtout
il voulait faire souche. II epousa une petite bour-
geoise, qui avail Tesprit et le coeur au-dessus de sa
condition. 11 cueillit cette fleur, parce qu’elle se
trouvait a portee de sa inaiji, sans que jamais la
curiosite lui vint de savoir ce qu’elle valait et de
respirer son parfum. Son mariage ne lui prit pas
beaucoup de temps; il alia a la mairie, mais il
refusa net d’aller a Teglise; c’etait plus fort que lui,
il n’aimait pas a entrer dans les eglises. Au bout de
dix-huit mois, il prit sa femme en grippe, parce
qu’elle s’avisa de se pi’esenter un matin devant lui
dans une robe vert-pomme, qui lui parut etre exac-
tement de la m^me nuance que la douillette du
baron de Saligneux. A vingt annees de distance, il
crut revoir cette douillette, et il lui sembla que sa
femme avail eu ce jour-la un tort irremissible. 11
Tappelait Mine PretintaiJIe, parce qu’elle ornait ses
cheveux d’un nceud de ruban. Etaiit lluette et
delicate de sante, elle prenait quelquefoisromnibus
pour revenir du marche , qui etait a deux pas,
s’epargnant pour le prix de six sous la fatigue de
porter son lourd paniei'. M. Teterol disait a ce pro-
[los : <c Ma femme fait toutes les folies, elle a une
imagination orientale. » Elle avait beaucoup de
bonnes pensees, elle faisait beaucoup de bonnes
oeuvres, et s’en cachait avec soin , pour ne pas
s’cntendre dire : « Ton imagination orientale fmira
«
l’idee de jean teterol
¥
par me ruiner. » Son niari la desolait surtout par
ses defiances; il Ja soupQonnait d’en vouloir a ses
clefs, de fourrager ses armoires quand il avail le dos
tourne. Elle supportait ces avanies avec une ange-
Jique patience; elle trouva plus simple de mourir
que de se plaindre. Pascal a dit que les saints ne se
sont jamais tus; il y a pourtant des saintetes qui
parlent peu et des vertus faites de solitude et de
silence.
Si Mine Teterol aimait la couleur vert-pomme,
si elle mettait quelquefois des noeuds de ruban
dans ses cheveux, si elle prenait romnibuspour reve-
nir du marche, si elle faisait en cachette des oeuvres
pies, elle avail cependant aux yeux de M, Teterol
un merite, un seul, gu’il r^compensait de loin en
loin par de fugitifs retours de tendresse : elle lui
avail donne un fils, Il Tappela Lionel, en Thonneur
de Tabbe Miraud, dont c’etait Je prenom; fimpla-
cable memoire de ce mangeur de pretres faisait
grace a cette soutane. Son petit Lionel lui prit tout
de suite le coeur; c’etait le seul etre qui eut le
secret de le derider, de Tegayer, de le rendre
presque aimable. Il le gatait, lui passait toutes ses
fantaisies; il jouait avec cette poupee sans la
casser. A sept ans, Tenfant tomba gravement
malade. M. Teterol appela en consultation les pre¬
miers medecins de Paris, et I’enfant fut sauve.
Lorsqu’il fut sur pied, son pcre eut soin de faire
l’idee de jean teterol
23
iin jour en sa presence le compte de tout ce que
]ui avail coute sa maladie, sans oublier les memoires
de Tapothicaire. Chaqiie homme a safagon d’aimer.
Quand sa mere mourut, Lionel avail quatorze
ans. Son pere le plaga comme interne au lycee
Henri IV: II avail decide que cet enfant saurait
tout ce qu’il ignorait lui-meme, le latin, le grec,
les arts d’agrement, toutes les elegances de I’esprit
et de la vie. II voulait faire de lui un docteur en
droit et plus tard un ambassadeur, un ministre ou
un prince regnant. <( G’est moi qui ai bati la mai-
son, pensait-il, c’est lui qui sera charge de la
decorer; j’ai ete le limousin, il sera le compagnon,
riiomme aux corniches et aux feuillures. » En
attendant de devenir ambassadeur ou ministre,
Lionel etait un ecolier tres-intelligent, tres-appli-
que. II obtint Jes grands honneurs au concours
general, et ses succeschatouillaient delicieusement
rorgueil de son pere, bien qu’il se gardat d’en
rien niarquer. Cliaque annee, a la Saint-Sylvestre,
il rappelait a Lionel ce que son education lui cou-
tait, comme j ad is il lui avail rendu compte sou jrar
sou de ce qu’il avail paye pour lui au pharmacien.
II lui rlisait: c< Es-tuheureux, mon gaillai'd! Tu ii’iis
eu que la peine de naitre. Que deviendrais-tu sans
nioiV » PA, mettant la petite main fine du jeunehornrae
a cote de sa grosse mainosse'use et velue, il ajoutait:
(( \ oila la main qui s’amuse, void la main qui tra-
l’jdek de jean teterol
vaille; voila la main qui regoit, voici la main qui
donne. Ah! par exemple, ne demande pas trop ; je
rrentends pas me miner pour toi. » Et contemplant
ce beau garcon a la taille souple, a Tabondante
chevelure blonde, il pensait:
(( Au diiible^ est-il bien a moi‘? »
Un jour Lionel lui ecrivit du lycee pour lui expri-
mer son vit’ desir de prendre des legons de manege.
M. Teterol lui repondit par un court billet ainsi
congu : <c Mon bonhomme, a pied. » Toutefois il se
ravisa bien vite et en passa par tout ce que voulait
le bonhomme. Son fils etailsonseul article deluxe,
et ce parvenu, deineure paysan dans Tame, etait
ravi d’avoir un heritier qui ressemblait a un prince.
II Tappelait son prince de Galles.
Le prince de Galles ressemblait a son pere par la
fermete de I’intelligence, par la volonte et par
Tambition; rnais il tenait de sa mere les genero-
sites del’ameet deTesprit. Quand les employes ou
les ouvi’iers de M. Teterol voulaient obtenir quelque
chose de leur patron, ils recouraient d’habitude a
Tobligeante intervention de Lionel, que son pere
rembarrait en lui disant:
« Ah Qa, as-tu done une imagination orientale
cornme ta mere‘? »
11 lui disait aussi :
« Laisse-moi tranquille, tu m’ennuies avec ton
jnvsticisme. »
L^IDEE DE JEAN TETEKOL
25
M. .lean Teterol traitait de mystiques tons ceux
qui croyaient a autre chose qu’ii leur interet, tous
ceux qui avaient dans le coeur un sentiment inutile,
tous ceux qui etaient capables de perdre deux
minutes a regarder les images courir au ciel ou a
s’apitoyer sur un infirme ou sur un fou. II avait
beau faire et beau dire, il ne pouvait changer le
prince de Galles, qui etait ne mystique.
Si M. .lean Teterol avait garde une certaine rus-
ticite dans les manieres, la demarche pesante, le
geste un pen lourd d’un paysan de la Bresse ou du
Bugey, il avait consei’ve aussi cette simplicite et
cette fixite dans la pensee qui distinguent rhomme
des villages de riioinme des villes. Les impressions
de sa premiere jeunesse avaient laisse dans son
cerveau des traces indelebiles; il y avait dans cette
tete de granit un certain nombre de clous proton-
dement enfonces; il aurait lallu une main bien
habile et de fameuses tenailles pour les en arra-
cher. C’etait un homme vraiment particulier et
remarquable. 11 n’avait rien appris que de lui-
rneme; rnais, Televe valant le inaitre, le maitre
valant Televe, il avait acquis une foule de notions
tres-conq)liquees, et, ayant beaucoup reflechi sur
tout ce qui lui arrivait, il s’etait lait une sorte de
philosophie de la vie, qui lui rendait de grands
services dans les atTaires. Hors des affaires, tout
le travail de son esprit se reduisait h quelques
26
l’idee de jean teterol
sentiments confus, a qiielques grosses sensations,
auxquelles il revenait toujours. Le reste etait pour
lui un pays etranger et lointain, une terre incon-
nue; il disait : « G’est le Japon, je n’y vais pas. »
Nous avons connu un berger des Alpes qui etait
devenu un grand medecin; il adminislrait a ses
malades les remedes savants inventes par la chimie
moderne; mais il se soignait lui-m6me avec des
simples cueillis dans les pres. M. Teterol cueillait
dans les pres les simples qu’il reservait poui’ son
usage personnel. Tour a tour et souvent tout a la
fois, il raisonnait comme un politique, comme un
philosophe, ou il avait les fagons de sentir, les ima-
I
ginations dTm aide-jardinier du baron de Sali-
gneux. Le seul veritable ami qu’il eut reussi a se
faire, M. Pointai, disait en parlant de lui :
<c Grattez le millionnaire, et vous aurez bientdt
fait de trouver la paire de sabots. »
M. Teterol avait toujours considere Paris comme
un lieu de passage, comme une etape dans sa vie,
comme un carrefour oil Ton vient pour faire for¬
tune, apres quoi Ton s’en va. Il avait fait fortune,
il pensait li s’en aller. Grace a son epaisse, a sou
impenetrable carapace, il etait demeure absolu-
ment insensible aiix plaisirs, aux seductions, a tons
les enchantements de la grande ville; si elle avait
cru jeter un chamie sur lui, elle s’etait bien troin-
pee. Le boulevard etait pour Jean Teterol un en-
l’idee de jeax teterol
07
droit plante d’arbres artificiels, people d’infirnies
qui cherchaient a emprunter les jambes d’autrui
pour tacher d’arriver, et de fous occupes a s’amuser
les uns les autres par des lazzis qui n’avaient
jamais eii le privilege de le faire rire. Dans un coin
du departement de I’Ain, ily avait un village,, oti
il elait ne, un village nomme Saligneux. Ce village
etait pour lui le centre du inonde, la vraie capitale
de Tunivers, Fendroit oul’on retourne pour manger
ses rentes, quandon en a, Tendroit oil Ton prend sa
revanche, Ten droit ou Ton execute son idee. II
haussait les epaules de pitie en pensant a ces Pari-
siens pour lesquels Paris est tout et qui ne connais-
sent pas Saligneux; on voyait bien que ces gens-Ia
n’avaient pas leur idee. Ce qui est certain, c’est
qu’ils n’avaient pas la sienne.
M. Teterol ne voulait pas attendre d’avoir la
soixantaine pour mettre a execution son grand
projet. A cinquante-cinq ans, il etait merveilleu-
sement vert, aussijeune d’esprit que de corps; il
avait ses bras, il avait ses jambes, il avait toutes
ses dents; mais ses cheveux grisonnaient : ce lui
fut un avertissement, Il decida qu’il partirait dans
les premiers jours du mois de septembre 1870, et
il s’occupa de regler, de liquider ses affaires. Il fut
dei’ange dans ses preparatifs par un incident (|u’il
n’avait pas prevu : cet incident fut M. de Bismarck ;
il avait compte sans ce terrible bote. Quand la
J
LIDEE DE JEAN TETEROL
guerre fiU declaree, il entra en fureur, et sa pre-
miere pensee tut qu’il y avait eu im coup monte,
line conspiration entre rempereur Napoleon III et
le roi Guillaume pour ernpecher Jean Teterol de
retourner a Saligneux, apres quoi il n’eut plus
qu’une seule preoccupation, celle de deposer en
lieu sur son heritier, etudiant en droit de premiere
annee. 11 voulait Texpedier en Angleterre, rnais son
heritier refusa d’entendre a cette proposition, ju-
geant que son devoir etait de se battre pour son
pays. Le pere et le fils eurent a ce sujet des prises
violentes.
c< Ton devoir! s’ecriait M. TMeroI. Eh! parbleu,
le devoir, je sais ce que c’est; j’ai fait le mien toute
ma vie, et je te prie de croire que tu n’as rien a
m’apprendre la-dessus.' 11 faut etre patriote, et je
suis pret a mourir pour mon pays; mais tous ces
empereurs sont des animaux iiidecrottables; il n’y a
I’ien a faire avec ces gens-la... car enfin, n’etait-ce
pas ce mois-ci que je devais allerii Saligneux’? Kh
bien! qidils me demandent de Targent, et ils n’y
manqueront pas, tu peux nTen croire ; mais jo ne
veux pas leur donner mon prince de Galles. C’est
moi qui I’ai fait, et qui Fai fait pour moi, et it cst a
rnoi. Je vais le rnettre dans une malle, je vais Vex-
pedier a Londres dans le wagon des colis. »
Quoique le prince de Galles fCit d’un caractere
doux et souple, quoi qu’il evitat avec soin toutes les
*
l’idii:e de jean teterol
29
occasions de querelle avec son pere et qu’il s’effor-
gat en toute rencontre de lui etre agreable, il ne se
laissa point mettre dans une malle , ni trailer
comme un col is. II I’enguirlanda si bien qii’il reus-
sit a gagner du temps et qii’il etait encore a Paris
quand Paris se trouva bloqiie. II entra dans un ba-
taillon de marche. M. Teterol se devorait d’inquie-
tude; il etait tour it tour furieux ou desespere, il fati-
guait ses alentours de ses doleances et de ses recri¬
minations, il s’en prenait a tout le monde, mettant
runivers entier et rnerne son chien dans !e paquet.
Laveille d’une sortie, il dit it Lionel ;
(c Je Pen conjui’e, sois raisonnable, ne va pas
faire la folie de Pexposer. Defie-toi de ton eternel
mysticisme, defie-toi de ton imagination; c’est un
triste cadeau que t'a Liit ta mere. C’etait une brave
femme, je ne dis pas le contraire, mais elle n’avait
pas le sens commun. Eh! bon Dieu, si je venais a
te perdre, ce serait ma mort, et it qui laisserais-je
mon argent? .Paime beaucoup Pointal, mais pas
assez pour lui donner des millions, car, soil dit
entre nous, il s’agit de millions. Ainsi tu vois!... »
.Te ne sais si Lionel chercba les coups; mais je
puis affirmer qu’il ne les mata pas. 11 fut blesse a
Montretout; heureusement sa blessure etait legere,
et M. Teterol ne se vit pas dans la cruel I e neces-
site de laisser .ses millions a Pointal. Pendant qua-
rante-huit beures, quoi qu’on put lui dire, il tint
30
l’idee de jean t^:terol
son fils pour mort. Des qu’il se fut rassure, il lui
adressa les reproches les plus vehements sur ce
qu’il appelait son incurable etourderie..
Lorsque Paris eut capitule, M. Teterol eprouva
un transport de douleur patriotique. II se r^pan-
dait en maledictions contre tous les empereurs et
les potentats; s’il les avait tenus dans ses puis-
santes mains, ils auraient mal passe leur temps;
avec quel plaisir il les eut etrangles! II pleurait de
rage et de honte, et ses larmes etaient de vraies
larmes; on les voyait rouler lentement le long de
ses joues. Il s’ecriait: Pauvre France! Tout a coup
il s’interrompait dans ses lamentations pour s’es-
suyer les yeux; son front s’eclaircissait, ses gros¬
ses levres ebauchaient un vague sourire, il avait
Pair de regarder dans Fespace’quelque chose que
personne n’apercevait, et il se preriait dire apres
une pause :
(( Enfin, ce qu’il'y a de bon dans tout cela, c’est
que je vais pouvoir aller a Saligneux. »
Si impatient qu’il fut d’aller se mettre au vert,
de se vouer pour le reste de ses jours au culte du
dieu Syivain et des nymphes des bois, M. Teterol
fut retenu a Paris pendant plusieurs mois encore
par des comptes a I’egler, par des affaires en souf-
france, par des debiteurs qui alleguaient !e mal-
heur des temps pour demander un sursis. II ne put
achever avant Fautomne ce qu’il appelait sa grande
liquidation, retardee par les evenements. Vers ie
milieu de septembre, il invita un soir M. Pointal a
diner. Pendant tout le repas, il eut des attitudes
penchees, un air grave et melancolique; il parlait
de son depart en poussant de gros soupirs, car ii
ne soupirait jamais tant que lorsqu’il etait parfaite-
ment heureux. 11 supplia jusqu’a dixfois le notaire
d’avoir grand soin de son fils, de veiJler sur lui, de
le tpnir en garde contre toutes les especes de
32
L IDEE DE JEAN TETEROL
folies; puis il recommanda a Lionel de s'appli-
k
quer sans desemparer a devenir un homme cele-
bre. Pour lui mettre Tame en repos, Lionel et
M, Pointal lui promirent de suivre strictement ses
instructions. Apres qu’il eut tout dit, il se trans¬
porta a la gare de Lyon, et, en montant dans son
wagon, il soupira encore; quand il avait du plai-
sir, il entendait que personne ne s’en doutat.
Le lendemain au petit jour, il arrivait a Pont-
d’Ain. Il y fit charger sonbagage, qui etait modeste,
SLir une voiture qu’il envoya devant lui, et il s’ache-
mina a pied vers Saligneux, tenant a la main son
baton de houx, celui qu’il avait coupe dans un
bois, il y avait presque quarante ans, et qu’il avait
precieuseinent conserve.
Tout le inonde a son grain de poesie, meme les
TeteroL La matinee etait belle, et M. Teterol avail
fame en fete; il eprouvait la joie d'un prisonnier k
qui Ton vient de donner la clef des champs, I’alle-
gresse du peuple de Dieu entrevoyant la terre pro¬
mise, apres avoir longtemps travaille aux pyra-
mides des Pharaons. Ge qu’il ressentait aurait pu
se dire en vers, mais i) aurait fallu qu’un autre se
chargeat de les faire pour lui. I] n’etait pas seul,
ses souvenirs raccompagnaient. Ils lie I’avaient
jamais quitte; jadis ils avaient grimpe avec lui
aux echelles, avec lui ils avaient pique des moel-
lons, crepi des murailles, avec lui ils avaient trac6
r"
L.
I
l'idee de jean teterol
des ^pures, signe force quittances et fait de longs
calculs d’interets composes fort minutieux et fort
savants. Dans ce moment, ils bourdonnaient a ses
oreilles comme un essaim de mouches en gaite,
V
et ils lui racontaient des histoires. Betes et gens,
^I. Teterol croyait apercevoir part out des figures de
connaissance. Les moiudres accidents du terrain,
un tertre couronne d’une chapelle, trois grands
noyers qui ombrageaient une mare, un tournant de
la route oii il y avail une fontaine, les lignes que
dessinaient a f horizon des montagnes bleuatres, il
avait emporte tout cela dans ses yeux, et sa prodi-
gieuse memoire avait tout garde. 11 s’arreta un in¬
stant pour contempler un champ de sarrasin fieuri
et des buissons converts de inures sauvages; il leur
dit: Oui, c’est bien moi. Puis il se I'emit en marche.
Il brassait du pied avec delices la poussiere du
chemin, dont il admirait la blancheur; il croyait y
retrouver la trace de ses pas. Il regarda son baton.
« Etait-ce hier ou avant-hier, lui demanda-t-il, que
nous avons passe par ici, toi et moi? Nous allions a
Paris, nos hardes sur le dos, et tuute noire fortune
tenait dans un havre-sac; fen souvient-il? »
Et son baton s’en souvenait.
Tout a coup, il vit se dresser devarit luile clocher
pointu de Saligneux, dont la toiture couverte en
zinc etincelait au soleil. Ce clocher le reconnut, ce
cloclier le salua, et le coq qui surmontait la tleche
3
i
I
t
34
l’idee de jean teterol
agita ses ailes, ouvrit son bee, cria a tout le depar-
ternent de TAin :
« Jean Teterol est de retour! »
Alors le coeur de Jean Teterol se prit a chanter,
lui aussi. Ge jour-la, il 6tait poete, il etait musicien,
il etait tout ce qu'on voulait.
11 eut line deception en cherninant de sou pas
lourd et methodique le long de la grande rue du
village. G’etait comme autrefois une rue rnontante,
etroite, tortueuse, mal pavee; mais, a son vif cha^
grin, il y apergut du changement. De nouvelles
maisons avaient ete baties, et sur la place on avait
construit uii batiment d’ecole en face dTine mairie
decoree de pilastres qui lui parurent d’un godt
iletestable. 11 aurait voulu retrouver son Saligneux
tel qu’il I’avait laisse, toute chose en son coin, ies
gens occupes a Tattendre. li fit une halte pres d"un
lavoir oil trois servantes en jupe courte battaient
leur linge. Il reconnut le lavoir, mais il ne recon-
nut pas les servantes, et il leur en sut mauvais gre.
Il lui sembla qu’elles y mettaient de la mauvaise
4 . ■
volonte, que e’etait un tour qu’elles lui jouaient.
Ge qui le consola, e’est que des vaches vinrent a
passer et qu’il put croire que e’etaient les mmnes
qu’il avait rencontrees jadis dans Get en droit. Tou-
*
tes les vaches se ressemblent; elles portent toutes
dans leurs yeux quelque chose de fixe et d’eternel,
un reve silencieux d’herbe fraiche,
l’idee de jean teterol
i-
Une inquietude leprit; il se demanda si, dans
leur rage d’innover, les habitants de Saligneux
n’avaient pas eu la fantaisie de se procurer un cure
tout neuf, un cure a pilastres; cela n’eut pas fait
son compte, II entra a I’auberge pour y dejeuner,
et son premier soin fut de s’informer de I’abbe Mi-
raud. Grace a Dieu, Tabbe Miraud etait vivant;
I’aubergiste lui en donna Tassurance, mais il lui
apprit en menie temps que Tabbe se faisait vieux,
qu’il etait fort casse.
(( Y pensez-vous? un homrne si robuste.
#
— Dame, il a soixaiite-dix ans bien sounds!
— Soixante-dix ans! s’ecria M. TMeroJ. Dans ce
payS'Ci, on ne sait pas se conserver.
— Et puis le grand malheur! reprit Taubergiste,
qui se piquait d’etre un esprit fort, Quand celui-Ia
sera mort, il en viendra un autre, et i|s se valent
tons. D’ailleurs il fiiut bien que tout le monde s’en
aille. Nous nous en irons, nousaussi,'n’est-il pas vrai?
— Nous nous en irons, nous nous en ii’ons... que
diable! parlez pour vous, » repiiqua vivement
M. Teterol en regardant de travers Faubergiste,
dont la figure lui parut fort deplaisante.
M. Teterol n’avail aucuno envie de s’en aller.
« L’abbe Miraud a-t-il toujours sa vieille Ma-
«■
rianne? reprit-il.
— La vieille Marianne? connais pas, r^pondit
Fautre en retournant a ses casseroles.
% m m *
36
l’idee de jean teterol
— Imbecile! » grommela entre ses dents M, T6-
teroL Un aubergiste qui ne connaissait pas la
vieille Marianne et qui s’imaginait que M. Teterol
^tait sur le point de s’en aller lui semblait etre un
sot personnage. II lui en voulait aussi d’avoir parle
de I’abbe Miraud sur un ton cavalier. Depuis qu’il
avail fait fortune, M. Teterol n'aimait pas que les
gens de rien se melassent de raisonner; il conside-
rait la libre pensee comme un plaisir de riche.
Aussitot qu’il eut dejeune, il-se rendit a la cpre.
II n’eut pas besoin de demander son chemin ni
meme de s’eri souvenir; ses pieds le savaient. II
sonna, et ce ne fut pas la vieille Marianne qui vint*
lui ouvrir; il y avail une bonne raison pour cela :
elle 6tait morte depuis vingt-cinq ans au moins.
M. Teterol regarda un instant sous le nez la ser-
vante inconnue, qui, le doigt sur le loquet, s’in-
formait de son nom et de ses qualites.
Puis, I’ecartant de la main, il parcourut dans
toute sa longueur un corridor pave en cailloutis
■
qui conduisait a une porte vitree. Il poussa cette
porte et se trouva dans le jardin. A gauche un mur
tapisse d’espaliers, a droite une voliere, au milieu
m
des carres de legumes, dans le fond un rucher,
c’etait bien cela; mais, si.le jardin etait reste a peu
pres le meme, celui qui le cultivait avail bien
change : comme I’avait dit I’aubergiste, il com-
mengait se casser. II etait occupe en ce moment
l’iDEE J)E ‘jean teterol
37
adonner du gi-ain a sespoules; il les interpellait
d’une voix chevrotantej et M. Teterol remarqua
qu’une de ses jambes lui refusait un peu le service.
Gependant il reconiiut I’abbe a son sourire; c’etait
le sourire d’un homme qui a pris depuis longtemps
le parti de faire beaucoup de bien et beaucoiip
d'ingrats.
« A qui ai-je riionneur de parler? » lui demanda
le bon pretre, en le taisant asseoir sur un banc et
en prenant place vis-a-vis de lui, de I’autre cote
d’une vieille table de pierre ([ui avait perdu son
aplomb.
Les abeilles voltigeaient autour d’eux, mais sans
les molester; elles respectaient le cure de Saligneux,
et peut-etre le nouveau venu leur faisait-il peur.
M. Teterol tambourinait des doigts sur la table
de pierre.
« Regardez-rnoi bien; vous ne me reconnaissez
pas, monsieur le cure? dit-il enfiu.
— Excusez-moi, j’ai la vue un peu basse.
— Et vous avez oublie Jean Teterol?
— Jean Teterol! » fit I’abbe Miraud.
Et il inleiTugea sa inemoire; mais il n’y retrouva
pas Jean Teterol.
(( Vous ne vous souvenez plus d’un enfant abaii-
donne que vous avez recueilli et place comme
aide-jardinier chez le baron de Saligneux!
— Ah! si, altendez, il m’en souvient; mais qu’il
38
1
de jean teterol
y a loin de cela! Le mechant galopiii! II est parti
un jour et n^a jamais donne de ses nouvelles. J’avais
toujours pense qu’ii finirait a Thopital; il ne croyait
ni Dieu ni diable.
— Ni Dieu ni le diable ne se sont occupes de ses
affaires. Heureusement il a rencontre un brave
homme qui s’est interess^ a lui, qui lui a appris a
travailler, qui I’a mis en etat de gagner sa vie. Ce
brave homme, c'etait moi, et, grace a moi, Jean
ft
Teterol a fait son cliemin. Il n’est pas devenu mil-
lionnaire; que voulez-vous? on fait ce qu’on pent,
.etun million ne s’est jamais trouve dans le pas
d’un cheval. Mais il jouit aujourd’hui d’une hon-
nete aisance, monsieur le cure, d’une modeste
petite aisance. Et tenez, le jour de son depart, vous
aviez clorme k ce galopin deux ecus. Les voici; ce
sont les memes. Il ne vous les rend pas, il veut les
garder'eii souvenir de vous; mais ces deux ecus
ont fait des petits. Monsieur le cur6, j’ai toujours
payd mes dettes; voila cinq cents Irancs pour vos
pauvres.
— Catherine, apporte-nous a boire et du ineil-
leur! cria I’abbe Miraud. Je veux feter le retour
de Jean Teterol, qui n’a pas oubli6 son cure et qui
est bon pour les pauvres. »
M. Teterol fut etonne d’apprendre qu’il etait bon
pour les pauvres; c’etait une vertu qu’il ne se
piquait point d’avoir, et il fronca les narines,
9
l’idee de jean teterol
39
comme il faisait toujours quand on hii disait quel-
que chose qui le surprenait. Son cure etait le seul
homme a qui il crut avoir des obligations, et il
tenait a s'acquitter envers lui; son orgueil s’etait
llbere d’une servitude.
Catherine apporta deux verres avec une bouteiile
de vin d’Arbois, qu’on vida a petits coups, et la
conversation s’engagea. L’abbe Miraud se sentait
tout rajeuni par Faubaine inattendiie que le Ciel
venait d’envoyer a ses pauvres et par la resurrec¬
tion inesp6ree de ce mechant galopin dont il avail
fait son deuil depuis longtemps, et qui reparaissait
subitement devant lui sous les traits d’un gros
bourgeois, carrd, massif et plaiitureux, le plus reel
des revenants; k la fagon dont il s’accoudail sur
une table, on reconnaissait un homme de poids et
d’autorite, un de ces hommes qui ne permettent
pas qu’on doute de leur existence. En vieillissant,
Fabbe etait reste curieux, il aimait a savoir; de
loutes les raisons que nous avons de vivre, la
CLiriosite est encore la meilleure. Il fit subir a
M. Teterol un long interrogate ire, cherchant a lui
faire conter sa vie par le menu. M. Teterol n’etait
pas dans un de ses jours d’expansion; ses rdponses
furent vagues et fuyantes. Il s’entendait niieux que
personne a parler sans rien dire.
« Enfm, Dieu soil loue! lui dit le cure, deses-*
perant de venir a bout de ce silence parlant, vous
i
I
t ‘
I
»
I
4 |i p
I
4
I
I t
k »
-
4
I
r
40
L IDEE DE JEAN TETEROL
voilii a votre aise. Desormais, mon cl\ei' Teterol,
vous pouvez vivre de vos rentes.
“ Mes rentes! ce n’est pas grand’chose que mes
rentes; mais on a de quoi vivre. Ah! j’ai
peine, voyez-vous; je n’en pouvais plus, j’ai mis la
clef sous la porte et je veux me reposer.
— Vous n’avez pourtant pas Tair d’uii homme
■
fatigue, lui dit J’abbe Miraud en attachant des yeux
d’admiration sur sa puissante encolure. Voila des
epaules qui porteraient le Jura.
—• Ne vous y liez pas, monsieur Je cure; il ne
faut pas juger sur les apparences. Je sentais depuis
longtemps que la machine n’allait plus. Que vou-
lez-vous? on n’e.st pas de fer. Tout a coup, je me
SLiis dit: Retournons a Saligneux; a petit oiseaii
■
petit nid. II y a du soleil par ici pour tout Je monde,
n’estdl pas vrai?.,. Maisje crains que la terre ne
soil bien chere.
— Laissez done, nous vous trouverons ce qu’il
vous faut.
— Ce qu’il me faut est bien pen de chose. J’ai
des golds si simples! Je suis un ennite en queto
d’un ermitage. Je A'oudrais avoir un petit jardin,
oh ! pas si grand que celui-ci, un carre de legumes
avec des tournesols aux deux Jjouts, j’ai toujours
aime les tournesols, et puis ime maisonnette, une
bicoque, une chaumiere, une cabane... »
Et, en disant ces mots, M. Teterol clierchait a se
l’idee de jean t£:terol
41
laire petit, tout petit, comme pour entrer dans une
cabane a lapins, mais il n’y parvenait guere, ses
epaules resistaient.
« Quiconque desire peu est sur de trouver ce
qu’il cherche, lui repondit le cure. Au surplus, eii
revenant au pays, vous avez debute par y faire une
bonne oeuvre, cela vous portera bonheur, mon
cher Teterol.
m
— II faut toujours payer ses dettes, me voila
quitte, )) repliqua M. Teterol en se redressant et
reprenant ses dimensions ordinaires.
A son tour, il interrogea le cure, se fit raconter
ce qui s’etait passe a Saligneux pendant sa longue
absence. Selon son habitude, il reserva pour la fin
la question qui lui tenait le plus au coeur et par
laquelle il aui'ait voulu commencer.
Il vida son verre et dit:
« Et le baron Adhemai’, comment se porto-t-il?
— Le baron Adhemar? vous ne savez done pas
qu’il est mort le 9 juillet 1855? » repondit le cure,
fort etonne qu’un homme intelligent put ignorer
un eveneinent de cette consequence.
La figure de M. Teterol s’assombrit et s’allun-
gea; il lui senibla qu’il avait manque son alTaire.
(( G’est un fait expi‘es, e’est un [larti pris, tout le
monde meurt, murmura-t-il. Et qui possede au-
jourd’bui Saligneux?
— Qui done? son fils!
I
I/IDEE 1)E JEAN TETEROL
— Ce petit Patrice, ce blondin, ce gamin qiii
portait toujours des cravates bleu de ciel?
— Ce gamin, repartit Je cure en souriant, est un
homme de quarante-six ans; ii est veuf, et il a pour
fille une jolie demoiselle qui fait son education
dans un des couvents de Paris.
— Quelle fureur de changements,! » s’ecria
M. Teterol tout entier son idee. Ce baron Patrice
■
de Saligneux a-t-il Je nieme caractere que son
pere ?
— II y a bien de la difference. L’un ne se plaisait
qii’a Saligneux, et il y vivait toujours; Fautre s’y
ennuie et n’y vient qu’en passant, par occasion,
pour causer avec son intendant, pour ouvrir et
fermer la chasse.
— Et Je reste du temps ou est-il?
— A Paris, aux eaux, en Italie. IJ court le monde,.
il a Je pied leger.
— A sa maniere, son pere Tavait aussi, » grogna
M. Teterol en se frottant machinalement les reins.
IJ se rappelait qu’iJ s’y etait passe quelque chose.
Non, 'il ne taut pas dire tel pere, tel fils, reprit
I’abbe Miraud. On a vu quelquefois le baron Adhe-
mar 6ter son habit et s’armer d’un rateau pour
aider ii rentrer ses foins, quand le temps menagait.
C’etait un homme Jaborieux, diligent, econome,
ayant I’oeil a tout, exact, precis dans tons ses mou-
vements...
l’idee de jean teterol
i3
— Ti •es-precis, interrompit M. T^teroL
— Quel chagrin il a du avoir dans I’autre monde,
s’il a appris que peu de temps apres sa mort Ja
moitie de ses terres se trouvait grevee d’hypo-
theques et que Fautre moitie etait vendue. »
L’oeil de M. Teterol s’alluma,
« Le baron Patrice a vendu la moitie de Sali-
gneux! Quel crime! un si beau domaine. Qui out
ete les acquereurs?
— Un riche Lyonnais, qui vient passer ici les
etes avec sa famille, un gros meunier de Pont-
V
d’Ain, qui a etabii des moulins au bord de la Li-
mourde. Le reste a ete vendu par parcel les, piece
par piece. Mais voyez ce que c"est, mon cher Tete-
rol. Nos paysans pretendent qu’il est dangereux
d'acheter de la terre qui a appartenu aii baron
Adhemar, cette terre qu’il aimait tant. C’est un
outrage qu’on luifait, et,tout inort qu’il est, il s’en
venge. En verite, c’est comme un sort. Le Lyon-
■
nais s’est degoiite de sa maison, parce qu’il a eu le
malheur d’y perdre une de ses filles Pan dernier,
et on assure que le meunier ne fait pas ses affaires. »
M. Teterol ne repondit pas; il etait plonge dans
une profonde reverie.
« A quoi pensez-vous ? )) lui demanda Pabbe
Mi rand.
II eut Pair de se reveiller.
« Je pense, monsieur-le cure,'repondit-il, que
44 L*rDEE DE JEAN TETEROL
le baron Patrice de Saligneux a vendu de la terre
parce qu’il avail des dettes, et je pense aussi qu"il
avail des dettes parce qu’il est homme de plaisir.
— C’est a peu pi'es cela, i'epondit melancolique-
meiit I’abbe.
— On pretend, monsieur le cure, que pour voir
des anthropophages il faut aller en Afrique. J’ai vu
a Paris, moi qui vous parle, de jolies petites fem¬
mes qui font leiir metier de manger les hommes.
Elies les croquent a belles dents et ne leur laissent
que les yeux pour pleurer. Le baron a rencontre
siir rasphalt’e une de ces coquines; elle I’a ensor-
fl
cel6, allume, et un homme qui s’allume n’a plus
ni raison, ni bon sens, ni quoi que ce soil. On Liit
des folies, on tqmbe sous la griffe des usurlers, et
en fin de compte on vend une vigne, puis un pre,
puis un champ, les Lyonnais et les meuniers en pi’Oti-
tenl, touts’em'a, et les mortsne sontpas contents.
— Ah! permettez, moii cherTeterol, le CiaJ soil
lone, les choses n’en sont pas encore oil vous
dites. Le bai’on 1‘atrice a ecorne son heritage, mais
les restes en sunt buns. II a toujuurs son chateau,
son pare, ses plus beaux champs, -la meilleure
partie de ses hois, Vendre un chfiLeau que de pere
en fils les Saligneux possedent depuis des siecles,
quelle honte ce serait pour lui et quel chagrin
pour nous! II n’en lera rien,
a jete sa gourme; Page aidant,
je le connais. II
il commence a se
f
l’idee de .teax teterol
45
calmer. Apres tout, c'est un brave homme. II s’est
battu contre lesPrussiens; ilcommandaitunbatail-
lon de mobiles, et a raffaire de Montbeliard il a
eu deux chevaux tues.sous lui. Avec cela, il est
ft
doux, humain, poli; tout le moude I’aime. »
Et il ajouta :
cc Buvons la sante du baron Patrice de Sali^
gneux, Que Dieu le benisse, lui, son chateau et sa
charrnante demoiselle!
’ — Sans oubiierses petites dames, repliqua enri-
canant M. Teterol. 11 est excellent, votre vin
bois; je me ferais une conscience de m’en servir
pour porter la sante d’un fou.
— J’aime les sages, dit le bon cure; mais il faut
qu’ils soient indulgents , et il faut aussi quTls
croient en Dieu.
— On croit ce qu’on peut, n) riposta brusquement
M. Teterol.
Puis, allongeant son bras par-dessus la table, il
prit et serra la main de Tabbe Miraud avec une
grace bourrue qui lui etait propre, car tout le
monde a sa grace, les Teterol comme les elephants.
«Que sait-on, monsieur le cure? Quandj’aurai
mon jardinet, rnes tournesols, ma petite cabane,
je ferai mes reflexions, et peut-etre la foi me vien-
dra. D’ailleurs, votre bon Dieu doit rn’aimer, il a
toujoLirs eu du gout pour les ermites. »
M. TMerol quitta lecure de Saligneux pour aller
46
l’idee de jean TETEROL sp¥
faire un tour de promenade. II suivit quelque
temps la grande route, puis il prit un sentier dont
jadis il avait entendu souvent les cailloux claquer
sous ses sabots. A le voir marcher lentement, d’un
pas irresolu, on eut dit un flaneur que le hasard
conduit; mais, dans ses moindres actions, il ne
laissait rien au hasard. Il atteignit bientot le som-
met d’une butte oii il y avait eu jadis une forte^
resse et qui commandait tout le pays. Il s’assit sur .
une grosse pierre gisant parmi des tas de gravats;
apres avoir eu la precaution d’etendre sous lui son
mouchoir a carreaux. Il avait le visage tourne vers
un joli vallon, communiquant au midi avec la
plaine par une etroite ouverture, abrite par une
colline centre les vents du nord. Un ruisseau assez
large y promene une eau claire, dont le cours est
interrompu par deux petites chutes apres les-
quelles il reprend son allure nonchalante, comme
' ces paresseux qu’une alerte reveille en sursaut et
qui se rendorment avant meme d’etre rassur^s; il
y a des vies heureuses ou les accidents ne tirent
pas a consequence.
Au pied de la colline est un chateau, plutot
petit que grand, bien campe, elegant et fier. L’ar-
chitecte qui Ta construit-dans les dernieres annees
du XV® siecle s’est livre a sa fantaisie; il a m61e le
gothique a la renaissance qui commeiiQait. La
fapade, haute d’un etage, percee de larges fenetres
l’idee de jean t£terol
a croix de pierre, se termine d’uii cote par une
grosse tour ronde a machicoulis, de Tautre par un
pavilion carre.que surmonte une jolie lanterne,
delicatement ouvragee. Les toils pointus sont
decores de fleurons; les pignons aigus des lucar-
nes- sont couronnes par des pinacles du gout le
plus pittoresque. Sur le devant regne une terrasse
bordee d’une balustrade en marbre blanc et don-
nant acces par deux rampes a une vaste pelbuse,
ombragee qh et Ik de chenes seculaires. Derriere
♦
le castel s’etendent des bois qui grimpent jusqu’au
sommet de la colline.
M. Teterol considerait attentivement ce chateau
■
el toutes ses appartenances. II passa en revue et
compta les deux cents hectares; il devina sans
peine lesquels etaient vendus, lesquels etaient
hypotheques et que le ruisseau en formait la
limite. II abaissa un coup d'oeil dedaigneux sur la
petite villa du Lyonnais comine sur le inoulin du
meunier de Pont-d’Ain. La villa etait inhabitee,
tous les volets en Maient clos; la roue du moulin
tournait, mais de mauvaise grace, par acquit de
*
conscience; cette roue ne croyait pas a son avenir.
La t^te du futur ermite fermentait; il s’y faisait un
travail accompagne d’un sourd grondement com¬
parable au bruit que font entendre certaines hor-
loges lorsqu’elies se preparent a sonner. G’est qu’il
s’appliquait a degager son idee, jusqu’alors un pen
*
jf
r ■
^ !
'i
. •
*
4
4 *
* f
'.‘I >^.
4
i ‘V
^ f
I I
i; !;
il. j'l
■ I
'► ■
AJ_
LIDEE DE JEAN TETEROL
confuse, Elle lui apparut enfm dans toute sa beaute,
comme Venus sortant des eaux, et son regard
petilla : c’etait un regard d’amoureux. Si le baron
Patrice avail surpris ce regard et s’i! avail pusoup-
Qonner tout ce qu’il y avail dedans, il aurait ferme
Ja grille de son pare a double tour.
I
M. Teterol se mit a jouer avec ses grosses mains
osseuses, nerveuses, velues, tannees; ce jeii lui
plaisait. Aprfes les avoir examinees en detail, apres
en avoir denombre les vingt-huit phalanges, il les
I'aisait toui^ner, virer comme des marionnettes, et
en les regardant il leur parlait,
« Vous avez bien travaille , vous autres, leur
disait-il, Vous avez gache le platre, taiHe la pierre,
et puis vous avez manie des hommes, brasse des
ecus. Vous etes de bonnes ouvrieres; qu'allez-vdus
faire maintenant pour vous amuser? »
L’instant d’apres, il les joignit en forme de
coupe, et au fond de cette coupe il apergut distinc-
I
tement un ch^^iu, ime tour ronde, un pavilion
carre, des lucarnes a pinacles, une pelouse, des
champs, des pres, des bois, et un baron mort, qui,
4»
s’arrachant les cheveux, criait a un baron vivant :
« Quelle honte! tu as soufTert que ce diable
-1
d’homme nous prit tout! aujourd’hui Saligneux est
h lui. »
I
I
IV
Les dieux s’en vont, et les aristocraties s’en vont
aussi. Le monde est ainsi fait que les injustices
sociales contribuent a former les grands caracteres
et que certains abiis sont la condition de certaines
vertus. Une noblesse privilegiee contracte une
m
dette envers I’Etat; on lui rend des honneursj elle
rend des services. Ne vivant pas sous la regie
commune, elle se croit tenue d’avoir des senti¬
ments peu communs et de faire des actions que ne
ferait pas le premier venu; le gout de'l’extraordi-
naire se develo.ppe dans les ames, il y a une classe
dont Toffice propre est de donner de grands exem-
i
pies. Mais quand la inareernontantedela democra-
tie a submerge tons les privileges, quand les classes
dirigeantes se trouvent depossedees de leurs avan-
tages, mises sur le meme pied que tout le monde,
elles.en viennent bientot a penser, a se conduire
comme tout le monde.'Adieu 1’extraordinaire; les
50
L^IDEE DE JEAN TETEROL
r-;
situations sont petites, pourquoi les ames seraient-
elles grandes? G’en est fait des beaux sentiments
h
et des vertus d’exceplion. L’aristocrate devient un
gentilhommej le gentilhonmie tourne au hobereau,
et le hobereau ne se distingue plus du bourgeois
que parce qu’il met un peu plus d’elegance dans ses
vicesj un peu plus de folie dans ses plaisirs. S’agit-il
d’affaires et de devoirs, il considfere bourgeoisement
la vie; donnant donnant est sa maxime, et il s’en-
ferme dans son bonheur dgoi’ste, dont il clot la
porte et tire les verrous au nez des passants.
La maison de Saligneux avait un passe respec-
table. A la verite, elle ii’avait jamais brille au pre*
mier rang, ni possede une grande situation, ni
mene ce qu’on appelle une grande existence; inais
elle avait figure avec honneur dans les seconds
roles. Pour ne pas remonter jusqu’aux croisades,
il est certain que, des le xvi® siecle, elle avait
fourni a la France des hommes utiles, de bons
serviteurs, qui s’etaient distingues dans la poli¬
tique ou dans lesarmes. Jadisun Saligneux sacrifia
son bien et sa vie pour donner Paris au Bearnais;
un autre Saligneux fut employe par Mazarin dans
plusieurs negociatiojis importantes. Un de leurs
descendants, qui joignait un caractere antique a
un esprit original, s’attira la defaveur de Mme de
Pompadour par les brusques incartades de sa cou-
rageuse franchise; relegue dans ses terres, il refusa
l’idek dk jean teterol
51
de rien faire pour rentrer en grace, et il vieillit
parmi ses paysaris, depeiisant son revenu en libe-
ralites et justifiant la devise de sa famille : Je doh
pen et fais heaucoiip. Le pere du baron Adhe-
•*>
mar avait ete garde des sceaux. sous Louis XVI11
et s’etait acquitte avec honneur de sa charge; on
crut deviner qu’il y avait en lui I’etoffe d’un homme
d’Etat; malheureusement, il inourut d’apoplexie a
I’age on les anibitieux sont encore jeunes. Quel-
ques anuses apres, le baron Adliemar, ne pouvant
se reconcilier avec la revolution de Juillet ni se
resigner a servir la branche cadette, s’enterra a
Saligneux. G’etait un esprit mediocre, mais un
homme de bon sens, d’ordre et de devoir, gene-
reux avec discernement, tenant ses comptes en
partie double et cultivant ses terres en agronome
consomme. Il ne*poussa pas Thorreur de la vie
publique jusqu’a refuser d'etre maire; il le fut pen¬
dant dix-huit ans de suite, et il s’acquit dans sa
commune une influence proportionnee a son zele,
que rien ne rebutait.
Son fils, le baron Patrice de Saligneux, if avait
jamais entrepris dedelivrer le Saint-Sepulcre, et il
ne s’etait point fait tuer a Dorylee comme le pre¬
mier en date et le plus legendaire de ses ancctres.
Il n’avait donne ni un ecu ni une goutte de son
sang pour mettre IJenri IV sur letrdne; Mazarin
ne Tavait employe dans aucune negociation, il
J
L IDEE DE JEAN TETEROL
n’avait encouru la disgrace d’aucune des favorites
dll roi Louis XV, il n’aspirait point a etre garde
des sceaux, et personne ne le considerait comme
Lin agrononie distingue, 11 n’en etait pas moins un
baron de Saligneux enchante de Tetre, tres-con-
tent de la figure qu’ii faisait sur la terre. Pour tout
dire, il avait ete maire dix-huit mois durant; ces
dix-huit mois lui avaient suffi pour se lasser de
I'
ses administres, qui en moins de temps encore
•ft
s’etaient lasses de lui, non qu’il les cliagrinat par
sa rudesse, qu’il les olfensat par ses hauteurs, il
n’etait pas d’lioinine plus courtois ni plusgracieux;
rnais on lui reprochait ses negligences, ses distrac¬
tions, ses oublis miraculeux; ce maire avait des trous
dans la memoire, on des proces-verbaux et des dos¬
siers tout entiers disparaissaient comme par enchan-
tement. Quoiqu’il voulut du bien a tout le monde,
quand im plaignant venait lui conter ses doleances,
il recoutait avec un sourire charmant, qui signifiait:
(( Mon Dieu , si vous saviez comme tout cela
na’est egal! »
Il profita du premier pretexte pour reconquerir
sa liberte et, pour s’envoler a ses plaisirs, iie repa-
raissant a Saligneux qu’a de longs intervalles. Il
goutait pen le sejour des champs, ne se souciant
point d’agriculture et laissant a son intendant,
M. Crepin, qui possedait sa confiance et qui peut-
etre ne la meritait pas, le soin de gerer son
*
L IDEE DE JEAN TETEROL
53
domaine. Ses pieds adoraient rasphalte de Paris,
c’etait ]a seidement qu’il se sentait vivre.
Bien fait de sa persoiiiie, ex([uis dans son ele¬
gance, on I’appelait dans son cercle le beau Patrice.
Des sa plus tendre jeunesse, cet adorable blondin
a\'’ait eu beaucoup de succes aupres des femmes,
et la liste de ses coiiquetes etait longue; par mal-
heur, il eii avail fait dans le nombre de fort cou-
tenses, si bien qida la mort de son pere il avail
des dettes jusque par-dessus la tete, et qu'en bonne
foi a la devise hereditaii‘e de sa niatson il aurait
du substituer celle-ci : « Je dois,beaucoup, je pave
pen et je ne fais rien du tout. » 11 s’etait marie peu
apres; sa femme, qui avail du caractere, le tint en
bride pendant deux annees, qui lui parurent bien
longues, apres quoi il retourna a ses cheres habi¬
tudes, et le baccarat eut raison de la dot. Heureu-
sement Saligneux lui restait; il se contenta de
Pecorner; ce fut le triomphe de sa sagesse, a laquelle
le point d’bonneur vint en aide. Veuf a quarante
ans, pere d’une petite Jille qiPil adorait, pour etre
plus libre de vivre a sa guise, il la confia a sa soeur,
la comtesse de Jnines, qui, la trouvant difficile a
elever, n’eut rien de plus presse que de la inettre
au convent. Son pere allait I’y voir, renibrassait
en toute bate et lui disait :
« G’est heureux que tu sois ma fille, aulrement
je serais amoureux de toi. »
ft
* •
/ .
54
' I
t :
7
r
«
•jw
* jfo*
t
I
I
» »
I-
•sp'
1 4 ,
,1
I H
r
LIUEE DE JEAN TETEROL
Au demeurant, homnie d’uri esprit agreable, bon
ii vivre, d’hurneur iacile, a qui-les coups de cha¬
peau coiitaient aussi peu que les bonnes paroles
et les promesses, franc du collier, capable d’ac-
Uons fortes, comnie il I’avait prouve pendant la
guerre, rnais incapable de suite, de rellexion, de
tout effort sur sa paresse et sa legerete. On disait
de lui : C’est un galant homme. Que pouvait-on
dire de plus? II n’y avait en lui de tout a fiiit res¬
pectable que ses opinions, qui, au inilieu des
entrainements et des vicissitudes de sa vie, avaient
conserve la blancbeur immaculee d’un lis. Bref, il
appartenait a la race des oisifs et des inutiles bieii
pensants. Le baron Patrice de Saligneux serait
mort que ni Tunivers, ni la France, ni son depar-
tement, ni sou canton n’en eussent ressenti le
moindre vide; en revanche, ce facheux evenement
aurait cause un vif chagrin au baron; il aimait
beaucoLip la vie, et apres tout, s’il ne faisait pas
des heureux, il pouvait se vanter d’avoir fait quel-
ques heureuses.
M. Teterol n’etait pas reste longtemps a Tauberge
de la Groix-Blanche, dont la salle a boire reten-
tissait trop souvent des chainailleries de rouliers
ayiiies; quand sa tete travaillait, il avait besoiii
qu’autour de lui tout fut en repos et en silence, et
depuis son ari'ivee a Saligneux sa tete etait perpe-
tuellement en travail. D’ailleurs il ne pouvait par-
> k
k ' I-
' ►-
S' >
I
L’IDEE DE jean TfiTEROL
55
donner k I’aubergiste d’avoir ose lui soutenir sans
preparation qu’un jour ou I’autre Jean Teterol s’en
irait de ce monde; il avail trouve ce propos fort
leste, et la figure de ce butor lui paraissait aussi
deplaisante que celle d’un corbeau qui prophetise
des malheurs. L’abbe Miraud, etant alle aux ren-
seignements, lui annonQa qu’a une portee de fusil
du village il y avail une petite maison modeste et
tranquille, que son proprietaire etait dispose k
vendre. Il la visita; maisonnette et jardinet, c’etait
■
bien la ce qu’il lui fallait, Fhumble ermitage qu’il
avail vu dans ses songes; rnais, avant de I’acheter,
il temoigna le desir d’en faire I’essai en I’liabitant
pendant quelques mois. La proposition fut agreee.
Il employait ses joiirnees a se proniener, ses
mains dans ses poches, son chapeau de quaker a
larges bords releve sur son front, vaguant, rodant
a droite et a gauche, jasant avec Paul et Jacques,
s’enquefant de toutes choses, mais particuliere-
ment du prix et du rendement de la terre, en vrai
bonhomme qui a du temps a perdre, des curiosites
oiseuses et le gout des paroles inutiles. Chaque
mot qu’on lui disait s’enfoncait au plus profond de
sa cervelle pour n’en plus sortir. Au bout d’une
semaine, il connaissait la division de la propriete
dans la commune de Saligneux aussi exactement
({irun employe du cadastre. Tons les soirs, son
crayon k la main, son carnet ouvert devant lui, il
l’idee de jean teterol
eci'ivait des chiffres, faisait des additions, des nin!
tiplications, et il en revait la nuit.
Un soir, comme il prenait le frais devant sa porte
en devisant avec la brave femme qui faisait son
menage, elle lui dit:
(c Voilii notre baron et notre cure qui causent
ensemble sur le chemin. »
Il leva le nez et apercnt a dix pas de lui I’abbe
Miraud en compagnie d’un beau blond, qui a la
verite n'etait plus de la premiere jeunesse, mais
qui n’etait pas encore un vieux beau, il s’en fallait.
Sa tete fi»?re
et distinguee
admirablement
sur ses
sa taille elegante avail
garde toute sa souplesse; son visage etait un peu
fatigue; mais les traits etuient fins, Fexpression
avail du charme, M, Tdtei’ol crut se souvenir
d’avoir rencontre un jour cette figure en traver-
sant le boulevard.
11 s’avanca sur la route. L’abbe Miraud lui fit
signe d’approcher et dit a M. de Saligneux :
« Permettez*moi, monsieur le baron, de vous
prfeenter M. Teterol, dont j’ai eu Fbonneur de
vous parler.
— Je suis encliante de faire votre connaissance,
monsieur Teterol, dit ie baron en accompagnant
ces mots d’un vrai salut de gentilliomme qui ne
■
marcbande a personne sa politesse.
■— Ou plutot de la refaire, monsieur le baron,
l’idee de jean teterol
57 .
reponditM. Teterol en faisant une profonde incli¬
nation ; iTiais en verite vous etiez si jeune quand
j’etais un simple ouvrier de campagne an service
•de monsieur votre pere, qu’il vous est bien permis
de m’avoir oublie.
uiigneux, reprit le
— Sovez le bienvenu a
baron. Saligneux est Her de voir revenir au pays
ceux de ses enfants qui par leur intelligence et
■ leur volonte ont reussi a faire leur chemin et a
conquerir une situation liouorabledans le monde. »
II prononca ces paroles du meme ton qu’il eut
debite un discours d’apparat aux cornices agricoles.
II avaitdanssa tete uncertain nombre de formules
qu’il avait apprises en exer^ant les fonctions de
maire pendant dix-huit mois. G’etaient des selles a
tons chevaux dont il se servait pour dire un mot
dans une conversation qui I’interessait peu ou pas
du tout, tandis que son imagination troUait du
.lockey-Ciub au Cafe-Anglais, du Cafe-Anglais au
turf de Longchamp et de Longchamp au foyer
de la danse. M. Teterol ne s’y trompa point; il
devina que, tout en lui parlant et en ayant Fair de
leregarder, M. de Saligneux etait en realite a cent
lieues de lui. Le baron Patrice etait I’eternel absent.
(( Qui, monsieur le baron, a faire leur chemin
tant bien qlie inal, repliqua-t-il. Gbacun fait ce
qu’il pent. L’abbe Aliraud, qui a toujours eu des
bontes pour moi, m’a appris, quand j’etais tout
l’idee de jean teterol
petit, que le bonheiir est dans’la mediocrite et que
les riches sent plus a plaindre qu’a eiivier. Cette
leeoa m’est toujours restee la, ajouta-t-il en trap-
pant trois petits coups sur son front etroit, bombe
et dur comme le granit.
— Et vous ne regrettez pas Paris? lui demanda
M. de Saligneux,
— Oh! point du tout, monsieur lo baron. Je me
ti'ouve ici dans mon element. Je suis heureux
comme certain prophete... monsieur le cure, com¬
ment appelez-vous ce prophete qui passa trois jours
et trois nuits dans le ventre d’une baleine?
— G’etait Jonas, dit le cure.
— Parfaitement, e’etait Jonas. Eli bien I je suis
comme Jonas, moi. J’ai passe pres de trente-huit
ans dans le ventre de la baleine, et j’y etoaffais.
Grdce a Dieu, elle a fini par me vomir, je revois le
ciel et la verdure. Ils croient avoir im ciel, ces
Parisiens, ils n'en ont point, et ils n’ont que des
arbres pour rire. y>
Pendant qu’il parlait, M. de Saligneux regardait
du coin de Toeil cet etre surprenant et phenomenal
qui preferait a tons les plaisirs de Paris le clocher
de Saligneux. Pour sa part, il aimait beaucoup la
baleine.
(c Vous etes content de votre maisonnette? de¬
manda le cure. Vous finirez par racheter.
— Je crois bien que je feral cette folie, quoique
l’idee de jean teterol
59
le prix qu’on m’en demande me paraisse un peu
fort. Dame! je suis oblige de compter. Je Grains
bien qu’on ne me prenne pour un bourgeois des
Batignolles et qu’on ne veuille me raneonner. »
M. de Saligneux trouvait que I’entretien avait
assez dure.
« Monsieur TMerol, dit-il d’un ton courtois et
presque paternel, si je puis vous servir a quelque
chose, confiez-moi vos interets; je serai charme
de vous etre utile.
— Mille graces, monsieur le baron, » s’ecria
M. Teterol en s’aneantissant.
Le baron craignit d’etre pris au mot et s’empressa
d’ajouter ;
« Ah! que je vous envie, monsieur Teterol!
Vous voila etabli a Saligneux pour le reste de vos
jours. Que ne puis-je me livrer comme vous a mes
gouts champetres! Helas! demain ou apres-demain
je dirai adieu au ciel et h la verdure. De cruelles
necessites m’obligent a partir pour Paris. En mon
absence, adressez-vous a M. Grepin, mon inteji-
dant;je lui recomrnanderai tout a Theure de se
mettre a votre disposition. Au revoir, monsieur
Teterol, a bientot. »
La-dessus il se remit en chemiii, accompagne de
I’abbe Miraud, qui lui dit :
« La, monsieur le baron, comment le trouvez-
vous?
l’ijjee dk jean TETEROL
— .le le trouve fort bien, il me fait reffet crun
bonhomine et d’un vrai philosophe des champs,
Vous devriez veiller, monsieur !e cure, a ce qu’on
ne lui vende pas trop cher sa bicoque; je serais
desole qu’on exploitat sa simplicite. Vrai, il a une
rondeur et ime naivete qui me plaisent, je lui veux
du bieii, il m’interesse. »
Le baron n'entendit pas la reponse que lui fit le
cure. 11 venait d’apercevoir traversant la route une
fraiche et jolie paysanne, qui lui parut beaucoup
plus agreable a regarder que le i)ljilosophe des
champs. Quelques minute.s apres, il quitta Tabbe
■
Miraud pour retourner a Saligneux; quand il y
ari'iva, il avait entierement oublie i’existence de
La semaine suivante, le beau et inutile Patrice
se rendait a Paris, oii il demeura tout Thiver, em-
ployant ses jours et- .ses nuits le jdus gentiment du
inonde. Il s’etait promis de retournei' ii Saligneux
d^js le premier printemps; il n’en fit rien. Le mois
de mars le trouva pres de Monaco, installe dans
une villa pleine d’oliviers, de soleil, de crocus et
d’antoones. Au commencement de juin, on put le
rencontrer a Spa. A la fin de juillet, il errait sill¬
ies bords du fiord le plus romantique de la Nor-
vege. Vers le milieu de novembre, il etait en route
pour Saint-Petersbourg, oil il passa cinq mois,
ecrivant a ceux de ses amis (jui s’etomiaient de .sa
61
L IDEE DE JEAN TETEROL
longue absence que lacapitale de toutes les Hussies
est un sejour delicieux, qu’au surplus c’est la seule
ville oil Ton n’ait pas froid en hiver et qu’il n’osait
la quitter avant le printemps, taut il avail peur
♦
des courants d’air et des fluxions de poitrine.
Les homines sont a la merci des accidents ,
et les homines d’esprit plus encore que les au-
tres. L’accident qui avail precipite le baron de Sali-
gneux hors de ses voies ordinaires et entraine cette
comete dans une orbile extravaganle passant par
Monaco, Spa, Stockholm, Christiania et Saint-Pe-
tersbourg, cet accident etait une femme du Nord,
mariee, disait-on, mais si peu que rien. Elle lui avail
fait connaitre, du inoins il en etait convaincu, les
fureurs et les delices de la grande passion. Il avail
cru rajeunir de vingt ans; il s’etait persuade que
cette femme etait la vraiefemme, la femme unique,
et qu’il aimait pour la premiere et pour la derniere
fois. G’est un genre d’iliusions auquel sont sujets
les homines d’esprit.
Cependant, au milieu de ses peregrinations aven-
tureuses et de ses transports extatiques, le baron
se rappelait par intervalleS i(u’il y avail en France
un departement de I’Ain, et dans un des cantons
de ce departement un chateau de iSaligneux, que ce
chateau etait a lui et qii’il y avail laisse un inten^
dant charge de veiller au grain. Il ecrivait a M. Gre-
pin pour le prier de lui rendre ses comptes et de
62 l’id^:e de jean teterol
Jui envoyer de Targent; il en recevait des reponses
fort courtes. M. Grepin connaissait a fond son
homme et I’aversion qu’il eprouvait pour.les lon¬
gueurs dans les lettres d’affaires. Si les siennes
avaient ete longues, elles n’auraient pas ete lues
jusqu’au bout; aussi epargnait-il son encre : le
resume succinct des faits, les chiffres essentiels,
c’etait tout. Le baron se souvenait aussi de temps
a autre qu’il etait le pere d’une charmante fille,
Jaquelle courait sa dix-huitieme ann^e et deman-
dait instamment ci quitter le couvent ou elle faisait
■I
son education, qui lui paraissait interminable. II
recevait d’elie des ^pitres pleines de bavardages,
qui ressemblaient au gazouillis d’un oiseau en
cage, impatient de prendre sa vol^e et occupy a se
battre centre ses barreaux; les pres sont si verts,
les bocages si touffus, le monde est si vaste et si
beau I A ces epitres se joignaient des missives
de la superieure du couvent. ElJe se plaignait
que Mile Claire de Saligneux etait espiegle, mali-
cieuse comme un moineau franc, effront^e comme
un petit dragon, ime vraie gamine malgre ses dix-
sept ans, qu’elle aimait trop a rire, a narguer, a
persifler son prochain, qu’elle employait souvent
les heures de classe k dessiner des caricatures ou &
faire descocottes en papier, qu’elle jouait de maU^
vais tours a ses compagnes, mettant de la poix sur
*
leur chaise, enfermant un chat dans leurs arnioires
l’idee de jean teterol
63
ou fourrant* des grenouilles vivantes dans leur lit.
Alors le baron prenait la plume et adressait a sa
fille de severes mercuriales, les plus vertes remon-
trances. II la grondait sur son incorrigible legerete,
il lui representait dans le plus beau style que la vie
est une chose tres-s6rieuse, que les hommes et les
femmes n’ont point ete mis dans ce monde pour s’y
amuser, qu’il est essentiei d’apprendre de bonne
heure a gouverner ses caprices et a regler sa vo-
lonte, que tous les plaisirs ne sont rien au prix des
joies que procurent a uii coeur bien ne I’accomplis-
sement du devoir et le t^moignage d’lme bonne
conscience. La derniere de ses lettres fut vraiment
un chef-d’oeuvre, une piece incomparable, un 'mo-
dele d’eloquence grave, nerveuse, pathetique et
foudroyante. On le croira sans peine quand on
saura qu’il I’avait ecrite assis sur un coussin aux
pieds de la magicienne qui lui avait rendu son
coeur de vingt ans, qu’elle tenait i’encrier dans sa
blanche main el qu’il s’etait fait un pupitre de deux
genoux adores. II faudrait desesperer d’un homme
qui ne trouverait pas de sublimes inspirations dans
un pareil concours de circonstances. Ce qui est
deplorable, c’est que Mile de Saligneux ne lut que
le commencement et la fin de cette lettre et qu’elle
en passa tout le milieu, qui etait la partie la plus
interessante.
Les plus longs voyages et les plus douces erreurs
64
l’idee de jean teteuol
ont leur terine marque par le destin. On se separa.
Lequel des deux se degrisa avant Fautre'? elle ou
lui? Le fait est qu’au printeiups de I’aii 1873 le
baron reprenait Je cheniin de Saligneux, d’un air
moins triomphal qu'ii n’eii etait parti. Les departs et
ies retours, toute la vie est la. Qui n’a vu rentrer
h
au logis Fun de ces chiens qui, apres s’etre livres
pendant huit jours de vagabondage ertrene a tons
ies entraiiiements d’un cceur trop sensible, rega-
gnent un matin leur chenil crottes jusqu’a Fechine,
Foreille basse, le poil delVise, revelant par les lan-
gueurs de leur regard eteint les funestes effets des
passions orageuses? Le baron n’etait point crotte,
mais il semblait las, il avait quelques plis sur le
front et comme une reverie dans les yeux, et Dieu
sait que jusqiFalors ses yeux n’avaient jamais r^ve.
Get homme d’esprit, rendu au calme de ses re¬
flexions, venait de calculer tout ce que lui avait
coLite son erreur, et les erreurs sont tres-couteuses
pour les gens d’esprit: ils mettent a leur service
tout ce qu’ils ont d’ingenieux et d’inventif dans la
cervelle. A mesure que le baron approchait de sa
destination, il devenait plus pensif; il prevoyait
qu’aux reproches de sa conscience allaient se
joindre ceux de son intendant.
p
M. Grepin etait venu Fattendre a Amberieux, sta¬
tion duchemin de ferd’ou Fon pent gagnerpar une
bonne route le chateau de Saligneux .sans passer
65
l’iDEE L)E jean tetehol
par le village, et le baron lenait ce jour-la a ne
le point traverser; il voulait rentrer cliez lui sans
tambour ni trompelte. Le soleil venait de se.lever ;
il n’avait pris aucun plaisir a conternpler Taurore,
ses cheveux Ijlonds et ses doigts de rose. 11 en cut
encore moins a decouvrir de loin sur le quai de la
gare son intendant, dont la petite tete chauve et
pointue lui parut prosaique coniine un reglstre,
insipide comme un bareme, aussi deplaisante
qii'un inventaire, aussi lugubre qu’un remords.
llelas! e'en etait lait; il etait sort! du sejour des
illusions enchanteresses, il se retrouvait dans le
triste monde des realites et des Crepins.
On inonta en voiture et on roula <{aelquc temps
sans mot dire. Blotti dans son coin, M. Crepin
exarninait a la derobee M. de Saligneux avec des
yeux de commissaire-priseLir ; il cherebait a cons-
tater les avaries, le dechet. Tout a coup, il s’ecria
dTin air narquois :
(f Vraiment, monsieur le baron, Je comnienQais a
craindre que nous n’eussions jamais le bonheur de
vous revoir.
Kn sa (jualite d’bomme necessaire, Crepin
avait son franc parlei’ a^■ec le liaron. 11 connaissait
ses faiblesses, ses miseres, et, bien »j[u’il aimut
inieux en proliter que de s’en plaindre, il ne lais-
sait pas de lui adresser (iuelquelois des represen¬
tations fourrees d’un pen de malice et d’ironie.
5
1
I*
l’idee de jean teterol
(i6
Gependant il iie se permettait jamais d’etre nar-
quois ; il I’etait en ce moment, et M. de Saligneux,
tres-sensible aux nuances, s'eii avisa.
« On a beau faire, mon cher Crepin, repondit-il
d’un ton degage, on finit toujours par se revoir;
mais je suis charme que mon absence vous ait
paru longue, J’ai voulu tater de la cliasse a Tours.
Et puis, je crois vous I’avoir ecrit, la Russie est le
seul pays du monde oti Ton s’ejitend a se garer du
Iroid, le seul pays oil Ton trouve des portes et des
fenetres qui ferment. Quand on a commence
Tliiver a Saint-Petersbourg, ii taut Ty passer jus-
qu’au bout, sous peiiie d’attruper un refroidisse-
meiit.
— 01^! .monsieur le baron, repartit Tintendant,
ce iTest pas a vous que les rhumatismes oseraient
s’attaquer.
— Sans doLite, sans doute, murmura M. de Sali¬
gneux en promenant la main sur son genou
gauche, oil il eprouvait depuis quelques semaines
un fourmilleme’nt desagrcable, dont il souffrail sur-
tout en se mettant an lit. Mais c’est assez paiier
de moi. Que s’est-il passe ii Saligneux pendant
mon absence
— Mes letti’es out du vous l’appi*endre.
—' Elies (Haicnt terriblemeiit courtes, vos leltres.
— Si elles avaieul etc jdus longues, les auriez-
vous luesV » demanda cii ricanaiit M. Crepin.
L’IDEE JtE JEAN TETEROL
67
Le baron le regarda d’liri air etonne.
« Mettez-nioi au fait, reprit-il sechement.
— Eh! moil Dieu, je ii’ai guore que des nou-
•p
velles desagreal;)les a vous doniier. II s’est fait
depuis pen bieii du changement dans le pays...
plus que du cliangemeiit, c’est uiie revolution.
— Peste!.. rnais parJez done, je suis infiniment
CLirieux de vous entendre.
— Etirabord, les moulins... vous en souvient-
il encore des moulins'? Ruses les moulins, mon¬
sieur le baron. L’entreprise a ete mise en faillite.
Les batiinenls, les terrains, les cliamps de fro-
ment et de seigle, tout a ^te rachete a has prix.
— Oh! bien, ce n’est pas la une raison pour
mettre im crepe a mon chapeau. Taut pis pour les
commanditaires; le ciel soil lone, nous n’eii
soinmes pas. Qu’il y ait un moiilin de plus ou
de moins dans le monde, que nous importe'?
— En.suite, M. Guibert... vous savez, ce gros
rentiei’ lyoimais,' qui vous avail achetc dans le
temps line trentaine d’hectares, oii il .s’etait con-
struit im joli pavilion... M. Guibert s’est decide a
tout vend re.
— Pour quel motif
— Vous n’ignorez pas qu’il avait perdu un de
ses enfants, mort de la rougeole. II a ete deux ans
sans revenii*. Ge qui I’a rlegoute Unit a fait, eVst un
bruit qui a couru. On pretendait qne les moulins
()8
L IDEE DE JEAN TETEROL
seraient remplaces par line fabrique de produits
chiniiques, qui empesterait tout le pays a deux
iieues a la ronde. Le bruit etait faux, mais iJ v
f 41
a cru.
— G’est facheux pour lui. Quant a moi, je me
passerai du voisinage de M. Guibert. 11 est des
mallieurs, monsieur Grepin, qu’il faut tacher de
prendre avec une douce phiiosopliie.
— Enfin, monsieur le baron, la rage de vendre
avant sevi dans loute la commune comme une
cl
epidemic, tons les paysans qui autrefois vous
avaient acliete un lopin de terre s’en sont defaits.
— Si ce sont la les catastrophes que vous aviez
a m^annoncer!... Mais quittez done votre figure
d’enterrement, mon cher Grepin. Que ce soient
Baptiste ou Mathurin, Lucas ou Gervais qui culti-
vent des terres qui ne sont plus a moi, je vous Je
demande un peu, qu’est-ce que ca peut me faire? »
M. Grepin se tut un instant; puis d’un ton grave
et solennel :
« Monsieur le baron, reprit-ll, en quoi consistait
la politique de Henri IV 7 II desirait que la France
demeurat entouree de petits Etats. Ce roi de genie
avait compris que, si jamais ces petits Etats etaient
englobes dans un grand empire, la France serait
diminuee, n’y perdit-elle pas un pouce de terrain.
Autrefois Saligneux etait environne dc petites prin-
cipautes, de petits duches et de petits nids a
l’ider de jean teterol
09
vilains; Tunite s'est faite, vous avez desormais
pour voisin un grand empire, et je me permets
de trouver que cela vous diminue, monsieur le
baron. »
*
Ces derniei's mots produisirent beaucoup d’effet.
La figure de M. de Saligneux se rernbrunit. II etait
reste jusqu’alors a demi couche, ses deux jambes
allongees sur le devant de la voiture. II les ramena
vivement a lui et sc mit sur son scant, comme si,
se trouvant diminue, il avail rougi d’occuper tant
d’espace.
« Ainsi done, s’ecria-t-il, e’est im seul et meme
acquereur qui s'est permis d’acheter toutes les
terres alienees, constituant a pen pres !a moitie du
domaine de Saligneux! Geci est regrettable, j'en
conviens. Vraiment, monsieur Crepin, votre zele
s’est laisse 'prendre en faute. II me parait que
vous avez manque de vigilance et de savoir-faire.
A tout le moins il etait de votre devoir de m’avertir.
— Oh ! oh ! e*est un liomrne tres-fort que celui
que vous avez le deplaisir d’avoir aujourd’hui
pour voisin. Il a conduit sa vaste operation dans
le plus grand mystere, en mettant en campagne
des agents officieux et discrets. Ce diable d’horame
salt ce qu’il veut, il a selon les occasions le talent
de se taire ou de parler, grand politique qui voit
coLirir le vent et prend cliacun parson faible. S’il
avait laisse transpirer ses desseins, on lui aurait
L’inEK DE JEAN TETEROE
70
*
lait des prix exorbitants; gros et petits vendeurs,
tout le monde a ete mis daus la nasse, et les plus
recalcitrants out fini par se rendre. Je le crOis
enormement riche, ce gaillard; il a des arguments
soanants tout a fait decisrfs, et quand il s'est mis
line idee en tete, coute que coCite, il ae recule
devant rien. Pour ma part, j’etais a mille lieues de
me douter de ses intentions, et en conscience je
n’ai pu voLis avertir, Apres tout, quand je vous
aurais averti, qu’en serait-il de plus?
— Permettez, nous aurions pu raclieter quelques
morceaux de terre.
— Avec quel argent? Avec le mien? » demaiida
insolemment M. Grepin.
Le baron sentit que les mains lui demangeaient,
il grillait d’envie de souffleter son intendant; mais
en cet instant il apercut entre deux massifs de ver¬
dure les tourelles de son cliateau, et il lui parut
que ces tourelles haussaient le cou cornme pour le
regarder venir etqu’elles lui criaient :
€ D’ou sors-tu done, maltre fou? II y a dix-huit
inois que nous ne t’avons vu. »
Il lit un retour sur lui-meme et se dit :
« Elies out raison ; pourquoi suis-je alle courir
si loin? ))
ft Et quel est cet impoitant personnage, ce fon-
dateur d’empire que n’avait pas prevu Henri IV?
demanda-t“il d’nn ton plus calme.
71
L’IDEE rjE JEAN TETEROL
— Un homme de rien qui est devenu quelque
chose. II a eu, pretend-il, Thonneur de vous etre
presente par I’abbe Miraud peu de jours avant
votre depart. II se nomine M. Jean Teterol, et
dans tout le canton on ne parle plus que de
lui. »
M, de Saligneiix fit un plongeon dans les.profon^
deurs de sa memolre; il parvint a y repecher un
nom et un visage. 11 se ressouvint distinctement
d’un ermite, d"uii philosophe des champs, qui habi-
lait une maisonnette qu’il revait d’acheter pour y
linir ses jours.
« II y a des philosoplies qui font des dupes, »
pen.sa-t-il.
La voiture roulait le long d’une avenue sablee;
elle deboucha bientot dans une coiir et s arr^ta de^
vant une inarqui.se.
« Helas! monsieur le baron, vous .n etes pas
ail bout de vos etonnements, reprit I’inipitoyable
M. Crepin en mettant pied a lerre. II en est un
surtout que jo nc puis vous epargner. »
A ces mots, contournant I’un des angles du cha-
teau, il se dirigea, suivi du baron, vers la terrasse,
et, arrive la, il lui montra du doigt quelque chose
(|ui ne devait pas etre agreable avoir, cai' M. de
Saligneiix, apres avoir regarde ce qu’il lui mou'
trait, poussa une exclamation douloureuse et resta
comme petrilie.
i
I
l'idee de jean teterol
(C Quest -ce done cfue cette afTreuse bcitisse?
s’ecria-t-il apres uii silence.
— G’est la Maison-Blanclie.
. —* Ft qu’est-ce ffue la Maison-BIanche
— G’est la maison que s’est construite ce con-
qu^rant, ce fondateur d’empire que Henri IV n'avait
pas prevu. II ne Thabite pas encore, il n’y a
d’acheves que les gros miirs et la toiture. II s’est
loge provisoireinent dans Ic pavilion du Lyonnais ;
mais il a toute une armee d’ouvriers, et, du train
dont il y va, on assure qii’avant un an il pendra la
cremaillere. »
Accote contro une colline, le cliatoau de Sali-
gvieux, nous Tavons dit, cominandait uii petit
vallon, que terminait une soile de goulet ou de
perUiis, par oii s’ecoulait le ruisseau. Il semblait
que cette etroite ouverture eut ete nu^nagee tout
expres pour procurer aiix regards des habitants
du manoir une jolie eebappee sur la plaine, sur le
cours de I’Ain, sur des collines dentelees qui
$
I
fuyaient ii bhorizon. Ge payage avait disparu. De
la terrasse, on n’apercevait plus que le lit encaisse
de la riviere, et a main droite un enorme pate de
moellons, haut de quatre etages, accompagne de
batiments de dependance et de murs de cloture
qui acbevaient de boucher hermetiquement la
vue.
<j On nous a mures, » soupira M, de Saligneux
l’idee de jean teterql
l’idee de jean teterql 73
Puis, se frappant le front, U se retourna vive-
ment vers M, Crepin.
« Un instant, lui dit-il. J’obligerai votre M. Te-
terol a demenager. Cette piece de terre oil il a
juge a propos d’installer sa caserne on son per-
choir, je Fai vendue a la condition expresse qu’on
n’y batirait jamais. Voila une clause que vous ne
pouviez ignorer, niaitre Crepin.
— Ge que je n’ignore pas non plus, c’est que
Teterol a racbete au prix de 20,000 francs cette
scrv
— Et vous V avez consenti ?
— Veuiilez recueillir vos souvenir's, monsieur le
baron. Jo vous ai ecrit a ce sujet il y a onze mois.
Vous rn’avez repondu : Tsous vorrons. Et vous
avez ajoute en
20,000 francs sont
post-scriptum ;
5 il prendre
C est tout vu ,
,1’ai la lettre, je
vous la monti'erai. »
Dans retoiu'dissement que lui causait le tour-
billon de ses pen sees et de ses plaisirs, M. de Sali-
gneux avait ecrit cette malencontreuse apostille,
sans se donner la peine d’en peser les conse¬
quences. Il se serait volontiers administre dix
grands coups de cravache, plus volontiers encore
il en eut sangle vingt au drole qui n’avait eu garde
de lui expliquer nettement de quoi il s’agissait. Il
le regarda dans les yeux, il crut y decouvrir que
rbonnete M. Crepin avait eu des intelligences
74
I^’lDEE DE JEAN TETEROL
secretes et non gratuites avec I’ennemi. II resolut
de se debarrasser sans retard d\in honime qiii tout
a ]a fois ]e trompait, le volait et lui faisait de la
morale. Ge genre de cumul lui parut indecent.
« J’en siiis pour ce que j’ai dit, monsieur Grepin,
reprit-il. Decidement vos lettres et vos explica¬
tions etaieiit tro[) courtes.
— Est“Ce ma faute, repliqua i'autre avec arro¬
gance, si les explications trop longues vous deplai-
sent ?
— Monsieur Grepin, si j’avuis besoin d’un hoinme
qui s’occupat uniquement de m'etre agreable et de
faire tout ce qui me plait, cet homme est tout
trouve, le voici, s’ecria M. de Saligneux en se
frappant la poitrine. J’ai besoin au contraire d’avoir
aupres de moi iin honnete conseiller qui m’encou-
rage a faire quelquefois ce qui me deplait. Vous
n’etes pas cet Ijomine-la, et je me vois contraint
bien a regret de me priver de votre precieuse
societe. »
M. Gi epin saisit la balle au bond, il en etait arrive
a scs fins. Pendant les dix annees quil venait de
passer a Saligneux, il avail grappille, fait sa main et
mis en surete ses petits profits illicites. La somme
etait rondelette; peut-etre M, Teterol Pavait-il
completee. Desormais son plus cher dt%ir etait de
se voir remercier par le baron ct de s’en aller a
Bourg pour y perfectionner ses jobs talents en
I
L IDEE DE JEAN TETEROL
R)
fondant line agence d’affaires. A quoi bou rester ii
Saligneux? La poule etait devenUe trop maigre,
et M. Crepin n’aimait a plumer que les poules
grasses.
II se redres.sa et repondit d’uii ton sardoniifue :
« A votre aise, monsieur le Ijaron. Puisque vous
etes las de mes boos et loyaii.x services, ce soir
menie j’aurai quitte votre rnaison ; aussi bieu n’est-
il pas prouve qu’elle soit encoi’e a vous pour long-
temps. Monsieur TeLerol est aujourd’liLu le pro-
prietaire de la moitie de votre domaine, il ii’aura
]jas de repos avant d’avoir le reste. II a jure,
-p
assure-t-on, qu’un jour !e chateau do vos peres
serait a liii. Tene/:-vous bien, vous avez afiaire a
foi te partie.
— Vous prenez trop a comr mes intei’ets, mon¬
sieur Crepin, lui repartit M. de Saligneux. Ras-
surez-vous-; il faut ([ue M. Teterol s’y resigne,
j’entends mourir dans le cliateau de mes peres. »
Lc soir de ce meme jour, avant son diner, M. de
Salignenx fit le tour de son domaine. II descendit
jusqu’aux bords de la Limourde, .et s’assit dans
riierbe, pres d’un petit ])ont, pour regarder couler
Teau, tout en meditant sur la politique de Henri IV
et sur les verites utiles qu’on'peut recueillir parfois
de la bouclie d’uu drule. En cet endroit, la riviere
formait la liinite entrc ce qui lui restait de ses
Etats hereditaires et ce nouvel empire qui etait
venii en une nuit comme un champignon.
II detacha bientot ses yeux des roseaux de la
Limourde pour les promener sur les champs plan-
tureux, sur les bois bien amenages et en plein
rapport, dont un philosojdie avait fait sa proie pen-
■
dant qu’un f'ou courait le monde. En contemplant .
ces bois et ces champs, il passa’en revue toutes
les erreurs de sajeunesse; ce defile n’etait pas
sans charme, et il se melait un sourire a la reverie
L IDEE IJE JEAN TETEUOL
/ i
du baron. II avisa d’abord uiie vigne vendue i)ar
lui bieii des annees auparavant pour payer les
dettes d\ine jolie blonde, qu’il apergut tres-dis-
tinctement, elle, son lire etincelaut et ses cheveux
d’or. Dieu, qu’ils etaient beaux, quand ils etaient
defaits! Et comme cette femme etait amusante,
pleine d’inventions etranges, surtout dans la gaite
fumeuse d’un souper! Derriere la vigne etait une
prairie plantee do beaux chataigniers; il crut voir
onduler parmi leurs branches tortues un cou de
cygne, autour duquel il avait passe jadis un collier
de peiies. Ces peiies etaient fines, de la plus belle
eau, et c’est peut-etrc pourquoi la prairie et les
chataigniers n’etaient plus a lui. Plus loin s’eten-
I
dait un vaste champ dont la terre fraichenient
reinuee exhalait une vapeur qidempourprait le
soleil a son declin. A travel’s les sillons gras et lui-
sants, il vit courir un maillot rose et deux petits
pieds delicieux, bien cambres, legers comme les
ailes du zephyr. G’etaient les pieds d'une danseuse
celebre qu’il avait eu rimprudence d’aimer et <]ui
s’entendait a faire danscr non-seulernent ses ecus,
mais ceux des autres. Plus loin encore, dans les
profondeurs mysterieuscs dime clienaie ou chan-
tait le coucoii, lui apparurent deux epaules nues,
eblouissantes, incomparables. Elies appartenaient
*
a une femme du monde, dont la conquete Tavait
jete dans de grands enibarras d’argent; car cette
I
■( t
% J
I .
• 1 :
' ^
f •
r
i
> V
I J? •
' <'
»
1
*1
I
• I
I
p
V
t.
' A
78
L IDKE DE JEAN TETEROL
femme avait beaucoiip de scriipules, et elle les
vendait en detail et fort cher. Aussi la chenaie
n’etait plus a lui; mais apres tout il ne regrettait
rien. II se souvenait qu’im soir, comme sa patience
coramen^ait a se desesperer et qidil parlait tout
unimeut de se bruler la cervelle, on lui avait dit
d'une voix eniue : Revenez demain ! et que le len-
demain, 5 fdvriei* 18(38, a 1’instant meme oii I’hor-
loge de Sainte-Glotilde achevait de sooner ininuit,..
Tout a coup, le derni-soiirire qui se jouait sur ses
levres s’evanouit, et les ombres legei'es et fremis-
santes, les aimables fantomes qu’il avait evo(|ues,
disparurent en un din d’ceil. A ses regards venaient
de s’olfrir de grands murs d’une blancheur criarde,
bde, desobligeante, irritaiite, aussi liauts que
blancs, aussi larges que liauts. II y avait dans ces
murailles toutes neuves et dans la toiture dont
dies etaient coiffees quelque chose d’odieu.x et
d’insolent. Klles avaient i’air de s’etaler, de se
pavaner, de se carrer, de faire le gros dos; dies
s’appliquaient visiblement a prendre autant de
place qu’il leui' etait [lossible et a iTen laisser ii
personne, comme ces butors ({ui au spectacle sc
font im plaisir de meitre a la gene leurs voisins et
de les emp^clier de rien voir. II parut au baron
de Saligneux que la maison ou la caserne de
M. Teterol avait un visage, et que ce visage appe-
lait les soul'llets.
l’idee de jean teterol
70
Ell se livrant ii ses peiisees chagrines, il cares-
sait sa barbe ; Tavaiit ramenee a la hauteur de ses
3 iJ
yeux, ii s’avisa d’y decouvrir iin long fil argeiite.
Oui, c’etait iin pod blauc, ]e premier; il I’arracha
ft
Ijien vite, inais le coup etait porte, il en eprouva
comme im saisissenient, et il lit eii dix minutes
plus de reflexioiis qidil n’en avait fait dans toute
sa vie. Il avait eu im gi’and oncle qui, ai>i'es avoir
mange son bien, avait fmi ses jours dans Inhabit
d\in ti'appiste; il lit, lui aussi, le \'oyage de la
Trappe, il en rapporta un ca3ur humilie et contril.
Il se donna la discipline, il causa aA-ec sa con¬
science, qui lui dit decruelles verites ; il lui promit
solennellement de s’amender, de contraindi'e ses
gouts, son liuineur, de t'enoncer a Satan et a ses
oeuvres. II resolut de ne plus quitter Saligneiix,
de se claffuemurer dans sa tliebaide, d’y vivre
d’epargue, de regime et des fruits de son jardin,
de devenir son ])ropre intendant, s’appliquant a
sauvegarder les restes de son patrirnoine, lacon-
nant ses terres et reglant lui-intune ses comptes
avec ses fermiers. Sa sojur, la comtesse de .! nines,
etait veuve dejHiis pen, et vivait seule, ayant poin‘
Ills un marin. Elle avait souvent reproche an baron
sans menagement ses desordi’es et ses ilissipa-
tions; elle detestait les viveiirs, et elle etait payee
pour cela; elle avait du engager une j)artie de sa
dot aux creanciers de sun niari, car c’etait le sort
80
l’idee de jean teterol
des baljgneux de manger on d etre manges. Le
baron goutait mediocrement sa societe, son carac-
tere entier, epineux et reveche. II ne laissa pas
de decider qu’il Ja i)rendrait aupres de lui, qidelle
apporterait a Saligneux sa sagesse morose ct se's
modestes revenus, qu’elle servirait de gouver-
nanle a Claire, qu’il etait bieti temps de retirer
du convent, et qu’elle lui enseignerait toutes Jes
vertus severes qui conviennent aux filles sans dot.
Bref, il lit le serment que dorenavant il menerait
la vie reglee, iri'eprochable d’un honnete gentil-
homnie cainpagnard, d’un gentleman farmer, d’un
sage et d’un bon pere de famille. Il le jura par
tons ses creanciers; il le jura par les cheveux
llottants d’uiie jolie blonde et par deux petits pieds
dont les pirouettes lui avaient fait tourner la tete;
il le jura encore i)ar un champ de bJe, par une
prairie plantee de cliataigniers, par une chenaie,
et surtout par les gros murs de Jean Teterol
et par ses murs de refend, sans oublier ses murs
de terrasse, ses rnurs de soutenement, ses murs
de cldture, ni les murailles en briques rouges
de ses granges et de ses etables. Jamais serment
ne fut plus soleimel, et jamais on ne prit taut de
moellons a ternoin,
■k
Pendant que M, de Saligneux faisait I’exainen
de sa conscience, M. Teterol faisait une fois de
plus Texamen de son bonheur, qu’il aimait a
L IDEE DK JEAN TETEROL
81
passer en revue. Suivant sou liabitude journaliere,
il venait cVeiitreprendre une grande tournee d’ins-
pection dans toute retendue de ses proprietes. II
allait, son baton de houx a la main, la tete bien
droite, tantot clignant de I’oeil, tantot souriant du
bout du nez - donnant son attention a toutes
7 I
choses, a ses chemins comme a ses rigoles, a ses
engrais comme ses cbarrois. II s’assurait qiie
ses arbres fruitiers se portaient bien et que ses
vignes passeraient fleur sans cooler; il demandait
a ses fermiers des nouvelles de leur dernier
veau ou leur enseignait des recettes pour com-
battre la nielle et la cuscute; il sernoncait d’un
ton goguenard ou colere ses ouvilers de cam-
pagne occupes a essarter une friche. De temps a
autre, il s’interrompait dans ses harangues pour
respirer a pleins poumons im air qui etait a lui et
lui paraissait delicieux, ou pour regarder le soleil
qui etait aussi a lui et auquel il reprochait de se
coucher trop tot; ou bien il se baissait pour ra-
masser une grosse motte de teri'e, qu’il petrissait
dans ses mains, quMl reduisait en grumeaux, qu’il
emiettait amoureusenient, en la couvant des yeux,
en lui parlant, en la humant, et peu s’en fallait
qu’il lie la mangeat. La terre etait sa danseuse,
la terre etait sa femme du monde, et il adorait
sa maitresse, mais il la foisait obeir, il ne fallait
pas qu’elle bronchat devant lui.
6
'U' :
rj,
I I
' J
-1 I
f * *
I • i
»
I
• I
» V
* '
■ .«
m-. ^
i
♦
t
r t
f"
f % *
> .
I
I
4i
t;
! ?
' ^
i
f
82
L IDKE DE JEAN TETEllOL
- . •
' t"'
II ii’est pas dans ce nionde de felicite parfaite.
M- Teterol avait pousse sa promenade jusrjidaux
bords de la Limourde, dont il remonta le cours
jiisqu^i ce (ju’il fid arrete par une palissade a claire-
voie servant de cloture a ime carriere de sable.
Cette palissade avait le don de Tirriter, et cette
carriere de sable avait le grand tort de ne pas Ini
appartenir, Quoiqu’il possediU une ferine tout en-
tiere sur la rive gauclie du ruisseaUj il ne pouvait
pardonner a M. de Saligneux d’avoir conserve sur
la rive droite quelques polices de terrain. La sa-
bliere empietait sur lui^ Liisait enclave dans Tun de
ses champs; elle s’y avancait connne un coin, elle
deformait son domaine. Il s’‘etait [jromis qu’un jour
ou I’autre elle tomberait dans ses mains; en atten¬
dant, il laregardait *des rnemes yeux que les rois de
Prusse contemplaient jadis le Hanovre; ainsi que
les rois de Prusse, il tenait beaucoup an grand
prillcipe de la continuite des territoires. Nous
I’avons dit, il avait ses candeurs, comme en out
les homines vraiment forts. Pour eive fort, il feiut
etre convaincu, et, pour avoir des convictions, il
faut ^tre un pen nai'f. M. Teterol etait sincerement
et naivement convaincu qu’il avait des droits sur
cette sabliere, qu’en la gardant M. de Saligneux
usait envers lui d’un mauvais procMe, que Me
baron attentait a sa projiriete, que le baroii etait
I’envahisseur et Jean Teterol Tenvahi.
I .
Vo *
i '
I
l’idee de jean teterol
83
II contourna la palissade d’un air bourru, en.
frottant Si grand bruit le bout de sa canne centre le
grillage et en grognant tout bas comme un chien
f<icbe.
« Quand done cet homme cessera-t-il d’avoir un
pied chez moi? y> pensait-il.
II venait d’arriver pres d'un petit pont de pierre
d’une seule arche, qui, enjambant sans trop d’ef-
fort les eaux verdatres de la Limourde, mettait en
communication le pare du baron et sa carriere.
Ayant tourne les yeux a droite, il apercut M. de
Saligneux. A I’approche de Tennemi, celui-ci s’etait
leve.
M. Teterol s’empressa de se decouvrir et s'ecria :
« Mais vraiment e’est voiis, monsieur le baron?
Je suis trop heureux d’avoir le plaisir et rhonneur
de vous revoir.
— L’honiieur et le plaisir sont pour moi, repondit
M. de Saligneux en lui faisant un saint un peu
court. Je suis enchante, monsieur Teterol, de vous
retrouver bien portant. Vous avez prospere en mon
absence.
— Eh! mon Dieu, tant bien que mal nous avons
vivote.
— Plutot bien que mal. Peste! j’en apprends de
belles sur votre compte. Pendant ces dix-huit mois,
VOS ambitions se sont beaucoup accrues, et votre
ermitage s’est prodigieusement agrandi!
84
l’idee de jean t^terol
— Ne m’en parlez pas, monsieur le j)aron, repartit
modestement M. "feterol. J’ai fait une folie, dontje
me repens tons Jes jours. Que voulez-vous? Dieu
sait qu'iine maisonnette et un jardin m’auraient
suffi. Les occasions se sont presentees, et me voila
fort embarrasse de toute la terre que je me suis
raise sur les bras.
— G’est ce que disent tous les annexionnistes. Ils
sont toujours embarrasses de ce qu’ils prennent, ils
#
ne savent qu’en faire, mais ils n’ont garde de s'en
defaire. Monsieur Teterol, je vous tenais jadis pour
un philosophe; si j’en croistout ce qu’on meraconte,
A^oiis etes un grand politique.
— Ne vous nioquez done pas de moi, monsieur
le baron. La politique! oh! ce n’est pas mon alTaire,
la politique- .le n’y ai jamais vu goutte; e’est beau-
coup trop complique pour un bonbomme coinine
moi. »
En parlant ainsi, M. Teterol avait fait quelques
pas en avant; M. de Saligneux en fit aussi, et les
deux hornmes serejoignirent au milieu du pont. Ils
se turent un instant, ils se regardaient. M. Teterol
constatait que le )3aron avait lesyeux battus, cernes
de noir, et les joues un pen creuses.
c( Ge pauvre gargon! pensait-il; le voila bien
entame, il ii’y en a plus que pour une bouchee. »
De son cote, M. de Saligneux s’etonnait d’avoir
jamais pu prendre pour un philosophe le petit
L IIJEE DE JEAiV TETEHOI.
85
homnie trapu ijuMl avait dcvant lui. II contemplait
avec une adrnirat’ioi^ melangee d’inquietude scs
soLircils enormes, un grand pli vertical qui lui tra-
versait le front, ses yeux gris ou sc revelait une
volonte endiablee, son sourire inatois et ses trente-
deux dents adinirableinent conservees, pointucs
comme cedes d’un requin, beaucoup moins agrea-
bles a regarder (pie cedes d’une petite darnc et tout
aussi meurtrieres.
(( Bah! j’en appellerai, se dit-d.
— Je vous le dernande un pen, monsieur le baron,
a quoi me servirait-elle, la politique? reprit M. Te-
terol en revenant a son raisonnement, car il retour-
nait volontiers a ses moutons, qui etaient ([ueiipie-
fois des renards. Je suis un liomme tout roiid, et je
n’aime cpie les gens qui sont ronds comme moi. II
taut laisser les linasseries a ceux (ini convoitent le
bien d’autrni; je me suis toujours content(3 do ce
quej’avals, moi. Eh! bon J)ieu, il me taut si pen de
chose pour etre heureux. Et puis je suis avaiit tout
un homme de paix; j’ai horreur des chicanes, des
proces, des pointilleries, des discussions; ce qui
m’a fait besiter ii devenir propri(3taire, e’est le pro-
verbe ; Qui terre a, guerre a. Si je devais avoir la
guerre avec qui quo ce soit, j’aurais biejitut fait de
vendre rria maison, de laisser a d’autres le soin de
ramer mes pois et mes haricots; j’aimerais rnieux
les acheter au marcbe. Oh! la paix, e’est le premier
86
l’iuee de jean teterol
des biens, et j’eiitends vivre en bonne harmonie
avec tout le monde; dusse-je pour cela faire tort a
mes interets, je croirais encore avoir fait un bon
marche. Aussi pourquoi suis-je venu planter ma
tente sur les bords de la Limourde? C’est que
j’etais sur d'y avoir un bon voisin, aussi accommo-
dant, aussi pacifique que moi, avec qui je n’aurais
jamais une parole plus haute que I’autre. Le mal-
heur, c’esL qu’il s’absente quelquefois, mon voisin.
— Vous etes mille fois trop bon, monsieur T^te-
rol. Apprenez que je ne vous ferai plus le chagrin
de m’eloigner des bords verdoyants de la Limourde.
J’ai forme la ferine resolution de ne plus quitter
Saligneux, de m’y etablir a perpetuite. Je suis
comme vous tout a fait degoute de Paris, et comme
vousje veuxtater desplaisirs champetres. llejouis-
sez-vous, votre voisin ne s'absentera plus. »
M. Teterol,regardait le baron du coin de Poeil, en
se demandant s’il eta it serieux. 11 se rassura bien
vite, et il lui dit inpeito :
(( Mon bel ami, je ne crois pas a tes plans de re¬
forme; tu mourras dans la peau dTm fou. »
Puis il s’ecria :
<( SaveZ'Vous, monsieur le baron, qu’il est peut-
etre imprudent a nous de resler tons les deux au
milieu de ce pont? Je suis un pen lourd, mot, et lui
n’est guere solide.
En verite? demanda M.
de Saligneux.
l’idee de jean teterol 87
— G’est Lin miracle cjue la Limourde ne Tail pas
encore emporte, et je n’y vois jamais passer un
tombereau de sable sans craindre un malheur. »
La-dessus, il lui demontra sayamment que son
pout ne tenait ni a fer ni a clou, quMl s’en allait,
qidil ne pouvait etre question de le reparer, qu7l
fallait le refaire entierement, et quMI lui en coiite-
rait cher.
« S’il le faut, nous le referons, repondit M- de
Saligneux.
— A vrai dire, peul-6tre y aurait-ii une autre
solution.
— I^aquelle'?
— Tenez-vous beaucoup a cette mediante sa¬
il Here 7
— Beaucoup, mon cher monsieur. All! par exem-
ple, je ne saurais pas vous dire pourquoi. C’est pro-
bablernent I’eiret de certains souvenirs.,. Ils out tant
■«
de iirix les souvenirs!.Le fait est que cette sabliere
me plait infiniment.
— Voila un gout singuHer, monsieur le liaroii.
Tout il riieure, par je ne sais quel hasard, je m’amu-
sais il le regarder, votre sable. 11 est un peu ter-
reux. On ne pouri’ait pas s’en servir pour faire du
mortier.
— Aussi ii’en fais-je pas du mortier. ilon sable
me sert tout simplement ii sabler mes allees,
— Vilaine couleur! reprit M. Teterol. Un jaune
88
LIufiE DE JEAN TETEKOL
»
tiraiit SLir le vert! J’en aurais de bien meilleur a
vous offrir, et jc vous le cederais a bon compte.
Vous m’en donnerez le prix qu’il vous plaira.
— Que vous etes obligeant, monsieur Teterol!
Grace a vous, je n’aurai pas I’ennui de rebatir mon
pont qui s’en va. Toutefois je me fais une conscience
de vous vendre une carriere de sable terreux, d\in
jaune tirant sur le vert.
— Ce ii'est pas (pie j’y tienne. Groyez bien que,
si elle etait de Tautre cote de I’eau, je n’irais pasl’y
chercher; mais comme elle est chez nioi...
— Chez vous? Je la croyais chez elle. Ah! je vous
cornprends, vous avez I’oeil geometrique et peut-
etre quclque gout pour la theorie des frontieres
naturelles. Vous n’etes pas le seul : de tres-habiles
geometres sent en train de refaire aujourd'hui la
carte de FEurope, et les sablieres voient beau jeu.
— L'idce n’cst pas do moi, s’ecria M. Teterol en
s’inclinant d’un air modeste. Un jour que je causais
avec cet excellent M. Crepin, votre intendant, il me
proposa... il me fit esperer... il m’adomie sa parole...
— Apprenez, monsieur Teterol, interrompit le
baron, que cet excellent M. Crepin n’est plus mon
intendant et que sa parole, qui ne vaut pas cher,
n’engage que lui. C’est egal, votre proposition me-
rite qu’oii y relli^cliisse, j’y rellechirai, et il est pos¬
sible que pour Famour de la geometrie... Je serais
si charme de vous etre agr(3able...
L IDEE DE JEAN TETEUUL
Sans vous ctrc desagreable ii voiis-meme,
monsieur le baron.
— Eh! oui, mon chcr voisin, un bon marche fait
toujours deux heureuXj et ce serait uii plaisir pour
moi d’inaugurer ainsi nos relations de bon voisi-
nage, auxquelles j’attache le plus grand prix... Mais
j'entends la cloche de mon diner qui m’appelle. Au
revoir, monsieur Teterol. y>
La-dessus, les deux bons voisins se saluerent et
_se quitterent, enchantes run de I’antre.
« Le poisson a mordu tout de suite, la sabliere
est a moi, pensait M. TeteroL
— Ah! mon bonhomme, disait a demi-voix M. de
Saligneux, tu convoites ma carriere, et tu pousses
de gros soupirs devant la palissade qui la garde,
coinme un amoureux espagnol devant la grille qui
lui derobe sa belle! A merveille, je sais par oil te
tenir, et je me donnerai le plaisir de te taire aller. »
On change avec I’age et avec la fortune. Dans les
dures annees de sa jeunesse, M. Teterol avait fait
preuve d’une admirable patience; il rdetait pas
presse, il attendait les occasions, il savait que <( le
temps est un habile liomme », il ne cueillait jamais
lagrappe avant qu’elle tut mure. Depuis qu’il etait
arrive, il etait moins rnaitre de ses jiassions, et la
passion est toujours impatiente. A quinze jours de
la,- il rencontra a i’un des bouts du village le baron,
qui sortait du presbytere. Il I’aborda et ne [mt se
I <
• . <
• *
i •
I
i • '
4
I .
I
’ v'r
■’I
•
J '
• I
r
. i .
t t
)
. 1
’ ♦
4
i 4
« ■' ♦
^ f
I
I
90
l’idee de jean teterol •
tenir de lui reparJer de la sabliere. M. de Saligneux
avait trop d’esprit pour iie pas se rendre justice a
Jui-meme; il ii’ignorait point ses defauts et dans
Toccasion il les inettait a profit, Ayant conscience
de sa prodigieuse leg^rete, qu’on lui avait souvent
reprochee, il s’cn plaignait tout le premier comme
d’une infirmite desolante, qui lui jouait de mauvais
tours. Souvent il oubliait, quelquefois il se domiait
■
fair d^ivoir oublie. Aux piemiers mots que lui dit
M. Teterol, il ouvrit de grands yeux, il se recria.
Qu’etait-ce done? de quoi s’agissait-ir? En con¬
science, il n’avait jamais songe a vendre sa sabliere,
et il 6tait a mille lieues de se douter que M, Teterol
eut envie de I’acheter. Le gros homme eut Tennui
de recommencer toute son histoire et de reprendre
ah ovo ses explications,
« Ah I j’y suis, lui dit le baron, ma maudite
palissade vous ennuie. J’en suis fache; mais, si
grand qu’on so it, monsieur Teterol, on a toujours
un voisin, et e’est toujours incommode un voisin,
meme un bon voisin. Et tenez, par exemple, vous
avouerai-je que votre maison me gene infiniment?
.I’ai pourtant tache d’en prendre mon parti.
— Ma maison vous gene? s’ecria M. Teterol, en
feignaid, a son. tour un pi*ofond etonnement.
— J ’avais jadis unejolie echappee de vue sur la
plaine. Vous m’avez mure,
— Croyez, monsieur le baron, que si j’avais pu
4
L IDEE DE JEAN TETEROL
me doiiter... Je netpeux pas cependant demolir ina
maison.
■— A Dieii ne plaise! » repondit M. de Sali-
gneiix.
Kt, se pencliant a son oreille, il ajouta :
(c Entre nouSj monsieur TMerol, mon intendant
vous a-t-il coLite bieii cher? »
M. Teterol fit un bond.
(( Pour qui me prenez-vousrepliqua-t-il avec
indignation. Me soupconner d’avoir acbete Cre-
pin ! Sachez, je vous prie, que je n’ai jamais acbete
personne.
— Ge qui me parait certain, c’est que personne
n’a jamais reussi a vous acheter. Vous appartenez,
monsieur Teterol,""a la race des corrupteui's incor-
ruptibles; c’est un beau metier... Oh! ne nous
fachons point, et touchez la, Je ne refuse pas de
vous ceder ma can-iere de sable; rnais accordez-
moi le temps de la reflexion. Vous aurez avant pen
de mes nouvelles. A bientot, mon cher voisin. »
Cette fois encore, M. Teterol crut qu’ii avait
ville gagnee, que la carriere etait a lui. Helas! il
passa plus de .six inois a croire et a decroire. Pen¬
dant tout fete, durant tout I’automne, M. de Sali-
gneux s’amusa royalement a le tenir sur le gril et
a prolonger son supplice. M. Teterol lui ecrivait
chaque semaine ; les reponses qu’ii recevait tantbt
rallumaient ses esperances, tantot le desesperaient.
• I
1
'' I
« I
1
Il «
%
•>' ‘
I
I 1.
* • 1
*
• '*
(v
i *
I
I
92
L IDEE DE JEAN TETEEOL
Uii jour, I’afTaire etait ({uasi coii'clue; il ne restait
plus qifa signer; Je leiideinain, rieii n’etait fait, le
vent avail saut6, le baron s’etait ravise, il ne pou-
vait se resoudre a se separer du sable do ses peres.
M. Teterol se consumait, sechait a vue. Cette inal-
heureuse sabliere etait devenue son idee fixe, il en
etait comin'e possede; la resistance irritant son
desir, iJ la convoitait avec emportenient, avec
fureiu'; il avail jure qu’il Taurait, il y allait de sa
vie. Ses champs, sa maison, ses jnillions, tout cela
n’etait rien pour lui, taut ({ue la palissade a claire-
^'oie qu’il abhorrait restait debout et le narguait.
Il n’avait pas d'autre sujet d'entretien; il ressassait
toLijours la memo liistoire, il en assassinait les
%
passants. Du plus loin fju'on rapercevait dans le
village, on se disait en se [)oussant Je coudc :
c< Nous allons entendre parler de la sabliere;
sauvc qui peut! »
C’etait surtout a I’abbe Miraud qu’il en parJait. II
s’en allait, tout alluiiie, tout flamboyant, passer de
longues soirees au presbytere; il exhalait ses
chagrins et sa bile dans le sein du bon cure, qui
n’en pouvait rnais et qui aurait bien voulu lui
donner raison sans donner tort a M. de Saligneux.
(( Voila ce (pie c’est qu’un liobereau, lui criait
M. Teterol, et, ne vous en deplatse, il est cMricai,
celuida. C’est une de vos brebis, je vous en lais
bien mon compliment. Je no suis qu’iui pJebeien,
93
l’idee de jean teterol
moi ; je passe pour ne croirc a rieii du tout, moi,
et pourtant je n’ai qu’une parole. Ges gens-la en
out deux, ils eii out quatre, ils eu out viugt. Ils
diseut oui, ils’tliseut non, et passent du iioir an
blanc trois fois dans la memc jonrnee. Et ceUi se
croit de riioiineur? C’est un joli moiueau quevotre
baron... sans compter, mille tomierres, que son
sable est terreux.
— S’il est terreux, pourquoi tencz-vous taut a
Tavoir? repondait timidement le cure, en detour-
nant la tete cornme pour eviter une bourrasque.
— J’y tiens, j’y liens... All c-a, vous dit que
j’y tienne'? Mais je n’aime jias qu’on se moque dc
moi, qu’on me berne, qu’on me iiremie ]>our un
*
polichiuelle! Oui-da, ces liobereaux, cos gentil-
Ifitres, vous avez la de jolies brebis, monsieur le
cure. Mais monsieur est baron. Entendez-v'ous ca‘?
un baron, un vrai baron, gros comme le bras !
Eh! que ne le pi'enez-vous pour vous servir la
inesse'? »
Et des heures dui'ant il daubait sur la noblesse
et sur TEglise, au vif chagrin de I’alibe Miraud, qui
trouvait que c’etait faire
une taupiniere.
heaucoup de bruit pour
Un jour, il se repandit une rumeur dans toute la
commune de Saligneux. On racontait que M. Te¬
terol avail eu pour quelque afTaire de bibus une
violente altercation avec uii paysan, son voisin.
• * -I
fli l’idee de jean teterol
tiomme Simoneati, J)es mots injurieux avaient ete
echanges, on pari ait meme de voies de fait, cette
miserable dispute etait grosse d’un proces. La
* ' /
nouvelle arriva jusqu’a M. de Saligneux, qui, Ic
lendemain, ayant rencontre derechef M. Teterol,
Taccosta le sourire aux levres et lui dit :
« A propos, inon cher voisin, que s’est-il done
passe eritre Simoneau et vous? On assure que vous
etes brouilles.
■
— On dit tant de choses! » munnura M. Teterol
de Fair contrarie d’un hoinme qu’on met sur un
sLijet desagreable et qui s’empresse de roinpre les
chiens.
Et )1 poursuivit incontinent sa route, laissant le
baron convaincu que la chronique ne mentait pas.
M. de Saligneux ne demandait pas mieux que
de vendre sa sabliere; il en avait une autre qui lui
suflisait; mais pour rien au inonde il n’aurait
voulu faire un plaisir a son cher voisin ni manquer
une occasion de lui causer un chagrin mortel, Il
crut I’avoir trouvee. Il lit venir Simoneau et d'e
propos en propos lui insinua que la meilleure vei>
geance qu’il piit tirer de Teterol etait d’acheter
la sabliere qui faisait enclave dans un des champs
de ce maussade personnage. Simoneau parut
goiiter cette ouverture; ii la d^clina toutefois,
ohjectant quhl n’avait pas d’argent disponible. Le
baron insista, r^duisit de moitid le prix dont il
L’IDEE DE JEAN TETEROL'
6tait convenu avec M. Tetero], orfrit de grandes
facilites de payement. Bref, le marciie fut conclu.
Trois jours apres, M. de Saligneux se IVottait joyeu-
sement les mains, il avail sous les yeux un acte en
bonne forme, conslatant que ki sabliere etait de-
venue la propriete de Simoneau, et que M. Teterol
aurait le double deplaisir d’etre a jamais frustre de
son esperance et de voir un ennemi installe sur
ses terres.
Sa joie ne dura pas longtemps ; il apprit bientot
que Simoneau vivait dans les meilleurs termes
avec M: Teterol, qu’il etait son hornrne de paille
et que, moyennant une commission (run niillier
de francs, il lui avail passe la sabliere. La dec on-
venue du baron fut grande ; maisil avail le carac-
tere si bien fait qu’il ne tarda pas a se consoler.
«c A lui la premiere manche, se dit-il, j’aurai la
■■
seconde. »
Il raconta toute cette aflaire a sa fille dans une
lettre assez plai.sante a laquelle Mile de Saligneux
repondit par ces deux vers de La Fontaine, qu’elie
prit la peine d’ecrire en belles majuscules :
Td, comnie dit Merlin, cuide engeigner autrui,
Qui Sun vent s’engeigne soi-ineme.
Elle ajoutait : « ^lon cher monsieur, consolez-
vous. B’apres ce que vous me dites, votre honnne
1
r
«
I
,4 •
j
■ J ,
t
■" «
I
I
' I
' . *
I
« »
' -I
•p.
.-:| r
• I
Ml 'iM
I
t
II
‘a
I
I
I
I
f
«
<
* »
t
V
I
^ *
*
* *
* I
*
n <
•*
I ?!
^ %
'1 '*»
■ * ■
'[. *
. I
. '
f
m * I
^ *
- ,
- il
' i
r ■
. ( !■
' , i li *:
■*■ n r
** V»''’ i 1
I
■m.
#
l’idee de jean teterol
est matois, mais il est vif; ii finira par se faire
prendre. »
(c Singuliere creature que ma tille! pensa le
baron. Elle est a la fois plus enfant que de raison,
el tres-precoce, et quand elle n’a pas dix ans, elle
en a vingt-cinq. 11 faudra qu’avaiit peu je m’occupe
de la marier. Quel age aura-t-elle ce jour-Ui? »
VI
Le ti’aite de paix entre le chateau de Saligiieux et
la Maison-Blanche avait ete denonce. On passa
quelque temps a s’epier, a se guetter; bientot les
hostilites eclaterent, guerre de chicane, d'escar-
mouches, en attendant les batailles rangees. Entre
voisins qui ne s’aimerit pas, tout est matiere a con¬
testation ; on YOU I ait des pretextes,- la ferine que
M. Teterol possedait au dela du ruisseau en fournit.
Tantot il depechait a M. de Saligneux un valet de
ferine en veste de fulaine et en sabots pour se
plaindre d’un de ses arbres de haute tige dont la
branche maitresse avancait trop, et lui signilier
qu’il cut a rarracher sans delai, ou pour lui intimer
d’un ton rustre I’ordre de boucher un jour de souf-
france a verre dormant pratique dans un mur mi-
toyen. Tantot le baron deputait a M. Teterol un
grand laquais galonne et gante, porteur d’un billet
» ■
4
t ,
4
1 ’ •
. •
I t
I ■
! ’
»* ■ f
« *
* *(
V'
. i
I *
' I *
•l
* 1
* ' t
I
J '
I
98
l’idee de jean teterol
pai'ieque] il rengageait dans un style courtois, mais
coiicis, a curei' au plus vite une fosse qui infectait.
Les messages succedaient aux messages, les expres
aux expres; le debat s’envenimait, la conversation
tournait a Taigre. L’un disait :
(( Mon arbre est bien ou it est, et je n’aurai garde
de le cooper. »
I/autre ecrivait:
(c Je regrette que ma fosse iie sente pas la fleur
d’orange, mais j'attendrai pour la curer que cela me
fasse plaisir. »
L’affreuse discorde inenacait de brouiller les
cartes et faisait deja siffler ses couleuvres. Un
nuage couleur de plomb s’amassait au ciel, il rece-
lait dans ses flancs une tempete; on poiivait prevoir
qu’il allait s’oiivrir et qu’il en pleuvi’ait des proces-
verbaux, des rames de papier timbi’e, des citations,
des assignations, des exploits et des huissiers.
Comme les maitres, les gens guerroyaient. Valets
de charme, jonrnaliers, gardes et fermiers, ils
epoOsaient tons la querelle de lenrs patrons ;jus-
qu’aux animaux disaient leur mot dans ce conflit.
Teterol avait fait Tacqiiisition d’un dogue au
museau court, h Tepaisse machoire, aux levres
noires et pendantes, qui, disait-on, lui resseinblait
beaucoup. Le chateau etait garde par un grand da-
no is, blanc moucliete, svelte, elegant, mais bien
muscle comme le liaron. Un .soir, les deux molosses
LIDEE DE JEAN TETEROL
m
se rencontrerent. L’affaire fut cliaude et longtemps
disputee, la victoii*e fut indecise. J.es combattaiits
k
se retir6rent I'oreille saigiiante, mal en point,
occupes de panser leurs blessures et se promettant
en secret de ne plus recominencer. Ils se conten-
taient le plus souvent de s’interpeller d’un bord a
I’autre de la riviere ; ils se moiitraient les dents, se
toisaient, se mesuraieiit des yeiix, se inangeaient
du regard, s’etranglaient en imagination. On les
voyait quelquefois partir comnie un trait, en pous-
sant d’affreux hurlements; ils remontaient Tun la
rive droite, Tautre la rive gauche de la Limourde,
et se donnaient Fair de chercher un pont qui leiir
permit de se rejoindre et de se devorer; mais.ils
avaient grand soin de le cherchei* ou il iFetait
pas.
On assure (lue dans le silence de la nuit, a la
clarte des etoiles, les manoirs eux-memes echan-
geaient des defis, des injures, des gestesmenagants
et farouches. Les murailles grises apostrophaient
les murailles blanches, et les murailles blanches
leur repondaient. Les tourelies du chateau, habil-
lees des pieds a latete d’uu lierre touffu oil la lime
I
semait sans compter les perles et les diamants,
criaient aux cheminees grimagantes deM. Tetei*ol:
cc Nous avoiis ete baties par laX^nain d'un artiste
pour le plaisir des yeux delicats. Nous avons la
beaute, nous avons la grace, le contour, le mystere
1
100
l’idee de jean teterol
sacre de la forme; I)ieu ! que vous etes kiides! et
que vous avez Fair sottement bourgeois !
A quoi les chemin^es repliquaient en faisaut de
grands bras et agitant leurs iinmenses tuyaux :
(( Nous avonsete construites, nous autres, par un
vaillant honime qui s’est leve de bon matin et qui a
passe la longue journee de sa vie a suer des ecus.
II y en a beaucoup chez nous ; ou sont les votres?
lis se sont egares dans quelque poche; courez
apres, si vous pouvez.
— Qu’est-ce que Targent ? repondaieiit les toil-
relies, c’est la richesse des sots. Notre tresor, ce
sont nos souvenirs, Quand nous sommes nees, le
])ere du people, Louis XII, regnait encore, et nous
avons vu de nos yeux Louise de Savoie; elle s’est
promenee un jour sur cette terrasse, uneinscription
en fait foi. Nous avons un passe, une histoire; vous
n’en aurez jamais. Eh ! bon Dieu, qu’y a-t-il entre
riiistoire et vous ‘? Elle ne saura jamais que vous
existez, et vous aurez beau mendier ses regards,
elle passera pres de vous sans vous voir. »
Les cheminees ripostaient en ricanant :
(< Soil, nous n’avons pas de souvenirs, en re-
vanche nous n’avons pas de dettes; en pouvez-vous
dire autant? Vous feriez mieux dans votre interet
d’oublier un peu Louise de Savoie et de penser ,
quelquefois a vos creanciers hypothecaires, qui
pen sent sou vent a vous, »
I
l’idee de jean teterol
^1 ■ 1-^
Les champs^ les bois faisaieiit galerie et ecou-
taient ces propos; les vieux chenes en disaient leur
*
avis a la lune. Cette dispute durait jusqu^a Theure
oil I’aube au pied leger, les cheveux en desordre,
court vMue, fremissante, indiscrete, eternellement
curieuse, s’accoudant siir la mousse des collines,
se penchait sur la vallee pour voir ce qui s’y pas-
sait, et, reveillant les coqs, les fiiisait chanter a
tue-tete sur leur juchoir. G’est I’heure oil les mu-
railles ne paiient plus, qu’elles soient jeunes ou
vieilles.
■i
M. Teterol ne recherchait la compagnie des
homines que pour leur conter ses chagrins et ses
coleres. Dans ses prosperites, iln'avaitbesoin devoir
personne, il se renfermait en lui-meme, sa propre
societe lui suffisait. Depiiis que la sabliere etait
a lui, il ne doutait plus de rien, iltenaitpour assure
legain de la grande bataille qu’il venait d’engageix
Aussi n’allait-il plus au village que de loin en loin,
etil etait plus avare de ses visites au presbytere, de
quoi le pacifique abbe ^liraud n’avait garde de se
plaindre. D’ordinaire il passait ses soirees tout seul,
et le temps ne lui paraissait pas long. 11 jouait dans
sa tete une partic d’echecs, il faisait raanoeuvrer ses
pions, ses cavaliers et ses tours. Joseph, jeune rus-
taud dont il avait fait son valet de cliambre, Ten-
tendit un jour s’ecrier en repoussant sa calotte sur
le haut de son front;
102
l’idee de jean teterol
« Trois coups en fei'ont I’afTaire, ce sera Techec
et mat du berger. »
IJ disait aussi :
{( JeJui donnerai taut de degoiits qu’il repartira
bien vite pour sa grande Babyloiie, sans demander
son reste. »
11 disait encore:
« You l oir! ce n’est rien que de vouloir. II faut
qiie la volonte ait de la resistance et du souffle. Tu
auras bien vite use latienne; la mienne est eternelle
comme ton bon Dieu, auquel tu fais semblant de
croire. )>
Quand if etait las de causer avec lui-memej etant
bomme de ressource, il se prociirait sans peine un
interlocuteur a son gout. II airnait a boire de la
biere avant de se mettre au lit. Apres avoir vide son
cruclion, ses coudes poses sur Ja table qui gemis-
sait de leur poids, il passait vingt minutes au inoins
a le regai'der, Il lui pretait un visage, une fine
inoustaclie, une barbe et des cheveux blonds, des
traits elfiles, un sourire gracieux, mais un peu
defraichi. Il adressait a ce cruchoii, fort etonne
d’etre devenu en un tour do main baron de Sali-
gneux, d’eloquents discours, qui devaient lui etre
mediocrement agreables, accompagnes de cligne-
ments d’oeil, de froncenients de nez et de longs
tambour inages. Puis, par forme de conclusion, il
lui disait :
I
l’idee de jean tetekoL
(( Tiens-toi bien, grand dadais, attrape-moi r.a! »
Et crune chiquenande vigoiireiisenient appliquee
il fuisait voler dans Fair le boiichon, qu’il euvoyait
a Fautre bout de la chambre, apres quoi il allait se
coucher content. L’affuire etait en regie, c’etait
aussi simple que cel a.
II ne faut pas abonder trop dans son sens nivou-
*
loir aller trop vite; autreinent on fait des pas de
clerc. M. de Saligneux, grand chasseur, avait beau-
coup de lapins dans son bois. Il arrivaque plusieurs
de ces lapins, s’echappant de leur enclos, firent des
incursions dans le voisinage et se perrnirent de ra-
vager deux ou trois carres de cboux cabus plantes
par M. TeteroL Celui-ci, averti du degat, qu’ii lit
constater par son garde, envoya incontinent au
baron Fordre de detruire ses clapiers et leurs liabi-
tants dans les vingt-quatre heures. Le baron lui
repondit poliment, inais sominairemeilt, qu’il iFen
ferait rien.
Le lendemain, M. Teterol courut a Bourg, U y
devanca le soleil, et se presenta cheis un homnie
de loi de sa connaissance, qu’il prit au saut du lit,
11 lui conta avec de grands gestes et unc extreme
animation Fexecrable attentat dont il etait la vic-
time. A Fentendre, le baron avait ourdi un complot
centre lui, d avait jure de lui rendre la vie inqjos-
sible, de Fobliger a deguerpir de Saligneux; il etait
d’intelligence avec ses lapins, il y avait du moins
rf r k
I
-/f.
1
* •
I I
■a. I'f
' , r,
I
■ , ft
I * • *
I '• 1
. f
k
1 .
i »
I I
..I q
I k
t
* '
^ 'r . *
* .<j
I,•
I « .< «
.t
. • .
V. i
* I
* ' j ft
104
L’UjEE L)E jean teterol
entre eux une connivence criminelle; lapins et ba¬
ron, tout le moncle etait a pendre. L’homme de loi
recoiitait sans s’eniouvoiren faisant danser sa taba-
tiere entre ses doigts. Cette placidite qui ne se
dementait pas et cette tabatiere qui dansait deplu-
rent souverainement ii M. TMerol. II finit par
s'ecrier :
((Je vous felicite de votre Ijelle humeur, mon¬
sieur Tavocat, vous prenez les choses bien tran¬
quil lei nent,
— C’est ainsi qu’il faut les prendre, monsieur
Teterol, car, avant de se tiicher, il est bon de savoir
s’il y a de quoi, et au prealable il faut examiner...
— Examiner qui? examiner quoi? Mon droit est
evident, plus clair et plus limpide que de I’eaii de
roclie.
— Pas si limpide que vous pensez. »
M. Teterol bondit siir sa chaise.
« A merveille, reprit-il tout bouillant de colere,
vous allez voir que ce sont mes choux qui ont
mange les lapins et qui leur doivent des dommages-
interets.
— Un instant, je ne mets pas en doute que les
lapins de M. de Saligneux n’aient fait quelque tort
a VOS choux, mais je suis dispose h croire...
— Qne c’etait de leui* part luie prevenance, une
charmante attention, iiiterrompit encore M. Te¬
terol. Eh! voyez plutot, les lapins dTm baron dai-
C ^ e>
LIDEE DK JEAN TETEROL
105
gnent se deranger pour lionorer de leiir visite le
potager d’un petit bourgeois, d’lin ancien mag.on,
d’un vilain, et, aulieu de les rernercier, cc vilain se
facile comme un nigaud. Qu’ils arrivent done, ces
lapins de baron, ces barons de Japins, je les rece-
vrai a bras ouverts. Ma niaison est a vous, mes
amis, devorez-la, et s’il vous venait Taimable
pensee de me devorer moi-meme...
— G’est une pensee qui ne leur viendra [las,
monsieur Teterol; vous n etes pas un homme com¬
mode. Je vous en prie, calraez-vous, et raisonnons.
— Soit’ raisonnons, puis({uc cela vous amuse.
Vous dites
— Je dis, mon cher monsieur, (|ue notre bon
droit nous parait toujours evident, mais qu’il en
faut rabattre (juelquefois. Dans respece, je recom-
mande a vos reflexions rarticle 524 du Code.
— Qu’est-ce quMl cliante cet article? Dit-il par
hasard -lue mes clioux sont a M. de Saiigneux?
— II ne parle pas de cela. Le voici, cet
article 5^i4. Kcoutez-moi : « Les olijets que le pro-
(( prielaire d’un fonds y a jilaces pour le service et
« I’expbitation de ce fonds sont imrneubles par des-
« tiualicn. »
— Qdils soient imineubles, si e’est leur idee; je
n’irai paries taquiner la-dessus, jc n’en ai cure.
— Tolu est la cependant. Je continue : « Ainsi
« sont imneubles par destination les animaux atta-
I 1 * *
- f
I ' •
J '
I 1
I . I I I
♦
I I
/ *
t. ''
• s
^ (• *
t s
. I
106
l’idee de jean teterol
(( dies a la culture, les Listensiles aratoires, les
((. semences douuees aux fermiers oil colons par-
(( tiaires, les pigeons ties coloinbiers, les ruches a
« miel, les poissons des etangs... y>
— Y en a-t-il encore i>our longternps? s’ecria
M. Teterol, qut ne se contenait plus, Qu’ai-je
aflaire de vos pigeons et de vos ruches a miel? Je
vous parle lapins.
— Justement, nous y voiia. Goinme les pigeons,
comme les poissons des etangs, sont immeubles
par destination les lapins de garenne; d’oii il s’en-
suit que celui tfui iiossede une garenne est le pro-
prietaire des lapins qu’elle renferme, que partant
il est responsable du degat qu’ils peuvent causer et
tenu du dommage.
— Enfiir! Que ne comnienciez-vous par la?..
Il a done quelqueroisle sens commun, votre Code ?
— Aiiisi, poursuivit rhomme de loi en se bar-
boLiillant le ne/. de tabac, toute la question est de
savoir si le bois de M. de Saligneux est une
;arenne et si ses lapins sont des lapins de garenne.
— La belle question ! Puisque je ^^ousdis qu’ils
out mange nies choux !..
— L’argument n’est pas probant.
— Fort bien, je ne m’attendais pas a cdle-la. Ft
qui decidcra si ce sont lapins de gareiue? Eh 1
parbleu, nous irons les trouver, ce? gentiJs-
Uoninies, nous lour dirons, cha]>eau has: En cons-
a
ry
*
L IDEE DE JEAN TETEE^OL
107
cience, foi de lapiiis, retes-vous ou iie retes-vous
pas? Et suivant qu’ils repondroiit oui ou non... Ma
parole d’lioniieur, c'est une belle science (|ue le
droit! Combien je regrette qidon ne me Eait pas
apprise! elle m’aurait degrossi I’esprit; mais je
compte sur monsieur mon lils pour refaire mon
education trop negligee.
— Dieu ! quevous etes vif, mon cher monsieur!..
II est aise de reconnaitre une garenne, on y
trouve d’anciens terriers et des constructions faites
expres. J’ajoute que, sans fa ire precisenient une
garenne, le proprietaire d’un bois s’avise quelque-
fois d’y attirer le gibier en y seniant du genet ou
par d’autres moyens analogues. En ce cas, il y a
contestation possible; mais e’est au demandeur a
prouver que le delendeur attire reellement le
gibier et le laisse pulluler outre mesure. En elTet,
remarquez-le bien, monsieur Teterol, il est neces-
saire d’etablir ceci, altendu que par lui-ineme le
gibier n’appartient qu’a celui qui le chasse el que
les terrains situes dans le vuisinag'e d’un bois sont
greves d’une sorte do servitude, a laquelle les
detenteurs de ces terrains doivent se resigner, si
toutefois les degats ne sont pas trop considerables,
car tout bois est ini repaire naturel du gibier qui
s’y rend sans <tu’oii by attire... »
M. Teterol etait au bout de sa patience. Il se
leva, se pencha vers son liomme avec une me-
h.
108
l’idee de jean teterol
nagante brusquerie, lui ota des mains sa tabatiere,
qu’il posa sur ime table, puis le saisissant par les
deux bras qu’il secoua energiquemeiit:
«: Excusez-moi, lui dit-il, j’ai Fentendement obtus.
Je lie comprends goutte a vos distinctions, a vos
servitudes, a vos repaires naturels. Je sais seule-
meiit que mes choux sont a moi, qu’ils out ete
manges, et je le serais bienldt moi-meme, si je n’y
mettais bon ordre. Monsieur Tavocat, je n’ai jamais
eu de gout ni pour les embrouilleurs de questions
ni pour les flegmatiques. Quand je pave un avocat
j’entends qu’il trouve que j’ai raison, et j’entends
aussi qu’il se facbe quand je suis en colere. J’ai
dit. Voici votre tabatiere, je vous la rends, et j’ai
riionneur de vous saluer. »
• La-dessus, il partit sans vouloir rien ecouter, et
il courut chez un grapignan qui, se conformant a
son humeur, lui jura ses grands dieiix que son cas
etait liquide, son bon droit evident, qu’il ne devait
pas balancer a plaider et qu’il gagnerait sans dif-
ficulte sou proces.
Cette affaire se compliqiia bientot d’une autre.
La Limourde, si tranquille a I’ordinaire, avait dans
la saison des jiluies des ernes siibites. Elle avait
alors les allures et les coleres d’un torrent, eile
roulait a pleins bords des eaux tapageuses, qui
corrodaient et fouillaient leurs berges. Dans la
partie de son cours ou elle servait de fi'ontiere
I o
1
L IDEE DE JEAN TETEDOL
109
entre Theritage des Saligneux et le domaine du
parvenu, c’etait surtout a sa rive droite qu’ello
s’attaquait. Elle n’etait pas conmie le Doubs, qui,
d’apres I’adage Irauc-cointois, « ne tolle ni ne
bailie, » elle iollait ii M. Teterol chaque annee
quelques mottes de ses champs et quelques arbris-
seaux; elle baillait un peu de vase au baron,
qu’elle .favorisait de ses alluvions. Cette iniquite
revoltait profondement M. Teterol; il prenait bonne
note de toutes les peccadilles commises etourdi-
ment par la Limourde, et il les lui reprochait en la
regardant avec des yeux aussi tendres que ceux de
son docrue; il I’accusait d’etre a la solde des hobe-
reaux. La pensee que M, de Saligneux put gagner
sur lui d’annee en annee (luelqiies pouces de ter¬
rain lui donnait la fievre. Get heureux aimait a se
forger des inalheurs, qui lui apparaissaient dans
ses reveries comme des catastrophes; il avail Tirna-
gination tragique et n’avait jamais fait la diffe¬
rence d’une mouche et d’un elephant.
Apres une nuit ou sans doute il avail eu le cau-
chemar et vu la perfide Limourde emportant la
Maison-Blanche, qu’elle deposait aux pieds de
M. de Saligneux, il ne put se tenir d’ecrire une
lettre insensee, par laquelle il redemandait au
baron toute la terre que celui-ci lui avail prise.
Pour toute reponse, le baron lui envoya copie de
deux articles du Code ainsi concus :
. H
c
I I
5 ■
( 4
t
I I
I I
A
j ‘
' i
■ -*1
t
^ \ ■ t
I ' ' ^
y
J •
^ ^ K\ ^
* «
I
110
l’ider de jean teterol
« L*alluvion profite au proprietaire riverain... II
en est de rneme des relais que forme I’eau cou-
rante (jui se retire iii-seiisiblenient de Tune de ses
rives en se portant sur I’autre; le proprietaire de
la rive decouverte profite de ralluvioii, sans que
le riverain du cote oppose y piiisse venir reclamer
le terrain qu’il a perdu. »
M. Teterol ne repliqua point; inais il se mit a
fabriquer dans Fendroit de son fonds le plus menace
par Feau un relais artiliciel, protege par des sanies
et destine a rejeter le courant sur la rive opposee.
II completa son ouvrage en coiqiant aux trois
quarts et en pliant des arbres, que la Limourde
eut bientot submerges et qu’on put croire tombes
par accident. II fit mieux encore : prodtant d’une
soiree sans lune, il combla des creux a tourbil-
lons par d’enormes mannequins d’osier remplis
de pierres. Get argument parut decisif a la Li-
mourde, qui prit aussitdt parti pour le bourgeois
centre le bobereau. M. de Saligneux tHait devenu
fort regardant. Ayant eu A^ent de quelque chose, il
soupoonna qu’il y avait un pen de magie noire dans
cette aventure, et il envoya le garde champetre
constater Fouvrage. Il se sentit lese, cria centre le
vol et la fraude, somma M. Teterol de detruire ses
relais, d’enlever ses arbres et ses mannequins.
M. Teterol s’y etant refuse, il vouliit d’abord recourir
a Faction judiciaire et porta plainte devant le juge
L^IDEE DE JEAN TETEROL
111
de paix, se reservant de saisir au besoin le tribunal
civil. Mais il se ravisa, et, s’appuyant sur les lois
et les decrets qui donnenl a Tautorite administra¬
tive la police des rivieres, il s'adressa au pretet,
lequel, apres avoir fait inspecter Petal des lieux
par les ingenieurs du departement, condamna Ten-
vahisseur a curer la Limourde. M. Teterol ne se
tint point pour battu, il se pourvut aiipres du Con-
seil d’Etat, demandant I’annulation de cet arrete
pour cause d’incompetence, attendu que le prefet,
en interpretanl Particle 556 du Code, avait decide
line question de propriete, qui ne pouvait etre
souniise qiPaux tribunaux.
On ne s’occupait dans tout le pays que de la
grande querelle entre le chateau de Saligneux et la
Maison-Blanche; elle y faisait evenernent, c’etait
Pentretien des veillees, et cliacun disait son mot.
Il etait difficile qu’on en ignorat. Depuis qu’il se
considerait comme une victime, Teterol avait
renonce a sa solitude, il courait le village et les
grands cliemins, eprouvant le besoin de soulager
son canir par im Ilux de paroles et le recit minu-
tieux de toutes les miseres (jiPon lui faisait. Il
tenait pour constant que ses pi'oces etaient dos
affaires d’Etat, que P uni vers tout entier devait s’y
interesser autant que lui, que tous les lionnetes
gens lui donnaient raison, que les neutres etaient
des imbeciles et ceux qui le blamaient des coquins.
l’idee ue jean teterol
Le percepteur et le greffier de la justice de paix, le
maire et ses adjoints, le maitre d’ecole et le fos-
soyeui'j il arretait tous les passants par le bouton
pour leur narrer la tragique aveiiture de ses choux
et les alluvions de la Limourde, comnie jadis il
leur avail coiite riiistoire epique de la sabliere.
Sa demonstration etait prolixe ; mais il y avail
toujours quelque chose qu’il ne disait pas, un
point qu’il omettait soigneusement, et c’etait sou-
vent le point essentiel. Il terminait sa harangue en
se representant a ses auditeurs cornme un opprime,
en butte a la moins justifiee des persecutions. Il
etait un pauvre bonhomme, debonnaire, ne vou-
lant de rnal a i)ersonne, qui s’etait retire a la cain-
pagne pour y couler des jours tranquilles et y vivre
en paix avec ses voisins; mais le baron de Sali-
gneux, cet ari'ogant gentilhomme, nourri dans
toutes les duplicites de la sacristie, mettait tout en
oeuvre pour le forcer a s’en aller. 11 etait le mouton,
M. de Saligneux etait le loup.
« Get homme vent ma inort, disait-il; que lui
ai-je fait? Je ne peux pourtant pas me laisser
egorger.
Grands et petits, riches ou pauvres, tous les
habitants de la commune prenaient parti, aTexcep-
tion du cure, qui se disait aussi teteroliste que
saligniste, aussi saligniste que teteroliste, et dont
la seule opinion politique etait qu’on s’einbrassat.
L IDEE DE JEAN TETEROL
113
Les gros bonnets dii radicalisme appuyaient Isl. Te
terol; mais parmi les petites gens il en etait beau-
coup qui inclinaient en faveur du baron. M. de
Saligneux etait bien plus doux pour le pauvre
monde que son redoutable voisin; il avait le lais-
ser-aller d’un grand seigneur, i’humeur facile,
beaucoup d’indulgence pour ceux qui se permet-
taient de passer chez lui, de faire un trou dans ses
haies, de glaner dans ses champs ou de ramasser
dll bois mort dans son pare; il reservait sa severite
pour les braconniers, qui attentaient a son plaisir
favori. M. Teterol payait mieux que lui ses ouvriers
et plus exactement; mais il ne faisait grace li ses
fermiers ni d'un ecu ni d’lm jour. Implacable pour
les maraudeurs, dressant proces-verbal a la
moindre contravention et donnant a son garde les
instructions les plus severes, il etait toujours a
cheval sur son droit et representait dans toute sa
rigueur la facon bourgeoise d’entendre la pro-
priete. Peut-etre les salignistes etaient-ils les plus
nombreux; mais aucun d’eux n’eut ose soutenir ii
la face de M. Teterol que la rigueur de son argu¬
mentation laissait quelque chose a desirer. S’il
etait mediocrement aime, on redoutait beaucoup
ses epais sourcils, ct personne ne doutait que la vic-
toire ne finit par lui rester. Les paysans disaient :
« 11 a les liras longs comme d’ici a l*aris, et ce
qu’il a dans Pi dee, il le fei'u. »
8
• (
I ’
r 1 * ♦
. , »
1 -
»
I t
t
• S
, t.
' *
I *
,1
*
t t
t *
*
•
y
I ‘
<1 ' s
«
> •
I •
» 1
* ' 1
. \ ’
'I
J, ,1
114
L1J»EE DE JEAN TETEROL
• ^ ■
t «
• I.
‘ <
4 V
i I
r
.1
1 'I
L
^
I
k
* I
* ^
h
^ •’
, i »
• ♦ . 'i
I *
■ ‘
I
s>
> ;
i
' P •
«
" r.<.
t..
V
^
1
If
»r
I ■.
#■
f • +
* r
[ .:■
I ■ ^
M. Teterol jouissait truiie reputation d’omnipo-
tence si bien etablie qu’oii eprouva un sentiment
voisin de la stupeur quand on ajjprit quelques
mois plus tai’d quo le Conseil d’Etat avail rejete son
poiu'voi. Ce coup fut pour lui aussi terrible qu’im-
prevu. Son fils faisait alors un stqour a Londres,
oil il etudiait 1'anglais et FAngleterre, tout en se
preparant a passer son doctorat. M. Teterol Iiii
adressa une formidable epltre de douze pages
grand format; il lui faisait part de sa defaite dans
an style dont la vehemence douloiu’euse eut emu
U
un cocur de roche. Il iui rnandait que la decision
■
rendue parle Conseil d’Etat etait le deni de justice
le plus criant, le plus scaiidaleux qu’eut enre-
gistfe Tliistoire dc tons les siecJes. C’en etait fait
des principes .de 80; on all ait retablir la corvee,
les billets de confession et le droit du seigneur;
il n’y avait plus ni lois, ni magistrals, ni gouver-
neinent, ni rien du tout; les bonnetes gens etaient
menaces dans leurs biens et dans leur vie; c’etait
la fill du monde.
« Et tout cel a, pensait Lionel, a propos de trois
malheureux mannequins qu’il a fallu retirer du
fond de la Jamourde. »
En lisant ce pathetique requisite ire, il aurait
concu de serieuses inquietudes pour la raison et la
sante de son pere,’ s’il n’avait su que I’exageration
faisait le fond de sa nature, qu’il eprouvait Timpe-
i
1 I '*
I' 1
^ ( '
N ^ r,
L IDEE DE JEAN TETEHUE
115
rieux besoin tie s’agiter sans cesse et d’tigiter ies
autres. La colere ctait un genre d’exercice qui lai-
sait partie de son hygiene. Ce Jupiter Tonnaiit se-
*
rait inort d’ennui, si on Feut prive de sontonnerre,
dont Ies grondements etaient pour ses oreilles la
plus delicieuse ties musitiues et qui apres tout
n’avait jamais tue persoiine.
• iSI. Teterol n’etait pas au bout de ses ciiagriiis.
L’alTaire ties lapins avait ete jugee coritre lui; eii
depit ties belles proniesses de sou avocat, le tri¬
bunal de premitn’e instance le deboiita tie sa plaiiite,
en le conVlainnant aux IVais et depens. 11 en ap-
pela; et cette Ibis il sortit de sa taniere pour solli-
citer son proces, il multiplia les demarches, reiiiua
ciel et terre. Ses peines hirent perdues; la Gour
de Lyon confirma la sentence ties premiers juges
et prononea detinitivement que le hois de M. tie Sa-
ligneux n’etait pas une garenne. M. Teterol n’avait
connu jusque-la (pie ces chagrins lotpuices (lui
aiment a se raconter et se consolent par le bruit
qu’ils font. La perte tie son pi’oces le plongea dans
un desespoir morne, sombre et muet. 11 passa pres
do trois heures enfernm au verrou, ses volets cl os,
a demi couche sur un sofa, la tete basse, les bras
ballaiH ts, se sentant comme accable par sa deplo¬
rable destinee. 11 ne croyait plus a son avenir, a
son etoile ; sa vie lui apparaissait comme un triste
et vilain cliemin encombre de fuvards ; ses combi-
IIG
l’idee de jean teterol
naisons, ses plans, ses reves, tout s’en allait a vau
de route. II agita serieusemeiit la pensee de ven-
dre la Maison-Blanche; il avait prJs soudain en
degout ses champs, ses pres, tout ce beau royaume
qu’il avait Ibnde et qu’il n’avait pas le droit de de-
fendre contrc les iusultes de la Limourde, centre
la ilent vorace d’insoleiits lapins, assez elTi’ontes
pour soutenir qu’ils n’etaient pas des lupins de ga-
renrie. 11 hnit par s’ecrier :
<( Ktrangler un juge et niourir.
Le son de sa voix. le reveilla de sa torpeur, il eut
lionte de sa faiblesse, il appela a son aide sa toute-
puissaiite volonte, I’instant d’apres il etait debout.
11 roinpit sa cloture. Quand il parut sur le seuil
de sa porte, il avait Lair si farouche qu'a son appro-
che ses gens se deroberent prudemment. II deS’
cendit dans la cour. Deux jeunes gars, occupes a
debiter des buches et a lier des rnargotins, ne
rentendirent pas venir.. L’lm de ces etourdis
cria :
(( Il est quinaud. »
Au ineme instant, line large main, solidement
einmanchee, s’abattit sur lui comme la foudre,
(luoiqifelle ne tornbat pas du eiel, et I'effi’oyable
taloclie qu’il reout lui uta pour longtemps le gout
de rire.
Un pen soulage par cette exeeution, pour la-
r|uelle il avait recouvre toute la vigueur de son
l'idef: de jean teterol
117
poignet, M. Teterol sentit qiiTine course dans ]a
campagne le remettrait tout a fait. II gagna pays,
cherchant les lieux deserts, les sentiers ecartes. II
voulait passer quelques heures sans entendre au-
cune voix humaine, sans etre vu par personne ; il
‘lui semblait que la solitude, le silence des bois le
rendrait a lui-meme et qu’il n’y avait que le vent
qui pfit lui parler sans rien dire qui Tirritat. II
marcha jusqu’au soir a grandes enjambees. Sa
melancolie resista longtemps. En arrivant au haul
d’une cote, il rencontra uiie mechante haridelle
ecloppee que Ton conduisait chez Tequarrisseur ; il
se surpi’it a envier son sort. Cependant pen a pen
son sang se calma, Tepais nuage couleur de side
qui couvrait ses yeux s’entr’ouvrit et lui laissa voir
un pan de ciel oil tremblotait une etoile : c’etait la
sienne.
Malheureusement, comme il debouchait a la
brune sur un gi’and chemin qui devait le ramener
au village, il apercut a quelque cinquante pas de
lui, monies sur deux clievaux bais et se dirigeant
de son cote, un cavalier vetu de gris, qu’il connais-
• sail,, et une jeune amazoiie, coiffee d’un chapeau h
plumes, qu’il n’avait jamais vue. G’etait le baron de
Saligneux, accompagne de sa fille, qui etait venue
passer quelques mois au chateau. La fureur de
M. Teterol se ralluma, le taureau avail vu le rouge.
Il se campa au milieu de la route, les bras croises,
1
l’idee de jean teterol
I'cEil eii feu, attendant de pied ferine rennenii, qui
s’avanQait a petits pas, et resolu a ne pas ]iii livrer
passage sans lui avoir dit son fait, en quoi il eut
tort. Dans ses moments de violente surexcitation, il
n’avait plus la parole a son commandement, il ne
trouvait pas ses mots, il bi’edouillait. Ce fut preci-
s6ment ce qui lui arriva. Aussitot que M. de Sali-
gneux fut a portee, il lui cria (rune voix sourde et
saccadee :
(c Monsieur le baron, je vous fi^licite; vous voila
tout triomphant parce qu’un juge prevaricateur,.,
Yotre conscience, si vous en avez une... J’en
appelle a votre conscience... Votre bois, votre ga-
renne... G’est une infamie que ce jugement, car
enfin... )>
Il reussit pourtant a achever une plirase. Saisis-
sant sa grosse tete entre ses deux mains :
« Vous voulez ma tete, monsieur, s’ecria-t-il, la
voici! ))
Et il avait Fair de la lui offrir,
Penche sur rencolure de son cheval, M. de Sali-
erneux ecoutaitattentivement ce discours incoherent
o •
et liache, se demandant ce qui allait sortir de ce
chaos. A ces dernieres paroles, il porta la main a
son chapeau, se decouvrit, salua, et ce salut d'une
grace exquise fut un chef-d’oeuvre. Puis, faisant signe
a sa fille, il donna de i’liperon ii sa monture et partit
au petit trot.
I
l'idee de jeax teterol
119
All lieu de le suivre, Mile de Saligiieux, qui etait
reside jusque-la a I’arriere-plan, poussa droit a
M. Teterol, et, relevant le menton, elle lui dit :
(c Monsieur Teterol, vous etes en colere, et quand
on est fache, monsieur Teterol, on ne reussit pas a
finir ses phrases, et cela est fort heureux, car les
gens faches ne disent d’liabitude que des sottises. »
En recevant en pleine ]}oitrine cette hautaine
provocation, M. Teterol bond it de rage. II poussa
un cri rauque, allongea le bras, et pen s’en fallut
que, saisissanl Mile de Saligneux par la taille et
Tenlevant de sa selle, il ne I’envoyat au travers des
airs mordre la poussiere du chemin. Gependant,
avant de 1’avoir touchee, il laissa retomber son bras,
il se sentit comine desarme. Elle le contemplait
fixement, et il y avail dans son regard une limpi-
dite extraordinaire, qui I’etonna. G’etait le regard
d’une personne qui n’a ilen a cacher et qui sail bien
ce qu’elle veut. Mile de Saligneux s’appelait Glaire
et meritait son nom; il faisait tres-clair dans cette
tete de dix-neuf ans. Ajoutez qu’eUe n’eprouvait
pas en ce moment la moindre frayeur; elle avail vu
ce furibond lever la main sur elle et n’avait pas
sourcille. Gette petite fille avail Fame intrepide et
fiere; elle savait d’instinct qu’on cree quelquefois
les dangers en les craignant.
Loin de se laisser intimider par le geste mena-
cant, par les prunelles fulgurantes de M. Teterol,
120
l’idee de jean teterol
plus elle leregardait, pluselle se sentait prise poiu*
lui d’uiie sorte de sympathie. Bien qu’elle n’eiit de sa
vie manie un pinceau, elle avait des yeux d’artiste,
qui s’interessaient ii la forme des choses et a la figure
des gens. Elle crut decouvrir qida safagon cet homme
en colere etait beau, qu’il ressemblait a uii Titan
foudroye. II lui inspira une certaine admiration
melee d’un peu de pitie, et cefut d’uii ton radouci,
presque caressant, qidelle lui dit :
« Sovez done raisonnable, monsieur Teterol. II
faut savoir digerer ses chagrins; comme ditle pro-
verbe, morceau avale n’a plus de gout. La vie est
un jeu, il faut etre beau joueur. Quand on est mat,
on ne casse pas reciiiquier sur la t^te du gagnant.
Eh! mon cher monsieur, tout est chance dans ce
monde. Vous avez gagne la premiere partie et
perdu laseconde; peut-etre gagnerez-vous la belle,
et alors vous vous donnerez le plaisir de vous mo-
quer de nous. Je vous promets que ce jour-la je ne
me facherai pas. »
Elle ajouta :
<( Voyons, saluez-moi poliment, je vous repon-
drai par le plus gracieux de tous les sourires qu’on
apprend au convent. »
Que se passa-t-il dans Tame de M. Teterol? Sans
trop savoir ce qu’il faisait, il ota son chapeau,
Mile de Saligneux sourit, et, rendant la bride a son
cheval, elle rejoignit son pere, qui, pris d’inquie-
I
l'idee de jean teterol
tude, revenait a sa rencontre. Elle disparut bientot;
mais on ne la voyait plus, que-M. Teterol, inimo-
bile sur le chemin, la bouche ouverte, croyait la
voir encore. II etait dans la rnenie disposition, dans
le meme trouble d’esprit (ju’un tigre royal qui a
trouve son maitre, son dompteur, et qui se demande
par quel miracle il Ta laisse sortir vivant de ses
grifTes. Cette jeune fille, qui n’avait pas eu peur de
lui et dont le regard etait si limpide, lui avait jete
un charme. £tait-elle laide ou jolie? II avait du
doute il ce sujet, n’etant pas expert en de telles
questions. Ce qu’il savait, c’est que son visage ne
ressemblait a aucun autre, que sa voix etait pure,
legere, fremissante comme le chant d’une liiuvette,
et que jamais fdle ou femme, aucune personne de
son sexe ne lui avait cause une impression appro-
chant de cede qu’il eprouvait en ce moment. Elle
etait si vive, cette impression, qu’elle eut un effet
vraiment bizarre; les historiens veridiques doivent
tout dire, m^me ce qu’ils ne peuvent expliqiier. En
pensant au chapeau a plumes de Mile de Saligneux
et li ses dernieres paroles, il sentit son coeur se
gonfler, et il se mit a pleurer. Pourquoi pleura-t-il?
Qui pourraitle dire? Lui-meme n’en a jamais riensu.
Peut-Mre les emotions penibles de cette journee
avaient-elles ebranle ses nerfs, amolli et relache sa
fdjre; les arcs trop tendus out de subites deteiites.
Le fait est que Poccasion de son attendrissement
IP
122
l’id^e de jean T1>TER0L
fut Mile Claii'e de Saligaeux, la maniere dont elle
I’avait regarde, le timbre particulier qu’avait sa
voix, cette voix argentee de la jeuaesse que Jean-
Jacques n’a jamais pu entendre sans emotion. Quel le
n’eut pas ete la surprise de Mile de Saligneux si elle
avait vu pleiirer Jean T^terol?
Quelques heures plus tard, comme il achevait
de vider son cruchon de hi ere, un domestique du
chiiteau se pi'esenta devant lui. Pale d’emotion,
s’attendant a essuyer quelque rebuffade, quelque
avanie, ou meme a etre econduit a grands coups
de trique, le pauvre diable maudissait le facheux
caprice qu’on avait eu de lui confier un message
qui mettait ses chausses ou ses jours en danger. II
apportait a M. T^terol un billet et une bourriche.
Le billet ^tait ainsi congu :
« Mile de Saligneux envoie^ Pogre de la Maison-
Blancbe run des affreux scelerats qui ont devastd
ses clioux, pour qu’il en fasse justice en le man-
geant. II est juste a point. »
La bourriche contenait un lapin d’une grosseur
except! onnelle.
II etait ecrit que ce jour-Ia rien ne se passerait
dans les regies. Au lieu de chasser brutalement
I’emissaire, M. Teterol lui fit donner de quoi se
rafraiclnr; au lieu de dechirerle billet etd'enjeter
les morceaux au nez du porteur, il le relut jusqu’^i
trois fois et le serra precieusement dans un tiroir.
«
LIDEE DE JEAN TETEROL
123
Quant au lapiii, ii le gardaaussi, A la verite, par
uii reste de defiance, il Texamina avec grand soin
pour s’assiirer que ses eiitrallles ne recelaient ni
arsenic, ni sel d’oseilie, ni aucun -ingredient sus¬
pect. Ij’eiiquete ayant ete favorable, il ordonna des
le lendernain qu’on mit le scelerat a la broche, et
en le mangeant il pensa beaucoup a Mile de Sali-
gneux. A dater de ce jour, elle devait jouer un
grand role dans ses plans d’avenir, faire partie
integrante de son idee, Que voulait-il en faire? 11 ne
le savait pas bien encore, mais il etait sur la voie,
A. plusieurs reprises, il prononga tout bant son
noin en causant avec Ini-meme, et ses yeux jete-
rent une etincelle, une legere rougeur lui rnonta
auxJones. Apparemment ilroulait dans satete une
combinaison etrange, invraisemblable, avec la-
quelle il essayait d’apprivoiser son bon sens, qui
lui faisait des objections.
< . ,!
Vf
1
I <
■i *
‘ t •
Il ^
s i
I .to
. ^
*
I «
, ■! i
t *
I »
t II
;r ! !
• 4
• p «
YIT
Ce fut dans les premiers jours du mois d’avril
1875 quo M. Teterol prit enfin possession de la
Maison-Tllanche. II n^avait pas a craindre d’essuyer
les platres, il leur avail laisse le temps de'secher.
II pendit avec grand apparal Ja cremaillere, en
donnant un repas auqiiel furent conviees toutes les
notabilites de J’eiidroit. L’abbe Miraud se fit un
peu tii’er I’oreiile pour s’y rendre : il n’aimait pas a
se comprornettre; toutefois, M. Teterol I’ayant
assure qu’il trouverait sous sa serviette un billet de
mille francs pour ses pauvres, il fit taire ses scru-
pules. M. Teterol etait un Iiomme menager, et il
comptait sur findulgence de M. de Saligneux. Le
repas fut un vrai festin, et fassistance lui fit hon-
neui% mangea beaucoup et but d’autant; mais elle
fut reservee dans ses propos, les langues eurent
peine a se degoiirdir. « Le boucbon part, 1’esprit
l’idee de jean tetkrol
125
petillej'» a dit le poete. Cinquante iDouclions saii-
terent au plafond, et le vin d’Al' petilla dans les
verres; cependant Tesprit ne petillait point. On
mettait une sourdine a sa voix, comme si les murs
avaient eu des oreilles et qu’on eut craint des in¬
discretions; au dessert, on fut gai, mais sans bruit
et sans enthousiasme. L’issue des deux proces y
etait pour qiielque cliose; on ne croyait plus a
romnipotence de M. Teterol, ses actions avaient
un peu baisse, cedes du baron avaient bausse.
M. Teterol s’apercut de ce qui se passait dans le
coeur de ses convives, il n’en marqua rien et n’out
garde de s’en affecter. 11 avait repris toute sa con-
fiance en lui-meme.
c< Quels imbeciles! pensait-il. Un pen de pa¬
tience, je les ferai changer de gamme. »
Au nombre des invites etait Crepin, etabli
depuis deu.x ans a Ilourg, oil son petit commerce
prosperait. M. Teterol etait, mieux ([ue personne,
en position de savoir ce ({ue valait M. Crepin et le
cas qu’il en fallait faii’e. On doit de Targent'anx
gens qu’on achete, on ne leur doit ni Testime ni
des egards. 11 ii’en avait guere pour cet honnete
homme un peu VLU'eux; mais il avait conserve ses
relations avec lui. Il le teiiait pour un drole intelli-
gent, qui pouvait aans roccasioii lui rendro de
nouveaux services, moyennant finance, et il faut
croii’e qu’il en avait un a lui deraander, car, apres
Iff
♦ •
, ■
I * i I
• <
f P
r. '
♦ *
. I
i ■
t
* “ \
I
I
. ,1
h !■ *
)i I
• i
I / *
’ ► ,
«*■ I
I «
4 .
4 ,,
1
f ■
.^1
m
L IIJEK DE JEAN TETEHOL
le repas, il ie retint a couclier, liii promettarit de
le renvoyer le lendemain a ses affaires par le pre-
mier train.
L’ex-intendant de M. de Saligneux s’etait tou-
joLU’s reserve le droit d’etre famiiier avec les gens
qiii I’avaient a leur solde et (ju’il tacliait d’exploi”
ter; il leur inaiigeait dans la main, leur disait des
verites desagreables; c’etait sa maiiiere de sauver
son independance et sa dignite. 11 y a des fruits
qui restent acides en pourrissant; tel etait Thono-
rable M. Grepin. L’aljl^e Miraiid s’elant Jeve pour
partir, tout le inonde le suivit, et Tagent d’affaires,
deincure seul avec I’ainplntryon, se plongea sans
facoii dans line causeuse, oii il passa quelques mi¬
nutes, a tourner ses polices, en machonnant son
cure-dent. Les am pies libations aiixquelles il s’etait
livre avaient un peu anini^ son teint bleme; il n’en
etait guere plus beau pour cela.
11 (lit enlin :
(( Mes compliments bien sinceres, monsieur
V
Teterol I Peste I vous avez bien fait les chosfes.
Yous nous avez servi un festin de Gamache. Mats
savez-vous a quoi je pensais tout ii I’heiire^ Yos
invites ont bu vos vins, mange vos truffes; mais ils
n’ont })as eu la reconnaissance de restomac. Il m’a
paru que justpi’a la fin ils restaient
— Yrairnent? s’ecria ^1. 1'eterol
naivete.
un peu fro ids.
, en jouant la
I ^ Il
I *
L IDEE DE JEAN TETEROL
i21
— Cela ne vous a pas IVappe comme moi'?
— Eh! oui, je me siiis bien doute d'e quelque
chose. Et a quoi pensez-vous que cela tienne?
— Dame^ si je dois vous parler franc, ces deux
proces perdus vous ont fait tort. II faut pr.endre
les liommes comme ils sont. Vous avez accompli
iiagLiere de grandes choses, et on vous regardait
bouche beante. 11 a suffi d’un echec pour tout faire
oublier, on ne volt plus aujourd’hui que les taclies
dll soled. Que vous dirai-je? votre prestige a consi¬
der ablement souffert.
— Mon prestige! Amila qui est tacheux. Je vous
en .prie, monsieur Crepin, donnez-moi un bon
conseil, faites-rnoi t)art des tresors de sagesse que
reuferme votre docte cervelle. Gomnient dois-je
m’y prendre pour le retablir, mon prestige'?
— Ge sera difficile, mon cher Teterol, repartit
Tautre en.enfoncaiit ses mains dans ses poclies. On
ne vous craint plus, et vous ne pouvez pas vous
flatter qu’on vous aime. Ge n’est pas dans vos
cordes. »
AI. Teterol le lorgna du coin de Toeil; il etait
Ijien tente de montrer la porte a ce cavalier per-
sonnage, qui se prelassait dans sa causeuse et le
traitait de pair a compagnon, mais il s’etait fait
line loi de supporter les gens dont il avait be-
soin.
<c Apprenez-moi a devenir aimable, inaitre
128
l’idke de jean teterol
Grepin, repliqua-t-il sans se facher. G’est une
science oil vous etes passe maitre.
— Adressez-vous plutot a Mile de Saligneux. La
connaissez-YOus
— Je lui ai parle deux minutes durant, sur un
grand cliemin, repondit M. Teterol avec un peu
d’emotion.
— Mon cher Teterol, mettez-vous bieii dans la
iete quo Mile de Saligncux est votre plus dange*
reux ennemi. Pendant les trois mots qu’elle a
passes au chateau, elle vous a fait plus de mal a
elle toute seule que vos deux procAs reunis. A ce
qu’on me rapporte, elle est allee partout, causant
avec le tiers et le quart, montrant a tout le monde
sa patte blanche, prodiguant ses sour)res, ses chat¬
ter ies... G’est une vraie chatte; on ne jure plus que
par elle, et le baron en profile. Que diable! vous
et vos millions vous foites aux passants une mine
un peu grise. Vous n’etes pas de force a lutter
I
centre cette demoiselle.
— Aussi j’y renonce, repartit humblement M. Te¬
terol .
— M’est avis, continua M. Grepin, que, si elle
epouse quelque hobereau dii voisinage, elle aura
bientot fait de le mettre a la Chambre. Elle possede
toutes les qualites d’un parfait coui'tier d’elections.»
M. Teterol alia s’asseoir a cote de M. Grepin, et,
lui donnant une tape sur le bras :
l’idee de jean teterol i"29
« Elle ne se mariera pas, elle n’a pas de dot.
— Ou la prendrait-elle
— Et pas d'esperances.
— Ah si! elle heritera de son grand-oncle, le
marquis de Virevieille. G’est un vieux garoon qiii
Fadore autant qu’il execre son panier perce de pere.
— Est-il riche, le marquis? demanda M. Teterol
sur un ton de mauvaise humeur.
— S’il Test, il faut croire que c’est un grigou,
un pince-maille, car il vit a Paris petitement, dans
un petit hotel entre une cour mal pavee et un
jardin sans fleurs, en compagnie d’un vieux valet
de chambre, d’une vieille gouvernante et d’un
vieux chien. L’hotel a des lezardes qu’il ne songe
pas a boucher, et le chien, la gouvernante, le \'alet
de chambre, le marquis lui-meme sont aussi fripes
les uns que les autres. Je vous en parle en connaiS'
sance de cause. Notre illustre btiron m’envoya jadis
dans ce taudis pour y negocier un einprunt ; je fus
tres-mal regu, et peu s’en fallut qu’on ne lachat le
dogue a mes trousses. M’est avis que si il. de
Virevieille laisse quinze mille francs de rente ii sa
petite-niece, ce sera le bout du monde.
— Vous voyez bien ! s’ecria triomphalement
il. Teterol, en se repondant a lui-merne.
— Que voulez-voLis que je voie?
— Rien du tout, » fit-il.
Et apres avoir reve un instant, il ajouta :
9
■t
ttf
130
l’idee de jean teterol
« Elle a beaucoup de bon sens
— Oui done?
de Saligneux.
— Mais savez-vous, monsieur Teterol, qu’elle
voLis occupe beaucoup, cette demoiselle ? En
seriez-vous amoureux par hasard ? »
§■ u ...
M. Teterol rougit jusqu’aux oreilles, et Dieu sait
qu’il ne rougissait que dans les graiides occasions.
« Oui, elle a beaucoup de bon sens, repeta-t-il
sans se deconcerter, et e’est tout naturel. Quand
une fille a le malheui' d’avoir pourpere un fou, elle
en sent les inconvenients et s’applique a devenir
— Eh oui! en public, devant la galerie, coram
pojnilo ; mais dans son particuliei' e’est autre
chose. Mile de Saligneux j)ortait deja des robes
longues qu’elle grimpait encore aux arbres. Un
jour qu’elle etait montee dansun cerisier et qu’elle
croquait de§ cerises, elle a trouve charmant de
m’en lancer les noyaux a la ligure.
— Admirable! s’ecria M. Teterol, qui estimait
que decocher des noyaux de cerises contre la vi-
laine lace de M. Crepin etait un acte meritoire, un
plaisir de liaut goCit.
— Ne vous faites pas d’illusion, elle vous en lan-
cerait a vous aussi, repailit M. Crepin un peu
pique. Que sommes-nous j3our elle, vous et moi?
pe vils roturiers, qu’elle meprise du Ibnd de son
1
L IDEE DE JEAN TETEROL
131
iime. Elle a beau se montrer populaire par poli¬
tique, elle est Saligneux jusqu’au bout des ongles,
jusque dans la moelle des os. G’est une pimbeche
infatuee de ses ancMres, dont elle fait le compte
chaque soir et cliaque matin. Yous ne lui dterez
jamais de la tete que riiomme commence au baron.
— Bah! repartit M. Teterol, qui suivait toujours
son idee; si orgueilleuse qu’elle .soit, une fille
pauvre qui a du bon sens s’accommode aux cir-
constances, et, quand il y va de son avenir, elle fait
passer son orgueil par des defiles tres-etroits et
meme par le trou d’une aiguille.
— A moins, repliqua I’autre, qu’elle ne se serve
de ses beaux yeux pour amorcer un due ou un mar¬
quis millionnaire,
— Monsieur Grepin, Mile de Saligneux est-elle
jolie‘?)) demanda M. Teterol avec une naivete qui
cette fois n’etait pas jouee.
L’agent d’affaires eclata de rire, et pingant le bras
' de M. Teterol:
« Voila qui est particulier, s’ecria-t-il. V^ous avez
cause pendant deux minutes avec Mile de Saligneux,
et cela vous a suffi pour decouvrir (ju’elle a du bon
sens, mais vous ne .savez pas si elle est jolie. Yrai-
ment, monsieur Teterol, vous etes un hornmeeton-
nant.
— Tres-etonnaiit, » repondit M. Teterol, qui,
degageant son bras, epousseta sa manche.
132 L’id6e DE jean xfiTEROL
Pais il se mit h regarder ses mains, a compter
ses doigts; comme nous Tavons dit, il se livrait
volontiers a cet exercice, quand sa tete travaillait.
I*
« A quoi pensez-vous? lui cria M. Grepin.
— Je pense, dit-il en tressaillant, au moyeii de
retablir mon prestige, qui, seloii vous, mon cher
Grepin, est fort compromis.
— Gomme Galchas, vous avez I’ceil farouche,
Pair sombre et le poil lierisse. Vous niachinez
quelque chose.
— Peut-etre. Puis-je compter sur vous?
— Oh! pour cela non, mon cher Tetero], repliqua
M. Grepin, en se gourmant et se donnant Pair d’un
Gaton. Foi d’honnete homme, j’ai jur6 de ne plus
mettre la main ni m§me le bout du doigt dans
aucun des petits complots qu’il vous plait de trainer
centre ce pauvre baron. G'est un brave gar con,
apres tout, auquel je m’interesse. Voila deux ans
qu’il se claquemure dans son chateau, et Dieu sail
comme il s’y ennuie, vivant enveri table anachorete,
essayant de remettre un peu d’ordre dans ses
finances, de reparer les erreurs de sa jeunesse. Il
faut encourager la vertu. Ayez un peu de pitie,
laissez ce pecheur faire son salut. Quanta moi, son
repentir et ses austerites me touchent, je me ferais
une conscience de le deranger dans ses saintes
pratiques... Non, ne comptez pas sur moi, je ne
suis pas de Paffaire. »
LIDEE DE JEAN TETEROL
-133
M. Teterol se planta devant lui, et le regardant
sous le nez :
« Maitre Crepin, dit-il, nous savons que v'ous
vendez fort cher vos coquilles; mais nous avons
de quoi les acheter. Je desire vous demander
quelques renseignements. Morbleu ! on' vous les
pay era. »
A ces mots, comme s’il eut craint que son salon
ne fut un lieutrop public pour s’y livrer a des epan-
chements intimes, il prit M. Crepin par le bras et
I’emmena dans son cabinet, ou il resta enferme
avec lui pendant deux heures. Il le qucstionnait de
sa voix la plus basse; rex-intendant lui repondait
sur le meme ton, si bien que personne n’a jamais
i>
su ce qu’ils se dirent. La seule chose dont on soit
certain, c’est que le jour suivant M. Crepin retourna
de bonne heure a Bourg, oil il ne fit que toucher
barres, et qu’il en repartit presque aussitot pour se
rendre a Paris, bien qu’il n’y fut appele par aucune
affaire personnelle.
La vertu, les bonnes intentions sont quelquefois
recompensees. Quoi qu’en put dire M. Crepin, le
rat de ville s’etait fait rat des champs, et il ne s’en-
nuyait point dans son trou, Le baron de Saligneux
avait pris gout a sa nouvelle vie. Get homme adore
i
des belles avait chausse une paire de sabots, et il
y sentait ses pieds a I’aise. Geci est une metaphore;
il n’en est pas moins vrai qu’il s’occupait de cultiver
I
■ .! .
I
t
t
a f
I
I
*
I
' 0
f ,
4 .
!
«
' . r
•r
' a ■ ■
0
I I
!
/
I
I :
t •
i
I
I .
I
t
*
I
I
I
4
‘ I *
134
L’lDliE DE JEAN TfiTEROL
( •
r>
I
ses terres, se couchant de bonne heure, se levant
au premier chant dii coq, et qu’il attrapait facile-
ment la fm de ses journees^ sans avoir iin instant de
mauvaise hiimeur. Si qiielques annees auparavaiit
im prophete iui avail predit cette etrange metamor¬
phose, il lui aurait surement repondu en haussant
les epaules:« G’est impossible.» Et poiirtant Tevene-
ment impossible s’^tait accompli. II vivait claque-
mure dans son castel, sans autre society que ses
portraits de famille et que les vertus un peu reve¬
ches de sa soeur, la comtesse de Juines, auxquelles
venaient se meler par intervalles, sans reussir a les
derider, les graces enjouees de sa fille. Le papillon
voltigeait quelques instants autour de la ronce epi-
neuse, qui, lui montrant ses dards, lui faisait de la
morale et lui reprochait sa gaite deplacee; il ecoii-
tait ou faisait mine d’ecouter, et la minute d’apres
on nele voyait plus : ses graces, ses ailes l^rillantes,
ses caprices folatres, ses pensees 16geres, un tour-
billon avait tout emporte. Depuis qu’elleetait sortie
du convent, Mile de Saligneux s’etait partagee entre
son pere et son grand-oncle, le marquis de Vire-
vieille, qui la reclamait comme son bien et qu’elle
aimait beaucoup. Une fois qu’il la tenait, il avait
peine a la lacher, et le baron n’osait pas trop la lui
dispute!'; si mesquin que fut Theritage en perspec¬
tive, on n’etait pas en situation de rien inepriser.
Il en coutait cependant au baron de se separer de
I'll ■ •
f >.
■ I
l’idee de jean teterol
135
sa fille ; il la trouvait charmante ; ce qui lui plaisait
surtout, c’etait son rire, aussi frais, aussi bruyant
que les cascatelles de la Limourde. Quand il etait
seul avec elle, il lui disait:
« A present ris, et fais*moi rire. ))
Elle ne se faisait pas prier, et ils riaient pendant
deux beures. Malheureusement le marquis consi-
d6rait qu’elle etait a lui; il consentait alapreter,
mais il fallait qu’on la lui rendit. Onvenaitde la lui
rendre, etM. de Saligneux avait etc melancolique
pendant la moitie d’uiie semaine; apres quoi il n’y
avait plus pense. L’indifTerence naturelle est un
plus sur remede a tons les chagrins de ce monde
■ que les meilleures consolations de la philosophic.
Avec ou sans sa fille, M. de Saligneux prenait sa
vie en patience et meme en douceur. A la verite,
quand le matin, vetu d’une jaquette en futaine, coiffe
d’lme casquette’ en peau de lapin, il sortait de chez
lui pour aller surveiller ses semailles, ses mois-
sons ou ses vendanges, et qu’il traversait ii gran-
des enjambees ses guerets, ou il enfongait ju.squ’a
la cheville et qu’il emportait quelquefois a la se-
melle de ses grosses bottes, il lui arrivait de se
regarder lui-meme d’un ceil etonne. Il se disait:
Est-ce bien toi‘? Il se demandait si I’autre, le vrai
baron, n’etait pas occupe dans le meme moment
a promener son sourire conquerant sur Tasphalte
du boulevard; mais son etonnement n’avait rien
«
•k
136
l’iDEE DE jean TETEaOL
f
de douloureux. Ne nous Jassons pas de le repe¬
ter pour encourager les pecheurs repentants qui
s’imaginent que la conversion est toujours un
ouvrage austere et penible, — le baron de Sali-
gneux passa pres de deux annees sans remettre
les pieds a Paris, et nonobstant il ne s’ennuyait
point. Le rat ne parlait pas de quitter son grain
et sajavelle, le moine ne songeait nulleinent a Jeter
a
le froc aux orties.
Ses peines nefurent pas perdues. Peu de temps
Jui avait sufli pour s’assurer que M. Grepin I’avait
indignement vole, 11 n’essaya pas de lui faire ren-
dre gorge; mais, I’ayant rencontre dans un chemin
creux, ce lui lut une joie de signifier a ce grap-
pilleur qu’il etait un fripon. G’est un genre de
plaisir qu’on a raison de se donner; cela n'enrichit
pas, mais cela soulage. II s’appliqua sans desem-
parer a remettre en bon etat son domaine. II etait
intelligent, il s’entendit vite a la coupe des bois, a
Peleve des bestiaux, a rii'rigation des prairies, aux
meilleurs precedes de labour, Il s'appliqua surtout
a faire rentrer tout son monde dans le devoir et a
boucher les fuites mysterieuses par oil s’ecoulait
I’argent le plus clair de ses fermages. Il fit si bien
qu’en moins de dix-huit mois il doubla pres(iue le
rendement de ses terres.
Nous avons entendu un predicateur declarer que
les saints, meme reduits aux plus cruelles extr^-
l’idee de jean teterol
137
mites, sent lieui'eiix, parcequ’ils possedent Tamitie
de leur conscience.. Nous ne savons si Tamitie de
sa conscience aurait suffi pour faire le bonheur du
baron de Saligneux, et si la grace Tavait assez pro-
fondement touche pour qu’il s’accommodat long-
temps d’une existence tout unie. En devenant agri-
culteur, il n’avait pas pris Thumeur bucolique.
Heureusement M. Teterol s’etait charge de lui
fournir les epices dont il avail besoin pour assai-
sonner sa vie. Si M. Teterol n’avait pas existe, il
est probable que'M. de Saligneux n’eut pas tarde
a rompre son ban ; mais M. Teterol existait et lui
avait declare la guerre : il etait dans la situation
d’une place assiegee; il prit plaisir a se detendre,
a rendrecoup pour coup, a construire des'ouvrages
avances, a eventer les mines de Tennemi en prati-
quant des contre-niines, a contrarier ses travaux
d’approche par de vigoureuses sorties. La fortune
des armes lui fut favorable, et il remercia in peito
M. Teterol desinteressantes distractions, toutes nou-
velles pour lui, qu’il avait bien voulu lui procurer.
*
Une chose I’inquietait cependant: depuis que la
cour d’appel de Lyon avait decide que les lapins
ne sont pas tous lapins de garenne, M. Teterol
n’avait plus donne sighe de vie, il faisait le mort.
Les hostilites avaient cesse sur toute la ligne; plus
de chicanes, plus de reclamations insolentes.
Garde, serviteurs, jusqu’au dernier valet de ferine,
13S
l’idee de jean teterol
il semblait que le proprietaire de la Maison-Blan-
che eut enjoint a tout son monde de changer de
ton et d’allures; on etait devenu poll, presque gra-
cieux; TafTreux dogue au museau court s’etait ap-
privoise ; il ne montrait plus les dents, il n’aboyait
plus. Fallait-il en conclure qu'atterre par sa de-
faite, M. Teterol s’etait degoute de la partie, qu’il
avait desarme et songeait a faire des propositions
_ P
depaix?Pour qui le connaissait, c’etait difficile a
croire, Lorsque I’assiegeant cesse le feu, cela si-
gnifie quelquefois qu’il se dispose a lever le siege ;
cela pent signifier aussi qu’il prepare a Tassiege
quelque mechante surprise.
M. de Saligneux eut bientot un autre sujet d’in-
quietude beaucoup plus grave, qui lui vint d’un
tout autre cote. On a dit avec raison que le present
n’est rien, que ravenir ne depend point de nous,
que notre passe seul nous appartient; mais c’est
line question de savoir si ce n’est pas plutot nous
qui lui appartenons. Le baron avait pour creanciers
priucipaux deux boursicotiers de mince moralite et
de petite reputation. Il leur devait des sommes-
assez rondes, dont son voyage de long cours a tra¬
vel’s rEurope avait porte le montant a plus de
200,000 francs. Il leur servait regulierement les
interets de sa dette, qu’il se promettait d’amortir
peu a peu par des acomptes, mais qu’il etait hors
d’etat de rembourser. Aii reste, il pensait n’avoir
l’iDEE DE jean TETEnOL
rien a crainclre de MM. Gobec et Margriffo; il les
avail toujours trouves de bonne composition, et ils
ne se faisaient point tirer roreille pour lui renou-
veler ses billets. Au moment on il y songeait le
moins, deux lettres lui (jrriverent, a un mois d’in-
tervalle, tres-semblables Tune a I’autre, par les-
quelles ces deux messieurs lui mandaient cjuMl leur
etait survenu des eml^arras et que, !e terme etant
echu, ils se voyaient dans la penible necessite
d’exiger de lui le remboursement integral de leurs
creances. Ces deux lettres lui causerent une sur¬
prise desagreablc; ce fut un coup de cloche qui le
fit tressaillir. Son alarme eut Me plus vive encore,
s’ii se fut doute que M. Grepiri etait parti subite-
ment pour Paris, apres avoir eu un long entretien
confidentiel avec M. Teterol. Il ne tarda pas a se
tranquilliser, et il ecrivit a ses creanciers pour leur
insinuer qu’il ne croyait pas a leurs embarras et
pour les prier d’avoir un peu de patience, attendu
(ju’ii lui etait impossible de les satisfiire. Il en
regut une reponse equivoque, qui lui parut rassu-
rante; il avail fart de bercer ses inquiMudes, jus-
qu’a ce qif elless’endormissent. Helas! on s’amende,
on tue en soi le vieil homme, on ne reussit pas a
tuer Gobec et Margriffe, et on les voit sortir des
profondeurs d’une trappe pour venir tourmenter le
pecheur convert!. G’est une des injustices les plus
criantes de la vie.
140
l’idee DE ,1EAN teterol
Par une belle apres-midi du mois de juin, le baron
de Saligneux, etendu sur Tun des bancs de sa ter-
rasse, etait occupe a digerer son frugal dejeuner,
en fumant un panatella dont le parfum suave lui
rappelait les meilleurs jours de son existence. II
n’eprouvait cependant aucun regret. Pour la pre¬
miere fois, son imagination etait en parfait accord
avec sa destinee; elle ebauchait des pastorales, elle
se chantait a elle-meme des airs de chalumeau. Des
vacbes paissaient dans le pre voisin en faisant tinter
leiirs clochettes, et il semblait au baron (lue ce
tinteineiit etait une musique plus agreable a en¬
tendre (jue la plus charmante operette.,11 lui parut
aussi que la vaste plaine ou se promenaient ses
yeux etait plus agreable a voir que renceinte du
pesage, et il s’avisa de trouver que le bel ormeau
qui ombrageait sa tete etait d’un plus beau vert que
Tabaf-jour d’une lampe qui eclaire une partie de
baccarat a deux louis la liche. Il fut interrompu
soudain dans sa contemplation par un cri aigu ; il
regarda en Tair et apercut un maudit epervier, qui
ravant-vei11 e lui avail vole une poule. Il donna
rordre qu’on lui apportat son fusil, il le chargea et
attend it que Toiseau se fut rapproche. II se dis-
posait a le couclier en joue, quand un valet de
cbambre lui remit une Icttre, dont il reconnut sur-
le-champ Tecriture; c’etait, de toutes les ecritures
du monde, celle qui lui plaisait le moins. Il posa
l’idee de jean teterol 141
son fusil et s’empressa de lire la lettre, qui etait
courte, mais eloquente. Elle etait ainsi congue :
(( Monsieur le baron, j’ai Thonneur de vous in-
former que MM. Gobec et Margriffe m’ont fait le
transport de leurs creances sur vous, lesquelles,
comme vous ne pouvez Fignorer, montent en
chiffre rood a deux cent dix-huit mille francs. Vous
iFignorez pas non plus que les termes convenus
pour le remboursement sont echus, Fun depuis huit
jours, Fautre depuis un mois. J’attends avec impa¬
tience la communication que vous voudrez bien
me faire a ce sujet. Agreez, monsieur le baron,
Fexpression de tous les sentiments de haute consi¬
deration avec lesquels j’ai Fhonneur d’etre votre
devoue serviteur.
(( Jean Teterol. »
M. de Saligneux sentit un frisson courir le long
de son dos. II relut deux fois, trois fois le billet.
Non, ses yeux ne Favaient pas trornpe; la fatale
ecriture resista h tous ses efforts pour lui faire dire
autre chose que ce qu’elle avait dit; elle s’en tenalt
k son premier mot, qui etait aussi le dernier. 11
dechira le papier en quatre; I’eut-il dechiquete,
cela n’aurait send de rien ; ce n’est pas avec nos
mains, ce n’est pas avec nos ongles quo nous nous
debarrassons d’une verite qui nous gene. Le baron
142
l’idi5e de jean teterol
• +
plia la tete sous Turret de la destinee qui venait de
le trapper; il se livra a de douloureuses reflexions,
clierchaiit a se reiidre coiiipte de ce qui s’etait
passe; il devina bien vite la part que M. Grepin
avait eue dans Tevenement. L’epervier (jui planait
au-dessus de la terrasse cria de nouveau; il le
regarda et iTeut plus envie de tirer sur lui; en
comparaison de Tautre, cet oiseau de proie lui
semblait un etre fort inoffensif.
II vit paraitre au bout d'une allee sa socur, la
conitesse de Juines, dans son eternel petit deuil.
Bepuis la inert de son mari, que cependant elle
n’avait pas sujet de regretter, elle s’etait vouee au
noir; lout au plus, dans les jours de fete carillonnee,
egayait-elle sa tristesse par quelques rubans bias.
Ce jour-la, son deuil se trouvait etre de circon-
stance. Le baron s’approclia d’elle et lui dit qu’une
affaire pressante Tobligeait a partir pour Paris. Elle
le questionna, il lui fit une liistoire. Elle prenait si
vivement les choses que, pour ecliapper a ses
pathetiques litanies, il s’etait loujours abstenu de
la inettre au courant de ses affaires, sans compter
qu’eile avait I’oreille tres-dure et qu’on n’aime pas
a crier ses contidences. D’ailleurs pouvait-elle lui
venir en aide ? Elle venait de inarier son fils avec
une heritiere, et pour faciliter ce riche etablisse-
meiit, qui llattait sa vanite, elle s’etait saign6e ^
blanc; if lui restait a pen pres de quoi vivre.
L’rD^:E DE JEAN TETEROL
143
M. de Saligiieux ne s^occupa plus que de ses
preparatifs de depart. Avant de se mettre en route,
il prit la plume et grilTonna rapidement les trois
lignes que void :
(( Monsieur, veuillez m’accorder, je vous pile, uii
ddai de quelques jours. Avant la fin de la semaine,
je me serai libere. Agreez, monsieur, fexpression
de tous mes sentiments de pailliite consideration. »
Le lendemain matin, il urrivait a Paris. 11 s’abs-
I
tint de faire aucune tentative aupres du marquis
de Virevieille ; il s’etait adresse a lui plus d’une fois
dans im moment de detresse, et I’accueil qu’il avait
regu lui avait ote le gout de recommencer. Aussi
bien Mile de Saligneux etait en sejour chez le
marquis, et il lie voulait pas la voir, Il redoutait
son regard ingenu, mais pergant; quand il avait
quelque chose ii cacher, les yeux de sa fille lui fai-
saient peur. Il passa plusieurs jours a aller de
porte en porte; ceux de ses amis sur qui il comp-
tait le plus etaient absents, d’autres trouverent des
defaites, Il recourut ii des bailleurs de fonds qu’il
avait pratiques jadis avec succes ; ils lui temoigne-
rent que son credit etait fort ebranle, et il jugea
inacceptables les conditions qu’ils lui firent. Les
plus obligeants ne mi rent a sa disposition que des
sommes insignifiantes; les eaux etaient basses,
I’argent etait rare sur la jilace. Econduit de iiar-
tout, il se rabattit sur son vieil ami le baccarat; il
144 l'idee de jean teterol
gjignji cltins 11116 iiuit cjuinz6 cents louis, (ju il
reperdit la nuit suivante. Decourage par ce revers,
ne sachant plus a quel saint se vouer, il prit le
grand parti de se resigner a son sort, d’avaler le
calice et de retourner a Saligneux.
Quelques heures apres y etre arrive, il se pre-
seiitait a la grille de la Maison-Dlanche, sui les
murs de laquelle il crut lire la redoutable inscrip¬
tion : Lasciate ogni speranza. La penible emotion
qiii Tagitait et les transes cruelles de sa fierte a
.Pagonie pai^aissaient sur son visage, car le gros
dogue de M. T^erol, qui s’^ait avance a sa ren¬
contre en grondant, s’accroupit soudain a ses
pieds, en le regardant d’un ceil presque paterne.
En depit de la calomnie, cet animal etait suscep¬
tible de bons sentiments. Il avait flaire un malheur,
ce malheur lui sembla respectable, et il le laissa
passer.
*
4
\
I
I
VIII
Ell ce moment, M. Teterol se trouvait dans la
plus heureuse disposition d^esprit. II etait occupe
a lire une Jettre qidil venait de recevoir de son
vieil ami le notaire PointaL II la humait a petits
coups, en gourmet, comme il edt deguste un bon
muscat de Frontignan, seul vin qu'iJ aimat, tant il
est vrai que les contraires se recherciient.
Cette lettre disait ce qui suit :
« Mon clier ami, j’ai vu hier Lionel, qui part
aujourd’hui pour aller passer trois mois en Alle-
magne, comme cela etait convenu entre vous. .le
lie veux i>as laisser a ce jeune liomme precoce et
par trop modeste le soin de vous annoncer qu’ii a
passe son doctorat avec un eclat incomparable.
C’est un des plus brillaiits exaniens dont -on ait
sarde souvenaiice dans la Faculte de droit. Il n’est
bruit que de cela parnii les homines competents,
10
I'l-’ •
" ■ If*. ■
' .1
• ft
* 'V
•;n P ■
pi '
IP
vet
r f(
\ *■
I i
- \
► ’ 'j
•v. I
» ■ ' , I ♦
■ 1
it
4* . * .
' ' «;
, t
I j
f I
I /
• I
•
^ r
i. t 4
♦ e *
t
•»
) *
4 I*
» »
. t
146
l’idee de jean teterol
et tout le monde s’accorde pour predire a votre fils
Jes plus belles destinees. Ses succes ne feront
point de jaloux, il a le don de se faire aimer. Mon
vieux client, le nouveau garde des sceaux, a pris
ce gamin en si grande amitie qu’il voulait I’attacher
a son cabinet. Lionel n’a pas entendu a cette pro¬
position. 11 pretend que son education n'est pas
terminee. 11 a appris I’anglais en Angleterre, il
veut etudier les Allemands chez eux; mais il
tiendra sa promesse, et au commencement de
septembre il ira vous trouver dans cette fameuse
Maison-Blanche qu’il ne connait pas encore. Savez-
vous que vous avez fait avec lui de la haute coquet-
terie? Vous n’avez pas voulu lui montrer I’oiseau
avant que sa huppe eut toutes ses plumes. Si je
compte bien, il y a trois ans que vous n’avez vu
Lionel. Vous le trouverez un peu change, surtout
un peu maigri; il travaille trop, la lame use le
fourreau. Ge sera a vous de le refaire, de Ten-
graisser; mais, tel qu’il est, c’est le plus joli chatain
du monde. Je connais des femmes qui sont de mon
avis.
« Soyez sans inquietude, mon cher Teterol, il ne
sera pas avocat. Vous avez pris ce metier en hor-
reur depuis que vous avez perdu des proces, lui ne
veut pas en gagner. Ses idees sont toujours les
memes; il entend se faire une carriere politique,
et en attendant il est de premiere force dans lo
-V *
I
I
L if:)ee de jean teterol
147
droit administratif. II sera avaiit peu auditeur au
Conseil d’Etat, et, line fois le pied a I’etrier, il aura
bientot fait de se mettre en selle. Le bon et gentil
serviteiir que la France aura la! II a tout pour lui,
la vivacite de I’intelligence, un esprit clair, lumi-
neux, une instruction solide, des idees nettes et
preciseSj les opinions les plus liberales, point de
prejuges, et point d’intolerance, avec cela une
imagination de poete... Mais de quoi vais-je vous
parlor‘7 Voila que je deprecie ma marchandise.
cc Vous etes un heureux pere, mon cher ami;
savez-vous bien tout ce que vaut votre fiis et
sentez-vous assez votre bonlieur? »
« II est inoui, ce Pointal, pensa M. Teterol. II
a la pretention de m’apprendre ce que vaut ce
garQon. Vous verrez qu’il s’imaginera Fun de ces
jours que c’est lui qui Ta fait. )>
Malgre ce mouvement d’humeur, il se disposait
a relire lalettre du notaire, quand Joseph, son do-
mestique, lui remit une carte. A peine y eut-il
passe les yeux, il se leva d’un bond, en criant :
« Failes entrer! » et il fut sur le point de courir a
la porte pour y attendre sa proie, qu’il avait hate de
contempler. Il maitrisa son impatience, et, sentant
qu’il y avait une llamme dans ses yeux, il tacha
d’eteindre son regard.
M, de Saligneux parut. 11 s’etait refait une con-
: I,
* ■ *
I i '
I *
I «
, < ' .
’’ I 1
.1
' O’ .
■1
I ■
il
I 4
..I
u *
.* <
I *
I r
i •
* i
I
148
l’idee de jean teterol
tenance en^ montant I’escalier; son visage avait
repris son expression accoutuinee, un air d’indO'-
lence hautaine qui doininait les evenements et
semblait dire : « Quot qu’il arrive, je suis un Sali-
gneux. )) II s’avanca en se dandinant legerement,
selon sa coutume, le sourire aux levres, la tete
inclinee sur sa poitrine, comme s’il eut voulu res-
pirer de plus pres le parfum d’uhe superbe rose
mousseuse qui s’epanouissait a sa boutonniere.
M. Teterol fut constern^.
((II a trouve de Targent, » pensa-t-il.
Le baron se douta de ce qui se passait dans le
coeur de son bourreau. II lui dit dTin ton degage :
(( Rassurez-vous, monsieur Teterol; je suis a
votre merci. »
II ajouta avec une grace ironique :
(c Yous voyez Themistocle venant s’asseoir au
foyer du grand roi ou Napoleon se refugiant a
bord du Bellerophon. »
La figure de M. Teterol s’epanouit comme la
rose qui fleurissait la boutonniere du baron; son
regard, son sourire distillaient la joie. Un rayon
de soleil qui le prenait en ecbarpe faisait scijitiller
ses cheveux gris et lui mettait une aureole autour
du front; ce n’dtait pas Taureole d’un saint ni d’un
martyr, II s’jnclina courtoisement et dit;
« Monsieur le baron, on ne vous enverra pas k
Sainte-Helene. »
l’idee de jean teterol 149
Puis il lo conduisit a I’autre bout de son vaste
cabinet de travail, couvant du regard cet homme
precieux, le suivant dans tous ses mouvements
avec une tendre sollicitude, comme s’il avait craint
quMl ne se cassat en chemin. II lui avan^a le plus
commode, le plus moelleux, le plus douillet de
ses fauteuils, et peu s’en fallut qu’il ne lui mit
un coussin derriere la tete, un carreau brode
sous les pieds. II desirait que son prisonnier fut
bien, parfaitement bien, et qu’il prit gout a sa
prison.
M. de Saligneux s’assit. II avait le visage tourne
vers une large fenetre cintree, par laquelle il
apei’Qut un chateau; il ne put s’enipecher de lui
faire un signe de tete, qui voulait dire :
« Toi et moi, comment sortirons-nous do la? »
M, Teterol s’installa sur une modeste chaise de
canne, et ayant jete un rapide regard du cote de la
fenetre :
« Une bien charmante vue, monsieur le baron !
dit-il, VoiPi ce fameux bois, qui n’est pas une ga-
renne. VoiPi cette riviere qui'mange mes pres, sans
que les tribunaux me permettent de la priver de
I
ce plaisir. fitrange chose que la. justice, soil dit
. entre nous !... Et ce chateau, qu’il est elegant et
coquet! Comme il est Saligneux, lui aussi! Ah !
Ton ne salt plus batir comme cela aujourd’hui. On
ne fait plus que de I’architecture bourgeoise. G’cst
150 l’idee de jean tSterol
que nous vivons dans un siecle terriblement bour¬
geois. .. ))
Ce mot de bourgeois lui remplissait la bouche;
en le pronongant, il avail Fair aussi respectueux
pour lui-iiieme que Louis XIV s’ecriant:
c( L’Etatj c’est moi. »
M. de Saligneux I’interrompit par un geste.
« Monsieur Teterol, parlous de nos affaires, lui
dit-il. Je SLiis venu vous prier de renouveler mes
billets. Vous me demanderez I’interet qu’il vous
plaira. »
M. Teterol souflla bruyaminent, cligna Toeil droit,
repoussa sa calotte de velours noir sur le sominet
de son front, et repohdit apres une pause qui parut
tres-longue au baron :
« Je vois avec chagrin, monsieur le baron^ que
I
vous ne me connaissez pas encore. Pour qui me
prenez-vous? Pour un usurier, je crois; grand
merci! Sachez, je vous prie, que j’ai toujours d^-
f
teste toutes les manieres malpropres de gagner de
•m
toujours voulu que mes ecus travaillassent honne-
tement comme moi. Je n’ai jamais ti’ipote k la
Bourse ; demandez plutot a Pointal. Je n’ai jamais
^■endu a decouvert. Qu’est-ce que vendre-u decon
vert‘? G’est vendre ce qu’on n’a pas. J’ai toujours
vendu ce que j’avais, moi, et quaud j’ai achett^, je
n’ai jamais fait de marche dont j’eusse ii rougir. Si
l’idee de jean teterol
151
je vous donnais les clefs de ma caisse, vous n’y
trouveriez pas iin louis, vous m’entendez, ni m^me
une piece de dix sous qui ait une vilaine histoire.
Je suis un enfant trouve, moi; mais mes ecus con-
naisseiit leur pei'e, et ils savent que leur pere a
une reputation sans tache, qidil peut marcher au
grand soleil, le front leve. Non, monsieur le baron,
je n’ai jamais prete a la petite semaine, et je ne
veux pas commencer aujourd’hui. Proposez-moi
autre chose.
— Prenez hypotheque sur ce qui me reste de mes
biens, » repartit le baron d’un ton bref et saccade,
M. Teterol souffla de nouveau, cligna cette fois
Toeil gauche, ramena sa calotte sur ses enormes
sourcils, et repliqua sentencieusement:
« En fait d’hypotheques, je n’ai jamais aime que
Bs premieres. ))
M. de Saligneux plia la tete sous lecoup.
« En ce cas, payez-vous en terres, prenez Sali¬
gneux, dit-il d’une voix alteree par remotion.
— Saligneux tout entier ? s’ecria M. T(^terol, qui
ouvrit la bouche toute grande, cornme pouvait I’ou-
vrir son bouledogue en happant un morceau.
— Un instant, mon cher monsieur; vous devriez
savoir, vous qui etes si curieux et si profondement
instruit de mes affaires, qu’en fonds libres Saligneux
vaut plus de deux cent mille francs, Vous serez plu-
sieurs a le partager. »
152
L IDEE DE JEAN TETEROL
M, Teterol garda un instant le silence.
<c Monsieur le baron, reprit-il, ce queje vaisvous
dire va l^ien vous etonner. Je sais qiie vendre le
chateau de vos peres serait pour vous une crueile
extremite, et il faudrait finir par le vendre. Qu'est-
ce qu’un chateau, quand il n’y a plus rien autour,
plus rien qu’un potager? C’est im roi sans sa cour
ou un general sansarmee. Ecoutez-moi, je ne desire
pas vous prendre Saligneux. Assurement, je n’ai
pas.de raisons de vous vouloir du bien. A^ous
in’avez trade de Turc a More, vous m’avez cause
mille chagrins, vous m’avez rendu la vie dure, vous
m’avez fait vieillir avant rage, vous m’avez intente
proces...
♦
— Ah ! permettez, monsieur Teterol, je m’imagi-
nais que c’etait vous... »
H. Teterol lui cria d’une voix tonnante :
« Comment, monsieur le baron, vous osez encore
soutenir que vos lapins...
— Oh ! pour Tamour de Bieu, n’en parlons plus,
soupira le baron. Je crains Teniiui plus que tout;
mes lapins seront ce qiTil vous plaira, faites-en des
lievres ou des sangliers, mais qu’il n’en soit plus
question. »
Cette interruption malencontreuse avait vivement
indispose M. Tetei’ol. Il prit le temps de se calmer,
apres quoi il poursuivit d’un ton debonnaire :
c( Je vous disais, monsieur le baron, que je
4
l’idee de jean teterol
153
n’avais aiicune raison de vous inenager et que
cependant je repugiiais a vous prendre Saligneux.
Savez-vous pourqiioi ? Cela tieiit tout simpleinent a
ce que vous avez une fdle. Vous ouvrez de grands
yeux? Que voulez-vous, c’est comme cela. Je
n’ai vu que pendant deux minutes Mile de Sali-
gneux, elle ne m’a dit que deux mots en passant;
mais il me sul’fit de voir les gens une fois pour les
aimer ou les detester, et il me suffit d’entendre le
son de leur voix poui* savoir a pen pres ce que
je dois penser d’eux. Eh bien! Mile de Saligneux
m’a plu, et le son de sa voix me revient. Or savez-
vous ce qui arriverait, monsieur le baron, si je
vous aclietais Saligneux? Dix mois apres... Mon
Dieu! je ne voudrais pas hasarder un mot qui put
vous blesser; mais permettez-rnoi de vous parler
franchement. Je suis un vieillard, je vous ai dit que
vous m’aviez fait vieillir avant le temps... Dix mois
apres, mettons-en douze... Ce n’est pas votre faute.
Il Y a des homines, il v a desmains... oui, il v a des
J J a *1
mains dans lesquelles les louis fondent comme dans
un creuset, et il y a des homines... Comment les
appelle-t-on? des bourreaux d’argent. Dame ! on
est jeune, et Paris, ses plaisirs, ses femmes... Bref,
si vous vendiez Saligneux, dix mois apres Mile votre
fdle serait sur la paille, et je ne veux pas que Mile de
Saligneux soit sur la paille. »
Le baron etait en proie aux sentiments les plus
■ .
3 1
I t
1 %
< I
1
I *
f 4
t •
I I
% +
• V I
a
1
I '•
• I
■f
k I
I
* i
4
* )
* 1
’ 1
I ’
-154
L IDEE DE JEAN TETEROL
contraires. Les remontrances que M. Teterol s'etait
permis de lui faire lui avaient paru fort imperti-
nentes, et il avail ete sur le point de s’en fdcher.
Son indignation fit place a un profond etonnement
quand il entendit la conclusion de son discours. Eh
quoi! ses oreilles ne Tabusaient pas, les graces
aimables de sa fllle avaient reussi a attendrir le
ccBur tanne de ce vieux rhinoceros! Un aerolithe
serait tombe du ciel a cote de lui, ou, mieux encore,
il aurait vu son chateau, qu’il ne quittaif pas des
yeux, se mettre subiteinent en branle et danser une
sarabande echevelee, que sa sui'prise n’eCit pas ete
plus vive. Il detacha son regard des tourelles en
poivriere auxquelles il venait d’adresser mentale-
ment un suprtoe adieu, et, conteinplant d’un ceil
«
fixe M. Teterol, il fut tente de faire reparation a ce
philanthrope meconnu. Toutefois il jugea conve-
liable d’attendre encore un peu.
« Mon clier monsieur, dit-il, je vous sais gre de
vos bons sentiments pour ina fille; je lui en ferai
part, quand je la reverrai, et sCirement elle en sera
touchee. Mais, puisque vous refusez de me renou-
veler ines billets, de prendre hypotheque sur mon
bien et de vous payer eii terres, a mon tour je vous
dirai : Qu’avez-vous a me proposer? »
M. Teterol, s’etant leve brusquement, repondit :
(c J’ai mon idee. »
Et il ajouta, comme en se parlant ^lui-meme :
L IDEE DE JEAN TETEROL
« Ce n’est pas rancieiiiie, c’est une autre, que jo
crois meilleure. » .
La-dess us, il se mit a arp enter la cliambre de son
pas lourd, les mains dans ses poches, les paupieres
a demi closes. Le baron le suivait des yeux, pale,
emu, agite de mouvements nerveux comme un
accuse qui attend le verdict du jury; il se demandait
ce qui pouvait bien fermenter dans cette grosse
tete, dont il aurait voulu soulever le couvercle ou
faire sauter le bouchon pour avoir tout de suite son
secret. Mais M. Teterol n’etaitpaspresse de s’expli-
quer. Il continuait sa pesante promenade; il lui
semblait qu’il marchait non-seulement siir le baron
Patrice de Saligneux, mais sur son pere, le baron
Adhemar, sur son grand-pere, le garde des sceaux,
sur son arriere-grand-pere, sur tous ses aieux, et
qu’il foulait, qu’ii ecrasait, qu’il broyait sous son
pied d’elephant la fierte de vingt generations de
Saligneux; il Tenlendait crier sous Tepaissesernelle
de ses bottes. Tout a coup il s’arreta, s’adossa a la
cheminee, et, selon sa coutume, apres avoir joue
avec ses mains, il les joignit en forme de coupe; au
fond de cette coupe, il apergut un interieur d’eglise,
un autel ou brCdaient une cinquantaine de cierges,
devant cet autel un poele nuptial, sous ce iioele une
jeuiie fille aux cheveux lirun fonce, un jeune liomme
a la moustache cliatain clair. Et il v avait des gens
qui disaient :
156
L IDEE DE JEAN TETEROL
(( On 1116 I’avait dit, mais je ne vouJais pas le
croire.»
II y en avail d’autres qui leur repondaient:
« Oh! c’est uii fameux hommej et, quand il veut
line chose, elfe se fait. »
Cette eglise, cet autel, ces cierges, ce poele et
tons ces gens qui parlaient, tout cela tenait dans les
deux mains de M. Teterol; il estvrai qu’ellesetaient
enormes.
Enfin, Tceil plein de sa vision, il se retourna vers
M. de Saligneux et lui cria :
« Je n’aime pas les moyens termes. Sommes-
nous amis? sommes-nous ennemis? De deux
clioses I’une, ou la guerre avec toutes ses conse¬
quences, ou la paix et meme I’amitie fondee sur un
bon trade. C’est mon dernier mot.
— Et quelles sont les clauses de ce trade? »
dernanda d’une voix haletante le baron, a qui sa
■
curiosite surexcitee serrad la gorge.
M. Teterol hesita un instant avant de repondre ;
ce qu’il avait a dire n’etait pas facile a articuler.
« Monsieur le baron, murmura-t-il, vous avez une
fille, »
Il ajouta en balbutiant un peu et en rougissant
beaucoup ;
(( Et moi j’ai un fils. »
A ces mots, M. de Saligneux fit un veritable
saut de carpe sur son tauteuil. Il y a ties evene-
l’idee de jean teterol
157
ments, des surprises qui preiinent au depourvu
riiomme le plus accoutume a se ijosseder. Heureu-
sement, M. Teterol ne le vit pas sauter; tres-emu
lui-meme, ses yeuxetaient comme rives au partjuet.
c( Votre fille est charmaiite, reprit-il d’une voix
plus douce que le chant du hautbois ; mon fils cst
charinant aussi, et c’est uii jeuae liomme de grand
avenir. Lisez plutot ce que m’eii ecrit un notaire
qui n’est pas le premier venu. »
Et il presenta au baron la lettre de M. Pointal.
Le premier mouvement de M. de Saligneux fut de
lajeter ala figure de M. Teterol; le second fut de
s’abandonner a une explosion de douce gaite. 11
n’en fit rien ; il pensa aux deux cent mille francs
qu’il devait et a son chateau qu’un miracle venait
de lui rendre. Son sang bouillonnait, il le pria de se
tenir tranquille. Ses mains lui demangeaient; il leur
dit : cc Tout beau, ne nous fachons pas ! » Et eflec-
tivernent les homines qui out eu beaucoup d’aven-
tures apprennent a ne pas se facher. Cependantil
ne trouva pas un mot a dire. Il enleva negligem-
ment de sa boutonniere la belle rose mousseuse
dont elle etait ornee, et il la contempla en silence.
Cette rose le coinprenait; comme lui, elle trouvait
inoLue, faljuleuse et extravagante autant qifinso-
lente la proposition de M. Teterol.
Gelui-ci s’inquieta de ce long silence, et il dinit
par dire avec un pen d’amertuine :
158
l’idee de jean teterol
(( Les prejugeSj monsieur le baron, ne rapportent
rieii, et quelqiiefois ils content fort cher. Je vous ai
offense ?
*— Offense? Oh ! point du tout; mais la, je vous
le confesse, profondement etonne. Croyez, mon¬
sieur Teterol, que je suis tres-sensible... oui, je
suis tres-sensible a votre bonne volonte et aux
avantages de ralliance que vous me proposez;
mais...
— Ne dites pas mais, interrompit vivement
M. Teterol, qui reprit toute son assurance. Ges
avantages, vous n'avez pas encore eu le temps de
les bien considerer. Et d'abord, pour ce qui est de
votre petite dette, nous reglerons cela a Tamiable,
en famine, et vous trouverez en moi le plus coulant
des hornmes. Et songez a votre fille. Ni dot, ni
esperances, Que ferez-vous de cette pauvre enfant?
Si quelque marquis consent a Tepouser pour ses
beaux yeux, il y a dix a parier centre un que ce
sera quelque butor ou un gentilhomme a lievre,
incapable de lui procurer le sort qu’elle merits. Et
puis, vous ne savez pas quels sacrifices, quelles
folies je compte fairs pour mon fils. II est la moelle
de mes os, le sang de mes veines, mon idole. Je
I’appelle mon prince de Galles. J’ai decide depuis
longtemps qifasou mariage je lui inettrai dans la
main un beau million, pensez-y, tin beau million
sec et liquide... Ah! monsieur le baron, quel
l’idee de jean teterol
150
exemple nous domierions a notre pays! et il taut
faire quetque chose pour son pays. On a proclame
I’egalite devant la loi; mais les vieilles couches et
les couches nouvelles s’entre-detestent, s’entre-
jalousent. La France est pleine de honshommes
comme moi, qui regardent les barons de travel’s,-
et de barons qui leur disent : « Otez-vous de mon
soleil! Oui, la iutte des Teterol et des Saligneux
est le fleau de la France; on y entend partout un
bruit de sabots qui arriveiit et de bottes vernies
qui s’en vont. Eh! bon Dieu, n’y a-t-il pas du
soleil et de la place pour tout le monde ? 11 ne
s’agit que de s’entendre et de se marier. Monsieur
le baron, marions ensemble la vieille France et la
France nouvelle. II y a dans ce canton quelques
centaines d’imbeciles qui ont beteinent epouse
notre querelle sans savoir pourquoi. Les uns vous
regardent comme un scelerat, les autres me pren-
nent pour un sacripant. Si un jour nos enfants tra-
versaient la grande rue de Saligneux bras dessus
bras dessous... voyez-vous cela d’ici?.. tons les
imbeciles, n’y comprenant plus rien, les regarde-
raient bouche beante, et je vous le demande, mon¬
sieur le baron, n’est-ce pas un plaisir pour les gens
d’esi>rit de faire beer les sots ? »
Ainsi discourait Jean Teterol, et il discourut
(ongtemps. Uiie fois la premicj-e bamei'e saiitee,
trouvant le champ libre, il n’avait plus hesite, il
160
L IDEE DE JEAN TETEROL
allaitj coiirait devant kii, se doniiait carriere. II
peignait a grands traits llieureuse revolution que
le mariage de M. Lionel Teterol et de Mile Claire
de Saligneux allait operer non-seulement dans les
aifaires du baron de Saligneux, mais dans cedes
de tout runivers en general. G’etait" I’age d’oi* reve-
nant sur la terre, des ruisseaux de lait arrosant les
carnpagnes, la Limourde charriant des perles et
des rubis, I’agneau paissant avec le Joup, Astree
reprenant en main le gouvernement du monde,
par tout la paix, le bonheur et Tab on dance.
Le baron, la main crispee sur le bras de son fau-
teuil, avail essaye 'dix fois de se lever, et il etait
encore assis. II avail voulu dix fois s’en aller, et
il etait encore la. II avail tente de boucher ses
oreilles, et il ne laissait pas d’entendre et menie
d’ecouter.
(( Monsieur Teterol, s’ecria-t-il enfin, je m’atten-
dais si pen, en venant ici, aux propositions que
vous venez de me faire, qii’il nefaul pas m’en vou-
loir si j’ai quelque peine a rasseoir mes esprits,
Vrairnent je serais charine de reconcilierla vieille et
la nouvelle France. Cependant veuillez remarquer
que nos enlants ne se sont jamais vus. Qui vous
repond que ma lille plaise a monsieur votre fils V »
Cette question parut si saugrenue a M. Teterol,
qii’il ne put reprimer un eclat de rire.
<c Ah cA, qu’avez-vous dit, monsieur le baron ?
L IDEE DE JEAN TETEROL
m
repondit-il. Je crois revei*. Eh quoi! mon fils se
permettrait... Mais mon fils est a moi, je pense, et
il fera toujours tout ce que je voudrai. Avant qu’il
ait vii Mile de Saligneux, je lui dirai: Je veux qu’elie
te plaise, et morbleu ! elle lui plaira.
— Je Yous felicite, monsieur Teterol, de rexcel-
lente education que vous avez su donnei* a mon¬
sieur votre fils, reprit le baron. Quant a moi, je dois
vous confesser que je n’ai pas encore amene ma
fille a ce degre de perfection, et que si je m’avisais
de contraindre ses gouts...
— Oh ! bien, elle a le gout difficile, iiiterroinpit
M. Teterol, si elle trouve a redire a mon prince de
Galles. Mais vous ifavez done pas lu la lettre de
Pointar?.,. Oil est-elle, cette lettre?... Tenez, la,
quelques lignes avant la fin... Comment dit-il?..
« Tel qu’il est, c’estle plus joli cluUain du monde.
Je connais des femmes ifui sont de mon avis. »
Vous entendez? Mais que je suis betel je peux
vous le montrer, mon prince de Galles. »
Et il prit dans uu des tiroirs de son secretaire uiie
photograpiiie, qu’il preseiita au baron. Celiii-ci lu
considera en faisant des hochements de tete appro-
batifs, comme s’il eut examine un cheval de selle
sans tare ou un Ijelier roussillonnais a I’ceil vif, ;i
la laine line et serree. U ne [mt s’cmpeclier do
s’avouer ii lui-meme que ITieritier de M. Jean Te¬
terol etait un charmant garcon, dout la figure a la
11
.>
* .J »
f
( ^ %
k
* 1 ,
I
I I
*■ •
I .
I
if
!•<
n I V
I
■ ‘d
< a • .
t
\ ■.
I
l’idee de jean teterol
fois douce et grave, oiiverte et meditative, com-
mandait tout de suite la sympathie, et qu’il ressem-
blait aussi pen a son pere qu\m elegant bouleau
de la plus belle venue ressemble a un vieil orme,
qui a cru sur un terrain dur, au bord d’un chemin
poiidreux, a la merci des insuites des passants. Si
le baron de Saligneux representait la vieille France,
si Jean Teterol representait la France nouvelle, son
fijs appartenait peut-etre a une troisieme France
encore plus nouvelle, qui a les secrets de I’avenir.
Pendant ce temps, M. Teterol avait ouvert un
second tiroir de son secretaire, on il prit deux
papiers, qu’il avait minutes a loisir. L^un etait le
projet dTin acte par lequel M. de Saligneux recon-
naissait lui devoir une somme de deux cent dix-
liLiit mille cinq cent vingt-quatre francs, portant
un interet de 5 pour 100, et dont le rembourse-
ment n’etait pas exigible avant quatre amiees revo-
lues. L’autre etait une contre-lettre, posterieure en
date et redigee en ces termes :
c( A la suite d’arrangements passes entre M. le
baron Patrice de Saligneux et M. Jean Teterol, le
baron de Saligneux etant converiu de donner en
manage sa fille, Mile Claire de Saligneux, a
M. Lionel Teterol, fils du susdit Jean Teterol,
s’engage, au cas oil, par le fait dTin desistement
de sa part ou d’un ref us de Mile de Saligneux, il
reprendrait sa parole,
a rembourser a M. Jean
L IDEE DE JEAN TETEROL
ms
terol, dans les huit jours qm siiivront sa renoiicia-
tion et la rupture du inuriage projete, le montant
integral des deux cent dix-huit mille cinq cent
vingt-quatre francs qu’il reconnaitlui devoir par la
piece ci-jointe, dont le present acte annule dans le
cas ci-dessus prevu les autres dispositions. ))
M. T§terol remit ces deux minutes au baron, en
lui disant;
d Voyez, jugez. Void une reconnaissance, que je
vous prie de copier et de signer. J’en approuverai
recriture et je contre-signerai. »
M. de Saligneux lut et parut fort satisfait; im
detai de quatre annees, c’etait pour lui I’eternite.
« Si vous le voulez bien, dit-il galrnent, j’en
ferai deux copies, car c’est un contrat stipulant une
obligation reciproque, et les actes synallagma-
tiques sous signature privee doivent etre faits dou¬
bles. S’il est vrai ({ue je vous ai fait vieillir avant
Tage, monsieur Teterol, il est encore plus vrai (jue
vous m’avez oblige a etudier le Code, ce qui est un
autre genre de vieillesse... Mais quel est ce second
papier ?
— Une contre-lettre, qui doit etre ecrite devotre
main et qui restera dans les miennes. »
Le second papier agreabeaucoup moins au baron
que Ic jn-einier; c’etait un plat qui ne lui revenait
pas. II lit une grimace fort expressive, et se renver-
sant dans son fauteuil :
f
164
L IDEE DE JEAN TETEROL
<( Savez-vous, monsieur Teterol, s’ecria-t-il, que
vous etes prodigieusement expeditif en alfaires‘?
Accordez-moi quaraiite-liuit lieures de rellexion.
— A votre aise, monsieur le baron, prenez-Ies,
iui repondit M. Teterol avec un sourire un peu
goguenard; mais a votre place je me deciderais tout
de suite, .ladis Mile de Sallgiieux m’a dit de sa jolie
*
voix un mot qui ni’est reste dans le souvenir et qne
voici : « Morceau avale n’a plus de gout... » Eh ! je '
vous le demande, quand le soleil se sera encore
leve et couche deux fois sur votre indecision, qu’y
aura-t-il de change dans le monde? Rien du tout.
Apres-demain, a votre re veil, en ouvrant votre
volet, la premiere cliose que vous apercevrez sera
lebonhomme Teterol se promenant dans son jardin,
el vous vous direz: «II attend ma reponse. » Ce sera
pour vous un moment desagreable queje vous con-
seille de vous epargner; car enfin, si desireux que
■
je sois de vous complaire, il ne taut pas vous dissi^
muler que dansquarante-huit heures je serai encore
en vie... Le cofTre est solide, ajouta-t-il en se trap-
pant la poitrine, et je ne suppose pas que vous vou-
liez me supprimer.
— A Dieu ne plaise! repartit gracieusement le
baron. Vous etes, mon cher monsieur, un des plus
grands originaux queje connaisse, un vrai type, et
je serais desole que la race s’en perdit. »
La-dessus, il reva quelques instants; il causait
LIDEE DE JEAN TETEROL
165
avec lui-meme. La conclusion de son discours fut
de se dire qiie, lorsqu’un homme a employe la pre¬
miere moitie de sa vie a faire des sottises, il doit
consacrer I’aiitre a faire de la politique.
II se redressa, prit la plume, copia, signa tout ce
qu’on voulut. Sa tache terminee, il regarda le bout
de ses doigts pour s’assurer que la vilaine encre de
M. Teterol ne les avait pas salis, et il se leva pour
partir.
<( Monsieur le baron, lui ditM. Teterolj qui n’etait
plus goguenard, I’acte sous seing prive a la meme
foi que Tacte authentique. Quoique Pointal soil le
meilleur de mes amis, je iVai jamais pu souffrir qu’d
Iburrat son nez dans mes affaires, hormis le cas
d'urgente necessite. Si vous le voulez bien, nous
^ nous passerons de notaire. Ges messieurs ont la
rage^ d’ergoter, de gloser, de dire leur mot sur
toutes clioses. Yous etes un gentilhomme, je m’ap-
V
pelle Teterol. Nous sommes dTionnetes gens, notre
signature vaut de Tor. »
Ce disant, il tendit la main a M. de Saligneux,
qui ne put faire autrement que de la prendre et de
la serrer. ^1. -Teterol le reconduisit jusqu’ii sa
grille,, en ayant pour lui les attentions, les egards
les plus exqnis. Les gens de la maison qui les
virent passer devinerent qu’il venait d’arriver quel-
quo chose de coiisidera))le. M. Tfiterol etaitsuperbe
,et radieux. Lesnarines gonflees, il rcspirait a pleins
166
l’idee de jean teterol
poiimons, il absorbait tout Fair ambiant, n’en lais-
saiit point au baron ni a personae. Ses gestes res-
semblaient a des evenements et ses veux a des
lettres de faire part; on y lisait imprirnee en enor-
mes caracteres cette nouvelle qui aliait faire sensa¬
tion dans les deux mondes :
(c Avant peu, I’heritier de Jean Teterol epousera
la fille unique du baron de Saligneux; cela ost ecrit
dans les etoiJes, parce qu’auparavant ce fut ecrit
dans ma tete. »
Le baron avait un tout autre visage, et, si les pas-
sants qui le rencontrerent retournaiit a Saligneux
avaient pris la peine de Fexaminer avec soin, ils
auraient juge peut-etre qu’il avait Fair content,
niais pas fier. Heureusement pour lui, la comtesse
de Juines n’etait pas au salon quand il y entra;
mais, ayant parcouru desyeux, comine Ruy Gomez,
les nombreux portraits de famille qui en tapissaient
les murailles, il lui sembla que ces portraits le
regardaient, et il leiir dit avec humeur :
« Vous en prenez a votre aise, vous autres. De
voti‘e temps, vous n’aviez pas a compter avec la
France nouvelle. »
Puis, aMisant entre deux fenetres un joli pastel
qui lui adressait, lui aussi, de muets reproches, il
murmura :
'*« Ne te fachc pas, mignonne, ce manage n’est
pas encore fait. »
IX
C’etait le 10 septembre. M. Teterol s’etait leve
avant Taube pour expedier a Pont-d’Ain la voiture
et le cocher qui devaient lui ramener son fils, orgueil
et delices de son coeur. II ne Tavait pas vu depuis
pres de trois ans. Partage entre ses etudes et ses
voyages, Lionel ne conoaissait pas encore le nouvel
etablissement de son pere, qui n’avait pas clierche
a I’y attirer. Au contraire, toutes lesfois que lejeune
homme lui avail temoigne son desir de venir passer
ses vacances aupresde lui, il avail repondu : « Nous
verrons cela plus tard ». II entendait qu’auparavant
sa maison fut entierement batie, meublee et son
domaine en parfait etat. Get empereur ne voulait se
montrer a son heritiei’ que dans toute sa gloire..
II faisait le plus beau temps du inonde ; le ciel
etait sans nuages, comme s’il avail voulu faire sa
toilette pour la fete qui se preparait. ^L Teterol
168
l’idee de jean teterol
coiTiptait jes minutes avec une impatience fievreusc.
li allait et venait dans son salon, et tantot jouait
avec ses mains, tantotregardait la porte par laquelle
allait entrer ce qu’il avait de plus cher, de plus pre-
cieux, avant ou apres ses ecus. Sur ce point, il evi-
tait de se prononcer; il y a des questions delicates
qidil est bon de ne pas soul ever.
11 entendit enfin la grille s'ouvrir et bientot le
sable de sa cour crier sous les roues d’un tilburv.
Il pensa un moment a descendre precipitamment
I’escalier pour embrasser plus vite le prince de
Gal les. Il se ravisa, craignant de compromettre la
majeste paternelle, qui doit toujours etre invio¬
lable. Debout, immobile, il retenait son haleine.
L’instant d’apres, un jeune homme svelte, mince,
aux epaules bien degagees, le visage un peu pale,
I’oeil enfonce et plein de flamme, s’elancait a son
cou. Il le serra dans ses bras, et tour a tour il
reloignait ou le rapprochait delui, pourle regarder
ou ]’embrasser de nouveau. Puis il Fentraina
devant une glace et lui dit:.
c( Nous nous ressemblons bien peu, mon prince.
Croirait-on que c’est ceci qui a fait cela ? »
Apres quoi il 'le conduisit dans la salle a manger,
oil Fattendait un succulent dejeuner, auquel lui-
mSme s’abstint de prendre part. Fidele h ses vieil-
les habitudes de sobriete, il ne faisait qu’un repas
ff
par jour, prenait un potage a neuf heures et allait
l’idf.e de jean th:terol
169
ainsi jiiscfu’au soir. 11 s’assit en facede Lionel, s’ac-
couda sur la table, le regarda manger, en I’acca-
blant de questions. II lui demanda coup sur coup
s’il avait bien dormi en wagon, s’il uvait eu de
I’emotion en apercevant pour la premiere ibis le
clocher de Saligneux, s’il savait rallemand aussi
bien que I’anglais, s’ll etait vrai que Londres et
Berlin fussent batis en briques, s’il lallait croire,
comme on le pretendait, que la verdure fCit plus
verte en Angleterre qu’ailleurs et que le roi de
Prusse lie quittat jamais son casque, combien il y
avait d’auditeurs au Conseil d’Etat, ffuel etait le
traitement des auditeurs de premiere classe, des
maitres des requetes, des conseillers et des presi¬
dents de sections. II ne tarissait pas dans son in-
lerrogatoire, et, braquanl sur le jeune homme un
ceil gris qui par instants semblait noir, il buvait
ses reponses. A la verite, il les ecoutait comme on
ecoute un opera dont la musique interesse plus
que les paroles. L’essentiel pour lui etait d’enten-
dre la voix de son prince, qui I’avait claire, d’un
beau timbre. Il se disait:
(( Comme il paiie bien! quels succes de tribune
il aura un jour! »
Aussitot que Lionel se fut desaltere et restaure
en mettant les morceaux doubles pour etre plus tot
libre do satisfaire les innombrables curiosites de
son pere, celui-ci r'emmena dans rappartement
I
170 l’idee de jean teterol
qu’il avait prepare pour lui de ses mains et garni
de inille colifichets avec autant de soin qu’en peut
prendre un amant bien epris qui met sa maitresse
dans ses meubles.
a: Y en a-t-il assez? lui dit-il en haussant les
dpaules et promenantses yeux en cercle autour de
la chambre. Au diable si je sais a quoi tout cela te
servira; mais Pointal pretend que tu as du gout
pour les brimborions. Grand bien te fasse!.. Tiens,
voila deux brosses a ongles, autant que tu as
de mains. Est-ce suffisant? Je n’ai jamais com-
pris qu’on se brossat les ongles; mais enfm..,
Et regarde un peu, ces rideaux Daghestan, que j’ai
lait venir des magasins du Louvre, te plaisent-ils?
G’est de la haute nouveaute; tu vois que je ne te
refuse rien. 11 y en a six, et ils me reviennent ii
quarante francs piece, sans pai'ier des embrasses,
qui coLitent cinq francs quatre-vingt-dix centimes,
et des petits rideaux blancs en mousseline suisse a
un franc dix sous le metre. Tu n’as qu’a faire le
compte... Et puis, Dieu me pardonne! voila une
cave a liqueui's, voila des caisses de cigares, et
void de Teau de Cologne qui vient de Cologne, du
pur Farina. Menage-la; quand il n’y en aura plus,
il n’y en aura plus... Ah gii! si tu as un bout de
toilette il faire, depeche-toi, car il faut que je te
mene voir mon jardin. »
Lionel s’habilla aussi vite qu’il avait dejeune et
4
l’idee de jean tktehol
s’empressa de rejoindre son pere, qui Tattendait,
son cliapeau a larges bords snr la tete, son eternel
baton de houx a la main. Alors on commenga le
tour du proprietaire.
M. Teterol avait donne ses ordres pour que tout
flit propre, epoussete, ecure, fraichement fourbi,
luisant, pour (ju'd n’y eut pas une feuille seche
dans le gazon, ni un crottin dans les allees, ni une
tache de rouille siu' les ferrures des portes. II vou-
lait eblouir son prince, il entendait que sa gloire
se mirat dans I’enthousiasme de son heritier. On
visita d’abord I’ecurie, les etables, le grenier a
foil), la laiterie, ou Ton fit une etude approfondie
de barattes nouveau inodele, infiniment supe-
rieures a toutes les barattes connues jusqu’a ce
jour. On examina ensuite la basse-cour et la por-
cherie; on passa en revue les hangars, les auges,
les alireuYoirs, les jars et les oies, les canes et les
canetons, les coqs dorkiiigs et cochinchinois, les
verrats, les tiaiies nourrices et tous leurs petits
gorets aux queues cn tire-bouchon. De la on ar-
riva dans le jardin fruitier, d’ou Ton se rendit
dans le potager. 11 fallut tout voir, tout admirer
dans le plus grand detail, depuis les espaliers jus-
qu’aux plants d^asperges, depuis les melonnieres
jusqu’aux ciboulettes et aux echalotes, et Lionel
fut mis en demeure de confesser qu’aucun des ■
pays qu’il avait visites ne produisait des echalotes
172
LIDEE DE JEAN TETEROL
et dcs ciboulettes comparables a celles do la Mai-
son-blanche.
On se disposa ensuite a faire la grande tournee
des formes, ony employa toute Tapres-midi. M. Te-
terol s’arretait devant chaque piece de terre, expli-
quait par le menu quand et comment il 1'avail
acqiiise, a quel prix il Favait achetee, dans quel
etat il Favait trouvee, i)ar quels moyens il en avail
augmente le rendement, par quelles ameliorations
nouvelles il Faugmenterait encore. Solennel, ma-
jestueux, il recitait toutes ces histoires sur le ton
epique, il embouchait la trompette de Clio. C’etait
Alexandre racontant le Granique, Arbelles, laSog-
diane conquise apres la Perse, et FInde apres la
Bactriane, Persepolis detruite, Alexandrie sortant
de tei*re sur uii ordre tombe de sa royale bouche,
(jui n’avait qu’un mot a dire pour faire paraitre ou
disparaitre des empii'es.
Kn terininant ses explications, il poussait Lionel
du coude et lui disait :
« Qu’en penses-tu? »
Lionel peiisait ce qiFil avait toujours pense, a
savoir que son pere etait un homme fort remar-'
quable, qu'il s’entendait a toutes choses, meme a
celles qu’il ignoi'ait, qu'il y avait en lui un instinct
qui suppleait a Fetude et qui tenait du genie. Le
ieime homme pretait une oreille attentive et res-
pectueuse a Feloquence patei-nelle, il s’inclinait en
l’idee de jean teterol
173
signe d’approbation, il admirait; mais son admira¬
tion n’etait pas de Tenthousiasmej et c’etait de I’en-
thousiasme qu"on lui deniandait. Un linage passa
sur le front et sur la joie de M. Teterol; son Iriomphe
n’etait jias aussi eclatant qu’il I’avait espere; son
lieritier ne se recriait point, ne trepiguait pas, n’en-
trait pas en delire. Pen a pen, Texigeant vieillard
parla mpins; un sourd inecontenteinent s’amassa
*
en lui et n’attendit plus qne I’occasion d’eclater.
Le pere et le fils, remontant la Limourde, arri-
verent au bord d’un fosse d’irrigation tapisse par
endroits de nenufars, qui etalaient a la surface de
Teau leurs fenilles nageantes, leurs corolles dime
blancheur virginale et Tor eclatant de leurs eta-
mines.
« Oh! les admirables fleurs! » s’ecria Lionel.
Cette Ibis son admiration avail I’accent de I’en-
thousiasme. La figure de JL Teterol se contracta,
ses sourcils sejoignant dessinerent un angle aigu,
et il plissa les coins de sa bouche , comine un
homme qui vient d’avaler un fruit sur.
<c Saurais-tu me dire a quoi servent ces admira¬
bles fleurs? demanda-t-il a son fils.
— A rien, que je saclie. Ce qui est beau n’a pas
besoin d’etre utile.
—■ Quelle morale! ou irions-nous avcc de pareils
principes? Moi, je n’aime que les fleurs qui ser¬
vent a quelque cliose.
• —
-vL’ I’
.. ',1 ' (►
*"•
*■ I
‘ 'i,'. j
. *» '''
f* .
' f *
> I
l!
♦
«
r •
' • 1
- I
« \
I '
i •
I
_^ *
i* t
I
»
I ;
tl
' I' .
h
>■ (
l-‘l
^ *-■ i
»
I •
f > t
174
LIDEE DE JEAN TETEROL
— La lleur du navet par exemple?
— Oiii, inonsieiir, la fleur du navet, repondit
M. Teterol, qui appelait son fils monsieur quand il
ctait en delicatesse avec liii. Elle n’a pas le bonheur
de te plaire?
— Je lui accorde le benefice des circonstances
atteiiuantes ; inais je t’assure que ces nenufars...
p
— Neniifar toi-meme, » iiiterrompit M. Teterol
avec un pen d’aigreur.
Et, selon sa methode ordinaire, ramenant tout a
Tidee qu’il roulait dans sa tete, sans prendre la
peine do menager les transitions, il ajouta ;
« Que les jeunes gens d’aujourd’hiii sont heu-
reux! La fortune, les douceurs de la vie, tout leur
vient en donnant. G’est a leur pere de s’escrimer
des pieds el des mains. Travaille, bonhomme,
cvei'tue-toi, mets-toi en quatre. On ne te dira pas
meme un merci,
— A qui en as-tu, mon bon pere ? lui demanda
Lionel, fort etonne.
t-
— J’en ai... Je me suis apergu tout a J’heure que
mes histoires t’ennuyaient.
— Elies m’interessent beaucoup. Mon humble
avis est que le propri^taire de la Maison-Blanclie
est un liomme qui s’entend a administrer ses terres
autant qu’a batir des maisons, et je t’assure que
j’admire infmiment.,.
— Mes nenufars. G’est la grace que tu me fais.
, ' .
; ^ ,
'I,*. I .
l’idee de jean teterol
175
— Je ne les regarderai plus, » repartit le jeune
homme en souriant.
Et, s’etant empare des mains de son pere, il
s’ecria;
« J'admire beaucoup plus que tous les nenufars
du monde ces deux mains qui out gagne de glo-
rieuses batailles. »
Et il les porta respectueusement a ses levres.
Ces paroles et ce geste calmerent Tirritation de
M. Teterol, dont le front se derida. On se remit en
marche, et, apres avoir gravi une eminence, on
s’assit dans Therbe a la lisiere dTme chenaie. De
cet endroit le regard plongeait sur le chateau de
Saligneux, sur sa terrasse et sa petouse, sur les
arbres de haute futaie et les superbes massifs de
verdure qui Tencadraient. M. Teterol, (|ui transpi-
rait facilenient, avait tire un rnouchoir de sa pociie
et s’epongeait le visage. Lionel cojitemplait le cha¬
teau, dont ^architecture coquette et les entours le
ravissaient, mais il n’avait garde d’en rien temoi-
gner, averti par rexperience qu’il venait de faire.
« Ne te gene pas, lui dit tout a coup son pere.
Conviens que tu donnerais dix Maisons-Blanches
pour cette gentilhoinmiere, pour cette bonbonniere
a liobereau. .
— Point du tout, repondit Lionel, qui n’avait rien
gagne a imiter de Conrart le silence prudent. La
Maison-Dianche est sans doute bien plus confor-
l’idee de jean teterol
'J76
table, bien plus commode a Fuser, et on me ferait
cadeau de ce vieux castel,.je ne saurais pas qu'eii
fa ire.
— Voila pourtant dix minutes que tu le manges
des yeux.
— Je le mange, c’est une faoon de parler. J’ai
du plaisir a Je voir, je nc me soucie pas de ravoir.
— En vmte‘?.... Eli bien ! moi, je n’aime avoir
que ce que j’ai. Et d’ailleurs, tu as beau dire, ce
cliateau, ce pare, ces grands arbres, sont jolis, si
tu veux, mais je ne trouve pas que la vue en soit
agreable. Ne te semble-t-il pas qu’il y a quelque
I
chose qui Iesgate‘? Regardebien.
— Vraiment, j’ai beau regarder...
— Je te repete qu’il y a quelque chose qui les
gate.
— Quoi doneV
— Les hypotheques. »
Lionel ne put s’empecher de rire.
Les hypotheques, cela ne se voit pas, repondit-
il, on du inoins je n’ai pas le don de les apercevoir.
— Moi, monsieur, je les vois, repartit M. Te-
terol. C’est en (pioi nous dilTerons. »
Lionel s’inclina.
(( Le baron de Saligncux est done mal dans ses
alTaires ? demanda-l-iL
— 11 serait mal dans ses affaires, s’il en avail.
Est-ce que ces gens-la ont des affaires ?
l’id^e de jean teterol
177
*
— Quel homme est-ce que le baron ?
— Un foil. II a line fille qui a dii bon sens; c’est
a sa mere qu’elie a du le prendre... Mais Jete crois
capable d’aimer les foiis.
— Je ne les deteste pas. Leurs inventions sont
qiielquefois rejoiiissantes, et sans eux le monde
serait un peu monotone.
— Ils ont cela de boiij repliqua en ricanant
M. Teterol, que leurs extravagances sont le patri-
moine des gens senses. Celui-ci a rendu a la so-
ciete le precieux service de faire rentrer les im-
meiiblesde ses ancetres dans la circulation ; c’est
un bon point a lui marquer, et s’il n’etait un hobe-
reau... Aimes-tu les hobereaux, par liasard?
— Cela depend.
— Cela depend de qiioi ?
— De ce qu’ils sont. Tant yaut Thomme, tant
w
vaut le personnage.
— Ta! ta! sornettes que cela! Tu es done un
reactionnaire‘? Tu ne crois pas aux principes de 89
et a Tegalite des hommes?
— Si les hommes sont egaux, pourquoi no veux-
tu pas que tel baron vaille autant pour le moins
que tel valet de ferine ?
— Voila bien mes docteurs en droit. Tu te paves
de sophismes; il n’y a rien qui fausse un esprit
comme Tavocasserie... Je te dis, moi, que je les
hais tous, tes liobereaux. Ma parole ! je comprends
12
- V.
1 ’ >
I /
;«■
4.
' m
I
f
p <
• •
■ ii» • t
• ■
. ♦ ,
t
I f
1
' /
I»
4
» .
I
• .►
( A
I
■l
.■' ,
' *
I ' ■
■ i
k,
• t
I
V
|*i|
I I
; f
' ■ ' '*
I 4 I
I .
-178
L’ID^E DE jean TETEnOL
qu’on ait eu jadis du plaisir a les guilloliner. N’est-
ce pas une pitie de voir des gens gueux coniine
des rats, qui font le gros dos? Pourquoi ? Parce
qii’ils out de la naissance. Est-ce que je ne suis
pas ne, moi aussi?... Tu me fais de la peine, je te
croyais liberal.
— .le le suis de toute moii ame. Vivre et laisser
M
vivre les aiitres, menie les homines et les idees
qu'on n’ainle pas, voila le fond du liberalisme.
Aussi je ne guillotinerai jamais personne.
— Ce n’est pas la question, repartit M. Teterol, qui
avait une singuliere fagon de discuter. Pourrais4u
me dire a quoi il est utile, ce baron, et ce qui lui
merite les grands coups de chapeau que chacun
lui tire, quand il traverse Saligneux? Et pourtant
chacun le sail mine ou a peu pres.
— Voila precisement a quoi il sert, repondit
Lionel. J’estime qu’il rend‘service aux gens de ce
pays en les accoutumant a respecter autre chose
que la riches.se. »
Ce mot imprudent produisit im edet desastreux.
U. Teterol jeta un regard terrible a son fils.
« Ah! monsieur meprise la riciiesse ! s’ecria-t-il.
A merveille! monsieur vit en fils de famille, il
mene grand train, il fait des etudes fort dispen-
dieuses, il voyage en Angleterre, en Allemagne;
il monte cheval, il va au theatre, il ne se refuse
rien. Il est fort heureux pour monsieur que son
■f. * :
•,v' \
%, ■
A*
t
l'idee de jean teterol 179
pere ait des millions, car cela revient fort cher, im
prince de Galles, Monsieur jouit des millions de
son pere et il se donne I’air de les rnepriser. Tu
conviendras que c’est s’accorder tons les plaisirs
a la fois.
— Je ne meprise pas tes millions, Dieu m’en
garde! repondit Lionel en s’elTorcant de sourire
pour dissimuler le chagrin que lui causait la bru¬
tal e apostrophe de son pere; mais il ne faut pas
me demander de les respecter.
— Parfait, de mieux en mieux. Ah! tu ne res-
pectes pas ton pere!
— Je le respecte beaucoup, non parce qu’il est
riche, mais parce qu’il est pour moi le type de
riionneur, de la probiLe et du travail, reprit-il
d’une voix caressante. Quant a la liste civile quMl
vent bien servir a son prince de Galles, je lui en
SLiis fort reconnaissant, mais je t’assure que je sau-
rais m’en passer.
— Je voudrais t’y voir, dit M. Teterol en se pa-
mant de rire. Eh! monsieur, que deviendrais-tu
sans moi? Oh! la belle invention, la bonne plaisan-
terie 1 Ma parole, tu es aussi fou que ton bon ami
le hobereau.
— Assurement, car je suisautant que lui entete
. de ma naissance'. Je suis Tier de m’appeler Teterol,
her de porter le nom d’un homme qui est le fils de
ses ceuvres, d’un homme de rien qui est devenu
180 l’idee de jean teterol
quelque chose. Guillotine-moi, je suis un aristo-
crate.
— Eh ! oui, nous sommes cles plebeiens, s’ecria
M. Teterol clesarme par cette cajolerie, et j’en fais
gloire. Je suis clu peuple, moij et j’aime le peuple
parce que j’en suis. »
II allait s’espacer sur ce sujet, il n'eut pas le
temps d’en dire plus long, il venait d’entendre un
bruit suspect dans la chenaie. Il remit precipitam-
ment son chapeau sur sa tete, se leva, preta Foreille,
puis se coula dans un fourre, et Finstant d’apres il
courait li toutes jambes, en criant:
■
ft Arrete, ou tu es un homme mort. »
Lionel le suivit et Fapergut de loin happant au
collet un fuyard. C’etait un pauvre diable qui etait
venii faire dans le bois une cueillette de champi¬
gnons. Pris en flagrant delit, il avait abandonne son
butin et gagne le large ; mais on n’echappait pas a
M. Teterol, qui,-ayant saisi son honrnne a la gorge,
le secouait comme on secoue un prunier pour en
faire tomber les prunes, En arrivant sur le theatre
de la lutte, Lionel trouva Fun des combattants hors
de combat et son pere occupe d'etrangler ce pauvre
peuple qu’il aimait tant, parce qu’il en etait.
Miserable, je te tiens enfin! s’ecria M.
terol. Tu aimes mieux voler que de travailler. •
T’imagines-tu que j’ai sue pendant cinquante ans
pour que des gueux de ton espece viennent me
LIJJEE ]JE JEAN TETEHOL
181
mailger la laine sur Je dos? Je te guettais depuis
longtemps; ton affaire est faite. »
Le maraudeur profita du peu cle souffle qui lui
restait pour expliquer qu’il avait eu les lievres,
qu’il etait hors d’etat de travailler et qu’il n’avait
pas cru mal faire en venant ramasser (juelques
ignons.
« A qui sont-ils, ines champignons 7 repliqua
M. Teterol avec un redoublement defureur, A qui
est ce hois? A qui est le mur quetu as eiijambe
pour amener ici ta sale personne"? Je t’apprendrai
a respecter mes chaini)ignons, mes bois, ines
murs. »
Et il le secouait de plus belle. Le pauvre diable
n’en pouvait plus, les yeux lui sortaient de la tete.
II n’avait pas inenti, sureiuent il avait eu les
lievres; son corps debile, son air souffreteux, ses
joues haves, lletries, aussi miserables que la sou-
quenille en loques dont ih etait vetu, en faisaient
foL Avec cela, le poignet de fer qui le tenait sans
lui laisser un instant de relache lui inspirait une
tVayeur extreme; il se croyait aux prises avec la
justice eternelle, il croyait entendre la trompette
du jugement dernier. Il lit pitie a Lionel, qui dit a
son pere :
c( Tu le serres trop fort, tu vas i’etrangler,
— Et quand je I’etranglerais ! riposta M. Teterol.
An lieu de t’amuser a parloter, va-t’en bien vite
182
l’idee de jean teterol
chercher le garde champetre pour qu’il dresse
proces-verbal a ce chenapan. II n’est pas loin d’ici,
je J'ai apergu tantdt dans le cliemin, pres de la
Limourde. Y vas-tu »
Lionel ne bougea pas.
« Veux-tu me taire un plaisir? dit-il. Je te
demande la grace de ce pauvre diable.
— Pour qui me prends-tu ? Je n’ai jamais fait
grace a personne. Je ne connais que la loi, moi; je
I’ai toujours respect^e, et j’entends que les autres la
respectent. Vas-tu chercher le garde champetre?
C’est un service a rendre a riiumanite que de la
debarrasser de cette vermine. Tu n’es pas encore
Le jeune homme s’approcha de son pere pour
«
essayer de lui faire lacher prise. M. Teterol le
repoussa avec violence; mais, s’etant avise tout a
coup que cette discussion avec son fils risquait en
«
se prolongeant de compromettre son autorite aux
yeux de tons les maraudeiirs du pays, il ravala sa
colero, lacha son prisonnier, lui adniinistra une
gourmade, et lui cria :
(( Hors d’ici, canaille 1 »
L’autre ne demanda pas son reste, il ne pensa
pas meme a reclamer un de ses sabots qu’il avait
perdu dans la bagarre, et il deguerpit au plus
vite, suivi de Lionel, qui lui disait avec une indi¬
gnation simulee :
•«
l’idee de jean teterol
o
(( N’essaye pas d’y reveiiir, ou tu verras beau
jeu... Tiens, scelerat, ajouta-t-il en baissant la
voix, voila pour t’acheter des sabots. »
Et, s’etant assure que son pere n’avait plus roeil
sur lui, 11 tira de son gousset et glissa dans la main
du maraudeur une piece de monnaie, qui se trouva
etre une piece de dix francs.
*
Adosse centre un chene, M. Teterol Tattendait
. en roulant des yeux terribles.
« Monsieur, lui dit-il, je tiens a te prevenir une
fois pourtoutes que je ne perinets a personne de
se rneler de mes alTaires. Si tu es veam ici pour
me donner des legons, tu aurais mieux fait de
Tester chez toi.
— Dieu me garde de vous donner des lecons!
lui repondit son fils; mais ce pauvre homme m’a
fait pitie. II m’a fair de tenir la mort entre les
dents.
— Qu’il creve ou il lui plaira, mais qu’il ne
vienne pas braconner chez inoi! Je te vois venir;
im de ces jours, tu prendras une trompe et tu t’en
iras criant partout ; Garnissez vos mains et vos
poches, mes amis; le bonliommo Teterol est un
agneau du bon Dieu, ne vous g^nez pas, ce qui est
a lui est a vous... Voila bien mes nouveaux doc-
teurs en droit; ce sont ces gens-la qui nous font
perdre nos proces. Tu as done du gout pour la
verniine! tu es un socialiste!
m'- i
/I I -1.
rl ^ 1
]h
N'C
t 1
' V *
* ' J ^"
■ ' f ‘'
I
1 *
- y
• i *
I
I .
I*
%
i. >
, •-
*
\ I
fi! I
4 y
f ■
I
- I
• . '
• .
%
I
♦
t t
1
f ‘
I . I
184
l’idee de jean teterol
— A la Ibis socialiste et reactionnaire, mon cas
est grave, » lit Lionel en souriant.
M. Teterol frappa du pied :
(( Quand je ne ris pas, s’ecria4-il, j’entends que
personne ne rie.
— Pardonne-moi, reprit le jeune liomme dTni
ton calin. G’est lui jour de fete que celui-ci, et je
suis si heureux de te revoir apres trois ans, que
je veux du bien a tout le monde, aux hobereaux
commc aux voleurs de champignons.
— Soit! mais n’essaye pas de me convertir a tes
idees; prends les rniennes, ce sera mieux pour toi
comme pour moi. »
Kt la-dessus M.
Teterol se remit en marehe.
avaitle front nebuleux, et pendant dix minutes'au
inoins il ne desserra pas les levres. Lionel etait
chagrine de lui avoir deplu deja trois fois. En par-
tant pour Saligneux, ii s’etait promis que, durant
tout le temps qu’il y passerait, il n’aurait aucune
querelle avec son pere. Il s’appliqua a rentrer en
grace, et se donna taut de peine pour cela qu’il
linit par y reussir. 11 parla a I’irascible sexagenaire
d’une Ibrme modele ipi’il avait visitee dans
comte de Chester et d’un nouveau systeme d’asso-
Jements qu’on y pratiqua.it. Il avait Tesprit net, la
memo ire sure. Il repondit aux questions que son
pere lui adi*essait d’un ton bounat par
tions si Claires, si precises, que celui-ci ne tarda
l’idee be jean tetebol
pas a se reconcilier avec son heritier et liii par-
donna ce qu’il appelait ses frasques. Quand ils
arriverent a la Maison-Blanche, M. Teterol avail
repris sa belle humeur, et il dit a Lionel :
« Aliens diner, j*ai une faim de loup. »
Le diner se passa bien ; il etait excellent, et les
deux convives lui firent honneur. Lorsqu’on eiit
servi le cafe, M. Teterol eiivoya Joseph cherclier
dans Fappartement dii prince de Gal les les caisses
de cigares qu’il y avail deposees. Ayant decloue
Tune de ces caisses :
« Fume, puisque tu en as Thabitude, dit-il a son
fils. Drole d’liabitude tout de meme! Voila des
cigares qui reviennent Tun dans Fautre a dix sous
piece. Au bout d’un quart d’heure, tu auras de-
pense dix sous en fumee. N’est-ce pas une pitie‘? »
L’invitation etait si pen engageante que Lionel
se defendit de Faccepter; mais M. Teterol insista,
en lui disant :
« Fume done, tu me feras plaisir ; tes vices sont
mon luxe. »
Lejeune homme alluma uii cigare. M. Teterol,
qui de .sa vie n’avait fume, le regardait faire, assis
en face de lui, tenant a la main un couteau dont il
tamboLirinait sur la table.
Tout a coup il lui dit :
« Sais-tu, mon prince, pourquoi je t’ai fait venir
ici
186
L IDEE DE JEAN TETEROL
— Mats je suppose qiie c’etait pour nous pro-
curerj a toi et a inoi, le plaisir de nous revoir.
— II y a un pen de cela; mais ce n’est pas tout...
Tli ne devines pas? Je veux te marier.
— Tu veux me marier! s’ecria Lionet stupefait.
II n’y a rien qui presse ; attends au moins que j’aie
vingt-cintj ans accomplis.
— Non, je lie veux pas attendre, Une occasion
s’est presentee, je veux te marier tout de suite.
— Et avec qui veux-tu me marier ?
— Gherche, » repondit M. Teterol, qui ajouta
en scandant sa phrase et s’applaudissaiit d’avance
de reffet prodigieux qu’elle allait produire :
« Tu as du gout pour les hobereaux ; que dirai-s-
tu si je te donnais pour femme la fille d’un baron?
— Je te dirais que tu te rnoques de moi. Tu
detestes trop tons les hobereaux de la terre pour
vouloir t’allier avec eux, et ce n’est pas dans un
chateau que tu iras chercher ta bru.
— G’est en quoi tu te trompes. J’irai, ne I’en
deplaise, chercher ina bru dans un chateau, et il
n’est pas loin d’ici, ce chateau; tu I’as vu tout a
Theure, et il t’a paru superbe.
— Est-ce que je reve? demanda Lionel, de plus
en plus confondu. Tu veux me faire epouser...
— Mile de Saligneux, » interrompit M. Teterol
en gonllant ses joues.
Puis, au risque d’elTondrer la table, il y appuya
l’idee de jean teterol 187
ses deux coudes, qui avaieiit ia pesanteur du
plomb, et il s’ecria ;
« Es-tu content de moi, mon gargon ^
— Je ne te crois pas, tu plaisantes. M. de Sali-
gneux estton ennemi, vous avez eu des proces...
— Deux, que j’ai perdus; ceiui-ci est le troisieme,
et je I’ai gagne.
— Ah ! c’est done malgre lui...
— Pas le moins du monde, dit M. Teterol en se
reprenant aussitot. Ge mariage i’enchante, le ravit,
comble tous ses vueux. Sa fille n’a rien, et tu lui
apporteras un million... Tu m’entends, mon gail-
lard, un million!
— Et ^tllle de Saligneux consent aussi?
— Elle t’adore.
— Sans m’ayoil* jamais vu.
—■ La belle raison! elle a entendu parler de toi.
— Et surtoLit du million. La sotte creature!
— Elle est charmante, groinrnela M. Teterol, et
si j’avais pu Tepouser moi-mdme... Mais enfin cela
ne se peut pas, » ajouta-t-il d’un ton penetre.
II taut avoLier qu’il avait examine le cas ct qu’a
son vif deplaisir son bon sens lui avait lait des
objections insolubles. 1! reprit :
« Je te la donne, Lionel, et je te ferai observei'
(ILie j’attends encore tes remerciments. »
Lionel se renversa dans sa chaise et contempla
I’uniee de son cigare. II y apercevait un visage
I'
\
1
I
r <
1
-1
ii ■
t
♦
I
< I
• : •
*
I
,*
*
'r
' »
4
188
L'IDEE DE JEAN TETEROL
tres-jeune, tres-channant, qui lui plaisait beau-
coup et auquel il pensait presque tons les jours. II
garda pendant quelques minutes un morne silence.
« Je trouve que tu manques d'enthousiasme,
riiomme aux nenufars! lui cria M. Teterol, qui
— Eiifin pourquoi tieus-tu a me faire epouser
Mile de Saligneux? demanda Lionel en revenant
lui.
— II me demande mes raisons !
— Dis-rn’en une.
— Eh quoi! cela ne te fait pas plaisir de penser
que les gens d’ici comme les badauds de Paris
diront un jour : « Yous savez, le fils de Jean Te-
(( terol a epouse la fille clu baron de Saligneux! »
II prononca ce nom de trois syllabes comme sMl
en avait eu dix.
« Cela ne me fait ni peine ni plaisir.
— Eh bien ! moi, cela me fait quelque chose. Et
puis tu ne comprends pas que nous persuaderons
a ton panier perce de beau-pere de nous quitter la
place7Nous lui ferons des rentes, nous le rendrons
il ses plaisirs, nous renverrons flaner sur son cher
boulevard, et il laissera Saligneux a sa fille. Ge
<pi’elle aura sera a toi; ce que tu auras, je Paurai.
J’oi et rnoi, n’est-ce pas la meme chose‘? Nousmet-
trons tout en commun : plus de clotures, plus de
frontieres, plus de Limourde; nousreconstituerons
l’idee de jean teterol
189
. I’ancien domaine de Saligneux, qui sera desormais
le domaine des Teterol, et nous le possederons
par indivis. Ge sera notre France et notreNavarre.
Dis-moi, Lionel, ne sera-ce pas gentil? »
La-dessiis il se gratta peniblement le front comine
pour en faire sortir une pensee timide qui sedero-
bait, qui n’osait pas se montrer, et il poursuivit
avec un pen d’embarras :
« Et enfm, il ne sera pas immortel, le baron de
Saligneux! A sa mort il pourrait tc laisser... ce
sont des choses qui se font. On dit qu’en s’adres-
sant au gouvernement... Cela s’est vu... Pourquoi
ne serais-tu pas quelque jour un l^aron ‘7
— Ah! par exemple, s’ecria Lionel, est-ce bien
toi qui me paries, toi qui me prechais tantot les
principes de 89, Fegalite des liommes, le mepris
des titres et de ceux qui les portent!
— Ne cherche pas a me mettre en contradiction
avec moi-meme, lui repart it M. Teterol en col ere.
D’abord je ne me contredis jamais ; et puis, s’il me
plaisait de me contredire, n’en ai-je pas le droit?
ne suis-je pas assez riche pour cela? »
Et, tirant de ses poches une poignee de pieces
d’or, il les jeta brusquement sur la table, on elles
s’eparpillerent en roulant avec fracas; ce fut un
geste vraiment espagnol. Gependant, par respect
pour la verite, nous ajouterons qu’il s’empressa de
les ramasser et qu’avant de les reintegrer dans sa
l’idee de jean tetehol
poche, il les compta, II n’est pas donne a tout le
monde d’etre Espagnol jusqu’au bout.
Lionel etait retombe dans son silence,
(( Sais-tu quoij Lionel? lui dit son pere. Je te
soupQOnne d’avoir laisse a Paris une coquine.
— Tu te trompes, repondit-il froidement, je I’ai
amenee ici dans une nialle , je la deballerai
denial n.
— Je t’ai deja dit que, quand je suis serieux, je
n’admets pas quepersomie plaisante, s’dcria M, Te"
terol exaspere.
— Sans plaisanterie, mon pere, je te declare
que, si je repugne a epouser Mile de Saligneux, ce
n’est pas que j’aime une coquine; les coquines
n’ont jamais reussi a se loger ni dans rna vie ni
dans mon coeur. G’est tres-serieusement aussi que
je te promeLs de ne jamais me marier sans ton aveu,
de ne jamais t’adresser de sommations respeC"
tueuses...
— Dieu qu’il est bon! delicieux jeune homme!
interrompit M. Teterol.
— Kn retour, je te supplie d’avoir quelques
egards pour ma liberte, Accorde-moi du moins le
temps de me retourner, d’examiner. Peut-etre,
quand j’aurai vu la jeune fdle que tu desires me
faire epouser...
— Que je desire te faire epouser! interrompit
encore M. Teterol. Quelle facon de parler! Je ne
4
L IDEE DE JEAN TETEROL
191
desire pas, je veux; rufliiire est concliie, I’afTaire est
dans le sac. »
Et frappant sur la table, qui se le tint pour dit :
(c Mile de Saligneux est boiteuse, bossue, ban-
cale, manchote et Jaide a faire peur. G’est egal, tu
repouseras, parce que cela me plait. »
Lionel se leva en disant :
« Je me sens un pen las, permets-moi de mo
retirer. Si tu le veux bien, nous reprendrons cette
conversation demain. »
Et il s’approcha de son pere pour Tembrasser.
Celui-ci lui tendit sa joue seche et osseuse, et
reQut son embrassade sans la lui rendre. Puis le
retenant par le bouton :
(( Demain, monsieur, lui dit-il, je dois aller ii
#
Bourg, ou ]’ai une affaire a regler, et je ne serai pas
de retour avant le soir. Fais tes rellexions d’ici la,
et tache de repondre toi-meme a tes olqections;
j’ai la sainte horreur des paroles inutiles. »
Reste seul, M. Teterol se promena en long et en
large dans la chambre. II etait mediocrementsatis-
fait de cette journee apres laquelle il avail taut sou-
pi re et qui n’avait pas repondu a son attente. 11
venait de decouvrir que le prince de Galles avail
des araignees dans son plafond, ce fut son mot, et
il se proinit d’y donner un grand coup de balai,
d^epousseter a fond son heritier. Il avail beaucoup
de reprocbes a lui faire : i® Lionel n’avail pasassez
192
L’IDEE DE JEAN TETEROL
admire la Maison-Blanche; 2*^11 avail trop admire
Jes nenufars; 3° il avail avance que les hobereaux
j)euvent servir a quel que chose ; 4° il avail soiitenu
qu’il y a dans ce monde quelque chose de plus res¬
pectable que les millions; 5" il avail implore la
grace d’un maraudeur. Mais ce qui.etait plus grave
que tout cela, il avail demande a voir Mile de Sali-
gneux avant de I’epouser et temoigne pour Tidee
sublime que caressaitson pere plus de repugnance
que d’enthousiasrne.
M. Teterol allait et venait, et, pour passer sur
quelqu’im sa mauvaise humeur, toutes lesfois qu’il
rencontrait une chaise dans son chemin, il la bour-
rait, {a)mme si elle eut etc un hobereau ou un vo-
leurde champignons, un reactionnaire ou un soda-
t
liste, un infirine ou un fou.
X
Lionel Teterol n’avait pas ferine I’oeil tlans son
wagon, et le tour du proprietaire Tavait tenu sur
pied pendant pres de sept heures consecutives. II
etait fort las en se mettant au lit. ^Malgre ses vives
preoccupations et le tracas qu’elJes lui causaient, a
peine eut-il pose la tete sur I’oreiller, il s’endoririit
prolbndement et ne fit qu’un somme juscpi’an
matin; mais, en s’eveillant, il retrouva sous son
chevet ses pensees qui i*attendaient ; elles nous
attendent toujours.
11 se leva, il s’habilla, sans etrenner les deux
brosses a ongles ni le llacon d’eau de Cologne qui
venait de Cologne. Apres avoir acheve sa toilette,
(]ui t’nt sonnnaire, il passa line grande heure ac-
coude a sa feiielre. I^a campagne venait de s’eveil-
ler connne lui, le jour iiaissant la regardait d’uii
ceil doux; elle etait lieureuse de relairc amitie avec
1U4
l’idee de jean teterol
la Jumiere. Les gazons, trempes de roseej exlia-
laient uiie fraicheur delicieuse. La Limourde sem-
blait coqueter avec ses Lords, que ses eaux lui-
santes fi’olaientamoureusement. De hautspeupliers,
ranges en file, rayaieiit de leurs ombres transpa-
rentes la blancheur d'un champ de sarrasin fleuri;
sur les coteaux, des bruyeres faisaient ga et la des
tachesroses; des liimdes montaient lentementdans
fair, oscillant a droite et a gauche comme si elles
avaient du rapprendre leur chemin. A fhorizon,
deux images d’uii gris argents voguaient dans
fazur, semblables a des voiles pleiiies de vent; on
cht dit qu’ils partaient pour une joyeuse aventure.
Dans toute la vallee regnait une paix profonde, un
silence tranqiiille, tombd du ciel. Pas d’autrc bruit
que le chuchotement de la brise causant avec un
tremble et le bourdonnement confus d’line gu^pe
(pii s'etait levee matin pour courir les treilles, dans
la cliimerique pensee d’y trouver une grappe ddja
mure. Gependant Lionel entendit pen apres le cri
d’une faucille qifon aiguisait, les coups cadences
dhm fleau dans une grange et la voix forte d’un
marteau de forge retombant sur son end ume.
L’homme venait de donnei' a la nature le signal du
travail, et ces deux bons ouvriers, aux gages du
meme patron, commenQaient vaillamment leur
journee; le coeur gonfle d’une douce esperancc,
ils croyaient a leur oeuvre et a leur salaire-
l’idee de jean teterol 105
Peut-6tre, reterm par un charme, Lionel sei’ait-il
reste plus crime heure a safen^tre, si, ayant tourne
la tete a droite, il n’avait apei’QU tout a coup au
fond de la valleele chateau de Saligneux. Dece mo-
inentj il ne pensa plus qu’a Mile de Saligneux, son
mauvais genie, h qui il envoya ii travers Tespace
toutes ses maledictions. Puis une idee lui vint, il
prit la plume et ecrivit la letti*e suivante :
« Mon cher monsieur Pointal, vous etes un de
cesamis a qui Ton dit tout; je n’ai passe encore a
la Maison-Blanche que vingt-quati’e heui'es, et j’ai
deja quelque chose a vous dii^e. Vous m'aviez
avert!, homme claii’voyant, que je devais ndatten-
di’e a des conflits, ou tout au moins a de penibles
frottements; vous m’engagiez a m’y preparer, a en
prendi’e mon parti en pliilosophe. Votre prediction
s’est accomplie plus vite que vous ne pensiez.
Nous voila presque en etat de guerre, mon pere et
moi, et jc ne ci’ois pas ciu’il y ait de ma faute.
J’etais dispose a lui faire toutes les concessions
possibles et meme de grands sacrifices; mais il m’en
demande trop, et je doute que ma philosophie
puisse tenir bon jusciu’au bout.
m
« 11 me seinble que c’est d’hier seulement que je
le connais. Jadis je le voyais avec des yeux d’en-
fant, et les yeux d’enfant ont le precieux privilege
de ne pas j tiger ce qu’ils aiment; aussi je ne m’ex-
l’ij^ee dk jean teterol
pliquais pas les frayeurs qu il inspirait a ma pauvre
mere. Le soir, lorsque nous etions tete a tete et
qu’elle me faisait ses conlidences... Elle avait une
t
ame de princesse, cette humble petite bourgeoise,
et, toutes les fois qu’elle daignait Fouvrir devant
moi, je croyais voir un ecrin plein de saphirs et
d’emeraudes; mais de quoi vais-je aous parler,
monsieur Pointal? Quand je me rnets a penser a
ma mere, je ne termine jamais mes phrases. II lui
arrivait a elle aussi d’interrompre les siennes; sou-
vent, au milieu d’un mot, elle tressaillait, elle venait
d’entendre un pas lourd dans le vestibule, et elle
me disait en palissant: « G’est lui! » Je m'ecriais
alors : « Tu en as done peur? y> Et je m'eiancais
au-devant deFliomme qui la taisaittrembler. Avait-
il de Fhumeur, mes caresses, mes cajoleries en
avaient bientot raison, et je me retournais vers
elle, en . lui jetant im regard triomphant, comme
pour lui dire : « Tu A-ois, il aboie, mais il ne mord
(( pas. » Eh bien! il me fait peur aujourdTiui. Qui
me rendra mes yeux d’enfant?
« On a bien raison de pretendre qu’il est plus
facile de faire son devoir que de le connaitre. Je
suis resolu a faire le mien, coute que coute; mais
je serais heureux qu’on me le montrat. Vous savez
que je ne suis pas un mauvais fils; vous savez
quelle affection, quel respect j’ai toujours eu pour
mon pere; combien j’ai le ccBur penetre de ses
l’idee de jean teterol
197
bontes pour moi, combien je suis desireuxde m’ac-
quitter iin jour envers lui. Je vous I’ai dit souvent,
et vous m’avez cru, car vous savez.aussi que j’ai la
saiiite horreur des simagrees. Pourqudi mon pere
me rappelle-t-il sans cesse ma dette? craint-il done
que je ne la renie? Non, ce n’est pas sur la somme
a payer, e’est sur le mode depayement que je con-
teste avec lui. Si Toccasion se presentait, mes
forces, ma sante, ma vie, il pent disposer de tout
cela; mais puis-je mettre a sa merci ma dignite^
mon honneur, ma conscience, et lui dire : cc De-
(( cide, prononce; ta volonte, quelle qu’elle soit,
« sera la seule regie de ma conduite? » Qu’est-ce
qu’im homme qui renonce a vouloir? Ge n’est plus
im homme, et je veux etre un homme.
(c De quoi s’agit-il? me demandez-vous. Sans me
prevenir, sans me consulter, il s’est mis en tete de
me marier. A qui? Je vous le donne en cent, je
vous le donne en mille... a Mile Claire de Sali-
gneux, fille de ce baron Patrice de Saligneux, son
*
ennemi rnortel, sa bete noire, qu’il y a quelques
jours encore il haissait a I’egal des portes de Ten-
fer. N’est-ce pas marier la republique de Venise
avec le Grand Turc? A la verite, le Grand Tore est
ravi de cette union; mais la republique proteste.
Pour Tun, e’est alTaire d’interet; pour I’autre, ce
serait une satisfaction de vanite; mais j’en atteste
le ciel et M. Pointal, j’ai de Torgueil, jo n’ai point
— <nr-
»
« .
•I ‘ 1
f ,
.( '
' #
• »
I,
t
)
I
■ ^
I.
’ ►•i #
I ■
j
I
\
I
- r
t
A
{
9 '
I
1 ^
■ i
198 l’idee de jean tieterol
de vanite. La fille d’lm baron ou la fille d’nn ma¬
noeuvre, que m’importe? Je n’ea fais pas bien la
difference, et la seule femme queje veuilleepouser
est la femme que j’aimerai. Non, je n’epbuserai
pas cette fille de baron. Quel miserable petit coeur
elle doit avoir! Elle se donne, sans se faire prier,
ii im homme qu’elle n’a jamais vu ; que voulez-
vous? elle n’a rien, et on Fassure qiFil lui appor-
tera un million bien liquide. C’est en quoi nous
differons, mademoiselle; je demande a vous voir.
■ ■
Mais c’est un droit qu’oii me conteste. « Le mar-
« die est conclu, me repond mon pere. Je t’ai fait
« venir, parce qu’on ne pouvait se passer de toi
« pour la ceremonie et qu’oii ne pent marier un
« jeune homme sans qu’il soit la; mais tu iFas pas
« voix au chapitre. Dis amen h tout, les yeux for¬
ce mes. » Si Fenfant n’est passage, si Fenfant refuse
d’avaler sa medecine, on le fouettera, et il faudra
bien qiFil Favale.
(( Mon cher monsieur, vous m’avez fait un jour
Famitie de me dire que j’avals, comme mon pere,
dll bon sens, Fesprit pratique, Fentente des affaires,
mais que j’avais herite de ma mere le gout de me
raconter des histoires ,et de me figurer que c’est
arrive. Vous ajoutiez qu’on ne pouvait savoir si la
nature m’avait destine au metier de politique ou de
poete. Je ne crois pas a cette contradiction, ni a la
necessite de ce choix. Romanesque, je me ffatte de
I
L’iDKE DE jean THITEROL
] 90
ne I’etre point; idealiste, c^est autre cliose; mais
pensez-vous qu’un pen d’idealite ait jamais gate
les affaires humairies, et qu’il n’y ait pas de milieu
entre les chimeres des reveurs et la mesquine
sagesse des empiriques? Eh bien, je ne serai jamais
un artiste; le ciel irda refuse le doii d’exprimer ce
qu’il y a de meilleur en moi par des mots, par des
lignes, par des accords de sons on de couleurs. Ce
que je crois, ce que j’aime, ce que je sens, mes ac¬
tions seules pourront ledire, maisj’entendsqu’elles
le disent, Plutot moiirir que de me partager en
deux et d’ernployer la moitie de raon temps ii irna-
giner de grandes choses et Tautre a commettre de
plates petites actions. Or n’est-ce pas line action
plate et memo basse que d’epouser dans une vue
d’ambition ou de vanite une femme qu’on n’airne
pas et de sacrifier la liberte de son cceur a un cal-
cul? Si tel etait mon debut dans le monde, ma
conscience pourrait-elle me repondre de la suite?
Les volontes liumiliees ne se redressent plus, et le
pas est glissant d’une action qui nous diminue a.
une action qui nous avilit. Quiconque a ete pied-
plat dans sa jeunesse risque fort d’etre un coquin
dans son age mur; par un entrainement fatal, les
bassesses conduisent aux vilenies. Mais, en fCit-il
autrement, n’ai-je pas lu jadis dans un des dialo¬
gues du divin Platon qu’il faut taclier de mettre un
pen de mu si que dans sa vie? Epouser ilJle de Sali-
200
l’idee de jean teterol
*
I
V •»
■ 1 .
■■' *
«*
A
* t
I 1^
.1
»
I
I
I
, I
' t I
J 1
.*
I-
,* •
14
I
t
h
I
\
I ••
.’•4
.1
‘ ■ <■ i-
r I
■ ! •' I
’ 4
I -
I
I V
» •
f hi ^
C • I
A
■ • 's
ivv :s’
' S?
gneux, ah! monsieur Pointal, quelle triste musi-
que! et qu’en penserait Platon, et surtout qu’en
penserais-je? et je me soucie encore plus de me
plaire a moi-meme qu’a Platon.
(c Monsieur Pointal, accourez a mon secours.
Vous etes le seul homme qui exerce quelque in¬
fluence sur mon pere, le seul dont il ait ecoute
quelquefois les conseils. En tout ce qui concernait
mon education, mes etudes, il vous a consulte et
s’est rendu presque toujours a vos avis. Peut-6tre
vous ecoutera-t-il encore cette fois-ci. Prenez votre
plus belle plume, celle qui vcussertpour exp^dier
w
VOS grosses, trempez-la dans votre meilleureencre,
et ecrivez a mon tyran que je vous ai fait mes con¬
fidences et que son projet vous semble deplorable.
Il ne m’en voudra pas de m’^tre ouvert h vous, il
sait jusqu’ou va notre intimite. Faut-il que je vous
le dise? representez-lui que ce mariage pourrait
bien compromettre k jamais rna carrik'e, qu’en
m’etablissant trop tot, en me donnant la fille d’lm
baron et cinquante mille livres de rente, il risque
que je m’enterrerai dans mon epais bonheur, et
que les cygnes, soumis a un certain regime, de-
viennent tout simplement de gros oisons de basse-
cour. Il sera sensible k cet argument, il a encore
plus d’ambition pour moi que je n’en ai moi-meme.
l’idee de jean teterol
201
« Je suis, monsieur Pointal, un naufrage qui
agite son mouclioir pour qu’on Ini vienne en aide.
Si vous me tirez de la, si grace a vous j’ecbappe ii
Mile de Saligneux sans me brouiller avec mon
pere, je vous devrai un bien beau cierge; maisje
n’ose vous promettre que cela ajoute rien a I’affec-
tion respectuense que je vous ai vouee; elle ne
depend point des services que vous m’avez rendus
et de ceux que vous me rendrez encore. »
Lionel plia sa lettre, et tout en la pliant il se prit
a dire :
« .Te ne crois pas que Mile de Saligneux soit ban-
cale, ni bossue, ni laide a faire peur; mais a-t-elle
le visage de mon incomiue, sa taille fine, le feu de
son regard, lafierte de son noirsourcil bien arque,
la franchise de sa voix claire et rnordante, et ce
pied mignoh que j’ai tenu dans ma main’? G’est
cela qui arrangerait tout. »
Puis il s’ecria :
« Non, je n’epouserai pas Mile de Saligneux; je
le jure par ma fierte et par tes yeux bruns! »
Et il ajouta en se moquant de^lui-meme ;
«,Voila trois mois que je ne I’ai vue et je pense
encore a elle. Que je suis enfant! »
Il i’etait en effet. Lui en ferons-nous un crime ?
Il est bon de posseder ii fond le droit adininistratif;
il est bon aussi d'^avoir des enfantillages et de les
202
l’idee de jean teterol
*
♦ I
t h
(k*
4
. ' »'
I »
t *
4", ' *
•• 1 ■
*4^
’■ f
r
I
1^
I
< ' ^ t
I
I
*1
«•
I
I
I
.• *
f
«
k .
I
I
I.
'kf
«'
>
A
I" '..
1
■l
I '».
I I
r.
♦ *
<41
I
^ ,
.1^
.‘It '
.ll ' .
« »
I
'I
>*
I
4*
' i
prendre au serieux. Le premier devoir de ja jeu-
nesse est d’etre jeune.
Quelle etait cette inconnue dont Lionel Teterol
venait d’invoquer le souvenir et les yeux bruns?
II aurait bien voulu savoir son nom; mais a qiii le
demander? et, quand il I’aurait su, qu’y auralt-il
gagne? Ce qu’il savait de science certaine, c’est
qu’il Tavait rencontree pour la premiere fois six
mois auparavant, le 27 fevrier • les arbres avaient
encore leurs feuilles mortes, mais a leur pied
rherbe etait deja fraiche et luisante ; le printemps
sortait de sa coquille, narguant J’hiver et la bise,
qui le inenagaieiit de Ty faire rentrer. Le ciel res-
semblait au visage d’une Parisienne, dont il avait
la mobilite, le caprice, les jeux d’ombre et de lu-
iniere; ce n’etait pas un ciel d’une beaute classi-
que, mais il s’y passait beaucoup de choses agrea-
bles, et on y voyait courir de petits images blancs,
qui tour a tour cachaient le soleil ou le decou-
vraient. Lionel, revenu depuis pen d’4ngleterre,
habitait alors a Auteuil un pied-a-terre qu’un de
ses amis lui avait prete, pour qu’il y travaillat plus
tranquillernent a sa these, ii laquelle il mettait la
derniere main. Toutes les apres-midi, il lui faisait
prendre Pair, la promenait dans le bois pendant
une heure ou deux. Ce jour-la, il cheminait avec
elle le long du joli sentier qui borde la route des
Poteaux, reservee aux cavaliers. Il venait de s’ar-
l’IDEE DE jean TfiTEROL
203
reter pour reprendre haleiue, et il etait occupe a
regarder un vieux cliene habille de lierre des pieds
a la tete, un groupe de bouleaux qui semblaient
frissonner sous leur mince ecorce argentee, un
enorme fouillis de ronces dont les bras crociius
s’entre-croisaient, et trois joins detachant sur le
ciel leurs aiguilles du A-eit le plus doux et leur
tronc jaunatre tachete de soleil, quand il entendit
le hennissement d’un cheval. 11 se retourna et vit
«
passer devant lui une jeune amazone, accompa-
gnee d’un cavalier aux cbeveux blancs. Apres
qu’elle eut passe, il la suivit longtemps des yeux.
Il faut croire que nous avons tons dans Tesprit a
notre insu une figure de femme que nous avons
faite a notre fontaisie; quand nous apercevons dans
ravenue des Poteaux ou ailleurs une inconnue a
cheval ou a pied qui lui ressemble, nous nous di-
sons : Enfin, c’est elle! II parut a Lionel qu’il avait
deja contemple en reve la brune vive et piquantc
qu’il venait de‘ rencontrer. Helas! elle avait bien
vite disparu , et il aurait mieux fait de n’y plus
penser. 11 y pensa pourtant, et dans ses moments
k
perdus il se demandait:
« Ge vieillard qui I’accompagnait est-il son pere
ou son mari? »
Cette question etait absolument etrangere a sa
these, qui roulait sur un point de droit interna¬
tional. /
204
L'rDlilE DE JEAN TKTEROL
Pendant tout le mois de mars, deux ou trois fois
cliaque semahie, il retourna se promener le long
de la route des Poteaux, dans Tesperance de revoir
son inconniie. II la revit, mais elle ne I’apergut
point. Elle ne se doutait pas qu’il y avait la im
jeune homme occupe a la regarder et qu’il etait
venu tout expres pour cela. Rien n’est plus desa-
greable que d’aimer une femme ou une jeune fille
qid ne salt pas- que vous existez. Heureusement
pour Lionel, le hasard lui vint en aide.
Hiiit jours plus tard, il vit passer de nouveau
devant lui celle qu’il attendait, et cette fois il en-
tendit le son de sa voix. L’ceil brillant, le teint
anime, les cheveux au vent, elle faisait galoper son
clieval a bride abattue, et se retournant vers son
compagnon, qui avait peine a la suivre, elle lui
cria :
« Ah ! mon oncle, que c’est amusant de vivre! »
A quoi il repondit :
« Fort bien, pourvu que cela dure; prends garde
de tomber. »
« Bon vieillard, pensa Lionel, tu n’es pas son
p
mari. »
L’homrne aux cheveux blancs avait eu raison do
s’inquieter. Au meme instant, le cheval de Pin-
connue biUa et lui fit perdre les arcons. En un din
d’mil, Lionel, franchissant un fourre, s’etait elance
aupves d’elle et lui offrait son secours, dont elle
l’IDEE IJE JEAN TETEHOL
!205
n’avait guere besoiii. 11 ne pouvait pas faider a se
relever; eii tombant, elle etait restee debout; il
n'avait pas a courir apres le cheval, elle n’avait pas
lache la bride; mais sa toque avait roule a quel-
ques pas de la. II s’empressa de la ramasser et la
lui presenta. Avant de la remettre sur sa tete, elle
s’occupa de rajuster ses cheveux d’un beau brun
fonce qui s’etaient defaits. Lionel etendit la main,
elle y posa le bout de son pied et remonta leste-
meiit en selle, tandis que son oncle la tancait sur
son etourderie:
« Prenez-vous-en a Theodore, lui repondit-elle.
Je iDensais a lui, quand je suis tombee. »
Apres quoi, faisant a Lionel un gracieux sourire,
elle s’eloigna au grand trot.
Ge sourire aurait enchante le jeune liomme, si
elle n’avait pas parle de Theodore; niais Theodore
etait de trop, Theodore avait tout gate, ce Theo¬
dore a qui elle pensait en tombant de cheval, ce
Theodore qui avait le glorieux privilege de lui
donner dcs distractions.
« Oil! I’heureux honime quo ce Tiieodore! se dit
Lionel. Qu’a-t-il done tait pour obtenir du ciel une
telle faveur ? Ses cheveux, son sourire, son coeur,
elle lui a tout donne. Ileureux et odieux Theo¬
dore ! »
II allait quittei' la place, quand il apercut a teri’C
une plume de marabout qui s’etait detachee de la
l’idee de jean teterol
toque. II la prit et Femporta; c’etait un vol qu’il
faisait a Theodore.
II retourna souvent au bois,* sans y trouver son
inconnue. 11 desesperait de la revoir jamais, lorsque
sa bonne 6toile le conduisit un soir h la Gomedie-
Frangaise. A peine etait-il installe sur son fauteuil
de balcon, il la vit paraitre, accompagnee de son
oncle, dans une loge du premier rang. Elle etait
habillee de soie rose, elle avait une fleur dans ses
cheveux.
(f Theodore viendra^t-iT? » se demandait Lionel.
Et il s’attendait a chaque instant a le voir entrer
dans la loge; mais Theodore ne parut point, et,
comme ce soir-la Lionel avait Tame bien disposee,
il en vint a se persuader que Thdodore n'etait point
Ic dangereux rival qu’il s’etait flgurd, que Theo¬
dore etait tout simplement un chien ou. un perro-
quet.
m Si c’dtait rhomine aimd, se disait-il, en aurait-
ellc parle si librement devant moi ? »
Cette soiree lui fut delicieuse, a cela pres qu’il
SLirprit plusieurs Ibis des lorgnettes braquees sur
la reine de ses pensdes; il aurait voulu qu’ellefut
invisible pour tout le inonde, sauf pour lui. Il la
contemplait lui-meme avec une indiscretion dont
elle ne s’avisa point; ayant'Ja vue longue et per-
gante, il pouvait se passer de lorgnette. On jouait:
U ne faut jiirer de rien ; il se niit dans la tete que
L IDEE DE JEAN TETEHOL
!207
la vraie piece se Jouait non sur Ja scene, mais dans
la salle, qu’il etait Valentin , qne son inconnue
etait Cecile, que c’etait lui qui disait ; cc Vous me
paraissez savante pour votre age et en meme temps
aussi etourdie que moi, qui le suis comme le pre¬
mier coup de matines, » et que c’etait elle qui lui
repondait: « Pour etourdie, j’en dois convenir ici;
mais, mon ami, c’est que je vous aime. Je ne vous
ai vu que trois fois, mais j’ai du coeur et je m’cn
souviens. »
L’inconnue etait bien loin de s’imaginer qu’elle
venait de dire a Lionel:
(( Mon ami, c’est que je vous aime. »
L’avait-elle apergiP? se rappelait-elle seulement
qu’un jour il lui avait pris Je pied pour I’aider h
remonter en selle et qu’il se passe quelquefois dans
I’avenue des Poteaux des incidents dont le coeur
d’un homme se souvient toujours? Elie etait tout
entiere a la piece, qui I’interessait comme im conte
de fees. Quand on baissa le rideau, elle ne songeait
pas a s’en aller; il fallut que son oriclc la touchat
legerement sur Pepaule. Alors elle tressaillit, se
leva, s’enveloppa dans son burnous et se pcrdit
dans la fouie, ou Lionel no sut pas la retrouver.
Il ne la revit plus, mais il ne Pbubliait point. Ge
n’etait apres tout qu’une passion de tete, qui ne le
+
derangeait pas dans son travail, puisqu’il passa son
examcn de docteur avec I’eclat que I’on salt. Gepen-
«v-
208
1
1
* ,
i
I
9
At
■ t
■i’
t
I
»
< L
r i
t
'
■ i
» I
♦
I
f
(
•I '
I
'.r
o
l’idee de jean tetekol
dant, lorsqu'il partit pour rAllemagne, il y ernportu
ja plume de marabout. L’impossible, le chime-
rique a le nierite de nous degouter des joies vul-
gaires et nous detourne d’aller au bonheur par de
vilains chemins. Lionel aurait pu s’ecrierj comme
cet homme a qui Fon reprochait son indifference
pour les femmes :
« Que voulez-vousV j’ai dans Tesprit une femme
comme il y en a peu, qui me preserve des femmes
comme il y en a beaucoup. »
Il aurait pu dire aussi :
« J’ai Ijien des obligations a cette femme-la, car
elle m’aidera a ne pas epouser Mile de Saligneux.
De toutes les raisons que je puis avoir pour me
refuser a ce manage, c’est la moins bonne, mais
e’en est une. »
On a beau etre docteur en droit et aspirer a de-
venir depute, on a quelquefois des raisons qu’on
n’oserait avouer a persomie.
I
f
I •
I
I
I ^
I
I
I- 4 •
■!(
' ' I
-* 1
%
XI
Apres avoir ferme sa lettre, Lionel la fit porter
a la poste; puis il dejeuna, et, apres avoir dejeune,
il refit seul la promenade qu’il avail faite la veille
avec son pere. Il ne s’occupa le long du chemin ni
de recoltes, ni d*irrigations, ni d’assolements; il
ne pensait qifa son alTaire. Dans quelques lieures,
son redoutable pere serait revenu de Bourg, et
alors commencerait la danse. Il crovait le voir de-
bout devant lui, le front sillonne par le pli droit et
profond que la colere y creusait, I’ceil allume, les
mains crispees, lui disant d’un ton glacial ;
a Eh bien, monsieur, as-tu reflechi? »
Et cependant, plus il allait, plus il s’aiTermissait
dans sa resolution, et plus croissait son invincible
antipathie pour Mile de Saligneux. Il se la repre-
sentait tantot comme une peronnelle fagonnee par
des beguines aux petites manieres, la tete pleiiie
de petites sotlises et de gros prejuges, tantot
14
210
l’id^:e de jean teterol
cornme une grande fille seche, angiileuse, au teint
jaune, aux dents longues, aux epaules pointues, se
remuant tout d’une piece, aussi raide que si elle
eut avale Tune des girouettes du manoir paternel»
<
Enfin, quels que fussent son air et sa tournure, ii
ne voulait pas d’elle, parce quil etait tier, parce
qidil etait jalonx de sa liberte, parce qu’il n’enten-
dait pas qu’on disposal de son coeur sans lui en
#
deinander la permission, parce qu’il etait resolu a
ne pas se marier ou a n’epouser qu’une femme qu’il
aimerait.
De reflexion en reflexion, il se trouva dans la
chenaie ou son pere Tavait conduit. II la traversa
et descendit la pente gazonnee qui se terminait au
I’uisseau. II s’arreta pres d’un vieux chataignier, a
cinquante pas de I’endroit oil fleurissaient les ne-
nufars. II regarda sa montre.
c( J’ai encore trois lieures a moi, se dit-il; ce
n’est pas le moment de sonner le boiite-selle. »
Et il s’etendit tout de son long dans I’herbe, qui
etait haute et touffue. Il apercevait au-dessus de
lui les branches tortues du chittaignier, ses larges
feuilles dentelees, auxquelles ses fruits mCirissants
melaient des taches brunes comme les yeux d’une
inconnue. Il ne tarda pas a fermer a moitie les
siens, et par un elfoil de sa volonte ii reussit ou-
blier sa situation, son pere, Mile de Saligneux.
Il ne pensa plus qu’a up travail (ju’il se pro-
l’idee de jean teterol 211
posait d’ecrire sur les justices de paix en Angleterre
et que lui avait demande le directeur d’une revue
de legislation. 11 en dessina le plan dans sa tete,
en arreta les grandes lignes, et, tout en meditant,
il se disait ;
« Un homnie qui pense et qui travaille n’est
jamais tout a fait malheureux. »
Soudain une voix le fit tressaillir. Cette voix
chantait ou plutot recitait, en les accompagnant
d’une sorte de melopee, ces vei’s d’une chanson
connue :
Je n'ai ni bois ui terre,
Ni chevaux ui laquais;
Petit proprietaire,
Mes foiids sout deux crochet!?.
Lionel se souleva sur ses coudes et regarda. Une
jeune fille etait assise au bord de la Limourde, pres
d’un bouquet de noisetiers. Le front penche, son
menton dans sa main, les.larges ailes de son clia-
peau de paille lui cacliaient entierement le visage.
L’instant d’apres, elle releva la tete, et Lionel crut
rever, le coeur lui battit violemment, il foil lit pous-
ser un cri..O surprise! 6 dispensation mysterieuse
de cette divinite toute-puissante que le graiul Fre¬
deric appelait sa sacree majeste le liasard! Cette
jeune fille (pii chantait, cette jeune fille assise au
bord de la Limourde, c’etait I’amazone de favenue
2i2
l'idee de jean teterol
des Poteaux, c’etait la Cecile du Theatre-FranQais,
c’etait rinconnue. Lionel n’eut garde de se mon-‘
un pli de terrain Tabritait. Des qu’il fat un
trer;
pen revenu a lui, il ecarta doucement de ses deux
il resta la, le cceur palpitant d'emotion, retenant son
souffle commeuii enfiint qiii craint demettreenfuite
unpapillon. Il savait que les inconnues ontdes ailes,
qu’elles s'envolent, et qu’on ne les revolt plus.
Sur un appel pressant de son pere, Mile de
Saligneiix avait pris conge du marquis de Vire-
vieille. Elle etait arrivee le matin ineme de Paris,
oil Mine de .Tuines 6tait allee la chercher. Apres
son dejeuner, elle avait fait le tour desoii domaine,
pour s'assurer qu’il n’avait pas souffert quelque
nouvelle atteinte. Elle adorait son Saligneux, ineme
rogne, echancre, ecorne; mais, Fayant vu diminuer
d’annee en annee, elle n’y revenait jamais sans se
demander s’il en restait quelque chose. Elle venait
de constater que les restes en etaient bons. Gepen-
dant, en songeant a sa grandeur passee, elle
n’avait pu retenir un soupir. Elle iFetait pas fille
a se plonger dans la melancolie; pour s’egayer,
elle s’etait mise a chanter, et tout en chantant,
connne elle avait le gout des entreprises, Fidee
lui etait venue de se procurer et de rnettrc dans
ses cheveux un des beaux nenufars qu’elle aper-
l’idee de jean teterol
'■m
cevait a quelques pas d’elle, de Tautre cote du
ruisseau. Elle savait que ces neiiufars appartcnaieut
a rennemi; cette consideration ne fit qu’irriter sa
fantaisie; mais elle savait aussi que rennemi etait
toujours aiix aguets et qu’il etait dangereux de se
commettre avec lui; cette seconde consideration
la lit hesiter. Enfin la convoitise Eemporta sur la
prudence. Elle se leva, et son premier soin fut
d’aller chercher un rateau oublie dans une prairie.
Elle le rapporta et promena ses y'eux autour d’elle.
Regardant a droite, regardant a gauche, regardant
partout, elle ne s’avisa joas que dans I’herbe, der-
riere un pli de terrain, a Tombre d’un chataignier
qui ie protegeait de ses branches trainantes, il y
avail un docteur en droit qui la regardait.
Tout a fait rassuree, elle se rassit et commenya
a se dechairsser; apres avoir ote ses hotlines, elle
Ota ses has, et bientot Jaonel, qui ne perdait pas un
seul de ses mouvements, vit apparaitre deux petits
pieds mignons, qu’il crut voir etinceler au soleil
comme deux diamants. Elle-meme les contemplait
avec fiuelque complaisance; on lui avail ditsouvent
qu’elle avail un joli pied, et elle n’avait pas attendu
qu’on le lui dit pour le savoii*.
es a[)prets termines, elle descendit la berge
avec precaution, entra dans I’eau, qui dans cette
saison etait tres-basse; a peine en avait-elle au-
flessus de la cheville. Toutefois, quand elle cut
l’idee ]>E jean tetehol
atteint le milieu de la riviere, elle en eut jusqu’a
mi“jambe et dut retrousser sa jape a la hauteur
de sou genou, sans se douler que de sa vie le doc-
teur en droit n’avait ouvert de si grands yeux. Elle
atteignit bientot I’autre rive, elle allongeia son
bras et son rMeau et ramena une longue tige,
(jue couronnait une belle corolle d’une blancheur
argentde. Elle accrocha son rateau aux branches
d’un osier, et, s’aidant de ses deux mains, elle
ddtacha la flenr, qu’elle contempla d’un ceil ravi,
en disant tout haut :
(( Que tu es belle, toi, d’autant plus que tu es du
bien vole! »
p
■, A ces mots, elle la pressa sur ses levres. Puis
elle regagna la rive gauche, remonta le talus ct
s’empressa de se chausser. Quand ce fut lait,
comme elle allait s’eloigner, elle s’apergut qu’elle
avail oublie son rateau sur Tautre berge, et au
meme instant elle s’aper^ut aussi qu’un beau jeune
homme venait de sortir de terre et la saluait res-
pectueusement.
Elle laissa dchapper un cri d’elTroi, et son pre¬
mier mouvement fut de s’enfuir. Par malheur, elle
n’eut pas fait trois pas qu’uii coup de vent ernporta
son chapeau de paille, dont les brides etaient de-
noudes, et le lit voler dans la Lirnourde, Elle s’ar-
reta, fort ernbarrassee. Deja Lionel s’etait enipard
du rateau, a I’aide duquel il retira de la riviere
l'idee de jean teterol
215
le chapeau, qu’entramait le couraiit. Apres quoi,
revenant se poster eii face de Mile de Saligueux, il
lui dit :
« Est-ce a mademoiselle de Saligueux que j’ai
rhonneur de parler?
— Cela pourrait etre, » repondit-elle, sans s’aviser
de Teffort surhumain qu’il avail du faire pour ar-
ticiiler d’un ton calme et sans avoir Tair d’un fou
cette question qui pour lui etait grosse d’unc des-
tinee.
Elle ajouta :
c( Puis-je savoir de mon cote qui me fait rhon-
neur de m'adresser cette demande?
— G’est M. Lionel Teterol, repliqua-t-il.
— Eh bien! monsieur Lionel Teterol, aycz robli-
geancc de me rendre ce que vous m’avez pris.
— Tout a riieure, mademoiselle, lui dit-il grave-
ment; mais au prealable veuillez m’expliquer com¬
ment ce rateau se trouve ici; y est-il venu tout seuL?
— Je vous jure, monsieur, qu’il est a moi.
— Et pouvez-vous me jurer, mademoiselle, que ce
nenufar que vous tenez a la main est aussi a vousV
Ainsi vous avez reconnu tout de suite votre
nenufar! s’ecria-t-elle. Cela ne m’etonne pas, mon¬
sieur; on a dans votre famille le fanatisme de la
propriete. On mettrait sous vos yeux cent nenufars
que vous diriez, sans prendre le temps de la re-
llexion:« Voila le mien. » Oh! I’heureux don!.. Et si
l’juee de jean teterol
je refusals de vous le rendre, ce nenufar charmant
qui est a vous, me le feriez-vous reclamer par voie
d’huissier? C’est probable. II pleut des huissiers
dans ce pays.
— Non, mademoiselle, je ne vous enverrais point
d’huissier; mais je garderais precieusement le cha¬
peau que voici.
— Allons, un beau mouvement, soyez gdnereux,
restituez sans rien demander. Pourquoi tenez-vous
a ia ravoir, cette pauvre fleur?
— D’abord elle est a moi, ensuite elle a ete
CLieillie par vous.
— Tres-joli! s’ecria-t-elle. Du sentiment, de la
poesie! Je ne croyais pas que cette graine levat
dans ce pays.
— Tout y vient, tout y pousse, mademoiselle, du
moment que vous y etes. »
Elle lui fit une profonde reverence, et apres une
pause ;
<( J’ai ete maladroile, je me suis laisse prendre, il
faut payer. Mais comment allons-nous faire pour
nous rendre nos biens? Nous ne pouvons pas les
Jeter par-dessus la riviere.
— Vous oubliez qu’il y a un pont a deux cents
d M >!• ■-
ICl.
— Et vous, monsieur, vous oubliez qu’il a ete
condamne, ce pont, et ferme par une barriere gril-
Jec, treillissee, verrouillee, cadenassee.
L’iDEE j)E JEAN TETEROL
±17
— J’enjailiberal labarriere.
— A VOS risqiies et perils, » dit-elle.
A ces mols, ils descendirent riiu la rive droite,
Tautre la rive gauche de la Limourde, et arriverent
en meme temps aux deux extremitesdu pont. C’etait
la que Jes peres avaient eu leur premier colloque,
ce fut la que les enfaiits eurent leur premier tete-
►
Mete.
Lionel franchit la barrlere sans trop de difficulte.
Mile de Saligneux s’avan^jait a sa rencontre; mais,
s’etant ravisee, elle recula precipitamment de quel-
ques pas.
« Uninstant, monsieur, reprit-elle; il me vient un
scrupule, une inquietude. Ge pont est-il a vous ou
a moi?
— Jc crois qu’il est a vous.
— Vousle croyez, ilfaudrait en etre sur. Pensez-y;
Paffaire est de consequence. Si j’avais le malheur
et I’audace de mettre le bout du pied dans I’empire
des Teterol, c’est bien alors qu’on in’enverrait les
huissiers. Quaiid je vous dis qu’il en pleut! »
Et aussitot, changeant de visage et de ton, elle
ajouta avec la gravite d’un diplomate emerite :
« Ah ! monsieur, entre vous et moi, ne pourrions-
nous pas iiiventer im rnoyen de mettre fin a ces^
miserables proces qui cbagrinent ceux qiu les per-
dent et n’ajoutent rien a la gloire de ceux qui les
gagnent ? »
l’idee jje jean tetekol
I
<1
J''
• 4
\
I
• I
I
♦
I
I
I
^1
i
1
I-
,»
I .
I
I »
.H
<
4
I
I
’ I
4
¥
i il
I
%
■ f C
A
I
, I
Elle le regardait les yeux dans les yeux, et il
eprouva un transport de joie. Il fut sur le point de
lui repondre :
« Mais vous savez bien que ce moyen, on I’a
invente pour nous, et que vous Tavez approuve.
Quant a moi, apprenez que depuisun quart d’heure
je le trouve admirable, merveilleux. »
Il n’eut pas le temps d’ouvrir la bouche. Elle
s’ecria subitement :
4
(( En verite, monsieur, il me semble que je vous
ai vu quclque part.
— Et moi, j’en suis certain.
— Ou done?
— Chercliez.
*
— Eh ! oui, e’etait au bois, un jour que je suis
tombee de cheval..))
En prononcant ces mots, elle rougit; elle se sou-
vint que, pour la remettre en selle, il luiavait tenu
le pied, et du meine coup elle se rappela que tout
a riieure elle etait nu-pieds. ‘
« Que faisiez-vous sous ce chataignier? demanda-
t-elle d’un ton de reine.
— Je dormais tres-profondement.
—- Et a quel moment vous etes-vous reveille ?
— Permettez; avant de repondre a cette ques¬
tion, j’en ai une a vous faire.
— Decidement vous avez le genie du troc. Don-
nant, donnant. Je vois bien que nous n’en finirons
V
l’idee de jean teterol
pas cle sitot avec nos proces.., Soit, questionnez.
_ 4
— Je meurs d’envie de savoir qui est Theo¬
dore. »
«
Ellc fit un geste d’etonnement:
« Theodore! Qui done vous a parle de Theodore?
— Vous-meme, mademoiselle.
— Moi! Vous revez.
— Je ne reve point. Le jour ou j^ai eu riionneiir
de vous rencontrer dans Tavenue des Poteaux,
iTavez-vous pas dit a la personne qui vous acconi-
pagnait et par consequent a moi qui vous ecoutais :
« G’est Theodore qui est cause de mon accident,
« je pensaisa lui en tombant de cheval? »
Elle partit d’un eclat de rire.
(f Vous voulez done savoir qui est Theodore? Eh
bien ! Theodore...»
Elle n’en put dire davantage. Unevoix uigee cria:
« Claire, oil done es-tu?
— On y va, ma tante, » repondit Mile de Sali-
gneux.
Pit jetant le nenufar. a Lionel, reprenant son cha¬
peau et son ratcau, elle se sauva.
Lionel se sauva aussi, comme un homme qui a
une grande joie a cacher, car la joie fait courir
comme la peur. La sienne etait presque folio; le
hasard Tavait pris en amitie et venait de frapper un
gi’and coup pour le tirer cle )a plus cruelle detresse.
11 dtait aussi heureux quTm chercheur d’or qui a
L IDEE DE JEAN TETEKOL
clecouvert un filon ou qu\in indigent qui apprend
qu'il a gagne le gros lot, aussi emu qu'un naufrage
qui sLirgit miraculeusement au port, aussi surpris
(ju’un enfant qui s’est endonni en demandant la
kuie et qui au matin la trouvesous son oreiller. 11
eprouvait le besoin d’ernbrasser quelqu’un ou
quelque chose. II s’avisa qif il tenait a la main un
nenufar ou Mile de Saligneux avait pose seslevres,
il y but le baiser qu’elle y avait laisse, et ce fut la
seule folie qu’il fit, parce qu’il y avait lii tout pres
des ouvriers qui travaillaieiit dans les champs. Quant
a s’etonner et ii se scandaliser de I’etrange facilite
avec laquelle Mile de Saligneux avait pris son parti
d’epouser un homme qu’elle n’avait jamais vu, il
n’y songeait plus. Il inventait pour justifier sa con-
duite les arguments les plus insenses. Elle avait eu
des pressentinients, des divinations, sans qu’aucun
motif d’interet eut influe sur sa decision; son
regard , sa beaute , repondaient de la parfaite
noblesse de ses sentiments. Lionel etait amoureux,
et J’amour est une deraison; toutes les inconse¬
quences lui sont permises , I’absurde est son
royaume.
A six heures sonnantes, M.Teterol fut deretour;
il n’etait jamais en retard d’une minute. Il entra
dans la salle a manger enfaisant craquer le parquet
sous ses bottes, et il aborda son fils avec une froide
poignee de main. Pendant tout le diner, il eut fair
L’IDEE DE jean TftTEHOL
221
sombre, morne et feroce d’un canon Krupp charge
jusqu’a la gueule, pret a parlir. Quand on eut servi
le cafe, il vida sa tasse d’un seul trait et renvoya
Joseph. Alors, posant sur la table, selon sa cou-
tume, ses lourdes mains qui ecrasaient tout ce
qu’elles touchaient et ses deux coudes cuirasses
qui s’etaient fraye un large chemin au travers de
rhiimaine cohue, attachant sur son lieritier des
yeux au fond desquels on apercevait son idee
allumee et toute flambante comme un feu de forge,
il lui dit d’une voix saccadee :
(( Eh bien! Lionel, as-tu reflechi? y>
Les mouches qui bourdonnaient autour d’eux se
turent, sentant la gravite de la circonstance, et un
silence de mort regna dans toute la salle. Lionel fut
deux minutes sans repondre; ces deux minutes
parurent deux siecles a son pere. Enfin le jeune
homme dit :
(( Oui, j’ai reflechi. Je ferai ce que tu voudras. »
La figure de M. Teterol s’empourpra, et il lira son
mouchoir de sa poche pour s’essuyer les tempes,
que la joie rendait moites.
« Tout est pour le mieux, s’ecria-t-iL Je savais
bien, Lionel, que tu etais un gargon de sens. Tu as
fait tes petits calculs, et il t’a paru que ton pere
avait raison: Moi, d’abord, j’ai toujours raison; c’est
la plus vieille de mes habitudes. Voila 'Ce que c’est
que de renechir. Tu as decoiivert que ce n’est pas
‘m
L’IDIiIE de jean teterol
un mince avantage pour un ambitieux d’avoir
line Saligneux dans son sac. IIs out de belles
alliances, ces hobereaux; il y a des marquis dans
la parente, et tons ces gens-lk se soutiennent, ils
ont le genie de Tintrigue. Pendant longtemps
encore, meme en republique, ils auront beaucoup
d’influence. Vois plutot mes proces! Ils n’ont eu
qu’un mot a dire a I’oreille d’un juge, et il s’est
trouve que leurs lapins de garenne n'avaient pas
mange mes choux, Le rnonde est si bete! Et puis
je te I’ai deja dit, cet ecervele de baron ne fera pas
de vieux os, et il n’a pas de posterite masculine a
qui leguer son titre. Il se pourrait bien qu’ii sa
mort.,.
— N’en parlous plus, interrompit Lionel. Je Pai
prom is de faire ce que tu voudras.
— Parlons-en au contraire, reprit M. Teterol. Je
t’affirme que ce manage est pour toi un coup de
fortune. Elle est toute jeune, toute verdissante,
cette demoiselle, et pourtant elle a deja beaucoup
de raison, beaucoup d’esprit de conduite. Elle t’ai-
dera a te pousser, a faire ton chemin. J’ai eu de ses
nouvelles par M. Crepin.
— Qui est M. Crepin? demanda Lionel.
— line canaille. Et ne va pas croire que Mile de
Saligneux soit laide a faire peur, je t’ai dit cela pour
te faire enrager; tu penses bien que je ne voudrais
pas d'un moristre pour ma brii. Tu la Terras des
l’tdee dE jean teterol
223
demain;j’ai rencontre tantot le baron, nous avons
tout arrange, et c’est demain que je te presente.
Mon Dieu ! je ne te dis pas que ce soit une
Venus...
— De grace, n’en parlous plus, interrompit encore
Lionel, que son |]i^re mettait au supplice en s'obsti-
nant h faire Teloge de Mile de Saligneux, comme
s’il edt prisatachedele degoiiter de sonbonheur. »
L’ent^e vieillard ne lachait jamais sa proie.Use
leva et fit le tour de la table pour venir s’asseoir a
cote de son fils. II ouvrit lui-meine la caisse de
cigares, lui en presenta un et lui procura du feu en
frottant une allumette sur la semelle de sa botte.
Pendant que Lionel fumait :
({ Pardonne-moi, mon gargon, reprit-il; jo t’ai
im peuLrusque hier au soir. Bon Dieu! je te com-
prends, tu avais une amourette au cceur. Tu con-
viendras que je ne t’ai jamais chicane la-dessus.
G’est gentil, Jes amourettes; mais du moment
qu’elles nuisent aux aiTaires serieuses!... Ejle est
done bien jolie, faiitre'? Eh! cela passe si vite, la
beaute : c’est un dejeuner de sol oil. La beaute,
voila ce qu’il en reste. »
Et il soufflait sur ses doigts comme on souffle sur
un cliardon pour en faire envoler le duvet. Le
duvet parti, il ne reste que les piquants.
« Les amoureux, poursuivit-il, s’imaginent qu’il
n’y a qu’une femine au monde; il y en a des mille
224
l’id^:e de jean- teterol
et des mille. Ce n’est pas la plus belle, c’est la plus
utile qu’il faut epouser. Tu es nn homme serieux,
toi; tu es un homme fort. Je te vois deja en selie,
ta princesse en croupe. Trotte, bidet! G’est -moi
qui foLirnirai le picotiii...
Pour Famour de Dieu, quhi n’en soit plus ques¬
tion ! » s’ecria de nouveau Lionel, a qui les meta-
pliores de son pere semblaient encore plus redou-
tables que ses coups de boutoir.
En ce moment, Joseph annouQa I'abbe Miraud,
qui venait rendre ses devoirs a Fheritier.
(( Arrivez done, monsieur le cure, lui cria M. Te¬
terol. Je vous presente mon prince de Galles. II est
bien bati, n’est-ce pas? Et dire que je Fai vu pas
plus grand quTme botte! Vous ai-je averti qu’il
s’appelle Lionel cornme vous? G’est un filleui qui
vous lei'a lionneur, mais vous n’en ferez pas un cle¬
rical. Lui et moi, nous avons les memes opiiiions,
le meme coeur, ia nieme volonte.
— La votre, monsieur Teterol? repondit Fabbe
en souriant de Fair d’un timide qui se decide a tout
oser.
— La mienne, la mienne ! puisque je vous dis
que c’est aussi la sienne! repliqiia M. Teterol. Voila
bien mes liommes de sacristie. »
Et il ajouta en promenant ses gros doigts dans
les cheveux cb a tains de son fils :
(( Vous aurez beau laire, vous ne me le gaterez
l’idee de jean tetehol
225
pas, inon prince de Galles. 11 salt Irop ce (|Li’il me
doit. Et que le diable m’einporte si je regrette tout
ce quej’ai depense pour son education! Regarded
bien ce gargon, monsieur le cure; c’est le meilleur
de mes placements, c’est du 20 pour iOO. »
Lionel profita de la premiere occasion pour laisser
en tete-a-t6te I’abbe et son pere, et il se retira dans
sa chambre. Le bonlieur a sesnuits blanches; cette
nuit-la, Lionel ne dorm it guere. II lui semblait
qu’avant le matin un voleur allait descendre du
ciel pour lui derober son tresor, et il lui tardait de
rcnfermer dans un tiroir a serrure.
11 se leva au petit jour et ecrivit a 51. Pointai les
deux lignes que voici :
« 5Ion cher monsieur, tenez ma lettre pour nolle
et non avenue. Lai vu Mile de Saligneux. »
15
I *'
* I
I
.1
I
I
r
i
I
I
I-
I.
I "
<
t
I i
«
! ■
Elfff
«
' • ^
•■ >» '
»
i.
*1
'p
r : /
I
1
4 •
1 “
A
4
r I
1 •• .
Faut-il croire queM. T^terol avait menti sciem-
ment a son fils? on admettrons-nous que lui-meme
s’etait laisse tromper par les assurances vagues du
baron, qui Favait pave en inonnaie de singe? Le
fait est que ce dernier n’avait pas dit un rnot a sa
fille des etranges propositions qu’il avait regues de
son voisin et de la demi-parole qu’illui avait donnec.
Mile de Saligneux ne soupQonnait point qu’on son-
geat a la marier; elle etait dans line ignorance
alisolue de I’evenement qui se trarnait. S’il en avait
dte autreinent, selon toute apparence, elle se fiit
occiip6e d’autre chose que de se dechausser pour
voler des nenufars.
M. de Saligneux avait eu plusieurs raisons pour
ne rien dire a sa fille, D'abord il s’etait fait une
habitude de retarder jusqu’a la derniere heure tout
debat sur un sujet qui lui deplaisait. Quand il lui
survenait des choses desagreables, il aimait mieux
I
»*4
I fe
■
^ h
*
l’idee de jean teterol
227
les subir que de les discuter. Eiisuitej avant d’expli-
quer a sa fille ses intentions, il attend ail de Jes
connaitre liii-meme, et en verite il ne savait pas
encore ce qu’il comptait faire. Marier sa fille hors
de son monde, la donner au fds d’un Teterol! A
cette pensee, il avail eprouve d’abord des acces
d’indignation, des soulevements de cceur, qui
s’etaient traduits par des haut-le-corps. On rden
doutera pas quand on saiira qu’il possedait une
jolie collection de Cannes, et dans le noinbre nn
jonc supei’be, tres-souple, a pomiiie d’agate, que
lui avail donne jadis une de ses inaitresses. Depuis
quelque temps, il ne s’en servait plus dans ses
promenades, il le reservait a un usage particulier.
Pendant les jours qui avaient suivi son entretien
avec Tancien rnacon, il lui etait arrive de consi-
derer ce jonc avec une sorte d’attendrissement, en
lui disant :
(( Tu auras une belle fin, je te casserai sur I’echine
de M. Teterol. y>
Plusieurs fois il avail eu la velleite de courir a la
Maison-BIanche, d’y foire son coup, et de dire a
Tinsolent, apres I’avoir batonne ;
(c A present, mon cber monsieur, aclietez mon
cliateau ; le cliagrin que j’aurai de le voir dans vos
vilaines mains sera suffisamment rachete par la
joie pure et vraiment celeste que je viens de
4 - «
savourer.
228
l’IDEE DE jean TIiTEROL
II n’en avait rien fait, Je jonc etait encore intact.
La conscience du baron de Saligneux aA^ait beau-
coup roule, et, en roulant, elle avait perdu ses
angles, ses raideurs et sa virginite. Elle ressem-
blait a ces femmes qui n’en sont plus k compter
leurs aventures; il n’y a que la premiere qui fasse
evenement; les autres sent des accidents sans con¬
sequence, qu’oii a bientot fait d’oublier. II en re-
sultait que les soulevements de coeur du baron ne
duraient guere. Dans la vie de desordre et d’expe-
dients, la premiere faculte qui se perd est celle des
longues indignations. Les reins s’assouplissent, on
s’apprivoise aA^ec les portes basses. A la verite, on
commence par se gendarmer centre elles, on leur
dit des injures, apres quoi on se fait petit, on
baisse la t^te et on passe. VoiUi pourquoi la canne
de jonc a pomme d'agate n’etait pas encore en
deux morceaux.
M. de Saligneux en etait venu par degres a pro-
noncer tout bas et meme a haute Amix des phrases
qui commencaient par ces mots :
(( Mais aprfe tout, mais somme toute, mais tout
bien pese... »
Ce sont la des locutions qui preparent les
acquiescenients ou les demissions de la con¬
science.
« Apres tout, pensait-il, cet insolent rustre est
mon creanctcr, il est enonncrnent I’iche, et sa
l’idee de jean teterol
vanite egale sa lichesse. Si je dis non, il sera sans
misericorde. Si je dis oui, peut-etrc obtieiidrai-je
de iui tout ce qu'il me plaira. Ne prenons pas un
parti a la chaude, exaininons, faisoiis le tour des
choses, tachons do voir le bon cote de revenement
et de concilier rhomieur avec les cornmodites de
la vie. »
Le baron se souvenait du mot d’un de ses amis,
qui lui avail dit un jour :
<c Mon clier, ce pauvre monde est ainsi fait qu’il
est bien difficile d’avaler uii verre de vin oil il n’y
ait pas une mouche. Quand le vin est bon et quo
la mouche n’est pas trop grosse, il faiit boire. »
Le baron avail appris a boire. Il est vrai quo
cette ibis la mouche etait enorme, grosse comme
un Teterol. Nonobstant il ne boudait pas centre
son verre. Il s’etait accoutume a etablir une grande
dilTerence entre les points sur lesquels il estpermis
de ceder et les points sur lesquels toute transac¬
tion est deshonorante, Marier sa fille au fils d’un
corsaire pour en obtenir de meilleures conditions
est un acte qu’a la rigueur on pent cornmettre
sans cesser d’etre un vrai gentilhomme. Ce qui
■
fait le gentilhomme, e’est d’abord la tenue et
ensuite rorthodoxie des opinions. M. de Saligneu.x
avail toujours eu de la tenue, et ses opinions ctaient
irreprochables.
Au surplus, il faisait intervenir dans les capita-
!230
L IDEE DE JEAN TETEROL
lations de sa fierte I’interet de sa fille et ses solli-
citudes paternelles ; il se persuadait qu’il avait agi
comme un bon pere en iie repoussant pas de parti
pris Ja proposition inconvenante et saugrenne de
M. Teterol. La fortune personnelle de Mile de Sa-
m
ligneiix se montait a bien peu de chose, et, sous la
tutelle fort decousue du baron, ce peu de chose
s’etait reduit a presque rien ; il ne voyait pas venir
sans inquietude le moment de s’en expliquer, il
craignait que ses comptes ne parussent pas aussi
orthodoxes que ses opinions. Quant a I’heritage
du marquis de Virevieille, qui avait manifeste plus
d’une fois sa ferine volonte de laisser toiite sa for¬
tune a sa petite ni^ce, c’etait une esperance un
peu maigre. Mile de Saligneux avait pu constater
elle-mSme que la maison de son grand-oncle
etait mont^e sur le pied le plus simple, qu’il rece-
vait rarement, qu’il n’avait pas de voiture et ne se
promenait au bois que sur des chevaux de louage.
De son cote, le baron avait toujours fait de vains
appels a la liberalite du vieillard, il n’en avait retire
que d’eloquents sermons sur Teconomie, sur la
temperance, sur cette habitude de moderer ses
desirs, qui tient lieu de la richesse. II avait conclu
de tout cela que, si sa fille heritait jamais du mar¬
quis quinze ou vingt mille livres de rente, ceserait
le bout du monde, et qu’est-ce que vingt mille
livres de rented A son avis, la premiere
l’idee de jean teterol
i231
de bonheur pour les femmes etait une existence
capitonnee. II etait intimement convaincu que pour
sa mie aussi Je capiton etait un objet de premiere ne-
cessite, et il lu croyait trop raisoiinabJe pour ne pas
comprendre que dans sa situation elle ne pouvait
trouver un beau parti qu’au prix d’une mesalliance.
Peut-etre regarderait-elle les ecus de M. Teterol
comme un de ces baumes souverains (|ui guerissent
«
toutes les blessuresde Tamour-propre, et les coups
de canne comme un de ces expedients surannes qui
ne sent plus de mise dans ce siecle.
Ge qu’il y avait de plus simple, c’etait de Finter-
roger; rnais cet interrogatoire etait delicat, et le
baron attendait pour s’executer qu’on le mit an pied
dll mur. Vivant au jour lajournee, jouissant du repit
que lui Jaissait M. Teterol, partage entre ses calculs
qui endormaient ses remords et ses remords qui de-
rangeaient ses calculs, i! n’aspirait (|u’a obtenir des
delais, il appelaita son aide Fimprevu, caressaitle
fol espoir d’apprendre un matin a son reveil que
son inexorable creancier, pris d’un coup de sang,
n’etait plus de ce monde. llelas! non-seulement
son creancier etait incapable d’avoir pour lui une
si gracieuse attention, il etait deveiiu pressant et
lui avait arrache la promesse (|u’avant la mi-sep-
tembre les deux jeunes gens auraientete preseiites
Fun a Fautre. La mi-septembre approchait, le
baron se trouvait au bord du fosse, il Ldlait saiiter.
H ^
v!.
b
I
I
»
ri.
i
»
1
4
f
i
t *!
* r
f '
.S
1
r
4
ft
4
t
4
L
I
,4
t
I
f
1
I
i
I
I *
I
1
4
l’idee de jean teterol
L’explication qu’il allait avoir avec sa fille lai
paraissait si deplaisante qifil aurait donne beau-
coup i)our poll voir s’eu decharger sur quelque
inlermediaire ; uiais il u’avait sous la main personne
qui fut capable de lui rendre ce bon office. Assure-
ment ce n’est pas a sa sceur tres-ainee, la comtesse
de J nines, qu’il aurait pu s’adresser pour cela;
c’etait la derniere personne du monde a qui il eut
ose s’ouvrir sur un pared sujet. Grande femme
seche, maigre, portant beau, Mine de J nines etait
line devote et ne badinait pas avec les principes.
M. Teteroi, qui i’avait vue une fois et qui gardait
dans ses yeux reblouissement de ce spectacle, la
traitait de vieille haridelle; c’etait pourtant une
\
personne fort respectable, bien qii’elleeut iin peche
sur la conscience. Elie n’etait encore que Mile de
SaligneuXjlorsifLie, a ianouvelle dela revolution de
juillet, elle avait prete serment de ne plus sortir de
sa chambre avant que rusurpateur eiit restitue la
couronne au roi legitime. Pendant six ans, elle
avait teiiii sa parole ; pendant six etes et six hivers,
elle avait observe la cloture d’une carmelite; mais
un matin, cedant aux instances de sa famille, elle
avait pris la clel'des champs et inis le nez a Fair
pour epouser M. de Juines. Elle eut mieu.x fait de
Tester chez elle ce jour-la, M. de Juines etait un
viveur, dont elle n’avait pas eu a se loner, lleureu-
sement elle le voyait a peine dix fois dans I’annee,
L IDEE DE JEAN TETEROL
233
et plus heureusement encore il etait mort a la fleur
de I’age des suites d’une indigestion.
Les mesaventures conjugales de la comtesse de
Juines n’avaient point abaisse sa superbe. Ses
ancetres lui reniplissaient le cu 3 ur et la bouche;
elle portait enlacees autour de son front toutes les
gloires des Saligneux, et, si en parlant elle remuait
a peine la tete, c’est qu’elle avait peur d’en fairc
tomber sa couronne de vertus hereditaires. Quand
<1
elle etait assise, son dos ne touchait jamais le dossier
de son fauteuil; quand elle voyageait en cbeinin de
fer, elle ne se permettait pas de s’accoter pour
dormir, et le matin elle sortait de son wagon telle
qu’on I’y avait mise, sans avoir fait un faux pli a sa
robe de taffetas noir, sans avoir derange un seul de
ses cheveux. iSIme de Juines ne se departait jamais
de samajeste; du fond du passe, toutes les croisades
la regardaient, et, se sachant regardee, elle repre-
sentail toujours. Elle incarnait dans sa personne
tons les principes, toutes les convenances. Aussi
etait-elle un rigoureux censeur de la conduito
de son frere ; elle lui adressait d’aigres repri-
mandes sur les erreurs de sa jeunestse , I)ien
qu’elle n’en connut pas la dixierne partie. II faut
ajouter qu’elle etait severe pour elle-m^mecomme
pour les autres. Elle avait souvent de longues
absences, de profondes reveries, qu’elle employait
a faire un retour sur son passe. Dans ces heures
L’IDF.E DE jean TfiXEnOL
■234
k
de recueilJement, elle se reprochait ce qu’elle appe-
lait sa faute, expression malheureuse qui aiirait pu
cloiiner le change aux gens inal informes. Elle etait
persuadee que sa taute avait eu les consequences
les plus graves, que les incendies, la grele, les
inondations, les trernblements de terre, tons les
desordres de la nature, toutes les catastrophes dc
I’histoire etaient une juste vengeance que tirait le
Ciel de la deplorable defaillance d’une Saligneux
qui avait manque au plus sucre des engagements.
Pourquoi etait-elle sortie de chez elle avant que le
roi fut renionte sur son trone? Si les Prussiens
avaientassiege Paris, la comtesse de .Tuines se flattait
melancoliquement d’y 6tre pour quelque chose, et
si M. Teterol existait, c’etait encore une expiation
de sa faute. Elle coiisiderait ce Teterol comme le
ministre des rancunes celestes, comme un Attila,
comme le fleau de Dieu. Mais, quoique son imagi¬
nation fut vive , elle n’avait aucun soupQon de
rinou'i projet que nourrissait ce inonstre. Si elle
s’en fut doLitee, elle]aurait fait tant de bruit qu’on
ne se serait plus entendu a dix lieues a la ronde.
Par prudence, M. de Saligneux avait observe une
ubsolue discretion. Mme de Juines avait cela de
commode qu’il etait facile de lui cacher les choses;
elle interrogeait peu, parce ([u’eUe se faisait une
idee extraordinaire de sa penetration et qu’elle
croyait tout savoir. Au demeurant, on pouvait de-
l’idee de jean tetehol
235
vant elle parler de tout sans se comproinettre ; elle
etait tres-sourcle, et, pour qu’elle devinat un secret,
il fallait qu’on eut soiii de le lui crier aux oreilles.
Le baron avait coutume de I’aire bonne mine a
mauvaisjeu. Si embarrasse qu’ilfut des ouverturos
dont il se disposait ii regaler sa fille, il lut cbar-
mant pendant le diner. Il but un peu [jIus que d’liu-
bitude, s’egaya et conta des liistoires un pen ris*
quees, que Mine de ,I nines ne daigna pas se I’aire
repeter, et que Mile de Saligneux ecouta avec plai-
sir. Elle en savait assez pour s’amuser, trop pen
pour se scandaliser. Elle avait employe ses annees
de couvent a se poser uno foule de (juestions aux-
quelles elle faisait des reponses plus ou moins
baroques, et les dix-huit inois qidelle avait passes
aupres de son grand-oncle a s’assurer si ses I’epon-
ses etaient justes. Sa curiosite avait deja fait letour
du inonde, mais son innocence n’avait pris partout
que la fleur du panier.
Due des liistoires de son pere la lit I'ire aux
eclats, et Mine de Juines, sortant de sa reverie, lui
dit secheinent :
« De quoi s’iigit-iD? Qn’est-ce done? De quoi riez-
V 0 u s, in ade mo i sel 1 e
■f
—■ De rien, ina tante.
— Est-ce qu’une jeune fille (p.ii se respecte
j;)erniet de rire a gorge deployee? Est-ce qu’une
jeune fille raisoiiiiable se pcrniet de rire sans
* I
f •
•i
>J *'
■ ■ i" /
I ^
-if
M
I •'
. I
. • I.
I r •
^ 'I
: T^i
I
' I*
.At
.i‘I
. I
I
■■ '■^
4
|. ►
If K
i
r' I
' ^
► ,*•
' t \t
L IDEE DE JEAN TETEROL
savoir pourquoi? Ta lille est une vraie sauvage,
Patrice; c’est une education a recomrnencer.
—- J e vais m’en occuper sur-le-champ et la tancer
iT
d’importance, ))reponditM. de Saligneux.
Et le sourcil fronce, Fair grave, presque tragique,
ii eiitama une seconde histoire encore plus hasar-
deuse que la premiere. Claire se mit a rire de plus
belle et s’attira une nouv-elle reinontrance de sa
tante, qui ne les lui menageait pas. De toutes les
clioses qui revoltaient la comtesse, celle qui Tirri-
tait le plus etait la gaite de sa niece, et sa niece
etait toujours gaie, mais surtout quand elle causait
avec son pere. Elle le trouvait tres-gentil; c’etait
son mot. II ne fallait pas lui deinander de le pren-
di e au serieux; elle n’ignorait point seslblies, et le
marquis de Virevieille lui avait souvent dit :
« Ma pauvre enfant, ton pere est im viveur, ton
pere est un bourreau d’argent, ton pere te mettra
sur lapaille. »
Elle lui rbpondait:
(( G’est possible, mais n’en dites pas de mal, il
SI si gentil! »
Elle le croyait tres-capable de la mettre sur la
paille; mais elle etait coiivaincue qu’il le fcrait sans
mauvaise intentioii, |jar etourderie, par laisser-
aller, et qu’au surplus, quand elle serait sur son
grabat, il ferait autour d’eJle des gambades (]ui la
divertiraient. Elle avait pour lui, a deJaut d’un res-
, *
%
..
ij , ,
L IDEE DE JEAN TETEROL
237
pect impossible, beaucoup de tolerance, beauconp
d’indulgence; elle le considerait comme un etre
irresponsable, a la mere! de ses fantaisies et con-
damne a faire des sottises aussi fatalement, aussi
innocemment qu’nn pommierproduit des pomrnes.
Ce qui I’amiisaitle plus, e’etaient les airs solemiels
qu’il se donnait dans I’occasion pour la rappeler a
son devoir; elle etait sure que, lorsqu’il precliait,
il avait quelque gros peche siir la conscience ou en
projet. Elle avait alors une facon de le regarder qui
deinontait sa gravite. Elle le traitait d’aimable ser¬
pent. Elle le comparait aussi a Tun de ces jobs
cliemins, hordes d’eglantines en fleur, inais dans
lesquels il y a des fondrieres et des trous. II est
agreable de s’y promener, mais on a un peu dc
peine a en sortir, et quelquefois on y reste.
Apres le diner, on s’installa dans un beau salon
de forme oblongue, oil le baron fit allnmer un grand
feu, la piece etant crue et les soirees etant deja
fraiches. Mine de Juines s'assit dans sa bergere et
se mit a broder un tapis d’autel, retiree en elle-
ineme, seule avec son aiguille, sa surdite et sa
conscience. Le baron et sa fille prirent place pres
de la cheminee au large foyer, au manteau sculpte,
et furent quelque temps sans souffler mot.
Chaque fois que Claire revenait a Saligneux, elle
commengait par y faire au dedans comme au dehors
un inventaire complet; elle craignait toujours d’y
I *
I >.
1 r
• I
’ 4
I
■’t
1 \
, I
I
. I
t.
,( *
' t '-
I ''
t (
r
l’idee de jean teterol
trouver queJque dechet; eJle avail eu dans ce genre
des surprises si desagreables! Entbncee dans im
fauteuil has, elle pai'courut des yeux tons les coins
et recoins dii salon, les inurs decores en stuc, le
plafond forme de caissons en noyer aux moulures
dorees, les fenetres, dont les espagnolettes etaient
des chefs-d’oeuvre de serrurerie, les dessus de
porte peints d’amours et d’ernblemes eii grisaille,
les poidraits de famille, equeslres ou autres, les
rneubles anciens en tapisserie de Beauvais, une
commode en marqueterie, des baliuts en bbene.
Puis, ramenant ses regards sur la cheminee, elle
constata que le cliambraiile avail gaixle son cartou¬
che et son medaillon, que les montants avaient
encore tons leurs cuivres precieusement ciseles;
mais tout a coup elle s’avisa quejadis il y avail sur
cette cheminee une delicieuse pendule ornee de ca-
mees antiques qui se trouvait transformee en une
soltependule rnoderne, et deux jolis vases en biscuit
de Sevres,.dont Tun avail disparu. Lorsqu’il etait
alle a Paris dans le vain espoir d’y negocier un eni-
prunt, M. de Saligneux y avail emporte la pendule
et le vase sous le pretexte qu’ils avaient besoin de
reparation; il ne les avail pas rapportes, probable-
ment il leur avail fait prendre le chemiii de I’hotel
Drouot.
« Et votre pendule, qu’est-elle devenue? de-
manda Mile de Saligneux.
L IDKE DE JEAN TETEROL
239
— A))! ne m’eii parle pas, ma chere, repondit Ic
baron, Les pendules out leurs maladies; un matin,
celle-ci a ele trouvee dans I’etat deplorable ou tu
la vois. ))
Claire Ini montra le vase de Sevres, en disanl:
(( Et I’antre?
— Helas! nous sommes tons mortels, » soupira-
t-il,
Elle ne poussa pas plus loin son enquete, elle
n’avait plus rien a apprendi'e. Elle allongea ses
deux pieds sur les chenets et se plongea dans des
retlexions dont elle ne fit part a personne, preferant
les garder pour elle. Apres un long silence :
« Quel joli piedtu as, ma chere! lui dit le baron.
— Vous trouvez?
— Je n’en ui jamais vu de plus petit ni de mieux
fait.
— Et Dieu suit Texperieiice que vous avez dans
ces matieres!
“ Oh!-pas taut que tu te Fimagines, repondit-il
modestement.
—Le pied d’une d6esse d’Opera n"est pas compa¬
rable au mien? demanda-t-elle.
— Je ne veux point I'aire de comparaisons, je dis
que le tien est par fait.
— Je sais quelqu’un qui en pourrait parler en
connaissance de cause, pour Favoir vu beaucoup
mieux que vous ne le verrez jamais.
H ’*.
» m
* '11
» 1
r
I
A M
'■.v H
I
*
t:
I
I ■fi ■
a ,
r
■
»• I •
?
» t "i
I
' I % <
* *
1 f
. f I
L
r ,
I '
J .
i
L’XDEK I)E .IEan teterol
— Oiiel cst done eel heiirenx mortel?
— Ge n’est jxoint tin pedicure.
— Qui done?
— Qiielqu’un qui aujourd’hui meme Vii vu h
decouvert,
— A decouvert?
p
— A nu, )) repondit-elle en elevaiit imprudem-
ment la voix, si bien que Mme de Juines tressaillit
et, haussant la tete, s’ecria :
« Mon Dieu! de qiioi s’agit-il? Elle a dit, je crois:
a nu. Qui done est nu?
— Elle me demandait, lui cria le baron, s’il etait
difficile de monter un cheval a nu.
— Ne pourriez-vous, mademoiselle, employer
des expressions plus convenables? reprit Mme de
Juines.
— Puisqu’il s'agit de cheval? repartit Claire.
— Cheval ou non, il est des mots qu’on n’em-
ploie pas en bonne compagnie, Vous auriez du
dire : a cru. Quand done apprendrez-vous a vous
observer? »
LeVdessus, la comtesse se remit a broder, pen¬
dant que M, de Saligneux disait tout has a sa fille :
« Qui done a eu le precieux avantage de voir ton
pied il nu ou ii cru?
— Devinez; maisnon, vous ne devinerez jamais...
un jeune homme, le fils de votre ennemi mortel,
de I’ogrc de la Maison-Blanche, M. Lionel Teterol,
l’idee de jean teterol
241
— All! [)ar exemple! inais comment sc fait-il?...
Til I’as fait venir, et tu lui as dit de propos deli-
bere : c< II est charmantj voyez jilutot. »
— Entendons-nous; on ne vous a pas dit qu’on le
lui ait montre. Co jeime homme est uii sournois
qui fait semblant de dormir et qui ne dort pas du
lout. »
Et Mile de Saligneux raconta a son pere dans le
plus grand detail toute Eaventure du nenufar.
M. de Saligneux Eecoutaitavec ravissement, benis*-'
sant le Cielj qui se chargeait de lui procurer une
transition apres laquelle il courait depuis ime
heure sans pouvoir la trouver.
Ouand elle eut termine son recit :
« Ainsi done, lui dit-il, tu as contemple aujour-
d’hui de tes yeux cc plienix?
•— Quel phenix?
— M. Lionel Teterol.
— En quoi est-il un phenixV
— C’est un jeune homme non-sculement remar-
quable, mais exceptionnel, extraordinaire, tout a
fait extraordinaire, doue des plus belles facultes,
digne des plus beaux emplois, a qui tons les notai-
res de Paris s’accordent a predire les plus grandes
destinees etun superbe avenir. Tu ne t’eii etais pas
do u tee?
— Je vous assure que, en regardant ce jeune
homme extraordinaire, je n’ai pas su lire ses gran-
16
l’idee de jean teterol
ties destiiiees sur son IVont. II est vrai qu’il y avait
la riviere entre nous.
— Gependant il t’a plu?
— 11 ne ni’a pas deplu. II a tenu a me prouver
qu’a la rigueur, en y prenant peine, un Teterol pou-
vait 6tre convenable, poll et mtoe galant,
— Cela ne m’etonne pas, il est cliarrnant. Ge
sont encore les notaires qui rafllrment; j’ai vu
leur lettre, il y a meme ties passages qu’onm’a fait
lire deux fois. Le fait est que ce joli chatain, dont
toLites les femmes ralfolent, a tout simplement un
coeur tVor, une ame de la plus exquise delicatesse,
line distinction rare dans les sentiments, bref toutes
les qualites qui font le bonheur des families. »
11 s’etendit sur ce sujet; elle TecoLitait cfabord Ic
I
sourire aux levres. Elle crut decouvrir (pi'il 6tait
serieux, elle devint serieuse a son tour. Elle retira
son pied tie dessus les clienets, se redressa, se
croisa les bras, et, regardant lixement son pere,
qui n’osait pas la regarder, elle dit:
« Ah cii! en me promenant dans le cliemin bordd
d’^glantines fleuries, auraisqe mis le pied dans un
trou?
— Que veux-tu dire?
— Vous vantez beaucoup ce jeime homme; aii-
riez-vous par hasard rinlention de me le faire
Tiens, e’est une idee, repondit-il en se frap
»
l’idee de jean teterol
pant le front, une idee iin pen elraiige a la verite,
mais apres tout peut-etre eii vaut-ellc une autre,
carenfin... As-tu des prejuges, toi‘? Quant amoi,
je n’en ai point, je suis de mon siecle, et il faut etrc
de son siecle. Un grand philosophe, avec lequcl
j’entretiens d’agreables relations qui contribuent
au bonheur de ma vie, me disait Tautre jour : « On
«: entend partout un bruit de sabots qui arrivent et
« de bottes vernies qui s’en vont. » Rien n’est plus
vrai, ces gens-la arrivent, et nous nous en aliens.
C’est grand domrnage, le monde est un cliarmant •
sejour. La vieille France n’a qu’un moyen de se
survivre : c’est de se marier a la France nouvelle^
car, pour ce qui est de s’enterrer dans ses regrets,
voila un vilain enterrement, et il faut au inoins
qu’un tombeau soit confortable. Si nous n’y pre-
nons garde, ma cherc, nous deviendroiis le parti
des impossibles, et le premier devoir d’lm hommc
est d’Mre possible.
— Ah! si ma tante vous entendait! lui dit-elle.
— Grace a Dieu , elle n’entend pas. Je I’aime et
la venere de tout mon coeur; mais, de tons les etres
qui nc sont pas possibles, elle est le plus impos¬
sible. Kegarde-la plutot; ii quoi ressemble-t-elle V
A un plumet de corbillard, tandis que M. Lionel
q’eterol...
— Encore! Une Ibis pour toutes, dites-moi si
vous etes serieux ou si vous plaisantez.
2i4
L IDEE EE JEAN TETEHOL
— Eh! certaiiieinent, je plaisante, et pourtant...
II faut avoir le courage tie son opinion; la, moii
opinion tres-sincere est que le beau Lionel cst un
admirable parti.
— Pour une Saligneux ?
— Assurement.
— Ne dites done pas des enormites.
— Je ne vois d’enorme dans cette affaire que les
millions de M. Teterol, Jean premier, Jean Tunique,
et je sais pertinemment qu’il entend faire a son
fils en le mariant une situation superbe,
— J’ai le prejuge de croire que les millions de
M. Teterol iie sont pas necessaires a mon bonheur,
— 13ah! e’est bon a dire; mais le bonheur des
femmes est devenu si coinplique, si coideux! A ces
fleurs qui embeUissent notre existence il faut de
Pengrais, beaucoup d’engrais... D'ailleurs tu m’as
confesse que ce jeune homme te plait.
— En qualito de jeune homme qiPon rencontre
au bord d’une riviere; mais, du momentqu’ils’agit
de I’epouser, il a un defaut grave, impardomiabie
— Lequel 7
— Il est ie fils de son pere, et je suis persuadee
qu'il en tient, qu’il a un peu de son ame.
— Voyons, en conscience, si je te proposals de
Fepouser, que me repondrais-tu? »
Elle decroisa ses bras et
s’ecria d’une voix ferme
et resolue:
l’idee de jean teterol
« Je repoiiclrais qu’iirie Saligiieux n’est pas faite
pour epouser le fils d’un Teterol. »
La comtesse de Juines tressaillit de nouveau.
« De quoi s'agit-il demanda-t-elle. Je crois
vraiment qu’elle parle de >r. Teterol. Patrice, tu
as OLiblie de lui apprendre qu’il y a des expressions
qu’on n’emploie pas dans le inonde. »
Mile de Saiigneux courut a sa tante et lui cria
dans le trou de foreille :
« Je disais a mon pere que M. Teterol est un
homme abominable, et que monsieur son fils ne
Test pas moins.
— Qii’est-ce done"? monsieur son fils! II a done
un fils, a present! Si ces gens-l^ se mettent a avoir
des fils, oil allons-nous?... Et dire que ces mise-
rables possedent aujourd’hui des champs qui ont
appartenu aux Saiigneux! dire qu’ils vendangent
la vigne des Saiigneux! Je la regardais tan tot,
cette pauvre vigne : elle a fair d’un cheval de race
qui se sent monte par un palefrenier. »
La comtesse de Juines avait la vue aussi per-
C^ante que M. Teterol. L’un apercevait a Tmil nu
les bypotheques qui grevaient le chateau do Saii¬
gneux; I’autre n’avait pas besoin de regarder deux
fois une vigne pour decouvrir qu’elle etait pro-
fondement humiliee et marrie de fournir du vin
aux Teterol.
« Et oil s’arreteront-il.s, ces miserables? pour
l’idke de jean teterol
2i0
suivit-elle en disant plus vrai qu’elle ne pensait.
IIs ne seront contents qu’upres nous avoir tout
pris, 11s aspirent a loger dans le chateau des Sali-
gneux, a manger dans Targenterie des Saligneux,
ii coucher dans le lit des Saligneux.
— IIs n’y coucheront jamais, ma tante, c’est moi
«
qui vous en reponds, lui dit sa niece.
— C’est vous qui m'en repondez? Claire, votre
sentiment est bon; mais je ne sais comment cela
se fait, il y a toujours quelque chose d’inconvenant
dans tons vos propos.
■— Mais, ma tante, Je n’ai fait que repeter ce que
vous aviez dit.
— Vous oubliez, mademoiselle, que j’al pres de
soixante ans, et qu'il m’est permis de dire beau-
coup de choses qu’il ne vous est pas meme permis
de comprendre. Une fille de votre age qui se res-
pecte ne doit pas savoir quMl existe des Teterol. »
Mile de Saligneux retourna aupr^s de son pere,
et, cherchant a attirer sur elle son regard qui la
fuvait, elle lui dit :
lii ^
cf Ainsi M. Teterol a eu reffronterie devousfaire
cette proposition, et vous avez eu la coupable fai-'
blesse de Taccepter.
■—Ah! permets, j’ai reserve ton consentement.
— Expliquez-vous; comment cela s’est-il passe?
^ C’est ta faute. Tu as rencontre un jour ce sce-
lerat; on a beau dire, il a le cceur sensible, et tes
L IDEE DE JEAN TETEROL
247
charmes ont produit siir lui ujie iiieflacable impres¬
sion. 11 en revait, il en perdait la tete, et il a fini
par s’ouvrir a moi, par me confesser qu’il mourait
d’envie de t'epouser. Ah! par exemple, j’ai dit
non, un non tres-categorique. « Eh bien! m’a-t-il
« repondu, si elle iie pent pas etre ina femme,
« qu’elle soil au moins ma brii! mais il faiit absolU'
« merit (|u’elle me soit quelque chose. »
•— De gi'Ace, ne riez plus; pour ina part, je ne
SLiis pas en humeur de i‘ire. Il faut que cet homme
voustienne par quelque endroit. Jevousprie, quels
droits a-t-il sur vous?
— 11 faut te le dire? Les droits dhin ci’eancier
sur son debiteur, I'epai’tit piteusement M. de Sali-
gneux en baissant la tete.
— Vous lui avez ernprunte de I’argent?
— Dieu m’en garde. G’est un affreux tour qu’il
m’a joue.
— Dites-moi la verite, toute la verite, je veux la
savoir, )> reprit-elle vivemeiit.
Mis au pied du mur, le baron entama sa confes¬
sion, et, prenant une attitude hunriliee, une voix
aussi modeste que sa contenance, il se decida a
raconter a sa fille tout ce qui s’etait passe enti'e
M. Tetei’ol et lui, le transport des deux creances,
son voyage inutile a Paris, son I'etour a Saligneux,
sa visite a la ilaison-Blanche, tout, jusqu’a la con-
tre-lettre. Elle I’ecoutait debout, adossee centre la
h
ir
k » I
f
■ , c
f
•: I Ml
- 4 '
r f
■i " »IL
*• .
'll I'
^ m,
•''■■I
• iig
.J
4 ■ I
ri
r "
' I
fil
{
I a
■t
* •
I
I \ 5
I
248
l’idee de jean teterol
cheminee, le sourcil contracte, les narines frerais^
santes. Elle coiitemplait fixement iin magot en poi-
ceiaine qu’elle avait pris dans ses mains, et il lui
semblait que sa vie, qui jadis lui paraissait si
belle, etait deveniie subitement aussi laide, aussi
disgracieiise, aussi repoiissante que la grimace d'un
Chinois.
Quand il eut fini, elle lui dit cVune voix sombre :
c( Il y a done une loi qui autorise les creanciers
il faire main basse sur les filles de leurs debiteurs
et une autre loi qui autorise les debiteurs ii livrer
leurs fdles sans les consulter? »
Puis, einportee par son indignation, elle s’^cria
avec violence :
€ All! mon pere, vous m'avez vendue! »
Et elle jeta le magot sur le parquet, ou il se brisa
en morceaux.
Mine de Juines aperout ce geste et ce magot
brise. Elle laissa echapper son aiguille et bondit
sur sa bergere en disant :
« Devient-el)e folle, Patrice? Qu’est-ce qui lui
prend?
~ Ce n’est rien, lui repondit le baron. Le temps
s’est mis ii I’orage, et elle a ses nerfs aujourd’hui.
— Elle n*a pas vingt aiis, et elle a des nerfs,
repliqua la comtesse. Mais, Patrice, e’est une vraie
scene ([u’elle nous fait lii. Jc commence ii croire
qu’elle a frequente les petils theatres.
l’idee de jean teterol 249
— Soyez indiilgente, rna soeiir, lui dit !e baron,
elle n’est pas dans son assiette.
— Qu’est-ce qu’une Saligneux qui ii’est pas dans
son assiette? qu’est-ce qu’une Saligneux qui fait
des scenes? Bon Bieu! quelle education! On me
dira qu’elle n’a pas eu de mere; mais n’a-t-elle pas
passe cinq annees au couvent? En voila le beau
resulat. II est vrai que, avant comme apres, elle a
toujours vecu avec des homines.
— Et avec des liommes bien dangereux, lui dit
Mile de Saligneux en monlrant son pero du doigt.
— Encore line inconvenance, s’ecria la comtesse,
plus majestueuse que les trois juges de I’enfer,
Minos, Eaque et Rhadamante. Ce ne sera pas la
derniere.
»•
— Excusez-moi, ma tante, lui dit Claire, je
me sens serieusement indisposee, et je vais mo
couclier.
— Elle va secoucher! G estassurementce qu’ellc
pent faire de mieux, mais son langage est toujours
clioquant. Dans quel siecle vivons-nous? Le res¬
pect s’en va.
— Moi aussijje m’en vais, » dit Mile de Saligneux
a son pere.
Et, ayant allume une bougie, elle sortit du salon.
11 coui’ut apres elle sous pretexte de lui olYrir ses
soins, la rattrapa au milieu de I’escalier, et la,
retournant brusquement son char :
I
1.
1
1
il
I
\
I
A
r
*i
I
4
I P
I
i
<
. i
I
i i
lb
i ■
“ / *
I .
'.
’ ^ ‘
« I.
n •
I
I
r.
t
250
l’idee de jean teterol
« Vraiment, lui dit-il, pour une fille d’esprit, tu
rn’etonnes. Comment! tu as pu croire que j'etais
serieux'? Tu ii’as pas vu que je te mettais a Tepreuve?
*
Tu t’imagines que je consentirais a te marier a nil
Teterol! II est vrai que j’ai donne ma parole a ce
butor; mais je dois dire a mon honneur que jamais,
au grand jamais, je ri’ai eu rintention de la tenir.
— Vous auriez mieux fait de ne pas la donner.
— Que veux-tu? on s’engage et on se degage,
toute la politique est la; deinande plutot a M, de
Bismarck, au prince Gortchakof, a qui tu voiidras.
Nous en serons quittes pour vendi'e Saligneux. »
La figure de Claire s’allongea.
« Vendre Saligneux, mon clier Saligneux! dit-
elle. Ge serait plus qu’un malheur, ce serait une
honte.
— Ah! ma chere, il faut choisir. Si ces vieux
murs sont indispensables a ton bonlieur, resigne-
toi a epouser le jeune homme extraordinaire.
— Jamais! fit-elle.
— Et comme toi, je dis jamais! En conscience,
Tai-je bien dit, oui ou non ? D'ailleurs, quand nous
les aurons vendus, ces vieux murs, je ne serai pas
inquiet de ton sort; tu as une retraite assuree chez
M. de Virevieille. Quant a moi, je ne sais trop ce
que je deviendrai; mais ne te mets pas martei en
tete. J’irai me louer a un montreur de menagerie,
a quelque directeur de^spectacle forain, pour qiTil
LIDKE DE JEAN TETEROI,
251
fl
m’heberge dans sa baraque et qu’il tasse voir aux
badauds, par devant et par derriere, de face et de
profil, le dernier des Saligneux.
— Taisez-vous done, lui dit-elle, il y a des plai-
santeriesqui me font mal. »
Et elle gravit precipitammentquelques marches.
II Ja rappela, elle se retourna.
« Tu me boudes, mecliante, tii t’en vas sans
m’embrasser! »
Elle I’edescenditjusqidb lui, mais ne Eembrassa
a
<( Api*es tout, reprit-il, est-ce ma faute si nous ne
sommes pas millionnaires?
— M. de Yirevieille pretend que oin, que vous
etes un grand pecheur, un criminel, que vous avez
tous les vices.
— Gharmant vieillard ! Et tu crois tout cela?
— Tout.
— Bonte celeste I que ponrrais-je faire pour ren-
trer en grace, pour recduvrer ta bienveillance?...
Tiens, il me vieiit line inspiration, ajouta-t-il en se
doimaiit Fair d’improviser une solution qu’il avait
longtemps meditee et qu’il gardait en reserve pour
le cas oil ses ouvertures ne seraient pas goiitees.
Aux termes de cette maudite contre-lettre, je me
suis engage a rembourser ma dette sur la premiere
demande de Teterol ou dans les huit jours qui
suivront la rupture du mariage ; mais le cas prevu
^ t
1 ! ,
3 o'
^ C"
3
.9
^ -rS'
' ' 1
■ I
jf. » - .-J
p‘
t.
*
c:
•r
I .
A- f
■
• ■ I
. ■ ;
■; ■ ''v
• ^
I
c
> • I
, 'I l.T ^ ■
r-p
( '
I
I
)
t'
’ 9 ‘
—— Gr»
t?- •*
I
j
p'
»
t
f
I
I
\
\
(
K
I
. V
I
,1
^ - 1 .
• • ♦
* V *
‘ ^ f
♦
,■
*- I
\
w
I H ' ♦(.
«
*1 !'
r f
J "
‘N
'■ Rv
> r
/
I
't.
i
f
- '
- 'i
*< j‘.
. I*. *
L'IDEE DE jean Tl'ilTEROL
est Lin refus de ta part ou de la mieniie. Si le mariage
veiiait a manquer par quelque autre raison dont je
ne serais pas resp on sable, j’aurais quatre ans pour
m’acquitter, et en quatre ans on peut se retourner,
trouver des ressources, des expedients. Ne pas
epoLiser le prodigieux jeune homme et ne pas
vendre Saligneux, ce serait parfait. Si tu trouvais
moyen de donner des degouts a cette perle des
docteurs en droit, a ce miroir de chevalerie, a ce
chef-d’oeuvre de la nature et de Tart, si tu reussis-
sais ate faire refuser par lui... C’est difficile, tu es
si jolie ! mais ne saurais-tu inventer quelque.cliose?
Sois adroite; si on ne I’etait pas, a quoi servirait-il
d’etre femme ?
— Bien, nous aviserons, » dit-elle.
Et, prenant entre ses deux mains la tete de son
pere, elle lui dit:
« N’avais-je pas raison de vous appeler un gentil
serpent? mais aujourd’hui vous etes beaucoup plus
serpentque gentil. »
A ces mots, elle le baisa au front, ou plutot elle
y donna un coup de dent: ses incisives y laisserent
Quand elle eut gagne sa chambre, elle s’assit au
pied de son lit, et, tout en defaisant ses cheveux,
elle se livra aux reflexions les plus inelancoliques.
Puis soudain elle s’ecria :
« Ah! Theodore, Theodore I »
• l’idee de jean teterol
^>53
liientot elle soui’it, en disant:
c( G’est une idee, il faut que Theodore me serve
une fois a quelque chose. »
Un quart d’lieure plus tard, elle dormait profoii-
dement. Par la grace du Giel, la derniere heritiere
des Saligiieux avait le sourire et le sonimeil a dis¬
cretion.
%
Le 12 septembre 1875, a trois lieures de Taprcs-
midi, JI. Teterol, apres avoir ouvert line petite
grille avec une grosse clef, traversa eii compagnie
de son fils ,le pout de la Liinourde. Une cravate
blanche serrait son cou de taureau et I’etranglait
un pen. II portait une redingote en drap noir toute
M
neuve, commandee pour la circonstance et dans
laquelle il se trouvait a I’etroit. Ses habits neufs le
genaient toujours; non-seulement il etait de large
corpulence , niais , quand il pensait a certaines
choses, ses poiimons se gonflaientjLisqu’a faire cra-
qucr toutes les coiitures de ses vetements. Les tail-
leurs n’avaient jamais assez dc drap pour liabiller
Torgueil de Jean Teterol.
II etait de trop belle humeur ce jonr-Ia pour sc
plaindre ni dc sa cravate, ni de sa redingote, ni de
son tailleur, ni de ses souhers, qui etaient trop
(J
• %
LIDEE DE JEAN TETEHOL
^55
jiisteSj ni de perBonne. Jamais il n’avait eu le visage
si epanoui, )a levre si souriante; cles frissons de bon-
heur coimiient dans ses epais sourcilsgrisonnants.
Tout le long dii chemin il avail fi^edonne Tair de Mal-
brouk. En passant le pont, il ne \mt resister au
plaisir dc pousser du bout de sa canne et de faire
tomber dans Teau une pierre qui ne tenait plus, et
il dit a Lionel :
« Voila comrne ces liobereaux entretiennent leur
propriety. G'est nous qui leur rendrons le service
de raccommoder leur pont, »
La comtesse de Juines ne Tapergut point. Si elle
avail vu de ses yeux M. Teterol traversant le pont
et si elle s’etait doutee de cc qu’il venait faire au
chateau, peut-etre eut-elle perdu la raison, peut-
etre se fut-elle portee a quelque extremite; niais a
coup sur elle eut gemi sur les efTroyables conse¬
quences de sa faute et reproclie au Ciel Texces de
ses vengeances. Heureusement, Mine de Juines
etait absente. I.e baron avail eu la precaution de
Teloigner ; il lui avail represente qiie le temjis etait
siiperbe, et il I’avait engagee a faire une prome¬
nade en voiture, a s’en aller I'endre visile aux soeurs
dc Sainte-Maric, avec qui elle etait en commerce
de petites douceurs et de petits caquets. Elle leur
racontait sa faute; les bonnes soeurs recoutaienl,
*
la comprenaient et la consolaient.
Si Mine de Juines s’etait trouvce la, un signe
i
I 4
4 ,
P:
rf* 1
Or
i
i.
\ ■ il
> I
*. *
, f, ■ 1 li
'
> t'
a '
’ 01
I f
t •
I
- ' ‘1!
' t' . ‘
256
l’idee de jean teterol
d’ea liaut lui aurait annonce Tapproche de I’en-
ncmi qui aspirait a coucher dans le lit des Sail-
gneux. Quand Cesar mourut, le soleil palit, le P6
deborda, des statues verserent des larmes de sang,
des fantomes se promenerent dans les rues, et les
forets retentirent de funebres hurlements. A Tins-
tant oil M. Teterol franchit la Limourde, le soleil
ne pal it point, aucun loup ne hurla. On assure
cependant que le 12 septembre 1875, a trois heiires
precises, il se passu quelque chose d’etrange a
Saligneux. Quelques minutes auparavant, Fair etait
parfaitement tranquille; soudain un coup de vent
coLirba violemment la cime des ormeaux de la ter-
rasse, et les murailles du chateau tremblerent.
’ Nous n’osciions affirmer qidune des gargouilles
qui surploinbaient les toils ouvrit a plusieurs re-
prises une bouche lamentable, que dans les caveaux
de la chapelle ou reposaient trois Saligneux un
long gemissement se fit entendre, et que des cen-
dres froides remu^rent dans leur tombeau. Ces
derniers prodiges pourraient bien etre apocryphes;
niais il est positif et notoire que la ratale detacha
d’une tourelle une grosse pierre, qui par bonheur
t
n’assomnia personne, et qu’un magnifique rosier
grimpant, qui s’elevait jusqu’a la hauteur des con¬
soles d\m machicoulis, fit pleuvoir toutes ses roses,
dont il joncha la teri'e, apres quoi le vent tomba
comme par enchantement. Ainsi fut annoncee dans
4 *
L IDEE DE JEAN TETEROL
^>57
ce jour memorable rinvusioii des barbares, I’appa-
rition vengeresse d’Attila, rol des Huns et Ileau
de Dieu.
Le baron de Saligneux n’avait pas rimagination
aussi vive que sa soeur; il etait incapable de voir
dans ime pierre qui tombe ou dans ime pluie de
roses des avertissements du Giel; le coup de vent
retonna sans rernouvoir. M. Teterol lui avail an-
nonce sa visile pour trois heures; il connaissail sa
redoutable exactitude, et il attendait I’ennemi en
arpentant une allee de son pare. Du plus loin qu’il
le vit paraitre, il s'avanga a sa rencontre, le cha¬
peau sur Toreille, une tleur a sa boutonniere, une
badine a la main.
M. Teterol s’arreta tout court et lui cria :
« I.e voici enfin, monsieur le baron. Comment
le trouvez-vous"? »
Le baron examina attentiyement Lionel, qui,
apres s’etre incline, attachait sur lui son regard
penetrant et tier.
« All! monsieur, dit-il, les trompettes de la re-
nommee avaient dejii public ici vos louaiiges,
Voilii, je crois, la premiere Ibis qu’une ti'ompette
n’a pas menti. »
A ces mots, il lui tendit la main et lui souliaita
gracieusement ia bieiivenue. Pendant qidils caii-
saient, M. Teterol avail ]>ris les devants; il av'ail
une idee en tete et prepai’ait un efTet, (pj’il (enail,
17
I
. -
<
'A
I
< I,
a ‘
#
258
L IDEE DE JEAN TETEROL
a ne pas mauquer. Lorsqull fut arrive pres dii
jardin fniitier, qui fUiiiquait a droite Je chateau, il
y cherclia quelqiie chose qu’il.eiit le chagrin de
n’y pas trouver. II poussa une petite porte a claire-
’ voie, entra dans le jardin. Ce qu’il cherchait, c’etait
un poirier, lequel n’existait plus; mais il reconnut
de son oeil d’aigle I’endroit oil il Tavait vu jadis.
11 fit signe a M. de Satigneux et a Lionel, et aus*
sitot quhls rciirent rejoint :
(( Monsieur le Laron, dit-il de sa plus grosse
voix, dans le temps, il y avail ici un poirier, je crois
le voir encore, un beau poirier en pyramide. J’etais
alors Lin petit ouvrier de campagne, un aide jardi-
nier, tres-fier d’Mre au service d’un baron de Sa-
ligneux. Et pourtant je n’ai eu guere a me louer
des bontes de monsieur votre pere. A Dieu ne
plaise que j’en medise! Mais il pr^tendait se con-
naitre en horticulture, el il n’en savait pas les pre¬
miers principes. .Een suis pour ce que j’ai dit,
monsieur le baron, il en ignorait les premiers
♦
rudiments. 11 me soutenait que le secateur vaut
mieux que la serpette pour tailler les arbres frui-
+
tiers, G’est .faux, absolument faux. Tous les gens
qui s’y entendent vous diront que le secateur
maclie toujours plus ou moins la branche que Ton
coupe. ))
M. Teterol parlait de cette histoire de poirier
avec la rneme animation, avec le meme feu que si
p
1.
11
L'lDt^E DE JEAN TETEROL
elie se fCit passee la veille; on eut dit que la dis¬
cussion etait restee ouverte pendant quarante ans.
Get homme aux pensees eternelles n’avait pas la
notion du temps; ses coleres comme ses souvenirs
etaient toujours jeunes.
« Done, poursuivit-il, j’etais occupe un jour a
tailler une lambourde de ce poirier, et je me dis¬
posals a pincer les brindilles, en les coupant a
huit centimetres. II etait dix heures du matin.
Monsieur voire pere s’approche de moi, vetu d’une
douillette de soie couleur vert-pomme. Pendant
quelques minutes, il me regarda faire. Puis, tiraiit
ses mains de ses poches, il me traite d’ane bate,
d’imbecile, et me reproche que j’estropie son poi¬
rier, Pourquoi Taurais-je estropie? Je ne lui voulais
*
ni bien ni mal, a ce poirier; je ne me suis jamais
m
interesse beaucoup a la propriete des autres; mais
j’ai toujours eu pour principe de bien faire tout ce
que je faisais. Monsieur votre pere se fache, je lui
reponds. Alors... m’ecoutez-vous? il etait la, j’etais
ici; alors il me detacbe un grand coup de pied
qui m’envoie m’appViquer contre Tarbre. »
M. Teterol partit d’unbruyant eclat de rire. Puis
il se rengorgea, se carra, planta ses puissantes
mains sur ses puissantes banches, et s’ecria :
« Monsieur le baron, qu’aurait pense monsieur
votre pere, si, au moment oii il m’adrninistrait
cette petite correction, quelqu’un lui avait i^redit
‘kl!
I
1
.1
< .
1
r:
'i'
j'
1 ■
I I
• I
I !(
a '
, I
t *
I
260
L IDEE DE JEAN TETEROL
qu’un jour j’aurais un fils qui epouserait sa petite-
fill e? »
Et ce disant, il gonflait ses joues, toiirnait sa tete
a droite et a gauche, comnae pour embrasser d’un
regard tout I’univers, qui reconnaissait en iui son
seigneur et son maitre.
M. de Saligneux Tecoutait, et en ecoutant il re-
gardait sa canne. C’etait le fameux jonc a pomme
d’agate qu’il s’etait promis de casser sur les
epaules de M. Teterol. Le tenant par le milieu
entre le pouce et Tindex de sa main droite, il le
faisait tourner, virer, monter et descendre, et il le
sentait fremir entre ses doigts, Enfin, chassant loin
de lui toute mauvaise pen-see, il repondit d’une
voix caressante et avec un sourire enchanteur :
« Monsieur Teterol, il est possible que mon pere
ne s’eiitendit pas a la taille des arbres fruitiers et
(ju’il eut tort de preferer les secateurs aux ser-
pcttes. 11 ne laissait pas d’etre un homme d’esprit.
S’il avait prevu qu’un coup de pied adroitement
donne put avoir un jour pour sa fain ill e de si heu-
rt^uses consequences, il aurait surement double la
dose pour etre plus certain de son effet. »
Pendant tout le temps qu’avait parle son pere,
Lionel avait eprouve un malaise meld de confu¬
sion; il s’etait fait petit, il etait rentre sous terre.
La replique de M. de Saligneux Ten fit brusque-
ment ressortir, et il sentit le rouge lui monter aux
■ L IDEE DE JEAN TETEHOL
joues et aux oreilles. Quant a M. Teterol, il eta it
devenu reveur; ii se demandait s’il devait prendre
cette replique en bonne ou en niauvaise part. La
papillote etait en papier dore, mais elle renfer-
mait une feve en guise de dragee, et il avail quel-
que peine a digerer cette feve. 11 regarda le baron,
qui avait un air de parfaite et candide innocence.
Il se rassura.
cc Honni soit qui mal y pense! » se dit-il.
Et il reprit sa belle humeur.
« On est done Mile de Saligneux? demanda-t-il.
Le moment est venu, il me tarde de lui presenter
mon fils.
— G’est inutile, repartit le baron. Hier dejii ces
jeunes gens se sont rencontres et presentes run a
I’autre.
— Eh! sournois, tu ne me Tavais pas dit! s’ecria
M. Teterol, en menagant son fils du doigt.
— Monsieur, reprit le baron en s’adressant a
Lionel, j^ai des conseils a demander a monsieur
votre pere, qui s’entend si bien a la taille des ar-
bres fruitiers. Ala fille est queique part dans le
jardin; ayez robligeance d’aller I’y trouver. Elle
est prdvenue et vous attend. »
Lionel ne se le fit pas dire deux fois. 11 s’eloigna,
le coeur trouble et pesant. 11 etait chagrine de ce
qu’il venait d’entendre, sa dignite en avait ete
li-oissee, et a son cliagnii se melait une vague in-
1 ^ * .
0 <
262
L IDEE DE JEAN TETEROL
• •
*4
If
L'
I' I
<
» 4
L
I .
quietude. II Jul semblait que son bonheur etait un
beau fruit oti il venait de decouvrir un ver.
« Apres tout, pensa-t-il, il ne s’agit que d’elle et
de moi; Je reste m’est bien indifferent. »
Gomme il longeait la facade du chateau, un bruit
desagreable le lit tressaillir. G'etait le grincement
rauque et aigre d’un carillon detraque, qui avait
perdu une partie de ses notes; ce vieux radoteur,
tombe depuis longtemps dans Tenhince, ne savait
plus sa chanson; il en passait la inoitie. Knfin
rhoi'loge sonna quatre heures d’une voix chevro-
tante, assourdie par Tenrouement des siecles. Le
timbre en etait deplaisant; il parut a Lionel que
c’etait a lui que cette horloge en avait et qu’elle
lui presageait un inalheur.
11 ari’iva devant la grille ouverte d’un vaste
jardin qui avait olTert jadis a radmiration des visi-
teurs de belles allees droiles, encadrees de buis
tallies et d’ifs decoupes en spheres et en cones,
des arbres disposes en quinconces, en echiquiers
ou formant muraille, d’epaisses charmilles, des
cabinets de verdure, partout des statues; au cen-
R
tre, entoure de plates-bandes, un grand bassin oil
Teau, vomie par des dauphins, retombait en
nappes et en godrons. C’etait un de ces jardins
classiques dont les constructeurs se piquaient do
donner a la nature des lecons de tenue, de lui en-
scigner la geometric et le Ijel art des alignements
4
I
^ ' I lf j
3 »
l’idee de jean tetekol
W‘3
irreprochables; mais la nature cleHeste les aligne-
ments, elle est pour les geometres uue ecoliere
recalcitrante, elle se soumet de mauvaise grace a
leur tyrannie, en se promettant de prendre sa re¬
vanche. Elle a un fonds de sauvagerie que rhomme
ne pent reduire, et, des qudl ne lui impose plus
son vouloir, des qu’il se reiache de ses soins, elle
detruit rmuvre de son maitre. La nature hait
rhomme et fmit toujours par avoir raison de lui.
Le jardin on Lionel venait d’entrer avait ete tort
mal entretenu et laisse presque a Labandon des le
tenq:)s du baron Adhemar, leqiicl s’occupait beau-
coup plus d'amender ses champs que de conserver
les inutilites de son domaine. Apres lui, la deca¬
dence avait tourne ii la mine. Les buis etaient irre-
gulierement tallies, I’herbe envahissait les allees,
les its tombaient de vieillesse; le grand bassin
n’avait plus d’eau, et les dauphins qui la vomis-
saient autrefois avaient Fair de se demander a quoi
ils servaient dans ce monde ; ils avaient la pliysio-
nomie melancolique de tous les etres qui ignoreiit
ou qui ont oublie le secret de leur destineo ; mais
c’etaient les statues qui avaient le plus soull'ert.
La mousse, riumiidite verdatre les avait envahies,
leur blancheur avait a jamais disparu; line sorte
de peste ou de lepre, (|ui s’attaque a la pierre, les
avait couvertes de taches et de bubons; le temps
inexorable leur avait inflige ses mutilations et ses
A
** *,
't-
J
'■
* I
L
m
f ■' I
•* .
J> i
1
f
k
*
r •
t
1 •
»
f
1
t
l<
1 .
it
f
«
I ^
- , »
ti
V II
i I
h I '
I»
f
4
I, '
> t
I I
■l •'
t I
■' ,J
V •. ’
: ,
n' ' J-
‘2t)i l’idj^e de jean teterol
insultes. Elies avaient perdu I’une ses bras, rautre
line jambe, presque toutes le bout de leur nez. li
y avail dans le bassin un Neptune dont la ligure
etait fort endommtigee; il ne lui restait plus guere
m-
que sa barbe et la moitie de son trident. On voyait
un peu plus loin un Jupiter, prive de sa t6te; I’eau
de pluie sejournait dans son cou evide, comme
dans un auget, et les pierrots y venaient boire, car
les pierrots ne I'espectent rien, ils n'eprouvent
aucun scrupule a se faire un abreuvoir du cou d’un
Jupiter. All milieu d’un bosquet se dressait un petit
%
Pan, qui, adosse centre un rocher, avail souffle
pendant pres de deux siecles dans ses pipeaux; il
n’avait plus ni ses pipeaux, ni ses mains, ni le
inoindre souffle, et le rocher, ignorant la cause de
son silence, s’etonnait de ne plus entendre sa
chanson. Ailleurs , un* Vertumne reposait ses
jambes entre-croisees et sa come d’abondance sur
im socle qui n’etait plus d’aplomb; il avail I’air
soucieux, il pi'evoyait un accident. Pres de la se
trouvait en revanche un piedestal dont la statue
avait disparu et qui semblait se dire : « Qu’est de-
venu mon dieu ? »
Pourtant ces jardins devastes, mutiles, avaient
encore du caractere. On sentait qu’ils avaient servi
de theatre ou do retraite a de nobles existences,
dont ils se souvenaient; on croyait deviner que
jadis de lieres ambitions, de genereuses espe-
m
l’idee de jean teterol
ranees, d’heroiques tristesses s etaient promenees
le long de ces allees tirees au cordeau, sous ces
charmilles bien taillees, et qu’elles y avaient con¬
verse avec les dieux, qui alors n’etaient ni boi-
teux, ni manchots, ni decrepits, ni lepreux. Ces
jardins n’etaient- plus que I’ombre d’eux-inemes;
mais, pour passer a i’etat d’ombre, il faut avoir
existe, et bien des gens, s’ils etaient de bonne foi,
conviendraient qu’ils vont, qu’ils viennent, qu’ils
parlent, qu’ils mangent, qu’ils ont I’air de vi\Te, et
que cependant ils n’existent pas.
Ge fut a peu pres la reflexion que fit Lionel en
promeiiant ses yeux autour de lui pour tacher de
decouvrir Mile de Saligneux. 11 se mit a sa re¬
cherche et ne reussit pas a I’apercevoir. 11 ne se
doLitait pas que, cachee dans un impenetrable ca¬
binet de verdure oil elle etait parvenue a se ine-
nager un jour, elle le regardait aller et venir, le
suivait dans tons ses mouvements, I’epiait d’un
oeil curieux, cherchait a lire sur son visage et dans
son coeur. Abimee dans une profonde meditation,
agitant une foule de pensees qui se croisaient et
s’entre-choquaient dans sa tdte, en proie aux con¬
tradictions, se disputant avec elle-ineme, elle avait
tour a tour des etincelles dans le regard, de su-
bites rougeurs sur les joues, des fremissements
nerveux, des envies de rire, de pleurer et de se
facher. La colere fut le sentiment qui I’emporta sur
l'idee de jean tetehol
tons les autres. Elle etait irritee contre son sort,
centre sa niauvaise chance. II lui parut qiie sa vie
etait line afl'aire manquee, qu'un invisible ennemi
travaillait contre elle, qu’un genie tout-puissant et
plein de malignite avait pris en main le gouverne-
ment du monde et qu’il posait a Mile de Saligneux
des questions captieuses, quMl la plagait dans des
situations embarrassantes, en lui disant : « Tire-toi
de la comme tu pourras. » Par intervalles, elle ar-
rachait des brindilles, des feuilles de charme; elle
Jes dechivait, les tiiturait entre ses doigts, les met-
tait en lambeaux. Get amusement trompait sa co-
lere, mais ce n’etait pas une solution.
Apres avoir fait deux fois le tour du jardin,
Lionel battait en retraite, (juand une voix lui cria :
cc Monsieur, est - ce moi par hasard que vous
cherchez? »
n tressaillit, fit volte-face et retourna sur ses
pas. L’instant d’apres, il etait assis sur un banc de
pierre dont Mile de Saligneux occupait fautre
bout; en face du banc se dressait un gradiii de
gazon couronne d’une grande urne ebrech^e oii
apparaissait vaguement une face de Silene qui ri-.
canait; il faut croire qii’il y avait de quoi.
Mile de Saligneux regarda Lionel et lui dit:
« On assure, monsieur, que nous avons a causer
ensemble. Commencez, je vous repondrai. »
Elle lui pai4ait d’un ton sec et huutain. Il com-
LIDEE DE JEAN TETEROL
267
prit sur-Ie-champ qu’il s’etait trompe ou plutot
qu’oii I’avait trompe, que c’cn etait fait de sou
reve, que, dans I’inter^t de son bonlieur et de sa
fierte, il aurait mieux fait de ne pas venir a Sali-
gncux. Un profond decouragement, une sombre
tristesse s’emparerent de lui. A quelques pas de
la, on battait le ble dans une grange; sur un toit
■voisin , des pigeons roucoulaient; on entendait
aussi le murmure d’un filet d’eau a demi tari, qui
s’echappait goutte a goutte dans un canal souter-
rain. Lionel ecoutait tons ces bruits, il contemplait
le rictus du Silene, et demeurait muet.
Par instants, il inclinait legerement la tete a
gauche, et alors il entrevoyait Mile de Saligneux
ou tout au moins le bas de sa Jupe grise, ornee de
jobs noeuds roses. Il lui semblail que cette jupe
gi'ise et ses rubans roses etaient bien loin de lui,
au bout du jardin, presque au bout du monde. Le
banc sur lequel il etait assis mesurait a peine six
pieds de longueur, et Lionel n’aurait eu besoin que
d’etendre le bras pour s’emparer de la main de
Mile de Saligneux et la porter a ses levres. Cepen-
dant entre cette lilie de baron et lui il y avait des
lieues et des lieues, une distance incommensu¬
rable, infinie. Il regrettait amerement de ne pas
s’en etre avise plus tot; il se reprochait sa precipi¬
tation, sa sotLise, son iiiepte credulite. Qu’etait-il
venu faire a Saligneux? Il ne le savait plus. Une
I
• »
1 * »
*
* w
■ , *
•'I .
I
«
f
I
*
I
r
»
■y
♦
r
k
4
I
!♦ ■
V
I
I
k
4
3
u
»
f
I , ’
-!
ii
k
I, r
'f
i
«
268 l’idee de jean teterol
invincible tiinidite, la ci'ainte de perdre ses pa¬
roles, engourdissaient sa langue. On continuait de
battre le ble dans la grange, les pigeons ne se las-
A
saient pas de roucouler, le filet d’eau fxisait en¬
tendre son murmure, le Silene ricanait, et Lionel
continuait de se taire.
Mile de Saligneux lit un geste d’impatience.
« Savez-vous, monsieur, s'ecria-t-elle, que la
conversation ne va pas du tout? II faut pourtant
que nous nous aidions un peu, car personne ne
nous aidera. Vous voulez done que je commence?
Cela n’est pas juste. Vous serait-il si difficile de me
dire que vous me trouvez jolie, charmante, et quo
vous m’adorez? Mais vous etes un homme d’es-
prit, vous avez horreur des propos oiseux, des
mensonges betes. D’ailleurs vous savez bien que je
ne vous croirais pas. »
Lionel recouvra I’usage de sa voix et repondit :
« Si je vous disais, mademoiselle, que, depuis le
jour oil j’ai eu le bonheur ou le malheur de vous
rencontrer pour la premiere fois, je n’ai pas reussi
a vous oublier, et que, pendant deux mois, je suis
retourne tons les matins a fen droit ou je vous avais
■ vue dans fesperance de vous y revoir, mademoi¬
selle, me croiriez-vous?
— Oh! oh! voila qui est bien trouve! » fit-elle •
en le I’egardant d’un air d’etonnement incredule et
dedaigneux.
1
• I
LIDEE DE JEAN TETEROL
269
Ce n’est pas que cette aventure lui parut absolu-
meiit invmisemblable, ni qii’elle jugeat impossible
que Mile de Saligneux exercat a premiere vue
dans un coeur d’irreparables ravages, ni qu*elle
sut mauvais grea un joli chatain d’etre tombe subi-
tement amoureux d’elle; rnais, dans Tespece, elle
ne pouvait pas admettre que ce joli chatain dit vrai.
« Pendant deux mois! reprit-elle, c’est-a-dire
pendant soixante jours de suite, sans en excepter
les jours de pluie! c’est un beau trait. Et quand il
vous arrivait de rentrer chez vous sans ni’avoir
vue, vous pensiez serieusement a vous bruler la
cervelle ?
— Kon, repondit-il en souriant, je dois convcnir
que je n’y ai jamais pense; dans ce temps-la, ma
pauvre cervelle m’etait trop necessaire. J’etais
occupe a preparer une these, et j’en voulais a I’in-
connue du bois de Boulogne des distractions
qu’elle me causait. Je me moquais de moi-meme,
je me disais : « Dieu! suis-je assez deraisonnaljle,
« assez absurde, assez ridicule! » El je me pro-
mettais de vous oublier; mais le lendernain je
retournais au bois.
— Et votre these a ete jugee detestable?
— llelas! je dois avouer encore qu’on m’en a
fait compliment.
— Quelle humiliation pour moi! Mais, monsieur,
comment avez-vous ap'pris que I’inconriue qui vous
’/!• .1
■A
c '.
• k
I ^
I
*
- g
c;
, t
g
R
-t 1 ^
t I
' * I.
:
*
i
I
K '
t
♦r
^ a
♦ •
I
P
•i
I
!•
«
0
»
•K'
t
!f‘
, *
t
<K
I
t
*
1
I
270 l’idee de jean teterol
causait de si dangereuses distractions s’appelait
Mile de Saligneux?
— Je ne le sais que dliier.
— Ainsi, monsieur, vous aimiez rinconnue,
et c’est Mile de Saligneux que vous vouliez
epouser'?
— Grace a Dieu, Mile de Saligneux et Tiiicon-
m
nue sont la meme personne, et je vous jure,
mademoiselle, que, s’il en etait autrement, je ne
serais pas ici. »
Elle le regarda de nouveau et lui dit;
cc Hier j’aurais pu vous croire, aujourd’hui je ne
vous crois pas.
— Pourquoi cela?
— Parce qu’hier je ne savais rien el qu’aujour-
d’hui je sais tout.
— Et que savez-vous done?
— Tout, vous dis-je.
— Je vous en conjure, expliquez-vous.
— A quoi bon? repliqua-t-elJe sechement, et que
puis-je vous apprendre?-)>
Apres un silence, Lionel s’ecria:
c< Mais quel homme pensez-vous que je sois,
mademoiselle? »
Elle lui repartit:
(c Monsieur, il y a des fils dociles, obeissants et
soumis, qui dlsent amen a tout ce que leur pere
leur propose; il y a des jeunes gens bien eleves,
l’id^e de jean tRterol
2"l
I i
t
4' IJ
t
qui ont appris des leur enfance a sacrifier leur
ccBur a leur vanite; il y a aussi des ambitieux, qui
trouvent quelquefois leur coinpte a epouser une
fille sans fortune (pi’ils n’aiment pas. Vous avez
decoLivert qu’une Saligneux pent vous servir a
quelque chose. G’est bien flatteur pour moi, et ]e
vous remercie de riionneur que vous me faites. »
Lionel se redressa :
(( Voila done I'idee que vous vous faites de moi,
s'ecria-t-il, et vous ne m’avez pas encore chasse!
— Moi, vous chasser! je n’aurais garde.
— Eh quoi! mademoiselle, ce fils soumis et im¬
becile, ce vaniteux, cet ambitieux sans scrupule,
vous vous resigneriez a Tepouser?
— Que parlez-vous de resignation? Oh! je ne
suis pas fille a me sacrilier; e’est une tres-belle
chose que le sacrifice, mais ce n’est pas ma partie.
Nous ahons conclure ensemble un marclie, et ce
marche fera deux heureux. Yous voulez done que
je vous decouvre le fond de mon coeur? Je vous
avouerai en baissant les yeux que mon reve de
jeune fillefuttoujours d’epouser un million. Comme
il faut ^tre raisonnable et ne pas trop exiger de la
Providence, le million de mes reves avait soixante
ans on pen s’en faut, il etait laid, cacochyme et
n’avait plus decheveux, et cependant, tel qu’il etait,
il ne laissait pas de me convenir. Le Giel me com-
ble : le million qu’il m’envoie a tous ses cheveux.
• ■
i
I ■
^ i’
< -I
l|
& ■
.4 ■■
I
l’idee de jean t^terol
Je ne sais pas ti’op, nionsieur, quoi je puis vous
servir; ceci est votre affaire; mais je sais tres-bien
quoi vous me servirez, et, puisque vous voulez
bien me demander ma main, je vous Taccorde.
— Ah ! mademoiselle, de grace, chassez-moi \ re-
peta Lionel.
— Non, vous ne me le ferez pas dire, » repliqua
Mile de Saligneux.
Et elle ajouta :
« Est-ce que par hasard ma franchise vous
offense?
— Votre franchise! Convenez que vous jouez la
comedie, et que cette comedie vous parait comme
a moi indigne de vous. »
Elle leregarda d'un air si naivement etonnd qu"il
ne sut plus ce qu’il devait en penser.
(( Vous vous imaginez que je joue la comedie?
reprit-elle. J.e suis franche, monsieur, tres-franche,
d’une franchise a toute epreuve; c'est ma plus grande
quality. Je ne me fais point d’illusions sur les autres,
et je n’aime pas qu’on s’en fasse sur moi. Je vous
dirai a mon tour; « Pour qui liie preniez-vous? pour
« une fille romanesque? » Oh! detrompez-vous. J’ai
I’esprit tres-positif, tres-pratique. G’est peut-etre
le resultat de reducation qu’on m’a donnee. Onii’a
pas attendu que je portasse des robes longues pour
m’enseigner que le plus triste sort est celui d’unc
fille bien nee dont la fortune ne repond pas a ses
L IDEE DE JEAN TETEROL
273
pretentions, et vous n’ignorcz pas que les filJes
bien nees en ont beaucoup. On nVa appris a consi-
derer la pauvrete comme le pire des maux, conime
un ridicule, comme une dilTormite. Oui, c’est ime
de ces maladies qui iion-seulement font souffrir,
mais qui enlaidissent la vie, et j’en ai peur pour
mon visage comme de la petite verole. Apres cela,
m
je vous confesserai que, quand mon pere m’a fait
part de votre demande, j’ai commence par me
recrier. «: Mais c’est une mesalliance, lui ai-je
« dit, — Bah! m’a-t-il repondu, c’est un si riclie
(( parti! — N’en pourrais-je pas trouver d’aussi
c riche dans notre moiide? — Cela me parait bien
« chanceux. — Mais m’assurez-vous au moins que
(( ce jeune homme me plaira? — C’est assez qu’ii
« lie te deplaise pas... » Eh bien! monsieur, mon
pere avail raison, vous ne me depiaisez point, je
vous crois un galant liomnie, et je consens de bon
coeur a la mesalliance.
— Bieu! que vous etes bonne! s’ecria Lionel.
Mon bonheur est extreme; me mettrai-je a vos
genoux pour vous remercier?
— G’est inutile, je vous tiens quitte de celte
formal ite.
— Je crois qu’en voila assez, reprit-il en se le¬
vant, et que nous n’avons plus rien a nous dire.
— Si fait, j’ai encore un aveu a vous faire, un
aveu qui me pese, et je desire m’eu debarrasser
18
L^IDEE DE JEAN TETEROL
^74
«
tout de suite, Je vous crois un peu jaloux, mon¬
sieur. Hier, quand j’ai eu le plaisir de vous I’en-
contrer sur les bovds fleuris de la Limourde, votre
premier soin a ete de vous assurer si j’avais le
occur libre^ et vous n’avez eu rien de plus presse
que de me demander,.,
— Qui etait Theodore, interrompit-il. Je ne me
soucie plus de le savoir.
- ~Permettez,ma franchise m’oblige a vous ledire.
— Qui est Theodore 7 Je le sais aussi bien que
vous, reprit-il. Theodore est un jeune homme dell-
cieux, exquis, un jeune homme qui n’est pas un
imbecile ni un vaniteux comme moi, un jeune
homme qui non-seulement ne vous deplait point,
mademoiselle, mais qui vous plait beaucoup, un
jeune homme qui est do votre monde, mademoi¬
selle, et que vous pourriez epouser sans encourir
la honte d’une mesalliance. Pourquoi faut-il qu’il
■ ne possede pas ce million apres lequel soiipiraieiit
deja VOS robes courtes? Ah! ce pauv re Theodore !
vous me le sacznflez sans reniords et sans regrets.
— Sans rernords, peut-etre; sans regrets, c’est
autre chose. Bah I ce n’est qu’un amour de petite
pensionnaire, et je vous prie de croire que je ne
lui ai jamais promis de Tepouser,
‘ vous avez encourage ses esperances.
— Quoi I monsieur, nous nous disputons deja I
que sera-ce plus tard ?
L IDEE DE JEAN TETEROL
^llO
— Que voulez-vousvous avicz raison, je suis
cFun naturel jaloux, et j’avoue que ce Theodore...
Comment vous y prendrez-vous pour kii annoncer
son malheur?
— Mon Dieu! dit-elle avec une gaite forcee, je
lui expliquerai tout simplement que dans ce siecle
il n’y a qu’un dieu, le dieu dollar, et que M, Lionel
Teterol est son prophete. »
II s’approcha d’elle, et, la regardant fixemeiit, il
s’ecria :
« Voila done rinconnue du hois de Boulogne !
voilii ce que renfermait ce chapeau a plumes que
j’ai revu si souvent dans mes reves ! voila le cccur
qui battait sous cette amazone que j’eflleurai un
jour d’une main tremblante! 0 douceurs du pre¬
mier jirintemps! 6 mystere de Tavenue des Po-
teaux! onion roman! 6 ma folie!.. Je ne saurais
vous dire, mademoiselle, robligation quo je vous
ai. Il y a quelques instants encore, je me sentais
profoiidement malheureux, j’avais !e coeur triste et
pesaiit. Je vous remercie; grace a votm nolde
franchise, me voilii sauve, me voila gueri; je sor-
tirai d’ici le coeur liljre et leger. »
i
Il la salua, et il sTdoignalt deja, quandelle lui dit:
«: Ou allez-vous, monsieur?
— Le fils obeissant et soumis, repondit-il, s’en
va de ce pas declarer a son perc qu’il a vu aujour-
d’hui pour la derniere Ibis Mile de Saligneux. »
276
l’idee de jean teterol
Elle etait arrivee a ses fins; eJIe avail execute
tant Jjien qiie mal son plan de campagne, et, sans
se donner beaucoup de peine, elle avail gagne la
partie. Que se passa-t-il dans son espril ou dans
son coeurV Elle se leva, se posta devant Lionel, lui
barra le chemin, et, changeant toul a coup de
visage, elle lui dit d’line volx fremissante :
(c Mais vous etes done un honiiete homme, mon¬
sieur? Je ne vous comprendsplus... Ah! monsieur,
un honnete homme se propose, 11 ne s’impose pas. »
Surpris de la metamorphose qui s’etait faite en
elle, il recLila d’un pas.
(( Que voulez-voiis dire? demanda-t-il. Quand
done ai-je essaye de m’imposei* a vous? »
Elle denoua brusquement les brides de son cha-
#
peau, qui genaient sa colere; le chapeau glissa a
ses pieds, elle ne le ramassa point. La tele haute,
les cheveux en desordre, J’oeil en feu, elle s’ecria
avee violence :
« Je veux admettre, monsieur, que e’est par irre-
llexion que vous vous etes rendu le complice d’une
indigne manoeuvre. Je consens meme a croire que
vous daignez me trouver jolic, que j’ai eu le bon-
iieur de vous plaire, que vous avez cede a un en-
trainement do voire cceur ou de votre imagination
on vous pretaiit a une combinaison fort ingenieusc,
que siirenient a'ous n’auriez pas invetilee. 11 iLeii
est pas moins vrai que le personnage que vous re-
i
L IDEE DE JEAN TETEROL
277
presentez ici et que vous avez peine ii soutenir est
indigne de vous, comme est indigne de moi la sotte
comedie que je viens de jouer. Yous osez pre-
tendre que vous n’avez pas tente de vous-imposer
a moi? Le malfaiteur qui arrete les passants au coin
d’un bois en leur demandant la bourse ou la vie
est un galant homme aussi, il respecte la liberte
de son prochain, il lui permet de choisir. Ah! mon¬
sieur, vous trouvez done tout simple que votre
pere ait rachete des creances pour avoir a sa dis¬
cretion le baron de Saligneux! Vous trouvez tout
simple que, ses titres en main, il lui ait dit:« Vous
« allez me livrer votre chateau ou votre honneur;
m
a ou votre fille epousera mou fils, ou vous me
<( rembourserez a Tinstant un peu plus de deux
« cent mille francs que vous me devez. » Ce pre¬
cede vous a paru de bonne guerre. Vous vous etes
dil: « Elle me plait, elle sera a moi, sans que je
« sois tenu de lui plaire. » Ne voila-t-il pas un
homme bien delicaf? C’est de la haute chevalerie,
ou je ne rn’y connais point. A la verite, je devrais
^tre here de penser qu’eii me dormant a vous mon
pere eteindrait sa dette. Je vaux done deux cent
*
mille francs? Je ne m’etais jamais avisee de me de-
mander ce que je valais. Air! monsieur, 6tes-vous
sur d’avoir bien fait votre compte? ne s’est-il point
glisse quelque erreur de calcul dans votre tarif?
On se trompe (:|uel((uefois. Gombien vaut mou sou-
%
I''. M
V
it
I I
4
4 .
*
.v.l
> .
^ *1
I t
* t
^ •
r *
*
' I
I-
278
L’IDEE DE jean TJtlTEROL
rire? conibien valent mes chevenx? Je ne parle
pas de mon cceur, d ne figurait pas dans le raarche;
vons saviez bien qu'il ne serait jamais a vous. Mon¬
sieur, je vous le deman de une fois encore, pour
qui me preniez-vous? Ma tante, la comtesse de
Jnines, me repete chaque soir et chaque matin que
je suis une Saligneux. ,Te ne veux pas mentir, je
suis fiere d'etre une Saligneux, sans me croire
pour cel a petrie d'une autre pate que le commun
des martyrs. ^lais, quand je serais une petite bour-
geoise, une petite ouvriere, une simple paysanne,
je ne consentirais jamais a me laisser traiter comme
line marchandise. Non, monsieur, on ne trouve pas
ici de fdles a acheter; adressez-vous ailleurs, ou
srardez votre million. 11 me fait horreur, ce mil-
lion que me jette insolemment a latete un bomme
que je n’aime pas. »
A plusieurs reprises, Lionel avait essaye de Tin-
terrompre; il ne put lutter contre cette fougue de
femme irritee, dont la fureur s’ecoulait a grand
bruit comme un torrent deborde. Aux eclats de sa
voix se melait im sourd accoinpagnement: c’etait
la chute cadeucee du Ileau qui battait le ble dans
la grange. II semblaita Lionel que c'etaitlui qu’on
battait, il sentait les coups pleuvoir sui* ses epaules,
et il s’etonnait de n’etre pas encore reduit en pous-
siere. Mile de Saligneux continua avec un empor-
temeiit croissant:
l’idee de jean teterol
279
« Dieu sail combien Saligiieux m’est cher et
rattachement profond que j’ai pour mes souve^ ‘
nirs, Les statues decrepites, sans tote ou sans bras,
que vous apercevez dans ce jardin, ont plus de prix
pour moi que tous les colifichets qu’on pourrait
m’offrir. Je ne suis parfaitement heureuse qu’ici,
Le matin, ]e suis reveillee par nne vieille horloge,
dont la voix rauque me semble sortir du fond d’un
passe que j’aiine, mon coeur lui repond; chaque
fois qu’elle sonne, je ramasse dans Fair des heures
benies. Eh bien, monsieur, prenez cette maison
oil je suis nee, prenez mes souvenirs, prenez mon
■
bonheur, prenez tout,, mais Mile de Saligneux ne
sera pas a vous. Et tenez, avant de nous quitter a
jamais, je veux vous faire une confession, qui
.sera sincere, celle-hi. Je me suis levee ce matin
avec une mauvaise pensee. J’avais forme le des-
sein d’etre tres-prudente, tres-habile, de manoeu-
vrer si bien qu’en disant oui je vous obligerais a
dire non et que la rupture vous serait imputee.
N’est pas liabile qui veut. J’ai execute si gauche-
ment mon projet que ma sincerite vous a ete sus-
pccte. Les mots ne me venaient pas, je n’ai pu
repeter le quart des discours que j’avais ]:>repares,
mon maigre cerveau ne me fournissait rien, et vous
n’avez ete ma dupe qu’ii demi. Monsieur, me voila
debout, me voila sur mes pieds. Allez dire a votre
pere que le marclie qu’il voudrait m’imposer me
280
l’idee de jean teterol
‘ re volte, que je n’en boirai pas la honte, et que ses
millions, dont il fait gloire, ne lui serviront jamais
a acheter une Saligneux. Allez lui dire que ce chd-
teau est a lui, mais que la main que void n’est pas
a vendre et que vous ne la tiendrez jamais dans la
vdtre. ))
Lionel etait ep'erdu, hors de lui, comme frapp6
de la foudre. Des qu’il put placer un mot, il s’ecria :
c< Mademoiselle, je vous jure que j’ignorais abso-
lument... »
Il n’en put dire davantage; la confusion, la rage,
le desespoir, lui coupaient la voix, Il contempla
Mile de Saligneux pendant quelques secondes,
comme si, condamne a ne plus la revoir, il voulait
I’emporter tout entiere dans ses yeux. Puis il
iourna les talons et se sauva. Jupiter, Neptune,
Pan, Vertumne et Silene, Pomone et Pales, tons
les dieux du jardin le regardd'ent s’enfuir, croyant
voir dans ce jeune homme qui courait un voleur
surpris en flagrant debt.
/■
Lionel etait si malheureux en s’eloignant du cha¬
teau, il avait resprittellement trouble,qu’il s’egara,
perdit sa route. II inarchait devant lui a raventure,
comme cnivre de son chagrin, car le chagrin a son
ivresse aussi bien que la joie. Quand il i*eviiit <i
lui, il se trouva au milieu d’un hois, oil il roda
pendant plusicurs heures, occup6 a sender ses
blessLires, qui etaient profondes.
Il ressentait deux souffrances egales Tune a
I’autre : il venait d’etre atteint tout a la Ibis dans
son coeur et dans sa fierte. Jus([Li’a ce jour, il
n’avait eprouve pour illle de Saligneux qu’une
fantaisie, un amour de tete. Il avait appris a con-
nailre son inconnue; il avait decouvert qu’elle
avait I’ame noble, genereuse, a la mesure de la
sienne, cl qu’elle etait digue d’etre airnee de lui.
II I’aimail pour le meprisqu’elle lui avait temoigne;
282
l’idee de jean teterol
il raimait pour les outrages dont elle ravait acca-
ble; il aimait sa colere autaiit que sa beaute, II
croyait la voir debout devant lui, Foeil ardent, la
levre fremissante, lui disant:
« Je n’appartiendrai jamais a un homme que je
n’aime pas. ))
Cette jeune Jionne herissee s’etait emparee de
son coeur, qu’elle tenait dans ses griffes, et elle lui
criait:
(( Viens le reprendre, si tu I’oses. »
Helas! il ne la reverrait jamais. Que ne pouvait-
il Toublier!
A son chagrin sc mfilait un remords, une honte,
le cri de sa fierte blessee qui I’accusait. Lui, si
jaloux de sa dignite, avait-il bien pu lui faire courir
de telshasards et la compromettre si etourdiment?
II avait peche par ignorance; cette excuse n’etait
pas valable. Il aurait dCi deviner que son pere lui
cachait quelque chose; im honnete homme se tient
toujours sur ses gardes, sa vigilance ne se laisse
pas mettre en defaut, il surveille son honneur
comme Thermine la blancheur de sa robe. Il pensa
tout a coup a sa mere, a son gout de proprete hol-
landaise et ineticuleuse, qu'elle poussait jusqu’a
la superstition, a I’liorreur qu’elle eprouvait pour
tout ce qui ressemblait a une tache. Elle n’en pou-
vait voir une sur une nappe, sur un tapis, sur un
parquet, sans laisser echapper un cri d’indignation
l’iD^IE DE jean TfiTEROL
283
douloureuse, et elle n’avait [>as de repos qu’elle
ne I’eut fait disparaitre; mais ce qu’elle detestait
encore plus, c’est tout ce qui fait tache dans la
vie. On envoie son linge au blanchissage, on n’y
envoie pas son passe; on gratte son plancher ou la
facade de sa maison, on ne gratte [)as sa conscience.
II semblait an delicat Lionel ({u’en trempant,
ineme a son insu, dans une action indelicate, il
avait sali sa vie et ses mains, qu’il avait beau grat-
ter, la tache reparaitrait toujours. Que n’eCit-il pas
donne pour que le soleil ne se fut pas leve ce matin,
pour que cette joumee n’eut jamais commmice!
Quel transport de joie il eut ressenti, si quelqu’un
etait venu lui dire :
« Tu te trompes, il ne s’est rien passe; tu as
fait un mauvais reve, reveille-toi. Tu te figures
que tout a I’heure tu causais avec la fille d’un
baron, que tu lui offrais ton coeur, qu’elie t’a re-
mercie de ce beau present, que ses yeux bruns se
sont entlammes de colere et qu’elle ne t’a pas
marchande son mepris. Quelle erreur est la tienne!
il n’est rien arrive de tout cela. Cette fille de baron
et ses yeux bruns sont une chimere de ton imagi¬
nation, et il n’y a jamais eu de chateau de Sali-
gneux. »
En arrivant au bout d’une allee ou le feuillage
dcs arbres s’eclaircissait, il I’aperout, ce chateau.
G’etait un temoin terriblement reel, qui avait tout
284
L’ID£e DE jean TfilTEROL
■ t
♦
I*'
f
' »
4 •
* » *
H . .
(■
# r;-''
p. ■ *
• • .
‘V 1
.. >
n. I
I*
K t
♦ r
p I n
» •
4
/ ’
t. '
1 ^
■ J .
* '
1 - >
I
";r
i s'
I-1
0 *
f
* • ,«
f * .
vu, tout entendu, et qui avait Fair de se souvenir.
Alors Lionel se renfonQa dans un fourre, et il
recommenca de conter ses douleurs aiix grands
bois sourds, au milieu desquels il vaguait comme
une ame en peine; si sourds qu’ils fussent, les bois
recoLitaient. Les broussailles s’ecartaient discre-
tement pour le laisser passer, les bouleaux incli-
naient leur tete en signe de compassion, les vieux
‘ chenes disaient tout bas :
« Oui, c'est bien malheureux; mais les yeux
t
brui;)^ existent, et d’ici k longtemps, le jour comme
la nuit, la nuit comme le jour, tu n'y pourras
penser sans qu’une couleuvre te morde au coeur. »
M. Teterol eiit ete bien etonne sMl avait apercu
cn ce moment son h^ritier causant avec les chenes
et les bouleaux. Apres avoir donne k M. de Sali-
gneux une legon en regie sur la taille des arbres
fruitiers, il avait repris le chemin de la Maison-
BJanche, persuade que raffaire etait dans le sac,
que son intervention etait inutile, qu’il fallait laisser
4
ce jour aux niaiseries du sentiment et renvoyer
au lendemain les paroles serieuses.
L*ame en joie, le front radieux, il avait adresse
tout le long de la route un sourire affable a tons
les passants.
« Ah! le sournois, se disait-il, hier deja il I’avait
vue, et ii n'a eu garde de m’en parler. »
II ne lui deplaisait pas que son fils fut un sour-
l’idee de jean teterol
nois; ilestimaitqueles hommesquiont Line peiisee
de derriere la tete et qiii ne la disent pas out plus
de chance que les autres de faire leur cheinin dans
ce monde.
(( II a beau aimer les nenufars, pensait-il, Ic
gargon tient de moi; c’est bien moii sang. »
Sept heures sonnerent, Lionel n’etait pas rciitre.
(( Ils Font retenu a diner, murmura M. Teterol.
Jc commence a croire que ce mariage les rejonit
encore plus que moi; ils out peur que nous ne
leur echappions. Ils ne savent pas ce que je leur
menage. »
II se mit ii table, et, reduit a causer avec son
assiette, il lui expliqua que pendant quarante ans
il avait eu une idee, que cette idee etait demeuree
iongtemps confuse, que peu a pen elle s’etait de-
Jjrouillee. Il vida un rouge-bord et s'ecria :
« A la sante du pere, de la mere et de Tenfant. »
Il ne se rappelait pas d’avoir jamais ete si gai.
Sa joie lui causait des fretillements nerveux,
elle lui chatouillait les levres, elle demandait a dis-
coLirir, a chanter, a faire du bruit, et s’ennuyait de
ne pouvoir causer qu’avec une assiette.
Le temps marchait. Lionel ne rentrait pas.
M. Teterol comptaitles minutes; il lui tardait d'in-
terroger son fils, de se faire tout raconter, d’ap-
prendre ce ijui s’etait dit, et les circonstances, les
incidents, tout, jusqu’au moindre detail; il avait
l’idee de jean teterol
• . 11
: 4
■
r *
i
• *
I
I
>r
- . *
* ♦
• »
*
« «
t
/
‘ >
‘ti
<1,»
» t
If *
t • ,
'r-.
f I
■ • II4
' /■
^ ’» ’«■
4
't,
J ‘
. i 'V
I
I'
» Cl
^ f
286
toujours aiiiie les details. A son impatience se joi-
gnait mi pen d’inquietude.
(( Poiirvu qu’ils ne clierchent pas a rembo-
beliner! peiisait-iL 15ah! il ne. s’engagera a rieii
sans m’avoir consulte. II sait bien que celui qui
veut, celni qui decide est ici. Pauvre chat! cette
petite lui plait, et il s’oublie a faire le joli coeur.
G’est egal, il devrait songer que je Pattends. L’en-
verrai-je cliercher? »
Tout a coup les marches de I’escalier crierent
sous le pied d’un homme qui inontait vite, la porte
s’ouvrit, et Lionel parut. 11 s’etait rehiit im visage,
line contenance; ses yeux gardaient bien son secret.
« Ah! voila cei^ailiqueur! s’ecria gaiment M. Te¬
terol. N’6tait-ce pas Cesar qui disait : Veni, vidi,
vixi... Est-ce vixi ou vlci, Lionel?
— G’est vici^ moil pere.
— Voila tout le latin que j’ai su et que je ne sais
plus. Oh! le latin, c'est Line science d’avocat; cela
serta parler sans s’enteiidre... Mais sais-tu, mon
gaillard, que tu t’es eternise la-bas? Ces gens-la ne
voLilaient plus te lacher. Les gourmands! »
Lionel s’approcha de la table, s’assit en face de
son pere, attira a lui une bouteille de vin de Po-.
mard qui etait restee intacte, en remplit les trois
quarts dTni verre, qidil vida dTm seul trait. II avail
la gorge seche; peut-etre aussi avait-il besoin de se
donner des forces*
■-
l’idee de jean teterol
587
« Peste! comiiie tu y vas! reprit le vieillard. II
parait que leur vin ne vaut pascelui-ci, je les soiip-
Conne cle boire de la piqiiette frelatee. Et cela se
doniie des airs!... Ah Qa, j’espere, continiia-t-ilj
qite vous n’avez dit que des betises, qu’il n’a pas
ete question d’affaires. Les affaires, cela me con-
cerne, et c’est moi qui redigerai le contrat. J’en-
tencls que Saligneux soit compris dans la dot;
sinon, rien ii’est fait. »
Lionel regarda son pore, qu’il n’avail pas encore
regarde, et il lui dit :
« Tu peux t’epargner la peine de mediter longue-
ment les clauses de ce contrat, ce serait du temps
perdu.
— Du temps perdu! pourquoi doncV »
Lionel lui repartit tranquillement:
« Parce que je n’epouserai jamais Mile de Sali¬
gneux. »
M. Teterol eprouva une commotion desagreable,
comme un chasseur qui couchait en joue un lievre
*
et a qui son fusil delate dans les mains. II n’en crut
pas ses oreilles, et il y fourra le doigt pour les
deboucher. Apres quoi il regarda le plafond, pour
s’assurer qu’il etait solide et qu’ii n’allait pas lui
tomber sur la tete; enhii il regarda son fils, pour
s’assurer que son fils n’etait pas fou.
« Fais-moi I’ainitie de me repeter ce que tu viens
de me dire, lui dit-il.
r ■
¥
t .
t r
* .
t *
« i:
' cY ,
r Y--'
)■
♦»
* »
«r
t
I
4
*
t. I
t
»
■
I
V
*
* t
t
';i' ■
;
* I
* u
288
L IDEE DE JEAN TETEROL
— Je te repete que je n’epouserai jamais Mile de
SaligneuXj repliqua Lionel en haussant un pen la
voix.
— PJt la raison, monsieur?
— La raison, c’est qu’elle ne me plait pas. »
M. Telerol se sentit soulage; cette reponse
exorbitante ne lui paraissait pas serieusc.
« Farceur! dit-il en riant, elle ne te plait pas?
Pourtant elle te plaisait hier.
^ On change quelquefois d’avis, j’en ai change.
— Ah! monsieur a .cliange d’avis! Et peut-on
savoir pourquoi monsieur s’est ravise? Peut-etre a-
t-il deeouvert que les cheveux deMlle deSaligncux
ne sont pas a elle, qu’elle a de fixusses nattes. Eh
bien! mon gargon, tu en seras quittepour epouser
une femme qui te deplait. Portat-elleperruque, elle
me plait beaucoup, a moi; cela siiffit, je pense. »
Lionel se croisa les bras et repondit:
« C’est possible, mais ce manage n’aura pus lieu.
Ma parole d’honncur! ill’adejtidittroisfois, »
s’ecria M . Teterol en assenant sur la table un for¬
midable coup do poing, qui fit danser les verres et
les boutellies.
Cc ne fut pas seulement la table qui s’emut,
tout trembla dans la salle, les murs, les chaises,
le dressoir et sa vaisselle , les dernicres mou-
dies de la saison blotties dans un pli des irideaux,
tout, jusqu’au bouledogue accroupi devant la die-
1
L’IDEE DE .TEAN TETEaOL
minee, lequel, reveille en sursaut, entendant gron-
der la foudre et craignant que sous un pretexte oii
sous un autre on iie le melat dans cette affaire, se
precipita d"un bond sur la porte, qu’il avait appris
»
a ouvrir, et s’elanga dehors, comme s’il avait eu le
diable a ses trousses.
« Ya fermer la porte que cet imbecile a laissee
ouverte, » cria imperieusement M. Teterol a son
fils.
Lionel se leva, ferma la porte, et revint s’asseoir
a sa place, en face de son pere.
« Ah! tu lie veux pas epouser! repritM. Teterol.
Qui es-tu pour vouloir ou ne pas vouloir''? T’ima-
gines-tu par hasard que je me suis donne la peine
de raettre un fils au monde pour qu’il ne fut pas de
mon avis? Eh! que m’importent tes golds et tes
degouts, tes fantaisies et tes turlutaines, tes dits,
tes redits et tes dedits! Mais vraiment monsieur se
prend pour quelque chose. On lui a persuade qu’il
avait du talent, un grand avenir, sa petite imagina¬
tion a travaille la-dessus, et ii creve d’orgueil, car
tu creves d’orgueil, et il te sort par les yeux, tu
penses 6tre un pei-sonnage. Mille touiierres! quo
serais-tu sans moi? Je me suis fait moi-menie,
moi; je ne suis pas sur d’avoir eu un pere. J’ai tou-
jours ete seal; j’ai luLte, j’ai pati, je me suis tour-
mente I’esprit et le corps, sans que personnc m’ai-
dat; j’ai eu frokl, j’ai eu laim, et le jour ou j’ai pu
t'J
» f
% *
' ri'
«
♦ I
■
t *•
i» f
A •
« * *
r 1
*1
i
. >
‘
. •■ V‘ 1
t * *-
‘ <3
P. .
i 4
. ■
* t
^ ,
!/• •
_
f ■
I* ’• *
f *
i* .
■ 4
I I .
290
L IDEE DE JEAN TETEROL
raettre dix sous a mon diner, je me siiis cru le roi
de 111 creation. Toi, tu es ne dans des lunges dores,
et c’est heureux, tu n’etais pas de force a te tirer
d’affaire. Regarde plutdt tes mains; ce sont des
mains de demoiselle. Qui t’a nourri ? C’est moi.
Qui t’a eleve7 G’est moi. Qui t’a envoye courir le
monde? G’est moi. Tu m’as coute gros, monsieur;
veux-tu que je te montre mes livres'? Si demain tu
devenais ou conseiller d’Etat, ou depute, ou rninis-
tre, a qui le merite? a qui la gloire‘? A moi, qui ai
paye. Eh bien, celui qui a pave a le droit de com¬
mander, et celui qui a reQu a le devoir d’obeir, et
tu obeiras, je le jure par tous les poiriers de tons les
barons de Saligneux. »
Lionel gardait un morne silence. M. Teterol,
avancant la tete, le regarda en dessous.
« J’avais vu clair I’autre soir, poursiiivit-il, tu as
iaisse lii-bas une coquine pour laquellG tu as fait
des folies, et ce qui te faclie, c’est que Mile de Sa¬
ligneux n’est pas aussi jolie que cette drolesse.
Elle est done bien charmante *? Dans quel ruisseau
I’as-tu ramassee? Voiiii le chemin que prenaient
mes ecus; ils servaient a procurer ii une fille des
dentelles, des truffes et du vin de Champagne.
Quand elle serait iin ange, cette fille, fais-en ton
deuil. J our de Dieu I je vous briserai comme verre,
ta coquine et toi, »
Lionel ne desserrait pas les dents. II se disait
I ^ fr
n* 11
*' »
t .
. u
i\
h
r;'
L lUEE DE JEAN TETEROL
que Mile de Saligneux etait bieii plus redoutable
que son pere, que devant elle il s’etait trouble,
avail perdu la tele, tandis qu’a cette beure il avail
toute sa liberie d’esprit. S’il se taisait, c’est qu’ii
attendait son moment.
Son pere se meprit sur la cause de son silence;
il crut que sa resistance mollissait, que son cou¬
rage commengait a detaillir. Il se leva, s’aitprocha
du jeune liomme el s’apercut que deux grosses
larmes descendaient lentement le long de ses
joiies.
Ges larmes lui donnerent a penser, el se frappant
le front:
<( Que je suis bete! dit-il d’un ton I’adouci. Je
*
vois ce que c’est, je devine ce qui s’est passe. Ces
Saligneux sont des insolents, et, si gentille qu’elle
soil, cette petite chassc de race. Elle t’a humilie
par ses hauleurs, elle I’a fait sentir que tu n’etais
qu’un bourgeois, qu’un Teterol, qu’eii t’epousant
elle te ferait un insigne honneur. Ai-je devine?
n’est-cc pas cela?
— Peut-etre, repondit Lionel en relevant la tete.
— J’en etais sur; cette petite fille a pris de
grands airs qui font blesse au vif. Tu es tier, toi,
et je ne fen fais pas un crime; je suis fier, moi
aussi. Quand j’ai regu ce fameux coup de pied, ah!
vois-tu, pendant trois heures j’ai pensd a mettre le
feu dans un chateau; mais je me suis ravise, j’ai
I r
P
. I
I .
*1 ,
I.
'f'.
q ■
**-1 '
’ td!
. li
I .
A
f *
I %
’ 1
t
■' V t
4 .
4
"1
►l ■*
.r *
K
I
J. *
I*' f
I. *
^ * •
*>
>*
►
^ >
r »
I '
i':
♦ *
»•
«
f*
' ■■ ,f \
9*
• f
* I
» *
I
rf 't *
f ' >
t
_« • p
t ’
i \ ,
,
■ i
/ '
W
■A,
% J.;,
t ■
t *i.
*.
» '
. ' -
*
L IDEE DE JEAN TETEROL
mieux aime gagner des millions. II y a, mon gar-
Coii, deux especes de fierte, celJe qui boude et
celle qui preiid sa revanche. Tu prendras la tienne.
a
All! mademoiselle se donne des airs! Apparem-
ment on a oublid de rinstruire de certains details...
bes demain elle filera doux comme un mouton;
sois tranquille, nous la tenons.
— Nous la tenonsdemanda Lionel.
— Les deux papiers, les deux actes... Son pere
ne lui a pas parle des deux papiers.
— Qu’est-ce que ces deux papiers ?
— J’ai eu tort de ne pas te les raontrer, j’ai fait
le mysterieux. J’aurais du t’avertir que j’avais ra-
chete certaines creances, qu’aujourd’hui le baron
m
me doit un peu plus de deux cent mille francs, et
qu’il s’est engage a me les rembourser sur ma
premiere demande dans le cas ou sa fille ne vou-
drait pas de toi. Que veux-tu‘? il faut les tenir, ces
p
gens-la; ils sont faux comme des jetons.
— Et cette promesse, il Ta signee ?
— De toutes les lettres de son nom.
— J’ai peine le croire, fit Lionel.
— Oh! toi, tu ne crois que ce que tu vois, lui
repartit son pere avec un gros idre. Decidement tu
es bien mon sang; j’ai toujours demande a voir et
a toucher. Attends un peu, tu verras et tu tou-
cheras. »
Il sortit, s’en alia chercher dans un tiroir de son
' I
. U
L’IDEE DE jean TETEPfOL 293
secretaire ]es deux papiers, qu’il rapporta triom-
phalement, et, apres les avoir agites un instant
dans I’air, il les posa sur la table en disant a son
fils ;
(c Ne va pas souffler dessus, i!s- s’envoleraient.
C*est precieux, cela. »
Lionel lut attentivement les deux pieces; la fievre
lui brdlait les yeux, les tempes lui battaient, et ses
ongles egratignaient la table.
c( Vraiment, s’ecria-t-il, cette contre-lettre est
une belle invention, et je comp rends maintenant
ce que Mile de Saligneux nle disait tantot. Elle me
comparait a Fun de ces detrousseurs de grandes
routes qui, le pistolet au poing... Eh ! oui, ce papier
vaut bien un pistolet. Aussi, tout en se declarant
prete a m’epouser, elle a tenu a me representer
au prealable que favais Fame basse et des pre¬
cedes indelicats. Ces hobereaux boivent de la pi-
quette frelatee qui leur trouble la cervelle. Mile de
Saligneux s’imagine que ce mariage serait pour
elle une honte, et moi je m’imagine que, si elle ne
sentait pas cette honte, elle serait indigne d’etre
aimee de moi. »
Son pere, stup^fait, lui cria :
« Parles-tu chinois? Je t’avertis que je ne com-
prends pas cette langue.
— Voici du moins qui sera clair!' » repliqua
Lionel.
♦ it
«
I
*
■ III
••I
Il •
-
4
#
294 l’idee de jean teterol
Et, dechirant la contre-lettre en huit morceaux,
il courut ]es jeter dans la chemineej ouflambait uii
grand feu.
Tertullien disait : c( Je crois, parce que c’est
absurde. » M. Teterol, qui ne ressemblait guere ii
Tertullien, n'avait aucun godt pour i’absurde,
et il avail beaucoup de peine a y croire. Quaud 11
etait temoin d’un evenenient qui deroutaitles habi
tudes de son esprit, son premier mouvement etait
de recuser le temoignage de ses sens, de les trailer
d’imposteurs; sa logique lui etait plus chere que
ses oreilles et ses yeux. La scene qui venait de se
passer lui parut 6tre du doinaine de Tincroyable
et de rimpossible. Que son fils enlrat en revoke
ouverte centre lui, que son fils attentat a sa pro-
priete, que son fils osat detruire un papier appar-
tenant a son pere, un papier qui equivalait S. la
prise de possession de Saligneux, cela passait son
imagination, cela ne pouvait etre, cela n’etait pas,
Frappe de stupeur, immobile, comme petrifie, il
contemplait nne cheminee on brulaitquelque chose,
se demandant ce que laisait la cette cheminee et
quelle etait cette chose qui brulait. Enfin, recou-
vrant la vie, I’usage de son cerveau, de ses bras et
de ses jambes, i! poussa un mugissement de tau-
reau, il s^elanga sur son filscornme favant-veille il
avail couru sus au gueux qui lui volait ses champi¬
gnons, et il le saisit a la gorge pour f etrangler.
IN
l’idee de jean teterol
Lionel n’essaya point de se defendre.
« Fais de moi ce qidil te plaira, » murmura-t-il.
Et il ferma les yeux, parce que le visage de son
pere, ses prnnellesdilateesparlafureur et lahaine,
se^ traits boiileverses et sa bouche ecumante lui
faisaient peur. Le souffle lui manqua, il se sentit
mourir, perdit a moitie connaissaiice. Tout a coup
les dix doigts qui le ineurtrissaient et retquffaient se
detendirent, lacherent prise, et il tomba lourde-
ment sur une chaise.
Quand il rouvrit les yeux, il apercut de nouveau
la figure qui lui faisait peur, une main pesante et
brutale lui enfonca son chapeau sur la tete, et une
voix rauque lui cria :
(c Hors d’ici pour toujours, ne vois-tu pas que je
te tuerais? »
Lionel se leva, fit deux fois le tour de la salle en
cherchantla porte sans la trouver; enfin il la trouva,
sortit, descendit Tescalier, traversa la cour, se fit
ouvrir la grille par le ])ortier, fort etonne, qui lui
adressa quelques questions auxquelles il ne re-
pondit point. I! se rendit a fauberge, reussit a s’y
procurer une voiture, non sans subir un second
interrogatoire auquel repondirent'sa paleur et son
silence.
Il arriva vers minuit a Pont-d’Ain, ou il attendit
pendant six hcures le train qui devait le ramener h
Paris. Il entra dans une auberge, y prit un bouillon,
296
l’idee de jean teterol
dont il avail grand besoin, n’ayant pas din4. Apres
quoi, il demanda une plume et du papier, et il
^crivit la lettre que void :
« Mademoiselle, je ne. vous repeterai pas qu^n
me presentant aujourd’hui aupres de vous j’igno-
rais absolument la nature des engagements et du
traite conclus par mon pd"e et M. de Saligneux. Je
ne donne pas deux fois ma parole; taut pis pour
ceux qui ne me croient pas. Il est fdcheux que vous
ne sachiez pas distinguer un visage menteur d*un
visage honnde et une ame fid^e d'un coeur voue au
culte des petites vanites; mais votre excuse est
toute trouvee : vous n’avez pas encore vingt ans.
(( J*ai declare a mon pere que je me refusais au
mariage dont son ambition avait caresse le reve h
mon insu; pour plus de surete, j’ai ddchire et jete
au feu la contre-lettre que M. de Saligneux avail
eu la regrettable faiblesse designer. Il a quatre an-
nees devant lui pour aviser auxmoyensd’acquitter
sa dette sans vendre la maison oil vous etes nee et
qui vous est chere.
« Veuillez me pardonner mon crime bien invo-
lontaire et le chagrin que je vous ai cause. Si un
soil’ une chauve-souris entrait dans votre chambre,
dont vous auriez neglige de former lafenetre, vous
la plaindriez en la chassant, et vous n’auriez pas
trop de peine a lui pardonner; le pauvre animal
■?
r
l’idee de jean teterol 297
n’y voit pas. Je suis la chauve-souris, vous iie me
reverrez jamais, et il vous sera facile de m’oublier.
(c Je vous souhaite respectueusement, mademoi¬
selle, tous les bonheurs que vous pouvez desirer. »
«
Lorsqu’il eut ecrit et ferme cette lettre, il se
sentit plus trauquille. Il lui parut que tout venait
de rentrer dans I’ordre, que tout le monde s’etait
remis h sa place, qu’il avait pris sa revanche, efface
sa tache, et que sa propre estime lui etait rendue.
Mais I’estime de soi-meme suffit-elle an bonheur,
quand on a le malheur d’aimer Mile de Saligneux?
■ r
f
' • j
.1 u
H ^ ’ J
. ^
p
' • . i
‘ , i
*
I
>
« . .
«
; %
l! f
< •
.
I
4
»
♦ »
*
I
4 .
+ I
$y
t-
*
i I
4'.
f
«
f
*
• I
«I
I
T. I
4
!►
r
■_ I
• >
■ *
t
t ' .
I
i «
.’ ■* >
i f
1 ■!
i ji, I. *
; 4 ■’
I ‘ j '
i
^ A
1 . f
/
Goethe, le seul poetc qui fut uti grand sage, le
seal sage qui fut iin grand poete, a dit; « Pauvre
fou, si ta maison bride, tache de Teteindre; quaiid
elle a bride, rebatis-ia. » •
Narre, ’wenu es breiiut, so losclie;
Hat’s gebraiint, hau wieder auf.
Ges deux vers convenaient admirablement a la
situation de Lionel Teterol; il avail une mechante
fievre, un souvenir brulant a eteindre dans son
coeur, et ii avait aussi une maison a rebatir. G’est
de quoi 'il s’occupa dans son wagon, pendant tout
le trajet de Pont-d’Ain a Paris.
Ge tils de millionnaire se trouvait depossede de
sa liste civile, de la dotation que lui servait un
pere a la fois avare et prodigue. II n’avait jamais
ete homme de plaisirs; mais il avait toujours vecu
I
l’idee de jean teterol
largement, ignorant les privations, ne se refusant
rien, sans souci de la veilJe ni du lendemain, et il
avait contracte le gout de Texistence facile et corn-
mode, Tamour de ses aises, le besoin d’orner sa
vie. Desormais il etait reduit a ses propres res-
sources, il ne devait plus compter que sur lui-
meme. A vrai dire, cen’etait pas la ce qui Tinquie-
tait, et il n’avait pas lieu de se tourmenter pour
son avenir. Il avait a Paris de nombreuses relations,
parmi lesquelles figuraient des personnages liaut
places, un ministre meme, ancien professeur de
droit devenu recemment garde des sceaux, qui
avait souvent temoigne de Pamitie a ce jeune
M
homme de grand espoir. Il n’eut pas fait vainement
appel a sa bienveillance. 11 n’avait qu’a demander,
certain d’etre ecoute. Le fils de .lean Teterol avait,
lui aussi, son idee. Il etait sur de son talent autant
que de son ambition; ce conscrit sentait danser
dans sa giberne im baton de marechal de France;
mais son pere lui avait dit :
(( Tu n’as eu que la peine de naitre; que serais-tu
sans moiV J’ai peine, tu n’as jamais pati. »
■ Il voulait prendre la mesure de son caractere, de
son endurance, de son courage; il resolnt de se
prouver a lui-meme qu’il etait capable de patir sans
se plaindre et qu’il pouvait se passer de patronage
et de protecteurs. Il se disait : Faro da me. Peut-
etre aussi pensait-il que les souffrances volontaires
M.
V->
4 ,
t '.
* 4
it' r
I
I
nr
♦
r
4
• «
» **
I
*
i
i
«
4
4
h
k
I
• «
I
* 4 .
* 1 +
i- I
I
I
r
«
I
P i
f
I
P
«
I
I
I •
I
Tl
* 1
;*■:
^ ■
I '.■ .-■ i
. >
t •-
« ‘
• I n
* L
*
. ^^^
•*
u-’.
300 l’idee de jean thiterol
sont le meilleur reinede Si toutes les autres et uu
excellent moven d’oublier Mile de Salimieiix.
Lt CJ
II habitait depuis trois ans un joli entresol sur le
quai Voltaire; il Tavait meuble, arrange, decore a
sa guise. De sa fenetre, il voyait les marronniers des
Tuileries, la Seine, les ponts, un va-et-vient de pas-
sants et de bateaux, une vaste etendue de ciel, le
levant et le couchant; il prenait plaisir chaque
matin a baigner son regard dans ces vapeurs cou-
leur d’opale ou gris de perle au milieu desquelles
Paris se reveille, d’oii emergent Tun apres 1’autre
ses palais, ses clochers, ses monuments, ses toits,
^tonnes et charmes de se retrouver tons Si leur
place. Le bail de Lionel expirait Si la fin de Tannee;
son premier soin fut d’avertir son concierge qu’il
I
songeait Si deloger. Le Ciel, qui s’interessait a sa
vertu, lui procura des le lendemain un sous-loca-
taire, lequel fut agree. Il s’occupa aussitot de ven-
dre ses meuble's, ses tapis, sa vaisselle et meme ses
bibelots, qu’il aimait d’amour tendre, qii’il croyait
necessaires au bonheur de savie. Il possedait quel-
»
ques peintures, quelques bronzes, un Rousseau de
prix, un Corot,- un Millet, un lion et un tigre de
■ Barye; il fut sans pitie pour lui-meme, il ne garda
ni le tigre ni le lion, bien que le coeur lui en sai-
gnSit.
Quelques jours plus tard, il etait installe au qua-
trieme etage d’un petit hotel garni de la rue Racine.
l’idee de jean teterol 3Ul
II eiit des acces de noire melancolie cn vaquant a
son emmenagement. Un escalier etroit, borgne,
dont la rampe etait gluante, une cellule carrelee,
qui sentait le renferme, des mcubles etriques et
boiteux, destiroirs dont le bouton restaita la main,
«
une fenetre donnant sur une cour que le soleil ne
visitait jamais, des rideaux de mousseline jaunis par
le temps, insultes et macules par les rnouches, quel
contraste avec Taimable entresol! Les murailles
etaient impregnees de cette poussiere grasse qui est
le fleau des garnis; chacun y apporle un pen de la
sienne, et ces poussieres melees resistent a tous les
efforts du plumeau; elles out une histoire muette :
passe encore si elles la racontaient. Lionel se mit a
la fenetre; il dut se tordre le cou pour apercevoir
le ciel, il en prit son parti . L’instant d’apres, ayant
pose les mains sur la table ronde, qui etait le plus
bel ornement de son nouveau logis, il en garda la
marque au bout de ses dix doigts, et il lit la grimace.
Puis il se dit :
« Je suis trop douillet. Pa?le, non dolet. »
Pendant son sdjour en Angleterre et en Alle-
magne, Lionel avait none des relations avec un
des grands journaux de Paris; les correspondances
qu’il envoyait de Londres et de Berlin furent remar¬
quees’ et lui attirerent des propositions, qui ne
furent point acceptees; il ne s’etait pas encore
avise de faire son chemin par le journalisme. Le
:m
LiDEE DE JEAN TETEROL
lendemain du jour oil il prit possession de son tau-
dis, il ecrivii sur la question politique du moment
un article qui etait un chef-d’oeuvre de bon sens,
de verve ironique et de vivc eloquence. Get article,
aussitdt insere, provoqua des reponses, auxquelles
il riposta. Ge debut fit du bruit, et le debutant fut
invite a s’enroler dans la redaction ordinaire du
journal. 11 s’y refusa, taut il etait devenu jaloux de
sa liberty. Sa plume entendait servir la republique
bleue en volontaire; toutefois il consentit, sans se
faire prier, a recevoir la solde; mais il n’ecrivait
qu’a ses heures, quand le coeur lui en disait, et sa
prose, bien sonnante, etait recue avec empresse-
ment. Il employait le reste de son temps a preparer
pour une revue savante un travail sur les justices
do paix en Angleterre. Le premier argent qu’il
touciia lui causa une des meilleures joies qu’il eut
eprouvees dans sa vie, une vraie joie de pauvre;
c’etaient des sous qu’il aAaiit gagnes, des sous qui
etaient vraiment a lui. 11 les contempla avec atten-
drissement, les serra au fond d’un tiroir, sc promit
de les menager beaucoup. Il se deliait des voleurs
et craignit de devenir avare.
c’etait mo ins par avarice que par
de conduite qu’il rayait s^verement de son budget
toute depense inutile et se reduisait en toute chose
a la portion congrue. Il dinait dans une gargote du
bouleAaird Saint-Michel; le boeuf etait bien dur, il
*
1
l’idee de jean teterol
ne laissait pas de le digerer, mais la nappe etait
d’nne proprete douteuse, et il avail quelque peine
a s'y faire. 11 en usa comme Dlogene, qui cassa son
ecuelle; il echangea son gargotier contre un bouil¬
lon, oil il n’y avail pas de nappe du, tout. Le com¬
mencement de decembre amena de^grands IVoids.
Lionel passa des journees entieres a travailler sans
feu dans sa chambrette, dont la fenetre fermait si
mai que le rideau etait toujours en braiile. Quand
ses doigts se raidissaient, il soufflait dessus; quand
ils demandaient grace, leur maitre se moquait
d’eux; quand ils lui refusalent le service, il se
livrait pendant cinq minutes a Lexercice des hal-
teres, et il reprenait sa plume en disant:
a Ge n’est pas plus difficile que cela. »
Il s’accordait pourtant tons les soirs le plaisir, la
fete d^nie flambee; ces flambees lui etaient dan-
gereuses. Aussitot que son foyer s’iliuminait, il
sentait son imagination se reveiller, des souvenii's
assoupis remuer dans sa t6tc, comme des serpents
engourdis que la chaleur I'anime et (jui deroulent
lentement leurs anneaux, chercliant a mordre la
main benevole qui les nourrit. An fond de I’atre, il
voyait apparaitre des cheveux presque noirs et des
yeux brims; entre cette vision et lui s’engageaient
de longs entretiens.
« Qui es-tu done?
— Tu fais semblaiit de ne pas le savoir, tu le sais.
3U4
l'idee de jean tetehol
— D ou sors'ta ?
— Deti profondeurs de ta ineiaoire ou do ton
coour, tu croyais quo je n’y etais plus, j’y etais
encore.
— Que viens-tu faire ici ?
— Te convaincre de rimpuissance de ta volonte
dont tu es si lier. Tu veux oublier et tu te souviens.
— Qu'importe? je ne t’aime plus, Tu ne mTns-
l)iras jamais qidunc fantaisie; je t’aimais avec les
yeux, et c’etait tout.
— Un jour tu me vis en colei^e, et ta tantaisie est
devenue une passion.
— Je te jure que tu rn’es absolunient indilTe-
rente.
— Oserais-tu me le dire en me regardant en
face? ))
A ces mots, les yeux brims, se dilatant, sem*-
bJaient lui jeter un defi, et une petite bouche, a Ja
levre moqueuse, poussait im dclal de rire sonore.
Lionel s’armait aussitot de la pincette et remuait
vivemenl les cendres comme pour y enlerrer la
vision; mais au bout de quelques instants elle
reparaissait, ii fallait recommencer a causer avec
elle.
Un jour que Lionel avait dine plus tard que d’ha-
bitude et qu’il sortait de son bouillon vers neuf
heures, il se rcncontra nez a nez sur le trottoir du
boulevard Saint-Michel avec M. Pointal, quTme
L IDEE DE JEAN TETEROL
305
affaire avail amene dans ce quartier. Le notaire
leva les bras au ciel en le reconnaissant, et Tatti-
rant sous un reverbere :
« Cest bien toi, dit-il. Et qiie diable es-tu alle
fiiire dans ce cabaret?
— Parlez mieux, repondit Lionel, c’est un lieu
fort honnete.
— Peut-etre, mais tu as toujours eu le deffiut
d’etre un peu sur ta bouche... As-tu entrepris une
enquete statistique et philanthropique sur les res¬
taurants populaires?
— Vous me croyez plus complique que je ne
suis, monsieur Pointal. Quand je vais au restau¬
rant, c’est tout simplemenl pour y diner.
— Toi diner la! s’ecria tragiquement M. Pointal.
A d’autres!... A moins que tu ne sois devenu
quaker, Mais je me trompe, les quakers aiment a
bien manger; c’est le seul pluisir qui ne ieur soil
pas interdit, et Ton assure que la Pensylvanie est
le pays du moiide ou Ton cuisine le mieux. Et puis
les quakers passenl aussi pour aimer leurs amis, et
toi tu oublies les tiens, tu restes des semaines et
des semaines sans leur dormer de tes nouvelles...
Car enfin je ne sais plus Hen. A (juand ce manage?
— Quel mariage? demanda d’une voix mal as-
suree Lionel, que cette question avail interloque.
— Tu n’epouses done plus Mile de Saligneux?
— C’etait une mauvaise plaisanterieque ce projet.
20
4
•k
L IDEE DE JEAN TETEROL
— Une plaisanterie! s’ecria M. Pointa], Et les
deux lettres que tu m’as ecritesli.. II y a angiiille
sous roche, ajouta-t-ii, et puisqiie je te tiens, je
veux avoir le mot de reiiigme* Gouduis-moi chez
toi^ nous y serous mieiix pour causer. »
Et passant son bras sous le bras du jeune
liomme, qui se dirigea avec lui du cote de la rue
Racine :
« Que tu te maries ou que tu ne te maries pas,
reprit-il, cela m’est a peu pres egal; mais bier
soir j’etais au ministere de la justice, ou il a ete
question de toi. Tu viens de publier un travail
sur les justices de paix en Anglelerre. Je ne Tai
V
pas lu, je n’ai pas le temps de rien lire; mais le
ministre, qui a, parait-il, plus de loisirs que moi,
I’a lu, et il disait hier que c’etait une ceuvre de
maitre; tu sais qu’il ne prodigue pas ses 6ioges,
A ce propos, il me deinanda de tes nouvelles.
(( Que devientdl? on ne le voit plus. » Apres
quoi, comme tu peux croire, il pari a d’autre chose.
Prends-y garde, mon cher; tu connais Paris ; la
■
sentence la plus dure, la plus desastreuse qiTon
y puisse prononcer sur un homme, c’est de dire :
(( On ne le voit plus. » G’est la preface dTm en-
terreinent. Tu as beau etre un jeune homme de
grande esperance, onne te voit plus; si tu restes
quelque temps encore invisible, avant peu tu
n’existeras plus, et tu tiens, je pense, a exister.
l’idee de jean teterol 307
— Rassurez-vous, lui repondit tranquiltement
Lionel, je ressusciterai le troisieme jour. »
Et, comme ils arrivaient a sa ports, il tira la
sonnette.
(( Ou done me menes-tu7 demanda le notaire
en examinant la maison, qui lui parut indigne de
posseder le prince de Galles.
— Chez moi, parbleu! » lui repartit Lionel, qui
le poussa dans Tallee.
Puis, ayant pris son hougeoir dans la loge, il
lui montra le chemin en gravissant devant lui
I’escalier borgne et gras qui conduisait a sa
chambre. Quand M. Pointal y fut entre, il pro-
mena aiitour de lui des regards de plus en plus
e ton lies.
« Mon palais n’a pas le bonheur de vous plaire‘?
■
lui dit le jeune homme.
— Comme niche a chien, il n’est vraiment pas
mal; mais la, franchement, celui que tu habitais
sur le quai Voltaire me paraissait plus confor-
table... Ah ca, on gele chez toi. Jadis, tu avais
un valet de chambre; appelle-le pour qu’il nous
fasse du feu. '
— Le voici, tout a votre service, lui repartit
Lionel, et croyez qu’il vaut bien mieux que Tautre,
qui n’etait jamais la quand on avait- besoin de
lui. ))
En paiiant ainsi, il allumait son feu, qui ne tarda
4
308 l’idee de jean t^iterol
pas k flamber. Puis il avanga au notaire un fau-
teuil un peu depenaiile et s’assit en face de lui sur
une chaise fripee.
« G’est une experience que tu as voulu faire? lui
dit M. Pointal.
— Peut-etre, et jusqu’aujourd'hui elle na’a
r6ussi... Je me propose, continua-t-il, d’ecrire un
gros traite sur i’habitude. Quelle etrange chose
que I’habitude, monsieur Pointal! G’est le seul
esclavage dont on finit par se faire une amitie. Je
dois vous confesser, a vous parler tout franc, que
j’ai eu beaucoup de peine a m’accoutftmer a mon
palais. Et tenez, ce qui me repugnait le plus, c’est
cette tache verdatre que vous apercevez au pla¬
fond. On dirait un poulpe, une pieuvre, allongeant.
de toutes parts ses grands bras garnis de ventouses.
Dans les commencements, cette tache me faisait
horreur, je ne pouvais pas la soulfrir, j’evitais
soigneusement de la regarder. Eh bien! je me suis
reconcilie peu a peu avec sa laideur, et je lui
trouve un charme qui m’inspire. Quand je travaille
et que je cherche un mot, je la regarde, et le
mot me vient. Bref, aujourd’hui je I’aime, cette
tache, je ne pourrais plus m’en passer, elle me
tient compagnie, elle est necessaire a mon bon-
heur. ))
M. Pointal, qui I’ecoutait en contemplant le feu,
releva subitement le menton et s’ecria ;
l'idee de jean teterol
309
« Gageons que nous nous soinmes brouille avec
notre pere, avec cet amour de pere que nous avons,
et qu’il nous a coupe les vivres.
— Coupe les vivres! repliqua Lionel en souriant;
peu s’en est fallu qu’il ne me coupat la goi’ge. »
Le sourire expira sur ses levres. II crut revoir
son pere furieux, hors de lui, a moitie fou, le te¬
nant a la gorge et I’etranglant. II ne pouvait se
rappeler cette scene sans frissonner.
M. Pointal dtait un homme interrogant. Lionel
refusa d’abord de satisfaire sa curiosite; mais,
presse de questions, il se decida a lui center son
histoire en rarrangeant un peu. 11 la commenga
sur un ton enjoue, qu’il ne put soutenir jusqu’au
bout. Sa gaite rabandonna, il devint serieux, et
par instants sa langue s’embarrassait, il s’empe-
trait dans ses phrases, qu’il fmissait peniblement.
Quoiqu’ii eut d’habitude le parler net et I’entiere
possession de ses idees, il ne les retrouvait plus,
et il avait beau regarder la tache verdatre, les
mots ne lui venaient pas. Le notaire remarqua
que, toutes les fois qu’il avait a prononcer le _nom
de Mile de Saligneux, il hesitait, baissait la tete et
faisait une pause, comme s’il eut mesure des yeux
un fosse avant de le franchir. M. Pointal n’etait
pas seulement un homme interrogant^'c’etait un
homme penetrant et fm, qui rencontrait juste dans
ses conjectures.
310
l’IDEE EE JEAN TETEKOE
(( Ma foij dit-il quaiid Lionel eut termine son
recitj ton amour de pere n’avait jms la line mau-
vaiseidee; rnais il apeche par ^execution. Quand
les gens habiles se inelent d’etre maladroits, ils le
sont plus que personne, et le mepris des hommes
est un mauvais conseiller. Vraiment, c’est grand
dommage, car Mile de Saligneux est ime char-
mante personne.
— Vous la connaissez? lui demanda Lionel en
changeant de couleur.
— J’ai eu rhonneur dela recevoir deux fois dans
mon etude, ou elle etait venue en compagnie de
son grand“Oncle, le marquis de Virevieille, qui est
mon client depuis de longues annees. Sais-tu de
quoi elle a Lair? Avec son teirit de brune, ses che-
veux fences et un pen ebourilles, Ja vivacite singu-
liere de son I’egard etce je nesais quoi de deli])^re
qu’elle a dans la demarche et dans le tonj elle res-
serrible a Tune de ces ravissantes gitanilleS;, dont
les yeux jettent des sorts. Ah Qh, j’espere qu’elle ne
t’en a point jete. *
— Soyez tranquille, elle ne m’a rien jetd du
tout.
— En verite, tu ne la trouves pas jolie?
— II est possible qu’elle le soit, mais je n’en suis
pas bien sur.
— Alors de quoi es-tu sur?... La main sur la
conscience, tu n’es pas amoureux d’elle?
L-IJjEK DE JEAN TETEROL 311
— Je n'en ai ni le temps ni I’envie, je lalaisse
tout entiere a son Theodore.
— Qui est Theodore?
— Je n’en sais rieii, et je ne me soucic pas de le
■
savoir... S’ll vous plait, parlons un peu des jus¬
tices de paix en Angleterre.
— Oh! pour cela, non, repondit M. Pointal en
regardant sa montre. Je me sauve, mais je ne
t’empeche pas do me reconduire jusque chez moi,
si toutefois il entre encore dans ton plan de reforme
de reconduire tes amis. »
Lionel prit sa canne et son chapeau pour accom-
pagner il. Pointal jusqida la rue Pmyale, oil il de-
meurait. M. Pointal aimait a marcher, et la nuit
etait belle, quoiqiPun peu froide. Ghemin faisant,
ils causerent de choses et d’autres; mais, comnie
ils traversaient la place de la Concorde, le notaire,
serrant le bras de Lionel, lui dit tout a coup.
« Ainsi, tu peux me jurer, mon gar^on, que tu
n’es pas amoureux de Mile do Saligneux?
— Gombien de fois faut-il vous le repeter? lui
repartit Lionel d’un ton col ere, en fronQant le
sourcil.
— Eh! nete fache pas... C’est quo, vois-tu, il ya
certaines choses qui me donnent a penser. Je n’ai
pas eu le temps de lire tes savantes etudes sur les
justices de paix, que j’admire de conllance, sur la
foi d’un ministre; mais j’ai lu certains articles que
■
A t
A I
«
ft tf
‘ ■*
■ ii
I #
•|
' f
* *
;/ ‘
• r
► *
» »
I 4
• .
M,
*.l
r ■
M
I '
«
* \
ft
) . • J'
'/,*• t
I
. ^ ^
.ii ► :
312
LIDEE DE JEAN TETEROL
til as publies recemment dans certain journal et qui
ont fait quelque bruit. Ges articles m’ont cause a la
fois beaucoup de plaisir et un peu de chagrin. Je
ne veux pas te chicaner sur le fond des idees; tu es
p
liberal, tu I’es plus que moi, c’est tout naturel, et
je n^y trouve rien ii red ire; mais le style m’a paru
♦
un peu vif et meme un peu dur, presque acerbe, et
il m'a seinble que ce genre de style n’elait pas dans
ton temperament. Tu n*as pas le talent dur, toi, et
w
ta malice n’est pas mechante. « A qui en a-t-ir? me
« suis-je dit. On pourrait croire qiTil a dans le
« coeur un mechant levain, qu’il veut se venger de
« quelque chose ou de quelqu’un. » Gela s’est vu, les
meilleurs gargons du monde,'dou6s d’un excellent
esprit, s’en prennent quelquefois ii la society de
leurs griefs contre Paul ou Jacques; ils ne sont pas
contents, ils en concluent que tout va mal, et ils
demandent compte au gouvernement de leurs
peines de coeur. Mon Dieul je ne dis pas cela pour
toi, inais pourrais-tu m’afflrmer que tu ne pensais
pas a Mile de Saligneux en deljlaterant contre le
scruti n d’arrondi ssernent?
— Ah! que vous voilii bien, monsieur Pointal I
s’ecria Lionel. Quelle penetration! quelle sagacifce!
Vous etes le premier homme du inonde pour batir
des systemes en Pair, pour faire tenir une theorie
vaste comme Punivers sur la fine pointe d’une
aiguille.
5
'i
P: ' «
.1
313
l'idee de jean teterol
II parait qu’elles piquent, mes aiguilles, car
positivement tu as Fair pique...
Mais ce n’est pas
tout, il y a autre chose encore. Tu in’aiinoiices un
jour du ton le plus elTare, le plus pathetique, que
ton pere te met le couteau sur la gorge, qu’il a
forme le ridicule projet de te faire epouser la fille
dTin baron, quece mariage t’inspire une invincible
repugnance, et tu me supplies de te tirer de ce
mauvais pas. L’affaire etait pressante, et je trous-
sais deja mon sac pour voler a ton secours, quand
je recois un contre-ordre ainsi couqu : « Mon cher
« monsieur, tenez ma lettre pour nulle et non ave-
« nue, j’ai vu Mile de Saligneux. » Est-ce clair
cela'?
— Eh! oui, je Tai vue, et elle m’a plu, repondit
Lionel; mais je Fai revue, et elle m’a fortement
deplu. ))
Et s’echauftant malgre lui :
« Cette fille de baron alTecte de beaux sentiments,
*
poursuivit-il; je ne suis pas dupe de sa noble fierte,
de fexquise delicatesse de son coeur. Voulez-vous
savoir son secret? Elle est pleine de morgue et de
prejuges; quoi qifelle en dise, elle se croit faite
dTme autre pate que le coinmun des martyrs. Mon
pere a mille fois raison de liair tous ces hobercaux.
La vilaine engeance, les sottes gens, avec leurs
ridicules pretentions et leurs
idees antedilu-
viennes! Mile de Saligneux a etc scandalisee, indi'
l’idee de jean teterol
gnee, revoltee de ce qu’un petit bourgeois, de ce
qu’un homme de rien, iin Teterol, osait aspirer a
sa main. En deux mots, Mile de Saligneux est im.
petit esprit et un petit coeur.
— Et voila pourquoi le scrutin d*arrondisse-
ment... Ah! mon pauvre gargoii, ton cas est
grave. »
Lionel se mordit les levres.
cc Monsieur Pointal, reprit-il froidement, je vous
jure que je me soucie de Mile de Saligneux autant
qiie de cet obelisque, que j’ai riionneur de a^ous
presenter,
— Tu es bien bon, nous nous connaissons de
vieille date, lui et moi, repondit le desolant notaire;
mais me voila rassure, et j’on suis bien aise, car
diner a trente sous dans une gargote, habiter un
taudis dans la rue Racine, avoir une tache verte a
son plafond, bagatelle que tout cela! Ce sent des mal-
heurs supportables, tandis qu’aimer une cruelle,..
Tu me quittes ? tu ne viens pas jusqu'a ma porte ?
— Nous la voyons d’ici.
— Et tu es presse de retourner dans ton eden..c
Avaut de Pen aller, veux-tu me faire un plaisir ?
— Emprunte-moi cinquante mille francs.
— Jamais.
— Je suis bon enfant, je te fais une concession;
emprunte-moi cinq cents louis.
l’idee de jean teterol
315
— Avez-vous rintention de m’offenser^?
— Je serais si heureux d’etre ton creancier 1
— Jamais, vous dis-je.
— Til ressembles a ton pere plus qu’on ne croit,
et ce que tu as dans la tete... Au moins rappelle-
toi que tu avals jadis Texcellente habitude de diner
chez moi tous les lundis. Je t’attendrai iiindi pro¬
chain. Et puis, je t’en prie, dorenavant, dans tes
articles, change un pen de note. Je sais bien qu’il y
a des ecrivains qui ont besoin d’etre en colere
pour avoir du talent. Ge n’cst pas ton cas; tu es
ne philosophe, et les philosophes ne se fachent
pas, meine quand ils sont amoureux de la fille
d’un baron. y>
Lionel lui saisit brusquenient les deux mains,
qu’il secoua avec violence, en lui disant:
« Eh bien oui, je i’aime de tout mon coeur, je
Taime de toute mon ame, je Taime comme un fou,
coinme un imbecile que je suis; promettez-moi
que vous ne me parlerez jamais d’elle, ou je ne
vous revois de ma vie. »
M. Pointal le regardait avec un profond etonne-
ment, il etait frappe du changement qui s’etait
fait en lui et de Texpression douloureuse de sa li-
gure presque decomposee.
• (( Ah! mon cher garQon, lui dit-il enfin, je ne me
doutais pas que la blessure fut si profonde. Par-
donne-nioi mes sottes plaisanteries, je t’en ferai
316
l’idee de jean TETEROL
grace a Tavenir... Mais dispose de moi, n’y aurait-
il pas quelque moyen... »
0
Lionel appliqua la paume de sa main droite sur
la bouche du notaire, en s’ecriant:
« Taisez-vous done, monsieur Pointal; un vieux
tabellion ne doit jamais dire de sottises. »
A ces mots, il s’eloigiia rapidement. Yiiigt mi-
Ir
nutes plus tard, comme il venait de traverser la
cour du Carrousel, il s’accouda sur le parapet du
quai avant de passer le pont, et il resta quelques
instants immobile, contemplant le reflet rougeatre
des reverberes dans la Seine, ou frissonnaient et se
tortillaient de longs serpents de feu qui traver-
saient toute lalargeur du lleuve. Au bout de chacun
de ces serpents, Lionel croyait apercevoir une tete
brune dont les yeux etincelants le narguaient du
fond de I’eau.
« Eh quoi! pensa-t-il, elle, toujours elle, jusque
dans les profondeurs de la Seine I »
Il reprit sa route, furieux contrelui-m^me, contre
la tenacite de ses souvenirs, contre les impuis-
sances de sa volonte, contre to us les hobereaux,
contre toutes leurs fdles et contre toutes les
femmes.en general; maisM. Pointal Tavait calom-
nie, il ne melait point le gouvernement dans cette
affaire. Il fniit par songer a cette personne tres-mal-
heureuse qui avail pourtant reussi a se consoler et
qui avail el eve un autel au Temps, dieu consolateur.
l’idee de jean teterol
317
« Eh! ouiy se avec le temps, on se console
detout, il lie s’agitque de le pousser avec Tepaule. »
Quand il eut regagne son logis, pendant qiie, le
pied sur le seuil, il retirait sa clef de la serrure, il fit
du regard le tour de sa chambre, et cette triste
chambre lui sourit. Il lui parut qu’il n’etait pas
seul, qu’il y avail la quelqu’un qui avail pense a
lui en son absence, quelqu’un qui fattendait et qui
allait s’asseoir a sa table pour travailler avec lui,
coude a coude, les yeux dans, les yeux. Il ne se
trompait pas, il n’etait point seul; s’il n’avait pas
epouse Mile de Saligneux, il avait epouse la pau-
vi'ete, et cette bonne menagere nous tient toujours
compagnie, elle est toujours la, elle met sa main
dans tons les details de notre existence, elle ne
nous oublie jamais et ne nous pennct jamais de
I’oublier.
9
0
XVI
On raconte qu’Abbas-Pacha, vice-roi d’Egypte,
vivait toujours seul. Plaissant les villes et les
bommes, invisible Si son people comme aux etran-
gers, ses retraites favorites etaient de soniptueux
palais, qidil s’etait bAtis dans le desert. II sV en-
fermait avec des betes feroces cju’il avail rassem-
blees dans ses menageries et avec un petit noinbre
de serviteurs rampants et craintifs, que ses soor-
cils faisaient trembler. Sa fin fut aussi tragique que
sa vie avail ete solitaire : deux de
I’etranglerent dans son sommeil.
ses esclaves
Depuis la scene violente qu’il avail eue avec son
fils, depuis le billet dechire et bride, depuis I’avor-
tement du projet qui lui etait cher, Texistence que
menait M. Teterol ii la Maisoii-Blanche ressemblait
h celle d’Abbas-Paclia dans ses palais ecartes. A
vrai dire, il n’avait pas de menageries, mais ses
l’idee de jean teterol
• 319
chiens de garde bien endentes et toujours aboyants
lui en tenaient lieu. II ne se plaisait que dans la
societe de son bouledogue a la levre noire et pen-
dante; il lui donnait tour a tour du sucre et le
fouet, le docile animal se laissait sucrer et fouetter
r
avec une egale soumission : c’etait le seul etre qui
aimAt M. Teterol comme M. Teterol voulait etre
aime. Ge solitaire vivait enferme dans les murs de
son enclos, ou, pour mieux dire, dans son chagrin
■
sauvage, qui etait une forteresse ou une prison.
Du matin an soir, toujours gromnielant, toujours
vibrant, orageux et farouche, il surmenait et mal-
menait son monde, qu"il mettait sur les dents. Son
humeur, jadis terrible, etait devenue massacrante;
ft
sa seule joie etait de guetter ses domestiques, scs
ouvriers, pour les trouver en faute; quand il y
avait reussi, il se livrait a des emportements qui
le soulageaient. Il melait a tons les incidents de ses
journees la colerc qu’il nourrissait contre son
heritier rebelle; il la rnangeait avec son pain, il la
buvait avec son vin, il la respirait dans Tair, et
s’en prenait a tout venant. Le soir surtout, apres
son diner, lorsqu’il venait a penser a la contre-
lettre dechiree sous ses yeux, il voyait rouge, et il
eprouvait rimperieux besoin de casser quel que
chose; Josepli, son valet de chambre, qui s’en
doutait, se tenait prudeminent a distance. Des
semaines s’ecoulerent, et M. Teterol ne cassa per-
320 l’idee de jean teterol
sonne; mais sa colere ne mollissait pas. Le coeur
de cet homme etait de granit comme sa tete et ses
bras, et le temps passait sur ses implacables ran-
cunes sans en emousser les angles. Plus heureux
qirAbbas-Pacha, il ne fut point strangle pendant
son sommeil; mais il est probable que ses gens
formaient a son endroit des souhaits peu chari-
tables et qu’ils auraient tous quitte son service,
s’il n’avait eu la precaution de les bien payer sans
les faire jamais attendre.
Il regut un matin la lettre suivante, que lui
adressait M. Pointal a I’insu de Lionel :
« Mon vieil ami, est-il bien possible que vous
soyez brouille avec votre fils, qui est un si bon fils,
dont vous n’avez jamais eu a vous plaindre, et
que vous compromettiez par vos duretes une car-
riere qui s’amiongait si brillamment ? J’ai ren¬
contre Tautre jour Lionel. Ah ! mon ami, si vous
saviez ou loge le prince de Galles et ce qu’il
mange, votre orgueil paternel saignerait. Alio ns,
faites un effort sur vos ressentiinents, que j’ai
peine a m’expliquer; mais eussiez-vous dix fois
raison, la colere passe, I’affection reste. Ecrivez-
moi quelques lignes que je puisse montrer a
Lionel; il ira sur-le-champ vous trouver, et avant
cinq jours tout sera fini. Il ignore, cela va sans
dire, la demarche que je tente aupres de vous et
l’idee de jean teterol
que je vous supplie aa nom de notre vieille amitie
de prendre en bonne part. »
M. Teterol plongea aussitot sa plume dans Ten-
crier, et de sa grosse et lourde ecriture il traga la
reponse que voici ; •
« Mon cher ami, que Lionel mange au cafe
Anglais ou dans ime gargote, ou qu’il ne mange
pas du tout, qu’il habile un galetas ou un palais,
qiTil s’amuse ou qu’il s’ennuie avec sa coquine,
qu’il fasse des dettes que je ne payerai pas ou qu’il
ne fasse rien, je m’en soucie comme d’un fetu, et
tout cela m’est aussi egal que les choses de la
lune. J’avais la faibiessc d’adorer ce garcon; il m’a
manque de respect, il a meprise nies volontes, il
m’a brave et outrage; Je Tai arracbe de mon coeui’,
il iTy rentrera pas, et je desire ne plus entendre
prononcer son nom. Vous m’ecrivez, dites-vous, a
son insu; je n’eii crois rien. Il regrette sa bonne
vac he a lait, qui se laissait si aisement traire; tant
pis pour lui, qu’il apprenne a patir! Vous savez
quels sacrifices j’ai fails pour lui; il iTaura plus
un sou de son pere. Desormais il est pour moi un
etranger ou un rnort. Vous m’assurez que la colere
est un sentiment passager; jo sais, moi, (fue les
miemies sont eteimelles, et je sais aussi que, ne
m’etant jamais mele de doiiner des conseils aux
0
322
L IDEE DE JEAN TETEROL
autres, je n’aime pas beaucoup qu’on m’en donne.
Ainsi restons-en la, et croyez-moi votre servitaur. »
Le lendemaiii du jour ou il avait expddie cette
reponse, M. Teterol regut la visite de M. Crepiiij
qui dtait reste longtemps sans venir le voir, n'ayant
plus eu de marche a conclure avec lui; mais
I’agent de Bourg venait d’apprendre d’un qui dam
de Saligneux, grand colporteur de nouvelles, que
ie potentat de la Maison-Bianche avait eu des rai¬
sons avec sou fils. II avait prolite de sa premiere
demi-journee de loisir pour monter en wagon,
puis en pataclie, et il ^ccourait, etant un de ces ,
corbeaux qui flairent de loin le cadavre. Il arriva
a la Maison-Bianche au inoment oil M. T<^terol,
apres son diner, conversait avec ses sombres pen-
sees, a demi couche sur un sofa. Il avait fair d’un
vieux lion blesse, quxrem queni devoret; mais
M. Crepin, si fluet qifil fut, abordait familierement
les lions, et il ne craignait pas les rebuffades,
quand il y avait quelque chose a gagner. Il entra
dans la caverne le visage assure, la bouche en
coeur, en disant :
(c II y a bien longtemps, monsieur Teterol, que
Je n’ai eu le jilaisir de vous voir, et il me tardait de
venir cbercher des nouvelles de votre aimable
sante. Vous allez bien? »
M. Teterol haussa les epaules, et le regardant
de travel’s:
l’idee de jean teterol
« Quaiid done perdrez-vous rhabitude, monsieur
■
Crepin, de me faire des questions kliotes?
— Excusez-moi, je sais qiie vous vous portez
comme un cliene. Cependant je vous Irouve au-
jourd’lmi la figure un pen eprouvee.
— ,1’ai ma figure do tons les jours, repartit le
terrible bourru ; ne laudrait-il pas (pie je me fisse
«
une figure tout expres tpiand j’ai flioiineur de re-
cevoir chez moi fillustre M. Crepin? »
L’ex-iiitendant fit une courbette et reprit :
(( Est-il perniis dii moi ns de vous denial ider
comment se porte monsieur votre tils? II est ici
sans doute, ef j’espere que vous voudrez bieii me
presenter ii ce beau gargon. »
Le vieillard lui cria :
« Je vous defends de me parler de lui.
— Pourquoi cela? repartit M. Crepin en feignant
ia surprise.
— Je crois vraiment que vous me questionnez.
— Je n’aurais garde, je suis fhomme le moins
curieux du monde; mais je ne pensais pas vous
etre desagreable en vous parlaiit de ce jeune
hoinme delicieux et distingue, qui a le bonheur
d’etre votre tils el dont vous faites gloire, (pie vous
adorez..*
— Je le hais, » interrompit M. Teterol, qui serru
si fort elitre son pouce et son index le poigiiet de
Tageiit d’affaires qu’il faillit le briser.
LIDEE DE JEAN TETEHOL
M. Grepin ne put retailir un cri de douleur.
« Ah ! permettezj je n’y suis pour rien, fit-il en
secouant sa main pour s’assurer qu’elle tenait en*
core a son bras. Mais qu’est-ce a dire, et qu’avez-
vous a reprocber a ce fils adore? Aiirait-il fait pai
hasard uii trou a la lune?
Vous Yous imaginez bonnement que je vais
vous raconter ines afliiires? »
M. Grepin lit mine de s’en aller.
« Je vois que je suis mal tombe, dit-il. Dieii vous
garde en paix, monsieur Teterol! je revieiidrai un
jour que vous serez moins nerveux.
— Restez, je vous I’ordonne, i) lui repartit bru-
talement M. Teterol, en lui mettant la main sui
fepaule pour I’obliger a se rasseoir.
, Dix minutes plus tard, cedant au desir de remu’
cber ses chagrins en les racontant, il etait occupe
de lui narrer par le menu toute riiistoire, et il ac-
compagnait son discours de grands gestes et de
force imprecations. Quand il eut llni :
« G’est un drole de pistolet que votre tils, s'ecria
M. Grepin, qui avait ecoute ses recits avec la plus
religieuse attention. Peste ! refuser une Saligneux !
II est bien degoute, ce monsieur. Il faut qu’il ait
quel que attache,
— AveZ'Vous besoin de me le dire? G'est .sa mere
qui fa fait, elle avait une imagination orientale.
— Vous devez en prendre votre parti, monsieur
l’idee de jean teterol
325
Teterol. Quand uoe drolesse s’est enipavf^e (Tuii
jeuiie homine, c’est bien peu de chose que la vo-
lonte d’un pere.
— M’entendez-Yous, maitre Grepin? Uii pere est
tout.
— G’est votre opinion, mais ce n’est pas celle des
drojesses.
— Un pere est tout, vous dis-je, repeta avec
vehemence M. Teterol. Un pere a le droit de com¬
mander, de decommander, d’arranger, de deranger,
de defaire et de'faire tout ce qui lui plait.
— Parbleu! feu Saturne mangeait ses enfants a
la croque au sel, eton assure qu’il les digerait tres-
facilement.
— Qu’ai-je affaire
parle de mon fils.
de voire Saturne.Te vous
— G’est convenu, et je vous declare que sa coii-
duite me parait inexcusable. Mile de Saligneux est
une si charmante persoiine!
— Je suis desole de iTetre pas de votre avis, je
la trouve, moi, fort deplaisante, replif[ua le contre-
disant vieillard.
— Depuis quand11 me senible (pi’avitrefois...
— Je vous dis que c’est une begueule, une piiri-
beche, que j’etais un animal, et que mon projet
n’avait pas le sens common. Aiijourd’liui, votre
baron de Saligneux viendrait m’ollrir cette denioi'
selle a genoux et monsieur mon fils me la deman-
320
l’idke de jean teterol
derait a mains jointes que je dirais non, millefois
non, Je snis revenu a ma premiere idee,- qui etait
Ja bonne. Point de manage; Saligneiix sera .a mo i
et a moi seal. S’ii faut attendre quatre ans, j’at-
. tendrai quatre ans ; mais je vous reponds qu’avant
deux ans ce sera fait, Y trouvez-vous a redire,
maitre Crepin ?
— Moi ? Uien dii tout. 'Seulement je ne sais plus
ti’op ce que vous reprochez votre fils.
— Mon fils est un insolent, et je le desheriterai,
s’ecria M. Teterol en serrant les pdings etgrinoant
les dents.
leurs fils; le Code s’y oppose.
— Avez-vous jure de me mettre encolere ? Mon
argent est arnoi, je pense, Est-ce mon fils qui i’a
gagne
— II est a vous, mangez-Ie; mais vous n’etes
pas un mangeur d’argent, et ce qu’il eii restera h
votre rnort, c'est votre fils qui Paura ou pen s’en
taut. Article 913 ; « Les liberalites ne pourront
exceder la moitie des biens du disposant, s’il laisse
a son deces un enfant legitime. »
— Laissez-moi tranquille avec votre Code, c’est
un sot livre.
— Bah! il v a nianiere de s’en servir...
V
la, monsieur Teterol, savez-vous ce que je ferais,
a votre place?
l’idee de jean teterol
— Vous allez Jacher line sottise; ne vous genez
pas, elites toujours.
— Monsieur Teterol, le plus vilain tour qu’un
pere puissejouer a son fils, e’esttout simplement
de se remarier.
— Me remarier! s’ecria M. Teterol, saisi de
fetrangete de cette idee, qui etait to Lite nouvelle
pour lui et qui lui paraissait saugrenue. Quand je
vous disais qiie vous lacheriez une sottise!
— Une sottise? pourquoi done? Vousetes encore
ti'es-vert et dans un etat de superbe conservation,
inon cher Teterol; vous avez toutes vos dents, vous
etes de ces liomnies qui n’ont point d’uge. Rema-
riez-vous, taites dix enfantsa votre seconde femme,
et je sais quelqu’un qui sera bien attrape.
— Et sans doute, vous vous feriez fort de me
trouver une femme?
— Ge ne sera pas difficile, repartit vivement
M. Grepin. Encore faut-il bienchoisir. Je voiidrais
que la seconde Mine Teterol fCit agreable a regarder,
sans etretrop jolie; les jolies femmes soiit toutes
coquettes. Vous m’entendez, une laideur agreable,
cela vous va-t-il? Je voudrais aussi qu’elle ne fut
plus de la premiere jeunesse; ne me parlez pas
des pouletles, elles sont d’une garde difficile, eJles
out des exigences, des pretentions. OuLUit a la dot,
ifen soufllons mot; qifavez-vous besoin d’une he-
I'itiere? Si elle n’a rien j eile sera entierement
, .t
►
* 1
I
•r J
: *
I •
* . fl
f ^
• 1
5
I
• l
- * I
\\
*ir, *
■4
4
I
■ •. ^
"♦■I
rh
f
p
i
- 1 ,
f
i; f
» ' I,
328 l’idee de jean teterol
dans votre depen dance, et vous lui ferez faire vos
dix mille volontes. Je desire cependant qu’elle ait
mis de cote quelcfLies economies, amasse un mo-
. deste petit inagot, cela prouvera qu’elle a de rordre
et de la conduite. Monsieui' Teterol, laide ou jolie,
riche ou pauvre, I’essentiel est qu'elle ait des gouts
simples, Tesprit pose, du jugement, de Texpe-
rience, toutes les qualites d'une menagere emerite.
Oil! laissez-moi faire, nous vous trouverons cela. )>
Pendant que M. Crepin parlait, M. Teterol faisait
ses reflexions. II se rappelait lui ■ avoir entendu
dire qu’il avait une soeur un peu mure, fort montee
en graine, destinee, selon touteapparence, acoiffer
sainte Catherine, laquelle liabitait depuis quelques
annees TAngleterre, ou elje etait dame de com-
pagnie dans une riche maison bourgeoise.
M. Crepin fit un plongeon, quand M. Teterol lui
repondit avec un sourire sarcastique :
(c M’est avis, mon cher Crepin, que, pour me
trouver ce tresor, vous serez peut-etre oblige de
passer la Manche. »
■ L’agent d’affaires releva bien vite la crete :
c< Ma soeur! s’ecria-t-il; vous croyez que je vous
propose ma scBur? J’etais a mille lieues de penser
a elle; mais savez-vous que Tidee n’est pas inau-
vaiseV Voulez-vous tiu’on vous la montre? ga ne
coute rien.
— Grand merci, vous etes mille fois trop bon,
l’idee de jean teterol
329
lui (lit M. Teterol. J’ai fait mon temps de service,
et mon repos m’est cher. Les femmes les plus
discretes ne sont jamais que des tracassieres, les
plus raisoiinables out leur grain de folie. Non, je
ne m’embarrassei’ai point d’une jupe, et la ven¬
geance que je tirerai de mon fils sera de vivre au
moins cent ans.
— A VOS souhaits! » lui repliqua M. Crepin.
Et il se leva pour partir. II avait jete le chenevis
en terre, il s’en remettait au soleil, a la pluie et
aux saisons du so in de le fa ire pousser.
Il ne faut jamais se vanter de vivre cent ans;
cela porte malheui'. Quatre ou cinci semaines apres
qu’il eut prononce cette parole memorable et t^me-
raire, M. Teterol, qui se portait comme un chene
vert, M. Tetei'ol, qui de sa vie n’avait ete indis-
pos(3, M. Teterol, qui if avait jamais eu une ne-
vralgie, ni line Iluxion sur les dents, ni meme un
rliume serieux, tomba gravement et dangereuse-
ment malade. Ge fut sa fiute. Il s’aperout un matin
qu’il manquait trois poules dans son poulailler, et
il crut decouvrir les traces d’un pied au milieu de
ses plates-bandes, d’oii il infera que des marau-
deurs s’introduisaient nuitamment chez lui. 11 ne
voulut pas laisser a son garde le soin de les guetter;
il aurait ete si heureux de leur serrerle cou de ses
propres mains! Il en resulta qu^il passa a la belle
etoile une nuit tout eiitiere en pleiii decembre.
»
I
330
L IDEE DE JEAN TETEROL
Le lendemain, il eprouva quelque malaise; il avail
du frisson, accompagne d’une petite toiix seche. Il
ne laissa pas d’aller, de venir, de vaquer a ses
occLipations ordinaires. Le soir, il etait beaucoup
plus mal, et dans la nuit il eut uii gros acces do
lifevre. Cependant, a six heures du matin, il etait
sLir ses pieds; mais le frisson et la toux redouble¬
rent, et il sentait au cote line doiileur vive, un
point. Il renvoya bien loin Joseph, son valet de
chambre, qui liii conseilla de se recoucher et de
faire venir le docteur. Cette proposition lui fit feffet
d’une insulte. £tre malade comme un simple mor-
tel! avoir besoin d’lm docteur, lui Jean Teterol,
qui if avait jamais eu besoin de personne! Toutefois,
dans la journee, le mal s’aggrava de telle sorte que
finquietude le prit et qifil manda en toute hate
M, Lobineau, le medecin du canton. M. Lobineau
constata qifil avait le pouls dur, les pommettes
enflammees, et lui enjoignit de se mettre au lit et
d’y rester,
Ge qui tourmenta le plus M. Teterol pendant son
alitement, ce n’etait pas le frisson, ni la chaleur
douloureiise qu’il se sentait dans la poitrine, iii
son point au cote, ni la toux, ni la difficulte de res-
pirer, Il prenait son parti de tout cela; mais il
eprouvait en se voyant clone dans son lit, lui
riiomme fort, f homme invulnerable, I’homme tou-
jours debout, un sentiment de profonde hurni-
1
l’idee de jean teterol
liation. II se trouvait reduit a la condition com
mune. Quo la maladie eut ose s’attaquer a lui,
c’etait line insolence de la nature, un crime de
lese-ma.jeste. Au tourment de son orgueil se joi-
gnaient les anxietes du proprietaire. Qu’allait
devenir la Maison-Blanche? Tl croyait voir ses
armoires en proie au pillage et ses gens occupes a
le devaliser. Tout bruit lui etait suspect; il trem-
blait continuellemcnt pour ses clefs, pour son ar-
genterie, pour son linge, pour sa vaisselle, pour
ses meubles. II s’etait ioujours defie de tout le
monde, sa defiance devint une demence. Un jour,
M. Grepin etaiit venu chercher de ses nouvelles,
il lui dit :
« Mon clier monsieur Grepin, Joseph reste bien
longtemps h. la cuisine; de grace, allez voir ce qu’il
V fait. »
Josepli etaiit rentre, il lui dit^y
(( Joseph, mon bon Joseph, oil done est M. Cre-
pin? Je t’en prie, va voir un pen ce qu’ii tracasse
la dehors. »
Quelques minutes plus tard, il dit a M. Lobineau :
t( Monsieur le docteur, oil sont Joseph et M. Gre-
pin? Je vous en conjure, allez voir ce qu’ils font. »
Quand M. Lobineau revint, il le trouva qui avait
dejii passe ses jambes hors du lit pour aller regarder
par le trou de la seri’ure ce que faisait M. Lobineau
dans la piece voisine.
l’idee de jean teterol
%
I
'■f
1 '
*
i i
I
4
I
4
I
» •
■*
» ,
L
V '
. -. '
I *
I ' ,
■ 'I
’I
i
* I
1
I
k
I
# t *
* 1
k
(
H,
I
k
fe
■
I
k
k '
■>
k I
3
" I
i ■ ^
<
I
i
I
4 ,
u
I
• J
'l.
Le docleur le laii^*a vertemevit sur son impru¬
dence et jui^ea necessaire de lui reveler que son
etat etait grave, qu'il etait atteint d’une pneumonie
Migne
<!c Une pneumonie! s'ecria M. Teterol. Plst-ce
qu’on pent... serait-il possible... peut-il arriver
que...
— Eh! oui, les iniprudents en meurent, » lui
1 ‘epondit M. Lobineaii.
Que Jean Teterol put mourir! cette idee extra-
vagante, insensee, vrainient enorme, ne lui etait
ianiais venue. 11 crovait fermemejit a la mort de
tout le monde, cela allait de sol; mais a la sienne!
Eh quoi! il avail taut travaille, taut sue, pour s’en
aller piteusernent et pour laisser son bien aux
autres! Les autres mettraient leur nez dans ses
adaires! les autres manieraient ses clefs, ses clefs
adorees! les autres ouvriraient sans fa^on ses
tiroiis, ses tirdirs qui etaient a lui, et se permet-
traient de voir ce qiTil y avait dedans! les autres
fourrageraient ses papiers! les autres fureteraient
dans son secretaire! A cette pensee, il eprouvait
des indignations, des fureurs. Xon, cela n’etait pas
possible. 11 lui scniblait (pie sa mort ferait un vide,
un troll elTroyable dans I’univers, que, lui disparu,
il n’y aurait plus rien, plus rien du tout. A quoi
servirait desonnais le soleil, qu’il employait a
eclairer sa gloii'e et a murir ses bles? Quand .lean
1
LIDEE JJE JEAN TETEROL
333
TMerol ne serait plus la, le soleil ii’aurait plus rien
a faire.
II eii conclut que M. Lobineau etait un franc
imbecile, et que cet imbecile etait peut-etre sou-
doye par M. de Saligneux. Son premier mouve-
ment fut de le prier de prendi*e la porte, de ne
plus reparaitre devant lui, apres quoi il jeta a la tete
de Josepli un verre de tisane, que celui-ci lui avait
presents maladroitement et dont quelques gouttes
s’etaient repandues sur la courte-pointe de son lit.
Alors M. Lobineau prit sa plus grosse voix pour
lui declarer solennellement que, quand ses malades
n’etaient pas raisoimiUjles, il ne repondait pas de
leur vie. M. Teterol le regarda dans les yeux et se
calma subiteinent. Jusque-la, il n’avait execute ([u’a
inoitie ses ordonnances, jjarce fj[u’une ordonnance
resseinble a un ordre et qu’il avait riiabitudc de
donner des ordres et de n’en point recevoir. De ce
moment, il fut docile cormne unagneau; i! se laissa
mettre les ventouses et autant de sangsues qu’cn
voulut. Il disait d'un ton presque doux :
« Yoyez, docteur, comme je suis tranquille. Kst-
ce ainsi qu’il laut me tenir'? mon bixis ne vous gene
j)as‘? paiiez, vous ii’avez qu’a dire, je ferai tout ce
{[uMl vous plaira. »
Et il ajoutait tacitement:
tc Quand je serai sur pied, Lu me le payeras! »
Cependant il eut le surlendemain un nouvel
l’idee de jean teterol
acces de colere. M. Lobineau, qui coinmeiigait a
s’inquieter serieusement de I’etat de son malade,
fit part de ses anxietes a I’abbe Miraiid, et le bon
cure, qui venait chaque matin prendre des nou-
velles de M, Teterol, faisant effort sur sa timidite,
se hasarda a lui demander avec beaucoup de cir-
conlocutions s’il ne jugeait pas convenable d’averLir
son fils et de Tappeler.
M. Teterol fit un grand geste et repondit:
« Je ne reverrai jamais ce nionstre d’ingratitude,
— Je sais que vous avez eu maille a partir avec
■lui, repartit le cure. J’ignore quels sont vos griets,
et je veux admettre qu’ils sont tres-graves. Un bon
inouvement, nionsiein* Teterol! un fils e.st toiijours
un fils.
— Un ingrat n’est pas un fils, » reidiqua-t-il.
Alors le bon cure, prenant son courage a deux
mains, entama un Jong discours pour lui repre¬
senter que nous dcvojis pardonner a ceux qui nous
ont offenses, si nous voulons que la justice eter-
nelle nous pardonne nos pitches, qu’il est dange-
reux de se presenter devant le tribunal supreme
avec une liaine dans Ic coeur, que le ciel appartient
aux debonnaires et aux indiilgents.
M. Teterol Tinterrompit en s’ecriant :
fa Pour qui me i^feiiez-vous? Allez conter vos
histoires aux vieilles femmes 1 est-ce que je crois a
ces fables? »
l’idee de jean teterol
3*35
Et saisissant dans sa main crispee ct tremblante
la clef de son secretaire, qu’il portait- suspendue a
son coil entre sa chemise et son gilet de llanelle,
il la lui montra en disant :
cc Monsieur le cure, je crois a cela. »
Puis il se tourna du cote du mur.
La nuit suivante fut mauvaise, et il pariU quo
e’en etait fait du proprietaire de la Maison-BIanche.
Minuit venait de sonner, quand il apergut distinc-
tement la camarde. Kile se tenait deboul a son
chevet; e’etait bien elle, avec son nez court, avec
son crane nu et [loli, avec scs orbites creuses, avec
ce je ne sais quoi (|ui fait d’elle la cliose du monde
la plus prevue et la plus imprevue, la plus cer-
taiue et la plus incroyable, la plus reelle et la plus
impossible. Il lui parla longteinps, comme s’il
n’avaitpas su qu’eile etait sourde. Il lui disait :
« Tu t’es tronipee de porte, ce n’est pas pour
moi que tu viens. Prends-en un autre, prends qui
tu voudras, prends Tabbe Miraud, qui est tout casse
et qui croit en Lieu, prends Joseph, qui est si ma¬
ladroit, prends mes ouvriers, prends mes domes-
tiques, (pu sont des faineants, prends le docteur
Lobineau, qui n’est qu’une bele; moi, j’ai encore
taut de choses a faire! je n’ai pas execute mon
idee. Tu repasseras dans cinq ans, dans six ans;
mais aujourd’hui... Cela ferait trop de j^laisir a cc
baron. Je te le donne, celuhla, et je te donne aussi
l’idee de jean teterol
sa fille, sa soeur, ses valets, toute sa inaison; prends-
ies tons, mais va-t’en. »
La caniarcle ne repondait pas; elle attachait siir
lui ses yeux sans regard, et il finit par s’aviser
qidelle etait sourde. II lui prit une angoisse mor-
telle; une sueur glacee se repandit sur tout son
corps. 11 fit un effort supreme pour soulever ses
deux mains; il les joignit comme jadis en forme de
coupe, et ces deux mains oil il av^ait vu autrefois
fant de ciioses, des champs, des prairies, des
vignes, des vergers en fleur, des chateaux, des
mariages, des vengeances, il eut beau regarder, il
n’y vit rien, absolument rien; elles exhalaient une
odeur de terre fraichement remuee, et elles etaient
vides comme une fosse qui attend son cadavre.
. Alors il crut senlir qu’il s’en allait, que son coeur
cessait de battre, que le froid le gagnait, ({iie la vie
se retirait de lui, que son idee lui echappait, que
son cerveau se vidait, qu’il entrait dans le neant
et dans les monies profondeurs d’un silence oti il
y avail de fepouvante. Il ferma les yeux, puis il
essaya de touclier la clef precieuse (ju'il portait a
son con et qui etait vraiment la clef de son bonheur,
la clef de son ume; ses doigts impuissants ne purent
arriver jusqu’a elle, et il comprit que c’etait lini,
que tout lui maiiquait, que sa voloiite s’etait brisee
centre ua inexorable refus*
I
Quetques heures plus tard, quaiid M. Lobineau
l’idee de jean teterol
337
vints’enquerir de Tetat de son malade, qu’il croyait
perdu, Teterol dormait profondement. II s’eveilla
enfin; mais, avant d’ouvrir lesyeux, il tint conseil
pendant quelques instants pour savoir ou il en etait,
il fit comine a tatons le tour de lui-meine, il decou-
• 7
vrit que la crise etait passe e et qu’il etait en vie. 11
reussitiise mettre sur son seant, arrachale mouclioir
none autour de sa tele, le jeta au pied de son lit, et
regardant son medecin avec un sourire narquois :
c( Vous voila bien etonne, docteur; il ify a que
les imbeciles (|ui se laissent mourir. »
Huit jours apres, il etait sur pied, gaillard et
dispios, rentre en possession de son appetit, de ses
tei’res, de ses armoires et de ses papiers. Gepen-
dant il n'avait pas subi iinpunement cette epreuve;
lorsqu’on a cause nez a nez avec la camarde une ,
nuit durant, il en reste quelque chose; impossible
d’oublier tout ce qu’elie a dit. il. TtHerol avait
inoins de conllaiice en lui-meme; il Ji’etait plus
aussi convaincu que sa volonte etait plus forte que
tout et qu’il n’avait besoin de personne. Sa maisun
lui semblait un pen deserte, et la solitude lui faisait
peur; mais I’idee de se reconcilier avec son fils ne
lui vint pas. 11 rellecbit profondement auxinsinua-
lious que lui avait faites M. Crepiii. 11 se dit que,
s’il parvenait a se procurer une femme encore plus
docile (|ue la premicn'e et beaucoup plus courte
d’esprit, qui epousat toutes ses opinions, qui fut sa
22
338 l’idee de jean t£terol
tfes-humble servaiite, sa maisoii serait plus agrea-
ble, qii’il aurait aupres de lui line tete de Turc suf
qui essayer ses forces et passer ses coleres, que
Cette tete serait toujours la pour lui repondre quand
il serait en humeiir de causer, qu’elle monterait la
garde devant ses serrures, et, en cas de rechute,
lui preseiiterait ses tisanes sans en re|xindre la
moitie sur ses draps comme ce fielTe maladroit de
Joseph, II rumina pendant deux: jours cette pensee,
il alia aux renseignements. L’abbe Miraud coii’
naissait Mile Grepin, et lui apprit, sans se douter
de son projet, qu’elle etait aussi nulle qu'on pou-
vait le desirer, que non-seulement elle n’avait pas
^imagination orientale, mais qu’elle n’en avail
point du tout, que c’etait au demeurant line excel-
lente personne,. d’humeur hicile, de manieres
douces, d’une conduite irreprochable. Une seule
consideration arrelait M, Teterol : il iie pouvait
songer sans nielancolie au plaisir qu’il causerait
a M. Grepin en epousant sa soeur, a riionneur
insigne qu’il lui ferait en devenant son beau-frere.
Quel parti prendre? Sortir de chez lui, se deranger
pour se mettre en (juete d’une femme, cela ne
h
pouvait convenir a ce sultan, Il aurait voulu que
tOLites les deinoiselles disponibles du departement
k
se presentassent un matin a la Maisou-BIanche pour
s’y faire passer en revue,
^ttendaut sou caprice cl briguaat sou luoaclioir,
l’id^e de jean t^terol
339
-Mais les sultans eux-memes ne font pas tout ce
qui leur plait. II se resolut a accepter les bons
offices et la proposition du circle qu’il meprisait. II
se promit que le premier ai’ticle du Decalogue qu’il
enseignerait a sa seconde femme serait ainsi congu :
« Tu te souviendras que ton frere est un paltoquet,
qui t'a mariee a M. Teterol dans une vue inte-
ressee; tu ne lui parleras jamais de tes affaires ni
des iniennes, et pour plus de siirete tu profiteras
de la premiere occasion pour te brouiller avec lui
et pour le mettre a la porte. »
Un jour que M. Crepin etait venu le voir, il le
■i
retint a diner, et entre la poire et le fromage il lui
dit, en clignant I’ceil droit:
ct Eh bien, mon maitre, I’avez-vous trouvee?
— Qui done?
-I
— Cette femme incomparable que vous me des-
tinez.
— Ah ! permettez, s’ecria M. Crepin en saisis-
sant avidement la balle au bond, ma proposition
avait ete si mal reQue...
— Elle etait inepte, interrdmpit M. Teterol, et
elle Test encore.
— En ce cas, parlous d’autre chose, » repliqua
Tagent d’affaires.
Et en effet on pai'la d’autre chose; mais, au bout
de ciuelques minutes, M. Teterol, clignant cette
fois Fceil gauche ;
340
l’idee de jean teterol
<( Puisque vous le voulez, dit-il, ecrivez-lui,
maitre Crepin.
— A qui?
■— Eh ! ne faites pas Tinnocent. Mais ecoutez-
moi bien, vous ferez mieux de ne pas lui dire ce
que vous lui voulez, car je ne m’engagea rien. Je
t
ne suis [)as homme a acheter chat en poche, et
entends conserver Tentiere liberte de mes reso¬
lutions. Prenez un pretexte pour la faire venir, et,
s’il le faut, je payerai les frais du voyage, Quand
elle sera ici, je Texaminerai; si elle me convient,
nous verrons. :»
II en parlait comme d’tine vache qu’on achete a
la foire. Ge soir-la, M. Crepin ecrivit deux lettres,
qu’il expedia, Pune a Londres, I’autre a Paris,
L’abbe Miraud, ayant z^eussi a se procurer Fadresse
de M. Pointal, lui avail annonce la maladie de
M. Teterol, pour qu’il en informal Lionel. Gelui-ci
se disposait a pai’tir pour Saligneux, quand une
seconde depeche du cure lui apprit que le malade
etait hors d’aflaire. Son emotion avail ete vive. La
pensee que son pere aurait pu mourir sans s’etre
reconciiie avec lui le tourmentait. II se decida a
lui dcrire pour lui temoigner son desir de le voir.
Sa lettre se teimiinait ainsi :
« J’ai refuse de me marier selon les desirs: il est
probable que je ne me marierai jamais. Ce qui est
certain, c’est que je ne me passerai pas de ton con-
,1
l’id£e de jean tEterol
341
} ,
<|ili
H
i
I
I ^
sentement. Je te supplie de me pardonner le cha¬
grin que j’ai du te faire et de me rendre ton affec¬
tion. Tu as ete malade, et ce sont des etrangers et
des mercenaires qui font soigne. Pourquoi ne
m^is-tu pas fait venir? Je ne suis done plus rien
pour toi? Promets-moi qu’a favenir tu n’auras pas
d’autre garde-malade que moi. »
M. Teterol n’avait pas daigne repondre k cette
lettre; il en chargea M. Crepin, qui s’en acquitta
comme suit :
« Monsieur, j’ai le chagrin de vous apprendre
que, apres les scenes violentes qui ont eu lieu entre
monsieur votre pere et vous, il desire rester quelque
temps encore sans vous voir. Quoiqu’il soit en
pleine convalescence, son medecin lui present
d’eviler toute emotion penible; il en aurait en
vous revoyant. S’il a des griefs fondes centre vous,
n’allez pas croire qu’il regrette le mariage auquel
vous n’avez pas voulu consentir; ce mariage serait
encore possible qu’il ne voudrait plus en entendre
purler; il ne pardonnera jamais a M. de Saligneux
et a sa fille le procede deloyal dont ils ont use en
cette affaire. Au reste, il prend acte de votre pro-
messe de ne jamais vous marier sans son aveu; il
estime que e’est bien le moins que vous lui deviez,
Gorame recompense de vos bons sentiments, il me
charge de vous annoncer que vous pourrez vous
epargner a I’avenir toute inquietude a son sujet;
%
•' 1 ,
t
^ J
i •
* • -1
. ’ ,
i
i
, f
I
r
342 l’idee de jean teterol
il ne sera pas livre aux soins des etrangers et des
mercenaires, car il a forme le dessein de se rema-
rier avant peu. Il ne doute pas que cette resolution
ne vous soit agreable, et il s’empresse de vous en
faire part pour rassurer votre sollicitude filiale,
dont il vous salt gre.
« Croyez, monsieur, je vous prie, aux sentiments
bien devoues de votre tres-humble serAuteur,
« Nicolas Crepin. »
%
XVII
Si M. Teterol avail cru plonger son fils dans le
desespoir en lui annoncant quMl s’appretait a con-
voler, il etait loin* de conipte. Dans la disposition
d’esj^rit ou se trouvait Lionel, pjossede qu’il etait
du desir de tout se devoir a lui-meme, il aurait faci-
lement renonce a tons ses droits sur une succes¬
sion que d’avance on lui avail reprocliee
« Puissions-nous etre
pensa-t-il apres avoir lii
heaucoup a la partager,
la lettre de M. Crepin; si
elle m’etait revenue a moi seal, elle m’aurait pese
comme une rneule. »
All restc, il etait trop occupe, sa tele etait trop
pleine d’ambitions et d’esperances, de projets et
de regrets, pour que la vengeance de son pere
ralTectat beaucoup. Ses debuts dans le journalisine
avaient et6 des plus heureux; peu de mois lui
avaient suffi pour prendre son rang et sa place,
;.r
1 .
I I
f ^ *
t ■
I
; -I
I > I
'.-. I '
« - I
l^b t
i I
I •'
J- ’
■*■ I,
t
, 'i
I
; I,
f 1 '-
■ %
* I
I ■
♦ ' ‘‘
I h
\
' 1 •! '
I ‘
r ; ;
: I
.t.
* V
•• * I* ' • J 1
' :
r|
J 1
344
W ! I
L^IDEE DE JEAN T^ITEROL
pour mettre son nom en vedette. Ce ii'etait pas
encore la reiiommee, e'en etait I’aube, et Taurore
a des douceurs que n’a pas le pleiii soleil de midi.
II avail rompu sa cloture, il quittait souvent ’sa cel¬
lule pour cultiver ses anciennes relations et pour
en former de nouvelles, sachant bien qu’on ne fait
i
en chambre que de mauvaise politique, et qu’il
est aussi- necessaire de se frotter au monde quMI
est dangereux de se donner a lui. Sa figure, ses
succes, Tagrement de ses manieres, la distinction
de son esprit, lui attiraient partout un accueil em-
presse. Les attentions flatteuses dont ii etait Tobjet
ne Je laissaient point insensible; si pur que ffit
son caracteu’e, il avail son amour-propre. L’absolu
desinteressement est une chimere, et le moi n'est
haissable (pie lorsqu’il n’y a rien dessous. Lionel
etait un ambitieux, resolu a faire sa trouee; mais
il avait horreur des voies obliques, des routes
honteuses, il entendait gagner la partie de franc
jeu, il voulait devenir quelqu’un pour servir plus
utilement la cause qui lui etait chere et dont il
confondait les esperances avec les siennes, I’avenir
avec ses propres destinees.
(( Et Mile de Saligneux, dira-t-on, y pensait-ii
toujours‘?
— Helas! oui.
— 11 n’avait done pas reiissi a Toublier?
— il s’y etait vainement applique.
0 ^: *
»>■
*!
I “
I
l'iDEE DE JEAN TETElROL
345
— Et il I’aimait toujours autant?
— II se flattait de ne plus I’aimer. »
Elle lui inspirait un sentiment qui ressemblait a
de la liaine. II travailkiit opiniatrement a demolir
son idole; a force de lui repeter sans cesse : c< Va,
tu n’es qu’un petit esprit et un petit cceur 1 » il
avail fmi par le croire. Il tachait aussi de se per¬
suader que ses yeux Tavaient abuse, que la beaute
de cette brune etait fort discutable et que le pre¬
mier devoir d'une jolie femme,est d’etre blonde.
«
Cette idee le poursuivait dans tous les salons qu’il
frequentait; il y cherchait une blonde dont il put
en conscience se dire follement amoureux. Lesmois
succedaient aux mois, il ne la trouvait pas; mais il
ne laissait pas de se croire gueri.
Un jour qu’il passait dans la rue de la Paix pour
aller faire une visite, il s’apercut qu’il avait oublid
ses gants. Il entra pour en acheter chez un gantier
a la mode, qui le fournissait dans son beau temps.
Il y etait depuis quelques minutes, lorsqu’il vit
s’arreter un coupe, dont la portiere fut ouverte par
un valet de pied en livree inarron. L’instant d’apres,
une vieille femme a la demarche solennelle se pre-
senta dans le magasin, suivie d’une jeime fille.
Lionel ne counaissait pas la vieille dame, qui s’ap-
pelait la cointesse de Juines, mais il reconnut la
jeune fille avant meme d’avoir vu son visage. Tout
son sang rellua sur son cceur, il aurait voulu etre a
c
LIDEE DE JEAN TETEROL
mille lieues de la. Faute de mieiix, il se retiradans
le fond de la boutique, esperant qu’on viderait
bientot la place. 11 se trompait; Mnie de Juines
avail des mains en fuseau difficiles a ganter et des
gouts trop particuliers pour n’etre pas tres-longue
dans tous ses achats. Mile de Saligneux, qui le
savait, s’assit sur une chaise, deplia et se mit a lire
attentivement un journal, que son valet de pied
venait d’acheter pour elle dans un kiosque. Lionel
avail mis ses gants et les avail paves; il ne lui res-
tait plus qu’a s’en aller : c’est a quoi il se decida.
Par malheur, Mile de Saligneux s’etait assise pres
de la porte; impossible de sortir sans passer devant
elle. Il passa la tete haute, detournant les yeux, et
cependant il savaitenreferrnant la porte du rnagasin
que Mile de Saligneux Tavait regarde, que le jour¬
nal qu’elle lisait etait celui oil il ecrivait et qu’elle
etait occupee a mediter un article dont il etait con¬
tent et tier. Ilsavait egalement que, brunes on blon¬
des, les idoles se vengent de leurs demolisseurs, et
que souvent on se croit gueri quand on ne Pest pas.
Le lendernain, Lionel regut un mot de M. Poiii-
tal, chez qui il dinait d’habitude une fois par se-
*
mairie. Le notaire lui ecrivait qu’il comp tail sur lui
pour le lundi suivant, et il ajoutait:
c< Par exception, ne Pen deplaise, nous serous
tele a tete; ne va pas me faire faux bond, je n’aime
pas a diner seul. »
l’idee de jean teterol 347
■
Lionel fut exact au rendez-vous. Pendant le
repas, on causa des questions du jour, et on se
chamailla; M. Pointal pretendait que la politique
n’avait ete inventee que pour cela. En sortant de
table, il pria son invite de raccompagner rue de
Ponthieu, ou Tappelait une affaire pressante :
♦
« Nous fumerons notre cigare en remontant les
Champs-Elysees, lui dit-il. Mavisite ne metiendra
guere, et ensuite nous irons finir notre soiree dans
quelque theatre. Je suis de belle humeur aujour-
d’hui, je me sens jeune, et je medite une folie. »
Pesqu’ils furent au bas de Pescalier, demasquant
subitement ses batteries et s’emparant du bras du
jeune homme pour qu’il ne put pas lui echapper :
(( Ainsi done, s’ecria-t-il, tu ne lui as pas encore
pardonne !
— De qui parlez-vous? repondit Lionel d’un ton
sec en cherchant vaincment a degager son bras...
11 etait convenu que nous ne t^arlerions jamais
d’elle.
— Chez moi, et j’ai tenu religieusement ma
parole; mais nous sommes dans la rue; d’ailleurs
une fois n’est pas coutume. All! mon cher enfant,
ce n’est pas bien; tu la rencontres dans un maga-
sin et tu fais semblant de ne pas la recoiinaitre.
— Elle vous a fait ses plaintes?
— Non, mais elle in’a tenioigne son etonnement.
La, quand tu I’aurais saluee, en serais-tu mort?
»
^348 l’idee DE JfcAN Teterol
— Vo US la voyez done, et vous avez rhonneitr de
■
recevoir ses confidences?
— Oui, depuis quelque temps. II faut te dire...
Non, tu ne m’echapperas pas; prends ton parti de
nVecouter... Je te disais qu’ii y a trois mois son
grand-oncle, le marquis de Virevieille, est mort
d’un coup de sang. Elle a du venir a Paris d’abord
pour I’enterrer, et ensuite pour recueillir la succes*
sion, dont j'ai fait I’inventaire, d’oii lu peux con-
clure que les occasions de causer ensemble ne
nous out pas manque. G’etait un drole. d’homme
que ce marquis de Virevieille; comme I’auteur de
tes jours, il avait son idee. II aimait tendrement sa
petite-niece, qui, disait-il, etait assassinee par le
plus dissipateur de tons les peres. II Tavait iiistituee
sa legataire universelle, et, pour que riieritage fiit
plus etofle, ii vivait en pauvre, ce qui etait uii
fl
excellent rnoyen de tenir les emprunteurs a dis¬
tance. Juge de IMtonnement du baron et de tout le
monde, quand on a app ris que, to us frais d^uits,
■
Mile de Saligneux se trouvait a la tete d’un gros
million ou, pour etre plus exact, de soixante-cinq
mille livres de rente.
■
— Grand bien lui fasse! repartit Lionel.
— Eh ! non, la fortiine ne fait pas le bonheur;
elle n’a jamais ete plus malheureuse que depuis
qu’elle est riche.
— De quoi se plaint-elle ?
l’idee de jean teterol
349
— Ah 1 le curieux!
— Monsieur Pointal, parlez-moi de la cote d’au-
jourd’hui, et je vous jure que vous m’interesserez
*
davantage.
— Ah ! le fanfaron ! A quoi bon te faire plus fort
et plus indifferent que tu n’esSi Mile de Sali-
gneux n’etait plus rien pour toi, tu Taurais re-
■
connue chez ce gantier.
— Alors pourquoi vous obstinez - vous a me
parler d’elle? demanda Lionel avec colere.
— C’est* que je n’aime pas les injustices, et je
suis sur que tu pardonneras a cette charmante
fille, en apprenant qu’elle est a plaiiidre autant
que toi. Onveut absolument la marier a un homrne
qui ne lui revient pas, au comte de Preval, dont
son pere fit autrefois la connaissance a Saint-
Petersbourg, ou ce mirliflore etait secretaire d’ain-
bassade et s’ennuyait a perir. Pour le dire en pas¬
sant, si notre ministre des affaires etrangeres savait
son metier, d’ici a demain il rnettrait a pied tons
les secretaires qui s’ennuient, car c’est la preuve
qu’ils out a la fois I’esprit mediocre et peu de pa-
triotisrne. Celui-ci obtient un conge; il arrive a
Paris, renoue avec le baron, qui rinfornie de The-
ritage. Comme il est homme de precaution, il vient
me trouver pour en avoir le fin mot, et, se trou-
vant suffisamment edifie, il se fait presenter a I’he-
ritiere, en tombe amoureux, demande sa main, Un
350
l’idee de jean teterol
beau nom, une belle situation de fortune, une ai-
mable tournure, du babil, de I’esprit courant, une
assurance imperturbable, que voulez-vous de plus?
Ge jeune homme est un brillaiit parti. Malheureu-
sement, Mile de Saligneux ne veut pas en entendre
parler. Elle a exig6 tout d'abord qu'on lui laissAt
trois rnois pour pleurer son oncle, a qui elle etait
fort attachee. Les trois mois se sent ecoules, le
comte de Preval est revenu a la charge, et, me
soupconnant d’avoir quelque influence sur ma
nouvelle cliente, il ni'a prle de m’einployer pour
lui; je m’y suis refuse, comme tu peux croire,
mais le baron plaide eloquemment sa cause. La
pauvre enfant est en butte a une veritable perse¬
cution ; on la sollicite, on la semonce, on la tra-
casse, on Tobsede, de quoi se charge surtout la
cointesse de Juines, sa tante. Gonnais-tu Mine de
Juines?
— Non, et je me soucie peu de la connaitre.
— Tu as raison, e’est une femme qui considere
la vie comme une penitence et qui se donne la dis¬
cipline sur le dos des autres. Elle a pris sa niece
en aversion, et elle lui rend Texistence tres-dure.
Elle a jure qu’elle lui ferait epouser M. de Preval,
dont elle s’est entichee sans I’avoir jamais vu, car
elle n’etait pas la quand il s’est presente. Elle re-
proche au baron d’etre trop mou dans cette affaire,
de ne pas savoir ordonner. Je la deteste, cette me-.
i *
L’iDEE DE jean T^ITEROL
gere, je serais ravi de lui jouer un mauvais tour. De
quoi ne s’est-elle pas avisee ? Elle est venue me
prier de lui amener le comte un de ces soirs, dans
I’esperance qu’en face de ce heros, sa niece, mise
au pied du iniir, n’osera pas dire non et qu’elle lui
extorquera son consentement. Me prend^elle pour
line agence de manages? D’ailleurs, dans ma longue
carriere, j’ai toujours tenu le parti de la jeunesse
et de rinnocence; aiissi me suis - je empresse
d’avertir 'Mile de Saligneux du piege qu’on lui
preparait.
— Yous avez eu tort, monsieur Pointal. II ne
faut pas croire si facilement a Tinnocence et a la
jeunesse. Mon opinion tres-sincere est que le comte
de Preval convient parfaitement a Mile de Sali¬
gneux. Poussez a la roue, travaillez a ce manage,
elle vous en sera reconnaissante.
— Ah! doucement. Quoiqii’elle ne m’ait point
fait de confidences, je la soupQonne d’avoir dans le
coeur je ne sais quelle inquietude, quci doux sou¬
venir, quelle preference secrete... Et toi-nieme, ne
m’as-tu pas insinue naguere qu’un certain Tlieo-
dore etait bien dans ses papiers?
— Yraiment, j’avais oublie le Theodore, s'ecria
Lionel. Eh! bon Dieu, va pour Theodore, qu’elle
Tepouse bien vile, que ceia linisse, et, je vous en
conjure, parlous de la cote, d
^ ces Plots, il arracha de sa bouche et jeta ^
v»'. *
44
I , -■
4
. <•
t
r • (
♦ *
4
•, »
4
•I. , '
• A
i
■;. I ,
4 ' •
■ ► ;
I '*
■ t' .'
I
',*.1 ’
h k
(■'
♦ I
i
I H
I ' I
t i
I t
ii >
P '1
^ /•
■ I i
352
LIDEE DE JEAN TETEROL
terre son cigare, dont la saveur lui paraissait amere,
dont la fumee lui seniblait acre.
■
t
Ils avaient atteint la rue de Porithieu. M. Pointal
I
s’arreta devant la porte d’un petit hotel entre cour
et jardiu, dont rapparence etait modeste. Get hotel
avait appartenu pendant dix-huit ans a feu le mar-
ft
quis de Virevieille.
« Nous voici arrives, rei^rit le notaire. II faut que
j’entre dans cette baraque pour donner une re-
ponse a une vieille femme, qui n’est pas amusante
tousles jours. Proinene-toi quelques instants, je ne
serai pas long. »
Puis, se ravisant :
« Fais mieux, entre avec moi. II s’agit d’uue
question de droit assez compliquee, et voiis nous
aiderez de vos avis, monsieur le jurisconsulte. )>
Lionel declina d’abord cette proposition; il linit
par ceder aux vives instances de M. Pointal, qui
rentrahia dans la cour et somia. Un vieux domes-
tique vint leur ouvrir.
(C Ges dames sont la? demanda M. Pointal. Inu¬
tile de nous introduire et de nous annoncer, vous
savez je coniiais les etres , et nous .sommes at-
tendus. »
-Aussitot, s’accrochant de nouveau au bras de
Lionel, qu’il etait rdsolu a ne pas lachei*, il gravit
avec lui un escalier de pierre aux marches limees
et ebrecliees, L’instant d’apres, il le poussait dans
. 1 .
Sc k
, I
» Hi 1, '
- ■■
'll
l’idee de jean teterol
35B
un salon on il y avail uiie table ovale, eclairee
d’lme lampe, et des deux cotes de cette table deux
femmes, occupees Tune a broder, i’autre ii lire.
Quelques jours auparavant, Lionel a,vait rencontre
ces deux femmes chez un gantier.
« Ah ! que c’est bien a vous, monsieur Pointal !
s’ecria la comtesse de Juines, en se levant precipi-
tamment pour veiiir a sa rencontre.
— Madame la comtesse, repondit-il, vous me
. #
faites jouer ce soir un role bien singulier, bien de-
beat, bien compromettant pour un notaire. Ne sa-
vez-vous pas qu’il leur est defendu a ces pauvres
notaires d’instrumenter hors de leur ressort, a
peine d’etre suspendus de leurs fonctions pendant
trois rnois et destitues en cas de recidive^ fJeu-
I’eusement, j’ai
cheveux gris, et je suis en mar-
che pour vendre mon etude. Arrive que pourra,
quevotre volonte soil faite! »
11 s’inclina respectueusernent, gagna la porte,
disparut. Confondu, ubasourdi de cette aventure,
Lionel, qui croyait rever, Lionel, a qui la tete toui-
nait, ne songea pas a le suivre. II voyait trouble;
mats au travers de son brouillard il apercevait
deux grands yeux l.uams, dont le regard le tenait
clone sur place.
Cependant Mile de Saligneux s’etait levee aussi
el semblait se disposer a battre en retraite.
f( Uestez, madernoiseile, lui dit imperieusement
23
l’idee dh jean teterol
sa tante, votre i^resence nous est necessaire. »
Puis, se retouniant vers Lionel, elle ajouta avec
un sourire noblement gracieux :
(( Soyez le ])ieuvenu, nion cher comte ; il me tar-
dait de iaire votre connaissance.
— Yous vous meprenez, inadame, lui repondit
Jdonel; je ne suis pas Je comte de Preval. »
Elle lui fit un second sourire encore plus gra¬
cieux que le premier ; il if avail pas parle assez
haul pour se faire entendre de cette oreille rebelle.
II allait repeter sa reponse ; mais j\Ille de Sali-
gneux, qui s'etait approchee de lui sous pretexte
de lui avancer un fauteuil, lui dit du bout des le-
vres et rapidement :
« Monsieur, je prends tout sur moi, et d’ailleurs
vous etes chez moi, et d’ailleurs encore je suis
si malheureuse que tout m’est permis. Laissez
Mine de Jnines dans son erreur ; elle vous dira des
choses que je ne peux pas vous dire et qui peut’
etre vous interesseront. »
Lionel, comme eperdu, ne savait oii il en etait;
mais les grands yeux bruns le fascinaient. Il re-
nonca a detromperla comtesse; il s’assit, et il at-
tendit,
« Mon cher comte, reprit Mine de .1 nines avec
une majestueuse allabilite, mon frere m’a instruite
de la demarche que vous avez faite aupres de lui;
la demande que vous lui avez adressee a son ap-
L*rDEE DE JEAN TETEROL 355
probation, et je tenais a vous dire qu’elle a aussi
la mienne.
— Cela ne suffit pas, lui cria Mile de Saligneux.
— Je vous en prie, monsieur, poursuivit Mme de
Jnines, n’attachez aucune importance aux propos
de ma niece; c’est une enfant. Mais ne craignez
rieii, son consentement vous est acquis, et je
vous garantis qu’elle se soumettra de tres-bonne
grace.
— Eh! oui, je consens a me soumettre, s’6cria
Mile de Saligneux, mais a une condition.
—■ Quelle est cette condition?
— Je desire que vous expliquiez tres-franche-
ment a monsieur les raisons que je puis avoir de
ne pas epouser le comte de Preval.
— Eh quoi! Claire, vous pretendez que je lui
raconte...
— Je Fexige, interrompit-elle. Je veux qu’il soil
instruit de tout, afin qu’il prenne son parti en con-
naigsance tie cause. C’est son droit... N’est-il pas
Yl’ai, monsieur? »
Lionel demeura immobile et muet comme une
statue.
<( Monsieur declare que c’est son droit, poursui-
vit-elle en se penchant a Foreille de sa tante. 11
veut tout sav^ir.
— On m’impose, mon cher comte, une bien
dure epreuve, reprit Mme de Juines. Me voilSi obli^
356
l’idee de jean teterol
gee de vous dire qu’il existe par le monde un cer¬
tain Jean Teterol, je crois bien que c'est son nom,
un homme de rien devenu inillionnaire et qui
s’imagine que ses millions peuvent servir a tout,
meine a decrocher les etoiles... Que voulez-vous?
H ya des Teterol, peut-etre en avez-vous rencon¬
tre vous-meme. »
Lionel s’inclina profondemeat en signe d’adhe-
sion.
c( Gelui dont je parle, continua Mme de Juines,
avait congu le projet le plus inoui, le plus etour-
dissant. Comment vous dirai-je?.. Figurez-vous
qu’il a un fils, le malheureux, et que dans le temps
mon pauvre frere a eprouve des embarras d’argent,
Ce Teterol sut en profiter, et il lui arracha la pro-
messe ecrite... Dispensez-moi d’acheverma phrase.
Ah ! si je m’etais doutee,.. mais je n’ai rien su que
plustard. Voila done ce sot jouvenceau qui vient
en personne offrir son coeur a ma niece, a qui je
dois rendre letemoignage qu’elle lui a dit son fait
entermes assez durs. Elle a du bon; cette enfant;
il ne lui manque que les formes, e’est vous qui les
lui apprendrez. »
Voyant qu’elle s’ecartait de son sujet, Mile de
Sjiligneux lui dit:
(c Et apres, madarne?
— Et apres, il arriva que ce jeune homme, qui
est un peu mo ins extravagant que son pere, com-
t
ft
l’idee de jean teterol 357
prit I’enormite de sa conduite, qu’il fit lui-meme
justice de ses pretentions et dechira ou brnla cette
promesse qu’un butor^ sans scrupules avail extor-
quee au baron. II parait que son pere a mai pris
Ja chose, qidon s'est brouille et quece pauvre gar-
Qon vit aujonrd’hui dans une mansarde oil ni vous
ni moi n’irons le chercher.
— Gageons, madame, qu’il y est parfaitement
heureux, liii repbndit Lionel, qui venait de recou-
vrer la voix.
— C’est faux, monsieur, lui cria Mile de Sali-
gneux; j’en appelle a M. Pointal... Mais, ma tante,
vous n’avez pas fini votre hlstoire.
— Oh! je dirai tout. La fin de Thistoire, c’est
*
qu’ii la suite de ces incidents il s’est fait un revi¬
rement soudain dans fesprit de cette jeune folle,
et que ce jeune homme, qu’elle trouvait commun,
fat, insolent, odieux, tout a coup lui a paru char-
mant; mais rassurez-vous, il n’en salt et n’en saura
jamais rien.
— En effet, interrompit Claire, je n’aurais jamais
eu le courage de lui taire un tel aveu; il etait ne-
cessaire que quelqu’un s’en chargeat pour moi.
Mais qifeii pensez-vous, monsieur, ne trouvez-
vous pas que ce bruleur de billets merite qu’on
lui veililie du bien‘?
— Pur enfantillage que tout cela, je vous le I'e-
pete, nion cher cornte, s^ecria Mine de Juines. Ma
358
l’idee de jean teterol
niece n’a pas revu ce Lionel et ne le reverra point.
Et pint au Giel qu’il fut ici! Eii le voyarit assis a
cote de vous, elle ferait sans doute des comparai-
sons pen flatteuses pour lui, elle comprendrait
tOLite la (lifTerence qu’il y a entre un jeune homme
de notremonde et un Teterol. Quevous en semble,
mademoiselle?
— II me semble, rna tante, lui repondit-elle,
(pdil y a du vrai dans ce que vous dites, et que je
n’ai j:)lus besoin de reflecliir ni de comparer. Si,
apres le recit que vous lui avez fait, monsieur
veut encore de moi, je finirai, comme je vous Fai
promis, par me soumettre de bonne grace.
— le savais bien que mon invention etait bonne,
s’ecria Mme de Juines triomphante, et qu’il suffisait
de vous laire venir, mon cher comte, pour avoir
raison de ses refus. »
Lionel ferma Jes yeux et les rouvrit, pour s’as-
siirer qu’il ne dormait pas. Puis, avangant la tete,
ii dit a Mile de Saligneux :
« Mais,s’il en est ainsi, qiii done est Theodore? »
Elle s’approcha de lui et lui repliqua dTin ton
« Ah I Tli(5odore! il faut vous expliqiier enfm qui
est Theodore? Monsieur, Theodore est im person-
nage singulier, qui in’occupe beaucoup, que je
redoute a Fexces, que je deteste et qui cependant
n’cxistepas. Si tait, il existajadis. II fut mon pro-
l’idee de jean teterol
fesseur de dessin; il Mail roux et camard; je Tavais
pris en execration, il me le reiidait bien et me
donnait de grands coups sur les doigts. Il y a six
ans qu’il est mort, et pourtaiit je le revois sans
cesse. Il m’apparait ‘comme mi etre myst^rieux,
tout-puissant et malfaisant, qui rode autour de
irioi pour me jouer de mechants tours, comme
un mauvais genie auquel j’attribue tout ce qui
m’arrive de desagreable. Toutes les fois que J’ai
du chagrin, je pense a ses cheveux roux, a son nez
camard. Quand mon cheval bute et s’abat, je m’en
prends a Theodore. Quand mon pere... chut! c'est
encoi’e la faute de Theodore. Si Saligneux avait
ete vendu, c’est Theodore qui Taurait achete, et
le jour oil le comte de Preval a dcmande ma main,
je me suis ecriee : « 0 Tlieodore! » Je vous avals
declare, monsieur, que jamais vous ne tiendriez
cette main dans la votre. La voulez-vous‘? La void.
Si vous refusez de la prendre, j’en accuserai Theo¬
dore, ce mortel ennemi de mon lionheur.
— Comte, que vous dit-elle'? demanda Mme de
,1 nines. Je crois vraiment qu’elle vous fait un dis¬
cours. »
Le faux comte de'Previd prouva en cet instant
que la passion sincere est toujours bete, que dans
ies occasions decisives elle ne suit ni que dire ni
(|ue faire, et que les gens qui conservent leui‘
presence d’esprit ne sont pas vraiment amoureux.
360
l’idee de jean teterol
La seule reponse dont il s’avisa fut de saisir cette
main qui s’olTrait a lui et d’y coller ses levres; puis
il s’elanga vers Mme de Juiiies et lui dit:
« Je vous aime follement, madame la comtesse,
car je vous dois le bonheur d'e ma vie. »
Et Ik'dessus il se sauva en courant. Il eprouvait
le besoin de s’enfuir dans quelque solitude avec sa
joie, et de la chanter ou plutot de la crier aux
etoiles.
Cette retraite un peu brusque surprit la com¬
tesse. Elle ne laissa pas de dire :
« 11 est charmant. Quelle distinction, quelle
grace! Comme on reconnait tout de suite en lui
riiomnie de bonne compagnie, I’liomme du monde!
— Et surtout quelle conversation interessante!
ajoLita Mile de Saligneux.
— Il etait un peu trouble, il pari era davantage
line autrefois, reprit Mine de Juines; mais sou-
venez-voLis, ma‘ chere, que vous avez donne votre
parole et quMl n’est pas question de la reprendre,
— Aussi ne la z’eprendrai’je pas, nia tante, re-
pondit-elle. Vous me voyez toule resignee a epouser
bhomme qui sort d’ici. »
* *
Qu’il s'agit de voler un nenufar ou d’epouser
riiomme qu’elle aimait, Mile de Saligneux etait
fort expeditive dans toutes fees entreprises; elle
s’etait promis do ne pas attendre jusqu’au lende-
main pour avoir ville gagnee. Aussitot que la com-
k
l’iuee de jean teterol
361
tesse de Juities, glorieuse de son stratageme, de ]a
surete de son coup d’oeil et de la rapidite de sa
victoire, Feut quittee pour se retirer dans son
appartement, Claire ordonna a son coclier d’atteler,
Quelques minutes plus tard, accompagnee de sa
cameriste, elle roulait dans la direction de la rue
d’Astorg, ou iM. de Saligneux s’etait loge en gargon,
sous pretexte que Fhdtel de teu le rnarffuis etait
un peu exigu, et qu’il y generait safille. Elle arriva
dare-dare, descendit en hate de voiture, et, sans
repondre aux inter}>ellations d’un concierge bourru,
elle gravit precipitamment Fescalier. Son appa¬
rition inattendiie jeta dans le plus grand embarras
le valet de chambre de son pere, qui, Farretant au
passage d’un air effare, lui dit:
« J’en suis fache, mademoiselle ; mais M. le ba¬
ron n’est pas- ici.
— Soit! je Fattendi'ai, s’il le faut, jusqu’au ma¬
tin, repondit-elle... Mais permettez, il me semble
([ue j’entends sa voix. »
11 se gratta Foreille.
« Excusez-moi, mademoiselle, monsieur est en
affaires, et il a severement defendu...
— Apprenez, Eaptiste, interi’ompit-elle, que je
suis la plus importante de ses atlaires.
•—• 11 faut au moins que je le previenne, » repar-
tit Baptiste.
Et il parcourut d’un pas rapide un long corridoi',
362 l’idee de jean tjeterol
oil e!Ie le suivit. Elle arriva en lui marchant sur
les talons a Tentree de Ja salle a manger, laquelle
avail deux portes. Au moment oil elle franchissait
Je seuil d’une de ces portes, Tautre s’ouvrait et se
refermait ii grand bruit.
Le baron s’elanca au-devant d’elle, en s’ecriant:
(( Qui est Ik? Qui se permet...
— Rassurez'Vous, ce n’est pas im voleur, ce
n’est que inoi, replic{ua-t-elle.
— Toi! lui dit M. de Saligneux, qui ne reussit
pas a dissimuler son trouble et la vive conlrariete
qu’il eprouvait. Que viens-tu faire ici? Que me
veux-tu? II est bientot minuit. Gourir les rues de
Paris seule a ces heures! c’est d’une inconve-
nance
W * 'W
— Est-il jamais inconvenant de rendre visile a
son pere? En conscience, convenez que vous etes
char me de me voir.
— Uavi, enchante ; niais tu as mal pris ton
temps, Je suis occupe d’une affaire.
— n me semble que la voici, votre affaire, dit-
elle en montrant du doigt im superbe buisson
d’^crevisses bordelaises et un pate aux perdreaux
truffes, qui s’etalaient sur une nappe fine, ecla-
tante de blancheur, au milieu d’une table bien
garni e.
J’ai des lettres a ecrire, reprit-il, et je soupais
a la hate. »
l’idp:e de jean teterol
»
Kn ce moment, ayant tourne la tete, il avisa sur
line chaise quelque chose de suspect, qu’ii s’em-
pressa de cacher en y jetant sa serviette, qu’ii
avait gardee a la main. Mile de Saligneux profUa
de cet incident pour s’avancer jusqu’au milieu de
la salle.
€ Et vous soiipiez seuE? demanda-t-elle.
— Seul avec mes pensees.
— Voici leur convert, » dit-elle sans sourire.
II y avait en eCfet deux converts sur la nappe fine.
d j’avais ramene de fOpera, repliqua-t-il vive-
ment, mon vieil ami le docteur ilussard, que je
n’ai pas yu depuis des siecles; mais a peine etions-
nous a table, il s’est souvenu qu’ii avait unmalade
a ausculter.
— Peste! vous le soignez, votre docteur Mu.s-
sard! » fil-elle en contemplant six bouteilles de vin
de Champagne alignees sur le dressoir.
11 faut savoir que dans ses grands jours M. de
Saligneux ne faisait pas aux bouteilles de cham¬
pagne I’honneur de les vider jusqu’au fond ; il en
degustait les deux premiers verres et passait a une
autre, estimant que le reste etait bon pour I’oflice.
cc Ah Qa, que me veux-tu ? s’ecria-t-il sur un ton
defievreuse impatience. Uis-le bien vite, et va-t’en.
— Auparav'ant, donnez-moi quel(|ue cliose ii
boire, j’ai soif. Oh! pas de votre champagne. Qu’est
ceci du clos-vougeot Versez-m’en quelques
364
l’idee de jean teterol
gouttes... Ah! permettez, pas dans le verre du
docteur, dans un autre. »
Et apres avoir bu : ^
(( Ge pauvre docteur, comme il a du maudire son
malade, qui rarrachait a ce lieu de delices ! c^r il
est delicieux, votre vin, il a un petit gout de fram¬
boise vraiment exquis.
— Etla-dessus, bonsoir! » Jui dit le baron.
11 eprouva un sentiment de consternation en la
voyant s’installer dans un fauteuil de I’air d’une
personne qui se trouve bien ou elle est et qui prend
racine.
« Vous comprenez, dit-elle, que je ne ser
venue, si je n'avais a vous parler d’une affaire
importante, car j’ai des affaires, moi aussi.
— Tu m’en parleras demain.
tres-
— Non, cette affaire-la ne souffre pas de retard,
^recoLitez-voLis? Jadis vous m’avez reproche de
m’etre soLtement coiffee de certain jeune homme,
de m’etre monte la tete a son sujet, ce furent vos
[)ropi‘es expressions; rnais vous pretendiez que
j’en reviendrais et qu’au bout de six mois je ne
penserais plus a lui. Je tenais a vous dire des ce
vsoir que six mois se sont ecoules et que je pense
encore a lui. Vous pretendiez aussi que, si jamais
je le revoyais, j’eprouverais un degrisement. Je
tenais a vous dire des ce soir que je I’ai I'evu tout
a riieure et que je ne suis point degrisee.
l’idee de jean teterol
Encoro ce Lioiisl Teterol! s’ecria-L-il. Oil •
I’as-tu vii‘?
Chez moi.
TMe a tete ?
— Non, ma tante etait la,
— Elle a consent! a le recevoir?
— Ellel’a pris pour M. de Preval : e’est unehis-
toire que je vous conterai plus tard, je ne veux pas
abuser de vos moments; maisje desiraisvous aver-
tir que, lui et moi', nous sommes a peu pres con-
venus de nous epouser. y>
Le baron frappa du pied.
« Claire, dit-il, tu as pris la detestable habitude
de te moquer de moi; e’est un jeu que je ne goute
plus.
— Je vous assure que je n’ai jamais ete plus se-
rieuse. Ce manage I'era le bonheur de tout le
monde.
— Ce mariage ne se fera pas. I’imagines-tu pai
hasard que tu peux te passer de mon con sente-
ment?
— Non, puisque je viens tout expres vous le de¬
man der.
— Je ne I’accorderai jamais, tu m’entends, ja¬
mais. En voila assez, retourne bien vite dans ta
rue de Ponthieu. »
Elle se leva, et les yeux du baron jeterent une
vive etincelle, il croyaiL deja lui voir les talons. Sa
366 l’idee de jean teterol
joie fut courte; elle se rassit brusqiiement, en
disant ;
« Eh bien, non, c’est decide, je ne m’en irai
pas avant que vous ayez dit oui. »
11 frappa encore du pied.
(( Ah! ma cliere, tu abuses de ma patience, et
vraiment je ne sais plus ce que je dois penser de
toi. Le comte de Preval est un homme bieii ne,
riche, d’une charmante figure, d’excellentes ma-
nieres, et tu viens me parler de ce Lionel! Mais tu
n’as done point de fierte? tu n’es pas ime SalL
gneux ?
— Voila que vous repetez la chanson de ma
tante.
— Les paroles m'en.plaisent, fair et la musique
aussi... Mais je suis bien bon de discourir, le comte
a ma parole.
— Vous en serez quitte pour la lui reprendre,
en lui faisant observer que tout le monde est sujet
h se centred ire.
— Je ne me contredis jamais.
— Ah ! permettez : il y a six mois, vous vouliez
a toute force me faire epouser M. Lionel Teterol,
«
— Ce n’est pas exact, et quand ce serait exact,..
— J’ai bonne m^moire, je pourrais vous reciter
tout ce que vous m'avez dit alors, Vous m’avez
demande si j’avais des pr^juges. Eh bien, oui, j'en
avals, et j’ai passe des jours et des nuits, des se-
l’idee de jean teterol
367
maines entieres a batailler coiitre eux; mais ils
sont restes sur le carreau, je n’eii ai plus. Yous
m’avez fait aussi un elocfuent discours sur I’esprit
du siecle, sur la vieille France, sur la France nou-
velle. (c Ges gens-la arrivent, m’avez-%a)us dit, et
« nous nous en allons. » Je crains de gater votre
piirase.
— Tu la gates, et tu me fais dire tout le coU'
traire de ce que j’ai dit.
— En conscience, oui ou non, m’avez-vous re¬
presents que ce jeune homme avait un rare merite
et beaucoup d’avenir? Ce n’est pas M. Pointal qui
vous dementira, il est entierement d’accord avec
vous. !Mon Dieu! ce comte que vous me prdnez, il
est tres-bieii, je le veux; mais quelle difference
entre ces deux homines ! L’un est un petit Aueil-
lard, un vieiliard de naissance, I’autre sera tou-
jours jeune; Tun est un ennuye, I’autre est un
ambitieux. Comme cela doitetre arnusant pour une
*
femme d’avoir un mari tres-ambitieux! Quel interet
*
dans la vie! J’aiderai le mien a arriver, je le con-
seillerai, je lui servirai de second, et nous arrive-
rons, je vous le jure. Et tenez, le jour de notre
depart, j’ai considere attentivement tous nos por¬
traits de famine, j’ai passe en revue tous les Sali-
gneux, depuis riiomme des croisades, un peu apo-
cryphe celui-la,- jusqu’au garde des sceaux, et je
leur ai dit en les regardant bien en face : « Con-
4
■ . I Im
' 4
n
4
ll '
" * i
. I
,1
I
K I
' *>
f
I t
' -s V
I. '
A*
I
i
, '} .
I
'o' I
» I
I' ■
• t
4 I
M
Ml
I '
I
I
« H
► I
M ■-
h • }
K 4
368
LIDEE DE JEAN TETEROL
« venez, vous autres, que vous n etes pas eii colere
c( centre moi et que vous approuvez ce- quej’ai
(c dans le coeur et dans la t^te. N’etes-vous pas
« d’avis qu’il est plus interessant de commencer
« que de finir, et qu’une vie nouvelle dans une
(( vieille maison, e’est le parfait bonheur? » Ils out
I
daigne me repondre, et tous, meme Thomme des
croisades, m’ont fait un signe de tete, en me di-
sant : « Va, ma fille, nous t’approuvons, nous te
« benissons, fais entendre raison a ton pere. yy '
“ Ma parole d'honneur, s’ecria le baron, elle
est folle, folle a lier.
— Parce que je suis de votre avis? Est-ce ma
f t
faute si vous en avez change?
— Non, lui dit-il en s'echauffant, tu ne me met-
Iras pas en contradiction avec moi-m6me. II y a
six niois, la situation etait tout autre. Tu n’avais
rien ou presque rien, et je n’etais pas en etat de te
laire une dot. Quand on n’a rien, on se resigne a
epouser des Teterol. Eh ! bon Dieu, je me suis mis
a ta place, Les femmes estiment que sans diainants,
sans un coupe, sans une loge a I’Opera, le monde
est un enfer, et, qui pis est, un enfer de mauvaise
compagnie, et que la vie de privations commence
a la necessite de inonter dans un fiacre quand on
veut se transporter d’un endroit dans un autre.
Ton cas m’a paru deplorable, et je jne suis dit :
<( Tirons-la de son enfer. » Mais aujourd’hui que
. 4 .
4, I
I .
> 4
‘ 4 '
i >■
■
l’idee de jean TiVrEKor.
tu es riche etque tu peux te marieracini te plaira,
deroger de gaite de coeur, refuser le comte de
Preval pour epouser un jeune homme qui ecri-
vaille dans les jouriiaux...
— Ail! que dites-vous la? II n^ecrivaille pas, il
toil. J’ai 111 tons ses articles. Quel talent!
— Sans compter, poursuivit-il,- ifue ce journa-
lisle percheon ne salt oil etqu’il estgueux comme
un rat depuisqu’il s’est brouille avec son pere.
— G est son plus beau litre de gloire. Je vous
prie, quelle a ete la raison de cette brouille?
— Ge sont ses affaires, ce ue sont pas les
miennes, et je ne me mele jamais de ce qui ne me
regarde pas.
— Eh bien, ce qui me regarde, moi, c’est que...
oui, je le dirai, c’est que je I’aime.
— Tu aimes un jeune homme que tu connais a
peine, que tu as vu pendant cinq minutes?
— Y pensez-vous? cinq minutes! Gomptez-en
trois ou quatre dans le bois de Boulogne, dix au
bord d’une riviere, vingt ou davantage sur un
banc de jardin, et ce soir a pen pres autant. Voyez
a quoi cela monte! Et d’ailleurs ne rn’avez-vous
pas declare souvent que I’amour est quelque chose
qui vient tout a coup, on ne sait comment?
— Plus un mot, dit-il, ou je me fache tout de bon.
— Oh! je vous en delie bien, y> r6pliqua-t-elle
en soLiriant.
370
l’idee de jean teterol
M, de Salignetix se I'edressa, se campa noble-
ment sur ses deux pieds, ramena sa tete en arriere
et prit un air de gravite majestueiise, un air cfu’il
prenail deux ou trois fois Tan tout au plus. II res-
semblait en ce moment a im patriarche, a un
senateur remain ou a Tun des sept sages de la
Grece.
« Claire, dit-il, je renonce discuter avec toi, et
je ne souffrirai pas que tu compromettes plus long-
temps en ma personne la dignity et Tautorite pater-
nelles. Ton bonheur a toujours ete la plus grande,
la seule preoccupation de ma vie, et c’est une
chose tres-serieuse que la vie, bien que le>s petites
lilies ne s’en doutent pas. Oui, tu n’es qu’une
enfant; pretends-tu enseigner son devoir a' un
homme mur, qui a beaucoup reflechi? Je repre¬
sente ici la raison, la sagesse, et tu plaides contre
moi la cause du caprice et des entrainements. Rien
n’est plus dangereux que les entrainements; mal-
heur a qui ne sail pas leiir resister 1 J’ai charge
• d’ames et un sentiment profond de ma responsa-
bilite morale. Aussi, je te jure par moii experience,
par ma raison, par ma dignite de pere, que, moi
vivant, tu n’^pouseras pas M. Lionel Teterol. »
Paiiant ainsi, il la poussait doucement par les
epaules du cote de la porte. Elle iui r^pondit tout
en marchant :
« Et moi, par quoi pourrais-je bien jurerV »
L IDEE DE JEAN TETEROL
371
Puis elle s’arreta pres cie la chaise pu il avail
jele ’line serviette.
« Je jure, dil-elle, par la chaise que voila et par
ce qu’il y a dessus... ))
Elle n’en dit pas davantage, mais elle enlevu
■\-ivement la serviette, et alors apparut un joli petit
chapeau de femme, tres-mignon, tres-coquet et
tres-lleuri, im amour de capote, im reve qui ne
demandait qu’a s’envoler. Elle le fit tourner au
bout de son doigt et murrnura :
(T Quel etourdi que ce docteur Mussard! ii a
oublie son chapeau. »
A ces mots, elle regarda son perc. Adieu la
majeste paternelle! M. de Saligneux perdit contc-
nance et se sentit rougir jusqu’a la racine de ses
eheveux; mais, le depit I’emportant sur la confu¬
sion :
■
« Epouse qui tu voudras, s’ecria-t-il, et va au
— Pas au diable, repondit-elle, mais a la rue
de Ponthieu, oii j’annoncerai a Mine de Juines que
M. Lionel Teterol est le gendre de votre choix. »
11 lui ferma la porte sur les talons; puis, la rou-
vrant, il lui cria :
(K Mon gendre, puisque tu le veiix, mais pas
avant (pi’il se soil reconeiJie avec son pere. »
Et, cel a dit, il s’en fut retrouver le docteur Mus-
sard.
XVIII
En vain, M. Teterol cherchait-il a oublier son
fils, il pensait a lui cent fois par jour. Les vieilles
et grandes passions, les tendresses idolatres ne
sortent pas ainsi de I’ame; on se querelle, on se
brouille, on se liait, mais on ne s’oublie point. II
ne cessait pas de niaudire fingrat. II lui en vouluit
surtout d’avoii' reussi a se passer de son pere. II
s’elait Ilatte que inalgre son refus de le recevoir et
les duretes quil lui avait fait ecrlre par M. Grepin,
bientot las de la vie de privations (ju’il menait,
Lionel serait venu liapper humbieinent a la porte
de la Maison-Blanche et se coucher sur le seuil
pour niendier son pardon. Avant de faire grace a
I’enipereur Henri 1\", le pape Gregoire VII le lit
atlendre pendant trois jours en habit de penitent,
pieds nus , agenouille dans la neige. Peut-etre
fhoinme de la Maison-Blanclie aurait-il use de la
h 111
L IDEE DE JEAN TETEROL
‘TTO
t 7 /»1
in^me ceremonie avec son fils; mais Lionel etait
Tier, et rimniense orgueil de M, Teterol s’etait fait
un parti pris de ne jamais compter avec la fierte
des autres.
Un accident, qui lui fut trcs-sensible, assombrit
encore son humeur. Un jour qu’apres son diner il
s’amusait selon sa contume a casser des noisettes
avec ses dents, ce fut une de ses rnolaires qu’il
cassa. II fit a ce sujet une scene effroyable a Joseph,
qu’il rendit responsable deson malheur. Cette dent
cassee prit a ses yeux les proportions d’un evene-
meiit, et le lendeinain il fut presque etonne, en
ouvrant son journal, de ne pas trouver ce sinistre
parmi les faits divers. Des lors il lui arriva souvent
de pousser de profonds soupirs, et si quelqu’un
avail eu I’audace de lui dire : « Qu’avez-vous? »
il aurait repondu : cc Je pense a la molaire que
j’ai perdue et a mon fils que je deteste, et j’en con-
clus qu’il faut absolument ([ue je prenne femme. »
Plus il all ait, plus il s’afiermissait dans la reso¬
lution qu’il avait formee; il lui tardait que ce
mariage fut fait. G’etait decidernent le seul moven
O 4,'
qui lui fut offert de gouter la fois les plaisirs de la
vengeance et de tromper Fennui qui ie rongeait,
Peu de temps apres, M. Crepin lui manda que sa
soeur venait d’arriver a Bourg. Il lui repondit sur-
le-champ :
c( Ainenez-la-moi des demain ; nous dinerons
1
■ ^ 4
9
I
37i
L IDEE DE JEAN TETEROL
ensemble, nous prendrons langue; mais rappelez-
voLis (pie je lie in'engage a rieii. »
Le jour suivant, il etait occupe a mediter le
menu du banquet qu’il se proposait de servir h
Mile Gi’(3pin et a preparer dans sa tete, en les clas-
sant metliodiquement, les questions qu’il comptait
lui adresser pour mettre a Tepreuve son bon sens
et sa discretion, lorsque Joseph, I’oeil ecarquiile,
vintlui annoiicer (pie Mile de Saligneux dtaitla et
b
demandait a lui purler, Sa surprise fut extreme.
« Que me veut cette fille de baron? s’ecria-t-il;
envoie-la promener. d
Mais, se ravisant aussitot, il alia a sa rencontre,
la fit entrer et lui dit avec une politesse ironique :
« Mademoiselle de Saligneux chez monsieur Te-
terol! Quel insigne honneur pourle bonhomme ! »
Elle s’assit en face de lui, et sans prendre le
temps de souffler :
cc Monsieur Teterol, lui dit-elle, nous sommes
arrives hier de Paris, mon pere et moi, et nous en
rapportons une nouvelle que j’avais hate de vous
communiquer, une nouvelle agreable, cela va sans
dire.
— Une nouvelleagieable, mademoiselle! s’^cria-
t-il. Et c’est vous qui me rannoncez !
— Ecoutez plutot. Monsieur votre fils, mon pere
et moi, nous avons tons fait nos rellexions. Il s’en-
suit que monsieur votre fils se resigne a deinander
l’idee de jean teterol
375
ma maiii; que je me resigne a la kii accorder et que
moil pere se resigne a notre manage, pourvu que
vous vous resigniez vous-meme a ime reconcilia¬
tion avec ce jeune homme plein de difficultes, mais
prompt ail repentir. »
M. Teterol la regarda dans les yeux pour s’as-
surer qii’elle parlait serieusement. II recouvra son
aimalile gaite d’autrefois et repartit en se frot-
tant les mains :
« Ah ! ah ! il parait que nos affaires vont mal et
que nous en revenons h Texpedient d’une mesal¬
liance. Y pensez-vous? Accoupler ime Saligneux
et un Teterol! Allez dire ii votre pere, mademoi¬
selle, que moi aussi j’ai fait mes reflexions et que
ce mariage saugrenu n’aura jamais mon agrement.
— Pourquoi done? lui demanda-t-elle*
— Parce que j’ai la sainte horreur de tous les
barons de la terre et de toutes les filles de baron.
— Vous vous calomniez, dit-elle, et ce u’est pas
de 1'horreur que je vous inspire. La premiere fois
que nous nous sommes vus, j’ai cru m’apercevoir
([lie je vous plaisais. »
A ces mots, elle se pencha vers lui, plongea ses
yeux bruns dans les yeux gris du vieillard. II res-
sentit de nouveau le charme victorieux dont il
avait eproiive Teffet sur une grande route. Il de-
cida pour la seconde Ibis que Mile de Saligneux
ne ressemblait a personne, qu’il y avait en elle
376
l’idee de jean teterol
quelque chose... Qu’etait-ce done7 Le fait est
qii’ehe Tobligeait a compter avec eJie.
« Ta, ta, repriHl eii resistant au charme, j’ai
I’honneur de voiis repeter qu’il n’y aura jamais
rien entre nous, J’aime la guerre, moi; e’est im
jeu qui me va, d'autant que je suis stir de gagner
la partie, Saligneux sera a moi; ce fut toujours
mon idee, et j’executerai mon idee. Yous imaginez-
vous que votre besoigneux de pere soit jamais en
etat d’acquitler sa dette ‘? II vient de passer trois
mois a Paris; Dieu sait le train qu’il y a mene, la
depense qu’il y a faite! Je n’ai besoin que d’at^
tendre, moi, comme un pecheur qui a tendu son
filet et qui sait que le saumon y viendra, Qu’on ne
me parle, ni de mariage, ni detraite, ni de contrat,
ni de paix, ni de reconciliation, ni de monsieur
mon fils! Je ne ]>ense plus qu’a moi, et regardez
cette main, n’y voyez-vous pas Saligneux 7 J’en
suis faehe pour vous, ma belle demoiselle. »
Elle s’ecria :
« Helas! ce que e’est que de nous et de nos
projets! G’est vous qu’il faut plaindre, mon cher
monsieu)’. Saligneux ne sera jamais a vous. »
11 repliqua en ricanant :
« Et moi je vous decUu’e qu’avaiit la Saint-Syl-
vestre...
-— Ni avant ni apres, interrom])it-el]e. Apprenez
qu’aujourd’hui je suis riche et que demain, s’il
L IDKE DE JEAN TETEROL
vous plait, VOS deux cent dix-hiiil iiiille francs vous
seront rembourses. »
Cette parole tomba sur lui comnie une tuile
enorme, qui Tassomina, I’aplatit, Tecrasa. T1 fut
presque reduit a neant; iiiais ses ]>lus grandes
p
detresses ne pouvaient iui oter la bberte de son
esprit. Sa vigoureuse cervelle se mit a travailler,
il devina d’ou venait le coup qui le frappait.
« C’etait done un sournois que ce marquis? mur-
mura-t-il.
— Apprenez encore, reprit Mile de Saligneiix,
que, a la suite d’arraiigements conclus entre mon
*
pere et moi, Saligneux m’appartient. Je Fadore,
mon Saligneux, je n’en cederai jamais une motte
a qui que ce soil, il faut en faire votre deuil. Ah !
monsieur Teterol, je me Hatte d’avoir autant de
volonte que vous. »
Puis, degantant sa main droite, elle la tendit au
vieillard, en disant :
(( Ami ou ennemi, monsieur Teterol? »
11 ecarta cette main. Sombre comme un mur de
prison, il se rencogna dans son fauteuil, le visage
defait, la tete basse. Desormais les cliateaux, les
barons, tout lui echappait; sa proie lui avait glisse
entre les doigts, le saumon emportait sa nasse. Il
lui sembla que sa vie etait une affaire manquee.
¥
De quoi allait-il s’occuper? ii quoi pensefait-il?
L’avenir Jui paraissait vide. 11 s’ecria :
I
I
; J <
4
: ' 378 l’idee de jean teterol
4 f
« Sacre marquis! »
,;. ^ Mile de Saligneux, qtii dem^lait saiis peine ce
qui se passait ea lui, reprit la parole et dit ;
« Ah! monsieur, si vous etiez raisonnable, si
' vous renonciez ii votre haine pour les fill'es de
baron, comme tout le monde. serait heureux! Je
i
\
X- ' ne m entends pas en agriculture, j'aurai besoin de
I '
conseils, et mon pere sera toujours a Paris. D’ail-
■■■ , leurs j’aurai tant d’occupalionsl Nous voulons de-
• *
.) venir depute, et nous allons travailler des ce jour
h notre candidature. »
«
Le regard de M. Teterol se raiiima, mais il ne
souffla mot.
I
' i
^ . « Groyez-moi, continua-t-elle, et soyez raison-
! liable. Vous iAviez d’entrer a Saligneux en vain-
queur; vous y entrerez non en vaincu, mais en
' . ami, si cela vous plait. L’inlluence est une plus
I ■ - '
belle chose que Tautorite; elle n’enfonce pas les
I i
, ^ portes, elle n’a qu’un mot a dire, et les portes
s’ouvrent. Lhndueiice, c’est la femme, et n’est-ce
1
< • pas la femme qui gouverne? Monsieur Teterol, en
vous y appliquant, ne pourriez-vous devenir un
peu femme))
■ 'Hf
' II secoua sa grosse tete en grommelant; Les.ours
apprennent a danser; mais demander a Jean Te-
ft -
terol de devenir femme! autant demander a un
elephant de passer par le trou d’une aiguille.
« Et puis, dit-elle encore, songez qu’un jour,
l’idee de jean teterol
379
selon toute apparence... Eli! oui, un jour il viendra
quelqu'un qui heritera du chateau et de la Maison-
Blanche, qui possMera les deux ■ royaumes, les
deux empires. Si vous le voulez, nous i’appelle-
roiis Jean, comme vous. »
II hocha de nouveau la t§te ; les petits Teterol
de Tavenir ne rinteressaient point.
(( Je suis sure que vous I’aimerez, poursuivit-
elle, c’estlui qui vous apprivoisera, nouslui appren-
drons vous respecter comme le fondateur de la
dynastie. Ah! mon cher monsieur, quand on a une
idee, n’est-ce pas deja heaucoup d’en executer la
moitie? »
Les raisons qu’elle lui donnait le touchaient
mediocrement, ne le persuadaient guere et le con-
solaient fort peu; mais sa voix lui sonnait agreable-
ment aux oreilles. II y avail dans cette voix comme
dans toute la personne de Mile de Saligneux uh
mystere qui retonnait. Elle lui tendit une seconde
Ibis la main, en lui disant ;
« Ilegardez-moi done; ne voyez-vous pas dans
mes yeux que j’ai du coeur? Encore un coup, ami
ou eimemi, monsieur Teterol?-))
II se decida enfin a prendre cette petite main
blanche, il la fit danser dans son bnorme patte. II
se redressa, regarda cette lille de baron. Il lui
parut derechef qu’elle btait charmante, -et son
imagination ebaucha un roman. Il pensait:
380 l’idee de jean teterol
« All lieu de I’epouser, Jui, que ne m’epouse-
t-elle, moi? Ge serait parfait. »
Cette proposition etait difficile a articuler, il y
renonga. 11 avait de la peine a reprendre son as-
siette; il demeurait silencieux, reveur et morose.
Tout a coup il se dit qu’il aiTive bien des choses.
Ne poiivait-il pas se faii'e queles deux Jean Teterol,
celui qui avait soixante ans et celui qui n’etait pas
encore ne, eussent la vie plus dure que tout le
monde et linissent par rester seuls, face a face,
nez a nez? Alors tout irait bien, car Tun des deux
*
pourrait faire de Tautre tout ce qiTil voudrait. 11
leva les yeux au plafond; il y vit son idee qui le
regardait, elle n’etait pas morte.
Il quitta son fauteuil, lira un cordon de son-
nette, et, Joseph etant accouru, il lui dit:
« Qu’on envoie sur*Ie-champ une depeche a
M. Grepin pour Tavortir que je ne serai pas chez
moi ce soir. »
Puis, revenant a Mile de Saligneux :
(( 11 est ici? »
Elle lui repondit par un signe de tete.
II haussa les epaules, et, reprenant tons ses
avantages, il dit d’un ton mSprisant:
(( Voila bien mes gaillards d’aujourd’liui. Ge sont
des ponies mouillees; cela ne salt ni vouloir ni
patir. •
— Oh! que vous le connaissez peu! lui repliqua-
L IDEE DE JEAN TETEROL
l-elle. Nous avons du employer la cruix et la baii-
niere pour I’arracher a sa mansarde. Savez-vous,
nioiisieur Teterol? il est aiissi fier qiie vous etes
orgueilleux. Menagez-le; quand on frappe sur la
tete im cheval qui a de la race, il ne se laisse pas
bricler. C’est votre faute aussi : vous avez laisse
echapper certaines paroles qui lui sont restees
sur le coeur; il avait jure de ne rien devoir a per-
sonne, pas meme a moi, qu’il adore, soit dit eritre
nous. Prenez-y garde; si vous alliez prononcer
quelque mot malsoniiant (p.ii le blessat, il s’en
prendrait a sou ambassadeur, et un Jour peut-etre
•«
il en demanderait compte a sa femme.
— Finissons-en, lui ditbrusquement M. Teterol;
faites-le venir. »
File se leva, s’approclia de la fenetre, agita sou
mouchoir. Quelques minutes plus tard, une porte
s'eutre-baillant livra passage a Lionel, qui, le front
pale, Toeil iiiquiet, fit trois pas dans la cliambre,
puis s’arreta et attendit.
M. Teterol se tenait plantesur ses deuxjarabes et
gardait ses mains dans sespoches, abrupt, escarpe,
sourcilleux, inaccessible, imprenable cornme une
tour bastionnee et casematee.
« Ah! le prince de Galles, riiomme aux nenu-
I'arsl » fit“il.
Mais, en contemplant ce beau jeune liomme et
ses cheveux chatains, il sentit se recliauffer ses
382 l’idee de jean teterol
entrailles paternelles; il chercha dans sa t6te
quelque chose de tendre, d'obligeant a lui dire, et
ne trouva rien de mieux que de lui oiivrir impe-
tueusement ses bras en lui criant d’une voix emue :
✓
Goulommiers. — Typog. Paul BRODARD.
^ '* uV ’jdlrS.^. * /vii.t^
. . IH_ ' * 1^ j***! '•■taflj*-M^S»5i!' '
:,'’.I . 'J7 .iH ■v.'ixMsr^ \.._ '^ *
■'-^.li ■r'-Ti
Ti v'ia . ■
i’-'
'' V
1 .ap
•X.
,’j/^ ‘•"w
4P^ f
i"
via;; ',
.V>''C:'
A f 4 B >-* ^ ^
|h«JHL/ k 1 .1 • »' * . ^
h-Vi - .j
I ■
^ * L J J* *
*, • j #Pl - '
t 1
-» ' -I ***^ _ iw.a w.* ^ w .
■- f.
* « ft
'■"yr- •
.•:^4'.,-»V:
a» «
•V!. - ’
■•• ip* ■
ifa#:
.•it> t. *
-^' -»ii ^ < Tr*7r^*f - .’•i'l'•'♦^s
^‘c :r;as«- “" ’^‘ ',
%
4
■»
I
i
I
I
I
♦
Ltbrairie IIACIIETTE el€‘% Mevard SaiDt^eriBain, 79, a Paris
About (Edmond )* L^Alance. I toI. ^ Cauteries. Ivo].
i La Gi conteniporaine. 1 toL — Le pro pres.
; i voS. — Xe turco^ l vo!* — Hatlt?Ion* 1 voJ. —
Theatreiiiipossihle. 1 vol. ^ A B C du trav^ijHeur.
1 voL — Les manages de province. I vot- — La
YieiJJe roche. S vol. — Le feUah- l yoL L’in*
1 Tol, — Salons de iSSi et iS&a. S voL
Albert (l\}* Chefs-d’oeuTre de tous les temps et de
laus les pays: Ja pot^sie^ 1 toL; la prote, I vol,
— La IiUerature fr^im^^aisie de la lin du 3tvi* siScle
' an xviii* siecle. S vol,
Barrau. Ilisioire de la Refolution fran^aise, 1 vol,
Baudrillart, Economie politique popufaire, I vol,
Bautain (r,ihM). Le chr^tien et la clirerienne iic
fj'js jours, i vol, — Los chases de I’autre mondo.
I vni. —. La belle saison a la campapne. t voL
Eerger Histoire de reioi-jiience laline. I voi
Bersat, Mesrner el te magiretisme rmtmal. 1 yqI#
Boissicr. Ciceron eisesamis. 1 vol.
Breal. Quelques mols snr J'inslrnction. 1 voL
Byron (l.orni. (Envies, Trad. Laroche. 4 voL
Gaiemard de la Fayette {GhJ* Le poSme des
1 il.'llirpS 1 VflL
Caro, t^tudes morales. IvoL —L'sdee de Dieii.l voJ,
— Lh ni;tterialisme et ta science, i vol. Les
jours d'epreuve. 1 voL
Cervantes* Don Qutchoiie, trad. ViardoL 5 toI.
Chateaubriand, Le genie dn chnstianisnie. 1 vot.
— Les martyrs el le dernier des Abencerrages.
1 vol. — Atala, Rend* les Nalchez, t voL
Cherbulles^ (Victor). Le comte Koslia, 1 v. —^Paule
Mere. 1 vol. — Roman dTine honnSle fcnime. 1 voJ,
—' Le ffrand-ceuvre. t voL — I rosper Randoce.
I vol.— L'aventure de Ladislas Bolski. i vol —
la revanche de Joseph NoireL 1 vol. — Meta
Uoldenis. 1 vol. — Miss Rovel. 1 voL — Le liam'#
do 31'*" Saint-Mniir. i voL
Cripel (E.)* Le tr&sor ^pisiolaire d% la Pramco, 2 v.
Dante. La divine com^dte, trad, h^foreniino, l voL
Daumas (E.J, flJeenrs el coutumes de I Algerie. 1 v.
David (rnhb^). Voyages en Chine. S vol.
Descbanel (Lm.). Eludes sur Aristophane. 1 vol.
Despola [DJ. Le tlt^ii e ^Otis Louis XIV, t voL
Du Gamp (m,), Paris, organes, ses fonctioir^.
sa vie. 6 voL -- Souvenirs de I'aunee 1348. i voJ.
r Ooruy (V.}. De Paris Vienne, i voL — Introduc-
^ ' tion a riiisloira de France, 1 vol.
Duval {Jiik's). Noire ploneie. i voL
Ferry (Gabriel}. Le cotireur de» hois, t voL-* Costal
rimiteii. I voL
FIfuier (LouU), Hisioire dii merveilleux, i vol, —
L*aU'hii)ue et les alchirnisles. 1 voL ^ L^annee
tcieulilique, (1S5G-I875). IB voL Le Jeudemam
de In mort, i vol- — Savants illustres. 2 voL
Flammarlon (C.jXorLcmplationaSLientitlqnes. I v*
Fl^chler. Les graiuls jours d’Auvergne. 1 voL
Fustel de Coulanges. La cil^ antique. 1 voL
Catnier (Ad.), Trade des IVicnlt^s de TAme* 3 vol.
Gamier (Ch,). A trnvers les arts. 1 vpL
Greard. l>e la uiorale de Plulnirque. t vol,
Guizot (F,j. Un projet de mariage royaL t vol* —
Le due de Broglie. I voL
Houssay© (A) Le 4i' fauteuil, 1 vol, — Violon de
Franjole. I vol, — Voyages humoristiqu^. 1 vaJ,
Hilbner (E'’“ de). Prom(jnade an Urn i* du monde* 2 v.
Bugo ( Victor). Notre-C^me de Paris, s voL — Bug-
Jaiirai, etc, 1 voL — Hart rPMnnde, 3 vol. — LiL-
terature et philosopbie melees, 2 vuL — Otfcg et
halbdes* 1 vol, — Orieiitajes. FeuiJles d'autonme.
Chants du crepu^^cule. 1 vol, — Lea voix interieti¬
res, lea liajons et les Ombrea, 1 vol, — Th^jlti e.
k vol. — Le Pijlun, 5 vol, ^ tea ConteiupbftioEis.
S vol- — Legeiide des siectes, I vol. ^ Les mi-
lArables. 5 vol. — L'annee terrible. 1 vcl,
Ideville fd'J. Journal d*uii diplomnte. 3 vol.
JacqmJn. Les chemins de fer en 18TQ-7t, 1 vdL
Jouffroy. Coura de droit nalyrel. I vol, — Com’$ • •
d’eslhelique. 1 voK—Melanges philosopjiiquea, 1
' — Noiive.nut melanges pJiilosopbiques, t vol. : a
, Jurlen de la Gravl^re [L’ainiral}. Souvenirs d*ui|" ’^
arniral. 2 vuL — L:i marine d'autreloJs. 1 vol. ^
La marine d’aujourd'iuiul voL .
Lamarticia {A, de), Mediiatioug po^Uques. i voL
I — IfarmonJes potliqu^^s, 1 voL— Recueillementi
po^tiques. 1 voj.^ .focelyn. l vol. ^ La chute d^un
ange. 1 voL^ Voyage eu Orient. 9 voL — Histoire
des Girondms. G vol.* Couiidtuiues, 1 voL Xou-
Vellofi contidencos. t vol. ^ Lectui et pour tout.
1 voL —Souvenirs el portraits. 3 vol. — Lemauu*
Si Tit de ma mere, 1 vo|.
Lamafr©- Be la rnilfee romaine. 1 vol,
Laveleye (E, de). Etudes et essais. 1 voL-^Ia
P russe et I’Auu idie apr^s Saduwa, i vol-
Lee Gbilde, Le general Lee, 1 vtL
Lehugenr. La chanson de Boland, t voL
Malherba, OEuvrt^s poeLrquts. 1 vol.
Marmier (Xavler)«'Gaiiida. i vol. ^ Helene et So*
zanne. 1 vqL * liisioire d’un jumvre musicien.
i vol. « Le roman d'un hentier. I vol. — Les
iianc^ft du Spitzherg. 1 voL — Memoires d’un
orphelin. I vol, — sous les sapiiis* i vol, — La
recherche de Pid#al. 1 vol* — Roberi-Bruce 1 vol.
— Les Ames en peine. 1 vol. — Voyages. 4 vol.
Martha* Li^snrrorrdistes sous Fenipiie romain. i vol.
— Le poeine de Lucr6ce. 1 vol*
Mlchelel, L’insecte* 1 vol. — L^oiteau. I vol.
Mofit^gut, Souvenirs de Bourgogne, t voL — Eo
Bo-urhonnais et en Furei. 1 vol.
Ntsard* Les poi*tes latias de fa decadence. S vol.
Ossiaii. Poernes g.ieliques. 1 vol, ,
Fatln. Etudes sur les tragiques greet, 4 voL —
Etudes sur la poisie bdine* 1 voL
Pfeiffer (M®* Ida). Voyages d'uue femme. 3 vol.
Pr4vott-Paradol. Etudes sur les juu-rafisi+^s fraih-
Cais, 1 vol. — Es-ai sur riiisloire universelk, J v*
Salnt-Staon Memoires* ^0 voJ.
Sainte-Beuve. Poj t-RoyaJ.7 voL
Saintiue (X.-B,), Le chemin des ^coliert- i voK—
PiucioJa, I vol. —^Seul’ t vol,
Sivlgn^ (M'** d^. LetUTs 8 voL
Shahespeara. (Eiivres, traiiuclion Monlegut, 10 y.
Simon (Jules), La libarla polituiue, i vol. — La li¬
berie Civile, I voL—La UbHiie de consciouee. 1 v.
— Ifei religion nalurt^tle* i vo!. •« Le devoir. 1 vol,
— L^ouvriere, 1 vol, — L^ouvrier de huit ans.
I vet* — Le travail. 1 vol, — Lt politique radi¬
cal©, 1 vol. — L^6co3e, 1 vol, — La rAfornie de
Penseignement, l voL
Simontn. Le monde americsin. I vol.
Taine (II.). Essai sur Tile Live-1 vol. — Estais df
ci rtique et d’hisloire, 1 voL — Mouveaux essais t
voL— Higtoire de la lilleratureaugb'ise. 5 voL —
La Fontaine et set fables. 1 voL — Les philiiso-
phes 1rant-^*ii m) %ix* sieclc, I voL — Voyage aiix
Pyrenees, 1 v. — M,Crainttorge. i vol. — Notes sur
rAnj^leterre. 1 vol. — On sejour en Franco de
1793 a nos. 1 voh — Voyage en Itnlio. 9 vol.
TopfTer (B ). Noiivelles |[enevoises- 1 voL — Rost
ei Bel t[ lid*", 1 vol. — Le p!‘esbyierc, l vol.
Traductions des chefs-d'oeuvre de la litt^ra-
ture grecque, 25 voL
Tradnctioris des chefeHl'oeuiiTd de la liti^ra*
ture latine- 19 voL
Villehardouln, Goi;qu4le de Gonslan lino pie* 1 vol.
Vivien de St-Martln. L'annee g^Ograpbique,
l-l ann^es (1885-1875}. 13 voL
Wallon. vifl de K,-S* Jesus-Christ, I voL — U
sainte Bibfe, t voL — La Terreur. 1 voL
Wey (Francis)* Dick Moon, t voK — La haute Sa«
voic. i voL—Chroiiiquc du siege de Pans. I voL
CouLOMMiEHS. — Typographie Paul BP.ODARO.
|
"One Step Closer" is a song by American rock band Linkin Park. It was released as the first single and second track off the band's first album, Hybrid Theory.
Tracks
All songs are written by Linkin Park except for "High Voltage", which is written by Mike Shinoda, Brad Delson and Joe Hahn; and "My December", which is also written by Shinoda.
One Step Closer
My December
High Voltage
One Step Closer (Video)
US promo:
One Step Closer (Album Version)
One Step Closer (Rock Mix)
10" vinyl:
"One Step Closer"
"My December"
Music video
The video starts out with a group of teenage friends hanging out around a dark alley. Two of them follow a strange man wearing a black hooded robe into a door which leads them to an underground room where the band is playing. Strange figures are around doing martial-arts moves. Midway through the song, they knock over a box, and run away when the martial arts people notice them. Towards the end of the song, lead singer Chester Bennington is upside-down.
Joe Hahn, the band's DJ, made the story of the video. Since bassist Dave Farrell has not returned to the band yet, Scott Koziol plays the bass. Gregory Dark directed the video.
Live shows
"One Step Closer" is the ending song the band's concerts until 2007, where the song was always performed first. In 2008, the band's concerts ended with either the song or "Bleed It Out". From 2003 to 2007, the performances of the song has the verse of Jonathan Davis from his remix of the song in Reanimation. In their recent concert tour, A Thousand Suns World Tour, the song is either the final song of the concert or the final song of the main set.
Charts
References
Other websites
One Step Closer, My December and High Voltage lyrics
2000 songs
Linkin Park songs |
<p>I'd like to seed a superuser record in a data migration for a django 1.7 project. I'm using the <a href="https://github.com/jcugat/django-custom-user" rel="noreferrer">django-custom-user</a> app. My migration looks like this:</p>
<pre><code># -*- coding: utf-8 -*-
from __future__ import unicode_literals
from django.db import models, migrations
def load_data(apps, schema_editor):
EmailUser = apps.get_model('custom_user', 'EmailUser')
root = EmailUser.objects.create_superuser(email='[email protected]', password='supersecure')
class Migration(migrations.Migration):
dependencies = [
('accounts', '0001_initial'),
]
operations = [
migrations.RunPython(load_data)
]
</code></pre>
<p>When running <code>./manage.py migrate</code> I get the following error:</p>
<pre><code>Running migrations:
Applying accounts.0002_initial_data...Traceback (most recent call last):
File "./manage.py", line 10, in <module>
execute_from_command_line(sys.argv)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/core/management/__init__.py", line 385, in execute_from_command_line
utility.execute()
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/core/management/__init__.py", line 377, in execute
self.fetch_command(subcommand).run_from_argv(self.argv)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/core/management/base.py", line 288, in run_from_argv
self.execute(*args, **options.__dict__)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/core/management/base.py", line 338, in execute
output = self.handle(*args, **options)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/core/management/commands/migrate.py", line 161, in handle
executor.migrate(targets, plan, fake=options.get("fake", False))
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/db/migrations/executor.py", line 68, in migrate
self.apply_migration(migration, fake=fake)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/db/migrations/executor.py", line 102, in apply_migration
migration.apply(project_state, schema_editor)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/db/migrations/migration.py", line 105, in apply
operation.database_forwards(self.app_label, schema_editor, project_state, new_state)
File "/usr/local/lib/python2.7/site-packages/django/db/migrations/operations/special.py", line 117, in database_forwards
self.code(from_state.render(), schema_editor)
File "/Users/spoolphiz/work/somesite/accounts/migrations/0002_initial_data.py", line 14, in load_data
root = EmailUser.objects.create_superuser(email='[email protected]', password='f00b@r')
AttributeError: 'Manager' object has no attribute 'create_superuser'
</code></pre>
<p>I see that <code>EmailUserManager</code> <a href="https://github.com/jcugat/django-custom-user/blob/master/custom_user/models.py#L50" rel="noreferrer">does have a create_superuser method</a>. Am I incorrectly invoking the manager's function?</p>
<p>Edit:</p>
<p>I see the <a href="https://stackoverflow.com/questions/3291556/how-do-i-access-auth-users-user-objects-create-user-in-a-south-migration">same issue here</a>. Is duplicating all code really the best solution? Seems like at that point I'd be better off using RunSQL and manually performing the inserts. </p> |
<p>I have nested attributes for a Rails model and the associations validations are failing for some reason. I am not useing accepts_nested_attributes_for, but I am doing something very similar.</p>
<pre><code>class Project < ActiveRecord::Base
has_many :project_attributes
def name
project_attributes.find_by_name("name")
end
def name=(val)
attribute = project_attributes.find_by_name("name")
if attribute
attribute.value = val
else
project_attributes.build(:name=>"name", :value=>val)
end
end
end
class ProjectAttribute < ActiveRecord::Base
belongs_to :project
validates_presence_of :name
validates_uniqueness_of :name, :scope => :project_id
validates_presence_of :project_id, :unless => lambda {|attribute| attribute.project.try(:valid?)}
validates_associated :project
end
</code></pre>
<p>This is a contrived example, but similar to what I am trying to do. I've taken a look at what accepts_nested_attributes_for does and it uses the build method, which I thought would associate the built attribute with the project.</p>
<p>I also looked at <a href="https://stackoverflow.com/questions/935650/acceptsnestedattributesfor-child-association-validation-failing">accepts_nested_attributes_for child association validation failing</a> which gave me the <code>validates_presence_of :unless=>valid?</code></p>
<p>Any ideas on how to get this to work?</p> |
Babiker Awadalla (2 March 1917 – 17 January 2019) was a Sudanese Arab nationalist politician. He was born in Gitena, White Nile State.
He held the position of Speaker of the Parliament from 1954 to 1957, and became Chief Judge in 1964. In 1966, he resigned from the court in protest of the government's refusal to reinstate the Sudanese Communist Party, which the court had held to be unconstitutionally banned from parliament. After 1972, he moved to Egypt, and later Dublin, Ireland, where he lived until his death. He turned 100 in March 2017.
Awadalla was the oldest living former head of state or government, a title he has held from the death of Đỗ Mười on 1 October 2018. Awadalla died on 17 January 2019 in Dublin, aged 101.
References
1917 births
2019 deaths
Prime Ministers of Sudan
Centenarians |
Violeta Barrios Torres de Chamorro (Born October 18, 1929 in Rivas, Nicaragua) is a Nicaraguan political leader and was President of Nicaragua from 1990 to 1996. Her husband Pedro Chamorro, a newspaper editor, was assassinated in 1978. She took over as editor of the paper, La Prensa.
References
Presidents of Nicaragua
1929 births
Living people |
The Alderney concentration camps were built and operated by Nazi Germany during its World War II occupation of the Channel Islands. The Channel Islands were the only British Commonwealth soil to be occupied by the Nazis. The Nazis built four concentration camps on Alderney Island, subcamps of the Neuengamme camp outside Hamburg. They were named after the Frisian Islands: Lager Norderney, Lager Borkum, Lager Sylt and Lager Helgoland. The Nazi Organisation Todt operated each subcamp and used forced labour to build bunkers, gun emplacements, air-raid shelters, and concrete fortifications. The camps started working in January 1942 and had a total inmate population of about 6,000.
The Borkum and Helgoland camps were "volunteer" (Hilfswillige) labour camps and the labourers in those camps were treated harshly but a little bit better than the inmates at the Sylt and Norderney camps. The prisoners in Lager Sylt and Lager Norderney were slave labourers forced to build the many military fortifications and installations throughout Alderney. Sylt camp held Jewish enforced labourers. Norderney camp housed European (usually Eastern but including Spaniard) and Russian enforced labourers. Lager Borkum was used for German technicians and "volunteers" from different countries of Europe. Lager Helgoland was filled with Russian Organisation Todt workers.
In 1942, Lager Norderney, containing Russian and Polish POWs, and Lager Sylt, holding Jews, were placed under the control of the SS Hauptsturmführer Max List. Over 700 of the inmates lost their lives before the camps were closed and the remaining inmates transferred to Nazi Germany in 1944.
War crime trials
After World War II, a court-martial case was prepared against ex-SS Hauptsturmführer Max List, citing atrocities on Alderney. However, he did not stand trial, and is believed to have lived near Hamburg until his death in the 1980s.
Notes
Nazi concentration camps on Alderney |
<p>I have this dropdown menu that works fine in ie 10 compatibility mode for ie 7 and ie 9, but not for ie 8, it simply won't show. So I was wondering if this is a problem that targets ie 8 but not ie 7 or if there is some sort of bug in ie 10's compatibility mode.</p>
<p>Could someone please check <a href="http://www.proyectossocialesdirectos.org" rel="nofollow">this</a> using ie8?</p>
<p>It's the blue bar, below the banner.</p>
<p>Thanks.</p> |
Mornas is a commune of 2,209 people (1999). It is in the region Provence-Alpes-Côte d'Azur in the Vaucluse department in the south of France.
Communes in Vaucluse |
The Lieutenant Governor of New Mexico () is an elected official in the state of New Mexico that ranks just below the Governor of New Mexico. The lieutenant governor is the first person in the order of succession of New Mexico's executive branch.
List
Notes |
Animal husbandry is the care and breeding of animals, particularly livestock. People have done this for a very long time; it is much older than agriculture. Nomadic people and people In rural areas often teach their children how to care for their animals. 4-H is an organization that also teaches children in the United States how to raise and care for farm animals.
Some people who specialize in animal husbandry try to make sure that the animals are well cared for, while others try to make sure that the animals cost as little as possible to raise.
Examples of animal husbandry are:
Beekeeping
Dog breeding
Farming
Horse breeding
Pig farming
Raising cattle
Sheep farming
Dairy farming
Animal husbandry includes domestication of animals to obtain animal products (like milk, meat, wool, leather), and use them for transportation.
Branches
Dairy
Dairy farming is a branch of animal husbandry whereby dairy animals are raised for their milk. The cow is mainly used throughout the world to produce milk and milk products for human consumption. Other animals used to a lesser extent for this purpose include sheep, goats, camels, buffaloes, yaks, reindeer, horses and donkeys. In the past, cows were kept in small herds on family farms, grazing pastures and fed hay in winter, nowadays they are kept in larger herds, more intensive systems and the feeding of silage.
Meat
Many animals are raised for their meat. Meat, mainly from farmed animals, is a major source of dietary protein around the world. Cattle generally produce a single offspring annually which takes more than a year to mature; sheep and goats often have twins and these are ready for slaughter in less than a year; pigs give birth to more than one litter of up to about 11 piglets each year. Horses, donkeys, deer, buffalo, llamas, alpacas, guanacos and vicunas are farmed for meat in various regions.
Poultry
Poultry includes all birds domesticated by man. They are kept for their eggs and for their meat. They include chickens, turkeys, geese and ducks. Chickens are mainly used throughout the world for egg production. Methods for keeping poultry range from free-range systems, where the birds can roam as they will but at night they are kept in barns for their own protection, through semi-intensive systems where they are kept in barns and have perches, litter and some freedom of movement, to intensive systems where they are kept in cages.
References |
Just Dance is a video game series made by Ubisoft. Just Dance was named after a song sung by Lady Gaga. The first Just Dance was released in 2009 in North America, Europe, and Australia. It was Just Dance Wii for the Nintendo Wii.
Gameplay
Just Dance is a motion-based television game. From one to four people could play it. The included songs are very popular. Game players mirror the choreographies on the screen during each song. In addition, players sometimes should pose for getting more scores. After dancing, players are ranked based on how well they danced.
Main series
There are 13 main series of this game in total.
Just Dance
This is the first game of this series released on November 17, 2009 with the songs including MC Hammer, The Beach Boys, Iggy Pop, Baha Men, Spice Girls, Gorillaz and others.
Just Dance 2
Just Dance 2 was released in October 2010. The second installment features 43 soundtrack including DLC-tracks, and for the first and only ionstallment to date up-to 8-player sessions. It has over 40 tracks by Kesha, Outkast, The Pussycat Dolls, WHAM!, Avril Lavigne, MIKA, Rihanna, and others.
Just Dance 3
Just Dance 3 released on October 7, 2011. The third installment at Ubisoft E3 conference, on June 6, 2011. And for the first installment of Just Dance series on Xbox 360 (with Kinect support), and PlayStation 3 (with PlayStation Move support). It includes over 40 tracks by Jessie J, Katy Perry, Gwen Stefani, A-ha, Robin Sparkles, Lenny Kravitz, The Black Eyed Peas, and others.
Just Dance 4
Just Dance 4 released on October 9, 2012. It is the 4th game of this series.
It is the first Just Dance for Wii U and It includes over 40 tracks by Carly Rae Jepsen, P!nk, The B-52's, Rihanna, Flo Rida, and others.
Just Dance 2014
Just Dance 2014 released October 8, 2013. It is the 5th game of this series. It was the first Just Dance game to be released on XBOX One and Playstation 4 and It includes over 40 tracks by Lady Gaga, Nicki Minaj, PSY, One Direction, Chris Brown, Ariana Grande, ABBA, George Michael, Ricky Martin, and others.
Just Dance 2015
Just Dance 2015 released October 21, 2014. It is the 6th game of this series. It includes over 40 tracks by Pharrell Williams, John Newman, Katy Perry, Iggy Azalea, Maroon 5, and others.
Just Dance 2016
Just Dance 2016 released October 20, 2015. It is the 7th game of this series. It includes over 40 tracks by Calvin Harris, David Guetta, Meghan Trainor, Britney Spears, Mark Ronson, Shakira, Kelly Clarkson, Demi Lovato. and others.
Just Dance 2017
Just Dance 2017 released October 25, 2016. It is the 8th game of this series, and It includes over 40 tracks by Justin Bieber, Queen, DNCE, and others. It was the first released on Steam and Nintendo Switch.
Just Dance 2018
Just Dance 2018 released October 24, 2017. It is the 9th game of this series. It includes over tracks by Bebe Rexha, Bruno Mars, Ariana Grande, Big Freedia, Shakira, Clean Bandit, Dua Lipa, Tomska, Luis Fonsi, Selena Gomez, and others.
Just Dance 2019
Just Dance 2019 released October 23, 2018. It is the 10th game of this series. It includes over tracks by Bruno Mars, BIGBANG, BLACKPINK, Sean Paul, J Balvin, Camila Cabello, Daddy Yankee, and others.
Just Dance 2020
Just Dance 2020 released November 5, 2019. It is the 11th game of this series. It includes over tracks by Ariana Grande, Billie Eilish, Ed Sheeran, 2NE1, Panic! at the Disco, Khalid and others.
Just Dance 2021
Just Dance 2021 released November 12, 2020. It is the 12th game of this series. It includes over tracks by Dua Lipa, TWICE, Lady Gaga, Ariana Grande, Eminem, NCT 127, BLACKPINK, Selena Gomez and others.
Just Dance 2022
Just Dance 2022 released November 4, 2021. It is the 13th game of this series. It includes over tracks by Todrick Hall, Anuel AA, Imagine Dragons, Ciara, Meghan Trainor, Camila Cabello, Olivia Rodrigo, Bella Poarch, Pabllo Vittar and others. video game for PlayStation 4, PlayStation 5, Xbox Series X/S, Stadia and Nintendo Switch.
Japan Series
Just Dance Wii
This is the first Japanese version of Just Dance. It was developed by Ubisoft Paris and edited by Nintendo. It has 16 J-pop songs and 12 songs from prior Just Dance titles. The songs of EXILE, Kara, Koda Kumi and others are included.
Just Dance Wii 2
This is the second Japanese version. It was released on 26 July 2012. It was made only for the Wii.
Just Dance Wii U
The third Japanese version of Just Dance. It was announced by Nintendo directly and released on 3 April 2014.
Other series
There are some other kinds of Just Dance series. One is a Disney Series, that was named Disney Party. There are two versions of the series. The first one was released on 23 October 2012 and then the second one was released on 20 October 2015. They include some Disney film music and songs sung in Disney channel series on television. Others are the Experience Series. One of the Experience Series is Michael Jackson : The Experience. It was released on 23 November 2010, and it contains 26 famous songs sung by Micheal Jackson. And also Just Dance Kids
Movie
On January 14, 2019, Deadline reported Screen Gems collaboration with Ubisoft Film & Television named Just Dance: The Movie with Margaret Boykin and Jason Altman set to produce movie alongside Jodi Hildebrand and Will Gluck.
References
2009 video games
Video game series
PlayStation 3 games
PlayStation 4 games
PlayStation 5 games
Stadia games
Wii games
Wii U games
Xbox 360 games
Xbox One games |
<p>Can you please tell me how to store an array in session and how to retrieve that array from session?</p>
<p>I am trying to store one array of type <code>Double</code> and assigning values of the same type but it is showing me an error. How do I assign values to the array which is in session?</p>
<p>I am using <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/ASP.NET_MVC_Framework" rel="noreferrer">ASP.NET MVC</a>.</p> |
Creighton is a city in Cass County, Missouri, United States.
Cities in Missouri |
N \ ۱ ۱ ۱
< 8 | в). е г) ^
YA ROSTAR,
The much admired. و SH BALLET, produced atthe
Фул“ 22 КОЛ. ZZ“ С
Ns Composed. by the late _ y
HT GAR BH May
With 585 OWE. А о NOE: MIER ad Lib:
y — رح rit б A
ME EU 5 VENDA. 5
Ss, eo
Fintat а Hall. Price 10/6
от
Engraved Printed & Published the Author, by Falkner & Christmas, late МК at the Ореста ту
пиле &Instrument Warehouse, 3 Pall Mail. —— Where is Published all the Music in the operas
and Ballets, Performed at the Opera House,and every Musical Publication.
| Pianos and Harps for Sale or Hire.
Just Published Zephyr Inconstant, ГР, Vénua, CY Le Marchand Dk setaues, [F Venue] 5S!
OVERTURE.
nyt ||
||| ||
||| |
۱۳۰ 11)
Шр ||
||| ||
۱۳
| N,
۱
Y "|
| |
۱۱ I
۱۳۲ ای
||| ۱ :
ШИ |
||||| ||
I
nr |]
||| ||
TI
IIB |||
||| ۱۱
11 fh 5
ا
at EIS
№ n
RATO
т
4
мо DE
"ENS иа
| 1
it w
H EL i |
[Г
|||
۳ ut
| 1۱۱
| HH
m и
ПИК ||
Hh ili
۳ à
ш |
ү Yu
L ' |
HERE
It | |
HEE
Ë | |
| ۳
HII НЕ |!
||| ії
Ili Ji
HII qu
| НЙ
M «um
ү |
| ith ч
ay 9 УУ
n Ре
IND j ћи
УЧЕ.
Ss" WARE, Tv. EER Bu. 2... 99... пиян. НЕМЕ. кака б , BP
5 | | e
۲ m
ШИ |
ut 1]
۳ ۱
uy |
ш |
|||
m |
| HÀ |
||| |
in ES
۱ Ш
" m)
Ul
ji
M Ш
nd
۰۱ (ord
۱۱ UT
"iii ۲
1 |||
H + Ц
"ul M
«ll (SHE
WI gum
a l
m
1
ы 5
ЧИ Bul
«ШИ» ІНШ,
mm
Эрин SET БЕ VC SF. Бый €
EES UN ET VU EU 5:
w
Ma Кт ->: СУ нн eee ага е
СІ 74 mem Г | |
EN Я а 8——
БЕЛА. У я == ОЕ ОЕШ
—— —
ао ee E IEEE АРЕНЕ
ИЕ] = | 5 = ENE JA 6۳ o” و وج = olea — s. EH
| ا بل( а - = =. ж Here "e ров a P» РУ | x. Ж ж п
ew = БЫ کے — PE NRI اک шй mua m
Iz ET aimi دس
ean. > A кл Ir masa:
eet ш сы у
— a ------- ------ — س سے سے
СЕБЕ — —— — — зро = €
якою · — -— Loren ьо SL
079.8 — По m РРР masa = и ИШИ 1 — ua — m = — e —
Е =]
At Я ha hS E MM + нач erg aa s обо Ги ӨРГЕ 0و
-———— رح وت mcr AERE TA UE
" < E اش PE | LI a ү
BRT: SE TES у (EEL Se Se ЧЕНЕ КӨР чы Пас Де драла” ч a ee ee i imi шш Ж
tlm Мб J аа Да ишин س اا ИШИ Е.Д — Р >> — o — — ا اا ا
eT” Ес а RN AT از „ s BEE” — маи шв — — нил — — — —
— - -—
е
Q ——mÀ - - Š
BES! $` EA pago ОР Рой ы
[ A — 759 wa I Биг.
ا پر ee
За i Lu S wa — ua = мо
——
— — — — —
1 ма ==
پا EP M [mL AL ШИ ШЕЕ Pe. еее سب هساو
= я БЫ oe ج وه ГЫ БШ ЕП اسب es — — — EB — — — ШИШ... —
вие звено Wa. —— ms _— — | — — — sgp — — — EE — — —— |
GEEe one Set #57 ri ЖЕЉИ. a|smQzwa ,) sóirakc,e]ÀSkM
۰
= == = = 25 подавання --- Loco — toate. 2 Ot i та в:
> = ата
و 7 о PLE IAF من متسیس 4و НЕЕ
ГА “= ЖЕН ын ин кє тин иш Бн ШЕ ШЕН ШШ БЕШЕНЕНЕ С | ВВ — i
o/s —— m m | | loo p == = === =
ше — пее — pum UD".
[/
Et “= 4 = 150 کی 10- a! па эйи тале و a ee РА ЕЈ ай ШЫ ЫШ
Г EX اا ама E iSi S LLL P H ML Bam prov eg Ras um
— то k. Se а س с. ——— em аас т: =
== A що "Пора —— и — ——— s ---- — _| g — —— — MB — — — 98 — — — _ |
= = nu
"I m
ДУ а бі BG OE ES O A S РРРРРР Роан
шу. 2 EHI й і ڪڪ з
EA ды سس он ва мен 1 T]
rep = RO о РИБНЕ wre ва ARETE CE
8
А
۱
y-
un -
| ۳
M | (|
Jl бү
| | 12S i1
N". || ЕЦ
й Е:
ith Ица Ht
| dll یا “А
[v |) "n
Í | Ла
11 | il АП
Ш на А
liil Hes wd
۳۹ ۱ i
et Щи
|| M
Vl А UI
| ۱ Wil
i i: nd
ul. АЯ ۳
۱ | |]
Ru trie ал
||| il |
| F |||
qud |
те Wh A
۳
v]
| ۳
all
HI
|
1 |
|
|
Г |
ul
що
А
||
||
| |
ШО Ш
"I| n
«ЧО МО
UM | AEs
|
ү
III!
a |
RY A ki
S Хе
МЕ ۶
Rosiere.
2 = э је = = = | | ТОР Бо ШШ ШЕШ ЫП T ва. 20220—29—9—2—9——.
А utu > В سا “| Ги БЬЮ - Р iP V DP киш
м ов la "ЧИШ ia i "ЧИШ "ЧЕ БШ ТС Р ۳ “~ N РТ m 5 m и шш ш
i ER ГЭРТ 7 [ | 1 | {jue pe: RPR FR UR FE T U JE пи Fee @ T a. - le le = le s |
— m аты — نك Lm кн, su va ок LET I
Rs LP ` p SR ТЕ QUEEN ТИГЕЗ; SESE ЖЛ ИШҮ: КО EER RPS) арат) FAN + 7
uum 5
Ee
V8 KY. kai звања = k. _., ES АВ E SEIT а ор: TD TE
۲ تب (SEES TERE ES Айыб. че] ел.
GNE RT РА АВ т) necem m =a
ЫШ
2 + —
Gee’ Ç ` ре 1-1
L4 79, ~" «~ ~" а #2- а «а
@ създали 2. о a 5
E زا F Даам РО. GL МАНЬ WS.
^ همم هم و = | нА,
= є
(ie, ` 98 - 9 9 --9- 2 вр 82 ет т mE шы m с ии eee —,
Ew, Soal E RES Жо IU m Pita] wasa МАН Я wasi ВА ПН КН ee ee Lee ee — n
LEN —L—m-«———— | ___|--|___|__________јнии ИШИ ни" з і mensus =
m urma... —— — — |.998/, L7 mmm — umm НИЕ — — —— |" —-—— — — — — — — — —
4
ШЕТУ Guo. i lal ~<a: _ ae ы ы [ == pt T LLL LEE ul DTI.
TW і о б —1l72£9—9—9»—9»—9»—9—1—9——1—1—?-9»—?»1—?»———1—5—3—»—
МУ, ERE ГУЕ. ac 12 ыс cul MUERE ne — 7 m" m |
: سک пири ای пе m ји паз
e , =: |
|.» مت سس سیلتات = И О ве r r ШЕЙ КО
EP d. یساس Ч а
| WEINE. BG اج EE = TE „90 ات CES See Sarees Nei СЕ лови Pos) ЗА
Ер — Мея ставке Бања (пи пе ДЕ. ди" Ue KER ee ра
| POs eee se s D ام
ل — —n pU LI
- Ё APIS
5 > —
Me Е ЕЕ ТЕ ЕЕ Е _ ШЫ E. 5 ую ДОЗУ
SS EE a ЭМЕЕ SSES, EE REF EAI e7 [элет WQ _ EG ee iE 1 9 —1 ME ar 1 — EM ww кн. Tw ee e
E UTU с ` Yar пе Бе ] es ШО Se ee hum. E ee eo В
BSUS. کات GNE) “a Прави eee — — НОУ Fe реве ee ` — REE
ee РР 2 —À
"ERA NDS ` 3 = —- —
La Rosiere.
кы Бы ы ee
Ге. 4
Lm
ШИНИ ۲ БИ и
ШЕЕ
о ———- йу у
La Rosiere»
— — — n
— = — «мет?
ШИ шиши — — — miu -—— ПБ —— — _
|| ۳۲ لے ле = Z. =" Ug لے БИ "VC Я иш
Ноля е |
= Be eee P PT Rm ш РИН o о | | - ш ш
LI ТЫЛЫП ІН ee ЕН ШШ п Egi!
B ТЫРЫШ ЕР ЕО = ГЛ] >“ سس БРА ШЇ SLA КЕМ ew ۹ ТЕ ed
a Se s ee ты | | |
س — — — — ——u
— — — —
.
тазаа дик, ШЕ РАЮ ee FEN EAT TaN FE она В. 7 FT AN
Ж ee АШ ЫШ 2) ж р BET ВО о I 00 oa A
a3 نس X Lm mo a __5 — ry; m]
—
ИЕ — Ши Q; И ———
— у ње `
m?
TOR ws mo
[^2 СОС ман мит eL OS eA EE Î PSESI A SE Se ET ALE E A a E a
МР аш на ES ниці Г | PSG d bd qo ME
a — —— — — — — — — З | 1 — MEM. —-— ———— UB MEN —— — تب —— ИШ
LJ
itr Es D -DEON ЗАВЕЦИМИ RSET NEES ASTE КОШ ROME IN OAS ETA ШӨТ
pa ipt oio OS чыр СА гк ЖЕ ES a A ЧЕ БОН р кн RES дер) E ели ew
CME не чомаш OR чи EET _ SEAT Tee > пи но шо ния
[pL РР вий vac Es case Jes 9.
7 — ILLHGuddi. m )——— B — | 8 |
Rest —— ==
~ штети
۰ х а А d 5
М == - а - y - - =:
GEE E Рон ЗЕ ша Ы E а ен a пач — wa кын conet —= а HRSA] eî ——
Le жаа СО RE Sa скалы a тима EA ОВ mares зан Г = я — "emi —
M ЛИВ АЛ —— — — ишин — —— — — Cmm —— — — eS — — — ыы
Ee TORO (ог Cae оараг амар законі E CURT SSSR пара توت б —— s E E aA
L... o ` №, 1 г D ra EBENE , é J TE ЫС + FF PKS
ШИ рр ESM ESL Se eS SSE 8 КИА
— w SON” SY
— Á — — —
-gpt Б 99 9 ©0000 "o "o e” а Р — = ae FL ЕС. ҖЫ N
ГД Та و Ена a E ТГ lel a. E i Se
ШУ /; h ВО е — ры ш — T ШЫНЫН УАШ » © ЫШ bt 6 ЛА P P P TL T ТО |
(7 — — mmt Ия ЛИ ши — Nm — ү 1 A 19 — — —[— sim sa mas mima saa Sama Sasa
Ба ГЛ 21۷ SE EPR TOE преза и qum Cea e
. UD
i HE‘ ۰. . Ear
и“ ЖЫШ или ЫШ ИШ БЕ m- ee |
LJ I I n E ДУРНА
Јар === NEHME. 9. E | e Е,
— ля gi —— Со Tg ө
м
La Rosiere.
{на
۱9 NI
sa eu
JT 1
Ц
lilii
D
ПУ |
Ww
O
Л
“е і
m=.
T
НЕ
al
gi
Щ 0
m
1
|:
a |
| |
а Rosiere.
ОН №
ЧІ Чех qi mn
| | WT |
Ше) mm Р
SRL ۱ m: B m" IM ۱
и 4 1 d hills AW мо mits
Eug Tnt II^ [IN || I | HI Hi "і ER
речи MS И ا III ||
wi І | | i | A um |
НА «ч "і ۳۸۱۱ ۳ о ДИ T. IH
CEER ||| | lI ва | || ü |
Wu GU M nt DE || |
ИЛ ТИП HH че || | М "* IM j^
| INL м (D 4 ER qi ith
385 пещ gnua ۱ bd -
п ДЇ N NI m V. ۷ ин KH
ng ۲ UU ul " ۳ [M ШЕ. :
ul № t || ماو азая TT И
MI Ш d po МЫЙ HU |
w ++] "d
пи lk. ۱۱۱۱ е Ed نبا М? ДМ in. нас
а ДІ зле ИТ || | NY HI А ||
| ih Vi МЫ 1 мо UM El
№ ни ul ПА | Па هل
À № 1 | | uh 3 |||
GG 0 Из اال a, ДЇ
|. "Ру || | Пу“
ши 1 || IH S% At) av ka
ji Ii ۳ E. 87 / رو 8 i |
я Ша ЕЙ ALS in
n" Ци 111 иип РЕН == h пра
IN Ш H || i ii ross M
ши Ч. р ү D
м м ДЕ 7,
ШЕЙ لل MS NE Lu پا ЦІ
AU I^ Шэ ШЕ dd با لا از
ty АШ выч: ою
г UM ре ۱ Mle A М f
ча
№ b
lli - ==: : — — Sg > и”
La Rosiere.
iO
WE | ug
| || | А ||| 4
З
Е
ни
4 ||
TE
| |
E жах
ая ERES Маа L... n L
ano | EIN GI
Be ae OF рага
Карчы = asya اس تج تا
سب Mum Кейш т же ам
П Жанн aa ИЗАР} a
۰ ۰
Loon сою —— i па РЕ
A KERN. IPR ae | A
беја ICE | SE Pee
ши ли жо ۲ ESSE лак: серва
Баш Je ea UE
" In n T ai м: ШШ Ш
۱ ul |
|| HN || ції |
if Tg II О 118
| ии HA IHH | | | | uj
|| Hy M ۹ | У Ш
ill I^ | MI. LII
ш A Dm m “ШОШ
uil | ۱۳ HL ji M 1 nl
JII || || ali | | || Ш
| d cB... H^ WF qu -
T | | š | | \ n S МА NE g
S2 N2 ۷ ` 2 аш 2
(e (mU - [fH M M B M 5
i ки, ~“ У ==
11
(ШК | h
DANCED BY
| |: ۳ TM
yrs ۲ p, «d xl
AN L^ AD (۰ ۷ ЗИ
оку ЖИР R
XM WS ПА на №
ма Шы iet И VY
(ШИ ГЇ cd D
s HI ш Шу "а | [?
HL ве | ШУ cupa. | i
QW NN IB: I ° |
idi и "n ۳ Б ||
| Ii Wi || | VEN
D ER R A "||
ac ПАША
: | ТИ |
Jii iy iis Ваш ч 1n
чи E І Jul АШ! له
Ш А ul ah
لل nm n і
hu An | || 2 ۱ 0 №
ЕЈС 1
9 4 | ие
m
i
G
+
A
4
3*4
ТО ~
а <
М о —| —|
БР: сг е |
У зо Bis © BSG or DOPO RUNE
Du cud
т
AS А VETE ne ABA М МЕН
وت رو
j келе
pL
| о Ав
[oe анчага
у
pt ہج
0 |] LL | 925-1
Paes =. pF F gös
|" -__-_-- ی ی |
ae SSS oS m
BPS. YA
ب
سلجا pu
um prega c
a scam: [c I ae)
Rd - „га
N2
ULE
а
be
>
-
m" | і
==
ey LE Чу BEES
«ШИНИ — —— — — — ==
a
[2
~
м
š
LA CAGE VOLEE,
Danced Бу
£-
E Lv - OO р ee EISE уч
ГОДЕ — — — — — — —— — — — — — e: N EE B — — — ый — =. — Bs = == рути
Bsa TS
и ДЕ ___ |
LE и С
| — биш
=
mm
Wil! ШК!!!
4 m
й a
38111 ni
B [|
ЧІ 18111
і | [BE
1 d
H Hiii
۱۱1
ВЕЕ
КР А
۱ ell
۱۱
| ||
Ç 4 |
| |
ИП
|
LH
۱ CNS в
E Кү
е d я
UN А и! i
S ТП
- “FIH
< E a
у و Mt
= Sf, ћ
x
[ML o oe oe ИШ o mm — —— u——- o 8 8 81 0 ОО ДА — — — === == === — ee — — — ae шєт ==
| ни su ви ۲
<<< a — E — >> ВЕНА ____ = Б BES . | Lid JI Fa pas jg Li ij
М CS nes з= ЧИ —— — — -— -—— ПИН ВНІ ©. Е — se = BP о = __
С 7 =. —]
E SN.
و
R
==
га ни 4 ААА Де pol ИШ ШШ БЕН ms g — — — — — — — — — — — — — а
9 О О И Од И ВВ = =. gi g — ——— et سے سے = جس کے سے سے
=
Be? از eee El E E
гы ну о “та 8 8 8 ааа sss
Ooo Панара 1: 7 дю ee - зна Oe Pe, i SEE yC S PEF ee coats SE سا ъс MSS А
s”
| | | | Has
пе
Ë Ще t
۱۱۳۱ =
B» <
ud Ф
\ ы =
III ү
a -
"HIE Е
a | || A
"۰۱۱ 2
“||| H
вй!!! ке
| | ЕР
"|| š
it р
VEA
ТП Ё
HI 5
инин НН <
did ©
\ ый E
"n. EB V
Ц Б
۷ Ф
о
| ав
۱ | ^.
Witt р
8111 Uu
||| Жа
| NEN! Ë
31111 5
ш!!! =
||| т м
B lli k:
With E
ин!!! °
за НЕ
Z
11111
111 Ee
Maa N
La Rosiere.
Г;
RERI
НШ
і ПЫ
Е TUE
+ || ШУ
АШ ||
4 it ig
n Misa N
| |
ЧІ НИ VID
JII TH
“H TN Г |
۱ 2
Ni is |
31 Ш 1)
fit У ۱
Mi H |
TERRI |
۱ ۱
“Hi ||
BB i! f
jr МУ
NE N ۳۵
DVS — —— —— — — и — ни шо — — — = — — — == — — — =" — — —
à ii
|| ү!
۱ We
in Mi
Юл
Фу |
i ik
ТЕ
ши
| |
M Li
Б B
| i [P>
ЈЕ
۳
m n
La Rosiere.
LN
AR
“а
bua
||
BENE
нЕ
dl |
oe دا
ПЕНИ:
| HH
р
Ш N
IMS
La Rosiere.
m Чи IH M ni
| | | اه п ۳
۱ " 1۹ II d d
Inm" ЧЕ |
[| Зад. i= ||| | RN
BN Curs mj €
Mi M Ип | ii.
| BER q T || ERN
I ПУ, Mn | ۳
li XIX) it | | | : ۱
1 їй ۱ | HN
رال ۳ ЊЕ n
A х Вы || ь |||
Е-Е |
AR С (0 Wi
Кы: У ИПИ iil | با
wall} uM | | || {
|| || li " | h
ш "n " j | ull
Ji | 1 № ||| fal fa || ||
۰1 ЧЕ | il |
Ат in ; ( | ||
ИГ X ;
E" *H ` || ||
ES H LY ik Це:
||| ak iH
це Зан T ИП HE
۱۹ а IIT КА |
111 U! 1 | MI "
пе се |
ії" P | ат ay ”.
ET “| ы) Гаа.
+ | Ч А MI |
ی і ane ant AR Ж
ЧИ, А NS A МИА.
INS Ib M б. ћи
Га Rosiere.
ED
| PEASANTS DANCI
4
4
THH
[6
d 1 O ЛЕ
( Sith || HI II | |
y HUN ша Па
i hdn abe ۳:
| سم ” ¿BG Бо زا ار ук... В HAR
шаль
aes TUNE СИ on BY
REE, ма ca
سر OES Wy шаг s
г S | аз. „чек aN
THESES aidi DITEN DES 51
= EZ osi Lg c
2. к
тусем aS [rM لد
жары Сый REE СЫЛ радам OG
ЕЕ ада ста MEO SESS
|3۳ FREE AN TS EERE
9 i
T Litt =
т Ж NE тишн
oT GEAR Рас зза мя ишу
[— ms smi жө LY
маст” A
e .
пэле DURS Dae зво о ЗНО
eA НЕБА Рале стр s= sasa Ц
BE SS QV D OSCE AY
ae See تحت
ка Бит
a — 73 RETO Sane
2. ей bua да СТУС See
Сай لح |۳۳ жд
oom a Se
сталі ыл че Т
E З [^ 2 * «а
27 ~ ви. 8.
Я °
FO u YT o NERVER СЗГ Ск ae
—
|
| Ç | | |
ПЕ Г wl Ш ОГ
М аъ A ЧУ "| QN 15 М eh
ТАН» fl) h ft In: ЦИ» Mi,
— ih <”
iR
J a 5.
PASTORALE» |
›стеге ۰
I
г
~ ee ||
E: | sH N | |
ч | is | ВИ | |
| n
> SB Men
На. | & || ща
AR || | и Cd ال ЫА
im ni 4 || E. | hi +
О af 4 $ ۱۴ ||
ҮШ ШЕ E
Ак УНІ QUE st и
Oy و
пі | м || | i || ل ا me
| | | | mill A ү ЕД О
КО I F! dS ۲
A | | M d i ЦЕНЕ "hk Ne
A. th u H: ш n U Hu
ата MI |
ا E A Ца, 9
Е о літу
ı4 Rosiere.
IS
ll
I hii
чи ||
| ш 1
FS 341 Ii
| | ۳ |. Ши
вна lim Ç n | 3 Ні i
vl ү " H
۱ ui | Th ۳ ИН I Ши
M. чі + N Ili ST Hin
T 1 by INA |) ПЦ al ۳
i im له ину ur | ۱ Ше
ال die 1 jm чи. Ши ۳ ш. Ш.Ш “ЇЇ
sil т, zili m SH ۳ ВЕ ۳ eH it
"hari | | we 4 ۱ ° W Tug ^R
"NI Hii its ПМ И Wi et || Зи! ۳
| ma Пик ۳ MI ИТ || па III || "I | эе
۳۳ на Ih "m in n alh] Ш
РАМ ГИ || 3 и наз е я
Rin а ЦИ [E* sth Ще | ПУ. A Ти
Qu ihn LX lla || m 1" ji eu $ Ne
EN eM limi AAN ТГ || "H" MAY. it 11 һу;
V D M li SA и g IN d HE 1
e 8 “Bi ы E z
ае ҺЫ Рин iili 1 nn E ПМ м M
N фа hii T Т a ще | ku £ hii k: n
NE Iit e in D ik ut He W: |
bh N 4 а نها Ln T AO 4 1) ilii n i!
3 N чи +t he || Wg WI На n III И E
га [h "i ЧНО ии ۳ " що. ji: А ку
- j DM i Ше ЧИ Nk) Hf Lm "Wis a
ed ЦИ ай! : ۱ ТП ат оше АТМ
> ¿NMH Пе та " 8 this ћи ui А
T II ilii vill in a ha at i || У I N
A HH А ЫП ۱۱ АЗЫ! Tw зани! ۱ 5 А |
š пи: d uu m ii $4 Us i | %
Е ЗЫ! Н (ex "и aH " st ШУ | ШЫ +
y" ||| uh А M! == я H- ۱ šj ch 1:
A "Жый 1 ۲ 1e E
і 7 в 3 CR э
ый aes || ann "е ||| ЈА: ۱
A d h y "n || ins
ко: Ша ا
) «ГЕ EH 4 + a
Wo We CM pe №
hz qi в һы
га big во oM
۱ ^s š ۱
і e|
<
ALL
b: |
9
OLE 3
E
G
AM PAS DEUX FLA:
i
Danced by
C
A
~ Š
HN
(SS
۵
WY
be
S
SS
RN
Y
4
ALLE
"m 7.
6S АЫ
A ia Гб
СКЕТТО, É
ImITmI | 11 Ps: Б Рт کے کی ا ی
LI]
к.
Tn
ай ыч UR БЕ w
тев. ЈЕ |
REDESRE ТЕД ELLE
eee
= ша eee тыс ш
— — ШЕ ИНЕШ ee ee ee |"
“
ГР numum | я
mum
ЕЕ
= ка ла ра саш SE ми ш най
Wen i 7
a MIS.
=
УРЕ УМ
Lug Ри SE NE БЯ НИВИ О ре Оч ыл LIT Л тт
ee. | ст | |
تس و
—
k e
| |
i HI
À I
| (4 |
| є |
۱
|| (3j
HH ШЕ НИ
ҮП Hi
| ۳
t ( нї!
qn г
"lh |
il =.
a!
۳ И
۱۱ qui
E |
Il |
Vestris and Madame Angiolini )
c 29 Асе by МТ
пе
1
(v.n. This tune is redance in *
Rosiere e
20)
fee. У МУР Розв mS fn Жар
А -+—n- Н eee шш кшш жш шыш trr Pr НР ——À BU ЕР=
A т „„„_‚„__ NER. Б
(0 ра on m LI Бла = ма aw EF E ee LL -—— | ~ i ۳2 _ py
Se Пт _ RH — <о — И Шырыс. К: =
ёз
p ee سس eee рон о eee ee ee ee НИ
۰ . й е е
- ===
12:17 ЈУ №) Е РРР А СВ ВЕТ Със ЕЕ || „Чый
—— d
АВАРА А E ан ы nae ها ад gg oo سس س
Lou" a ЖЕ Жас د ЕР — Bum Ee PE EZ NEU
ice НЕ | سس سا — ESR FERES xase RE
И
a эн ЕЕ ківі _ | а ~
ee ЧЮ узы SS рү EM Бава SERI RET 0009 а 131 е. um. 190 ду бет]
је Ло ТУ A ER ПЫЛ اک sam en G , dg TES НИ 14 Wai Os = A кака ПРА ЈА | | B РТ gus" НИ Н ЧЕ WO JH ZT. 22 RT
Bese ГИЛЕ БЫЛ Р | Е Па ИА m TT. T Р реч c Fab P p el
ee eee T „саки Ве T ст те РС _| Eo Що ДЕ ШИ 1 раса рола СУ
irk
`
]
| |
[|
;
ih
||
й
||
H
۱
|
М
BE
|||
i
|
|
||
l
і
|
і
|
|
ћ
li
|||
|
i
K)
"Jl
|
|
۱
۱
۱
}
У
»
ТУУ. == а eon و ө وم 87220
өт ше ин а = ل
=
туе ----- — т. oeeo ۹ UNS UT чыз
= = 15 a К —— за
m ota, ee y TES рей
H
—— tts... | NN _ | _- | | [ом |
рар eeen ES, WEP RESET BA er РЕВНО
uw, — SS и (A aS РЧЫ Se
ша ри E Be FF СА ох Е Ug RE TO
]0( وت Ba ONE : ил
i
А
"
I
hI
a
|
А ۱
Фер. وهی . |
oh === PE Ta EL s T rot تم ori Ppa ?: =. >>
== سح == 82 Р.
— 5L mmm Зникнення = که кюй ыс шщ шшш аю ши ш щш = и rr
E а — — — — — EE | | лнн anar == === gp Ду cames eS Re GN B У ee me o9 E A AF i 1
[— БИИ ШИЛИН ПВ omi! E — | _ .. __ ир — — — ня — - — [
к
пъ
ryz E
J^ ۳ Se — Ро РІ o = w EC uem
— ,
T 77 3
2 8 » +
if в еН ath РГТ Med BW ü. Ome
[was | 1| |" A A Di Р лани
Se aa
a Зе | бі î = r E E E EE û ES
fia ۱ ә ә عم „= 2
E PSSH Е Р | в = пй =
EE eet те пач тю мы ња ы I A | 41 TL IT
Г 5 | اک ےی کی ل че" ды wm — _
| P Lau |
м ТМГ صا ===
m == وی Еее „с=з: 1 Laat гана
с eS ae А] ся ра |
bi —
Rosiere.
| - ۳
| IN, A
5 | Ка
ШЕШ» “ш
wem d
И И m
| ^i ЕД
(| ү!
ти «Y СШ
| A um
же, E
=
2E
V 2.
=
==
<"
ГЕЛЕ:
; ма"
| | WM tw
s di E. ۳
ir VAI
даш
TU U
Му ° EU
NHS A IN
ШО CD Sn
АКД
iji
WM sit
Il
|| |
г d il)
[IS +H تب
"n EI II
Пи жн ufi]
l
MG Will
ан ЈЕ
E اب RO
n s И
rt, И Щ
||| та
1 | |
dE Ww И
R ۷ له
||| | |
لا لا
т ШЕТ
МА ХА pe
iit] 4
|| А
A |
ИН ||
ил
"|
m ДУ“
| lll
| оү
ШОШ
NT '!'
Щи | |
n و |
pw
|
m
111
ij g
|| |
1 ATI
| ۳ ип
УЛ
in «||
"Nl 1 i
МЕД ex
NH. T
|| | Е
Mi
|
ll ип
НИ «ПНО
е ||
B
|| иш
JOS Wir See CF “TFET EF REN EEO ee ке
T Жый
MeCA Ee FE
—
—— =
Ls]
Гм:
—
У
Диес че | "ЧАП
۱۱ Hu ін мм
rf ie Ns 4 | | TUN
< вини | | | ` Yd ۱ Зара ии
e " - ( | whl 41
> | =: A ЕН Ко | ы ы | ||
< ЧО ин ШЙ
. i =e Ңң
2 ЧН em d с j| Bau
d | | ۳ | H га | и +
> на GE өш» uni
< р | тч О Мы
s= | ч | ipi
ЕЁ | Б ШШЕ
„8 ЦІ ‚ Щч
== 5 чі Fo |
um = ۱0 i |
= È чи ا
са РА || И пива "aL
ча ul ыы |
«= ar (ЧҮ!
T IINENII
\ ñ i
hj | ۳
it w om
k N DSA RNa
AMOROSO.
La Rosiere.
(
|||
g"
“+
` ||
<
K39
ПИЙ
ORBE
з С
AD
PAS
۱: P
м
EP
Tall AL
ja Cc и!
Б || Hull
IE
N) A I 1
18 | al |\\ Н +
| № AY) du
{ ТП | 11
| ү ||| їй
ша ү
| үт || 3
T ш ч
ПВС. : rud f
I aia i| s
Wi ` 1
T "LI all с
d п"! ОШ
a i
t Ud [+ Н
о | Mc | | ЋЕ ۱۱۱1 Ü m
11 1 о uM
- | 1 | T d n
с "i T МИ
C ‚ | Е ва ||| با
y. rum 1 1 TM
| ча | || ||
lli ! 1 Hs
Чі! | 1 UN
шшач гр
ие пр
NIA bul T 1 || ۳۳
Us ل М Пі [М
Е HI n II.
о Nil “| [| ||
i2 1| ИШ dT
н ° Ш M И d!
e| S sU sil 0 NH
mu М f М IN
© Мету | Y
== =
— اھت | БР اسا | || | ded ы | |
Г — _...u т ГР в [В щы |
p
e
La Rosiei
UU
ЧЕ |
|||
^ ۱۱
i С
И
Ци
нер)
| =
Це
||
Wi
э
101 |
|
“ШЦ |
3n
B 4 \
ei
Al
Ра и T Г
pun iili
ajj | |
и.
||
M |
ЗИ.
| |
МЕ In
| HII ин 41
I
ш че
mat n
| К ||
и! ход n
9 e i
Jil | | 11
Tle ی а Gl
i ПУ | ||
vel |
ЦІ ~ 1
للل RED ү ۱ |
эЛ sal“
n | m
x" n
للا DN
= li | ۱
те ' | $| Ц
W: || С | | M
OM dll | !"'
ET I | ||
Ци W!
чи | II
тш! — TN
D | 1
1 Bw ЗЩ
n Wn ۱۱
ЩЕ
uu а
ше то о [f
ж
|
||
|| `
|
۱۱
МТ ІМ
ET 1
ТД EN
ug
АЕ
| Ц
Ln ШУ
| |
ИИ
۱۱
|
| hin
|| ч!
| ||
|
| al
||
| له
{11
| n
МЫ he
№ F |
a —_|
a a
=== y
Sers
K... Joc oe ни |
pem Ени Е uu — || | ee qui Wasi maaa ee
—— о — ggg gg ———-— ee
”
Ü
|
EI.
|| |
||
3
۱
۳
BST a SO ی үз НТ: м р. “1
e
Ieo, тар CUR |-> EE SEN т E WSSE "ТБ РЫЛ РЕ = >
ГУД
LAU
[— <
۳
ү) sit
۱
| |
i ai
۱ ||
|
۱۳۳
۱۳
|
bL
№ |
|
4;
ЕЕ "IM y tH
О ЧО Ш:
الا id. Ml М
NE d ud. ا 1
MSS 4 ال da WD Malle
N ا کت ال &W ОШ
TN ۳ lili "ШШ ЩІ ( u |
NS НА D Aia e
eS N ` З 1 911
OS И А
WM ۱ ТП i | a |
~
ENN ABL (41 Hi |
t М Па ا ل S
SN Me ML gi "МЕ |
я oth що gt) Hi xt!
Mur sS) Pus HI" 1 “si |
BPRS НА w | О
< ` TIE CUM |
| | |
S AN Чу ты ып Шш
З
AANI
= FÀ ۱۳8 jil «||
QS ЗО Ш ү | MI
S 1 ۰ Ма (TF |
> ` i Vill | o TPA j ۱ ||| | |
= ina ES М и | | ۳
чи ~ ћу INS RU № m
La Rosiere.
a ||| |
۱ |
"Bi |
wali
Vn ||
۱1 | і
sI uL
Wil | |
۱۱۱
(dB
H "и
3 JA
| `
||| الا
9l
H!
ШИ же,
|| HH
||| ۵۱۱
у
|
(. | 1
№ |
11*1 |
"ig
1۳۳ |
Ц BI
Ма, (Lf.
Em
Ing 3 |
&m |
* Im
\ "
eu
1
۳ Hi
SU
LN
m as abd
LL mind
2۳55 node 57 r =... M
— ъс
1
| سوت
EC йыга
RESEN Rae
Uo mem Сине:
1 |
М |
N — —
|||
1 ||
| `
||
( | |
|
$
| | T
|) «x
e |
<
Шр f
pa
FELIPE
|
|
М
аа
2
#
5
L|
۱۲ ۱۸ M
mi
N
ua
La Rosiere.
BUL,
4
є
R
PA
7 ще. efr y^
®
а
7.
( f
gei
2
7 Non
CONV A AU pro, OSA
ЧИ
n
a HH “j
p к РА
| | > CH ја |
Ра Ше
| ۱ г ДІ Hil FEST
1 ۲
cl | ۱ :
Ка Дун Tu |- 1
E |
j|" | sul
| TH S | Аза
Ц ый x | e:
ме "Ix x. ; и Mo
E B ver
ju wm CM ,
2 M + HI
o LM 1
mi
| ë най
| |
HI ——
| ۱
И. HP
пие ‘Ш
ПН
mus LIT
“oe ۵
| Н
Ш
|: |
dT Eun
] t |
JM 4M
| ||
۳۳
| |
ма FUIT
|
г "n
< H
Цио TRI
۳
La Rosiere.
+ Н HR mew H IH
ИЙ vu. SH yv чм.
T || 1011 ۱۳۵4
۱ ни ЧІ | | w
t M ML ۳ Й
i Ei "i ۳ | ИТ ОЗП
ЕЕ.
е 0 1 5 | |
| fiu ME e элү d н
| الا ҮШ NA чи [| ||
E || Ш Yi! ҮТ Í my |
I " | Г H bw Wil Eget
И T TU | щщ ||
| 1! W l WI i Dan |
1 HHU МА № LL pui
Гү ХИ! № ul Xi ПШ ШШ Ш
КЕ Ee EN
+H | 1 ru | \! C T à; МИ ll
\ ۳ || ih ШЕ ТП ۷
п ш зі " ME ши а.
881 EEN 1 щщ d 4 || | |
m UN еее ۲ ۱ iii ii
| M и). M do | iW) IL LIL,
АД i tay Д ۱ Loi тр
T * "ul ES C |
(4 M Wd M. o Ш B. ій НІ
ЗА Ду ال الا № ا DM
ЕН Y ۱۱ cd | | № ll үз,
ми Wis 1 ۱ 1 d ue
۱۱ |
۱ Im и! Е | 5
M M I> | IN [IND dE
f
|
La Rosiere.
39
| ЖО
К
ги ШЕШ
а "|| ii
Guy AN [| | ie
11 Г № ۳۹ i.
rn cri
1 | RTI |||
zapar "n ДА
^ ~ | ||
i апап № hun ТЕ
вини № ||| [| №
А ш
ib Шу М
| || | BH
ij l i ا |||
Eh A “K т №
So m | OS
B - RU |||
Hu ч М
uec MF Да M |!
= 55 т би y 5
eJ 9 = UN € ا Ë ` + Be
M. o ww. BD IMS [|
ма | |
Rosiere ۰
La
С^. г Ee 77 ET DDS SRP ee =ош чекле a ——— —3
WEF тус: E гра L. GF ETT bE BE ee, AZUL I ee ee eS SENS ⁄CóISH€I<&HIIIIIƏO@ƏOƏIƏI<OIOIZ€CTvƏ$
EE hpa SEN SSSR НАВИТ | „дыр ТЕ
= м andi -l---——— Cs оо SE Mies, ШИШ
` 2.۰ АНИ d явя БЛЮ L4 |
ett а еж. او E „ЕЕ HA
уча IN NI |
هگب » #11 1] |]
ای الا سم |
EE HAS зае ВЕ.
=> = =
oH |] #7! 9! “4 [T s," =;
L ” 9.9 РР ГМ! | a ТР Ae ieee Йо
m, " ЕД реја БРАКОВА Е ее РЯ
LE MEE БЕД وتات WUR DICE УМА Bí remp muc ВС s= Г sema ШЕШ TUR Б тек: CU XE RAND Вай INE RON NC ба g
МУ, ا —a — ОЕШ иш Б — — — — — — — — — — | — — — = —Шй ———— — MEE ———— — ee, až
SS
m P
а!
IL т ТЖ uses Hes ӨЙ рі DOT, po SI ee ода T CT a се
Г ПИ ТО ee تا
15 ¿2 à ۳ | ees ІГР P m | 1 |
2 — — s
at- di
LO л. ak d ен | d —
— ДЕВИН. мт
LED ۰ отт оз рі
у ОО 2 п [||] - [o ie TS
سس
سے ے
^ - -
ye 7 ВИР Z ——— |
FS ۳ تا Am an — — ی
ыы (Ре.
m= — ave
r
>
Fe Л OE аку SEES x Cas A i MEER: SSS 0 2 1 AER 7
къ ЕЕ: з Е... ШИ МЕ Г зо з до је ми
E "IP RE LI T SF TS Î SEK DE мн liii LLLI I КЁ `
ще” „чы е eS Ee п == а П
La Rosiere.
>
-9
TX
1
PAS DE
7
34
21
ZA
x
fia.
j:
"7 777 26
22
7
باه
a TOSO
№ | Л E; ده ї
mew
==
EY
=
ry,
а Ру сс
اليد و عا
‚№ LENTO o
8°.
4
у
FT эсил SD ПШ” 7E RESEN EEE
Н ار
(ШИ ||
ia к 1
<
К
ka? '
x NS ; ۱
> ۳ ЩЕ:
Ñ rs Й
2$ Hes |; E
62 ۳۵ l
3 у Á
Фо" с
< An g^ (í. у»
La Rosiere
ив
етер Vnum" -
—
GUARACHA Non troppo Presto.
“N
BIST „неа
зала 45
| | ۷ - 1
i; il. ny i T! I || H
a И M чи | | Mh
ШОЛ Шр
E m DW S s | |
чан! | п H $ || 1 ||
lil hi | الله ull || п n
I لا IL
| i] du] № ] 7
| О и 1 d №
i а. هه ҮТ
Ши
ая ЩО
& E ВЫ ње) ње
La Rosiere..
malls |
М =:
гі | ET | E
| \ ۱ | nn “ч HH |
| | en si HN
|
a [nd
д ——— 8
um E
mi і Ihi | " Id | و |'
ү! BIDDER
+ D» mm ۱ | ШИ и Š IN Wi
"ul M —— = | ип | de | чу yii \
۱ ۱ ¢ | 4 | T N et В uM
Wii ма. ОРОШ :
Шо» ШЕШ gh ally ИШЕ W š
li || | اه fh || ү n
aQ Ge a eae ae
чі пг |
Шо» МЫ” | ib» мы Е |
T | | ny JI "IL ca ""
m m wi me fl
m ше ШЕ à а | il EN
: ' ۸ n -h аз
bu E ) m м! |}
Wil! VII N | P un 1
папи lil ип II 11 Nr «d | L- ۱+
чі п Ө, RH ad АЩ i R
О mu | ۱ СА Е "i
ШШ» ч p s «M cen He 1
"i : Ч.Ш ۳ 4] stat 41 Wu "i
ИЗ s V eM MM № m
|| З © ня 11 lii
ولا ШГ: S ЩІ А цы | 1
( Р? ë т “Тэ ДН N
hš АА Š | HY | ull p
وال ШШ, INS | — Y | | SLM ul (|
Ee ال" и. A || | I" ма
۱ LLAYDATIY v». d | it ЩІ أ
ЦП» اتب
۲
aaa Rosiere š
37
. тои JA» ⁄
— жє ы. $ —
۰
= z
سے
=
uel REEL EE ШЫ, LI в > пер ит Ce c
МИШ” —— See SC есм Il TIME DD ss
A SEEN EU T О LL виш. 0 —— ENS —— ——
--
Е
sM
1
||| || ЛР де || ТІ ТР ГГТУ
~
-ії.
em
=
ad
1
B
E
۳۷
سے
и ۲ і
T
ы و
٣ی LI I P L № име
۳۱ ۲5 ۲8 Кш VR ДЕ Ый сай a n! A HS YEE и er. ГТА
—» — —— м
———— یتست — — n ا ñ
L.-L. №]
vi ыыы
_ g -—— اق — کسی —
a
:
ча
на
яз
1
ШІ
І
І
|
a
в
|
— — ee
г. 24 ма Ме 14
LIE 7. 1 ~ 1 РОВІ ДЕР
ша
Y 1 ۱ h
m | |
m ji
coal LV
що
HH №
s
` AA =
ШТ. t
"ВВ \\
"li
ii
QN 3
[№ til
||| ||
"ü |
№ 4l
|||
||
| ال
W
i Il
№ А
теге
د
La Ros:
WoORBTTE FINALL ,
P
A
4
A
"a 3336
38
пле ши
SA) الله ام الب че уч Л
| А | чу + a H д и | 1
IM
| ||
опа.
yar / | | :
| 1 ç
| 1 | |||
| ——— a |
La Rosiere.
|
از SL S ү as S ү M S
|| М а oe} Ут [q о ~ А Ш
WI - ii Ern iia aL «lll
M. | @ «d А I Gu | اه qe
Ер ار КЕ RUN
gu | i Ка Will ( d II & п! | ии, : І ۱
زر Ha s ер ЧЧ U w S
| ы dl BS ці T
протече | ен үн
| ( TI il] «ДТ at (| 1 LY 1
| Ч > i || "ои йа | r || oan : и! al |l
LE | || (SH I s, я || 4 | | . ۱۱ 8 ۱۱
| sp wap ای Дш +} ال wd ма EN WR
| УВ || Hi (Hy | E ||| Eni T || “IN №
ال DN d АШ АШ aile ПА BR ال ۵
| 1 (Sh | " | (St) + AT | 7 и
HI ЧІ і ТАЦІ || a ur ЧЕР, Би)
MN | dM owe т s | wd + (ed
zn M du e wu اله rH | <N | и š
. | | _ Q 188 |
МО пи ма S ای НИ
$ 6۵ Ми || i И š + ||
III i И а "ug «wd. ү ñ | H š | HH:
| j H HH E11
ul P | * || 4 WI | ( 4] || | 1 | n
Z5 aW «nj إل ا dal «d wa qi а
q | 1 | ۱ |
D x ШШ ш "| а ||| 4 ibs
ЕЕ гит чи деи ان | i is Um TH
à LI || ауы xk: ARI REI AR -
2 ` % 8 X ال Xi BD له ED X 8
=: З e m № А МЕ Й [S С IND [m
щу 2 IN. A hii сн ТИ» اس чно سس
23 са
ә (HH HH дан al ша
N II [ 8
d ال s wy са uu d
e | Ша || Sl (š!
ЧИ A | Vli m A
A m Ше Не
| || НИ "по
ШШ ШО (5 |
ü
H
a ` (al M
А | bu n | m in | |
| 5
HII M Де alli "n ۱ Эм!
Lexi (2) У wil] Met! €
иа du ا
| | . ۱۱۱ AH їп ~ ЈЕ
T + || | „Фа! 4 A; ГА
EFE EE EE
Й Vin «UD et - ( В
eu ЧЧ Ata a +
M 4! чи ul WX :
| + ۱ Ци att à à
ШИ о
MI ¢ pL M (а
XI d WW ۵ 3
ЧК Ден Ew а
| | | ii чи "IE У 5
x enel i | `
۱ Tr لا У ПЕЧ ^ і
I ши у ;
۳ ре ; МА ape ч ^N
М fM M A | :
ЈЕ ПЛ 232272
ГИ E o O N LL L es
—-—
mn
=
v
=
т а P^ E
L ۱ Кози i`
LU UE До | ЧЕ sai ХО RSU ш ЕСП БУ Ea XE E ER
9.7 eB
+ qora 9°
PAG LY |, о
NW on
12,3!
$ D’
RJ
4
nv € Th"
АКМ HOT [H
ak) ЛД БУБА
и:
ае |
АИИ
Па
ии М!
+ С
ща
sil |
"B:
чи
MI ul
MI 1
11 Шан:
DDEHHDGAS ER LIB. IONS m). 2 Se Б ј
г g 28 mg @ 4
10
жи. Во Ши OC m
к XY MIT +J
|
Ct «
e SOS.
TENUTO
Sul 11 T
II iili ( H M I
II Ша ш
|110 Ку ени i
ITI ЦЕ | "i T
ii D vu Loon
" hM Ш и E |
iili Ш |
T И И
| ۲ 1 пи og
| ||| НІ hi i
| | ۵ "n | ` '
оч ДЕ диги اه
Wi | А || ۲ eH |
۲ الا ul] م D № -
А | HH ШЇ " Ili
Ini hi ШИ | Arr ii
+ || E "hi МИ ||
| الا „лава “М
| ш d n
| т تلم |
' ll III! H ||
||| 5 یا Sè NI
1 | | || MI
الا || | sf Це
M. d Mw m
ше ШИ ШИ» ЇВ ЦЕ» (RI
[ОЗЕ ај RO" Uer OR + Ти
LESS — 1I 1
—-
— — и
mima img lic
KR Sm Z ПЫ. рт [рода А `
a
i
re «
>
44 Rosie
4]
и Е.
I е | al
t id ; | ۳
| E ||
ПИ ۱
oo. P
MI ШЕ
hi vil wi
„н МАЈ V "
|| НА НЫ M "і
|
| It | hi
На в: tt
| та. j"
| Ват hi ie
II Ш еа i a"
ul Sn + || H!
Ш SH «Д || te.
| О euin 4 ир
чо аи AI || речи вен
= ww ا Mt Ж
| 45 Ып m "I
| H5 wi hi att
J| ЕБ M тт
| mm I E ҮН
4 L|
lu. MN е |і ЧЕП
wi - Hh BERE up
| 4 | ИҢЕ || "АД
i n d. "a
hr | | Ни
ү! | 1 apu
li ۱ | НА
EP WW Y il
j 5 hš zl B ра:
JE IE Mo m ~ | №
AT № f
ws — ss
FINE.
La Rosiere.
va x
м У
№ ۳
mo
я А
Чуу.
тка
тт
є
eee њи“ A,
NER.
|
The College of Physicians and Surgeons Pakistan, or CPSP is a regulatory college which acts as a national, nonprofit organization established in 1962 to regulate the medical education of specialists in Pakistan. CPSP offers certification following postgraduate training in specialties of medicine, surgery and dentistry.
References
Medical education
Colleges and universities in Pakistan
Lahore |
In North America, biscuits are small breads. Like other quick breads, they are made with chemical leveaners like baking powder. It is similar to a scone, but it is not eaten with some sweet sides like honey or jam.
References
Breads |
<pre><code>module Pigged
String.class_eval do
def pig
newstring = self + self[0]; newstring[0] = ""; newstring += "ay"
return newstring
end
end
end
</code></pre>
<p>is the relevant code. What I want to do is make a method, <code>pig!</code>, that modifies the original string. How do I do that, without modifying self, because that is not allowed...?</p> |
Kyle Miyata Larson (born July 31, 1992) is an American professional auto racing driver. He competes full-time in the NASCAR Cup Series. Larson is the 2021 NASCAR Cup Series champion.
References
1992 births
Living people
NASCAR drivers
Sportspeople from California |
Hackney Downs railway station is in the London Borough of Hackney in east London. The station is served by Abellio Greater Anglia and London Overground, on the West Anglia route, and it is in Travelcard Zone 2.
The station is a short walk from Hackney Central, on the North London Line. Until Hackney Central's closure in 1944, a passenger connection linked the two stations. However, when Hackney Central reopened in 1985, the footway did not reopen, and passengers transferring between the two stations are obliged to leave the station and transfer at street level. The station was originally opened as Downs Junction Station.
The typical off-peak service from the station is:
10tph (trains per hour) to London Liverpool Street
2 operated by Abellio Greater Anglia
8 operated by London Overground
4tph to Chingford (London Overground)
2tph to Cheshunt via Seven Sisters (London Overground)
2tph to Enfield Town via Seven Sisters (London Overground)
2tph to Hertford East via Tottenham Hale (Abellio Greater Anglia)
Gallery
References
Other websites
Railway stations in the London Borough of Hackney
Transport in the London Borough of Hackney
London Travelcard zone 2
Railway stations opened in 1872
Railway stations served by National Express East Anglia
1872 establishments in England |
<p>In the common construct of defining nested routers in multiple files when exporting a router directly using Typescript 2 and the <code>@types/[email protected]</code> definition following code throws </p>
<pre><code>error TS4023: Exported variable 'router' has or is using name 'Router' from external module
"[...]/node_modules/@types/express-serve-static-core/index" but cannot be named.
</code></pre>
<p>Example taken from <a href="https://stackoverflow.com/a/37175234/4068027">basarat's answer</a></p>
<pre><code>import * as express from "express";
// import sub-routers
import * as adminRouter from "./admin/admin";
import * as productRouter from "./products/products";
let router = express.Router();
// mount express paths, any addition middleware can be added as well.
// ex. router.use('/pathway', middleware_function, sub-router);
router.use('/products', productRouter);
router.use('/admin', adminRouter);
// Export the router
export = router;
</code></pre> |
In computing, a backdoor is a way of bypassing security mechanisms to gain access to a resource that is otherwise secured. Backdoors give illegal access to an otherwise secured resource. A common example for a backdoor is the existence of default passwords which can be used to access the BIOS of a computer. Very often, special programs that run on a computer provide the functionality of a backdoor.
List of known backdoors in standards
the MD2 algorithm was found in the 1996 announcement of RFC6149 to have a backdoor
Ron Rivest's MD4 hash was found in the 2011 announcement of RFC6150 to have a backdoor
Rivest's MD5 hash was shown to have several weaknesses in 1996 by Hans Dobbertin
SHA-0 (aka FIPS-180) was withdrawn after CRYPTO '98
SHA-1 (aka FIPS-180-1) was shown to be attackable in 2005 by Eli Biham and co-authors, as well as Vincent Rijmen and Elisabeth Oswald
The Dual_EC_DRBG cryptographically secure pseudorandom number generator was revealed in 2013 to have a kleptographic backdoor deliberately inserted by NSA, who also had the private key to the backdoor.
References
Computer security |
A green belt or greenbelt is a policy and land use designation used in land use planning to retain areas of largely undeveloped, wild, or agricultural land surrounding or neighbouring urban areas. Similar concepts are greenways or green wedges which have a linear character and may run through an urban area instead of around it. A green belt is basically an invisible line that goes around a certain area, stopping people from building there so that some of the wild and agricultural land can be saved.
Real estate
Urban planning
Local government |
Falls Apart was a single released by Thousand Foot Krutch in 2007. It was made available online in July 2007. It is on their album The Flame in All of Us.
Music video
The "Falls Apart" video starts off showing the band in a dark wood room, with lots of rope around them. The members only have enough room to play their instruments. Eventually a man and a woman are shown and they are being held together by ropes. The man walks over to the woman and puts his arm around her. After a while she gets up and starts walking away, but then the ropes come off around everyone (the band and the couple alike). Because of this all of the body parts of the couple lie on the floor. But the man's hand crawls to the woman's hand and they hold each other while the band ends the song.
2007 songs |
Amarillo is a city in the U.S. state of Texas. It is in the northern part of Texas. The city's economy is mostly based on cattle. In 2000, 173,627 people lived there.
References
Cities in Texas
County seats in Texas |
<p>I've 2 tables, here I'm trying to insert a FK relationship. But, I'm getting errors when I try to alter the table to create an FK relationship please help... I have club ID in both tables, I commented below, but I am not sure why I'm still getting the Constraint error. </p>
<p>What is causing the constraint error?</p>
<pre><code>CREATE TABLE [dbo].[Clubs](
[ClubID] [int] IDENTITY(1,1) NOT NULL, // ClubID is here
[Name] [nvarchar](128) NOT NULL,
[Description] [nvarchar](2047) NULL,
[Created] [datetime] NOT NULL,
[Modified] [datetime] NULL,
CONSTRAINT [PK_Clubs] PRIMARY KEY CLUSTERED
(
[ClubID] ASC
)WITH (PAD_INDEX = OFF, STATISTICS_NORECOMPUTE = OFF, IGNORE_DUP_KEY = OFF, ALLOW_ROW_LOCKS = ON, ALLOW_PAGE_LOCKS = ON) ON [PRIMARY]
) ON [PRIMARY]
GO
CREATE TABLE [dbo].[MemberClubs](
[MemberClubID] [int] IDENTITY(1,1) NOT NULL,
[MemberID] [bigint] NOT NULL,
[ClubID] [int] NOT NULL, //Club ID is here as well
CONSTRAINT [PK_MemberClubs] PRIMARY KEY CLUSTERED
(
[MemberClubID] ASC
)WITH (PAD_INDEX = OFF, STATISTICS_NORECOMPUTE = OFF, IGNORE_DUP_KEY = OFF, ALLOW_ROW_LOCKS = ON, ALLOW_PAGE_LOCKS = ON) ON [PRIMARY]
) ON [PRIMARY]
GO SET IDENTITY_INSERT [dbo].[MemberClubs] ON
GO INSERT [dbo].[MemberClubs] ([MemberClubID], [MemberID], [ClubID]) VALUES (1, 1, 1)
GO INSERT [dbo].[MemberClubs] ([MemberClubID], [MemberID], [ClubID]) VALUES (2, 2, 1)
GO INSERT [dbo].[MemberClubs] ([MemberClubID], [MemberID], [ClubID]) VALUES (3, 3, 1)
GO INSERT [dbo].[MemberClubs] ([MemberClubID], [MemberID], [ClubID]) VALUES (4, 4, 1)
GO INSERT [dbo].[MemberClubs] ([MemberClubID], [MemberID], [ClubID]) VALUES (5, 5, 1)
GO SET IDENTITY_INSERT [dbo].[MemberClubs] OFF
GO
// *** The error is over here
ALTER TABLE [dbo].[MemberClubs] WITH CHECK ADD CONSTRAINT [FK_MemberClubs_Clubs] FOREIGN KEY([ClubID])
REFERENCES [dbo].[Clubs] ([ClubID])
GO
// $$$ The second FK constraint error is over here
ALTER TABLE [dbo].[MemberClubs] CHECK CONSTRAINT [FK_MemberClubs_Clubs]
GO
ALTER TABLE [dbo].[MemberClubs] WITH CHECK ADD CONSTRAINT [FK_MemberClubs_Members] FOREIGN KEY([MemberID])
REFERENCES [dbo].[Members] ([MemberID])
GO
ALTER TABLE [dbo].[MemberClubs] CHECK CONSTRAINT [FK_MemberClubs_Members]
GO
</code></pre>
<p>The <em>error</em>:</p>
<p>Msg 547, Level 16, State 0, Line <em>* * *</em> (Above)</p>
<pre><code>The ALTER TABLE statement conflicted with the FOREIGN KEY constraint "FK_MemberClubs_Clubs". The conflict occurred in database "newDb", table "dbo.Clubs", column 'ClubID'.
</code></pre>
<p>Msg 4917, Level 16, State 0, Line <em>$$$</em> (Above)</p>
<pre><code>Constraint 'FK_MemberClubs_Clubs' does not exist.
</code></pre>
<p>Msg 4916, Level 16, State 0, Line <em>$$$</em> (Above)</p>
<pre><code>Could not enable or disable the constraint. See previous errors.
</code></pre> |
<p>As far as I know <code>Get-Member</code> can display all the members of an object, but I'm seeing a <code>Count</code> member that I can't explain:</p>
<pre><code>PS> $job = start-job {dir c:\ }
PS> $job | get-member -Force -View All -MemberType All | select-string Count
# outputs nothing
PS> $job.Count
1
</code></pre>
<p>Where is the Count member coming from?</p> |
Mary Reilly is a 1996 American horror movie. It is about a lonely servant in the home of a doctor. Julia Roberts plays the title character. Glenn Close plays Mrs Farraday. John Malkovich plays Jekyll and Hyde.
This movie was released on February 23, 1996. The reviews were poor. The movie did poorly at the box office.
Other websites
1996 horror movies
American horror movies
Dissociative identity disorder in fiction
English-language movies
Movies based on books
Movies set in England
Movies set in the 19th century |
Sir Andrew Huxley OM FRS (Andrew Fielding Huxley, 22 November 1917 – 30 May 2012) was an English physiologist and biophysicist.
Huxley was born in Hampstead, London. He was the youngest son of writer and editor Leonard Huxley by his second wife Rosalind Bruce. He was the half-brother of writer Aldous Huxley and fellow biologist Julian Huxley, and grandson of biologist T H. Huxley. He studied Natural Sciences at Trinity College, Cambridge.
Huxley won the 1963 Nobel Prize in Physiology or Medicine with Alan Hodgkin and John Eccles for his experimental and mathematical work with Alan Hodgkin on the basis of nerve action potentials. These are the electrical impulses that make nerve fibres work, and so the whole central nervous system.
Hodgkin and Huxley shared the prize that year with Sir John Eccles, who was cited for research on nerve synapses. Hodgkin and Huxley's findings led the pair to suggest the existence of ion channels, which were found only decades later.
Huxley was elected a Fellow of the Royal Society on 17 March 1955. He was President of the Royal Society from 1980 to 1985, and Master of Trinity from 1984–1990. He was knighted by Queen Elizabeth II on 12 November 1974, and appointed to the Order of Merit on 11 November 1983.
Related pages
Huxley family
References
Huxley A.F. 1980. Reflections on muscle. The Sherrington Lectures XIV. Liverpool.
1917 births
2012 deaths
British biophysicists
British Nobel Prize winners
Fellows of the Royal Society
Huxley family
Knights Bachelor
Nobel Prize in Physiology or Medicine winners
Order of Merit
British physiologists
Scientists from London |
Secularization means religion gets less important in modern societies. As the society goes through modernization, all the religious values and institutions decline.
The 1960s saw a trend toward secularization in Western Europe, North America, Australia, and New Zealand. At the same time these things happened: economic prosperity, youth rebelling against the rules and conventions of society, women's liberation, radical theology, and radical politics.
Related pages
Secularism
Secular state
References
Sociology
Secularism |
MOTACILLA SUTORIA.
a d) ep eH
CHARACTER GENERICUS.
Roftrum fubulatum, retum: mandibulis fubz-
qualibus.
Nares ovate.
Lingua lacero-emarginata.
Lin, Sif. Nat. p. 328.
CHARACTER SPECIFICUS, Ec.
MOTACILLA tota flava minima.
MOTACILLA futoria.
Zool. Dil. p. 17. t. 8:
SYLVIA futoria.
Lath. ind. orn. p. 551.
MOTACILLA futoria.
Lin. Syfl. Nat. Gmel. p. 997.
Avium in nidificando varium et admirandum in-
genium fuave eft philofopho contemplari. Alix,
Fringilla nempe coelebs, Fringilla Carduelis, et va-
rise Parorum fpecies, non fine magno labore nidos
conftruunt concinnos et elegantes: alia nullo fere
G negotio
negotio receptaculum fibi rude et incompofitum
comparant: alie nidum fere nullum facientes fatis
putant fi cavum aliquod in arbore nacta fuper molli
et putrido ligno ova depofuerint: funt etiam quz in
gramine pariunt vel inter lapides. Hirundininum
genus arte quadam czmentitia cunabula e luto com-
pacta affigunt muris caminifque; et parvula eft fpe-
cies in Sina Indicifque infulis probe cognita, que
cum ab aquis vicinis fatis materiz gelate collegerit,
firme nidificat de indurato glutine. In Indiz et
Americz regionibus calidioribus altius quiddam fa~
pere videntur aves, quarum multz, Orioli fcilicet et
alim, cubilia de arborum ramis fufpendunt modo
vafis chemici cui collum retortum et elongatum,
ventre capaci. Generat etiam Europa Parum pen-
dulinum et alias paucas que prolem educant in cu-
nis pendentibus, quarum margines mira folertia arun-
dinibus alligaverunt. At his omnibus longe ante-
cellit illarum avium acumen, que ad recipiendos
pullos folium vel folia confuunt fibris vegetabilibus.
Hujufmodi infigne exemplum oftendit tabula belle
adeo ct affabre contextum, ut artis potius humanze
quam avicule aurodidaxrov opus videatur. Finito
futorio opere, conflernitur nidus plumis molli-
bus, et lanugine e variis plantis colle&a. Longa
eftavis circiter tres uncias, pondere leviffimo. Ova,
nifi errent qui fe ea vidiffe profitentur, formica-
rum ovis (ut falfo vulgoque vocantur, funt enim
revera chryfalides) vix majora. Motacille futoriz,
quam fide pictorum novimus (licet enim nidus fepe
in mufzeis inveniatur, ipfam avem vix unquam vidit
phyficus aliquis Europzeus) color flavo-pallet. Va-
rias
rias Indie partes incolit. In nido conftruendo in-
terdum margines adverfos cjufdem folii confuit, in-
terdum aridum viridi connectit, ut fit in nido quem
cernere eft in opere celeberrimi Pennanti cui titu-
lus “ Zoologia Indica." Supra notavimus aves In-
dicas ingeniotins nidificare. Pauca & levia funt peri-
cula que aves Europes: tempore incubationis fub-
eunt : at Indicas, quarum in perniciem fub omni fere
arbuíto latet ferpens, & inter arbores Indo procaci
invigilat infidiofa fimiarum curiofitas, Nature vifum
eft majore quodam & acutiore ¿1/2nfH donare, utaf-
tutia aftutiz par effet.
237
THE
TAILOR WARBLER.
Hide oO
GENERIC CHARACTER.
Bill fubulate; ftrait: mandibles nearly equal,
Noftrils nearly oval.
Tongue jagged or lacerated towards the tip.
SPECIFIC CHARACTER.
Very fmall MOTACILLA, entirely yellow.
The TAILOR BIRD.
iZ. 7. pl. 8.
The TAILOR WARBLER.
Tb. a. 9. D. 515.
The nidification of birds, or varied inftinét ex-
erted by thofe animals in providing proper and con-
venient receptacles for their future brood, is a fubject
highly worthy the attention of a philofophic mind.
Some, as the Chaffinch, the Goldfinch, and the dif-
ferent fpecies of Pari or Titmice, are remarkable
for conftructing nefts of peculiar neatnefs and ele-
gance; while others exert little diligence in this re-
fpcét, and arrange their materials in a far more care-
lefs
lefs manner; and fome can fcarce be faid to form
any regular neft, but content themfelves with a con-
venient cavity in a trec, and depofit their eggs on
the foft furface of the decaycd wood. Others lay
their eggs on the ground, amongft grafs, or even
amongft ftones. Birds of the Swallow tribe practife
a fpecies of mafonry, and attach their nefts, formed
of foft mud, to the fides of walls and chimnies; and
a {mall fpecies of this genus, not uncommon in
China and the Indian iflands, collects gelatinous
materials from the furface of the neighbouring wa-
ters, and conftructs with them a neft of a very du-
rible nature, and confifting entirely of hardened
gluten. In the hotter regions of India and Ameri-
ca, where a higher fpecies of inftin& 'feems to pre-
vail amongft birds, feveral fpecies form nefts which
are fo difpofed as to hang from the branches of trees
in the form of retorts or long- necked bottles, as the
Orioli and fome others. In Europe alfo the Parus
Pendulinus and a few other birds attach their tempo-
rary habitations, at thrce or four places on the edge,
to the adjoining reeds amongft which they build,
and thus, with exquifite contrivance, form their
“© pendent bed and procreant cradle. Laftly, fome
birds exert a ftill more curious fpecies of inftinétive
ingenuity, and actually few together, with vegetable
fibres, the edges of one or mote leaves, in order to
form a convenient and unfufpected receptacle for
their young. Of this very fingular mode of nidifi-
cation, the little bird, whofe neft, with the young
included, is reprefented on the annexed plate, af-
fords perhaps the moft cminent example; and few
with
with fuch dexterity the edges of the leaves felected
for this purpofe, that they feem rather to have been
connected by human art, than that of an uninftructed
animal. When the operation of fewing the leaves
is finifhed, the cavity is lined with feathers, and
down collected from various vegetables. The fize of
this bird is very fmall: its length fcarce excceding
three inches, and its weight proportionally light.
The eggs, if there be no miftake in the reports of
thofe who have feen them, are faid fcarce to exceed
the fize of what are commonly, but erroncoufly,
termed ant's eges, (which in reality are the cafes in-
cluding the aureliz or pupæ of thofe infects.) The
color of the bird is a pale yellow. It is, however,
principally on the faith of drawings that we are ena-
bled to defcribe the bird itfelf, which, though the
neft is often feen in mufeums, does not yet appear
to have been in the poffeflion of any fcientific Eu-
ropean naturalift. It 1s an inhabitant of feveral parts
of India. In forming its neft it fometimes makes
ufe of a dead or withered leaf, which it connects to
a living one; at other times ufes but onc leaf, fewing
together the oppofite edges. A neft of this bird has
been figured in Mr. Pennant's Indian Zoology, in
which the former of thefe methods has been practifed.
It has been already obferved, that it is chiefly
amongft the birds of India that thefe extraordinary
inftances of ingenuity occur. In Europe, the dan-
gers to which thefe animals are liable during their
ftatc of incubation are comparatively few; while
in India, where every thicket conceals the gliding
ferpent,
ferpent, and tribes of reftlefs animals of the mon-
kcy kind are perpetually wandering about the woods,
fuch an increafe of forefight in the feathered tribe
is the more neceffary, in order to guard them from
the numerous dangers to which they would otherwife
be expofed.
|
Segnosaurus (meaning "slow lizard") was a herbivorous theropod dinosaur that lived during the late Upper Cretaceous, about 93 million years ago. It was a rather large Therizinosaur. This is a family of theropods which were herbivores. They changed from the usual carnivorous lifestyle of their ancestors.
Four partial skeletons of Segnosaurus have been found in Mongolia. It had a long flexible neck, long head, three-toed feet, a broad strong pelvis, stocky legs with clawed fingers and toes, and a short tail. In 2010 Gregory Paul estimated the body length at six metres, the weight at 1.3 tonnes.
References
Cretaceous dinosaurs
Dinosaurs of Asia
Theropods |
The River Tern, also sometimes known as the River Tearne, is a river in Shropshire, a county of England.
It rises north-east of Market Drayton, a town in the north of the county.
Its source is said to be the lake in the grounds of Maer Hall in Staffordshire.
It flows for about 30 miles (48 km) until it joins the River Severn near Attingham Park in Atcham.
Rivers of England
Shropshire |
Imprinting may mean:
Imprinting (ethology)
Imprinting (genetics) |
Badakhshan (Persian: بدخشان - Badakhshān) is one of the 34 provinces of Afghanistan. It has 28 Districts. The capital is Feyzabad. It is located in the north-east of the country, between the Hindu Kush and the Amu Darya.
Geography
Badakhshan is bordered by Gorno-Badakhshan Autonomous Province and Khatlon Province in Tajikistan to the north and east. In the east is the Wakhan Corridor. The province has a total area of 44,059 km². Much of the land is the Hindu Kush and Pamir mountain ranges.
Economy
Badakhshan is one of the poorest areas in the world. Opium poppy growing is the only real source of income in the province.
Lapis lazuli has been mined in the Sar-e-Sang mines for over 6,000 years. The mines were the largest and most well-known source in ancient times.
Demographics
The population of the province is estimated at 889,700 people. The majority of them are Persian-speaking Tajiks.
The residents of the province are largely Sunni.
Districts of Badakhshan
Sport
The province is represented in Afghan domestic cricket competitions by the Badakhshan Province cricket team.
Notable people from Badakhshan
Burhanuddin Rabbani - leader of the Jamiat-e Islami political party and former president of Afghanistan
Tahir Badakhshi - political activist
Latif Pedram - political activist and candidate for Afghanistan's presidency
Mahboobullah Kushani - political activist and candidate for Afghanistan's presidency
Mohammad Wali (Prime Minsiter) - Prime Minsiter (Amanullah Khan)
Shah Wali Taranasaz - Musician
Nasratullah Nasrat - Afghan cricketer
Related pages
Badakhshan
References
Provinces of Afghanistan |
Elkhart () is a city in Elkhart County in the state of Indiana, in the United States.
References
Cities in Indiana |
Conodonts are an extinct class of the phylum Chordata. They are now regarded as vertebrates, though the issue is still a live one.
For many years conodonts were known only from their feeding apparatus, which fossilises well. This is because most of the conodont animal was soft-bodied, so everything but the teeth were not fossilised in normal circumstances.
It was not until early 1980s that the conodont teeth were found with trace fossils of the host organism. It came from the Lower Carboniferous lagerstätte near Edinburgh, Scotland.
Conodont 'elements'
The 'teeth', called conodont 'elements', are very common in the fossil record, and have been used in biostratigraphy.
They are also used as palaeothermometers. This is because under higher temperatures the phosphate undergoes colour changes, which are measured with the conodont alteration index. This has made them useful for petroleum exploration in rocks dating from the Cambrian to the Upper Triassic.
Description of the animal
Eleven fossil imprints of conodont animals are known. They depict an eel-like creature with 15 or, more rarely, 19 elements forming a bilaterally symmetrical array in the head. This array was a feeding apparatus different from the jaws of modern animals.
There are three forms of teeth, coniform cones, ramiform bars, and pectiniform platforms, which may have performed different roles.
The organisms range from a centimeter or so to the giant Promissum, 40 cm in length. It is now widely agreed that conodonts had large eyes, fins with fin rays, chevron-shaped muscles and a notochord.
The entire class of Conodonts, or at least what was left of them at the time, were wiped out by the Triassic–Jurassic extinction event, which occurred roughly 200 million years ago.
References
Agnatha
Fossils |
Subsets and Splits
No saved queries yet
Save your SQL queries to embed, download, and access them later. Queries will appear here once saved.